SOU 1981:16

Film och TV i barnens värld : en sammanställning av forskningsresultat : rapport från Videogramutredningen

EN SAMMANSTÄLLNING AV FORSKNINGSRESULTAT

RAPPORT FRÅN VIDEOGRAMUTREDNINGEN

SGU

1981116

& 1553] 1981 : 16 & Utbildningsdepartementet

Film och TV i barnens Värld

En sammanställning av forskningsresultat

utarbetad av Kerstin E_lmhorn

Rapport från Videogramutredningen

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38—05665-8 ISSN 0375-250X

Gotab, Kungälv 1981

1. Till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

I sitt yttrande över de motioner som föregick tillsättandet av videogram- utredningen framhöll riksdagens kulturutskott att det är angeläget att särskilt överväga hur barn påverkas av videogrammen. Frågan kan dock inte isoleras till att endast gälla detta medium; den måste vidgas till att omfatta också andra medier som använder ljud och rörlig bild, dvs. film och television.

En omfattande forskning har under årens lopp ägnats åt hur barn ser och tillgodogör sig TV-program och vilka effekter det kan få. Speciellt intresse har tilldragit sig hur barns aggressioner påverkas och huruvida ett omfattande TV-tittande verkar intellektuellt stimulerande eller passi- viserande på andra kreativa aktiviteter. Floran av undersökningar är stor och det är lätt att dra förhastade slutsatser vid ett ytligt botanise- rande bland motsägelsefulla resultat. Videogramutredningen beslöt där- för på ett tidigt stadium av sitt arbete att låta sammanställa ett stort an- tal representativa forskningsresultat och redigera dem på ett sådant sätt att jämförelser är möjliga. Uppdraget att åstadkomma denna samman- ställning av forskningsrapporter överlämnades i september 1977 år av- delningsdirektören i socialstyrelsen, fil.lic Kerstin Elmhorn, som också är ordförande i Barnfilmrådet. Under tiden september 1977—juli 1978 biträdes hon i arbetet av fil. kand och med. kand Lillemor Liljefors.

Resultatet har blivit en unik rapport som gör det möjligt för svenska forskare, politiska debattörer och en intresserad allmänhet att ta del av vad världens främsta forskare har att säga inom detta ämnesområde. Ef- tersom det i huvudsak rör sig om referat och citat ges möjlighet för läsa— ren att själv göra bedömningar och dra slutsatser. För debattörer och opinionsbildare bör denna sammanställning kunna bli ett ”standard- verk” och det är vår förhoppning att debatten om barnens påverkan av rörlig bild härmed skall stimuleras.

Trots det omfattande urvalet är det ofrånkomligt att prioriteringar har fått göras och att därmed vissa värderingar kommer till uttryck. För detta urval svarar Kerstin Elmhorn och hon har också ”färgat” fram- ställningen med egna kommentarer, signerade med hennes initialer, och genom kursiveringar av text som hon har bedömt som särskilt intres— sant.

Videogramutredningen överlämnar detta material utan egna ställ- ningstaganden och kommentarer. Till dessa återkommer vi i utred-

ningens slutbetänkande som vi avser att framlägga senare under inneva- rande år.

I behandlingen av detta ärende har deltagit författaren Per Olof Sundman, utredningens ordförande, riksdagsledamoten Anders Björck, riksdagsledamoten Lennart Bladh, producenten Margareta Ingelstam och kanslichefen Gunnar Ström.

På videogramutredningens vägnar

Per Olof Sundman Stig Svärd ordförande sekreterare

Innehållet av påverkningen

Den danska censurens målsättning uppges vara att både skydda barnen mot mentalt övertryck och att förhindra att de vilseleds i sin uppfattning om problemen i tillvaron.4 Men, fortsätter förf ., att underlåta att ta upp vissa ämnen likaväl som en ensidig och stereotyp person- och miljöskild- ring kan i lika hög grad ge barnen en felaktig uppfattning av tillvarons problem (som de skrämmande (förråande/sex-skildrande/ rasdiskrimi- nerande filmavsnitt som censuren håller vakt mot).5

Personskildring*

Utifrån den rena förståelseaspekten kan man sluta sig till att personerna bör skildras så enkelt som möjligt. Vi vet ju att en enkel och onyanserad personskildring är lättast för barn att fatta. Personerna skall helst fram- träda som antingen goda eller onda. Motstridiga motiv verkar förvirran- de. Barn behöver en fast hållpunkt, något att fästa sin sympati (eller an- tipati) vid, annars flyter allt.6 Frågan är emellertid om det är etiskt för- svarbart att understödja barns uppfattning om människor i svart/vita kategorier. Vi anser inte det. Här måste man ta större hänsyn till eventu- ella skadliga verkningar än till barnets förståelse. Man bör försöka att främja en nyanserad människouppfattning framför att motverka en så- dan.

Gombergs undersökningar ger avskräckande exempel på hur en stereotyp människoskildring har inverkat på barn. Hon konstaterade bl. a. att barnen ansåg att alla onda borde skjutas, att bara onda per- soner blödde och att goda red på vita hästar, medan onda red på svar- ta.7

Könsroller*

En annan form av stereotyp och förenklad personskildring ses ofta i det sätt som könen avbildas på. Flickor är försiktiga och pojkar är modiga och spännande. Det råder inget tvivel om att en flicka som huvudsakli- gen ser filmer där flickor intar den traditionella rollen, den underdåniga väluppfostrade flickan, för vilken utseendet är det viktigaste, kommer att få en motsvarande uppfattning av sin egen roll. Naturligtvis ”ska- dar” inte en enskild film av denna typ. Men så länge som merparten av barnböcker, barnfilm och bam-TV bekräftar de traditionella könsroller- na, hämmar detta utvecklingen i riktning mot jämställdhet, särskilt i de fall där det inte finns någon motvikt i hemmet. En så ensidig och stereotyp skildring av könen kan enligt vår mening vilselec'a uppfatt— ningen om problem i tillvaron. Man kan här tala om indoktrinering, var- med vi menar vidarebefordran av attityder och värderingar, antingen det sker medvetet eller ej . . .

SOU 1981:16 Diskussion av begreppet TV—effekter 41 Miljöskildring*

En annan sida hos filmerna som bör uppmärksammas är vilka miljöer som skildras. Anna Jensen har utifrån en rad barnböcker funnit att ma-

joriteten rör sig i medelklassmiljöer med traditionella familje- och köns- rollsmönster. Ensamma mammor är sällsynta och när de någon gång fö- rekommer tillhör även de en högre socialgrupp. Fadern är nämligen död och det är hans yrke som bestämmer familjens sociala status. Samtidigt

undviker man problem. Modern kan vara ensam endast på grund av fa- derns död. Skilsmässor och barn utom äktenskap existerar inte.' * Behandlas _OCkai Genom att på detta sätt lägga huvudvikten på en viss miljö och ge- gågåäårgäåegzw nom att undvika att nämna vissa problem kan man inte undgå inplante- viewers” sid. 407. ra vissa värderingar och en falsk bild i riktning av en idylliserad verklig- het. Det man enligt vår uppfattning bör eftersträva är en så realistisk , , ,,

,, . . . . . gens samfundsskildrmg

framstallmng av verkhgheten som mthgt. Med realistisk menas då att i Böme_ og ungdomsbö- man bör försöka att framställa världen i all dess komplexitet och avhålla ge,, Köpenhamn 1969

sig från förenklade och idylliserande bilder . . . (Gyldendal).

' A. Jensen, ”Bömebo—

Kapitel 4 Tittarfrekvensernas tillförlitlighet

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. L. Allen, Photographing the TVAudience. 1965

R. B. Bechtel m. fl., Correlates between Observed Behavior and Question- naire Responses on Television Viewing. SGR 4 1972

B. Greenberg m.fl., Children? Television Behaviors as Percieved by Mother and Child. SGR 4 1972

L. A. Lo Scioto, A National Inventory of Television Viewing Behavior. SGR 4 1972

Föräldrauppgifter om barnens tittande behandlas även i kapitel 19. ”Föräldramas syn på TV*s betydelse för barn — och föräldrarnas bety- delse för barnens tittande”, sid. 249 i den föreliggande rapporten.

' Referat av C. L. Allen, "Photographing the TV Audience", Journal of Advertising Research, March 1965, sid. 2—8.

2 Referat av Bechtel, R. B., Achelpohl, C., Akers, R., ”Correlates between Observed Be- havior and Questionna- ire Responses on Tele- vision Viewing”, SGR 4 1972.

3 De undersökningar som nämnts på denna sida har behandlats i en sammanfattning av Jack Lyle. Denna refereras i föreliggande rapport kap. 36. Härtill kommer Bo- garts referat sid 449.

Tittarfrekvensernas tillförlitlighet

I samband med uppläggningen av arbetet med de undersökningar och litteratursammanfattningar som skulle ingå i SG-projektet uppkom frå— gan om tillförlitligheten hos de uppgifter människor lämnar när de till- frågas om hur ofta och hur mycket de själva eller deras barn tttar på TV. Redan 1965 hade C. L. Allen genomfört en fotografisk kontroll— studie av uppgivna tittartider.l Denna studie upprepades nu av R. B. Bechtel med 20 hushåll, som fick en videokamera installerad för att följa familjernas beteende inför TV.2

Det visade sig att det verkliga tittandet, enligt upptagningarna på videobanden, endast uppgick till tre fjärdedelar av den tid som man upp- givit i de dagböcker som samtidigt fördes när det gällde samma dags tit- tande. När man jämförde filmad tittartid med den tid som uppgivits för da- gen före uppgick den filmade tiden endast till knappt hälften av den upp— givna tiden.

Kommentar:

Man kan tycka att underlaget för denna studie — 20 familjer — är något tunt. Likväl har man i olika sammanhang inom SGR tagit stor hänsyn till resultaten. En anledning till att Bechtels resultat vunnit stor tilltro är att de överensstämmer väl med Allens resultat från 1961. Tillsamman- tagna tyder de på att omfattningen av TV—tittandet troligen överskattats, eftersom det helt baserats på intervjuer.3 (K. E.)

En intressant undersökning av Greenberg visade bl. a. att mödrarnas upp— gifter om hur mycket och vad barnen såg inte överensstämde med barnens egna uppgifter.

Undersökningen omfattade 85 barn och 85 mödrar (efter bortfall av 15 mödrar). Man utgick från hypotesen att överensstämmelsen mellan mödrarnas och barnens uppgifter skulle vara stor i de fall där barn och mor hade nära och goda relationer till varandra. Men hypotesen stämde inte med verkligheten.

Det största intresset för vår del tilldrar sig de resultat som dels visar att mödrarna uppgav helt andra frekvenser än barnen för den totala tittarti- den och särskilt för våldsprogram, dels att mödrarna hade en helt felaktig bild av hur verklighetsnära barnen ansåg att programmen var. Barnen själva uppgav att de tittade mer än vad mödrarna uppgav och de ansåg att

programmen var mer realistiska än vad deras mödrar trodde att de tyckte. Däremot överensstämde uppgifterna om hur mycket man såg av andra program och i vilken utsträckning man tittade tillsammans.'

Kommentar:

Dessa resultat är värda att ha i åtanke vid läsningen av andra resultat som just baseras på föräldrarnas utsagor. Tyvärr ingick det inte i under- sökningen att studera den verkliga tittarfrekvensen. Man vet därför inte vem som hade rätt eller om både mödrar och barn lämnade sned in- formation. Bechtels resultat tyder på att det kan röra sig om överskatt- ningar från någondera eller båda parternas sida.2

Allens undersökning visade bland annat att ingen tittade under 20 % av den tid som TV-apparaten var påslagen. Detta framgår av L. A. La Sci- oto.3

Lo Scioto reapporterar också att de högsta tittarvärdena erhålls med s. k. Nielsen-mätare som mäter hur länge TV-apparaten är påslagen och för vilken kanal. Den metod som ger underlag för prissättningen av reklamtid i anslutning till programmet. Läs om denna metod i kapitel 36 sid. 11—12.

Olika utfrågningsmetoder ger skilda resultat. Dagboksmetoden ger ca 20 % lägre tittartid än styrda frågor, när det är fråga om tonåringar. För samma tonåringar blir siffrorna 50 % högre om man frågar efter deras ge- nomsnittliga tittande än om man frågar hur mycket de tittade dagen före intervjun, ”i går”.

Skillnaden mellan olika forskares resultat ligger på ungefär samma nivå — 20—50 % överskattning — även när de formellt tillämpar samma mätmeto- der.4

Alla resultat pekar alltså mot att intervjubaserade resultat bör tolkas med försiktighet.

' Referat av B. S. Gre- enberg, M. Ericson, U. Vlahos, ”Childrens Television Behaviors as Perceived by Mother and Child”, SGR 4 1972 sid. 395—407.

2 Även undersökningar- na på denna och nästa sida behandlas i Lyle's sammanfattning. Denna refereras i kap. 36. i föreliggande rapport. Här- till kommer Bogarts referat sid. 447.

3 Referat av L. A. Lo Scioto ”A National In- ventory of Television Vi- ewing Behavior”, SGR 4 1972, 1, sid. 34—35.

" Referat av Lo Scioto sid. 35.

Kapitel 5 Vad betyder utbudsmängden för tittandet?

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

Cecilia v. Feilitzen, Leni Filipson, Ingela Schyller, Blunda inte för bar- nets tittande. 1977

Ronnie Henningsson, Leni Filipson, 3—8—åringars TV—tittande den 15—21 november 1972, PUB 40 1975/ 76

Vad betyder utbudsmängden för tittandet?

Vad utbudets mängd betyder för tittandet är en central fråga som kan belysas på olika sätt.

Även om andra kulturella faktorer spelar in, står det klart att de höga tittarsiffrorna för amerikanska barn hänger samman med det mycket omfattande utbudet och att man sänder på såväl dagtid som kvällstid.

Då programmens karaktär också är en betydelsefull faktor, är det främst svenska data om svenska barn under svenska förhållanden som har intresse. Frågan skall dels belysas med data från den redan citerade rapporten av Henningsson och Filipson, PUB 40 1975/ 76 dels med data från ”Blunda inte” som redogör för effekterna av det försök med ett ”dagblock”, som SR genomförde 1975—1976.

”Hur var TV-tittandet för några år sedan? Tittandet på olika programtyper 1964 och 1972 Vi har mycket begränsad tillgång till liknande beräkningar från ti- digare skeden. Den enda jämförelse vi kan göra är med de beräk- ningar som gjordes 1964. Den undersökningen är inte i varje de- talj jämförbar med den nu presenterade, bl. a. inkluderar den ock- så 9-åringarna. Skillnaden mellan 1964 års data och våra är dock så stora att de endast till en mindre del torde kunna förklaras av olika metoder och urval. Tittandets omfattning i antal minuter i oktober 1964 kan nedan jämföras med omfattningeni november 1972. Tabell 1" Veckodag 3—9 år 1964 3—8 år 1972 Skillnad Antal min Antal min Antal min

Måndagar—torsdagar 20 76 + 56 Fredagar 70 85 + 15 Lördagar 105 142 + 37 Söndagar 43 125 + 82 En genomsnittlig dag 43 94 + 51

" Siffrorna är baserade på samtliga barn, dvs. även icke-tittarna (son utgör ca 7 % i varje dag). De som tittar har alltså något längre tittartid (ca 5 min) in som anges.

Ovanstående innebär att tittandet per hel undersökt vecka 1964 var 298 minuter och 1972 656 minuter. En uppgång i tittandet med 6 timmar från ca 5 till l 1 timmar synes ha ägt rum.

Hur skall vi förklara denna markanta ökning i de yngstas TV—tittande?

En väsentlig del av förklaringen ligger i den ökning av utbudet som tillkomsten av en andra kanal inneburit i synnerhet som barnpro- grammen lagts så att de inte konkurrera! med varandra. För de un- dersökta veckorna har den ökningen uppgått till 52,5 timmar (från ca 36 till ca 88. 5 timniar).”'

”Blunda inte" behandlar sambandet mellan utbudet och tittandet både utifrån skillnaderna mellan enkanal- och tvåkanaltiden och utifrån er- farenheterna från ett försök med visningar på dagtid och frågor:

”Vad skulle hända med barns TV—tittande om TV utökade sina sändningar på dagtid?

En del svenska data finns att dra slutsatser av. Genom tillkomsten av en andra TV-kanal 1969 ökade den vuxna befolkningen i stort sett inte sitt TV-tittande. Endast pensionärerna började titta mer.

Undersökningsdata om barnen visar emellertid att barn i alla åld- rar faktiskt fördubblade sitt tittande jämfört med enkanaltiden.

Den avgörande förklaringen är troligtvis att barnprogramutbu- det, som ju sänds under dagtid, ökade kraftigt vid tvåkanalsyste- mets införande; det programutbud som intresserade barn (barn- program + vissa vuxenprogram) började alltså sändas under stör- re delar av dygnet än tidigare. För vuxna blev programutbudet in- te utsträckt i tiden på detta sätt. Det är just i länder där TV sänder i mer än en kanal och under större delar av dygnet än i Sverige som TV—tittandet är mer omfattande än här.

Reprissändningar av TV-program på dagtid äger nu vanligen rum lördag—söndag. Under senare år har dock Sveriges Radio 1975 och 1976 haft försök med reprissändningar på dagtid också under vardagar (under tidsperioden 1430—1630).

En studie som gjordes med befolkningen 9—79 år under försöks- perioden i november 1975 visade att den genomsnittliga publik- storleken per program var ca 2 %. 30—40 % av denna lilla publik hade dessutom sett hela programmet förut. Vid original- sändningstillfället var mindre än 10 % av repristittama förhindra- de att se programmet och ytterligare 10 % såg på program i andra TV-kanalen.

Personer med förhinder att se TV kvällstid (= reprisemas mål- grupp) var alltså relativt sällsynta bland reprisprogramtittarna.

' PUB nr 40 75/76 sid. 8—9.

' ”Blunda inte” sid. 33—36.

Hälften av repristittarna var i stället främst skolbarn och andra studerande samt hemarbetande. Ytterligare en stor grupp var pen- sionärer. Detta är grupper som normalt knappast är förhindrade att regelbundet följa kvällsutbudet, vilket betyder att deras efter— frågan på reprissändningar sannolikt är begränsad — repristittan- det kan i hög grad bli en fråga om tidsfördriv och dubbeltittande.

Som vi sagt ser även de små barnen gärna underhållande vuxen- program. Och föräldrar utnyttjar gärna TV som barnvakt, särskilt under dagtid. Säkert var det också en hel del mindre barn som såg dagreprisprogrammen.

Skolbarnens tittande på de olika programkategorier som fanns representerade under den undersökta reprisperioden följde grup- pens vanliga tittarmönster — de sökte sig till underhållning mycket mer än vuxna och ratade information. Det mest populära program- met under reprisperioden, den amerikanska underhållningsserien Rhoda, sågs vid varje sändningstillfälle av ca en fjärdedel av 9—14— åringarna.

Eftersom dagsändningama är tänkta att innehålla att varieran- de utbud kommer det alltid att finnas attraktiva program för de yngre. En del program förläggs nu till sen sändningstid, delvis där- för att de är olämpliga för små barn. Om dessa program visas un- der dagtid finns inte längre något sådant skydd.”'

Kommentar:

Så blir inte heller fallet om videotekniken utnyttjas så att all mjukvara i princip blir tillgänglig för alla och kan användas av vem som helst när som helst. (K. E.)

Kapitel 6 Hur mycket TV ser barn? — Generella data

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. V. Feilitzen m. fl. Blunda inteför barnens tittande. 1977

Ronney Henningsson, Leni Filipson, 3—8—åringars TV-tittande 15—21 nov. 1972, PUB 40 1975/76

Leni Filipson, Ingela Schyller. Barnens tittande november 1977, PUB 10 1978

Cecilia v. Feilitzen. Barn och TV i socialiseringsprocessen, PUB 28 1975/76

Leni Filipson, Ingela Schyller. Barnens tittande maj 197 9. PUB 2, 1980.

' Skillnader mellan grupper och vad man ser i kapitel 7 ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Hur mycket TV ser barn? — Generella datal

Enligt resultaten i det föregående kapitlet samt sid 00—00, bör alla tittar- siffror tas med en nypa salt. Det kan röra sig om en 50-procentig över- rapportering. När vi i det följande skall behandla de kvantitativa aspek- terna av barns TV-tittande kan vi trots detta endast utgå från de under- sökningar och värden som är tillgängliga. De svenska uppgifterna har hämtats från ”Blunda inte” samt från olika rapporter från avdelningen för publikundersökningar (PUB) vid Sveriges Radio.

Sverige

”Man brukar jämföra TV-tittandet i Sverige med tittandet i andra länder och komma fram till att det i Sverige ändå har en ganska blygsam omfattning. I länder med flera kanaler och längre sänd- ningstid tittar både barn och vuxna mer än här hemma. Gemen- samt för de flesta TV-länder är att tittandet avtar i tonåren, det gäller t. ex. såväl i Ryssland som USA.”

”Hur mycket tittar man på TVi olika åldrar?

TV är det massmedium barn använder mest. Så gott som alla barn i Sve- rige har TV hemma och över 70 % tittar på programmen i färg. Det be- tyder att barnen föds in i en miljö där TV ingår som en naturlig del. Även om barnen inte tittar uppmärksamt de första åren får de ändå glimtar av vad som försiggår i rutan och uppfattar det på sitt eget sätt. Barnen upp- muntras att sitta framför TV:n i allt yngre åldrar.”

Genomsnittssiffror

”I 3-årsåldern är de flesta barn regelbundna TV—tittare. Redan då tittar de på TV mer än 1 timme om dagen. Tittandet ökar sedan ju äldre barnen blir för att nå en topp i lO—lZ-årsåldern, då man tittar nästan 2 1/2 tim- me per dag.

Efter IZ-årsåldern avtar tittandet successivt för att sedan åter börja öka i vuxen ålder.

Den vuxna befolkningen tittar ungefär 1 1/ 2 timme om dagen i genom- snitt.

Skolbarn är alltså högkonsumenter jämfört med vuxna."

Variationer i tittandet

”Men det finns betydande variationer i tittandet. Under en vintervecka med attraktiva program kan barn i 9—14-årsåldern ibland ägna mer än 20 timmar åt TV-tittande, mer än ett halvtidsjobb. Under den ljusare års- tiden ägnar både barn och vuxna TV mindre tid.

Under hela året är dock barnen den grupp som använder TV:n mest om man ser till den andel som tittar varje dag. Ca 90 % av barn i alla åldrar utnyttjar TV:n en vanlig dag.

Tittandet varierar också en hel del med veckodag. Främst gäller detta skolbarnen medan de mindre barnen tycks titta ungefär lika ofta på var- dagar som under veckosluten.

Under fredagar och lördagar tittar ibland 100 % av barnen i åldern 9—14 år på TV.

Men även om nästan alla barn tittar på TV varje dag och tittartiden är ganska hög, är det därmed inte sagt att alla är storkonsumenter av TV. De siffror vi här har angett om barns TV-tittande är genomsnittssiffror och stämmer långt ifrån in på alla barn. I alla åldrar finns både extrema lågkonsumenter och extrema högkonsumenter.”

S torti ttarna

"Redan i förskoleåldern är det 16 % av barnen som ägnar 3 timmar eller mer åt TV—tittana'e en genomsnittlig dag. På lördagar och söndagar är det fler, ungefär en fjärdedel. Av skolbarnen är det drygt en fjärdedel, som tit- tar mer än 3 timmar om dagen. 8 % av dem tittar mer än 5 timmar. ”'

Kommentar:

Omfattningen av barnens TV-tittande ger indirekt besked om vad bar- nen ser. Om de uppges titta mer än vad som svarar mot bamprograrn- mens totala längd plus 50 % av denna, kan man dra den slutsatsen att de åtminstone under den överstigande tiden tittar på vuxenpro- gram.?»3 Mot denna bakgrund tilldrar sig de små barnens TV-tittande särskilt intresse. (K. E.)

Småbamens tittande

1976 publicerade Ronney Henningsson och Leni Filipson en välgjord un- dersökning4 om 3—8-åringars TV—tittande den 15—21 november 1972 — ut- förd inom Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelning (PUB). Från denna forskningsrapport har jag hämtat nedanstående ta- beller 1 och 2 som anger hur många minuter per dag och per vecka som barn i olika åldrar tittar på TV under ”en höstvecka som var normal med hänsyn till prograrnutbudets omfattning och intriktning”.

' Blunda inte sid. 17—18.

2 Att så är fallet fram- går av tabell 11 sid. 62 som visar tittarfrekven- serna för olika ålders- grupper och programty- per.

3 För att gardera sig för en 50-procentig över- rapportering.

4 PUB nr 40 75/76 — med så litet bortfall som

5 % och ett material som totalt omfattar 2 400 barn.

' PUB nr40 75/76 sid. 2.

2 PUB nr 40 75/76 sid. 7.

3 Siffrorna är baserade på samtliga barn, även icke-tittarna (som utgör 7 % varje dag). De som tittar har alltså något längre tittartid (ca 5 min) än som här anges.

" PUB nr 40 75/ 76 sid. 7.

Undersökningsmetoden

beskrivs i rapporten på följande sätt:

”Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder beslöts att som uppgiftslämnare genomgående anlita resp. barns vårdnads— havare. Eventuellt måste kontakt tas med flera personer som har hand om barnets tillsyn. Om den man talar med inte känner till barnets tittande eller lyssnande kan han/hon uppmanas att höra med barnet självt. Barnet skall dock inte intervjuas person-

ligen . . .

Intervjuerna genomfördes per telefon. Även i de fall telefon inte fanns i barnets bostad. (I de fallen ombads respondenterna per brev att sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid inter- vjun genomfördes.

”]

”Tabell 2 Genomsnittligt tittande i minuter per dag för måndag—torsdag

Måndag—torsdag

och lördag—söndag 2 Ålder

3 år 57 4 år 74 5 år 85 6 år 89 7 år 85 8 år 87

Kommentar:

Lördag—söndag

90 117 134 141 148 157"

3-åringarna tittar nästan 1 timme, 4-åringarna ] l / 4 timme per vanlig var- dag. Övriga åldersgrupper — 5—8 år — tittar nästan 1 1/2 timme per dag un- der måndag—torsdag. Under veckoslutsdagarna tittar de yngsta i genom— snitt 1 1/2 timme och 4-åringarna 2 timmar. (K. E.)

”Tabell 3

lla

7tim44min 107, 11” 12” 12" 12” 11” Tittande per hel vecka

6 n 30 ” 5 ” 1 ,, 3] n 26 ,.

Vi finner att 3-åringarna använder 7 3/4 timmar till TV. 8- åringarna använder 12 1/2.”3 **

PUB-rapporten fortsätter med frågan:

”Vilka variationer döljer sig bakom medelvärdena?

Låt oss behålla åldersgruppema sammanslagna och utgå ifrån det tidigare nämnda förhållandet att barnen under måndag—fredag i

Procent Procent

10 20 30 40 10 20 30 40

Inte alls Högst 30min ”

värde: 76 min 61— 90 min 21 91—1 20 min 1 7 1 21—1 50 min 9 1 51—1 80 min 5 Figur 1 Procentfördel- Mer än 3 tim 6 ningen av 3—6-a'ringars TV-tittande i minuter oli - Måndag—torsdag Lördag ka dagar.

genomsnitt per dag tittade i 76 minuter. I figur 1 ovan åskådlig- görs fördelningarna kring denna genomsnittssiffra.

Den första siffran anger att i genomsnitt 7 procent av barnen inte tittat alls.

Den fjärde siffran uppifrån anger att 21 procent tittat under en till en och en halv timme (genomsnittet ligger som sagt vid en och en kvarts timme). Om vi ser på ytterligheterna finner vi att 8 pro- cent har tittat mindre än en halvtimme och att 6 procent har ägnat minst tre timmar åt TV.

Diagrammet till höger anger lördagstittandet, där medelvärdet ligger på 142 min, dvs. nära 2,5 timmar.

I ett avseende liknar lördagar vardagama. Fortfarande är det 7 procent som inte nås av TV. Där upphör, i stort sett, likheterna. Vi ser att 57 procent ägnar TV minst två timmar på lördagen (45 procent på söndagen). Oavsett om det är lördag eller söndag så har vart fjärde barn mellan 3 och 8 år inte nöjt sig ens med tre timmars TV—tittande.”'

Sedan detta skrevs har PUB publicerat två nya undersökningar, 1978: 10 (Leni Filipson och Ingela Schyller) som redovisar nya uppgifter om tit- tandet bland 3—8-åringar samt 1980:2, som visar skillnader mellan bar- 1 pUB I11,40 75 /76 nens tittande under den ljusa respektive den mörka årstiden. sid. 4—5.

] PUB-rapport nr 10 1978.

Hur 3—8-åringarnas tittande ändrat sig från 1972 till 1978

Från PUB-rapporten lO l978 har vi hämtat följande:

”Inledning

Det finns endast ett fåtal undersökningar om de mindre barnens TV-tittande som gäller svenska förhållanden. För barn över 8 år har vi däremot en mängd data som samlats in genom PUst ordi- narie publikmätningar.

Detta är den fjärde mer omfattande studien av små barns TV- vanor som genomförs på PUB. Den ger kompletta data om bar- nens tittande på hela programutbudet under två veckor hösten 1977, 13—26 november. Undersökningen avser barn i åldrarna 3—8 år.

Undersökningsmetoden, telefonintervjuer, var densamma som i de vanliga publikräkningarna med den skillnaden att intervjuerna gjordes med barnens föräldrar eller vårdnadshavare och inte med barnen själva.

På samma sätt undersöktes 3—8—åringars TV-tittande under en vecka i november 1972, 15—2l november. Eftersom de båda un- dersökningarna gjordes med samma metodik och under motsva- rande tidsperiod finns möjligheter att göra direkta jämförelser mellan åren -72 och -77 och studera eventuella förändringar.

Under enkanaltiden undersöktes 2 veckor 1964, 1 vecka i mars och 1 vecka i oktober. Undersökningarna avsåg barn i åldrarna 3—9 år. Men i dessa undersökningar användes helt andra metoder, dagbok resp. enkät, än i de senare studierna . . .”'

”Undersökningsmetod ”

Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder (3—8 år) be- slöt vi att här i likhet med undersökningen 1972 genomgående an- lita resp. barns vårdnadshavare som uppgiftslämnare. I vissa fall tog man också kontakt med någon annan person, som var mer in- satt i barnets tittande, t. ex. dagmamma, barnflicka eller äldre sys- kon. Intervjuerna genomfördes per telefon. Även i de fall telefon saknades i barnets bostad. (I de fallen ombads respondenterna att per brev sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid inter- vjun genomfördes.)

I publikräkningarna som gäller befolkningen mellan 9—79 år ställs frågor om TV-tittande 3 dagar tillbaka. För en undersök— ning som denna, med indirekta intervjuer, bedömde vi det som alltför vanskligt och vi sträckte oss därför inte längre än 2 dagar bakåt.

Bortfall eller mät/el

Osäkerheten i de siffror som här presenteras avspeglas ganska väl i de felmarginaler som redovisas här nedanför. Det finns dock till- fällen då osäkerheten är betydligt större, bl.a. om bortfallet är onormalt stort. Bortfallet i denna undersökning liksom i den tidi- gare barnundersökningen var dock lägre än i de vanliga publik— mätningarna. November -77 uppgick det till 4 % och november — 72 till 5 %. E)) annan felkälla i denna undersökning är den indi- rekta mätmetoden. Den som intervjuas är inte alltid medveten om de faktiska förhållandena.

Urval

Ur rikets totala mantalslängder drogs 15 slumpvis, oberoende ur- val om vardera 160 barn. Dessa urval användes rullande (enligt samma princip som i de 5. k. publikmätningarna, men med den skillnaden att intervjuerna gäller 2 föregående dagars TV-tittande i stället för 3) så att för varje dag inom den egentliga undersök— ningsperioden vilar resultaten på en bas av 2 gånger 160 barn.

Mätperiod

Perioden 13—26 november valdes dels för att representera ett nor- malt programutbud under höstperioden, dels för att kunna jämfö- ras med en tidigare undersökning 1972, som genomfördes under veckan 15—21 november. I november 1977 undersöktes två hela programveckor med mindre intervjubas än 1972 då endast en vec- ka undersöktes."l

Resultat

”Hur mycket tittar barnen?

Omfattningen av TV-tittandet kan beskrivas på flera sätt, dels hur stor andel av publiken som tittar på TV en genomsnittlig dag, dels hur lång tid som ägnas åt TV-tittande en genomsnittlig dag.

Barn i åldrarna 3—14 år är de som använder TV:n mest om man ser till den andel som tittar.

Tabell 4 Andel av befolkningen som sett på TV en genomsnittlig dag upp- delat på åldersgrupper. Jämförelse mellan hösten -72 och hösten -77. (Sif- frorna för 9—79-åringar avser oktober och för 3—8—åringar november.)

l977 1972 % % 3— 8 år 89 93 9—14 år 92 91 15—24 år 75 69 25—44 är 75 71 45—64 år 78 75 1 . 65—79 år 83 71 PUB nr 10 1978, srd.

23—24.

I åldersgruppen 9—14 år var det 92 % som tittade på TV en ge— nomsnittlig dag under hösten 1977. För 3—8-åringarna var mot— svarande siffra under november 1977 89 %. Under mätperioden i november 1972 var det 93 % av 3—8-åringarna som tittade en ge- nomsnittlig dag, alltså något fler än i november 1977. I alla andra åldersgrupper har däremot antalet tittare stigit sedan hösten 1972.

Hur lång tid tittar de mindre barnen på TV? Som vi kan se av tabellen nedan tittar 3—8-årsgruppen betydligt kortare tid än and- ra åldersgrupper. Detta är vad man kan förvänta sig med nuva- rande sändningstider. I länder med sändningar under morgon- och dagtid är förhållandet annorlunda. En amerikansk 5-åring tit- tar 1. ex. dubbelt så lång tid som en svensk.

Tabell 5 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag uppdelat på olika ål- dersgrupper. Jämförelse mellan hösten -72 och hösten -77. (Siffrorna för 9—79-åringar avser oktober och för THB-åringar november.)

Hösten -77 Hösten -72

mm mm

3— 8 år 89 94 9—14 år 133 123 15—24 år 95 80 25—44 år 98 89 45—64 år 105 99 65—79 år 127 100

Som vi kan se i tabellen har även den tid som används till TV- tittande ökat sedan 1972. Detta gäller alla åldersgrupper utom den yngsta.

Åldersgruppen 3—8-åringar är en ganska heterogen grupp. Ut- vecklingsmässigt skiljer sig en 3-åring en hel del från en 8-åring. Medan de yngsta i gruppen kanske knappast lärt sig tala rent har de äldsta redan hunnit gå något år i skolan. Frågan är om sådana skillnader också återspeglas i barnens TV-tittande.

Av tabell 6 framgår hur stor andelen tittare är a) i varje ålder b) för pojkar och flickor och c) för barn till föräldrar med olika ut-

bildning. Tabell 6 Andel tittare i olika undergrupper en genomsnittlig dag nov. -77 % % a) 3 år 86 b) Pojkar 90 ' 4 år 89 Flickor 88 5 år 91 6 år 90 c) Lågutbildade 89 7 år 87 Medel 90 8 år 89 Högutbildade 86

Skillnaden mellan olika undergrupper bland 3—8-åringar år

' ganska liten. Nästan lika många 3-åringar som 8-åringar tittar på . TV och ungefär lika många pojkar som flickor. Mellan utbild—

*' ningsgruppema är det heller inte några anmärkningsvärda skillna- der.

Men medan andelen tittare en genomsnittlig dag inte varierar särskilt mycket mellan olika undergrupper så är variationen i den tid man använder till TV—tittandet större.

Tittandet blir mer omfattande ju äldre barnen blir upp till 10—12-årsåldem. En 3-åring tittar i genomsnitt 66 min om dagen medan en 8-åring tittar 114 min, lika mycket som genomsnittet för den totala befolkningen 9—79 år. Det betyder att en 3-åring ägnar nästan 8 timmari veckan är TV-tittande och en 8-åring drygt 13 timmar.

Barn till lågutbildade föräldrar ägnar betydligt mer tid åt TV—tit- tande än barn till föräldrar med hög utbildning.

Tabell 7 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag och vecka uppdelat på kön, ålder och föräldrarnas utbildning — Jämförelse med nov. -72

Nov. -77 Nov. -72 Nov. —77 Nov. -72 min/dag min/ dag min/dag min/ dag 3år 66 66 7t42m 7t42m 4år 79 87 9t15m 10t06m 5år 90 99 10t30m 11t30m 6år 95 103 llthm 12t05m 7år 100 103 11t40m 12t01m 8år 114 107 13tl6m 12t3lm Lågutbildade 105 12 t 15 m Medel 91 "ägg- 10 t 37 m "åå?- Högutbildade 74 S "33 7t 18 m S ” 3—8 år totalt 89 10 t 26 m 11 t 26 m

Som vi kan se av tabellen var TV-tittandet bland de mindre barnen något mindre omfattande i november -77 än i november —72. Denna minskning beror till stor del på att det nu är något får- re barn som tittar. Det är alltså färre barn som ,bidrar” med tittar- tider till det gemensamma genomsnittet för åldersgruppen.

Om man delar upp tittartiden enbart på dem som tittat i stället för på hela åldersgruppen får man andra siffror. Jämför man hur lång tid TV—tittarna bland barnen ägnat åt TV vid de olika tillfäl- lena finner man att tittartiden är densamma, 100 resp. 101 minuter.

Genomsnittssiffror som i tabellen ovan ger oss endast knapp— händiga upplysningar om barnens tittande. Tittar alla barn unge- fär lika mycket eller finns det stora variationer? Vi skall titta på hur ”spridningen” av tittandet ser uti tab. 8 nedan.

Tabell 8 Andel av 3—8—åringama som bildar olika ”konsumtionsgrupper” en genomsnittlig dag. Genomsnittet för hela gnippen är 89 min per dag

Ser ej' —1 [ 1—2 ( 2—3 t 3—4t 5 t— % % % % % %

11 33 31 14 9 2

N är tittar barnen?

På lördagar förekommer den allra största TV-konsumtionen. Mer än en tredjedel av 3—8-årsgruppen tittar mer än tre timmar. Näs- tan en femtedel av barn mellan 5 och 8 år tittar mer än 5 timmar. Var tionde 7- och 8-åring tittar mer än 6 timmar på lördagarna.

På fredagar är det 15 % av 3—8-åringarna som tittar mer än 3 timmar. Detta är en ökning av högkonsumenter på fredagar jäm- fört med 1972. 7- och 8-åringarna tittar mest: en fjärdedel av dem tittar mer än 3 timmar.

Under vardagar och söndagar är det ytterst få barn som tittar mer än 3 timmar om dagen. Här är det ingen skillnad mellan olika åldersgrupper. . .

Om vi jämför 3—8-åringar med den övriga befolkningen (9—79 år, tabell 9) ser vi att andelen inom varje enskild åldersgrupp bland 3—8-åringarna som tittar på TV är större än för den vuxna befolkningen 15—79 år under alla veckans sju dagar. I stort sett kan man säga att TV lockar lika många 3—8-åringar som den loc- kar 9—14—åringar — TV:s storkonsumenter — under alla vecko- dagar. 3—8-åringarna ägnar dock kortare tid åt TV än vad 9—14- åringarna gör.

Tabell 9 Andelen av befolkningen 3—79 år i olika undergrupper, uppdelat på veckodag, 1976—77

Ålder Må-to Fre Lö Sön Må-to Fre Lö Sön % % % % % % % %

3— 8 86 89 98 88 Mån 75 78 82 85 9— 14 84 90 95 92 Kvinnor 75 77 78 81 1 5—24 68 72 75 80 24—44 70 74 77 81 Lågutb. 77 79 79 84 45—64 78 79 79 84 Medel 71 75 77 80 65—79 80 80 81 83 Högutb. 65 70 73 79

När på dygnet tittar barnen?

Vi vet sedan tidigare att 9—14-åringarna förlägger lika stor del av sitt tittande efter kl. 21.30 som vuxna gör. Men de mindre barnen har ett helt annat mönster (tabell 9). Under vardagar och sönda- gar har de barn som tittat på TV förlagt nästan all sin tittar-tid — 89 % resp. 94 % — till före kl. 19.30. För fredagar och lördagar är motsvarande siffror 70 % resp. 69 % . . .

TV har knappast någon publik alls bland 3—8-åringarna efter kl. 21.30 under vardagar, lördagar och söndagar.

Däremot har fredagar lockat publik efter denna tid bland 7 - och framför allt bland 8-åringarna. TV har också en stor publik bland dessa barn mellan kl. 20.30—21.30 under fredagar och lördagar. . .

Tabell 10 Andel tittare i olika tidsintervaller för olika undergrupper, %

Totalt 3år 4år Sår 6år 7år 8år

Må—lo

16.30—19.30 85 85 86 90 88 83 81 1930—2030 14 6 7 4 13 21 29 2030—2130 9 4 4 7 9 11 21 21 .30— l 0 1 1 2 0 4 Fredag 16.30—19.30 86 85 88 87 90 85 81 1930—2030 32 14 18 28 33 44 55 20.30—21.30 36 14 19 31 36 53 65 21.30— 17 1 8 12 10 26 49 Lördag före 16.30 63 47 67 62 65 65 75 16.30—19.30 79 66 76 87 85 79 79 1930—2030 91 77 87 97 95 93 98 2030—2130 38 8 18 28 47 61 66 Söndag före 16.30 66 58 66 59 68 66 78 16.3(L19.30 77 68 78 80 77 79 77 1930—2030 14 3 11 18 7 20 27 2030—2130 5 '— — 6 2 6 15

Förändringar i publikandelar mellan 1972 och 1977

Tidigare i rapporten ställde vi frågan vad orsaken kunde vara till att publiken minskat under vardagar och söndagar jämfört med 1972. De stora skillnaderna mellan de båda perioderna kan delvis förklaras av att TV2zs småbamsprogram under vardagar kl. 17.30 1972, ”Babar”, drog en större publik än 17.30-programmet 1977, ”Dockmakarens verkstad” . . .

Några direkta slutsatser om att TV-tittandet under vardagar och söndagar skulle ha minskat, eller ha ökat under lördagar, un- der den senaste 5-årsperioden kan vi inte dra. För befolkningen 9479 år har vi publikräkningar under minst 130 dagar fördelade över olika säsonger. Men för de mindre barnen har vi tillsammans tre veckor under en 5- -årsperiod — 1 vecka 1972 och 2 veckor 1977. Även om metod och mätperiod— november 1 båda fallen— ger oss möjlighet till direkta jämförelser kan skillnaderna bero på tillfäl- ligheter, t. ex. utbud, såväl i avseende på programkategorier som på utbud inom resp. programkategori.

Vilka program tittar barnen på?

Hur väljer bampubliken program? Till en början är det föräldrar- na som väljer åt barnen eller bestämmer vilka program de skall se eller inte se. Men barnen lär sig snart att själva fråga efter pro- grammen och får olika preferenser.

1 PUB nr 10 1978 sid. 2—13.

2 Barnredaktionerna sänder 6—7 timmar för mindre barn per vecka. Dessutom förekommer barninslag i sådana pro- gram som ”Sveriges Ma- gasin” och ”Gomorron Sverige” med Lennart Hyland. Mellanbarn- sprogrammen upptar ca 5 timmar av veckans sändningstid.

3—8-åringar tittar ungefär lika mycket på barnprogram som på vuxenprogram. Knappt hälften av sin tittartid ägnar de åt barnpro- gram och då i första hand program för mindre barn. Andra hälften delas upp på i huvudsak underhållningsprogram av olika slag och blandprogram.

Resultaten från 1972 visar samma fördelning av tittandet. Barnen ser alltså varken mer eller mindre på vuxenprogram nu.”1

I tabell 11 ser vi hur stor del av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier: Denna tabell samt kommentarer återfinns även på sid. 78 i kapitel 7 ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV”?

Tabell 11 Andel av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier uppdelat på kön, ålder och föräldrarnas utbildning, %

Småbams—” Mellanb. Barnpr. Familje-" Vuxen- Övr. program program totalt program program Pojkar 33 10 43 21 3 3 3 Flickor 37 10 47 21 29 2 3 år 49 9 58 20 1 9 3 4 år 44 10 54 20 24 2 5 år 40 1 2 52 20 26 2 6 år 3 5 10 45 2 1 3 1 2 7 år 28 10 3 8 22 3 7 3 8 år 23 9 32 22 43 4 Lågutbildade 31 10 41 22 35 3 Mellan 35 10 45 2 1 3 1 3 Högutbildade 40 1 1 51 20 26 3 3—8-åringar 35 10 45 21 31 3

" Inkl. barninsl. i ”Sveriges Magasin” och ”Gomorron Sverige". ” Exkl. barninslagen.

I november 1972 visade det sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnprogram. Under november 1977 var det ungefär samma förhållande. Andelen barn som endast såg barn- och familjepro- gram var helt naturligt störst i de yngsta åldrarna.

Sändningstiden för småbarnsprogram är något längre än för mellan- bamsprogram.2 Tittandet på småbarnsprograrn upptar också den stör— sta delen av barnprogramtittandet. Detta gäller också 7- och 8-åringar, som använder ca 1/4 av sin tittartid till att se program för mindre barn.”

Barnens tittande maj 1979

behandlar skillnaderna i barnens tittande under mörka november och ljusa maj. Resultaten visar att den ljusa årstiden och varmt väder håller barnen borta från TV, och att TV inte fått dem att glömma att det bästa som finns är att leka utomhus. Nedan följer de viktigaste resultaten di- rekt hämtade från rapporten (sid. 1—12 och 20—22).

”Denna rapport redovisar 3—8-åringarnas TV-tittande i maj 1979. Det är den tredje mätningen av småbarnspubliken som gjorts med en mätteknik som motsvarar den som används vid FUB:s publik— räkningar av 9—79—åringar. Metoden redovisas på sid. 22.

Den första genomfördes 15—21 november 1972 den andra gjordes 13—26 november 1977 och den nu aktuella 2—18 maj 1979

(Tidigare mätningar av barnpubliken har gjorts men då med en annan mätteknik.)

Vi har således helt jämförbara data från två perioder under den mörka årstiden och från en period under den ljusare årstiden. Här kommer vi i första hand att jämföra data från de två senaste mät- ningarna för att kunna belysa eventuella säsongvariationer i bar- nens tittande.

Såndningstidema för Bamredaktionemas program var under mätperioden i maj desamma som under de båda novembermät- ningarna. Utbudet av barnprogram från Barnredaktionema var i stort sett detsamma. Vissa andra barnprogram som t. ex. barnins- lagen' i Programmet under vardagar och Gomorron Sverige med Lennart Hyland under lördagsmorgnarna hade slutat sändas.

Förutom uppgifter om barnens TV-tittande innehåller rappor- ten en jämförelse mellan 3—8-åringarnas läggtider under olika så- songer, deras användning av olika massmedier och tider för deras middagsmål. Tabellbilagan innehåller uppgifter om TV-innehav och innehav av videobandspelare, data om vem som har hand om barnen under dagen, hur många barn som går på förskola och för— äldrarnas arbete.

Undersökningsmetod

Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder (3—8 år) an- litar vi i bammätningama genomgående barns vårdnadshavare som uppgiftslämnare. I vissa fall tar man också kontakt med nå- gon annan person, som är insatt i barnens tittande, t. ex. dag— mamma, barnflicka eller äldre syskon. _

Intervjuerna genomförs per telefon. Även i de fall telefon inte finns i barnets bostad. (I dessa fall ombeds respondenterna per brev att sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid interv- jun kan genomföras.)

I publikräkningarna som avser befolkningen 9—79 år ställs frå- gor om TV-tittande 3 dagar tillbaka. För en undersökning som denna, med indirekta intervjuer, bedöms detta som alltför vansk- ligt och vi sträcker oss därför inte längre än 2 dagar bakåt . . .

M ätperi od

Perioden 2—18 maj valdes för att representera ett normalt pro— gramutbud under sena vårperioden. Inga helgdagar eller på annat sätt ovanliga dagar inföll under perioden, med undantag av den första varma vårdagen, måndagen den 7 maj.

Resultat Hur mycket tittar barnen?

Vi vet att både barn och vuxna tittar mer på TV under vintern än under den ljusa årstiden. Andelen barn som tittar på TV är unge- fär 90 % en vanlig vinterdag. Härvidlag skiljer sig inte de olika ål- dersgrupperna: det är alltså lika många 3-åringar som 14—åringar framför TV:n varje dag och detta mönster tycks hålla i sig år från år. Men variationerna mellan olika säsonger är mycket stora.

1 maj 1979 var det endast 55 % av 3—8-åringarna som utnyttjade TV:n en genomsnittlig dag. Motsvarande siffra för de äldre bar— nen, 9—14-åringarna var 72 %. » -

Liknande iakttagelser kan göras för vuxna. På vintern slår sig 77 % ned framför TV:n en genomsnittlig dag, men bara 62 % un- der maj—juni.

Tabell 12 Andel av befolkningen som sett på TV en genomsnittlig dag upp- delat på åldersgrupper. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Ålder Ljusa årst. Mörka årst. Skillnad % % %

3- 8 55 89 34 9—14 72 90 18 8—79 62 77 15

De största säsongvariationerna i TV-tittandet finns som fram— går av tabellen bland de yngsta barnen. Detta beror till stor del på att dessa normalt förlägger större delen av sitt TV-tittande till ef- termiddags- eller tidig kvällstid och att de under sommarhalvåret förmodligen helt enkelt stannar ute längre.

Skillnaderna mellan olika undergrupper bland 3—8-åringarna är ganska liten. Rent allmänt kan sägas att ju äldre barnen blir desto fler tittar under den ljusa årstiden. Mellan pojkar och flickor märks ingen skillnad, men när det gäller olika utbildningsgrupper är skillnaden märkbar. Det är fler av de lågutbildades barn som utnyttjar TV:n under vårsäsongen än av de högutbildades, 63 resp. 57 %. Särskilt stor är skillnaden under veckohelgerna. Sam- ma förhållande kan noteras under vintern.

Som vi sett är antalet TV-tittare i alla åldersgrupper betydligt lägre under den ljusa årstiden. Det låga antalet tittare bidrar till att den genomsnittliga tittartiden också blir låg. Men även de som faktiskt tittar använder i regel kortare tid för TV-tittande än på vintern.

Under vintern är 3—8-åringarna den åldersgrupp som ägnar TV:n kortast tid. Detta gäller som vi kan se av tabellen även un- der vårsäsongen.

Tabell l3 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag uppdelat på olika ål- dersgrupper. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Ljusa årstiden Mörka årstiden Tittartid Tittartid/ Tittartid Tittartid/ f. alla tittare f. alla tittare min min min min 3— 8 år 35 ( 64) 89 (100) 9—14 år 72 (100) 152 (177) %79 år 62 (100) 127 (165)

Tabell [4 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag under olika årstider uppdelat på ålder och föräldrars utbildning

Ljusa årstiden Mörka årstiden mm mm 3— 4 år 32 73 5— 6 år 34 93 7— 8 år 41 107 9—10 år 73 153 1 1—12 år 74 153 13—14 år 69 150 Lågutb. 46 105 Medel 32 91 Högutb. 34 74

Under vinterhalvåret finns det en hel del barn som är extrema högkonsumenter av TV. Det är då inte alls sällsynt att barn tittar mer än tre timmar i genomsnitt per dag. Särskilt under veckohel- ger går konsumtionen upp till mer än 5 timmar bland ganska stora grupper barn.

Under sommarhalvåret förekommer mer än 3 timmars tittande praktiskt taget bara på lördagarna, 6 % av barnen tittar då så mycket. Motsvarande siffra för lördagar i november 1977 var 37 %.

Tabell 15 Andel av 3—8_åringama som bildar olika ”konsumtionsgrupper” en genomsnittlig dag. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Serej ( 1 t 1—2t 2—3t 3t> % % % % % Ljusa årstiden 45 36 12 4 Mörka årstiden ] 1 33 31 14 l 1

När tittar barnen?

När under veckan tittar barnen?

På vintern är tittandet under veckodagarna ganska sparsamt men desto mer omfattande under veckohelgerna. Förhållandet mellan olika veckodagar är detsamma under vårsäsongen, även om det

Fig. 2 Tittarlid :" min un- der olika veckodagar och årstider för 3—8-åringar.

180

150

120

90

60

30

totala tittandet är lägre. Både under vintern och under våren var lördagarna tittardagar framför andra. Då tittade barnen dubbelt så mycket som under vanliga veckodagar. Tittandet under vårens lördagar motsvarar ungefär tittandet under vinterns veckodagar.

Under den ljusa årstiden är det knappast något barn som tittar mer än 2 timmar per vardag, på lördagarna är det 17 % som ägnar mer än 2 timmar åt "FV-tittande.

När på dygnet tittar barnen? '

Vi vet sedan tidigare att 3—8-åringarna i motsats till de större bar- nen förlägger största delen av sitt tittande till eftermiddags- eller tidig kvällstid. Under vinters vardagar och söndagar har de klarat av nästan allt sitt tittande före kl. 19.30. Även under fredagar och lördagar ligger större delen av deras tittande tidigt på kvällen.

Man skulle kunna förmoda att dessa vanor ändrades något un- der den ljusa årstiden när barnen är ute och leker längre och så är också fallet. Förskjutningen är visserligen inte särskilt stor, men den varierar med olika veckodagar och olika åldersgrupper. 6—8— åringarna tittar mindre tidigt på kvällen och mer senare. Fortfa- rande äger dock större delen av deras tittande rum före kl. 19.30 åtminstone under vardagama. De mindre barnen tittar även nu till största delen på eftermiddagsprogram eller tidiga kvällspro- gram.

Mer markerad är skillnaden på fredagar och lördagar. Detta gäller alla åldersgrupper men särskilt stor är skillnaden bland de större barnen . . .

Dessa förskjutningar till ett senare tittande kan vara en följd dels av att barnen är ute och leker längre på dagarna, dels av skill- nader i programutbudet. Så finns det t. ex. inte samma möjlighe- ter att titta tidigt på dagen under majsäsongen. Sveriges Magasin

(eller dess motsvarighet Programett) hade slutat att sändas, ett program som annars har många tittare i de yngsta åldersgrupper— na liksom Gomorron Sverige med Lennart Hyland.

Även om det mesta TV-tittandet sker tidigt på kvällen finns det en hel del barn som tittar på sena TV-program. Under november -77 var fredagskvällama de kvällar då många barn stannade uppe och såg på TV. Då var det serien De fattiga och de rika som loc— kade. Under maj -79 var lördagarna de kvällar som hade flest sena tittare. Långfilmen Grabben från Brooklyn var det program som höjde tittandet.

När under veckohelgerna det sena tittandet förekommer är så- ledes en följd av programsättningen. Om motsvarande attraktiva program sändes lika sent på vardagskvällar är det dock troligt att de skulle fått något färre tittare.

Tabell 16 Andel tittare i olika tidsintervall. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden Ljusa årstiden Mörka årstiden % % Må—to före 18.30 42 lj. l8.30—l9.30/Mö 16.30—19.30 6 (16.30—19.30) 85 19.30—20.30 9 14 2030—2130 6 9 21.30— 2 1 Fredag före 18.30 31 1830—1930 11 (16.30—19.30) 86 19.30—20.30 17 32 2030—2130 20 36 21.30— 14 17 Lördag före 16.30 2 63 16.30—18.30 29 1830—1930 42 (16.30—19.30) 79 19.30—20.30 48 91 2030—2130 25 38 21.30— 16 4 Söndag före 16.30 3 66 16.30—18.30 35 1830—1930 55 (16.30—19.30) 77 19.30—20.30 27 14 2030-2130 9 5 21,30.— 1 O

68 Hur mycket TV ser barn? — Generella data SOU 1981 : 16 Vilka program tittar barnen på?

Som framgår av tabellen nedan (ej medtagen) fördelas tittartiden något annorlunda under den ljusa årstiden. Barnprogrammen har ungefär lika stor andel av barnens tittande som under vintern, 44 % jämfört med 45 %. Vuxenprogrammen har ökat sin andel. De hade i nov. -77 31 % av tittartiden och under maj-perioden 41 %. Utbudet av familjeprogram var som nämnts lägre under majmätningen och detta märks i den låga andel dessa program fått . . .

16.30-programmen hade i majmätningen en genomsnittlig pub- lik på 19 % jämfört med 55 % i nov. -77. 17.30-programmens ge- nomsnittliga publik i maj var 33 % jämfört med 65 % i nov. —77 . . .

Under de båda novembermätningarna har det visat sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnpro- gram. Under vårsäsongen var denna andel betydligt mindre. Mån- dag—fredag var det en dryg femtedel av barnen som såg enbart barnprogram, under veckohelgerna var det ingen som såg enbart barnprogram . . .

Sammanfattning

De största säsongvariationerna när det gäller TV-tittande finns i de yn-gsta åldersgrupperna. Medan ca 90 % av 3—8-åringarna sitter framför TV:n på höst- och vinterdagama, återfinner man bara 55 % av dem där under vårsäsongen.

Den genomsnittliga tittartiden under den ljusa årstiden är min- dre än hälften av vad den brukar vara under den mörka. Dels be- ror detta på att färre tittar och därmed bidrar med gemensam tit- tartid, dels på att de som tittar ser kortare tid än på vintern.

Liksom under den mörka årstiden är tittandet under våren högst på lördagarna, ca 1 timme i genomsnitt. Detta är mindre än vad barnen brukar titta på vinterns vardagar.

Andelen tittare i olika åldersgrupper är ungefär lika stor, men tittartiden stiger något med ökad ålder. Genomgående över alla veckodagar är det större andel tittare och längre tittartid bland de lågutbildades barn, Allt detta gäller både den mörka och den ljusa årstiden.

Under båda säsongerna förlägger småbarnen större delen av sitt tittande till cftermiddags- cllcr tidig kvällstid. Under våren kan dock en viss förskjutning mot senare tider märkas. Tittartidcn fördelas också något annorlunda mellan olika programkategorier. Barnprogrammen har oförändrad andel, mcn vuxenprogrammcn har ökat sin andel på bekostnad av familjeprogrammcn, som sän- des i mindre omfattning. Vuxcnprogrammcn hade 41 % av tittarti- den jämfört med 31 % under den mörka årstiden. Andclcn som såg enbart barnprogram var lägre under våren.

Den stora skillnaden mellan den mörka och den ljusa årstiden kan ha flera förklaringar. Barnen är ute och leker mer och behöver inte sysselsättning på samma sätt inomhus. De är troligen inte själva lika intresserade av TV som på vintern. Föräldrarna är inte lika angelägna om att barnen ska titta och ropar inte in dem till barnprogrammen. Programmen behöver förmodligen vara mer at- traktiva än på vintern för att kunna locka och färre program når upp till den nivån. Vissa skillnader i programutbudet förekommer också.

TV saknar dock inte betydelse under den ljusa årstiden för de mindre barnen. I en tidigare undersökning har vi kunnat konsta— tera att även barnprogram som sänds mitt i sommaren kan samla förvånansvärt många tittare. Det gäller de program som brukar sändas kl. 9.00 på sommarmorgnama. Och som vi sett i den här mätningen har en del barnprogram ganska höga tittarsiffror i vis- sa åldersgrupper.”

Barn och TV i socialiseringsprocessen

I ”Barn och TV i socialiseringsprocessen — några resultat från Nordisk forskning" sammanfattar Cecilia von Feilitzen data' om olika åldrars TV-tittande:

”Majoriteten svenska barn börjar titta lite mer uppmärksamt på TV vid tre års ålder. Tidigare kan de titta till då och då och också visa intresse för vissa inslag, men det intresset är kortvarigt. När koncentrationen väl infunnit sig tittar den absoluta majoriten för- skolebarn (3—6 är) varje dag och knappast någon mindre än tre dagar i veckan. Förskolebarn ägnar TV i genomsnitt omkring en och en halv timme per dag.

Mängden av TV—tittande o'kar sedan successivt tills det när en topp i IZ-årsåldern. Eftersom denna topp byggs upp och planas ut, kan man säga att det är 10—14-åringarna som utgör TV:s storkonsu- menter. Denna intensiva TV—period innebär i Sverige omkring 14 timmars tittande i veckan. I tonåren minskar tittandet ganska kraf- tigt och det är inte förrän i vuxen ålder som något större intresse för TV kommer tillbaka. Men ingen vuxen åldersgrupp tittar lika m_vcketpå TVsom 10—14-åringar.”2

USA

”USA brukar framhållas som ett skräckexempel. Där har barnen när de slutat skolan i genomsnitt tillbringat 11000 timmar på skolbänken men hemma framför TV-apparaten har de suttit 15 000 timmar och sett 350 000 annonser och 13 000 mord rulla ' Fram till 1974- förbi i rutan. En amerikansk 5-åring tittar 23,5 timmar i veckan 2 PUB nr28 75 /76, sig och en amerikansk vuxen tittar 44 timmar i veckan. (Motsvarande 1—2.

' Blunda inte, sid. 23—24.

siffrori Sverige är 1 1,5 timmar resp. 10—11 timmar.) Under vecko— sluten är tittandet i Amerika intensivt eftersom nästan alla kana- ler kör barnprogram nonstop från tidigt på morgonen till mitt på dagen.”1

Kommentar:

De amerikanska siffrorna anses ha intresse även för oss i Sverige efter— som de delvis är en följd av de många kanalerna och demonstrerar hur utbudet kan påverka konsumtionen. (K. E.)

Skillnader mellan barn och vad som är utmärkande för de 5. k. ”stortit- tama” eller de ”TV-beroende barnen” behandlas i nästa avsnitt ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?”

Kapitel 7 Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Detta kapitel omfattar citat av och referat från följande arbeten: C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977

C. v. Feilitzen. Barn och TVi socialiseringsprocessen. PUB 28 L. Filipson. Vilken roll spelar radio och TVi förskolebarnens liv? PUB 52 1975/ 76

L. Filipson m. fl. Barnens tittande november 1977. PUB 10 1978

W. Schramm. Television in the Lives of our Children. 1961 SGR 4 1972

H. T. Himmelweit. Television and the Child. 1958

J. Lyle, H. Hoffman. Children *s Use of Television and other Media. 1971 (SGR 4)

J. Dominick, B. Greenberg. Attitudes toward Violence: The interaction of television exposure, family, attitudes and social class (SGR 3 1972)

J. Murray. Television in Inner-City Homes (SGR 4 1972)

J. McLeod, C. Atkin, S. Chaffee. Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent self—report measures from Maryland and Wisconsin samples (SGR 3 1972)

S. Chaffee, J. McLeod, Adolescents Television Use in the Family Context (SGR 3 1972)

H. L. Friedman, R. L. Johnson. Mass Media Use andAggression: A pilot study (SGR 3 1972)

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television (SGR4 1972)

J. Lyle. SGR 4, Overview. 1972

Vidare nämns WR Simmons 1970 Robinson o. Bachman 1971 Israel 0 Robinson 1971 Greenberg, Ericson och Vlahos 1972 Mc Intyre o. Teevan. 1972 Hazard 1967

Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Under denna rubrik skall vi främst redovisa material som belyser frå— gorna

[] vem som ser vad? [1 och hur mycket? El dvs. vilka är storkonsumenterna och vilka tittar lite på TV?

TV-tittandet hos barn med psyko-soeiala problem är hos de flesta för— fattare så hopvävt med olika kvantitativa och kvalitativa aspekter på TV-konsumtionen, att det inte varit möjligt att lyfta ut frågan ur sitt vi- dare sammanhang.

Från denna regel finns ett undantag. Inga Sonessons avhandling från 1979, "Förskolebarn och T ”, vars centrala tema är psyko-soeialt av- vikande barns förhållande till TV. De från denna utgångspunkt viktigas— te partierna i detta arbete har brutits ut och placerats i kapitel 8, ”TV- tittandet hos psyke-socialt avvikande barn”.

Svenska undersökningar

Bilden är splittrad. Inga beskrivningar är giltiga för barn i största all- mänhet. Olika förhållanden gäller för olika åldersgrupper, olika sociala och etniska kategorier och i viss män för olika perioder av den s. k. TV- epoken.

Beskrivningen i ”Blunda inte” av när på dygnet barnen tittar på TV ger dock en blixtbelysning av problemet och visar att barn ser det mesta.

Från ”Blunda inte” lär vi:

Om barn och sena program:

”En vanlig föreställning är att barn inte tittar på TV sent på kväl- len. Och när det gäller de mindre barnen, 3—8-åringarna, är det helt riktigt sällsynt att de tittar efter klockan 21.00, åtminstone på vardagar. På lördagar och söndagar är det dock ganska många yng- re skolbarn, som tittar sent på kvällen; en femtedel av alla 7- och 8- åringar tittar fortfarande klockan 22.30. (Kvällstittandet bestäms naturligtvis till stor del av programsättningen.)

Sanningen om 9—14-åringarna är emellertid att de förlägger lika stor del av sitt tittande till efter 21.30 som de vuxna gör. Även under vardagskvällar tittar ungefär en femtedel efter 21.30. På fredagar och lördagar kan det sena tittandet vara nästan hundraprocen- tigt.”

Om barn och vuxenprogram

”Till stor del ser också 3—8—åringarna program som är producera- de för dem, 45 % av deras tittartid ägnas åt barnprogram. Det har också visat sig att omkring hälften av 3—8-åringarna en given dag endast ser på barnprogram, medan några få procent endast ser på vuxenprogram.

'Men i genomsnitt går alltså så mycket som 55 % av tittartiden åt till vuxenprogram av olika slag. Lika stor del som barnen använder till barnprogram (45 %) använder de till vuxenprogram, långfil- mer, fictionprogram, serier och blandprogram. Och 10 % av tiden tittar de alltså på andra vuxenprogram.

De äldre barnen, 9—14-åringarna, använder bara 16 % av sin tit- tartid till barnprogram. Visserligen är en del barnprogram mycket populära i de här åldrarna och särskilt 9- och 10—åringarna ser gärna på barnprogram. Men huvudsakligen tittar denna ålders- grupp på vuxenprogram, främst på långfilmer, blandprogram, sven— ska och utländska serier, sportprogram och deckare. Jämför man barnens val av program med de vuxnas finns det stora likheter. Men en betydelsefull skillnad måste noteras: barnen tittar framför allt mindre på nyhetsprogram och andra informativa program. Barn upp till 14 år är alltså mer utpräglade underhållningstittare än vux— na.

Vi konstaterade tidigare att 9—14-åringarna tittar lika mycket som de vuxna även efter 21.30 på kvällen. Men eftersom de är mer utpräglade underhållningstittare än vuxna blir deras sena kvällstittande mer koncentrerat till underhållningsprogram. Det medför att många program som lagts sent på kvällen för att man vill markera deras olämplighet för barn fått mycket höga tittar- siffror just inom denna publikgrupp.”

Om barn, ungdomar och våldsprogram

”Tillsammans med ungdomsgruppen (15—24 år) är 9—14-åringarna den grupp som t. ex. utnyttjar de sena våldsprogrammen mest av alla. I debatten om det berättigade i att sända underhållningsvåld av olika slag brukar man ibland framhålla att publikens önskemål måste tillgodoses. Det är alltså de yngsta åldersgruppernas pro- gramsmak man i första hand uppmuntrar genom återkommande deckar- och våldsserier. Ju äldre man blir, desto mindre tycks dessa serier sedan intressera. ' ”Blundainte” sid. 19.

1 Blunda inte sid. 20—21.

2 Dock utan att veta mycket om de program som man ”godkänner" för barnets räkning. Bara 5—10 % av försko- lebamens föräldrar ser

på vanliga barnprogram.

PUB nr 28 sid. 4.

3 PUB 28 1975/76 sid. 6.

Finns det då inga alternativ för de här åldersgruppema? Vi vet att de allmänt väljer underhållning men ratar nyheter och traditio- nella informationsprogram. Detta behöver dock inte innebära att de måste få underhållning i våldsform. Många andra seriepro- ' gram är populära bland barn, både sådana med mer vardagligt in-

nehåll, som t. ex. Hem till byn och Albert och Herbert, och såda- na som är mer fantastiska och verklighetsfrämmande.

Till de mest populära programmen under 1976 räknas Larmet går, men också program producerade för barn som Barnen i Bul- lerbyn, Den vita stenen och Fimpen. Alla dessa program hade en genomsnittlig publik på över 70 % av barn mellan 9 och 14 år. Se- rieprogram brukar få en ökande publik allteftersom serien fort- skrider och det sista avsnittet av Larmet går hade en rekordpublik i 9—14-årsgruppen, ca 90 %. En så hög publikanslutning brukar annars bara förekomma när man sänder gamla svenska långfilmer eller Kalle Anka-programmet på julafton.

En lämplig sändningstid för barnprogram kan i viss mån för- ändra programmets popularitet. Att t. ex. sända bamprogramseri- er på lördagskvällar 19.30, som prövats i TV 1, har säkert bidragit till den stora publiken både bland vuxna och barn. Programmet får på så sätt en högre status och ses inte som ”bara bampro-

9991 gram .

Från Cecilia von Feilitzens rapport om barn och TVi socialiseringsprocessen har vi hämtat följande om vad barn ser och om vad som styr programvalet

”Medan förskolebamets TV-tittande till övervägande delen sker inom ramen för vad familjen sanktionerar,2 förändras situationen för barnen i skolåldern.

Skolbarnets direkta programval styrs av framför allt två andra faktorer än familjens önskemål. I första hand tittar man själv efter i dagstidningen vad det är på TV. I andra hand tar man intryck från jämnåriga,som nästan uteslutande ger tips om underhållande. vuxenprogram. TV:s sturushöjande funktion i kamratkretsen har ökat sedan förskoleåldern och avtar inte förrän i lZ-års-åldern ef— ter TV-toppen.

Det är markant hur litet inflytande skolan som institution har i detta sammanhang. Någon systematisk massmediakunskap ingår ännu inte i undervisningen i Sverige. Läraren tycks sällan föreslå . barnen att titta på något program. Och eftersom barnen och lära-

ren sällan tycks diskutera program som sänts, vågar man kanske . dra den slutsatsen att TV:s information ofta anses irrelevant för

undervisningen. Skol-TV utgör ett undantag, förstås, men dessa program, som sänds under skoltid, har särskilt anpassats till lä-

' roplanen.”3

Feilitzen fortsätter om sambandet mellan barnens TV—tittande och socioekonomiska status:

”Barnet lär sig att titta eftersom föräldrarna och kamraterna ac- cepterar mediet. Genom direkta tillsägelser eller genom att obser- vera sina förebilder intemaliserar barnet dessa normer och värde- ringar, så att de också tar sig uttryck i hans eller hennes egen vilja.

Barn möter olika normer och värderingar och får olika erfaren- heter därför att de tillhör olika grupper i samhället. Vi vet bl. a. att barn till föräldrar med lägre socioekonomisk status tittar mer på TV än barn till föräldrar i högre samhällsposition. Detta gäller i högre grad föräldrarna själva. Forskare konstaterar ibland att barnen med lägre socioekonomisk status tittar särskilt mycket på vålds- film. Men andra undersökningsresultat visar att dessa barn sna- rare ser mer på alla program, både barnprogram och informativa respektive underhållande vuxenprogram. Detta överensstämmer också med det faktum att vuxna med olika utbildningsnivåer, dvs. hög- och lågkonsumenter av TV, väljer att titta på samma pro— gram. Lågutbildade vuxna ser alltså inte bara oftare de 5. k. breda programmen utan, tvärtemot vad många tycks tro, också oftare TV:s informativa program.

Ett undantag verkar dock barnprogrammen utgöra, som varken låg— eller högutbildade föräldrar tittar särskilt mycket på.”

Om kontaktproblem och tittande

"En tredje väsentlig faktor är att vissa barn har problem i kon- takterna med föräldrar, kamrater eller skolan. Ibland uttrycks det i stället så att barnen är aggressiva, deprimerade eller känner ång- est. Också dessa barn tittar mer på TV än andra barn. Och åtmins- tone vissa typer av problem hänger samman med ett större intresse för våldsprogram.”'

Feilitzen skriver om de små barnens intresse för olika program

”Man möter ofta missuppfattningen att små barn inte alls är se- lektiva när det gäller program som producerats för dem. Parente- tiskt kan därför skjutas in att även förskolebarn har en tydlig pro- gramsmak. Mest intresserade är de av underhållande, konventio- nella barn- och vuxenprogram. För barnprogram av informativ, aktiverande karaktär, där ton- vikten inte uttryckligen lagts på underhållning, pendlar förskole- barnen i allmänhet mellan ett 'ganska stort' och ett ,stort intresse'. Ämnet spelar här stor roll. Vid tre liknande upplagda program om kossan, trädet respektive hur ett barn kommer till, var 3—6-åring- arna mest fascinerade av barnets tillkomst. Ofta ökar intresset när man anknyter till tittarbarnens egen erfarenhet och när de har chans att identifiera sig. Intresset kan alltså också gradvis stiga vid en programserie, där de medverkande och handlingen blir alltmer be- kant. Programmets uppläggning spelar också roll. Vid två olika upp- lagda program om bl. a. cirklar och trianglar skrattade barnen vid 1 mm m 28 1975/76 det ena, medan de gäspade, var oroliga och började bråka vid det sid. 6—7.

' PUB nr 28 sid. 10—1 1.

2 l Nyare siffror, från 1977, omfattar ålders- gruppen 3—8 år. Dessa presenteras sid. 8.

andra. Det är inte bara när bilden och ljudet är komplicerade och svårförståeliga som barn kan tycka det är tråkigt, utan också om programmet t. ex. är långdraget och innehåller alltför många re- petitionsavsnitt. Intresset sjunker också om programledare och and— ra medverkande pratar med varandra i stället för till förskolebarnet som tittar.

De barnprogram som förskolebarn i olika undersökningar varit mest negativa till, är program med okonventionella bilder och ljud som velat ge barnen en upplevelse av estetisk karaktär. Vid några program med delvis nonfigurativ konst (bl. a. Miro och Chagall) och atonal musik sjönk barnens intresse stadigt under program— mets gång, de undrade när barnprogrammet skulle komma och vid programmets slut hade hälften lämnat TV:n. Barn är inte i nå— gon sorts rosseauansk mening mer öppna för obekanta, okonventio- nella former än vuxna, utan måste ha träning för att lära sig upp- skatta dem.”1

Med utgångspunkt i den helhetssyn som Leni Filipson anlägger i sin tidigare citerade rapport ”Vilken roll spelar radio och TVi förskolebarnens liv?” framförs följande synpunkter på barnens programval

”TV och radio är en del av barnens närmaste omvärld och resulta- ten i undersökningen visar att ju trängre deras omvärld är, desto mer betyder i allmänhet TV. Vi vet redan att TV-innehavet i de svenska barnfamiljerna är så gott som 100 procentigt. Nästan 60 % av dem har färg-TV-mottagare, oftare familjer där föräldrarna har låg ut— bildning.

Utbudet av TV-program har ökat kraftigt under den senaste 10- årsperioden och detta gäller även och kanske i synnerhet barn- programmen. Ett tvåkanalsystcm infördes 1969, men barnpro- grammen är oftast ”skyddade”, dvs. placeras så att de inte konkur— rerar med några andra program. I princip är det alltså så att bar- nens tittande på barnprogram bestäms av andra faktorer än kan- kurrens mellan olika program.

Eftersom vi har möjligheter att direkt jämföra förskolebarnens utnyttjande av TV-programmen åren 1964 och 1972 kan vi se hur det ändrade utbudet har påverkat tittandet. Medan utbudet av barnprogram under den här perioden blev tre gånger så stort ökade TV-konsumtionen till det dubbla, alltså inte i motsvarande grad. Däremot har strukturen på barnens tittande förändrats på så sätt att barnen nu utnyttjar barnprogrammen i högre grad än tidigare. I stället tittar de mindre framför allt på kommenterande nyhets- program.

För tio år sedan tittade de förskolebarn som hade tillgång till TV i bostaden i genomsnitt 43 min om dagen. År 1972 var siffran uppe i 98 min. Tittandets omfattning varierar ganska kraftigt med veckodag, men även på vardagar tittar de flesta förskolebarn mer än 1 1/ 2 timme på TV. På lördagar och söndagar tittar hälften av barnen 2 1/2 timme eller mer.

Även om barnprogramutbudet i teorin skulle kunna täcka bar- nens hela tittartid, utnyttjas det inte mer än till ungefär hälften och egendomligt nog är andelen barn som ser enbart barnprogram (ca 40 % ) ungefär lika stor bland 3-åringar som bland 8-åringar. Inga barn i de här åldrarna ser enbart vuxenprogram.

Vi skall titta lite närmare på hur barnens programval ser ut i praktiken och vilka faktorer som bestämmer hur det blir. Omfatt- ningen om konsumtionen, om den är stor eller liten, är ett sätt att mäta TV:s betydelse för barnen. Vi vet att TV-tittandet ökar med åldern ända upp till lZ-årsåldern. Det finns heller praktiskt taget ingen av 5- och 6-åringarna i vår undersökning som kan kallas lågkonsument medan däremot flera 3- och 4-åringar är det. Men åldern är ändå inte hela förklaringen.”

H ögkonsumen ter

”Det finns andra gemensamma drag hos de familjer där barnen tit- tar mycket på TV. Vi vet att barnens tittande i stort sett följer för- äldrarnas. Att således lågutbildade föräldrars barn tittar mer än hög- utbildades. Vi vet också att pojkar tittar mer än flickor redan i för— skoleåldern.

Det är svårt att i vår undersökning finna någon entydig förkla- ring till varför en 3- eller 4—åring blir högkonsument.

Kanske är det så att man inte i egentlig mening kan kalla dem konsumenter av TV utan det är helt enkelt så att de befinner sig vid TV:n när programmen sänds.

En sak är nämligen gemensam för de små barn som ”tittar myc- ket” på TV i den här undersökningen. De får antingen titta på TV till programmen är slut eller också somnar de i soffan medan de övriga i familjen tittar. Dessa barn har aldrig någon särskild pro- cedur vid läggdags, då t. ex. någon läser för dem eller har någon annan speciell ritual.

Föräldrarna till de här barnen ser inget fel i att barnen får somna vid TV:n, de betraktar det som något helt naturligt. Deras inställ- ning till TV och dess eventuella verkningar är i allmänhet helt okri- tisk. Även om några av dem märkt en del negativa effekter av bar- nens TV-tittande gör de ändå ingenting för att hålla barnet från t. ex. skrämmande program: ”J. drömmer ofta mardrömmar, men det är bara TV”.

De högkonsumerande barnen i våra familjer ser både barnpro- gram och vuxenprogram. Medan de så gott som alltid ser bampro- grammen ensamma eller ibland med syskon eller kamrater så ser de vuxenprogrammen nästan undantagslöst tillsammans med vux- na. För dem finns inga restriktioner när det gäller programval. Men det är inte alls säkert att ett högkonsumerande barn är be- roende av själva TV:n, utan det är i stället beroende av ”samvaron” framför TV:n.”

Lågkonsumenterna bland de undersökta barnen, de som ser TV mindre än 1 1/2 timme om dagen eller inte ser varje dag, vilka är det?

”Oftast är det barn som enbart ser barnprogrammen och i synner- het småbarnsprogrammen. Som vi sett tidigare är åldern inte be- stämmande för om barnen tittar på enbart barnprogram eller ej. I stället har den låga konsumtionen ett starkt samband med dels för- äldrarnas egen konsumtion av TV. dels — och viktigast — deras in- ställning till TV för barnens del. lågkonsumenternas föräldrar visar sig vara föräldrar som är intresserade av sina barn på ett aktivt sätt, de har fastare uppfostringsnormer och en mer bestämd målsättning för sig själva och familjen. "'

Från ”Barnens tittande november 1977”, PUB 10 1978, har jag hämtat följande, som bl a. ger en aktuell bild av svenska barns programpreferenser

”Vilka program tittar barnen på?

Hur väljer barnpubliken program? Till en början är det föräldrarna som väljer åt barnen eller bestämmer vilka program de skall se eller inte se. Men barnen lär sig snart att själva fråga efter programmen och får olika preferenser.

3—8-åringarna tittar ungefär lika mycket på barnprogram som på vuxenprogram. Knappt hälften av sin tittartid ägnar de åt barnprogram och då i första hand program för mindre barn. Andra hälften delas upp på i hu- vudsak underhållningsprogram av olika slag och blandprogram.

Resultaten från 1972 visar samma fördelning av tittandet. Barnen ser alltså varken mer eller mindre på vuxenprogram nu.

I tabell 17 ser vi hur stor del av tittartiden som ägnas åt olika pro- gramkategorier:

Tabell 17 Andel av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier uppdelat på kön ålder och föräldrarnas utbildning

Småbams-a Mellanb. Barnpr. Familje-b Vuxen- Övr.

program program totalt program program % % % % % % Pojkar 33 10 43 21 33 3 Flickor 37 10 47 21 29 2 3 år 49 9 58 20 19 3 4 år 44 10 54 20 24 2 5 år 40 12 52 20 26 2 6 år 35 10 45 21 3 1 2 7 år 28 10 38 22 37 3 8 år 23 9 32 22 43 4 Lågu tbildade 3 1 10 41 22 35 3 Mellan 3 5 1 0 45 2 1 3 1 3 Högutbildade 40 1 1 51 20 26 3 3—8-åringar 35 10 45 21 31 3

I november 1972 visade det sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnprogram. Under november 1977 var det ungefär * samma förhållande. Andelen barn som endast såg barn- och familjepro- gram var helt naturligt störst i de yngsta åldrarna.

Sändningstiden för småbarnsprogram är något längre än för mellan- barnsprogram.' Tittandet på småbarnsprogram upptar också den största delen av barnprogramtittandet. Detta gäller också 7- och 8-åringar, som, använder ca 1/4 av sin tittartid till att se program för mindre barn.

Mellanbarnsprogrammen, som i allmänhet sänds omkring kl. 18.00 på vardagarna, har en genomsnittlig publik på 25 % bland 3—8-åringar, men siffrorna för olika program varierar kraftigt, mellan 7 och 50 %. Barn mellan 5 och 8 år tittar i ungefär lika hög grad på dessa program medan 3- och 4-åringar tittar mindre.

Programmen för invandrarbarn sänds 4 dagar i veckan kl. 17.00 för 4 olika invandrargrupper, finska, turkiska, jugoslaviska och grekiska. De har en förvånansvärt stor publik bland svenska barn med tanke på att de sänds på invandrarspråket utan svensk speaker eller svensk text. De hade en genorrisnittspublik på ca 12 %. Hur invandrarbarnen tittar på programmen kan vi dessvärre inte säga. De invandrarbarn som ingick i undersökningen utgör en så liten andel att data om dem blir osäkra.

De mest populära programmen, förutom barnprogrammen där ””Salt- kråkan” toppar listan, var under den undersökta perioden några svenska långfilmer. ”Åsa-Nisse” hade under två lördagar 42 % resp. 73 % tittare och ”Nils Poppe" på en söndagseftermiddag hade 47 %. Av 8-åringar var det över 90 % som såg en av ””Åsa-Nisse”-filmerna. Andra vuxenpro- gram, som går hem hos de äldre i åldersgruppen är t. ex. serier som ”De fattiga och de rika”, ”De överlevande”, ”Lucy Show””, ””Min vän från Mars” och ””Ett fall för John Drake”. Även frågeprogram som ””21” och ”Tro”t om ni vill”” har en ganska stor publik.

Nyhetsprogrammen, både de långa och de korta, ses av ganska få barn i 3—8-årsåldern. Rapport har en genomsnittlig publik på 2 % av bar- nen. 7- och 8-åringarna tittar något mer: 4 resp. 5 % i genomsnitt. Aktu- ellt kl. 21.00 har få tittare bland barnen.

De korta nyhetsprogrammen, TV—Nytt och väder har inte heller många tittare bland de yngsta, inte ens om programmet ligger i anslutning till barnprogrammet kl. 1 7.55.

3—8-äringars läggtider ' Barnredaktionerna

Påverkar TV-tittandet barnens läggtider? Finns det några sändnings- Säfldef 6—7 limmar för tider som är garanterat ””barnfria”? När programserien ””Halvsju” starta- "undre bmi Per vaka- "de och förlade sitt barninsla till kl 19 00 å k "11 bl d : t k Dessu'om forekomm"

. _, __ " g ' ' p va' en" ev e ens ar barninslagi sådana pro- reaktron fran foraldrahåll. Man menade att TV forskot barnens laggtr— gram som ”Sveriges Ma— der. gasin” och ”Gomorron

I en undersökning våren 1976, som kartlade förskolebarnens morgon- Svelngä” äe; Linna-t

vanor visade det sig att 5- och 6-åringar då steg upp senare än några år 5303; ' intima-år" ca tidigare. Särskilt de barn som inte hade några ordnade aktiviteter på för- 5 timmar av veckans middagarna, som t. ex. lekskola eller daghem, kunde sova ganska länge. sändningstid.

Detta skulle kunna vara en följd av att de lägger sig senare på kvällarna på grund av TV-tittande.

Vad man kan konstatera i denna undersökning är att läggtiderna för barn varierar mycket kraftigt. Somliga barn lägger sig före 18.30 på kvällen medan andra är uppe till kl. 23.00. En allmän tendens är natur- ligtvis att barnen lägger sig senare ju äldre man blir. Men det finns också 3-åringar som är uppe till kl. 22.00, 23.00 på kvällarna.

Skillnaden i läggtider är stor mellan olika veckodagar. På vardagskväl- larna (måndag—torsdag) har majoriteten 3—8-åringar lagt sig kl. 20.30. På fredagskvällarna lägger sig de flesta senare än kl. 21.00. Fredagar och lördagar är uppesittarkvällar, fredagar allra mest. Söndagarna liknar mer vardagskvällar vad läggtiderna beträffar. Tabell 18 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på vardagskväl- lar (måndag—torsdag)

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % %

3 år 10 31 62 82 92 98 4 år 5 18 46 73 82 91 5 år 7 22 50 72 84 91 6 år 7 18 47 74' 82 92 7 år 5 10 29 59 80 94 8 år 7 9 24 51 69 87 3—8 år 7 18 43 69 82 92

Tabell 19 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på fredagskvällar

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % % f 3 år 14 35 49 61 71 83 4 år 4 14 33 60 70 87 5 år 2 10 22 36 54 77 6 år 14 20 34 46 52 78 7 år ' 2 2 17 27 37 63 . 8 år 2 2 4 6 12 30 3—8 år 6 14 27 39 49 70

Tabell 20 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på lördagskvällar

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % %

3 år 4 8 18 51 75 93 4 år 6 8 12 59 73 89 5 år 8 10 12 47 61 86 6 år 6 8 8 21 34 64 7 år 6 6 6 12 32 65 8 år — 0 2 4 14 43

3—8 år 5 7 10 32 48 73

Kvällsvanorna ändrar sig ganska kraftigt på fredagar och lördagar jämfört med vardagskvällarna. Även många av de minsta barnen är uppe ganska länge.

Så är t.ex. nästan en tredjedel av barnen fortfarande uppe efter kl. 20.30 på vardagskvällarna. På fredagar och lördagar är samma andel (1/3) fortfarande uppe kl. 21.30. Man kan alltså konstatera att ganska många barn har möjlighet att titta på TV även ganska sent på kvällarna, särskilt på fredagar och lördagar. Alla utnyttjar dock inte den möjlighe- ten utan ägnar sig åt annan sysselsättning (enligt föräldrarnas upp- gifter).

Det tycks inte vara så att de senare kvällsvanorna förorsakas av TV—tit- tande. Endast en liten del av dem som är uppe sent ägnar sig åt TV-tit- tande. Om detta beror på att programmen inte är attraktiva eller att de ändå skulle ägna sig åt andra aktiviteter vill vi låta vara osagt. Det är också möjligt att barnen tittar på TV i något högre grad än vad föräld- rarna angivit. Barnen kanske sitter med när föräldrarna tittar på sina program men föräldrarna har den uppfattningen att barnen inte tittar.'”

Amerikanska undersökningar om vem som ser vad

Amerikanska undersökningar uppvisar stora variationer från en under- sökning till en annan, från en tidpunkt till en annan och från ort till ort både när det gäller omfattningen av barns tittande, vad de tittar på och vilka sociala grupper som ”högkonsumenterna” rekryteras från. Resul- taten är känsliga för själva undersökningsmetoden och påverkas av olika ospecificerade sociala förhållanden och utbudssituationer. Av detta föl- jer att sannolikheten för att amerikanska resultat på ovannämnda punk- ter skulle vara giltiga i Sverige är tämligen låg. Ett refererat kan trots detta fylla två funktioner — att ange riktningen för antaganden om sven— ska förhållanden och att ge viss information om den amerikanska forsk- ningen.2

Schramms undersökning

Det kan kanske förvåna en och annan läsare att man ännu 1980 hän- visar så flitigt till Schramm m. flis bok från 1961 som både jag gör i fö- religgande rapport och andra referenter av mediaforskning i helt aktuel- la arbeten. Förklaringen är inte bekvämlighet eller tradition. Faktum är att Schramm et al tidigt slog ner på relevanta frågeställningar som fortfa- rande är aktuella och att man lyckades belysa dessa på ett intressant sätt, bl. a. därför att man i USA ännu 1958—59 när materialet samlades in hade möjlighet att jämföra förhållanden på orter med TV med orter 'APUB 10 1973, utan TV. H. Himmelweit m. fl. var i samma position när de skrev sin, li- Sld' 13—21' kalcdes klassiska och fortfarande giltiga. bok om förhållandena i Eng- 2 Då redogörelserna vä- land 19 58_ ver samman hur mycket

, - - .. o .. . . TV barnen ser med vad En senare undersoknlng av liknande karaktar som manga hanvrsar till de ser, erhålls ingen re-

är A. Werners från 1972. ”Barn og fjernsyn. Fritidssysler, Flytteönsker nodlad beskrivning av og yrkesplaner blant skoleelever i Finnmarka for og etter inforingen av den senare aspekten.

' Referat av Schramm sid. 7—10.

2 Schramm, W., Lyhle, J., Parker, E. B. ”Television in the Lives of our Child— ren.”

3 Referat av Schramm sid. 33—35.

" Referat av Schramm sid. 46—47.

5 Referat av Schramm Sid. 33—34.

" Referat av Schramm Sid. 54—55.

fjernsyn”. Denna undersökning har jag inte behandlat, då man kan anta att de sociala förhållandena i Nordnorge är alltför speciella för att tillåta generella slutsatser. Detta är nu ett allmänt dilemma. Om man vill jäm- föra barn i områden med TV med barn i områden utan TV eller förhål- landena före och efter införandet av TV i områden som ännu inte har detta är de senare socialt/kulturth av så speciell karaktär att de inte kan undgå att sätta en stark prägel på resultaten. Införandet av TV på Färöarna går inte att jämföra med TV:s införande i New York.

Schramms undersökning genomfördes 1958—1960 som 11 delstudier i San Fransisco, i Denver, en storstadsförort samt i några samhällen i Rocky Mountain — två städer i Canada, som liknade varandra förutom att den ena staden hade TV, medan den andra inte hade det. Den första staden kallades i rapporten Tele-town och den andra Radio-town.

De ca 2 000 medverkande barnen var mellan 2—18 år.' 1961 gav Schramm följande klassiska bild av barns TV-tittande.2 TV- tittandet når sin topp i ll—l3-årsåldern och det är i denna åldersgrupp som vi finner de flesta ”högkonsumenterna”. Pojkar och flickor tittar li- ka mycket men på delvis olika program. Bland barn under 11 år är ande- len "högkonsumenter" högre bland barn som betecknas som teoretiskt be— gåvade än bland övriga. Över ll-årsåldern blir förhållandet det omvända. Vi finner då en lägre andel högkonsumenter bland de begåvade barnen än bland övriga. De begåvade börjar ägna mer tid åt andra aktiviteter, medan de mindre begåvade fortsätter eller ökar sitt tittande.3 Samtidigt går barnen i den förra gruppen över till svårare program, bl. a. nyhets- program och tryckta informationskällor. Den senare profilerar sig inom ramen för sitt höga TV-tittande genom att i första hand välja kriminal-, västern- och pop-program.4

Det hör till bilden att även annan mediakonsumtion som av tidningar, radio. böcker och film också när sin höjdpunkt i l l-årsåldern.

l familjer där föräldrarna har hög utbildning tittar barnen genomsnittligt mindre på TV än i andra familjer _ med undantag för utbildningskana- len. Liksom i Sverige följer barnen familjemönstret för sitt tittande.s

Redan i 5—årsåldern framträder könsskillnader i programvalet. Flic- korna sätter musikprogrammen högst medan pojkarna föredrar västern— och andra äventyrsprogram. En annan könsskillnad är att flickorna tidi- gare än pojkarna söker sig till vuxenprogram och program som handlar om tonåringar.

Barn har en konservativ programsmak

Ett resultat av generellt intresse är följande. När barn tillfrågades om vilka ändringar de önskade sig i programutbudet så önskade de flesta mer av den programtyp som de redan såg mycket av. Smaken är alltså konservativ och ger uttryck för en viss form av tillvänjning. En mindre del uttryckte önske- mål om mindre reklaminslag. Nästan inga önskade mer krävande och kvalificerade program.ts

"Realitetsmaterial ” kontra ”fantasimaterial ”

Den gradvisa övergången från TV till mera realitetsförankrat material som äger rum i 12—17—årsåldern förklarar Schramm med ”mognadsprin- cipen”. För studier av hur barn förhåller sig till konsumtion av TV-ma- terial och ”realitetsmaterial” delades de in i följande kategorier:

1. barn som är högkonsumenter av TV och lågkonsumenter av tryckt material = fantasigrupp,

2. barn som är högkonsumenter av tryckt material och lågkonsumenter av TV = realitetsgrupp.

3. barn som är högkonsumenter av både TV och tryckt material = hög- konsumenter,

4. barn som är lågkonsumenter både av TV och tryckt material = låg- konsumenter.

1 en eller annan form återkommer denna uppdelning i alla undersök- ningar av barns TV-konsumtion med i stort sett samma andelar i de oli- ka kategorierna och med samma förskjutningar mellan dessa beroende på barnens ålder. Med ökad ålder minskar fantasigruppen medan reali— telsgruppen ökar. Parallellt härmed minskar andelen högkonsumenter me— dan andelen lågkonsumenter ökar. Dessa förändringar kunde även iakttas i den stad som användes somjämförelsestad, därför att TV ännu inte in- förts där. (Den låg i Canada utom räckhåll för sändare och kallades i undersökningsrapporterna för Radio-town.)'

Överflyttningen från fantasigruppen till realitetsgruppen i de berörda åldrarna gällde i första hand barn från medelklasshem.2 Flertalet barn från arbetarhem2 som ändrade tittarvanor gjorde detta inte genom att byta medium utan genom att skära ner på tittandet och bli lågkonsu- mentet.3

Schramm förklarar dessa processer med de skilda sociala värderingar som gäller i amerikanska familjer från medelklassen och arbetarklassen. De senare skulle vara mer inställda på omedelbar behovsuppfyllelse — som TV—underhållning — medan medelklassen skulle gå in för att till- fredsställa mer långsiktiga behov — som inhämtande av kunskaper. Dessa skillnader gällde även barnen.4

Schramm sammanfattar själv:

”Vi är nu i ett bättre läge när det gäller att förklara vad som hän- der vid den kritiska vändpunkten, nära den tidpunkt i början av tonåren när vuxna mönster börjar efterträda de ”barnsliga mönst- ren”, och när det inträffar dramatiska förändringar i mediabeteen- det. Vi har observerat att de förändringar som äger rum vid denna tid bland barn till största delen gäller högre socioekonomiska skikt. I allmänhet ändrar de sig från ett ganska allmängiltigt mönster för barn med impulsiv behovstillfredsställelse till ett mönster med fördröjd tillfredsställelse som är det vuxna mönster som sanktioneras genom klassnormen i dessa grupper. På lägre socio-ekonomiska nivåer behövs inte så stora förändringar för att gå från barndomens mönster till det vuxna mönstret. Men för me-

] Referat av Schramm sid. 89—101.

2 Direkt övers. av ”middle-class'och ”wor- king-class' i Schramm.

3 Referat av Schramm Sid. 106—108.

4 Referat av Schramm Sid. 108.

' Schramm sid. 117.

Referat av Schramm sid. 130—131.

* 3 Schramm fann att samma samband förelåg mellan konflikter och uttryck för antisocial aggression (sid. 130—131).

” Referat av SGR 4 Overview, Lyle, sid. 17.

5 Ingår även i den före- liggande rapportens re- ferat av sammanfatt- ningskapitlet i Himmel— weit m. fl. kap. 26.

delklassbarnen blir de normer som anbefaller självförbättring, ak- tivitet och inriktning på framtiden avgörande. Om deras mentala kapacitet är på nivå med de ambitioner som uppmuntras av klass- normen, går deras mediabeteende i riktning mot hög konsumtion av tryckt material och låg TV-konsumtion — i annat fall mot hög mediakonsumtion i största allmänhet?”

Att barn använder sig av TV som flykt från verkligheten belyses av re- sultat som visar att en högre andel av barn som har konflikter med om- givningen än av andra barn placeras i fantasigruppen enligt ovanstående indelning. Skillnaden är mest markant när det gäller konflikter med bå— de föräldrar och kamrater, därnäst när det enbart gäller kamrater och på

tredje plats konflikter med föräldrar.2

Kommentar:

Det bör dock observeras att konflikten med föräldrarna bestod i att för- äldrarna hade högre ambitioner för barnets yrke i framtiden än vad bar-

net själv hade. (K. E.)3

Från en studie av vuxna människor rapporterade Hazard (1967) att han fann en koppling mellan hög ångestnivå och "fantasitittande”, i synnerhet bland personer med låg socio-ekonomisk status och personer med lågt del— tagande i kulturella aktiviteter. Han tolkade resultaten som tecken på or- sakssammanhang mellan å ena sidan ångest och ängslan och å den and- ra sidan både passivitet och ett omfattande TV-tittande med inriktning

på fantasi-flykt!i

Kommentar:

Även om de specifika resultaten hänför sig till vuxna, kan man .anta att de också har viss giltighet för barn. (K. E.)

Om sambandet mellan konflikter med omgivningen, särskilt då kamrater— na, och intensivt TV-tittande, med förkärlek för våldsprogram. skrev Him- melweit m. fl. i samband med deras beskrivning av ”stortittarna”. 5

”Vilken typ av barn blir istortittare,/TV-beroende?

Som TV-beroende betecknades den tredjedel av barnen som tittade mest i de olika åldersgrupperna. Dessa barn såg på TV minst hälften av tiden från de kom hem från skolan och till sänggåendet.

En högre andel av de TV-beroende barnen tillhörde också de mindre begåvade. Särskilt gällde detta 13—14-åringarna. Bland de äldre barnen (13—14 år) var TV-beroendet inte kopplat till social bakgrund. I den yngre gruppen (10—11 år) kom däremot en högre

andel av de TV-bcroende från ”arbetarklassen” än av de övriga barnen.

TV-beroende förekom i samma utsträckning bland flickor och pojkar.'

”Vilka faktorer minskar intresset för och den tid som ägnas åt tittande?

Förf. testade hypoteserna att 'stortittarna” främst var enda barn och barn med förvärvsarbetande mödrar. Vid jämförelser mellan 'stortittare*, 'medeltittare' och ”lågtittare' — som tre och tre var lika i fråga om intelligens och socioekonomisk bakgrund — visade det sig att skillnaden låg på ett annat plan. Bland 'stortittarna'fanns mer än dubbelt så många ensamma barn som bland de övriga grup- perna, särskilt barn som hade svårt att få kompisar. Lärarna beskrev dessa barn oftare än andra som 'följare' (i motsats till ledare), som undergivna, blyga och tillbakadragna.

Stortittama konsumerade mer än andra också av andra media- material, biograffilm, i radio och seriemagasin men inte böcker.

Som regel tycker barn bättre om att göra andra saker än att titta på TV. Detta gällde inte *stortittarnai Denna skillnad fanns inte mellan de TV—tittande och de ej TV-tittande barnen. Förf. drar där- av den slutsatsen att det starka TV—beroendet mera är uttryck för det tillbakadragna barnets personlighet som denna var redan innan det konfronterades med TV, med en tendens att dra sig undan händelser, saker, relationeri verkligheten.

I materialet fanns 22 barn som både var TV-beroende och stor- konsumenter av biograffilm, som de såg 2—3 ggr i veckan. Bland dessa var de ovan beskrivna egenskaperna ännu starkare markera- de."2

Kommentar:

Även om TV inte är den primära orsaken just till TV-beroendet, skulle det dock per definition inte ha kunnat utvecklas utan TV. Den intres- santaste frågan, vad det ensamma och tillbakadragna barnet vinner resp. förlorar genom sitt omfattande TV-tittande, behandlas något i det föl- jande. (K. E.)

Himmelweit fortsätter:

”Stortittarnas programval skilde sig från de andras genom att de i högre grad föredrog eskapistiska program — äventyrs- och mysterie- program samt familjeserier. De två första typerna erbjuder dem på ett ställföreträdande sätt tjusningen i ett aktivt och farligt liv, me- 1 H. Himmelweit m. fl. dan familjeserierna underlättar identifieringen med en lycklig och Sid— 12-

förenad familj och tillhandahåller en viss trygghet.”3 . . . 2 Referat av Himmel- ”Dagböckema (som ingick i försöket) visade att de TV-beroende weit Sid- 12- barnens fritidssysselsättningar var mycket mer begränsade än för 3 Himmelweit sid. 29.

' Himmelweit sid. 396.

2 Himmelweit sid. 12.

andra. Denna snävhet var troligen både orsak till och en effekt av det omfattande TV-tittandet som i en ond cirkel. Emotionell osä- kerhet och otillräckliga resurser i hemmet gör barnet TV-beroen- de. Härigenom drar hon/han ner på kontakterna med personer utanför hemmet och begränsar så ytterligare sina möjligheter till sociala kontakter. Med en flyktmöjlighet så nära till hands som TV, kan andra kontaktkällor upplevas som att de kräver för myc— ket ansträngning och erbjuder allt för små chanser till framgång; de framstår därför som underlägsna televisionens säkra och krav- lösa sällskap.

TV-beroende/ *stortittandé är sålunda uttryck för ett behov; Det kan vara tillfälligt och reglera sig själv men det kan också bli var- aktigt. Lösningen på problemet ligger inte främst i att begränsa själva tittandet utan i att angripa de bakomliggande orsakerna. . . Det verkar som om tittandet skulle kunna fungera som en baro- meter som visar i vilken utsträckning barnets liv i övrigt är till- fredsställande. Överdrivet tittande är ett symptom på otillfreds- ställande förhållanden i miljön.”1

”Den enda, men mycket viktiga, bakgrundsfaktom var utan tvekan intelligensnivån; ju högre barnets intelligens, desto mindre tittade det.

TV-tittande föreföll att bli en vana som barnet föll tillbaka på när inget intressantare var tillgängligt. Följaktligen tenderade bar- net med många intressen, det aktiva barnet och den sportiga (”outdoor”) typen att titta mindre än andra barn.

För alla barn gällde att lek utomhus och sociala aktiviteter (sär— skilt för 13—14-åringarna) utgjorde de starkaste rivalerna till TV. För 'genomsnittsbarnef kommer TV-tittandet på andra plats ef- ter de ovan nämnda aktiviteterna.

Hemmets socio-ekonomiska nivå visade sig ha föga betydelse för hur mycket barnen tittade. Endast bland de yngsta barnen fanns en viss skillnad. Medelklassbam tenderade att titta något mindre än barn från 'arbetar-hem', huvudsakligen på grund av ti- digare sängtider.

Vad som visade sig mycket viktigare var föräldrarnas exempel, och i mindre utsträckning, föräldrarnas regler för barnens tittande. I de hem där föräldrarna själva var selektiva medelkonsumenter av TV (”moderate viewersl) tenderade även barnen att titta ganska li- tet. Samtidigt som detta var det generella mönstret, fann vi stora individuella variationer mellan medlemmarna av samma familj.”2

Låt oss gå till en nyare studie, nämligen av Jack Lyle och Heidi Hoffman — ”Children's Use of Television and other Media” SGR 4 1972 — som delvis går in på samma fråga som Schramm studerade 1959.

Beträffande programinriktnin gen framkom."

att 5-ån'ngama tyckte bäst om tecknade serier och ”situation come-

dies”,

att l2-åringarna hade slutat att titta på tecknade program och tittade på ”familjekomedier” och äventyrsprogram, att lS-åringarna helst tittade på äventyrsprogram och hellre såg musik- program än ”familjekomedier”, att fleratalet barn tyckte om program där det ingick något barn i deras egen ålder. Enligt samma linje tyckte svarta barn om program där svarta ingick, att endast få tittade på nyhetsprogram, att programmen med de mesta våldsinslagen sändes på tider då 12—15- åringarna utgjorde en stor del av tittarna och att en hög andel av denna åldersgrupp tittade på dessa program.

I lZ-årsåldern noteras samma förändring som hos Schramm 1959 beträf- fande begåvningssammansättningen bland högkonsumenterna. Före denna ålder fanns en högre andel högkonsumenter bland de mer intelligen- ta barnen än bland övriga. Därefter skedde en gradvis förändring i motsatt riktning så att andelen högkonsumenter blev lägre bland de mer intelligenta än bland de mindre intelligenta barnen. En direkt jämförelse med Schramms tittarsiffror från 1959 visar dels att tittartidema var högre 1970, dels att skillnaderna mellan jämförda grupper uppvisade samma tendenser som l959 men att de var mindre uttalade.

De vita barnen tittade något mindre än andra.]

Vidare fann Lyle och Hoffman att de barn som mer än andra tittade på de mest våldsbetonade programmen också avvek på annat sätt. Så— lunda utmärktes de lZ-åriga storkonsumenterna av våldsprogram av myc- ket konflikter med sina föräldrar. De lS-åriga storkonsumenterna av våldsprogram tittade oftare än andra på TV när de var ensamma och menade i högre utsträckning än andra att figurerna i rutan liknade männi- skori verkligheten.2

På alla åldersnivåer fann Lyle en ansenlig grupp — omkring l/4 som karaktäriserades som stortittare. Dessa tittade mer än 5 timmar om dagen även på vanliga skoldagar. Detta är ett av de få ställen i litteraturen där vi får en kvantitativ och inte bara en relativ definition av vad man me- nar med stortittare.3 (Även i Himmelweit, sid. 354 i föreliggande rap-

port.) De 5-åringar som var stortittare lekte mindre än andra barn med sina

kamrater.

Kommentar:

Jämför med Sonesson — sid. 103—104 och lO7—l08 — som fick annorlun- da resultat.

Vidare gällde inte resultatet för 12- och l5-åringarna där stortittama in- te skilde sig från andra ifråga om olika fritidsaktiviteter.4

Joseph Dominicks och Bradley Greenbergs ”Attitudes towards Violence: The interaction of television exposure, family attitudes and social class”

1 Referat av Lyle och Hoffman sid. 131—132.

2 Referat av Lyle och Hoffman sid. 134.

3 Referat av SGR 4 Overview av Lyle sid. 7.

4 Referat av Lyle and Hoffman Sid. l35—l36.

' Referat av Dominiek Sid. 324—325.

2 Referat av Mc Leod. J.M., Atkin, C. R., Chaf- fee, S. H., ”Adolescents, Parents and Television Use Self and other re— port measure from Wi- sconsin sample SGR 3 1972 sid. 267.

3 Referat av Murray sid. 355—356. Obs! Denna passus får ej citeras som bevis för att barn blir så— dana av TV-tittande. Sambandet är mer komplicerat vilket fram- går av fortsättningen.

4 Referat av Murray sid. 356.

SGR 3 l972 hör hemma under avsnittet om våldspåverkan. Ett par re- sultat som beskriver högkonsumenternas och lågkonsumenternas förhål- lande till våldsprogrant skall dock behandlas redan här.

Undersökningen omfattade 838 barn i åldern 9—ll år i sex olika sko- lor som valts ut för att få en allsidig social sammansättning av barnen.

Barn som såg mycket på TV såg mycket TV—våld. Dessa barn kom ofta— re från låginkomstfamiljer än från medelklassen. Familjerna var också osäkra i sin inställning till våld.

Barn som såg litet TV och litet TV-våld kom till övervägande delen från medelklassfamiljer.' McLeod fann ett visst samgående mellan låga sko/prestationer och hög TV -konsumtion, särskilt av våldsprogram.

Vidare erhölls visserligen ett samband mellan familjens socio-ekono— miska status och TV—tittandets mängd, men det låg på en lägre nivå än vad som brukar anges i litteraturen.2

Kommen tar:

Inför detta resultat undrar man om det möjligen kan bero på att förf. haft för liten socio-ekonomisk spånnvid inom det lilla material som stu- derats för att ge utrymme för sådana skillnader. Härför krävs ett hetero- gent material. I Wisconsin-materialet ingick exempelvis inga svarta barn. (K. E.)

John Murray har i ”Television in Inner-City Homes: Viewing behavior of young boys”, SGR 4 1972, redovisat en studie som endast omfattar 27 barn. 5—6 år gamla. Jag skall därför inte referera några sifferresultat. En beskrivning av storkonsumenter kan emellertid ha intresse. De be- skrivs som fysiskt aktiva men passiva i fråga om kontakt med andra perso- ner. De glömde lättare instruktioner och tappade ofta tråden i det de höll på med.3

Denna beskrivning tyder på att det kan vara fråga om stortittare i en annan bemärkelse än tidigare. Hittills har vi med stortittare och stor- konsumenter menat barn som tittar på TV mer än genomsnittet. Dessa skiljer sig inte så markant från övriga som man kunde vänta.

De stora skillnaderna uppstår när man med stortittare menar barn som inte bara relativt utan i absoluta tal — timmar och minuter — tittar så' mycket på TV att man gått över gränsen för vad som ligger inom det normalas ramar. Dessa barn torde ofta representera en speciell grupp med olika psykologiska problem som även tar sig andra uttryck än i extremt omfattande TV—tittande. I den aktuella undersökningen uppges till exem- pel att de barn som var stortittare vid 6 års ålder och då uppvisade de nyss beskrivna egenskaperna kunde ha beskrivits på samma sätt vid 3 års ålder.4 Härav följer att kontakt/ösheten och den mentala ”flyktigheten” in- te bör ses som en följd av TV-tittandet. Det är på denna punkt Marie Winn begår sitt stora misstag — när hon beskriver alla inåtvända och av-

skärmade barn som offer för sitt TV—tittande. Murray däremot menar att överdrivet TV—tittande snarare är ett symptom på än en orsak till social isolering.1

Murray's undersökning visade vidare att endast de ”intelligenta” bar- nen tittade på program av utbildningskaraktär (”educational”).2

Enligt Murray's uppfattning är Schramms bild av förskolebarnets gradvisa väg från det tecknade programmet över till en ”vuxen TV-diet” inte längre aktuell. Numera ser barnen mera vuxenprogram redan från början.3 I ”Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent selfreport meas- ures from Maryland and Wisconsin samples”, SGR 2 1972, bidrar Jack McLeod, Charles A tkin och Steven Chaffee med beskrivningar av 624 12—15-åringars TV-tittande som är på linje med andra undersökningar.

Sålunda ser pojkar mera TV än flickor och pojkarna ser mera västern—. och äventyrsprogram än flickorna. Detsamma gäller vad som kallas ”public affairs" och närmast motsvarar information, samhällsfrågor, debatt, dvs. "politik".

Mellan 12- och 15-årsåldern sker en skarp nedgång i barnens TV-tit—' tande utom i fråga om nyheter och ”politik”.4 Stepen Chaffee och Jack Mc Leod har i ”A dolescents Television Use in the Family Context” SGR 3 1972, redovisat ett ambitiöst försök att stu- dera hur tittandet på våldsprogram i TV påverkas av social-psykologiskt mer djupgående egenskaper hos familjen än socialgruppen, nämligen uppfostringsklimatet och metoder för styrning av barnen. .

Materialet som är från 1968 omfattar 1 300 13— och lS-åringar, hu- vudsakligen från vita förstäder.

De barn som tittar mest på våldsprogram kommer från hem med låg so- cio-ekonomisk status, har låg [ Q och en benägenhet att förenkla och se för— hållanden i svart/ vitt (vilket kommer fram i ett test där dessa barn in— stämmer med dogmatiska påståenden).

Barn från ”socio-orienterade" hem tittar mer på våldsprogram än barn från "idé—orienterade” hem.5 Med ”socio-orienterade” hem menas hem där uppfostran går ut på att umgänget mellan människor i första hand skall löpa angenämnt, friktionsfritt med uppfyllande av vad som är skick och bruk med en auktoritär biton. Där använder man massmedia för underhållning.6

Med ”idé-orienterad” uppfostran uppmuntras aktivt ifrågasättande av fakta, regler och värderingar.7 I sådana hem används massmedia för in— formation, politik och samhälle.8

När man gör ytterligare en uppdelning på uppfostringstyper och får fyra sådana försvinner sambandet med mängden våldsprogram eller också blir bilden uppsplittrad och omöjlig att tolka.

Författarna drar något förvånade den slutsatsen att familjesituationen inte betyder så mycket för de ungas våldstittande som man tidigare på- stått.9

' Referat av SGR 4 Overview av Lyle sid. 22.

2 Referat av Murray sid. 363.

3 Referat av Murray Sid. 363—364.

** Referat av Mc Leod.

7 Referat av Chaffee sid. 157.

3 Referat av Chaffee Sid. 153.

9 Referat av 5. H. Chaf- fee, J. M. Mc Leod ”Adolescent Television Use in the Family Con- text” i SGR 3 1972 sid. 170.

' Referat av Mc Leod, ]. M., Atkin, C. R., Chaffee, 5. H., ”Adol- scents, Parents and Tele- vision Use: Selfreport and other report measu- re from Wisconsin sam- ple.” SGR 3 1972

2 Referat av Mc Leod Sid. 267.

3 Referat av Mc Leod Sid. 256—257.

4 Aggressivt. beteende enligt skolans bedöm- ning.

Kommentar:

Det ser ut som om Chaffee och Leod utgått från en felaktig premiss som starkt präglar den amerikanska debatten och forskningen om barns TV- tittande, nämligen att detta skulle vara beroende av föräldrarnas för- måga ti11 begränsning ('controli) av barnens tittande. Detta skulle förut- sätta att de även för egen del skulle eftersträva minsta möjliga tittande, eller åtminstone acceptera samma nivå som de kan pressa ner barnens tittande till. Detta förefaller helt orealistiskt. Resultaten visar också i stora drag att det som föräldrarna själva kallar för kontroll och styr— ningsmetoder inte har någon betydelse. Det som verkligen styr barnens tittande är föräldrarnas eget tittande och detta avgörs av samma grova socio-ekonomiska faktorer som styr föräldrarnas eget tittande. (KE)

[ en senare undersökning av 68 12— och 83 15—åringar har Chaffee och Mc Lead tillsammans med A tkin prövat några gamla antaganden om vilka barn det är som ser mycket TV—väld.l Man utgick från Schramms och Himmelweits resultat som gick ut på att goda relationer till kamraterna betydde mindre TV-tittande och särskilt då mindre tittande på våldspro- gram. Dessa resultat bekräftades inte. Mc Leod fann i stället en tendens i motsatt riktning.2

Kommentar:

En tendens som stämmer med Sonessons resultat i fråga om förskole- barn. (K. E.) '

Däremot fick man resultat som visserligen svagt men ändå gick i samma riktning som Schramms om sambandet mellan å ena sidan konflikter med föräldrarna och å andra sidan mycket tittande på våldsprogram och preferens för program med fantasiinnehåll.3

Kommentar:

Vad man får för resultat beror troligtvis till stor del på vilka tecken på konflikter och vilka konflikt-områden som man utgår från. Konflikter kring olika saker representerar helt olika relationer. Detta visar hur bräckliga en del forskningsresultat blir genom att de är hårt bunda till det som undersökts och inte håller för generaliseringar utanför denna specifikation. (K. E.)

I Friedman och Johnson”s Baltimore-studie av 80 svarta/ vita, aggres- siva4/ icke aggressiva pojkar ingick också ett studium av deras program— preferenser. Man fick bl.a. följande resultat beträffande i vilken ut- sträckning pojkama uppgav mycket våldsladdade program bland sina ”tioi topp”:

D Vita aggressiva uppgav 8 sådana program av 10. C] Svarta aggressiva uppgav 6 sådana program av I 0. El Vita icke-aggressiva uppgav 5 sådana program av 10. D Svarta icke-aggressiva uppgav 3 sådana program av 10.

-— Således ett klart samband mellan den egna aggressiviteten och program— valet.

En annan markant skillnad gällde ”snälla familjeserier” som flertalet av de aggressiva pojkarna uppgav sig känna avsmak inför.1

Om man utgick från pojkarnas egen uppfattning om sin aggressivitet och inte från skolans anteckningar om deras uppförande, ökade för de aggressiva antalet våldsfilmer bland de tio program som dessa pojkar tyckte bäst om. 2

Chaffee och Mc Leod gjorde raffinerade beskrivningar av barnens fa- miljer utan att därmed lyckas fånga in vilka faktorer i familjeklimatet som påverkade TV-tittande och programval. Raymond Johnson och Her- bert Friedman gick den motsatta vägen. De utgick från intressanta katego- riseringar av TV—program och studerade deras dragningskraft på pojkar med olika bakgrund och egenskaper. Då fick man meningsfulla samband som redovisas i ”Four Mosca/ine Styles in Television Programming: A study of the viewing preferences of adolescent males”. SGR 3 1972.

I ] 4—årsåldern söker pojkar förebilder att identifiera sig medför utform- ningen av sin vuxenroll som man och samhällsmedlem. TV bidrar med så- dana förebilder. För pojkar från hem utan hemmavarande fäder kan TV till och med bli den enda källan för information om vad en man är och hur han ska/[ bete sig. Författarna frågade sig vilka pojkar — med vilka grund— förutsättningar — som valde vilka förebilder.3

I undersökningen medverkade 80 pojkar i 13—14-årsåldern i Baltimo- re. Av dessa var 40 vita och 40 svarta. Hälften i vardera gruppen klassifi- cerades som aggressiva utifrån sitt beteende i skolan. De fick uppge sina favoritprogram. Bland dessa valde man ut de 12 program som fick de mest olika röstsiffrorna från olika grupper inom materialet. De repre- senterade olika typer av mansroller som föredrogs av olika kategorier av pojkar enligt följande.4

1. Svarta-icke—aggressiva tonåringar föredrog program med ”den sårbara mannen” som är passiv och har låg status. Den vanliga mallen för så— ' Friedman, H: £"! dana program är att mannen råkar in i en ohållbar situation som han ääffgå'aåä Agi-iss- inte klarar av. Ofta kommer en kraftfull kvinna in i bilden och reder sion: A pilot study”, upp situationen. SGR 3, 1972, sid.

2. I aggressiva svarta pojkars favoritprogram kunde den manliga huvud- 343—344- personen beskrivas som ”den taktiska mannen” — som är aktiv och har 2 Referat av Friedman, låg status. I dessa historier är det någon som är i knipa och skall räd- Sid- 348' das. Huvudpersonen är visserligen bra på att lösa problem, men ge- 3 Referat av Johnson nom att han arbetar utifrån ett lågstatusläge är han hänvisad till att sid. 366— använda list och överraskningsmetoder i stället för kraft och över- 4 Referat av Johnson talning. sid. 362—369.

1 Referat av Johnson sid. 367.

2 Referat av Johnson sid. 367—368.

3. Vita icke-aggressiva pojkar favoriserade program med ”den beskyd— dande mannen” som är passiv och har hög status. Huvudtemat är dessa mäns förmåga att fylla kvinnans plats i familjen. Vita pojkar före- drog denna typ av män som fadersfigur framför sina egna fäder.

4. De vita aggressiva tonåringarna föredrog program med ”den kraftfulle

mannen” — som är aktiv och har hög status. I dessa program är huvud- personen dominant, självtillräcklig, aggressiv och offensiv. När han utsätts för hot reagerar han ögonblickligen och direkt. Han represen- teras av ett fåtal stadigvarande figurer som ständigt uppträder på nya platser utan normal social förankring. Däremot finns det inga stadig- varande kvinnofigurer och de kvinnor som förekommer är av under- ordnad betydelse'

Av dessa fyra mansroller och programtyper betecknar förf. den sis- ta som den mest eskapistiska eftersom ”denna definition av manlig- het inte längre kan existera för de flesta män, utom via det ihåliga "PV-mediet”?

Författarnas beskrivningar av de olika programtyperna och deras ”hjältar” är även i översättning så målande och underhållande att jag vill ge läsaren chansen att ta del av dessa;

Typ 1 "Darrin, i serien ”Förhäxad” är den ende dödliga i en familj av

häxor och trollkarlar och hans fullständiga underkuvande genom Endora*s — den fientliga svärmodem — illasinnade magi kan av- värjas endast genom ständiga aktioner av hans hustru, Samantha. ”Gröna marker, beskriver en nobel lantbrukares plågade liv där han blir utmanövrerad av sin enfaldiga fru och Hootervilles för- slagna invånare. Mannens komiska inkompetens är det genom- gående temat i ett annat program av samma typ, 'Mayberry, R. F. D.'. I en episod bröt 'reperatören' Emmerett Clark armen och blev tvungen att anställa en *high-school'-pojke för att hjälpa till i verkstan. Kunderna märkte snart att pojken var mycket bättre på allt reparationsjobb än Clark. I en annan episod tävlade en av huvudrollerna, Sam Jones, utan framgång med en anställd dräng om sonens respekt och beundran.

Typ 3 ”Eddies pappa, och 'Mina tre söner, handlar båda om faderns be—

slutsamma försök att uppfostra sina moderlösa söner. De varma känslorna i förhållandet mellan far och son skildras klart i 'När Eddies pappa friade”. Enligt den ursprungliga idén gick uppvakt- ningen (”the courtship') ut på att uppmuntra pojken som försökte att skaffa ett nytt sällskap (*date') åt pappan varje vecka. Efter hand som serien utvecklades kom kurtisen att gälla pappan och pojken. Endast två gånger av 26 episoder under säsongen 1969—70 försökte den 18-åriga Eddie att hitta en fru åt sin pappa. Producenten James Komach anser att uppläggningen med en en— sam—förälder är nödvändig för att kunna behandla relationen barn/ förälder på ett mera djuplodande sätt. Han sade:”Om en kvinna kom in i bilden skulle hon ta halva tiden, halva tillgiven— heten, halva uppmärksamheted.

Typ 4 Intensiv propaganda ingår i alla de tre serier som porträtterar den kraftfulla mannen. 'FBI' är sålunda ett officiellt sanktionerat ursprung för hjältar (Bureau heroics), medan ”Adam 12, ofta plockar in ordningsmaktens jargong i dialogen. Bronson främjar en livsstil med snabba uppbrott i vartenda program, från titelns inledningsvinjett (som visar en man som anfäktad av medelål- derns bekymmer avslöjar sin avundsjuka på Bronson's lätta fri- het) ända till avslutningstemats texter: Nu ger jag mig ut på den långa ensamma autostradan . . . för att leva mitt liv på mitt sätt . . . J ag tänker inte bli fast någonstans.”

Typ 2 är ej beskriven men representeras t.ex. av Mannix och Mission impossible. Om Mannix har en av seriens författare sagt att han är en ”Christ figure, he really is everybodys ombudsman; he'll make it right”.'

John P. Robinson har i Toward Defining the Functions of Television, SGR 4 1972, komprimerat en mängd resultat om skillnader mellan ål- ders- och utbildningsgrupper beträffande mängden TV-tittande. Ett ut- drag får fungera som sammanfattning.

”En mycket intressantare fråga är hur mängden TV—tittande va- rierar med bakgrundsfaktorer som ålder och utbildning. Nästan alla tillgängliga data pekar mot ett starkt negativt samband mellan mängden tittande och utbildning.

Sammanhängande tittande börjar i 3-årsåldern och fortsätter på en relativt hög nivå till lZ-årsåldem, när en gradvis nedgång börjar enligt figuren på nästa sida. Denna figur kombinerar data från W. R. Simmons nationella survey-undersökning och data från tonårsundersökningen i Maryland. Siffrorna visar att den lägsta punkten för tittandet nås i de första åren efter 20 och ökar igen i samband med giftermål (särskilt för kvinnor). Ett påtagligt hopp inträffar också kring de 50 (särskilt för män) — nu i riktning av ökat tittande. Tittartidcn förefaller att öka ytterligare efter pensioneringen när fritiden når ett maximum.

Över en livstid beskriver TV-tittandet i allmänhet en U-formad kurva. Nedgången i början i ”junior high school, (lZ-årsåldern). Detta dokumenteras av data från tonårsmaterialet i Maryland-un— dersökningen i fig. 2 sid. 94. Man kan se att nedgången varierar beroende på hur bra det går i skolan. Redan i början av denna pe- riod tittar studerande med höga betyg (A -students) ungefär 1/2 tim- me mindre på TV än de som har lägre betyg (C-students). Från 12—13 till 16—1 7-årsåldern ökar denna skillnad till mer än en timme trots att TV-tittandet under denna period minskar dramatiskt även för C-students.

Data från den nationella undersökningen 'Youth-in-Transition study' (Robinson och Bachman, 1971) tyder på att TV-tittahdet fortsätter att minska även i 19-årsåldern både för dem som går över till college-studier och för övriga ungdomar. Båda grupperna uppskattar sitt TV-tittande till mindre än två timmar per dag. ' Johnson sid. 367—369.

' J. P. Robinson, ”To- ward Defining the Func- tions of Television” i SGR 4 1972 sid. 572—573.

2 Robinson i SGR 4 sid. 573.

3 I USA börjar barn i skolan när de är 6 år.

4 På amerikanska ”car- toons” som mestadels är i "Disney-stil”.

5 Som enligt flera un- dersökningar har en ten- dens att ”under-rappor- tera" barnens tittande på våldsprogram.

Även om det finns andra skillnader i bakgrund är dessa inte särskilt stora i high-school-materialet utöver de skillnader som hänger samman med ålder och betyg. Barn till föräldrar med hög social status tenderar att titta något mindre än andra.

Till skillnad från andra forskare fann vi inget samband mellan social isolering och hög TV—konsumtion bortsett från den enda pro- cent (l % ) av materialet som uppgav att de inte hade någon nära vän. Denna grupp uppgav sitt tittande till anmärkningsvärda 5,5 tim- mar per dag. Eftersom denna grupp omfattade mycket få personer bör dock detta resultat betraktas som synnerligen tentativt.”'

Lyle”s översikt från resultat från SGR 4,

I sin sammanfattning, Patterns of Use, Overview SGR 4, avsnittet ”Pro- grampreferenser och programval” gör Jack Lyle en sammanfattning av alla de studier som inom ramen för S GR belyst frågor som har med barnens programval att göra. Jag har översatt största delen av denna sammanfatt— ning som ger en god överblick inte bara över de enskilda undersöknings- resultaten utan också relaterar dessa till varann i ett helhetsperspektiv.

”Barn börjar se på TVi mycket tidig ålder:nästan så snart de börjat titta, börjar de också utveckla programpreferenser och —vanor. Mur— ray rapporterar t. ex. att hans 5- och 6-åringar har väletablerade mönster för när de tittar och vad de ser på. Mödrarna till de för- skolebarn som Stein m. fl. studerade kunde uppge vilka program som deras barn tyckte bäst om. Majoriteten av Lyle och Hoff- mans förskolebarn kunde ange sina favoritprogram.

Flera studier som tagit fram data om yngre barn - förskolebarn och 6-åringar3 — utvisar i allmänhet liknande mönster. Tecknade program4 (som enligt Gerbners uppsats 1971 ligger högst i fråga om våldsinnehåll) låg genomgående högst i fråga om popularitet. Barnprogram som inte var tecknade skattades för det mesta under både tecknade program och s. k. ,situationskomedier”.

Stein rapporterar visserligen mera tittande på barnprogram än på tecknade och vuxenprogram, men det bör noteras att hennes data baseras på mödrarnas uppgifter.5 Murray, däremot, fann inte i sitt lilla urval något enda barnprogram bland de tio i topp. Flera tecknade program och barnprogram kom bland de mest sedda programmen bland Lyle och Hoffmans förskolebarn och 5-åring— ar.

Det förefaller som om barnens preferenser blir allt mer mångsi- diga allteftersom de växer upp.

På alla åldersstadier fann man att de program som barnen verkli— gen såg ofta avvek från vad de uppgav som sina favoriter och från sin åldersgrupps topprogram. Till största delen förklaras dessa aWikel— ser av att andra familjemedlemmar hellre såg något annat och drev sin vilja igenom. Sådana konflikter kvarstod även när famil- jen hade mer än en TV-apparat.

En mycket förenklad summering av mönster för programrefe- renser: 5-åringarna valde oftast tecknade program och ”situations- komedier”.

1 l-åringarna hade släppt de tecknade programmen men favori- serade klart 'situationskomedier” och ägnade växande uppmärksam- het åt äventyrsprogram.

Äventyrsprogram ledde stort bland 15- -åringama. Två andra fa- voriter bland tonåringarna var en blandad och svårdefinierad katego- ri som omfattade *musik-Z varietéprogram och filmad teater.

Stein et al. fann bland sina förskolebarn två tittarmönster som baserades på dels favoritprogram, dels på mängden TV-tittande. Mönstertillhörigheten var helt kopplad till hur mycket barnen såg på tecknade program med våldsinslag. De barn som inte såg såda- na rekryterades helt klart från hem med högre socio-ekonomisk sta- tus än övriga och hade högre IQ än de som såg på tecknade program med våldsinslag. Vidare var det vanligare bland de förra att föräld- rarna påverkade programvalet.

Program med våldsinnehåll ökar i betydelse allteftersom barnen blir äldre. Bland Lyle och Hoffmans ll-åringar återfanns till ex— empel bara ett ”våldsprogram” bland de tio mest populära. Bland 15-åringarna var det fyra. Mc Leod, Atkin och Chaffee rapporte- rar från sitt material att samtidigt som den totala TV-tiden min- skade med ungdomarnas ålder så ökade den tid som ägnades åt våldsprogram och våldsfilm.

Inom varje åldersgrupp gäller att ju mer tid ungdomar ser på TV desto mer våldsprogram ser de. Sådana resultat har rapporterats av Chaffee och Mc Leod, av Lyle och Hoffman och av Greenberg, Ericson och Vlahos.

Både Murray och Lyle och Hoffman påstår att intelligenta barn visar en större variation än andra i sina programreferenser. Detta skulle också gälla barn från hem med högre socio-ekonomisk sta- tus.

Vidare fann Chaffee och McLeod mindre konsumtion av vålds- program bland intelligenta barn än bland deras kamrater liksom att 'white—collar”—barn såg mindre våldsprogram än ”blue-collaW-barn.

Samma förf. rapporterar också resultat som tyder på (”suggest- ing”) att våldsprogram i högre utsträckning ses av barn med en hög benägenhet att själva uppträda våldsamt än av deras kamrater med en lägre sådan benägenhet. McIntyre och Teevan fick resultat som visade ganska svaga tendenser av liknande slag: mycket tit- tande på våldsprogram hängde samman med både våldsamt beteende och positiv uppskattning av våld.

De tydligaste resultaten i denna riktning härrör från Robinson och Bachman. De fann ett positivt samband mellan preferenser för våldsprogram och faktiskt (självrapporterat) deltagande i aggressivt brottsligt beteende bland unga män som just gått ut från ”high- school. Israel och Robinson fann en påtagligt hög konsumtion av våldsprogram bland unga män som hade slutat ”high- school” i för- tid — en grupp som han samtidigt visar ligger över genomsnittet i fråga om våldsamt beteende.

Allt TV-våld återfinns inte i fiction-program. En del av de blodi- gaste och våldsammaste programmen ingår i nyhetsprogrammen. Konsumtionen av nyhetsprogram var mycket låg i de studier härav som omfattade ungdomar. McIntyre och Teevan rapporterar att ' endast ca 20 % av deras tonåringar brukar se på nyhetsprogram- men. Lyle och Hoffmans unga tittare (5—15 år) som kunde välja mellan program på flera kanaler, undvek nästan helt och hållet nyhetsprogrammen, särskilt under middagstid. Detta gällde alla åldersgrupper inom materialet. | ” _ , . Alla studier som omfattar utbildningsprogrammen visaratt den J. Lyle Televrsron in . . . . . .. Daily Life; Patterns of stora majoriteten knappast alls tittar på sadana program. Detta gal- Use, Overview” SGR 4 ler oavsett ålder. Det andra undantaget ser ut att vara yngre barns 1972 sid. 9—13. . tittande på Sesame Street.”'

Kapitel 8 TV-tittandet hos psyko—socialt avvikande barn

Detta kapitel omfattar citat från och referat av: Inga Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

Olof Elthammar. Emotionella reaktioner inför film hos 11—18—årsgruppen 1967

H. T. Himmelweit m. fl. Child and Television 1958

samt hänvisar sid. 108—109 till de andra partier i den föreliggande rap- porten som behandlar hithörande frågor.

TV—tittandet hos psyko—socialt avvikande barn

Inledning

Om man på kortast och enklast möjliga sätt vill sammanfatta forsk- ningens allmänt accepterade resultat i fråga om överdrivet TV-tittande hos barn samt icke önskvärd norm- och beteendepåverkan, kan man sä- ga att de mest utsatta barnen är de psykiskt svaga och labila. de som kommer från socialt svaga miljöer utan den ””normala” uppsättningen av känslor, relationer, kunskaper och normer.

Detta skulle ge oss särskild anledning att uppmärksamma undersök- ningar om barn i sådana situationer. Flertalet författare behandlar emel- lertid TV-tittandet hos barn med psyko-sociala problem i nära anslut- ning till TV-konsumtionen och TV-tittandets relation till andra aktivite- ter hos barn i allmänhet. Det har inte varit möjligt att med bibehållande av den ursprungliga innebörden lyfta ut de i den övriga texten inspräng- da partier som behandlar problembarnens TV-tittande.

I stället har jag lita! till Inga Sonessons avhandling från 1979, "Försko- lebarn och TV”, där ett centralt tema just är de psyko-socialt avvikande barnens TV-tittande. I ett inledande avsnitt refererar Sonesson andras undersökningsresultat på hithörande områden. Genom att här ta med vissa delar av detta avsnitt kan vi tillgodogöra oss Sonessons litteratur- genomgång. Vidare har jag tagit med vissa delar av de kapitel, där So- nesson redogör för sina egna resultat.

För att underlätta för de läsare som är speciellt intresserade av hithö- rande frågor avslutas föreliggande kapitel med sidhänvisningar till de olika ställen i rapporten där sådana frågor berörs.

””Relationer mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras mediabeteende

Tidigare forskning har påvisat att barns mediavanor i stor ut- sträckning påverkas av interpersonella problem, vare sig dessa finns inom familjen, inom kamratgruppen eller inom båda. Många undersökningar visar, att frustrerade barn använder media som en lättillgänglig flykt undan en svår verklighet.

En annan aspekt på samma tema har utvecklats av forskare som

har använt sig av begreppet socialiseringstomhet. Dessa anser att barn med en torftig uppväxtmiljö, med antingen för få eller för många varandra motstridande normer, i större utsträckning än and- ra använder media som en normkälla i sin socialiseringsprocess.

Bai/yn fann, att barn som antingen var rädda för att inte bli ac— cepterade i en kamratgrupp eller för att få för låg status i denna och som dessutom fick höga poäng på ett test som mätte deras ön- skan om att vara helt oberoende, i större utsträckning än andra barn föredrog TV-program i vilka det förekom en aggressiv hjälte. (Bailyn 1959).'

Himmelweit och hennes kolleger påvisade, att otrygga barn t. ex. barn med svåra hemförhållanden, barn som hade svårt att få kamrater eller som kände sig utstötta av kamratgruppen, tendera- de att bli storkonsumenter av TV och hade dessutom en benägen- het att i större utsträckning än andra barn välja program med s. k. eskapistiskt innehåll. Vidare gick dessa barn på bio oftare än sina kamrater (Himmelweit m.fl. 1958).2 . . . (Se sid. 354 i den före— liggande rapporten.)

Riley och Riley (1951)3 påvisade, att barn vars önskan om att tillhöra en kamratgrupp inte uppfylldes, visade en preferens för TV-program vars innehåll karaktäriserades av våld och aggressivi- tet.

Maccoby (1954)4 fann, att amerikanska medelklassbam i vilkas hem det härskade en kylig atmosfär förenad med många föräldra- förbud, tenderade att se mer TV än sina jämnåriga. Ett liknande samband fanns inte hos barn från arbetarklassen. Författaren an- ser. att detta beror på att föräldrarna i denna grupp ser mer TV än medelklassföräldrama. Barnen kan därför inte använda TV-tit- tandet som ett medel att komma ifrån föräldrarna.

Schramm och hans kolleger ( l961)5 konstaterade, att konflikter med föräldrar, manifesterade i bristande överensstämmelse i framtidsaspirationer, var relaterade till olika mediavanor. Ju hög- re grad av konflikt desto större blev tendensen att barnet använde de mediaformer som dessa författare benämner fantasimedia, dvs. TV, radio och film och desto mindre blev tendenserna att an- vända de så kallade realitets-media dvs. böcker och tidskrifter. Om en sådan konflikt kombinerades med en kamratkonflikt blev detta mönster ännu mer uttalat . . . (Se sid. 84 i den föreliggande rapporten).

Vidare fann Lyle och Hoffmann (1972)6 att amerikanska barn i första klass, som såg mer TV än sina kamrater, lekte mindre än dessa, även om de tyckte bäst om denna aktivitet. Dessa författare framhäver på samma sätt som Maccoby riskerna för att TV-tit- tandet för dessa barn blir dysfunktionellt i förhållande till de so- ciala aktiviteterna. (Se sid. 496 och 87 i den föreliggande rappor— ten.)

Aven Murray (1972),7 som undersökte 5—6-års pojkars TV-va-- nor. fann, att de som hade en mycket hög TV-konsumtion kunde

' L. Bailyn. ”Mass Me- dia and Children: A Stu- dy of Exposure Habits and Cognitive Effects.” Psychological Mono- graphs 1959. 73. 1—48.

2 H. Himmelweit m. fl.

”Television and the Child". 1958

3 M. W. Riley— J. W. Riley, ”A Sociological Approach to Communi- cations Research”. Pub- lic Opinion Quaterly 1951. 15:445—460.

4 E. E. Maccoby, ”Why do Children Watch Tele- vision?” Public Opinion Quaterly. 1954. 18: 259—244.

5 W. Schramm m. fl. ”TV in the Lives of our_ Children”. 1961

6 J. Lyle 0. H. Hoffman ”Children's Use of Tele- vision and Other Me- dia", 1976 sid. 135—136.

7 J . Murray i SGR 4 1972 sid. 356.

' G. Noble ”Children Win Front of the Small :Screen". London 1975.

2 O. Elthammar, ”Emo- tionella reaktioner inför film hos ll—l8 års grup- per”. Stockholm 1967.

3 I. Sonesson, ”Försko- lebarn och TV” 1979, sid. l7—20.

karaktäriseras som fysiskt aktiva men socialt passiva barn; denna passivitet gjorde sig gällande även i själva TV-situationen. Han fann dessutom, att barn som redan i 3—årsåldern var karaktärise- rade som passiva, i större utsträckning än andra blev storförbru- kare av TV. (Se sid. 88 och 497 i den föreliggande rapporten.)

Noble,' som också diskuterar dessa problem, har åsikter som ofta avviker från andra forskare. Han argumenterar bland annat mot Maccobys inställning, att barnens användning av TV-under- hållning (fantasy-programmes”) blir dysfunktionell i förhållande till de verkliga sociala aktiviteterna. I stället framhäver han, att detta beteende kan vara barnets enda möjlighet att komma ifrån en frusterande verklighet, och att dessa program dessutom kan ge barnen mycken värdefull kunskap om det samhälle han/ hon lever i. (Se kapitel 20 om ””Interaktion med personer i TV-rutan".)

I Sverige har Olof Elthammar (1967)2 undersökt emotionella reaktioner inför mycket aggressiva filmer hos 11, 13, 15 och 18 års grupper av barn och ungdomar. Han fann, att det inte var intensi- teten i de omedelbara känsloreaktionema vid filmvisningen som var avgörande för effekterna av denna, utan främst barnets för- måga att bearbeta de framprovocerade känslorna. Här f arms klara skillnader mellan åldersgrupperna. Hos de yngsta barnen påvisades långvariga ångestreaktioner även hos pojkar och flickor med väl— balanserad personlighet och låg symptombelastning. I övriga ålders- klasser framkom utdragna belastningsreaktioner endast hos flic- kor som uppvisade en kombination av hög symptombelastning och en personlighet med växlande grad av tvångsmässighet. Slutli- gen fann Elthammar, att ungdomar med anpassningssvårigheter skattade huvudpersonernas aggressiva känslor signifikant högre än vad de socialt anpassade grupperna gjorde.”3

Kommentar:

En del av de barn som blivit störda av Elthammars filmexperiment fick gå i särskild terapi för att återfå jämvikten. Det sades att filmupplevel— serna i kombination med denna terapi hade tillfört dem något värde- fullt. Undersökningen togs därför av fler framstående Opinionsbildare som intäkt för att mycket uppskakande filmer inte bara var oskadliga utan till och med nyttiga för barn. För mig personligen har detta fram— stått som den största cynismen i den svenska debatten kring filmpåver- kan. Jag lärde då att alla resultat kan tolkas som f-n läser bibeln, och att allmänhetens uppfattning i hithörande frågor i första hand beror på vem som kan göra sig hörd i pressen och finner den ton som passar dagsläget.

Varje uppfattning som awek från ovanstående stämplades i slutet av 60-talet som djupt reaktionär av de tongivande. I dag, 1980, är förhål- landet det motsatta. Nu ifrågasätter man integriteten hos dem som vill

analysera under vilka omständigheter och i vilken omfattning sådan

äger rum, dvs. vill föra en kvalificerad diskussion i stället för att okri- tiskt betrakta all påverkan av allt TV-tittande som stark och skadlig. Helt inkonsekvent anses det fortfarande ”reaktionärt” att acceptera

några begränsningar av utbudet, via censur eller självsencur.' Dessa och liknande erfarenheter har övertygat mig om att det är andra och mer subtila och politiska faktorer än forskningsresultat som bestämmer den för tillfället förhärskande uppfattningen om mediapåverkan. Dessa kommentarer är av sådan karaktär att de egentligen borde ingå i inled- ningen. Detta skulle emellertid ha givit dem en alltför hög dignitet i en rapport som främst är en sammanställning av forskningsresultat. Jag har dock inte helt velat avstå från att meddela denna erfarenhet som för mig är så starkt knuten till behandlingen av Elthammars arbete. (K. E.)

Å ter till Sonesson:

””Undersökningens genomförande

Den empiriska analys som ingår i denna undersökning bygger som tidigare nämnts på data från en surveyundersökning som hösten 1975 genomfördes i Malmö med 253 par förskolebarn och deras mödrar samt med barnens förskollärare. Undersökningen genomfördes med tillstånd från sociala centralnämnden i Malmö, barnens föräldrar samt föreståndarna på de förskolor där barnen vistades. Den föregicks dels av en postenkätundersökning, dels en pilotstudie . . .

Huvudundersökning

1 juli 1975 trädde lagen om allmän förskola i kraft. Detta innebar, att alla kommuner i landet blev skyldiga att tillhandahålla plats i förskola för samtliga 6-åringar. Förskola är ett gemensamt namn för daghem, i vilka barnen vistas största delen av dagen, och del- tidsgrupper, i vilka barnen vistas tre timmar antingen för- eller ef- termiddag.

Samtliga malmöbarn födda 1969 var därför registrerade hos so- cialförvaltningen i denna kommun, och med vederbörligt tillstånd drogs ett slumpmässigt urval på 325 barn ur detta register. Då an- talet barn som vistades på daghem var betydligt mindre än de bå- da andra grupperna fördubblades urvalssannolikheten för dag- hemsbarnen.

Vid den statistiska bearbetningen av materialet korrigerades detta förfaringssätt med hjälp av en viktning av de båda andra grupperna. Fördelningen av barnen i de tre förskolegrupperna framgår av tabell 21.

Urvalsförfarandet innebär, att resultaten kan generaliseras till alla förskolebarn i Malmö, som vistas på kommunens förskolor. (Enligt uppgift från socialförvaltningen utgör dessa 98 % av popu- lationen 6-åringar i Malmö.) Resultaten kan i viss mån antas gälla för denna ålderskategori förskolebarn även i andra svenska stä-

' Antennens redaktör Karl-Ola Nilsson jäm- ställer sålunda Barnfilm- nämndens granskning för åldersbestämning med filmbolagens av kommersiella hänsyn styrda marknadsföring i Film och TV 1980 nr 21.

1 I. Sonesson sid. 30—34.

der. Mödrarna intervjuades i sina hem av studerande på B-nivå i sociologi vid Lunds universitet. Barnen intervjuades på förskolan av kvinnliga intervjuare med tidigare erfarenhet av barn. (Jag ut— förde själv ungefär hälften av samtliga barnintervjuer.) Samtidigt med att barnen intervjuades ifyllde deras förskollärare ett skatt- ningsschema som, tillsammans med mödrarnas upplysningar och barnens egna svar, skulle ge oss möjlighet att bedöma om barnen hade sociala och/eller individuella problem.

Tabell 21 Beskrivning av urvalet

Ursprungligt urval N = 325

Ingår ej i samplet: n Moderlösa 2 Slutat förskolan 4 Overflyttat till FUB:s förskola 1 Finskspråkig förskola 6 Avflyttade från Malmö 9

Summa 22

%

Slutligt urval 303 100 Intervjuade mödrar och barn 253 83,5 Vägrar 50 16,5

Summa 303 100,0

” |

Från resultaten har jag bl. a. hämtat följande: Sonessons kommentar till tabell 22 (nästa sida)

"I denna tabell innebär ett negativt gammavärde (G) att de barn, som inte har en ”bästis” har ett lägre värde på det aktuella TV—be- teendet än de barn, som har en sådan vän.

I tabellen redovisas de båda gruppernas TV-beteende samt sambanden mellan dessa. Av denna framgår, att de barn som inte har en 'hästis' på lekskolan i större utsträckning väljer andra media— former som sin favoritsysselsättning, medan de som har en sådan kamrat sätter TV främst. Dessutom väljer den förra gruppen i större utsträckning än den senare ett icke-medialt beteende. En närmare granskning av våra data visade, att 26 % av de barn som inte hade en *bästis” främst valde alternativet 'att leka med andra barn” som sin favoritsysselsättning, medan motsvarande frekvens för de barn som hade en ”bästis” var 17 %.

Vidare konsumerar de barn som inte har en ”bästis” mindre TV än övriga barn, de är mer positiva till de lärorika programmen och mindre positiva till de spännande programmen. De har slutligen i mindre utsträckning blivit skrämda av något TV—program, men har en TV—situation som är mindre präglad av gemenskap än de barn som har en ”bästis” på förskolan.

Tabell 22" Barn som har Barn som inte . en ”bästis”” har en ”bästis” % % Likhetsidentifikation med Ja 47 47 barnen på skärmen Nej 53 53 Summa 100 100 G = .00 (220) ( 31) Önskeidentifikation I a 32 31 Nej 69 69 Summa 101 100 G = —_01 (120) ( 17) Likhet mellan bekanta vuxna Ja 36 25 och vuxna på TV-skärmen Nej 64 75 Summa 100 100 G = —.24 (220) ( 31)

" l. Sonesson, 1979, sid. 168.

Dessa barn, som inte har en ”bästis” på lekskolan är sålunda i sina TV -vanor vad jag vill kalla mindre TV—orienterade än de barn som har en sådan kamrat.

När det gäller de båda gruppernas relationer till personerna på "TV—skärmen kan vi konstatera. att det inte finns någon skillnad alls när det gäller likhets- eller önskeidentifikationen. När det gäl- ler att finna likhet mellan vuxna på "FV-skärmen och bekanta vux- na finns däremot en skillnad; de barn som inte har en 'bästis” tyc— ker i mindre utsträckning att en sådan likhet finns. Dessa resultat ger sålunda inte alls stöd åt de forskningsresultat som påvisat att barn som inte har så harmoniska relationer till sina kamrater i större utsträckning identifierar sig med individer på TV. Däremot bekräf- tar det sistnämnda resultatet delvis Nobles antagande, att det är de barn som har de mest harmoniska relationerna till andra män- niskor i sin närmaste omgivning, som inte bara identifierar sig med TV-barnen, utan också har förmågan att känna igen vuxna på TV-skärmen.

Sammanfattningsvis kan vi sålunda konstatera, att våra resultat inte ger stöd åt vårt antagande nr 3, att barn med bristande kamrat- kontakt i större utsträckning än övriga barn ser vuxenprogram och tycker om program med spänningsframkallande moment. Tvärtom står dessa resultat i direkt motsats till tidigare forskningsresultat.

Vårt sista antagande, nr 4, var på grund av tidigare, varandra motsägande forskningsresultat, mycket vagt formulerat. Jag ut- gick från, att barn med bristande kamratkontakt tenderar att ha ett identifikationsmönster som avviker från de barns som inte har

sådana svårigheter, men detta bekräftades endast delvis av våra resultat. Dessa visade, att barn, som inte hade en *bästis, i Iekskolan identifierade sig med barnen på TV-skärmen i samma utsträckning som de barn som hade en sådan kamrat.

Däremot fann de i mindre utsträckning likheter mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna. Det sistnämnda av dessa båda resul- tat överensstämmer bra med dem som redovisats av Noble (1975).

Diskussion och sammanfattning

I detta kapitel har sambandet mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras TV-vanor och relationer redovisats och analyserats. Med utgångspunkt från det faktum att problem av denna typ manifesterar sig i barnens allmänna beteende, har jag försökt få en bedömning av barnens situation dels genom frågor till mödrarna, dels genom förskollärarnas svar på det skattnings- schema som William-Olsson (1973) tidigare har utarbetat just för detta ändamål. I enlighet med denna forskares erfarenhet visade sig mödrar och förskollärare bedöma barnens emotionella status ganska olika. Detta beror enligt henne på att olika grupper har olika uppfattning om barns beteende. Dessutom anser jag, att barnens beteende kan variera mycket mellan hem och skola. Slut- ligen var det i vår undersökning olika typer av beteende, som be- dömdes av de båda grupperna, med hjälp av olika mätinstrument.

För att bemästra dessa problem bildades två extremgrupper; en med starkt symtombelastade barn och en med helt symptomfria barn. Av samtliga förskolebarn var 8 % bedömts som emotionellt störda, medan 16 % har bedömts vara helt utan symptom på så- dan störning.

Ett annat sätt att försöka välja ut barn med speciella problem är att fråga dem själva om deras kamratförhållande. Bristande kontakt med jämnåriga är för de flesta barn ett tecken på att inte allt är som det bör vara. Av samtliga barn ansåg 12 % att de inte hade en ,bästis' på förskolan.

Analysen av sambanden mellan barnens emotionella status och deras TV-beteende visade de förväntade tendenserna när det gäll- de konsumtion och preferenser. De symptombelastade barnen, dvs. de barn som har de flesta personliga och/eller sociala problemen, har störst kännedom om vuxenprogrammen, de är minst positiva till de lärorika och mest positiva till de spännande programmen och de har också i större utsträckning blivit rädda framför TV—skårmen. Här stämmer våra resultat helt överens med tidigare forskning.

De största skillnaderna mellan de båda extremgrupperna fann vi emellertid. när det gällde barnens identifikation med barnen på TV-skärmen och deras uppfattning om bekanta vuxnas likhet med vuxna på skärmen.

De symtombelastade barnen identifierar sig i mindre utsträckning än de symptomfria barnen och finner också i mindre utsträckning likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna. Här går våra resultat emot tidigare forskning, som påvisat det motsatta förhål- landet, att barn med mindre harmoniska förhållanden i större ut- sträckning identifierar sig med individer på skärmen.

Ett visst stöd för våra resultat fann jag emellertid hos Noble (1975) som antar, att harmoniska barn på ett mera tillfredsställan- de sätt än barn som har problem kan interagera både med indivi— der i sin omgivning och med individer på skärmen.1 Även de re- sultat, som redovisats av Rosengren m. fl. (1976) ger stöd åt våra resultat. Dessa författare påvisade, som tidigare nämnts, att de båda ungdomar som hade parasocialt umgänge med individerna på skärmen inte saknade socialt umgänge med verkliga individer.1

Dessa båda forskningsresultat ligger våra egna nära i tiden, det senare dessutom nära geografiskt. De forskningsresultat som har påvisat ett positivt samband mellan emotionell störning och iden- tifikation är av äldre datum och dessutom till övervägande del framkomna utanför Sverige (t. ex. Riley & Riley 1951, Himmel- weit 1958, Schramm 1961 och Linné 1969). Att förvänta sig över- ensstämmande resultat av undersökningar med till synes identisk design är kanske därför inte realistiskt. Både sociala och kulturel— la olikheter kan påverka resultaten . . .

Att de symptomfria barnen i vår undersökning identifierar sig i så stor utsträckning, kan bero på att den värld som återges i de svenska barnprogrammen som t. ex. *Fem myror är fler än fyra elefanter”, ”Från A till Ö” och *Emil i Lönneberga,, som var aktuel- la under undersökningstiden, inte är främmande och problemfyll- da. Att denna barngrupp kan identifiera sig med barnen och kän- na igen de vuxna i dessa program är, enligt min åsikt, mycket na— turligt.”

Kommentar:

För att en jämförelse skall bli meningsfull behöver man veta vilka ut- ländska program som studerats med avseende på barnens igenkännande av vuxna i de undersökningar som författarenjämför med. (K. E.)

”De barn, som hade en bristande kamratkontakt på förskolan var vad jag kallade mindre TV-orienterade än övriga barn. Detta in- nebar, att de i mindre utsträckning valde TV som sin favoritsys- selsättning, konsumerade mindre både av barn- och vuxenpro- gram, tyckte mindre om de spännande programmen, samt i min— dre utsträckning hade blivit skrämda av något TV-program. Precis som när det gällde den symptombelastade gruppens bris— ,

. . . . ,_ . . soneriTV-rutan—para- tande identifikation stammer denna barngrupps bristande intresse socialt umgänge _ be— för TV dåligt överens med tidigare forskning, som dels påvisat, att handlas i kapitel 20, ”In- bam med bristande kamratkontakt tenderar att konsumera myc- teraktion”.

' Interaktion med per-

1 Sonessons litteratur- förteckning sid. 254, 25 l .

2 Sonessons litteratur- förteckning sid. 254, 249, 250.

ket TV med eskapistiskt innehåll, dels att barn som tittade mer än andra barn, lekte mindre än dessa, även om de tyckte bättre om denna aktivitet . . .

Att barn, som har ett dåligt kamratförhållande på förskolan för övrigt är mindre intresserade av TV än barn utan sådana problem tolkar jag så, att dessa barn är så fokuserade på just detta, att de inte har energi över att intressera sig för TV. Detta antagande be-

- kräf tas av våra resultat, som visade, att de i större utsträckning

valde alternativet ”att leka med andra barn” som sin favoritsyssel- sättning.

Om vi utgår från Maslows hierarkiska teori om människans grundläggande behov, kommer behovet av kärlek och tillhörig- hetsbehovet strax efter fysiologiska behov som hunger och törst och behov av säkerhet och trygghet. Innebörden i denna teori är bland annat, att människan först strävar efter att tillgodose de mest grundläggande behoven, och först när detta skett kan man ägna sig åt mindre fundamentala krav (Maslow 1954 jfr Rosen- gren 1974 och Fjaestad och Holmlöv 1977).l

Denna teori anser jag delvis förklarar våra resultat. De barn, som inte har en bästa vän i förskolan har inte på ett tillfredsstäl- lande sätt tillgodosett sina behov av kärlek och tillhörighet. Där- för är de mer fokuserade på andra barn och mindre på TV. Först när behovet av kamratkontakt är tillgodosett kan barnen ägna sig åt att tillfredsställa mindre grundläggande behov, såsom behov av kunskap, underhållning och spänning, som de bland annat kan tillgodose genom att titta på TV.

Givetvis kan det även finnas andra orsaker till våra resultat och en förklaring till dessa kan vara, att barnen inbördes påverkar varandras TV-vanor. Det är då ganska logiskt, att de barn som har en sämre kamratkontakt påverkas mindre av de andra bar- nens TV-tittande. De bam som inte hade en ”bästis” kände t. ex. i mindre utsträckning till programmet ”Kojak” som under under- sökningsperioden var pOpulärt bland pojkar i vår undersöknings- grupp (se tabell 5.2). I denna förklaring sätter vi kamratskapet före TV-tittandet. Det är det förra, som ger upphov till det senare.

Om vi gör tvärtom, dvs. sätter TV-tittandet före kamratskapet kan vi förklara våra resultat på det sättet, att man får status och blir populär och därför också lättare får en ”bästis”, om man kän- ner till de populära programmen. Detta fenomen att TV har en social funtion för barnen som både innebär att man skapar kon- takt genom att prata om de program man sett och att man får so- cial prestige genom att känna till populära program har kallats TV:s ”coin of exchange”-funktion och har bland annat beskrivits av Riley (1951), McQuail m.fl. (1972), v. Feilitzen (1972) och J. R. Brown (1976).2

Naturligtvis kan det även utanför förskolan finnas faktorer, som påverkar denna barngrupps TV-beteende. Det visade sig, att de barn, som inte hade en ”bästis” på förskolan hade mödrar som låg lägre på skalan grundattityd vilket innebär att de var mer nega-

tiva till TV än övriga mödrar (G = .32). Då vi tidigare visat, att det finns samband mellan en sådan negativ mödraattityd och bar- nens inställning både till de spännande programmen, deras upp- levelse av skräck, samt deras uppfattning om likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna, finns även här en bidragande or- sak till dessa barns mindre TV-orienterade inställning.

Slutligen visade sig barnens syskonstatus i viss mån påverka de- ras val av favoritsysselsättning. Har man ingen ”bästis” i förskolan och dessutom inga syskon hemma, är man mycket fokuserad på andra barn. De endabarn som inte hade någon ”bästis” i skolan valde alla alternativet ”att leka med andra barn” som sin favorit— sysselsättning, medan de mellanbam, dvs. de barn som både har äldre och yngre syskon, som inte hade en ”bästis” i förskolan inte alls valde detta alternativ. Dessa barn valde främst ”andra media” och i andra hand TV.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att vi har påvisat klara samband mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras TV-beteende, samt att olika typer av problem kan relateras till olika typer av detta beteende.

— De barn vars problem visade sig i ett emotionellt stört beteende tittade mer på vuxenprogram och var mer intresserade av de spän- nande programmen, — medan de barn som hade svårigheter i kam- ratkontakten var mindre intresserade av dessa programtyper och även mindre fokuserade på TV som sin favoritsysselsättning.

När det gällde att identifiera sig med barnen på skärmen och finna likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna, är dessa TV-relationer allra vanligast hos de barn som inte uppvisar några symptom på emotionell störning och minst vanlig hos de barn, som uppvisar sådana.

Om vi utgår från Nobles teori, som jag tidigare har citerat, är det dessa harmoniska barn, som kan interagera med verkliga individer på skärmen, som har mest glädje av sitt TV—tittande. Förmågan till denna interaktion innebär bland annat att barnen får värdefulla so- ciala kunskaper som de senare har nytta av i det verkliga livet. Detta innebär sålunda att TV:s roll i dessa barns socialiseringsprocess blir positiv. ””

Kommentar:

Detta kan endast gälla i den mån det man interagerar om är något posi- tivt — och inte utpressning, mord och misshandel (K. E.)

””När det gäller sambandet mellan emotionell störning och prefe- renser för de spännande programmen ger våra resultat, som jag ti- digare påpekat, ingen upplysning om sambandets riktning. Detta innebär, att vi inte vet om dessa barn blir aggressiva och ängsliga därför att de tittar för mycket på dessa program, eller om de tittar på dessa därför att de själva har problem och försöker fly undan problemen genom att uppleva den spänning programmen ger.

Experimentella undersökningar av småbarns reaktioner på agg- ressiva program ger dock mest stöd åt det senare alternativet. Stein m. fl. (1972) visade att sådana program gav upphov till agg- ressivt beteende hos förskolebarn endast i de fall då barnen ini- tialt hade ett aggressivt beteende över medelnivå.”

Kommentar:

Singer och Singer fick motsatta resultat. Se sid. 432 i föreliggande rap— port. (K. E.)

””Som jag tidigare framhållit, anser jag, att båda förklaringarna in- nebär en oönskad situation för barnen. Att barn blir aggressiva och ängsliga genom att titta på olämpliga program är givetvis inte önsk- värt, men att barn, som har så svåra problem att de har gett upphov till ett emotionellt stört beteende förstärker detta genom att titta på olämpliga program i TV är givetvis lika olämpligt.

Som jag ser problemet utgör denna grupp utan tvekan en risk— grupp. Även om TV.s inflytande på vår bampopulation som en helhet inte är så stor och för många barns vidkommande till över- vägande del är av positiv art, utesluter detta inte, att det bland barnen finns en minoritet som av individuella och/eller sociala skäl är predisponerade för negativ inverkan från detta medium. Detta innebär att det finns en risk att TV:s roll i dessa barns so- cialiseringsprocess blir negativ. Därför är det väsentligt att under- hållningsvåldet i TV motverkas i ord och handling.”'

Undersökningsresultat och resonemang som behandlar emotionellt stör- da barns förhållande till TV återfinns i följande kapitel i den f öreliggan— de rapporten.

VN” Q) ”.5

xlxlxlxlxlxlxlxlx)

] Sonesson, Förskole- 26 barn och TV, 1979, sid. 168—177.

förf. sid. PUB 28 1975/76 75 Schramm 83 Hazard 84 Himmelweit 85 Himmelweit 86 Lyle 0. Hoffman 87 Murray 88 M. Loed 90 Friedman 91 PUB 28 1975/76 175 PUB 52 1975/76 176 Schramm 181 Schramm 240 Himmelweit 356 Singer 431

Kap. förf . sid.

33 Bogarts referat 450, 454, 458 35 Chaffee's sammanf. 480 36 Lyle”s sammanf. 495, 498 37 Kniveton 505 Kommentar:

Merparten av den litteratur som talar om barnens identifiering med oli- ka figurer på TV utgår från att barnet har otillfredsställda behov som TV kan tillgodose. Man har antagit att barn från kärlekslösa och norm- lösa hem behöver ””fylla i”” normluckan, maktlösheten och den emotio- nella tomheten genom önskeidentifiering med de framgångsrika och maktutövande ”hjältar” som det är så gott om i TV. Eftersom dessa TV- figurer of tast omfattar tvivelaktiga värderingar har man dragit den slut- satsen att dessa så att säga följt med på köpet.

Det är dock tveksamt om barn under tonåren alls identifierar sig med vuxna, ens om man håller sig till önskeidentifiering. Däremot fungerar de vuxna i TV som mönster och modeller för vuxenbeteende. Effekterna härav kan dock vara något övervärderade, eftersom de vuxnas TV-be- teende of ta hänför sig till situationer som inte har stora likheter med barnens egen vardag.

Identifiering med någon annan, som bygger på inlevelse i en annan persons situation och känslor, representerar utvecklingsmässigt en gan- ska mogen reaktion. Denna förutsätter både att barnet kan gå utanför sig själv och att det redan har förvärvat denna förmåga i förhållande till någon eller några i sin närmaste ”emotionella omgivning”.

Om man främst ser identifiering med andra barn som uttryck inte för ett behov utan för en förmåga, bör den vara ett vanligare fenomen bland känslomässigt väl utvecklade barn än bland dem som anses ha det stör- sta identifieringsbehovet just på grund av otillfredsställande emotionella förhållanden till föräldrar, syskon och andra barn.

Med denna tankegång blir Noble”s och Sonessons resultat — att emo- tionellt/ socialt symptombelastade barn identifierar sig mindre än andra med barn i rutan — rimligare än de resultat som Sonesson jämför med. Att man i de amerikanska undersökningar som hon nämner fått de om- vända resultaten kan möjligen bero på att identifikation där fått bety- delsen av att ””ha det lika bra som, ha samma saker, som figurerna i ru- tan”, vilket inte är riktigt samma sak som att vara som de. Vissa resultat hos Himmelweit m. fl., som visar att barnen har en större benägenhet att tala om vad de vill äga än vad/ vem de vill vara vid jämförelser med figu- rerna i rutan pekar i denna riktning.1

Sonessons resultat skiljer sig från tidigare resultat även däri att barn med kontaktproblem är mindre "FV-orienterade än andra, medan tidiga- re u. s. visat på det motsatta förhållandet.

Utöver Sonessons egna kommentarer till dessa skillnader skulle jag vilja tillfoga ett par funderingar. Det kan ifrågasättas om det att en 6- åring ””inte har någon bästis”” i förskolan går att jämställa med att 10—12-

' H. Himmelweit m. fl., 1958, Sid. 246—248.

åringar (som i de jämförda undersökningarna) inte har kamrater. Detta med en ”bästis”” är kanske ett begrepp som både reellt och begreppsmäs- sigt utvecklas senare än i 6-årsåldern för en del barn. I så fall skulle det socialt och emotionellt heller inte innebära samma katastrof för en 6- åring att inte ha en bästis som för äldre barn. Kanske är det ett uttryck för en senare mognad och ett svagare intresse för omvärlden som också kommer till uttryck i det svagare TV-intresset.

Att det även i andra avseenden kan röra sig om en rätt speciell grupp antyds av det förhållandet att mödrarna till barnen utan bästis är mer negativa till TV än andra barns mödrar. Mot bakgrund härav synes det naturligt att barnen ger uttryck för liknande värderingar och säger att de hellre leker med andra barn än ser på TV. (Kanske gör de också det även om de inte ””har någon bästis”. Det framgår inte av undersök- ningen.) Sambandet mellan mödrarnas negativa TV-attityd och barnens verbala och reella kamratförhållanden förefaller mera primärt och där- med intressantare än sambandet mellan den verbala attityden ”att ej ha någon bästis”” och att ej vara TV-orienterad. Båda de senare faktorerna ser ut att ha en gemensam källa i mödrarnas attityd i fråga om barnets orientering mot olika aktiviteter. (K. E.)

Kapitel 9 Programserier och utländska program i svensk TV

Detta kapitel omfattar citat från: Ulf Berg, Utländskt i svensk TV. PUB 8. 1978

Karin Hallberg, Jan Nordberg, TV:s publik oktober 1976. PUB 17. 1976/77

Programserier och utländska program i svensk TV

En diskussion om barn och TV förs sällan utan att man kommer inpå de utländska programmens och särskilt då seriernas attraktivitet för barn och de värderingar som förmedlas via dessa.

Mot denna bakgrund har jag funnit det värdefullt att ge en bild av de utländska programmens plats i det totala utbudet liksom av publikens uppskattning av dessa program. Material som belyser dessa frågor har hämtats från PUB 8 1978 ”Utländskt i svensk TV” av Ulf Berg.

Även om PUB-rapportens uppgifter i första hand hänför sig till hela publiken har de intresse även i föreliggande sammanhang, eftersom vi vet att många barn tittar på samma program som de vuxna (se sid. xxx).

Seriernas ställning i utbudet och i publikens gunst, belyses med ut- drag ur PUB 17 1976/ 77 ”TV:s publik i oktober 1976" av Karin Hallberg och Jan Nordberg.

””Utländskt i svensk TV

Som bekant sänder svensk television en icke föraktlig mängd ut- ländska program. Senaste verksamhetsår, året 1976/77, anslogs drygt 46 procent av den totala Sändningstiden (repriserna undantag- na) åt program som importerades från utlandet.

I debatten kring TV och dess utbud kan denna främmande pro- duktion knappast sägas ha blivit bemött med någon större entusi- asm. Många tycker att de utländska programmen är alltför talri- ka. Missnöje har också anmälts mot kvaliteten. Inte sällan brukar utifrån köpta program karaktäriseras med uttryck såsom ”import- gods” eller ”utfyllnad” — eller rentav ”utländsk smörja”.

Å andra sidan kan vissa program mottas med största välvilja av publiken. Från senare år är Arvingarna och De fattiga och de rika välkända exemplen. När sådana program sänds — ofta angloame- rikansk fiction — brukar mer seriös egenproduktion ha svårt att påkalla uppmärksamhet. Många undersökningar visar ju, att tit- tarna idkar ”slalomåkning” mellan kanalemas förströelseprogram och därvid gärna avstår från informativt stoff.

I denna undersökning är avsikten att närmare granska hur pub- liken tar emot det utländska programutbudet. Det bör påpekas att vi till vårt förfogande endast har data om beteendet dvs. hur folk

valt bland programmen. Vi kan alltså inte säga mycket om upp- levelser och effekter — t. ex. huruvida tittarnas attityder påverkas i någon riktning. För detta fordras andra undersökningar och an- nan typ av datamaterial.

Skiljer sig publikintresset?

En fråga som måhända först förtjänar att belysas är om publikin- tresset skiljer sig ifråga om utländskt och svenskt.' Spelar det egentligen någon roll om programmet är importerat eller inte? Skyndar sig tittarna mindre raskt till apparaten när utifrån köpta program visas? . . .

I figuren på nästa sida har vi försökt illustrera de olika pro- gramtypernas attraktivitet genom att placera in dem på en ”attrak- tivitetsbarometer”.

Varje skalsteg motsvarar ungefär en procent av befolkningen 9—79 år.

Figuren gör inte anspråk på fullständighet — alla program har inte rymts med. Kritik kan vidare anföras mot det sätt varpå pro- grammen indelats i kategorier, vi har t. ex. varit generösa nog att låta Sveriges Magasin och Kvällsöppet monopolisera var sin kate- gori. Vi tror ändå att figuren ger en ganska god bild av hur olika svenska och utländska program förmår fånga publikens intresse. Samma jämförelse, men med programmen sammanförda i huvud- kategorier, finns i tabell 23 nedan . . .

Tabell 23 Attraktiviteten för utländska och svenska program. Genomsnittli- ga publikstorlekar. Procent

Utl. Sv. Politik, samhälle 8 8 Kultur 5 6 Natur, vetenskap 1 1 13 Biograf f ilm 14 34 Övrig fiction 15 26 Nöjesprogram 19 23 Sport 32 19 Musik 7 6 Långa nyheter 27 Korta nyheter 11 Blandprogram 14 Övriga 4 4

Många typer av utländska program är inte så stora dragplåster som man av enskilda publiksiffror ibland kan förledas tro.

Kanske en smula överraskande gäller detta främst nöjes- och fictionprogram av det lättsammare slaget. Komedier, deckare, äventyr, shower och liknande. Det kan förvisso inte påstås att pu- bliken skulle ta avstånd från programmen, tvärtom ståtar ju många kategorier med prydliga genomsnitt. Jämfört med mot-

1 Med ”svenskt” avser vi inte bara 3. k. egenpro- duktion utan även övri- ga program som är gjor- da med tanke på svensk publik, t. ex. långfilmer, frilansproducerade pro- gram.

Figur 4 A ttraktiviteten för program från olika ursprungsländer ( genom- snitt/i g publik ). Procent.

Tabell 24 Antal program som utgör basmaterialet i jämförelsen mellan oli- ka produktionsländer. Fiction = biograffilm, teater och övrig fiction, nöjes- program. Fakta = politik och samhälle, kultur, natur och vetenskap

Fiction Fakta Totalt

Amerikanska 83 28 1 1 1 Engelska 152 33 185 Franska 34 10 44 Västtyska 8 5 l 3 Norska 6 9 1 5 Finska 6 10 16 Danska 9 1 10 Östeu ropeiska ] 7 5 22 Övriga 24 26 50

svarande svenska program förbleknar dock siffrorna åtskilligt, och intresset för det importerade utbudet framstår knappast som särskilt överväldigande.

Många av de utländska programmen är angloamerikanska. Mer än hälften av det importerade utbudet kommer från USA och Eng— land.

Dominerar dessa program även ur publiksynpunkt?

I figuren nedan visas hur stor publik program från olika ur- sprungsländer brukar få, i genomsnitt. Dessvärre räcker inte an- talet program till för en finare uppdelning. Vi får nöja oss med två kategorier: fiction (= biograffilm, teater och ”övrig fiction”, nö- jesprogram) och fakta (politik och samhälle, kultur, natur och ve- tenskap).

Utelämnade är sport och musik där ursprunget ofta kan vara besvärligt och meningslöst att bestämma. Inte heller barnprogram är medtagna i figuren.

FICTION

amerikanska engelska västtyska franska danska finska

norska östeuropeiska övriga

Vem föredrar utländskt?

De tittare som önskar ta del av utländska program behöver sällan leta förgäves. En vanlig kväll tillhandahålls normalt 3—5 importe- rade program. Som mest förekom i tablåerna (under de dagar vår

undersökning omfattade) 7 utifrån inköpta produktioner — före— trädesvis under weekender . . .

I tabell 25 (nedan) har vi delat upp befolkningen 9—79 år i olika köns-, ålders— och utbildningsgrupper. Av tabellen framgår hur stor andel av respektive grupp som brukar se på olika typer av fic- tionsprogram.

Våra data visar att de inhemska programmen allestädes rosar marknaden. I samtliga grupper mobiliseras betydande tittarskaror när det sänds svenskt i TV.

Tabell 25 Hur olika grupper inom befolkningen tittar på utländska och svenska fictionprogram. Genom- snittlig publik. Procent

Kön Ålder Utbildning

Mn Kv am 1y24 2544 45_64 65—79 Lå Me Hö

Teater, övrig mi. 1 1 11 23 12 1 1 9 8 10 11 9 fiction sv. 21 26 24 21 22 25 25 24 23 17 TV-serier ut]. 16 17 30 20 15 14 12 14 18 14 sv. 26 30 46 28 24 26 27 27 26 18 Biograffilm utl. 14 14 23 19 14 10 9 1 1 16 12 sv. 34 34 49 40 32 31 26 34 34 21 Nöjesprogram ut]. 20 17 32 16 17 17 18 18 18 13

sv. 21 24 29 1 8 20 24 28 25 20 l 5

Yngre personer, högre utbildade och män tycks bemöta det ut- ländska fiction-utbudet med något större välvilja än andra grup- per. Vi skall slutligen granska om en mångfald utländska program — främst kanske det breda serieutbudet — föranleder tittarna att äg- na mer tid åt TV:n. Är det måhända så att de importerade pro- grammen inte lockar så mycket fler tittare, men däremot fjättrar en redan befintlig publik längre vid apparaterna?

I tabell 26 gör vi åter jämförelser mellan vardagar med få och många utländska program. Vi har dock ersatt publikstorlek med tid som ägnas TV. En viss men ganska beskedlig ökning kan även här konstateras för dagar med mycket utländskt. I genomsnitt 6 minuter. Främst är det den yngsta åldersgruppen som inte [åter till- fället gå förlorat.

Tabell 26 Tid som ägnas TV under vardagar med få eller inga utländska program, och vardagar med minst 5 utländska program. I minuter

Kön Ålder Utbildning Mn KV 9—14 15—24 25—44 45—64 65—79 Lå Me HÖ Tot.

Vardagar med få eller inga

utl. program 84 82 82 65 74 93 l 1 1 94 72 60 83 många utländ-

ska program 89 89 97 57 80 95 108 97 83 72 89

Sammanfattande slutsatser

Hur intresserad är publiken av det utländska programutbudeti TV?

Vi kan inledningsvis konstatera att inte särskilt många tittare knäpper på apparaten enbart för att se ett utländskt program. Vå- ra data visar att det på sin höjd är fråga om en tiondel av den dag- liga TV-publiken (som i genomsnitt brukar uppgå till ca 77 % av befolkningen 9—79 år = 5,4 milj. personer).

För enskilda programtypers del kan det röra sig om tillskott på någon eller ett par procent. Sålunda kan t. ex. ett avsnitt av en deckarserie locka uppemot 200 000 personer som annars inte brytt sig om att se på TV den dagen. De flesta utländska program får emellertid nöja sig med den tillstädesvarande publiken.

I ovanstående resonemang är varken Sport eller musik beakta- de. Den förstnämnda kategorin kan ju ofta mobilisera imponeran- de tittarskaror varav en icke ringa del är ”lågkonsumenter”, dvs. personer som ser föga på TV. Det är dock tveksamt om tittarna här ägnar någon större tankemöda åt programmets ursprung — med svensk speakertext och ofta även svenskt tävlingsdeltagande blir en sådan distinktion gärna en smula meningslös.

Intresset för det importerade utbudet kommer snarare till synes i ”programdieten” — hur tittarna komponerar sin TV-kväll.

Någon tvekan behöver knappast råda om att de mest åtråvärda programmen återfinns bland svensk fiction och underhållning (och, som sagt, sport). Program ur dessa kategorier åstadkommer ofta en mangrann uppslutning från publikens sida och kan väl sä- gas utgöra en sorts gemensam nämnare för tittarnas programval.

Utländsk fiction har ett betydligt anspråkslösare publiktycke även om enskilda publiksiffror ibland kan förleda oss att tro det motsatta. Då utländska fictionprogram koordineras mot motsvaran- de svenska program väljer flertalet tittare i allmänhet det inhemska alternativet. Det är över huvud ganska svårt att hitta situationer där utländsk fiction skulle locka en majoritet av tittarna — då så sker är det vanligtvis de gånger då amerikanska serier ställs mot svensk fiction. Engelska, och framför allt nordiska, program drar däremot oftast det kortare strået.

Utländsk fiction har en betydligt angenämare sits då konkurren— sen utgörs av svenska faktaprogram. Då finner många tittare inte längre det inhemska alternativet särskilt attraktivt. I synnerhet gäller detta för amerikanska program. Dessa produktioner erbjuder — vare sig det beror på form eller innehåll, eller bådadera — nästan alltid ett övermäktigt motstånd för svenska faktaprogram. I en sådan valsituation väljer de allra flesta att se det utländska programmet (vanligtvis deckar- eller äventyrsserier av välkänt snitt).

Samma tendens kan märkas för engelsk och annan utländsk fic— tion ehuru inte lika plåtagligt. Det är för all del långtifrån sällsynt att det konkurrerande svenska faktaprogrammet kan locka till sig en avsevärd del av publiken, men i regel tycks tittarna ändå föredra att knäppa över till den kanal där fictionprogrammet sänds.

Undantag från ovan anförda synpunkter utgör de kommente- rande nyhetsprogrammen (Rapport och Aktuellt). Ställda mot po- pulär utländsk fiction får de visserligen avstå en del av sin publik men avtappningen är sällan särskilt stor och i synnerhet det först- sända nyhetsprogrammet är ovanligt konkurrenskraftigt. Det förefaller som om tittarna inte gärna disponerar sin kväll så att båda nyhetsprogrammen bortväljs — även om konkurrensen är hård.

Utländska faktaprogram kan i allmänhet inte glädja sig åt någon påfallande stor publik. Såvitt vi kunnat se tycks ursprunget här inte utgöra någon viktig faktor vid programvalet — vad som behandlas och hur ämnet presenteras spelar uppenbarligen en större roll. Det kärvare publikklimatet får programmen dela tillsammans med motsvarande svenska faktaprogram.

Amerikanska program väcker återigen det största intresset. Det är visserligen sällan fråga om någon större rusning till apparater- na men publiken är heller inte liten — kanske beroende på att ame- rikanska produktioner vanligen håller sig till ”säkra kort” (t. ex. naturprogram). Svenska faktaprogram får det därigenom besvärli- gare om de koordineras mot amerikanska importer — program från andra länder erbjuder en beskedligare konkurrens.

Det programvalsbeteende som vi här beskrivit förstärks genom att intresset för utländska program varierar mellan olika grupper inom befolkningen.

Flitiga TV-tittare är den yngsta åldersgruppen. Någon större en- tusiasm för faktabetonade program kan vi här knappast förmärka utan gruppen är i själva verket den mest uttalade fictionanhängaren. Program med fictionkaraktär — svenska som utländska - kan därför alltid påräkna stor välvilja och den bekanta ”slalomåkningen” kom- mer här särskilt väl till synes . . .

Under de undersökningsperioder vår analys omfattar (11 da— gar) fördelar sig programutbudet exklusive barnprogram på föl- jande sätt,

Svenska program Utländska program fakta 75 % fakta 21 % fiction 13 % fiction 58 % sport, musik 12 % sport, musik 21 %

Merparten av de importerade programmen är fiction. En övervägan- de del av det svenska utbudet är faktaprogram. Följaktligen är det inte överraskande att den vanligaste valsituationen blir svenskt fak- taprogram ställt mot utländsk fiction. [ konkurrensen om tittarna har således svenska program i regel en betydligt otacksammare upp- g1ft än importerade program””

Seriernas ställning Från PUB 7 1976/ 77 harjag brutit utföljande:

””Serier i 1 V

”När vi fick TV här i Sverige innebar det att nästan alla satt kli- strade vid sina apparater och såg allt som bjöds. Det var förödan- de för allt umgänge och föreningslivet upplevde en kris.”

Så börjar en artikel av Stig Svensson i GP den 14.10 under rubriken ”Skall TV ta död på allt umgänge”. Han fortsätter: ”Små- ningom blev det bättre' . . . ”Folk började umgås igen” . . . ”Men nu är vi där igen och orsaken är att TV för närvarande satsar på seri— er av alla de slag.

Och så sitter folk åter framför TV:n” . . . ”folk kommer inte att få tid att gå på teater, musik och konserter. Vad detta innebär i fråga om kulturell utarmning säger sig självt . . .”

Så långt Stig Svensson och hans, utan att överdriva, något svar- ta visioner.

Som tittare, har man ju absolut intrycket av att antalet serier i TV i höst (1976) är stort.

Hur är det med det? Och hur är det med Stig Svenssons visio- ner? Kan det ligga något i dem?

Specialtemat i denna månadsrapport behandlar följaktligen se- rier i TV.

Vi skall således litet närmare gå in på hur TV-tittarna tagit emot höstens utbud av följetongserier. De data vi använder oss av är hämtade från publikräkningarna i oktober 1976. Som jämförel- ser använder vi material från publikräkningarna i november 1975 och i september 1976.

Vi har begränsat oss till att studera serier av följetongskaraktär och lämnar alltså serier med fristående avsnitt utanför. Vi har också gjort en avgränsning när det gäller sändningstid och be- handlar endast sändningstiden efter kl. 18.30.

Utbudet av följetongserier har ökat betydligt oavsett om man räk- nar i tid eller i relation till hela utbudet (efter kl. 18.30).

Den ökade totala tittartiden på serier är proportionell mot det ökade antalet serier. Detta innebär att det genomsnittliga tittan- det per serieprogram är oförändrat. Det genomsnittliga tittandet per kvällsprogram är också oförändrat, dvs. det totala tittandets omfattning är oförändrad.

Den ”dagliga kosten” innehåller en större andel serietittande, men svenskarna ser inte mer på TV under kvällstid för det.

Under var och en av dessa tre-dagarsperioder sändes sex följe- tongserier, nämligen

Den första familjen, tis. kl. 18.20 TV2 Herrskap och tjänstefolk, tis. kl. 20.00 TV2 Familjen Ashton, ons. kl. 18.30 TV1 Hem till byn, ons. kl. 20.00 TV2 Hem till gården, tors. kl. 18.30 TV2 Edward VII, tors. kl. 20.00 TV1

Tabell 27 Fördelning över antal sedda följetonger under tre-dagarsperioden tis.—tors. oktober 1976

%

Inte sett något följetongsavsnitt 19 Sett 1 följetongsavsnitt 35 j .. 2 .. 27 62 % ,. 3 ., 11 ,, 4 ,, 5 ,, 5 ., 2 19 % ,, 6 ,, 1

Summa 100

Antal intervjuade: 445

Tabellen ger knappast intrycket att svenskarna sitter framför TV- apparaterna och föjer medl hela serieutbudet.

Det vanligaste är att man under en tre—dagarsperiod sett ett av- snitt av en följetong. Det näst vanligaste är att man sett två, och det näst näst vanligaste är att man inte sett något alls.

Det är färre än en av tio som ser fyra följetonger eller fler under en tre-dagarsperiod tis.—tors. Endast en av hundra tittar på alla sex följetongerna.”

. . -. . .. " " .::. ». . ' ..'::'.-"'."f.::..."." -" ||| .| | , _, . . |||—. , ..' ..I. .. ':" .. . - '- - " - ' -._|" _..i' " , ,' '. " .' ' —. -. .—. | -. " * |, , " ..... .'. f '. ..”. '. . . ' ' _ , ' . .' . :'_|| .|_|4|||_|' " |? IJ _E|._ ' ',' .- ,| "I-3" ."":'I ||| Juul-':" __L | |.' . . - :. '. ..

.| "" I-

. ".". "" -._'|'1 'i'." . .. "r: "E!. '|'":- . |...» W:. ' ' | , |. |__|.) .|:.|_|.|_|||| |"|."_H.'.1|. |||-_ . i' _

'.'. -:|.-'.."..|"

_. . ::.........:_. _::'.' .'.: .

" "..-"".'..T.' ..I ."". -....':;L'." "'."'..:.ä.:'.'";"l- ".:-' '-r--£ E' . . LVM.-::”: ?i"."'-'"":"1""'.Ili.".3.."'-' .- ""'"" ..,. ."'.'"".':..ä'."-..--:"7"".--l' "' "':' ..

. » a'... ..?-'...'” :::-:.. - -..... .. , ||| |.|||||.|. ,. ägg.:

.'. - "||-* i| |_ | £_;;||E__g|_ ___F I --'ri=' _

" W:s... :

' än"." "||1u"|..4',| 'IJ'.".__ ',i. lihw' "Tu'i-.

.-| .-."'"--.."'..:|

.'.'.... _" ..

-"'..:'||'| - ' å',,,|'.",., .,','L"1"|,' ',_'|'|'1'. I'J'..||."':'.."_""".:..-' .. b'—

'l""!||i' _ _..|_|-'||,'-'_ . 'l":||'|._.E.:.|.'|IF"'| ||. _|| _. _ :||_.. _ |. _ 11 .a .. | ' ' .. :— ' ' ». .. eg...: ..... ......

| _ .L, |.. "Hi || | |._ in;. ”bwh . . | ':'L |". "_|| ._. _..- |,,_ |-|,___, -| |||.|.|.|,.|| . |_.,".', ,, |".' .. _" |, ' ." _.. ||. !. .L'I' | -

.... _|-|' '. .| ' . ..'. * " 'i'.-' '.' '. ...... .'.- 'I: 3'.',"3" -. '...va "'!f'- '.|.' ! i H'dd'". ...-'&' ' .'H !# ".- ' ' .'| ' .31' '.. .|'. :J_.." ”'|' |,'-,'"' "".." || '.-.'_'l' . '|' '.' '. - ".*?-' ||1'.|_'||"'1|';"5'Hl" ha?!” "'r ||. &:

1. ...

.... ..'..'E" -'|

": —' . |. . ' , | .'.. |. |." '|'. '-. " .:, .'.;.|-. I' |, ,, __| — . .. . '- " ....__ ' '._.|| '.. - '.'j' .. _ _| ' '- .-.-- '.._. _5,||"." ||:'-_. .. ."L .|-..|:'|"| ,,,'|.'h Enll'lw'" F'. ..' |||||||||.|r|| ' : -. ' " .'... . '.' ". .. _ ..'.'.. "1 å”- i' ' ,, | '|' ". '|'. ||."|| '|'|'.'.___ . . .. "fr. .: " .1_'_","'.....' ' .'.||. ':, ""P'åj'tl ”|.'"..th , .. . , ' ','_ | | .|-| '. '.:'| ". .. _.,—|||."||| r— . . | . .. ;. " . ' .:. ' .' . _ | _| :. | | | ||_ J:||. ||'.: |.|.._| .|| |...|| . . _|. ., _.. _|-|_._|_. |||.,|.||||.||' -.| |||',' » . .| .- - _-: -' ' "";-"1 _." ' ' ,y..'.'u." .", '.»:,,.,»,1.,'-|'i"l".r "|.|" ' — . 'i , ' || " . '|,";'.'|'.' '.'| ' '|| |'|',,||':' .'.'l'.'._'.'.'.. .|._. .",' '_., "" '.'" '. " _.' -. .,.'-' '" ' ' -_ ||..'. Muff. -. ' ' H.". ". .' :|||...-|.|_1'||... |..-.' "|' _;1. ||... | | . || . I 1 | || 11'.'11__I | I , | I'- I]? ' " - - " '. '. . ” '.':'.'-.,- .. " W ' . :". ".'.'.,'.:"'.' Mvh-- "f: 'l " ' ' ' * .. " '- H. . ' '. '|'.. ..' '.". ' ' ...".'. "|'.... ' ': ' ' | T'! ' ' " |.' ' ' " |: '| ','|.'. '.' "'. "..|_| "'.'!” ,||_ ..|' - .'.|,'_-,, |.'-: ' .1'..:."|,,||..'|| ' . "- ' ' " ' . " ' »" " ""*”; '.',,, '," ..' "' |.,'_ .|"' "|.._ "4|'|v' ""'"r" '-".'f"'."' |:"."..|"' ' . .,- w .. . .. -..';»+:1 ,,5:;.

.nu.

Kapitel 10 Programförståelse

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

C. Feilitzen, Barn och TVisocialiseringsprocessen. PUB 28 1957/ 76

Ingegerd Rydin, Göte Hansson, Informationsprocesser hos förskolebarn. PUB 124 1970

S. Egeberg m. fl., Barns filmoplevelse. 1973 H. J. Flavell, The Developmental Psycho/og of Jean Piaget. 1963

W. Tröger m. fl., Filmische Darstellungsformen in Erleben des Kindes. 1967

M. Keilhaeker, Entwicklungspsykologische Gesichtspunkte zum Beurte- ilung von Kindersendungen. 1963

Grant Noble a. Young Children 's Comprehension of a Television Film. 1969 b. Young Children and Television. Some Selected H ypotheses and F ind- ings. 1970 c. Children in Front of the Small Screen. 1975

Lore Watzka, Kleinkind und Fernsehen. 1968

Sirkka Minkkinen, Experiments in Comprehension and Impact of Movies among Children and Young People 1969

Ingrid Gerhartz-Franck, Uber Geschengestaltungen in der Auffassung von Film durch Kinder. 1955

J. Herman, L. Leith, Nog/e sprogosykologiske problemstillinger i forbin- delse med massekommunikation. 1971

I. Sonesson, Förskolebarn och TV. 1979 W. Schramm m. fl., TVin the Lives ofour Children. 1961

J. Lyle m. fl., Explorations in Patterns of Television Viewing by Preschoolv Age Children. SGR 4. 1972

D. K. Osborn, J. Endsley, Emotional Reactions of Young Children to Te- levision Violence. 1971

M. G. Cantor, The Role of the Producer in Chasing Children's Television Content. SGR 1. 1972

M. Winn, The Plug-in Drug. 1978

B. Z. Friedlander, H. S. Wetstone, G. S. Scott, Suburban Preschool Children 's Comprehension of an Age-Appropriate Informal Television Pro- gram. 1974

Leifer m. fl., Developmental Aspects of Variables Relevant to Observatio- nal Learning. 1970

Programförståelse

Inledning

Innan vi går vidare med vad barnen tittar på, vilka som ser på vad och vilka som är stortittare skall vi stanna upp vid något som brukar kallas programförståelse. Detta är ett vilseledande uttryck, eftersom det för tankarna till ett antingen eller — att förstå eller inte förstå. I sämsta fall drar man den slutsatsen att man kan bortse från icke förstådda program och betrakta dessa som obefintliga. I själva verket ger alla program upp- hov till någon reaktion hos mottagarna. Och frågan gäller, särskilt hos små barn, lika mycket vad denna reaktion blir som i vilken utsträckning programinnehållet uppfattas i enlighet med ”dess rätta innebörd”, dvs. programmakarnas intentioner eller andra vuxna människors uppfatt- ning om innehållet.

Många hyser den uppfattningen att alla bedömningar av barnfilm och barnprogram enbart är uttryck för subjektivt tyckande. Man talar i detta sammanhang om smakcensur. Med föreliggande avsnitt samt avsnittet om rädsla och skräckupplevelser vill jag visa på att det i själva verket fö- religger en hel del faktiska kunskaper om barns reaktioner på rörliga bil- der — kunskaper som seriösa filmbedömare utgår från i sitt arbete.

För vår egen förståelse av

El hur program med olika form och innehåll upplevs av barn i olika åld— rar, El vad TV-tittandet har för betydelse ”i sig”, D vilken betydelse det har att TV utgör barnens källa för många och nya upplevelser och kunskaper,

måste vi relatera dessa olika aspekter av barnens liv med TV till vad vi vet från utvecklingspsykologin om barn i olika åldrar. Härvid blir det nödvändigt att använda den relativt komplicerade begreppsapparat som psykologerna utvecklat för att kunna kommunicera kring mycket kom- plicerade processer. De läsare som eventuellt känner ett visst motstånd mot språkbruket uppmanas att bortse från detta och gå på avsnittets hu- vudtendenser.

En allmän beskrivning av ålderns betydelse ingår i Cecilia von Feilitzens översikt över nordisk forskning om TV—s roll i socialiseringsprocessen (PUB 28 1975/76) som vi redan hänvisat till flera gånger. Där heter det bl. a.

' Den utveckling som har att göra med tän- kande och förståelse.

2 Inte detsamma som egoistiskt utan självcen- trerat så att barnet utgår från sig själv som all- tings centrum och som om alla upplevde allt på samma vis som han/ hon själv. (K. E.)

3 Cecilia von Feilitzen, "Barn och TV i social- iseringsprocessen". Någ- ra resultat från nordisk forskning. PUB nr 28 1975/76 sid. 3.

”Ålder representerar allmänt sett barnets utveckling och denna är bl. a. oerhört viktig för hur barnet uppfattar och förstår olika TV- program. Översiktligt kan man märka att vissa *kritiska' åldrar i TV-tittandets utveckling överensstämmer med vissa 'kritiska' åld- rar i t. ex. barnets kognitiva utveckling: '

8-årsåldern, då barnet börjar få ett mer genuint intresse för oli- ka lättare vuxenprogram, är också den ålder då barnet, enligt bl. a. Piaget, lämnar 'den preoperationella perioden”, som bl. a. karaktäriseras av egocentriskt tänkande.2 I stället träder barnet in i 'de konkreta operationernas period* och har nu möjlighet att se företeelser både från sin egen och andra synvinklar. Denna för- ändring underlättar alltså bl. a. identifikation vid program där äldre barn och vuxna uppträder hjältemodigt på olika sätt.

— 12 -årsåldern, når TV—toppen nås, är också den ålder när barnet ingår i ”de formella operationernas period), dvs. när hans eller hennes tänkande börjar överensstämma med vuxnas i fråga om förmågan att abstrahera, lösa problem osv. Att barnet tidigare har undvikit nyhets— och informationsprogram för vuxna mer än vuxna själva beror alltså delvis på svårighetsgraden i dessa program.”3

Kommentar:

Små barn har en benägenhet att direkt leva ut vissa reaktioner på TV—pro- gram. Denna benägenhet kan ha bidragit till uppfattningen att barn totalt sett tar större intryck av programinnehållet än de sannolikt gör. Samtidigt motsäger den att TV skulle vara så omedelbart passiviserande som några vill påstå. Sådana omedelbara effekter som svarar mot en viss aspekt av programförståelsen behandlas på följande sätt i Feilitzens's forsknings- översikt: (K. E.)

”Det råder inget tvivel om att TV ofta har ett inflytande på för- skolebarnets aktiviteter. Ett flertal nordiska studier gäller små barns reaktioner på barnprogram av informativ karaktär. Många av dessa program uppmanar barnen att göra olika saker medan de tittar, t. ex. gissa något, forma cirklar och trianglar i luften eller känna på mellangärdet hur de själva andas.

Även om programmet inte innehåller några direkta uppmaning- ar, är förskolebarn många gånger spontant aktiva under tittandet, bara ämnet och programformen är någorlunda attraktiva. Barnen ”pratar” med kroppen, tillrättavisar personer i rutan och kommen- terar och frågar om programmets innehåll. Viktigt att understryka är dock att dessa undersökningar gjorts när barnen tittat i grupp på t. ex. förskola eller bibliotek eller i hemmiljö när någon väl- känd vuxen tittat tillsammans. Om det helt ensamtittande barnet reagerar annorlunda vet vi inte.

Vad händer då efter programmet? Såvitt forskarna, förskoleper- sonalen och föräldrarna kan bedöma är det rätt många barn, men ändå oftast en minoritet, som gör eller — vilket är vanligare — säger

något som verkar ha anknytning till programmet. Oftast inträffar detta samma dag eller någon annan dag efter det att barnet tittat. Vi vet förstås mycket litet om TV:s eventuella latenta efterverk- ningar.

Några bestående intryck av enstaka barnprogram på förskole- barnets manifesta eller synliga beteende verkar dock sällsynta. Detta tycks också gälla de barnprogramserier som barnen är ge- nomsnittligt intresserade av. Är deras intresse för serien däremot starkt och intensivt kan man märka en kumulativ och/eller längre tids påverkan. Ibland är det därför populära vuxenserier som haft en sådan inverkan på lång sikt.

Men ju äldre barnet blir, desto mer sällan märks en direkt på- verkan på barnets handlingar. *”"

Att TV:s inflytande nu är svårt att spåra i barns aktiviteter är givetvis inte detsamma som att TV inte längre är av någon bety- delse. Men medan förskolebarnet oftare uttrycker sig med krop- pen och är aktiv just för att lära sig förväntade beteenden, har skolbarnet i stället införlivat många kunskaper, normer och värde— ringar som talar om hur han eller hon skall bete sig.”2

PUB 52 1975/76

I Leni Filipsons resonerande rapport om radions och TV:ns roll i förskole- barnens liv återfinns följande kommentarer med anknytning till program- förståelse:

”TV är en auktoritet. Til/tron till vad som sägs och visas i TV är stor, både hos vuxna och barn. Små barn har även rent allmänt svårt att skilja på verklighet och fantasi. Många tror att allt som visas i TV är dokumentärt. Eftersom de själva har liten erfarenhet finns det mycket som de inte hunnit bilda sig en uppfattning om. Där- för blir de mottagliga för vad som sägs och görs i TV på ett annat sätt än vuxna och äldre barn. Vår undersökning antyder att barn ibland tror mer på intryck de får från TV än på föräldrarna: 'Det som M. (5 år) sett i TV tror han på. Han tror att det går cowboys på gatorna i USA och när vi försöker tala om att det är fel så tror han intepå oss. * ”3

1970 skrev Ingegerd Rydin och Göte Hansson en PUB-rapport med ,, (Handlingar = titeln I nformatzonsprocesser hos föreskolebarn — Barns omedelbara sådana förutsättningar att tillgodogöra sig TV— och radioprogram (PUB K. E.)

124/ 70) ' PUB nr 28 1975/76 sid. 8—9. K mment r: 0 a 2 PUBnr281975/76 De förhoppningar som rubriken väcker grusas effektivt i författarnas Sid- 10- slutkommentar. De säger där att de inte hade lyckats finna några under- 3 pUB m 52 1975/76 sökningar där informationsprocesser hos förskolebarn i TV- och radiosi- sid. 13.

1 PUB nr 124 1970 sid. 25.

2 Del av psykologisk ämbetsexamen vid Kö- penhamns universitet av Sonja Egeberg, Susanne Lunn, Birgit Thomsen, Inge B. Vestergaard, Bir- te Wedel-Brandt 1973.

tuationen studerats. De har därför fått nöja sig med att studera dessa processer i förhållandevis mycket enkla och renodlade situationer, som kan karaktäriseras som laboratorieexperiment. Författarna har i möjli- gaste mån relaterat dessa forskningsresultat till TV-tittar- och/eller radi- olyssnarsituationen, och de utgår från att resultaten till en viss del äger giltighet i dessa komplexa situationer. (K. E.)

Men, konstaterar de: ”Det är därmed ej säkert att de beskrivna expe- rimentresultaten även erhålls med den typ av stimulansmaterial som TV:n och radio erbjuder . . .

För att nå kunskap om dessa effekter erfordras undersökningar där man direkt studerar informationsprocessen hos barnet i den komplexa TV- tittat-situationen.”l

En större andel av de resultat som Rydin och Hansson refererade gäll— de hörselintryck och hörselupplevelser och endast en mindre del visuella intryck och upplevelser. Detta kom också att gälla den forskning som se- nare kom till stånd på Sveriges Radios avdelning för publik- och pro- gramforskning.

Undersökningarna kom att inriktas på mycket speciella frågeställ- ningar och utgör inte någon idealisk grund för generella beskrivningar, bl. a. därför att man i rapporterna använder sig av en mycket komplice- rad begreppsapparat som är nära kopplad både till de olika projektens teoretiska utgångspunkter och praktiska genomförande.

Några resultat härifrån kan dock sammanfattas på följande sätt: Barnen förstår inte alltid det språk som talas i programmet. I Sverige är många program textade men många barn klarar inte av att följa både text och handling. De duktigaste eleverna i årskurs 3 hinner läsa 130 ord/ minut om texten är anpassad till deras ålder. Det innebär att de skulle hinna läsa 12—14 ord under den tid en textremsa normalt ligger i bild. I verkligheten är många ord för svåra för barnen även högre upp i åldrarna. De vill titta på bilden och inte bara läsa texten. Dessutom måste man komma ihåg att 20—40 % av skolbarnen har lässvårigheter. Vid en jämförande undersökning har det visat sig att den bästa för- ståelsen av ett program uppnåddes när en speaker berättade vad som hände i programmet. Det var bättre än både dubbning och textremsa. Det fanns till och med tendenser för de barn som sett ett program med speaker att förstå mer än när deras eget språk talades i programmet.

Barns filmoplevelse — forståelse og effekt2 Inledande kommentar

Denna danska bok lovordas allmänt för sin lättillgängliga beskrivning av barns förhållande till rörlig bild. På de följande sidorna återges i översättning de partier som är viktigast för förståelse av hur barns upp- levelser av rörliga bilder skiljer sig från vuxnas och därmed från vad man allt för ofta tar för givet.

Skriften utgår från behovet att studera och beskriva barnets egen upp— levelse och förståelse av filmer. Man har avsiktligt lagt mera vikt vid för-

ståelsen av film än vid påverkan av film. Målsättningen har varit att sprida information om hur film fungerar genom barnets egna ögon.

Arbetet utgår främst från Piaget's1 utvecklingspsykologi samt från Keilhackers2 och Trögers3 arbeten om barns upplevelse av film och upplevelsernas beroende av olika egenskaper hos filmen. I stället för att själv gå till Keilhacker och de andra utvecklingspsykologema har jag ut— gått från att det danska arbetet tillgodogjort sig det som är relevant i sammanhanget.

Barns filmoplevelse är uppfriskande läsning och försvarar sin plats i den aktuella rapporten som är en av de få källorna om vad som är bra för barn till skillnad från det övriga materialet som ganska ensidigt be- handlar vad som är mer eller mindre skadligt för barn. När vi står vid dörren till videoåldem, då hemmen, förskolorna, skolorna och i viss mån även barnen själva kommer att kunna styra sin konsumtion av rör- liga bilder förtjänar även den konstruktiva informationen om positiva aspekter uppmärksamhet.

I det följande översätts sid. 13—36 från danskan med utelämnande en- dast av mindre partier som markerats med . . . (K. E.)

”Förskolebamets förståelse av film

I allmänhet är det filmens innehåll, dess handling, som vuxna fäster sig vid när de skall säga om en film är lämplig för barn eller ej. Den vanliga åsikten är "att när man skall göra en film för de minsta, skall man göra en *enkel historia* och så bör det räcka med det. Åtskilliga resultat från filmforskningen talar emellertid emot att de små, dvs. förskolebarnen, förstår ens en mycket enkel filmhistoria. Detta förklaras bl. a. av att deras mönster för hur man på det medvetna planet förstår något (deras kognitiva mön— ster) inte är en enkel kopia av de vuxnas utan fungerar efter helt andra principer. - -

I 'The Developmental Psychology of Jean Piaget,4 har H. J. Flavell bl. a. skrivit följande: *Piaget nämner flera drag som han anser är karaktäristiska för förskolebarnet . . . (från ca 2 till ca 7 år). Särskilt utmärkande är att barnets tänkande är egocentriskt, dvs. att barnet ser allting utifrån sin egen synvinkel. Det är enbart fråga om ringa eller bristfällig eller ingen urskiljning mellan bar- net själv och omvärlden. Barnets hållning till sina upplevelser har ännu föga objektivitet. Först i 8-årsåldern kan det se sin egen uppfattning som en av många. Detta kommer till uttryck när det skall meddela sig med andra. Under det tidigare stadiet ansträng- er det sig inte att förmedla sina känslor och tankar — det tror att andra tänker som det sj älv.

Under den första delen av denna period (2—4 år) präglas bar- nets tänkande av en lägre grad av 'ordnande' med härav följande ”vidare ämnen”. (I den mån barnet kopplar ihop saker och ting be— greppsmässigt är det fråga om stora och suddiga ”kategorier”. K. E.) Så kallas t. ex. alla varelser med fyra ben för *vov-vovi

' Piaget, Jean 0. B. In- helden: "Barnets psyko- logi” Köpenhamn, Re- itzel 1971.

2 Margrete Keilhaeker: "Entwicklungspsykolo— gische Gesichtspunkte zur Beurteilung von Kindersendungen". Ju- gend Film Fernsehen, 1963.

3 Keilhacker, M. J. Ru- tenfranz, W. Tröger, S. Vogg:” Filmische Dar- stellungsformen im Er- lebe des Kindes.” Miin- chen/ Basel, Ernst Re- inehardt Verlag, 1967.

" N. Y.: Van Nostrand, Reinhold 1963, sid. 151—163.

1 Se dock ff :s reserva- tion nederst på denna sida.

Förf. ver:

Dessa vidare ämnen har innehåll som skiftar allt efter situationen. Barnet är bundet av den aktuella situationen, dess tänkande är konkret. Piaget kallar dess element för för-begrepp (preconcepts). Ända fram till 7-årså1dem är barnets begrepp instabila och domi- nerade av sådana egenskaper i omgivningen som det kan uppleva med sina sinnen och som det av någon anledning fäster sig vid.

Ett annat karaktäristiskt drag i barnets tänkande är att allting enbart försiggår i nuläget (danska: är irreversibelt, dvs. ingen hop- koppling av det som sker vid olika tillfällen, framför allt inte bak— åt i tiden). Tankarna sysselsätter sig med tillstånd och inte med transformationer. Som en följd härav kan det inte fasthålla ett fö- remåls egenskaper (t. ex. desslvikt) när föremålet undergår yttre förändringar (t. ex. ändrar form).

Till och med när ett föremål bara ser ut att ändras (från barnets synvinkel), som t. ex. vid en avståndsändring, kan barnet inte ”hål- la fast” dess egenskaper . . . Denna förmåga utvecklas dock under hela tiden och välkända föremål får tidigt ”konstanta” egenskaper.

Förståelse av handling

Tröger menar att det första steget mot att förstå en filmhandling är förståelse av den enskilda bilden (Tröger 1963, sid. 99 ff). För- utsättningen för detta är att barnet kan skilja mellan ett föremål och en bild på föremålet. När barnet kan det, är det redo att syss- la med olika ämnen på ett inre plan. Enligt Piaget skulle barnet kunna det redan i 2—4-årsåldern (Vejleskov 1969, sid. 74). När det rör sig om levande bilder anser dock Tröger

att barnet först i 6-årsåldern uppnår bildförståelse — skillnaden mellan föremålet självt och dess avbildning på duken.1 Först där- efter menar han att man kan börja tala om filmförståelse.

Det andra steget i denna utveckling består i att uppfatta enskil- da scener som upplevs utan sammanhang med de föregående och de efterföljande. '

Nästa förståelsesteg består av en rad scener där barnet upplever ett visst sammanhang mellan några av scenerna, dock utan att filmen utgör en helhet. ,

Slutstadiet uppnås när barnet kan förstå en kedja av scener som knyts ihop på något meningsfullt sätt . . .”

ställer sig mycket tveksam till Trögers åldersangivelser men skri-

”Om man bortser från dessa åldersangivelser och nöjer sig med att acceptera ordningsföjden mellan de olika stegen ger hans re- sultat en bra utgångspunkt för andra resultat.

I överensstämmelse med Tröger menar Keilhaeker att barn upp till en viss ålder uppfattar scener som oberoende av varandra. Så— lunda är det inte ett dugg konstigt att små barn med stor förtjus- ning kan se en film som enligt föräldrarnas uppfattning ”inte alls

är någonting för dem”. Scenerna i en sådan film kan nämligen ha ett egenvärde. Detta är ett begrepp som introducerats av Keilhae- ker, och med det menas att en scen kan stå och uppskattas för sig själv, oberoende av handlingen i övrigt (Keilhaeker 1963, sid. 164.)* Den framkallar ofta en bestämd reaktion, t. ex. skratt, Tröger nämner som exempel att mindre barn skrattar åt en scen i en Lassie-film, där pojken förtvivlat letar efter sin bortkomna hund (Tröger 1963, sid 169.)'

Keilhaeker har hittat några ämnen, som han menar alltid väc- ker jubel oberoende resten av historien. Särskild lycka gör scener med mycket rörelse i — t. ex. scener med Kalle Anka, där det är några som trattar på ändan eller ramlar ner. Dessutom skulle kampscener ge en särskild njutning. De upplevs som spännande, roliga eller uppjagande. I övrigt har humoristiska scener och flot- ta, glittrande scener högt egenvärde.”

Kommen tar:

Men vad som är humoristiskt för barn står det tyvärr inget om. (K. E.)

””Vilka ämnen som man tycker har det högsta egenvärdet ändrar sig med åldern i takt med barnets övriga utveckling (Keilhaeker 1967, sid. 90).

I motsättning till egenvärdet kan en scen ha handlingsvärde, dvs. när en scen har intresse bara som ett led i en historia. Man måste alltså förstå filmens handling för att se scenens handlings- värde.

Utifrån ovanstående har vi funnit att en film, för att vara lämp- lig för barn under 7 år, skall ha en stor del scener med egenvärde, eftersom barnet troligtvis inte kommer att förstå själva handling- en.

När handlingsförståelse uppnås beror naturligtvis såväl på bar- nets mogenhetsgrad och erfarenheter av film som på filmens be- skaffenhet. Enligt Piagets teori skulle barn i 6-årså1dern gå över till det stadium där deras tankegångar efter hand blir reversibla (möjliga att ”vrida tillbaka”). Det reversibla tänkandet är en förut- sättning för att förstå en handling, efteresom man med detta kan ta hänsyn till sådant som skett tidigare och knyta ihop de olika delarna. Barnet skulle alltså ha en möjlighet att förstå en handling i 6-årsåldern. I det stora hela bekräftas detta av Nobles resultat (Noble 1970, sid. 42 ff). Han använder här olika metoder för att

mäta 5-, 6-, 7- och 8-åringars förståelse av den svenska dockfilmen ”Putrick och Patrick”.

1. Genom att låta barnen fritt återberätta filmen, visade det sig att 5-åringarna i genomsnitt hade förstått hälften så många scener som 6—8-åringarna. ser hänvisar till arbeten

2. Genom att räkna hur många scener som barnen kunde komma som är listade i kapitlets ihåg i riktig ordningsföljd, visade det sig att 6—8-åringarna kom inledning.

' Denna typ av referen-

ihåg så pass många scener att man kunde säga att de hade för- stått scenemas sammanhang. De som bara var 5 år kunde inte redogöra för detta sammanhang.

3. Genom att ge barnen 5 fotografier från filmen som de skulle placera i den riktiga ordningen för att visa att de förstod hur handlingen utvecklade sig, fick man följande resultat: 5-åring- arna hade bara 1,2 bilder i rätt ordning och hade alltså inte förstått handlingen. 6-åringarna hade 2,1 bilder i rätt ordning och förstod alltså något mer av handlingen. 7—8-åringarna pla- cerade 4,7 kort riktigt och hade förstått det mesta av handling— en. Noble menar att dessa resultat stämmer väl med Zazzor och Gerhartz-Francks resultat, som båda går ut på att barn förstår handlingen först efter 7-årsåldern (Noble 1970, sid. 41—44).””

Kommentar:

Förf. är något skeptiska till det senare resultatet, som de misstänker me- ra beror på mätmetoden än på den förståelse som skulle mätas. Inte med någon mätmetod fick Noble en så sen förståelse som vad Tröger ope- rerar med. (K. E.)

Det danska arbetet fortsätter:

””Nobles resultat tyder på att handlingsförståelsen utvecklas rätt plötsligt när barnet fyller 6 år. Hans forskning är något av det ny— aste på området, vilket kanske har bidragit till att hans åldersangi- velser är så låga. Man kan nämligen förutsätta att barn idag har mycket mera erfarenheter av film och TV än barn för tio år sedan.

Noble glömmer helt bort att ta hänsyn till att filmens beskaf- fenhet och handlingens svårighetsgrad också måste ha en avgö- rande betydelse för om filmen blir förstådd.

Keilhacker riktar uppmärksamheten mot några förhållningsreg- ler som bör följas om man vill göra en film lätt att förstå för ny- börjare. Bl. a. får barnen lättare att förstå en handling som endi- mensionellt arbetar sig fram mot en höjdpunkt och en förlösning.

Problemen med att förstå ökar avsevärt om en bihandling vävs in i filmens huvudhandling (Keilhacker 1967, sid. 108). Likaså uppfattas scener som egentligen beskriver miljön som led i hand- lingen. När man visar ett skepp för att ge havsstämning uppfattas detta lätt som att nu blir det krig (Keilhacker 1963, sid. 161).

Utifrån ovanstående fann vi det viktigt att vara uppmärksam på om handlingen i en film är lätt eller svår att förstå — sett med barnens ögon. För att en film skall vara lämplig för barn anser vi att den antingen skall berätta en lättfattlig historia eller ha andra kvali- teter som gör att det inte behövs någon historia.

Temats betydelse för förståelsen

Keilhaeker framhåller också betydelsen av att de teman som fil- men behandlar dels är kända, dels intresserar. Hon berättar t. ex. om att små barn gillar att se på filmade versioner av sagor som de känner till. Att de är bekanta är ett plus eftersom barn sätter stort värde på igenkännandets glädje och igenkännandet ökar chanser- na för att förstå historien. Om denna avviker från ursprungsver- sionen gör barnet en syntes så att bilderbokshistorien och filmhis- torien smälter ihop (Gerhartz—Franck 1955, sid. 20—23).

Också sådana teman som barnen inte har indirekt kunskap om fångar deras intresse. Således förstod de flesta en filmatisering av Grimms saga ”de sex svanarna”, där lillasystern måste hålla tyst under mycket lång tid för att rädda sina bröder. Problemet med att hålla tyst var uppenbarligen välbekant och främjade förståel- sen av filmens historia (Keilhaeker 1963, sid. 161—162) . . .””

Kommentar:

Förf. tar därefter upp några av Charlotte Buhlers resultat, som dock härrör från 20-talet och inte längre kan betraktas som aktuella. Då före- liggande rapport inte är något akademiskt arbete utan begränsats till ak- tuella förhållanden, har jag hoppat över referat av Buhler. (K. E.)

"Vissa ting tyder på att principerna i Buhlers indelning kan föras över på nutidsbarnens filmintressen. Keilhaeker har t. ex. konsta- terat att de mindre barnen (3—4 är) tycker bäst om teman från de- ras egen vardag, medan lite större barn föredrar realistiska, sakli- ga och konkreta filmer (”Robinson-åldem”). Bland särskilda äm- nen som barn gillar kan nämnas något med djur — särskilt välkän- da djur — och små barn. Dessutom är humoristiska scener alltid populära (Keilhacker 1963, sid. 162—163). Vi har redan nämnt vil- ka ämnen som kan ge en scen egenvärde. Det betyder automatiskt att det också är fråga om högt uppskattade ämnen.

Det har alltså betydelse vilka ämnen som behandlas i filmen och särskilt om de passar för den åldersgrupp man tänker på. Mycket ty- der på att förståelse och intresse hänger ihop. Kei/hacker nämner i detta sammanhang att det som barn inte förstår tycker de är tråkigt (Keilhaeker 1963, sid 167). Vi anser därför att det som barn förstår, det intresserar dem också. Därför blir framställningssättet av stor betydelse.

Framställningsformens betydelse för förståelsen

Vi har redan riktat uppmärksamheten på att barn som är yngre än 6—7 år inte kan förstå handlingen i en film även om de kanske kan förstå motsvarande episoder när de äger rum i verkligheten. An- ledningen till denna skillnad är bland annat att filmen använder

sig av ett särskilt språk som man måste förstå för att begripa det budskap som filmen vill förmedla. När man först började att göra film. ställde man upp en stationär kamera, som fick stå på samma ställe, och tog upp filmen som ett slags teater. Men efterhand som f ilmtekniken har utvecklat sig har man gått över till allt fler tekni- ska finesser. Man klipper på ett visst sätt, byter kameravinklar med ett bestämt syfte osv. En person som filmas nedifrån och uppåt (grodperspektiv) kan t. ex. verka skrämmande. Alla dessa medel att uppnå verkningar skapar tillsammans filmens Språk.

I det följande skall vi behandla några av de tekniska verknings- medel som utgör filmens språk och analysera vilken betydelse de har för barnets filmförståelse.

Abstrakt kontra konkret framställning

När man gör film för förskolebarn måste man hela tiden tänka på deras oförmåga att tänka abstrakt . . .

Man bör dels behandla någotsånär konkreta ämnen eller i varje fall bygga upp en överskådlig och logisk handling. Man bör också anstränga sig att använda en åskådliggörande framställningsform. Som exempel på en ”historia” som i sig själv är för svår och ogrip- bar nämner Keilhaeker ett barnprogram om lagar och lagstiftning . . . Som mönsterexempel på en väl genomförd åskådlighet näm- ner Keilhacker filmen ”Flicka”. När det här talas om hästvård vi- sas helt konkret vad det innebär. Man ser alltså att det släpas på vatten, utfodring av havre osv. så man ser vad begreppen står för i verkligheten (Keilhaeker 1963, sid. 165—166).

Kravet på åskådlighet betyder inte alls att man bara skall be- handla ämnen och ord som ungarna redan känner till; men man måste göra klart vad ting och ord betyder så att filmen kan an- vändas som ett pedagogiskt medel för att utvidga barnets be- greppsvärld. För att detta skall lyckas bör man presentera okända ting för barnen på ett detaljerat sätt i lugnt tempo. Helst ska/! man också knyta an till något som redan är känt, så att ”det nya” kommer in i ett sammanhang som är meningsfyllt för ungarna (Keilhaeker 1963, sid. 167). Naturligtvis gäller detta inte bara när man direkt vill lära ut något utan också i underhållningsfilm, eftersom barnen tycker att även sådana är tråkiga om de inte går att förstå. _ Om man som barnfilmskapare har som ideal att göra filmen be- griplig är det klart att man inte bör bruka för många eller för svå- ra symboler. Man skall alltså inte använda sig av ett för abstrakt bildspråk . . .

När man väljer att använda filmen som medium, är det natur- ligt att lägga huvudvikten vid den information som kan ges just genom bilden — att koncentrera sig på att utnyttja bilden Opti- malt . . . Bilden bör vara tydlig så att man ser vad den föreställer. Keilhaeker har funnit att barn tycker bäst om verklighetstrogna bil- der, varför det inte heller är så märkligt att de gillar färgfilm bäst (Keilhaeker 1967, sid. 111).

Även om man måste eftersträva största möjliga utnyttjande av bildsidan. får detta inte hindra att man också gör något av filmens ljudsida . . . Om musiken skall bara sägas att den som regel tjänar till att understryka och intensifiera stämningar och kan kanske förstärka ögonblickets upplevelse.

Från förståelsesynpunkt har den enligt Watzka inga positiva ef- fekter, snarare förringande sådana (Watzka 1968, sid. 148).

Vad talet angår bör det uppfylla samma krav som bildsidan. Det bör vara tydligt och klart — gå att höra. Detta verkar kanske som ett banalt påstående, men inte desto mindre händer det ofta att man inte hör vad rösterna säger. De ord och språkliga formu- leringar som används måste anpassas till barnens nivå. Abstrakta begrepp och främmande ord bör man försöka att åskådliggöra med hjälp av upprepninga och omskrivningar — man säger det- samma med andra ord . . .

Barn under 6—7-årsåldern koncentrerar ofta sin uppmärksam- het på en bestämd sak i en film utan att kunna relatera den till andra personer och till handlingen i filmen. De är alltså inte i stånd att skilja oväsentligt från väsentligt. Därför är det praktiskt att inte ha för många detaljer och bifigurer, då detta skapar förvir- ring. Av barnen kommer de alla att tilldelas en betydelse i hand- lingen. I stället skall man grundligt introducera de personer som är viktiga för handlingen. Helst bör dessa se likadana ut genom hela filmen, dvs. ha samma frisyr och kläder, då det annars lätt kan uppstå tvekan om vem som är vem. Först när personerna är myc- ket välkända kan de ”tillåta sig att ändra sitt yttre” och då helst för öppan ridå, så barnen kan följa processen (Keilhaeker 1967, sid. 109). Nödvändigheten av att barnen behåller samma utseende hänger samman med . .. att barnen ännu saknar förmågan att fasthålla en egenskap, det väsentliga, hos ett ting eller en person när denna ändrar utseende . . . Detta hänger i sin tur i viss mån samman med att barn under 6—7-årsåldern har en benägenhet att koncentrera sig på en sida i taget av en sak eller person . . .

Tid

Keilhacker riktar uppmärksamheten på att avbrott i tidskontinui- teten kan skapa svårigheter att förstå (Keilhaeker 1967, sid. 108). Om man t.ex. klipper bakåt i tiden (flash-back på filmspråk), kommer barnen inte att förstå att detta görs för att visa något som inträffat tidigare än den pågående handlingen. I stället kommer det sannolikt att bli bokstavligt taget som ett led i den historia som berättas. I så fall tappar de den röda tråden. Minkkinen har studerat detta problem. Hon visade en film för 120 barn, där det förekommer en episod där filmens huvudperson berättar om en lek som hon deltog i under sommarlovet. Medan hon berättar klipps lekscenen in. Bara 20 % av 7-åringarna förstod meningen med detta inslag (Minkkinen 1969).

Om man hoppar över tid, för att komma förbi oväsentliga de- taljer och handlingen därefter fortsätter i kronologisk tidsföljd, främjas förståelsen, eftersom det då blir lättare att hålla fast vid den röda tråden. I varje fall anser inte Keilhaeker att det finns nå- gon anledning att låta filmtid vara helt lika med realtiden (Keil- hacker 1967, sid. 108).

Ett sådant hopp fram i tiden uttrycks ofta med en ned- eller upptoning, dvs. att bilden tonar bort och att duken ett kort ögon- blick är svart, varpå bilden åter tonar upp. Men man kan nog fö- reställa sig att övergången till en ny dag skulle kunna åskådliggö- ras bättre genom att man i stället visar en sol som går ner. Det skulle göra hoppet i tid mera förståeligt . . .

Tempo

Om tempot är för snabbt blir det svårt för barnen att följa med. Å andra sidan framhåller Keilhacker att ett snabbt tempo kan bidra till att göra filmen dynamisk så att barnen fängslas oavsett hand- lingen (Keilhacker 1967, sid 107). Tempot bestäms av både bild- och ljudsidan. Om det försiggår mycket i varje bild, om kamerans rörelser är hastiga eller om man klipper plötsligt och ofta, blir tempot uppskruvat. På ljudsidan kan tempot påverkas av stark musik som poängterar snabba rörelser.

Kameraföring

. . . Uttrycket 'vuxenfotografering' står för att man gör flitigt bruk av ändringar i vinkel och avstånd till kameran . . .

Gerhartz-Franck har funnit att förskolebarnet praktiskt taget saknade förmåga att förstå ens mycket elementära filmtekniska verkningsmedel som förekom i en film som var avsedd för små- barn . . . En vuxen känner automatiskt igen en figur även om ka- meraavståndet växlar från bild till bild; men för barn tycks det vara omöjligt att förstå att små möss på en översiktsbild är sam- ma som stora möss i närbild. När barnen fick berätta filmens in- nehåll talade några 6-åringar om att de små mössen (på avstånd) var barn till de stora mössen (samma men i närbild), (Gerhartz- Franck 1955, sid. 20).

Keilhaeker skriver också att plötsliga övergångar från total till närbild (och omvänt) försvårar för barnen att tillgodogöra sig filmen (Keilhacker 1967 sid. 1 10—111).

På samma sätt visade det sig vid byte av kameravinkel att många barn inte förstod att den katt som visades från olika sidor var samma katt. Efteråt berättade flera barn att först kom det en katt, och sedan kom det en till, och en till (Gerhartz-Franck 1955, sid. 20—21). Likaledes fann Noble i en studie av en dockfilm, där det förekom två dockor, att barnen hävdade att det var flera (Noble 1969, sid. 65).

Dessa resultat stämmer väl med vad vi har anledning att vänta när man tar hänsyn till barnens kognitiva utveckling (av det med- vetna tänkandet och inhämtandet av kunskaper) . . . Vi har funnit det viktigt att uppmärksamma fotografering och klippning — inte på estetiska grunder utan därför att fotograferingen har stor betydelse för förståelsen.

Överensstämmelse mellan bild och ljud

I det föregående har vi nämnt exempel på en mängd inslag i f ilmspråket som kan försvåra förståelsen av filmens innehåll. Det finns dock ett sätt att kompensera för i varje fall en del av dessa svårigheter, nämligen genom ett tillskott av information. Detta tillskott kan t.ex. utgöras av en upprepning av samma innehåll men med andra uttryck. Den kan placeras i den primära kommu- nikationskanalen — i film blir det i bilden.

Man visar alltså samma sak med olika filmiska uttrycksmedel. Men man kan också använda ljudet — dvs. att man, samtidigt som man visar en sak eller handling på duken, med ord förklarar vad det är som visas. På så vis blir åskådaren informerad om samma ämne på flera sätt samtidigt. Detta skulle absolut öka möjligheter- na till att det kommunicerade budskapet blir förstått.”'

Förskolebarn och TV

I "Förskolebarn och TV”” har Inga Sonesson på följande sätt sammanfattat vad som gäller för förskolebarnens, förståelse enligt olika forskare fram till 1 977. 2

””6-åringars mentala utvecklingsnivå och TV-tittande

Vill man studera hur individens mediavanor växer fram är det följdriktigt att börja med de riktigt små barnen som dessutom ut— gör en känslig och därför ur forskningssynpunkt angelägen grupp. Deras bristande förmåga att skilja mellan fantasi och verklighet innebär bland annat, att de har svårt att distansera det som sker på TV-skärmen eller filmduken från sin egen verklighet. Vidare är de, som tidigare nämnts, mer mottagliga för intryck, då deras normsystem givetvis inte kan vara lika utvecklat som hos äldre barn. Därför har många forskare ansett, att effekterna av TV och/eller film blir större ju yngre barnen är (Himmelweit m.fl. 1958, Schramm m.fl. 1961, Furhammar 1965, Stein m.fl. 1972 2 Invebäf en Viss UPP- och Noble 1975). repmng av det föregåen-

. d k h tt d - Barns förmåga att förstå händelser och händelseförlopp 1 TV— gågliålå vårndeaanorhi £,

program är givetvis också relaterad till deras mentala utveckling, det uttrycks något an— och enligt Piaget (1968) är det barnens kronologiska ålder som är norlunda.

1 Lieth o. Hermansen 1971, sid. 51—52.

1 J. Piaget 1968.

den mest betydande faktorn i denna process. Med utgångspunkt från denna forskares utvecklingsteori har Noble (1975) analyserat olika åldersgruppers tolkning av innehållet i TV. Hans slutsatser är, att barn och ungdomar inom varje av Piagets tre utvecklings- stadier, från ca 2 år till vuxen ålder, upplever TV på sitt speciella sätt.

Dessa utvecklingsstadier är:

1. Den preoperationella perioden ((ca 2—7)

2. De konkreta (tanke-) operationernas period (ca 7— ca 1 1—12)

3. De formella (tanke-) operationernas period (ca 11—12 — vuxen ålder).] Då det empiriska materialet i föreliggande undersökning hänför sig till barn som befinner sig på gränsen mellan den första och den andra av dessa perioder, koncentrerar jag den fortsatta fram- ställningen på dess två perioder. Den preoperationella perioden karaktäriseras av att barnen är mycket egocentrerade. Detta innebär att de endast kan se saker och ting utifrån sin egen synvinkel. De betraktar sig som varande i centrum för alla händelser och många barn i detta stadium anser sig dessutom vara orsak till dessa. De har svårt att skilja mellan dröm och verklighet och tror, att även andra människor upplever deras drömmar. Vidare lever barn i detta stadium helt i nuet, för dem existerar endast den givna, synliga situationen. Denna ego- centricitet i barnens tankeförmåga präglar enligt Noble deras TV- tittande på fem olika sätt.

1. Barnen engagerar sig i TV-tittandet på det viset, att de antingen tycker väldigt mycket om, eller också tycker väldigt illa om det de ser, det finns inget mitt-emellan. Barn från 2 till 5 år kan inte uppfatta individer på TV som ”grå”, de är antingen ”svarta” eller ”vita ”. Alla cowboys är snälla och alla indianer är onda.

2. Då barnen har svårt att skilja mellan inre och yttre upplevelser, dvs. mellan dröm och verklighet och mellan fantasi och verklighet, införlivar de också det som händer på TV med sina ”verkliga” upplevelser. Vidare har de svårt att föreställa sig, att människor kan spela teater och tror därför, att dockor och djur på skärmen är levande och existerar utanför TV—rutan och till och med kan komma och prata med dem på natten. Detta är vanligt hos barn i början av det preoperationella stadiet, men denna tro på att doc— korna är levande och djuren kan tala sjunker långsamt medan barnen blir äldre och gradvis lär sig att skilja mellan fantasi och verklighet även på TV.

3. Barnen föreställer sig att antingen de själva eller deras kamrater tar del i TV—programmen. Frågar man barn i denna åldersgrupp vilka personer som varit med i ett program de sett, anger de ofta individer i sin egen omgivning. Då många barn i det preoperatio- nella stadiet anser, att de själva är orsak till vad som händer och sker omkring dem, vill de också utgå ifrån att de påverkar hän- delserna på TV-skärmen. Deras bristande förmåga till inlevelse i

andras situation innebär dock, att de inte identifierar sig med in- dividerna på skärmen, utan i stället agerar tillsammans med dessa.

4. Små barn klassificerar objekt, både i verkligheten och på TV- skärmen, på ett för dem själva speciellt sätt. Under detta stadium definierar barnen bland annat objekten efter var de befinner sig. När det sker en scenförändring i ett TV—program och samma in- divid ses i en ny situation vill barnen därför gärna tro, att det rör sig om en annan individ än den som de såg förut. Noble har bland annat visat, att barn under sex år som såg samma individ vecka efter vecka i samma program, men i olika situationer, inte alltid var klart: över att det rörde sig om samma person.

5. Då dessa barn tänker prelogiskt, beroende på att deras hjärna ännu inte är mogen att klara de totala logiska möjligheter som sedan blir tänkbara, kan de utföra vad Piaget kallar reversibla tankeoperationer. Detta innebär, att de inte kan förstå att de oli- ka momenten i ett händelseförlopp är relaterade till varandra. När det gäller TV—programmen har de därför inte förmåga att sammanfoga början, mitten och slutet på dessa. Barnen uppfattar programmen mer som en rad episoder utan något sammanhang.

Förmåga till reversibla tankeoperationer blir möjlig för barnen först när de övergår till de konkreta tankeoperationernas stadium. Under denna period organiseras barnens kognitiva erfarenheter i sammanhållna enheter med fast struktur, så att barnet reagerar systematiskt på omvärldens konkreta stimuli. Barnens tankevärld är inte längre bunden till nuet, det blir möjligt för dem att förutsä— ga händelser på ett sätt som är helt omöjligt för de yngre barnen. Enligt Piaget sker denna övergång nästan som en kognitiv revolu- tion, ett påstående som Noble anser han får belägg för, just när det gäller skillnaden mellan 5- och 6-åriga barns förmåga att för- stå händelseförloppet i olika filmer.

Han lät barn i olika åldrar se på tecknade filmer som stoppades före slutet, gärna i ganska kritiska situationer. Barnen tillfrågades sedan om de trodde filmen var färdig. De resultat som Noble re- dovisar både från Amerika och Canada visar, att det sker en för- ändring i barnens förmåga att förstså ett händelseförlopp just vid 6 års ålder. Liknande undersökningar som tidigare utförts i Frankrike och Tyskland har emellertid visat, att denna förändring då och där tycks ha skett först vid 7 år eller ännu senare (Zasso 1951, Gerhartz-Franck 1955; jfr Furhammar 1965 och Noble 1975). Med tanke på att barn i dagens samhälle har mycket större visuell vana än för 20—25 år sedan, då dessa undersökningar ut- fördes, är dessa skillnader inte så anmärkningsvärda.

I en annan undersökning lät Noble barn i åldern från 5 till 8 år ordna bilder från olika filmer i rätt ordning. Resultaten visade, att barnens förmåga att rätt återge händelserna i en film gradvis ökar under hela perioden, och att denna förmåga också är starkt relate-

' Referat av G. Noble ”Children in Front of the Small Screen”, 1975, sid. 100.

rad till barnens intelligens (hur denna mätts har författaren inte angett i detta sammanhang).'

Även svenska undersökningar har påvisat liknande resultat. Bland andra visade Ingegerd Rydin, att det fanns klara skillnader i 5- och 7-åriga barns förståelse, både av fakta och händelseför- lopp i ett stillbildsprogram. Den största skillnaden mellan grupp- erna fanns när det gällde den sistnämnda förmågan. Men författa— ren framhäver, att det fanns stora individuella skillnader inom de båda åldersgruppema (Rydin 1977).

Noble anser, att den metala utvecklingen i de konkreta tanke- operationernas period påverkar barnens TV-tittande främst på följande sätt:

1. Barnen kommer på ett helt annat sätt att kunna förstå hand- lingen i ett TV-program.

2. Barn som upplever att de bemästrar nya kognitiva områden blir emellertid så absorberade av sin nya logiska förmåga, att deras egocentricitet ökar. Detta innebär, att barnen i början av detta stadium kommer att vara koncentrerade på speciella händelser i ett TV-program och inte på handlingen som sådan. Förmågan att korrekt återge händelserna i ett TV-program ökar emellertid gradvis under hela perioden.

3. Då barnens egocentriska inställning endast avtar långsamt under detta stadium kan man utgå ifrån att barnens förmåga att se sa- ker och ting från andra människors synvinkel först är fullt ut- vecklad under slutet av denna period, dvs. vid 11—12 års ålder. Detta innebär att barn under I 1 är endast har möjlighet att förstå TV—personernas konkreta, fysiska beteende och inte de känslor och motiv som ligger bakom detta. På samma sätt är dessa barn för små att förstå eventuella symboler som film eller TV—program vill förmedla på ett indirekt sätt.

Utöver den kronologiska åldern och barnens intelligens kommer socialgruppstillhörighet att i allt större utsträckning få betydelse för deras förmåga att fullt ut förstå handlingen i ett TV-program.

När det gäller barnens socialgruppstillhörighet visar olika un- dersökningar, att medelklassmödrar i större utsträckning än mö- drar från arbetarklassen pratar och diskuterar med sina barn. En— ligt Noble kan vi därför förvänta oss liknande skillnader när det gäller TV-programmen. Medelklassens socialiseringsmönster in- nebär, att barnen i större utsträckning uppmanas att förstå in- nehållet i dessa. Detta bekräftas av undersökningens resultat i fö- religgande undersökning (här sid. 251 i den föreliggande rappor- ten. K. E.)

Ovanstående analys av sambanden mellan barnens mentala mognadsnivå och deras förståelse av innehållet i olika TV—pro- gram har hämtats från Noble.' Med utgångspunkt från denna dis- kussion kan vi nu göra en sammanfattning av hur TV-upplevelser— na kan gestalta sig för våra 6-åriga förskolebarn.

Jag antar, att en del av de undersökta barnen fortfarande be—

finner sig i den preoperationella perioden, medan en annan del befinner sig i första stadiet av den konkreta perioden.

De barn som befinner sig i det förstnämnda stadiet kan ännu inte fatta händelseförloppet i ett TV-program utan upplever detta som en rad episoder, i vilka deras fantasi mycket väl tillåter dem själva och deras kamrater att deltaga. När barnen kommer i det konkreta stadiet kan de på ett helt annat sätt förstå, att program- met har en handling. Under den första delen av denna period är de dock fortfarande mest fokuserade på händelserna i program- met och inte på handlingen som sådan.

Barn som befinner sig i det preoperativa stadiet kan endast se saker och ting från sin egen synvinkel och har därför en mycket stereotyp uppfattning om andra människors karaktär. Förmågan att förstå andra människors känslor och därmed deras motiv till ett bestämt handlande växer långsamt fram under den konkreta perioden. Detta innebär, att våra 6-åringar kan förstå vredesut- brott och gräl som förekommer mellan TV-personer, de förstår också att man gör varandra fysiskt illa och de kan även förstå att människor är glada och lyckliga, när de uttrycker detta direkt. Däremot förstår de inte det känslomässiga samspelet mellan TV- individer som inte uttrycks direkt i ett yttre beteende utan kom- mer till uttryck i en symbolisk handling.

Förmågan att förstå handlingen i ett TV-program, liksom för- mågan att fatta TV-individernas motiv och känslor, är enligt Nob- le också relaterade till socialgruppstillhörighet och till deras kam- ratrelationer. Det är emellertid först i slutet av den konkreta pe- rioden som de flesta barnen kan förstå motiven bakom TV-indivi- dernas handlingar."2

Amerikanska forskningsresultat

Schramm skrev 1961 att barn faktiskt börjar använda TV redan i 2-års- åldern och är ””riktiga tittare” i 3-årsåldern. Programmen presenteras för barnen som fantasier och formar tidigt förväntningar på hur program- men skall se ut.3 Samtidigt upplevs programinnehållet som verkligt av de små barnen.4

Schramm har själv skrivit:

”Det finns en annan orsak till att TV fungerar effektivt för oav- siktlig inlärning när barnet ännu är mycket ungt — därför att det som kommer via TV fortfarande verkar så verkligt. Många som studerat detta har noterat att massmediainnehåll utövar det stor- kaste inflytandet på barn när de tror att det ”verkligen har hänt”. Un- der de tidigaste barnaåren går det en mycket suddig gräns mellan ”the story world” och den verkliga världen, om det alls går någon gräns. Händelserna i TV-rutan, på filmduken och i godnattsagan

' Referat av G. Noble, "Children in Front of the Small Screen", 1975, sid. 82—105.

2 Sonesson sid. 24—30.

3 Referat av Schramm sid. 28, 26—27.

4 Referat av Schramm sid. 77.

' Schramm sid. 77. 2 SGR 4 Sid. 266

3 Referat av SGR 4 sid. 259.

upplevs ofta som oerhört verkliga. Allteftersom barnen blir äldre börjar de se på media som filmer, historier och sagor, varigenom de distanserar sig något från sådana upplevelser. De börjar utveckla det som Ruckmick och Dysinger (1954) kallade det ”vuxna för- behållet”, varmed avses den vuxnes vana att se på film och TV- program som något konstgjort snarare än som levande verklighet. Som vi vet ger sig små barn helt hän åt TV. De har ännu inte lärt sig någon form av ifrågasättande. De reagerar inte på själva pro- grammet utan på vad figurerna i programmet gör och vad som händer med dessa.””' I en av delstudierna för SGR4 ””Studier av förskolebarnens (3—5 år) mönster för TV—tittande" har Jack Lyle och Heidi Hoffman gjort ett för- sök att studera hur förskolebarn förhåller sig till TV genom direktkon- takt med barnen själva i stället för att gå över föräldrarna vilket hittills varit brukligt. Man intervjuade 158 barn, vita, svarta och mexico-ameri- kanska, som inte representerade ett slumpmässigt urval. Författarna fäs- ter uppmärksamheten på denna begränsning och betecknar själva resul- taten som ””suggestive” vilket närmast svarar mot ”på försök i avvaktan på bekräftelse", dvs. att tolkas med försiktighet. Från denna rapport har jag inhämtat följande:

””Ett flertal frågor gick ut på att ta reda på om barnen uppfattade människorna i TV som levande. Barnen fick frågan: Hur kommer det sig att barnen finns i bilden på din TV? 16 % förstod inte frå- gan och 40 % svarade att de inte visste. Bara 22 % förstod hur TV fungerar.

En parallell fråga löd: Vart tar barnen och sakerna på din TV vägen när du stänger av din TV? Här var det 24 % som inte för- stod frågan och 29 % som inte visste; bara 20 % visade förståelse. Den huvudsakliga ökningen i förståelsen inträdde mellan 3 och 4 års ålder. Men även bland de äldre barnen förstod den stora majoriteten fortfarande ingenting av vad TV är. ”2

Tabellen på nästa sida visar hur många procent av olika åldrar och etni— ska grupper som anger olika programtyper som favoritprogram samt hur många som inte förstår sitt eget favoritprogram. Det senare (längst ner i tabellen) gäller 19 % av 3-åringarna, 3,6 % av 4-åringarna och 3 % av 5-åringarna.3

I B. Greenbergs m. fl. undersökning av samstämmigheten mellan barns och deras mödrars syn på olika sidor av TV-tittandet ingick en studie av hur ””verkliga”” barnen och mödrarna ansåg att programmen var. De rap— porterar:

”Hur verklig är TV för barnet? Mer än vad modern tror och långt mer än för modern själv. Skalan som användes för att mäta verk- lighetsgraden gick från 5—15 för fem frågor med tre möjliga svars- alternativ. Poängen för mödrarnas egen uppskattning låg på 7,10 och uttryckte en klar misstro mot att det skulle röra sig om verk-

liga förhållanden. Den genomsnittliga poängen för mödrarnas uppfattning om hur barnen såg på samma program var 8,06, me- dan barnens egna svar gav medelvärdet 9,51 nära mitten på verk- li ghetsskalan. För barnen var det varken en fråga om att tro eller in- te tro, utan om osäkerhet. ””'

I ”TV och förskolebarns beteende””, SGR2 1972, refererar Harold W. Stevenson följande undersökningsresultat från en studie av Osborn och Endsley (1970): ””4- och 5-åringar fick se en del TV—episoder varav en I Greenber B S Eric- del innchöll våld och andra inte. Man Visade. två av vardera slaget, den son P. M., åahosuMq ena ritad och den andra med levande människor. .. Barnen tyckte att ”Children's Television våldsfilmen med riktiga människor var ruskigast och att den ritade filmen Behaviors as Perceived utan våld var bäst. En vecka senare kom barnen ihåg mer av våldsfilmen by MOthef and Child", med människor än av någon av de övriga. När de tillfrågades om mormo- SGR 4 1972* Sld' 402" dem i en av filmerna, (Billy Goats Gruff), verkligen hade blivit dödad 2 Osborn, D. K. and eller om det bara var ”på låtsas”, svarade ungefär hälften att hon hade End—Sky J., 1971 "Emo—

. . .. , - - , ”2 tional Reactions of b11v1t dodad på nktrgt . Young Children to Tele- _ _ _ viSion Violence". Child En TV-producent berättar i Muriel G. Cantor”s ””Producentens roll vid Development. 42 sid.

valet av barnprogrammets innehåll i TV”” SGR 1 1972, att man ofta visar 32'_33" stillbilder för barn för att pröva deras reaktioner på en planerad pro- 3 Referat av Muriel duktion. Barnen brukar då tycka bäst om det som de känner igen.3 Cantor sid. 271.

Tabell 28 Favoritprogram för olika åldrar och etniska grupper i USA

Ur: Jack Lyle och Heidi Hoffman ””Explorations in Patterns of Telew'sion Viewing by Preschool-Age Children”, SGR 4

___—___—

Alla Flickor Pojkar 3- 4- 5- Vita Negrer Amerikan- bam åringar åringar åringar ska barn Familjen Flinta 26,1 % 39,3 % 19,0 % 10,8 % 28,9 % 36,4 % 17,2 % 40,3 % 40,7 % Tecknad film, typ

Musse Pigg 5,2 6,7 3,8 2,7 3,6 12,1 4,6 2,9 7,4 Tecknad film i allmänhet 11,8 9,3 13,9 8,1 15,7 6,1 16,3 14,3 7,4 Tecknad våldsfilm 11,1 5,3 16,5 2,7 14,5 12,1 12,6 5,7 14,8 Bozo, etc. 3,3 4,0 2,5 8,1 2,4 — 3,4 5,7 — Sesame Street 16,3 17,3 15,2 29,7 13,3 12,0 25,3 8,6 — Misterogers 2,0 — 3,8 2,7 2,4 — 3,4 — — Situationskomedi 4,6 5,3 3,8 — 3,6 12,1 5,7 2,9 3,7 Familjekomedi 3,9 4,0 3,8 5,4 2,4 6,1 4,6 5,7 — Ingen favorit 4,6 4,0 5,1 5,4 4,8 3,0 3,4 2,9 11,1 Förstår inte frågan 7,2 8,0 6,3 18,9 3,6 3,0 4,6 11,4 11,1

(Där summan av procenttalen är mindre än 100 beror det på att en del barn föredrog diverse program som inte passar i tabellens kategorier.)

Kommentar:

Detta är naturligt, eftersom de ofta är beroende av att känna igen för att kunna förstå. Man kan också dra den slutsatsen att om barn får välja mel- lan vad de förstår och det som innebär en nyhet så väljer de att förstå. (K. E.)

' Friedlander, B. Z., Wetstone, H. S., Scott, G. S., ”Suburban Presc- hool Children's Comp- rehension of an Age-Ap— propriate Informal Tele- vision Program", Child Development 1974.

2 Leifer, Collins, Gross, Taylor, Andrews and Blackmer, ”Develop- mental Aspects of Vari- ables Relevant to Obser- vational Learning”, Child Development 1 970.

I Marie Winns The Plug-in Drug refereras ytterligare ett par undersök- ningar som belyser de små barnens TV-förståelse. ”Flera undersökning- ar av barns TV-förståelse visar att samtidigt som barnen helt klart tycker om att titta på program som är gjorda för barn i deras egen ålder och är mycket uppmärksamma i sitt tittande, så är deras förståelse av vad som på- går i rutan mycket obetydlig.

I en studie mätte man förskolebarns förståelse av ett informativt TV- program som var särskilt gjort för denna grupp. De flesta barnen för- stod mindre än hälften av informationen . . .””

”I en annan undersökning fick barn som var 4, 7 och 10 år gamla titta på en tjugo minuter lång saga av den typ som brukar visas på TV. Efter att ha sett filmen testades barnens förståelse av berättel- sen. Bara 20 % av 4-åringarna hade förstått berättelsens 'tråd”. De äldre barnens förståelse var mycket bättre. Författaren drar slut- satsen att förskolebarn varken kunde komma ihåg vad de hade sett eller göra en riktig tolkning av varför personerna i berättelsen hand— lade som de gjorde.”.2 En gemensam erfarenhet från 70-talet av olika gruppers förhållningssätt till TV-tittande är att tittandet avbryts av andra aktiviteter och att man går ut och in i programmen med mindre hänsyn till deras början och slut än när TV var en ny företeelse. Samtidigt som den tid då apparaten står på tenderar att öka finns en tendens till minskad uppmärksamhet på programmen. Visserligen är barn mer uppmärksamma tittare än vuxna och särskilt då småbarn, som ännu inte kan göra flera saker samtidigt, men mycket talar för att ofullständigt och fragmentariskt tittande minskar barnens möjligheter att tolka enskilda händelser i rutan i sitt rätta och av- sedda sammanhang. Totalt sett betyder detta att barnens förståelse av vad de ser i TV är ännu sämre än vad olika undersökningar visar. I motsvaran- de grad saknar vi kunskap om vad det egentligen är som barnen upplever när de ser på TV.

Kapitel 11 Åldersbetingade skillnader i hur barn upplever film och TV- -program

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten; »

Mariann Pezella- Winick och Charles Winick The television experience — what children see, 1979. En bok om skillnader mellan hur barn och vux- na uppfattar samma TV- program. ' ' This excerpt from The Television Experience; G. Noble. Children in Front Of the Small Screen, 1975 Wh tChild S P - oplea and Corriiinuerfié; R. O'Shanghuessy. The Red Indian as seen by Canadian Child Tele- tion, Vol 5) by Mariann viewers, 1972 Pezell -Winick and ' Chat-I:s Winick, copy- A. W. Gomberg. The four-year old child and television: the effects on his right 1979, by permiss- play at school, 1961 ion of the Publisher, Sa- _ _ . ge Publications (Beverly K. M. Wolf, M. Fiske. The Children talk about Comics, 1_ Commumca- Hills/London) tions Research, 1979

] Beverly Hills och London 1979.

Åldersbetingade skillnader i hur barn upplever film och TV-program

The Television Experience — what Children see En bok om skillnader mellan hur barn och vuxna uppfattar samma "FV-programl

Av Mariann Pezella-Winick och Charles Winick

Kommen tar:

Forskningen kring hur barn uppfattar vad de ser på film och TV är spar- sam och ytlig, när den inte är av grundforskningskaraktär som hos Pia- get. Utöver den litteratur som nämnts i samband med ”Berns filmople- velse” i kap. 10 existerar nästan ingen tillämpad forskning kring detta oerhört centrala tema.

Det är anmärkningsvärt hur föga denna brist har uppmärksammats och hur friskt alla skribenter i stället utgått från sina egna — vuxna — upplevelser av film och TV. Även experter på barnfilm har varit förvå- nansvärt obesvärade av bristen på fakta om vad barn egentligen ser och hur de tolkar vad de ser.

Mot denna bakgrund var det en positiv upplevelse att stöta på makar- na Winicks bok med experimentella resultat om skillnader mellan vad vuxna ser jämfört med barn i olika åldrar. Winicks är utvecklingspsyko- loger som tidigare arbetat praktiskt med barn och film. Det har varit na- turligt för dem att anlägga utvecklingspsykologiska aspekter och de be- tonar starkt hur galet det är att tala om ”barn” i största allmänhet, när de i själva verket skiljer sig oerhört mycket beroende på ålder och ut- vecklingsstadium

Winick”s bok är klart disponerad, lättläst för att vara en forsknings- rapport och dessutom underhållande bl. a. genom alla de konkreta ex- empel som ges på vad barn ser och uppfattar. Tyvärr måste jag av ut- rymmesskäl utelämna sådana exempel i min sammanställning av de par- tier som jag valt att översätta.

Undersökningen gäller två dimensioner av barns TV-uppfattning

[1 den ena skillnader mellan åldersgrupper, D den andra skillnader mellan barn och vuxna.

Metod

309 barn deltog. Bortfallet var 2 %. Barnen kom från stads- och förorts— områden i New York, Indiana och New Yersey, lika många pojkar som flickor. Drygt 2/3 klassificerades som medelklass-barn och de övriga som "lower class”. 1/ 5 var svarta, 1/ 10 Puerto-Ricaner och drygt 2/ 3 ””vita”.

Barnen tittade på TV i sina egna hem tillsammans med en intervjuare — erfarna kvinnliga lärare, (medelåldern 29 är, alla under 40).

Barnens och intervjuarnas reaktioner (verbala och andra) protokoll- fördes noga, varefter deras inbördes överensstämmelse bedömdes av två personer som var väl tränade i innehållsanalys. Överensstämmelsen gäll- de sex dimensioner:

IIl fantasi — som uppväcks genom programmet, El trovärdighet hos programmet,

D identifiering med personer i programmet, El humor, EI moral, El våld.

Överensstämmelsen bedömdes på en 4-gradig skala, där

0 står för: barnets och intervjuarens kommentarer och upplevelser över- lappar eller är likadana, 1 står för: kommentarer och upplevelser är i stort sett likadana barn/ vuxna — till åtminstone 50 % men mindre än för O-klassen 2 står för: kommentarer och upplevelser har vissa likheter barn/ vuxna men mindre än till 50 % 3 står för: barnen och de två vuxnas kommentarer och upplevelser skil- jer sig starkt.

Reliabiliteten i de båda bedömamas bedömningar var 96 % — fullt till- fredsställande.

Av de program man såg var 43 % tecknade filmer, 20 % ”situations- komedier”, 18 % utbildningsprogram, 15 % ”drama” och 4 % ”annat” — med något olika blandningar för olika åldersgrupper.

Barnen var uppdelade på följande åldersgrupper:

Tabell 29 Fördelning på åldersgrupper

Ålder Antal % 2— 3 50 16 4— 6 88 28 7— 9 95 31 10—12 68 22

13+ 8 3

Resultat

Tabell 30 Genomsnittlig överensstämmelse

Ålder Fantasi Trovär- Identi- Humor Moral Våld dighet fiering 2— 3 2,8 2,3 3,0 2,2 2,7 2,7 4— 6 2,5 2,4 2,8 2,5 2,4 2,4 7— 9 2,3 2,2 2,5 2,2 2,1 2,1 10—12 1,7 1,7 2,2 1,5 1,5 1,4 13 + 2,0 1,5 2,8 1,3 1,8 0,8 Genomsnitt tvärs över alla åldrar 2,3 2,2 2,6 2,1 2,1 2,1

Trovärdighet

3

Genomsnittlig överensstämmelse 0 _- m |

3,0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+ — Åldersgrupp —

Fantasi

3

Genomsnittlig överensstämmelse O —— ro o . ?:

+

3,0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13

— Åldersgrupp —

+

Genomsnittlig överensstämmelse O ,

, S' N P o . o o 2—3 4—6 7—9 10—1 2 13 _ Genomsnittlig överensstämmelse _ Åldersgrupp "

Identifiering

3

Genomsnittlig överensstämmelse 0 :" .” P o o o 0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+ — Åldersgrupp — Moral 9” (') % 3,0 E :E 3 5 2,0 ä'.» > =O E' ?: 1,0 "E III E 0 % o o 0 2—3 4—6 7—9 10—12 13+ — Åldersgrupp — Våld 3 m " 3,0 "e” E :(U ”å 5 2,0 &? > =O .? 5 1,0 E E 0 5 o 0 0 2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+

— Åldersgrupp —

_ Genomsnittlig överensstämmelse

_ Genomsnittlig överensstämmelse tvärs över alla åldersgrupper Figur 6

Tabell 31 Procent för olika grader av överensstämmelse för olika dimensioner

Grad av över- Fantasi Trovär- Indenti- Humor Moral Våld ensstämmelse dighet fiering

0 Samma 2 5 1 7 4 8 1 Ganska lika 17 16 7 14 18 15 2 Viss likhet 32 39 22 42 39 37 3 Olika 49 40 70 ! 37 39 39

Författaren vill fästa uppmärksamheten på att olikheterna mellan barn och vuxna av naturliga skäl är störst ifråga om identifieringen. I övrigt fördelar sig graderna av olikhet ganska jämnt på de bedömda

dimensionerna. -

Utvecklingsmönster för de studerade dimensionerna

Författaren betonar att man måste beakta att de kvalitativa olikheterna mellan vuxna och barn i olika åldrar beträffande deras TV-upplevelser är intressantare än mer generella bedömningar av skillnader mellan barn och wxna — och att de senare inte kan göras utan att man går vägen över de olika åldersgrupperna. Med denna inställning följer att resone- mang kring resultaten med utgångspunkt i enskilda barns kommentarer och reaktioner fyller en viktig funktion i framställningen som komple- ment till sifferresultaten. Som tidigare nämnts är en sådan detaljerad redogörelse alltför ut—

rymmeskrävande för den föreliggande rapporten.

Redovisningen begränsar sig därför till en tabell för varje dimension som för varje åldersgrupp visar skillnaden mellan barnen och de vuxna. Vidare punktvisa sammanfattningar av vad som är utmärkande för en viss åldersgrupp, i de fall då författarna gör sådana sammanfattningar, som inte är konsekvent förekommande.

Fantasidimensionen

Tabell 32 Graden överensstämmelse för ”fantasi”. Procent och medelvärde"

Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 2 O O 0 2 O Ganska lika (1) 17 1 1 6 8 1 Viss likhet (2) 32 1 12 10 8 0 Olika (3) 49 14 15 15 5 1 - Genomsnittspoäng (av max. 3) 2,3 2,8 2,5 2,3 1,7 2,0 " Sid. 78.

Överensstämmelsen är, som väntat, minst för 2—3-åringarna (2,8). Den är högst för 10—12-åringama (1,7).

Trovärdighetsdimension

Tabell 33 Graden av överensstämmelse för trovärdighet. Procent och medelvär- den”

Grad av över- Alla 2-3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 5 0 0 1 4 0 Ganska lika ( 1) 16 l 1 7 5 l Viss likhet (2) 39 10 12 8 7 1 Olika (3) 40 6 15 15 7 O GenomsnittSpoäng

(av max. 3) 2,2 2,3 2,4 2,2 1,7 1,5 " Sid. 91. Identifiering

Tabell 34 Graden av överensstämmelse för identifiering. Procent och medelvärdeb

Grad av över— Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 1 — — — l — Ganska lika ( l) 7 — — 3 5 — Viss likhet (2) 22 1 5 12 5 1 Olika (3) 70 16 24 17 12 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,6 3,0 2,8 2,4 2,2 2,8 ” Sid. 94.

Resultaten visar på total brist på överensstämmelse (3,0) mellan vux- na och 2—3-åringarna och en mycket låg grad av överensstämmelse (2,8) för 13-åringarnas del.

Beträffande 2—3-åringarna vill förf . särskilt framhålla:

”

&. referenserna är själv-centrerade, b. egna erfarenheter aktualiseras genom innehållet och/eller dem som uppträder, c. behov av och förmåga att fortsätta handlingen.”l

Ett intressant exempel:

En Z-åring tittade på en dokumentärfilm på utbildningskanalen: Mo- dem hade sagt att barnet inte hade några speciella programpreferenser. Tillsammans med barnet gick de in i ett annat rum och tittade på ”Bush- folket i Kalahari”. Barnet blev väldigt engagerat i programmet. Under de 10 första minuterna var det nakna barn och babies i rutan. I 20 minu- ter tittade flickan på programmet. Hon var mycket engagerad i och för- tjust över spädbarnen:”0h, titta där är bebisar.” — ”Bebisarna har inga blöjor.” — ”Jag tänker inte sätta mig på pottan.” Användningen av språ— ket var mycket klart och adekvat. Barnet attraherades av det hon kände igen (spädbarnen) trots att den afrikanska bushen inte kunde ha varit en 1 Sid. 97.

' Sid. 96. 2 Sid. 101. 3 Sid. 105 4 Sid. 108.

mera främmande miljö. Det hon hakade på hade med henne själv att gö— ra och hörde hemma inom hennes egna erfarenhetsområden. En intres- sant del av intervjun var den lätthet varmed denna 2-åring kunde leda över programmets handling till sin egen framtid: ”Jag tänker inte sätta mig på min pottis.”l

Om 4—6-åringarna framhålls."

ua. Referenserna är fortfarande själv—centrerade. Men identifi- eringen rör sig klart ”uppåt, mot den heroiska mognare hjälte— figuren (huvudpersonen). Förmåga att skilja ut och identifiera specifika drag och egen- skaper hos både 'hjälten* och andra viktigare figurer. Medan de egna erfarenheterna aktualiseras genom det man ser, växlar barnet fram och tillbaka mellan de två perspekti— ven, de egna erfarenheterna och vad det ser på TV. Förmåga att etablera relationer med TV—figurerna. Pratar bå- de med levande och icke levande figurer i rutan. Uttryck för oro för och medkännande med figurerna i rutan. Förmåga att ef terlikna/ härma såväl motoriska som subtila verbala och icke-verbala yttringar från figurerna i rutan.”2

Om 7—9—åringarna gör förf . följande summering:

ua.

Mycket mindre självcentrerade i sina identifieringar. Ett käns- lomässigt element, igenkännande av den som är i underläge och medkännande med nödställda. Förmåga att känna igen mycket olika saker, att urskilja och värdera specifika karaktärsdrag så att jämförande bedöm— ningar blir möjliga. Ständig pendling fram och tillbaka mellan vad som visas och behovet att fastställa den egna förmågan och egna färdigheter genom exempel eller, gärna överträffande ef terhärmning. Etablerar identifieringar genom starkt upplevda och/eller ut- talade önskningar. Identifieringar som återspeglar begynnande kvalitativt tän- kande genom att antaganden formuleras, prövas och bedöms genom observationer av personer i TV.”?

10—12-åringarna karaktäriseras på följande sätt:

swa-

b.

Använder TV för att uttrycka önskemål och förhoppningar för framtiden baserade på existerande kunskap. Vill veta mer och utvidga den erfarenhetsmässiga basen för kunskaper. Projicering på och deltagande med andra på olika nivåer: härmning, inlevelsefull sympati, synbar motorisk avslappning efter oro, ställföreträdande eller distraherande aktiviteter. Förmåga att använda andra som jämförelsepunkter för sig själv (att ”kolla av, sig själv mot andra).”

Om barn över 13 år skriver förf .:

n

a. Ett klart behov att kolla (verifiera) vad man ser genom att frå- ga. b. Förmåga att hålla kvar ett tillstånd av spänning under hela programmet samt engagemang med personerna och hand- lingen. c. Diskuterar entusiastiskt egenskaper hos TV-figurema och av- slöjar egna projiceringar för andra (hur man identifierar sig med andra och vad man läser in i personer och handling)”]

Dimensionen humor

Tabell 35 Överenstämmelse i fråga om humor. Procent och medelvärde"

Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 7 — — — 6 1 Ganska lika (1) 14 — 2 7 5 — Viss likhet (2) 42 12 12 12 6 1 Olika (3) 37 4 15 12 6 1 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,1 2,2 2,5 2,2 1,5 1,3

" Sid. 1 10.

Ett skojigt exempel på åldersdifferenser:

”5-åringar har en benägenhet att skratta åt skämt som baseras på en ytlig verbal tvetydighet: ”Why can*t you starve in the desert? —

rn

Because it has sand-witches .

iO-åringar skrattar hellre åt skämt som reflekterar en tvetydighet på djup-planet: ”Varför kan du hoppa högre än Empire State Building? - Jo, för den kan inte hoppa alls.”2

Då våra kunskaper om barns humor är särskilt bristfälliga vill jag i detta avsnitt bidra med några textpartier av intresse. Innan förf. går över till analyser av varje åldersstadium för sig, skriver man allmänt bl. a.:

”Fler undersökningar tyder på att uppfattningen av vad som är humoristiskt är nära kopplat till olika utvecklingsfaktorer. Teck- nade bilder och fotografier erbjuder visserligen ett magrare tolk- ningsunderlag än TV, men i en undersökning av hur 3-åringar uppfattade ansikten och kroppsställningar, var det en på fyra som inte kunde skilja ledsna ansikten från glada.”3

”Upprepning förser barnet med en mekanism för att få mer av samma information. Det är en mycket realistisk metod som bar- net tillämpar för att systematiskt verifiera allt möjligt på ett sätt som svarar mot dess behov. Man kan se denna typ av nöjsamma aktiviteter i lekar som bygger på upprepning och parallellitet som kurragömma och ”tittut, — som åtföljs av skratt och fnitter. Att

1 Sid. 110.

2 Sid. 111 m. hänv. till T. Bever. ”Associations to Stimulus-Response Theories of Language” i ”Verbal Behavior and General Behavior The- ory” (Ed. Diton o. Hor- ton). Englewood Cliffs: Prentice-Hall. 1968

3 Sid. 111 m. hänv. till M. J. Strattner. ”A De-

velopmental Study of young Children's Per- ception of affect in Dra- wings of Faces and Post- ures”. Avh. 1963 Com- well University.

_' Sid. 113. 2 Sid. 136.

3 Jag är här osäker på textens innebörd. Men jämfört med nästa ål- dersgrupp verkar det in- tressanta vara att barnet ännu inte väljer sida. (K. E.)

förutse vad någon skall ta Sig till, förväntan, och nöjet att få den- na bekräftad är en del av dynamiken i Sådant repeterande beteen— de.”'

Dimensionen moral

Tabell 36 Överensstämmelse i fråga om ”moral”. Procent och medelvärden'l Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 4 1 — — 3 — Ganska lika (1) 18 l 3 7 6 l Viss likhet (2) 39 2 10 15 11 1 Olika (3) 39 13 15 9 2 1 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,1 2,7 2,4 2,1 1,5 1,8 " Sid. 129.

Endast för en dryg femtedel av barnen (22 % för klass 0 + klass 1) överensstämde uppfattningen av programmens ”moral” med de vuxnas.

Om 2—3—åringarna Skriver förf .:

na.

na.

Förmåga delta i det som händer (”action”) om figuren i rutan är attraktiv för barnet. I interaktionsscener tolkas motoriska rörelser som våld om de vänder sig mot någon eller något. Om ett beteende accepteras av barnet kan det härma detta, särskilt om det är fråga om tydliga kroppsrörelser (springa, jogga, vagga, ramla). Ljud sorteras upp på accepterade och oacceptabla. De senare inkluderar för denna åldersgrupp gräl, Särskilt om de omfattar högljutt skrikande. Våldsamma ljud verkar särskilt störande på barn under 2,5 år. Oväntade ljud som tjutande sirener, båt- tut och skarpa visselljud upplevs också som våldsamma in- trång. Ängslan hålls fortfarande dold. Barnet lämnar helt enkelt TV:n om programmet blir för jobbigt. Rädslan artikuleras mycket litet på detta stadium. Men — där finns ett behov av att få problemen lösta inom programmen och av tillfredsstäl- lande slut på dessa.”2

Om 4—6—åringama finner vi tre punkter:

Barnet har två sätt att handskas med våld — att angripa till- sammans med angriparen och hålla på offret. Sättet härför be- ror på personliga känslor och behov.3 Accepterar hårda, våldsamma ljud för upprätthållande av en roll eller en stämning. En växling från Jag-centrerade kommentarer till frågor som har att göra med handlingen. Dessa frågor ställs för att få Stöd

genom upplysningar från andra. Detta är en viktig attitydför- ändring i barnets förhållande till programvåld.”1

Två exempel på programtypens betydelse för upplevelse och tolkning för 4-6-åringar:

””Under denna period återspeglas intresset för olyckor och kata— strofer i att barnen sysselsätter sig med tankar om stympning. Världen uppfattas som farlig — det är fortfarande så mycket som är okänt. En 6-årig flickas kommentarer under ett utbildningspro- gram om djungeln avslöjar något av ängslan under denna period. Intervjuaren noterade att barnet höll sig fysiskt mycket stilla. En spänd scen med en skogseld (med fåglar, som barnet kallade mamma och baby). Barnet sa bland annat: 'Dom är rädda att le- jona skall äta opp dom.” — ”Är lejona glupska eller delar dom med sig?” — ”Det brinner, det brinner, vem började elden?” — ”Gör elden så att tråden faller?” 'Är det där en baby?” — ”Är det där en mam- ma?” — (Med en tunn pipig röst — intensivt engagerad och mycket störd) ”Babyn är död.” Efter den bilden fortsatte barnet att upp- repa m”mm för sig Själv.

Under ett tecknat program, där ”Hjältinnan' fick benen avsåga- de, tröstade en 5-årig flicka intervjuaren som hade undsluppit sig ett förvånat ohi, med följande försäkran: ”Oroa dej inte, dom sät- ter tillbaka allting sen”. Sådana Skillnader i reaktionerna på in— nehållet tyder på att programtypen inverkar på reaktionens rikt— ning. Utbildningsprogrammet såg mycket verkligt ut. I det andra programmet verkade det som om flickan trodde att aggressions— cffcktcn blev minimal eftersom det var fråga om ett tecknat pro- gram (”carton').'”2

Kommentar:

Det bör observeras att Winicks” Slutsatser inte baseras på enstaka såda- na uttalanden — som hos Winn. Uttalandena används som exempel på vad man fått reda på genom systematiska observationer av många olika barn. (K. E.)

Summering av 7—9—åringarnas relation till TV-våld

”a. Barnet Söker efter eller kommer självt med orsaker och skäl

till våldshandlingarna.

b. Barnet tenderar att hålla antingen på angriparen eller offret, beroende på individen Själv och sammanhanget. c. Individuella och separata handlingar Spelar en mindre roll än tidigare. Tonvikten ligger mera på hela programmets innehåll. d. Ambivalens gentemot vuxna som hjälte- (huvud-)figurer. Fy- sisk och magisk styrka värderas högre än intellektuell kapaci— ' Sid. 139. tet och förmåga. ? Sid. 138.

' Sid. 144.

2 Tänkbar innebörd av originaltexten: ””There is an acceptance of action as thinking.” (K. E.)

3 Sid. 149.

4 Sid. 154 5 Sid. 155. " Sid. 156. 7 Sid. 157. ” Sid. 158. " Sid. 160. "' Sid. 161. " Sid 163.

Upplever känslor av hjälplöshet, nederlag och till och med förödmjukelse genom att programmen aktualiserar — för bar— net — orealistiska målsättningar. Efterhärmning ger inte längre tillräcklig tillfredsställelse. Barnet känner sig motarbetat (till- intetgjort) om hon/han inte kan upprepa beteendet. En känsla av jaget som åskådare snarare än som deltagare börjar upp- träda — en komplex känsla eftersom den är förenad med nega- tiva upplevelser av hjälplöshet och nederlag.”'

Författarnas synpunkter på 1 O—IZ-åringarna:

”

a. Kan uppskatta fysiskt våld på gränsen till det löjliga och orimliga. b. Accepterar handling i stället för tänkande.2 c. Verbalt och icke-verbalt våld används för att hantera den eg- na ängslan; rädsla att bli skadad och rädsla att tillfoga skada. d. Verbalt våld är ofta vildsint under denna period. e. En tilltagande spänning inför den egna ställningen och säker-

heten i omvärlden när man närmar sig ungdomstiden. Att se på TV kan ge tillfällig lättnad men erbjuder ingen lösning.”3

Om barn från 13 år*skriver författaren:

”a. Behov att konfirmera olika sidor av verkligheten.

b. En önskan att finna hjältar som är mäktigare än livet. c. En önskan att finna ”sanningen”. d. Utagerande som ett sätt att materialisera sanningen, t. ex. ge- nom rollspel och drama. e. En känsla av att världen är fientlig vilket ger näring åt aggres- siva känslor. f. En växande känsla av svårhanterlig skepsis som skapar oba— lans. g. Ambivalens och tveksamhet blir allt svårare att hantera och konflikter blir våldsammare. h. Verbal aggression används som försvarS-repliker.”4

Kommentar:

Kanske efterlämnar kommentarerna en viss besvikelse genom att de beskri— veråldersgrupperna mera generellt än deras upplevelse av TV—programmen —' dock finner vi även kommentarer av det senare slaget. K. E.)

I ett efterföljande kapitel belyser Winicks följande ämnen samtliga med uttalanden från barn men utan egna slutsatser.

SPS/'#&#!”.—

Barn sinnes-mottagning (perception) och tidigare erfarenheter.5 Dag i veckan!) Igenkännande och upprepning.7 Förutsägelse.8

Engagemang. 9 Icke-verbalt innehåll och läsning' " Språk.' '

8. Barns lore och litterära intressen.' 9. Magi.2 10. Dock-program.3 11. Natur.4 12. Tecknade program (cartoons).5 13. Reklam!”

Slutsatser och tillämpning

Från detta slutkapitel har jag hämtat följande partier:

”Undersökningen visar att skillnaderna mellan de vuxnas och barnens TV-upplevelser är betydande — åtminstone i fråga om de sex dimensioner som studerats här. . . ””7

”Vårt centrala resultat är att barn och vuxna upplever innehållet olika beroende på skilda förväntningar och utvecklingsbetingade olikheter i fråga om uppmärksamhet-tens8 Styrka och inriktning. ””På grund av det stora utvecklingsspannet under förskoleperio— den, är det värdefullt att ytterligare bryta ner denna på 2—3-åring— ar och 4—6-åringar.”9

””Att ungefär likadana utvecklingsmönster återfinns i alla etniska, ”racial” och socio-ekonomiska grupper som ingår i undersök- ningen stöder resultatens tillförlitlighet.””'0

””Det är möjligt att det blir betydande ackumulerade (pålagrade) effekter av att se flera program i samma serie. Vi vet från Payne Fond-studiema att när barn såg två program med samma tema, så ledde det till en ändrad attityd, trots att inget av programmen var för sig haft någon effekt i denna riktning. Tre filmer gav ännu starkare effekter. När det är fråga om en favorit-serie, är det möjligt att en sådan ger större effekter än summan av varje del för sig. En innebörd härav Skulle vara att innehållsanalyser — för att bli tillförlitliga — ' Sid. 164- borde använda sig både av sådana åskådare som regelbundet tit- 2 Sid. 172. tare på serier och sådana som bara tittar tillfälligtvis eller inte alls””" 3 Sid. 174.

4 Sid. 175.

5 Sid. 176.

I anslutning till Winicks” behandling av skillnader i TV-uppfattning 6 Sid. 179 mellan olika utvecklingsstadier skall jag citera ett par sidor från G. Nob- 7 _ le's Children in Front of the small Screen. S'd' 187”

”J ag bad en student från Canada — O'Shanghuessy — att ta reda på 8 Sid" 186" tonåringars uppfattning om indianer, i ett land där indianer inte 9 Sid. 187. bara är film-figurer utan ingår i det canadensiska samhället.

Som O'Shanghuessy framhåller är indianernas sorgliga Situa- tion en skandal som kräver en välinformerad medborgarrörelse, " Sid. 198.

'0 Sid. 187.

' R. O'Shanghuessy "The Red Indian as seen by Candadian Child Te- leviewers”, Mimograph Montreal: George Willi- ams University 1972.

2 93 Jag vet inte vad det år. (K. E.)

" Vilket nog Stämmer rätt väl med de verkliga förhållandena på den tid som indianfilmerna är förlagda till. (K. E.)

och canadensiska barn undervisas om förhållandena i grundsko- lans låg- och mellanstadium'

Hon intervjuade medelklassbarn i deras egna hem för att ta re- da på vad de visste om indianer i levande livet i deras eget land. Skillnaderna mellan barn i olika utvecklingsstadier blev mycket framträdande.

På frågan: Hur ser indianer ut? var det typiska svaret för

9-åringarna: De har inga kläder, huvudband med fjädrar, svart hår och ser elaka ut,

11 -åringarnas typbeskrivning: Mörkhyade, mörkt hår och smut- srga,

12—13—åringarnas vanliga karaktäristik: Höga kindknotor, röd- aktigt skinn, platt näsa och kroppsbyggnad beroende på om de är undernärda eller inte.

På frågan: Hur bor indianer i verkliga livet — hur ser deras hus ut? svarade

9-åringarna i allmänhetzTält, ”tepee”2 eller ”long-house”3

I I -åringarnas svar: Tält, eller kanske hus, men mindre än våra. 13-åringarnas svar: Kanske hus som staten byggt åt dom — inte tält men fallfärdiga baracker och kojor.

På frågan: H ur får indianerna vad de behöver för att leva? svarade

9—åringarna: Dödar folk, stjäl och bär sig åt. ll-åringarna: Jagar för att få kläder, fångar djur och gör saker och köper kanske en del i affärer.

12—13-åringarna: Köper i en affär, inte i en supermarket, utan en vanlig affär. På frågan: Måste indianer gå i skolan och lyda lagar? svarade

9-åringarna: Nej.

1 ] åringarna: Ibland — kanske deras pappor lär dom en del och att deras råd bestämmer en del regler.

lZ—l3-åringarna: Ja, men en del måste sluta skolan för dom är fattiga och måste lyda stammens bud och regeringens bestämmel- ser.

Alla dessa barn påstod att de hade lärt sig mest om indianerna i ska— lan. Men det är helt klart, att före lO-årsåldern, TV”s inflytande är betydligt starkare än lärarens.

9-åringarnas bild av indianerna var en primitiv vilde långt borta. Alla associerade de indianer med cow-boys, och för dessa barn återspeglade dödandet ett sätt att leva för indianerna — var- ken något gott eller om — utan ett Sätt att överleva/' Inget av bar- nen hade någon kunskap om dagens indianer trots att flera kunde namnen på en del indianreservat. Som man kunde förutse. visade dessa barn ingen förmåga att förstå ett modernt indian-barn; som de inte heller hade någon kontakt med. Deras bristande erfaren- het av de verkliga förhållandena ihop med deras stereotypa före- ställningar, kan lägga hinder i vägen för att de i framtiden skall känna någon sympati med indianerna.

Il-åringarna höll fortfarande fast vid samma föreställning som 9-åringarna men kämpade samtidigt med realistiska uppfattning- ar. Även om indianerna fortfarande jagade för att få kött så trod- de bamen att de åt samma ”normala” mat som de själva. ”De måste gå i skolan, men deras skolor är inte så fina som våra och dom ly- der Sina egna lagar.” Man kan räkna med sådana svar, när barnen börjar experimentera med hypotetiskt tänkande åtföljt av täta återfall till bekvämare erfarenheter (vad de sett på TV).

l3-åringarna gav den intressantaste bilden. Som man kunde vänta var de alla upptagna av stora idéer. De beskrev ingående vilka orättvisor som indianerna var utsatta för och var medvetna om den nya generationen av indianer. Det mest oroande var, att samtidigt som dessa barn diskuterade behovet av sociala föränd- ringar för indianernas del, så gav de uttryck för attityden att in- dianerna var andra klassens medborgare, dömda att bli kvar i fat- tigdomens onda cirkel och oförmögna att tillgodogöra sig högre utbildning, ”eftersom de inte är tillräckligt intelligenta”. Man kan inte undgå känslan att de stereotyper som presenterats av media fortfarande sitter kvar trots de sofistikerade reservationema hos dessa barn som kommit in i de formella operationernas stadium.

Lärarna kommenterade bl. a.: ”Jag tror faktiskt att de lär sig en hel del om indianerna på mina lektioner — vi använder rätt mycket tid på indianerna. Men om jag skall vara ärlig så tror jag att en massa kommer från TV — t. ex. den här idén om att indianerna har fjädrar på huvudet — jösses vad det är svårt att övertyga dom om motsatsen” (en lärare till 12-åringar) — och ”man kan riktigt se hur de kämpar med sig själva när de försöker väga in gamla föreställ- ningar mot vad de nu får lära sig. Men det är inte så hopplöst om de åtminstone när den punkten där de erkänner sina fördomar och jämför dessa med s. k. fakta (lärare till l3-åringar).

Mest intressant var kanske avslöjandet att ingen av de 12 in- tervjuade lärarna själva tittade på bam—TV, vilket måste vara till nackdel för kommunikationerna mellan lärare och elever kring hithörande frågor.”'

Noble gör reflektionen att ””media-attityderna med skrämmande tydlig- het förs över från fiction—indianerna till verklighetens indianer, ännu bland lS-åringar, på ett sätt som liknar Gombergs erfarenheter från 4- åringar”.2

Vad Noble hade i tankarna var ””en uppseendeväckande undersök- ning” från 1961 av Gomberg som inte går att uppbringa.3 I denna re- dovisades TV-reaktionerna hos 56 4-åringar i tre förskolor i New York. Samtalen med barnen gav en klar bild av TV:s sätt att skildra allting i motsatspar. ””Människorna är antingen helt goda eller helt onda; alla cowboys var goda och alla indianer onda, utom Tonto. På liknande sätt var alla soldater goda. Dessa föreställningar ledde i sin tur till intressan- ta och delvis överraskande uppfattningar, t. ex. att de onda människorna blöder men inte de goda. En sheriff kan inte bli fångad. En ond man gör aldrig något som är gott. Cow—boysarnas jobb är att döda indianer. Den

' G. Noble. ”Children in Front of the Small Scre-

en”, London, Forestable 1975,Sid. 121— 122.

2 Ibid. sid. 86.

3 A. W. Gomberg. ”The four—year-old child and television: the effects on his play at schoo ”. Opubl. avh. Columbia Univ. Teachers College 1961.

|

' G. Noble 1975. sid. 85— 86.

2 G. Noble 1975, sid 86.

3 B. Johansson, G. Lars- son, ”Barns tankar om döden””. Natur 0 Kultur 1976.

goda hjälten har en vit hatt och rider på en vit häst, medan den onda hjälten är klädd i svart och rider en svart häst. Till yttermera visso hade dessa föreställningar en överspridning till det verkliga livet. Gomberg rapporterade t. ex. att en 4-åring som slagit sitt knä så att det blödde, hysteriskt skrek: Jag är inte ond, inte ond (ond = dålig människa som skurkarna i TV). Kopplingen mellan ondska och blödande var orubblig.

De allvarligaste förestå/[ningarna var de som var förknippade med agg— ressivitet. Gamberg fann att de flesta barnen ansåg att ””alla goda männi- skor måste döda de anda””; man kan inte prata med en ””dålig människa”” — man måste skjuta honom. Alla hjältar dödar bara de onda människorna. Ett gevär betyder att man är stark — bara de goda människorna borde ha gevär. Det är alltid den onde som börjar striden. Alla konflikter mellan de goda och de onda slutar med skjutande. Att läsa konflikter med gevär var varken rätt eller fel — det var bara vad alla gjorde.

Återigen visade det sig att dessa föreställningar inte var begränsade till den TV-värld som de hämtades från utan var lika tillämpliga i levan- de livet. En del barn yttrade följande: ””Om en dålig människa försöker döda dej, ropa på din mamma så tar hon ett gevär och skjuter honom. Alla snälla människor älskar små barn — för att skydda barnen måste de döda de elaka människorna. Dynamit har man för att Spränga upp ett land och döda de elaka människorna där.Poliser åker i flygmaskiner och bilar och dödar rånare och indianer . . .”'

””Våra barn ser mycket aggression och får tidigt fundamentalt ste- reotypa uppfattningar om omvärlden. Det ser ut som om TV har förmedlat en världsbild till barnen, där aggression och plötslig död betraktas som det normala sättet att lösa konflikter. Även om man antar att det ”barnsliga” sättet att tänka till stor del trängs un- dan av senare och mera utvecklat tänkande, kvarstår risken att de tidigast grundlagda föreställningarna följer med fram i livet . .. Om så är fallet vet vi ingenting om. De tidigaste minnena blir oåt- komliga för det medvetna minnet efter 6—7 årsåldern,”2

En svensk undersökning av 6—1 Z-åringar har nyligen visat att 40 % av bar- nen föreställde sig döden som en våldsam händelse — medan det i verklighe- ten bara är 2 % av alla (i Sverige) som där en våldsam död. Ett exempel på bildtolkning (av en död man): ””Det är morfar. Fläckarna är blod. Han är skjuten. ”'

Som tidigare nämnts i inledningskapitlet, har det inte varit möjligt att få fram litteratur om TV-forskningi USSR och Öststaterna. I Winicks” bok stötte jag på den första hänvisningen till förhållandena i dessa länder. Härifrån har jag tagit tillfället i akt att hämta följande.

””I Sovjet görs speciella program för olika åldersgrupper med te— man som är särskilt lämpade för respektive grupper. Sovjets Cen- tral-TV har utvecklat program för fem åldersgrupper; upp till 7, 8 till 10 år, 11—14 år, 15—18 år samt ungdomen däröver. En doku- mentär presenteras exempelvis i form av tävlingar för 11—14-

åringar (alt. lek ”game”), medan åldersgruppen däröver, 15—18 år, får samma material utan någon specialförpackning. En viss del av varje program ägnas åt att stimulera till någon aktivitet efter pro- grammet med anknytning till detta och med hänsyn tagen till var- je åldersgrupps behov . . .'

””De skarpa skillnaderna mellan hur man använder media för barn i Amerika och i kommunistländerna understryker behovet av tvärkulturella studier för att utforska i vilken utsträckning de ut- vecklingsmönster som vi har funnit i USA också återfinns i andra länder. . .”

””Det är t. ex. möjligt att TV-våldet i Sovjetunionen oftast visas i ett socialt kollektivt och historiskt sammanhang, medan den ame- rikanska televisionen snarare betonar individuellt orienterad agg- ression som är kopplad till egna fördelar, framgång och privat egendom. Mediavåldet skulle i så fall fylla olika funktioner i de två länderna och dessa skillnader skulle kunna påverka utveck- lingen av hur våld upplevs av ryska och amerikanska barn.

En annan kulturellt betingad differens skulle kunna uppstå genom att helt olika traditioner präglar vissa typer av TV-pro- gram i olika länder. Tjeckoslovakiska barn som har vuxit upp med mycket sofistikerade tecknade barnfilmer, särskilt gjorda för dem, kan ha förväntningar på och omdömen om tecknade filmer som skiljer sig från vad barnen har i USA eller Polen, och som kan in— verka på dessa programs relativa popularitet i respektive länder.”3

En Studie av barns relationer till serietidningar kom fram till att det nor- mala barnet behöver olika sorters serier på olika utvecklingsstadier! Djurserier som Kalle Anka förser barnet med identifieringsobjekt för dess tidiga projiceringsbehov upp mot lO—årsåldern. Senare blir oöver- vinnliga hjältar som stålmannen överföringsobjekt. Realismen hos "skämt-djuren” och den miljö där de osårbara hjältarna opererar funge- rar som en brygga över till de inslag av fantasi och verklighet som tjusar och fängslar barnen så mycket.5 Samma princip — att möta olika slags behov för olika åldrar med olika typer av program — kunde vara frukt- bar att tillämpa i TV, på samma sätt som den har visat sig fruktbar i denna undersökning av sagor och serier.””"'7

' Winick sid. 192 med hånv. till J. Tebbel. ”Children's TV, Euro- pean Style”, Saturday Review, 1967. '

2 Ibid. sid. 193 med hänv. till V. Pietilä, ””Notes on Violence in Mass Media", Tammer- fors, Peace Research In- stitute. Instant Research on Peace and Violence 4. 1976, Sid. 195—197. 3 Winicks sid. 193.

”' K. M. Wolf, M. Fiske ”Tire Children Talk ab- out Comics” i Communi- cations Research, 1948—49 (Ed Lazarsfeld o Stanton) New York 1949, sid. 3—50.

5 J. Piaget. ””Judgment and Learning in the Child”, New York, 1962.

6 Det är anmärknings- värt att man ännu 1979 behöver hänvisa till så gamla källor som Wi- nicks gör. 7 Slut på Winicksoch deras citat av andra un- dersökningar,

_ __ __ . _ ___'_'_ ,, l:," _, __ ,, _ ,, Ti:: .:], i'l. , _ .. '.'"."i ::.—5 _..,-,.,__| ...,, u,. ,_ _ ,. '|_.'..11r_'1'.,.., _: ". fi:—.,". -. -.,,', ,',"""|."'.'"-' ', '. " . .,, ,'(, _.:::,iil_.__ )&"—.'.. Eu RM r'mg u: ,. . - - - '_. - - ---.,:1'_'"1n|_|. ::

_ ':' .' : "'_', T=”: *"*,""'r-i_'"' *.,r '"';". ...i , ,,Tf" :"m'f'], "'_' " " » .' . .' " ' .. ** '" "..'." l"-. .."—"| "".|-.' "||. .. ' " ' '. ' | ' | ' '"" , " ' .' '_.'|.'|"' '| — . , - ' " . | . .. ' | . _. . |. _ ' ' .I, ,- , ..', - ". ' ' ' . ** . .. |||-*. ., .: ,," ,. ." * .. I. " * '.'| *'. . ' L:' ." ."",J'V "'.' - . .. ' ' ' "* " _- . -' |. , . '.-' . ,' '- -_"" ' F""'F'*' a_i |.'. .. ; ,. - _ i" '- _ ' - '. . ' - ,, , _ . ?- .:.-.».|.1 . : , _ . _ ._ _ ' ,, ._ ,'_._*, | _ . ,:_ J .--' _ ,,, . , . .. . på: . ' '- ' ' 'l— " ' " ". _ . . .. -' " "t'-"" "" - ' _ .. ' .- - .. ' ."_"1'il-"l-:-:-:'"'=—m '.'" "i" _ . ' . J"" _' ""'" LWL'CHÄ |: $'".-.” ..'-1. ”:,: - .. ' ,,, -,; , ' " ' . .' "".: ' ' ' . . . » ., ,. , * _" . ',"-.'.'. -,' ,' "bi.—: T' :"L' 'I.£,',',".i ' ' ' , ..,, - l..',"'- 'N'—i u.". ' " ' * ', " " * "1' "' . , , _ r, ' ' : ,. . f.-.' ' - ', ' _ _ |...— ' ' ' ' ' . _" i ' ." —__| :.._|1-: HE .:l "ru". |. ' . | ," ___ _ -_ ,. _ ._ . , _ . _ ',,L'imw, _.." . ' ....' ' ' _: r -. ' .:" _ -' . "_: _ * : ' _ __-' " "- '; , " ' , _ .:: lin-' - 'm i ' " ' " "|.' ' _' '.,5,','. .'*.'.'l'-"": "_T'

Kapitel 12 Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV—tittandet

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: Inledning av K. E.

Peter Moore, Inger Wallqvist. ”Jag såg inte filmen. ” En undersökning av beteenden och försvar då barn ser oroskapande film. 1979

P. K. Holt. Rapporter om barns filmoplevelse. 1976

C. v. Feilitzen, L. Filipson, I. Schyller. Blunda inte för barnens tittande. 1977

Cecilia v. Feilitzen. Barn och TV i socialiseringsprocessen. PUB 28, 1975/ 76

Leni Filipson. Vilken roll spelar radio och TV i förskolebarnens liv? PUB 52 1975/ 76

Inga Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

Olof Elthammar. Emotionella reaktioner inför film hos 11—18-års grupper. 1967

Marie Winn. The Plug in Drug. 1978

W. Schramm, J. Lyle, E. B. Parker. TVin the lives of Our Children. 1959 Jack Lyle i SGR 4. 1972

Olga Linné. Barn och etermedia. PUB 6 1964.

Harold W. Stevenson i SGR 2. 1972

0. K. Osborn, R. C. Endsley. Emotional reactions of young children to TV violence. 1971

J. Lyle, H. R. Hoffman. Childrens use of television and other media. 1971

T. H. Himmelweit, A. N. Oppenheim, P. Vince. Television and the Child. 1958

Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV-tittandet

Inledning

Även om de upplevelser av rädsla, skräck och ångest som TV kan fram- kalla hos barn inte längre står eller bör stå i centrum för intresset, vore det fel att avfärda dem som ointressanta. Tvärtom skall de ägnas ett eget avsnitt och inte som så ofta sker behandlas i samband med inverkan av våldsprogram.

Många barn tycker om skräckupplevelser i lagom doser och inom vis- sa gränser. Dessa gränser varierar från barn till barn och motsvaras av barnets förmåga att bearbeta skräcken och hålla den stången. Så länge detta är fallet kan vi kalla upplevelsen för spänning med ett positivt för— tecken. När spänningen övergår till skräck som bemäktigar sig barnets sinne, en känsla som det inte har kontroll över och som kanske smittar av sig på verkligheten, rör det sig om negativa upplevelser som vi vill skydda barnen mot.

Man kan tänka sig att vissa skräckinslag i sagor, böcker, film och TV fyller den pedagogiska funktionen att ge barnet träning i att på fantasi- planet mentalt handskas med och behärska farliga och olustiga företeel- ser inom och utanför det egna jaget. I och med att intrycken stiger över denna nivå - i mängd och intensitet — blir effekten den motsatta. Barnet erfar att det finns en mängd hemska och farliga företeelser som det inte kan behärska och inte kan göra något för att stoppa.

TV-skräcken har den dubbla egenskapen att både vara verklig och overklig vilket gör den svår att anpassa sig till på ett adekvat sätt. Man kan föreställa sig en skala av reaktioner från den ena ytterpolen till den andra, från att verkligheten är lika ”tryfferad” med farligheter som TV- rutan över till att allting är ofarligt eftersom det ”bara är TV”.

Effekterna av den senare ”irrelevans-förklaringen” kan vara lika för- ödande för verklighetsorienteringen som en avtrubbning via andra me— kanismer. Bilderna kommer emot en utan att man själv anstränger sig. Detta gör dem lättare att hålla ifrån sig än de upplevelser som man själv bidrar till mera aktivt, exempelvis genomläsning.

Det är oftare de vuxna än barnen själva som beskriver barnens skräckupplevelser och förhållandet till program som diskuteras med av— seende på skräckaspekten. Härigenom har vi fått en bild som är starkt påverkad av de vuxnas uppfattningar och missuppfattningar. Bland dessa möter vi uppfattningen att små barn kan förutsättas bli rädda där—

för att de är små. En motsatt uppfattning går ut på att de små barnen inte blir rädda, därför att de är för små för att förstå.

En tredje, primitiv, uppfattning är att eftersom det som kommer ut ur TV-apparaten ”bara är bilder” och inte kan skada barnet i konkret me- ning på samma sätt som en elkontakt eller ett strykjärn så är innehållet ”egentligen” harmlöst. Enligt denna inställning ogiltigförklaras barnens upplevelser av och uttryck för skräck och rädsla. Detta är en inställning som det finns särskilda skäl att vänta hos föräldrar som också i övrigt har dåliga kunskaper om barn och som erbjuder ett otryggt uppväxt- klimat (okunniga och/eller dålig inlevelseförmåga).

I USA, där nyhetsprogrammen inte intar samma centrala position i vardagen som i Sverige och där man lätt kan vrida över till andra pro— gram på andra kanaler, är det mycket få barn som ser nyheterna. Forskningsresultat pekar på att de aktivt undviker dem.l Samtidigt får vi veta att de utgör de blodigaste och mest våldsladdade av alla pro- gram. Barnens undvikande reaktion kan i viss mån ses som en metod att skydda sig mot det som är hemskt och skrämmande.

Nyhetsproblematiken aktualiserar frågan om den ackumulerade skräck och rädsla inför framtiden som kan växa fram i kniptången mel- lan ständig konfrontation med det hemskaste som händer i världen och medvetandet om den egna oförmågan att göra något åt dessa problem. Detta kan kanske skapa en känsla av maktlöshet som i sin tur kan vara en starkare grogrund för realistisk rädsla än vart och ett av de underlig— gande programmen.

När man talar om skräckupplevelser underförstås ofta att det är fråga om enstaka och rätt sällsynta tillfällen som ingår som "normala” ingre- dienser i ett barns barndomsupplevelser. Man menar att det är pjoskigt att bekymra sig om sådant, och att barn bör lära sig att tåla vissa doser av rädsla.

De som för sådana resonemang har sällan klart för sig att det inte längre är fråga om enstaka skräckupplevelser utan att dessa genom TV nästan har blivit vardagsmat. Även om dessa högre doser ”bara” skulle skapa obehag men inte vara skadliga i någon djupare mening kan man fråga sig vad det tjänar för vettigt syfte att göra barnprogram som skrämmer på toppen av allt det som oundvikligen skrämmer i vuxenpro— grammen. Vet inte de som gör barnprogram att barnen får sitt ”behov” av skräck tillfredsställt genom vuxenprogrammen? Eller resonerar de som så, att när barnen ändå ser vuxenprogrammen så finns det inte längre någon anledning att vara varsam med barnprogrammen? Är spänningen så värdefull — och i så fall för vem — att den måste skapas även till priset av rädsla? Och är skrämmande inslag verkligen nödvän- diga för att göra barnprogrammen spännande?2

För att illustrera att ett helt vanligt barnprogram kan vara skrämman- de och hur intensivt barnen upplever de hotfulla ingredienserna i pro- grammet, inleds detta avsnitt med vissa delar av:

”Jag såg inte filmen”.

Ett psykologexamensarbete från 1979 av psykologerna Peter Moore och Inger Wallqvist. De har kallat sitt arbete ”Jag såg inte filmen”— En under- sökning om beteenden och försvar då barn ser en oroskapande film.

' SGR 4, 1972, sid. 133.

2 I kap. 24 av Lära för skolan eller leka för livet — om fem myror och fy- ra elefanter, behandlar M. Rönnbergs program som utnyttjar vissa skräckmoment på ett konstmktivt sätt.

Jag har medvetet givit ganska stort utrymme åt beskrivningen av flera olika barns reaktioner, bl. a. för att visa hur lätt det är att bagatellisera barnens upplevelser genom att ta fasta på vad barnen själva säger just för att hålla skräcken/ oron ifrån sig.

Uppsatsen inleds med författarnas allmänna och teoretiska beskriv- ningar av olika försvarsmekanismer som barn tillgriper när de blir oroa— de av en film. Därefter följer några exempel på de enskilda barnens reaktioner på ett barnprogram i TV 2. Dessa är starkare än väntat och illustrerar att inte ens barnprogrammen är ”bamsäkra”. Om vuxna hade kännedom om hur mycket oro program av den aktuella typen skapar, skulle de förhoppningsvis göra något annorlunda program — om de är programfolk — och göra barnen sällskap vid tittandet — om de är föräld— rar.

Även till den som inte är insatt i den dynamiska psykologins termino- logi förmedlar beskrivningen av barnens reaktioner en bild av stark oro. (K. E.)

”Inledning

Nästan alla barn i vår kultur ser på rörliga bilder dagligen. En 3- åring ser i genomsnitt en timme per dag på TV. Så gott som alla 6- åringama har varit på bio. Filmklubbar, som visar kortfilmer för barn blir allt vanligare.

Barn ser inte enbart TV-program och filmer som är ägnade för dem. Många barn ser sena kvällsprogram, både på TV och bio som är avsedda för vuxna. Dessa program innehåller ofta upp- skakande och skrämmande scener. TV—program för barn och barnfilm är ej heller alltid de idylliska solskenshistorier de var förr, utan tar ofta upp svåra, nära och ibland skrämmande pro- blem. Barn ser alltså både i vuxenfilmer (-program) och i barn— filmer (-program) scener som är oroskapande, som de blir ängsli- ga av och som de behöver värja sig emot.

Vad barn blir rädda för och hur mycket de tål har diskuterats vid olika tillfällen de senaste åren. Det har varit några speciella filmer som aktualiserat debatten: 'Brödema Lejonhjärta' förbjöds för barn under 11 år 1977.

Hösten 1977 kom Marie-Louise Bergenstråhles film 'Mamma, pappa, barn”. Denna film är till skillnad från ”Bröderna Lejon- hjärta', som är en fantasifull historia om döden, en surrealistisk, absurd verklighetsskildring. Frågan var om man kunde visa den för barn. De kunde eventuellt bli obehagligt påminda om sin egen eller andras tråkiga miljö eller dåliga relationer till föräldrar.

Hösten 1978 kom filmversionen av Richard Adams kaninhisto- ria ,Den långa flykten” på biograferna, tillåten från 7 år. Filmen, som är tecknad, skildrar en kaninstarn som är på ständig flykt un- dan faror. I pressen gavs skildringar om hur barnen blev rädda och skrek ut sin oro i salongen.

Med denna debatt som bakgrund intresserade vi oss för att un- dersöka hur barn beter sig då de upplever något oroskapande på TV eller film. Förekommer det speciella beteenden hos barnen som tyder på att de försvarar sig mot den eventuella oron de upp- lever eller kan man inte spåra några försvarsstrategier i deras be- teenden? Vilka försvarsstrategier kan dessa beteenden i så fall tänkas representera?

Teoretisk bakgrund

Vi utgår från en psykodynamiskt inriktad utvecklingsteori. Denna säger att ångest, oro och försvar mot ångest och oro uppträder ti- digt i utvecklingen. Under förskoleåldem kan framför allt två oli- ka sorters ångest urskiljas. Den ena är separationsångesten som uttrycker barnets rädsla för att skiljas från vårdnadshavarna och att bli lämnad ensam och övergiven. Den andra är kastrations- ångesten i vilken inryms oro och rädslan över att bli skadad, så- rad, stympad eller till och med förintad.

För att klara sig då oro eller ångest gör sig påmind har man oli- ka försvar. Dessa försvar utvecklas med åldern. De kan vara olika fungerande hos olika människor. De vanligaste försvaren är: Bortträngning, förnekande, projektion, reaktionsbildning, isole- ring, annulering, vändning mot det egna jaget, förskjutning och regression.

Dessutom kan individen ta till andra funktioner för att försvara sig. Dessa brukar inte kallas försvarsmekanismer:Identifiering, sublimering, rationalisering, passivitet och idyllisering.

Barn har förstadier till dessa försvar. Barnens försvar är till en början både tydliga och primitiva men blir så småningom, i vuxen ålder. automatiska och omedvetna.

Det finns en samklang mellan det lilla barnets sätt att försvara sig mot den yttre världen och senare sätt att försvara sig mot inre oro och olust. Motoriska mönster är förelöpare till senare intra- psykiska försvar. De genomgår en utveckling och införlivas i den inre psykiska världen och blir mentala processer. I de tidigare for— merna kallar vi dem försvarsstrategier.

Metod

10 st. 5—6—åriga barn på ett daghem i en förort till Malmö fick se avsnitt 4 ur bam-TV—serien ”Himmel och pannkaka'. Vi filmade barnen under visningen och bad barnen därefter att berätta fil- men. Dessutom bad vi förskollärare och föräldrar att observera barnen efter visningen.

Filmen skulle uppfylla två krav: Dels skulle kastrationsångest och/eller separationsångest väckas och dels skulle filmen vara för- ståelig för barnen. ”Himmel och pannkaka' uppfyllde dessa krav.

Filmen handlade om tre barn som lånar ett hemmagjort, öppet, enmotorigt flygplan. Filmen har fem kritiska scener som kan väc-

' I det följande har jag uteslutit en del utveck- lingspsykologiska kom- mentarer. (K. E.)

2 Dessa och övriga ex- empel är hämtade direkt från den aktuella under- sökningen.

ka oro hos barn: 1) en uppgörelse mellan barnen där ett av dem stöts ut, 2) en scen där barnen flyger in i dimma, 3) ett slagsmål mellan två av barnen uppe i luften, 4) en ovädersscen då barnen flyger in i åska och regn och 5) en kraftig tillsägelse från en man då barnen återvänder.

Resultat och diskussionl

Utan tvekan engagerades alla de tio barnen av den film vi visade. De ägnade sig helt åt filmen och var koncentrerade och uppmärk- samma hela tiden.

Hos alla väcktes en viss oro. Antingen visade de tydliga för- svarsstrategier eller så visade de sin oro öppet.

De beteenden barnen visade delade vi in i nio kategorier, varav sju är försvarsstrategier. De övriga två är öppen oro och aggressi- vitet.

Färnekande eller bortträngning: Dessa försvar var vanliga. Bar— net nekar till att det obehagliga finns eller förpassar det till det omedvetna (glömmer). Ex.2 blundar, sätter händerna för ögon el- ler öron, tittar bort, vill inte berätta, kommer inte ihåg, minns ej de kritiska scenerna, trött, gäspar, säger ”Jag såg inte filmen”.

Regression: Detta försvar förekom också ofta. Vid regression återgår barnet till tidigare stadier i utvecklingen. Ex. biter eller su- ger på händer och fingrar, vuxenklamrande, frågar efter mamma, berättar med en pipig, barnslig röst, ritar mamma, ritar hus.

Isolering: Detta försvar användes inte ensamt. En del av be- teendena är primitiva medan andra verkar mer mogna. Barnet är här medvetet om och erkänner det obehagliga men tränger bort känslan. Isolering kan också bestå i att en tanke isoleras från sitt sammanhang. Ex. tittar på filmen från sidan, kastar sig bakåt, ri- tar hytt på flygplanet, ritar en filt över hela planet, ritar en ängel bredvid barnet.

Reaktionsbildning: Detta försvar var relativt obetydligt hos bar- nen. När det förekommer är det dock välutvecklat. Barnet får här kontroll över orokänslan genom att betona en motsatt känsla. Ex. skrattar, ler, säger ”Filmen var jätterolig”.

Rationalisering: Detta försvar var svårare att upptäcka i det synliga beteendet. Några gånger hände det att barnen verbalt gav tecken på rationalisering. Försvaret torde då vara rätt moget. Det kräver ju att barnet har en viss förmåga att behandla det obehagli- ga på ett intellektuellt sätt. Barnet håller här undan oron genom att förnuftigt förklara förhållandena. Ex. säger ”Trickfilmat”, ”Det är inte riktigt”, ”Det är bara rök”, ”Det är bara en vägg”.

Passivitet: Hos några barn var detta försvar det dominerande och påfallande välfungerande för dessa barn. Barnet förhåller sig här helt stilla och tror då inte att oron kan skada. Ex. sitter helt stilla, sitter stelt eller spänt.

ldyllisering: Barnet väver här in det hotfulla i en trevlig, ofarlig idyll. Ex. ritar blommor, små moln, en stor sol, berättar bara de trevliga händelserna ur filmen.

Öppen oro: Till denna kategori har vi fört betenden som tyder på att försvarsstrategiema inte räckt till och barnet har visat sin oro. Ex. motoriskt oroliga, säger ”Jag är rädd”, ”Fy vad äckligt”, ”De kan ju krocka”, ”Var kommer blodet ifrån”, målar svart över flygplanet, ritar mycket blod.

Aggressivitet: Oro kan, förutom aktivera försvarsstrategier, även framkalla aggression. Vi ser alltså inte aggression som ett försvar utan som en reaktion på oro. Framförallt visade barnen aggres- sion eller aggressiva symboler i teckningarna. Ex. beskjutning, plan sprängs, anfallande jaktplan.

Dessa beteenden är förstås inte alla beteenden eller försvars- strategier som kan förekomma då barn ser oroskapande film. Den speciella situationen och den speciella filmen bestämmer beteen- den och försvarsstrategier.

Barn har olika förmåga att klara av den oro som väcks. Hos vis— sa barn kan behovet av att försvara sig vara stort. De kan behöva försvara sig ordentligt mot en ”liten” oro. Hos andra kan toleran- sen mot oro vara hög.

Det går förstås inte att säga att en del barn har bättre försvar än andra. En del barn har primitiva välfungerande försvar. Andra har mer utvecklade försvar som inte fungerar så bra. Olika barn har kommit olika långt i sin utveckling av försvaren.

Barnens sätt att försvara sig är en del av deras realitetsanpass- ning. Men realitetsanpassning är också medvetandet om filmsi- tuationen, att filmen är en påhittad, utvald bild av verkligheten, var och med vem man befinner sig, vilken tid på dagen det är osv. Har barnet en hög realitetsanpassning väcks inte oro så lätt av en film.

Kan barnet leva sig in i filmen? Finns det identifikationsmöjlig- heter? Detta beror inte bara på filmen utan också på barnet. Hur stor inlevelseförmåga har barnet? Detta spelar också en roll då oro och försvar väcks.

Barnets förståelse av filmen har också betydelse för om och hur mycket oro som väcks. Förstår de vad som händer och och vad som kan hända och kan de uppskatta hur farligt det är osv.

De faktorer som bestämmer barns beteende då de ser en oro- skapande film är alltså

mottaglighet för oro, möjlighet att värja sig mot oro (försvarsstrategier), möjlighet att vara realitetsanpassad, möjlighet till identifikation och möjligheten att förstå filmen.

VPVH”:—

Exempel på beteenden hos barnen som ligger till grund för ovanstående

Barn 1 — Pojke 5 år

Beteende under filmvisningen: Barnet har under filmen en spänd kroppshållning. Han sitter mycket stelt och stilla. Han biter sig i tröjan och kinden och har emellanåt fingrarna i munnen. Blir lät- tad när hans kamrat pratar med honom och han sålunda blir åter- förd till här- och nu-situationen. Han tittar bort vid något tillfälle. Gäspar på slutet.

Teckning: Han tvekar länge innan han börjar rita. Är osäker på om han gör rätt eller fel. Han sneglar ofta på sin kamrat (barn 2) och verkar nästan mer intresserad av hans teckning. Han verkar beundra kamraten. Barn lzs teckning föreställer en luftballong som en man med hög hatt åker i. Det är en kraftig bård runt bal- longen. Han ritar ett drakhuvud i kanten på korgen. Ballongen skall åka upp till solen, skall brinna upp. Ballongen blir beskjuten från höger på bilden. Han undrar på slutet vad det är han har glömt.

Berättelse: Barnet presenterar en mycket kort berättelse som kommer med stor möda och många pauser. Han berättar kort om dimman. Därefter säger han att han inte kommer ihåg mer.

Barn 2 — Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen: Sitter framåtlutad. Rör händerna. Rör sig hela tiden. Petar näsan. Pratar. Biter på händerna. Aktiv. Ler osäkert då Svenne Jönsson går över taket. Tar sig för pannan. Biter på tummen. Sitter med händerna i knäet eller biter på dom. Mer och mer koncentrerad.

Uppgörelsen. Frenetiskt bitande. Ler då Svenne Jönsson får följa med.

Därefter mer stilla. Biter på händerna. Pratar om att planet snurrar. Försöker förklara för sig.

Dimman. ”Jag tycker det är spännande.” Ler. Vänder sig mot förskoleläraren. Tar hennes arm. Kramar hårt. Kramar förskolelä- rarens hand. Med munnen öppen. Tittar intensivt. ”Dom tappar den (filten).” Biter på handen. Tittar ner. Säger att han sett filmen, men att den var i fler delar. ”Titta, vingen är lös.” ”Flyger ovanför molnen.” ”Flyger upp till solen.” Tar händerna för ansiktet. ”Festlig måltid.” Lägger armen runt förskoleläraren. ”Tänk om dom tappar kontrollen.” Biter på naglarna.

Slagsmålet. Biter på fingrarna. Kramar förskolelärarens arm. Tittar mer intensivt. Pratar med barn 1. ”Karamellfärg (blodet).” Ler.

Ovädret. Biter på händerna. ”Är du rädd?” ”Dom störtar.” Biter intensivt. ”Nu börjar det blixtra.” ”Dom klarar sig.” Biter på hän- derna. Tittar på händerna.

Därefter: ”Nu är det snart slut.” Slutar bita.

Tillsägelsen. Biter på händerna. Inte mycket reaktion i övrigt. Slår sig själv på hakan med båda händerna upprepade gånger när filmen är slut. Aktiv. Vänder sig om. Pratar med förskoleläraren.

Berättelsen

Förskoleläraren: ”Nu låtsas jag att jag inte har sett filmen Himmel och Pannkaka. Kan inte Du berätta för mig vad som hände på fil- men?”

Barnet: ”Nä, nä, nä.” F: ”Försök lite grann.” B: ”Du harju sett den.” F: ”Men jag låtsas attjag inte har sett den.” B (Med barnslig gäll röst): ”Ha, ha, ha, det var ingenting.” F: ”Ingenting alls. Om jag låtsas att jag är Din mamma, då har jag inte sett filmen och så ber jag Dig berätta vad som hände.”

B: ”Nej.”

F: ”Berätta nu.” B: ”Varför kan inte Du berätta att Du har sett filmen Berhard och Bianca. Det ska Du veta.”

F: ”Berätta nu filmen för mig, ska jag berätta filmen för Dig sen, vad hände?”

B: ”Ingenting. Ingenting hände.” F: ”Satt Du bara och tittade på ingenting?” B: ”Jaa, tittade på ingenting.” F: ”Vad handlade filmen om?” B: ”Jag såg inte filmen.” B (Med hög gäll och mycket barnslig röst): ”Det var några som hade kalas och så kom några som hälsade på för deras mamma fyllde år. 40 år. Så ja ja ja. Så träffade dom några med en luftbal- long och sen åkte dom iväg och jagade honom och sen åkte dom hem igen. Nu kommer jag inte ihåg något mer.”

F: ”Kommer Du inte ihåg något mer?” B: ”Nää.” Beteende under filmvisningen: Barnet är aktivt och motoriskt oroligt. Han är spontan och har stor inlevelseförmåga. Han ut- trycker tydligt vad han tycker om filmen. Reaktionerna på de kri- tiska scenerna markeras av den tydliga avspänningen mellan de kritiska scenerna. Han säger att han är rädd och att han tycker det är spännande. Han biter på händerna. Han kramar förskolelära- ren och söker tydligt stöd. Han ler emellanåt.

Teckningen: Det dröjer länge innan han vill teckna något. Han skrattar under och efter målandet. Hans teckning är fantasifull. Den har aggressiva motiv (drakhuvuden m.m.). Han försöker emellertid göra aggressionen ofarlig genom att angreppen miss- lyckas.

Berättelse: Barn 2 vill inte berätta. Han pratar om annat. Säger att förskolläraren själv sett filmen. Säger att ingenting hände, att han inte sett filmen. När han sedan börjar berätta gör han detta

med en pipig, barnslig röst. Han berättar om kalaset, om att nå- gon kom och hälsade på, om luftballongen, om att de jagade luft- ballongen och om att de åkte hem igen Han utesluter samtliga kritiska scener.

Frågeformulär till föräldrarna: Föräldrarna nämner få reaktio- ner. Barnet har nämnt att filmen var spännande och att han inte minns något av den.

Hypoteser om försvaren. Utmärkande för barn 2 är att han öp- pet visar sin oro. Han säger att han är rädd och att det är spän— nande under visningen. Han är motoriskt aktiv och orolig. Han möter oron framför allt genom att regrediera. Han biter på hän- derna och klamrar sig fast vid föreskoleläraren. Vid visningen finns också tecken på reaktionsbildning i det att han upprepade gånger vid de kritiska scenerna ler. Det verkar som om oron finns kvar hos honom efter visningen. I teckningen försöker han möta den med aggressivitet. Aggressiviteten kan han dock inte fortsätta med vid berättelsen utan övergår då tilldirekt förnekande/bort- trängning. Han säger t.o.m.: ”Jag såg inte filmen. Förskolelära- ren envisas och diskvalificerar detta försvar genom att ändå be honom berätta. Då tar han åter till regression som försvar och be- rättar med pipig, barnslig röst. Han behåller fömekandet/bort- trängningen av de kritiska scenerna.

Barn 5 — Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen. Barn 5 verkar under hela filmvis- ningen mycket intresserad och är helt koncentrerar på filmen. Han kommenterar emellanåt vad han ser genom att ge förklaring-

- ar till inspelningstekniken, t. ex. ”Det är bara trickfilmat” och ”Det är bara rök”. I fantasin är han några steg före vad som sker i fil- men, t. ex. ”Snart har man flugit ut i rymden”. Barn 5 har i stort sett filmvisningen igenom fingrarna i munnen, som han biter, su- ger på eller kör runt i munnen med. Vid de kritiska scenerna blir detta beteende mer markerat.

Teckning: Barn 5 börjar genast rita med stort intresse. Han be- rättar samtidigt vad det är han ritar. Teckningen är mycket fanta- sifull och innehåller många tekniska fantasikonstruktioner. Rymdfartyget skall bomba på ett slott och blir självfallet anfallet. Det slutar med att både de fientliga planen och rymdfartyget sprängs i luften.

Berättelse; Barn 5 berättar mycket lite om de obehagliga scener- na i filmen. Han uppehåller sig mycket vid detaljer och kring Nis- - se som aldrig direkt är med i filmen. Detaljerna rör mest början och slutet på filmen och han lyckas på detta sätt få ihop en histo- ria utan att behöva ta med de mera oroskapande scener som hän- der däremellan.

Berättelsen

Förskoleläraren: ”Vill Du berätta filmen som Du precis har sett?”

Barnet: ”Jag har nästan glömt bort (lång paus)” F: ”Någonting kommer Du väl ihåg?” Lång paus.

F: ”Kan Du inte?” : ”Nää.” : ”Minns Du inte alls vad den handlade om?” : ”J ag kan inte säga det men jag tänker på det.” : ”Är det svårt att berätta?” : ”Jaa, Du har på bandspelaren.” : ”Ja, det skulle vara skojigt om Du berättade någonting så kunde jag höra på det sen.” Lång paus.

B: ”Vet Du vem det var som började med det? Jag får tänka lite, jag glömde just bort det.” Lång paus.

B: ”Jag kommer inte på det, jag tänker bara på en massa annat nu.”

F: ”Tänker Du inte på filmen?” B: ”Nej, jag kan inte.” F: ”Kan Du inte försöka. Om Du börjar lite så kommer nog det andra också.”

B: ”Du ska inte trycka på någon knapp.” F: ”Du ska försöka prata lite om filmen.” B: ”Om vi pratar nu så kommer det också med. Jag måste tänka lite nu.”

*nwrriwrnw

F: ”Om Du tänker för länge så tar bandet snart slut.” F: ”Du tänker inte berätta någonting?” B: ”Nää.” F: ”Inte lite?” B: ”Nää.” F: ”Du kan väl försöka koncentrera Dig lite nu och berätta.” B: ”Jag har försökt.” F: ”Men Du har inte berättat någonting ännu. Du vill inte.”

B: ”Vänta, jag har just kommit på det.”

F: ”Börja nu då.” B: ”Jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte ihåg vad dom gjorde heller.”

F: ”Du kommer inte ihåg någonting. Kan Du inte berätta hur det såg ut då?”

B: ”Jag vill inte.” F: ”Då slutar vi nu.”

Barn 6 — Flicka 6 år

Beteende under filmvisningen: Barnet har relativt få reaktioner. Hon tittar intensivt och har en nära kontakt med förskoleläraren. Hon vänder sig mot och tittar på förskoleläraren flera gånger. Hon uttrycker flera gånger sin oro. Säger t. ex.: ”Oh, fy”, ”Fy, vad äckligt”.

T eckning: Barnet visar först ett hus med blommor och sol. Hon säger att huset kan flyga. Ritar sedan ett flygplan utan några barn i och målar sedan över hela planet med svart dimma.

Berättelse: Trots upprepade försök av förskoleläraren kan inte barnet berätta något. Hon tänker på filmen men kan inte uttrycka sig. Hon pratar om bandspelaren. Hon har glömt bort.

Frågeformulär till förldrarna: Föräldrarna svarar att barnet be- rättat om luftballongen och flygplanet samt om blodet i ansiktet. Barnet ville inte sova ensam på kvällen. På morgonen dagen efter var barnet ledset. Hon hade drömt om tjuvar.

Barn 7 — Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen: Barn 7 sitter under hela filmvis- ningen mycket spänt och stilla. Händerna är hårt knutna och emellanåt är han nästan helt orörlig. Vid de kritiska scenerna till- kommer inga ytterligare reaktioner, men spändheten och stelheten ökar i intensitet. Efter filmens slut tar det lång tid innan man mär- ker en avspänning

Barn 10 — Flicka 5 år

Beteende under filmvisningen: Barnet visar många olika reaktioner under filmen. Hon sitter mycket nära förskolläraren och söker trygghet hos henne. Hon kommenterar ofta vad som sker med ängslig röst. Vid två kritiska scener slår hon händerna för ögonen. Dessemellan tittar hon ibland bort och tittar på filmen lite från si- dan. Hon har också fingrarna i munnen vid vissa tillfällen.

Teckning: Barn 10 funderar ett tag innan hon börjar rita. Hon vet inte om hon skall rita det hon tänker på. Hon ritar därefter trappuppgången och Mattis som kommer och ringer på. Mam- man, som varit ute och handlat, är också med. Hon ritar stora blommor och sol bredvid trappan. I höger ytterkant ritar hon ett svart parti som skall föreställa moln. Hon säger att det skall regna och blixtra ute men att solen kan skina på samma gång. Därefter ritar hon ett flygplan med tre huvuden i. Ur det ena huvudet rin- ner blod. Som avslutning ritar hon över alltihop med brun färg, vilket är filten, som gör att man inte ser dem. Hon ritar även dit kniven som de kivades om och sedan tappade.

Berättelse: Barnet berättar en relativt kortfattad historia. Hon uppehåller sig främst vid de kritiska scenerna även om hon gör dem mer ofarliga. Hon lyckas inte med att förmedla en samman- hållande handling.

Hypoteser om försvar: Barnet visar under filmen tydliga tecken på förnekande/bortträngning då hon vid två tillfällen slår hän- derna för ögonen. I mindre uttalad form återkommer detta för- svar vid andra tillfällen under filmvisningen. Hon tittar bort, hon gnuggar sig i ögonen. Hon uttrycker också vid ett par tillfällen sin oro öppet då hon gör vissa kommentarer med ängslig röst, t. ex.

”De kan ju krocka” och ”Var kommer blodet ifrån”. Tecken på re- gression finns också hos henne. Hon har fingrarna i munnen ibland och frågar plötsligt under filmen: ”När kommer min mam- ma?” Att hon tittar på filmen från sidan under en period uppfattar vi som ett försök till isolering. Den öppna oron kommer också till uttryck i teckningen. Hon ritar ett svart moln i högra kanten på teckningen, hon ritar mycket blod och sedan mycket brun färg över hela flygplanet. Samtidigt skulle man kunna betrakta den bruna färgen, som skall föreställa filten, som ett försök till isole- ring. Tecken på regression kan man också se i teckningen då det är viktigt för henne att ta med mamman i teckningen. Dessutom att hon inte skiljer på vad som är inne och ute. I teckningen kan man också spåra idyllisering. Hon ritar stora blommor och en stor sol ganska snabbt trots att det är ett inomhusmotiv.

K ommentar:

Jag vill gärna visa att ”Himmel och pannkaka” inte utgör något särfall och skall därför referera några danska forskningsresultat från 1976 kring en kortfilm som på danska heter ””Teddy Brum”. Den beskrivs på följande sätt i katalogen från Statens Filmcentral (den danska): ””Dockfilm om Klas och hans teddybjörn som rymmer bort från honom därför att den blir illa be- handlad. Teddybjörnen kommer ut i skogen där den möter tre små skogs- björnar som den leker med. På kvällen ser Teddy i tidningen att Klas letar efter honom och de blir lyckligt förenade”.

Omdömen från visningen av denna film: ””Enorm förtjusning för filmen. Scenen med ugglan och lyktan verkar skräckinjagande på många sätt — ännu vid den andra visningen””' (för samma barn).

””Filmen är mycket känsloprovocerande genom att barnen identifierar sig med björnen och först efteråt tänker på att det är en leksaksbjöm. Vi anser att orsaken till de många ångestutbrotten kan vara att en del av filmen äger rum på natten när nallen går ensam i skogen samtidigt som musiken förstärker det kusliga och att barnen sitter i en mörk lokal. Li- kaledes tycker barnen att ugglan är hemsk eftersom de uppfattar den som hotfull och inte förstår ugglans symboliska roll som skogens väkta- re.”2 Liknande rapporter kom från flera förskolor där filmen visades.

Kommentar:

En, som vuxna tycker, ”gullig” film om djur och nallebjömar, uppväckte i själva verket så mycket oroskapande känslor att den krävde efterbe- handling för att lugna barnen. Vilken TV-redaktion skulle ana det och vilka föräldrar när de ser förhandsannonseringen? Skulle inte filmen ha fungerat lika bra eller bättre utan nattens mörker och symboliska ugg- lor? Skall man visa barnprogram som är så skrämmande att de kräver en ef terbearbetning som vi vet att de flesta föräldrar inte ställer upp på och i så fall hur ofta? Och hur kommer det sig att så få barnfilmer tar hänsyn till vad man faktiskt vet om småbarn och deras psyke?

' P. K. Holt. ”Rappor- ter om barns filmople— velse”. Det Danska

Filminstitutet, barne- filmudvalget. Köpen- hamn 1976, sid. 12

2 Ibid. sid. 19.

' Se citat från PUB 28 1975/ 76 sid. 175 i före- liggande rapport och i viss mån Himmelweit sid. 183.

2 Blunda inte sid. 61—62.

Det finns forskningsresultat som visar att barn som ser mycket TV inte blir mindre skrämda än andra.' De tillvänjningseffekier som också belagts genom forskning gäller i första hand våld mot andra människor men inte den egna rädslan inför det som barnen upplever som skrämmande för egen del.

Varje enskilt programs ””hemskhets-nivå” kan därför inte bedömas en- bart utifrån just det programmet, utan med tanke på att det rör sig om en typ av upplevelse som kanske upprepas ett par gånger i veckan under flera år. Varje program utgör en bit av ett helt utbud, och man kan inte bortse från dessa kvantitativa aspekter.

När jag har talat med filmarbetare om att anpassa barnfilm och barn— program till vad pedagoger och psykologer säger om hur dessa bör vara beskaffade för att förstås, för att roa men inte skrämma avfärdas frågan med att sådana filmer/program skulle bli tråkiga. Härvid framskymtar att de skulle bli tråkiga enligt de vuxnas uppfattning. Det är svårt att förstå varför denna uppfattning över huvud taget tillmäts någon bety— delse om det inte vore så att man mera bryr sig om kollegornas ros och ris än den yngsta publikens osofistikerade behov och förmåga att ta emot en daglig portion av overklighet. Detta är ett problem som borde diskuteras mera än vad som nu sker. Barnens TV-framkallade orosupp- levelser har emellertid kommit i skymundan för de vuxnas oro för vålds- programmens våldseffekter ute i samhället.

Efter dessa inledande bilder av hur konkreta och intensiva barns skräckupplevelser kan vara redan av ett barnprogram, går jag över till vad som mera allmänt har skrivits om barns rädsla och skräckupplevel- ser i samband med TV—tittande. (K. E.)

Några citat från ””Blunda inte””

””Liksom ett visst mått av aggression kan vara bra, kan man också tänka sig en konstruktiv rädsla, t. ex. om den får en att skydda sig för trafikolyckor eller ta avstånd från olika former av maktöver- grepp. Rädsla i form av ”önskespänning” kan också vara något po- sitivt. Men det är inte positivt att åstadkomma verklig skräck för uppdiktade företeelser som inte förekommer i praktiken, eller starka ångestsymptom som leder till psykiska eller bumerangef- fekter. Särskilt viktigt att tänka på är att rädsla måste bearbetas om den inte skall bli större, helst genom att tittaren, lyssnaren och läsaren får samtala om den med andra. Massmedierna kan också själva bidra här, t. ex. genom att visa hur rädsla uppstår och vad man kan göra åt den. Speciellt måste man vara aktsam för att ska- pa onödig rädsla hos barn.””2 ”En tredje känsla som underhållningsvåldet bidrar till är rädsla, i första hand hos yngre barn. Många vuxna tror att rädsloeffekten är den ”största” eftersom den kan vara lättare att märka än t. ex. likgiltighet och aggression. Men det bör påpekas att barn också kan bli rädda vid t. ex. barnprogram och dokumentära vuxenpro- gram. En vanlig orsak till att man blir rädd är nämligen att man känner igen sig, att programmet är verkligt.”3

Vad är det som skrämmer?

Cecilia von Feilitzen skriver i sin rapport om barn och TV i socia- liseringsprocessen:

””Vad vet man då om barnets mer obehagliga upplevelser av TV? När man talar om Skrämsel och rädsla är det viktigt att påpeka att denna kan variera från önskeSpänning till riktig skräck som inte släpper barnet förrän efter en lång tid. Det visar sig att av samtliga program har yngre barn mest blivit skrämda av barnprogram och först i andra hand av underhållningsprogram, deckare och vilda väsf tern. Detta beror förmodligen bl. a. på att barn har lättare att kän- na igen sig i barnprogram än i vuxenprogram. För även om bam ibland säger att de blivit rädda av främmande, obegripliga saker; nämner de oftast att de blivit skrämda då barn i programmen ho- tas av vuxna eller någon olycka samt att ett djur varit försatt i samma situation. Att verkligheten ofta tycks mest skrämmande vi- sar sig också i det att äldre barn oftare säger sig ha blivit rädda av dokumentära program och reportage än av t. ex. deckare eller spök— och skräckfilmer.

Men det tycks vara få barn som fått allvarligare besvär i form av t. ex. ångest, sömnsvårigheter och mardrömmar av något de sett på TV och någon längre tids påverkan är sällsynt.1 När det fö— rekommer är det oftast bland yngre barn och bland barn som också annars är känsliga och neurotiska.

Paradoxalt nog verkar också barn som tittar mycket på TV lika ofta eller oftare bli skrämda av TV jämfört med barn som tittar lite på TV.

Skillnaden i rädsloupplevelser hos olika barn märks dock inte säkert strax efter tittandet utan kanske först på lång sikt. Detta tyder på att det inte är intensiteten i filmupplevelsen som är av- görande för efterverkningarna utan barnets möjligheter att be- arbeta intrycken och känslorna. Att titta tillsammans med för- äldrarna och få prata med dem kan också vara av största betydel- se.”2

Kommentar:

Det tas ofta för givet att negativa effekter av TV-program kan motverkas genom samtal med en vuxen person liksom att sådana alltid skulle finnas till hands för alla barn och vara beredda att säga det rätta för varje tillfälle. (K. E.)

Leni Filipson har behandlat denna fråga i sin rapport om radions och TV:ns roll i förskolebarnens liv:

””Hur fungerar TV på de otrygga och osäkra barnen? På de okon- centrerade och aktiva? På de tröga och oföretagsamma som aldrig vågar något? På de mobbade och isolerade? De språkhandikappa- de? Invandrarbarnen?

' Härmed avses påver- kanseffekter av den typ som kommer till uttryck under en längre tid utan att ge med sig.

2 PUB nr 28 1975/76, sid. 11—12.

' PUB 52 75/76, sid. 15.

2 PUB 521975/76, sid. 24—25.

Ett program om skilsmässa t. ex. som ses av ett otryggt barn uppfattas säkerligen annorlunda än det gör av ett barn som har större självkänsla. Ett barn som visserligen kanske oroas av ett så- dant program men tar upp problemet till bearbetning, antingen genom att fråga sina föräldrar eller att prata med kamrater och/eller vuxna har inte skadats av programmet. Men hur blir si- tuationen för ett otryggt barn som inte vågar fråga någon utan går och ältar sitt problem i ensamhet? Kan ett sådant barn lugnas av en lycklig lösning i ett TV—program? Många program kräver en bearbetning i efterhand för att ge en positiv effekt i stället för en negativ.

Vetgiriga och öppna barn som själva frågar mycket får alltid ve- ta mer än de som inte frågar. De nöjer sig inte med att se sådant som de inte förstår utan försöker ta reda på hur saker och ting förhåller sig. Sedan hänger det naturligtvis på hur omgivningen lyckas förklara. Barn som inte frågar eller visar sina reaktioner in- för program har större chanser att misstolka eller inte förstå, om inte omgivningen självmant behandlar programmaterialet.”l

””J u mindre stimulerade barnen är och ju snävare deras verklighet är, desto större utrymme har i allmänhet TV, både för dem själva och för deras familjer. Men föräldrarnas intresse inriktar sig ofta på TV i stället för på barnen. Visserligen ser de of ta program till— sammans med barnen, men det gäller vuxenprogram och inte barnprogram. På det sättet blir TV inte den extra ”resurs” man vil- le åstadkomma, utan tvärtom ytterligare en black om foten för barnet, om inte föräldrarnas eget tittande får positiva återverk- ningar för barnet.

Om inte bamen själva, inte föräldrarna eller andra i barnets omgivning behandlar programinnehållet skall då TV självt göra det? En hallåa som ibland förekommer efter barnprogrammen verkar ofta på detta sätt. Men många barn är ointresserade av hal- låt efter programmen och lämnar TV'n när själva programmet är slut.

Program av typen ”Fem myror” och ”Från A till Ö” är en metod att nå fler föräldrar än vad som normalt tittar på barnprogram. Genom att göra barnprogrammen så attraktiva så att föräldrar och andra personer än barnen själva ser programmen för sin egen skull och inte för barnens, kan man komma en bit på väg. Ju mer föräldrarna själva känner till om det område som behandlas, des— to mer benägna blir de förmodligen att tala om det.

Med andra, mer komplicerade problem som mobbning, skils- mässor, könsroller av olika slag, samlevnadsproblem över huvud taget, kanske det inte är lika lätt. Även om föräldrarna tittar på programmen kanske man inte kan förvänta sig att de behandlar dem. Här är det inte lika naturligt att föräldrarna hakar på och förklarar, i synnerhet inte om de själva har problem eller inte har sin inställning till dessa frågor färdig.”2

I ””Förskolebarn och TV”” har Inga Sonesson ägnat ett avsnitt åt barns skräckupplevelser.

Från detta avsnitt har jag saxat några centrala partier (från sid. 72—76) samt det mesta av sammanfattningen (sid. 78—79).

””Program som barnen ogillade

I detta avsnitt kommer barnens och mödrarnas inställning till ne- gativa inslag i TV att behandlas. Tyngdpunkten kommer att ligga på deras attityder till olika typer av skrämmande program.

Kategorisering av icke-omtyckta program

För att få ett så spontant svar som möjligt på barnens eventuella upplevelser av rädsla vid TV-tittande, formulerades första frågan om negativa attityder till eventuella program sålunda: ”Finns det något program du tycker illa om?” 68 procent av barnen svarade ja på denna fråga och dessa tillfrågades därefter: ”Varför tycker du illa om detta program?”

Svaren var många och omväxlande, men kunde kodas i två hu- vudkategorier; tråkigt och skrämmande. Exempel på svar i den första kategorin är följande: ”Nyheter, dom bara pratar och pra— tar”, ”vuxenprogram, dom är inte roliga”, ”när farbröder pratar en massa strunt”, ”sport, det är så tråkigt”, ”träd och växter, det är trå- kigt”, ”när dom inte pratar svenska, det är tråkigt”.

Exempel som kodats i den andra kategorin är följande: ”Knivar och sånt”, ”program där människor bråkar med varandra”, ”jag är rädd för Drakula”, ”när dom blir överkörda”, ”banditer, dom tar sa- ker från folk och mördar dom”, ”Kojak, dom bara skjuter och skju- ter”, ”det är hemskt när dom skjuter, det ser ut som om dom åker ut genom TV:n”.

Av samtliga barn angav 43 procent ett svar som placerades i ka- tegorin ”tråkigt” medan 24 procent placerades i kategorin ”skräm- mande”.

Detta innebär sålunda att nästan en fjärdedel av barnen talade om att vissa TV-program var skrämmande, utan att vi hade nämnt detta ord för dem.

Både de barn som inte självmant hade pratat om skräck, och de som inte tyckte illa om något program tillfrågades direkt: ”Har du blivit skrämd av något TV-program någon gång?” Inklusive de ovan nämnda 24 procenten besvarades frågan om skräck jakande av 72 procent av hela samplet.

Detta resultat överensstämmer väl med Lyle och Hoffman (1976) som fann att 73 procent av förskolebarnen i deras undersökning tyckte att det förekom skrämmande saker i TV-programmen.

Inom barn- och ”IV-litteraturen har det tidigare framhävts att yngre barn främst blir rädda för program i vilka det finns per- soner eller djur de kan identifiera sig med. (Se t. ex. Brolin 1964, Linné 1964, v. Feilitzen och Linné 1974 och v. Feilitzen 1976.) Re- ' Esselte Studium l979.

sultaten från vår undersökning motsvarar på denna punkt inte ti- digare forskningsresultat. När vi frågade barnen: ”Vilket program skrämde dig?” gav endast mycket få barn ett svar som kunde kate- goriseras: ”program i vilket små djur eller barn hotas eller skadas”.

En förklaring till detta fenomen kan givetvis vara, att den forsk- ning, som har bedrivits vid Sveriges Radios publik- och program— forskningsavdelning, har resulterat i att de som har ansvaret för barnprogrammen har blivit mera medvetna om detta problem.

Kategorin i fråga fick därför ingå i kategorin ”skrämmande realism”. Vi försökte skilja mellan program som tillhörde denna kategori och program som kunde kategoriseras som ”program med övernaturliga inslag”. Exempel på svar i den förra kategorin är föl- jande: ”Lejon som ryter och bråkar”, ”de sköt en människa”, ”blod på en stor farbror”, ”när de dödar varandra”, ”indianer och krig”, ”en farbror som grävde ner sin fru som var bunden”.

Exempel på svar i den senare kategorin är följande: ”Franken- stein”, ”Drakula”, ”ett jätteläbbigt djur”, ”när pojken tog pengar ur byxorna”, ”en korvgubbe utan ansikte”, ”program med jättemyror”.

Av de barn som blivit skrämda blev 56 procent mest rädda för pro- gram som innehöll skrämmande realism, medan 33 procent tyckte, att program med övernaturliga inslag var mest skrämmande. Slutli- gen gav 1 1 procent av barnen ett svar som inte kunde placeras i någ— ra av dessa kategorier.

Tidigare svenska undersökningar har gett liknande resultat, när det gäller något äldre barn. Linné (1964) fann, att barn över 9 år ofta blev mer rädda för nyhetsprogram och dokumentärfilmer, än de blev för t. ex. detektivfilmer eller skräck- och spökfilmer. Lin- nés undrsökning är från 1964, och det är kanske inte orimligt att anta, att barns TV-vanor under en tio-års-period förändras på ett sådant sätt, att de resultat som då gällde för äldre barn i dag gäller även för 6-åriga förskolebarn.

Frekvensen av barn som uppger, att de blivit skrämda av något TV—program har också förändrats radikalt. Endast en tredjedel av barnen i den tidigare undersökning som i sin helhet omfattade barn från 3—16 år gav ett jakande svar på denna fråga. Barnen in- delades i åldersgruppema 3—9 och 10—16 år. Av dessa båda ålders- grupper deklarerade knappt en tredjedel att de varit rädda ibland då de sett TV. I vår undersökning är motsvarande siffra över två tredjedelar (72 %).

Diskrepans mellan mödrars och barns uppfattning av skräckupplevande

För att vi skulle få en uppfattning om mödrarnas inställning till olika programs negativa inverkan på barnen, tillfrågades mödrar- na om det fanns några program de ansåg var olämpliga för deras barn. 83 procent av samtliga mödrar svarade ja på denna fråga. Tabell 37 visar deras svar på varför de ansåg, att somliga program

var olämpliga för barnen. Ur denna framgår, att knappt hälften (53 % av 83 % = 45 %) av samtliga mödrar spontant pratar om skrämmande program som den typ de främst anser som olämpliga för barnen.

Tabell 37 Mödramas motivering av vissa programs olämplighet för barnen &

% x Skrämmande 52 Ger en ensidig och/eller fel-

aktig bild av verkligheten l l Barnet inte moget för pro- grammet i fråga 23 Annat svarsalternativ 13 Summa 99 N (211 = 83 % av hela samplet) &

På den direkta frågan: ”Har Ert barn någon gång blivit skrämt av ett TV-program?” svarade 60 procent av samtliga mödrar ja, medan övriga 40 procent svarade nej eller vet ej. I tabell 38 visas relationen mellan mödrarnas och barnens svar på denna fråga.

Tabell 38 Relationen mellan mödrarnas och barnens svar på frågan om bar- net blivit skrämt av något TV-program någon gång

Mödramas barn Totalt Antal barn

. . %

ja nej % % B ja 46 26 72 (181) amenssvaf nej 14 14 28 (70) Summa 60 40 100 Antal barn (150) (101) (251)

&

Av tabellen framgår, att det finns överensstämmelse i svaren i 60 procent av fallen (46 % + 14 %), awikelse i 40 procent av fal- len (26 % + 14 %). Vid frågor av denna typ kan man givetvis inte heller bortse från risken för reliabilitetsfel, dvs. vissa barn och mödrar har svarat ja när de ”egentligen” borde ha svarat nej och tvärtom.

I 14 procent av fallen har mödrarna svarat ja medan barnet sva- rat nej. Givetvis kan man tänka sig, att barnen blivit skrämda utan att de vetat om det eller velat erkänna det. Olika symptom hos barnet kan av modern ha tolkats som ett resultat av TV-tit- tande utan att barnet självt har varit medvetet om detta.

En annan möjlighet till denna typ av diskrepans är, att denna ger uttryck för en viss grad av överbeskydd. Om så är fallet kan vi konstatera, att denna uppfostringsattityd inte är den domineran- de.

Den vanligaste avvikelsen (26 %) är, att mödrarna svarat nej när barnen svarat ja. Denna diskrepans kan kanske bero på att mödrar- na inte tycker om att erkänna inför sig själva, och ännu mindre inför en okänd intervjuare, att deras barn blivit skrämda inför TV:n. Frå- gan tillhör de mest laddade i vårt formulär och som tidigare nämnts kan man inte förvänta att få fullt valida svar från mödrar- na på denna typ av frågor. Man kan dock anta att en icke obetyd- lig del av våra mödrar utan att veta om det har barn som blivit skrämda av TV. Jag återkommer till denna diskussion i slutet av detta avsnitt.

Sammanfattning och diskussion

Barn ogillar TV-program främst därför att de är tråkiga, därnäst därför att de är skrämmande. Tråkiga program är, sett ur dessa barns synvinkel, oftast vuxenprogram med mycket pratande. Skrämmande program är för drygt hälften av barnens program som hade inslag av främmande realism, medan en tredjedel angav program med övernaturliga inslag. På denna punkt avvek emeller- tid invandrarbarnen från de svenska barnen. Den största delen av invandrarbarnen angav program med övernaturliga inslag som den främsta orsaken till att de blivit skrämda.

Det konstaterades en klar diskrepans i mödrarnas och barnens svar på frågan om barnen blivit skrämda. Den vanligaste avvikel- sen var att mödrarna svarat nej när barnen svarat ja. Jag konstate- rade att detta givetvis kan bero på frågans laddade karaktär, mö- drarna vill inte varken inför sig själva eller inför intervjuaren er- känna att deras barn blivit skrämt inför TV.

Men det är också rimligt att anta att en del av mödrarna helt enkelt inte visste om att deras barn blivit rädda framför TV-rutan. Vid lärarhögskolan i Malmö visade man i januari 1978 filmatise- ringen av Astrid Lindgrens bok ”Bröderna Lejonhjärta” för bl. a. ett antal första-klassare. Filmen hade av filmcensuren ansetts olämp- lig för barn under 11 år, men föräldrarna hade tillfrågats innan och endast de barn som hade fått tillstånd hemifrån fick se filmen, föräldrarna fick dessutom vara närvarande om så önskades.

Ungefär hälften av barnen i årsklass ] reagerade mycket kraftigt, grät, sprang och gömde sig, ville sitta i frökens knä etc. Denna reak- . _ tion kom mycket oväntat både för föräldrar och lärare. Händelsen, som bl. a. relaterades i ”Aktuellt” (18/1 1978), beskriver på ett mycket påtagligt sätt hur vi vuxna ofta är omedvetna om våra barns reaktioner.”

Kommentar:

Se även referat av Elthammar sid. 100 i kapitlet om ”TV-tittandet hos psyke-socialt awikande barn””. (K. E.)

Man kunde ha väntat sig att Marie Winn skulle ha tagit upp det tack- samma temat om barnens ångest till behandling. Men Winn har sympto- matiskt valt en annan vinkling och talar om the ”re—entry syndrom”, varmed avses uttryck för olust, oro och ängslan efter tittandet. I stället för att relatera dessa reaktioner till innehållet i de sedda programmen förklarar hon dem med själva tittandet och återanpassningen till icke- tittande.' (K. E.)

Schramm har behandlat skräck-frågan ytligt och i förbigående men ger ett tankeväckande exempel på att det kan vara mycket olika saker, och mycket oväntade sådana, som oroar och skrämmer.

””Dr Fritz Redl arbetade under några år i ett projekt med störda barn som begått brott och som hade tillgång till TV i sina sovsa- lar. Han berättar att medan man för ”ordinära” barn undviker se- na kvällsprogram som kan vara skrämmande på grund av vålds- inslag så var det de ”ljuva” och ”söta” programmen som visade för— äldrar som älskar sina barn och varma familjerelationer som gjor- de att ”problembarnen” inte kunde somna eller fick mardrömmar. Dessa familjeprogram påminde barnen om vad som saknades i deras liv. Det som skulle ha varit lugnande — eller i alla fall oskad- ligt — för de flesta barn var skrämmande och upprörande för de berörda barnen på grund av deras speciella behov och bak- grund.”2

Enligt Jack Lyle”s sammanfattning för SGR 4 1972 fann Roberts och Baird (1971) i en omfattande studie (från 1963—65) att nästan 30 % av de tillfrågade mödrarna ansåg att TV och radio hindrade barnen från att somna på kvällen och gav upphov till mardrömmar.3 Lyle kom emeller- tid i en av sina undersökningar fram till en betydligt lägre siffra — se nedan.

Harold W. Stevenson har i ””TV och förskolebarns beteende””, SGR 2 1972, redogjort för en studie av vad småbarn upplever som skrämman— de:

””4- och 5—åringar fick se en del av TV-episoder varav en del in- nehöll våld och andra inte. Man visade två av vardera slaget, den ena ritad och den andra med levande människor . . . Barnen tyck- te att våldsfilmen med riktiga människor var ruskigast och att den ritade filmen utan våld var bäst. En vecka senare kom barnen ihåg mer av våldsfilmen med människor än av någon av de övriga. När de tillfrågades om mormodern i en av filmerna, Billy Goats Gruff, verkligen hade blivit dödad eller om det bara var ”på låtsas” svara- de ungefär hälften att hon hade blivit dödad ”på riktigt”.” Lyle och Hoffman rapporterade från sina undersökningar att ca 2/ 3 av barnen ansåg att det fanns ””hemska saker”” på TV, huvudsakligen mons— ter. 27 % tyckte inte att det fanns något hemskt i TV och 9 % förstod in- te f rågan.5

' Referat av Marie Winn, sid. 16.

" Schramm, sid. 143.

3 Referat av SGR 4 1972, Overview, sid. 19.

4 D. K. Osborn, R. C. Endsley ””Emotional rea- ctions of young children to TV violence” i Child Development 1971 42 sid. 321—331.

5 J. Lyle, H. R. Hoff- man ”Children”s use of television and other me- dia”” i SGR 4, sid. 266:

Drygt hälften av mödrarna ansåg att barnen ibland blev skrämda av TV-programmen. Men bara 4 % kunde dra sig till minnes att barnen ha- de fått mardrömmar som hade med TV att göra. '

Kommentar:

Detta bör jämföras med 30 % i Bairds undersökning ovan och visar i hur hög grad svaren beror på undersökningens frågor och sättet att formule- ra dessa. (K. E.)

Himmelweit m.fl. frågade redan 1958 ””Vad är det i TV som skrämmer barnen?” och redovisade följande:

Ju yngre barnen är, desto svårare är det att förutsäga vad som kan kom— ma att verka skrämmande. Vad man vet är att de reagerar starkare än äld- re barn, bl. a. av följande skäl:

1. De reagerar på själva situationen utan hänsyn till sammanhanget som inte har någon mildrande effekt.

2. De kan inte skilja på verklighet och fiction.

3. De kan reagera starkt på fientlighet och aggression därför att de har akuta problem med sin egen aggressivitet.

Barn skiljer sig över huvud taget från vuxna i fråga om sina reaktioner på aggression i media. Vuxna har en tendens att reagera beroende på den skada som uppstår eller hur intensiva uttryck aggressionen tar sig. Barnen däremot reagerar mera beroende på hur de identifierar sig med de agerande.

Flickor blir lättare oroade och rädda än pojkar. Denna skillnad gällde även för film, radio och böcker. Därför att det äldre barnet är mer intres- serat av problem som har att göra med personliga relationer och kapabelt att förstå många olika situationer, kan det bli stört lika lätt som det yngre barnet men av helt andra situationer. Detta är viktigt att hålla i minnet, särskilt som de äldre barnen är mindre benägna än de yngre att öppet er- känna att de blir oroade eller rädda.

Västern tenderade att ””bara”” skrämma de yngsta, och troligen kan majoriteten barn ha glädje av dem utan att bli rädda när de kommer upp i 7-årsåldern.

Å andra sidan nämndes ofta deckare, mord- och kriminalrysare som skrämmande av såväl l3—l4—åringar som 10—1 l-åringar. I motsats till i västern är våldet i dessa program realistiskt och inte stiliserat och ingår mera sällan som en del av en stereotyp handling som följer nästan rituel- la mönster.

Många barn blev skrämda av händelseri skräckprogram och rymdfic- tion men även av sådana dramatiseringar som av J ane Eyre.

Å andra sidan nämndes sällan nyhetsprogrammens verkliga våldssce- ner som skrämmande. Fiction gjorde djupare intryck än verkligheten. (Kan också bero på att barnen sällan såg nyhetsprogram. (K. E.))

, Referat av Lyle Inte bara visuella utan också ljudintryck kan vara skrämmande. Ljudef- sid. 268. ' fekter nämndes ofta som skrämmande, och ett försök visade att lika

många barn blivit skrämda av en mordhistoria på radio som av samma historia på TV.

När barnet vant sig vid en viss serie, reagerar de mindre på skräm- mande inslag i de enskilda programmen i serien. Detta betyder inte att de på motsvarande sätt blir tillvanda av TV mot alla skrämmande effek- ter i mediet. I stället visade undersökningen att barn som sett på TV i flera år blev lika lätt skrämda som de som nyligen skaffat TV.

Som helhet framstod TVi undersökningen som mycket lik bio och radio, både i fråga om den mängd av rädsla som uppväcktes och de typer av pro- gram som barnen upplevde som skrämmande.

Om vi går mera in på specifikationer erhålls följande beskrivning av vad det är som leder till rädsla och känslomässiga störningar:

!. Barns rädsla är ofta mycket personligt motiverad och färgad (””idiosyncratic”) och därför inte bara beroende av vad som visas i ru- tan utan vilka känslor detta uppväcker i en viss situation.

2. Barn reagerar starkt inte bara på fysiska aggressionsuttryck utan ock-

så på verbal aggression.

. De berörs också mycket illa av när människor i rutan är olyckliga.

4. Barn blir rädda för det som är kusligt på ett övernaturligt (””uncan- ny””) sätt.

5. Våldsamma program ger mindre störningar än våldsamheterna själva kunde ge anledning vänta b.)

när det är fråga om stiliseringar av typ vilda västern, när det ingår i en serie så att barnet känner igen uppläggningen, om slutet följer accepterade mönster, om det finns en eller flera återkommande hjältefigurer, om det skrämmande inträffar i en främmande miljö som ger in— tryck av att det inte kan hända barnen själva (denna främmande miljö får dock inte vara kuslig och overklig), f. om rollerna är svart och vita snarare än grå så det inte behöver bli någon ambivalens om vem man skall ””hålla på””. g. om barnet känner sig säkert på att det är fråga om fantasi och inte verklighet, h. om det farliga hotfulla inte drabbar någon som barnet lätt identi-

fierar sig med (t. ex. hunden Lassie).

sangre

Vilken typ av aggression har visat sig mest störande?

Skjutvapen och allt som har med skjutvapen att göra visade sig minst störande medan dolkar och andra skarpa instrument var mest störande, med svärd någonstans mitt emellan. Knytnävsslagsmål och slagsmål på marken var bara störande när de förekom i sportprogram, dvs. i verkliga livet.

Vi fann att små barn var oberörda av en scen där en iller slukade en råtta; men de blev mycket störda när en fara hotade sådana djur som hun- darna Lassie och Rin-Tin-Tin som de var fästade vid och som hade viktiga roller.

' T. H. Himmelweit,

A. N. Oppenheim, P. Vince, ””Television and the Child”, London 1958, Oxford University press, sid. 18—19.

Verbal aggression, åthutningar och förlöjliganden skapade ibland mer obehag än fysisk aggression, särskilt när sådana verbala aggressionsuttryck förekom i verkliga situationer, i paneltävlingar eller sportprogram. De blev störda av situationer, där de kunde identifiera sig med någon — en vik— tigare faktor än den rena mängden eller styrkan av det fysiska våld som vi- sas.

Barn gillar att bli lagom rädda och spänningen för den lättnad som följer efteråt. Men det är en smal marginal mellan trevlig Spänning och olidlig rädsla. Barnen gjorde själva en klar distinktion mellan spännande och skrämmande program.'

Kommentar:

När man frågar barn vad de blir skrämda av bör man vara uppmärksam på att svaren med nödvändighet kommer att begränsas till sådana — ofta konkreta — företeelser som barnens ord räcker till för att beskriva. De kan således bli skrämda även av stämningar och relationer som de inte kan klåda i ord. (K. E.)

' Marie Winn. The Plug—in Drug, copyright 1977, by permission of the Publisher, Viking Press, New York

Kapitel 13 Om de små barnens tittande ur the The Plug-in-Drug

Av Marie Winn. N. Y. 19771

Om de små barnens tittande — ur The Plug-in-Drug

Inledning

Marie Winn har vissa intressanta synpunkter som jag gärna vill för— medla här och i fortsättningen. Innan jag går över till att citera henne vill jag beskriva hennes bok så som jag har upplevt den — bl. a. genom hennes eget förord.

Winn har förutom The Plug—in Drug skrivit tio andra böcker. Hennes språk är effektivt på gränsen till förförande. Winn arbetar i alla avseen- den journalistiskt. Hon drar sig inte för betydelseglidningar, överdrifter och selektiva citat av det som passar hennes avsikter, bara hon uppnår effekter. Och det har hon uppenbart gjort. I vissa partier av boken får man en känsla av att hon till och med övertygar sig själv med sina egna argument under skrivandets gång.

De tveksamma metoder som hon använt sig av för att få fram under- lag till boken framgår delvis av förordet, där det bl. a. heter (K. E.):

””Till större delen baseras denna bok på långa samtal som jag har haft om television med föräldrar, barn, lärare, socialarbetare, TV- executives, rektorer, barnpsykologer och psykiatriker. Alla citat utan källangivelse är hämtade från utskrifter av sådana samtal.

De flesta föräldrar och barn som jag intervjuat hör till medel- klassfamiljer i två städer, Denver och New York, och i förorterna och i omgivande landsbygd till dessa städer — inte något helt re- presentativt urval efter vetenskapliga mått, men ändå anmärk- ' ningsvärt variationsrikt — innefattande fria yrkesutövare (läkare, advokater, arkitekter etc.), lantbrukare, affärsfolk, akademiker . och artistfamiljer med olika storlek och livsstilar.

En del av de som ställde upp på att prata med mig om sina TV- erfarenheter var mina egna vänner, en del var vänner till vänner och till och med vänner i tredje led; allteftersom folk fick höra ta- las om mitt intresse för problem med TV-tittande, så blev de ofta angelägna om att ställa upp med sin egen historia.

En del familjer fick jag kontakt med genom annonser som jag satte in i tidningar. Jag talade med mammor och pappor på fester, under konsertpauser, på badstranden, i mina egna barns skola och på lekplatsen i mitt eget bostadsområde, där jag stationerade mig

för flera veckor och där jag — när jag talade med unga mödrar som aldrig vägrade att svara på mina envetna och ibland svåra frågor — förnyade min djupa sympati för föräldrar som försöker att upp— fostra barn i dagens samhälle.

Man frågar kanske varför jag har begränsat mina efterfråg- ningar till medelklassfamiljer. Delvis därför att det är just dessa människors beteende som — som Philip Slater skriver — utövar det största inflytandet på samhället och som har makten och resurser- na att förbättra det, och delvis därför att mina informella under- sökningsmetoder lämpar sig bäst för ämnesområden som jag har personlig erfarenhet av. Därför har jag valt att skriva om familjer som inte är särskilt olika min egen. Kanske är ”lower-class” och ”upper-class” familjer heller inte så annorlunda. Jag skulle tro att de inte är det, man kan inte påstå det med någon sakkunskap.””'

Detta är en ovanligt uppriktig beskrivning av ett snett urval, där förf. funnit de ””bevis”” för televisionens allmänna fördärvlighet som hon varit ute efter.

Winn använder som bevismaterial uttalanden av enskilda föräldrar. Dels kan det röra sig om undantagsfall,2 dels skulle citaten lika väl kun- na användas för att bevisa helt andra förhållanden än vad Winn utnytt- jar dem till. Uttalanden som rör en fråga appliceras på andra frågor och skönlitterära framtidsskildringar utnyttjas som om de vore fakta.

Boken har sitt främsta värde i vissa allmänna resonemang om TV-tit- tandets natur som är utomordentligt elegant och pedagogiskt formulera- de. Jag kommer att citera sådana partier av intresse för framställningen, i några fall med bibehållande av den engelska versionen för det effektiva språkets skull. Härvid kommer jag konsekvent att undvika de uttalan- den som drar ner bokens allmänna värde nämligen de som utgår från att alla barn inte gör någonting annat än tittar på TV. Alla undersökningar visar i stället att även barn som tittar mycket på TV får utrymme för mycket annat i sitt liv och de extrema ””stortittarna”tycks utgöra en mentalt särpräglad grupp som inte kan tas som utgångspunkt för slut- satser om barn i allmänhet. (K. E.)

Om de mycket unga barnens tittande skriver Winn bl. a. följande:

””Fram till televisions-eran var det lilla barnets tillgång till symboli- ska uttryck för verkligheten begränsad Eftersom han inte kunde lå- sa, trädde han in i fantasins värld huvudsakligen genom historier (ev. sagor för ”stories”) som man läste för honom ur en bok . . . Och när barnen före TV-åldern gick in i dessa fantasins världar, ha- de de alltid en vuxen ledsagare som tolkade, förklarade och, om så behövdes, tröstade. Innan det lärde sig att läsa var det svårt för barnet att ensam träda in i fantasins värld. Därför blev utan tvekan televisionens inverkan på de icke läskunniga barnen större än på nå- gon annan grupp.”3

' Marie Winn, The Plug-in Drug, N. Y. 1977, sid. VII i förordet.

2 Winn säger själv att hon intresserat sig för ”problem med barnens TV-tittande” vilket loc- kat fram just de föräld- rar som upplever sådana problem.

3 Winn, sid. 48.

' Winn, sid. 9—10. 2 Winn, sid. 16. 3 Winn, sid. 47.

””Det kan hända att föräldrar överdriver betydelsen av innehållet när det gäller TV:s effekter på deras barn därför att de utgår från att barnens TV-upplevelser är desamma som deras egna. Men det finns en väsentlig skillnad mellan dessa: den vuxne har ett upplag av erfarenheter (”a vast backlog”), det har inte barnet. När den vuxne tittar på TV, dras hans egna nuvarande och tidigare relatio- ner, erfarenheter, drömmar och fantasier in i spelet, förvandlar det han ser, vad som än är dess ursprung och syfte, till någonting som avspeglar just de inre behov som är speciella för honom. Det lilla barnets livserfarenheter är begränsade. Han har nätt och jämt kommit ut ur den första barndomens förverbala dimma. Det är oroande att tänka sig att timme efter timme av TV-tittande för honom utgör en primär aktivitet. För honom kommer aktiviteter i det verkliga livet att väcka till liv minnen av TV-erfarenheter och inte tvärtom som för den vuxne tittaren. I en viss utsträckning kommer barnets tidiga TV-erfarenheter att avhumanisera, meka- nisera, att göra realiteter och relationer som han möter i det verk- liga livet, mindre verkliga. För honom kommer alltid verkliga händelser att väcka till liv svaga ekon från televisionens värld.”l

Winn fortsätter:

””När barnet är två eller tre år gammalt har det färdats ett oerhört avstånd från sitt nyfödda stadium. Muskelkontrollen är avance- rad; han kan fokusera ögonen, han kan göra komplexa manipula- tioner med händerna, han kan gå, kommunicera skarpsinnigt med ord, han kan utöva ett enormt inflytande på sina föräldrar, som han var helt utlämnad till på nåd och onåd när han föddes. Han är full av idéer, kämpar för att omedelbart tillfredsställa sina önskningar och behov, ivrig att lära, att utforska, att förstå. På många sätt är han raka motsatsen till den viljelösa och maktlösa varelse som han var vid födelsen.

I det lilla barnets liv är TV-upplevelsen en otvetydig tillbaka- gång till det passiva sättet att fungera. Den är helt olik alla andra former för lek. Således kan föräldrarnas oro inför passiviteten i barnets TV-upplevelse vara av överlevnadsvärde för barnet. För- äldraängslan är ofta en fininställd indikator på att något är snett i barnets liv.2

För en vuxen person innebär icke-verbala aktiviteter en avslapp- ning från det normala logiska tankearbetets möda och erbjuder en högt värderad upplevelse av frid och lugn. Men för det lilla barnet under dess präglande språkinlärning så år, måste ju varje varak- tigt återfall till ett icke-verbalt sätt att fungera, av det slag som TV-upplevelsen erbjuder, betraktas som en potentiell tillbaka- gång. När barnet tar emot televisionens ord och bilder timme ef- ter timme, dag efter dag, med föga av den mentala ansträngning som skulle krävas för utformningen av hans egna tankar, känslor och för omvandlingen av dessa till ord, så etableras ett mönster som betonar icke-verbal inlärning, allteftersom han slappnar av år efter år.””3

' Se även kap. 15.

Kapitel 14 Om fantasiernas roll och om begreppet passivitetl

Fantasier

Detta kapitel omfattar funderingar av KE samt citat från H. Himmel- weit m. fl. Television and the Child.

Fantasiemas betydelse för barns mentala hälsa i socialiseringsprocessen behandlas i den föreliggande rapporten mest ingående i kapitel 17 TV eller Saga eller Saga i TV, samt i kapitel 20 — Interaktion med figurer i TV-rutan — och i kapitel 23 — Lära för skolan eller leka för livet.

Om fantasiernas roll — och om begreppet passivitet

Barn bearbetar sina emotionella problem i form av fantasier. Med emo- tionella problem avses här inte några särskilda svårigheter utan sådana problem som hör ihop med alla barns uppväxt och med socialiserings- processen, dvs. tillägnandet av regler för socialt accepterat beteende i olika situationer, etablering av och frikoppling från olika relationer till sina närmaste. Genom att fantisera söker barnet klara socialiserings- processens svåra påfrestningar med bibehållen psykisk balans. Sagor och annat material utanför barnet kan ingå som råmaterial i och under- lätta konstruktiva fantasier. Till sådant råmaterial räknas också filmer och TV-program. Schramm kom fram till att barn med sociala/emotio- nella problem mer än andra sökte sig till media och program med ””fan- tasi—innehåll”.

För en del mediaforskare, främst Feshbach och Singer och med dem många forskningsreferenter, ser det ut som om det skett en mycket dis- kutabel betydelseglidning i deras behandling av begreppet ””fantasy”. Sålunda förefaller det som om de satte likhetstecken mellan att själva fantisera och att konsumera program med fantasiinnehåll, dvs. fiction. Men konsumtion av fiction har föga gemensamt med den problembe- arbetning som de egna fantasierna utgör. Den enda länken är att fiction- material kan ingå som råmaterial i egna fantasier, vilket inte betyder att fictionmaterial skulle vara en nödvändig förutsättning för fantiseran- de. Man kan misstänka att katharisteorin — om utlevande och befrielse från spänningar och aggressioner genom inlevelse i aggressiva program — har sin rot i en sådan sammanblandning. I så fall är det fråga om ett än- nu mer fatalt men tidstypiskt försök att ersätta egna upplevelser och egen mental aktivitet med konsumtion av ställföreträdande action, än kritikerna av katharisteorin givit uttryck för.

Man kan tänka sig att de olikheter i effekterna av fictionprogram med aggressivt innehåll som forskningen registrerat beror på i vilken ut- sträckning bamen kunnat tillgodogöra sig dessa genom vidare bearbe- tning i sitt eget fantiserande. De barn som har ett aktivt fungerande fan- tasiliv och tillräcklig tid för detta kan kanske använda det aggressiva materialet på ett konstruktivt sätt som minskar behovet att själva ge ut- tryck för aggressivitet. För de barn som av olika skäl ser så mycket TV eller på annat sätt är så upptagna att de aldrig hinner fantisera kring si- na egna problem — eller som är så blockerade att de saknar denna för- måga — får aggressionsmaterialet inte denna positiva funktion. Risken är

då att detta vid sidan av de mönsterbildande effekterna i stället ökar spänningen inom barnet. När TV-konsumtion eller andra aktiviteter ger utrymme varken för ””normal”” problembearbetning eller bearbetning av konsumerade våldsprogram kan man tala om mental passivitet på vitala punkter.

Passivisering

Därmed har vi kommit in på detta begrepp som så ofta förekommer i debatten om barn och TV. Innebörden skiftar från gång till gång och be- greppet är oanvändbart om det inte definieras närmare.

Den innebörd som jag lagt in i det ovan — som frånvaro av problem- bearbetning med hjälp av den egna fantasin — är ganska specifik och tor- de vara sällsynt. Det är dock fråga om en mekanism av central betydelse och den enda innebörden av passivisering som är kopplad till aggressivi- tets— och.-våldsproblematiken.

När man talar om TV”s passiviserande effekter, menar man ofta att själva TV—tittandet är passivt. Att se, höra, ta emot, känna och tänka medan man tittar är dock inte detsamma som att vara passiv. Det kallas inte heller så när man sitter stilla och tittar/ lyssnar på teater. Skillnaden är att teater betecknas som en aktivitet, medan TV inte har denna status. Sinnes-, känslo- och tankeverksamheten är dock densamma i båda fal- len. Inte ens ett litet barn som absorberas av TV-tittandet och försjunker i detta med tummen i munnen är passivt. En mental process pågår.

Tvärtom tittar det verkligen på TV med hull och hår och gör ingen- ting annat. Detta är nästa betydelse av TV's passivisering, nämligen att man inte gör något annat — som betraktas som värdefullare — läser, lyss- nar på radio, lägger pussel, pratar, leker, idrottar, spelar flöjt, spelar kort, går på konsert eller föreningsträffar. Hur TV-tittandet påverkar så- dana aktiw'teter behandlas något i kapitlet om ”TV som konkurrent till andra aktiviteter” sid. 204, 206 och 195-196.

Personligen har jag svårt att sympatisera med inställningen att alla andra aktiviteter under alla omständigheter skulle vara mer ”värda”” än TV-tittande. Däremot är det lätt att se avigsidoma med ett TV-tittande som blir så omfattande att det inte ger utrymme för socialt angelägna el- ler för några andra aktiviteter. Detta kan dock med lika starka skäl så- gas om läsning, radiolyssnande, kortspel, simning etc. (Samma diskus- sion fördes för övrigt under radions första år men då var det radion som var i skottgluggen). All ensidighet i aktivitetsbilden som innebär över- drifter i någon riktning och som går ut över aktiviteter som fyller andra och olika funktioner är olycklig vilken sysselsättning det än gäller. Sådan ensidighet bör dock snarare betraktas som ett symptom på en personlig problematik än som en konsekvens av en viss aktivitet, i det här fallet TV-tittandet.

En helt annan aspekt är att gamla, rörelsehindrade och isolerade män- niskor i TV fått en enastående källa till stimulans, information, under— hållning och distraktion — något som inte blir mindre utan snarare mer värt just därför att TV-tittandet är en av de få aktiviteter som deras be-

gränsade liv tillåter. Det är här fråga om en annan och mer positiv TV- relation än vad som avses när man talar om TV”s passiviserande effek- ter. Å andra sidan kan man inte förneka att TV skulle kunna ha negativa effekter för vissa grupper med hänvisning till de positiva effekterna för vissa andra grupper.

Man skulle också kunna säga att olika gruppers förhållande till TV — småbarnens, de gamlas och de från verkligheten flyende tevemanernas — är så olika att vad som gäller för en grupp aldrig bör åberopas när det gäller andra kategorier. Framför allt bör man inte tala om TV-tittande generellt som om det vore en enda sysselsättning av samma art och med samma innebörd för alla, när det i stället är så att TV inte bara kan ut- nyttjas utan faktiskt utnyttjas på många olika sätt av olika människor.

Ett vanligt synsätt är att beteckna TV-tittande som konsumtion och konsumtion som något i sig passivt varigenom TV-tittandet blir såväl passivt som passiviserande — dels i direkt proportion till den tid som äg- nas åt TV-tittande som i sig betraktas som passivt, dels indirekt genom att TV-tittandet skulle sätta sin prägel även på hur man tillbringar sin övriga tid. Denna skulle bli mer inriktad på konsumtion och andra ””pas- siva sysselsättningar”.

Detta resonemang har sin grund i olika ursprung, dels i det allmänna förakt för TV—tittande som detta medium delvis ärvt efter filmen, dels i det förhållandet att mediet konkurrerar med biograferna, fotbollen, veckopressen, serietidningarna och föreningslivet, rycker undan under- laget för dessa och väcker aggressioner. Som nytt och delvis föraktat me- dium fungerar TV dessutom bra som syndabock även för andra problem och företeelser som förmodligen inte alls har något med TV att göra.

Forskningsresultat har visat att TV genom sin bekväma tillgänglighet (och närheten och den goda utsikten i rutan) tar över publiken på de områden där TV-programmen är funktionellt likvärdiga med andra akti- viteter — film, Sport, tidsfördriv, aktualitetsbevakning och samhällsde- batt. Varför skall man gå på bio, sitta på blåsiga idrottsläktare, läsa veckotidningar och gå på ABF-föredrag, när allt vad dessa har att bjuda finns inom räckhåll i TV och ofta i bättre tappning — även med risk att det som man tidigare gjort på andra platser plötsligt kallas för passivitet när det lokaliseras till hemmet och TV-skärmen?

Mitt svar på denna fråga aWiker från standardsynen att TV lägger en förlamande hand över människor. Det har nämligen visat sig att teater- och musiklivet blomstrar som aldrig förr. Gymnastik-, dans- och väv- kurser är efterfrågade. Emotionellt laddade fotbolls- och tennismatcher drar fortfarande folk, och aktionsgrupper och demonstrationer växer som svampar ur jorden. Detta kan tolkas så att aktiviteter som har karaktären av upplevelse och deltagande och inbjuder till direkta kon- takter fortfarande är attraktiva.

På linje härmed är iakttagelsen att det föreningsliv, där medlemmarna egentligen var passiva åskådare (förutom vid själva röstningsprocedu- ren) inte längre upplevs som attraktivt och relevant av vissa grupper. Man gick i stället ut och gjorde sina egna aktioner, dels därför att man ville att det skulle ””hända något””, dels därför att man hade behov av emotionell delaktighet i det som händer. Att denna ”utvandring” från det traditionella föreningslivet främst gäller dem som tidig” e ””fyll-

de lokalen” visas av att flertalet föreningar trots allt lever vidare men mer än tidigare baserade på den snävare krets som utgörs av styrelsen och den närmaste kretsen kring denna. Att beskriva denna utveckling som passivisering är inte korrekt. Det är riktigare att konstatera att människor inte längre nöjer sig med att fungera som utfyllnad på möten.

Personligen hyser jag oro för en annan mekanism, en mekanism som är något besläktad med den ofta åberopade avtrubbningseffekten men mer komplicerad än denna. Genom TV”s nyhets- och dokumentärpro- gram kommer vi alla — och i viss mån även barnen — i kontakt med många och stora problem, med mycket individuell och kollektiv nöd, som det står helt klart att vi inte kan göra något år varken som enskilda personer eller som nation. Vad får detta för följder?

En tänkbar konsekvens är att de mänskliga och sociala problemen i den egna omgivningen verkar så obetydliga och futtiga att de inte upp— fordrar till handling. De stora problemen i tredje världen och i diktatur- länderna ligger utom räckhåll. Att ständigt ha dem i rutan utan att kun- na göra något åt dom kan ge upphov till en känsla av maktlöshet. Det är tveksamt om en sådan maktlöshet är mentalt hälsosam och om det kan komma något konstruktivt ut av den. Kanske är maktlösheten passivise- rande. Det vet vi mycket litet om. Vietnamkriget och terrorn i Chile ak- tiverade många — tack vare eller trots alla TV-reportage — men vi vet inte hur många som bara lamslagits av sin förtvivlan.

Många människor säger att de är ””trötta på politik” — men kanske ta- las det mer än någon gång tidigare på arbetsplatserna om TV-förmedla- de problem och förtryck i andra länder — en förutsättning för den s. k. världsopinionen, som även om den inte förmår mycket ändå åstadkom- mer mera gott än ingenting.

Eller är kanske en självbevarande privatisering på gång därför att vi inte kan göra något åt öknens utbredande i Afrika, rovdriften på de svarta i Sydafrikas gruvor, Idi Amins skräckvälde, barnprostitutionen i Indien, kurdernas utrotning, förföljelsen av öststatemas oliktänkande, massvälten i Kampuchea, havets nersmutsning? Har vi utvecklat ett för- svar mot dessa provokationer som gör oss oemottagliga mot eller kraft- lösa även inför barnmisshandel, ungdomsalkoholism, heroindöden på Stockholms offentliga toaletter, de handikappades utestängning från ar- betsmarknaden och farliga industriutsläpp utanför den egna hemorten?

Dessa frågeställningar är alltför viktiga för att behandlas som om man kände till svaren. De som går ut och påstår att det enbart förhåller sig på något av de sätt som här har skisserats i frågande form må ha de bästa avsikter. Men de bör inte bli tagna på allvar eftersom det bara rör sig om visserligen allvarliga men dock spekulationer och inte om fakta. Det vore bättre att formulera de angelägna frågorna just som frågor och byg- ga upp ett intresse för att få dessa sakligt besvarade. Det rör sig om vik- tigare saker än att småbarn bankar på mulliga bo-bo-dockor efter en filmvisning — helt enkelt om de djupare effekterna av vårt nuvarande in- formationstryck. Om att väga dessa effekter mot värdet av själva in- formationen. Denna anses visserligen ha ett humanistiskt egenvärde även om den inte leder till något agerande. Men om informationsöver- flödet leder till cynism och kraftlöshet, hur skall vi då förhålla oss till

medvetandegörande information? Denna fråga kan inte utvecklas vidare i detta sammanhang men den är värd att väcka som— en motvikt till det "ytliga och demagogiska sätt varpå man i allmänhet handskas med be- grepp som passivisering och information.

Som så ofta i samhällsdebatten föreligger en risk för att man tillmäter vissa medel ett så starkt positivt symbolvärde att dessa tillfredställer eg- na emotionella/ politiska behov och skymmer det enda viktiga, nämligen om de för närmare målet för de människor som man vill gagna. Ibland ser det tvärtom ut som om ändamålet helgar medlen i så hög grad att medlen förlorar karaktären av medel och upphöjs till mål. Ändamålets enda funktion blir att helga. Under ändamålens täckmantel frodas före- teelser som ”socialporr”, ””nödporr”, rättegångsporr, porr-porr och ””skandal-porr kring kända personer””.

En ledande person på Sveriges Radio bekräftade nyligen denna in- ställning med att berätta att — av yrkes- och samhällsmoraliska skäl — de TV-program som åtnjuter den högsta prestigen inom den egna gruppen och på SR är de som anmälts till radionämnden men friats — dvs. de som balanserar på den smala gränsen mot partiskhet och osaklighet. Att pro- gram av denna karaktär sällan har det högsta relevans- och informa- tionsvärdet i förhållande till publikens behov av verklighetsorientering syntes helt ovidkommande för den grupp som formulerar prestigens kri- terier.

Hithörande frågor bör studeras även utanför TV-huset. Det blir ingen lätt uppgift och resultaten kan komma att dröja. När och om de kom- mer, blir de säkert svårtolkade. Under tiden skulle man försiktigtvis kunna utgå från den provisoriska arbetshypotesen att en restriktiv och selektiv TV-distribution av mänsklighetens mest dramatiska och svårlös- ta konflikter och lidanden — med begripliga förklaringar av motsättning- arnas innehåll och bakgrund och inte bara av deras mest ””TV-mässiga” yttringar — skulle minska de eventuella riskerna för individen, för energi- krävande awärjningsmekanismer som kan leda till tillbakadraganden från det allmänna med dess globala aspekter — ja till och med från ar- betslivets krav — till en helprivat sfär med infravärme, joggning, ostfrite- ring, egen bastu och vin som bordsdryck och ångestdämpare.

Hela frågan om eventuella passiviseringseffekter av TV-tittande är så- ledes ytterst komplicerad och illa formulerad. Forskningen kring pro- blemställningen är sparsam, och i den mån den förekommer gäller den egentligen andra saker, t. ex. i vilken utsträckning man äter, läser läxor, leker och stickar medan TV är på. Här är det närmast fråga om i vilken utsträckning TV används som ljudkuliss. Andra undersökningar stude- rar i vilken utsträckning TV övertagit andra medias funktioner som in- formation, underhållning och tidsfördriv, vilket inte heller har med pas- sivisering att göra, trots att det ofta framställs så. Interaktion i Grant Nobles tappning behandlas i anslutning till Nobles bok ”Children in front of the small screen” sid. 257—259. Även om han söker visa på vår- det av TV som interaktions-partner, pekar en sådan tolkning, om den är riktig, mot i mitt tycke mer skrämmande perspektiv än den s. k. passivi- seringen (att man ””bara”” ser på TV utan att göra något annat), nämligen instängdhet och avstängdhet från interaktion med levande människor.

Himmelweit m. fl. har ägnat ett särskilt avsnitt åt den passivisering av barnen som många påstår att TV åstadkommer. Hon skriver följande:

TV:s inverkan på fritiden Vad ger utrymme för TV—tittande?

I och med att TV kommer in i bilden kommer barnet i en valsituation. Andra aktiviteter får lämna utymme åt TV-tittandet i enlighet med föl- jande principer.

De aktiviteter som först får stryka på foten är de funktionellt mest lika så som bio, radio och läsning av serier. Radiolyssnandet blir då mer specialise- rat (sport, musik, diskussioner) och läsningen mer faktaorienterad. Där- efter går tittandet ut över andra fritidsaktiviteter, framför allt de mer till- föl/i ga och ostrukturerade, medan utomhusaktiviteter och sociala tidsfördriv endast påverkas litet eller inte alls. Till den senare kategorin hörde också organiserade och målinriktade aktiviteter. Vad som verkligen är barnets ”netto-fritid” som en följd av att det oundvikligen blir mera trångt på barnets schema.l

Hur har TV ändrat barnens intresse för bio?

"Bio och TV betraktas av många barn som inbördes utbytbara. Båda tillhandahåller underhållning, det ena mediet med den extra fördelen av att vara bekvämt, tillgängligt och gratis. Yngre TV-tit- tare drog därför ner på sina biobesök och gick även fortsättnings- vis (efter att ha haft TV i flera år) mindre på bio än kontrollbar- nen (som inte hade TV). I den förra gruppen var det således fler som bara gick på bio en gång varannan vecka i stället för 2 gånger i veckan.

Att gå på bio är emellertid också en social ”händelse”, ett sätt att träffa vänner utanför hemmet. Detta visade sig viktigare för l3—l4-åringarna än för de yngre barnen. Efter att ha haft TV ett år hade l3—l4—åringarna — efter en viss minskning i biofrekvensen — återgått till samma nivå för lika gamla barn utan TV . . .”2

Vilka effekter har TV på läsning och på läsförmågan?

TV gynnar bokläsning snarare än serieläsning. Att läsa böcker intar en särställning, inte trots TV utan snarare tack vare denna. TV stimulerade intresset för läsning bl. a. genom dramatiseringen av böcker i seriepro- gram. Barnens intresse och nyfikenhet väcktes också mer generellt så att de blev mer intresserade av flera typer av böcker än tidigare, däribland facklitteratur av olika slag. _ De mer obegåvade barnen i tittargruppen inspirerades till och med att 2 Sld' 23- läsa mer än motsvarande barn i kontrollgruppen (som inte hade TV).1 3 Ref. sid. 23—24.

' Ref. fr. sid. 324—350.

' Ref. sid. 24.

? Cit. sid. 25.

* Avtrubbning används här i en annan betydelse än i debatten kring våldsprogrammen.

(K. E.)

Påverkar TV barnens sociala kontakter utanför familjen?

Den tid som eljest tillbringas i tillfälligt sällskap med kamrater minska- de något, på linje med det allmänna resultatet att det är de vagast defini- erade aktiviteterna som först får stryka på foten.1

Passivitet och stimulans ”Gör TV barnen passiva?

När TV infördes blev barnens liv mera strukturerat. Mindre tid ägnades åt 'att inte göra något särskilt' för sig själva eller med andra. Det blev mindre tid att *stå och hänga, och att ”slå ihjäl”.

Om detta förhållande är bra eller inte beror på hur mycket så— dan ,slö-tid” barnen har och vad de gör av den. Man bör därvid skilja mellan å ena sidan uttråkat hängande utan mål och mening och å andra sidan ihälsosaml sysslolöshet, som ger barnet möjlig- het att använda sina egna resurser snarare än prefabricerad un- derhållning.”2

”I den del av undersökningen som studerade olika uppfattningar om och kring TV ansåg så många som 1/ 4 av lärarna (och en hög- re andel av de lärare som tyckte illa om TV) att television gjorde barnen passiva.

Den vaga termen passivitet tycks användas på (minst) fem olika sätt (1—5 nedan). Vi jämförde de TV-tittande barnen med kontroll- gruppen (som inte hade TV) beträffande var och en av dessa fem de- finitioner av passivitet utan att finna några resultat som bekräftade den vanliga uppfattningen att TV passiviserar.

1. Det påstås att barnen absorberar TV som svampar. Denna syn (där fysisk och mental aktivitet blandats ihop) visade sig ohåll- bar att döma av mödrarnas observationer och barnens beskriv- ningar av hur de upplevde programmen. I den berörda synen ligger invävd en blandning av att de vuxna dels tycker att det är fråga om undermåliga program och de mindre sofistikerade barnens sätt att 'ta in, dessa.

2. Det påstås att TV-tittande får barnen att föredra en redigerad version av livet framför det riktiga livet ('the real thing') genom att de får tillgång till rutans version utan någon ansträngning. Vi fann inga tecken som tydde på att det skulle förhålla sig så.

3. Det sägs också att TV-tittande leder till brist på initiativ. Men både tittar- och kontrollgruppen gillade samma slag av aktivi- teter. Barnen tenderade faktiskt att ge utrymme för tittande hu- vudsakligen genom att skära ner på annan färdig underhållning, särskilt film och radio, snarare än på hobbies och lek. Enligt lä- rarnas skattningar av barnens initiativförmåga och faktiska initiativ låg denna på samma nivå i båda grupperna.

4. Ett fjärde påstående är att TV leder till avtrubbning” och till att de blir blaserade och ”insnörda” med en begränsad intres-

sesfär. Förhållandet var snarast det motsatta, särskilt bland de intelligentare lO—l l-äringama och de mindre intelligenta l3—l4-åringarna. Som en följd av tittandet hade dessa katego- rier blivit intresserade av ett bredare spektrum av ämnen än motsvarande kontrollbarn.

5. Slutligen är det en vanlig uppfattning att TV skulle vingklippa den egna fantasin. För att testa detta lät vi lärarna göra en be— dömning för varje barn om detta var

— ovanligt fantasifullt — genomsnittligt fantasifullt — fantasilöst.

Inga skillnader erhölls mellan de jämförda grupperna av TV- tittande barn och barn utan TV.

De genomgående negativa resultaten vid studiet av dessa fem aspek- ter ger oss anledning att lita på resultaten. Barnens förtjusning i ak- tiviteter och utforskande är mycket stort. När valet stod mellan hob— bies eller sport och TV-tittande var det ofta TV som drog det kortas- te strået. ” '

”Ungefär hälften av barnen sade att de inte skulle sakna TV särskilt mycket om de fick lov att klara sig utan. Och flertalet barn uppgav _ att de under de olika dagarna i en vanlig vecka hade andra aktivite- 1 Sld- 26- ter, som de uppskattade mer än TV-tittandet.”2 2 Sid. 22.

.. ..

.. J . _. " ..'" | . '. ,. ' .. _| "M . .. . u,. | J' ”I | . * . - '. L.| ." .. * 'ta”. .! . . .. =_. . '. ._ ' 4 .J . , 4 . . uj | l . IW. l I II 'll , . , ".l ,, . . '.- .... | . l ,ir ill ” - " . | . l. . ..,' .. _ ( ' .r II1 I ' ._l . I. . . .. . . 'I l I_"' I * I ||1 | _ l' | "|.|I .I _ lll _ lli " w . . " !I. |. _ . _, . I I ' III. _ lill—I ; ..” . ... . ut: , ' |.- '. | I ' | A. I I . '.. ' ' ' - . . ... . *..l' .. . .. , '. ."r . . . ... . . . .. . . I. I. | .; .Il * . .. .... L. |. ' " '.I , .. _ ' l . I l . | '. ..'.i -: | . '. |" ..I ' , . | . — * url '.!." . ' I I ' ) ll " . ' ' i” I .I I II , _ . . . . . . . . | _ _ ll .. . . . _ . - . , ._ . ._. , .. ”, , .. "."

Kapitel 15 TV som konkurrent till andra aktiviteter

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten: Inledning av K. E.

L. Filipson m. fl., PUB 19802. Barnens tittande maj 1979 Leni Filipson, PUB 52 1975/ 76. Vilken roll spelar radio och TV i försko- lebarnens liv?

Inga Sonesson. Förskolebarn och TV

Vincent Greaney. Factors Related to Amount and Type of Leisure Time Reading, 1978

John Clarke. Diffusion and Defusion of Style i Resistance through Rituals. 1975

TV som konkurrent till andra aktiviteter

Inledning

En av de frågor i samband med barnens TV—tittande som särskilt trängt sig på de senare åren är vilka andra aktiviteter som TV-tittandet går ut över och vad sådana förskjutningar får för effekter.

Denna fråga har varit i fokus under den tid jag har arbetat med rap- porten. Trots detta har jag hittat mycket litet material som belyser frå- gan.

När man vid införandet av TV hade chansen till naturliga före/ efter — experiment i stor skala, utnyttjades denna situation illa. Endast Schramm och Himmelweit gjorde sådana studier. Dels har dessa blivit gamla — de sociala mönstren har ändrats — dels var man som flertalet mediaforskare mera intresserade av TV*s relation till utnyttjandet av andra media än till brännboll, hoppa hage, bygga kojor och smyga på spännande personer, klippa pappersdockor, slänga käft i största all- mänhet, cykla omkring och kolla läget etc. etc.

Schramms resultat har redovisats i den föreliggande rapporten sid. 240 och Himmelweits både sid. 195 och sid. 354. Förutom att de härrör från slutet av 50—talet, har de begränsad tillämplighet i Sverige där skol- föreningar, sport och läxläsning inte intar samma plats i barnens liv som i de angle-sachsiska länderna.

Fritidskapitlet i Comstock m. fl.'s översiktliga arbete ägnas med ett undantag åt hur vuxna människors TV-tittande förhåller sig till andra aktiviteter.

J. Lyle och H. Hoffman studerade 1971 relationen mellan TV-tittande och vissa fritidsaktiviteter. De fann inte det väntade sambandet mellan mycket TV-tittande och passivitet för övrigt. Resultaten har redovisats i den föreliggande rapporten sid. 495.

Det överdrivna TV-tittandet hos en del psyko-socialt störda barn har behandlats i ett särskilt kapitel 8.

En del författare har varit inne på svårigheten att göra korrekta ”tids- budgetar” därför att så många ägnar sig åt annat samtidigt som de ser på TV. Man får då svårigheter att bestämma vad som skall betraktas som den primära, respektive den sekundära aktiviteten. I varje fall bi- drar de resultat som kommit fram i anslutning till detta statistiskt beto- nade problem att modifiera föreställningen om TV-tittandet som en allt uppslukande aktivitet.

På frågan om varför människor ser på TV, får man ofta svaret att det är som tidsfördriv (”time-killing”), för att fylla ut tiden, som sällskap och liknande. Om man härtill lägger gamla tiders förslag till sysselsätt- ningar ”när barnen inte vet vad de skall ta sig till och inte har något att hitta på” får vi kanske rimligare proportioner på det kvantitativa pro- blem som TV-tittandet erbjuder. Det vore synd om detta fick skymma de verkliga problemen, nämligen innehållet och formen i det som visas och den samhälls- och människobild som TV därmed oftast förmedlar.

Låt oss inte — som Grant Noble påminner om — förväxla de sociala brister som skapar behov av TV med effekterna av TV. Även om jag inte håller med Noble om att TV tillgodoser dessa brister på det sätt han har hävdat, bör inte TV göras till syndabock för svagheter i det moderna samhället som ligger på ett annat plan.

Jag har varit inne på hithörande frågeställningar i kapitel 14 om ”Fantasiemas roll och begreppet passivitet”.

Den ljusa årstidens tittande

Att TV-tittandet delvis är en klimatfråga — hur mycket vädret gör utom- husaktiviteter angenäma för barnen - får en viss belysning i de senaste siffrorna från Sveriges Radio's PUB-avdelning för den ljusa delen av året (1979). Resultaten som redovisats i den föreliggande rapporten sid 62—69 markerar att TV-tittandet krymper påtagligt när dagarna blir var- mare och ljusare.

Rapporten omfattar också några preliminära resultat från en undersök— ning av mediabruket bland barn i åldern 3—8 år. Nedan följer de vikti- gaste resultaten, som visserligen visar att TV som väntat intar en central position men inte trän gt ut varken böcker eller ljudmedia.

”Hur använder barn olika massmedier?

Att småbarnen använder tv:n flitigt vet vi genom flera undersök- ningar. Att de inte är lika intresserade av att lyssna på radio vet vi också. Att många barn får en saga läst för sig nästan varje dag har framgått liksom att biobesök är en ganska sällsynt företeelse bland de yngsta. Men vi har ganska vagt begrepp om hur barn an- vänder andra massmedier och hur olika massmedieaktiviteter hänger samman.

Som ett första led i att få klarhet hur barn använder massmedi- erna har vi ställt ett antal extrafrågor. Här presenterar vi endast några enkla data om hur ofta barn använder olika medier. Ämnet kommer att behandlas mer ingående i en senare rapport.

Vi ser i tabellen att TV och böcker används mest och ungefär lika ofta. (Siffrorna här avser användningen under vårsäsongen. Vi kan förutsätta att TV används något flitigare under den mörka

' Gäller TV och böcker varför sig. (K. E.)

Tabell 39 3—8 åringarnas användning av olika massmedier

______—______———_-

TV Böc- Skiv./ Se- Ra- Dags- Vecko- ker kassett rier dio tidn. tidn. % % % % % % %

(Nästan) varje dag 68 74 51 33 16 18 2 Flera ggr/v 24 14 23 13 12 9 4 Ngn gång/v 5 8 17 15 19 13 19 Mer sällan 2 4 7 25 38 26 36 Aldrig 0 1 1 13 16 34 38

årstiden.) De flesta använder TV och böcker varje dag och unge- fär 90 % mer än 3 dagar i vekcan.l

Ju yngre barnen är desto oftare är det någon som läser för dem. TV:n tycks dock användas lika oftai alla åldrar.

De flesta småbarnshushåll, 85 %, har antingen skiVSpelare eller kassettbandspelare eller båda delarna och dessa används också flitigt. Hälften av 3—8-åringarna lyssnar varje eller nästan varje dag till skivor eller kassetter.

Radion används inte tillnärmelsevis lika ofta som de medier vi hittills nämnt. Endast 28 % av barnen lyssnar på radio mer än 3 dagar i veckan. Det är många barn som nästan aldrig lyssnar på radio, 46 %. Motsvarande siffra för skivor och kassetter är 4 %.

Radiolyssnandet tycks inte vara mer utbrett i någon viss ålder. Serietidningar är populära bland småbarnen (eller möjligen de- ras föräldrar och syskon). Vart tredje barn läser eller får serietid- ning läst för sig varje dag. Det är dock ganska många barn som sällan eller aldrig läser serietidningar, 29 %. Serietidningsläsandet är mer utbrett i 6—8-årsåldern än i andra åldrar.

Dagstidningar är förutom TV och radio det massmedium som förekommer mest i småbarnshushållen. 96 % har tillgång till nå- gon dagstidning. I dessa tidningar finns dock inte mycket som at- traherar de mindre barnen. Åtminstone verkar inte föräldrarna tycka det. Dagstidningar används av barnen ungefär lika ofta som radion. En stor andel, 55 %, får aldrig eller sällan höra eller läsa något ur dagstidningar.

Veckotidningar är det minst utnyttjade mediet förutom bio. 66 % läser sällan eller aldrig någon veckotidning, några få procent läser nästan dagligen. Vart femte barn läser veckotidning någon gång i veckan. Ju äldre barnen blir, desto oftare förekommer det att de läser veckotidningar.

Besöksfrekvensen på bio kan naturligtvis inte jämföras med hur ofta man använder andra massmedier. Även här gäller ju äldre barn desto fler biobesök per år. En 3—åring går i genomsnitt 0,5 gånger per år, en 4-åring 1,9 gånger och en 5-åring 2,6 gånger. 6- åringar går 3,5 gånger, 7-åringar 4,1 och 8-åringar 4,2.

Om vi ser på barn till föräldrar med olika utbildning kan vi fin- na vissa användningsmönster. Barn till lågutbildade använder of— tare TV, skivor och kassetter, serietidningar och veckotidningar.

Barn till högutbildade använder i stället oftare böcker och dags- tidningar. När det gäller radion verkar det inte finnas några skill- nader.'

Om 50 förskolebarns relationer till TV och andra aktiviteter skrev Leni Filipson 1975 bl. a. att utelek är det enda som regelbundet kan konkurre- ra ut TV-tittandet (PUB 52 1975/ 76). Denna rapport refereras närmare sid. 1 kap. 19, om ”Föräldrarnas syn på TV's betydelse för barn — och föräldrarnas betydelse för barnens tittande.”

I ”Förskolebarn och TV” har Inga Sonesson redogjort för hur barnen i denna åldersgrupp för-

håller sig till TV och andra sysselsättningar — enligt data som hon själv tagit fram:

”TV:s popularitet

”För att kunna bedöma hur stor betydelse TV har för barnen i förhållande till andra aktiviteter som är vanliga i denna ålders- grupp, lät jag dem, med hjälp av två teckningar, välja mellan olika typer av sysselsättningar. Båda teckningarna användes i två olika versioner för att eliminera eventuella systematiska mätfel. Teck- ningar av samma typ har tidigare med framgång använts av J. R. Brown m.fl. (1974)* i deras undersökningar av olika mediers funktioner för engelska skolbarn.

Barnens val av favoritsysselsättning

På den första teckningen fick barnen välja mellan följande åtta aktiviteter: 1 titta i en bilderbok, 2 vara tillsammans med mamma, 3 leka med sig själv, 4 spela på grammofon/ band, 5 titta på TV, 6 läsa serietidning, 7 lyssna på radio, 8 leka med andra barn. Denna första teckning hade även funktionen att skapa en triv- sam inledning på barnens intervju. Sedan intervjuaren hade pre— senterat sig och försäkrat sig om att hon pratade med rätt barn, tog hon fram teckningen och förklarade, att den visade olika saker som barn kan hitta på. Därefter frågade hon: *Vilken av dessa sa- ker tycker du är allra roligast att göra?” Intervjuaren förklarade vad de första situationerna föreställde och försökte sedan aktivera barnet, så att det självt berättade om de återstående aktiviteterna. De flesta barnen tyckte detta var roligt och de flesta symboler- na fungerade bra. Sämst var nr 6 ”läsa serietidning”. Här fick man ofta hjälpa dem. Vidare tolkade många barn bild nr 2 mera kon- ' PUB 1980:2 sid. kret än vad som ursprungligen var meningen. De uppfattade den- 14—16- na situation som ”Man kan vara ute och gå med mamma”, vilket *Hänv_ t. Sonessons litt- säkert är en bidragande orsak till att så få barn (2 %) valde detta fört.

alternativ. Att promenera är inte denna åldersgrupps favoritsys- selsättning.

Barnen fick välja de tre aktiviteter de tyckte var roligast, samt den de tyckte var tråkigast. Vidare försökte vi få dem att motivera både de positiva och det negativa valet.

Tabell 40 Åtta aktiviteters popularitet och impopularitet

1. val 2. val 3. val Negativt val % % % % Titta på TV 44 27 13 0 Lyssna på grammo- fon/ band 23 27 17 6 Leka med andra barn 18 14 22 8 Läsa serie- tidning 8 8 9 7 Titta i en bok 3 9 15 16 Lyssna på radio 2 9 13 28 Vara med mamma 2 2 6 17 Leka ensam 2 4 5 19 Summa% 102 100 100 101 N (253) (252) (252) (250)

___—_!

Av tabell 40 framgår mycket klart hur populärt TV är bland barnen. ”Titta på TV” intar en klar första plats bland de åtta olika aktiviteterna. Om man vill ifrågasätta validiteten i denna mätme- tod kan man kanske framhäva, att nästan alla barnen var infor- merade om vårt besök och att de flesta visste om, att vi skulle pra- ta med dem om TV. Detta kan givetvis ha inverkat något på sva- ren, men knappast ha förorsakat TV:s odiskutabla första place- ring. Även bland de barn som inte valt TV som första alternativ väljer de flesta detta som sitt andra, och endast ett barn svarade, att TV var den tråkigaste av de åtta olika sysselsättningarna.

Att lyssna på grammofon eller bandspelare är också mycket po- pulärt. Denna aktivitet intar en klar andraplacering efter TV. En del av denna popularitet kan kanske förklaras av det faktum, att barnen i denna åldersgrupp precis har hunnit till ett stadium, i vil- ket många får tillstånd att själva, ensamma få syssla med denna apparatur. Detta beteende får därför i sig själv en status som del- vis kan förklara dess popularitet. Detta faktum har tidigare fram- hävts både av v Feilitzen (1972) som anser att barnen känner sig äldre, när de spelar grammofon, och av Lyle och Hoffman (1976) som fann att förskolebarn i större utsträckning hade tillgång till att själva spela grammofon än till att lyssna på radio.

Först på tredje plats, både i det första och andra valet, kommer aktiviteten ”Att leka med andra barn”.

På frågan varför det var allra roligast att titta på TV svarade den största delen av de barn som hade valt TV som den roligaste sysselsättningen: ”Bamprogrammen”. TV:s popularitet är emeller-

fll

"Vara Z hltillsammans med mamma" 2 %

"Titta i-en bilderbok" 3 %

"Spela pa grammofon eller band" 23 %

"Leka med sig själv" 2 %

"Titta på TV" kl. O/c.

"Lasa ser1efidning" 8 %

POV m % S*

6 J, ),. "Leka med andra barn" Fig.6Barnensval(ipro-

1 8 0/0 cent) av favoritsysselsätt- ning. (N = 253).

"Lyssna på radio" 2 %

' I. Sonesson ””Förskole- barn och TV”. Malmö 1979 Sid. 42—45.

tid inte enbart knuten till vissa bestämda program, utan har också samband med dess Specifika mediakarakteristika; det finns både bild och ljud. Detta kan indirekt utläsas av barnens svar på frågor om andra medier. Att radiolyssning var den tråkigaste sysselsätt- ningen motiverade 54 procent av de barn som ansåg detta med svaret, ”Det finns inga bilder, bara prat” och 44 procent av de barn som tyckte att titta i böcker var tråkigast, motiverade detta svar med att de inte kunde läsa.

I Sverige har liknande resultat tidigare redovisats av v Feilitzen (1972) som framhäver, att olika mediers icke-innehållsmässiga ka- rakteristika ofta är avgörande för vilket medium barnen väljer vid en bestämd tidpunkt. Sålunda ansåg föräldrar till barn i 5—6 års- åldern, att det var den rent formella egenskapen hos TV att ha bå- de bild och ljud, som betydde mest för denna åldersgrupp.”'

TV och läsning

En av de TV-frågor som uppmärksammats mycket de senaste åren i Sve- rige är TV som konkurrent till andra och kanske mer önskvärda syssel— sättningar. En sådan sysselsättning är läsning av olika slags material.

Bl. a. därför att Vincent Greaney vid universitetet i Dublin har gjort en utmärkt sammanställning av material som behandlar denna fråga, skall vi ägna några sidor åt denna. Referatet bygger på en uppsats, som Gre- aney presenterade 1978 vid en världskongress i Hamburg om läsning, ”Factors Related to Amount and Type of Leisure Time Reading. ” ( Fakto- rer som hänger samman med mängden och typen av läsning på fritiden.

Bland 13-åringar ii USA läser 78 % någonting för ro skull åtminstone- 1 gång/veckan.

Engelska resultat visar att barn läser i genomsnitt 3 böcker/mån. och att ökningen i läsning av böcker har ökat mycket litet från mitten av 50- talet till början av 70-talet.

En undersökning från Skottland rapporterade 1977 att barn 8—15-års- gruppen läser 1,5 böcker och något mer än 4 tidningar och seriemagasin per vecka.

Helt nyligen visade en irländsk undersökning att något mer än 60 % av eleverna i senior primary school (15—1 8 år) ägnar sig åt fritidsläsning åt- minstone 1/ 2 timme/dag.

Det är svårt att jämföra dessa resultat bl. a. därför att mätmetoden och definitioner av studerade faktorer växlar. Det tycks dock vara en all- män uppfattning att fiction föredras framför annat material, särskilt bland flickor, att poesi är mindre populärt än prosa och att mycket av fictionsmaterialet är ganska värdelöst med vuxnas mått mätt. (Vilka vux- nas mått som avses, ””vanliga människors” eller professionella pedago- gers framgår ej. K. E.)

Resultaten tyder inte på att läsningen skulle ha minskat efter TV:s in- träde på scenen.

I den aktuella undersökningen kom läsning på 7:e plats efter följande fritidsaktiviteter. listade i rangordning

. Utomhuslek och sport, hobbies TV-tittande

Göra ingenting Oorganiserad lek Hjälpa till i hemmet Organiserad lek Allt slags läsande (ej läxor)

HPI—”PW!”—

Först därefter kom Läxläsning Radiolyssnande '

Förf. (Greaney) gör följande översikt över vad som tidigare skrivits om TV”s betydelse för läsning.

En litteraturgenomgång tyder på att TV inte påverkar läsning av böcker i någon nämnvärd grad. I en kanadensisk undersökning som utfördes i en stad med och en utan TV fann man inga Säkerställda skillnader i fråga om antalet lästa böcker per månad vid jämförelse mellan barnen i de två städerna.2

Däremot har en rad undersökningar rapporterat att TV klart påverkat omfattningen av serie-läsningen. Denna gick ner, troligen därför att de behov av fantiserande som tidigare kanaliserades genom seriemagasinen bättre tillgodoses genom TV än behovet av material om verkligheten. Man har nämligen inte funnit motsvarande nergång i läsning av tidningar och faktabetonade tidskrifter.

Sambandet mellan TV-tittande och läsning är överhuvudtaget inte starkt. Även om Whitehead m. fl. fann ett visst negativt samband mellan mängden av TV-tittande och läsmängden kunde de samtidigt rapportera att ett stort antal storläsare (3 böcker eHer mer per månad) också tittade mycket på TV (mer än 2 tim./kväll) medan andra tittade litet. På liknande sätt fanns det stortittare som läste mycket och sådana som läste lite. Det ser också ut som om många barn under sin uppväxt har fått lära sig hur man kan titta en hel del på TV utan att för den skull offra andra aktiviteter (Lyle och Hoffman 1971).

I Greaneys egen (irländska) undersökning, där den tid barnen ägnade åt läsning användes som läsmått (i stället för antal böcker) fanns inget säkerställt samband vare sig mellan TV-tittande och bokläsning eller mellan TV—tittande och serieläsning. Elever i områden, där man bara kunde ta in en kanal, läste dock något mer serier än andra.

Trots konkurrensen från TV, läste flertalet barn någonting och huvudsakligen böcker, någon gång under den studerade 3-

' .. - .. | 1- ' () er dagarspenoden. Det kan dock noteras att en hel del av låsningen agde så?;ågi'i'å'åfnk mm rum. möjligen bero på att D i sången på natten (33 %) irländsk radio inte har 13 mellan 1.1. 1500—1700 (13 %) mycket ”Pop-musk”-

(Graney s kommentar.)

[:| i sängen på söndagsmorgonen (6 %) dvs. på tider då barnen inte hade tillgång till TV antingen på grund av 2 SCh'amm ”58—59 programtidema eller på grund av föräldrarnas regler.3 3 Ref. av Greaney.

' I serien New Accents, red. Terance Hawkes, London 1979.

2 Centre for Contempo- rary Cultural Studies, Univ. of Birmingham, 1975.

Kommentar:

I en slutkommentar vill förf. dra uppmärksamheten till att de faktorer som brukar användas för att förklara hur mycket barn läser, och som var för sig ger klara samband, sammanlagt endast ”förklarar” 23 % av variationerna i fråga om bokläsning och 7 % av variationerna beträffan- de serieläsning. Det rör sig här om så starka faktorer som ålder, kön, läs- förmåga, ”medlemskap i bibliotek””, mängden fritid, hemmets socio-eko- nomiska status, familjens storlek, nummer av syskonen, TV i hemmet, mottagningsförhållanden (antal kanaler och likn.), radio i hemmet, sko- lans belägenhet, en- eller två-könad skola.

Om man trots alla dessa faktorer inte får en högre förklaringsprocent än 23 %, kan detta kasta ett visst ljus över det samband på 31 % som er- hållits i SG-projektet mellan mängden TV-våld och aggressivitet, och som där betecknades som ganska lågt (”modest”). Jämfört med vard man brukar få för samband när man söker förklara olikheter i männi- skors sociala beteenden och förhållanden bör 0,31 snarast betraktas som ett högt värde. (K. E.)

Bildmedia som förmedlare av ””livsstilar” och attribut till sådana

Inspirerad av den aktuella debatten om filmens roll som spridare av s. k. livsstilar och den inbyggda reklamen för de yttre kännetecknen på såda- na modevågor, har jag läst ett antal huvudsakligen marxistiskt orientera- de forskningsrapporter från den s. k. Birminghamskolan. De är samlade i ”Subculture: The Meaning of Style” av Dick Hebdize' och ”Resistance through Rituals2 och skrivna av sociologer med kulturantropologisk in- riktning.

De livsstilsbegrepp och de analyser av livsstilars uppkomst, innebörd och funktion som man möter i dessa uppsatser är intressanta och inte så ytliga som oftast är fallet i den pågående svenska diskussionen. I ett ka- pitel av den sistnämnda boken, ”Spridning (”diffusion”) och kommersi- ell neutralisering för massdistribution (””defusion”) av stil”” behandlar John Clarke olika mediers roll när det gäller att föra ut innehållet i och tecknen på olika ”livsstilar” på en marknad utanför de miljöer där de ursprungligen uppstod. '

I motsats till själva livsstilsstudiema utgår dessa resonemang från för- fattarens — i och för sig intressanta — teorier men saknar empiriskt un- derlag. Detta förhållande i kombination med att musiken intar en helt central ställning i alla uppsatserna, medan film och TV bara nämns i förbifarten, är anledningen till att jag här inte går närmare in på de nämnda arbetena. Då de förekommit i den svenska debatten, har jag dels velat markera att de inte är förbigångna, dels påminna om deras existens. (K. E.)

Tidningsklipp: ””lO—lZ-åringar läser mest litteratur köpt i kiosken

;o.— 1 2-åringgr [ "sar mest litteratur högst i kiosken

10—12-åringamas läsvanor do- mineras start av kiosklitteratu- ren. Alla läser mer en en serie- tidning i veckan. Det de läser köper de i kiosker. Att handla i bokhandel är mindre vanligt Bara hälften lånar böcker på biblioteket.

En studie av mellanstadieele- vemas läsvanor har gjorts inom högskolan i Kalmar. Den visar på ett dåligt intresse för böcker, medan serietidningarna är myc— ket populära. lll procent av eleverna läser mer än en bok i veckan. Men lika många laser ingen eller hogst 1—2 böcker om året. Flickorna laser betydligt flitigare än pojkarna.

Alla pojkarna i fyran. femman och sexan läser mer än en serietidning i veckan. Flickoma läscr något mindre. [fyran läser 70 procent mer än en serietid— ning. Sedan ökar detta läsande så att 90 procent av flickorna i sexan läser mer änlen serietid- ning.

(>—

Halften av ungdomarna får böcker i present. En stor del köperi kiosker. Men en av fyra går aldrig i bokhandel. 40 pro- cent lånar inte på biblioteket.

Heelst vill eleverna läsa om djur och fantasifigurer. 'Att läsa om vuxna är inte popular-t. "Aventyr. mysterier och deckar- historicr" tilldrar sig stort in- tresse.

Enbart ll1ckorna läser om var- dag:;himdulser. kärlek cllr'r dik- tcr. När det gäller krig, våld och slagsmål är förhållandet det motsatta. Pojkdominans galler också for "fakta, upptäckter och uppfinningar".

(Ur Aftonbladet)

Kamrater-nas påverkan gäller om man skall läsa en bok. Lärarens inflytande år obefint- ligt.

I den enkät som skickats ut från högskolan till eleverna ställs frågan hur en bok bör vara för att locka till större läslust. Flickoma svarar längre, billiga- re och lättare att hitta i nämnd ordning. Pajkarna vill främst ha billigare böcker men också mer bilder i dem. Alla kräver att boken skall vara spännande. Andra önskemål är icke våld. rolig och mera serie-fortsätt- rungsbockcr.

(>

Böcker blir i första hand om- lyckta när det händer mycket, man lär sig mycket. de är verkliga. fint skrivna, lättlästa. har tydliga bilder och när bovar- na grips på slutet.

Icke omtyckta böcker är de långa, overkliga. bamslrga och de med liten strl. '

Någon boktoppslista bland ungdomarna hurintc högskolan- gjort. Men de populäraste böc- kerna är de masspmducerande Kitty-_ Marylou-, Lotta och Britta-böckerna. Motsvarande för pojkarna är Hemliga Sjuan och Fem-böckerna. Bröderna i/ejonhjårta. Madicken. Sunnan- ung, Kulla-Gulin, Lilla huset på prärien. Bigglcsböckcr och Ro- bin llood är också populära.

Författat-namn som Air bekan- ta bland ungarna är Astrid Lind- gren. Enid Blyton. Julcs Verne, Mux Lundgren. Rudyard Kipling och Alfred Hitchcock.

Avsnitt 2 Inlärning

Kapitel 16 Vad och hur barnen lär av TV

Inledning av K. E. Detta kapitel omfattar referat av och citat från: C. v. Feilitzen m. fl. ”Blunda inte för barnens tittande”. 1977.

G. M. Stein m. fl. ”The effect of a television note upon rule adoption be- havior of children”i Children Development. 1972 nr 3 R. H. Walters m. fl. ”Inhibition and disinhibition of responses through em- pathic learning” i Canadian Journal of Psychology 1963 nr 6

R. M. Liebert m. fl. ”The Early Window”. 1973

D. L. Krebs ”A ltruism — an examination of the concept and a review of the Iiterature”i Psychological Bulletin 1970 nr 73

G. Comstock m. fl. ”Television and Human Behavior”. l978

Edgar och Edgar ”Television Violence and Socialization Theory”i Public Opionion Quarterly 1971—72. Vol 35 nr 4

Vad och hur barnen lär av TV

Inledning

”Skall vi verkligen låta våra barn lyssna till historier som vem som helst hittar på och därmed planterar sådana uppfattningar i deras sinnen som ofta går tvärt emot vad vi anser att de bör omfatta som vuxna?” — Pla— ton. Republiken.

Detta är en evig fråga som var och en måste ta ställning till. Vi skall inte tro att vi kommer ifrån så grundläggande problem genom att hän- visa till forskningsresultat. Det är naturligt att man inte vill att barnen skall lära sig att omfatta åsikter som man själv är emot. Men var skulle vi vara i dag och var hamnar vi, mänskligt sett, om vi inte låter barnen komma i kontakt med nya fakta och åsikter? Avvägningen mellan dessa motstridiga intressen är av moralisk/ politisk natur. Här är det inte fråga om statistik.

Det är intressant att Platon tar upp ”historierna” som det centrala problemet och inte den officiella undervisningens innehåll. Han var på det klara med att effekterna av det som i dag kallas ”incidental learn— ing” — inlärning i förbifarten — har minst lika stor betydelse som ”pur- poseful learning” — medveten inlärning, i varje fall när det gäller åsikter.

Av tradition har vi nämligen reserverat begreppet inlärning för såda- na kunskaper och värderingar som samhället betraktar som positiva, dvs. värdefulla för det existerande samhällets fortbestånd med ett ”la- gom” mått av utveckling. Till inlärningsbegreppet är också knutet vissa föreställningar om att det rör sig om medvetna och avsiktliga processer både hos den som lär ut och hos den som lär sig.

Denna traditionella definition av inlärning har länge blockerat insik- ten om att alla människor ständigt är indragna i medvetna och omed- vetna inlärningsprocesser, där man på olika sätt tillgodogör sig allt vad ens sinnen tar emot. De ord, bilder och upplevelser som förmedlas ge- nom TV utgör inte något undantag från denna grundregel. Att se på TV är att lära sig.

Därför är det svårt att ur ett mycket omfattande material skilja ut vad som är mest motiverat att föra samman i inlärningsavsnittet. Att denna skiljelinje är svår att upprätthålla även för andra framgår bl. a. av att många författare ofta växlar över från ett visst ämne till mer eller min— dre traditionella inlärningsaspekter. Särskilt tydligt är detta när man be- handlar barns inställning till TV och föräldrarnas syn på barnens TV- tittande och TV-våld.

Det är signifikativt att man i de senare fallen talar om påverkan i stäl- let för om inlärning. När man använder ordet inlärning underförstås att sådan äger rum och man ägnar uppmärksamheten åt under vilka om- ständigheter och i vilken omfattning detta sker. I förbindelse med be- greppet påverkan råder däremot sedvänjan att ifrågasätta om denna överhuvudtaget äger rum.

Även om jag personligen inte instämmer med denna artificiella och sakligt omotiverade uppdelning har jag i viss mån anpassat rapporten till de refererade arbetenas sätt att vinkla inlärning av olika typer av kunskap. Sålunda har inlärning av våldsbeteenden behandlats i ett eget avsnitt. På tvärs mot traditionerna har jag däremot fört in inlärning av köns- och yrkesroller under avsnittet om inlärning.

Här har jag också fogat in något om sagornas betydelse liksom de bå— da kapitlen ”Vilka behov fyller TV-tittandet för barn” samt ”Föräld— rarnas syn på TV*s betydelse för barn — och föräldrarnas betydelse för barnens tittande”, som inte enbart men till stora delar behandlar olika inlämingsaspekter.

De i den föreliggande rapporten behandlade arbeten som enligt min uppfattning ger mest och bäst information om inlärning är Bettelheims ”Sagornas förtrollade värld”, Rönnberg/ Sjögrens ”Lära för skolan eller leka för livet” samt ”Sesame Street — undervisningsshow eller kulturko- lonialism”. 1

Två andra kapitel som också placerats in under inlärningsavsnittet är Nobles” ”Interaktion med figurer i TV-rutan”, — som egentligen handlar om social inlärning — samt ”reklam i TV”.

Eftersom en förutsättning för inlärning är någon form av förståelse, skulle även kap. lO, ”Programförståelse” ha kunnat föras till det aktuel- la avsnittet.

Himmelweits klassiska arbete från 1958, ”Barn och television”, som behandlar många olika aspekter av barns TV—tittande, har placerats i detta avsnitt därför att hennes frågeställningar och angreppsvinklar till stor del är traditionellt pedagogiska och har anknytning till skolans värld vilket var utmärkande för TV-forskningen på 1950-talet.

Gemensamt för de studier som jag träffat på som behandlar använd- ning av film och TV i vanligt skolarbete är deras triviala karaktär och truistiska resultat. Det säger sig självt att film och TV på samma sätt som planscher, uppstoppade fåglar och exkursioner i naturen kan funge- ra som utgångspunkter och stimulans för undervisningen. Resultaten beror mest på hur läraren kan bygga vidare på materialet.

Ironiskt nog har detta hämmat utvecklingen av s.k. undervisnings- filrn. Hurdan en film än är finns det alltid lärare som kan intyga att de haft nytta av den i undervisningen. Härmed visar de endast att de är goda lärare men inte att filmen är bra.

I ”Blunda inte” finner vi följande allmänna synpunkter på inlärning: ”Barn får en mängd kunskaper från TV, både barn- och vuxenpro— gram. I första hand lär barn — liksom vuxna — sådant som anknyter till deras erfarenhet och situation, medan det är svårare att lära något helt obelkant. Som en mycket allmän tumregel gäller också att barn lär lätta—

] Se även kommentar sid. 12 i ”Inledning".

' Blunda inte, sid. 73—75.

2 Blunda inte, sid. 76. 3 Sid. 26].

re när de är känslomässigt engagerade, t. ex. när de tycker programmet är roligt eller när de identifierar sig.

Barns erfarenhet och situation förändras både med ålder och med miljö. Barn med olika social bakgrund, t. ex., hämtar därför olika sorters kunskaper från TV. Detta innebär också att de barn som har mest erfa— renhet, de som kan mer redan innan, tycks lära mest av programmen. Ät— minstone gäller detta de kunskaper programmen avser att förmedla. Det finns alltså stor risk för att TV bidrar till att öka existerande kunskapsklyf— tor mellan barn med olika känslomässiga och sociala förutsättningar.

I det långa loppet hämtar barn kanske mest information från TV om den värld de inte själva möter i praktiken. Och just eftersom denna värld till stor del också ligger utanför familjens, kamraternas och skolans erfaren- hetssfär, tycks den sociala bakgrunden i viss mån sättas ur spel . . .”'

Kommentar:

Dessa två mekanismer fungerar delvis som motvikter till varandra, men innebär också att de barn som har minst kunskaper relativt sett lär sig mest av fiction-program. Detta stämmer med barnens egna uppgifter sid. 125, 239, 243. (K. E.)

”Men också underhållning berättar om fakta. I kapitlet Inköp av utländska TV-program diskuteras den sneda och ensidiga bild av t. ex. män och kvinnor och minoritetsgrupper som de utländska underhållningsprogrammen ger. Barn är storkonsumenter av un- derhållningsprogram. De lär sig om människor och samhällen ge- nom dessa program. Gång på gång möter de likartade, schablon- mässiga och felaktiga bilder.”2

”Värderingarna i TV ger mer kumulativa effekter

Ju oftare och ju mer konsekvent de uppträder Ju mer stereotypa de presenterade åsikterna är Ju mer de är klädda i dramatisk form ( ”fiction ”) Ju större tittarnas intresse är för den förmedlade informationen Ju mindre fullständiga de egna kunskaperna är och ju mindre kunskap- tiIlskott som kommer från andra källor

6. Ju mer positiva mottagarna är till mediet som sådant.”3

MFF—kw.—

Förf. påminner dock om att den vanliga masskommunikationsforsk- ningens regler inte är direkt tillämpliga när det gäller TV:s generella på- verkan. Den vanliga forskningen har nämligen i allmänhet studerat ef- fekterna av kampanjer som fört ut medvetna budskap, medan TV hu- vudsakligen för ut omedvetna budskap eller budskap som tas emot på det omedvetna planet.

Trots dessa skillnader menar förf. att följande mekanismer som är välkända från masskommunikationsforsknignen också är verksamma när det gäller TV-påverkan, nämligen

l. Selektiv mottagning: man lägger märke till, plockar ut och kommer ihåg de komponenter i ett program som är på linje med ens egen grundinställning och intresseinriktning

2. Källans tillförlitlighet: hur man uppfattar denna har betydelse för hur man tar emot ”budskapet”

3. Bumerangeffekten: viss information kan verka avskräckande oavsett avsikten med programmet

4. Den sovande effekten: mottagaren drar efter hand större växlar på den mottagna informationen än vad som egentligen låg i denna. Här- vid gäller att preciserad information ger minskade effekter alltefter som tiden går medan kraften hos generaliseringar ökar med tiden.”1

Pro-socialt beteende

På linje med att ”positiva lärdomar” betraktas som inlärning har jag i detta kapitel fört in några resultat om ”pro-socialt” beteende, som inte passar in någon annanstans i rapporten.

Referatet (sid. 467 i föreliggande rapport) av Stein och Friedrichs experiment med prosocialt beteende - att samarbeta med andra barn och följa spelets regler — visade att detta endast gällde barn från hem med låg socio-ekonomisk status. Detta resultat skiljer sig således från den ge- nerella regel som uttryckts i ”Blunda inte” och som citerats på föregåen- de sida.

I ett par laboratorieexperiment har Stein och Bryan samt Walters, Leat och Mezei visat att föredömen i TV-program kan öka olika former av självkontroll i det förra fallet när det gäller att följa uppställda regler, i det andra att motstå frestelser.”

Liebert m.fl. refererar i ”The Early Window” följande om några ex- periment av Bryan och Walbek från 1970: ”De undersökta effekterna av två undervisningsmetoder — direkta instruktioner resp. exempel — på barns benägenhet att dela med sig.” Man jämförde tre grupper av 9—10- åringar, som spelade bowling och fick priser när det gick bra för dem. Den första gruppen fick se ett TV-program med barn som gjorde samma sak och gav bort en del av prissumman till något välgörande ändamål. Likaså den andra gruppen, där förebilden på TV dessutom talade om hur bra det var att dela med sig. Den tredje gruppens förebild behöll prissumman för sig själv. Hela proceduren upprepades därefter. Då visa- de det sig att de barn som haft generösa förebilder själva blev mest givmil- da, men att de verbala tilläggen inte givit någon extra effekt. Minst generö- sa var de barn som sett att barnen på TV behöll prispengarna för egen del.

Dessa resultat inskränkte sig inte till 9—lO-åringama. I sitt laboratori- um testade Bryan 550 barn mellan 6 och 11 år från olika geografiska områden och fick liknande resultat. Dessa får ytterligare stöd av flera undersökningar som visar på liknande positiva effekter med levande oegennyttiga eller själviska förebilder!”

' Ref. fr. sid 229—232.

2 S. M. Stein och J. H. Bryan, "The effect of a television note upon rule adaption behavior of children” i Child Deve- lopment. 1972. No 43 sid. 268—273.

3 R. H. Walter, M. Le- at 0. L. Mezei. ”Inhibi- tion and disinhibition of responses through em- pathic learning” i Cana- dian Journal of Psycho- logy. 1963 No 6 sid. 235—243.

' Liebert m. fl. ”The Early Window” sid. 90, där förf. hänvisar till oli- ka arbeten av J. H. Bry- an och N. B. Walbek, bl. a. ”Practicing and Practising generosity: Children's actions and relations” i Child Deve- lopment No 41 sid. 329451

5 D. L. Krebs. ”Altru- ism — an examination of the concept and a review of the literature” i Psy- chological Bulletin. 1970. No 73. sid. 258—302.

Kommentar:

Det är inte ovanligt att man avvisar resultat av denna positiva karaktär som ointressanta med hänvisning till att altruistiskt beteende som utgår från imitation och inte från integrerade känslor dels inte är något värt, dels inte kommer att tillämpas ute i verkligheten. Det torde här röra sig om en sammanblandning av moraliserande aspekter och en effektivitets- bedömning. Den förra kan vi här lämna åsido. Om den andra gäller vis- serligen den allmänna tveksamheten om laboratorieresultatens allmän- nare tillämplighet men inte i högre grad än i fråga om imitation/in- lärning av negativa effekter. Skillnaden ligger snarare i att medan TV förser barnen med en jämn ström av negativa förebilder, medan de posi- tiva är mera sparsamt förekommande.

Det här förda resonemanget har inget att göra med ett annat problem som rapporterats i samband med Sesame Street. Man lärde där ut be- tydelsen av begreppet samarbete men på ett så teoretiskt sätt att kunska- pen stannade vid själva ordet och inte kunde omsättas i handling.

Liksom på andra områden återfinns de mest intressanta resonemang- en i G. Comstock m. fl. De tar bland annat upp frågan om hur barn lär sig att lära och att skilja väsentlig information från oväsentlig. Sidorna 261—287 rekommenderas till den intresserade.

Patricia H. Edgar och Donald E. Edgar är ett par australiska pedago- ger som studerat TV's betydelse för barnens socialisering (övertagande av samhällets normer) i förhållande till andra faktorer. Inför detta arbe- te publicerade de sina antaganden i schematisk form. Dessa får här tjäna som avstamp för avsnittets olika kapitel om inlärning.

”TV är bara en av många normöverförande faktorer som har att göra med våldet i mass—samhället, nämligen som nedan:

Sociologiska förhållanden

[] fysisk miljö [] socialiseringsfaktorer: explicita sociala värderingar implicita sociala värderingar föräldrarnas värderingar kamraternas värderingar

' + Psykologiska —> Beteende faktorer

E! TV-faktorer

Dessutom måste man ta hänsyn till sådana ”normerande” faktorer som information, sanktioner, återföring och roll-modeller. Vi har samlat alla

dessa faktorer i nedanstående modell för uppkomsten (och studiet) av TV-effekter:

Sociala förhållanden

A. Sociala faktorer som gyn- nar våld — explicit —implicit

B. Familjen och/eller kam- ratgruppen dåligt integre- rad i sarnhället alt. dåliga

kontakter med familj och kamrater

C. Låg socio-ekonomisk sta- tus. Inadekvat fysisk miljö

K ommentar:

Psykologiska förhållanden

D.

Li.;

Intresse för och behov av att ”fylla ut tiden” (”time- fillers”)

Låg intelligenskvot Brist på kritisk förmåga.

I barnets världbild ingår en positiv syn på våld

TV-faktorer

H.

I.

Mängden TV-tittande

Konsumtion av våld i fic- tion-form

Upprepning av positiv uppskattning av våld

Resultat

K.

L.

M.

Påverkan (förstärkning) av värderingar angående våld?

Antisociala attityder och asocialt beteende?

Brottsligt beteende?'

Man kan byta ut ordet våld mot könsfördomar, yrkesfördomar och etniska fördomar utan att schemat förlorar mycket i tillämplighet.

(K. E.)

' Edgar och Edgar, ”Te- levision Violence and Socialization Theory”. Public Opinion Quaterly 1971—72 Vol. 35. No 4 sid. 608—609.

Kapitel 17 Saga eller TV eller saga i TV

Detta kapitel omfattar utdrag ur

Bruno Bettelheims ”The Uses of Enchantment” — Sagans förtrollade värld, 1978.

Inledning av K. E.

1 Jag polemiserar inte mot de föräldrar som anser att ingenting går upp mot att de själva lä- ser sagor för sina barn — påminner bara om att det finns andra grupper av föräldrar/barn.

Saga eller TV eller saga i TV

Inledning

Det kan se ut som om mycket av det som Bettelheim skriver om barnens behov av skräckfyllda ingredienser i sagorna skulle vara oförenligt med mina kommentarer i kapitel 12 om ”Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV-tittande”. Detta motsatsförhållande är bara sken- bart. De sago- och barnprogram som jag talar om kallas visserligen för sagor av TV, föräldrar och TV-forskare. Men de uppfyller alldrig Bet- telheims definitioner på en riktig saga. De skrämmande inslag som de innehåller fyller därför inte heller samma funktioner som de som ingår i en ”äkta saga”. De kan heller aldrig motiveras eller negligeras med hän- visning till vad Bettelheim skriver om sina sagor.

Det är just för att tackla den rådande begreppsförvirringen om bar- nens behov av skräck som jag funnit det angeläget att låta läsaren kom- ma i kontakt med Bettelheims fördjupade och fördjupande syn på hithö- rande problem. Även om här endast finns utrymme för några få lösryck- ta avsnitt ur en hel bok bör dessa citat ändå ge antydningar om hur komplicerad denna fråga är och att den aldrig kan avfärdas med för- enklande och förringande klichéer.

Den viktigaste lärdomen av Bettelheims arbete har dock inte att göra med skrämselinslagen i de program som nu visas i TV. Det viktigaste budskapet är att de flesta barn idag inte kommer i någon kontakt med ”äkta sagor” och därmed går miste om den hjälp till utveckling som dessa skulle kunna ge.

Bettelheim betonar mycket starkt det extra utbyte som barnet får av en saga genom att det är någon av föräldrarna som läser den och att det blir en form av gemensam upplevelse. Detta skulle kunna tala för att TV är ett olämpligt medium även för ”äkta sagor”. Som alltid är det dock fråga om en avvägning mellan det bästa och det goda. Om flertalet för- äldrar aldrig kommer sig för med att läsa äkta sagor för barnen, är det kanske bättre att de får höra dem i TV än inte alls — gärna berättade av samma person som så småningom blir ett välkänt ansikte.l Det kan till och med förhålla sig så att det speciella med videogrammen — att man väljer själv efter behov och kan repetera programmet — gör denna teknik särskilt lämplig för sagoberättande — i de fall där den bästa lösningen in- te kan åstadkommas. Vi får inte glömma bort att många av de föräldrar som enligt idealet borde berätta sagorna inte själva känner till dessa.

Många föräldrar är själva produkter av TV-åldern. Kanske behöver de lära sig rödluvan tillsammans med sina barn.

Med ovanstående resonemang sällar jag mig inte till dem som betrak- tar TV/ Video som en barnvakt. Färdiggjorda program kan aldrig ersätta småprat om datt och ditt mellan barn och föräldrar — en opretentiös samvaro utan någon särskild beteckning då både känslor och normer ut- vecklas. Å andra sidan kan det inte ligga något ont i att denna samvaro kompletteras med ”elektroniskt material”, så länga det sker på ett vettigt sätt i en rimlig omfattning.

Sagan förhåller sig till TV på ett mycket komplicerat sätt. Jag skall något gå in på tre aspekter — fiction som saga, sagor i TV för barn och det sagoberättande som inte blir av på grund av TV.

Som bekant ser de flesta barn fictionprogram som är avsedda för vux— na. Man har en benägenhet att bortse från dessa program därför att man inte räknar med att barnen skall förstå dem, varmed man avser att har- nen inte uppfattar samma handling som de vuxna. Många sätter likhets- tecken mellan detta och att programmen inte existerar för barnen. Men detta är fel. Barnen förstår på sitt vis och får ut sin historia och sina er- farenheter — ofta mera av detaljerna än av helheten. Detta är kanske lyckligt, eftersom de vuxnas fiction ofta har karaktären av onda sagor som utspelar sig i verkligheten utan sagans distans. Om fictionprogram— men säger barnen själva att de lär ut ”om livet”. Fiction har intagit sa- gans plats men utan att fylla sagans funktioner.

Utan att förringa värdet av roande och pedagogiska sagor i TV:s barnprogram finns skäl att befara att många föräldrar tror att dessa fyl- ler barnens behov av sagor och inte läser eller berättar några sagor själva för sina barn. Bettelheim beskriver på ett fascinerande sätt skillnaden mellan ”äkta sagor” och förenklade ”sagosnuttar” liksom skillnaden mellan mekaniskt och/eller mediaförmedlade och personligt berättade sagor. Om han har rätt har vi anledning att sörja varje äkta och direkt— berättad saga som inte blir berättad därför att den ersätts av TV-sagor utan att kunna ersättas.

Många frågar kanske: varför så mycket väsen för en saga, för sagor betraktas närmast som ett slags godis, något gott och trevligt men inte nödvändigt. Andra ser sagor som en form för förmedling av olika slags information, vilket ungefär är vad TV-sagoma gör. Andra åter betraktar dem som en ritual före sänggåendet, som en profan aftonbön som mar— kerar dagens slut för barnet. _

Efter att haläst Bruno Bettelheims ”The Uses of Enchantment, The Meaning and Importance of Fairy Tales”,l som också finns på svenska med den något missvisande titeln ”Sagans förtrollade värld. Folksagor— nas innebörd och betydelse”2 får man en helt annan bild av sagornas betydelse, nämligen som ett viktigt stöd för barnets utveckling och psy- kiska balans under en barnsdomsperiod som för alla barn är full av dra- matiska svårigheter och konflikter.

Detta har relevans i det aktuella sammanhanget av två skäl. För det ' New York 1976- första är det möjligt att SR's i detta avseende torftiga bruk av TV och 2 Almquist och Wiksell, föräldrarnas bruk av barn-TV istället för sagoberättande berövar många Uppsala 1979.

barn den portion av ”riktiga sagor” som de skulle behöva för sin utveck- ling. För det andra är det möjligt att TV och andra bildmedia skulle kunna förmedla mera av vad sagorna har att ge om de som gör program- men vore mera medvetna om sagornas olika funktioner.

Eftersom denna rapport bl. a. skall ta fram material som både visar vad barnen missar på grund av TV och på vilket sätt TV och video skul- le kunna ge positiva bidrag till barnets uppväxtsituation har jag försökt att välja ut några centrala partier från Bettelheim som direkt eller indi- rekt belyser sådana frågor — även om Bettelheim skriver om sagor me- dan vi är intresserade av bildmedia.

Vad Bettelheim skriver är så fundamentalt för förståelsen av barns ut- veckling mot förståelse av sig själva, av verkligheten och de budskap som möter dem i olika media, att jag placerat detta kapitel först i avsnit- tet om inlärning som en resonansbotten för efterföljande mer faktaori- enterande information.

Utdrag från ”Sagans förtrollade värld”

Om meningen med livet

”Tyvärr vill många föräldrar att deras barn skall fungera psykiskt på precis samma sätt som de själva gör — som om mogen uppfatt- ning av det egna jaget och av omvärlden, och våra tankar om till- varons mening inte behövde utvecklas i samma långsamma takt som vår kropp och vårt psyke.

Idag, liksom förr, är den viktigaste och samtidigt den svåraste uppgift man har när man uppfostrar ett barn att hjälpa det att fin- na en mening med sitt liv. För detta krävs många erfarenheter un- der uppväxten. Barnet måste under utvecklingens gång steg för steg komma underfund med sitt eget jag, på samma gång lär det sig att bättre förstå också andra och kan till sist komma i ett för- hållande till dem som är gott och meningsfullt för alla parter.

För att finna en djupare mening måste man kunna överskrida de snäva gränserna för en självinriktad tillvaro och tro sig om att kunna komma med ett värdefullt bidrag till livet - om inte just nu, så någon gång längre fram. Den känslan är nödvändig för att man skall vara nöjd med sig själv och med det man uträttar. För att in- te bli en lekboll för det nyckfulla livet måste man utveckla sina in- re resurser till ett fruktbart samspel mellan känsla, fantasi och in- tellekt. Våra positiva känslor ger oss styrka att utveckla värt för— stånd, bara hoppet om framtiden kan stärka oss inför de mot- gångar vi inte kan undgå att möta i livet . . .”

Om barn och litteratur

”Jag blev djupt besviken på en stor del av den litteratur som är avsedd att utveckla barnens psykiska anlag och deras personlig- het, emedan den inte lyckas stimulera och ge näring åt de resurser som barnen behöver allra bäst för att komma tiHrätta med sina svåra problem. De böcker barnen kommer i kontakt med när de börjar skolan går bara ut på att lära dem läsa rent tekniskt, vad som står i dem kan göra detsamma. Resten av den så kallade ”barnlitteraturen” vill roa eller informera eller båda delarna, men är till största delen så grund, att där inte finns mycket att hämta. Att skaffa sig färdigheter, i det här fallet att läsa, får inget värde när det man läser inte ger något tiHskott till ens liv.

Vi har alla en benägenhet att bedöma det framtida värdet av en aktivitet efter det utbyte vi har av den i innevarande stund. Detta gäller i synnerhet barnen, som mer än de vuxna lever i nuet och som, även om de oroar sig för framtiden, bara har oklara begrepp om vad den kommer med för krav och hur den kommer att se ut. Tanken att man senare i livet kommer att ha stor glädje av att man lärt sig läsa uppfattas av barnet bara som ett tomt löfte om de berättelser det kommer i kontakt med inte har något innehåll. Det värsta med dessa barnböcker år att de lurar barnen på det som litteraturen borde ge dem, vägledning till en djupare insikt och till sådant som är meningsfullt för barnet vid detta stadium i dess utveckling.

För att en berättelse skall lyckas hålla barnens uppmärksamhet vid liv måste den roa och väcka nyfikenhet. Men för att berika livet måste den kunna egga deras fantasi, hjälpa dem att utveckla sitt för- stånd och att reda ut sina känslor, den måste svara mot deras fruk- tan och förväntningar, ge fullt erkännande åt deras svårigheter och på samma gång ge en vink om lösningar på problem som de är an- satta av. Den måste, kort sagt, samtidigt kunna knyta an till alla sidor av barnets personlighet — och detta utan att någonsin förringa utan tvärtom helhjärtat gå med på att barnet befinner sig i ett svårt predikament, medan den under tiden stärker tilliten till den egna för- mågan och till framtiden . . .”

Sagan rör vid det omedvetna

”För att komma tillrätta med de inre problem — narcissistiska besvikelser oidipusbekymmer, syskonrivalitet — som följer med uppväxten och göra sig fri från infantilt beroende, skaffa sig en känsla av självständighet och egenvärde och av moraliskt ansvar — måste barnet förstå vad det är som försiggår på det medvetna planet för att sedan kunna ta itu med det som försiggår på det omedvetna. Det är inte med förnuftets hjälp som barnet kan för- stå och gripa sig än med det omedvetna utan genom att komma

på förtrolig fot med det, spinna dagdrömmar, fundera över, gruppera om och släppa lös fantasin kring sagoelement som an- knyter till omedvetna drifter. På så sätt anpassar barnet omed- vetet material till medvetna fantasier och kan arbeta vidare på detta. Det är här som folksagorna har sitt unika värde emedan de erbjuder barnens fantasi nya dimensioner, sådana som de inte skulle kunna upptäcka lika bra på egen hand. Ännu viktigare är att folksagorna genom sin utformning manar fram bilder som gör att barnet kan gestalta sina dagdrömmar och med hjälp av dem ge sitt liv en bättre inriktning . . .”

Om barn och realism och de mörka sidorna av livet

”De flesta föräldrar tror emellertid att deras barn bör distraheras från sina största bekymmer, sin formlösa, namnlösa ångest och si- na förvirrade, ilskna och till och med våldsinriktade fantasier. Många föräldrar tror att barn bör komma i kontakt bara med rea- liteter eller med trevliga fantasier och sådant som svarar mot de- ras önskningar, barnen bör ha kontakt bara med livets solsida. Men en så ensidig kost ger själen ensidig näringstillförsel, och verkliga livet är inte alltigenom soligt.

Det är mycket vanligt att man vill undanhålla barnen att roten och upphovet till att så mycket går snett i livet ligger i vår egen natur — i alla människors benägenhet att handla aggressivt, asoci- alt, själviskt, i vrede och ångest. I stället vill vi att våra barn skall tro att i själ och hjärta är alla människor goda. Men barnet vet med sig att de själva visst inte alltid är goda och att de ofta, när de verkligen är goda, helst ville slippa. Detta är tvärt emot vad pappa och mamma säger och följden blir att barnet betraktar sig som ett odjur.

Den förhärskande kulturen vill helst inte låtsas om den mörka sidan av människans natur — särskilt ogärna inför barnen — och bekänner sig i stället till en optimistisk frarnstegstro. Psykoanaly- sen kom till för att göra det möjligt för oss människor att accepte- ra livets problematiska natur utan att duka under eller hänge oss åt eskapism. Freuds ordination till människan är att hon måste kämpa modigt mot till synes överväldigande odds för att få ut nå- gon mening med sin tillvaro.

Precis så lyder det budskap som folksagorna i många former förmedlar till barnen: man kan inte slippa undan hårda strider i livet, de ingår i vår mänskliga tillvaro — men om man inte väjer utan tappert möter oväntade och ofta orättvisa prövningar, kom- mer man att övervinna alla hinder och till slut stå som segrare.

Vår tids berättelser för yngre barn undviker i allmänhet dessa livsproblem, fastän de är avgörande frågor för oss alla. Det barnet behöver mest av allt är en symbolisk framställning av hur man bäst griper sig an med dessa frågor för att kunna i trygghet växa

upp till mogen ålder. ”Snälla” sagor nämner varken döden eller åldrandet, gränserna för vårt livslopp, inte heller vår önskan om ett evigt liv. Folksagan däremot konfronterar barnet rakt på sak med grundläggande mänskliga förhållanden.

Många folksagor börjar till exempel med att en mor eller far dör, i dessa sagor medför deras död de smärtsarnmaste problem, så som döden (eller fruktan för döden) gör i verkliga livet. Andra sagor berättar om en far eller en mor som börjar bli gammal och tycker att det är på tiden att nästa generation tar vid. Men innan detta kan ske måste efterträdaren visa vad han duger till, han måste visa sig värdig. Bröderna Grimms saga ”De tre fjädrama” börjar så här: ”Det var en gång en kung som hade tre söner. . . När kungen blivit gammal och svag och började tänka på slutet, visste han inte vilken av sönerna som skulle få ärva riket efter ho— nom”. För att avgöra detta skickade han ut sina tre söner på ett svårt uppdrag, den som klarade det bäst skulle ”bli kung efter min död”.

Det är typiskt för sagan att den lägger fram ett existentiellt trångmål kort och koncist. Det gör att barnet kan ta itu med det i dess mest väsentliga form, medan en mera invecklad ”röd tråd” skulle skapa förvirring. I folksagan förenklas alla situationer. Fi- gurerna i den är klart tecknade, här förekommer inga detaljer som inte har vikt och betydelse. Alla gestalter i sagan är snarare typer än ensamma i sitt slag.

I folksagorna är det onda lika allestädes närvarande som det goda, vilket sällan är fallet i moderna barnböcker. I praktiskt ta- get varenda folksaga har det goda och det onda tagit gestalt i någ- ra av figurerna och visar sig i deras handlingar, liksom gott och ont förekommer bredvid varann överallt i livet och böjelsen för båda finns inom varenda människa. Det är denna dualism som skapar det moraliska problemet som kräver kamp för att kunna lösas . .

Sagor och moral

”I sagor som i livet är det inte så mycket straffet eller fruktan för straff som avhåller människan från brottsliga handlingar utan övertygelsen att brott inte lönar sig. Det är därför som sagans ondskefulla gestalt drar det kortaste strået. Det är inte dygdens slutliga seger som främjar moralen, utan att barnet dras till sagans hjälte och identifierar sig med denne i alla hans strider. Det är denna identifikation som gör att barnet tycker sig dela hjältens alla lidanden och prövningar och triumferar med honom när dyg— den får sin belöning. Barnet identifierar sig alldeles på egen hand och det är de yttre och inre strider som hjälten genomkämpar som inplantar moral i barnasinnet.

Sagogestalter är aldrig tvehågsna, inte den blandning på gott

och ont som vi alla är i verkligheten. Eftersom polarisering dorni- nerar barnet — det vill säga att barnet tänker i motsatser — domine- rar den också sagorna. Där är man antingen god eller ond, aldrig något mitt emellan. En av bröderna är dum, den andre klipsk. En syster är flitig och dygdig, de andra lata och elaka. En är vacker, de andra fula. En av föräldrarna är god som guld, den andra elak. Sarnmanställningen av motsatta karaktärsdrag har inte till syfte att framhålla ett riktigt beteende, som i sedelärande berättelser. Genom att föra fram motsatta kraktärer gör man det lätt för har- nen att förstå skillnaden mellan dem, vilket inte vore lika lätt med personer tecknade efter levande livet med alla de komplikationer som kännetecknar dem. Mångtydigheten måste vänta tills en nå- got så när fast personlighet har byggts upp på positiva identifika- tioner. Då har barnet en grundval för att förstå att det finns stora skillnader mellan människor och att man därför måste välja vem man vill vara. Detta grundläggande beslut, på vilket all fortsatt personlighetsutveckling bygger, underlättas av sagans polarise- ring.

Dessutom väljer barnet inte så mycket med tanke på vad som är rätt och orätt utan mera utifrån sympati och antipati. Ju enklare och rättframmare en god gestalt är, desto lättare har barnet att identifiera sig med den och awisa den onda. Barnet identifierar sig med den gode hjälten, inte emedan han är god, utan emedan hans uppträdande kommer med en djup positiv vädjan. Barnet frågar sig inte: ”Vill jag vara god?” utan ”Vem vill jag vara lik?” Barnet bestämmer sig genom att helhjärtat projicera sig själv på en enda gestalt. Om denna sagogestalt är god, vill barnet också vara det.

Amoraliska sagor uppvisar ingen polarisering eller blandning av goda och onda figurer, de är ute i ett helt annat syfte. Sagor eller sa- gofigurer som ”Mästerskatten i stövlar”, som med sina knep jämnar vägen för hjältens framgång, och Jack som stjäl jättens skatter, fo- strar inte genom att befordra valet mellan ont och gott utan genom att ge barnet hopp om att också den beskedligaste kan ha framgång i livet. För vad är det för mening med att sträva efter att bli en god människa om man känner sig så obetydlig att man fruktar att det aldrig kan bli något av en? Vad dessa sagor vill komma med är inte moral utan snarare en försäkran att man kan lyckas i livet. Huruvi- da man möter livet med tro på sin förmåga att bemästra dess svårig— heter eller i en känsla av stundande nederlag är också ett mycket vik— tigt existentiellt problem.

De djupa inre konflikter som har sin rot i våra primitiva drifter och våra häftiga emotioner förnekas i en stor del av den moderna barnlitteraturen, som härvidlag lämnar barnen i sticket. Men bar- nen lider ofta av en förtvivlad känsla av ensamhet och isolering och upplever ofta dödlig ångest. För det mesta kan de inte klä dessa känslor i ord eller också kan de visa dem bara i rädsla för mörker, för något djur, ängslan inför den egna kroppen. Eftersom föräldrar blir illa till mods inför sådana känslor hos sitt barn för-

söker de blunda för dem eller förringar den fruktan barnet visar emedan de själva är ängsliga och tror att de på detta sätt kan sky- la över barnets fruktan.

Sagan däremot tar denna livsångest och dessa trångmål på ful- laste allvar och tar upp dem direkt: behovet av kärlek och fruktan för ringaktning, kärlek till livet och fruktan för döden. Dessutom erbjuder sagan utvägar på ett sätt som barnen kan förstå alltefter ålder och förmåga. Dilemmat att vilja leva för evigt, till exempel, framställer sagan genom att emellanåt sluta: ”Och om de inte är döda, så lever de än i denna dag”. Eller: ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Detta lurar inte barnet att för ett ögonblick tro att man kan leva för evigt, men det pekar på det enda som kan ta udden av att vår tid på jorden är så kort: att komma i ett verkligt gott förhållande till en annan människa. Sagan lär att när man har gjort det, har man kommit så långt det går i trygghet i livet och varaktighet i en mänsklig relation, vilket är det enda som kan be- segra dödsfruktan. Om man har funnit en sann, mogen kärlek, så- ger sagan vidare, behöver man inte önska sig evigt liv. Detta an- tyds i ett annat sätt att sluta sagan: ”Och sedan levde de länge lyckliga tillsammans”.

De som inte förstår sig på sagor uppfattar sådana slut som orea- listiskt önsketänkande och missar helt det viktiga budskap som de förmedlar till barnen. Dessa sagor säger barnet att genom att träda in i en solid förbindelse med en annan människa undgår man den ångest för skilsmässa som nu ansätter barnet (och som utgör bak- grunden till många folksagor, men allting reder upp sig i slutet på sa- gan). Vidare berättar sagan att till ett sådant slut kommer man inte, som barnet inbillar sig och tror, genom att hålla mamma i förklädes- banden. Om vi försöker slippa ifrån ångesten för skilsmässa och död genom att desperat hålla fast greppet om våra föräldrar, slutar det bara med att vi blir grymt utkastade i världen som Hans och Greta.

Det är bara genom att ge sig ut i världen som hjälten (barnet) kan finna sig tillrätta där, och med detta hittar han också den som han lever lycklig med i alla sina dagar, det vill säga utan att mer behöva känna fruktan för skilsmässa. Sagan är framtidsinriktad och vägle- der barnen — på ett sätt som de kan förstå både medvetet och omed- vetet — att ge upp sina infantila önskningar om beroende och förvärva en bättre, oberoende tillvaro.

Nutidens barn växer inte upp i den trygghet som en stor familj el- ler ett väl integrerat samhälle ger. Det är därför än viktigare nu än på den tid då sagorna kom till att ge barnen bilder av hjältar som en— samma måste dra ut i världen och som, till en början ovetande om de yttersta tingen, finner sin trygga plats i världen genom att med själv- förtröstan följa sin rätta väg.

Sagohjälten går till en början ensam, så som nutidens barn ofta känner sig ensamma. Han får hjälp genom att stå i förbindelse med det primitiva — ett träd, ett djur, naturen — så som barnet känner sig stå i närmare förhållande till dessa ting än vad den vuxna männi- skan i allmänhet gör. Det öde som hjälten möter övertygar barnen

om att också denne, liksom de själva, kan känna sig utstött och över- given i världen, där han trevar sig fram i mörker, men liksom de kan han steg för steg få vägledning och undsättning när han behöver den. I vår tid mer än någonsin behöver barnen den tillförsikt som ligger i bilden av den ensamma människan som förmår skaffa sig menings- fulla och goda förbindelser med omvärlden . . .

I denna bok försöker jag visa hur sagorna ger fantasigestalt åt det som ingår i en sund mänsklig utveckling, och hur de ger bar— nen lust att engagera sig i en sådan. Denna process i uppväxten börjar med trotset mot föräldrarna och fruktan för att växa upp och slutar när den unga människan verkligen har funnit sig själv, får psykiskt oberoende och moralisk mognad och inte längre be- traktar det motsatta könet som hotande eller demoniskt utan kan komma i gott förhållande till det. Kort sagt förklarar denna bok på vad sätt sagorna ger ett så stort och positivt bidrag till barnets

inre utveckling . . .”

Bruksanvisning för sagor

”Sagor är unika, inte bara som litteraturform utan också som konstverk, begripliga för barnet på ett helt annat sätt än någon annan konstart. För sagan gäller, liksom för all stor konst, att den har olika innebörd för olika människor och olika innebörd för samma människa vid olika tidpunkter i hennes liv. Barnet läser ut olika saker ur samma saga beroende på vilka intressen och behov det har just då. Om barnet får chansen, kommer det återvända till samma saga när det är dags att bredda en gammal innebörd eller att byta ut den mot nya . . .

Eftersom vi inte vet vid vilken ålder en viss saga kan ha sin stör- sta betydelse för ett visst barn, kan vi inte själva avgöra vilken av de många sagorna som är bäst vid en viss tidpunkt eller varför. Det kan bara barnet avgöra och visa genom sin reaktion på de känslor sagan väcker i hans medvetna och hans omedvetna jag. Pappa och mamma börjar förstås med någon saga som de själva har tyckt om när de var små eller som de tycker om nu. Om bar- net inte visar något intresse för sagan, är det ett tecken på att dess motiv eller terna just då inte har något att säga honom. Då är det bäst att nästa kväll välja en annan saga. Snart kommer barnet ge- nom att lyssna uppmärksamt eller genom att vilja höra sagan om och om igen att visa vilken saga som har blivit viktig för honom. Om allt går väl kommer barnets entusiasm att smitta av sig på för- äldrarna, sagan blir viktig också för dem, om inte för annat så för att den betyder så mycket för deras barn. Till slut kommer den stund då barnet har kramat allt av intresse ur sagan, eller då nya problem dykt upp som uttrycks bättre i någon annan saga. Barnet kan då för tillfället tappa intresset för sin älsklingssaga och hellre höra någon annan. När man berättar sagor är det alltid bäst att låta barnet ta ledningen.

Även om föräldrarna skulle gissa orsaken till att deras barn har fäst sig känslomässigt vid en viss saga, gör de bäst i att behålla detta för sig själva. Barnens viktigaste erfarenheter och reaktioner är till mycket stor del omedvetna och bör så förbli, tills de vuxit betydligt i ålder och förstånd. Det är alltid påträngande att tyda en annan människas omedvetna tankar, att dra fram i ljuset så- dant som denna människa vill behålla i sitt förmedvetna, och det- ta gäller i synnerhet barnen. Lika viktigt som det är för barnets välbefinnande att känna att föräldrarna delar hans känslor genom att tycka om samma saga, lika viktigt är det för barnet att känna att de inte vet hans innersta tankar förrän han själv får lust att an- förtro sig. Om föräldrarna visar att de redan vet vad som rör sig inom deras barn, hindrar de honom från att ge dem sin allra dyr— baraste gåva, att dela med sig åt pappa och mamma det allra hem- ligaste och mest privata. Och eftersom föräldrarna dessutom är så mycket mäktigare, kan de tyckas ha ett gränslöst övertag — rentav farligt — om de ser ut att kunna läsa barnets tankar, veta hans hemligaste känslor innan han ännu själv har kommit på det klara med dem.

Att förklara för ett barn varför han är så fångad av en viss saga berövar dessutom sagan dess förtrollning, som till stor del ligger i att barnet inte riktigt vet varför han tycker så mycket om just den sagan. Samtidigt med förtrollningen förlorar den också sin förmå— ga att hjälpa barnet att utkämpa sin egen strid, att själv klara av de problem som i första hand gjorde sagan så betydelsefull. Vux- na människors tolkningar må vara aldrig så träffande, de berövar barnet känslan av att på egen hand, genom att höra sagan om och om igen och fundera över den, ha kunnat reda upp en svår situa- tion. Vi växer upp, vi finner mening i livet och trygghet inom oss genom att själva ha insett och löst personliga problem, inte genom att andra förklarar dem för oss.

Sagomotiv är inga neurotiska symtom som man gör bäst i att fatta med förnuftet för att sedan göra sig av med dem. Barnen upplever dem som underbara därför att de känner sig förstådda och uppskattade i djupet av sina känslor, sina förhoppningar och sin ångest, utan att allt behöver dras fram i det grälla ljuset från ett förnuft som ännu ligger långt borta från barnet. Sagan berikar barnens liv och sprider förtrollning över det just därför att de inte förstår hur den utövar sin magi . . .__.

Barn i tidigare generationer, då vuxna älskade sagor och förstod vikten av dem, drabbades bara av pedanternas ringaktning för sa- gan. Många barn i vår tid är utsatta för något betydligt värre — de berövas möjligheten att alls lära känna sagorna. De flesta barn nu för tiden möter dem bara i en banaliserad och urvattnad form som ingenting säger om deras djupare innebörd — versioner som dem vi ser på film elleri TV visar hur sagorna förvanskas till tom underhåll— ning.

Genom större delen av mänsklighetens historia har barnens in— tellektuella liv, bortsett från de närmaste upplevelserna inom fa-

miljen, varit knutet till mytologiska och religiösa berättelser och till folksagor. Denna traditionella litteratur närde barnens fantasi och eggade deras fabuleringslust. Och eftersom dessa berättelser gav svar på de frågor som var viktigast för barnen, var de på sam- ma gång en mäktig drivkraft till deras anpassning till samhället. Myter och nära anslutna religiösa legender gav stoff till deras be- grepp om världens uppkomst och mening, och de samhälleliga ideal som barnen kunde forma sig efter. Det var bilderna av den snabbfotade hjälten Akilles och den mångförslagne Odysseus, av Herkules, som visade att det inte var under den starkaste mans värdighet att rensa det smutsigaste stall och av den heliga Martin som skar sin klädnad itu för att med ena halvan skyla en naken tiggare. Det är inte först efter Freud som myten om Oidipus har blivit den bild som öppnat våra ögon för nya men ändå uråldriga problem, som väcks av de komplicerade och ambivalenta känslor vi hyser för våra föräldrar. Freud tog upp denna klassiska myt för att visa oss den sjudande kittel av känslor som varje barn, på sitt sätt, måste ta hand om vid en viss ålder . . .

Bara genom att höra samma saga om och om igen och få god tid att dröja vid den, kan ett barn helt tillgodogöra sig vad sagan har att ge för dess självkännedom och erfarenhet av världen. Bara då kom- mer barnets fria associationer till sagan att förmedla dess mest per- sonliga innebörd och på så sätt hjälpa barnet med de bekymmersam- ma problemen. När barnen hör en saga första gången kan de till ex- empel inte identifiera sig med någon av motsatt kön. En flicka be- höver distans och tid att själv bearbeta sagan för att kunna känna sig in iJack i ”Jack och bönstängeln” liksom en pojke i ”Rapunsel”.

Jag har träffat föräldrar som, när deras barn har sagt: ”Den där sagan tyckte jag om!”, genast har gått vidare till nästa saga i tron att en saga till skulle göra det hela ännu roligare. Men barnet gav förmodligen uttryck åt en oklar känsla av att just denna saga hade något viktigt att säga honom — och detta går förlorat om barnet inte för höra sagan om igen och får tid på sig att tänka över den. Att i förtid vända barnets tankar mot en andra saga kan fördärva intrycket av den första, om man däremot väntar med nästa saga kan intrycket av den första fördjupas . . .”

Om illustrerade sagor

”Detta är, i förbigående sagt, anledningen till att illustrerade barn- böcker, så uppskattade av nutidens föräldrar och barn, inte tjänar barnens viktigaste behov. Illustrationer distraherar mera än de hjäl- per. Forskningar i illustrerade läseböckers effekt visar att bilderna inte gynnar utan avleder inlärningen, emedan de drar barnens fanta- si från den egna upplevelsen av det som berättas. Den berättelse som illustreras berövas en hel del av den individuella innebörd den skulle bibringa barnet, om det fick tillämpa bara sina egna visuella associa- tioner på berättelsen och inte illustratörens . . .”

Rätten och behovet att fantisera

”Barnet, som är så mycket osäkrare än den vuxna människan, be- höver höra att det inte är fult att hänge sig åt sin fantasi eller att inte kunna sätta stopp för den. Föräldrar som berättar sagor för sina barn ger dem ett viktigt bevis på att de betraktar barnets inre erfarenheter, så som de gestaltas i sagorna, som värdefulla och helt legitima, på sätt och vis också ”verkliga”. Då känner barnet, att eftersom pappa och mamma accepterar dess innersta erfaren- heter som verkliga och viktiga, är underförstått också barnet verk- ligt och viktigt. Detta barn kommer att i vuxen ålder erfara sam- ma sak som Chesterton: ”Den första och den sista punkten i min filosofi, den på vilken jag tror med orubbad säkerhet. lärde jag mig i barnkammaren . . . Det jag trodde mest på då, det jag tror mest på nu, är vad man kallar sagor”. Den filosofi som Chesterton och varje barn kan utvinna ur sagorna är att ”livet är inte bara ett nöje, utan en sorts excentriskt privilegium”. Detta är en livsåskåd- ning som starkt avviker från den som de ”verklighetstrogna" berät- telserna tillhandahåller men som bättre kan hjälpa oss att oförfärade möta livets vedermödor. . .

Berättelser som håller sig nära verkligheten genom att börja i ett vanligt rum eller på en vanlig gård och inte i en koja i skogs- brynet hos en fattig vedhuggare. och som berättar om personer som är mycket lika pappa och mamma. inte om hungrande ved- huggare eller kungar och drottningar, men som blandar dessa fak- ta ur verkligheten med önskeuppfyllelse och fantastiska påhitt förvirrar ofta barnens begrepp om vad som är verklighet och vad som inte är det: Dessa berättelser. som inte står i samklang med barnets inre verklighet, hur trogna de än må vara mot den yttre verkligheten. vidgar klyftan mellan barnens inre och yttre erfaren- het . . .

De som utmönstrade traditionella folksagor bestämde att odjur i en berättelse för barn måste vara vänligt sinnade — men då miss- ade de det odjur som barnet känner allra bäst och fruktar mest: det odjur han känner sig vara eller fruktar att han är och som ibland förföljer honom. Genom att förtiga detta odjur som lurar i barnets omedvetna, hindrar de vuxna alla fantasier kring sagornas odjur. Utan sådana fantasier kan ett barn aldrig lära känna odju- ret inom sig och får heller inte någon fingervisning om hur det skall kunna tämjas. Och så lämnar man barnet hjälplöst med sin värsta ängslan — mycket mer än om han fått höra sagor som ger denna ängslan konkret gestalt och likaså anger olika sätt att be- segra dessa odjur. Om vår fruktan att bli uppätna tar kroppslig gestalt i en häxa, kan vi befria oss ifrån den genom att bränna henne till döds i ugnen! Men dessa synpunkter föll inte dem in som fördömde sagor.

Det är en märkvärdigt begränsad, ensidig bild av de vuxna och av livet som man väntar sig att barnen skall acceptera som den enda riktiga. Genom att svältföda dem på fantasi trodde man sig jaga un-

dan sagornas jättar och troll — det vill säga de mörka makter som be— folkar vårt omedvetna — så att dessa inte skulle spärra vägen för bar- nets förståndsutveckling. Man väntade sig att förståndet skulle här- ska från vaggan till kommande dar. Dithän skulle man nå inte ge- nom att jaget övervann detets mörka makter, utan genom att barnet hindrades från att uppmärksamma sitt omedvetna eller lyssna till sa- gor som kunde tala till detta. Kort sagt, man utgick ifrån att barnet skulle tränga bort sina obehagliga fantasier för att ägna sig uteslu- tande åt behagliga.

Vad som kan hända om ett barn tvingas undertrycka det som ryms i hans omedvetna kan illustreras med ett ytterlighetsexem- pel: Efter att länge ha gått i psykoterapi förklarade en pojke, som mot slutet av sin latensperiod plötsligt hade blivit stum, varför han förlorat talförmågan. Han sade: ”Mamma tvättade ur mun- nen på mig med tvål för alla de fula ord jag hade sagt, och jag medger att dom verkligen var fula. Men hon visste inte att när hon tvättade ur dom fula orden tvättade hon ur dom vackra ock- så.” Under behandlingen fick pojken säga så många fula ord han ville och med dem kom också de vackra orden tillbaka. Det var mycket annat som tidigt hade gått snett i den pojkens liv, att han fick munnen tvättad med tvål var inte huvudorsaken till att han blev stum, men det var en bidragande orsak.

Det omedvetna utgör det förråd av råmaterial på vilket jaget bygger upp personligheten. I denna mening utgör våra fantasier de naturliga resurser som förser oss med råmaterial, formar det och gör det till nytta för jagets personlighetsbygge. Om vi berövas dessa naturliga resurser förblir vårt liv begränsat. Utan de fantasi- er som ger oss hopp, har vi inte kraft att möta motgångarna i livet. Barndomen är den ålder då dessa fantasier behöver få näring . . .

Föräldrar som vill förneka att deras barn hyser mordiska önskningar och vill slita saker och ting, också människor, i styc- ken, tror att man bör hindra dem fråga att hänge sig åt sådana tankar (som om detta vore möjligt!). Genom att undanhålla bar- nen berättelser som i förtäckta ordalag låter dem förstå att andra har samma fantasier, lämnar man barnet i sticket med en känsla av att vara ensam om detta. Då blir han verkligt rädd för sina fan- tasier. Men får han veta att andra sysslar med samma eller lik- nande saker, känner han att han är en människa bland andra, vil- ket mildrar fruktan för att de egna destruktiva fantasierna gör ho- nom omöjlig i bildat sällskap . . .”

Sagan och barnets framtidsbild — behovet av optimism

”Om ett barn av någon anledning inte kan tänka optimistiskt på framtiden stannar det i utvecklingen. Det extrema exemplet på detta är det autistiska barnet, som ingenting gör eller ryckvis bry- ter ut i vilda temperamentsutbrott, men i båda fallen håller fast

vid att ingenting får ändras i miljön och betingelserna för dess liv. Allt detta är följden av total oförmåga att föreställa sig någon ändring till det bättre. När en sådan autistisk flicka efter lång be- handling lämnade sin totala autism och funderade över vad som menas med goda föräldrar, sade hon: ”De har hopp om en”. In- nebörden var att hennes egna föräldrar hade varit dåliga föräldrar för att de inte haft något hopp om henne och inte ingett henne själv hopp beträffande hennes fortsatta liv i denna värld . . .

Det beklagliga med somligt som anses vara ”god barnlitteratur” är att många av berättelserna binder barnets fantasi på den nivå som den redan uppnått av sig själv. Barnen lyssnar gärna till såda- na berättelser, men det enda de får ut av dem är nöjet för stunden. Sådana berättelser ger varken hugsvalelse eller tröst för de tyng- ande problemen, de är bara en undanflykt för ögonblicket . . .

De brister som vidlåder sagor från vår tid framhäver de mest be- stående elementen i de gamla folksagorna. J. R. R. Tolkien beskriver de ingredienser som är nödvändiga för en god saga som: fantasi, häl- sobot, flykt och tröst — hälsobot från djup hopplöshet, flykt undan nå- gon stor fara men, mest av allt, tröst. När han talar om det lyckliga slutet stryker han under att alla fullständiga sagor måste ha ett lyck- ligt slut. Det är ”den plötsliga glada ”vändningen” . . . Hur fantasti- ska och förfärliga äventyren än ter sig, så kan sagan när 'vänd- ningen) kommer ge åhöraren, barn eller vuxen, en hisnande känsla, en hjärtklappning nära tårar. . .

För att till fullo utvinna sagans trösterika egenskaper, dess symbo— liska betydelser och framför allt vad den kan förmedla från männi- ska till människa, bör man hellre berätta den än läsa den högt. Om man läser den, bör man göra det med engagemang, med känsla både för sagan och för barnet som hör på, man måste leva sig in i vad sa- gan kan betyda för barnet. Det är bättre än att läsa högt därför att man då kan variera texten . . .

Om man slaviskt håller sig till sagans tryckta text berövar man den mycket av dess värde. För att sagoberättandet skall få sin fulla verkan måste det vara en gemensam upplevelse för den som berättar och den som lyssnar. . .”

Kapitel 18 Vilka behov fyller TV-tittandet för barn?

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977 C. v. Feilitzen. Barn och T Vi socialiseringsprocessen. PUB 28 1975/ 76

Schramm m.fl. Television in the Lives of our Children. 1961, Stanford University Press.

J. Lyle. Overview av SGR 4. 1972 H. T. Himmelweit m. fl. Television and the Child. 1958

B. S. Greenberg, J. R. Dominick. Television Behavior among Disadvanta- ged Children. 1969 SGR 4 1972

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television. SGR 4 1972

H. J. Gans. The Uses of Television and their Educational Implications. SGR 4 1972

J. M. Foley. A functional Analysis of Television Viewing. 1968

S. Ward D. Wackman. Television Advertising and Intrafamily Influence. SGR 4 1972

J. Lyle. Children 's Use of Television and Other Media. SGR 4 1972

Vilka behov fyller TV-tittande för barn?

Inledning

Jag upplever innehållet i detta kapitel som otillfredställande och vill in- leda med följande reservationer och kommentarer:

När man läser detta kapitel bör man vara medveten om att det i hög grad bygger på barnens verbala — och rätt ytliga — attityder till TV:s be- tydelse och roll i deras liv. Dessa attityder ligger ofta långt ifrån de psy- ko-sociala realiteter som de bottnar i. Med de primitiva undersöknings- metoder som hittills tillämpats på detta område kommer man inte åt de senare.

Bakom de motiv som barnen — och även andra — uppger för barnens TV-tittande skymtar ett fundamentalt behov av att lära sig för att bli vuxen — om livet, världen och människorna. Själva uttrycker sig barnen sällan så högtravande. De föredrar att hänvisa till underhållning, tids— fördriv och behovet att se vad andra ser.

TV som källa för inlärning kommer klarast fram via föräldrarna. Även om föräldrarnas förhoppningar om de konkreta inlärningsvinster- na både är överdrivna och omfattar annat än vad barnen verkligen lär sig, är de ändå principiellt inne ”på rätt spår”. Hithörande frågor be- handlas något i det inledande kapitlet ”Vad och hur barnen lär av TV”.

Andra, intressantare och mer sofistikerade aspekter på TV:s funktio— ner återfinns

dels i referat av Gerbner sid. 409 och under rubriken ”Vad gör TV med människorna?” i kapitlet ”Diskussion av begreppet TV-effekter sid. 35, dels i ett referat av G. Noble i kapitel 20 ”Interaktion med TV”.

Gemensamt för dessa artiklar och referat är att de inte utgår från barnen själva utan återspeglar författarnas egna analyser och tankar kring TV i samhället.

Vad fyller TV för behov för barn? Vilka TV—program tittar barn på? Vilka barn tittar lite och vilka tittar mycket på TV? Vilka barn ser vilka program. Hur mycket och vad tittar de störda barnen på?

Dessa frågor och svaren på dessa är så sammanvävda att det är svårt för att inte säga omöjligt att behandla dem fristående från varandra. Detta framgår också av att de ofta behandlas parallellt i olika undersökningar och rapporter. Jag har tidigare gjort ett försök att något skilja upp mel- lan frågorna genom att koncentrera skrivningen på ett tema i taget i ka- pitlen 6—8. Priset härför är bl. a. vissa upprepningar, då samma material återkommer i anslutning till skilda problem.

Vad ger tittandet i utbyte enligt barnen själva? Blunda inte för barnens tittande ger följande svar:

”Sammanfattar man svenska barns egna upplevelser, gäller följan- de för flertalet: 'Programmen är roliga och spännande” — TV ger underhållning. 'Man lär sig en massa” — TV ger information. *Man lever sig in i* och ”lär känna vissa personer i rutan' — TV förbättrar ens sociala kontakter i verkligheten.”1

I ”Barn och TV i socialiseringsprocessen” skriver Cecilia von Feilitzen:

”Barns sinnesstämning påverkas när de tittar på TV. De kan bli roade och skratta, de kan bli uppfyllda av spänning, de kan bli ledsna och deprimerade, de kan bli rädda och ångestfyllda, de kan bli arga och aggresiva. Det vanligaste är förstås att de får positiva upplevelser — annars skulle de inte titta. Nästan varenda 3—15- åring i Sverige säger att de tittar på TV därför att programmen är roliga och spännande. Barn uppskattar programmen mer än vux- na.”2

”Man kan spåra ett kamratinflytande i förskolebarnens tittar- vanor. En hel del föräldrar, om än i minoritet, har märkt att 3—6- åringar ibland vill se ett TV-program därför att 'alla andra får se . . .' eller ”Pelle får se . . .'. I 5—6-årsåldem har det för majoriteten dessutom tillkommit ett statusmotiv för att titta: 'J ag vill veta lika mycket som andra”.”3

von Feilitzen skriver vidare:

”Barn ser på TV i första hand för att få underhållning och i andra _ _ hand för att få information. Många vuxna har då hävdat att barns ' Blunda "ne Sld- 71- omfattande TV-tittande och deras förkärlek för underhållning i 2 PUB nr28 1975/76, TV, serier, filmer osv. framför allt är ett uttryck för verklighets- Sid- 10- flykt, eskapism. Men när det gäller TV stämmer detta inte med 3 mm ng 1975/76, barnens egna upplevelser. Långt viktigare är för dem att TV fyller sid. 4.

' PUB nr 28 1975/76, sid. 7—8.

2 Behandlas i kapitlet om "Interaktion med TV” sid.

3 Schramms uttryck ”er- känner" är märkligt i sammanhanget — som om det vore fråga om något skamligt eller mycket överaskande. (K. E.)

olika sociala behov. Barn tittar på TV därför att de identifierar sig och därför att de liksom lär känna vissa personer i rutan, därför att det är en vana och därför att de pratar om programmen med andra, därför att TV innebär status och socialt engagemang. För en mindre grupp barn innebär TV—tittandet dessutom att de träffar andra under själva mottagarsituationen, att de känner sig lugna och tryg- ga, att det känns som om de verkligen gör något och att de slipper vara ensamma. Det verkar alltså som om barn tittar på TV dels därför att de vill ha en social kontakt i sig. Dels verkar det som om TV ger barnen information om den sociala omgivningen eller information som de kan använda i sin sociala omgivning, dvs. barn tittar också därför att de vill förbättra sina verkliga sociala kontakter. Man bör komma ihåg att masskommunikation - trots att den huvudsakligen är en enkelriktad process — ändå är en form av kommunikation, dvs. en interaktion mellan två eller flera per— soner. Man kan därför fråga sig om det inte är massmedias sociala funktioner som är de mest grundläggande av alla.”1

Amerikanskt material om vad TV fyller för behov

Formuleringen ”vilka behov TV fyller” anger att vi i första hand söker behandla medvetna behov som tittarna själva uppger, antingen spontant eller som svar på fråga. Hit kan också räknas de funktioner som föräld- rarna uppger att TV fyller för barnen — och dem själva.2 Undersök- ningsresultat som ger information om hur TV-tittandet förhåller sig till nyttjandet av andra media går också in under denna rubrik. Material som behandlar i vilken utsträckning TV-tittande tränger ut eller samsas med andra aktiviteter behandlas dock för sig under rubriken ”Konkur- rerar TV ut annat i barnens liv?” Kunskapsaspekterna behandlas något i kapitel 16 ”Vad och hur barnen lär av TV”.

Från en ”klassiker” från 1961 — Television in the Lives of our Children av W. Schramm, J. Lyle and E. B. Parker, i fortsättningen betecknad Schramm — har vi hämtat följande beskrivning av vad TV betyder för amerikanska barn.

”När barn talar om denna sida av TV, tenderar de att bedöma själva underhållningsvärdet eller att klassificera dem som uppträ- der. De värderar programmets spänning eller magnetism. Och de lämnar ingen i tvivelsmål om att det är dessa sidor av underhåll- ningen som utgör den främsta anledningen — eller i varje fall den främsta medvetna anledningen — till att de tittar på TV.

Icke desto mindre finns där en betydelsefull informationskom- ponent som barnen får på köpet, i allmänhet utan att efterfråga den. Denna information representerar för barnen tungt vägande skäl (”great class of reasons”) för att titta.

De flesta barn erkänner3 att de lär något av TV. Flickorna så- ger att de lär sig något om frisyren, hur man skall gå och tala, hur

man väljer de rätta kläderna för en lång, en kort eller en tjock flic- ka, genom att studera de välväxta varelserna på TV. De lär sig de- taljer om seder och bruk — t. ex. om man ger 'dricks' åt flygvärdin- nor på flyget. En del av pojkarna säger att de lär sig hur unga män är klädda i Californien och New York. Andra uppger att de lärt sig en hel del genom att titta på de bästa idrottsmännen. Mer än en förälder berättar om barn som lärt sig att svinga slagträt ge- nom att se hur Ted Williams eller Stan Musial bär sig åt och som, till följd härav, var lekplatsens sensation ända till de började imi- tera sina kompisar i stället för TV. Barnen själva säger om TV: 'Den lär mig hur andra människor lever' eller ”nyheterna blir mer verkliga när man ser det hända”. Många säger att TV hjälper dem ' i skolarbetet genom att ge dem idéer till ämnen att tala om.

Barn erkänner' att TV ger denna utdelning i form av informa- tion. Men de blir ofta irriterade när hela eller det mesta av pro- grammet består av information. Tydligen föredrar de att lära sig av TV *på köpet” och 'i förbifarten” framför målinriktad och av- siktlig inlärning. Detta är kärnan i deras invändningar mot utbild- nings-TV. De kan inte gå till dessa program huvudsakligen för u'n- derhållning och vänta sig att få ut en nytta på köpet genom att lä- ra sig något användbart. I stället måste de — i förhållande till ut- bildningsprogrammen — i första hand vara inställda på att lära nå- got nyttigt, medan den eventuella undershållningseffekten kom- mer på köpet. Utbildnings-TV tenderar därför att uppfattas som torr ('square'). Det är något som de förväntas titta på därför ”att det är nyttigt för dem” — ett tecken på att föräldragenerationen försöker påverka dem och undervisa dem. Skolan tar sig in på fri- tidens domäner och hindrar dem från att njuta av TV på deras eget sätt.

Detta är inte detsamma som att det inte skulle finnas barn som medvetet tittar på och uppskattar utbildnings-TV. Men majorite- ten betraktar sådant beteende som ett lömskt hot mot televisio- nens huvudfunktion och mot det främsta utbytet av TV.”2 ”Att lära sig att använda TV för nyttig information representerar utan tvekan en senare och mer sofistikerad typ av beteende än att lära sig att titta för underhållningens skull. TV är först, och kan- ske alltid främst, den magiska porten till en värld av fantasi, gla- mor och spänning . . .

Efter en tid lär det sig att det kommer en hel del nyttigt på kö- pet med underhållningsprogrammen. Allt detta lär det sig med ti- den. Barnet upptäcker — eller upptäcker inte — att det ibland finns tillräckliga skäl att titta på ett program som inte är omedelbart nöjsamt eller underhållande, helt enkelt därför att det erbjuder in- formation som kan vara till nytta i framtiden. Och om man lär sig det, så sker det senare.”3

Schramm menar vidare att det inte går att få något bra svar om man frågar barnen själva varför de tittar på TV. Det är naturligt för dem att svara att _ de gör det därför att de ”tycker om” att titta på TV och därför att det är 2 Schramm, S'd' 58—59- ”intressant och roligt”. Underhållningsargumentet är det primära. 3 Schramm, sid. 60.

' Se fotnot 1.

' Schramm, sid. 58—59. 2 Schramm, sid. 63—64.

Kommentar:

Detta stämmer väl med Pub-forskningens resultat som de sammanfat- tats i ”Blunda inte” sid 71 (K. E.)

Schramm fortsätter:

”Barnet kommer mer och mer att använda mediet för att fylla ut utrymmet mellan det hon borde göra och det hon verkligen vill göra och som ersättning för aktiviteter som kräver aktivitet, ini- tiativ och ansträngning.

Barn tittar också för att lära sig, i första hand hur man skall uppföra sig i olika situationer och hur olika människor lever. Så- dant vill de — enligt egen utsago — helst lära sig som biprodukter av underhållningsprogram och inte från program som går ut på att vara informativa.

För det tredje ger TV något att tala om med kamraterna. Många säger att de kände sig aviga och utanför när de missat pro-

”|

gram som andra sett.

Om vi går över från vad barnen själva säger om motiven bakom sitt TV- tittande till hur forskarna ser på TV's funktioner, så skiljer Schramm mellan två huvudfunktioner hos televisionen, nämligen som källa för fantasiinnehåll och för verklighets—innehåll.

”Fantasi—innehåll :

inbjuder tittaren att ta ledigt från vardagens verkliga problem

inbjuder till uppgivelse, avkopp- ling, passivitet

fungerar huvudsakligen genom att sätta sig över verklighetens regler

är inriktat på att, åtminstone för tillfället, avlänka hot och ångest (ängslan) och erbjuder ofta upp- fyllelse av önskedrömmar

erbjuder nöje

Medan verklighets-innehåll:

ständigt hänvisar tittaren till verk- lighetens problem

inbjuder till vakenhet, ansträng- ning, aktivitet

huvudsakligen fungerar genom realistiskt material och verkliga si- tuationer

tenderar att göra tittaren mer medveten om olika slags hot, kan- ske mer ängslig, i utbyte mot bät- tre kunskaper om problem

erbjuder upplysning”2

Schramm kommenterar själv denna uppställning:

”TV täcker framför allt barnens behov av fantasier och ersätter delvis andra *fantasi-media'. Verkligheten söker de inte i TV förr- än relativt sent.

Fantasiinnehållet i TV ger möjlighet att pröva olika handlings- alternativ utan de risker att 'göra bort sig' som finns i verklighe- ten. Å andra sidan kan TV-fantasier bidra till att barnet inte tar itu med att tackla sina egna problem. Man kommer härmed in på

frågan om TV för en del barn kan få samma roll som kortsiktig problemuppskjutare som alkoholen har för många vuxna.

Varken fantasi- eller verklighetssökande är bra eller dåligt i sig. Vad det får för betydelse för barnet beror mera på dess egen lägg- ning och vad det är ute efter och använder TV-materialet till än på vad som kommer ut ur "TV-apparaten.”l

Kommentar:

Detta citat utgör ett representativt uttryck för den grundinställning som rådde bland mediaforskare under 50- och 60-talen (punkt 1 i uppställ— ningen över forskningens inriktning i kapitel 3 om begreppet TV—effek- ter sid. 5—7.

I en relativt komplicerad studie av hur barns aggressivitet hänger sam- man med konflikter med föräldrarna och hur barnen hanterade sin agg- ressivitet, skrev Schramm också 1961 att besvikelserna fick utlopp i fan- tasier, dagdrömmar och antisociala beteenden. Härvid vände sig barnen i den stad, där man hade TV till TV för att fly undan sina problem och konflikter.2

Så här sammanfattade Schramm TV:s roll för barnen: ”Television är först och alltid främst en magisk ingång till en värld av fantasi, glamor och spänning. Den inbjuder till avkoppling, till att koppla bort proble- men i ens eget verkliga liv, att underordna sig själv och lämna över till de charmerande och vackra människorna i rutan, de absorberande hän- delserna och ständiga rörelserna i apparatens bild. Ett barn lär sig att all underhållning inte enbart är lustfylld och att det finns olika sätt att få underhållning. Efter en tid lär han sig att man — i förbifarten — kan dra nyttiga lärdomar som en biprodukt av underhållningsprogram.”3

Sedan detta skrevs har man fått en så mycket mer komplex bild av TV:s roll för barnen, att få dristar sig att göra generella uttalanden. I avsak- nad av sådana som är aktuella bör detta avsnitt balanseras med den be- skrivning av ”vad TV gör med människorna” som ingår i kapitel 3 sid. 35—36.

Frågan om TV:s roll i barnens liv behandlas också i referat av Grant Noble kap. 20 i föreliggande rapport samt i översättningen av Jack Ly1e*s sammafattning av SGR 4, ”Televisionen i det dagliga livet: Kon- sumtionsmönster” kap. 36 i föreliggande rapport. 1 SChramm» S'd- 60'

_ _ _ 2 Referat av Schramm, sid. 65, 68, 73— 74.

Något tidigare, 1958, hade H immelweit m. fl. skrivit följande: 3 Schramm, sid 60.

' T. H. Himmelweit, A. N. Oppenheim, P. Vin- ce. ”Television and the Child", Oxford Univer- sity Press 1958, sid. 15.

2 Television Behavior among Disadvantaged Children. Michigan State University Dep of Com- munication.

3 ”Television in Daily Life”: Patterns of Use, Overview, Jack Lyle i SGR 4 sid. 14.

”Vad är det som gör att barn gillar TV som medium?

Intervjuerna med barnen tyder på att en del av TV”s popularitet som medium dels beror på dess lättillgänglighet (alltid till hands), dels på att den alltid går att ta till när man inte har något att göra (”as a timefiller”).

TV ger en tillfredsställelse av att hänga med där det rör sig, av att få vara med bakom kulisserna och få veta om folk och världen.

På den emotionella sidan appellerar den till olika barn på olika sätt av olika skäl. Den erbjuder säkerhet och trygghet genom den välkända formen och det välkända temat hos många av program- men, särskilt då familje- och västemseriema. Den erbjuder en flykt från vardagens krav och byter ut dessa mot sorglöshet, gla- mor och romantik och ger barnen tillfälle att identifiera sig med olika romantiska hjältar.

TV attraherar också genom personligheterna i rutan som pre- senteras på ett mera intimt och vardagligt sätt än filmens stjärnor. Det såg ut som om barnen tyckte särskilt mycket om TV-person- ligheterna för deras värme och vänlighet. (Nästan alla TV-favori- terna hörde dock hemma i program som inte var avsedda för barn. K. E.)”'

Kommen tar:

Många vuxna oroar sig främst för att TV tar för mycket av barnens tid från andra och värdefullare aktiviteter. Barnen själva talar mera om hur bra TV är att ha när man inte vet vad man skall ta sig till. Om barnen inte gör allt det nyttiga som vuxna skulle önska är orsakerna troligtvis att finna hos andra faktorer än TV-tittandet.

Här som i andra sammanhang bör observeras att vi empiriskt endast kan behandla de skäl för TV-tittande som barnen dels är medvetna om, dels kan och vill verbalisera. Dessa skäl får inte skymma att de verkliga orsakerna till att barn gillar och ser på TV också kan vara helt andra och svårare att identifiera. Dessa analyseras främst av Grant Noble i kap. 20 i den föreliggande rapporten (K. E.).

I en studie från 1969 av 9—lO-åringar rapporterade B. S. Greenberg och J. R. Dominick2 att ”svarta barn och barn från vita låginkomstfamiljer i högre utsträckning än barn från vita familjer med högre social status titta— de på TV för att lära sig — enligt vad de själva uppgav. I den senare grup- pen (barn från vita högstatusfamiljer) var andelen av dem som sade att de tittade för spänningens skull högre än i lågstatusgrupperna. Dessa re- sultat står i stark kontrast till Schramms resultat från 1959”. De senare gick snarast i motsatt riktning.3

Jack Lyle sammanfattar vissa resultat i en rapport av J. P. Robinson på följande sätt:

”Data som gäller för vuxna och barn visade att television spelade en roll i vårt dagliga liv som går långt utöver själva tittandet. Den (TV) fyller inte bara upp tiden medan vi tittar; den erbjuder också ämnen för konversation mellan familjemedlemmar och vänner, inte bara medan vi tittar utan i den sociala samvaron borta från appa- raten. Och trots ett lågt tittande på nyhetsprogrammen fungerade dessa lika ofta som tidningsartiklar som föremål för samtal.” ' -2

I en studie från 1968 av vuxna och tonåringar i New York fick H. J.

Gans3 följande resultat enligt Lyle: ”En tredjedel ansåg att televisionen hjälpte dem att förstå personliga problem och att fatta beslut. Han fann att TV härvid mera uppfattades som en hjälp av dem som trodde att de hade mera problem än andra . . .

Gans faststlår att det är vanligare bland ungdomar än bland vuxna att tro att TV erbjuder illustrationer som är giltiga för ens eget liv. ”4

Lyle fortsätter:

”Åtminstone två studier har fört fram att TV faktiskt underlättar samvaron i familjen. Fo/ey5 rapporterar att en del av de inter- vjuade sagt att de tittade på TV som en ursäkt för att vara till- sammans med familjen eller vänner och som ett samtalsämne.

Ward konstaterar att oavsett attityden till reklaminslagen så sti- mulerar de till diskussioner inom familjen. 6 'Elva- och femtonåringarna i Lyle och Hoffmans undersökning för SG-projektet avvek något i sina mönster i fråga om självupplevda skäl för att titta på TV. Båda åldersgruppema betraktade TV i första hand som en källa för underhållning och avkoppling.

Elvaåringama, särskilt pojkarna, sade att de skulle sätta på TV om de var (kände sig) ensamma, men detta gällde inte för fem— tonåringarnas del.

De flesta ungdomarna, med undantag för elvaåringarna, skulle enligt egna uppgifter hellre skaffa sig riktigt sällskap eller lyssna till musik när de kände sig ensamma än att ta till TV.

Användningen av TV för att befria sig från ilska eller sårade känslor var mycket låg i båda åldergrupperna.7 Det skall emeller- tid noteras att stortittarna mera använde TV för sådana syften än de som generellt tittande på TV.

Ett förhållande som framstår mycket klart bland resultaten av denna undersökning är musikens stora betydelse för tonåringarna. *A tt lyssna på musik” kom mycket högre på listan än 'att titta på TV, för femtonåringar både när det gällde dess roll som avkoppling och underhållning och som motvikt mot ensamhet, ilska eller 'så- rade känslor”.

' Ibid sid. 14.

2 ”Toward defining the functions of television.” SGR 4 sid. 568.

3 The uses of television and their educational implications, N Y: The Center for Urban Edu- cation.

" "Television in Daily Li- fe”: Patterns of Use, Overview, Jack Lyle i SGR 4 sid. 18.

5 ]. M. Foley A functio- nal analyses of television viewing. University of Iowa, 1968.

6 S. Ward, D. Wack- man, Television adverti- sing and Intrafamily in- fluence, SGR 4 1972 sid. 21.

7 Bakom dessa svar anar man en fråga som utgår från katharsisteorin — att f rustrationsaggression

skulle få utlopp genom ställföreträdande upp- levelser via TV (K. E.)

Enbart radiolyssnande tog mer av femtonåringamas tid i an-

! språk än TV—tittande. Om man lägger till att lyssna på musik från månLZiåhilIdrEn'IsI-(iife-of grammofon och bandspelare, framstår musikens roll i vardagslivet media” i SGR 4 1972 som ännu mer framträdande. För elvaåringarna börjad musiken sid. 23. just få denna betydelse i deras liv.”'

Kapitel 19 Föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barn — och föräldrarnas betydelse för barnens tittande

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977

C. v. Feilitzen. Barn och TVi socialiseringsprocessen. PUB 28 1975/ 76 J. Lyle m. fl. Children 's Use of Television and other media. SGR 4 1972

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television. SGR 4 1972 H. Himmelweit rn. fl. Television and the Child. 1958

I. Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

' Blunda inte, sid. 22. 2 Blunda inte, sid. 23.

Från Cecilia von Feilitzens rapport ”Barn och TV i socialiserings- processen”, PUB 28 1975/ 76, har vi hämtat följande om föräld- rarnas roll för barnens tittande:

Föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barnen och föräldrarnas betydelse för barnens tittande

”Blunda inte” skriver:

”De små barnen tittar nästan alltid ensamma på ”sina” program eftersom de flesta föräldrar tacksamt använder TV:n som barn- vakt. Flertalet föräldrar menar att det bör ligga på Sveriges Radi- os ansvar att åtminstone göra barnprogrammen ”barnsäkra'. En- dast mellan 5 % och 10 % av småbarnsföräldrama ser normalt ett småbarnsprogram.” '

””De flesta föräldrarna har en positiv inställning till TV både för sig själva och för barnen och är många gånger helt okritiska till programutbudet. Barnen uppmuntras att titta på TV och bibringas därigenom den uppfattningen att TV är så viktigt att tittandet be- rättigar till avbrytande av nästan alla andra aktiviteter.

De små barnen uppmanas oftast av sina föräldrar att titta på barnprogrammen och som regel tittar de på vuxenprogram som föräldrar eller syskon bestämmer. Skolbarnen påverkas i stället mycket av kamraterna och deras programval, det går status i att titta på vissa program (de sena och våldsladdade K. E.). De håller själva noga reda på programmen och väljer dem som de anser vara mest attraktiva.”2

”Men trots barnets egen vilja, trots kamratinflytandet och trots föräldrarnas censur, visar det sig att förskolebarnet under en van- lig TV-vecka tittar minst dubbelt så ofta på grund av en utifrån kommande impuls som på eget initiativ. Och dessa impulser är of- tast av indirekt karaktär som att ”mamma såg” eller ”familjen var samlad' eller liknande. Också flera andra undersökningar visar att föräldrarnas föredöme är en av de starkast vägande faktorerna när det gäller att förklara barnets tittande. Ju mer föräldrarna tit- tar på TV, desto mer tittar barnet. J 14 mer positiva föräldrarna är till TV, desto mer tittar barnet. Och ju mer föräldrarna tycker sig få ut av sitt tittande, desto mer tittar barnet. Barnen lär sig alltså att pro- grammen är attraktiva då de registrerar den övriga familjens beteen- de.

Dock måste in_skjutas att detta främst gäller förskolebarnens intresse för vuxenprogram. När det gäller barnprogram är förhål- landena annorlunda. Här uppmanar majoriteten föräldrar med- vetet barnen att se.”'

Barnprogram i dubbel bemärkelse. Hur barn och föräldrar använder TV för barnens räkning

Feilitzen fortsätter:

”Föräldrarna vill ha barnen sysselsatta därför att de själva är upp- tagna av andra göromål. Barnprogrammen är alltså barnprogram i dubbel bemärkelse. De ses av förskolebarn tillsammans med syskon och ibland kamrater. Eller de ses av förskolebarn som sitter helt en- samma.

Men det är inte bara i fråga om barnprogram som föräldrarna tycks ha stor tilltro till TV. När de någon gång förbjuder barnet att se ett program, rättar de sig oftare efter programtiden eller tid— ningarnas och TV:s annonsering om programmets olämplighet än efter sitt eget omdöme. l intervjuer med föräldrar, träffar man säl- lan någon som närmare ifrågasätter vad som sänts på TV.2

I ””Vilken roll spelar radio och TV i förskolebarnens liv?” ger Leni Filipson en intressant kommentar till föräldrarnas attityd till barnens TV-tittande som baserar sig på en intensivundersökning av 50 barns förhållanden

””Många barnfamiljer lever i ett så inrutat mönster att de sällan missar ett TV—program, de är också i hög grad villiga att anpassa sina vanor just efter TV-programmen.

Den här undersökningen visar att utelek ensam eller med kamra- ter i själva verket är nästan det enda som regelbundet kan konkurre- ra ut TV—tittande. Särskilt gäller detta programmen som går under dagtid och klockan halv fem, då de allra flesta barn är ute och le- ker, åtminstone under den ljusa årstiden. Men även andra upp— skattade aktiviteter, som umgänge med vuxna, att få delta när pappan snickrar eller liknande kan konkurrera ut TV-tittande. Här beror det naturligtvis på hur attraktiva programmen är och om man känner till att de över huvud taget sänds.” 3

Kommentar:

Att utelek och de andra aktiviteter som här nämns kan konkurrera ut TV är ju inte så dåligt och antyder en ljusare situation än den som ofta målas upp, särskilt om vi tar hänsyn till de nya siffrorna från maj 1979 som belyser förhållandena under den ljusa årstiden (kap. 6 sid. 62—69) (K. E.).

' PUB 28 1975/76 sid. 4.

2 PUB 28 1975/76 sid. 5.

3 PUB nr 52 1975/76 sid. 10—11.

' PUB nr 521975/76 sid. 11.

Föräldrapropaganda för TV

””Det intressanta i sammanhanget är föräldrarnas beteende. Om barnen är ute och leker när halv-fem-prograrnmen börjar är det många som ropar in barnen för att titta på TV. Även om de av er- farenhet vet att barnen inte gärna avbryter sin utelek för att komma in och titta på TV är det ändå många som ropar till barnen att ”nu börjar TV”.

Det här beteendet kan ha flera förklaringar. Antingen tycker föräldrarna att TV ger barnen mer än leken eller också är de räd- da för att barnet skall bli besviket om det missar något TV-pro- gram. Tillfället är ju obönhörligen förbi när programmet gått. El- ler ocksä vill de att barnen skall komma in och sätta sig framför TV:n och ”lugna ner sig före middan”.

Vilken förklaring man än väljer så måste föräldrarnas handlings- sätt få barnen att tro att de betraktar TV som något viktigt. Något

som berättigar avbrytande av nästan vilken annan aktivitet som helst. . .”'

Kommentar:

Om programmen finns på videotape eller bildskiva, kan detta tänkas medföra en ”avdramatisering” i förhållande till denna känsla av ”nu el- ler aldrig” och därmed, åtminstone teoretiskt, bidra till en minskning av TV-rirrandet. K. E.

Föräldrarnas syn på utbildningsprogram, sagor och vad barnen lär av TV

Filipson fortsätter:

”Vi har också tidgare kunnat visa på hur barnprogram i TV på- verkat och aktiverat föräldrar. Ofta händer t. ex. att man köpt el- ler lånat böcker som förekommit i TV—program. Serien ”Fem my- ror” gjorde att föräldrarna uppmuntrades att sysselsätta sig med räkning och begreppsträning. TV-program har också ibland in- spirerat föräldrar att ta upp känsliga ämnen med sina barn som t. ex. hur ett barn kommer till, varför man måste dö, om handi- kapp av olika slag. Men samtidigt som TVi vissa fall befrämjar bokköp och lån av böcker visar våra resultat i denna undersökning att det kan ha en förödande effekt på själva läsningen: ”Nu när Drut- ten och Krokodilen finns behöver man inte läsa sagor på kvällen”. Det är inte bara det att själva läsningen går till spillo utan kanske även längden på godnattstunden och kontakten mellan föräldrar och barn. Ofta händer det att TV-program ruckar på familjens normer beträffande läggtider för barnen”.

Kommen tar:

Se också kapitel 17 ””TV eller saga — eller saga i TV? (K. E.)

”De flesta föräldrar i den här studien har en mycket positiv eller okritisk syn på TV för barnens del. Medan de för egen del, i synnerhet mödrarna, ser TV nästan enbart som underhållning och avkoppling, säger nästan alla att barnen lär sig genom att titta på TV. Att få konkreta exempel på vad barnen verkligen har lärt sig från TV visar sig dock vara svårt.

Trots att föräldrarnas grundinstälning till TV är så positiv har de lät- tare att ge exempel på negativa effekter. Förklaringen kan vara den att de program som de väntar sig enbart positiva effekter av, barnpro- grammen, ser de själva mycket sällan.”'

Kommentar:

Vad man från andra källor än föräldrarna vet om vad barn lär sig av TV behandlas något i kapitel 16, ””Vad och hur barnen lär av TV” samt i ka- pitlen om film- och TV-våld. Kapitlen 17. 22 och 23 handlar också, om än indirekt, om inlärning. (K. E.)

Om de komplicerade sammanhangen mellan föräldrarnas och barnens TV-tittande samt mellan föräldrarnas uppfattning om barnens tittande och det verkliga förhållandet skriver Sonesson bl. a. följande i Förskolebarn och TV.

””Med utgångspunkt från de teoretiska resonemangen i kapitel 1 förväntade vi oss bland annat att det finns samband mellan mö- drars och barns TV-konsumtion och TV-preferenser och dess- utom en viss påverkan från äldre syskons TV-vanor. Vidare ansåg vi, att mödrarnas utbildningsnivå skulle påverka barnens TV-be- teende och även en viss påverkan från de övriga bakgrundsvariab- lerna var väntad. Dessa antaganden blev endast delvis bekräftade av våra resultat. När det gällde barnens konsumtion av barnprogram var det överraskande, att det inte alls fanns något samband med mödrar- nas TV-konsumtion. Barnen kunde mycket väl vara storkonsumen- ter av barnprogram även om mödrarna tittade mycket lite på TV. När det gällde konsumtionen av vuxenprogram fanns däremot de förväntade tendenserna åtminstone för de barn vars mödrar tillhörde den lägsta eller den högsta utbildningsgruppen. Mödrarnas utbildningsnivå påverkade också barnens konsumtion av vuxenprogram. De barn som ser mest av dessa program är de vars mödrar har den lägsta utbildningen och som själva ser mycket TV, medan de barn som ser minst av dessa program är de vars mödrar har den högsta utbildningen och som själva ser lite TV. Något samband mellan barns och mödrars programpreferenser kunde inte påvisas. . _ . När det gällde mödrarnas skattning av barnens favoritprogram ' ": F'hpson' fil/"ke" . . __ .. roll spelar radio och TV Visade det srg att de tenderade att överskatta barnens preferenser for i försk 01 eb am ens liv?” de lärorika programmen och underskatta deras preferenser för de pUB nr 52 1975/76, sid. underhållande och spännande programmen. 13—14.

De förväntade sambanden mellan mödrarnas utbildningsnivå och barnens inställning till de lärorika programmen visade sig en— dast gälla när vi utgick från mödrarnas svar. J u högre utbildning mödrarna hade, i desto större utsträckning överskattade de sina barns preferenser för de lärorika programmen. När vi utgick från barnens svar fanns inget sådant samband. Detta resultat tolkades som ett bevis på att denna typ av frågor är mest laddad för de mö- drar som har den högsta utbildningen och att deras svar på denna fråga därför blir mer präglad av önsketänkande än vad som är fal- let för de mödrar som har en lägre utbildning. Vidare var detta re- sultat ett tecken på att barnen ännu inte har påverkats av mödrar- nas attityder till dessa program och slutligen konstaterade jag, att denna programkategorisering var ganska meningslös för barnens del, medan den däremot speglar starka värderingar i samhället.

Avvikelser i mödrars och barns svar på samma fråga fanns även när det gällde om barnen blivit skrämd av TV någon gång. En fjärdedel av mödrarna ansåg inte att barnen blivit skrämda även om barnen själva uppgett motsatsen. Även här kan frågans laddade ka- raktär delvis förklara diskrepansen, men även en eventuell bris— tande insikt från mödrarnas sida diskuterades.

När det gällde barnens sociala TV-situation påvisades också stora skillnader i barns och mödrars svar. När det gällde frågan om vem som bestämde när barnet skulle titta på TV var den vanligaste kombinationen, att barnen ansåg att mödrarna bestämde, medan mödrarna ansåg att det var barnen själva som bestämde. Trots detta ger både barns och mödrars svar en bild av barnens sociala TV- situation som är präglad av mycket gemensamt TV-tittande, me- dan man däremot ofta försummar att prata om de program man ser tillsammans. Här utgjorde invandrarfamiljerna emellertid ett un- dantag. I deras hem pratade man i mycket större utsträckning om programmen.

Barnens kön visade sig också påverka deras TV—vanor. Flickor och pojkar skiljer sig inte så mycket i mängden TV de tittar på fast pojkarna tenderar att se något mer, men det finns skillnader i den typ av program de känner till. Flickorna kände bättre än poj- karna till en serie som ”Arvingarna” medan pojkarna kände bätte till deckarna ”Columbo” och ”Kojak”. Dessa könsskillnader blev ännu mer uttalade när det gällde barnens preferenser för olika ty- per av program. Flickorna var mer positiva till de lärorika och un- derhållande programmen medan pojkarna var mer positiva än flickorna till de spännande programmen. Det påvisades också en klar skillnad i mödrarna sätt att påverka de båda könens TV-beteen- de. Sålunda anger en större del av flickornas mödrar att de förklara— de för barnen varför de ansåg att ett program var olämpligt för dem.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att mödrarnas egna TV- vanor och deras utbildningsnivå tenderar att påverka barnens konsumtion av vuxenprogram i förväntad riktning. Så långt be- kräftas våra antaganden och dessa resultat stämmer med tidigare forskning. När det gällde barnens preferenser kunde vi däremot

inte påvisa liknande samband. Att våra resultat här inte stämmer överens med tidigare forskningsresultat, anser jag bero på att vi frå- gat barnen direkt. De tidigare forskningsresultat som jag redovisat och som bland annat påvisat samband mellan föräldrars utbild- ningsnivå och barns preferenser för de lärorika programmen, har varit baserade på föräldrasvar. Åsikten att mödrars svar på ladda— de frågor alltid måste tas med reservation anser jag styrkt av våra resultat.”

Hur socialt laddat och prestigebundet detta med vad barn lär av TV — och därmed hur svårt att få en korrekt bild av — framgår av Sonessons beskrivning av hur mödrarnas uppgifter bl. a. är beroende av deras ut- bildningsnivå:

”När det gäller samband i övrigt mellan mödrarnas utbildnings- nivå och både barnens och deras egna preferenser kan våra resul- tat sammanställas i följande fyra punkter:

l. Mödrar med hög utbildning tycker i större utsträckning om pro- gram som ger kunskaper (högutbildade 46 %, mellangruppen 4l %, lågutbildade 26 %), medan det motsatta förhållandet gäl- ler för de underhållande programmen (högutbildade 49 %, mellangruppen 56 %, lågutbildade 69 %).

2. Vidare uppmanar högutbildade mödrar i större utsträckning sina barn att titta på program därför att de är lärorika (högutbildade 85 %, mellangruppen 72 %, lågutbildade 70 %), medan lågutbil- dade i stället i större utsträckning än övriga mödrar väljer ett roligt program (högutbildade 4 %, mellangruppen 13 %, lågut- bildade l7 %).

3. Slutligen skattar mödrar med hög utbildning i större utsträckning än övriga mödrar sina barns favoritprogram som ett lärorikt pro- gram (högutbildade 46 %, mellangruppen 44 %, lågutbildade 38 %).

4. I barnens inställning till de lärorika programmen finns inte alls dessa tendenser, tvärtom är barnen till de mödrar som har den lägsta utbildningen mest positiva till de lärorika programmen (högutbildades barn 47 %, mellangruppens barn 43 %, lågutbil- dades barn 51 %).

Frekvenserna för barnen och mödrarna kan inte jämföras direkt; de förra är grundade på det index som mäter barnens positiva in- ställning till denna programtyp, medan de senare grundas direkt på mödrarnas svar. Resultaten visar emellertid att det finns en klar diskrepans mellan mödrarnas skattning och barnens svar. När det gäller de högst utbildade mödrarna blir denna i många fall uttryck för ett önsketänkande, som i varje fall för dessa små barn inte har förankring i verkligheten. När man bedömer resultaten av mödrars svar på så kallade laddade frågor är det därför väsentligt, att man är uppmärksam på detta fenomen.

Orsaken till detta är säkert, att föräldrar med högre utbildning är mest engagerade i vikten och nödvändigheten av utbildning, vilket också klart framgår av resultaten ovan . . .”1

1 Sonesson sid. 65—66.

* SGR 4 1972 sid. 136. 2 SGR 4 1972 sid. 268.

3 Barnen lärde sig inte så mycket ”nyttiga" sa- ker som föräldrarna trodde. (K. E.)

" SGR 2 1972 sid. 352. 5 SGR 4 1972 sid. 72.

Amerikanska resultat om föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barnen

IJ ack Lyles och Heidi R. Hoffmans ena bidrag till SGR 4, *Childrens Use of Television and other Media” 1972, återfinns följande passus om föräld- rarnas inställning till vad barn lär sig av TV.

”Majoriteten av 11- och 15-åringarna - mer än tre fjärdedelar — ansåg att de lärde sig saker och ting genom att titta på TV, åt- minstone en del av tiden. Och nio av tio mödrar av 5-åringarnas mödrar uppgav att deras barn lärde sig av TV. För det mesta tyckte de att barnen lärde nyttiga saker men en femtedel nämnde negativa aspekter. Mödrarna ansåg att TV gav en ökning av ordförrådet hos små barn, förberedde dem för skolan och lärde dem 'om li-

7931 vet .

Lyle och Hoffman fick liknande resultat i ”Exploration in Patterns of Te- levision Viewing of Preschool-age Children.”2 Som vi skall se i fortsätt— ningen avspeglade dessa åsikter utbredda men delvis felaktiga eller tvek- samma uppfattningar (sid 313, 317, 365).3

l Harold W. Stevensonk bidrag till SGR 2 1972, ”Television and the Be- havior of Preschool Children” nämns en undersökning från 1962 av Hess och Goldman som undersökte 99 föräldrars uppfattning om vad TV be- tydde för deras barn. Undersökningen utmynnade i följande samman- fattning: ”TV betraktas både som utbildande och upplysande och som en vanebildande källa till mardrömmar. Svaren visar på att det är en vanlig föreställning att "FV-tittande är lärorikt trots att nästan inget av de pro- gram som barnen ser kan betecknas som utbildningsProgram i vanlig mening.”4 L. A. Lo Scioto rapporterar i ”A National Inventory of Television Viewing Behavior”, SGR 4 1972, att de mödrar som ingick i hans material också uppgav att deras barn lärde från TV. En del menade i samband härmed att det inte alls var bra att TV gjorde barnen nyfikna och frågvisa om sådana saker som sex och narkotika.5

Kommentar:

Man menar ibland att föräldrarna har fel när de påstår att barnen lär sig av TV, eftersom studier som görs av vad barn lär sig i allmänhet visar att de inte lär sig något. Att man kommer till detta resultat torde till största delen bero på att man studerar vad barnen tagit upp av ord och fakta från vissa typer av program men inte vad de inhämtat av allmänna lär- domar om människor och förhållanden (oavsett om vad de inhämtat stämmer med verkligheten eller ej och om det är fråga om ”önskvärda” eller ”icke önskvärda” kunskaper).

Sannolikt kommer föräldrarnas bedömning intuitivt sanningen när- mare än de specialstudier som hamnar fel genom att de ställer ”fel frå-

gor”. Den vanliga föräldrauppfattningen sammanfaller med Mc Luhan”s yttrande att ”när ett barn som har tillgång till TV går till skolan så av- bryter det sin utbildning”' — dock med den skillnaden att föräldrarna och Mac Luhan talar om olika saker, föräldrarna om fakta, och om så- dant som traditionellt betraktas som nyttigt att lära sig, medan Mc Lu- han talar om allt som går att lära av TV. (K. E.)

Om föräldrarnas roll skrev Himmelweit m. fl. följande:

”Många föräldrar är så positiva till TV att de intar en försvarsatti- tyd. Skälen härtill är flera. För det första bidrar TV i viss mån att hålla ett öga på barnen. För det andra har de ett särskilt behov av att försvara TV om de själva är ”stortittare'. I det läget erkänner

de inget behov av att begränsa eller hålla koll på mangden av och | J. P. Robinson, T0_ innehållet 1 barnens TV-konsumtion. Dessutom blir en sadan be- ward Defining the Fu nc_ gränsning svår att genomföra om föräldrarna själva är oselektiva tions of Television, storkonsumenter av mediet.” SGR 4 1972 sid. 587.

Kapitel 20 ”Interaktion med TV-figurer irutan”

Detta kapitel bygger på citat från Grant Noble*s ”Children in Front of the Small Screen”.

Inledning av K. E.

Interaktion med figurer i TV-rutan

Inledning

Den engelske psykologen Grant Noble hör till de forskare/författare som oftast citeras i debatten kring barn och TV. En anledning till detta kan vara att han är en av de få som gjort vad alla menar att man bör göra, nämligen försökt sätta in TV:s funktioner i ett större samhällsper- spektiv.

Tyvärr, men naturligt nog, har Noble gjort detta ”endast” i de allmänt resonerande delarna av sin produktion. Hans empiriska forskning är be- gränsad till ett litet antal faktorer i tämligen specifika situationer — som nästan all empirisk forskning fortfarande är, därför att vi ännu inte me- todologiskt bemästrar mer omfattande samspel.

Hans resonerande partier i ”Children in Front of the Small Screen” har sitt främsta intresse, därför att han där behandlar ”interaktionen” mellan TV-tittaren och rutan — vad denna är, varför den behövs och dess konsekvenser.

Noble är mycket ambivalent i sin inställning till TV:s roll i samhället. Genom en hård men intressant och riktig kritik av det moderna, speci- aliserade, opersonliga och isolerande industrisamhället, definierar han så allvarliga brister, att TV nästan framstår som en välsignelse när den ibland på visst sätt svarar mot otillfredställda behov hos människorna. Det är här interaktionen kommer in i bilden.

Som sociolog accepterar jag hans skildring av industrisamhället i kon- trast till det förindustriella bysamhället, även om jag tycker att han idyl- liserar det senare. Denna idyllisering blir inte mindre av att han själv er- känner att det inte är verklighetens bysamhällen som han beskriver utan den ”ideala byn”. Hur det än förhåller sig härmed kvarstår faktum att livet i de stora anonyma städerna principiellt skiljer sig från det gamla bysamhället just på det vis som Noble relaterar till TV:s roll i det nya samhället.

På flera punkter är Noble's analys fruktbar och intressant. Hans syn- punkter kommer in i olika sammanhang i den föreliggande rapporten genom att olika författare hänvisar till hans arbeten. Jag har också gått direkt till dessa och citerar här hans egna sammanfattningar av några centrala frågor.

Från och med sista stycket sid. 260 till sid. 268 citeras synpunkter som jag inte instämmer i och som enligt min mening aktivt bör motarbetas.

Då de emellertid intar en mycket central position i Noble's arbete och redan har spelat en betydande roll bland andra forskare och skribenter, kan jag inte utelämna dem i den föreliggande forskningsöversikten. Det rör sig nämligen inte om ett överspelat begrepp som i fråga om kathar- sisteorin. Men jag kan inte underlåta att uppmärksamma läsaren på det tivelaktiga i de av Noble's ståndpunkter som jag har i åtanke.

Den första tveksamma punkten är följande. På grund av den enskildes isolering från andra åldersgrupper, roller och arbetsuppgifter än de eg- na, saknas i det moderna samhället de förebilder som behövs för inträ- ning till förståelse och integrering av de roller, den repertoar, som män- niskor behöver både för egen del och för inkänning med andra. Noble har rätt när han menar att en del av dessa behov skulle kunna fyllas av TV. Men han undervärderar samtidigt riskerna med en sådan apparat- bunden inlärning. TV:s förebilder är ju varken korrekta eller ens önsk- värda. Noble”s förtjusning över den potentiella ersättningsmekanismen får honom att bortse från innehållet i den värld och de roller som TV spelar upp.

Däremot har Noble inte glömt bort den betydelsefulla kopplingen mellan känslorna för en person och personens betydelse som förebild. Eftersom det inte finns några ”äkta” relationer mellan TV-figurerna och tittarna faller Noble tillbaka på något som han kallar för tittarens in- teraktion med TV—figurema. Med denna interaktion som mellanled an- tas tittaren ta över TV-figurernas roller och värderingar på liknande sätt som vid ”den äkta” socialiseringsprocessen inom familjen och den vida— re krets av släkt, vänner och kamrater som medverkar till denna. Även om detta är att ta i, kan de mönsterbildande effekterna inte förnekas. Det riskabla ligger i Noble*s förlängning av detta resonemang.

Noble påstår nämligen att TV-figurerna även på det känslomässiga planet fungerar som substitut för riktiga människor. Att barnen prövar ut och utformar sin identitet genom att testa denna i vad Noble kallar ”ett samspel” med TV-figurerna.

För det första är det missbruk av begreppen interaktion och samspel att använda dessa när det rör sig om en ensidig kommunikation, från tit- taren till TV—figuren. Eftersom det aldrig kan komma någon svarsreak- tion kan man inte tala om samspel.

Man prövar ut sin egen identitet bl. a. genom att testa hur man upp- fattas av andra. Detta kan aldrig ske i förhållande till en TV-figur. En identitetsutveckling via TV kan alltså per definition inte äga rum.

Om någon annan psyko-social process verkligen skulle äga rum, där barnen ställer in sig själva med TV som kompass, men utan att bli korri— gerade, vägledda, åthutade eller uppmuntrade, kommer man nära den skrämmande avhumanisering som en del varnar för. Dessutom saknar ”TV-kompassen” begrepp om vad som är ”norr” och ”söder”, men detta är sekundärt i jämförelse med tanken att barn skulle bygga upp uppfatt- ningen om sig själva på grundval av en sådan envägskommunikation. Hur kan man i så fall vänta sig att dessa barn skall klara ett samspel med levande människor som inte går att stänga av och som inte år får- digprogrammerade utan delvis handlar utifrån hur de blir bemötta?

Noble talar om ett ”para-socialt umgänge” och interaktion med TV-

rutans personer. Det verkar som om han alltför okritiskt anammat både att detta existerar och att det har en positiv innebörd därför att det rör sig om begrepp med en positiv klang (liksom Sonesson).

På de ställen i texten där olika författare hänvisar till eller citerar Noble i hithörande frågor, har jag i fotnötter hänvisat till de starka be— tänkligheter som jag framfört ovan. Till Noble's ”försvar” bör dock nämnas att även han själv givit uttryck för visst tvivel på att TV verkli- gen fyller de funktioner han beskriver, nämligen vid den med asterisk * utmärkta meningen sid. 273.

Noble's framställning är fantasieggande, därför att han konsekvent relaterar TV — som aktivitet och innehåll — till aktuella och relevanta problem i samhället.

Detta betyder i sin tur att det inte, med bibehållen andemening, går att referera Noble i kort form. Jag har valt att här återge huvudparten av de kapitel som ingår i kompendiet ”Barnkultur” vid Institutionen för Teater- och Filmvetenskap vid Stockholms universitet. Här återfinns det centrala i Noble's analyser och budskap. Jag instämmer med analysen av dagens industrisamhälle, med analysen av de ungas situation och in- ringandet av icke tillfredställda psyke-sociala behov men vill utfärda en varning mot att låta analysens elegans förleda till att lösningarna kan komma från TV. Att TV är populärt är inte liktydigt med att TV är so- cialt nyttigt — ett påstående som i sin tur inte är liktydigt med att TV är skadligt. (K. E.)

”Varför är TV så populärt?

Det förhållandet att människor ägnar mer tid åt att se på TV än åt praktiskt taget varje annan aktivitet tyder på att TV tillfredsställer mer eller mindre grundläggande behov i moderna industrisamhäl- len — behov som för övrigt inte tillfredsställdes av de massmedier som föregick TV. Beklagligt nog tenderar samhällsvetare att bort- se från att även TV-tittande utgör ett område värt att utforska, vilket lämnar grundfrågan huvudsakligen obesvarad: 'Varför är TV så populärt?

Tänk på det medium som TV undantränger: biograffilmen. För många samhällsvetare är film och TV synonyma begrepp. Ändå ser man film i mörker, i en främmande miljö, duken är stor, sam- ma figurer dyker sällan upp i två filmer (tills vi fick TV) och fil- men förlitar sig på *stjärnor” för att framställa olika roller. Åskå- dama sägs identifiera sig med stjärnan genom att placera sig i dennas ställe medan de tittar och därmed ha del i *stjärnans' upp- levelser. Åskådaren måste ge upp sin identitet. Jämför med tele- visionen: man tittar på TV i hemmet med ljuset tänt och med fa- miljemedlemmama närvarande. TV-rutan är bara tillräckligt stor för att avbilda huvudet på den som talar och samma uppsättning figurer framträder vecka efter vecka i sina serier, åtföljda av stän- digt samma nyhetsuppläsare. Åskådaren uppmuntras inte till att glömma vem hon är eller var hon är: TV-tittande är ingen situa- tion där man lider identitetsförlust. Barn säger sig svara ”det ta- landet huvudet' när en figur i TV simulerar samspel direkt med

åskådaren. Barn spelar sålunda mot figurerna i TV-rutan. Uppe- mot 40 procent av dem intar ”svarsroller”, och deras identitets- känsla förblir orubbad. '

När vi diskuterar TV, gäller diskussionen alltså ett nytt me- dium, som är olikt de andra genom att de simulerar direkt sam- spel. Det är som om barnet träffade människor i små sociala grup- per. Därför är det möjligt att TV kan stödja individualitet. Vi får inte heller glömma att TV framför allt är ett kvinnomedium, efter- som kvinnor tenderar att köpa de produkter som annonseras och också ser mer på TV än män. Man får intrycket att TV söker ef- terlikna samtalen över staketet, när tvätten hängdes på tork. Vi har också genom experiment funnit att kvinnor oftare än män ”pratar” med TV-figurerna.

Vi har emellertid inte besvarat frågan ”Varför är TV så popu- lärt?', men vi kan omformulera den: ”Varför existerar det över- huvudtaget ett behov av något som ger intryck av direkt (”face to face”) samspel med en liten grupp TV-personligheter som regel- bundet framträder i rutan?” Detta är en bättre fråga, men för att kunna besvara den krävs att vi, såväl historiskt som antropolo— giskt, betraktar det sätt på vilket människor lever i kulturer utom räckhåll för massmedia.

Mitt första axiom är att jaget kan betraktas som en spegel, att det är via andras reaktioner på oss själva som vi etablerar och ut- vecklar vår identitet.

Mitt andra axiom är att för att leva ett harmoniskt liv måste en människa lära känna sig själv, måste på ett realistiskt sätt bli med- veten om både sina brister och möjligheter. En annan människas reaktion gör det möjligt för oss att se oss själva som ett objekt, bokstavligt talat som 'mig*. Dessa 'mig” som vi ser i andras speg— lande reaktioner måste införlivas på ett harmoniskt sätt med vårt reflekterande och medvetna ”jag”. Om vi ser det historiskt, vilka medel använde man förr för att lära känna och införliva ”sig själv”?

Jag kommer att argumentera för att strukturen hos två primära institutioner fyllde denna funktion, nämligen familjen och den ut- vidgade släktgemenskapen, som barnet ursprungligen skulle ha levt med hela livet.

I den följande analysen kommer jag delvis att lita till etymologi och ordspråk, eftersom det var under studium av dessa som den teori som jag här utvecklar tog form. Vidare vill jag framhålla att många av dessa idéer är gamla som livet själv, och inte enbart be- gränsade till den sjuttioåriga disciplinen samhällsvetenskap. ”Fa- miljen” är framför allt en ekonomisk enhet — härledd från latinets ”famulus”, d. v. s. ”tjänare”, och vårt ord ”boy” från latinets ord för den manliga tjänare som såg till korna (”bovusl). Familjens struk— tur kännetecknas av ömsesidiga tjänster som ombesörjer en integre- , Hur vet Noble att d t rad arbetsfördelning. Industrialiseringen och ”framåtskridandet' varken förekommer ut]; har tärt åtskilligt på denna traditionella funktion, något som del- hets- eller önske-identi- vis kan förklara vårt mediabeteende. fikation? — undrar K. E.

Släkten, å andra sidan, är huvudsakligen en social snarare än ekonomisk enhet, eller med de Tocquevilles ord: ”Kungar och mo- narkier är skapade av människor, men samhället är sprunget ur Guds hand.” Vilka utvecklingsbefrämjande (evolutionära) funk- tioner hade den utvidgade släktgemenskapen? En ”king” är det samma som ”kin” (sv. ”släkt”) med ett ”g” i slutet. Släkten utgörs av en grupp av människor som är sammanbundna genom äktenskap och förbund, där ”förbund” bokstavligen innebär ökade bindning- ar. Men hur fungerar denna bindning? Vi finner att ordet etymo- logiskt år besläktat med begreppet ”böja och återkasta”. Det före- faller troligt att en viktig funktion hos släkten är social — att re- flektera bilden av varje enskild medlem." Våra släktingar tillhanda- håller referenspunkter med vilkas hjälp det enskilda barnet kom- mer i kontakt med och kan jämföra sig med en fast grupp av män- niskor. Vi återfinner denne idé i Aristoteles” ordspråk: ”En vän är ytterligare ett jag”, i Cotgraves ordSpråk:”En äkta vän är en andra släkting” (1611), i Pythagoras” mindre kända påstående ”Bland vänner är allting gemensamt” och i Nunez” ordspråk ”Den bästa spegeln är en gammal vän” (1555). Varje ordspråk upprepar på sitt sätt en högst viktig funktion hos släkt- och samhällsgrupper: de tillhandahåller en spegelsal så att varje individ via släktens ögon får en korrekt bild av sig själv. Eftersom ”jag inte kan vara din vän och samtidigt din smickrare” (Crowley, 1550) verkar det troligt att individens identitet utvecklas riktigt och förankras inom släktge— menskapen.

Dessutom säkerställde den utvidgade släktgruppens struktur att varje barn i (det lilla) samhället kunde se sig självt utifrån de olika synvinklama hos en mängd olika människor i gruppen och att denna grupp motsvarade ett samhälleligt mikrokosmos. (Släkt— grupperingar har visat sig vara av lika stor betydelse för ”männi- skoapomas” sociala beteende.) Barnet kan således betrakta sig självt utifrån synvinklar som representerar hela åldersskalan i samhället, utifrån manliga och kvinnliga synvinklar, och utifrån blodsförvanters och ingiftas synvinklar. Speglat i denna variation av synvinklar kommer barnet att betrakta sig självt från flera oli- ka, men ändå balanserade, perspektiv och får därmed en ganska riktig bild. Med andra ord fyller strukturen hos släktgruppen, som är representativ för samhället i stort, en synnerligen viktig funk- tion: via speglingsprocessen förankrar den barnets identitet i det vidare samhället. Att strukturen fyller denna funktion — och hur representativt det lilla samhället är — kan vi sluta oss till av ett ordspråk från 1566: ”Det är inte mycket till släkt, som varken har någon hora eller tjuv.” Att se sig självt utifrån de växlande per- spektiven hos en mängd olika samhällsmedlemmar bidrar till att barnets jaguppfattning utvidgas och ökar chanserna för att barnet kommer att passa in i vidare sociala sammanhang.

Om vi förstår detta synsätt, förstår vi kanske också televisio- nens betydelse för våra barn. Då kan vi kanske belysa de samhäl- leliga funktionerna hos televisionen (som bokstavligen betyder

”betraktad från långt håll”) och kanske förstå McLuhans berömda uttryck ”den globala byn”. Den viktiga frågan är om den ”industri- ella människan” fortfarande har samma behov som sin förindu- striella motsvarighet — om den industriella revolutionen verkligen lyckades utplåna 5000 år av historien. Den analys som följer skall inte heller uppfattas som en uppmaning att återvända till ”den gamla goda tiden”. Snarare går den ut på att isolera de drag som var utmärkande för den ”gamla goda tiden” och som gjorde den god — som försåg individerna med harmoniska jaguppfattningar — och utröna om några av dessa drag skulle kunna återförenas med de ”utvecklade” samhällen som vi nu lever i. Analysen gäller i sista hand den sociala organisationens verkningar på individen. Ut- ifrån denna ståndpunkt ska vi förhoppningsvis bättre kunna för- stå den mycket viktiga roll som TV spelar för barn i ”massamhäl- len”.

Nedan följer en jämförelse som kontrasterar samhällslivet av idag och så som det var organiserat i vårt land] för mindre än två sekler sedan.

Jag måste emellertid klart poängtera att följande analys hänför sig till både bysamhällen och industrisamhällen i allmän snarare än specifik bemärkelse. I båda samhällstypema kan man återfinna oändliga variationer, och mitt huvudintresse är här att lyfta fram de grundläggande kännetecken som till stora delar är tämligen universella i båda samhällstyperna. Undantagen kommer att vara rikliga och inget enda samhälle kommer helt och hållet att passa in i den följande typologin, men jag syftar å ena sidan på de speci- ella walesiska bysamhällefrån förra århundradet som Rees redogjort för?, och å den andra sidan på livet så som vi föreställer oss det i ett bostadsområde i en förort till någon storstad idag. Båda de fall jag beskriver är i hög grad ”idealtyper” och analysen kan anklagas för att romantisera bystilen och svärta ned den ”industriella” livsstilen. Men att leva utan värderingar och förebilder och bara katalogisera olikheter mellan samhällen på ett akademiskt sätt, le- der oundvikligen både till cynism och till en rent anatomisk skiss över bysamhället, men glömmer bort själva hjärtat.

Social organisation

By

. Få specialiseringar. . Varje människa hantverkare eller konstnär.

. Ledarskapet roterar allt ef- tersom gemenskapsgruppen koncentrerar sig på olika uppgifter.

Industristad

Många specialiseringar. Hantverkarens och konst— närens färdigheter är det specialiserade fåtalets privi- legium.

Ledarskapet är formellt fastställt, men roterar fort- farande informellt.

' England.

2 A. Rees. Life in a Welsh countryside, Car- diff, Welsh University Press. 1950.

11.

12.

Livsrytmen förändras stän- digt. Ringa medvetenhet om tid och rum som konsumerbara ”varor”. Tolerans av det excentriska.

Avskildhet praktiskt taget omöjlig. Kommunikation inom fa- miljen över åldersgränserna. Visdom premieras.

Nyheter för det mesta o- medelbart relevanta, efter- som individen själv måste reagera aktivt på dem.

Hela den sociala organisa- tionen synlig och möjlig att lära sig. Organisk i liten skala; det ömsesidiga beroendet kan man se och uppleva.

Livsrytmen varierar inte.

Tid och rum är ”varor”.

Det excentriska betraktas som abnormt. Avskildhet värderas högt.

Kommunikation utanför fa- miljen mellan likar. Utbildning premieras. Nyheter för det mesta dis- tanserade från individens egen verksamhetssfär, efter— som han inte själv kan rea- gera aktivt på dem. Helheten kan inte upptäc- kas och inläras genom förs- tahandskännedom. Organisk endast i stor ska- la; det ömsesidiga beroen- det är något man undervisas om, men inte upplever.

Jag hoppas att jämförelsen mellan de två livsstilarna tydliggör det fak- tum att livet i bysamhället är en sammanhängande, integrerad helhet — utan tvekan alltför intimt och begränsat för den moderna människan — medan livet i industristaden kan vara fragmentariskt och osamman- hängande. Den tes jag framlägger här är den att TV delvis återupprättar en gemenskap av bytyp, genom att exponera olika individer för samma väl— bekanta innehåll, som har en anmärkningsvärd prägel av repetition.

I följande moment ska jag försöka att kortfattat utveckla var och en av punkterna i tabellen och relatera dem till TV

1. Det är viktigt att mer exakt förstå hur specialisering inverkar på individens relationer till den mänskliga gemenskap som dennes identitet är förankrad i. Ett litet samhälle kan endast bära upp ett litet antal specialister när dess medlemmar är sysselsatta med samma slags aktiviteter. Ett samhälle som bara består av specialister har ingen gemensam bas, har få ge- mensamma erfarenhetsområden. Specialiseing kräver att de hantverksskrån, som en gång mycket riktigt kallades mysteri- er, inviger medlemmen i färdigheter som i allmänhet skyddats som yrkeshemligheter undan de andra i samhället — ofta med hjälp av ett språk som man hittat på själv och som är oför- ståeligt för utomstående. De andra medlemmarna i samhälls— gemenskapen uppmuntras att sätta sin tillit til specialister. Detta kan få skadliga konsekvenser, eftersom människorna

inte längre ägnar uppmärksamhet åt sin egen hälsa när läkare finns att tillgå, åt sina djurs hälsa när det finns veterinärer, åt sina far- och morföräldrars välbefinnande när det finns so- cialarbetare och åt sina barns utbildning när det finns lärare.

Det tycks finnas en lag som säger att ju mer specialisering vi har, desto mindre uppmuntras folk att själva ta ansvar, med resultat att de upphör att ägna uppmärksamhet åt det som ligger utanför det egna specialistområdet.

TV kan bidra till att blottlägga specialistens ”mysterier” Att se politikern, universitetslektorn, polisen, läkaren eller rörmo- karen i TV-rutan avslöjar den mänskliga varelse som dolts bakom pressmeddelandet, det tryckta ordet, under unifor- men, läkarrocken eller blåstället. TV-tittaren får desto mer tränga bakom specialistförklädnaden som mötet med dessa individer ser ut som om det ägde rum under intima former, där specialisten verkar att konfronteras i ett direktsamtal med den om sitt eget jag medvetne åskådaren. Äskådarna upptäc- ker — speciellt i dramatiska serier — den mänskliga sidan hos specialisten, och inser att denne står inför samma problem som de själva, t. ex. en nyckfull äkta hälft, en påtagligt otill— fredsställd son och ekonomiska problem. Många livs levande specialister kommer faktiskt att uppfattas som fyrkantiga i jämförelse med den upplevelse som tittaren har vid det pse- udo-sociala samspelet med deras motsvarighet i TV-rutan.

2. Eftersom vi i den här jämförelsen rör oss med idealtyper, kan vi se varje människa i bysamhället som en konstnär eller hant- verkare, i den sanna bemärkelsen av ordet ”konst”: ”att passa eller foga ihop”. I skarp kontrast till detta är individerna i mo- derna industrisamhällen utestängda från konstnärliga och hantverksmässiga aktiviteter, därför att dessa numera bara ut- övas som ett privilegium för ett professionellt fåtal. Man skul- le kunna formulera en allmän regel: när en färdighet en gång professionaliserats, har de som är utestängda från denna aktivi- tet inte längre det självförtroende som krävs för att sysselsätta sig med aktiviteten i fråga — speciellt som de kan jämföra sig själva med alla professionella man kan se i rutan varje kväll. I mindre välutvecklade samhällen sätter föräldrarna en stolthet i att ”förbereda” (ett verb som etymologiskt är besläktat med ”förälder”) sina barn i kulturtraditioner som berättelser, musik och sång. För specialiserade (på andra områden än konst) in- divider i ”utvecklade” samhällen, som inte är medvetna om att de kan uttrycka sig med konsten som medium (ett viktigt me- del att uttrycka sig själv) kan resultatet bli ytterligare aliena- tion från jaget och en flaskhals mot outtryckta känslor. Varje nytt massmedium har möjliggjort en allt starkare re- spons från mottagaren — från totalt uppgående och identitets- förlust i boken och filmen, över televisionen där åskådarna — utan att få sin identitetskånsla rubbad — spelar mot figurer som de känner igen från verkligheten, till lokalradion och 10-

kaltelevisionen som kräver deltagande av närsamhället. Ut- ifrån detta betraktelsesätt kan man förstå hur massmedia har utvecklats, eller nästan återvänt till teatern, där gestalterna ofta talar direkt till sin publik. Men det finns fortfarande vik- tiga brister som måste övervinnas. Vidgat tillträde för all- mänheten till massmedia skulle motverka den skadliga före- ställningen att konst är ett privilegium för det specialiserade fåtalet (om nu tillträdet måste bli i form av ”konst” och inte i form av opretentiösa kommentarer till det senaste kommunala beslutet. KE.) . I bysamhällen är ledarskapet inte något som är klart fastställt

och definierat och inte heller sammankopplat med någon maktposition. Antropologiska data säger oss att ledare ofta tjänar sina undersåtar och att ledarskapet sällan är en speci- ellt eftertraktad position. Inom bygemenskapen roterar ledar— skapet alltefter som olika uppgifter kräver olika ledare. Me- dan de flesta människorna kan utföra prestationer inom ungefär samma färdighetsregister, är det troligt att någon är bättre än de övriga i en bestämd färdighet. Följaktligen är le- darenvid plogningen inte nödvändigtvis samma person som ledaren under husbygget.

Den repetitiva livsstilen i industrisamhällena har medfört att ledarskapet blivit fastställt och förknippat med status. En chef väntar sig underkastelse i alla sociala sammanhang, även om det givetvis också finns olika former av informell social status i alla grupper med en formellt organiserad struktur. Konsekvenserna av det formaliserade ledarskapet för de in- divider som utgör gruppen blir att de endast lär sig roller som är förknippade med underkastelse, och blir oförmögna att in- ge respekt som individer, med ökad alientation som följd.

Roterande ledarskap, som inom byn, tenderar däremot att leda till en situation, där varje människa delar ansvaret för de formella eller informella lagar som styr samhällsgemenska- pen.

Den individ som upplever sig vara oförmögen att inge respekt, kommer snarare att bli motiverad att fly från en alienerande miljö och kanske se på TV. Som en av mina vänner en gång ut- tryckte saken; ”Efter en skendöd arbetsdag, känner man för att tillbringa kvällen som en skendöd. ” . I byn växlar livsrytmen ständigt, medan rytmen i industristäder-

na är fast och oföränderlig. Häri ligger en högst viktig skillnad mellan de två livsstilarna, ty det innebär att det för det stora flertalet, i världens byar, inte finns något arbete och någon fritid i sig, utan snarare vissa tider när saker och ting måste göras och andra tider när det finns mindre att göra. Begrepp som arbetstid, fritid och övertid och de olika sätt som vi vant oss att dela upp tiden i, existerar inte i bysamhällen, där livsrytmen påminner om flödet i en bäck.

Efter att ha fullgjort sina arbetstimmar, känner industri-

samhällets människor sig ha rätt att bli underhållna. Mer än något annat behov tillfredsställer TV kanske detta: känslan att vi, med arbetsdagen bakom oss, har rätt att luta oss tillbaka och bli roade. Och specialiseringen uppmuntrar förstås vår önskan att bli roade av en professionell, snarare än att roa oss själva.

5. För människan i industrisamhället blir alltså tiden, kort ut- tryckt, någonting som skall konsumeras, d. v. s. göras slut på. I bysamhällena betraktas varken tid eller rum som uppspal- tade enheter. Rum under tak tjänar som skydd, med i övrigt odefinierade funktioner, och används följaktligen högst olika, i motsats till industrisamhällesmänniskans sovrum, vardags- rum, kontor och kök. Fastän det är uppenbart, kan det ändå vara värt att betona vilka konsekvenser sådana föreställningar måste få för individens sätt att tänka. Olika ”tider” och olika ”rum” kommer att förknippas med olika mentala tillstånd: pe- rioder och platser för aktivitet respektive passivitet. Arbetstid och arbetsplats blir till en scen där individen måste uppträda annorlunda än hemma på hemmatid. Eftersom hon dessutom agerar så att säga på skilda scener, är det troligt att den tidi- gaste inlärningen kommer att fungera vägledande för var och en av scenerna, snarare än någon detaljerad prövning av eller medvetenhet om vad som är lämpligt i varje situation. Vi kan förmoda att media tillhandahåller en relativt beständig bak- grund i en alltmer uppspaltad tillvaro.

6. Människor i bysamhällen är beredda att tolerera och härbärge- ra det excentriska och andra ovanliga beteenden. Inom byn finns det plats för en fåne, och dennes familj åtar sig ansvaret för honom. Man gömmer inte dem som uppfattas som avvi- kande och abnorma undan allmänhetens ögon, vilket oftast är fallet när sådana människor placeras på institutioner i indu- strisamhällen. Utan möjligheter att själva konfronteras med abnormitet, drabbas folk i storstäder av en överdriven rädsla för den, troli- gen därför att den påminner dem om deras egen skröplighet. Men TV låter oss verkligen möta avvikelse och abnormitet, som i dramats form är tryggt avlägsna och som obevekligt upp- spåras, botas eller handläggs på annat sätt av televisionens poli- siära och medicinska styrkor.

7. I byn kommer praktiskt taget alla händelser till allmänhetens kännedom — en situation som den moderna människan kan- ske skulle uppleva som outhärdlig. Det är uppenbart att det blir svårt för en individ att ha hemligheter när man kan över- blicka helheten, och det är förmodligen därför som brott inte kan undgå upptäckt i intima samhällsgemenskaper. Den sorgsna bibetydelse som ordet ”privat” ursprungligen hade — ”berövad” (social kontakt) — har i modernt bruk fått en innebörd i motsatt riktning. Detta århundrade har på många sätt varit det tidevarv då individen dragit sig tillbaka från sina medmänniskor.

1 Dock inte mellan före- trädare för både lärar- rum och fabriksgolv — eftersom TV inte får dem att mötas. TV fram- ställs ofta som en för- eningslänk mellan olika grupper — men vad hjäl- per det att man sett sam- ma program, när sam- hällets organisation gör att man inte träffar var- ann? (K. E.)

Paradoxalt nog finner vi att TV och andra massmedia inte saknat en roll i detta sammanhang. I skydd av vårt hårt till— kämpade privatliv, förses vi av media med TV—gemenskapens of- fentliga liv. Ska vi se det som ett oroväckande forskningsresultat att folk, i en nyligen genomförd enkätundersökning i Kanada, kunde räkna upp fler TV-figurer som de kände än personliga be- kantskaper? Kännetecknande för TV-tittare är att de pratar med varandra omkring fiktiva gestalters uppträdande i TV-seri- er, att tonåringar pratar om popstjärnornas upptåg, på sam— ma sätt som Hollywoodgenerationen pratade om film- stjämornas privatliv, vilket utbasunerades med pukor och trumpeter. Men med TV ökar intimiteten: det uppstår en känsla av att man verkligen känner dessa personer och det är deras förehavanden i TV—rutan som är sarntalsämnet, inte deras liv utanför TV — detta i direkt motsats till Hollywood. Skvallret går nu som om händelserna i TV—rutan ägde rum en bit ner

på gatan. På detta unika sätt skänker TV oss avskildhet, samtidigt som den förser oss med vårt offentliga skvaller. Inte heller får vi glömma att två tittare som sett samma program åtminstone kan tala om personerna i programmet, vilket ger ett gemensamt sam— talsämne både i universitetets lärarrum och på fabriksgolvet.l

. I mindre välutvecklade samhällen spelar familjen en avgörande roll, och inom familjen förekommer en hel del kommunika- tion mellan de olika åldrarna. I moderna, utvecklade samhällen blir familjemedlemmarna allt mer oförmögna att överbrygga generationsklyftor, d.v.s. att kommunicera över åldersgrän- serna. I stället väljer de hellre att kommunicera med likar utanför f amiljegruppen. I bysamhällen identifierar sig en medlem med hjälp av släkt- skapsrelationer och sin familj. I moderna samhällen identifierar sig en person med hjälp av sitt yrke och sin utbildning. Detta kan kanske tyckas vara en obetydlig skillnad, men tyder ändå på att familjegruppen håller på att undermineras. Att lära sig kommunicera är av avgörande betydelse för in- dividens utveckling, eftersom kommunikation är en process av givande och tagande, där två individer lär sig förstå den andres synvinkel och åsikt.

Inom byn och den utvidgade släktgemenskapen kommuni— cerar den unga med alla och lär sig följaktligen att förstå den gamles och den unges, förälderns och den medelålders” syn- vinkel. Den unga kan vidare insupa den samlade livserfaren- het som finns inom släktgemenskapen och iaktta de roller som han lär få Spela i framtiden. Om man betraktar världen som en scen, så iakttar den unga medlemmen i den utvidgade släktgruppen alla de roller som hon lär få spela senare i livet.

Rörligheten i industrisamhällena tenderar att bryta ned den utvidgade släktskapsgruppen. Bostadsområdena blir sov— städer där unga föräldrar praktiskt taget avskärmas från yt- tervärlden. Det är inte att undra på att de förlitar sig på den

10.

vilsefame doktor Spock när det gäller barnavård, och inte hel- ler att dessa föräldrar är osäkra då det gäller uppfostran av si- na barn. De gamlai industrisamhällena kan bli lika segregera- de där de bor, ofta ensamma och avskilda, och den visdom de samlat genom livserfarenhet kommer inte till någon större an- vändning. I bysamhället är de gamlas erfarenheter tillgängliga för de unga. . Undermineringen av den organiskt utvidgade släktgemenska-

pen, den kanske tidigaste och effektivaste formen av social- försäkring, lägger ökad tonvikt vid utbildning. Denna blir in- te enbart en språngbräda mot ökad rörlighet. Rörligheten kräver i sin tur utbildning för att stärka den isolerade kärnfa- miljens ställning på dess nya bostadsort. Orsakerna till denna tendens är komplexa, men de unga av idag lär sig sådant som deras äldre släktingar aldrig ens hört talas om, och allting för- ändras med sådan svindlande hastighet att föräldrarnas erfaren- heter inte längre uppfattas som relevanta i nya situationer. Men vi får inte glömma att ”att utbilda” är detsamma som att ”leda ut” det bästa hos individen. Vi har kanske en tendens att ut- bilda så att folk får en anställning, men tenderar att försumma utbildningen i sådana grundläggande färdigheter som att sköta en familj och uppfostra barn.

Vi får inte bortse från att TV kan erbjuda tillfälle att se en organisk, om än idealistisk, samhällsgemenskap, och för många innebär TV deras enda chans att se både unga och gamla i aktion. Ur den isolerade kärnfamiljens begränsade perspektiv, kan TV fungera som ett fönster mot ett vidare register av sociala relationer. Även välutbildade tittare inhämtar råd i fråga om barnuppfostran och andra familjeproblem från massmedia. I bysamhällen är samtal en mycket viktig aktivitet, som rör vad folk ser och hör, skörden, de traditionella berättelserna som överför kulturella värden, och människor man känner. För det mesta är de få nyheter som finns av omedelbar relevans för individen i fråga. Ordet ”skvaller” har som etymologisk rot betydelsen ”Gud-släkting” eller ”besläktade med varandra under Gud”.

För individen i massamhället är en nyhet inte relevant i den meningen att han/hon kan göra något åt händelsen — alltså tvärtemot vad som är fallet i byn. Nyheterna är således avlägs- na från individens egen verksamhetssfär och man kan hävda att det blir eskapistiska till sin natur, eftersom de inte längre är relevanta för vardagslivet. Nyheter måste var något utöver det vanliga och dra till sig uppmärksamhet, men de är också flyktiga och obeständiga, ofta föga mer än joumalisternas eg- na nyhetsuppfattningar (Ockupation av moskén i Mekka och Hans Eriksson).' Det verkar troligt att en individ med tillgång till nyheter bortom den sfär där hon har reellt inflytande kan känna sig alieneradfrån det samhälle som frambringar nyheter- na.2 Men ännu mer oroande är kanske en annan tanke: me-

' Jag har bytt de engel- ska exemplen mot sven- ska (K. E.).

2 TV bidrar just till detta (K. E.)

11.

dan individen i byn med nödvändighet ägnade uppmärksam- het åt sin omgivning, därför att hon var intresserad av att veta vad som försiggick, därför att det som hände faktiskt angick den grupp som hon tillhörde, tenderar människan i storstaden att använda helt avlägsna nyheter som bakgrund, som något som inte är värt full uppmärksamhet.

Ändå kvarstår faktum: nyheterna glöms, däremot inte ny- hetsuppläsarna. Närmast till följd av sina täta framträdanden blir nyhetsuppläsarna celebriteter (bokstavlig betydelse: ”ofta nämnd”) och publiken kräver att få se demi andra skepnader. I en djupare mening blir nyhetsuppläsarna skvallerombud be- släktade med lantbrevbärarna före dern. Vad slutligen den sociala organisationen beträffar har det upprepade gånger visat sig att i en bygemenskap, med en enda scen, är hela den sociala organisationen fullt synlig, och det är lätt att se hur sociala roller förhåller sig inbördes. Var och en kan se modellerna för sitt framtida sociala beteende och alla de roller som man sannolikt kommer att inneha i framtiden, och har gott om tid att öva dessa roller i lekens form. Indivi- den vet att hon utgör en del av en social organisation och kan förstå hur hon kommer att passa in i framtiden. Kontakten med medaktörerna varar dessutom livet ut, vilket kommer att framtvinga täta omprövningar av det egna jaget under sam- spelet med andra.

I skarp kontrast till detta kan en medlem i ett modernt sam- hälle byta karaktär från en scen till en annan, undvika de aktö— rer som sannolikt skulle framtvinga en smärtsam analys av det egna jaget, och använda sin personlighet som en mask, utan att behöva integrera jaget bakom masken. Individens intresse gäl- ler snarare det intryck som jaget ger än den analys av det egna jaget som framtvingas i den ”primitiva” samhällsgemenskapen. Dessutom är industrisamhällen inte fullt synliga i sin helhet, och det är inte klart vilket inbördes förhållande delarna har till var- andra. Individen i dessa samhällen lär sig specifika beteenden för varje scen, med identitetsförvirring som följd. Vi_förutsät- ter nämligen att en människa måste känna sig själv rätt väl för att kunna leva ett rikt och fullvärdigt liv.

12. Vi kan kanske förstå att människor ser på TV av två skenbart motstridiga skäl. För det första kan de med TV:s hjälp kom- ma bort från ett alienerande samhälle, fly genom att låta sig underhållas, roas, och på så sätt minska sin alienation. Dess- utom kan de — samtidigt — använda TV för att ”delta i sam- hället”, i TV-seriens välbekanta och ny-realistiska samhälle, vilket ofta framställer roller som inte är synliga i det verkliga samhälle de själva lever i. Ett samhälle som är fullt synligt tvärsigenom, utan någon— ting att dölja, är helt, d. v. 5. inte delat utan friskt. Invididen är inte heller delad, i ordet individa bokstavliga mening (”odelbar”) utan hel. ”Allt mänskligt liv finns med”, för att cite-

ra News of the World. Massmediet TV kunde vara, och är, ett märkligt redskap att göra samhället synligt. Dess ögon kan tränga in i rum som enskilda individer är rädda att beträda, vilket sannolikt skulle kunna resultera i en minskning av den mystik som många institutioner omgärdar sig med. Som Tols- toj sade då filmen kom: ”Vilket mäktigt redskap för att visa hur världens folk lever, men som allting annat kommer den (filmen) att tvingas sälja sig.” Romanen tog det sekler att full- ända — TV har under sitt unga liv ännu knappt hunnit börja sin utveckling. Rätt använd, om hela dess kapacitet togs i bruk, skulle TV kunna göra oss till världsmedborgare. Rätt använd skulle TV kunna visa upp modeller av alla sociala rol- ler, på samma sätt som dessa finns till beskådande i bygemen- skapen.

Men i egenskap av massmedium kan TV inte framtvinga en prövning av det egna jaget, även om TV kan befrämja individens identitet. TV förser nämligen inte tittaren med någon spegelbild av det egna jaget — den viktiga återkopplingen som är nödvändig för en mångsidig utveckling. ”'

Kommentar:

Just därför är det så märkligt att Noble talar om interaktion och lägger sådan vikt vid denna. (K. E.)

Noble övergår därefter till de konsekvenser det får för individen att bo i ett industrisamhälle, kontrasterat mot ett bysamhälle. Jämförelsen gäller kontrasten mellan det liv vi lever idag, och det liv som våra far- och morföräldrar en gång levde och våra grannar ute i världen fortfarande lever.

””Konsekvenser för individen

By

Del av en synlig samhällsge- menskap; det ömsesidiga beroendet klart synligt. De unga lär sig genom att se på och genom att göra sa- ker. Utvecklingsstadier markeras genom ritualer. De unga har klart definiera- de ömsesidiga relationer in- om familjen.

Jaguppfattningen fixerad och stabil i förhållande till en och samma grupp på en och samma plats.

Industristad

Det ömsesidiga beroendet inte klart synligt.

Skolorna lär ut färdigheter i abstrakta stadier som mar- keras genom bevis på ut- bildningsmässiga framsteg. De unga lär sig huvudsakli- gen underordnade roller för att sedan plötsligt förväntas vara vuxna. Jaguppfattningen inte fixe- rad eller stabil, eftersom man är medlem i många grupper på många olika platser.

' ””Som personligt medi- um, eller medium för en samhällsgemenskap, kunde TV emellertid tjäna också denna sist- nämnda funktion.” (Den- na mening har jag flyttat ner hit, då den närmast ser ut som en from för- hoppning utan täckning i texten K. E.).

Varje social roll utspelad på en enda scen; roller defini- erade av specifikt beteende.

Fler gemensamma erfaren- heter inom gruppgemenska- pen än enskilda erfarenhe- ter. Optimal använding av re- surser, det egna jaget inbe- gripet. Stort behov av inlevelse i andra, eftersom det ömsesi- diga beroendet erkänns och upplevs.

Olika sociala roller uppspe— lade på olika scener — färre möjligheter att jämka sam— man rollerna. Individens enskilda erfaren- heter betraktas som viktiga- re än gemensamma erfaren- heter.

Långtifrån optimal använd- ning av resurser, det egna jaget inbegripet.

Mindre behov av inlevelse i andra, eftersom individerna är mer isolerade och materi- ellt oberoende av varand-

”

ra.

Liksom i det föregående avsnittet gör Noble detaljerade analyser av skillnaderna mellan människans situation i by- och industrisamhällen — analyser som utmynnar i konsekvenserna för människors behov och de- ras sätt att använda TV.

Analysema är utrymmeskrävande och upprepar i långa stycken vad som redan kommit fram i det föregående. I fortsättningen har jag därför skurit hårdare i de argumenterande analyserna men behållit de partier som direkt berör TV.

””Som vi har redan antytt blir den individ som föds in i en väldefi- nierad samhällsgemenskap genast medveten om att han ingår som en del i den sociala ordningen, och hans arbete erkänns som vår- defullt och blir belönat. Han är medveten om att han står i ett öm- sesidigt beroendeförhållande till de andra. I de flesta bysamhällen bidrar både gamla och unga till samhällsgemenskapens helhet med sitt arbete och sin visdom. I moderna samhällen är de gamlas och ungas position oklar. Barnen spelar en obetydlig roll i gemen- skapslivet. Utan någon annan roll än Skolbarnets — med dess be- roendeställning — spelar barnet en obetydlig roll t. o. nr. inom familjen. Följaktligen har föräldrarna inget större behov av att etablera ett ömsesidigt förhållande till sina barn, eftersom öm- sesidigheten mellan barn- och vuxenrollerna är obetydlig. Detta är högst olyckligt. I andra kulturer lyssnar föräldrarna på sina barn, därför att det ömsesidiga beroendet är något erkänt och upplevt. I många samhällen kan barn och far- och morföräldrar glädjas åt nära och ömsesidiga relationer, varigenom ålderdomens visdom och det friska hos barnet flätas samman. I vårt samhälle löper dessa två grupper stor risk att tvingas leva isolerade på skilda ställen, där massmedia tillhandahåller den enda skymten av den andra. De far- och morföräldrar och barnbarn, som ingår som en så viktig del i de familjeserier vi ser på TV, har blivit isolerade på ett sätt som vore otänkbart i en primitiv samhällsgemenskap . . .

Det är inte förvånande att teoretiker hävdat att det för ton- åringar existerar två ömsesidigt uteslutande referenspunkter: sko- lan där instrumentella, d. v. s. utlärda roller lärs in, och kamrat- gruppens massmediadominerade kultur som tillåter dem att ut- trycka sig själva. Det är inte förvånande att så många barn före- drar den senare. Massmedia visar ungdomarna hur man ska vara för att andra ska känna igen en som tonåring, hur man ska klä sig och dansa och hur man ska behandla sina föräldrar. Berövade de ritualer som i tidigare samhällen markerade övergången från barndomen till ungdomstiden, försöker tonåringari stor utsträck- ning skapa sina egna ritualer. Det förefaller nästan som om de gav sina ”idoler” licens att, med hjälp av obegränsade ekonomiska re- surser, visa dem vad en tonåring ska göra. . . Massmedia utgör i detta avseende en mycket viktig referenskälla, speciellt för dem som inte kan, eller inte vill förvärva den identitet och de framtidsutsikter som en kvalificerad utbildning kan erbjuda . . .

Föräldrarna i dagens städer, som inte tillåter barnens naturliga behov av självhävdelse, måste räkna med att barnen söker sig utanför familjen och önskar bräcka föräldrarna genom att betona hur överlägset de skiljer sig från dem. I industrisamhällen får ung- domarna påtvingade identitetskriser och betecknande nog är det till massmedia, och speciellt till popmusiken, som ungdomarna vänder sig. . .

Kanske är den mest akuta krisen för människan i det moderna industrisamhället avsaknaden av en fast ”publik”1 att hänga upp sin identitet på. Lösningen består i att finna en identitet som är beständig och oberoende av den aktuella arenan. För att upptäcka detta ”själv” måste man använda samma medel som i byn. Det vill säga att det är med hjälp av relationer med andra människor som vi tvingas blir medvetna om oss själva. Med hjälp av mänskliga re— lationer och spegelbilder av oss själva torde vi kunna lära känna oss själva bättre. Vi måste med andra ord skärpa vår förmåga att hantera relationer, så att de kan befrämja vår medvetenhet om det egna jaget . . . För att använda den analogi som vi utvecklat ovan: TV tillhandahåller en arena med ett stort antal stabila figurer som tittaren kan samspela med, utan att behöva riskera någon påtvingad smärtsam analys av det egna jaget, ty samspelet är inte dynamiskt. Ändå tycks samma ansikten som ofta dyker upp, s. k. förmedlan- de länkar, samspela med tittaren där hemma. Följaktligen upple- ver tittaren att han känner dessa människor tillräckligt väl för att t. ex. säga ”hej” till dem på gatan. Dessa TV-personligheter till- handahåller en fast arena som inte ställer några krav på tittaren — , _ kanske ett viktigt skäl till att TV är så populärt . . . 2 sååå-fägffäjm'

I byn är alla modeller för ”Hur man beter sig”, synliga, scenen är (K. E.). välkänd och aktörens roll behöver inte läras in, eftersom de roller , D _ _

,, . . . . et är bl. a. just detta som ska spelas har praglats in 1 minnet och repeterats 1 lekens som är så mentalt och form innan skådespelet börjar. Människan i stadssamhället där- socialt ohälsosamt och emot måste ständigt förflytta sig från en obekant situation till en som jag behandlat sid. annan, tills hon lär sig hur man ska bete sig i varje ny situation. 256—258 (K- E-)-

Varje roll måste läras in och människan söker troligen efter be- kanta ledtrådar även i obekanta miljöer för att minska den osä- kerhet som förknippas med en odefinierad situation. Sannolikt vänder hon sig till massmedia, speciellt TV, för att se något som hon sedan kan känna igen och använda i obekanta omgivningar. Vi har data från intervjuer som visar att sjuåringar vet hur man beställer drinkar på en pub åtminstone sju år innan de kan omsätta denna färdighet i praktisk handling. På Irland låter telefonsamtal som i amerikanska filmer och turkiska poliser ser ut precis som Holly- woodpoliser, med tuggummi och allt. Vi kan därför förutsäga att TV:s ”ny-realistiska” material kommer att tillhandahålla många moment som gör det möjligt för individerna att känna igen något bekant i obekanta miljöer.

Vi kan förutsäga att nyhetsprogrammens våld kommer att ge fler incitament till kommande imitation än Tom och Jerry. De demon— stranter som kastar sten och mer dödsbringande vapen mot uni- former är lika universella som kapare. Varje gång en bild visas får man lära sig en ”Hur man beter sig” — modell och får måltavlan för aggressionen definierad.

TV spelar vidare en viktig roll då det gäller att definiera de stereotyper som vi förknippar med olika yrkesgrupper och nationali— teter, speciellt dem som vi inte har någon direktkontakt med.

I allt mer Specialiserade industrisamhällen uppmuntras indivi- den att tro att hennes specialiserade erfarenheter enbart delas av andra lika specialiserade människor. Vårt sätt att betrakta vår identitet avslöjar denna tendens: vi säger att vi har det eller det yrket — yrket blir kännetecknet på vår identitet. Barn uppmuntras att specialisera sig vid en allt yngre ålder och att tillägna sig in- formation som andra barn inte får. Härmed reduceras värdet av de erfarenheter som uppfattas som gemensamma och härrör från det förhållandet att man är människa.

I bysamhällen med minimal specialisering uppfattas erfaren- hetsgemenskapen som viktigare än individens enskilda erfarenhe- ter, och denna gemenskap härrör både från att man har likartade arbeten och från att man ser sig själv som människa bland männi- skor. Faktum kvarstår att vi är mänskliga varelser och att vi kon- fronteras med samma problem och glädjeämnen, oavsett vilken yrkesspecialisering vi har.

För författaren till dessa rader (G. Noble) kan TV:s attraktions- värde till stor del förklaras med att televisionen, ”när den är konst”, handlar om människans grundvillkor, hämtar stoff från det dagliga livsdramat och därmed tillhandahåller en kultur som är gemensam för alla trots att de är ”specialister”.

Coronation Street skildrar händelserna på en enda gata eller i en enda by och är populär därför att producenterna har upptäckt att samspelet inom en sluten grupp människor utgör en synnerli— gen sammansatt och dramatisk process-händelse — vilket vi sam- hällsvetare faktiskt också håller på att upptäcka. Eller för att tala med TV-författaren Paddy Chayefsky (redan 1955): ”Man kan

borra sig in i de mest anspråkslösa och vanliga relationer, t. ex. mellan borgarbam och deras mödrar, mellan en medelklassmake och dennes hustru, mellan en manschettarbetare och dennes sek- reterare — kort sagt folkets relationer”. Människor förhåller sig till varandra på ett otroligt komplicerat sätt. Orsakerna till att en man gifter sig innehåller ett långt mer upphetsande drama, än varför han mördar någon . . .172 För många ger TV den första kontakten med tidigare okända si- tuationer. TV har, enkelt uttryckt, förmågan att göra samhället syn- ligt, och som medel att överföra en verklighet fjärran ifrån (bokstav- ligt och socialt), saknar den sin like. Annonsörerna insåg detta för länge sedan. Bildreklam fungerar därför att bilder bidrar att definiera obekanta situationer. Rek- lamen utgör i grund och botten inlärningserfarenheter från situa- tioner som man saknar direktkontakt med. När man ställs inför en ny situation är det tidigare inlärda associationer, snarare än en objektiv definition av själva situationen, som rinner till i hjärnan. Därför är annonsörer angelägna om att visa upp människor som konsumerar deras produkter — än en gång rör det sig om en raffi— nerad form av visuell inlärning . . . Man kan hävda att många TV-program i själva verket gör re- klam för livsstilar och levnadssätt. TV-ålderns barn vet vilken sorts kök som representerar högsta status — de har sett det i Här kommer Lucy/ Lucy Show. Barnet vet hur man visar upp den sta- tus som eftersträvas i prestationssamhället — och drar omedvetet slutsatsen att alienation endast kan bero på misslyckanden . . . För författaren till dessa rader är ändå det mest utmärkande för TV-utbudet hur ofta man i sina bättre dramatiska produktioner bemödar sig om att skildra händelser så realistiskt som möjligt, att . P. Chayefsky. Televi- vrsa åskådaren hur det känns att vara en brottsling eller polis i sion Plays. New York verkligheten t. ex. i Task Force och att vara arbetslös på riktigt 1955. t. ex. i Coronation Street . .. Denna tendens är mindre fram- 2 Detårsynd att inte trädande i de produkter som importeras från USA där man direkt fler TV-producenter har har överfört Hollywoods stilarter och produktionstekniker till det insett detta— eller också nya mediet TV.* Ett beklagligt resultat blir att åskådaren ges till- beror den högre TV" fälle att "m a dan sina e na roblem i verkli a livet men inte frekvensen för mord än go ni nu g p g for äktenskap på att kommer att lära srg hur det känns att vara medlem av ett modernt morden är billigare att industrisamhälle ute i verkligheten.” framställa. (K. E.).

Kapitel 21 Könsroller

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten: Margaretha Rönnberg. Könsrollsstereotypieri Barn-TV—program. 1975

Ulla B Abrahamsson. Könsroller i TV:s fiction-utbud i Sakligt, opartiskt, jämställt? 1979

George Gerbner. Violence in Television Drama: Trends and Symbolic Functions i SGR 1. 1972

' Uppsatsi sociologi vid Uppsala universitet.

Könsroller

Inledning

När ett samhällsproblem lyfts fram, är det efter en tid lätt att få en käns- la av att problemets vidd överdrivits och att frågan propsar på opr0p0r- tionerligt stor uppmärksamhet. Man förnimmer en viss ”trötthet” som lät! slår tillbaka mot de intressen som söker hävda sig. Detta har i viss mån inträffat i fråga om könsrollsproblematiken.

I mediasammanhang kan ingen analys gå förbi problemet att de flesta underhållningsprogram genom sin konventionella uppläggning bi- drar till att konservera rådande könsrollsmönster och därmed motarbe- tar samhällets officiella strävanden till likställighet mellan könen. På- ståenden av denna karaktär möter dock så ofta att de nästan upplevs som ritualliknande rutiner utan minsta sting.

För att återuppväcka läsarnas intresse för den könsrollsindoktrinering som glimtvis berörs i referaten av olika forskningsrapporter har jag hämtat några sidor från Margaretha Rönnbergs uppsats ””Könsrollsste- reotypier i barn-TV-prograrn från 1975 '.

Trots att Rönnberg analyserar barnprogram, som man förutsätter är mer medvetet pedagogiskt gjorda än flertalet andra program, visar hen- nes uppsats att läget är mer bekymmersamt än man kunde ana. Till ef- fekten som Välbehövlig väckarklocka bidrar att Rönnbergs be- skrivningar är lika roande som oroande. Uppsatsen är på 30 sidor plus en förteckning över de 121 barnpro- gram som analyseras. I originaltexten hänvisas med nummer till dessa program. Då liStan inte tas med i den aktuella rapporten har nummer- hänvisningarna också utelämnats. (En del av uppsatsens styrka ligger el- jest i dessa hänVisningar till konkreta program och att det inte är fråga om allmänna svepande påståenden.)

Förutom avsnittet ”Babbelmajor, skator och tjafsmostrar” har jag ta— git med ”Sammanfattning”, ””Slutsats” och delar av ”Diskussion — barn bor inte i ett främmande land”” samt en tabell. Diskussionen har tagits med bl- a. därför att den representerar något ganska sällsynt inom det studerade Området, nämligen en konstruktiv kritik och konstruktiva för- slag som en liten motvikt till de mycket teoretiska forskningsresultat som upptar huvuddelen av den föreliggande rapporten. (K. E.)

Från ”Könsrollsstereotypier i Barn-TV-Program från 1975 Babbelmajor, skator och tjafsmostrar

Harriet, Hedvigs syster i Från A till Ö, är dock relatin nöjd med sin standard, åtminstone nu sedan hon fått heltäckande ijka mattor överallt i sin villa och swimmingpool i trädgården. Däremot är hon ”ganska odräglig”, ”litet fånig”, en ”skata”, och ugglan Helge känner ”rent spontant att han skulle vilja bita henne i häcken”.

Hennes intressen inskränker sig mest till kläder — hon läser modetid- ningar, byter kläder jämt, till och med inom ett program, köper hatt o. s. v. — och fester (kvinnor går gärna på fest, däremot aldrig män.)

(Att flickor bryr sig om sitt utseende i motsats till pojkzII behöver Väl knappast påpekas, eller att män bryr sig om kvinnors utseende. Pojkar och män, å andra sidan, får dock gärna vara starka och t. ex. lyfta pia- non. eller vara ”stadiga”. ”En gorilla kan väga upp till 250 kg _ det är som tre stadiga farbröder tillsammans”.)

Inför en av sina fester har Harriet emellertid bekymmer, ty dit ”kommer en människa som bara pratar och pratar”, varför Harriet be- höver ett ord med vilket hon kan "klämma åt den där människan”. Hed— vig föreslår ”pratkvarn” och ”tjafsmoster”, och Harriet blir rätt fÖTtJUSt i det senare ordet, men tar till sist ”babbelmaja”. Dagen efter frågar Hedvig om Harriet fick någon användning för ordet, oCh denna svarar ”Hon teg direkt”.

Hedvig får också ofta så att hon tiger, d. v. 5. när Helge tillrättavisar henne exempelvis för att inte organisera sitt hushållsarbete, eller när han ”bestämt sig för att Hedvig inte klarar av praktiska saker” — hon slår 518 mycket riktigt två gånger med hammare på tummen och skär sig i ett finger med en burköppnare. . . —, eller de otaliga gånger han överlägset förklarar ords betydelse för henne. Men kanske kan hans beteende bely- sas på samma sätt som några andra fåglars — det gäller orrspel _ OCh en man förklarra fömumstigt för en frågande liten flicka: ”Tja, du vet JU hur pojkar är. . . ska visa sig duktiga för flickorna."

Långt ifrån alla gånger vet dock Helge vad krångliga Ol'd betyder, men då kommer någon hjälpsam man, orienterare till exempel, POtaUS' försäljare eller manlig teckenspråksexpert lägligt förbi Hedvigs husvagn i skogen, och bistår henne.

Ibland kommer hon dock själv på betydelsen och klarar sig helt På egen hand — i motsats till vissa andra flickor. .. Som exempelvis den ganska fula och tjocka jungfrun — bunden vid en påle utan! ör en drakes håla — som ropar på hjälp när hon ser riddaren Haqvin den odughge. Draken och Haqvin blir emellertid snart bästa vänner 0011 riddaren glömmer då flickan som hjälplöst klagar: ”Vad ska en StåCkafS f_tha som jag ta sig till i en sådan här håla?” ”Tja”, menar draken OCh ndda- ren i samförstånd, ”hon kanske kan vänta tills någon ung riddare kom- mer och räddar henne". Ett gratis avslutande råd till alla flickor - - -

Sammanfattning

Sedan jag följt den vetenskapliga dispositionen, d. v. s. efter att ha talat om vad jag hade för avsikt att säga, och sedan förhoppningsvis sagt det— ta är det nu dags att tala om vadjag sagt:

l.

2.

HPI—"?-

?”

lO.

II.

12.

13.

14. 15.

16.

17.

18.

19.

Män/ pojkar har medverkat dubbelt så ofta i programmen som kvin- nor/ flickor. Berättelser som huvudsakligen eller enbart handlat om en represen- tant för ettdera könet (och alltså inte om både t. ex. en pojke och en flicka) har dubbelt så ofta handlat om pojke/ man som om flicka/ kvinna. Berättaren, programledaren eller uppläsaren av exempelvis sagor har mer än 4 gånger oftare varit man/ pojke än kvinna/ flicka. ”Lärarrollen" har något oftare besatts av kvinnor än av män. Blockvärdar för TV lzs Halvfem har till 95 % varit män. Djur har varit manliga 3 gånger så ofta som kvinnliga. Något starkare samband mellan djurs könstillhörighet och deras storlek eller övriga egenskaper har ej stått att finna. Män yrkesarbetar mer än 3 gånger så ofta som kvinnor. Manliga jobb är mer varierande än kvinnors: mer än 3 gånger fler olika yr— ken företräds av män än av kvinnor. Såväl män som kvinnor förekommer i för sina kön ”traditionella” yrken och sysselsättningar. Barnprogrammen utgår alltid från det traditionellt yrkesutövande könet som norm. Enbart ett kön åt gången framställs som innehavare av traditionellt ”manligt” eller ”kvinnligt” yrke. Man visar t. ex. inte en manlig och en kvinnlig banktjänsteman eller industriarbetare sida vid sida. ”Manliga” yrken kräver över lag relativt komplicerade manuella redskap, så icke de ”kvinnliga” yrken som representeras. Mäns yr- ken framställs också som mera spännande eller farliga än kvinnors. Kunskaper om yrken integreras inte på ett naturligt sätt i alla pro- gram, utan speciella ”yrkesprogram” visas. Mer än 90 % av de kvinnor som påstås yrkesarbeta ses aldrig utöva detta yrke, utan porträtteras i stället i sina moders— eller hustrurol- ler. Kvinnor ses oftast i relation till sin make eller sina barn. Män ses också relativt sällan utföra sina yrkessysslor, men deras identitet bestäms ändå av deras yrkestillhörighet, inte av deras even- tuella faders- eller makeroll. Fadersrollen framstår som en mycket underordnad underavdelning till mansrollen. Förekommer papparollen rör det sig huvudsakligen om ”Pappan— som-fritidsfarbror” eller ”kul-extra-märkvärdig-promenad-och-upp- tågsfarbror”. Ingen närhet, inga känslor — varken varma eller ”kalla”— förekom- mer mellan make och hustru, eller mellan andra vuxna. All inter- aktion är mellan föräldrar/ annan vuxen och barn. Kvinnor sköter hushållssysslorna och tar hand om barnen, oavsett om de yrkesarbetar eller är hemarbetande.

20. Mäns hushållssysslor inskränker sig till köksregionen, där de uppen- barligen befinner sig för att ha roligt eller spela pajas. 21. Flickor tycks bäst komma till sin rätt i hemmiljön. Pojkar har hemmet som bas och utgångspunkt för sina upptäcktsfärder in i främmande miljöer. 22. Flickor går aldrig ensamma långt bort från det trygga hemmets sä— kerhet. Pojkar kan däremot mycket väl ensamma bege sig ut på äventyr. 23. Flickor framställs ofta som uttråkade, och tycks inte veta vad de ska ta sig till. Pojkar har däremot aldrig tråkigt. Saknar de sysselsätt- ning tar de sin fantasi, inlevelseförmåga eller ”övernaturliga kraf- ter” till hjälp, eller så drömmer de sig bort. Så icke flickor. 24. Vissa misogyna tendenser tycks vilja göra sig gällande: kvinnor framställs ofta, i motsats till män, som sura, arga, bestraffande, otacksamma, missnöjda, tjatiga, pratiga eller hjälplösa. Män tycks inte ha några speciella karakteristika, inga särskilt utmärkande egenskaper, de bara gör saker eller ”självklart ÄR”. 25. Flickor/kvinnor använder ytterst sällan redskap, och gör de det är dessa okomplicerade och lätta. 26. Flickor/ kvinnor bryr sig, i motsats till mån, om sitt utseende. Pojkar får dock gärna vara starka.

27. Flickor är hjälplösa — ”modig prinsessa får aldrig vacker prins . . .”

”Slutsats: Konformitet med de bestående normerna

Även om Sveriges Radio, och då här speciellt dess barn-TV-redaktioner, inte framgår som någon av de allvarligaste syndarna vad gäller fram- ställning av könsrollsstereotyper, kan ändå mycket övrigt önskas.

Allt tal på sistone om bam-TV:s vänstervridning till trots, är pro- grammen fortfarande huvudsakligen befolkade av oförargerliga missar och mojar, krokodiler och sköldpaddor, prinsar och prinsessor, och nå- got enstaka Marx- eller Lenin-porträtt uppvägs i ”allsidig” och ”opar- tisk” anda av porträtt av konung Carl XVI Gustaf.

Även om ”vänstertendenser” skulle kunna göra sig gällande vore det därmed inte sagt att detta automatiskt skulle leda till ”könsrollsprogres- siva” barnprogram. Den ”progressiva popen”, det medium som protes- terar mot miljöförstöring, medelklassmaterialism och krig, och som förordar fred och kärlek liksom en friare och mera mänsklig livsstil, speglar trots detta oftast en könsrollskonservativ syn.

Visst är försöken i barn—TV med allt fler manliga blockvärdar och programledare lowärda. Visst visas enstaka program, som ger relevanta och värdefulla framställningar av såväl män som kvinnor, och som visar exempel på kamratskap mellan könen (t. ex. serierna Lotta i Hallonby och Tillsammans med. . .), visst är en progressiv tendens jämfört med för några år sedan märkbar, och visst kan programmen sägas spegla rådan- de värderingar i samhället, vara "realistiska”, ”verklighetstrogna”. Men ”realism” tas ofta till som ursäkt och förevändning för ett bibehållande av tingens nuvarande ordning. . .

För närvarande kan alltså barn-TV—programmen inte direkt påstås förstärka de fortfarande relativt allmänt accepterade könsrollsskillna- derna mellan pojkar och flickor, men de bidrar å andra sidan inte heller till att förändra den traditionella, konventionella, konserverande synen på könsrollerna. Indirekt kan med andra ord barn—TV—utbudet påstås bidra till att bevara de bestående normerna, så till vida att Sveriges Ra- dio här anpassar sig efter vad som är samhällets förhärskande syn på dessa företeelser.

Denna konformitet med de bestående normerna tar sig uttryck på så sätt att barnprogrammen nogsamt undviker att ifrågasätta det berättiga- de, rimliga och önskvärda i de traditionella könsrollerna. Någon enstaka gång, speciellt under ett år som detta, Internationella kvinnoåret, sänder SR visserligen alibistiska program som dem med Hanna Ström eller Vi- veca Lindfors för att visa att ”man hänger med”, i lämplig form upply- ser om ”nuets händelser” som ordalydelsen i avtalet mellan SR och sta- ten är. Frågan är dock om ”i lämplig form” inte snarare borde innebära en integrering av ”'könsrollsproblematiken” i vardagsprogrammen alla år, i stället för speciella könsrollsjippon och ”specialprogram”. . .

Könsrollen är integrerad i samhällsrollen och kan därför inte ses isole— rad. Vill vi studera könsroller måste vi på samma gång undersöka många andra inslag och komponenter som tillsammans utgör den samhällsbild som massmedia, i vårt fall TV, framställer eller speglar.

Tillsvidare kan vi dock konstatera att de rollmodeller och identifika- tionsmönster som barn-TV uppställer är bristfälliga och otillfreds- ställande, sett såväl ur ”manligt” som ”kvinnligt”, d.v.s. mänskligt, jämlikhetsperspektiv. Medias ”systembevarande” funktioner, att stabili- sera, vidmakthålla och cementera den sociala ordningen med alla dess värderingar, gäller med andra ord också bam-TV.

Lyhördhet inför könsrollsstereotyper har att göra med en höjning av medvetenheten. Sveriges Radio kan i sin barnprogramverksamhet inte sägas verka för ett sådant höjande av barns medvetandenivå vad avser könsroller, inte utgöra någon positiv motkraft vad gäller de allra yngstas jämlika utvecklingsmöjligheter mot en mänskligare vuxentillvaro som yrkes- och ”könsvarelser”.

Diskussion. Barn bor inte i ett främmande land

Oavsett vad Olle Adolfsson sjunger i sin visa är barn inte ett folk, de bor inte i ett främmande land och de tillhör inte det främmande folket. Barn lever i samma samhälle, i samma verklighet som de vuxna — d. v. s. om vi inte medvetet utestänger dem. De behöver med andra ord hjälp att för- stå och klara av att leva i denna verklighet.

Den verklighetsbild TV erbjuder de svenska barnen (och vuxna med för den delen) är om inte helt falsk så åtskilligt friserad, utskuren och tillrättalagd. Att Sl % av mänskligheten, d. v. s. kvinnorna, härvidlag in- te kommer till sin rätt är därför inte speciellt förvånande eller märkligt, med tanke på den i övrigt ofta sneda representationen för andra ”maio-

ritetsgrupper”, exempelvis ”arbetarklassen”, barn och pensionärer. Verklighetsförfalskning på alla områden är förstås lika allvarlig som vi- darebefordrandet av könsrollsstereotyper.

Socialt vakuum

Vad som saknas i de flesta barn-TV-program är människor i en social miljö. Trots att många yrken, speciellt ”manliga”, finns representerade, får vi ingen verklig kontakt med arbets- och yrkesliv. I den programserie som särskilt behandlar yrken, Så här ser vi ut när vi jobbar, finns ut- märkta tillfällen att behandla arbetsmiljö, yrkesskolor, arbetsskydd, stress och monotoni.

Fiskaren Arne ”fryser inte om händerna, inte ens på vintem”, får vi veta — inget sägs alltså om fiskarnas förstörda, söndervärkta leder. Söm— merskan Ann—Christin ”hinner sy 257 ärmar per dag, men då måste det gå undan”. Och på kvällen orkar hon mycket riktigt inte sy sina egna kläder. . . Sotaren Kurre balanserar på farliga tak, ”men han ramlar näs- tan aldrig ner utan är så van. Däremot är sotet som sotaren drar ner i lungorna mycket farligare”. Vad man skulle kunna göra åt detta, dis- kuterar programmet dock inte. (24)

De gånger miljöförstöringen, slaveri eller världssvält tangeras, sker det på ett inte enbart förenklat — förenkla måste man förstås när man har att göra med barn — utan trivialiserande sätt. Man kan med andra ord säga att miljöförstöring och svält förekommer — särskilt om miss— förhållandena gäller någonstans långt borta, i ”tredje världen”, och är ”exotiska” — däremot inte ”varför”. Vad som alltså också saknas är för— klaringar av orsakssammanhang.

Vad som dessutom saknas är historiska perspektiv. Hur såg det ut förr? Hur ser det ut idag? Hur skulle det kunna se ut i morgon?

Vad som saknas är kunskaper om och förståelse för åldringar, handikap- pade, invandrare, utslagna män och kvinnor som har svårigheter med sina påprackade könsroller — integrerade i övriga program, och inte gjorda till föremål för ”specialare”, för konstlat, nyfiket beskådande, något som barn är väldigt misstänksamma mot.

Vad som vidare saknas är känslor och interaktion, inte bara mellan vuxna och barn, utan också mellan vuxna inbördes. Och inte minst bland män. Inte i något av 12] program har två människor kramat om varandra, men förstås inte heller varit ordentligt arga på varandra eller skrikit åt varann. Allt har varit konfliktlöst, städat och anerniskt. Inte ens vänskap mellan könen tycks vara särskilt utbredd. Svordomar kom- mer förstås inte på tal, ännu mindre alkohol eller ens cigarretter.

Vad som ytterligare saknas . . . — Ja, listan skulle kunna göras oändligt lång.

I stället för socialt vakuum, privatisering, trivialisering, skendeltagan- de (t. ex. i form av skicka-in din-egen-teckning”), pseudoförklaringar, könsrollsstereotyper, behöver barnen hjälp att bygga upp en aktiv för- ståelse av orsakssammanhang, av och för andra människor, andra grup- per, det andra könet och sig själva som individer.

TV skulle här kunna ha en positiv funktion och hjälpa barn bygga upp denna förståelse under den period av deras liv då mönstren för vuxenlivets samhällssyn och könsrollsuppfattningar grundläggs.”

Tabell 41 Översikt över 121 barn-TV-program 1/3—6/4 1975 ______________——_

Antal % av 121

___________——————

Fantasi, fabel, saga, myt, dröm, underhållning (t. ex. musik) 77 (62 %) Undervisningsshower 25 (21 %) Reportage 10 ( 9 %) Blandat 9 ( 8 %) Antal reprissändningar 59 (50 %) Antal importerade program 35 (30 %) ________________—_——

Förhållandet

Medverkande män/ pojkar 346 Kvinnor/ flickor 176 2: l Berättelser om ” 58 ” 28 2: l Speaker, berättare: manlig 30 kvinnhg 7 4: 1 ”lärarrolf': manlig 9 kvinnhg 13 1:1,5 Djur: manliga 34 kvinnliga 12 3: 1 Män med yrken 90 Dzo kvinnor 28 3: 1 A nio! olika yrken: manliga 60 kvinnliga 18 3 : 1 Kommentar:

Fem år har gått sedan detta skrevs. Det är svårt att få ett grepp om vad som har hänt beträffande könsrollernas utformning i TV under denna tid. Skulle en analys av barnprogrammen hösten 1979 ha utfallit på sam- ma sätt som analysen från våren 1975?

Vad som är klart är en större medvetenhet om problematiken. Om detta vittnar bl. a. den i fortsättningen refererade skriften ”Sakligt, opar- tiskt, jämställt?” som kommit till på initiativ av Sveriges Radio. Å andra sidan är detta arbete ingen uppmuntrande läsning. Även om en viss för- bättring skett i fråga om svenska fiction-program som utspelas i nutid utgör dessa en mycket ringa motvikt till de könsroller som sprids dels genom program som inte är förlagda till modern tid, dels genom ut- ländska program. (K. E.)

Några sidor från ”Sakligt, opartiskt, jämställt?” (SR 1970, Ulla Abrahamssons kapitel ”Könsroller i TV:s fictionutbud”

”Målet är jämställdhet

. . . det typiska för spelet mellan kvinna och man i vårt samhälle, för kvinnounderkastelse och mansdominans, är just att det till största delen är omedvetet. Det är ett falskspel, som alltid tvingar

kvinnan att förlora och mannen att vinna, utan att vi egentligen har en aning om spelreglerna. För spelet utspelar sig i omedvetna koder och i underförstått godkända spelregler mellan könen, som bara blir synliga då någon försöker överträda dem. För att kunna bryta spelets regler måste vi bli medvetna om dem, vilka de är och vad de har för funktioner.”'

Idén med att lyfta fram normer och värderingar i utbudet är att göra oss medvetna om dem. När man gjort dem synliga kan man göra något åt dem. Man kan aktivt söka och stimulera tillkomsten av program med en annan människosyn.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är nu ett accepterat mål i vårt samhälle. Men det finns olika åsikter om vad jämställdhet är.

Den allmänna föreställningen var länge att könsrollerna i massmedia var ganska exakta återspeglingar av könsrollerna i samhället. Vi har samlat resultat från en lång rad undersökningar för att belysa vilken bild tv ger av mannen och kvinnan (sid. 14—22). Vi vill också försöka belysa hur TV-bilden förhåller sig till verkligheten (sid. 17—18).

Men spelar det då någon roll för jämställdheten i samhället vilken bild TV ger av kvinnor och män? Detta är givetvis en kärnfråga för hela re- sonemanget. Vi menar att TV — och inte minst dess fictionutbud — har stor betydelse för normbildningen i samhället.

Vad är jämställdhet?

Jämställdhet mellan män och kvinnor är honnörsord i Sverige idag. Må- let är allmänt accepterat. Det skall bli jämställdhet — någon gång. Men vad är jämställdhet? Hur skall vi nå dit? Och hur bråttom är det? Kring dessa frågor kretsar diskussionen alltjämt. En av frågorna — hur jäm- ställdhet skall definieras — måste vi ta ställning till för att kunna studera könsroller i programutbudet. Detta för att vi skall få en uppfattning om i vilka avseenden och i hur hög grad prograrnutbudets bilder av män och kvinnor skiljer sig från idealet.

Att undersökningsansatsen blir olika beroende på hur man väljer att definiera idealet jämställdhet skall vi försöka visa med hjälp av några skisser:

Utgångsläget. Detta är situationen idag (eller kanske igår):

Mannens värld är betydelsefull, central, händelserik. Kvinnans värld är osynlig och ringaktad

Hur blir det då i morgon? Låt oss först avfärda de farhågor som somliga (män) hyser att målet skulle se ut så här:

Kvinnan övertar mannens värld och hänvisar mannen till osynligheten Detta är ju inte jämställdhet. Men visst har tanken förts fram någon gång i könsrollsdebatten. Och den har använts i litteraturen.2

Följande tre alternativ innebär alla förändringar som gör män och kvinnor mer jämställda, men de leder till tre helt olika verkligheter:

' Bengtsson, Margot ”Psykologisk kvinnlig- het och manlighet” i Adolfsson, E, Bengtsson M m. fl. Kvinnomyter. Prisma 1976.

2 Brantenberg, Gerd Egalias döttrar. Prisma 1978.

I . Kvinnovärlden lyfts fram men både mans- och kvinnovärlden har oför- ändrat innehåll. Detta alternativ innebär att man slutar förakta kvinnovärlden och tar fram den i ljuset. Männen fortsätter att ensamma styra samhället poli- tiskt och ekonomiskt medan kvinnorna vårdar barn och gamla och be- rikar sina hem. Förändringen skulle ligga i insikten att både människor- na och samhället behöver tas omhand — både sfärerna är nödvändiga och viktiga — inget samhälle klarar sig utan någon av dem, ingen hante- ring är finare än den andra. Men kvinnorna sköter den ena sfären bäst och män den andra. Därmed är indelningen i män och kvinnor den vik- tigaste indelningen i samhället.

Om man analyserar könsroller i TV utifrån denna föreställning om jämställdhet räcker det med att räkna antalet män och kvinnor som fö- rekommer i programmen. Målet är att det skall förekomma lika många kvinnor som män. Om de kvinnör som uppträder förekommer i helt tra- ditionella könsroller blir detta inget bekymmer, tvärtom är det i överens- stämmelse med modellen.

2. Kvinnovärlden avskaffas. Mansrollen blir ideal för både män och kvinnor

Detta alternativ innebär att kvinnorollen ändras, men mansrollen, för- blir densamma. Västernhjälten, den slipade politikern, den framgångsri- ke affärsmannen och andra ”övermänniskor” — alltså starka, modiga, aktiva män — blir idealbilder för både män och kvinnor. Utifrån en så- dan ståndpunkt kan man argumentera för kvinnlig värnplikt t. ex. Detta alternativ innebär alltså att kvinnorna lämnar kvinnovärlden (som där- emot överges totalt?) för atti stället bli ”andrasortering i mansvärlden”.

Om man sätter upp detta tillstånd som ett realistiskt alternativ blir det viktigt att analysera inte bara antalet män och kvinnor i program- men utan också hur många kvinnor som förvärvsarbetar, vilka yrken de har, vilka personliga egenskaper som framhävs.

3. Gränserna mellan mans- och kvinnovärlden raseras. Nya roller för både män och kvinnor Det tredje alternativet innebär att gränserna mellan mans- och kvinno- världen suddas ut. Indelningen i män och kvinnor skall inte förutbe- stämma vilka egenskaper man skall ha, vilka yrken man har att välja mellan, vilka rättigheter och skyldigheter man får i hemmet och i sam- hället. Samhället ställer upp nya människoideal som utesluter den kanti- gaste och mest extrema i våra traditionella könsroller. Både män och kvinnor engageras i produktionen, politiken och familjesfären. Denna grundsyn innebär naturligtvis inte att varje individ måste bli ”lagom” i alla avseenden. Snarare innebär den att friheten för individen är mycket stor eftesom ingen är bunden av de normer som idag existerar för hur män och kvinnor skall vara. För att kunna analysera om jämställdhet av denna typ förekommer i programmen räcker det inte med att räkna medverkande män och kvin-

nor och beskriva deras sysselsättningar, intressen och egenskaper. Vi måste studera relationerna mellan programmens personer och vi måste dra slutsatser om deras motiv och ambitioner och de värderingar och normer som berättelsen ger stöd åt.

Det är från detta alternativ vi utgått i våra försök att analysera könsrol- ler i program.

”Vad kan förskoleflickan, skolflickan, tonårsflickan och kvinnan lära sig om kvinnorollen genom att titta på TV? Svaret är enkelt. Kvinnan är inte viktig i det amerikanska samhället utom kanske i hemmet. . . Att vara kvinna är att ha ett begränsat liv skilt från den ekonomiska tillväxten inom arbetslivet”.l

Av de undersökningar somfinns tillgängliga om könsroller i TV är ungefär hälften utförda i USA. Vi vet att det amerikanska utbudet till sin sammansättning skiljer sig från det svenska. Ett kommersiellt system som USA:s bygger på att man kan fånga en stor publik. Det är orimligt att vänta sig att det kommersiella utbudet skall innehålla normer och värderingar som riskerar att stöta bort den stora publiken. Snarare har man anledning att vänta sig en uppslutning kring det traditionella, det vedertagna.

Av importerade program i svensk TV under första halvåret 1975 föll ungefär hälften inom kategorierna biograffilm och nöjesprogram. Det land som stod för den största andelen inom dessa kategorier var USA. Andra västländer, som t. ex. England, låg också högt i importstatistiken. Man får inte blunda för att många engelska serieproduktioner görs med tanke på export och att USA då är en betydelsefull marknad.

När SR köper program på den internationella marknaden är ett krite- rium i valet av program att de normer och värderingar som torgförs inte bör strida mot vad vi i det svenska samhället betraktar som godtagbart. Särskilt har man då uppmärksammat underhållningsvåldet, där svensk TV — jämfört med den amerikanska — visar stor återhållsamhet. Hur stor vikt könsrollsproblematiken har vid bedömningen av om program skall köpas eller inte köpas är oklart.

”Men i de program vi själva producerar idag behöver vi inte acceptera de importerade schablonerna. Vi kan ge en annan och mera upplyst bild av männens och kvinnornas roll”, sade Radiochefen vid ett könsrollsse- minarium 1975.2 Man får tolka detta som uttryck för en strävan. Att svenska program skulle vara bättre än inköpta i det här avseendet är ett antagande man gärna gör. Det finns inga data som än stödja eller avvisa antagandet. Direkta jämförelser mellan svenskt och inköpt har aldrig gjorts.

Antal medverkande

Flera olika undersökningar belyser det faktum att kvinnor förekommer mera sällan i ”TV-världen” än i verkligheten.

' Tuchman, Gaye Intro- duction: The Symbolic Annihilation of Woman by the Mass Media. Ingår i Tuchman Gaye m. fl. (eds) Hearth & Home, Images of Wom- en in the Mass Media, New York 1978.

2 Nordenskiöld, Otto Inledningsanförande vid seminariet ”Mansroll och kvinnobild” vid Sve- riges Radio 1975, åter- givet i Antennen nr 2 1976.

' Gerbner, George — Gross, Larry Living With Television: The Violence Profile, Journal of Com- munication, Spring 1976.

2 Downing, Mildred, He- roine in the Daytime Se- rial, Journal of Commu- nication, Spring 1974. 3 Rönnberg, Margaretha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. Socio— logiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil). * Radionämnden (Roland Nordlund) P M ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978.

5 Lundgren, Claes — Strid, Jan — Weibull, Lennart, Samhällsdebatt i TV. En fallstudie på Kvällsöppet 1971/77. Statsvetenskapliga inst. Göteborgs Universitet (stencil).

6 Röhl, Gunilla, Om män för män av män. Anten- nen nr 9 1975.

7 Rangborg, Åke, Etab- lissemanget talar i TV. Antennen nr 2 1976.

” Abrahamsson, Ulla B, SR kan inte vara opar- tisk i könsrollsfrågan. Antennen nr 9 1975.

USA

Gerbner och Gross har studerat TV-utbudet för de stora TV-bolagen i USA under nio år (1967—75). Man har valt program under bästa sänd- ningstid (kl. 20.30-23.00) varje kväll samt lördagens och söndagens barnprogramblock (kl. 8.00—14.00). Totalt har man studerat över 900 program eller 630 timmars fiction—utbud.

Man finner att bara en fjärdedel av människorna i denna TV-värld är kvinnor.'

Downing, som studerat day—time—serials, (300 episoder), fann att för- delningen mellan män och kvinnor i den typen av program, som i första hand vänder sig just till hemmavarande kvinnor, var ganska jämn.2

Sverige

En svensk studie av 121 barnprogram visar att pojkar/män förekom dubbelt så of ta som flickor/ kvinnor i den typen av program.3

Radionämnden granskade under en treveckorsperiod i mars 1977 samtliga barn-, ungdoms- och familjeprogram i svensk TV (sändningstid huvudsakligen 1600—2000, totalt 92 program). Programmen och pro- grarninslagen delades in i tre kategorier: verklighetsprogram (där de medverkande uppträdde som sig själva — hit räknades också artist- slag), gestaltningar (där de medverkande uppträdde som uppdiktade individer), och animerade program (tecknade filmer dockteater, illustre— rade sagor och berättelser). Av de medverkande var ca. 30 % kvinnor/ flickor/kvinnofigurer och 70 % män/pojkar/ mansfigurer. Fördelningen var praktiskt taget densamma för samtliga tre programkategorier.4

Studier av Kvällsposten (586 program under perioden januari 1971—maj 1977) visar att andelen medverkande varit 75 % män och 25 % kvinnor. Då har man räknat enbart debattdeltagare. Av medverkande enskilda artister var 69 % män och 31 % kvinnor. Orkestermedlemmar har man inte studerat, men vi vet ju att kvinnor mycket sällan finns med i sådana sammanhang.5

En grupp kvinnor vid Sveriges Radio registrerade utbudet i radio och tv under en period 1975: Radions P 1 hade under drygt 50 registrerade timmar fördelade under en 8-dagarsperiod 72 % män och 28 % kvinnor.

Av 110 registrerade personer i TV 1 (producerande och medverkande) var 64 % män och 36 % kvinnor. Av 107 registrerade personer i TV 2 (motsvarande grupp) var 80 % män och 20 % kvinnor. Tre dagar Aktu- ellt innehöll 31 män och 7 kvinnor, tre dagars Rapport 49 män och 6 kvinnor.'5

Under _en vecka i november —75 förekom 126 män och 13 kvinnor i Aktuellt (91 resp. 9 %).7

Under en TV-kväll i augusti —75 gjordes registreringar i båda TV-ka- nalerna var 10:e minut. Man fann vid dessa observationstillfällen till '75 % enbart män i rutan, till 15 % enbart kvinnor och till 10 % både män och kvinnor."

Norge

60 kvinnor vid Norsk Rikskringkasting lyssnade på radio och tittade på TVi fyra veckors tid 1973. Av drygt 5 000 människori radio var 78,5 % män och 21,5 % kvinnor. Av drygt 1 700 människor i TV var 75 % män och 25 % kvinnor.' Med den undersökningen startade jämställdhets— debatten vid NRK.

Danmark

Under en vecka i mars —75 studerades kvinnan i dansk TV dels i efter- middagsprogram för barn och ungdom, dels i kvällsprogram efter 19.30 137 personer kunde betecknas som huvudmedverkande. Av dessa var dubbelt så många män som kvinnor. I det fiktiva utbudet fanns dubbelt så många manliga som kvinnliga roller. Därtill var så gott som alla vikti- ga roller manliga.2

30 kvinnor vid Danmarks Radio lyssnade på utbudet i radio och TV under tre dygn och registrerade 1 093 röster. Av dessa var 247 (23 %) kvinnliga. 3 av 4 ”underhållare” var män, 2 av 3 skådespelare (manliga dramatiker skapar mest mansroller).3

Beskrivning av TV-världens män och kvinnor Ålder

I det stora amerikanska material om TV:s fiction-värld som Gerbner och Gross beskriver är nästan hälften av alla kvinnor som medverkar yngre och i vad man kallar sexuellt ”valbar” (?) ålder. Bara en femtedel av männen kan räknas till samma åldersgrupp. 3/4 av de manliga hu- vudrollspersonerna är ”i sina bästa år”, en något diffus beskrivning. Även om åldersangivelsema är svävande kan man dra den slutsatsen att kvinnor i TV-världen ofta är unga och attraktiva medan mån tillåts vara äldre. Även i övrigt är åldersfördelningen i dålig överensstämmelse med verkligheten: Barn, ungdomar och gamla utgör tillsammans mindre än 15 % av befolkningen i TV-världen.4 (Av Sveriges befolkning är 22 % under 16 år och 15 % 65 år och äldre).

Även i day-time-serials finns åldersskillnaden mellan män och kvin- nor. I alla åldersgrupper över 20—24 år fanns fler män än kvinnor?

En finsk undersökning av 28 seriefilmer i TV (gjord 1969) visade att den typiska kvinnan i dessa serier var i åldern 25—30 år men försökte se ännu yngre ut.6

I Radionämndens undersökning av svenska barn-, ungdoms- och fa- miljeprogram var 20 % av kvinnorna i de ”gestaltande” programmen (= film, teater, serieteater) över 35 år mot 50 % av männen.7

Civilstånd

Kopplat till kvinnornas ålder och attraktiva utseende är uppgiften om deras civilstånd. Dels framgår det oftare om kvinnor är gifta eller ogif- ta.8 Dels framställs de kvinnliga huvudpersonerna oftare som gifta eller

' Nilsson, Fssy, Kvinno- front i NRK till Storms, mot mansvridningen i ra- dio och TV. Antennen nr 9 1975.

2 Seymour, Birgitte, Kvinden i TV, Specialop- gave til psykologisk em- betseksamen, september 1976, Köpenhamn (sten- cil).

3 Marcus, Maria, Hvem taler i Danmarks radio? Politikens kronik 30 okt 1976.

4 Gerbner, George — Gross, Larry, Living With Television: The Vi- olence Profile, Journal of Communication, Spring 1976.

5 Downing, Mildred, ”Heroine in the Daytime Serial”, Journal of Com- munication, Spring 1974. 6 Haavio—Mannila, Eli- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollssemi- narium ”Mansroll och kvinnobild”. Referati Antennen nr 2 1976.

7 Radionämnden (Roland Nordlund) PM ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978. ' Downing, Mildred, He- roine in the Daytime Se- rial, Journal of Commu- nication, Spring 1974.

' Gergner, George — Gross, Larry, Living With Television: The Vi- olence Profile, Journal of Communication, Spring 1976.

2 Haavio—Mannila,E1i- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollssemi- narium ”Mansroll och kvinnobild”. Referati Antennen nr 2 1976.

3 Tedesco, Nancy S, Pat- terns in Prime Time. Journal of Communica- tion, Spring 1974.

" Gerbner, George — Gross, Larry, "Living With Television: The Vi- olence Profile”, Journal of Communication, Spring 1976.

6 Tedesco, Nancy S, ”Pattems in Prime Ti- me”. Journal of Commu- nication, Spring 1974.

6 Downing, Mildred, ”Heroine in the Daytime Serial", Journal of Com- munication, Spring 1974. 7 Rönnberg, Margaretha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

på väg att bli gifta i berättelsen. 1/ 3 av de manliga huvudpersonerna i Gerbner-Gross-studien var gifta, förut gifta eller avsåg att bli gifta. 2/ 3 av de kvinnliga huvudpersonerna föll inom kategorierna ”gifta” och ”avser att bli gifta”.'

Bilden stämmer med den finska undersökningen där den typiska se- riefilmskvinnan var gift och hade barn.2

Ytterligare en amerikansk studie av programmen på bästa sändnings- tid visade att över hälften av kvinnorna var gifta, mot mindre än 1/3 av männen.3

Yrke

I den amerikanska TV-världen kan 50 % av rollerna identifieras som yr- kesverksamma:

30 % är egna företagare, direktörer eller utövare av s. k. ”lärda yrken”. 10 % är vanliga anställda, d. v. s. jobbar i fabriker, jordbruk, kontor, butiker, varuhus, gruvor, transportväsen, bensinstationer, restauranger och hushåll.

10 % är polis, militär och vaktpersonal.4 I den här undersökningen finns ingen uppdelning mellan könen men i samhället omkring oss präglas flertalet av de uppräknade yrkena och ar- betsområdena av en kompakt mansdominans. Även i socialt/ekono- miskt avseende måste man säga att TV-världen har en mycket egen- domlig struktur.

I det amerikanska utbudet på bästa sändningstid saknade nästan 2/ 3 av de kvinnliga och 1/ 3 av de manliga huvudpersonerna förvärvsarbe- te.s

I amerikanska day-time-serials var 30 % av kvinnorna hemmafruar 17 % hade ”lärda yrken”

9 % var kontorsanställda De vanligaste mansyrkena var: ”lärda yrken” 58 % av mansrollerna egna företagare och direktörer 10 % övervakare av lag och ordning 10 %.6

Även dessa fördelningar speglar ett samhälle med säregen struktur. Arbetarklassen utgör en minoritet i ett samhälle präglat av akademiker.

I ett urval av svenska barnprogram 1975 yrkesarbetade män tre gång- er så ofta som kvinnor. Männens yrkesverksamhet hade större spridning än kvinnornas: Flera olika yrken var representerade. Mycket få av de kvinnor som påstods yrkesarbeta visades i sina jobb. De förekom i stål- let i sina moders- och hustruroller. Män sågs inte heller särskilt ofta ut- öva sina yrken men deras identitet bestämdes av yrkesrollen.7 Detta in- nebär alltså att man klargjorde vilka yrken männen hade. Det faktum att det framgår att en person är polis eller sjökapten eller bonde bidrar till beskrivningen av människan.

Radionämndens treveckorsstudie av barn-, ungdoms- och familjepro- gram ger utförliga listor över vilka yrken som kunde identifieras för vux- na män och kvinnor i de ”gestaltade” och i de ”animerade” programmen (teater resp. teckningar/ dockor):

90 % av de vuxna männen och 40 % av de vuxna kvinnorna i teaterut- budet hade arbete utanför hemmet (något mindre andelar i det animera- de utbudet). De vanligaste yrkena för män var politiker, officerare, af- färsmän och jordbrukare. I de animerade programmen var polis det van- ligaste mansyrket. De vanligaste kvinnoyrkena var kontorsarbete (i te- aterutbudet) och hembiträde (— i det animerade utbudet).

England var ursprungsland för nästan 60 % av sändningstiden för ”gestaltande program” under granskningsperioden. Serierna Familjen Ashton, Hem till gården, Star Trek och Örnarnas fall är några av de pro- gram som döljer sig bakom statistiken.'

Svensk verklighet 1975

Tabell 42 De vanligaste yrkesgruppema för kvinnor i hela befolkningen”

Yrke Procent av % kvinnor alla yrkes- yrket verksamma i Sverige Sekreterare, maskinskrivare, specialkontorister 16,0 86,9 Sjukvårdsbitråden 8,4 94,7 Affärsbiträden m. fl. 7,8 78,5 Städare 4,8 88,4 Bamsköterskor 3,7 98,0 Köksbiträden 2,8 93,7 Sjuksköterskor/ skötare 2,6 96,6 Klasslärare 2,6 78,7 Bokförare och kontorskassörer 2,2 99,2 Hemvårdare m. fl. 2,2 99,2 Lantarbetare, hushållsskötare 1,8 52,8 Hovmästare, servitörer 1,8 84,5 Skräddare, sömmerskor 1,6 93,8 Butiks- och restaurangkassörer 1,4 97,6 Förskollärare ] ,3 96,2 Summa 843 127 61,4 Övriga yrken 529 506 38,6 Totalt 1 372 633 100 R ” Statistiska Centralbyrån, Pressmeddelande nr 1978z333, 78-09-25. (Folk- och

bostadsräkningen 1975).

Som korrelat till yrkesuppgifterna lite svensk statistik:

72 % av kvinnorna i åldern 18—66 år tillhörde arbetskraften i augusti 1978. (1974 var motsvarande siffra 64 % och 1967 54 %). Av männen i åldern 18—66 år tillhörde 88 % arbetskraften vid samma tidpunkt.2

Personlighetsdrag

Kvinnor representerar romantik och intresse för familjen, nära mänskli- ga relationer, kärlek. Kvinnliga roller som inte innehåller någon antydan till sex är ovanliga. Män kan spela vilka roller som helst, säger Gerbner och Gross, som tittat på kvälls- och barnprogramutbudet i USA.3

' Radionämnden (Ro- land Nordlund) PM ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978.

2 Statistiska Centralby- rån, Arbetskraftsunder- sökningen augusti 1978. Råtabeller.

' Gerbner, George — Gross, Larry, Living With Television: The Violence Profile, Journal

of Communication, Spring 1976.

' Long, Michel L. — Simon, Rita J., ”The Ro- les and statuses of Wo- men and Children and Family TV Programs" Journalism Quaterly, Spring 1974.

2 Busby, Linda Jean, ”Defining the Sex-Role Standard in Network Children's Programs”. Journalism Quaterly. Winter 1974

En studie av enbart amerikanska barnprogram 1974 visade att kvin- nor vanligen framställs som ”dumma, överemotionella och beorende av make eller boy-friend”. Författarna frågar sig hur de unga människor som ser dessa program skall få någon inblick i hur de nya roller och uppfattningar ser ut som många kvinnor i dag har själva och önskar för sina döttrar. Det är den traditionella kvinnosynen som förmedlas i TV där kvinnan är beroende och har en expressiv, socioemotionell roll i fa- miljen.'

En amerikansk studie har mera systematiskt gått igenom egenskaper hos män och kvinnor i det kommersiella barnprogramutbudet. För 24 variabler fick man säkerställa skillnader mellan män och kvinnor (anta— let undersökta program var 20). Tydligast framträde skillnaderna i fråga om följande:

Män är Kvinnor är

mer romantiska

mer passiva

mer beroende

mer eftergivna, fogliga mer känslomässiga mer bräckliga mer blyga, rädda mer av efterföljare

mer realistiska mer aktiva mef oberoende mer aggressiva mindre känslomässiga mer stabila

djärvare, dristigare mer av ledare

Men man hittade också skillnader på följande skalor:

Män är också Kvinnor är också

mindre ärelystna

mer tillgivna mer känsliga

mindre tävlings-/ konkurrens- inriktade mindre äventyrslystna mindre kunniga mindre våldsamma mindre modiga

mer ärelystna

mindre tillgivna mindre känsliga mer tävlings-/konkurrens- inriktade

mer äventyrslystna mer kunniga mer våldsamma mer modiga starkare svagare mer dominerande mindre dominerande mer logiska mindre logiska mer självsäkra mer beroende av andra mer individualistiska mindre individualistiska mer utåtriktade mer hemmasittare

mindre tålmodiga mindre översittaraktiga

mer tålmodiga mer översittaraktiga

Om televisionen återspeglar vårt samhälle, säger författaren, betraktas kvinnor verkligen som ”det andra könet” i detta samhälle eftersom kvin- nor i tecknade serier framställs som svagare och mycket mindre kapabla än män både fysiskt och i fråga om personlighetsdrag.2

Männens dominans och kvinnornas beroende kommer igen i flera un- dersökningar. När man särksilt studerade detta fenomen i några ameri- kanska lkvälls- och eftermiddagsprogram fann man ett utpräglat möns- ter: I kvällsutbudet som präglas av äventyrs- och detektivhistorier fann man att män gav direktiv i 70 % av episoderna och kvinnor i 30 % av fal- len. I ef termiddagsutbudet, som är av en helt annan typ — det speglar vanligtvis en kvinnovärld med hemmet i centrum — gav män trots allt råd och anvisningar (”advise and orders”) i 56 % av fallen'

En studie som ägnats särskilt åt kvällsutbudet visade att kvinnor ofta framställs i lätta, komiska roller, medan män porträtteras i mer seriösa roller. Män framställs som mäktigare, smarta, rationella, stora och stabi- la, medan kvinnor är attraktiva, vackra, vänliga, varma, lyckliga, fredli- ga och ungdomliga.2 En annan studie av kvällsutbudet har gett ett — för männens del — liknande resultat: Män skildras i brett tecknade yrkesrol- ler medan kvinnor framställs som inkompetenta och löjliga.3

I Rönnbergs svenska undersökning av några barnprogram dras också slutsatser om manliga och kvinnliga personlighetsdrag:

”Flickor framställs ofta som uttråkade och tycks inte veta vad de skall ta sig till. Pojkar har däremot aldrig tråkigt. Saknar de sys- selsättning tar de sin fantasi, inlevelseförmåga och övernaturliga krafter till hjälp, eller så drömmer de sig bort. Så icke flickor.

Vissa, misogyna (kvinnofientliga) tendenser tycks vilja göra sig gällande kvinnor framställs ofta, i motsats till män, som sura, ar- ga, bestraffande, otacksamma, missnöjda, tjatiga, pratiga och hjälplösa. Män tycks inte ha några speciella karaktäristiska, inga särskilt utmärkande egenskaper, de bara gör saker eller ”självklart är'4 (sid. 280 i föreliggande kapitel)”

Relationer mellan människor

I den finska studien framgår det att den typiska kvinnan i TV-serierna var ganska isolerad, hon hade få kontakter utanför familjen. Männen hade ledande och sakkunniga roller medan kvinnan vanligen skötte ar- betet i hemmet.5 Den undersökta danska TV-veckan speglar samma för- hållande6

Den svenska barnprogramstudien visade att kvinnor oftast ses i rela- tioner till make och barn. För män framstår fadersrollen som en helt un- derordnad företeelse i mansrollen. Vidare får man veta att umgänget mellan vuxna i barnprogrammen är kånslofattigt: ”Ingen närhet, inga känslor _ varken varma eller kalla — förekommer mellan make och hu— stru eller mellan andra vuxna.” Skälet till detta var att all interaktion fö- rekom mellan vuxen och barn och inte mellan vuxna.7

Relationer mellan människor beskrivs annars inte särskilt utförligt i de TV-studier vi hittat. Eftersom män förekommer i yrkesroller i så stor utsträckning kan vi vänta oss att finna formella relationer, affärsrelatio- ner, hierarkiska relationer. Eftersom attraktion mellan könen är temat i många berättelser har vi anledning att vänta oss kärleksrelationer och ri— valitetsrelationer. Fienderelationer finns i äventyrs- och agentserier.

' Turow, Joseph, ”Advi- sing and ordering: Dayti- me, Prime Time”. Jour- nal of Communication, Spring 1974. 2 Tedesco, Nancy S, "Patterns in Prime Ti- me”. Journal of Commu- nication, Spring 1974.

3 Women in Words and Images: Channeling Te- levision, 1975 related in Busby Linda Jean, Sex- Role Research on the Mass Media, Journal of Communication, Autumn 1975.

4 Rönnberg, Margaret- ha, Könsrollsstereotyper i bam-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

5 Haavio-Mannila, Eli- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollsse- minarium ”Mansroll och kvinnobild”. Re- ferat i Antennen nr 2 1976.

6 Seymour, Birgitte, ”Kvinden i TV”, Speci- alopgave til psykologisk embedseksamen, sep- tember 1976, Köpen- hamn (stencil). 7 Rönnberg, Margaret- ha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

' Busby, Linda Jean, Defining the Sex-Role Standard in Network Children's Programs. Journalism Quaterly. Winter 1974.

Men hur är det med vänskapsrelationer? I ett jämställt samhälle där kvinnor och män skall leva och arbeta tillsammans på lika villkor måste vänskaps/kompisrelationer vara något betydelsefullt — mellan män och kvinnor, mellan kvinnor och mellan män.

Slutsatser om män och kvinnor — sens moral

Birgitte Seymour, som studerat det danska TV-utbudet under en vecka, säger i en sammanfattning:

De genom TV förmedlade kvinnouppfattningarna svarar mot tradi- tionella och stereotypa uppfattningar om kvinnorollen, uppfattningar som föreskriver att kvinnans roll först och främst är att tillvarata funk- tionerna i privatsfären i familjen. Det vill säga sådana funktioner som har att göra med arbetskraftens reproduktion, inte minst genom barnens socialisering. (Kvinnor är särskilt representerade i samband med pro- duktion av barnprogram och — när det gäller innehållet — i helt kvinno— specifika situationer, som klart representerar och hänvisar till hennes funktion i familjen.)

Samtidigt kommer där den uppfattningen till uttryck att de ekonomi- ska och politiska förhållandena i samhället år förhållanden som inte gäl- ler kvinnor, och som kvinnor alltså uppenbart heller inte har förstånd till. (Dessa förhållanden behandlas enbart av män och handlar enbart om män) . . . Härigenom förmedlas där alltså också den grundläggande kvinnouppfattningen att kvinnor är ointressanta och ointresserade av samhällslivet som det ter sig utanför hemmets fyra väggar . . .'

Linda Busby, som analyserat könsroller i animerade barnprogram, finner klart traditionella könsrollsmönster i sitt material: Männen tar fullt ansvar för familjens ekonomiska försörjning och kvinnorna tar an- svar för barnavård och rutinsysslor i hemmet.

Busby fann också att könsrollsproblematiken faktiskt var första- eller andra-tema i flera serier. Om s. k. familjeserier av typen The Flintstones, The Roman Holydays, The Barkleys säger hon: ”De innehåller vanligen roande konflikter hemma. I det senare fallet vann vanligen mannen — ge- nom att hustrun fogar sig efter mannens vilja efter ett bråk.'

Just detta senare tema har vi själva funnit i ett av de program vi ana- lyserat — ett avsnitt av den kanadensiska serien ”Lita på Larry”. Vi an- såg att sens moralen i programmet var följande: Allt var bara ett utslag av en kvinnig nyck, jämställdhetssträvanden är ingenting att bry sig om — bara något att skratta åt. Låt kvinnorna ha sina nycker, de fogar sig ändå till slut och allt återgår till det normala. (Alltså en helt jämställd- hetsfientlig tendens.)

Löjet kan ju som bekant vara ett effektivt vapen i debatt och polemik. det kan givetvis då också fungera som ett medel för social kontroll. Från TV-världen har vi inte funnit någon studie som ägnat sig speciellt åt hu- mor. Däremot finns det en som studerat humoristiska teckningar i tre amerikanska tidskrifter (Saturday Evening Post, Saturday Review och Playboy). Författarna anser att könsroller spelar en betydande roll i folkhumorn. Kvinnor är måltavla för de flesta stereotypa föreställ- ningar. Manliga stereotyper förekommer men är mer subtila och svåra

att identifiera. De två vanligaste manliga stereotypema i skämtteckning- ar är den sexuellt självsäkre mannen och den oengagerade mannen. De vanligaste kvinnostereotypema är den förföriska kvinnan, den okunniga kvinnan (t. ex. den kvinnliga bilföraren, den dumma blondinen) och den arga kvinnan.

Den arga kvinnan och den oengagerade mannen framställs ofta i par. Mannen i skäggstubb och undertröja framför TV:n med grogg i handen — kvinnan som klagar över något som skall göras. Det förefaller som om den arga kvinnan är symbol för icke önskvärt rollbeteende, särskilt som hon i många fall sammanfaller med syndromet för den gnatande hu- strun, anser författarna. Den arga kvinnan år ringaktad. Mannens oin- tresse och passivitet framställs däremot som en socialt godkänd manlig reaktion på en omöjlig äktenskapsrelation.

Den sexuellt själviske mannen och den förföriska kvinnan går också i par. Kvinnan är vacker, ung och sexig. Hon inbjuder till sex men låter mannen ta initiativet. Då kvinnor tar initiativ till sex svarar inte man- nen. Det olämpliga i kvinnans sexuella framfusighet dominerar situatio- nen. Mannen i motsvarande situation framställs inte som direkt rolig ef- tersom den typen är helt kongruent med verkligheten. ”Skämttecknings- humor kan på sådana subtila sätt tjäna som social kontrollmekanism som upprätthåller allmänt vedertagna tolkningar av vad som är korrekt och moraliskt beteende”, summerar författarna'

Det är inte svårt att hitta exempel på samma stereotyper inom det lät- ta fiction-utbudet.

Förändringen av massmediabilden har alltså sina gränser. Genom att inrikta sig på detaljer kan massmedia ställa upp på förändringen som skett i samhället, men kanalisera intresset till områden som är totalt ofarliga för systemet. Därigenom bidrar massmedia i själva verket till att slå vakt om den samhällsstruktur som stöder traditionella könsroller.

”Radionämnden konstaterar vid en helhetsbedömning att den manliga dominansen är påtaglig inom samtliga granskade pro- gramkategorier. .. När det sedan gällde speglingen av de båda könen framträder — enligt nämndens mening — ett i vissa avseen- den tämligen schablonartat könsrollsmönster . . . De nämnda för- hållandena inger farhågor om att programverksamheten kan ha bidragit till att vidmakthålla traditionella normer och värderingar vad gäller synen på könens funktioner och roller i samhället och att de därigenom skulle stå i mindre god överenskommelse med strävandenai samhället i övrigt . . .”2

Svensk TV tillgodoser olika intressen huvudsakligen genom att ha ett blandat utbud av program: nyheter, samhällsdebatt, kultur, teater, film, serieteater, musik, show-program, etc. Utbudet i USA är ensidigare in- riktat på underhållningssektorn, alltså film, serieteater och underhåll- ningsshower, samt nyheter. Men när man i svensk TV bjuder på under- hållning och fiction så riktar man sig även här till en större publik. S. k. ”breda program”, som sänds på bästa sändningstid, skall helst passa alla.

' Andersson, Ronald E — Jolly, Elaine, Stereoty— ped Traits and Sex Ro- les in Humorous Dra- wings, Communication Research. October 1977.

2 Radionämndens kom- muniké angående radio- nämndens beslut 20/ 6 (1978) rörande nämn- dens initiativgranskning av den könsfördelning och det könsrollsmöns- ter som förekommit i TV 1:s och TV 2:s utbud av barn-, ungdoms- och familjeprogram under sändningstiden 7/ 3—30/ 3 1977.

' Cecilia v. Feilitzen, Leni Filipson o. Ingela Schyller, Blunda inte för barnens tittande. SR:s förlag 1977.

2 Cecilia v. Feilitzen, Barn och TV i socialise- ringsprocessen. Några resultat från nordisk forskning. SR/ PUB rap- port nr 28 — 75/76. Stockholm 1975 (sten- cil).

3 Ingela Schyller,

SR/ PUB — opublicerat material.

Alltså: Fiction-utbudet utgör en mindre andel av det totala utbudet i svensk TV än i amerikansk. Men även i Sverige är en stor del av fiction- utbudet avsett för den stora publiken. Även i Sverige väljer man då pro- gram som inte skall stöta sig med stora delar av befolkningen.

Fiction- tid

En genomsnittlig TV-tittare i Sverige ser på TV drygt 1 1/ 2 timme per dag. Av denna tid ägnas en dryg halvtimma åt fiction-utbudet (teater, film och serieteater). Svensken ser i genomsnitt ungefär 200 timmar fic- tion om året.

10—12-åringar tittar på TV mer än någon annan åldersgrupp — ungefär 2 1/ 2 timma per dag.1 När barnen i 8-årsåldern allt tydligare får intresse för vuxenprogram är det just fictionutbudet som lockar dem. Nyheter och andra informativa vuxenprogram är ännu för svåra och kan inte för- stås av barn 1 någon större utsträckning förrän ungefär 1 12- årsåldern.2 Detta är naturligtvis ett av skälen till att barn undviker informativa pro- gram. De ser desto mera fiction. En 12-åring ser ungefär 300 timmar fic- tion om året.3 Detta är ett genomsnitt, det finns givetvis de 12-åringar som ser betydligt mer och de som ser betydligt mindre.

Vad har det då för betydelse idag vilka roller som tecknas för män och kvinnor i TV?

TV (och andra massmedier) existerar i ett samhälle, ett socialt/ politiskt ekonomiskt/ kulturellt system. Samhället påverkar och formar sina med- lemmar — i hemmet, i skolan, via massmedierna bl. a. TV är ett utbrett massmedium som har stor och trogen publik.

Innehållet i TV (och andra massmedier) utgår ifrån och återverkar på de kunskaper, erfarenheter, normer och värderingar som finns i samhället. Om normer och värderingar av ett visst slag under lång tid dominerar utbudet är det rimligt att tänka sig att dessa värderingar får en stärkt position i samhället. Det fiktiva utbudet har ofta stor publik och är i allmänhet, ge- nom sin berättarteknik, mer tillgänglig än annat stoff i TV. Dess verkning- ar torde därför vara stora.

När ett normsystem håller på att förändras blir det särskilt intressant att studera TV:s (och andra massmediers) hållning. Frågan om könsroller _ jämställdhet befinner sig nu ett sådant skede. Processen har gått så långt att samhällets officiella organ i princip stöder jämställdhet.

Förhållandena i samhället påverkar individens livssituation. Individens situation i förening med hans/hennes erfarenheter, upplevelser och kunska- per inverkar på i hur hög grad och i vilket avseende individen tar intryck av innehållet i TV (och andra massmedier).

Att upptäcka normer — ett exempel ur våra provanalyser

I samband med provanalyserna skrev vi ner våra resonemang ganska ut— förligt. Här följer ett redigerat avsnitt ur en provanalys för att illustrera vad man kan ta fram ur ett program genom att titta kritiskt på det. Här gäller det 17:e avsnittet ur De fattiga och rika.

Serien hade 5 manliga och 6 kvinnliga huvudpersoner. En av de man- liga huvudpersonerna, Falconetti, uppträder inte i det här avsnittet. Handlingen hoppas vi skall framgå tillräckligt tydligt av beskrivningen av personerna nedan.

Männen

Rudy är en i normala fall politiskt aktiv person med socialt patos som i detta avsnitt hamnat i motgångar. Han drabbas av handlingen också i mera

positiv bemärkelse genom att två kvinnor agerar aktivt för att vinna ho- nom.

Wes drivs av raseri i sitt sökande efter Falconetti, hittar ett spår i detta av- snitt och är på väg att lyckas, synbarligen. Även han omges av två kvin- nor: Diane uppvaktar honom mer intensivt än han önskar — han lyckas inte bli av med henne. Ramona bestämmer sig för att söka upp honom.

Bill har berövats sitt affärsinitiativ genom beroende av Charles Esteps gang- sterimperium. Han håller också på att förlora Annie till Charles och lå- ter frustrationen gå ut över Victoria (en bifigur), som hunsas och hotas. Bill tar initiati till att återupprätta relationerna till Wes, vilket lyckas.

Charles misslyckas med att behaga och roa hustrun Claire — han blir bryskt till- bakavisad — och hämnas genom att uppvakta Annie, vilket förefaller framgångsrikt.

Männen har till synes en obändig drift till aktivitet som måste kanali- seras på något vis. Uppstår hinder i något avseende hittar de på något annat som lyckas bättre. Hinder tomar upp sig särskilt envist kring Ru- dy och Bill i detta skede av berättelsen.

Rudy, Wes och Bill representerar ”de goda”. Rudy är senator och be- kämpar korruption och hänsynslöshet som hans fiende, industrimagna- ten Estep står för. Wes är på jakt efter Falconetti, en lömsk och ondske- full person, som dödat hans far och hans gode vän och som dessutom försökt döda Rudy. Bill vill slå sig fram i karriären och tjäna pengar. Estep och Falconetti representerar alltså ”det onda”.

Kvinnorna

A nnie är på väg att lyckas i karriären tack vara kombinationen av formella och känslomässiga relationer till först Bill och sedan Charles.

Claire är den enda person som har en rejäl hållhake på Charles. (Hon vet något om hans skumma affärer som kan störta hela hans imperium.) Hon bör- jar överväga att använda den kunskapen. Skälet är att han bedragit hen- ne.

Ramona har råkat ut för en oönskad graviditet och inventerar alla möjligheter att komma tillrätta med den situationen. Hon bestämmer sig för att söka upp Wes.

Kate har blivit kär i Rudy, vill vara hos honom när han har det svårt, reser efter honom.

Maggie är kär i Rudy, svartsjuk, ledsen och arg för att han rest bort med Kate, ger utlopp för allt detta.

Diane älskar Wes — den ende hon har att vända sig till — och ger sig på prostitu- tion när han inte vill ha henne.

Kvinnorna handlar aktivt. Men all deras aktivitet är knuten till män- nen: Lycklig eller olycklig kärlek är drivkraften bakom deras aktivitet. Bara när det gäller Annie är man osäker: Kanske använder hon männen som hävstång i sin karriär. Eller: Männen erbjuder sitt inflytande som hävstång i hennes karriär i hopp om att vinna henne.

Kvinnorna är alla goda. Kvinnor tycks inte ha yttre fiender i samma mening som män. Hotet består senare i att kvinnan är kvinna och kan bli med barn utan att vilja det (Ramona) eller vara dömd till (?) prosti- tution (Diane). Räddningen undan båda dessa hot är förstås att bli gift! Det är också vad fyra av seriens sex kvinnor strävar efter. Den femte samlar sig till hämnd för att hon blivit bedragen och den sjätte får ge- nom sin attraktionskraft männens stöd i karriären.

Slutsatser

Här framgår tydligt att det inte räcker att titta på hur många män och kvinnor som uppträder i en berättelse. Det är oerhört väsentligt att klar— göra vilka budskap som ligger dolda i berättelsen för män respektive kvin- nor.

Ytligt sett är denna serie ganska progressiv — den har faktiskt med kvinnor i yrkesroller, den diskuterar abortfrågan, den tacklar det väsent- liga problemet med korruption av politiker och illegal inblandning i val- kampanjer. Man fångas av det och tycker att serien rör vid väsentlighe- ter. Det är inte heller så uppseendeväckande att miljön är främmande och överklassig — huvudtemat, den politiska korruptionen på hög nivå, behandlas i sitt sammanhang. Dessutom är man som TV-tittare van vid att vardagslivets vanligaste människor inte förekommer i TV-serier.

När man emellertid tittar närmare efter vilka normsystem som råder i den verklighet serien skildrar finner man att det man fann progressivt skymmer andra tendenser. Med en viss förvåning har vi själva upptäckt hur tydligt normen för vad kvinnor bör eftersträva i livet är tecknad. Men man ser inte tendensen förrän man börjar titta efter just hur kvin- norna skildras. Vi är så vana vid att kvinnor framställs som undergivna och passiva att vi blir glada över att se kvinnor som agerar aktivt. Vi gör

inte klart för oss vilka motiven är. Det blir en överraskning att finna att drivfjädern är det traditionella kvinnomotivet, att bli gift.

Men det är just så som normsystem smyger sig på oss, som självklara förutsättningar för handlingar. Så självklara och till synes odiskutabla att man måste skaka om både sig själv och berättelsen för att upptäcka dem.

Är det då inte bra att kvinnor strävar efter att bli gifta? Jodå. Men finns det verkligen inga andra mål för kvinnor att sträva efter också? Ett jämlikt samhälle måste förutsätta att både män och kvinnor har både egoistiska och sociala mål i livet. Även män kan tillåtas sträva efter en fast gemenskap. Även kvinnor kan sträva efter ett rättvist och demokra- tiskt samhälle, ha en vilja att förändra något utanför sig själv och den egna familjen och agera i överensstämmelse med den. När man framstäl- ler kärleken och äktenskapet som det enda kvinnor strävar efter säger man också indirekt att männen måste ta hand om allt det andra. Man slår vakt om de traditionella könsrollerna: Mannen stark, utåtriktad och aktiv — kvinnan svag, familjebunden och passiv.

Vår erfarenhet är att det fordras en viss träning för att man skall lära sig att se program ur en analytisk aspekt på det vis som vi försöker göra. Man är helt enkelt för van att se den historia som berättas just som en berättelse. Att ta fatt i könsrollsproblematiken innebär oftast att nysta upp en tråd vid sid om intrigen, ett mönster under själva berättelsen.

Som vi tidigare nämnt kan separata frågeformulär i A4-format rekvi- reras kostnadsfritt från

Sveriges Radio/ PUB 105 10 Stockholm. Tel. 08/784 27 13

Kommentar:

Både Rönnberg och Abrahamsson bygger i sin behandling av könsroller i TV mycket på George Gerbners kritiska innehållsanalyser, som där- med fått en tillfredsställande täckning (när det gäller den aktuella pro- blematiken).

Av intresse och symptomatiskt för problemställningen är att jag inte funnit någon annan amerikansk författare som forskat kring frågan. De som tar upp den nöjer sig med att referera Gerbner. Och även Gerbners ingående och livfulla innehållsanalyser lider av samma svaghet som alla innehållsanalyser — de utsäger ingenting om de pedagogiska och sociala effekterna av den snedvridna bilden i massmedia. Den bästa vinklingen av denna aspekt ger Bogart i slutet av sin artikel, där han för ett intres- sant teoretiskt resonemang om effekterna av TV:s behandling av de svarta i USA (sid. xx i den föreligg. rapp.)

Indirekt har Gerbner berört relationerna mellan TV och de svaga i samhället — däribland kvinnorna — genom en skrämmande analys av vad som hände när TV-bolagen efter den skarpaste kritiken mot TV-våldet i slutet av 60-ta1et beslöt att tona ner detta. Man kompenserade då en del av det synliga och blodiga våldsutövandet genom i högre grad än tidiga- re rikta våldet mot kvinnor, handikappade och andra svaga. Härigenom

' Referat av G. Gerb- ner. ”Violence in Tele- vision Drama: Trends and Symbolic Func- tions. SG 1.1972.

fick våldet en starkare symbolisk innebörd som kompenserade för det som inte kunde visas. Som en bieffekt kom kw'nnorna i ännu högre grad än tidigare att framställas som svaga och drabbade offer — med alla de komplikationer detta har för mönsterbildningen.'

Sedan dess har amerikansk TV fått en ny våg med aggressiva ”super- kvinnor” bl. a. Bionic Woman, som en ytterlighet åt andra hållet (sid. 424, 428 i föreliggande rapport).

Det finns inget som pekar på att icke våldsbetonade program skulle innehålla mer av könsfördomar än de våldsbetonade. En nedskärning av de senare skulle inte resultera i mer könsfördomar i rutan. Möjligen skulle däremot TV-debatten, som hittills i alltför hög grad koncentrerats till våldsproblematiken, få en ny inriktning med mera fokus på andra normer, t. ex. i fråga om könsroller. (K. E.)

Könsrollspåverkan behandlas även något i kapitel 22 om Sesame Street, kapitel 23, Leka för skolan eller Lära för livet, kapitel 24 om yrkesroller, i kapitel 25, ”Reklam i TV”, samt i kapitel 26 om Himmelweits arbete.

Utan att refereras förekommer också intressant material om köns- roller i Comstock m. fl. sid. 39—45; 71; 161—162; 289—309.

' Marie Winn. The Plug-in Drug, copyright 1978, by permission of the Publisher, Viking Press, New York.

Kapitel 22 Undervisningsförsöket Sesame Street — ros och ris

Detta kapitel om fattar citat från följande arbeten: Margaretha Rönnberg o. Olle Sjögren. Kompenserande undervisnings- show eller kulturell kolonialism? 1976

I. Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979 M. Winn. The Plug-in-Drug. 1978'

Undervisningsförsöket Sesame Street — ros och ris

”Kompenserande undervisningsshow eller kulturell kolonialism?” Av Margaretha Rönnberg och Olle Sjögren ”Bakgrund

Sesame Street är det amerikanska namnet på den barn-TV-serie som se- dan ett drygt år tillbaka med mer eller mindre jämna mellanrum dykt upp i våra TV-rutor i en nedbantad ”svensk” version. Denna undervis- ningsshow har nått en för barnkulturen tämligen unik internationell spridning och ryktbarhet. Serien har visats i ett 60-tal länder (varav 40 i den ursprungliga, obearbetade amerikanska upplagan) och den fram- gångsrika och lovordade programformen har kommit att bli mönsterbil- dande för mycket av 70-talets barn-TV-produktion världen över. Som ett annat mått på den uppmärksamhet som ägnats Sesam-fenomenet, kan nämnas att Kakmonstret & Co redan hunnit yngla av sig ett 10-tal doktorsavhandlingar.

Redan själva omfånget i seriens spridning och mottagande borde vara en tillräcklig grund för att locka även den minst mediaintresserade lekmannens nyfikenhet och intresse. Eftersom de ansträngningar som hittills gjorts i Sverige att kritiskt granska och belysa serien inte stått i proportion till projektets omfattning och genomslagskraft, har vi funnit det vara på sin plats med en både grundlig och fyllig analys.

De frågor och problem vi främst velat aktualisera och diskutera är föl- jande:

D den sociala och ekonomiska bakgrunden till programserien, dess för- historia och finansiering, D den pedagogiska och ideologiska grundsynen bakom projektet, El förhållandet till det konkurrerande barnkulturutbudet, speciellt de kommersiella TV-kanalemas s. k. reklamestetik, El innehållsliga klyftor mellan de vuxnas mediavärld och barnens var- dagsverklighet, El människo- och samhällssynen bakom projektets undervisningstekno- logiska och inlärningspsykologiska förutsättningar, I:! uppdelningen och organiserandet av kunskapsstoffet i olika standard- former och erfarenhetsplan, El de ideologiska ochsocialpsykologiska konsekvensernaav seriens ge- stalningsstrategi beträffande verklighetsuppfattning, livsstil, moral- syn, könsroller etc.,

D ”svenska” Sesames plats i Sveriges Radios barn-TV-politik, El alternativ till den s.k. kompenserande undervisningen i ett konkret framtidsperspektiv.

Sesame Street produceras i New York av Children's Television Work- shop ( CTW), bildat 1968 som en integrerad del av National Educational Television (amerikansk motsvarighet till TRU i Sverige) och från 1970 med status av fristående bolag. Institutionsbeteckningen till trots (unge- fär ”Barnens TV-verkstad”) rör det sig ingalunda om någon oberoende och spontanistisk barnoffentlighet, som någon tummelplats för unga människor som invaderat och tagit över ett antal inspelningsstudios, CTW utgörs i första hand av en samling TV-producenter, pedagoger och massmediaforskare, anförda av Joan Ganz Conney från den icke-kom- mersiella kanal 13. Man har f. n. omkring 300 anställda och framställer, förutom Sesame Street, ett drygt tiotal serier för barn . . .

För att ge en fullständigare bild av CTW och dess hittills största pro- jekt, Sesame Street, både av programseriens tillkomstsituation och ut— veckling och dess samhälleliga roll, måste vi emellertid först ge en teck- ning av de vidare historiska, politiska, ekonomiska och ideologiska sam- manhang som det hela ingåri . . .

Flera bidragande faktorer torde ha legat bakom det litet plötsliga in- tresset vid denna tidpunkt för ”underklassens” språkutveckling och bris— tande mottaglighet, håg för utbildning. Ett högindustrialiserat konsum- tionssamhälle som USA kräver både tekniskt kvalificerad arbetskraft och socialt väl fungerande medborgare. I en stat där ständigt cirka 10 % av befolkningen, främst svarta ur storstadsghettomiljö och fattiga vita på landsbygden, i förtid tvingas ”hoppa av” skolan (eller aldrig ens får börja), uppstår en relativt stor grupp människor, som varken är särskilt väl integrerade i ”normalt” samhällsliv eller funktionsdugliga som effek- tiv arbetskraft (reserv). Dessa både vad gäller arbets- och köpkraft ”pro- blematiska” samhällsskikt utgör också det största potentiella hotet mot Lag och Ordning.

Den inrikespolitiskt liberale presidenten Lyndon Johnson initierade därföri mitten av 60-talet sitt stora ”krig mot fattigdomen” och genom- förde diverse ”sputnikreformer”. Det mest kända av dessa program för fortsatt utveckling och ökad social stabilitet var projektet Head Start (ungefär ”försprång”), som riktades till s. k. underpriviligierade (dvs. in- te alls priviligierade) barn till huvudsakligen s. k. undersysselsatta (med andra ord inte alls sysselsatta, utan arbetslösa) föräldrar i svarta ghet- ton, gul-bruna slumområden och vita bergstrakter som Appalackema och Klippiga Bergen.

. . . Lyndon Johnsons efterträdare som president, Richard M. Nixon, skar nu ned anslagen till Head Start till ett minimum. På grund av de, i förhållande till det på lång sikt obetydliga resultatet, väldiga kostnader- na, började utbildningsansvariga i stället rikta intresset mot ett medel- besparande TV-surrogat för Head Starts förskoleundervisning. Det är under dessa omständigheter som Sesame Street kommer till världen. Ef- ter den första offentliga visningen av programmet står gudfadem Nixon vid vaggan och skålar. Han förklarar sig vara

stolt över att vara bland bidragsgivarna till detta förnäma pro- gram, eftersom min regering entusiastisk engagerar sig i att bereda vidgade möjligheter för alla barn, speciellt under deras fem första levnadsår.

Inte med ett ord berörde Nixon dock hur ”entusiastiskt” de statliga myndigheterna sparat mellanskillnaden mellan vad ett fullständigt ut- byggt Head Start skulle kostat utöver den konventionella utbildningen (2 750 miljoner dollar), och vad man åren 1968—73 satsar på Sesame Street (i dessa sammanhang relativt blygsamma 14 miljoner dollar).

Stora PR-trumman

. . . Problemet med de ansvarigas fixering vid denna snäva uppfattning av kunskapsförmedling och kulturspridning som en ren distributions- fråga, är att projektets framgångsrika genomförande på basplanet i hög grad blir avhängigt av inriktningen, resurserna och energin hos de ”fri— villiga” som har möjlighet till aktivt uppföljningsarbete. I praktiken har denna verksamhet därför huvudsakligen blivit en bisysselsättning för främst hemarbetande kvinnor i medelklassen.

Vad är det då som de projektansvariga slår så väldeliga på PR-trum- man för? Vad vill man på CTW åstadkomma med alla sina hopsamlade och spenderade miljoner?

Sesam — öppna sig för vem?

. . . Så länge som de ekonomiska bidragen insamlas, sägs programseriens syfte vara att kraftigt minska kunskapsklyftan mellan s. k. underprivilegi- erade och medelklassbarn genom att med TV:s hjälp nå de förra mycket tidigare än skolan förmår, i tre- till femårsåldern. Här bygger man fr. a. på psykologen Benjamin Blooms undersökningsresultat, som gör gällan— de att två tredjedelar av ”intelligensutvecklingen” sker innan barnen ens kommit i kontakt med skolan.

Men så snart anslagen säkrats, visar sig Joan Ganz Conney dock be- redd att hålla med kritikerna om att Sesame Street snarare ökar kun- skapsklyftan mellan de s.k. underprivilegierades barn och medelklas- sens — de mer priviliegierade barnen får i praktiken så mycket större möjligheter att tillägna sig, omsätta och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter som bjuds. Den enda tröst Conney kunde uppbringa för detta missförhållande var att glida över till en annan måttstock: ”det viktiga är ju att vi bevisligen höjer de sämre lottade barnens kunskapsni- vå . . .”.

För att kunna reducera utbildningsklyftan mellan fattiga och rika i USA måste Sesame Street i själva verket uppfylla åtminstone ett av två lika omöjliga krav:

1. Att fattiga skulle se programmet oftare — i verkligheten har tvärtom medelklassföräldrarna sett till att just deras barn verkligen tar del av detta garanterat nyttiga program. Sesame Street blev snart något av en modefluga i förortsvilloma.

2. Att fattiga barn under TV-tittandet skulle lära sig mer än medelklass- barn och hämta in ”försprång” under samma tidsrymd — i praktiken blev det som sagt tvärtom, bl. a. därför att ansatserna att följa upp TV-distributionen med aktiverande stödverksamhet på gräsrotsnivå var minst sagt halvhjärtade och snedfördelade.

Strävan att eliminera ”kunskapsklyftan” till förmån för en faktisk ”ut- bildningsjämlikhet” skulle nämligen kräva att man hjälpte de lågstimu- lerade på de bättre lottades bekostnad. En sådan radikal målsättning tycks emellertid få i USA (eller i Sverige) ännu vara beredda till. En of- fentlig kommunikationskanal som TV är knappast heller det ideala uni- versalmedlet att förmedla den magiska formel, som ska öppna dörrar med förtursrätt för i första hand dem som varit utestängda från Bild- ningens skattkammare — det är ju omöjligt att isolera själva inlärnings- situationen från den ekonomiska och sociala helhet som eleverna ingår i. (Huruvida föreställningen om ett ”försprång” och en ”kunskapsklyfta” mellan medelklassens och arbetarklassens barn över huvud taget utgör en meningsfull frågeställning, ska vi ta upp till utförligare diskussion längre fram.)

Undervisningsshow

. . . Som pionjärprojekt inom en programkategori man kunde kalla ”un- dervisningsshow” måste Sesame Street nog betecknas som det första stort upplagda och lovvärda försöket att medvetet tillvarata TV:s enor- ma möjligheter som underhållande undervisnings- och socialisations- medium i hemmet. Till skillnad från det normala vid ”vanlig” undervis- ning finns i denna serie en påtaglig ambition att bädda in kunskapsstof- fet i lockande underhållning. I skolan vidtar den första riktiga insluss- ningen i de självdisciplins- och prestationsprinciper som dominerar i det produktiva samhällslivet utanför klassrumsväggarna: mödosamt arbete ger personliga belöningar och avsaknaden av belöning är lika rättvis, ef- tersom den vittnar om bristande arbetsinsats . .. I Sesame Street där- emot leks kunskaperna fram, liksom utan möda, även om ”rätt svar” också i detta undervisningssammanhang belönas.

Sesame Street har, med rätta, fått många lovord för programmakamas uppfinningsrikedom och skicklighet att presentera kunskapsstoffet på ett medryckande sätt, men samtidigt är det just berättarformen som bi- dragit till att serien, pedagogiskt sett, till stor del förfelat sina syften. Problemet är inte bara att det lätt går mekanik i grepp som upprepas i det oändliga i en serie på hundratals avsnitt; den speciella tappning av konstnärlig kreativitet och estetisk fräschör som bär upp programfor— men, är i grunden produkten av en modell, vars pedagogiska, psykologi- ska och ideologiska syften och funktioner normalt hör hemma i helt andra, betydligt mer tvivelaktiga sammanhang.

Sesame Street har så blivit paradexemplet på ett offensivt projekt, som i sitt tvåfrontskrig mot den traditionella obligatorieskolans dystra fängelseborg och bam-TV:s konventionellt masskulturella kulsprutesal- vor vunnit ett stort antal slag och segrar — men förlorat Kriget.

Reklamestetik

. . . Den antagonistiska, men samtidigt förebildliga, ärkerivalen att ko- piera och överträffa var inte bara barn-TV i allmänhet utan reklarnsnut- tarna i synnerhet, de ”commercials” som med jämna mellanrum avbry- ter det reguljära bild- och ljudflödet. (Man räknar med att ett genom- snittligt amerikanskt barn redan i 2—3-årsåldern fått sig till livs 32 re- klambudskap i timmen och vid 12 års ålder matats med sammanlagt 200 000 säljerbjudanden.) Reklamsnuttarna är ju de mest påkostade och genomarbetade inslagen — en ”spot” på en minut kan kostas på uppemot 60 000 dollar, dvs. en kvarts miljon kronor per minut, vilket kanske är 20 gånger mer än budgeten för den tecknade barnserie eller pratshow den är instoppad i.

Psykedelisk drill

Under det årslånga förberedelsearbetet innan Sesame Street började till- verkas, ägnade olika forskarteam (pedagoger, psykologer, beteendeveta— re, massmediateoretiker etc.) stora ansträngningar på att utforska hur ”commercials” och ”cartoons” (tecknade serier) fungerade på barn. De många experimentstudiema med t. ex. videobandning av olika ålders- gruppers reaktioner framför TV-apparaten avsatte 22 kg forsknings- rapporter. Den teoretiska förutsättningen bakom all denna möda var näm- ligen att reklamforskningens resultat var direkt överförbara på en undervis- ningssituation.

Undersökningarna hade bl. a. visat att barns uppmärksamhet är som störst i program med uppdrivet tempo, sånger, ramsor, snabb och hög- ljudd musik, animerade inslag och slapstick, och att barn tycker om att se andra barn och djur på TV. Man hävdade att den estetiska metod som vuxit fram vid utarbetandet och finslipandet av ”commercials” var den mest effektiva — barn är ”programmerade för reklamavbrott” och ”upprepning betalar sig” (fyra—fem upprepningar per timme ger 100- procentigt igenkännande av bokstäver).

Forskningsresultaten utmynnade alltså i en kolartro på det hektiska tem- pots förmåga att fånga (och hålla kvar) tittarens uppmärksamhet och på in- lärningseffekten av upprepning, upprepning. . .

Magasinspotpurri

Med sina mycket korta sekvensstumpar (aldrig längre än sex minuter — ibland bara tio sekunder långa), blandade litet huller om buller i ett uppiskat tempo, blir Sesame Street mindre av en sammanhållen skollek— tion än ett ”barnens magasin”. De snabba scenskiftningarna och väx- lingarna i händelseförlopp ska enligt upphovsmännen motsvara ”barns snabbt skiftande intressen och uppmärksamhetsgrader”, och åstadkoms genom intensiva visuella mönsterbrytningar och plötsliga ljudföränd- ringar (bl. a. snabba hopp och rörelser med hjälp av zoomlinser och ab- rupta övertoningar och mixningar).

Med sitt systematiska undvikande av pauser mellan de olika inslagen motsäger Sesame Street totalt alla tidigare grundregler om barns upp- fattningsförmåga och inlärningsberedskap. I stället ger denna typ av ”undervisningsmagasin” en första inskolning till några av vuxenlivets mindre eftertraktansvärda sidor — inte bara till arbetssituationens stress och jäkt, liksom till frånvaron av helhetssyn och delaktighet i planering och genomförande av uppgifter, utan också till en fritid som till stora delar består av mer eller mindre passiva och fragmentiserade åskådarak- tiviteter (inklusive bl. a. sport och TV).

Redan i 3—4-årsåldern grundläggs här alltså vanan att se på världen (kunskaper och upplevelser inbegripna) som ett potpurri av osorterade sin- nesintryck, på ett sätt som efterhand ingår en allt intimare förening med fragmentiseringen och förtingligandet vid löpande bandet, i nyhetssänd- ningarna, i undervisningen, etc. Vi får isolerade attraktioner, handgrepp och *fakta”, vars enskilda beståndsdelar blandas i kompotten och lyfts ut ur sitt totala samhälleliga sammanhang. . .

Champagnegalopp på burk

Ambitionen att hålla tittarens uppmärksamhet uppemed hjälp av ett ständigt bombardemang av disparata sinnesintryck, utan att ta någon hänsyn till varseblivningsapparatens psykofysiska mättnadsfaktor eller tänkandets behov av logiska helheter och sammanhang, har genomförts med de mest iögonfallande, delvis förödande, konsekvenser i seriens musik- och ljudbearbetning. I vanliga fall förpassas musiken i biograf- film och på TV till bakgrunden, även om speciellt en hel del reklamfilm söker utnyttja existensen av denna halvmedvetna ”frånvaro” genom att med vetenskapligt utprövade metoder vända sig direkt till för- och un- dermedvetna känSIOplan. Gestaltningsstrategin att söka undandra sig tittarens/åhörarens medvetna reflektions- och kontrollinstanser blir spe- ciellt framgångsrik på det akustiskt-musikaliska området, där barns ”kritiska” skolning är särskilt styvmoderligt utvecklad (gäller både för skolans och för Sesame Streets egen ”musikundervisning”).

Knappast några inslag i Sesame Street saknar musikaliskt ackompan- jemang, i bakgrunden eller i förgrunden. Musikvinjetterna fungerar ofta främst som uppmärksamhetsskapande signaler, men i förbindelse med ord, i sånger och i ramsor förmedlar rytmerna och klangema också en lustfylld och aptitväckande känslostimulans; man sprider en allmän upplevelse av trygghet som bidrar till att associera inlärningen av bok- stäver och siffror med ”belöningar”. Musiken används ständigt i Sesame Street, liksom i reklamsnuttar, både för att understryka det speciellt vik- tiga budskapet och för att över huvud taget göra tittaren på gott hu- mor. . .

. . . Utgångspunkten för våra kritiska reservationer inför den (förvisso både virtuosa och smittande) musikaliska champagnegaloppen utför Se- same Street ärinte någon puritansk avoghet mot greppet att slå an käns- losträngar för att få mottagaren att svälja kunskapsstoffet — tvärtom! Det diskutabla ligger i att detta plan ”innehållsligt” mindre används för att vidga fantasin och känslans upplevelsehorisonter än till en första för-

beredande inskolning i många av de förtingligade konventioner och för- benade klichéer, som karaktäriserar vuxenvärlden och dess hörsätt. Ingen detektiv tillåts inträda på scenen utan att utannonseras med en obligatorisk ”kriminalfanfar”, och inget ungt par får gifta sig utan några takter Mendelsohn (”spännande” och ”romantisk” musik likställs gi- vetvis med vad vuxna fått lära sig uppfatta som sådan) . . .

Pavlovs ungar

...Till sin inriktning och till sina funktioner är hela reklamestetiken också, åtminstone indirekt, oupplösligt förbunden med en mekanisk uppfattning om hur inlärnings- och medvetandeprocesser brukar/bör äga rum — liksom med en människo- och samhällssyn som varken saknar auktoritära förutsättningar eller ideologiska konsekvenser. Den filosofi- ska, ideologiska och estetiska grundsyn som TV—reklamen (och Sesame Street) vilar på, är en förening av Pavlovs klassiska betingning, psykolo- gen Skinners instrumentella variant och över huvud taget de experi— mentella inlärningsmetoder som fått sitt fulländade uttryck i den s.k. hjämtvätten.

Som förebildlig betingning har CTW—producenter framhållit de tio se— kunders pratbubblor, vilka barnen vänjs att reagera på som ”signaler” för inlärningen av en bokstav. (Pavlovs experimenthund reagerade som bekant snart med salivutsöndring på ljudet från en gong-gong, som tidi- gare förknippats med mat.) Konsekvensen av de behavioristiska präg- lingsmetoder som ligger bakom det uppiskade tempot, alla upprep- ningarna och den heltäckande ljudmattan, blir lätt som en perfekt stan- sad programmering, som befrämjar väldrillad konformitet bland elever, personlig bekvämlighet och mänsklig uttorkning för lärare och auktori- tära beteendemönster ute i samhället . . .

. . . Frågan är dock om man inte fått större pedagogisk effekt (och mer djupverkande på fler personlighetsplan), om belöningsförstärkningen av ab- strakt kunskaps- och färdighetsinlärning fått ge vika för en strävan att mer konkret anknyta till barnens egna erfarenhetsvärldar och utnyttja den moti- vation, som finns förborgad i deras spontana nyfikenhet och vetgirighet framför allt att upptäcka och förstå den egna omvärlden). När det gäller exempelvis besk medicin kan det vara motiverat att använda ett välsma- kande chokladhölje för att få det nyttiga innehållet att slinka ned -— men knappast då det handlar om den vardagskost, som borde utgöra den själv- klara basfödan för barnets andliga tillväxt och utveckling.

Vare sig de små ”mössen” framför TV-skärmen avspeglar sig i Pav- lovs—Skinners pedagogiska experimentatorglasögon eller i Madison Avenues ekonomiska kikarsikte, så vilar reklamestetikens betingnings- metoder på en mekanisk, för att inte säga direkt cynisk, människosyn: kommunikationspartnern betraktas i första hand som passivt objekt för sti- muli och påverkan, inte som aktivt subjekt i en dialektisk medvetandepro- cess. I en kapitalistisk varuekonorni, där slagord som Frihet, Jämlikhet och Demokrati gärna reduceras till den enskildes formella rätt till obe- gränsat konsumtionsval på materiella och andliga marknader och där

mänsklig utveckling och samhälleligt framåtskridande lätt mäts i BNP, tenderar de estetiska uttrycksformer som är förtöjda i reklamens ekono- miska lagar och psykologiska mekanismer att bli mönsterbildande för all mellanmänsklig kommunikation över huvud taget . . .

Ghettoidyll med fantasiventiler

Medan det framför allt är i sättet att stycka, blanda och förpacka kun- skapsstoffet och presentera det pedagogiska budskapet i reklamesteti- kens gestaltningsformer som den kapitalistiska varuekonomin och dess uppdrivna konsumtionshysteri fått sitt starkaste överslag i Sesame Stre- et, så är det i valet av enskilda innehållsskärvor och vinklingen av åter- kommande motiv och teman, som seriens ideologiska föreställningsvärld framträder med tydligaste relief . . .

. . . I den konkreta utformningen av undervisningsshowen, i helheten och detaljer, finns det invävt tydliga böjningsmönster för hur verklighe- ten ska tolkas ochproblem lösas. Här förgrenar sig ett komplext nätverk av skönmålningar, förtiganden och skenlösningar, som i stor utsträck- ning blir en första förberedande inskolning (socialt, ideologiskt, psyko— logiskt och estetiskt) i vuxenvärldens mediavanor och masskultur.

Alla eventuella likheter

Men en gatustump utan dramatiska konflikter eller känslourladdningar, enbart befolkad med fyra alltid lika vänliga standardvuxna och ett antal fogliga ”rasintegrerade” barn, skulle ha verkat ungefär lika upphetsande och lockande till frivilliga besök som en söndagsskola i Indiana — i syn- nerhet som det sedelärande och pedagogiska budskapet hade att kon- kurrera med ett kanalutbud, som inte hade andra ambitioner än att låta tittaren få sitt lystmäte mättat av spänning och fart, lek och fars, dröm och ömhet, våld och aggressioner etc. Som ”frivilligt” förskolealtemativ skulle Sesame Street i denna tappning med all säkerhet ha misslyckats kapitalt att nå både de fyra miljoner barn från direkt ”fattiga” hem (främlingsskapet inför den glättade medelklassidyllen skulle här ha ver- kat lika frustrerande som oförmågan att köpa de varor som reklamsnut- tarna salubj uder), och de väldresserade medelklassbarn, som gärna leker och busar av sig när föräldrarna vänder ryggen till och söker utlopp för en del av sitt förträngda känsloliv framför TV-apparaterna.

Det hotande mässfallet förvandlades emellertid av CTW-folket till en succéartad framgång. Vid sidan av de endimensionella människorna, som visserligen uppträdde helt enligt etiketten men blev tämligen outhärdliga att umgås med vecka efter vecka befolkade man programse- rien med flerdimensionella dockor, somfick göra allt som det var för- bjudet för barn och vuxna att utföra, säga, tänka eller ens drömma om. En vanlig ”dödlig” människa på Sesame Street skulle aldrig kunna tänkas bli tagen på bar gärning med att, fysiskt eller psykiskt, misshand- la eller åtrå en annan människa (vuxen eller barn). Dockorna däremot får mer eller mindre på heltid ägna sig åt ett ställföreträdande tillfreds- ställande och avreagerande av lustar och aggressioner . . .

Tre våningar

Det diskutabla i Sesame Street är givetvis inte i och för sig att ”overkli- ga” dockfigurer från fantasins fiktionsvärldar får bilda en alternativ upplevelsesfär, en sagans fria republik där andra lagar härskar än i var- dagsverkligheten och där olika mänskliga erfarenheter och känslokom- plex tar konkret gestalt i förtätade, ofta symboliskt omskrivna former. Bristen ligger i att Sesame Streets fiktionsplan innehållsligt tenderar att helt f riläggas från sina förtöj ningar i sinnevärlden, på ett sätt som bryter kopplingen till den medvetet upplevda vardagserfarenheten. Förbindel- serna mellan de skilda upplevelseplanen kommer snarare att exploateras som en till intet förpliktande tummelplats utan markkontakt, som ett helvete och paradis där alla uppdämda ångestkänslor, förträngda öns- kedrömmar och tillbakahållna revoltbehov ges fullt utlopp. Därför blir inte heller de beröringspunkter belysta, som kunde bidra till att aktuali- sera och tydliggöra de underliggande inre sambanden.

I praktiken kommer därför fantasidimensionens roll att reduceras till funktionen som säkerhetsventil, till att avleda och ersätta uppdämda känslor och tillbakahållna frustrationer med kompensatoriska drömupp- fyllelser och aggressionsutlevelser. Genom att inte mer aktivt tillvarata fiktionsplanets potential som pedagogiskt-psykologiskt kunskapsinstru- ment, dess roll som förmedlare av fantasimaterial i bearbetandet och or- ganiserandet av de erfarenheter som upplevelserna vilar på (framför allt samspelet och konfrontationerna mellan föräldrar och barn), frånhänder CTW:s producenter barnen ett viktigt hjälpmedel för orienteringen i och anpassningen till omvärlden. Hur ska de kunna lära sig handskas med sina egna upplevelser och reaktioner, om de bara socialiseras direkt in i en vuxenvärld, där fantasin mer får ersätta vardagens brister med fri- släppta känsloutlevelser än komplettera med en extra våning för framför allt problematiska erfarenheter. . .?

Det är inte svårt att förklara en stor och vittförgrenad massmediaap- parats intresse av att upprätthålla en strikt uppdelning i skilda kategori- och genretyper. En klar ansvars- och arbetsfördelning skapar ordning och reda i en byråkratisk organisationskoloss med experthierarkier för verklighetens olika erfarenhetssfärer och upplevelsevärldar.l Betydligt svårare är det då att se den långsiktiga samhällsnyttan med att skapa ett framväxande släkte av tredelade varelser, som från barnsben får lära sig att iaktta välstädat överjagsbeteende i salongens offentlighetssfär, kopp- la av så gott det går med sitt luddiga vardagsjag i hemmets mysiga in- timsfär och släppa loss sitt lilla det i källarens hemliga fantasireservat.

En sådan indelning av personligheten i olika våningar och skilda fack befrämjar knappast vare sig individens möjligheter att utvecklas till en

' Kommentar:

Vid ett samtal med kvinnan bakom den danska tecknade TV-serien Aborrsjön fick jag höra att hon haft vissa svårigheter att få den såld, eftersom underhåll- ningsinköparna inte kunde tänka sig att köpa något som också var pedagogiskt, medan inköparna av ”pedagogiska" program inte fick/vågade köpa något under- hållande. Den tyska inköparen fick bara köpa program om 30 min — medan varje aborravsnitt bara varade 20 min etc. (K. E.)

hel människa eller att orientera sig i en motsägelsefylld verklighet. Såvi- da man nu inte, en gång för alla, accepterat den personlighetsklyvande trippelrollen som skriven av den Mänskliga Naturen och inskränker sin omvärldsorientering till att kryssa mellan TV-kanaler och bläddra mel- lan de olika avdelningarna i en dagstidning (t. o. m. seriesidoma är ju ofta tredelade i sedelärare, toffelhjältar och superhjältar).

Nu hör emellertid värnet om och utvecklandet av hela, intellektuellt och känslomässigt sammanhängande människor till de mindre upp- märksammade majoritetsproblem, vars symptom inte går att mäta arit— metiskt exakt och organisera en mäktig påtryckningsgrupp med gemen- samma yttre kännetecken eller delade intressen kring . . .

. . . Producenterna har heller aldrig förnekat att de tagit större hänsyn till pojkar och vad som traditionellt uppfattas som manliga värdesystem och livsstilar — de menar sig nämligen ha funnit att ”pojkar inte gillar flick-ak- tiviteter, medan motsatsen inte ärfallet då det gäller flickor”!

Programmakarnas prioritering och favorisering av det ”manliga” har fått tydliga konsekvenser för sättet att, positivt och negativt, vinkla de samhälleliga värden som barnen får sig till livs tillsammans med inlär- ningen av bokstäver, siffror och abstrakta begrepp. Det är t. ex. huvud— sakligen pojkar som får förtur då det är fråga om att framhålla och illu- strera arbete, ordning, flit, lydnad, prestationer, belöningar, makt, vörd- nad för auktoriteter etc. Flickorna däremot ägnas en helt annan upp- märksamhet, då det gäller att genom dramatiska och komiska kontraster skapa associativa förknippningar med motsatsen (lättja, oordning, upp- roriskhet, misslyckande, bestraffning, maktlöshet, beroende, rädsla, feg— het osv.). Och när t. ex. siffror ska illustreras är det oundvikligen tradi- tionella yrkes- och könsroller som demonstreras: 10 manliga racerförare och 10 kvinnliga telefonister.

Ja, bara genom att förekomma proportionellt mer sällan på CTW:s samhälleliga modellgata kommer flickor/kvinnor (liksom bl. a. barn ur arbetarhem och chicanos) att indirekt tillskrivas ett lägre socialt och ideologiskt intressevärde och bjuda sina olyckskamrater framför appara- terna färre köns-, ras- och klasspecifika rollmodeller. Av de fyra vuxna på Sesame Street är tre män, och av barnen är pojkarna i övervägande majoritet. Av de fjorton mest framträdande dockorna år tretton manliga (det kvinnliga undantaget är Roosevelt Franklins tjatiga, gnatiga mam- ma). Bland de tecknade figurerna förekommer i de centrala rollerna praktiskt taget inga flickor alls, förutom den glasögonprydda och hög- färdiga pluggisen Alice Brallis Smartenhjelm, som enligt egen utsago är ”smartast i hela världen” och i slutet av varje inslag, välförtjänt, får sona sin hybris.

Men ännu viktigare än proportionerna mellan antalet figurer av olika kön är givetvis vad de sysslar med och hur könsroller och yrkesmönster sätts in i sina sociala sammanhang. Vad exempelvis gäller det svarta äk- ta paret på Sesame Street är den manlige kontrahenten, den dynamiske läraren Gordon, uppenbarligen tänkt att fungera som en stark och trygg auktoritets- och identifikationsfigur för de många ”fadersdepriverade” svarta pojkarna. Men måste för den skull dennes hustru Susan tryckas ner i en undanskuffad statistroll som undergiven hemmafru? Detta var

den viktigaste utgångspunkten för de våldsamma proteststormarna från 5. k. feministiskt håll. Ja, Women's Lib lyckades faktiskt få igenom sitt krav att Susan också skulle få ett yrkesliv. Men hur mycket är då vunnet med att Susan gjordes till sjuksköterska? Som svar på denna fråga nöjer vi oss med att citera chefproducenten Joan Ganz Conneys egen historie- skrivning:

Vi pratade om att göra henne till läkare, men det verkade inte ”verk— ligt” med tanke på var de bor, en ghettogata. Anledningen till att vi val- de sjuksköterskeyrket var att sjukvården i USA kommer att behöva mer och mer folk. Dessutom ville vi ha ett yrke med uniform, som små flic- kor lätt skulle kunna känna igen.

Hyllningskör med kritiska röster

Det översvallande mottagande som Sesame Street fick i form av (för denna programkategori) förhållandevis höga tittarsiffror och entusiasti- ska lovord i pressen och den allmänna debatten, är knappast förvånan- de. Med sin drivet estetiskt-professionellt iscensatta legering av Nytta och Nöje, med sin förföriska blandning av pedagogiskt inlärningsstoff och snitsig underhållningsshow, slog programmet ned som en smärre audiovisuell bomb mitt i det ”obevattnade ökenlandskap”, som ameri- kansk TV ofta kallas av sina kritiker. Och denna omvälvande inbrytning kom just i det mest styvmoderligt skötta terrängavsnitt för barn, som normalt avfärdats som ”blöj-TV” i lördagsmorgonghettot.

CTW:s inträde på den massmediala skolscenen kom också i ett histo- riskt mycket lämpligt ögonblick, vid en tidpunkt då debattens vågor gick som mest höga kring de senaste årens reformer och experiment inom un- dervisningsområdet, och de teoretiska diskussionerna om skolans in- nehåll och metoder (dialogpedagogik, frigörande pedagogik, ”fria” sko- lor etc.) började tränga fram utanför specialisternas inre kretsar. Frågan är om inte den väldiga entusiasmen och bredden i uppslutningen bakom Sesame Street delvis berodde på seriens lämplighet att i en ganska för- virrad och konfliktladdad situation fylla rollen som medlande frälsare. Med sin dubbla kraktär av modern, social ”progressivitet”, men också med bibehållen djup förtöjning i en traditionell syn på inlärningens mål och metoder, blev Sesame Street en ideal programkompromiss, där många ”radikaler” (fr. a. liberaler inom skolvärlden) och ”konservativa” (fr. a. bland myndigheter och på s.k. gräsrotsnivå) kunde mötas kring en för båda parter attraktiv lösning.

För många av USA:s progressiva skolarbetare — och utbildningseko- nomer! — är det självklart att man ska försöka stimulera elever till själv- ständighet, samarbete, initiativkraft och förmåga att se sammanhang i stället för att bara plugga in fakta. Men samtidigt står ännu stora sam- hällsgrupper främmande inför dessa ”nymodigheter” i arbetssätt och måslättning. I nte minst många föräldrar inom lägre sociala skikt har svårt att se något positivt i bristfälliga ämneskunskaper, bristande disciplin och förkastande av klätterfilosofin; ty eliminerandet av den hävstång, som ska- lan i bästa fall kan erbjuda några kallade och utvalda i ståndscirkulationen, innebär i praktiken en livstidsdom över samtliga deras barn att förbli kvar på samhällsbotten.

I denna politiska och pedagogiska brytningsepok tycks Sesame Street ha passat som hand i handske för många vilsna och osäkra, i synnerhet som serien undvek att ifrågasätta vikten av traditionella ”basfärdighe- ter” och konventionella inlärningsmetoder. Därtill kom att de ansvariga på CTW ju noga aktade sig för att inkräkta på lärarnas revir och kon- kurrera med skolan — man inriktade sig helt på att ”förbereda” barn i förskoleåldern.

Nu har emellertid reaktionerna i USA varit långtifrån så enhälliga och de kritiska rösterna så totalt obefintliga som exempelvis svensk dags- press låtit framskymta. Sedan den första glädjeyran lagt sig något, börja- de kritiken växa sig allt starkare bland skolfolk och föräldrar mot den starka dominansen av medelklassorienterade miljöer, attityder och mål- sättningar och över huvud taget mot bristen på konkret verklighetskon- takt. Från flera håll ifrågasattes inte minst programseriens grundambi- tion att förbereda barnen för Skolan och inte för Livet. I stället för att fråga sig ”hur kan vi göra barnen bättre mottagliga för det skolan senare ska lära dem?”, kunde producenterna på CTW t. ex. ha funderat över ”hur kan vi hjälpa barnen lära sig det, som skolan förmodligen aldrig kommer att lära ut?”.

Speciellt för de många svarta, som själva bittert erfarit hur trångsynta, inhumana och helt meningslösa vita medelklassdorninerade skolor kan vara för fattiga minoritetsgrupper, har Sesame Streets illusoriska för- beredelse för en friktionsfri skolstart, isolerad från den ekonomiska och sociala vardagsverkligheten, snarast kommit att upplevas som ett hån och dåligt skämt . . .

Partisk utvärdering

Mycket av styrkan och genomslagskraften i den upptornande kritik- och proteststormen korn emellertid att dämpas och kanaliseras in på mer ”konstruktiva” (reformistiska och formella) banor, då CTW började läg- ga fram egna, stort upplagda ”kritiska” granskningar och ”opartiska” utvärderingar. Som varje (halv-)offentlig utbildningsinstitution i USA var man här beroende av att kunna ”vetenskapligt” belägga sin pedago- giska framgång för att få ytterligare finansiella medel. Det grannlaga forskningsuppdraget ”utlades” formellt till ETS (Educational Testing Service) vid det ansedda Princetonuniversitetet. Med detta institut, som ansvarade för flera uppföljningsundersökningar, hade projektledningen för Sesame Street emellertid redan från första början haft ett intimt samarbete. Medarbetare vid ETS hade fungerat som fackvetenskapliga rådgivare och experter, och dess direktör, Edward Palmer, hade till och med säte som vice ordförande och forskningsledare på CTW.

Som mål för undersökningarna uppställdes att mäta kunskapsök- ningen hos de ”populationer som exponerats för stimulusprogrammen” (dvs. med icke vetenskaplig jargong: ”de barn som sett Sesame Street”) jämfört med dem som inte följt serien. Den inriktning som CTW utsta- kade för forskarna innefattade alltså inte någon kritisk analys av seriens innehåll; granskningsintresset styrdes över mot bedömningar av den pe- dagogiska nettoeffekten. (Synpunkter på hur denna skulle kunna ökas

med en annan pedagogisk uppläggning och andra estetiska grepp, inom de givna ramarna, var givetvis en välkommen form av ”konstruktiv kri— tik”)

ETS/CTW:s undersökningar av CTW/ETS” programserie gav, inte oväntat, vid handen att Sesame Street var mycket effektivt vad gäller in- lärning av siffror, bokstäver, lägesbeskrivningar etc. Däremot ägnades föga uppmärksamhet åt många av de frågor och problem som aktualise- rats av en rad andra, från CTW helt fristående undersökningar. De se- nare forskarna hade mer koncentrerat sig på projektets övriga långt vik- tigare, och åtminstone ursprungligen uttalade, målsättningar och kom- mit fram till att Sesame Street varit föga eller inte alls framgångsrik på dessa områden.

Så hade exempelvis barn lärt sig vad ordet ”samarbete” betyder, och kunnat identifiera fenomenet då det dök upp igen. Men det visade sig också att de inte kunde överföra begreppet och företeelsen på en helt ny och annorlunda samarbetssituation. Någon egentlig ”inlärning”, s. k. ge- neralisering och därmed verklig internalisering, hade alltså inte ägt rum, bara en form av mekaniskt memorerande.

Mitt i segerjublet påminda om sin egen dödlighet av de kritiska röster som pekat på det bristande ”sociala” innehållet, tycks dock programma- kare och pedagogisk expertis på CTW själva ha haft en viss insikt om sina begränsningar på detta område. Redan till det tredje sändningsåret fick ett forskningsinstitut i staten Oregon, Teaching Research, i uppdrag att för CTW:s räkning utarbeta ett ”samarbetsprogram”. Sedan detta samarbetsprogram använts i ett år anförtroddes Teaching Research; också uppgiften att utvärdera sin egen framgång. På detta håll hade man dock hederligheten att medge att den mätbara effekten inte var särskilt imponerande — även om man inte heller här gick till grunden med pro- blemet och frågade efter orsakerna till det uteblivna resultatet . . .

. . . Hur djupt Sesame Street i grunden är präglat av det samhälle och den kultur, som programserien är tillkommen i, framträder med bjärt kontrasteffekt då dess ideologiska föreställningsvärld konfronteras med den vardagsverklighet, som flertalet unga tittare i den s. k. tredje världen lever mitt uppe i. Om det över huvud taget någon gång framskymtar att även privatmänniskor måste arbeta för att försörja sig, får de manliga huvudpersonerna nästan undantagslöst vara fria småföretagare. Enskilt ägande blir den ”naturliga” produktionsformen och den rådande arbets- delningen, med dess fasta klass-, ras- och könshierarkier, framställs som både konfliktfri och oproblematisk.

I Sesame Streets bamdomsvärld kommer därför enskilt bilinnehav att framstå som det enda tänkbara kommunikationssättet, miljöförstöring att identifieras med barns nedskräpning i naturen och i parker, och stor- marknader att bli spelplatsen för de mest spännande och fantastiska äventyr; med samma självklarhet utmålas kakkonsumtion som livets högsta mål och krydda, och ”avvikande” bovar och förbrytare ingår lika tryggt i miljöbilden som äppelpaj osv. . . .

Sesame i Sverige

En flik av Sesame Street-imperiet nådde Sveriges nordliga breddgrader först senhösten 1975, då SR lanserade ett urval halvtimmesavsnitt som ”godbitar från Sesame Street”. Men långt tidigare hade grundtankarna bakom CTW:s framgångsrika programserie fått sina första nedslag i svensk barn-TV—produktion, i första hand i Fem myror är fler än fyra ele- fanter. Med sina levande kunskapsförmedlare, sitt mindre uppdrivna tempo och sin inte fullt så fragmentariska form, är den svenska kopian med Brasse, Magnus & Eva visserligen en pedagogiskt bättre fungerande undervisningsshow än den amerikanska förlagan: men dess målsättning och innehåll har i stort sett varit desamma som moderprograrnmets. Man säger sig vilja ”förebygga läs- och skrivsvårigheter i skolan” och sö- ka ”skapa rättvisa möjligheter för alla barn” med inlärning av fr. a. siffror, bokstäver, lägesbeskrivningar och relationsord.

Den svenska undervisningsshowen blir snabbt en stor tittarframgång och ses 1976 av 80 % av alla barn i förskoleåldern (och av 1,2 miljoner vuxna). Serien sänds flera gånger i repris och nya avsnitt produceras. Också en rad andra barnprogram följer upp succén med att lära ut bok- stäver, ord och begrepp. (Från A till Ö. Ordförrådet. Kroppen m.fl.) T. 0. rn. Drutten & Krokodilen och Misse & Moje får finna sig i att mo- tivera sina stående gäst-framträdanden i Sveriges Magasin i ”pedagogi- ska” nyttotermer och varje kväll bjuda barnen på verbala sängfösare i form av nya ord och krångliga uttryck.

Onekligen har det vad gäller svenska Sesam lagts ner både möda och pengar på bearbetningen (”försvenskningen”) av CTW-originalet. Vid exempelvis röstdubbningen har kända skådespelare fått göra vissa an- strängningar att med dialektala brytningar och personliga tonfall söka skapa sociala-regionala motsvarigheter till de amerikanska dockfigurer- nas särdrag. Och i den svensktillverkade vinjettsnutt, som inleder och avslutar varje avsnitt med ett hemmiljöförankrande TV-inslag, är det faktiskt en pappa i förkläde (kvinnoåret 19751?) som får ropa in de lekande lintottarna, för att de ska bänka sig framför TV-apparaten och se Sesam. Eftersom ramen med den amerikanska ”ghettogatan”, av för- klarliga skäl, tagits bort, men inte ersatts med något nyinspelat material, kommer emellertid karaktären av opersonligt och mekaniskt nöjes- och inlärningsmatande i uppdrivet tempo att understrykas ytterligare.

Här har de ansvariga på SR olyckligtvis negligerat de många (framför allt engelska) undersökningar, som påvisat att barn främst söker etable- ra en förtrolig kontakt med en eller flera sammanhållande ”mänskliga” huvudpersoner, medan däremot TV—producenter tenderar att söka fånga och hålla kvar barnens uppmärksamhet med ”spännande” början och mitt.

I princip — dvs. i praktiken så långt de ekonomiska resurserna förslår — tycks SR:s bamredaktioner vid uppläggningen av sina magasinspro- gram utgå från denna insikt om barns (speciellt de 5. k. understimulera- des) gemenskaps- och trygghetsbehov av igenkännbara och invanda identifikationsgestalter, av ”vänner” och ”förebilder”. (Jämför t. ex. Halvfem med dess blockvärdar.) . . .

Därmed har ”svenska” Sesam inte motverkat, utan snarare kommit att understryka, det diskutabla i CTW-projektets pedagogiska och ideo- logiska förutsättningar: den superproffsiga reklamestetik där det blir ett självändamål att fånga uppmärksamhet med hjälp av infernaliskt tempo och audiovisuella kaskader, och den pavlovska inlärningsfilosofi som främst går ut på att mekaniskt hamra bokstäver, siffror och lösryckta kunskapsfragment med idel upprepningar. I dagens läge kan Sesam inte ens sägas ”förbereda för skolan” i mer egentlig mening, eftersom ton- vikten vid rabblande av siffror och inpluggande av enstaka bokstäver står helt i strid med det pedagogiska tänkande enligt helhetsmetoden, som alltmer vunnit terräng på lågstadiet (läsinlärning på talets grund, mängdlära etc.).

Inte heller har den i och för sig lovvärda ambitionen att undvika de vattentäta skott mellan ”didaktik” och ”lek”, som bl. a. institutionalise- rats i skolans schemaläggning (”lektion” kontra ”rast”, färdighets- kon- tra övningsämnen etc.), utnyttjats för att överbrygga klyftan mellan ”ab- strakt” kunskapsinlärning och ”konkret” erfarenhetsbearbetning, mel- lan ”rationell” reflektion och ”emotionell” känsloutlevelse. Lekmo- mentet och fantasipotentialen används nu mest som ett distraktions- medel för att, som CTW-folk själva uttrycker saken, ”eleverna knappt ska märka att de lär sig saker”. Genom att inte visa tillräckligt förtroen- de för tittarnas spontana nyfikenhet på omvärlden, behov av att ”smäl- ta” sammanhang, eller förmåga att överföra fantasivärldens erfarenhets- material till den egna vardagssituationen, kommer de ansvariga bakom Sesam att i hög grad frånhända barnen möjligheterna till fördjupad verklighetsorientering, övergripande helhetsperspektiv och vidgade känslo- och upplevelsehorisonter.

Ordprångleri eller alternativ?

. . . Inte minst med tanke på ett framtida, alternativt utvecklingsarbete är det. enligt vår mening, viktigt att företa en kritisk utvärdering av Se- sammodellen, en analys och diskussion av orsakerna bakom såväl dess väldiga uppskattningssuccé som dess pedagogisk-sociala fiasko. Det en- tusiastiska anammandet inom framför allt medelklassen över stora delar av världen är inte särskilt förvånande med tanke på det ideologiska fil- ter, som programseriens föreställningsvärld och kulturella värdesystem silats genom. Den överdimensionerade tonvikten på bokstavs- och sif- ferdrill rimmar också väl med rådande nyttovärderingar, speciellt inom de högutbildade mellanskikt som i s. k. skolframgång ser kungsvägen till köttgrytorna ute i det vuxna samhällslivet.

Den diskreta form av Mellanskiktets Diktatur, som är tämligen för- härskande i skolan vad gäller exempelvis sociala normer för språkbruk och uppförande, ideologiska värdehierarkier och historiesyn, är emeller- tid samtidigt den kanske viktigaste orsaken till CTW-projektets totala misslyckande med den ursprungliga målsättningen: att ”kompensera” barn från 5. k. underprivilegierade hem med ett ”försprång” och därmed minska ”kunskapsklyftan” till medelklassens barn. Den omfattande forskningen kring Sesame Street, som på många punkter är lika motstri-

dig som den s.k. brutalitetsforskningen kring ”våldspåverkan”, är åt- minstone enig på denna punkt: i synnerhet på längre sikt ökar klyftan mel- lan de barn från ”fattiga” familjer respektive medelklassfamiljer som sett programmen. . .”

Kommentar:

Den amerikanska litteraturen som behandlar Sesame Street uppehåller sig huvudsakligen vid skillnaderna mellan barn som såg olika mycket av detta program — men utan att gå in på de sociala effekterna av att det huvudsakligen var ”fel barn” som såg programmet, nämligen de som kom från medelklasshem i stället för de som skulle kompenseras för sitt kunskapsmässiga underläge inför skolstarten. Resultaten visar dock på TV:s pedagogiska potential — även om programmet nådde fel grupper och lärde ut fel saker. (K. E.)

I Förskolebarn och TV har Inga Sonesson skrivit om Sesame Street och dess svenska efterföljare:

”I SOU 1973:19, ”TRUzs försöksverksamhet 1967—1972” betonas bl. a. den viktiga funktion som TV kan fylla p. g. a. sina stora möjligheter att levandegöra verkligheten och förmedla kunskaper på ett sätt som kan engagera barnen och stimulera dem till aktiviteter som kan vara viktiga för deras utveckling.

De producenter som arbetar med radio- och TV-program för barn har under senare är mer och mer inriktat sig på att försöka förbättra barns villkor och utveckling (Filipson 1976, v. Feilitzen m.fl. 1977, Rydin 1977).

Ett väsentligt syfte med barnprogrammen har varit att försöka ut- jämna de ovan nämnda skillnaderna i kunskaper som finns mellan barn som kommer från olika sociala miljöer. Att med hjälp av pedagogiska barnprogram, som främst riktar sig till förskolebarn, redan på ett tidigt stadium försöka nå de grupper, som senare vid skolstarten kan tänkas få svårigheter att följa med i undervisningen och söka ge dem och deras fa- miljer intellektuell stimulans, har varit målsättningen både i Sverige och utomlands.

De första undersökningarna kring det amerikanska barnprogrammet ”Sesame Street” visade emellertid, att det var barn från hem som gav den svagaste intellektuella stimulansen som såg minst och kanske därför också lärde sig minst. Resultaten pekade också mot att barn som redan var välinformerade lättare tog emot ny information och därför fick stör- re utbyte av dessa lärorika program. Trots de bästa avsikter tenderade programmen därför att öka i stället för att minska kunskapsklyftan mel- lan barngrupperna. (Stevensson 1972 refererar undersökningar utförda av Ball och Bogatz 1970, ”The first year of Sesame Street”.)

I sin bok om programmet, som han själv har varit med om att skapa, skriver Lesser (1974), att det kanske varit en period under programmets första år, i vilken de understimulerade barn, som man främst önskade

' I. Sonesson. Förskole- barn OCh TV l979, sid. 69—71.

nå, i mindre utsträckning än övriga barn såg programmet och att detta kunde ha bidragit till att kunskapsklyftan mellan dessa och övriga barn ökade. Senare undersökningar har dock visat mera positiva resultat. Lesser refererar senare undersökningar av Ball och Bogatz (1972) som vi- sar, att skillnaderna mellan dessa barngrupper inte förändras av ett TV- program. Liknande resultat, framhäver Lesser, har t. ex. rapporterats från Israel, Salomon m. fl. (1972). De barn som ser mest lär sig också mest. Allra mest lär de barn som har antingen en mor eller en förskolelära- re som diskuterar innehållet i programmet med dem (se även Friedrich & Stein 1975).

I sin undersökning av effekterna av programmet ”Fem myror är fler än fyra elefanter” fann Leni Filipson (1974), att de önskade effekterna i något mindre utsträckning hade åstadkommits i de lågutbildade familjerna, men samtidigt framhåller författaren, att dessa resultat lika väl kan bero på mätinstrumentens otillförlitlighet eller slumpvariation.

I den tidigare nämnda undersökning som utfördes för Danmarks Ra- dio (Kofoed, Linné och Richardt 1974) fann man, att barnens intresse för de kognitiva inslagen i programmen var relaterade till föräldrarnas skolut- bildning; ju högre denna var, desto större intresse visade barnen. Detta re- sultat var emellertid baserat på föräldrarnas skattning och bör kanske där- för tas med en viss reservation.

Ett annat resultat från denna undersökning, baserat på en testning av barnen före och efter ett lärorikt program, visade däremot inget som pe- kade mot att denna typ av program skulle medföra vare sig en ökad eller minskad informationsklyf ta mellan barn som hade olika social bak- grund. Dessa forskare framhäver, att när det gäller förskolebarn är deras kunskapsnivå inte enbart beroende av föräldrarnas status utan också av deras totala sociala miljö, och här spelar givetvis förskolan en betydande roll. Författaren framhäver det positiva i detta resultat eftersom det tycks ge TV en chans att nå fram med sin information till alla barn. Det- ta resonemang kan givetvis också användas på våra resultat, som visade att barnen till de lägst utbildade mödrarna var mest positiva till de läro- rika programmen vilket måste innebära, att de utgör en mottaglig tittar-

gmpp- '

Kommentar:

Då det är mycket få förskolor som använder TV i sitt arbete är detta re- sonemang visserligen teoretiskt korrekt med stämmer inte med försko- lans reella roll som förmedlare av ifrågavarande program.

Kritiken mot Sesarne-programmen har inte gått ut på att barn med olika social bakgrund som ser samma program under samma omständig- heter skulle lära sig olika mycket. I stället har man studerat effekterna av det totala fenomenet Sesame Street och kommit fram till att det gyn- nar de redan socialt gynnade eftersom dessa oftare ser programmet, of- tare ser det tillsammans med sina föräldrar och får pedagogiskt lekmate- rial med anknytning till programmet. (K. E.)

I kapitlet Sesame Street revisited i The Plug-in-Drug har Marie. Winn gjort en sammanfattning av de amerikanska reaktionerna på och forsk- ningen kring detta kontroversiella program.

”Återbesök på ”Sesame Street”

Förr i världen (före TV) fungerade TV som den enda träningsplat- sen för barnets språkutveckling. Alla var med andra ord medvetna om att ”ju mer föräldrarna pratade med barnet, läste för det, lyss- nade till det och *ekade” tillbaka hans ljud,' desto större var sanno- likheten för att barnet skulle lära sig att använda språket väl.

I dag däremot är det så, att eftersom likadana ord och fraser som kommer från föräldrarna också kommer från TV, så tror många föräldrar att det lilla barnet har lika stor nytta av att ge sin uppmärksamhet åt ett TV-program som av att tillbringa samma tid med att tala med och lyssna till en riktig person i levande livet. I och med ett nästan universellt accepterande av ”Sesame Street' som en positiv undervisningserfarenhet för förskolebarn har det faktiskt kommit därhän att många föräldrar upplever det som att tittande på utbildningsbetonade ('educational”) TV-program kan erbjuda en nyttigare mental sysselsättning än något de kan åstad- komma själva.

Och ändå har de utbildningsbetonade effekterna av ”Sesame Streef varit en besvikelse. Förväntningen att ett program — noga upplagt av de mest framstående och kunniga barnspecialister — skulle överbrygga avståndet mellan medelklassens barn med goda språkliga betingelser i hemmet och verbalt mindre lyckligt lottade barn — har inte infriats. De sämre lottade barnen har inte kommit ifatt sina mer avancerade kamrater, inte ens gjort några framsteg av betydelse, trots att de troget tittar på ”Sesame Street” år efter år. Skolorna blev inte tvungna att anpassa första årets läroplan till nya kullar av välpreparerade ”Sesame-barn” med en högre språklig mognadsgrad (vilket var vad man väntade sig under programmets första år). Även om barnen uppvisar vissa små framsteg när det gäller att känna igen siffror och bokstäver som ett resultat av ”Se- same Street”, så visar deras språkliga kunskaper inga tydliga eller bestående framsteg i det fortsatta skolarbetet.

Hur kommer det sig då att föräldrar och utbildare — trots så obetydliga vinster — fortsätter att tro så djupt på att just detta pro- gram är så värdefullt för barnen? Troligen har mycket av den vitt- spridda tilltron till ”Sesames” pedagogiska effektivitet sitt ur- sprung i de kraftfullt publicerade utvärderingar av programmets resultat som spritts av ”Educational Testing Service” (ETS) 1970 och 1971. Enligt dessa rapporter skulle de unga tittarna på ”Sesa- me Street” verkligen ha lärt sig en massa av denna programserie.

Som ett led i ett större projekt för utvärdering av forsknings- resultat publicerade dock Russel Sage Foundation 1975 en or- dentlig omvärdering av ETS's egen utvärdering i en bok som kal- lades ”Återbesök på Sesame Street”.

Författarna — ett lag av socialvetenskapliga forskare — gjorde noggrant om ETS-forskarnas olika utvärderingssteg. De kom då fram till helt andra resultat, vilket fick dem' att allvarligt ifrågasät— ta de ursprungliga starkt positiva bedömningarna av ”Sesame Stre- et”s” effekter.

Till att börja med upptäckte man att det inte var en tillfällighet att de barn som hade tittat mest på ”Sesame” i ETS-studien och som tillgodogjort sig mest, hade tittat så många timmar på pro- grammet. De hade både tagits ut som en experimentgrupp och i samband härmed uppmuntrats att titta på ett särskilt sätt. De blev föremål för extra uppmärksamhet, t. ex. i form av personliga be- sök, stödjande övnings- och demonstrationsmaterial och annat. Vidare var deras föräldrar, som visste om att de ingick i ett försök, mer benägna än andra att engagera sig i barnens tittande. Det ser därför ut som om dessa barn gjorde särskilda framsteg inte på grund av själva programmet utan genom olika kringaktiviteter från de vuxnas sida.

Författarna till ”Återbesök på Sesame Street” anser att det i själva verket var all uppmuntran som åtföljde experimentet snara- re än själva programmen som orsakade de stora inlärningsvinster som blev så omskrivna som bevis för effektiviteten hos ”Sesame Street”. Ett annat förhållande stöder denna uppfattning: bland de barn som visserligen tittat på ”Sesame” men som inte fått del av så- dan uppmuntran som berörts ovan så uppvisade stortittama min- dre framsteg än de som tittat mindre på programmet!

Vidare fann den kritiska studien att det avstånd mellan gynna- de och missgynnade barn som programmet lagts upp för att krym- pa i stället hade ökat som ett resultat av 'Sesame”-programmets publika genomslagskraft.

Påståendet att ”Sesame Street” har misslyckats i sin påstådda målsättning att främja barnens inlärningsmässiga utveckling och att minska kunskapsklyftorna kommer som en chock för många föräldrar. Inte så överraskande upplever författarna ofta att deras resultat möts med skepsis eller öppet misstroende från föräldrar till förskolebarn. Författarna ger olika förklaringar till att föräld— rarna vägrar att inse att ”Sesame Street” visserligen år en förtjusan- de underhållning för små barn men att det inte förser dem med några pedagogiskt särskilt värdefulla erfarenheter, nämligen: [:| föräldrarna är så imponerad av allt som barnen lär sig vid så tidig ålder att de blandar ihop ett fåtal saker som härrör från programmet med mer generella framsteg. El barnen kan ha lärt sig en del av det de ser ut att ha lärt från programmet med mer generella framsteg som hör till den na- turliga utvecklingen. El föräldrarna blir vilseledda att från de snävare framsteg i fråga om att känna igen siffror och bokstäver som härrör från ”Sesa- me” också tro att barnen gör framsteg i fråga om mer allmän förståelse och inlärning. El föräldrarna tar intryck av vad deras vänner säger om vad bar- nen lär av ”Sesame”.

Författarna pekar också på de positiva presskommentarer som har kommit programmet till del ända från början. ”Föräldrarnas attityder och åsikter har säkerligen påverkats av denna publicitet”, skriver de och fortsätter: ”även denna kan ha bidragit till en över- värdering av programmets effekter.” Det har sitt intresse att note- ra att medan ETS” positiva resultat fick framskjutna positioner i populärpressen, så har Russel Sage-undersökningen (den kritiska uppföljningen) — en produkt av en lika eller mer respektabel ve- , Marie Winn The Plug tenskaplig institution — hitintills ignorerats helt av populärpres- in Drug. 1978,” sid. sen.”' 33—36.

.. .::. _.' _ . -"l__".t.'-'_. .. » .. ....._,_.|| " . I'|'|_f" _||-_ || || __ _. ..|1._|'1.'||'q'.;|_||r'|"'l|'-_" || |__ _| . |.'1 ... _. __ .' " "w 'i' ”' ' '. ".|| ",-"lj .» - .

' ' |.'-' ». ' "' ”"-"" -."' _" ,_._||_"|. || | _|.'|_||'|__|||'_||J||||T||||'|'|'||_|g|"'ä#|;$1!,|"|1'|'|"_' |__|_'-_-_|__|_ ”||| |

. ,. 9. |. —- . ' |ll5'r'j- ' ||,'|.|'1.5't'_|'_:|. _.

_-H|'r||_|__||_|5_|-"":|||:i_| $|||Z| :_||||'|;1|:_"|||l_|lu.|! |||||'

'.. :r. .. ...I | .. |__ 1||||| .|' ._.' .||-|'..J" .. . "" '_JJ. ; .. "I..... "."_7_|l' ”| -...| |||."'1"|.|'l" -, ".'_"' -- i”."'|-_| " "|_|_||. | '|||||'I.|_|-|'.'|'1'|'|' '1|'|-'|_|,|".L||."._.||"' .' '- "|"" .. .'E|"._ "'i' "".'|' ' .- '1 .' 1. f' _" .'I '. .".||. _" |".E'i

'--|||1. ' I'd--

"" | |'|||l|'-I _

.|' ||||_ |_| __

"'"- '|.-' "..-. .. -:' '.. H|1"|_|'.| "' '

".'. ' ' ' '” ".'".||... ,,, . .. '. ._ " ." "" ' || '- -' . "rt_ ". 'f' "' .I.' . |. _'_ __ .. - 13. ' _ -.|| "'."”'|| ' , |.;-'"" ._.. '|u|' || . 'i'-- |_* Tu' . | -| _ || || _'|||'_ ||'.|.I|| ||_|'._|||_r_l'| -_|”_ || __ .| ”år. nu.. |.'- |E: _|._ ||| |__| .. NJ_ _| _ _”i-||1|.||'.'_u||_ __ '_||' inli||l|||+ |__| |* ii: '=' |”!!! tll ".-'-' . |'.—' "' '-'_" ..-"|'.-,-.|"|.|- |-"'"..': '|'_',5'| ! ".” ' = ._','|'.n1. "IHI""-" ' -_i' ' "”' ' ' +_1,|||_'..'.." "|..'. ..'”.1 '.."u|_"_'-"-'-|,.'£=F "- " _..-mim mit :j_. '>' _||..__ '..| | __.'|..|| |;|.- ...|'_|'|_ || ' g..—|.| _- _ _. -' | ||'|.'.||.'.' .. -.. "|.|-||| "" =||.|||| |||r__ |||._:." » " "v r'whw'ewwma f - »|. _ |'_ |.|._'|.'|'_ :"'.'.'"|.' ' ., * 5 " || - * ._-| "..-.||...|| |||.."5'_| ||'__'|'_ .. '

, . , . _=._..|||.. ' '_' .|='|L' .'. (; 'Ff' |. " l_|'| .

_.||_, _|| ”|__| -

&

man. :|.l'.|_'r .. . ..| |'." '. '” t' -.'m|.||1n-m det.

_'- ull 'Itbmlm'

lr | . .'.gu W-Ith'llt ' .|-"1' 'Em-'Nnju' U| i" ”ut .w

:'Lth.

|; iffäl?

Kapitel 23 Lära för skolan eller leka för livet?

En fallstudie i problemet skolförberedelse, barnkultur, lek och fars ut- ifrån TV-serien Fem myror ärfler än fyra elefanter av Margaretha Rönn— berg och Olle Sjögren.

Lära för skolan eller leka för livet?

Inledning

Det kan synas som om steget från den mycket kritiska hållningen till Se— same Street-programmen i artikeln ”Sesame Street-undervisningsshow eller kulturkolonialism” till den mycket positiva hållningen till ”Fem myror är fler än fyra elefanter” i uppsatsen ”Lära för skolan eller leka för livet” är långt och oförklarligt.

Förklaringen är emellertid både naturlig och positiv. Det ligger flera år av utveckling mellan utbildningsradions första ”Sesame-program” och den myr- och elefantproduktion som Rönnberg och Sjögren analy— serat i den uppsats som jag nedan hämtat centrala partier från. Under den mellanliggande perioden har utbildningsradion frigjort sig från den amerikanska förebilden och kommit fram till en bra svensk produktion genom att tillgodogöra sig kritik och tillämpa sina samlade kunskaper om barn och deras behov.

Anledningen till att jag givit så stort utrymme åt ”Lära för skolan eller leka för livet” är densamma som i fråga om Bettelheims bok om sa- gornas betydelse. I båda fallen rör det sig om vitala grundläggande kun- skaper om barn och barns behov, om deras fantasier, kontakter och fö- reställningsvärld. Dessa kunskaper är nödvändiga för att förstå vad film och TV är eller skulle kunna vara för barn men lyser med sin frånvaro i nästan alla forskningsrapporter med kvantitativa data om barn och TV. Framförallt är denna typ av kunskap relevant vid diskussion och plane- ring av konstruktiva program för barn — en aspekt som jag har velat lyfta fram som en motvikt till allt material som handlar om de negativa effekterna av existerande programmaterial. Ju mer sådan kunskap sprids utanför yrkespedagogemas led, desto lättare bör det bli att få förståelse för varför en del program är bra och andra inte. Detta är mer en fråga om förståelse än om siffror.

Denna uppsats om fem myror och fyra elefanter är mycket intressant och tankeväckande. Författarna anlägger inte de vanliga schablonartade och analyserande attitydema. De ställer allting på huvud genom att utgå från barnets behov i vidaste bemärkelse. Uppsatsen är resultatet av flera års studier av barnpsykologi i kombination med litteraturanalys och an- tropologi.

Tyvärr har förf. ännu inte hunnit till det stadium i sitt arbete, där kun— skapsbasen för vad som ytligt sett kan se ut som åsikter redovisas i form av litteraturhänvisningar. Sådana skulle ge arbetet och dess argument en annan tyngd än för närvarande. Jag har varit i kontakt med förf. för att utröna möjligheten att få fram litteraturhänvisningar till de delar som ingår i den aktuella rapporten. Deras tidschema gav dock inte utrymme för detta. Litteraturhänvisningama kommer först när uppsatsen arbetas om till en akademisk avhandling. De fotnötter som nu ingår hänvisar mest till sådant som har med själva programmet att göra och saknar teo- retiskt intresse. I awaktan på erforderlig dokumentation får en del av argumenten tills vidare betraktas som hypotetiska.

Trots detta har jag sällan läst något som givit mer anledning att ifrå- gasätta vanliga uppfattningar om barn och film och TV. Jag unnar and- ra samma uppfriskande upplevelse och har försökt att underlätta denna genom att skära ner uppsatsens 72 sidor till 27. Detta har skett i samråd med Margaretha Rönnberg.

Beträffande författarnas positiva inställning till ”barnens skräpkul- tur” vill jag gärna tro att den senare har en snävare och mer specifik de- finition än ”skräpkultur i största allmänhet”. Det finns ingen anledning att tolka den följande analysen av en ambitiös programserie som ett för- svar för all sköns skräpkultur. Under alla omständigheter är det viktigt att hålla isär ”skräp”-diskussionen och debatten om destruktivt pro- grammaterial. Annars kommer vi i en smakdebatt. (K. E.)

Fem myror är fler än fyra elefanter

Är namnet på en uppmärksammad bamteveserie som flera gånger under perioden 1973—79, i något olika tappningar, dykt upp i våra TV-rutor.1 Programserien är värd en närmare granskning av flera skäl. Med sina pe- dagogiska ambitioner2 att ”förebygga läs- och skrivsvårigheter i skolan” utgör serien den hittills viktigaste satsningen i bamredaktionemas ”skol- förberedande” verksamhet. Programmen har också rönt en för svensk bamteveproduktion unik publik framgång, så som denna speglades i tit- tarsiffror: serien har följts av minst 80 procent av alla förskolebarn (den egentliga målgruppen) och dessutom 1,2 miljoner vuxna. Det stora in— tresse (men avsaknad av analys) serien väckt i pressen och alla lovord den överrösts med pekar också på att programmet intar en särställning inom svenskt barnteveutbud . . .,

Med denna fallstudie vill jag gärna instämma i denna rekommenda- tion, men på rakt motsatta grunder: inte på grund av seriens ”pedagogi- ska” förtjänster, utan snarare tack vare dess ”antipedagogiska” och ”an— att inga i antologin ”Rö- tidrdaktiska” fördelar. randgbilder”, som ut-

För en djupare förståelse av de vidare kommunikationsprocesser som kommer 1980 på Nor- bams tillägnande av TV-program ingår i, är det också nödvändigt att re- Stedts förlag. latera denna massmediala socialisationsinstitution till de äldre, mer di- 2 Denna och föl'ande rekta och fortfarande livskraftiga intrycks- och uttrycksformer som tra- kurs.-markeringar är ditionellt präglat vuxenblivandets villkor och möjligheter (framför allt hämtade från originaL lek och bamtradition). texten.

* Kommeri sin helhet

1 Jämför med Bettel- beim. (K. E.)

Ett annat spännande men dåligt utforskat samband som jag särskilt velat inventera är det intima och dialektiska växelspelet mellan å ena si- dan leken och barntraditionen, å den andra komikens och farsens ut- trycksformer.

Förenklade dikotomier typ lek/ allvar, underhållning/ undervisning, fantasi/verklighet, missar viktiga bitar av den komplicerade kommuni- kationsprocessen, och framför allt de konkreta sociala sammanhang som TV—tittande ingår som endast en del av.

Bakgrundshistoria och uppbyggnad

. . . Fem myrors uttalade syfte har varit att leka in kunskap — tittarna ska ha roligt och samtidigt mer eller mindre omärkligt lära sig nyttiga saker. Speciell målgrupp är ”intellektuellt och oemotionellt understimulerande barn och deras föräldrar”. . .

Den dolda läroplanen

Den grundläggande ”inlärning” som äger rum redan under barnets förs- ta inskolningsveckor är hur skolan delar upp sitt innehåll i arbete och lek och hur man som skolelev förväntas inordna sig under den allt striktare skillnaden mellan sko/världens kunskaper och färdigheter å ena sidan och barns egna kunskaper, färdigheter och erfarenheter å den andra (dvs. de utanför skolan vunna, och tydligen endast där relevanta, erfa- renhetema . . .

. . . Det är därför inte förvånande att samma grundläggande uppdel- ning i saker som man arbetar med och saker som man leker med och kopplar av med också går igenom i livet utanför skolan — från klyftan mellan motsfärema arbete och fritid, till de kulturella uttryckens sorte- ring i fakta och fantasi, och boskillnaden mellan ”pedagogiska” TV-pro- gram och ”underhållning”.

Ändå har leken traditionellt varit barnets spontana sätt att tillägna sig verkligheten, inhämta och bearbeta de kunskaper, färdigheter och värde— ringar som behövs för fortsatt samhällsdeltagande. Så fort barnet börjar skolan förutsätts dock en motsatsställning mellan lek och kunskapstill- ägnande uppstå, som hänger samman med att lärarna huvudsakligen äg- nar sig åt arbetsfostran: att göra barnen arbetsamma, noggranna, snab- ba, punktliga och initiativlösa (utom när initiativförmåga tillåts blomst- ra i olika ”arrangörers" regi).

Lärarnas sätt att organisera det dagliga livet får naturligtvis följder för barnets identitet och självkänsla. Mot skolans lekfientliga abstrakta kunskapstillägnande och arbetsdisciplin behöver barnet därför motkraf- ter, och det är här som stora delar av barnkulturen kommer in. Ty leken har i alla tider haft ytterligare en central funktion vid sidan av det rena kunskapstillägnandet: att ge önskeuppfyllelse, att med fantasins hjälp göra verkligheten lättare att uthärda. Leken har tillåtit barn att vara nå- gon annan än de ”egentligen” är, t. ex. större, starkare, mäktigare, lyck- ligare eller mer omtyckta. Ofta är meningen med leken just att i fantasin få vara vuxna överlägsen eller åtminstone jämbördig . . .'

TV som lekledare och lekinspiratör

Leken skänker alltså bl. a. önskeuppfyllelse av barnets allmaktsfantasi- er, aggressioner och revanschdrömmar, men mycket av det av många vux- na så föraktade barnkulturutbudet fyller samma funktion. Massmedia som film, TV och serier kan faktiskt sägas vara vår tids speciella ”lekform ”, bå- de vad gäller kunskapstillägnande och önsketillfredsställelse. De har lik- artade funktioner, innehåll och strukturer som gångna tiders traditionella lek och lekar. På grund av den ”leknöd” som en stor del av dagens barn lider av (bl. a. till följd av bostadsområdenas planering och användning), och bristen på mänskliga förebilder och levande distinkta och åskådliga rollmodeller i vardagsmiljö får media komplettera många lekaktiviteter, utgöra en ”modern” tankelek, en psykisk eller symbolisk lekform, som ersätter vissa typer av tidigare även fysiskt utförd lek. Det är alltså inte främst så att t. ex. TV förhindrar barnens utvecklande lek — att se på TV har blivit och år en ny form av lek. Få program visar på ett så tydligt och positivt sätt som just Fem myror har TV också medvetet och aktivt ”leker” tillsammans med våra barn.

En inte ovanlig uppfattning är att det inte är ”nyttigt” att (barn) bar- nen sitter och ser på andra som leker. Man menar att det här rör sig om en inte enbart fysiskt utan även mentalt mycket ”passiv” lek, sett ur det TV-tittande barnets perspektiv — en lek som inte stimulerar barnets egna initiativ, tankeförmåga eller spontana aktivitet. Barnet skulle bara låta sig köras över av yttre retningar, av andras impulser, av redan färdiga tankar och aktiviteter.

Till talet om ”passivitet” i samband med TV—tittande hör oftast diffu- sa föreställningar om att barnen är ”passiva” bara för att de är tysta och sitter stilla under själva programutsändningen. I stället för motsägelse- fulla antydningar om någon slags ”tomgång” i barnens hjärnor. som samtidigt anklagas för, att bli förledda, ”påverkade”, vore det ju mer upplysande och precist att t. ex. tala om ”endast i föreställningsvärlden förekommande aktiviteter”.

Men enligt min mening är det nödvändigt med ett mer dialektiskt syn- sätt för att kunna förklara TV:s unika dubbelroll: att detta att se på TV framstår som en ”passiv” aktivitet som ”påverkar” barns ”aktiva” akti- viteter! Ty ingen förnekar — allra minst lärare som alltid säger sig kunna upptäcka spår av gårdagens TV-program i barnens lekar — att barn be- arbetar programinnehållet i lekens form, och att tankeverksamheten, in- billningskraft och skapande handling härvid verkligen ges ett ordenligt spelrum. Barn imiterar i sina lekar inte alls slaviskt exempelvis Kojak eller Stålmannen, utan väljer ut ett skelett av handlingar eller egenskaper (t. ex. överlägsen styrka, inflytande och fiffig/ret) som svarar mot deras då upp- levda behov. och fyller ut resten med eget problem- och upplevelsestoff.

I ännu högre grad än vad som gäller för andra ”vuxnare” former av ”passivt” åskådardeltagande som "live shows” på porrklubbar eller det ställföreträdande sportandet på idrottsarenor och i TV-rutor är leken alltså inte avslutad i och med att programmet är slut. Det sedda ger upp- hov till även fysiskt utförd lek. kanske inte genast men dagen efter eller veckan därpå. En stor del av förskolebarnens rollek visar sig också vid

närmare betraktande vara influerad av eller rent av ha sin upprinnelse i populära TV-program, filmer eller serier, medan endast en mindre del bygger på imitation av barns ”verkliga”, i den egna närmiljön levande personer.

Barn på eller i skolan leker Pippi och Emil, Kojak ocn Baretta, Ivanhoe och Tarzan just därför att dessa figurer utgör ett lockande alternativ i mot- sats till mamma och pappa, till dagispersonalen och fröken eller magistern. På ett emotionellt mer tilltalande sätt ges i dessa fiktionsaärldar svar på be— stämda konflikter som barnet upplever; beroende/själtständighet, foglig- het/ upproriskhet, maktlöshet/ makt, förskjutande/ accepterande, neder— lag/ framgång, svaghet/ styrka, undertryckande av aggressioner/aggres— sionsutlevnad, diffusa könsroller/ distinkta könsrollsmönster.

Dagens TV—utbud bidrar med andra ord med många användbara uppslag till barnens lek, ger scenarier och ramar med roller och regler, ungefär som gångna generationers lekar gjorde — från Tafatt, Kurragöm- ma och Följa John till Hönans alla kycklingar, Vargen kommer och Bro, bro, breja. Förutom att kroppen rört på sig har också dessa lekar varit ”passiva” i den meningen att de övertagits ”färdiga” med regler och huvud- figurer, med Hjälte kontra Skurk och ett genomfört system för straff och belöningar. Dessutom har barn alltid lärt sig mera komplicerade lekar ge— nom att titta på äldre barn eller vuxna, vilka liksom våra dagars TV-figurer redan behärskat lekreglerna. Det är, och har alltid varit, mycket sällsynt att barn själva fritt fantiserat ihop egna lekar — på sin höjd har de som i våra dagar modifierat redan existerande lekar. Inte heller den s. k. fria leken är så fri — i de flesta imitationslekar som bygger på levande förebilder är det enda som är ”fritt” själva valet av roll. I övrigt övertas de regler som bestämmer den vuxna förebildens beteenden och attityder. Barn rättar sig mycket noga efter hur de uppfattat att en Moder eller en Läkare ”bör” bete sig.

Bam-TV:s dolda budskap

. . . Det beteende och de attityder som vuxna visar upp mot barn (och barn mot vuxna) gör dock betydligt starkare intryck än själva de kun- skaper som programmen avser att förmedla. Minst lika viktigt som att lära ut bokstäver, siffror, lägesbeskrivningar, relationsbegrepp, kropps- delar och kroppsfunktioner eller en näringsriktig kostcirkel, är att hos barnet skapa en attityd till inlärning som befrämjar självkänsla och en allmän kunskapsefterfrågande inställning.

Av yttersta vikt i det sammanhanget är kommunikationsmönstret mel— lan vuxna och barn, och vuxnas attityder till barns erfarenheter. Vad händer om vi undersöker hur mycket barn respektive vuxna pratar i TV:s barnprogram (och speciellt i de ”pedagogiska”), hur ofta och hur länge, vem som initierar och kontrollerar samtalen, om barn tillåts prata med andra barn i studion eller ställa några spontana frågor som barn annars gör dagarna i ända (”Varför. . ?” eller ”Hur . . ?”). Jo, vi får ett mycket nedslående resultat. Vuxna pratar, sjunger och berättar eller visar något minst 90 procent av den tid de är tillsammans med barn, och barnen säger på sin höjd 2—3 ord i taget — på de vuxnas direkta uppmaning.

. . . Lika pedagogiskt lärorikt som enbart vuxnas faktakunskaper och er- farenheter vore emellertid att få se andra barn som ej blir avbrutna, över- röstade eller ignorerade av en vuxen, och därmed få dela deras personliga erfarenheter och på så sätt få uppleva att också barn är att räkna med. I motsats till underhållningsprogrammens förkättrade värderingar, som trots allt motverkas av föräldrarnas och skolans värderingar, bygger den hos TV-pedagoger dominerande lektionsmodellen på en bild av barns värde och ställning i samhället som de flesta vuxna är skrämmande en- hälliga om. Det är inte minst till dessa inskolningsformer (och deras för- längning i skolans ”dolda läroplan”) som Fem myror och det mesta av ”skräpkulturen” utgör ett alternativ och söker inympa motståndskraft mot.

Barnkulturens dubbla funktioner

Det finns en rad fundamentala frågor som sällan tycks ställas av TV:s ”pedagogiska” kunskapsförmedlare eller av den officiella kulturpoliti- kens representanter på ”barnområdet”. Hur underminerande för bar- nets självkänsla torde det dock inte vara att ständigt uppleva sina erfa- renheter som ovidkommande, sina kunskaper och färdigheter som brist- fälliga? Hur jobbig är inte tanken på egna fel och tillkortakommanden? Hur svår är inte vetskapen om den egna underlägsenheten? Barn ställs hela tiden inför okända situationer, inför vuxnas krav och förbud, inför allehanda hinder och hotelser. De strävar efter att handla som en vuxen, men har ännu inte tillräckligt med kunskaper och krafter utan påminns ständigt om sin obetydlighet. Den underlägsenhet, maktlöshet och svaghet som man faktiskt upplever gentemot vuxna och äldre barn är den helt av- görande erfarenheten under barnets uppväxttid — och en förutsättning för alla former av barnkultur. Det utan tvekan starkaste behovet som barnet måste känna blir önskan att vara större och snart ”bli vuxen”.1

Barns grundläggande behov tillfredsställs i den tidiga barndomen hu- vudsakligen direkt i familjen och i förhållandet till föräldrarna och sy- skonen. Men hur kommer då den indirekt förmedlade ”symboliska” barnkulturen in i detta sammanhang? Jo, på två olika sätt utgör den ett komplement till föräldrarna, syskonen och kamraterna (och senare sko— lan). Dels lär den barnet vad man måste kunna för att själv bli vuxen och ta steget ensam ut i världen, dvs. har en ”pedagogisk” funktion som hjälper barnet att komma över åldersmässigt underläge på lång sikt. Dels fungerar den som en psykiskt harmoniserande stabilisator, en mekanism som genom att kompensera känslor av svaghet, mindervärde och otrygg- het är nödvändig för en gynnsam personlighetsutveckling, dvs. har en ”mentalhygienisk” funktion som hjälper barnet tillfälligt och kortsiktigt över underlägsenhetsupplevelsen. Det är inte minst denna andra funktion som Fem myror fyller. . .1

Kommentar:

Här behövs dokumentation av att ”den symboliska barnkulturen” fyller denna funktion. (K. E.) ' Jämför Bettelheim.

Barnens motkulturer

. . .Vill man veta mera om barns motreaktioner mot omgivningens tryck, kan man lämpligen studera barntraditionen eller barnfolkloren, dvs. de— ras of ta egentillverkade rim, ramsor och sånger, vitsar, skämt och gåtor, smädevisor, svensktopps- och psalmversparodier, graffiti på skoltoalet- ten eller anal- och kloakskämt.18 Barnens egen motkultur utgörs idag ofta av en parodi på och omfunktionering av just de massmediainnehåll som man bland vuxna kulturdebattörer så ofta förutsätter att ”små” människor anammar helt okritiskt.

. . .l både ”skräpkulturens” och barntraditionens fall drar barnet sig till- baka för att återhämta sig och med självkänslan i behåll ta hemlig hämnd på alla auktoritetsfigurer. Ensamma eller med jämnåriga kamrater i leken eller i fantasin, bemöter barnen socialisationsprocessens negativa biverk- ningar och får på så sätt en utväg att rädda ansiktet och göra nederlagen mer uthärdliga. En av ”skräpkulturens” och barntraditionens centrala upp- gifter är idag med andra ord ”mentalhygienisk”, dvs. är inte ett hot mot utan en förutsättning för barnets psykiska hälsa. Den av vuxna ofta kritise- rade tendensen till vuxenfientlighet i mycket av den allra populäraste barn- kulturen får alltså med ett sådant betraktelsesätt sin naturliga förklaring.

”Skolförberedande”?

Som en logisk konsekvens av det komplicerade beroendeförhållandet mellan skolans inriktning och barnkulturens funktioner följer att ”skol- förberedande” insatser bör vara av vitt skilda slag — något som pedago- ger hittills alltför litet beaktat. Vanligtvis avses med begreppet enbart kunskapsmässig förberedelse för de krav som skolan ställer på det kogni- tiva området. Ibland inbegrips också förberedelser för vissa av skolans sociala krav: 5—6-åringarna går t. ex. i deltidsförskola för att lära sig sitta stilla och samsas med andra barn. Men hur förbereder t. ex. förskola och gängse ”pedagogiska” barnteveprogram barnet för att klara av ”den dol- da läroplanen”? För upplevelsen att fråntas spontan initiativlust och personligt egenvärde, att tvingas strikt kontrollera känsloreaktioner och kroppsfunktioner och uthärda förnekandet av egna behov och erfaren- het?

En verklig ”skolförberedelse” måste ju också lära barnet att hantera den underlägsenhetsupplevelse, som följer av åldersmässigt och kun- skapsmässigt underläge, och tillhandahålla motväm även mot ”den dol- da läroplanens” regler för att barnet överhuvudtaget ska stå ut med sko- lan! En sådan propedeutisk kurs skulle dock samtidigt, åtminstone in- direkt, innebära en kritik av skolan och dess arbetsformer, eftersom den erkänner att denna har även icke önskvärda effekter. Normalt lämnas det därför åt ”skräpkulturen” och barntraditionen att stå till tjänst med den ”värdestegring” och ansiktsräddning som barn under skoltiden i allt högre utsträckning har behov av.

Kommentar:

Detta är den mest kontroversiella punkten och den där avsaknaden av dokumentation upplevs som en svaghet. (K. E.)

I fallet Fem myror var producenternas uttalade avsikt visserligen i första hand att fylla barnkulturens pedagogiska uppgift — om än presenterad inom ramen för en underhållande form. Men genom att man engagerat ett ruti- nerat komikerpar som manusskrivare och medverkande artister, kom dock underhållningsformens ”dolda” lektionsmodeller, lekens och komikens mentalhygieniska funktioner att dominera.

Fem myror är en programserie producerad av TV 23 barnredaktion och innehåller följaktligen inga mer markanta inslag av våld, pornografi, sjuka skämt, skräckeffekter, svordomar eller direkt uppror mot vuxna. Men inom de ramar och med de medel som stått till buds har serien än- då lyckats med att — liksom ”skräpkulturen” och barntraditionen —fung- era återupprättande, som en förstärkare av barns självkänsla, samtidigt som gängse underhållningsformer parodierats och ”altemativ” till dessa lyfts fram (framför allt den ”fria” leken och traditionella sällskapslekar). Detta alltså snarast trots och mot producenternas ambitioner och leverera ett ”kunskapsmässigt” skolförberedande program, en massmedierad elek- tronisk A BC -bok med det uttalade målet att ”skapa rättvisa möjligheter för alla barn ” inför skolstarten. 2”

I stället för att fungera som ett TV-ålderns första förberedande, med ABC-drill och auktoritetstro, tålmodigt och tyst lyssnande, arbetsdiscip- lin med sträng känslokontroll och undertryckande av egna impulser och erfarenheter, har Fem myror berett marken för en mer uthärdlig inlär- ningssituation. Man har avdramatiserat skolan och dess kunskapskrav, visat på vardagsnyttan av kunskaper, minskat ned lärare och andra vux- na auktoritetspersoner till mer hanterliga proportioner och lärt ut kons- ten att rädda ansiktet med motstrategier och en lekfull attityd till omgiv- ningen. Ja, genom att i så hög grad utgå från och ge en bearbetning av barns egna erfarenheter har Fem myror snarare kommit att presentera en introduktionskurs i barntradition och folklore!

TV-seriens stora framgång som ”antipedagogisk”, ”anarkistis ” skol- förberedelse har dock inte diskuterats, eller ens omnämnts, i de interna utvärderingar somgjorts på Sveriges Radio. Trots att det inte sällan är den s. k. dolda läroplanens krav och regler som går djupare och slår hår- dare än skolans ”öppna” läroplan, speciellt för de förment eftersatta barnen från ”understimulerade” miljöer.

I de pedagogiska utvärderingarnas värld tycks emellertid saknas ett språk för en analys av sådana framgångar — liksom det i de flesta barn- kulturdebattörers värld saknar teoretiska verktyg för att beskriva likar- tade aktiviteter eller massmedias ”underhållande” funktioner.

Språkliga brister eller olikheter?

. . . Fem myrors skolförberedande målsättning bygger alltså på en miss- uppfattning av vari vissa barns ”skolsvårigheter” består. De färdigheter som programserien koncentrerat sig på (begrepp, mängder, bokstäver) är inte så centrala för fortsatt skolframgång som man tydligen föreställt sig. Lässvårigheter orsakas aldrig av en enda isolerad faktor, utan är re- sultatet av en kombination av sociala, emotionella, intellektuella och pe- dagogiska faktorer. Anledningen till vissa barns språksvårigheter i skolan

står inte att finna i bristande kännedom om alfabetet eller oförmåga att skilja mellan olika lägesbegrepp som bakom—framför eller höger—vänster.

. . . All forskning tyder på att barn som redan kan mycket före sådana program har lättare att få ut något av dem, dvs. att klyftan snarare ökar.

Strävan att eliminera sociala och intellektuella orättvisor till förmån för en faktisk ”utbildningsjämlikhet” skulle nämligen kräva att man hjälpte de ”eftersatta” på de bättre lottades bekostnad. En offentlig kommunikations- kanal som TV är knappast användbar i detta sammanhang utan skulle få ersättas av t. ex. en speciell kabel-TV till de enbart ”eftersattas” hem! . . .

Barntradition och fars Helt dominerande i Fem myror är Sketcherna och ”numren” med Mag- nus, Brasse och Eva, och vi ska nu studera genomgående mönster och grepp i dessa. Sketcherna utgår alla från för barn välbekanta bassituatio- ner som anknyter till barns egna erfarenheter från hemmiljö eller fritids- sfärer. De är uppbyggda kring genomgående figurer (de awikelser från grundmönstret som kan förekomma är närmast att jämföra med de vari- ationer på en komisk grundtyp, som de flesta komiker arbetar med) och dessa står för vissa grundläggande roll- och relationsmönster (t. ex. barn- vuxen, lärare-elev, kund-försäljare). Men det viktiga är inte minst de be- arbetnin gar och förändringar som dessa igenkänningar, rollfigurer och re- lationer får genomgå.

Grundfigurerna varieras, modifieras och ställs på huvudet utifrån ett komiskt stiliseringssystem, där situationer och problematiker, som de TV-tittande barnen själva brottas med men kanske ännu ej klarar av att lösa, lyfts fram och distanseras. Seriens ”familjescener” eller ”skoltab- låer” gestaltas så, att de inte bara framstår som uthärdliga utan rentav roliga. Dessa bearbetningar får inte bara en terapeutisk funktion i så motto att barnet tillåts skratta av sig sina egna upplevda konflikter, utan blir också till en viktig del av barnets socialisation. Roligheterna har med andra ord även en ”pedagogisk” aspekt — här lärs helt enkelt ut pro- blemlösandets strategier och tekniker, så att barnet i fortsättningen ska klara problematiska situationer bättre.

Vad är det då för konflikter och problem som speglas i Fem myrors stiliserade sketchvärld? Vilka situationer, krav och roller upplevs som problematiska? Vilka normtryck från vuxenvärlden förväntas barn leva upp till? Svaren på dessa frågor kan man delvis komma åt ”bakvägen” - genom att analysera barns humor och komik. En innehållsanalys av barntraditionen pekar framför allt på några problemområden och oros- moment, som schematiskt kan sammanfattas i krav av tre olika slag:

Barnet tar i humorns, skämtets, komikens eller lekens form till olika strategier, olika ”toner”, stiliseringsgrader eller distansieringsmekanis- mer för att bemästra en situation under yttre tryck. Jag vill här söka for- mulera och underbygga teorin att det går en obruten linje från barntradi— tion till farsen: de mekanismer och funktioner som påvisats för barntra- ditionen (och barnens ”skräpkultur”) har även relevans för vuxnas sätt att använda komikens uttrycksformer som ett medel att lösa problema-

tiska situationer och konflikter. När vuxna skrattar åt en fars, får de för en kort stund ”leka barn igen”.

Fem myror kan därför betraktas inte bara som en introduktionskurs i barntradition utan även som en minimodell av farsen (huvudsakligen av- passad för barn). (Detta nära samband mellan fars och barntradition kan i Fem myrors fall endast på ett yttre, yrkesmässigt plan förklaras av att sketchemas upphovsmän Magnus Härenstam och Brasse Bränn- ström råkar vara ett rutinerat komikerpar.) . . .

Kärnfamiljen som spelmiljö och rollaxel

. . . I de flesta sketcher spelar Brasse dock alldeles uppenbart rollen som Barn, medan Magnus axlar den dubbla auktoritetsrollen av Pappa och Lärare, och Eva växlar mellan rollen som Mamma och rollen som oms- värmad Flickvän till såväl Magnus som Brasse . . .

Brassebarnet

. . . Brassebamet kan visserligen inte räkna eller känna igen och skriva bokstäverna som pappa Magnus och mamma Eva, men även om Brasse i vissa fall saknar språklig kompetens är det oftast inget fel på hans kommunikativa kompetens: han kan t. ex. rita föremål istället för att skriva dem. Överlag klarar sig Brasse med äran i behåll — och när han inte gör det visar han inga uttryck för några skamkänslor. Ställd inför kunskapsfrågor gissar han och oftast rätt. Då han inte, som oftast, begå- vas med ”tur” får han ”lura ut” lösningen på problemet. Framför allt gäller det för honom att inte blotta sin okunnighet: ”Man får inte vara dum!” och ”Man måste vara smart!” är två av hans stående nyckelrepli- ker.

Lika viktigt för Brasse—figuren är emellertid att vara kul och fyndig. Ty framför allt annat är Brasse lekfull: han skämtar gärna och är glad, munter och uppsluppen. Ibland tillåts han också spela busgrabben som revolterar mot vuxenvärldens tråkigheter. Han spelar gärna clown och pajas, och använder för det mesta festliga slanguttryck. Även om Brasse framställs som rädd för spöken och åska, litet blyg för flickor och rentav klumpig och fumlig, är han sällan så ”dum” och okunnig som han ver- kar/ låtsas: han vet att ”dumhet” är en bra förklädnad, som tillförsäkrar immunitet mot exempelvis bestraffningar . . .

Lärarpappan Magnus

. . . Analyserar man Magnus-figuren närmare, framstår gestalten alltså i huvudsak som klart ”osympatiskt” tecknad. Men dessa ”negativa” drag framtonas ju i farsens komiskt försonande belysning och få en komple- mentär funktion i förhållande till de ”positiva” aspekterna hos Sparring- partnem Brasse. Som tittare tar man inte den svart-vita ”personteck- ningen” riktigt på allvar, utan förväntar sig den tvärtom. Också de nega- tiva dragen hos en stel och förkvävande auktoritetsfigur kan därmed för- vandlas till något ”roligt”.

Hem — fritid — arbete

. . . Fem myror utspelas med andra ord främst i miljöer som för barnet är välkända. Hemmets privata vardagstillvaro eller den offentliga fritids- sfären med dess aktiviteter och underhållningsformer. Serien utgår alltså ifrån _ och accepterar barns egna erfarenhetsvärldar. Då programmen av vissa kritiker kallats alltför ”kommersiella” och ”showbetonade” är det förmodligen en klarare ”realistisk” miljöbeskrivning och tydligare sociala relationer som man efterlyst. Men istället för en kritik av och ett avstånds- tagande från den s. k. skräpkulturen har programmakarna velat anknyta till de kulturformer som sägs omhuldas av speciellt s. k. understimulerade barn, dvs. den ”massmedierade” underhållningskulturen och de ”folkliga” fritidsaktiviteterna. Faktum är dock att nästan allt detta även tilltalar de flesta andra barn, oavsett samhällsbakgrund. Inte minst gäller detta det så kritiserade intresset för serier.

Kommentar:

Förf.:s betoning av denna anknytning behöver inte tolkas som att de skulle vara okritiska mot alla serier — i varje fall är det inte dessa dis-

kussionen gäller här utan det berörda TV-programmets grundstruktur. (K. E.)

Lekar och lekande

Inte för inte finns det ett talesätt som lyder: ”Att leka är ingen barnlek!” De flesta vuxna klarar i varje fall inte av det, och flera undersökningar visar att många av de månghundraåriga, traditionella barnlekar, som lektes så sent som för en generation sedan, idag är nära nog utdöda. Fem myror tillhör de få barnteveserier som fullföljt TV:s betydelsefulla funk- tion som traditionsförmedlare av viktiga socialisationsformer. Magnus, Brasse och Eva ägnar sig bl. a. åt att vidarebefordra sällskapslekar och utgör levande lekförebilder för barns ”fria” lek. De hänger sig åt de ty- per av lekar som framför allt bygger på vardagssituationer eller mer ak— tuella underhållningsformer, vilka i de flesta fall har sina rötter långt tillbaka i populära gemenskapsformer. Många av de sällskapslekar som mer eller mindre försvunnit ur det ”privata” umgängeslivet har ju radio och TV omkonstruerat i mer ”offentliga” kommunikationsformer och med ofta fantastiska priser (10 OOO-kronorsfrågan, Gissa mitt jobb, Filmfrågan, Schlagerfrågan, På minuten etc).

Eftersom de flesta sketcher i Fem myror antyder att Magnus och Eva bor ihop och har en son, Brasse, framstår de övriga Sketcherna, där fa- miljekonstellationens band är upphävda men där klädsel och rollkarak- teristika från familjesketcherna är oförändrade som om hela familjen lekte en lek . . .

. . . Minst lika viktigt är nog att det rör sig om underhållningsformer, kulturaktiviteter, undervisningsituationer osv. som parodierar. Liksom barn när de leker imitationslekar är väldigt onyanserade, t. ex. ”spelar" över- drivet straffande (föräldrar, poliser) eller överdrivet snälla (föräldrar eller

poliser) är det här fråga om att leka en stereotyp av en viss funktion, snara- re än att ”vara” en viss yrkesutövande människa. Barn använder sig ibland av stiliseringen som ett medel att åstadkomma ett parodiskt intryck (men oftast är denna effekt oavsiktlig) på samma sätt som Magnus ”leker” t. ex. stereotypen lärare. . .

. . . Det ”orealistiska” i att Brasse får sitta ensam på bio, att Eva är både biljettkassörska och godisförsäljerska och att Brasse slipper betala för dels biobiljetten och dels sex påsar chips, ska alltså tolkas som ett indicium på lek — och inte avfärdas som verklighetsförfalskning, vilket en del kritiker gjort.

Men det allra viktigaste skälet till inrycket av att ”det leks” är givetvis den nästan obegränsade repertoaren av ”lekroller”. . .

. . . Precis som de TV-tittande barnen själva brukar göra, kan Magnus, Brasse och Eva därför sägas leka populära media- och fantasifigurer. De får inkarnera (och parodiera) allt från ”TV-personligheter” (TV-värdinna och programledare, sångerska/ sångare, rockartist, sportreporter och de- tektiv) och ”sagoväsen” (spöke, monster, häxa, Dracula, tomte, Lucia och stjärngosse, prins och prinsessa) till ”med prestige och spänning för- knippade yrken (rymdfarare, tjuv och polis, trollkarl, doktor och sköter- ska, forskare, sjökapten, flygkapten och flygvärdinna, tävlingssimmare). Leken i rutan uppfyller med andra ord de TV-tittande barnens önske- drömmar om att axla ”spännande” och socialt prestigefyllda roller.

Man kan till och med hävda att hela serien utgörs av ett enda lekande, där man iscensätter vardagliga lekar som pappa-mamma-barn, skola, kontor och affär, klä ut sig och spela teater, klottra på plank, busa och spela spratt, leka med sina husdjur, berätta Spökhistorier och fråckisar, söka en skatt, idka sällskapslekar och vitsa med ordlekar — när man inte leker kysslekar . . .3 4

. . . Enligt PUBs interna utvärdering av den andra omgången Fem my- ror-program är det uppenbart att TV-tittande barn varit väldigt intresse- rade av (men ofta ambivalent inställda till) just dessa pusscener. Fyra- fem-åringarna skrattar visserligen, men tycker inte sällan att det hela är larvigt och blir generade, förlägna och blyga och tycks t. o. m. skämmas litet.37 Tydligen har vi här — liksom i fallet med kiss, bajs, pottor och kalsonger — ett känslomässigt starkt laddat område. Om värdeladd- ningen i sin tur främst beror på att fenomenet annars så sällan fram- ställs på ett för mindre barn förståeligt och känslomässigt tilltalande sätt i massmedia, eller på en dåligt stillad allmän nyfikenhet, eller på föräld- rarnas sätt att socialisera sina barn på detta område — det vill jag låta vara osagt. Men det tycks vara barn till lågutbildade föräldrar som är speciellt intresserade av dessa inslag." Dessa föräldrar sägs ju, enligt sociologer och psykologer, ha mindre kroppskontakt med sina barn, ”klema” med dem mindre och mer sällan visa ömma känslor.

Parodier

Anklagelserna mot Fem myror för att inslussa de TV-tittande barnen i ett vuxet, ”kommersiellt” kulturutbud har oftast varit uttryck för en missriktad missionsive' att axla ”den vite mannens börda”, där ”vildarna” ersatts av

' Obs fars — ej ”realis- tiska” skräckinslag (K. E.)

”barnen”. Visst utgår Sketcherna ofta från framför allt vuxnas massmedia- kultur, som barnen dock redan i de flesta fall torde vara väl förtrogna med. Men inte i något fall framställs dessa kulturyttringar och underhållnings- former särskilt vördnadsfullt. Tvärtom vill jag hävda att de i nästan samt- liga fall är ”parodier”, ungefär som när barns imitationslekar med mass- mediaförebilder för en vuxen kan framstå som ”parodiska” i dubbel me- ning.” Det lustiga ligger här delvis i barnens stilbrott och förenklingar på grund av deras bristande kunskaper eller förståelse av situationen ( ”luckor- na” fylls gärna i med barnens egna påhitt). Men den komiska effekten kommer också av att dessa stiliserade lekar ofta medvetet driver med vux- enförlagan, och på så sätt gör vuxenvärlden mindre åtråvärd.

Skämt, parodier och karikatyrer är alltså den ”rena” lekens direkta motsats — leken uppfyller önskedrömmarna, medan skämtformema tar av- stånd från de önskedrömmar, som av barnet upplevs som omöjliga att till- fredsställa, och som av det skälet måste göras mindre attraktiva. Önsketill- fredsställelse i lekens eller fiktionens fantasiformer av drömmar om att vara vuxen, och skämtandet om/ med vuxenkulturen och dess yttringar är alltså två olika sidor av samma underlägsenhetsmynt — det barnet distanserar sig ifrån i parodin är inte minst sina egna frustrerade och frusterade kompetenssträvanden och rollambitioner.

TV:s frågesporter är en av de underhållningsformer som Fem myrors upphovsmän parodierar genom att medvetet bryta mot programformens spelregler: det viktiga blir här inte att svara rätt genast, vinnaren får inget enormt pris och den tävlande (Brasse) råkar alltid av en slump komma på rätt svar. Den vuxne tävlingsledaren (Magnus) är lite löjlig i sin självupptagenhet och den överdrivet kråmande TV-värdinnan (Eva) framstår inte heller som någon särskilt åtråvärd förebild. Budskapet blir därför att den sorts styckevis uppdelade faktakunskaper som primieras i TV-tävlingar kanske inte är den mest märkvärdiga och väsentliga kunskap som finns: . . .

...Andra underhållningsformer och populärgenrer som parodieras eller ”avslöjas” är bl. a. deckare, science fiction/månlandningar, show- framträdanden med deras romantiska sångtexter och estradmanér samt skräckfilm . . .

Skräckfars1 och vardagsångest

. . . Ofta tematiseras fruktan och rädsla för monster och spöken på ett sätt som för tankarna till barns tradition att berätta spökhistorier. I flera sketcher härskar en atmosfär av ångest och skräck, understödd av bl. a. spänningsskapande musik och uggleskrin, krypande skuggor, dödsskallar och monster. Skräcken ligger nära vardagssituationer (uppe på vinden eller ute i skogen), eller också är den av det slag som barn självmant uppsöker på bio eller i serier." Det viktiga är att fruktan och oron i samtliga fall får sin upplösning genom en antiklimax, ungefär som då barn med sina egna skräck- och spökhistorier bygger upp enorma ångestkänslor, som till sist of- tast löses upp i ingenting och frigörs genom ett liknande punkterings- eller överraskningsmoment. . .

. . . Det visar sig även att en vuxen, i vårt fall alltså Magnus, är minst lika rädd som Brassebarnet. Barnet framför TV-apparaten behöver där- för inte skämmas för sin rädsla eller skräck . . .

. . . Ty uppväxande barn som ännu är långt ifrån mogna för självstän- dighet, behöver på väg mot ett liv ”på egna ben” båda typer av vuxna rol- ler. I det fria valet mellan en vuxen som framställs som litet osympatisk, löjlig och föga eftersträvandsvärd (Magnus) och en trygg och pålitlig vuxen som fungerar både som ”nu-trygghet” och framtida förebild (Eva) lever barnet i den (efter omständigheterna) bästa av världar. Det vill säga i en värld som underlättar för en att vara både det man är (dvs. ”icke—Magnus” och att orientera sig mot det håll dit barnet vet med sig att det är på väg (”till Eva”) . . .

. . . Sanningen är nämligen den att också vardagssituationerna — även de nöjesbetonade — ställer krav på oss. Låt oss klargöra med ett konkret exempel: Brasse ska gå på bio och se en skräckfilm om en blodtörstig fisk (”Braxen”) och tilldelas plats nummer sex från vänster, på första bänkraden. Nu kunde man kanske tro att skräckupplevelsen skulle ema- nera från själva filmen, men denna parodieras istället (det rör sig om en tjatig och mekaniskt gapande variant av Hajen). Vad ångest istället kret— sar kring är snarare vardagsskräcken inför att inte klara av biljettköpet och rädslan för att inte hitta sin plats inne i salongen — en ångestladdad erfarenhet som verkligen är direkt upplevd av de flesta barn . . .

Kulturkollisioner

. . . Inte bara massmediakulturens välbekanta former och figurer utan även flera av den etablerade ”finkulturens” och ”bildningens” yttringar parodieras. . .

. . . Fem myror visar, med sina verkningsfulla parodier på uppblåsta manér, stilar och jargonger inom kulturområdet, helt enkelt på ett alter- nativt förhållningssätt till allt det pretentiösa i vuxenvärlden, dvs. leken, skämtet och gycklet . . .

Socialisation som familjekomedi

. . . I nära nog en tredjedel av alla sketcher är Magnus Läraren, och lika ofta som han förmedlar formella kunskaper, ”uppfostrar” han Brasse i exempelvis ”etikettsfrågor”. Magnus känner alltid starkt sitt ”ansvar” som fostrare och är ständigt beredd att upplysa och undervisa sin fåvit- ska avkomma. Oftast förlöjligas han dock i sin självpåtagna roll som Lä- raren, vilket kan förefalla förvånande, med tanke på att Fem myror i första hand utger sig för att vara ”kunskapsmässigt” skolförberedande och därför kunde förväntas vinnlägga sig om en positiv attityd till sko- lan, lärarfigurer och de kunskaper som dessa är satta att värna. Lärar- blamage liksom över huvud taget vuxnas misslyckanden, löjlighet och klavertramp fungerar däremot utmärkt som antiauktoritära försvarsme- del för barns självupprättelse.

Magnus framställs inte bara som en mycket tafatt föreläsare eller en magister som nästan mobbas av sina elever Brasse och (i någon mån) Eva under en fågelexkursion. Även när tyngdvikten mer ligger på Pap- pan än Läraren Magnus förlöjligas dennes fömumstiga bildningsiver . . .

. . . Eviga åthutanden istället för uppmuntran är inte heller något som man förväntar sig av ett ”skolförberedande” program.

Däremot lämpar sig detta ”obalanserade” och komiskt överdrivna re- lationsmönster utmärkt för att locka fram skratt och främja solidarite- ten mellan alla hunsade barn. Eller som offret Brasse själv uttrycker det. ”Alla djurbarn hör ihop — bort med dom vuxna!”.

Uppror eller revansch

Inom såväl barntraditionen som den massmedierade barnkulturen finns en mängd uttryck för upproriskhet och revansch gentemot vuxna. Räds- lan och underlägsenhet i förhållandet till den vuxna omgivningen tving- ar barnet att utnyttja egna eller ”kommersiellt” producerade vitsar, skämt, förlöjliganden och hånfulla uttryck riktade mot vuxna som ett medel för frigörelsen och skapare av en tillfällig (om än fiktiv) självkäns- la och trygghet. Vanvördnad och hätskhet gentemot vuxna bygger alltså på den osäkerhet som dessa själva framkallat, och har som uppgift att fungera som ett stöd under utvecklingsprocessen mot självständighet. Denna behövs ju bland annat när barnet ska börja skolan och ta de förs- ta avgörande stegen bort från mamma och pappa, även om fröken/ma- gistern till en början delvis utgör ett föräldrasurrogat.

1 Fem myror rör det sig inte om något genomfört uppror mot föräldra- eller lärarauktoriteten. Till en öppen och direkt revolt är förskolebarn givetvis ännu alltför omogna, osäkra och okunniga. Det handlar istället om att förmedla olika strategier och tekniker med vilkas hjälp barn kan ”övervintra”, dvs. klara sig helskinnade genom en utvecklingsfas i ett pressande underläge. De får lära sig att använda sig av relativt oskyldiga småstick — ”myrpiss” — jämfört med elefantsnablarnas flödande makt- och ordkaskader. Det blir i första hand fråga om reaktionsmekanismer och uttrycksformer som uppkäftighet, lekfullhet, ombyte av roller, hu- mor, spelad ”dumhet”, komiskt överläge, vuxenkarikatyrer, gyckel, etc. Just Sketcherna med dessa inslag har också mött det största intresset från de TV-tittande barnen —— och då speciellt scenerna med Lattjolaj- banlådan, där Magnus och Eva till barnens stora förtjusning alltid får svara fel. 4 3 Brasse bemöter i regel kritiken och nedvärderingen av honom själv med en yster klackspark. Med framför allt humorns och uppkäftighetens hjälp bemästrar han sina underlägsenhetskänslor — vitsiga motrepliker blir för honom en viktig försvarsmekanism. När han t. ex. söker ”griller- na” får han en undervisning av Magnus i att det heter ”skridskor — snabbare skriskor”. Brasse replikerar: ”Jag vill inte veta vad dom heter utan var dom ligger!”. Och när Eva då svarar att skridskorna finns på vinden ”tredje dörren på höger hand” får Brasse svara med en uppnosig bokstavstolkning: ”Nu har jag tyvärr inga dörrar på händerna!”.

. . . Barnets reella underlägsenhet i vardagens situationer bemästras inte minst genom att leken ger möjligheter till ett tillfälligt eget herraväl- de. På ett liknande sätt fungerar alla avsnitten med Lattjolajbanlådan som en form av återupprättelse. Eftersom det är Brasse själv som här be- stämmer spelreglerna för leken att kombinera djuren av trä, får vi i dessa sketcher ett ombyte av rollerna, Det är ”arrangören” Brasse som råder över rätt och fel, som bestämmer vad som är fiffigt och trist och som fördelar beröm och klander.

(Han är betydligt sparsammare med negativa omdömen än Magnus). Om ett barn haft en underlägsenhetsupplevelse i förhållandet till en vux- en, övertar det vid bearbetningen av denna erfarenhet vanligtvis inte den egna verklighetsrollen. Denna tilldelas istället lekkamraterna, precis som Eva och (framför allt) Magnus i Fem myrors gissningslek alltid befinner sig i underläge, medan Brassebarnet själv övertar den vuxnes roll.” "

Omvändningen av en underlägsen verklighetsroll till en överlägsen lekroll hjälper barn över tidigare (och kommande) underlägsenhetsupp— levelser, genom att man för tillfället själv får känna sig som den över- lägsne. Den viktiga känslan av kompetens blir här momentant verklig- het. . .

. . . Någon gång berömmer Brasse också Magnus och Eva, säger att de är ”fantastiska”, att ”de verkligen rott upp sig” etc. Brasse är nu så ”im- ponera ” att föräldrarna blir generade. Vi får här med andra ord en skämtsam drift med de vuxnas överdrivna beröm av barn, som själva vet sin egen begränsning . . .

Inkompetens som karikatyr eller strategi

Inom den s. k. folkliga berättartraditionen har det utkristalliserats två in- timt sammanhängande huvudformer av komiska roi/omkastningar som svar på olika asymmetriska makt- och kompetensrelationer mellan Stora och Små. Grundgreppet är att antingen förminska den uppblåste Store genom bur/esk karikering eller att låta den Lille få visa vilka oanade förmågor som döljer sig bakom den enfaldiga fasaden. Inte minst den tidiga stum- filmsfarsen vimlar ju av karikatyrer på mäktiga auktoriteter som bokstav- ligt tas ner på jorden, medan ”småfolkets ” hunsade och bortkomna repre- sentant visar sig vara av ”naiv virtous” då det gäller att klara sig ur de mest besvärliga situationer.

. . . Liksom till synes kompetenta Stora avslöjar sig som inkompetenta skrävlare, visar sig till synes inkompetenta Små vara listiga och skickliga. Med strategi som för tanken till de folkliga skälmar (typ Dummerjöns, Lill- K las eller Kasperfi guren ) som uppnår fördelar och lurar de fina och förnä- ma herrarna genom spelad ”dumhet”, utnyttjar Brasse sin okunnighet i stavningskonst eller räkning till förmån för kulinariska njutningar (glass eller gräddtårta).

Respekt för barns förståelseformer

Det finns emellertid också andra sätt att stärka barns självkänsla, utan att frånta de Stora deras värdighet eller göra de Små till fantastiska mi-

nihjältar. 1 Fem myror finns flera exempel på hur man kan visa en posi- tiv respekt för den speciella logik och ”förståelseform” som faller sig ”naturlig” för många barn under den långa socialisationsprocessen in i de vuxnas ”självklara” värld. Det kan handla om att Brassebarnets egna infall och erfarenheter godkänns, eller att hans önskningar om att ha kul också i inlärningssituationer tillfredsställs. I detta fall rör det sig inte om Läraren Magnus' försök att göra lektionen mer tilltalande genom att sockra den beska medicinen, utan om Brasses spontana och personliga förhållningssätt. Brasse vill t. ex. göra ”nåt mer” med bokstaven O- än bara skriva och läsa den. Han frågar sig nyfiket: ”Kan man äta den, kanske?! Eller nån lattjo lek?”. Magnus låter honom då få åka runt i ett jätte likt O—. ”Buskul!” tycker förstås Brasse.

. . . Liksom sagans små hjältar ofta lyckas besegra väldiga jättar och vidunder genom att ha tillgång till magiska medel, får Brasse ibland stå i förbund med övernaturliga krafter. När han i avsnitten med Lattjolaj- banlådan öppnar sin koffert hörs alltid en mängd djurläten, vilket fram- ställs som något fullt naturligt. I en annan sketch har Brasse gjort en luftballong ”alldeles själv”, men Magnus tror inte på dess funktionsdug- lighet, utan stiger ur och tar istället bussen. Luftballongen visar sig dock verkligen lyfta med Brasse och Eva . . .

Grovbuskis

Inte mindre främmande står många rättänkande och smakmedvetna vuxna inför de yttringar av s. k. lågkomik eller ”grovbuskis” som ingår som en viktig del av barnfolkloren —— och av programserien Fem myror. I många av de animerade inslagen utgör anspelningar på erfarenhetsom- rådena prutt, kiss och bajs själva höjdpunkten.4 ” Vi får se en hund kissa mot två träd som visar sig vara en älgs bakben. En åsna bajsar tre klum- par, så barnen får lära sig l-2-3.

Ramsorna handlar gärna om exempelvis en ”häst som sket så det small/ bonden trodde det var ett luftanfal ”, osv. Dessa skämt kan tyc- kas ganska oskyldiga, men redan för en treåring är själva utsägandet av ordet bajs och prutt någonting mycket sprängladdat, eftersom barnet just börjat inse att vuxna inte gillar sådana ord. Det faktum att dessa skatologiska eller skabrösa skämt annars alltid lyser med sin frånvaro från TV-rutor och skolböcker gör dem givetvis inte mindre intressanta och spännande . . .

. . . " ven Magnus och Brasse (men aldrig Eva) drar komiska växlar på tabuöverträdelser — oftast olika varianter av toalettskämt och sexuella anspelningar (från avföring och stjärtar till transvestism och kalsong— er) . . .

Leka för Livet?

Med denna studie i barnteveserien Fem myror är fler än fyra elefanter hoppas jag ha kunnat tydliggöra åtminstone två grundläggande sam- band och beroendeförhållanden. Dels att vuxenblivandets och inlärning- ens socialisationsformer inte kan/ får isoleras från leken och den levande

barnkulturen, ty Fostran och Skola riskerar då att reduceras till en av- skräckande förberedelse för en inrutad framtidstillvaro som fogliga ar- betsträlar — istället för ett kunskapstillägnande med positiva funktioner för barns psykologiska och sociala utveckling. Inte minst de ”upprori- ska” och ”anti-didaktiska” motstrukturerna fyller en viktig roll som al- ternativa uttrycksformer och kontra-strategier, hjälper barnet att kanali- sera tillbakaträngda känsloreaktioner och bygga upp scenarier och regel- system för att kunna hantera själva problemet med socialisationstrycket. Dels har jag också velat peka på de nära förbindelserna mellan leken- barnfolkloren och komiken-farsen, belysa de strukturlika mekanismerna bakom de grundformer som används inom både de ”barnsliga” och de ”komiska” traditionerna för att bearbeta erfarenheter och bemästra det starka normtrycket från social rollförväntan och kompetenskrav . . .

. . . Som ett resultat av det senaste seklets snabba och genomgripande samhällsomvandlingar (framför allt industrialiserings- och urbanise- ringsprocesserna) har gemenskapsformer och boendemiljöer på många håll förändrats på ett sådant sätt att villkoren för den ”naturliga” trade- ringen av lekar och folklore från barnkull till barnkull kraftigt försäm— rats. Stabiliteten i det lokala lekumgänget från en åldersgrupp till nästa har blivit störda, då folkomflyttningar och ålderssegregering ökat sam- tidigt som de naturliga ”scener” minskat där barn kan få fritt spelrum för sina egna (inte av vuxna regisserade—kontrollerade) aktiviteter.l

Ett resultat av dessa utvecklingstendenser är att barn i allt högre grad blivit beroende av den ”massmedierade” barnkulturen för bearbet- ningen av sina erfarenheter — och för förmedlingen av lekar, spel och folklore. Behovet av det slags fantasistoff och lekritualer som hämtats ur barntraditionen och som nu alltså alltmer kommit att utläras och för- valtas av massmedia, har snarast ökat p. g. a. leknöden och gått lägre ner i åldrarna i och med att det ”skolförberedande” socialisationstrycket nu- mera sätter in redan på dagis och lekis (eller i hemmiljöer där ambitiösa föräldrar söker hänga med i den allmänna debatten och efterleva alla goda råd om intellektuell stimulans av sina barn).

. . . Liksom de lekande barnen, förfogar dagens komiker och farsartis- ter över allt färre ”naturliga” scener för sin levande traditionsöverföring och direkta publikkontakt. Härigenom har även massmedias indirekt förmedlade nöjestraditioner och inskolandet i lekandets konst (till barn och vuxna) kommit att sitta allt trängre eller gå på tomgång. Att i sådant utvecklingsperspektiv bara stirra sig blind på strikt ”skolförberedande” kunskapsformer men glömma eller rentav fördöma Lekens och Under- hållningens livsvillkor — det förefaller ungefär lika framsynt som att si- 1 Jälnför med Noble. la myror och svälja elefanter.1 (K. E.)

Kapitel 24 Yrkesroller

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten: S. Head. Content analysis of television drama programs i Film Quaterly 1954

F. Gentile, S. M. Miller Television and social class i Sociology and Social Research 1961

G. Gerbner. Violence in Television Drama. Trends and Symbolic Func- tions. 1972

W. M. Liebert m. fl. The Early Window. 1973

D. W. Smythe. Reality as presented by television i Public Opinion Quater- ly. 1954

M. De Fleur. Occupational roles as portrayed on television i Public Opin- ion Quaterly 1969

G. Noble. Children in Front of the Small Screen. 1975

A. E. Siegel The influence of violence in the mass media upon children's ro- le expectation i Child development 1958.

' S. Head. "Content an- alysis of television dra- ma programs”. Film Quaterly. 1954. No 9 sid. 175—194.

2 F. Gentile 0. S. M. Miller. ”Television and social class”. Sociology and Social Research. 1961 no 45 sid. 259—264.

3 G. Gerbner. ”Violence in television drama. Trends and symbolic functions”, SG 1 1972 sid. 28—l8.

" D. W. Smythe. ”Rea- lity as presented by tele- vision.” Public Opinion Quaterly 1954 no 18 sid. 143-156.

Yrkesroller

Under denna rubrik ger Liebert m. fl. i ”The Early Window” följande be- skrivning. Trots att den i likhet med andra innehållsanalyser gäller ame- rikanska TV-förhållanden, har den ett intresse som står i direkt propor- tion till hur mycket amerikanskt material som visas i svensk TV och hur mycket de inhemska programmen påverkas av amerikanska förebilder.

”Ute i verkligheten har de flesta människor ett jobb. Men inte i TV. Bara 6 av 10 TV-figurer är klart engagerade i någon yrkesmässig verk- samhet — och dessa personer hör nästan undantagslöst till över- eller me- delklassen. Mindre än 1/ 10 av människorna i TV tillhör arbetarklassen. När dessa förekommer i rutan presenteras de nästan alltid i en oför- delaktig dager.” 2 Sådant kan bidra till att ”blå-ställs-jobb” fortsätter att ha en lägre status i våra barns ögon än vad som motiveras av rent ekonomiska faktorer. Utanför USA har man också fått uppfattningen — genom våra underhållningsprogram — att USA uppammar värderingar som är negativa för och mot arbetarklassen. _

De som utövar något yrke är i allmänhet läkare, lärare, skådespelare eller försvarare av lag och ordning - poliser, advokater, privatdetektiver och spioner. Naturligt nog matchas lagens beskyddare rätt väl av antalet motståndare — kriminella, kontraspioner och sabotörer.3

Smythe fann att dessa beslutsfattande/servicebetonade yrken var kraf— tigt överrepresenterade — 51 % av TV-befolkningen" mot ll % av USA's befolkning.4

I en annan studie tittade M. De Fleur på yrkesbilden under prime-tid (18.00 — 22.30) (med undantag för västern, ”skämt-shower”, tecknade program, annonsinslag och nyheter) med kravet på att de medverkade under minst 3 minuter skulle ägna sig åt någon yrkesverksamhet som kunde identifieras. Av 436 sådana hörde nästan 1/ 3 (128) till rättsmaski- neriet, medan 83 föreställde underhållare eller sjukvårdspersonal . . .

Av De Fleur's egen text framgår bl. a. att ”snedbalansen i riktning mot högre socio-ekonomiska kategorier är särskilt uttalad för män” . . . Vidare att ”det förekom fler djupdykare än fabriksarbetare i program- men, fler helikopterpiloter än supermarketanställda, :ler nattklubbs- sångerskor än affärsbiträden”.

Oftast var de representerade yrkena stereotypt skildrade: Advokater var mycket intelligenta och för det mesta vårdslösa med lagen. Repre- sentanter för artistiska yrken var nästan alltid temperamentsfulla och egocentriska. Poliskommisarier var i allmänhet förhärdade och ofta bru- tala. Privatdetektiver var alltid påhittiga och klart mer begåvade än poli- sen. Sjuksköterskor var kalla och opersonliga — affärsmän välsmorda och hala. Journalister var okänsliga. Taxi-, buss- och lastbilsförare var korpulenta och aggressiva.l Gentile och Miller menar att även om personerna var stereotypt skildra- de som efter en mall, så var deras image otypisk; läkare behandlade ex- empelvis oftare mystiska sjukdomar och skottskador är förkylningar och mässling.

Smythe analyserade vidare i vilken utsträckning olika yrkesutövare i TV levde upp till amerikanska värderingar. Nästan alla politiker (92 % som förekom i filmer och pjäser framställdes som laglydiga mot ca 75 % av affärsmännen. Lärarna var de renaste, vänligaste och mest justa — joumalistema de ärligaste. Vetenskapsmän var de minst ärliga, minst vänliga och mest ojusta.2

Bevarande av roller — är stereotypema berättigade?

Det är helt klart att TV inte speglar verkligheten, men det är tänkbart att den reflekterar vissa värderingar och föreställningar som är vanliga i verkligheten. Head skriver om detta:

”Även om den objektivt mätbara demografiska sammansättningen av fiction-befolkningen ser helt annorlunda ut än i den riktiga befolk- ningen, är det helt klart att skillnaden är lika stor mellan fictionvärlden och verkligheten så som dessa båda världar subjektivt upplevs av den enskilde. Det ser ut som om förvrängningarna av de verkliga förhållan- dena svarar mot värderingar, önskningar och behov hos publiken.

Den manliga dominansen är t. ex. knappast mer extrem i TV-rutans fiction än den faktiskt är i samhället.

Vår kultur har betecknats som en ungdomskultur. TV—programmens tonvikt på den aktivaste åldersgruppen är då vad man kan vänta sig. De yrken som är minst representerade är de oglamorösa rutinjobb som en stor del av den verkliga befolkningen själv är dömd till . . .3

Som medium förefaller TV att vara synnerligen känsligt för konven— tionella och konservativa värderingar. . . Detta, det intimaste och mest övertygande av massmedia ger inte ofta något stöd åt dem som avviker från de etablerade strömningarna (”inorthodox”). Som en försvarare (”conserver”) av status quo kommer den i hög grad att öka den kulturel- la trögheten. I en tidsålder med accellererande sociala förändringar, kan denna stelhet visa sig bli ogynnsam. Kommunikation har beskrivits som den cement som håller ihop sociala grupper. . . Denna liknelse är kanske olycklig, då den pekar mot en förstelning av den sociala strukturen i riktning mot ett orörligt block som är oförmöget att anpassa sig till

1 M. De Fleur ”Occupa- tional Roles as Portray- ed on Television”. Pub-

lic Opinion Quaterly 1969 No 28 sid. 57—79.

2 D. W. Smythe (= fot- not 4 föreg. sida).

3 S. Head l954, sid. 189.

* Ibid. sid. 192—194.

2 G. Noble ”Children in Front of the Small Scre- en”, 1975 sid. 113.

3 Referat av A. E. Siegel ”The influence of vi- olence in the mass me- dia upon children's role expectation” i Child de- velopment 1958, No 29 sid. 35—36.

tryck ochpåfrestningar utifrån och inifrån. Men om trenden mot en sta- tisk konformitet inte motverkas genom något av de inflytelserika mass- media kommer denna cementliknelse bara att visa sig alltför sann.'

Kommentar:

George Gerbner är således inte ensam om att betrakta TV som en i ne- gativ mening sarnhällsbevarande kraft i stället för ett medel för sam- hällsförändring.

Mitt och mångas intryck är dock att dessa beskrivningar av ameri- kansk TV inte stämmer för svenskproducerade TV-program. Det kan dock vara fråga om en synvilla som åstadkoms genom de många ”oorto— doxa” debattprogrammen som ses av ett fåtal, medan de konserverande värderingarna dominerar i de underhållningsprogram som ses av och på- verkar många fler (K. E.).

Att det är relativt ont om undersökningar inom detta socialt vitala om- råde — hur yrken avbildas och hur de uppfattas av barn — framgår av att även Grant Noble hänvisar till och refererar De Fleurs undersökning. 1 Nobles referat finner vi dock ett viktigt tillägg: ”TV gav också en klar bild av den inbördes rangordningen mellan olika yrken — vem som gav order till vem och vem som var artig mot vem. Dessa definitioner av oli- ka yrkesgruppers förhållande till varandra kan ha påverkat barnpubli- ken. När vi frågade barnen vilka egenskaper hos de olika jobben som at- traherade dem mest, valde de arbeten som innebar att man bestämde över andra. fick resa mycket, hjälpte människor eller där man tjänade mycket pengar.”2

Ännu 1975 hade det endast gjorts en undersökningar hur uppfattning- ar om olika yrkesutövare skapas hos barn via massmedia — Alberta Si- egels undersökning från 1958 om effekterna av ett radioprogram, där en taxichaufför framställdes som en aggressiv buse, jämfört med ett annat program, där en taxichaufför uppträdde korrekt. Resultatet visade i korthet att flera av dem som hört programmet med den aggressiva chauffören än av de andra barnen bibringades uppfattningen att chauf- förer är busar.3

Varken Noble, Liebert m.fl. eller Comstock rn. fl., som alla får be- traktas som kompetenta och aktuella uppsummerare av forskningen kring TV-påverkan, refererar en undersökning av Schramm, som visade hur barnens TV-tittande hängde samman med hur de valde yrken på önskebasis reSp. ”på riktigt” för egen del. Den kan sannolikt betraktas som förlegad. Det finns ingen svensk undersökning kring detta tema (K. E.).

Vissa resultat som berör yrkesaspekter behandlas sid. 282—289 i kapitel 21 om könsroller sid. 309—310 i kapitel 22 om Sesame Street samt sid. 333.

Utan att refereras förekommer intressant material om yrkesroller i Comstock m. fl. sid. 28—29; 33—41; 291—292.

Kapitel 25 Reklam i TV

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten:

Jack Lyle. SGR 4 Overview. 1972. Bl. a. omfattande referat av rapporter inom SG-projektet av Scott Ward, Thomas S. Robertson, Daniel B. Wackman, Greg Peale och Levinson.

R. M. Liebert m. fl. The Early Window. 1973

G. Comstock rn. fl. Television and a Human Behavior. l978

Reklam i TV

Vad som har tagits fram om TV-reklamens effekter har intresse både med anledning av den diskussion som fortlöpande förs om införande av reklam i svensk TV och därför att resultaten bidrar till att öka vår all- männa förståelse för de inlärningsmekanismer, som är verksamma i an- slutning till TV -tittandet.

Scott Ward, som fick uppdraget att belysa reklamfrågoma inom SG- projektet, inledde sin rapport (inom volym 4) med att konstatera att forskningen kring barn och TV inte tidigare intresserat sig för reklamen och att reklamforskningen inte intresserade sig för barnen.

Inom SG-projektets ram genomfördes därför sju delstudier kring barn och TV-reklam. Till stor del ägnade sig dessa åt traditionella aspekter, nämligen åt vad barnen tyckte om reklaminslagen och åt barnens upp- märksamhet under dessa. Påverkningseffektema kom något i skymun- dan — som man kanske kunde vänta mot bakgrund av projektets till- komsthistoria. Även några sådana resultat kom dock fram.

Om vi först går igenom den första typen av information, skiljer vi på resultat för barn upp till 13 år och äldre tonåringar.

För barn under 13 år gällde

l. beträffande hur ”verkligt” reklaminnehållet upplevdes som. Alla barn kände visserligen igen själva ordet reklam (”commercial”) men för- skolebarnen kunde inte skilja reklaminslagen från program som skildrade verkligheten.

2. beträffande avsikten med reklamen: Förskolebarnen förstod inte vad reklamen gick ut på. Sjuåringama visste att det var fråga om att sälja och nioåringarna kommenterade hur reklaminslagen var gjorda.

3. beträffande begreppsmässig uppdelning mellan programmet och .själva varan; De yngsta gjorde ingen åtskillnad och även för 7—8-årin,garna flöt dessa begrepp ihop. Först 9—1 l-åringarna kunde skilja mellan re- klamen och produkten.

4. beträffande vilka varor som barnen kom ihåg: Förskolebarnen kom ihåg inslag som gällde mat av olika slag. Sjuåringama mindes s.ådant som de kände igen och hade intresse av, exempelvis leksaker och Spel. Nio-åringarna nämnde ofta olika rengöringsmedel medan ll-åningar- na inte visade några klara mönster.

5. beträffande komplexiteten i det barnen kom ihåg: Denna ökade gradvis med åldern.

6. beträffande barnens uppfattning om vilka personer som är viktiga: De yngre barnen betraktade föräldrar och syskon som viktiga personer, medan 1 l-åringarna satte sig självai centrum.

7. beträffande reklaminslagens relevans och trovärdighet: Förskolebarnen visste varken ut eller in. Sju—åringarna misstrodde ofta reklamen ut- ifrån egna erfarenheter. Nioåringarna var misstänksamma mot viss reklam och uppfattade reklam som ”lurig”. Elvaåringarna var klart misstrogna.

8. beträffande känslomässiga reaktioner: Förskolebarnen tyckte ofta att reklamen var underhållande. 7—9-åringarna var mer negativa men de senare uppskattade vissa humoristiska inslag (slap-stick och sadistisk humor). 1 l-åringarna uppskattade också det humoristiska men intog en allmänt avvisande och föraktfull attityd.

Resultat om tonåringarnas syn på TV-reklamen

Ju högre socialgrupp barnen tillhörde, desto mer negativ var deras in- ställning till reklamen i TV.

Bland vita barn från medel- och överklassen var man mer positiv till rek- lamen ju mera man sågpä TV.

Omkring 1 / 3 av tonåringarna ansåg att TV-reklamens information och budskap var korrekta.

Tonåringarna tyckte bäst om rolig reklam som var rakt på sak. Olika skäl till att man ogillade TV-reklam var

att inslagen var för långa att det var olustiga och uttryck för dålig smak att de var förolämpande dumma att de var falska och fördomsfulla att de var illa gjorda

DDDEID

Av denna korta resumé som sammanfattar sid. 432—444 i Wards rapport får man lätt det felaktiga intrycket att reklamen i TV inte har någon större betydelse, eftersom barnen själva uttalar sig så pass kritiskt. Om man går över till effekterna, blir dock bilden en annan — en bild som motiverar varför man betalar $ 40.000 per minut.] För reklam på ”blöj- TV-tid”, dvs. på lördagsmorgonen, då det mest är barn som tittar, be- talades 1970 $75 milj. för reklam enbart i barnprogrammen.2

I sin översikt över forskningsrapporternai SG 4, gör Jack Lyle följande sammanfattning av reklameffekterna.

”Ward tolkar resultaten så att TV, och särskilt då de kommersiella budskapen, har blivit en naturlig del av barnets inskolning till vuxenli- vet. Han fann inte bara att reklaminslagen ofta fungerade som ett slags ställföreträdande konsumtion men att de också lärde barnen hur det är att vara konsument och att bedöma produkter. Dessa effekter hängde samman med ett positivt intresse för konsumtion hos barnet självt, med positiva attityder till TV-reklam hos föräldrarna och med diskussioner mellan barn och föräldrar om produkter och inköp . . .

1 Om programmet när 10 milj. tittare enl. bola- gens standardmetod för publikräkning (Liebert m.fl. 1973 sid. 112).

1 J. Lyle. SG 4. Over- view sid. 19—20.

Barnens försök att inverka på mödrarnas inköp ökade i takt med hur mycket modern tittade på TV och med hennes positiva inställning till TV. De TV—positiva och stortittande mödrarna upplevde också mer än andra att deras barn påverkas av TV-reklamen. Likaså gav de oftast efter för bar- nens påtryckningar att köpa något.

Nästan alla mödrar till förskolebarn uppgav i Lyle och Hoffmans un- dersökning att deras barn ville få saker som de hade sett i reklam-TV.”1

I Liebert m. fl., ”The Early Window” finner vi en livfull och intressant presentation av amerikansk reklam-TV — och av de onödiga eller rent av skadliga produkter, som man säljer med hjälp av program som är fulla av köns- och rasfördomar. Jag går dock inte in på denna innehållsanalys som har en så starkt kulturell prägel att den inte är relevant i Sverige, i dag. Beträffande effekterna på inköpen tillkommer endast att barnens inflytande mest gäller mat, godis och leksaker. De mest negativa effek- terna hänför sig till värderingarna i ”kringsnack” och ramprogram.

Även i ”Television and Human Behavior” av Comstock m. fl. behandlas olika slags reklam på ett intresseväckande sätt på sid. l98—l99; 200—201; 308; 363—384. Här finns inte utrymme för referat av dessa partier som dock anbefalls till läsning vid källan (KE).

Kapitel 26 H. T. Himmelweit m. fl.

”Television and the Child”— TV och barn

' Den fullständiga titeln är: ”Television and the Child: An empirical stu- dy of the effects of tele- vision on the young.” London: Oxford Uni- versity Press.

H. T. Himmelweit m. fl.: ”Television and the Child” — TV och barn

Inledning

T. H. Himmelweit, A. N. Oppenheim och P. Vince gjorde redan 1958 en undersökning som ingående behandlade frågor som fortfarande är aktu- ella. Dessa redovisades i boken ”Television and the Child” (i fortsätt- ningen kallad Himmelweit).1

Det fina med denna är den sakliga tonen och att den baseras på såda- na jämförelser som nu aktualiserats bl. a. i Nordisk barnkulturrapport, nämligen mellan barn i ett område där TV är införd och ett område där invånarna ännu inte har tillgång till TV.

En beklaglig brist i Himmelweits undersökning är att man inte tog tillfället i akt att studera hur TV påverkade barn i olika åldrar, ända ner i 2—3-årsåldern. Det förefaller som om de huvudsakliga anledningarna till att detta inte blev av dels var en allmän inriktning på skolfrågor och informationsöverföring med en traditionell definition av information och kunskaper, dels att uppläggningen i hög grad byggde på samarbete med lärare. I dessa avseenden var undersökningen tidstypisk och av- speglade debatten som den fördes i slutet av 50-talet i USA och ett de- cennium senare i Sverige.

Bortsett från denna begränsning framstår Himmelweits resultat fort- farande som giltiga. Ett tecken härpå är att senare undersökningar givit likartade resultat. Ett annat tecken är att även de senaste årens litteratur hänvisar och refererar till Himmelweit.

Referatet av ”Television and the Child” inleds med de 48 underrubri- ker som författarna själva använder i det kapitel där de sammanfattar de viktigaste resultaten. Tillsammans ger de en god bild både av denna boks inriktning och av de frågor som var aktuella i Amerika för drygt 20 år sedan — och som fortfarande har en betydande aktualitet.

För varje rubrik har jag markerat hur motsvarande resultat placerats i den föreliggande rapporten. De resultat vars innehåll passar direkt in under något av rapportens första avsnitt har förts in under något av dessa — exempelvis om vilka som är ”stortittare”, om vad som är skräm- mande för bam och om TV som konkurrent till andra aktiviteter. Denna rapports kapitelnummer återfinns inom parentes efter de berörda rubri- kerna.

Vissa avsnitt refereras inte, därför att resultaten på olika sätt är över- spelade eller berör marginella frågor som denna rapport inte har ut- rymme för. Sådana avsnitt har markerats med ( ) kring rubriken.

Innehållet i ITV*s och BBC's program El Vad erbjuder TV barnet ifråga om programinnehåll?

TV:s inverkan på värderingar och attityder (outlook) El Vilken livssyn och vilka värderingar erbjuds barnen genom vuxen- programmen?

D I vilken utsträckning färgas barnets inställningar av vad det ser på TV?

Ångest- och skrämselreaktioner

El Vad är det i TV som skrämmer barnen? (12) E] Vilka former av aggression har visat sig mest störande för barn? (12)

Effekterna av västern-, brotts- och deckarserier

El Gör programmen barnen aggressiva? D (Fyller dessa program ett angeläget behov?)

TV-effekter på den allmänna kunskapsnivån och på skolprestationerna

El Ökar TV barnens allmänna kunskaper? (16, 19, 20, 22) E! (Hur inverkar TV på barnens skolarbete?) D Gör TV barnen rastlösa, leder TV till dålig koncentration i skolan och minskat intresse för skolan?

TV:s inverkan på fritiden

D (Domineras barnens liv av TV?) |:] Vad ger utrymme för TV-tittande? (15) |:] Hur har TV ändrat barnens intresse för bio? (15) D Hur har TV påverkat barnens radiolyssnande? (15) E] Vilka effekter har TV på läsning och på läsförmågan? (15) D Medför TV-tittandet en minskning av de sociala kontakterna utanför hemmet? (15)

TV:s inverkan på familjelivet El (Håller TV ihop familjen?) D (Skapar TV konflikter inom familjen?) El Föräldrarna och TV-tittandet. (19)

Passivitet kontra stimulans

[11 Gör TV barnen passiva? (14—15) D Kan TV bredda och stimulera barnens intressen? D (Gör TV barnen mer företagsamma, stimulerar TV till att göra saker, delta i tävlingar, besöka intressanta platser eller utveckla nya hobbi-

es?)

TV:s inverkan på nattsömn och syn

D Får barn som tittar på TV mindre sömn än de jämförda barn som in— te har TV, och har de svårare att somna? Cl (Är det fler TV-tittande barn som har synproblem än andra barn?)

El (Tittar barn under optiskt lämpliga förhållanden?)

Några uppgifter om själva undersökningen

Undersökta grupper: Barnen var antingen 10—11 år eller 13—14 år gamla

1. Det ena materialet bestod av 1854 barn som två och två liknade var- andra (var parvis matchade) i fråga om kön, ålder, intelligens, social bakgrund, skola och bostadsområde. Det ena barnet i varje par hade TV hemma och kallades för ”titta- re”. Det andra barnet hade inte TV i hemmet och kallades ”kon- troll”. Man skilde också på ”nya tittare”, som haft TV mellan 3 månader och ett år och ”veterantittare”, som haft TV hemma i minst 3 år. En annan uppdelning var på barn som bara tittade då och då (”oc- casional”), som tittade normalt (”moderate”) samt stortittare (”heavy viewers”).

2. I det andra materialet — från början 2 200 barn — hade ingen TV hem- ma vid det första undersökningstillfället. Efter ett år hade 370 barn fått TV i hemmet. Vart och ett av dessa matchades ihop med ett an— nat barn som det liknade i fråga om de ovan uppräknade faktorerna. Därefter kunde man studera vad som var speciellt för de familjer som var först med att skaffa TV. Genom att identifiera sådana egen- skaper undvek man att blanda ihop dem eller att betrakta dem som effekter av TV-tittandet.

Metoder

Man använde sig av frågeformulär som man lagt ner stor möda på att utforma på lämpligt sätt, så att de skulle vara lätta att förstå och fungera så lika en intervju som möjligt. Formulären var anonyma.

Dessutom redogjorde barnen skriftligt varje dag i skolan för allt de gjort från det de lämnat skolan till dess de lagt sig på kvällen. Dessa ”dagböcker” fördes under en period, innan någon i skolan eller från un- dersökningens sida visat något intresse för TV. Man uppgav i stället att det rörde sig om en undersökning av fritidsvanor.

I elva specialstudier användes olika metoder — test, observationer och intervjuer med både barnen och deras föräldrar'

Sammanfattning av de viktigaste resultaten

Författarna inleder sammanfattningskapitlet med följande anmärkning:

”Detta kapitel har utformats med sikte på en allmän bild av de vikti- gaste resultaten. Det är uppdelat på två sektioner. Sektion I redovisar ef- fekterna för en punkt i taget, medan sektion II ger en bredare bild av hur olika allmänna faktorer påverkar barnens TV-reaktioner.

För att hålla presentationen kort, kan vi stundtals låta mer kategori- ska än resultaten ger fog för. Sammanfattningen bör därför helst låsas ihop med huvudrapporten, där resultaten presenteras med nödvändiga reservationer och där de praktiska slutsatserna av resultaten diskuteras mera ingående . . .

Om inget annat sägs hänför sig resultaten till barn som enbart har till- gång till BBC's TV-utsändningar och barn i åldrarna 10—11 och 13—14 år.”2

Kommentar:

På en del punkter har sammanfattningstexterna utökats med utdrag ur den underliggande texten, nämligen när detta behövs för sammanhanget eller kan bidraga med särskilt intressant information (KE).

' Ref. fr. sid. 4—9. 2 Sid. 11.

' Amerikansk termino- logi.

2 Citat sid. 12.

3 Ref. fr. Sid. 385—387. " Ref. fr. sid. 388.

5 Ref. fr. sid. 389—390

6 Ref. fr. sid. 391.

”Mängden av barnens TV-tittande

Hur många timmar i veckan tittar barnen på TV?”

”Den populära föreställningen av barnet som klistrat vid TV-apparaten och tittande på vad som än är i rutan, stämde inte med resultaten. De flesta barnen tittade ganska selektivt och riktade sig mot andra saker när det kom program som de inte gillade. Många rådfrågade också radiotid- ningen eller dagstidningarna innan de satte sig att titta, trots det faktum att i flertalet hem — 2/ 3 enligt barnen — apparaten stod på nästan hela kvällen. Det senare var lika vanligt i medelklass- som i arbetarklass— hem.” 2 *

Utmärkande egenskaper hos ”stortittarna” — effekterna av en omfattande (”heavy”) TV-konsumtion

Vilken typ av barn blir ”stortittare”/TV-beroende?

Som TV-beroende betecknades den tredjedel av barnen som tittade mest i de olika åldersgrupperna. Dessa barn såg på TV minst hälften av tiden från de kom hem från skolan och till sänggåendet.

En högre andel av de TV-beroende barnen tillhörde också de mindre begåvade. Särskilt gällde detta l3-14-åringarna.

Bland de äldre barnen (13—14 år) var ”IV-beroendet inte kopplat till social bakgrund. I den yngre gruppen (10—11 år) kom däremot en högre andel av de TV-beroende barnen från ”arbetarklassen” än från övriga

grupper.

TV-beroende förekom i samma utsträckning bland flickor och poj- kar.3

Förf. testade hypoteserna att ”stortittama” främst var enda barn och barn med förvärvsarbetande mödrar. Vid jämförelser mellan ”stortitta- re”, ”medeltittare” och ”lågtittare” — som tre och tre var lika i fråga om intelligens och socio-ekonomisk bakgrund — visade det sig att skillnaden låg på ett annat plan. Bland ”stortittama” fanns mer än dubbelt så många ensamma barn som bland de övriga grupperna, särskilt barn som hade svårt att få kompisar. Lärarna beskrev dessa barn oftare än andra som ”följare” (i motsats till ledare), som undergivna, blyga och tillbakadragna!

Stortittama konsumerade mer än andra också av andra mediamateri- al, biograffilm, radio och seriemagasin men inte böcker.

Som regel tycker barn bättre om att göra andra saker än att titta på TV. Detta gällde inte ”stortittarna”. Denna skillnad fanns inte mellan de TV- tittande och de ej TV-tittande barnen i kontrollgruppen. Förf. drar därav den slutsatsen att det starka TV-beroendet mera är uttryck för det tillbaka- dragna barnets personlighet som denna var redan innan det konfronterades med TV, med en tendens att dra sig undan händelser, saker, relationer i verkligheten. Stortittama visade också mindre initiativ än andra bam?

I materialet fanns 22 barn som både var TV-beroende och storkonsu- menter av biograffilm, som de såg 2—3 ggr i veckan. Bland dessa var de ovan beskrivna egenskaperna ännu starkare markerade.6

Kommentar:

Även om TV inte är den primära orsaken till ”stortittande” skulle det dock per definition inte ha kunnat utvecklas utan TV. Den intressantas- te frågan, vad det ensamma och tillbakadragna barnet vinner resp. för- lorar genom sitt omfattande TV-tittande, behandlas något i det följande (KE).

”Stortittarnas programval skilde sig från de andras genom att de i högre grad föredrog eskapistiska program — äventyrs- och mysterieprogram samt familjeserier. De två första typerna erbjuder dem på ett ställföreträdande sätt det angenäma i ett aktivt och farligt liv, medan familjeserierna un- derlättar identifieringen med en lycklig och förenad familj och tillhanda- håller en viss trygghet.”'

Kommentar:

Senare undersökningar har nästan genomgående bekräftat att ”stortitta- re” både sätter mera värde på och ser mer av program med våldsinnehåll än andra barn (KE).

”Dagböckerna (som ingick i försöket) visade att de TV-beroende barnens fritidssysselsättningar var mycket mer begränsade än för andra. Denna snävhet var troligen både orsak till och en effekt av det omfattande TV- tittandet som i en ond cirkel. Emotionell osäkerhet och otillräckliga re- surser i hemmet gör barnet TV-beroende. Härigenom drar hon/han ner på kontakterna med personer utanför hemmet och begränsar så ytterh- gare sina möjligheter till sociala kontakter. Med en flyktmöjlighet så nä- ra till hands som TV, kan andra kontaktkällor upplevas som att de är förenade med för mycket ansträngning och för små chanser till fram- gång; de framstår därför som underlägsna televisionens säkra och krav- lösa sällskap.”2

”TV-beroende/ ”stortittande” är sålunda uttryck för ett behov; det kan vara tillfälligt och reglera sig själv men det kan också bli varaktigt. Lös- ningen på problemet ligger inte främst i att begränsa själva tittandet utan i att angripa de bakomliggande orsakerna . . . Det verkar som om tittandet skulle kunna fungera som en barometer som visar i vilken utsträckning barnets liv i övrigt är tillfredsställande. Överdrivet tittande är ett symptom på otillfredsställande anpassning och/eller på otillfredsställande förhållan- den i miljön. ”3

”Vilka faktorer minskar intresset för och den tid som ägnas åt tittande?

Den enda, men mycket viktiga, bakgrundsfaktom var utan tvekan intel- ligensnivån; ju högre barnets intelligens, desto mindre tittade det . . . 2 .

TV-tittandet föreföll att bli en vana som barnet föll tillbaka på när Sld- 394- inget intressantare var tillgängligt. Följaktligen tenderade barnet med 3 Sid. 396.

' Sid. 29.

' Sid. 12. 2 Sid. 13.

många intressen, det aktiva barnet och den sportiga typen att titta mindre än andra barn.

För alla barn gällde att lek utomhus och sociala aktiviteter (särskilt för l3—l4—åringarna) utgjorde de starkaste rivalerna till TV. För ”genom- snittsbarnet” kommer TV-tittandet på andra plats efter de ovan nämnda aktiviteterna.

Hemmets socio-ekonomiska nivå visade sig ha föga betydelse för hur mycket barnen tittade. Endast bland de yngre barnen fanns en viss skill- nad. Medelklassbarn tenderade att titta något mindre än barn från ”ar- betarhem”, huvudsakligen på grund av tidigare sängtider.

Vad som visade sig mycket viktigare var föräldrarnas exempel, och, i mindre utsträckning, föräldrarnas regler för barnens tittande. I de hem där föräldrarna själva var selektiva medelkonsumenter av TV tenderade även barnen att titta ganska litet. Samtidigt som detta var det generella mön- stret, fann vi stora individuella variationer mellan medlemmarna av samma familj.'

”Tittar barnen på många program som är avsedda för vuxna?

Från och med lO-årsåldern tittade minst hälften av barnen på vuxen- programmen fram till kl. 21. Efter kl. 22 tittade fortfarande 1/3 av alla barn (13—14 år). På kvällen före skolfri dag tittade barnen till senare ti- der än så. (Englandl958.)

Att göra en bedömning av TV:s effekter på barn utan att ta hänsyn till kvällsprogrammen skulle därför vara grovt missledande.2

Kommentar:

Trots att man haft detta klart för sig sedan 1958, har en alltför stor del av diskussionen begränsat sig till barnprogrammens utformning och be- tydelse (K.E.).

Till bilden hör att de bland barnen populäraste ”TV-personlighetema” hörde hemma i vuxenprogrammen.

Barns TV-smak

Kommentar:

Ett utmärkande drag för den tidiga anglosachsiska diskussionen om barns TV-tittande var att den i hög grad fokuserades kring det suddiga begreppet ”smak”. Det förefaller som om detta hade varit mera neutralt och gångbart än att öppet redovisa att det man oroade sig över var pro- grammens värderingar. I Sverige kom diskussionen på liknande sätt att röra sig om kvalitetsprogram kontra ”skräp”. Härigenom slapp man att öppet angripa värderingarna i ”skräpprogrammen”, trots att det egent- ligen var dessa man ville åt. (KE).

”Vilka programtyper gillar barn mest? Tre fjärdedelar av de program som Himmelweits undersökningsbarn ( 9—1 4 år) uppgav som favoritprogram var program för vuxna, särskilt deckare och — i något mindre utsträckning — komedier, showprogram och famil-

De yngre barnen tyckte särskilt mycket om västern. Andra typer av pro- gram — som dock-, djur- och naturprogram och ”hur man gör”— program — var inte särskilt populära. Endast bland 8—10-åringarna kom barnpro- grammen med bland de fem populäraste programmen.

Vi fann att ålder och intelligens påverkade programvalet, medan hem— mets socio-ekonomiska nivå inte gjorde någon större skillnad. Ett barns uppskattning av ett visst program är en funktion av dessa kön, emotio- nella och intellektuella mognad samt dess i djupaste mening personliga (”idiosyncratic”) behov.

Ganska oväntat verkade flickorna lika intresserade som pojkarna av kri- minal- och deckarserier.”'

”Avspeglar barnens TV-smak deras smak i fråga om andra me- dier?”

På det hela taget fann vi att det förehöll sig så. Barnen gillade program av en viss typ, antingen de förekom på TV, i radio, på bio eller om de utgjorde innehållet i en bok . . . Barn har ett underliggande preferens- mönster och det är möjligt att förutsätta (inom vissa gränser) vad det gillar resp. ogillar på TV utifrån uppgifter om barnets ålder, intelligens och intresseinriktning inom andra media.”2

Kommentar:

Alla barn gillade inte samma program, men varje barn hade en viss dragning till sinsemellan likartade program. Samtidigt var dessa barn sinsemellan olika i sina preferenser (KE).

”Hur påverkas ”smaken”3av tillgången till en andra kanal?

Den totala mängden tittande ökade inte, men barnen tenderade nu att kon- centrera sig mera på sina favoritprogram genom att växla kanal. Därför såg de andra typer av program mindre ofta. Sålunda blev tittarsiffrorna bland barn högre för (vuxna) kriminal- och deckarserier, paneltävlingar, _ västern, teater- och showprogram, medan informativa och dokumentära , $"" '3_'4- program minskade i motsvarande grad (från 48 % till 13 %). Så snart det 2 Sid. 14. finns flera kanaler att välja på, är det först de program som har utbild- ningsvärde eller som är särskilt producerade för barn som kommer att ”sit-

ta emellan”.4 4 _ Samtidigt förhåller det sig så att barn kan uppskatta och bli roade av S'd' '5'

vuxenprogram som de inte helt förstår.5 5 Ref. från sid. 17.

3 Här närmast i betydel- sen intresseinriktning.

' Sid. 14.

2 Här närmast i betydel- sen intresseinriktning.

3 Sid. 14. 4 Sid. 13.

”Vidare är det viktigt att komma ihåg att barn inte är någon homogen grupp som vill ha samma sak — inte ens inom samma ålders- och begåv- ningsgrupper. Inte ens det mest populära programmet eller den mest po- pulära programtypen kom högt i topp för mer än 1/ 3 av barnen.”'

Kommentar: Det bör observeras att förf. med program med utbildningsvärde endast avser de program som officiellt betecknas så (”educational”) medan man bortser från och missar den information — på gott och på ont — som barnen faktiskt hämtar från andra program. En annan fråga som ovan- stående resultat väcker är hur det kommer sig att de program som be- tecknas som utbildande eller som är gjorda för barn är så oattraktiva för barn. Upplevs de inte som relevanta på grund av sitt innehåll eller är de mindre fängslande därför att de är sämre gjorda på grund av bristande resurser? (KE).

”Kan barns TV-smak2 utvecklas genom att barnen ser program som i det hela taget inte är populära hos barn? När program av typen ”Vetenskapligt magasin”, ”Djur-, växt- eller mi- neralriktet?”, ”Möt samväldet”, ”Från tropiska skogar”, ”Har du en ka- mera?” kommer i rutan måste de barn som bara har tillgång till en kanal antingen sluta titta eller se program som de inte väntar sig mycket av. Under dessa omständigheter valde en hel del barn att se sådana program och tyckte faktiskt om dem. Endast barn med bara en kanal får chansen att upptäcka sådana program — med två kanaler får de nästan aldrig det.

Ju mer barnet kan få sina favoritprogram genom att växla från kanal till kanal, desto mindre är sannolikheten för att hon/han kommer i kon- takt med program som, från utbildningssynpunkt, skulle visa sig mera värdefulla och som skulle erbjuda nya upplevelser och därigenom en bredare ”smak”.

Även andra faktorer än allmän smak och speciella preferenser avgör vad barnen kommer att se. En mycket viktig faktor är vilket program som ligger närmast före.

Ett populärt program kan dra upp tittarsiffrorna för det efterföljande programmet, även om detta i sig inte är så populärt.]

”Hur varierar mängden TV-tittande a) över tiden b) med införandet av en andra kanal?

Tittandet blir snabbt en vana — inom de tre första månaderna (efter att man fick TV i hemmet) utvecklade barnen en rutin som bestämdes av deras ålder, intelligens och personlighet och som därefter höll i sig gan- ska oberoende av hur länge man haft TV . . .

Inte ens attraktionerna i en andra kanal, som erbjöd många fler av barnens favoriter, ändrade dessa individuella mönster. En undersökning av barn som hade tillgång till båda kanalerna visade att deras genomsnittli- ga tittartider var ungefär desamma som för barn som bara hade tillgång till BBC .”

Kommentar:

Det bör observeras att det var fråga om två tidsmässigt parallella kana- ler och inte en utvidgning av den totala tid då något program var tiH- gängligt — som i den svenska undersökningen av hur dagblocket påver- kade tittandet (KE).

”Vad är det som gör att barn gillar TV som medium?

Intervjuerna med barnen tyder på att en del av TV:s popularitet som medium dels beror på dess lättillgänglighet (alltid till hands), dels på att TV alltid går att ta till när man inte har något att göra (”as a timefiller”).

TV ger en tillfredsställelse av att hänga med där det rör sig, av att få vara med bakom kulisserna och få veta om folk och världen.

På den emotionella sidan appellerar den till olika barn på olika sätt av olika skäl. Den erbjuder säkerhet och trygghet genom den välkända for- men och det välkända temat hos många av programmen, särskilt då fa- milje- och västernserierna. Den erbjuder ständigt omväxling, spänning av avkoppling. TV erbjuder en flykt från vardagens krav och byter ut dessa mot sorglöshet, glamor och romatik och ger barnen tillfälle att identifiera sig med olika romantiska hjältar.

TV attraherar också genom personligheterna i rutan som presenteras på ett mera intimt och vardagligt sätt än filmens stjärnor. Det såg ut som om barnen tyckte särskilt mycket om TV-personligheterna för deras värme och vänlighet. (Nästan alla TV-favoriterna hörde dock hemma i program som inte var avsedda för barn.)”'

Kommentar:

Många vuxna oroar sig främst för att TV tar för mycket av barnens tid från andra och värdefullare aktiviteter. Barnen själva talar mera om hur bra TV är att ha när man inte vet vad man skall ta sig till. Om barnen inte gör allt det nyttiga som vuxna skulle önska är orsakerna troligtvis att finna hos andra faktorer än TV-tittandet.

Här som i andra sammanhang bör observeras att rapporten endast be- handlar de skäl för TV-tittande som barnen dels är medvetna om, dels kan och vill verbalisera. Dessa skäl får inte skymma att de verkliga orsa- kerna till att barn gillar och ser på TV också kan vara andra och mer svårdefinierade (KE).

”TV,s inverkan på värderingar och attityder

Vilken livssyn och vilka värderingar erbjuds barnen genom vuxenprogrammen?

. vi försökte få fram dessa programs kumulativa (sammanlagda och pålagrade) effekter på barnens inställningar och värderingar.

TV—pjäsemas värld tenderar att vara förlagd till den högre medel- klassen i ett stadssamhälle. Människornas yrkesinsatser på denna so- ciala nivå framställs som värda mödan (aktningsvärda och intressanta), ' Sid. 15.

' Sid. 17. 2 Sid. 17—18. 3 Ref. fr. sid. 246—248.

medan kroppsarbete framställs som ointressant. TV-pjäsernas budskap är att självförtroende, beslutsamhet och fasthet är nödvändiga för att få framgång — vänlighet och osjälviskhet fungerar sämre, att livet är svårt, särskilt för kvinnor: att äktenskap ofta är olyckliga och föräldra-/barn— relationerna ofta spända. Händelserna utvecklar sig sällan tillfreds- ställande. Ändamålet helgar medlen, och dygd leder sällan till lycka. Våld är en oundviklig del av livet och bra människor använder sig ofta av våld. För den vuxna tittaren framträder en utsliten syn på livet, på många sätt lik den som presenteras på film och teater. För barnet kan TV ge glimtar av de vuxnas värld som hon/han annars skulle få mindre ofta och först vid en senare ålder.”'

Kommentar:

Denna bild går inte riktigt ihop med vad som ovan sagts om de sorglösa och glamorösa programmen. Den bristande överensstämmelsen beror troligen på att innehålls- och värderingsanalyserna ovan gäller TV-pjä- serna men inte programutbudet i övrigt, bl. a. inte ”comedies”, kriminal- och deckarserier (KE).

”I vilken utsträckning färgas barnets inställningar av vad det ser på TV? På en rad punkter fann vi skillnader mellan TV-tittande barn och de ej TV-tittande kontrollbarnen — skillnader som inte existerade innan TV infördes.

Vi fann en liten men genomgående inverkan av TV på hur barnen fö- reställde sig och tänkte om yrken, om värderingar som har med arbete att göra samt om framgång och sociala miljöer. I sina yrkesönskningar visade sig tittarbarnen mer ambitiösa än kontrollbarnen. Däremot hade TV föga betydelse för vilka jobb de trodde att de själva skulle få, i klar motsats till vad som gällde i fråga om deras önskedrömmar. I sina ar- betsvärderingar var de TV-tittande barnen mer ”medelklass-aktiga” och i sina bedömningar av vilka faktorer som ger social framgång, betonade de oftare betydelsen av självförtroende . . .

Flickorna (13—14 år) i den grupp som hade TV var mer oroade än kontroll-flickoma inför att växa upp och gifta sig — möjligen som en reaktion på de vuxenlivets svårigheter som TV gjorde dem medvetna om vid en ålder då de har stort behov av trygghet.

Förmodligen som ett resultat av BBCs program om ”främmande” (och särskilt europeiska) länder, uttalade TV-barnen färre värderings- betonade omdömen om utlänningar. I de fall där stereotypa omdömen förekom, tenderade de att avspegla de fördomar som förekom i TV. Förf. undrar dock om man inte skulle ha fått andra resultat om under- sökningen inte bara omfattat BBC-tittare utan också dem som ser på ITV, där utlänningar oftare skildras som skurkar.”2

Förf. fann inte att TV påverkade barnens uppfattning om hur de skul- le vilja vara som vuxna, däremot om vad de skulle vilja äga. TV-tittarna blev mer materiellt inriktade än kontrollbarnen.3

”Under vilka omständigheter tar barnen dessa intryck av TV? TV föreföll inte att utöva något inflytande i de fall där barnet kunde vända sig till sin närmaste omgivning för information, till föräldrar och kompisar.

De som tog mest intryck var de minst begåvade 3—4-åringarna. Där- emot absorberades inte budskapet av de barn som var tillräckligt intelli- genta för att vara välinformerade eller kritiska till vad de såg . . .”'

Särskilda effekter på flickor

”Flickor, särskilt i I3—14-årsgruppen, var mer mottagliga för TV-inflytan- de på attityder och värderingar trots att de inte ägnade mera tid åt att titta. Detta kan bero på att flickorna är mer intresserade av teaterpjäser och serier som behandlar människors relationsproblem. Vidare därför att TV har en tendens att förstärka flickors känsla av osäkerhet genom att misslyckas med att förse dem med stödjande modeller och förebilder som ger styrka. De sympatiska kvinnliga rollfigurerna i TV-pjäser tende- rar att vara olyckliga, att ha problem och domineras av händelser som de själva inte kan göra något åt.

Med tanke på att hälften av publiken består av flickor är det förvånande att se hur få barnprogram som tar hänsyn till detta. Deras tema och in- nehåll tenderar att förse pojkarna med adekvata hjältar men inte flickorna med adekvata hjältinnor,”2

”Värderingarna i TV ger mer kumulativa effekter

. Ju oftare och ju mer konsekvent de uppträder Ju mer stereotypa de presenterade åsikterna är Ju mer de är klädda i dramatisk form ( ”fiction ”) Ju större tittarnas intresse är för den förmedlade informationen J u mindre fullständiga de egna kunskaperna är och ju mindre kunskap- tillskott som kommer från andra källor

6. Ja mer positiva mottagarna är till mediet som sådant.”3

MPS-".N—

Förf. påminner dock om att den vanliga masskommunikationsforsk- ningens regler inte är direkt tillämpliga när det gäller TV:s generella på- verkan. Den vanliga forskningen har nämligen i allmänhet studerat ef- fekterna av kampanjer som fört ut medvetna budskap, medan TV hu- vudsakligen för ut omedvetna budskap eller budskap som tas emot på det omedvetna planet.

Trots dessa skillnader menar förf. att följande mekanismer som är välkända från masskommunikationsforskningen också är verksamma när det gäller TV-påverkan, nämligen

]. Selektiv mottagning: man lägger märke till, plockar ut och kommer ihåg de komponenter i ett program som är på linje med ens egen grundinställning och intresseinriktning

2. Källans tillförlitlighet: hur man uppfattar denna har betydelse för hur man tar emot ”budskapet”

' Sid. 32—33.

2 Sid. 3243. 3 Sid. 261.

' Ref. fr. Sid. 229—232. 2 Ref. fr. sid. 204.

3. Bumerangeffekten: viss information kan verka avskräckande oavsett avsikten med programmet

4. Den sovande effekten: mottagaren drar efter hand större växlar på den mottagna informationen än vad som egentligen låg i denna. Här- vid gäller att preciserad information ger minskade effekter alltefter- som tiden går medan kraften hos generaliSeringar ökar med tiden.”1

Kommentar:

Förf. förefaller något ensidigt informationsorienterade samtidigt som de missar andra aspekter av kommunikationen, både mellan TV och barnet och mellan barnet och dess omgivning. Den troligaste anledningen till att de barn, som efter programmen talade om dessa med föräldrar och kamrater inte påverkades av budskapet, förefaller t. ex. inte endast att vara den motinformation de fick utan själva det förhållandet att barnet både hade behov av och fick tillfälle att bearbeta vad det sett.

Förf. framhåller att barn med en mental ålder kring 12 år verkar särskilt mottagliga för programmens normer och värderingar, därför att dessa då börjar få särskild relevans för de unga. Man bortser ofta från detta, därför att barnen i ungefär samma ålder börjar kunna skilja fiction från verklig- het, varmed många anser att de är ”på säkra sidan” i fråga om påverkan.

Jag har eljest med avsikt uteslutit en del av det som Himmelweit m. fl. skrivit om påverkan därför att det förefaller som om författarna i ovan- ligt hög grad förväxlat reell och potentiell påverkan med i vilken ut- sträckning denna kom till uttryck i mätbara former. I sina mätningar tar de mest hänsyn till sådana verbala uttryck som man endast kan vänta från äldre barn (KE).

Ångest- och skrämselreaktioner

Vad är det i TV som skrämmer barnen?

A. Ju yngre barnen är, desto svårare är det att förutsäga vad som kan komma att verka skrämmande. Vad man vet är att de reagerar starka- re än äldre barn, bl. a. av följande skäl

1. De reagerar på själva situationen utan hänsyn till sammanhanget som inte har någon mildrande effekt

2. De kan inte skilja på verklighet och fiction

3. De kan reagera starkt på fientlighet och aggression därför att de har akuta problem med sin egen aggressivitet.

Barn skiljer sig överhuvudtaget från vuxna i fråga om sina reaktioner på aggression i media. Vuxna har en tendens att reagera beroende på den skada som uppstår eller hur intensiva uttryck aggressionen tar sig. Bar- nen däremot reagerar mera beroende på hur de identifierar sig med — ”går in i” situationen.2

”F lickor blir lättare oroade och rädda än pojkar. Denna skillnad gäll- de även för film, radio och böcker. Därför att det äldre barnet är mer in- tresserat av problem som har att göra med personliga relationer och ka- pabelt att förstå många olika situationer, kan det bli stört lika lätt som det yngre barnet om än av helt andra situationer. Detta är viktigt att hålla i minnet, särskilt som de äldre barnen är mindre benägna än de yngre att öppet erkänna att de blir oroade eller rädda.”l

”Västern tenderade att skrämma ”bara” de yngsta, och troligen kan majoriteten barn ha glädje av (gilla) dem utan att bli rädda när de kom- mer upp i 7-årsåldern.

Å andra sidan nämndes ofta deckare, mord- och kriminalrysare som skrämmande av såväl l3—l4—åringar som 10—11-åringar. I motsats till i västern är våldet i dessa program realistiskt och inte stiliserat och ingår mera sällan som en del av en stereotyp handling som följer nästan rituel- la mönster. 2

Många barn blev skrämda av händelser i skräckprogram och rymdfik- tion men även av sådana dramatiseringar som av Jane Eyre.

Å andra sidan nämndes sällan nyhetsprogrammens verkliga våldsce- ner som skrämmande. Fiction gjorde djupare intryck än verkligheten.”3 (Kan också bero på att barnen sällan såg nyhetsprogram. K. E.).

”Inte bara visuella utan också ljudintryck kan vara skrämmande. Ljud- effekter nämndes ofta som skrämmande, och ett försök visade att lika

många barn blivit skrämda av en mordhistoria på radio som av samma historia på TV."4

”När barnen vant sig vid en viss serie, reagerar de mindre på skräm- mande inslag i de enskilda programmen i serien. Detta betyder inte att de på motsvarande sätt blir tillvanda mot alla skrämmande effekter i mediet. I stället visade undersökningen att barn som sett på TV i flera år blev lika lätt skrämda som de som nyligen skaffat TV.”5

”Som helhet framstod TVi undersökningen som mycket lik bio och ra- dio, både i fråga om den mängd av rädsla som uppväcktes och de typer av program som barnen upplevde som skrämmande.”

”Om vi går mera in på specifikationer erhålls följande beskrivning av vad det är som leder till rädsla och känslomässiga störningar:

l. Barns rädsla är ofta mycket personligt motiverad och färgad (”idi- osyncratic”) och därför inte bara beroende av vad som visas i rutan utan vilka känslor detta uppväcker i en viss situation

2. Barn reagerar starkt inte bara på fysiska aggressionsuttryck utan ock— så på verbal aggression . De berörs också mycket illa av när människor i rutan är olyckliga

4. Barn blir rädda för det som är kusligt på ett övernaturligt sätt, (”un- c.anny”)

5. Våldsamma program ger mindre störningar än våldsamheterna själva kunde ge anledning vänta a) när det är fråga om stiliseringar av typ vilda västern L»)

1 Sid. 32.

2 Jämför Belsons resul- tat från 1979 sid.

3 Sid. 18—19. 4 Sid. 201. 5 Sid. 39.

1 Sid. 19. 2 Jämför Belson sid. 3 Sid. 19. 4 Sid. 20.

b) när det ingår i en serie så att barnet känner igen uppläggningen c) om slutet följer accepterade mönster (1) om det finns en eller flera återkommande hjältefigurer

e) om det skrämmande inträffar i en främmande miljö som ger in- tryck av att det inte kan hända barnen själva (denna främmande miljö får dock inte vara kuslig och övernaturlig)

f) om rollerna är svarta och vita snarare än grå så det inte behöver bli

någon ambivalens om vem man skall ”hålla på”

g) om barnet känner sig säkert på att det är fråga om fantasi och inte

verklighet

h) om det farliga hotfulla inte drabbar någon som barnet lätt identi—

”]

fierar sig med (t. ex. hunden Lassie och rådjuret Bambi).

”Vilken typ av aggression har visat sig mest störande?

Skjutvapen och allt som har med skjutvapen att göra visade sig minst störande, medan dolkar och andra skarpa instrument var mest störande, med svärd någonstans mittemellan. Knytnävsslagsmål och slagsmål på marken var bara störande när de förekom i sportprogram, dvs. i verkliga livet.2

Vi fann att små barn var oberörda av en scen där en iller slukade en råtta; men de blev mycket störda när en fara hotade sådana djur som hun- darna Lassie och Rin-Tin-Tin som de var fästade vid och som hade viktiga roller.

Verbal aggression, åthutningar och förlöjliganden skapade ibland mera obehag än fysisk aggression, särskilt när sådana verbala aggressionsuttryck förekom i verkliga situationer, i paneltävlingar eller sportprogram. De blev störda av situationer, där de kunde identifiera sig med någon - en vik- tigare faktor än den rena mängden eller styrkan av det fysiska våla som vi- sas. Barn gillar att bli lagom rädda och spänningen för den lättnad som följer efteråt. Men det är en smal marginal mellan trevlig spänring och olidlig rädsla. Barnen gjorde själva en klar distinktion mellan spännande och skrämmande program.”3

”Effekterna av västern, kriminal- och deckarserier

Gör dessa program barnen aggressiva?

Vi fann inte att barnen i tittargruppen var mer aggressiva än barnen i kontrollgruppen (som inte hade TV).

Dessa program skapar inte aggressivt, missanpassat eller brottsligt be— teende, men kan påverka formerna för hur detta yttrar sig. Även om de inte påverkar ett stabilt barn, kan de ge upphov till olyckliga reiktioner hos de 5—10 % av alla barn som är störda eller emotionellt labila — en grupp som alla ansvariga i media bör räkna med.

Vi fann heller inget stöd för uppfattningen att de berörda program— men skulle vara hälsosamma; de uppväckte aggressivitet lika ofta som denna upplöstes.”4

Beträffande uppfattningen att aggressiva fantasier (upplevda via TV) skulle lätta på barnens aggressionstryck menar förf. för det första att fö- rekomsten av en sådan mekanism aldrig blivit bevisad. Däremot finns det resultat som tyder på att barn är aggressiva även efter våldsprogram och att de dessutom i högre grad lär sig aggressiva handlingsmönster från dessa program.

För det andra finns det en mängd barn utan uppdämda aggressioner som ser programmen.l

Förf. bemöter även påståendet att våldsprogrammen skulle vara nytti- ga därför att deras officiella sensmoral är att brott inte lönar sig. För det första har programmen bara ett negativt budskap — att inte bryta mot la— gen — utan att behandla de positiva aspekterna — t. ex. om lagarnas be- tydelse i samhället och för människorna.

För det andra har de berörda programmen ofta ett inbyggt budskap som går ut på att våldshandlingar är effektiva och rättfärdiga om de utövas av samhällets representanter. 2

”Televisionens värderingar kan överföras, om de ofta presenteras i en dramatisk form (”fiction”) och om de har beröringspunkter med före- ställningar och värden som emotioneut angår barnet. Utifrån detta re- sultat kan man räkna med att de konstanta yttringarna av aggression från både ”boven” och ”lagens hand” i kriminal- och deckarserier också gör in- tryck på de barn som ser och begriper vad som visas (”sensitized to such clues”). 3

”TV-effekter på den allmänna kunskapsnivån och på skolprestationerna

Ökar TV barnens allmänna kunskaper?

På det hela taget var vinsten mycket liten. En nettovinst fann vi endast för de yngre och mer obegåvade barnen.

Barn kan givetvis lära sig av TV, men tittandet tar tid — en tid som utan TV skulle ha ägnats åt böcker eller andra informationskällor. Där- för blir TV-tittande förknippat med både vinster och förluster.

För de yngre och mindre begåvade barnen (som inte kunde läsa så mycket) motsvarade kunskapsvinsterna vad ett normalt barn lär sig un- der 4—5 månader (i lO—l l-årsåldern). För dessa barn erbjöd TV infor- mation i den form och takt som passade dem bäst — som fiktion och framför allt i en visuell form.

De äldre och mer begåvade barnen vann ingenting på att titta på TV. På denna nivå visade sig TV-tittarna ha något sämre allmänna kunska- per än kontrollbamen (utan TV). Tittandet erbjöd dem mycket litet som var nytt men tog tid från andra kunskapskällor som böcker och radio.

Barnen korn bra ihåg vad de sett i naturprogrammen men förde över mycket litet av detta till sin egen ”privata” kunskapsfond eller till mot- svarande ämnen i skolan. Allmänna frågor (politik och aktualiteter) lär- _ de man sig nästan ingenting om, därför att barnen saknade intresse för 2 Ref— Sld- 20- sådana frågor. Lika litet lärde de om kulturella frågor. 3 Sid. 18.

1 Sid. 212—2l4, referat.

' Sid. 21—22. 2 Sid. 20—21. 3 Sid. 25.

Paradoxalt nog visar våra resultat att de största vinsterna i fråga om allmänna kunskaper härrörde från icke-informativa vuxenprogram. Dessa program innehöll användbar information som barnen lade på minnet på grund av att den ingick som delar i handlingen och miljön.”,

Kommentar:

Så här 22 år senare är det intressant att konstatera att detta nu välkända förhållande upplevdes som paradoxalt 1958 i en undersökning som för— modligen var den första att få fram detta resultat (KE).

”Gör TV barnen rastlösa, leder TV till dålig koncentration i skolan och minskat intresse för skolan?

Våra resultat visar att svaret är nej. Vi fann inga skillnader mellan barnen med och utan TV varken i fråga om deras egen trötthetskänsla på morgo- nen eller i lärarnas bedömning av de enskilda barnens koncentration i skol- arbetet.

Trots detta uppgav hälften av lärarna (till barn i de områden där TV hade införts) — när de tillfrågades härom — att en av de tre viktigaste ef- fekterna av TV var barnens morgontrötthet och bristande koncentra- tionsförmåga. Häri avspeglades deras generella attityd till TV. Våra eg- na resultat var nog riktigare eftersom de härrörde från jämförelser mel- lan TV-tittande barn och barn utan TV och som visade att även de sena- re var trötta och okbncentrerade.”2

Kommentar:

Det sista stycket ovan har tagits med därför att det så tydligt sisar hur stor del av TV-debatten som styrts av förutfattade meningar bl. a. hos yrkeskategorier som genom sin kontakt med barn har betraktats som tillförlitliga källor (KE).

Föräldrarna och TV-tittandet

"Många föräldrar är så positiva till TV att de intar en försvarsattityd. Skä- len härtill är flera. För det första bidrar TVi viss mån till att hålla ett öga på barnen. För det andra har de ett särskilt behov av att försvara TV om de själva är "stortittare”. I det läget erkänner de inget behov av att begränsa eller "hålla koll” på mängden av och innehållet i barnens TV—konsumtion. Dessutom blir en sådan begränsning svår att genomföra om föräldrarna själva är oselektiva storkonsumenter av mediet. ”3

”Kan TV bredda och stimulera barnens intressen?

Det verkar som om TV mera stimulerar intressen än aktiviteter - troligen till stor del beroende på TV-underhållningens karaktär. En snabb följd av program som ger lite tid för eftertanke och kommunikation stimule-

rar bara barn som redan i förväg är intresserade av ett visst ämne. An- ledningen till att serier som bygger på böcker är effektiva kan vara att varje avsnitt slutar vid en spännande punkt och därför håller intresset vid liv även efter själva programmet.”l

”TV:s inverkan på nattsömnen

. . . Tvärtemot en populär uppfattning förekom verkligt sena läggtider li- ka mycket i kontrollgruppen (utan TV) som bland tittar-hamen. De speglar inte så mycket TV:s lockande dragningskraft som den allmänna atmosfären i hemmet, varav överdrivet TV-tittande bara utgör en kom- ponent. Resultaten visade att en slapp attityd till barnens läggtider var något karakteristiskt för de hem som var de första att skaffa TV.”2

Kommentar:

I mer eller mindre känsloladdade diskussioner om TV-påverkan är det ett vanligt grepp att söka övertyga publiken om denna påverkan genom att beskriva innehållet i de program, vilkas budskap man är emot. Även om detta är en effektiv metod, är den inte intellektuellt hederlig. Det går nämligen inte att av ett programs innehåll direkt sluta sig till dess effek- ter. Påverkningsprocesserna är mer komplicerade än så. Om detta skrev Himmelweit följande (KE).

”A ll kommunikationsforskning — t. ex. Hovland, Peterson, Thursto- ne och Franck — visar att man från innehållsanalyser av TV-program inte kan sluta sig till hur de uppfattas av barn och vad dessa tillgodo- gör sig. Forskningen har visat att sådana slutsatser slår slint även för vuxna och att detta ännu mer måste vara fallet i fråga om program som görs av vuxna och ses av barn i olika åldrar. Varje analys av TV-påverkan måste därför bygga både på innehålls- och effekt- analyser av programmen.

Forskare som egentligen studerade andra sidor av barnens liv än TV tycks faktiskt ha kommit närmast ifråga om TV:s effekter. ”

Kommentar:

Här studerades nämligen TV som en invävd del av det sociala samman- hang som är avgörande för barnet. TV's roll får då rimligare proportio- ner och bättre definierade funktioner än när TV skiljs ut ur sitt samman- hang. Denna betoning av det sociala sammanhangets betydelse fick dock inte förf. att vältra över hela ansvaret för TV på föräldrarna. I stäl- let skrev de redan 1958 något som fortfarande är giltigt (KE).

”Eftersom föräldrarna i praktiken inte har möjlighet att hindra bar- nen från att se starkt våldspräglade program, bör ansvaret läggas på televisionens programsättare på samma sätt som biograffilm gran- 2 Sid- 28- skas innan den visas för barn. ”3 3 Sid. 178.

* Sid. 27.

Avsnitt 3 Om påverkan av TV-våld

Kapitel 27 Inledning till avsnittet om påverkan av våldsprogram

Inledning till avsnittet om påverkan av våldsprogram

Är det mera våld i samhället i dag än förr?

Vad har verklighetens våld att göra med vår syn på våldet i TV?

Man brukar säga att vi berörs mera av en bilolycka i vår egen stad än av en jordbävning i Kina som kräver tusentals liv. Vi har något av samma distans till människors lidande i gångna tider. Det har förvandlats till historia medan vi upprörs av dagens olyckor och våld.

Mänskligt sett är dessa förhållningssätt naturliga och hälsosamma försvar mot övermäktiga bördor. Men samma attityd kan leda vilse när vi börjar att kvantitativt jämföra dagens våld och elände med hur det var förr.

Samma människor som kallar dagens bilism och TV-program för strukturellt våld idylliserar gärna gamla tider när de flesta barn dog som små, när männen var värkbrutna vid 40 och när statarhustrurna måste gå till mjölkningen samma dag de födde barn. — Arbetsgivare, poliser och lärare hade rätt att misshandla och utnyttjade rätten. Undernäring var legio. Knivslagsmål var inte ovanliga och många ”fester” slutade med misshandel och dråp. Många biografier vittnar om obarmhärigt kamratförtryck långt innan ordet mobbing kom i spalterna. De socialt och fysiskt starka tog ofta till våld. Det fanns krig, tortyr, slaveri och koncentrationsläger. Men ingen talade om våldet i samhället. Det börja- de när de svagare började demonstrera och slå tillbaka, när skolbarnen började kalla lärarna för gubb-djävel och när någon president råkade bli skjuten även om det sägs att det var CIA som sköt.

Om vi ser till allt slags våld och innefattar det som utövas av alla slags : makthavare, är det mycket tveksamt om dagens våld kvantitativt eller ' kvalitativt överstiger vad som förekom under l920—30—40—talen eller un- j der tidigare århundraden.

Dagens våld har två viktiga kännetecken. Det äger rum nu och det an- går oss. En del av detta våld vänder sig mot det etablerade och upplevs som ett hot mot samhällsordningen. Därför påstår många att våldet ökar.

Våldets omfattning kan inte mätas med statistik. Antalet våldsbrott beror helt på vad som anmäls och registreras, på hur många poliser det

finns och vad och vem de riktar in sitt arbete på. På samma sätt kan press och TV påverka vår uppfattning om våldet genom det utrymme man ger det och vad man definierar som våld.

Ett blixtexempel. Det klagas över att en välklädd person med handvä- ska inte kan gå helt säker i Stockholm på kvällen. Hur var det på 1700—1800 och i början av 1900-talet? Vågade högreståndsdamer med pälsbrämade caper och pärlstickade väskor gå ensamma genom Stock- holm en mörk kväll på den tiden?

Personligen tror jag inte att vi har mera våld i dag än förr. Men vi upprörs mera över det (kanske därför att vi finner det mindre självklart än förr) och vi använder föreställningen om det ökade våldet för att komma åt företeelser som vi tycker illa om, t. ex. våldet i TV.

Som alltid är det naturligt och populärt men ineffektivt med synda- bockar. Våldet i samhället är utan tvekan ett problem — även om det inte har ökat. Om man verkligen vill komma åt orsakerna vore det fatalt om man fastnade för en bekväm syndabock och underlät mera djupgående analyser och åtgärder.

Detta är anledningen till att jag fört ovanstående resonemang. Intres- set för TV's betydelse för verklighetens våld får inte skymma andra och mer djupgående faktorer bakom våldet.

Därmed är inte sagt att TV-våldet är ointressant eller oskyldigt. All- deles oavsett vad det betyder som normgivare och mönsterbildare för si- tuationer där våldsbeteende kan bli aktuellt, är det en stor etisk och mo- ralisk fråga i hur stor utsträckning ett samhälleligt företag skall under- hålla oss med program som sprider andra värderingar än de som sam- hällets andra organ värnar om i andra sammanhang.

Spridningen av olika värderingar genom TV är en central samhällsfrå- ga som inte är bunden till i vilken utsträckning man kan observera vissa mätbara effekter exempelvis i form av gaturån eller mobbing. Detta är en falsk koppling som snarare bidrar att minska intresset för TV:s totala programinnehåll. En stor del av TV-forskningen har fört bort intresset från den moraliskt mest intressanta frågan genom att fokuseras på kon- kreta yttringar av våld.

Begreppet aggression och aggressivitet

Debatten om mediapåverkan är och har varit en het och emotionell de- batt. En av anledningarna kan vara att mycket av forskningen kring hit- hörande frågor har sin rot i aggressionsforskningen. Denna har i sin tur varit fylld av laddade motsättningar mellan dem som betraktar aggressi- viteten som en grundinstinkt av samma dignitet som hunger och fort- plantning, medan andra betraktar den som ett inlärt beteende, inte bara i fråga om formerna utan över huvud taget.

I detta kraftfält diskuterades och testades frustrationens betydelse för aggressiviteten, och katharsis infördes som en beteckning för minsk- ningar i aggressionsnivån, små, stora, tillfälliga och långvariga minsk- ningar utan åtskillnad.

' Kommentar: Detta in- tryck kan bero på vilka frågor man ställt och fått svar på. Om man sö- ker ef ter subtila styrme- kanismer, kan man en- dast finna dessa genom att tillämpa subtila un- dersökningsmetoder, vil- ket man knappast kan kalla frågor om favorit- program och liknande. (KB.)

I samband med laboratoriestudier av hur aggressivitet som åstad- kommits genom artificiella besvikelser (frustrationer) kunde minskas med olika metoder (och därmed bättre definiera teoretiskt) användes bl. a. visning av film.

I nästa steg började de som mest var intresserade av filmens effekter att bedöma dessa utifrån resultat som härrörde från experiment som skulle belysa teoretiska aggressions- och frustrationsproblem. I samband härmed fördes motsättningarna från denna forskningssektor vidare till mediaforskningen. Bäst illustrerades detta i den experimentella och ver- bala polemiken mellan aggressionsforskarna Berkowitz, Bandura och Feshbach.

Detta har varit mycket olyckligt för mediaforskningen. Dels har den— na smittats ned av den hetsiga tonen. Dels har det mera kommit att röra sig om aggressivitet som känsla än som beteende mellan människor i samhället. Som en följd av det senare har alltför stort utrymme givits åt laboratorieförsök. Oavsett resultaten måste man ställa sig tveksam till dessa försöks relevans för verkliga-livet-situationer. Hopblandningen av aggressivitet som känsla och som beteende har givit upphov till en obe- rättigad kritik mot dem som oroar sig för de samhälleliga effekterna av mediavåldet, nämligen att dessa skulle vara puritanska och aggressions- hämmade människor som är rädda för och söker undertrycka all aggres- sivitet i alla former, däribland även motstånd mot politiskt förtryck.

Trots, eller tack vare, vagheten hos aggressivitetsbegreppet, är det vanligt att undersökningsrapporter och artiklar behandlar TV och agg- ressivitet utan att definera vad man i det aktuella sammanhanget menar med aggressivitet. Detta har bidragit till en betydande förvirring i debat- ten.

Mot denna bakgrund hade jag från början för avsikt att behandla agg- ressionsbegreppet och visa på olika definitioner och användningssätt i forskningssammanhang. Surgeon General rapporten (SGR) har fått mig på andra tankar och befriar mig från en uppgift som jag saknar de rätta förutsättningarna för. I SGR för man ingen generell diskussion om agg— ressiviteten och olika aspekter på denna — sannolikt därför att detta inte låter sig göra både enkelt och kortfattat. I stället har man begränsat sig till de operationella definitioner som är aktuella inom de undersökning- ar som ingår i SGR. Med operationella definitioner menas då att man lägger in just den innebörd i aggressivitet som svarar mot det man mäter med de frågor eller andra ”instrument” som en undersökning använder sig av — varken mer eller mindre. Definitionerna växlar då från den ena undersökningen till den andra. Denna öppna brist på överensstämmelse är dock hälsosammare än en skenbar överensstämmelse som har sin grund i brist på definitioner och falska generaliseringar. Chaffee resone- rar konkret kring dessa svårigheter och bristande överensstämmelse i de- finitionerna i avsnittet ”Möjliga slutsatser om kausala samband” sid. 481.

Med SGR som föredöme har även jag avstått från en generell behand- ling av begreppet aggressivitet.

Surgeon General-kommittén om våldsproblematiken

Med tanke på de läsare, som ev. endast intresserar sig för våldsproble- matiken, har jag här fört in samma partier från SG-kommitténs slutrap- port som redan citerats i kap. 1.

1972 sammanfattade Surgeon General-rapporten (SGR) forskningens dåvarande ståndpunkt på följande sätt:

”Det förefaller inte meningsfullt att fortsätta att göra undersök- ningar som huvudsakligen går ut på att testa den breda generalise- ringen att de flesta eller alla barn reagerar på ett enhetligt sätt på TV-våld.”

”För det första tyder resultaten på att de mekanismer som gör att TV-tittande leder till aggressiva handlingar troligtvis endast är tillämpliga för vissa barn som är disponerade härför.

För det andra tyder både fält- och laboratorieundersökningar på att det sätt varpå barnen reagerar på våldsfilm påverkas av det sammanhang i vilket detta sker.

Sålunda sammanfaller resultaten från dessa båda undersök— ningstyper i tre avseenden, nämligen:

1. de tyder — om än preliminärt och trevande — på att det finns ett orsakssammanhang mellan att se våld på TV och aggressiva handlingar.

2. de tyder på att sådana orsakssammanhang endast gäller vissa barn (som är disponerade för aggressivitet),

3. de tyder på att sambanden endast fungerar under vissa yttre omständigheter.”

Surgeon General's egna mer resoluta slutsatser av rapporten i samband med ett s. k. senatsförhör:

”Medan kommitténs rapport är försiktigt formulerad och använ- der ett kvalificerat språkbruk som är avpassat för beteendeforska- re, står det klart för mig att orsakssambandet mellan TV-våld och antisocialt beteende är tillräckligt för att föranleda lämpliga och omedelbara motåtgärder. Forskningsresultat om sådana sociala företeelser som TV-våldets relationer till aggressivt beteende kom- mer aldrig att bli så klara att alla forskare skulle instämma med ett generellt påstående om orsakssamband.

Med det finns en punkt där resultaten räcker för att motivera att man går till handling. Den punkten har vi nått nu. (”That time has come.”)

Flera av de forskare som bidragit till rapporten har givit ännu mycket starkare uttryck för uppfattningen att föreliggande resultat klart visar på negativa effekter av våld i TV. Dessa kommer att refereras i sitt sam- manhang.

1 av M. S. Rabinovitch, M. S. Mc Lean, J . W. Markham, A. D. Tal- bott. 1972.

Som synes finns fortfarande stora möjligheter för var och en att finna uttalanden som stöder den egna uppfattningen, var denna än placerar sig på skalan mellan öppet motstånd mot att något alls skulle vara klar- lagt av TV-våldets effekter och en engagerad tro på TV—våldets skadliga verkningar.

Definition av ”underhållningsvåld”

Vid diskussioner med företrädare för TV-bolaget om ”underhållnings- våldet” i programmen har man hitintills intagit följande ofruktbara och defensiva hållning. Man menar att endast program som till större delen består av våld och där våldet ingår för sin egen skull — i ”rent underhål- lande” syfte kan kallas för underhållningsvåld. Då man enligt Sveriges Radios mening inte sänder sådana program, har företaget ingenting med ”underhållningsvåldet” att göra och inget behov att diskutera dess roll och betydelse med utomstående. Detta är dålig advokatyr.

Andra gånger sätter TV-bolagets representanter likhetstecken mellan underhållningsvåld och västern —'och deckarprogram. Det bagatelliseras då med hänvisning till att andelen sådana program minskat de senaste åren och därför att inköparna varit restriktiva i förhållande till det ut- bud de har att välja från. Kanske har den kritiska allmänheten för- summat att uttrycka en rättvis uppskattning av dessa omständigheter. Tyvärr minskar de inte de negativa effekterna av allt det våld som ändå kommer in i rutan. Särskilt som underhållningsvåld också ingår i många långfilmer om i viss mening seriösa serier som Claudius och Rötter.

De flesta personer som är intresserade av att främja bra TV-program och att få bort eller minska utbudet av program som sannolikt ger oön- skade effekter, däribland ”underhållningsvåldet”, har och har alltid haft en annan definition. Med ”underhållningsvåld” avses allt våld som ingår i program vars enda syfte är underhållning, nöje, tidsfördriv och som in- te har något allvarligt menat budskap som enbart kan förmedlas med hjälp av de berörda våldsscenerna. När mycket våld förekommer i seri— ösa budskaps-/informationsprogram, kan även då ifrågasättas om det ibland inte är mer våld än nöden kräver men det är inte fråga om under- hållningsvåld. Snarare ett slags våldspomografi, där mängden av våld kan och bör ifrågasättas även om man sympatiserar med syftet.

Från ”Childrenk Violence Perception as a Function of Television Vi- olence”' i SG 5 sid 205 har jag hämtat följande flödesdiagram över den process som leder till aggressivt beteende. (Jämför Edgars skiss i kapitel 16 sid. 217.)

male preschool Take a who is of teen age and whose background or upbringing has female adult lower-class lacilitates been which _ exposure to or experience with violence middle-class minimizes

Insult high Frustrate that person and expose him to violence or aggression by Don't frustrate low

like justified rewarded someone himself which is and Then place the

unlike unjusrified punished

similar person in a situation which is to the media setting and in which dissimilar uninhibiting low norms are functioning. As a result, the individual will perceive inhibiting high high violence and will exhibit : aggressiva behavior low

Figure Maximizlng conditions for aggressive behavior

' "'"—iw 'WWWWWWW t' . . "" - ,-' ". ' ' " " ' '. .'.""".'. ' -- ':. , ,i ? .'.'.; , ,hä:t_-_, lf, ':',-._.," i, :"lnl-fll, .,I_ ', ""::,” . : .t. ., ',..-, -' 'N'J'I;"_=,. ,. "t vi.-'.'- .'l'y' ';- _. ", |"-.;",f',,1,,'.'.l-. -'.'-";.'.'=.'-'".'

>:-..,..L_ |], '.-' .. .. _ , ,,. I.: "'...,",,._. |'.-' i",-t." .. ." ' l' ' .l . ...- " .. .'.; - . -! ,|- -- _ nu , "! a,...”- t' "f ,!'"!f'å' "" ' 'till-'.T'tftl ' ' ,'t .. | . ' . , '- ' ,. "Ij- ”|| "| | ,_ | ,fl';1"”'”'!"."' ',._:_' .. ".' , l.. äl:""'" |. I lll _; "'|'. '”r .lll _ .l

'i' .'. ,,,-..',t'tll- ._:". ',,t E,, ., ' '. -..... ' | .. . 1 F.- '"." "" ' -' ' '.!: "" "'". Elma-. .-_ , .. . H " . ' " » 1.,_---'-L"" ,,i”?,','-'.,' . art.,- _ " . | " H ' ' Ju "."'"""I I ' "|| || "I" |'. , ,._ ',,' "|'.. ',|,' "' '..'.' ,-,', ' ,, '..' ._*_,'. " ' m "'är :l'l:|| ||, -, ,,. ' ,. "_'"',"1"j,',""F".r."'=-"”JJ'%'"cliff—' 'E få, ||l,," flac, ,,,-,"4' L- _=_ ,, , . . . r,, ,ul. n,, .' .,, ,,,, | |" | |. |._ ""'.", j', ,.'-'. ,','.|| =; t' .- "" »»"-Ä'- 'J' ".."-'"'l"t.'i|-".CF',.",,1",' .I'.',,'1. .- "'.'"."i- "P. "' F IIH "' "" H ""| 0 ' """"| n'" " " ' _jl " ' ,,,, ., t_ ,, .' ,, ..",,_","i ,-,t'..l l..," ”h,”, . ,!'"V'n "".'| _,"'_,'..-' , . "Il." "qi-., . - ",, - l.,l ' _.. ' "..'-.,, in..-|.' ,'- ,I | | ,, . || '_;| . -.' '| ', lt” . '. " , ., r ,, ' ' ':' H.- lr|u '_'-"" är,-,." |". . "._:-, 1411, _| l-II-Iphlu; * (,,—.|- , 'N," _

' ""H —" "' "- "...."".'".r".".—" '_ ".'""-..'- """"'""'-""- l'""""""'”"'l- will-i”"rf ""'” . ”"-lJÅP' .'.», t'?!" Mit-"ll".

w ' ,." __ ', , (.__- ,.,,- I, ,, ,'Féj .,!,3,,,;.,;1,,_ ”i,-|A, ".. _ .' ,!', [', |,” ”lik-. ""-""I'l'lill' .. HV,-hh!” ,, ':'...- :.' .-, !. ..'-".f_ l., . ;:"h " ...,. ,: . ' ".'.'...l.- ::"-.-- "' ...-- " . ”ut":

_ .. . ', -. ' . a.*,.._'t' ..,, -__,,»_,,','I ', p, .;

T , .-,' ' ,,. — ,, .. . .. ",-" , _

_ |'.-,, . ,_-,,., __l,,,',.,|.,"',," .., .,”. _ (it”—"" .-, ",,J .'..' ._.' WN ”uu-"':

— . ,,,. t...." .. ., l . _, _t,, ,,,, :, ...-, ..,-nl. .. . .'.'F"" . att-rl: " - ,, .. »; ”':',-""' * .. --'-.l'l"',"t-|'-"-',IE'"1,J.,1. ,_ _ |.'. . "' 1 t"' '.""'.".'l-" ,,. .,, T . 1. "'.'-| . |... .. .:, '." ”",, Jul.-',..- i' ' . ”' '» ,_ "':'.— ' .,,-, - _' '. , ..', .'- ' ”'N'! ,'ltEJ- 3! .”! t. .. vill, , . ...' ':', :Hj'ltl |l_'ll ' '-I.'-' 21,5-' l- l ' -"':' '.'", lif-'# ||.- l ',:3 . " - ' " .'tt -. . .- . .' .' " '. ”||” .- ',;l'd' Et' ! "5- — , " ...... . Hbl.-_ ...... .. .. ..."-= '."l'i'.... ...,. ' ", .""" t' : .' """JI.'”' _. """r'.-.l"l',"" ”'., . .' ""'l' .” 'b't'fdlE. _ |' ' ',-""| l- |I |'| , . -,|,',,'| ,, " " 1 _-,. ',..II '|' |.'. | .. . ., _, .. . ,, , .'. . ,, ., 'I'F'Lh'l'. ”'|.-|. ,'""' Enl-' _, ',:F' II,-] .H. __ '.'F . | .,1',,, , ,,:_ _ _, ""| 1 , , | "_'-. .|:',|" " E' | I ,. .. | , ._,. - . f' _..t ,," -| . _ ' "' ' | |: ' " ' '.':',. v"';' "t, ill.,." 'i' ' 'l-ng 'if-:l ,, ill-'.'Irj' |||-"m :- :l " . . '. l..., ' -..-".1. ".,.'-':"f_... " ..-".":t-,",, _ :..'| .'li'.' "' |; all,,- " t' ' E' .-_'f'.- " .... . . '-_.r.. . - ' "r' : .."-' .J"' ' ' ':' ,,. ,' "W"" l-IAFI' -' ... ', "' .- . :," ' ., :. , |. _""'""'x-'-'-,."' , ,,. _,,,,_ ,|,,,' ", .. . . . .'_ .. ..H"'.' .."-"'.:' .'.'.-.'. ' ".',"'— .,'--'?-'.,' .". ' " -... l'- — ' ', ;" " ' ...nu". --.'. _ , | _| _ ,, "' ,,IIll ' .te” H ..",1': | ”,,,

Kapitel 28 Några artiklar om ”underhåll- ningsvåld” 1968—1975

Bygger på några artiklar av Kerstin Elmhorn.

Massmedia och normbildningen. Tiden 1968.

En censurmotståndares syn på behovet av filmkontroll 1969. Skräpkultur åt barnen, debattinlägg 1968.

' Tiden 19685.

Några artiklar om ”underhållningsvåld” 1968—1975

Underhållningsvåldet 1968

Som forskare kring ungdomskriminalitet började jag intressera mig för våldsutbudet i TV i slutet av 60-talet och introducerade (tror jag) be— greppet underhållningsvåld i följande artikel i Tiden nr 5 1968. Den rön- te stor uppmärksamhet och stämplade mig då som reaktionär. Det är in- tressant att se hur mycket i denna artikel som fortfarande är giltigt, framför allt de allmänna slutledningarna som utgick från generell psy- kologisk och sociologisk kunskap utan stöd av några specialstudier. Framställningen präglas av den censurdebatt som pågick när artikeln skrevs men jag har inte ”tvättat bort” denna tidsfärg.

Massmedia och normbildningen' Av Kerstin Elmhorn

Varför är underhållsningsvåldet i TV och på biograferna så stort? Och hur kommer det sig att ingen opponerar sig mot en idealbildning, som går stick i stäv med de ideal vi pläderar för — tolerans, rättssäkerhet, demokrati och respekt för livet? Detta är temat i denna artikel av fil. lic. Kerstin Elmhorn. En del av materialet ingick i ett radiofo'redrag den 28/1 under rubriken ”A ngeläget”.

Mord är en lysande affär — i varje fall för författare och filmbolag, skrev Mauritz Edström apropos Truman Capotes ”Med kallt blod” — en titel som skulle kunna stå för hela den guldkantade produktion av agent- och krigsfilmer, som dominerar på biografernas repertoar och som får allt större utrymme i TV.

Marknadsföringen gör ingen hemlighet av varans karaktär. Så här lå- ter ett axplock från bioannonserna:

Utmaningen — En levde för att döda, en dödade för att leva. Spionen som kom från havet — Hur många liv? Det är likgiltigt, bara det blir resultat. Texas adios — Med colten i näven skipade han sin egen härda rättvisa. Navajo Joe — 1 $ per skalle — brutalt, grymt men skickligt — tycker Sv.D.

Formuleringarna ger klart uttryck för distributörernas uppfattning — och kännedom — om vad det är som säljer. Ett komiskt exempel är en

film som enligt recensenterna handlar om en valfisk, vars mest utmär- kande drag är en rörande fromsinthet. För säkerhets skull hade man döpt den filmen till ”Skräckvalen”.

Under hösten som gick visade TV en rad agentfilmer med en ohöljt cynisk tendens. I ”Fallet Harry Brent” lät man 6 a 7 personer stryka med på löpande band, för en radaruppfinnings skull. Det var typiskt för den serien att pjäsens blondin inte ens visade en sorgsen min, när fäst— mannen skjutits ner. Än mindre fälldes några tårar. Tittarna fick in- trycket att mord numera inrangerats bland de helt ordinära affärsmeto- derna.

I nästa serie, ”Dubbelgångaren”, lockade underrättelsetjänsten en person att under falska förespeglingar möta de vidrigaste faror och fa- sor. Visserligen klarade sig hjälten, men det var mot uppdragsgivarens kalkyl. I den var han redan offrad. Vad det hela rörde sig om? Jo, 50 miljoner falska dollar, som påstods ha betydelse för valutans stabilitet. Sensmoral, det är OK att offra några liv för att förhindra en devalvering.

Ett sista exempel — ”Död man talar inte”. En f. d. agent, som man har en hållhake på, tvingas knäppa en person som säkerhetspolisen svartlis- tat. Agenten fullgör uppdraget men utan att visa vad uppdragsgivaren kallar det rätta kalla mördarsinnet och flyttas därför själv över till listan över dem som skall dödas härnäst, för att inte tala.

Är det underhållning?

Jag har dragit de här exemplen så detaljerat för att det skall stå klart vil- ken typ av våldsskildringar som jag är motståndare till. Det är hela den genre som medvetet utnyttjar mord, tortyr, krigsscener och misshandel i underhållningssyfte. Och det gäller filmerna i sin helhet som bärare av tendenser och inte enstaka scener.

Däremot vänder jag mig inte mot reportage som skildrar en uppska- kande och smärtsam verklighet. Inte heller mot sådana filmer, där våldsinslagen är nödvändiga för att skildra människans villkor, som ”Vi- va Zapata”, ”491”, ”Hur jag vann kriget”, ”Den djävulska jakten” eller Maigret-serien på TV, för att nämna några. De framställer våldet som något ont och försöker förklara dess orsaker. Det onda riktar här udden mot sig självt.

Gemensamt för de TV—serier, som jag refererade nyss är att uppdrags- givaren är den engelska staten. Hanteringen framstår härigenom som vällovlig och reguljär. Kanske går det också till så i verkligheten. I så fall hade det varit på sin plats att ge skildringen reportagekaraktär genom att låta den åtföljas av avståndstagande kommentarer. Men så sker inte. Tvärtom presenteras de här programmen som underhållning, vilket in- direkt verkar som ett godkännande av de metoder som praktiseras.

Ett budskap, en lärdom, en regel, ett handlingsmönster fastnar bäst hos tittaren, om budskapet är behagligt, om det är lustfyllt och roligt. Den saken är vetenskapligt belagd. Paradoxalt nog kan alltså ett pro- grams farlighet — när det gäller överföring av icke önskvärda värderingar — stå i direkt proportion till dess underhållningsvärde. Det är därför så-

dana favoriter som ”Mannen från Uncle” och ”Helgonet” och nu sist ”High Chaparral” så effektivt smyger på oss sådana inställningar som att mannens naturliga förlängning är ett skjutvapen eller en kniv, att striden är effektivare än samtal, att den är hjälte som har rätt att döda — att obunden av lag och ordning ta livet av folk, utan tecken på tvekan eller eftertanke. Det är därför det är så verklighetsfrämmande att tro att publiken själv skall avstå från negativ normpåverkan via film och TV i något slags känsla för de potentiella riskerna på lång sikt. Publiken kan inte förväntas värja sig mot influenser som uppträder i förklädnad av underhållning. Den som tror sig ”tåla” våldet bäst, dvs. inte reagerar mot det, tål det förmodligen sämst. Det fåtal som blir illa berörda och stänger av saknar intresse i detta sammanhang liksom deras recept till andra att göra detsamma. Man får inte glömma att det rör sig om kumu- lativa, omedvetna processer som det är meningslöst att intervjua folk om.

Det mest framträdande draget hos hjältefigurema är patologisk käns- lokyla, sådan som i medicinska sammanhang heter psykopati. I övrigt är hjälten sarkastisk, elegant, får aldrig hjärnskakning men har sprit i hjär- nan. Han har framgång hos kvinnor men de är honom likgiltiga. Egen- skaper som fullkomnar hjältens image och förgyller hans gärningar. I kombination med seriernas längd som gör att man känner sig som be- kant med hjälten och identifierar sig med honom, förstärker de den ide— albildande effekten. Tvärtemot vad som brukar sägas i den här frågan skulle jag vilja påstå att inslaget av fiction, av verklighetsfrämmande ele— ment, snarare förstärker än försvagar underhållningsvåldets inflytande på våra åsikter och vår handlingsberedskap.

Varför så stort utbud?

Varför är utbudet av underhållningsvåld så stort? Och hur kommer det sig att ingen opponerar sig mot en idealbildning, som går så stick i stäv med de ideal som vi pläderar, ja till och med kämpar för i andra sam- manhang — tolerans, rättssäkerhet, demokrati och respekt för livet?

Den första frågan är lättast att besvara. Det stora utbudet på biograf- sidan förklaras av helt ordinära vinstintressen.

För TV:s del är problemet mera komplicerat. Tittarundersökningarna visar att raffel är pOpulärt i alla åldersgrupper, och hyrfilmsavdelningen får allt svårare att få fram något annat, eftersom det snart är det enda som produceras i USA. För amerikanerna föredrar också våld som un- derhållning — och får det i sin kommersiella TV, särskilt nu när annonsö- rerna inte törs satsa på något annat i den vikande konjunkturen. Det märkliga är att svensk TV går sin publik så till mötes på just den här punkten, utan att ha några vinstintressen att ta hänsyn till, ännu.

Den andra frågan — varför görs inga allvarliga försök att stämma i bäcken — är svårare att besvara. Eftersom jag inte vill tro att svaret är oförstånd eller cynism hos de ansvariga, måste förklaringen ha något att göra med vår gamla respekt för yttrandefriheten och vår stolthet över den. Vår avsky för all slags censur har förstärkts genom att filmcensuren

huvudsakligen drabbat sexskildringar (Obs. 1968). Därigenom har den också kommit att framstå som löjlig. Detta har filmcensurutredningen med hjälp av uppbackande pressorgan utnyttjat för att förlöjliga hela censurbegreppet. I sin vällovliga iver att bli kvitt sexcensuren, har man onyanserat satt likhetstecken mellan varje försvar för begränsad filmisk frihet å ena sidan och bigotteri och nattsvart reaktion å den andra, utan att ta hänsyn till att våld och sex har olika förtecken och förtjänar skilda attityder. Anmärkning 1980: När censuren nu har ändrat inriktning och i första hand riktar sig mot det grövsta våldet kan vi tyvärr konstatera att pressens ton mot biografbyrån är oförändrad. Kritiken hade således inget med filminnehållet att göra. Man använder bara biografbyrån som slagpåse och lämpligt rubrikämne, därför att man utgår från att genom- snittsläsaren upprörs över alla ”förbud”, vad de än riktar sig mot. I och med detta mister presskritiken sin udd och kan inte tas på allvar.

Varför angrips inte våldsflödet?

Denna olyckliga parallellbehandling av sex och våld kan vara orsaken till att de kulturskribenter, som i andra sammanhang utmärker sig för globalt perspektiv och som fungerar som moraliska Väckarklockor, inte har gått till frontalangrepp mot våldsflödet i massmedia. Jag tänker t. ex. på Eva Moberg, Folke Isaksson, Sven Fagerberg, Lars Gyllensten och Mauritz Edström. Visst har de uppmärksammat problemet. Men de tar inte risken att bli betraktade som mörkmän och väljer den indirekta vägen att angripa det på. Den vanligaste ansatsen är att kontrastera verklighetsskildn'ngar och verklighetsförfalskningar — under hösten framför allt med utgångspunkt från Watkins TV—förbjudna ”Krigsspel”. Man nöjer sig med att uteslutande teoretisera kring dessa företeelser — visserligen polemiskt och någon gång med hetta — men utan någon som helst anknytning till handlingsplanet.

I sitt betänkande ”Filmens inflytande på sin publik” (SOU 1967131) hävdar filmcensurutredningens forskningsgrupp att filmens inflytande på norm- och attitydbildningen är alltför obetydligt för att motivera sär- skilda samhällsingripanden. För det första därför att filmen inte är den enda faktor som kan påverka människor. Enligt detta resonemang skulle man således inte kunna ingripa mot faktorer som ”bara” bidrar till en viss utveckling. Vidare utgår man från att filmen endast kan bekräfta och befästa pågående attityd- och normpåverkan men inte ge upphov till norm— och attitydförändringar. Den senare effekten skulle inte vara till- räckligt vetenskapligt underbyggd. Kvällsposten använde sig nyligen av samma enkla argumentationsteknik: ”Filminstitutets expertgrupp har gjort en översikt över filmpåverkan både här och utomlands. Man har inte kunnat påvisa att våld på film påverkar i en asocialiserande rikt- ning.” Själva bristen på forskningsresultat utnyttjas som bevis för att antagandet är oriktigt. Samtidigt underlåter man att dra några slutsatser av att det inte finns några resultat som pekar i motsatt riktning heller. Att Unescos översikt ”The effects of television on children and ado- lescents”' pekar på ökad aggressivitet hos tittarna, förtigs dessutom av

' TV:s inverkan på barn och ungdom.

utredningen. För övrigt får vi se upp med den allt vanligare tendensen att avstå från handling (= att välja en annan) i avvaktan på forsknings- resultat. Då går det som med kvicksilverfaran — när bevis föreligger, kan det vara för sent att handla.

På andra områden, i andra sammanhang finns en mycket stark tilltro till filmens förmåga att påverka människor i en viss riktning. I krigstid använder sig de flesta länder av film för indoktrinering. Då kallas det för att hålla stridsmoralen uppe.

TV-filmen har med framgång utnyttjats vid högertrafikomläggningen. Politiska partier och religiösa samfund konkurrerar argt om TV-tid. Sta- tens ungdomsråd och nykterhetsrörelsen använder sig av film för att sprida information och idéer.

TV — ger effektiv påverkan Är det någon som tror att Marabou och Pepsodent kör sina reklamfil- mer för att stöda filmindustrin? Varför vill man från näringslivets sida få kommersiell TV med reklaminslag? Det finns bara ett svar. Man tror inte, man vet att påverkan genom massmedia får effekt och att TV är det effektivaste mediet av alla. Det finns ingen anledning att, som en del, anta att skilda mekanismer gäller publikens mottaglighet för ”ren infomation" och attitydpåverkan.

Givetvis är man fullt på det klara med att det förhåller sig så även in- om filmcensurutredningen. Därför är det oförklarligt att man kan lägga bevisbördan på dem som anser att filmen har opinions- och handlings- formande betydelse, medan man själv helt lättvindigt tar avsaknaden av specifika vetenskapliga belägg som bevis för att denna skulle vara obe- tydlig. I liknande lägen är det eljest brukligt att göra en sannolikhets- bedömning i analogi med tillgängliga fakta och inte i motsättning till dessa. Åtminstone borde man erkänna att de vanliga inlärningspsykolo- giska lagarna rimligtvis inte gör något undantag för våld på film. Varför skulle filmen kunna lära ut allt utom en positiv inställning till våld?

Också på andra punkter är filmcensurutredningens argumentation en smula märklig, vilket dock kan bero på utredningsuppdraget, som en- dast gäller förutsättningama för den nuvarande censuren och inte, som man skulle önska, påverkningsfrågan ”i hela dess vidd”.

Man avvisar kategoriskt möjligheten att nya idéer och tankar kan nå oss via film och TV. Dock erkänner man att en viss attityd kan förstär- kas hos tittarna, särskilt då hos dem som redan förut lutar åt det hållet. Man tar också upp det förhållandet att var och en är benägen att tolka det han ser i samma riktning som hans egna behov och fantasier.

Detta tas som intäkt på att film inte påverkar människor i sådan ut- sträckning att det motiverar motåtgärder. I själva verket är det en ut— märkt bevisföring för att de som är lättast att påverka, som redan förut visar asociala tendenser, utsätts för det starkaste trycket i oönskad rikt- ning. Särskilt som resultat från en aktuell studie av unga lagöverträdare visat att ju mer asociala ungdomar är, desto oftare går de på bio och des- to mera uttalad är deras förkärlek för krigs- och gangsterfilmer.

Inte bara kriminalpolitiskt

Men man bör akta sig för att behandla den här frågan ur ett snävt krimi- nalpolitiskt perspektiv. Den största risken är inte en effekt som eventu- ellt kommer till uttryck i vanliga lagöverträdelser, utan att vi alla på- verkas och glider i väg mot ett accepterande av våldet som en naturlig strategi i konfliktsituationer och mot en ökad likgiltighet för andras li- danden. Kanske blir vi också mer toleranta mot och blinda för det slags affärer, som är liktydiga med organiserad brottslighet. Till och med på den nivå, där det kommer till handgripligheter, är ju sådan verksamhet förvillande lik en TV-serie.

Möjligen kan filmforskningsgruppens slutsatser bero på att man täm- ligen ensidigt ägnar sig åt de kortsiktiga individualpsykologiska, mental- hygieniska aspekterna, medan filmens långsiktiga normpåverkande be- tydelse traditionsenligt kommit i skymundan.

Sedan gammalt har psykiatrin och psykologin ett slags monopolställ- ning när det gäller bedömning av massmediaeffekter. Sociologerna har däremot lyst med sin frånvaro. Utredningen representerar härvidlag ett framsteg men har ändå den vanliga slagsidan åt det individualpsykolo- giska hållet. I ännu högre grad gäller detta den aktuella debatten. Skräckupplevelser och ångesteffekter ägnas ett stort intresse, som åter- speglas i många spaltmetrar i pressen. Man är upprörd över att barnen blir oroade av ett djurs grymma död i TV-rutan. Men man undrar inte varför barnen — och man själv — lämnas oberörda av många människors död.

Utrymmet räcker inte till för att diskutera alla missförstånd och för- domar på det här området. Jag vill bara nämna ett par.

Man anser att familjens närvaro ger barnet tillräcklig trygghet mot skrämmande mediaupplevelser. Det kan vara riktigt i och för sig. Men man förbiser att föräldrarnas närvaro samtidigt sanktionerar de asociala tendenserna i en film. Pappa och mamma går helt upp i filmens spän- ning eller skrattar och tycks mena att allt är bra och trevligt. Hur många föräldrar yttrar något kritiskt om morden, slagsmålen, utpressningen? Frånvaron av sådan kritik måste omedvetet uppfattas som ett accepte- rande av allt som sker i rutan. Den som tiger samtycker.

Tror någon på allvar att de barn som kommer från problemfamiljer, som är psykiskt labila och har tvivelaktiga förebilder i samhällsfientliga föräldrar, hindras från att se olämpliga TV-program och filmer eller får de lugnande tillrättaläggande kommentarer som förutsätts av verklig- hetsfrämmande utredare? Och tror man att skolans filmundervisning kan vaccinera mot Helgonet och Navajo Joe måste man vara bra blåögd.

TV — väcker aggression

Slutligen — det sista argumentet som vänner av våldsfilm brukar dra till med: Vi behöver reagera av oss, leva ut våra aggressioner, vilket är kor- rekt i och för sig. Men det är högst tveksamt om vi verkligen reagerar av oss i sällskap med TV. Det är minst lika troligt att aggressionen väcks och stimuleras, att vi laddar upp i stället för ur. Aggressionsforskaren Konrad Lorenz håller i varje fall det senare alternativet för troligt.

' Här har jag uteslutit vissa partier som även ingår i Tiden-artikeln.

Framför allt, och det är helt säkert, leds aggressionen in i just sådana destruktiva banor som för att tala biologspråk är farliga för artens be- stånd. De exempel på utlevelse, som ges på bio och i TV representerar inte någon lycklig lösning av mänskliga aggressionsproblem . . .

Stryp utbudet av våldsunderhållningen. För biografernas del skulle det kunna ske genom att belägga våldsfilmerna med en särskild skatt som åt upp biografägarens vinst, en knock-out- eller revolverskatt kan- ske. Om man av olika skäl drar sig för en reglering med administrativa medel, bör man överväga möjligheterna att höja filmrepertoarens stan- dard genom förändringar av filmbranschens ekonomiska struktur. Kom- munerna som biografägare är en lösning. En annan skulle vara att som komplettering till premieringen av svensk kvalitetsfilm subventionera biljettpriset på utländsk kvalitetsfilm.

För TV:s del borde det räcka med att man inser att man gör publiken en björntjänst när man bjuder på våld till lyst och att man bör gå in för en annan politik.

Visst blir det svårt att avgöra vad som är skadligt, men uppgiften är inte tekniskt omöjlig. Vi får inte vara så rädda att moralisera att vi inte törs försvara de grundläggande värderingar som alla är överens om, re— spekten för andras liv och tron på rättssamhället.

Framför allt skulle jag önska en debatt kring den här sidan av censur- problemet, en debatt på en ny bog, som utgår från frågeställningen var- för vi importerar och sprider de sidor av den amerikanska kulturen som vi tycker sämst om. Är vi, utan att riktigt förstå vad som sker, i full färd med att psykologiskt bädda för den organiserade brottslighet, som enligt tidsplanen för kulturella företeelsers spridning, håller på att etablera sig som bäst i Sverige? Det ser så ut.

Med anledning av Tiden-artikeln fick jag av Filmcensur- utredningen i uppdrag att behandla underhållningsvåldet från censursynpunkt. Följande har hämtats från ett utrednings- betänkande från 1969 Alltför hårda gränsdragningar mellan s.k. censurvänner och censur- motståndare har skapat onödiga spänningar, som har lagt hinder i vägen för en saklig diskussion av film- och TV-påverkan. En sådan diskussion bör inte gälla censurens vara eller inte vara. I stället bör censurfrågan brytas ner i sina beståndsdelar:

Vad är det man vill reglera? Är motiven för eventuella restriktioner vetenskapligt hållbara och för- enliga med andra värderingar? Hur skall restriktioner utformas, lagtekniskt och administrativt, för att ge maximal effekt med ett minimum av negativa biverkningar? Vilka reglerande instrument är tänkbara alternativ till formella restrik- tioner?

Ingripanden mot förment ”tukt- och sedlighetssårande” filmsekvenser har dragit hela uppmärksamheten till sig. På så sätt har just dessa in- gripanden kommit att identifieras med censurproblemet, medan vålds- problematiken kommit i skymundan. Det färskaste exemplet är ”Dom

kallar oss mods”, där en naken bak fick mera publicitet än 1 000 fall av mord och misshandel, klippta eller Oklippta. Den här gången rörde det sig om en storm i ett vattenglas. Ändå upprepar sig pressdebatten från 491 och Nyfiken gul på ett nästan mardrömslikt sätt. Vid en genomgång av gamla pressklipp har jag stött på argument från båda sidor som är nästan identiska med dem som nu förts fram med anledning av modsfil— men. Debatten tycks inte ha förts ett tuppfjät framåt.

Biografbyråns senaste utspel' spelar de renodlade censurmotståndar- na i händerna och reser nya hinder i vägen för oss som vill byta ut de gamla censurparagrafema mot en Spärr mot filmer som spekulerar i våld, filmer som ger en falskt förhärligande bild av våld och krig, filmer som höjer vår våldstolerans och smyger in våldet i vår handlingsbered- skap.

Den relevanta frågeställningen är: Hur skall vi konstruera en spärr mot våldsindoktrinering, en spärr som är effektiv i så motto att den sål- lar bort det förförande våldet men släpper fram verklighetsorienterande information; även om denna innehåller våldsinslag. Till den senare kate- gorin räknar jag all film, som ärligt skildrar människans villkor. Våldet framställs här som något ont. Dess orsaker klarlägges och det onda rik- tar udden mot sig själv.

I sitt delbetänkande, ”Filmens inflytande på sin publik”, förefaller Filmcensurutredningens forskningsgrupp ha resonerat på följande sätt. Om man skulle medge, att filmen påverkar någon värdering, skulle opi- nionsbildarna i fråga om våld, sex, laglydighet, dryckesvanor, fosterlan- dets helgd och religionens bevarande med lika rätt kunna hävda, att publiken skall skyddas mot ”negativ” påverkan på vart och ett av dessa områden. Man har undvikit detta dilemma genom att förklara, att det inte finns vetenskapliga belägg för att normer och attityder påverkas via massmedia ”i en omfattning som skulle motivera särskilda samhällsin- gripanden”.

Aven om man år ense om målsättningen, att avskaffa censuren, und- går man inte intrycket att utredningen har tagit i för hårt och i onödan skjutit bort krut som borde sparats till en mera nyanserad diskussion om åtgärder mot icke önskvärda företeelser i massmedia.

Åtgärder mot våldsindoktrinering genom film och TV behöver inte betyda att man tar hänsyn till olika gruppers åsikter i andra moralfrå- gor. Våldet är ett negativt korrelat till livet. Vi brukar betrakta livet och respekten för livet som det högsta värdet i en värdehierarki. Denna upp- fattning kommer till officiellt uttryck i strafflagen och i läroplanen för grundskolan, vars huvuduppgift skall vara: ”att väcka respekt för san- ning och rätt, människans egenvärde, människolivets okränkbarhet och rätten till personlig integritet”. Kampen mot våldet får då en prioritet som motiverar en särställning. Det motiverar i sin tur en särbehandling av filmer, som gör propaganda för våld.

Nästa invändning gäller den vetenskapsteoretiska sidan av filmforsk- ningsgruppens bevisföring. Man påstår att filmen ensam har så liten be- tydelse för opinionsbildningen att den aspekten kan negligeras. Det är beklagligt att utredningen funnit det motiverat att resonera så enkelspå- rigt bara av den anledningen att utredningsuppdraget gäller biograffilm. I stället borde man ha dragit upp filmens vidgade betydelse genom dess ' Obs: 1968.

plats i TV och behandlat biograf- och TV-film som en enhet, när det gäl- ler effekten.

På åtgärdssidan är det riktigt att biocensur är meningslös, om samma eller värre program får visas i TV utan restriktioner. Men slutsatsen bor- de inte ha varit att samhällsåtgärder är överflödiga. Tvärtom blir de än mer motiverade på både biograf- och TV-sidan, eftersom vi har ett dub- belt utbud. Utredningens självvalda beroende av utredningsuppdraget har smak av advokatyr till förmån för biograffilmens fullständiga frihet utan hänsyn till de indoktrineringsproblem som är gemensamma för film och TV.

Med kännedom om de oerhörda praktiska svårigheterna att anordna kontrollerade experiment, som tillförlitligt mäter långsiktig mediapåver- kan av normer och attityder, är det snudd på intellektuell ohederlighet att i dagens läge ta frånvaron av sådana experiment som belägg för att filmen skulle sakna betydelse för åsiktsbildning och handlingsmönster. Visserligen uttrycker sig forskningsgruppen inte fullt så absolut. Men in- nebörden blir dock denna om man, alla semantiska reservationer till trots, i sina rekommendationer går in för att bortse från potentiella på- verkningseffekter. Om man i yttrandefrihetens intresse lägger bevisbör- dan på dem som önskar restriktioner, måste forskningen på det här om- rådet anständigtvis få längre tid på sig och större resurser till sitt för- fogande, innan man har rätt att dra sådana kontraslutsatser som utred- ningen gör.

Filmcensurutredningen har redan satsat och byggt på forskning. De aktuella undersökningarna har ett betydande egenvärde. De saknar dock intresse för vad jag vill beteckna som den primära frågeställningen, nämligen film-' och TV-programmens attityd- och normbildande bety- delse.

Sven Ahnsjö har samlat in uppgifter från landets barnpsykiater om antalet sjukdomsfall, där stömingen klart kan föras tillbaka på impulser från film och TV. Bengt Börjeson har tillfrågat personalen på ungdoms- vårdsskolorna om deras uppfattning av sambandet mellan klienternas lagöverträdelser och påverkan från film och TV samt i vilken utsträck- ning de rättat behandlingen efter denna sin uppfattning. Knut Sveri har med tillbörlig försiktighet utvecklat sina synpunkter på film och TV som utlösande orsaker till registrerade brott. Claes Jansson har bidragit med en intressant studie av den s. k. censurpersonligheten.

Man har nöjt sig med material som bemöter de onyanserade censur- anhängarnas polemik. På grund av denna beskurna målsättning ger de nämnda undersökningarna inga belägg för långsiktig normpåverkan ge- nom film och TV. Detta tolkas som att något samband som motiverar åtgärder inte existerar. Som man frågar får man svar. Visserligen har man fått negativa svar, men utan relevans för frågeställningen om lång- siktig påverkan, den som verkligen skulle motivera reglerande samhälls- åtgärder.

Ett tredje sätt att söka påvisa massmedias obetydliga negativa effekt — och det överflödiga i varje kontrollåtgärd — är att studera skräckeffekter och ångestupplevelser, som är kortvariga till sin natur. Detta gäller t. ex. Olof Elthammars avhandling, ”Emotionella reaktioner inför film hos

ll—l8-årsgrupper”. Genom att konsultera yrkesgrupper, som traditio- nellt är ensidigt inriktade på dessa kortvariga effekter, har man fått yt- terligare belägg i önskad riktning.

De skräck- och ångestupplevelser som vi alla utsatts för och som ger eko i pressen efter vissa TV-program är förvisso ett problem. Ändå frå— gar jag: Är de enbart av ondo? Kanske sitter framför TV den första ge- neration som ser vad krig verkligen är. De som är fem år i dag blir kan- ske svårare att locka ut i galenskapen med fagert tal om fosterlandets ära och det härliga krigarlivet än tidigare generationer. Vilket är värst — en ångestladdad TV-kväll med mardrömmar eller ett krig som man lockas ut i på falska premisser? Watkins svar — Krigsspel — lämnade ingen tvekan på den punkten. Och den svenska pressen höll med, den gången.

Missförstå mig rätt. Jag bagatelliserar inte barnens — eller våra egna — ångestupplevelser. Men ”skada” i betydelsen subjektivt obehaglig upp- levelse ägnas redan tillräckligt stort utrymme i press och forskning. Men den sortens ”skador” är inte huvudproblemet, utan de långsiktiga ska- dorna. Jag har provocerats av att man i brist på bevis skjuter ifrån sig ansvaret för de senare, som kan ha större betydelse för framtidens sam— hälle och sarnlevnadsformer än dagens skräckupplevelser. Det är svårt att förstå varför de mentalhygieniska aspekterna endast skall omfatta det korta perspektivet.

Riskerna med underhållningsvåldet i TV och på film döljer sig be- drägligt bakom just de faktorer, som bidrar till de djupa och långsiktiga effekterna av utprånglade värderingar. Programmen är underhållande, avkopplande, lustfyllda, roliga, kvicka, eleganta. I sällskap med behagli- ga associationer glider verklighetsförfalskningen i lyxförpackning ner i det omedvetna och rotar sig där utan att vare sig Expressen eller sam- vetet protesterar. Så småningom integreras värderingarna i personlighe- ten, bl. a. styrkta av fyra garanterat kriminalinriktade TV-timmar i veckan, enligt statistiken från Sveriges Radio. De plustecken som själva underhållningsramen (”mysig lördagsrysare”) sätter framför morden, misshandeln, knivhotet, följer med in i den process av norm- och atti- tydbildning, som pågår utan avbrott inom oss. Inom inlärningspsykolo- gin är det fullt vetenskapligt belagt, att vi bäst lär oss sådant som pre- senteras i lustfyllt sammanhang.

Paradoxalt nog kan alltså ett programs farlighet — när det gäller över— föring av icke önskvärda värderingar — stå i direkt proportion till dess underhållningsvärde . . .

I kombination med seriernas längd, som gör att man känner sig som bekant med hjälten, förstärker de den idealbildande effekten genom identifikation. Tvärtemot vad som brukar sägas i den här frågan skulle jag vilja påstå att inslaget av fiction, av verklighetsfrämmande element, snarare förstärker än försvagar underhållningsvåldets inflytande på våra åsikter och vår handlingsberedskap. Särskilt gäller detta om bruket av våld kombineras med förnuftsskäl, även skenbara sådana. Det senare är experimentellt bevisat. Från den synpunkten fungerar föräldrarnas när- varo som ytterligare en legaliserings- och inlärningsfaktor, även om den är förknippad med vissa kortsiktiga mentalhygieniska fördelar.

Publiken kan inte förväntas värja sig mot influenser som uppträder i förklädnad av underhållning. Den som tror sig ”tåla” våldet bäst, dvs. inte reagerar mot det, tål det förmodligen sämst. Det fåtal som blir illa berörda och stänger av saknar intresse i detta sammanhang liksom deras recept till andra att göra detsamma. Man får inte glömma att det rör sig om kumulativa, omedvetna processer som det är meningslöst att inter- vjua människor om och där ens egna subjektiva erfarenheter också sak- nar relevans.

Anför man ett programs popularitet som ett bevis för att det är oskad- ligt, har man bara, i likhet med radiochefen, markerat att man inte be- griper frågeställningen eller ger katten i skadeverkningarna. Även om det låter bättre, ändras heller ingenting av att man hänvisar till demo- kratiska principer. Man låter inte barn, som bara vill ha chokladkakor, leva på den dieten, därför att de själva skulle föredra det.

När det gäller filmer som sårar tukt och sedlighet är läget ett helt an- nat. Där vet ju var och en häst själv var skon klämmer och har därför möjlighet att undvika den film som sårar. Denna publikkategori borde alltså kunna klara sina problem utan stöd av lagen. Däremot torde vi alla — om än i varierande grad — behöva stöd av lagen och kunniga ex- perter på opinionsbildningens mekanismer för att förebygga en allmän höjning av våldstoleransen genom TV-Till-Vänjning, för att använda Margareta Ekströms bistra ordlek.

Om vi går över till andra, mindre affektladdade områden än de folk- kära agent- och västernfilmema finns en mycket stark tilltro till filmens förmåga att påverka människori en viss riktning. I krigstid använder sig de flesta länder av film för indoktrinering. Politiska partier och religiösa samfund konkurrerar argt om TV-tid. Varför vill man från näringslivets sida få kommersiell TV med reklaminslag? Det finns bara ett svar. Man tror inte, man vet att påverkan genom massmedia får effekt och att TV är det effektivaste mediet av alla. Samma skäl som kan motivera skilda kontrollsystem för den levande bilden och det tryckta ordet.

Vi har ett par rykande aktuella exempel på den starka tilltro till film- och TV-bildens stora betydelse, som man allmänt räknar med i positiva pedagogiska sammanhang men förnekar när det gäller negativt inflytan- de. För ett par månader sedan redogjorde en av våra mediaexperter — som typiskt nog gått över till kommersiellt bruk av sina kunskaper — för hur Yngve Holmbergs image skulle byggas upp i valkampanjen för att slå så hårt och brett som möjligt. Rubrik: Högerledare Holmberg säljs som tvättmedel. Och i söndags mötte vi DN-rubriken: Forskare och PR- män anlitas i rekordsatsning inför valet. Det är felaktigt att tro att bud- skapet i program med rubriken information går in och underhållning in- te. Mycket talar för att det kan förhålla sig tvärtom.

Vår nuvarande kunskap är blygsam, när det gäller filmpåverkan. Men jag kan inte gå med på att man drar väJdar på den bristen. För någon tid sedan skrev laborator Gunnar Otterlind följande i DN apropos biocid- problemet: ”Forskningen är tvungen att ta ställning tidigare och har skyldighet varna redan på lätta indicier. Principen måste vara: hellre fäl- la än fria. Lagstiftningen får anpassas och tillämpas härefter. Vi får ac- ceptera en härav minskad ekonomisk utvecklingstakt.” Detta resone-

mang bör appliceras på underhållningsvåldet tills forskningsresultaten kan ge säkrare ledning om graden och arten av tänkbara skadeverkning- ar.

Till och med hänvisningen till de ekonomiska aspekterna har giltighet för filmens del. För visst är detta i grunden en ekonomisk fråga. Den svenska filmproduktionen har visserligen kommit på rätt köl genom kvalitetspremieringen som fungerar bra. Men den utgör ju bara en bråk- del av den stora flod av rent kommersialiserad utländsk film, som bara styrs av en enda faktor, försäljningssiffrorna. Det är sådan film som kommer att profitera på en total frihet.

För att bemöta dem som inte vill tro att underhållningsvåldet påver- kar oss negativt skulle jag vilja påstå, att det vore en mindre olycka om vi rättade vårt handlande efter denna hypotes, även om den vore felak- tig, än om vi underlät att rätta oss efter den, om den är riktig.

Skräpkultur åt barnen Debattinledning l7/4 1968 av Kerstin Elmhorn

En smula förvånat har Gunilla Ambjörnsson ställt frågor av den här ty- pen: Varför får utbudet av skräpkultur fortgå obehindrat på barnsidan? Varför har barn- och ungdomsavdelningen på TV lägre anslag än någon annan avdelning på TV? — när en ordentlig satsning på Barn-TV vore en av de största kulturpolitiska reformer vi kan ta oss för, med tanke på hur starkt TV utbildar attityder och värderingar.

En del av orsakerna till att så litet görs på det här området ligger i, att så ytterligt få människor i själva verket tror på TV:s roll som attityd- och normbildare. Man repeterar visserligen frasen som papegojor, där- för att den på något sätt låter professionell och passar i vissa samman- hang. Men man saknar djupare förmåga och vilja att inse den verkliga innebörden av filmens och TV:s normbildande betydelse.

På ett beklämmande sätt blev det klart i samband med den debatt om underhållningsvåldet som tog fart i början av året. När jag angrep så he- liga kor som Helgonet, High Chaparral och agentfilmer i största all- mänhet, tycks detta ha hotat vitala intressen både på konsument- och på producentsidan. Så vitala, att man på de mest oväntade håll förnekade den attityd- och normpåverkan genom TV, som man tror så bergfast på i positiva sammanhang.

Eljest positiva DN insinuerade på ledarplats, att våldsfilmernas atti- tydskapande funktion kunde vara en elmhomsk skrivbordsprodukt. Filmcensurutredningen och andra ”radikaler” fick plötsligt mycket höga vetenskapliga krav, och krävde vetenskapliga bevis för TV:s påverkan, något man aldrig krävt för det egna påståendet att film och TV inte skulle ha sådan betydelse, att det vore motiverat med samhällsreglerade åtgärder av något slag. Andra tyckte att problemet med gränsdrag- ningen mellan skadligt och oskadligt var så stort, att det i yttrandefrihe- tens namn var bättre att släppa igenom allting. Från filminstitutets sida slutligen reagerade man negativt på att jag drog in moraliska aspekter på filmutbudet och inte höll mig till de mer salongsfähiga kvalitetsreso-

nemangen. Man menade dessutom att endast sådana är politiskt möjli- ga. I övrigt en hel provkarta på skygglappar så fort man går från de sve- pande generella — till intet förpliktigande — formuleringarna och slår ned på en viss konkret punkt. Och det rör sig om fördomar som är särskilt svåra att bekämpa, eftersom de uppträder i vetenskaplig och radikal för- klädnad. Och om en kamp som måste föras och vinnas, om vi skall kom- ma till rätta med barnkulturen. På vuxensidan finns starka intressen som med hjälp av olika statuskryckor lyckas balansera skräpkulturen med viktiga och bra kulturinslag. Men det gör det inte på barnsidan. Och inte har vi tid att vänta på att det byggs upp en större kår av barn- kulturarbetare som lånar sin egen prestige åt det dom sysslar med, så som Lennart Hellsing och Astrid Lindgren har lyckats med.

Nej, den kortaste och ärligaste vägen går över ett allmänt accepteran- de av att filmens och TV:s attityd- och normbildande betydelse inte är en tom fras utan en realitet som det gäller att rätta sin strategi efter. Och att vi har ett oerhört moraliskt ansvar för vad massmedia bjuder och inte bjuder barn och ungdom på. Det har inte minskat genom att det stora utbudet ytligt sett minskat fritidsproblemen. Utan ökat genom det väx- ande utbudet och våra teoretiska styrningsmöjligheter. Den styrningen kan inte längre ligga hos distributörer som enbart anlägger ekonomiska aspekter eller hos en TV-ledning, som säger att slagsmålen i High Cha- parral inte skäms för sig.

Vad händer medan vi ingenting gör? Efter införandet av den allmänna kvalitetsprenrieringen av svenska filmer försvann den tidigare befrielsen från nöjesskatt på matinéfilmer som rekommenderats av Barnfilmkommittén. I och med det upphörde biografägarnas intresse för rekommendationema. Det blev fritt fram för de förljugna produkter som bygger på bakåtsträvande värderingar med eller utan våldsindoktrinering. Att de klipps ner för att bli barntillåtna gör dem sällan bättre. Enligt Barnfilmkommittén är det tvärtom. Sär- skilt våldsfilmerna består efter klippningen av ett sammelsurium av obe- gripliga våldsamma enskildheter, som ger ett kaotiskt intryck.

Många barn ser den här smörjan varje söndag. Mest är det 6—12- åringar.

Över 12 år kan man, om man inte är speciellt liten till växten, komma in på riktig, oklippt pang-pang-film, bara man inte talar om sin riktiga ålder.

Från en kriminalitetsundersökning, där jag bl. a. ställer massmedia- konsumtion av olika slag i relation till kriminalitet, har jag fått resultat som liknar Furhammars — nämligen att barn med dåliga emotionella re- lationer till, ofta, sarnhällsfientliga föräldrar — dvs. barn med brist på normer eller med icke önskvärda normer — är de som oftast går på bio och får de här tendenserna förstärkta. De säger själva att de föredrar spännande och ruskiga filmer framför roliga filmer, och deras val visar detsamma. Något som man visserligen bör betrakta som ett symptom på missanpassning och inte som en orsak. Men faktum kvarstår, att just de grupper som skulle behöva en stimulans och ett normstöd som de inte får hemma, oftare än andra exponeras för negativ normpåverkan.

Något om TV (1968)

1. 95 % av alla barnhushåll i Stockholm har TV.

2. 4 timmar i veckan körs program av västern-, agent- eller krimkarak- tär.

3. Varannan 7—12-åring i Stockholm ser på TV tre timmar varje dag, of- ta 3 program i följd.

4. Hälften av alla barn ser program som annonseras som olämpliga för barn.

5. 90 % av programmen ses tillsammans med någon förälder — som sanktionerar programmens innehåll genom sin närvaro — som ju i all- mänhet inte är förenad med protester mot innehållet.

6. Flertalet barn tycker att västern och agentserierna är roligast och bäst. Missar dern ogärna och för ett himla liv om de inte får se dem på kvällen. I så fall har de reprisen kvar — till förtvivlan för de för- äldrar som försöker sålla bort de värsta programmen men som effek- tivt motarbetas av TV själv, som bara är ute efter höga publiksiffror.

De som gör populära TV-program vet precis vilka ingredienser som går hem och vilka hjälpmedel som skall till.

Spänning skapas genom att använda så dramatiskt tacksamma kom- ponenter som liv, död, pengar och fart. Tittarnas sympatier och inlevelse skapas genom att man erbjuder identifikationsobjekt med sympatiska drag — helst flera olika för att tillfredsställa olika personlighetstyper. Plus fem nypor humor och friska tag.

Tittarna går snällt på och det gör tydligen TV—ledningen också utan att begripa att man är offer för proffs på att sälja våldsmentalitet. Det skulle inte kunna göras skickligare! Alla kriterier på en inlärningssitua- tion är uppfyllda. Sammanhanget är lustbetonat, kaffet framdukat. Inget är obegripligt. Skurkar är skurkar och hjältar är hjältar. Inga be- svärliga nyanser. Hjältarna vinner. Deras metoder är alltså bra, vad dom än tar sig till. Deras syften är vällovliga, eftersom de hör hemma på den vita sidan. Identifikationsmomentet och mors och fars tysta godkännan- de förstärker effekten. Slutligen tillkommer den motivation som hör ihop med behovet att tillsammans med kamraterna kunna prata om och imitera detaljer i händelseförloppet.

Hur kan någon komma och påstå att vi skulle förbli opåverkade av våldspropagandan i denna förföriska tappning samtidigt som man tar för givet att högertrafik och politik och tvättmedel går att sälja i TV? Tyvärr är det ju inte så att program som har rubriken information går in och underhållningsprogram inte. Ett dolt budskap går hem minst lika bra som ett öppet.

Det är tydligen det som går mångas ära för när att erkänna. Att man skulle kunna tänkas bli påverkad så att säga mot sin vilja, dvs. förförd. Men det är precis vad vi blir, utan att märka det. Det är meningslöst att fråga sig själv eller andra om man blivit påverkad. Ingen vet det själv, eftersom det är fråga om en omedveten, kumulativ process.

För barnens del kan man möjligen erkänna att påverkan är möjlig. Det har till effekt att man bara vill resonera kring frågor som anses spe- ciellt tillämpliga på barn, t. ex. åldersgränsen för barnförbjuden film och

TV—program med svordomar eller skrämseleffekter. För så långt känner ingen vuxen sina intressen eller sin stolthet hotade.

Men nu är det ju så att vuxna skräpprogram i realiteten också är barn- program. Därförmåste vi diskutera också dem och deras inverkan på publiken. Det är inte stor mening att i debatten skilja på vuxenprogram och barnprogram. Bra barnprogram är trevliga för vuxna. Och dåliga vuxenprogram är skadliga för både barn och vuxna.

Slutligen några ord om kvalitetsbegreppet. I våldsfilmdebatten har man som skäl för att behålla underhållningsvåldet kört fram med att det skulle vara svårt att skilja på vad som är skadligt och oskadligt. Mot- svarande betänkligheter anförs aldrig när det gäller konsten att skilja på god och dålig kvalitet. Där tror sig var och en vara kompetent bedöma- re. I och för sig skulle det tala för att man trots allt gick på kvalitetsbe— greppet, som dessutom har status och inte är belastat med att vara mo- raliserande, i varje fall inte i samma grad som ordet våldsindoktrinering.

Men — mot en renodlad kvalitetslinje talar för det första att det fak- tiskt är svårare att finna hållbara kriterier på vad som är god kvalitet än på vad som är skadligt.. För det andra finns det inget som utesluter att farliga idéer, t. ex. våldets och vapenmaktens förhärligande och över- lägsenhet över andra metoder, framställs på det kvalitativt mest utsökta sätt.

Vad är det för fult med moraliska ställningstaganden? Varför törs vi inte ta vårt ansvar för vissa idéer? Man har rest den invändningen, att var och en med lika rätt kan kräva att hänsyn tas till hans moraliska vär- deringar och att man hamnar i en omöjlig situation, vars innebörd blir reaktionär, att det skulle bli fråga om en utslätande åsiktsstyrning. Mot detta resonemang vill jag säga, att det inte är meningen att ta hänsyn till alla gruppers mer eller mindre privata moral utan till den officiella. Det är bara att läsa i strafflagen. Mord, misshandel, utpressning och frihets- berövande är straffbelagda. Däremot inte samlevnad utanför äktenska- pets ram, inte skilsmässa och nakenbad och annat som betraktas som synd i vissa kretsar. Vår lagstiftning är faktiskt relativt modern. Vi skul- le, utan större fara, kunna kräva att TV inte gjorde propaganda för straffbelagda handlingar. Givetvis kvarstår problemet, var gränsen går mellan att skildra och att göra propaganda för. Men det är ett annat problem, som norm- och reklamspecialister nog skulle klara av — något så när, i alla fall. Att något inte går att göra perfekt är ju inget skäl att inte försöka så gott man kan, som man gör på andra områden . . . Vi kan faktiskt kräva att barn och ungdom via massmedia bibringas samma ideal som de som gäller på skolans område, respekt för andras liv och människovärde. Givetvis skall kvalitetsaspekten inte glömmas bort. Men den är trots allt något av en överbyggnad, som det är fel att starta med. . .

Post-Scriptum 1975

I samband med Rädda barnens aktion mot mediavåldet 1975 gav TBV ut ett studiematerial där delar av utredningspromemorian på de

närmast föregående sidorna ingick. Under de år som förlöpt sedan den- na kom till, hade min uppfattning ändrats på vissa punkter och jag kän- de behov att ett tillägg som kallades post-scriptum 1975. Då detta tämli- gen väl avspelar förändringen i debattklimat och problenrfokusering, följer det nedan.

”Sedan debatten om våld på film och TV 1968—69 har det hänt en hel del.

Till det positiva hör att det inte längre betraktas som reaktionärt att oroas av den ständigt pågående våldsindoktrineringen. Utvecklingen mot mer och öppet våld i samhället har gått så långt, att man på nya premisser är beredd att diskutera alla tänkbara orsaker, däribland våld i TV.

Under samma tidsperiod har den sammanlagda programtiden för un- derhållningsvåld ökat liksom våldsinslagen i nyhetsreportagen. Vad som nu skrivs och sägs i frågan handlar mindre om aggression som ett isole- rat psykologiskt personbundet fenomen än om våldshandlingar och våldsmentalitet som berör alla i samhället som subjekt och/eller som of- fer. Denna förändring tyder på en mer realistisk, mer social vinkling av problemet än den snäva psykiatriskt-psykologiska syn som rådde i slutet av sextiotalet.

Den forskare som sist höll fast vid idén att påverkan är kortvarig och snarast positiv genom att vara aggressionslösande, har ändrat stånd- punkt och anslutit sig till dem, vilkas experiment visade att exponering för våld ökar toleransen för och benägenheten för eget våld.

Trots vad som sålunda hänt under de senaste åren har ingen av den grupp som tillsammans förlöjligade dem som i slutet av 60—talet tog upp problemet om våldspåverkan genom massmedia redovisat någon ändrad uppfattning eller attityd i frågan. Detta om något bevisar att deras ställ- ningstagande då som nu inte var sakligt grundat utan baserades på ves- ted interests (dolda egenintressen) av olika slag.

Det bör observeras att även i de fall där det kan vara fråga om en ka- tharsiseffekt (rening — upplösning av spänning) som minskar en persons tillfälliga eller allmänna aggressionsladdning, hindrar inte detta att det samtidigt sker en överföring av våldspositiva normer. Snarare är det tvärtom, eftersom upplevelsen sannolikt är positiv och som sådan får en överspridrr'ng även till innehållet i den/det spänningslösande filmen/ programmet.

Det är också frapperande hur få — även bland fackpsykologer — som känner till de senaste forskningsrönen och katharsisteorins söndervitt- ring. Skulden kan delvis läggas på massmedia som av naturliga skäl inte bidragit sä:skilt energiskt att upplysa om vådoma av vissa av de egna produkterna. Att informationen inte nått fram eller in bevisar också vad jag påstod för flera år sedan, nämligen att människor värjer sig mot tan- ken på att de skulle vara föremål för påverkan och att deras utsagor där- för är fullständigt värdelösa när de betygar att de går opåverkade från det sista mordet i TV-rutan.

Idag gäller mångas oro mera den avtrubbning, som kan följa av allt våld och lidande i nyhetsinslag och reportage än effekterna av under-

hållningsvåldet. Själv börjar jag luta åt samma håll. Gränsen lär ha gått under Biafrakriget. Många påstår att de just då byggde upp skyddsme— kanismer av distansering och förnekande för att överhuvudtaget stå ut med vad som då visades. Och det var bara början.

Vi skall vara rädda om vår förmåga att bli chockade och förtvivlade. Vi får inte bli avtrubbade för då förlorar informationen om olyckorna ute i världen sitt värde, moraliskt och politiskt. En tänkbar väg är att ransonera bilderna av dödande och lidande, inte för att slippa dem utan för att bli drabbade när de måste komma. Detta är en fråga med mycket svåra avvägningar. Men som så ofta inom det här problemkomplexet är frågan om man har rätt att avstå från avvägningar och bedömningar bara för att de är svåra. Är detta inte att göra det för lätt för sig i objek- tivitetens och journalistikens och ,Konstens' namn?”

Kapitel 29 George Comstock rn. fl.: Television and human behavior med ”Slutet på Katharsisteorin”

George Comstock rn. fl.: ”Television and human behavior” med ”Slutet på Katharsisteorin”

”Television and human behavior” — TV och mänskligt beteende

Inledning

Detta är en härlig bok från 1978, skriven i samarbete mellan de kända mediaforskama George Comstock, Steven Chaffee, Natan Katzman, Maxwell Mc Combs and Donald Roberts.

De analyserar och kommenterar all TV-forskning av betydelse fram till 1977 med ett tillskott av egna allmänt förnuftiga och genomtänkta synpunkter som tillför en ny och värdefull dimension utöver de referera- de resultaten. Begreppsapparaten är präglad av författarnas vetenskapli- ga bakgrund och metodresonemangen är avancerade. Boken är 550 sidor tjock. Den tog tre år att skriva, trots datasökning och en stor stab av medarbetare. Tyvärr finns inte tidsutrymme för översättning och referat av detta värdefulla arbete — inte ens för vad jag uppfattar som de mest centrala kapitlen, ”One Highly Attracted Public” — dvs. barnen — ”The Psychology of Behavioral Effects” — sid 173—289 och 385—452. Men det bör rekommenderas till alla som, är intresserade av kvalificerade analy- ser av hithörande frågor. I en förenklad tappning kan vi ta del av för- fattarnas historik över påverkningsforskningen i den föreliggande rap- portens kap. 3 ”Diskussion av begreppet TV-effekter”, där jag plockat in ”Vad gör TV med människorna — perspektiv på "IV—forskningen”, så som den refereras i ”Sakligt, opartiskt, jämställt?”.

Katharsisstriden

Direkt från Comstock m. fl. skall jag dock hämta centrala partier från det avsnitt där de behandlar den omstridda katharsisteorin. Om denna skriver de bl. a. under rubriken ”Katharsisstriden” följande.

”Det finns faktiskt två katharsis-hypoteser:

El den ena att eget öppet aggressivt beteende reducerar upphets- ning/ ilska ('arousal') El den andra att andras ställföreträdande aggressiva beteende re- ducerar upphetsning

Hypotesen om öppet aggressivt beteende i katharsisprocessen

Som en milstolpe konstaterade Dollard m.fl. i sitt psykoanalyti- ska arbete från 1939 om frustration (besvikelse) och aggression att 'uttryckandet av varje aggressionshandling är en katharsis' som reducerar drivkraften till alla andra aggressiva handlingar”. Detta uttalande förkroppsligar gammal folklig visdom. Ett vanligt råd är exempelvis att 'gråta ut ordentligt och bli av med sorgen*. Denna uppfattning att en känslomässig högspänning (av många lika slag) kan få utlopp genom öppet utagerande har fått visst stöd i den empiriska litteraturen . . .

Konecni drar slutsatsen att, eftersom aggressivitet är klart över- lägsen icke-aggressivt beteende när det gäller att reducera upp- hetsning av typen ilska från en obehagligt hög nivå, ,så ökar san- nolikheten för aggressivitet i framtida ilskesituationer för varje gång man upplever att aggressivitet ”lättar på locket'. Denna hy- potes är dock inte helt bekräftad . . . Men Konecni drar slutsatsen att i det långa loppet ”föder aggression aggression” (för en själv) även när/ om den är kombinerad med katharsis.2

Hypotesen om ställföreträdande aggressivt beteende i katharsisprocessen

Medan vi (Comstock m.fl.) har accepterat katharsis i Konecnis mening — väsentligen Dollards ursprungliga uppfattning . . . har vi inte använt oss den andra mer komplicerade och kontroversiella hypotesen om ställföreträdande katharsis som förutsätter en serie av stödjande faktorer som gör den till en ganska osannolik hän- delse. Vi är därför inte förvånade över att bara ett fåtal studier uppges testa denna hypotes. Visserligen har den ofta utnyttjats på grund av alltför lättillgängliga (och populära) tolkningar, men ef- tersom den i själva verket är komplicerad har den inte prövats lika ofta som den har hävdats och hänvisats till. Låt oss på grund av den debatt som omgivit den ”ställföreträdande” katharsisteorin, gå igenom den i detalj och därefter examinera hithörande forsk- mng.

På 400-talet f. K. skrev Aristoteles i en handbok om drama och poesi . . . om katharsis av rädsla och medlidande.

”Termen katharsis betydde bokstavligen rening, rensa, lutt- ra, rentvå och man kan tänka sig flera möjliga tolkningar av karaktären hos den reningsprocess som Aristoteles hade i

åtanke . . .”

_ ' Se def. nedan. Aristoteles sade ingenting om katharsis av aggressron. Det står 2 JämförK Elmbom

helt klart. Hans kommentar — som är utgångspunkten för en ut- 1975 sid. 393 i den förlig analys av strukturen hos ett emotionth framgångsrikt dra- föreliggande rapporten.

ma — ”hänförde sig enbart till rädsla och medlidande . . . närmast i betydelsen ångest och identifiering med offret. Känslomässigt har båda delarna mera anknytning till ens egna känslor för offret”.

”Vi skulle naturligtvis inte bry oss om en aristotelisk utlägg- ning om känslor, om det inte vore för det faktum att denna så ofta citeras av företrädare för den ställföreträdande kat- harsisteorin som en auktoritet och en garant för uttalandets tillämplighet på aggressivt beteende. Man behöver inte läsa Aristoteles särskilt ingående för att upptäcka att detta är missbruk av ett ärevördigt begrepp . . .

Givetvis behöver man inte vända sig till Aristoteles för att formulera en empirisk hypotes för att testas i dag. Hans (empiriska) 'data' var troligtvis en produkt av introspek- tion”. . .

Efter att ha visat på vilka orimliga konsekvenser det skulle leda till om man applicerade katharsis-idén i olika sammanhang fort- sätter förf.

”Icke desto mindre kvarstår möjligheten att katharsisfeno- men skulle kunna inträffa under speciella förhållanden. Låt oss se vad det finns för stöd för detta beträffande just agg- ression, där teorin förfäktas mest ihärdigt.”

Feshbach har varit den ledande företrädaren för hypotesen att tit- tandet på avbildat våld skulle inspirera aggressiva fantasier som i sin tur utan öppet aggressivt beteende skulle ”rena” tittaren från redan förhöjda (”aroused”) aggressiva tendenser. Han (Feshbach) föreslog (1955):

”Uttryck för fientlighet i fantasin kommer delvis att re- ducera den aggression som skapats av situationen. Det ide- aliska sättet att testa denna hypotes vore genom att skapa aggressivitet, mäta dess styrka, skjuta in fantasier och där- efter mäta aggressivitetens styrka en andra gång.”

Det bör observeras att denna hypotes omfattar två steg. I den första fasen skapas ”upphetsning/ ilska utan att det upphetsade beteendet inträffar — för att avlastas genom fortsatt tittande i nästa fas. En pa- rallell till att Aristoteles lokaliserar katharsis till slutfasen av dramat efter det att detta först hetsat upp publiken”.

Feshbach prövade sin hypotes första gången 1955 — utan att över- huvudtaget använda sig av film eller TV. ”Han jämförde aggressivi- teten hos tre försöksgrupper. I två av dessa blev deltagarna för- olämpade. Deltagarna i den ena av dessa fick tillfälle att ge ut- tryck för sin fientlighet genom att avge historier i TAT-test (man visar en bild och deltagaren får berätta vad bilden föreställer). Därefter testades deltagarnas aggressivitetsnivå med attitydtest och ett test där man själv får avsluta påbörjade meningar. Den grupp som först fått berätta TAT-historier visade en lägre aggres-

sivitetsnivå än jämförelsegruppen som gick direkt till sluttest. Ett år senare gjorde Feshbach om försöket men bytte ut TAT-berät- telsen mot fri lek med möjligheter till aggressionsutlevelse. Detta mellanspel ökade aggressiviteten ytterligare för pojkarna och gjor- de ingen skillnad för flickorna”. . .

”l96l poängterade Feshbach [själv att katharsis endast kunde äga rum om personen blivit upphetsad (uppretad) innan han/hon upp- levde de ställföreträdande aggressiva aktiviteterna. (1955 TAT, och 1956 — utan effekt — aggressiv fri lek). Om detta villkor inte var uppfyllt ansåg han att fantasi-aggressiviteten i stället skulle öka agg- ressionsnivån”. OBS!

”Den första som prövade katharsisteorins tillämplighet på ”de aggressiva och fientliga teman som dominerar så många under- hållningsfilmer, reklamTVprogram och serietidningar, var Alberta Siegel 1956. Hon fann inga skillnader i lekbeteendet mellan barn

som fick se en aggressiv fictionfilm, och sådana som fick se en 'neutral' film.”"

Trots att katharsis-teorin, även av Feshbach själv, begränsades till isole- rade sekvenser med uppretnings- och nertoningsmoment i direkt följd, började ändå en del forskare att studera de ackumulerade ”katharsis-ef- fekterna” av många våldsprogram. Detta var teoretiskt fel på två sätt. Dels var deltagarna inte målmedvetet uppretade före de enskilda titt- nings-tillfällena, dels försökte man över en längre tid lägga ihop tillstånd som hänförde sig till enskilda tillfällen.

Med undantag för Feshbach själv fick man heller inget samband mellan mycket tittande på TV-våld och låg aggressivitet. I stället fick flera under- sökningar det motsatta resultatet, att mycket tittande på TV—våld skapar aggressivt beteende. Dessa använde reellt våldsbeteende som mått på ag- gressviteten och inte verbala projektiva test eller attitydsfrågor. 2

Kommentar:

För de flesta av filmbranschens företrädare och den stora allmänheten har det ännu inte gått upp att den ställföreträdande katharsisteorin som bygger på ställföreträdande utlevelse i fantasin med hjälp av film och TV är hopplöst överspelad. Den bör inte hållas vid liv genom hopbland- ning med egen äkta direktutlevelse — särskilt som även denna, enligt Konecni, har dubiösa bieffekter (sid. 398 i föreliggande rapport).

Det är ganska anmärkningsvärt att dessa laboratoriemässiga uppret- ningar av försökspersoner med efterföljande verbala laboratorietest under många år togs och fortfarande tas som intäkt för att människor blir snälla och avslappnade av att se våldsfilmer på TV och bio. En sådan tolkning tyder på mycket starka motiv hos uttolkarna.

Egentligen borde katharsisteorin omformuleras med utgångspunkt från tillgängliga resultat.

* G. Comstock m. fl., 197 sid. 422—426 (ref. och citat).

2 Ref. av G. Comstock m. fl. sid. 427—428.

] Sid. 399. 2 Ref. av sid. 397.

3 Som jag tidigare varit inne på är det ett pro- blem att man inte skiljer mellan känslan aggres- sion och aggressivt be- teende. (K. E.)

Den skulle då få följande lydelse: Fiction-program med våld i kan i- bland användas med framgång för att avleda ilska hos och lugna ner personer som man först retat upp ordenligt. Då sådana situationer är ganska sällsynta i verkliga livet får teorin ingen praktisk betydelse. Den kan och får aldrig ges innebörden att man blir vänlig och avstressad av att se på TV/film-våld. (K. E.)

Andra synpunkter på TV—forskningen, hämtade från olika ställen i Comstock m. fl.

”För att kunna slå fast att en viss faktor har betydelse i praktiska prograrnsammanhang, krävs andra undersökningsmetoder än de som i allmänhet används för att demonstrera själva förekomsten av en sådan faktor . . .

Undersökningar som studerar en faktors relevans för en viss ef- fekt ('internal validity') brukar kallas experimentella. Surveys eller fältstudier brukar man kalla undersökningar som studerar hur of- ta denna faktor och dess effekter förekommer i verkligheten i ett ganska väl tilltaget material för att få en uppfattning om hur ge- neraliserbart (external validity) resultatet är utanför de speciella förhållanden (ofta laboratorier) där man först 'hittade' samban- det. Innan man kan formulera några policy-rekommendationer utifrån forskningsresultatet bör man ha resultat från båda dessa undersökningstyper: dvs. 1 . både bevis för att den antagna meka- nismen existerar och fungerar och 2. för att den fungerar tillräckligt ofta för att motivera att man också gör någonting åt saken. Som vi skall se är det inte många frågeställningar som har studerats så grundligt. ”'

Utifrån detta konstaterande resonerar förf. kring hur forskningen borde läggas upp i fortsättningen. Bl. a. menar de att det är viktigt att skilja mellan undersökningar som läggs upp för att bygga upp teorier om TV-påverkan och undersökningar som man lägger upp för att testa hypo- teser som härleds ur sådana teorier?

I kapitlet ”Framtiden” analyserar förf. frågeställningar och problem som återstår att belysa samt skisserar olika modeller för sådan belys- mng.

Trots sin kritiska och skeptiska inställning till existerande forskning går Comstock m. fl. på ett par ställen ifrån sin analyserande och svårtill- gängliga framställningsstil och vågar några punktvisa sammanfattning- ar.

Sålunda konstaterar de om unga tittares reaktioner på våld i TV, att man funnit att

”— När en gärningsman (förövare av våld) belönas eller inte straf- fas ökar sannolikheten för efterföljande aggression aggressivitet hos/av3 den unga tittaren; när en gärningsman straffas,, minskar

aggressiviteten (Bandura l965a; Bandura, Ross, Ross, l963b; Ro- sekrans o. Hartup 1967).

— När våldet presenteras som berättigat ökar sannolikheten för efterföljande aggressivitet hos den unga tittaren (Berkowitz o. Rawlings 1963; Meyer 1972 c).

— När det avbildade våldet innehåller moment som matchar (knyter an till) förhållanden i verkligheten — som liknande namn och utseende — ökar sannolikheten för efterföljande aggressivitet (Berkowitz o. Geen 1966).

— När förövaren liknar tittaren ökar sannolikheten för efterföl- jande aggressivitet hos den unga tittaren (Rosekrans 1967).

— Avbildat våld mellan personer som är motiverade att skada varandra ökar sannolikheten för efterföljande våld. (Berkowitz o. Aliato 1973, Geen o. Stonner 1972.)

— Våld mellan personer i verkligheten ger en högre sannolikhet för efterföljande aggressivitet än ”låtsat' (”fictional”) våld, (Fesh- bach 1972).

Presentation av starkt upphetsande material av alla slag ökar sannolikheten för efterföljande aggressivitet när detta är en adek- vat (”appropriate') reaktion. (Zillman, 1971; Tannenbaum o. Zill- man l975)'.”

Om vad det förhållandet att våldet framställs som berättigat betyder för den modellskapande effekten skriver förf.

”Tillsammantagna leder gjorda 11. s. till flera slutsatser om det av- bildade våldets berättigande:

Skäl för att hämnas är ett element i handlingen som inte gärna kan leda till något annat än aggressivt beteende — i varje fall har ingen annan typ av beteende studerats i samband med *berätti- gande' (inte helt adekvat övers. av *justification').

*Berättigandet' fungerar främst som en hämningsminskande faktor, som snarare motverkar att följderna av våldet upplevs som negativa än direkt stimulerar till aggressivt beteende.

Ju mera skälet för att göra förebildens våld berättigat samman- faller med vad tittaren upplever, desto mera minskas hämningen mot att gilla och ta efter våldet — särskilt när det samverkar med tittarens egen motiverade stämning.

TV—industrins egen ”kod, som tillåter att ,den goda hjälten' utövar våld, har inget stöd i forskningen”2 — som tvärtom visar att just detta ger upphov till efterföljd. (K. E.)

Kommentar:

En annan föreställning är att TV-våldet inte ger negativa effekter, om man visar dess skadliga eller plågsamma konsekvenser. C. Svarz och L. Berkowitz genomförde 1976 ett experiment som kan tyda på det rakt motsatta förhållandet. Experimentet har dock en sådan uppläggning (ty- ] . pisk för aggressionsforskare) att det i efterhand är svårt att uttolka om Sld' 479—480- det negativa beteendet betingats (lärts in genom koppling till något som 2 Sid. 44l—442.

1 Ref. av C. Svar-z, [_.. upplevts som positivt) genom att det första ”offret” tillfogades smärta Båfkowm "Efffms Of 3 eller om det berodde på den provokation som ingick som ett led i experi- Stlmulus Associated

. . , . mentsituationen. With a Victum s pain on ,_ . _ . .. .. , - Later Aggression” i Intressantare an Själva experimentet ar forf. s genomgång av ohka Journal of Personality teorier och arbeten om denna centrala och känsliga fråga.l (K. E.)

and Social Psychology 1976, Vol 33 No 5 sid. 623—631.

' Reprinted from Psy- chology Today Maga- zine Copyright 1976 Ziff-Davis Publishing Company

Kapitel 30 G. Gerbner: Stortittarnas

farliga världl

Med inledning av K. E.

G. Gerbner: Stortittarnas farliga värld Med inledning av K. E.

Inledning

Gerbners undersökningsresultat hör till dem som de senaste åren dis- kuterats mest och gjort det djupaste intrycket. En orsak härtill är att de stämmer väl med allmänna iakttagelser av en tilltagande rädsla bland människor för andra människor, särskilt i anonyma storstadsregioner. En annan orsak är att Gerbners mått på påverkan av media inte är te— oretiskt eller laboratoriemässigt utan har direkt anknytning till den so- ciala verkligheten, närmare bestämt hur fylld av risker människorna tror att denna verklighet är.

I koncentrat går resultaten ut på att ju mer TV-våld man ser, desto riskfylldare och våldsammare upplevs verkligheten. Ytligt sett kan detta synas gå emot de resultat som talar om avtrubbning. Så är det emellertid inte, för det är fråga om två olika perspektiv. Avtrubbningen gäller för- mågan att bli upprörd å andras vägnar och att ha medkännande med andras lidande i konkreta situationer. Gerbners resultat handlar om den riskbedömning som man gör för egen del i tänkta situationer i den egna miljön. En orealistiskt hög riskbedömning utgör ett ont i sig själv och kan fungera som motiv till vissa olyckliga politiska ställningstaganden — vilket framgår av den följande översättningen. Av allmänna erfarenheter kan man vidare sluta sig till, att rädda människor med en oriktig riskbe- dömning är alltför benägna att själva ta till våld därför att de känner sig hotade. De har negativa förväntningar och en hög beredskap för våld.

Om en sådan negativ ängslig attityd till omgivningens riktiga och in- billade hot under många år kombineras med förebilder till olika vålds- metoder i TV och med programmens inställning att våld bör mötas med våld, är det inte svårt att föreställa sig att alla dessa faktorer — ihop med ett hetsigt storstadsklimat — kan leda till onödiga våldshandlingar både mellan människor som känner varann och mellan representanter för grupper med potentiellt motstridiga intressen — vuxna gentemot yng- re, yngre gentemot vuxna, ”vita” gentemot ”svarta”, ”svarta” gentemot ”vita” osv.

Däremot är det mycket svårt att tänka sig en vetenskaplig metod som direkt kan koppla samman verklighetens konkreta vålds- och hotsituationer med alla de olika slags budskap som under många år nått TV-tittarna och på varierande sätt tagits upp i deras olika personlighe- ter. Det är just därför att alla systematiska vetenskapliga studier bara kan studera en faktor i taget som betydelsen av var och en av dessa

framstår som obetydlig. Att därmed också betrakta sådana faktorer som ointressanta är lika ologiskt som att undervärdera jästens betydelse i ett brödbak eller järnets betydelse för hälsan. När flera faktorer samverkar är alla intressanta även om de var för sig endast drar mindre strån till stacken. (K. E.)

Över till George Gerbner själv i en artikel som han ihop med Larry Gross har publicerat i Psychology to-day, april 1976 ”The Scary world of TV's heavy viewers” (Stortittarnas farliga värld).

”Många kritiker oroar sig över TV-våldet, mest av fruktan för att det kan stimulera tittarna till aggressiva och våldsamma handling- ar. Vår forskning visar däremot att konsekvenserna av att leva med TV's symboliska värld av våld kan vara mycket mera långt- gående.

Vi menar att TV på ett drastiskt sätt demonstrerar auktorite- tens makt i vårt samhälle och de risker som är förenade med att bryta mot samhällets regler. Våldsfyllda program visar vem som klarar sig undan med vad och mot vem. De lär ut rollen som offer och ett accepterande av våldet som en social realitet som vi måste lära oss att leva med — eller fly från.

Vi har funnit att människor som tittar mycket på TV betraktar verkligheten som mera farlig och skrämmande än de som tittar lite. S tortittarna litar mindre på andra medborgare och är mer rädda för verkligheten.

Eftersom de flesta av TV's 'action/äventyrsprogram' utspelar sig i städer är det möjligt att den rädsla de ger upphov till bidrar till medelklassens pågående flykt från våra städer. Rädslan kan också skapa växande krav på polisskydd och val av politiker som mer än annat poängterar behovet av 'lag och ordning '.

De som tvivlar på TV's betydelse bör tänka på den inverkan som bilen hade på det amerikanska samhället. När bilen först ”bröt ut, på de dammiga landsvägarna kring sekelskiftet såg de flesta amerikaner den som en hästlös vagn. inte som den främsta kraften mot ett nytt sätt att leva. På liknande sätt tenderar de av oss som växte upp före TVs tid att bara betrakta den som ett an- nat medium i raden av 1900-talets masskommunikationssystem som radio och bio. Men TV är något annat än bara ett nytt me- dium.

TV: den universella läroplanen

Om du föddes före 1950, kom TV in i ditt liv efter de mest grund- läggande åren. Om du nu är en stortittare som är beroende av TV (”addict') är det svårt för dig att förstå den förvandling som TV har åstadkommit. Föreställ dig till exempel att du tillbringade sex timmar om dagen i kvartersbiografen när du var 12 år. Ingen för- älder skulle ha tillåtit något sådant. Ändå tittar nästan hälften av 12-åringama i vår us på TV sex timmar eller mer i genomsnitt var- je dag. För många fortsätter denna vana även när de blir vuxna.

* Originalets penthouse = lyx- våningar på top- pen av flervå- ningshus.

På grundval av våra studier beräknar vi att ungefär var tredje vux- en amerikan i genomsnitt tittar på TV 4 timmar eller mer per dag.

TV är annorlunda än alla andra media. Från vaggan till graven är den invävd i vardagslivet i nästan varje hem. Till skillnad från biograferna sänder den jämt och när den väl är inköpt kostar den nästan ingenting. Till skillnad från radio kan den visa och inte bara berätta. Till skillnad från teatrar och biografer kräver den in- te att man går hemifrån. Med nästan obegränsad tillgång träder TV in i människans liv före läskunnigheten och urholkar denna i växande utsträckning.

Aldrig har en så stor och heterogen publik — från barnkamma— ren till pensionärshemmet, från slumbostäder till villakvarterl — delat så mycket av ett och samma kulturella system av budskap och föreställning och omvärderingar som ligger inbäddade i dessa. TV erbjuder en universell läroplan som alla kan tillgodogöra sig.”

Kommentar:

Olika personer tillgodogör sig dock olika delar på olika sätt och på var sitt håll. (K. E.)

I V -eremiten

”Föreställ dig en emerit som lever i en grotta bara förenad med yttervärlden genom en TV-apparat som endast sänder under 5. k. Prime-time (20—23, då man mest sänder underhållnings- och våldsprogram i USA). Hans kännedom om världen skulle enbart byggas upp genom förställningar och fakta som han med viss mö- da kunde plocka fram ur de påhittade (”fictional”) händelser, per- soner, ting och platser som skulle förekomma i bildrutan. Hans förväntningar och bedömningar av hur världen fungerar skulle följa TV-programmens konventioner med deras förutsägbara handling och slut. Hans syn på den mänskliga naturen skulle for- mas av TV-figurernas ytliga psykologi.

Visserligen är ingen av oss totalt beroende av TV för vår syn på världen, men det är heller inte många av oss som har tillfälle att observera verkligheten på polisstationer, i rättssalar, bolagens sty- relserum eller i sjukhusens operationssalar. Även om kritikerna klagar över de stereotypa karaktärerna och handlingen i TV-pro- grammen, är det många tittare som betraktar dem som representati- va för det verkliga livet. Alla som betvivlar detta påstående skulle läsa de 250 000 brev — de flesta med anhållan om medicinska råd — som kom från tittarna till programmet ”Marcus Welby, Med. Dr.”, under hans första fem års ”praktik” i TV-rutan.

Om vuxna kan acceptera TV's påhittade verklighet på det sät- tet, kan vi bara föreställa oss dess effekter på barnen. När det amerikanska barnet kommer till skolan har det redan tillbringat flera år i den elektroniska förskolan. I lO-årsåldern tillbringar ge-

nomsnittsbarnet fler timmar framför TV”n än i klassrummet. Med en ständig exponering för TV-världen är det inte förvånande att de barn som vi testade föreföll att vara mer påverkade av TV än de vuxna i sin omgivning.

I den andra änden av livscykeln blir TV de äldres stadiga och enda sällskap. När synproblemen gör läsningen svår och det blir arbetssamt att röra sig, tillbringar invånarna i många pensionärs- och vårdhem en stor del av sin tid i TV-rummet, där handlingen i fiction-program hjälper dem att kompensera inaktiviteten i deras eget liv.

För att ta reda på vad dessa äldre och andra amerikaner ser har vi studerat hur livet gestaltar sig i den värld som TV”s kvällspro- gram presenterar — hur denna värld ser ut, vad som händer i den, vilka som bor där och vem som gör vad med vem. Vi har utforskat denna värld genom att analysera innehållet i ”situations-komedi- er”, teater-serier och filmer som visas under ”prime-tid” (kl. 20—23).

TV-historiernas enkla värld

Kväll efter kväll, vecka efter vecka förmedlar standardfigurer och standard-handlingar underförstådda ”sanningar” om personer, makt och problem. Ungefär tre fjärdedelar av alla huvudpersoner under TV's ”prime-tid” är män, mestadels ogifta, ”vita” amerikaner i 20—30-årsåldern från medel- eller överklassen. De flesta av kvin- norna är inriktade på romantik eller familj. Medan bara var tredje manlig huvudperson är gift eller planerar att gifta sig, gäller detta för två av tre kvinnliga huvudpersoner (om man också inberäknar andra ”romantiska relationer”).

Till skillnad från i verkligheten, där personligheter är samman- satta, motiv oklara och utgången oviss och tveeggad, presenterar TV en värld där allt är klart och enkelt. I program efter program följer belöningar och bestraffningar kvickt och logiskt. Kriser och problem löser sig och rättvisan eller åtminstone auktoriteten — tri- umferar alltid. De centrala personligheterna i dessa program är klart definerade, hederliga eller korrumperade, själviska eller am- bitiösa, effektiva eller ineffektiva. För att tillförsäkra största möj- liga accepterande (eller största möjliga lönsamhet) följer hand- lingen de vanligaste uppfattningarna om rättvisa och moral, vare sig dessa uppfattningar liknar verkligheten eller inte.

För att kunna avsluta en histora på ett underhållande sätt inom en timme, eller till och med en halvtimme, är TV”s konflikter för det mesta personliga och kan lösas genom ”action”. Eftersom våld är dramatiskt och ganska enkelt att producera, tenderar mycket av denna ”action” att bli våldsbetonad. Som ett resultat härav har TV—stjämorna (på ”prime-tid”) under alla år varit cowboys, decka- re och andra vilkas liv tillåter obegränsat med ”action”. Utom i ko- miska roller är det sällan man ser en manlig huvudperson belastad med vardagliga begränsningar, t. ex. en familj som skulle hindra en tillvaro på ”frihjul”).

Under de senaste fyra åren (1972—76) har vi forskat för att un- dersöka hur människor påverkas av att titta på den speciela ”TV- världen”. Vi har frågat ut dem om sådana sidor av det verkliga li- vet som beskrivs på helt annat sätt i TV. Därefter har vi 'ämfört svaren från dem som tittar lite på TV med svaren från dem som tittar mycket, hela tiden med jämförelser mellan människa som i övrigt är lika i fråga om ålder, kön, utbildning och andra fakto-

”

I'CI'.

Kommentar:

Faktorer som skulle kunna påverka uppfattningen av verkligheten. Ge- nom den statistiska konstanthållningen av de senare faktorerna kar förf. fått fram så ””rena”” samband som möjligt mellan TV-konsurrtionens omfattning och inställningen till verkligheten hos de intervjuade. (K. E.)

””Alla som försöker renodla effekterna av TV-tittande hrr pro- blem med att skilja ut själva tittandet från andra kulturella infly- tanden. Det är faktiskt också svårt att hitta tillräckligt många som inte tittar för att jämföra med. För denna rapports räkning har vi jämfört ”lågtittare” — som i genomsnitt ser på TV två timmar eller mindre per dag — och ”högtittare” — som i genomsnitt tittar 4 timmar eller mera per dag (vuxna).

Vi studerade också 300 tonåringar från 12- till 14-årsåldern. I detta material var ”högtittarna” sådana som tittade på TV 6 timmar eller mera per da g.

”Högtittama”

Eftersom huvudrollerna i amerikanska TV-program nästan alltid är amerikanska frågade vi: ”Hur många procent av jordens befolk- ning bor i USA på ett ungefär?” Det korrekta svaret är sex pro- cent. Intervjupersonerna (ip) fick välja mellan tre procent och nio procent, vilket tvingade dem att antingen över- eller underskatta i förhållande till den korrekta andelen. Av ”högtittarna” var det 19 procentandelar mer än bland lågtittarna som valde den höga siffran.

Därefter tog vi upp frågan om yrken, eftersom yrkesfördel- ningen i TV under ”prime-tiden” föga liknar den verkliga före- komsten av yrken. Akademiska (”professional”) och beslutsfattan- de roller är dubbelt så vanliga på TV som i verkligheten. För att se om denna snedvridning hade någon effekt på tittarna frågade vi: ”Ungefär vilken procent av amerikaner har jobb i antingen ”akademiska” eller beslutsfattande arbeten — som läkare, advoka- ter, lärare, företagsledare eller andra tjänstemän i beslutsfattande positioner? När ip hade att välja mellan 10 % eller 30 % var det 36 procentenheter flera i högtittargruppen som valde det högre procent- talet (den riktiga andelen är 20 %) . . .

Oavsett utbildning, tidningsläsning och tittarvanor var det ål— dern som starkast inverkade på hur TV-påverkad man var. Per- soner under 30 gav genomgående svar som visade att de var mer på— verkade av TV än de som var över 30. Denna skillnad framstår som särskilt anmärkningsvärd eftersom de som är under 30 som helhet är bättre utbildade än de som är äldre. Men de som är under 30 år representerar den första ”TV-generationen”. Många av dem växte upp med TV som barnvakt och lärare och har hela sitt liv expone- rats för TV.

Våldsdieten

Alla som tittar på kvällsprogrammen får en kompakt våldsdiet. Mer än hälften av ”prime-tidens” huvudpersoner är inblandade i någon form av våld, en av tio i dödande. För att kontrollera detta massiva stvmpande dominerar ”lag och ordning”-representanterna program- men. A v de manliga TV—figurer vars yrken kan identifieras hör unge- fär 20 % till rättsapparaten. I verkligheten går antalet inte upp till 1 %. Av ”högtittarna” var det 1 8 procentandelar flera än bland 'Iågtit— tarna” som övervärderade antalet personer inom verklighetens rätts- apparat — och detta oavsett deras ålder, kön, utbildning och läsvanor.

Våldet på TV får tittarna att uppleva världen som farligare än den faktiskt är, vilket också måste inverka på hur människorna själva bär sig åt. När vi frågade: ”Kan man lita på de flesta människor?” var det 35 % fler bland ”hög-” än bland ”lågtittarna” som prickade för svaret: ”Nej, man kan inte vara nog försiktig”.

Vi bad också tittarna att bedöma sina egna risker att bli inblanda- de i någon form av våld under en veckas tid. Svaren visade även här att TV kan ingjuta rädsla. Ip fick välja mellan 1 risk på 10 eller 50/ 50. Den rimligaste siffran är ca 1 på 100. Ändå valde 33 % flera ”hög—” än ”Iågtittare” alternativet 50/ 50.

Även om TV inte enbart och direkt är orsaken till våra resultat kan den helt klart förstärka och uppmuntra ett visst sätt att se på verkligheten. TV”s effekter borde mätas inte enbart i termer av en di- rekt ändring av beteendet utan också med hänsyn till i vilken ut- sträckning detta mediums program odlar och underbygger en viss livssyn — särskilt som TV ständigt visar program vars innehåll och utgång kan förutsägas.

Både offer och brottslingar måste lära sig sina fasta roller och TV-våldet kan bara alltför väl fungera som instruktör (Se A Na- tion of Willing Victims — En nation av villiga offer, Psychology Today april 1975). I stället för att endast oroa sig över om TV— våldet ger upphov till konkreta uttryck för aggression hos enskilda individer borde vi också ta hänsyn till hur sådant symboliskt våld in- verkar på vår uppfattning om den sociala verkligheten. Accepterande av våld och passivitet inför brott och orätt kan bli mycket allvarligare sociala konsekvenser än tillfälliga yttringar av individuell aggression.

Genom hela historien har det varit så att så snart en härskande klass etablerat sig som styrande, har den primära funktionen hos

dess kulturella medier gått ut på att legitimera och auktorisera dess auktoritet. Folksagor och andra traditionella dramatiska his- torier har alltid förstärkt den etablerade auktoriteten och förmed- lat budskapet att när samhällets lagar bryts så drabbar vedergäll- ningen dem som bryter mot lagarna. Betydelsen av den existerande sociala ordningen är alltid klart uttalad i sådana histo- mer.

Vi har funnit att våldet på ”prime-tid” i TV göder överdrivna föreställningar om hotande faror i verklighetens värld. Rädsla är en universiell känsla som är lätt att utnyttja. Den överdrivna känslan av risk och osäkerhet kan leda till växande krav på beskydd och växande press för att använda den etablerade auktoritetens styrka och tvång. I stället för att utgöra ett hot mot den sociala ordningen kan TV ha kommit att bli vårt främsta instrument för social kontroll.”

Kapitel 31 Avtrubbning genom mediavåld

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten:

V. Cline, R. Croft, S. Courrier i Journal of Personality and Social Psy- chology. 1973 vol. 27 nr 3

A. Bandura, R. H. Walters. Social Learning and Personality Develop- ment. 1965

1 Denna o följande hän- visning hör till artikeln.

Avtrubbning genom mediavåld

Inledning

När man talar om avtrubbning som en riskabel TV-effekt sker det oftast i allmänna ordalag som utgår från allmänna erfarenheter om hur männi- skor fungerar. Mera sällan finner man direkta belägg för avtrubbnings- teorin.

Victor Cline, Roger Croft och Steven Courrier har dock genom- fört ett par välgjorda försök som de redovisade 1973 i Journal of Personality and Social Psychology (vol. 27 nr 3 sid. 360—65)

En del av deras inledning går tillbaka på resultat som mera ingående be- handlas på andra ställen i den föreliggande rapporten. Trots detta över- sätter jag vissa delar av inledningen, därför att det har stort intresse att visa vad olika förf. tagit till sig av existerande forskning och hur de ut- trycker sina slutsatser. (K. E.)

””Man har lagt fram olika hypoteser för att försöka förklara eller förstå medborgarnas likgiltighet när människor i deras omedel- bara närhet angrips och skadas. Som symbolen för detta fenomen tjänar fallet med Kitty Genovese som slogs ner, våldtogs och mör- dades inom loppet av en halvtimme i ett hyreshus i New York. Polisundersökningen visade att ett 40-tal personer under denna halvtimme hade varit medvetna om hennes belägenhet och behov av hjälp. Men ingen kom till undsättning varken direkt eller in- direkt (t. ex. genom att anonymt ringa till polisen).

Song My-massakem där amerikanska soldater dödade vietna— mesiska civilpersoner är den mest omskrivna av en rad händelser av liknande karaktär. Rättegångsprotokollen visar en total likgil- tighet hos de amerikanska soldaterna som var inblandade i dö- dandet av civila, där det också fanns barn med.

Arbeten om systematisk avtrubbning (”desensitization”) av så- dana forskare som Proctor (1968),l Wolpe och Lazarus (1966), Wilson och Davidson (1971), Bandura (1969 b) och Eysenck (1963) ger underlag för antagandet att när människor exponeras för en stor mängd våld — direkt eller indirekt som i tidningar, på film och TV och andra media — kan det med tiden inträda ett slags

mental dövhet, avstängning eller borttoning av de normala käns- loreaktionema gentemot våld.

Undersökningsrapporter av Bandura (1969 a, 1969 b) och hans kolleger Atkin, Murray och Mayman (1971), Berkowitz (1969), Berkowitz och Rawlings (1963), Hanrattty, O”Neal och Sulzer (1971) samt den Nationella kommissionen om orsakerna till och förhindrandet av våld (1969) liksom andra som forskar kring so- cial inlärning, tyder på att människor, genom imitations- och roll- övertagande inlärningsprocesser, kan påverkas av våld som de ser på TV eller bio. Senare arbeten av Liebert och Baron (1971), av Stein, Friedrich och Vondracek (1972) inom ramen för SG-kom— mitten, visar på ett orsakssamband mellan bevittnat våld och ef- terföljande öppet aggressivt beteende.

Om man kombinerar avtrubbningen, som möjligen reducerar betydelsen av samvete och hänsyn, med effekterna av att ta efter de modeller för skäl till och metoder för våld som TV-underhåll- ningen erbjuder, skulle man inte bli alltför förvånad över att finna inte bara en betydande ökning av personliga aggressionsyttringar utan också en tilltagande attityd av likgiltighet och brist på hän- syn för angripamas offer.

Samtidigt vet vi att de amerikanska barnen tillbringar mer tid framför TV än i klassrummet, vilket ger en antydan om TV's ge- nomslagskraft som en undervisande och socialiserande (i betydel- sen ”uppfostrande”) faktor. Enbart under de intryckskänsliga för- skoleåren tillbringar genomsnittsbarnet mer tid med att se på TV än det senare tillbringar i skolan under fyra gymnasieår].

I den aktuella u. s. har vi frågat oss vilka fysiologiska effekter som uppkommer inom barn som ständigt exponeras för media- våld. Finns det sålunda en mätbar fysiologisk skillnad i fråga om emotionella reaktioner (dvs i det autonoma nervsystemet) på fil- mat våld om vi jämför barn som ser mycket TV-våld och de som ser lite? Med andra ord, blir barnen fysiologiskt avtrubbade på ett något mera påtagligt sätt?”

Förf. refererar först till olika tidigare försök med vuxna, där sådan av- trubbning kunnat mätas med elektroder (galvaniskt hud-test), pupillens rörelser och andra fysiologiska mått. Man tar också upp undersökningar som visat att sådana fysiska reaktioner är tecken på inlevelseförmåga och empati2 (— just de egenskaper som inte bör få bli avtrubbade K. E.).

Därefter skriver man:

&

””Åttio pojkar mellan 5 och 12 år delades upp i två grupper — den ena med högst 4 timmars TV-tittande per vecka under de närmast

föregående 2 åren (låggruppen) och den andra med minst 25 tim- 313333: 532222, mars "FV-tittande (höggruppen). Den genomsnittliga tittartiden övervärderande uppgif- för höggruppen var 42 timmar/vecka medan den var 3,8 timmar/ ter (K- E)-

vecka i låggruppen. Som filmmaterial användes en hopklippning 2 Föl-måga att känna dels av en skidfilm (på 2 min) utan våld, dels en spännande sek- med (inlevelse i) andra.

' Med reservation för

vens ur ”The Bank Dick” (4 min), dels 8 minuter av den brutala boxningsfilmen ”Champion”. Ur den senare utskildes fem sekven- ser med våld och fem utan våld om 11-34 sekunder. Just under dessa sekvenser mättes blodtryck och handssvett. Vid mätningen av blodtrycket var pojkarna ensamma i visningssituationen och vid mätningen av svettningen var de två i samma rum. (Kommen- tar: Det var alltså inte fråga om några grupptrycks-effekter. K. E.)

Resultaten visade att det inte blev några Säkerställda skillnader mellan grupperna beträffande de fysiologiska reaktionerna före filmen och efter neutrala filmbitar. När båda grupperna fick se boxningsfilmens våldsamma avsnitt blev låggruppens pojkar klart mera uppjagade än pojkarna i höggruppen. Detta gällde båda måt- ten på emotionell upphetsning (”arousal”). Barnen hade inte tidi- gare sett boxningsfilmen, varför höggruppens svagare reaktioner kan föras tillbaka på att de genom kontakten med mera TV-våld än de andra blivit så avtrubbade och tillvanda att de inte längre reagera- de fysiologiskt på samma sätt som icke tillvanda barn.””

Kommentar:

Förf. avslutar rapporten med reservationen att resultaten bör tolkas för- siktigt på grund av det låga antalet medverkande barn. De klart säker- ställda resultaten på en noggrant genomförd undersökning med klart de- finierade mätmetoder och faktorer får dock betraktas som mycket in- tressanta. (K. E.)

Banduras dockor

Kommentar:

Det bör observeras att den undersökning som redovisats på de föregåen- de sidorna får sin värdefulla ”knorr” genom att intresset fokuseras till frånvaron av arousal (som är ett bättre ord än upphetsning), som i sin tur kan betraktas som ett tecken på viss avtrubbning. Det är nämligen lättare att föreställa sig konsekvenserna av människors avtrubbning än av deras arousal, bl. a. därför att den förra kan betraktas som ett mer permanent och generellt tillstånd än arousal.

Andra försök som i stället studerat arousal har kritiserats för att inte ge besked om vad upprepade kortare arousal-perioder gör med psyket och handlingsberedskapen på längre sikt. Dessutom har man — utan att få svar — frågat sig i vilken-utsträckning laboratorieresultat kan över- föras till situationer i verkligheten.

Detta är något av bakgrunden till att man inte längre hänvisar så ofta till Banduras välkända experiment. I dessa fick barnen först se uppja- gande film med modeller för aggressivt beteende mot människor och stora dockor. Därefter släpptes de in i leklokaler (laboratorier f&ör obser- vation) med stora dockor. Barnen upprepade då en del av aggressions-

handlingarna mot dessa — även när denna testsituation upprepades flera månader senare. I försöket ingick också barn som inte tittat på någon uppjagande film innan de släpptes in till dockorna. Dessa barn var urin- dre aggressiva mot dockorna än de andra barnen.

Värdet av dessa resultat, som visar att filmer med aggressiva förebil- der ökar barns benägenhet att uppträda aggressivt mot dockor — på både kort och lång sikt — har ifrågasatts av bl. a. följande skäl. Man misstän- ker exempelvis att dockorna just i samband med arousal nästan fungerar för bra som objekt att rikta känslor mot, särskilt som filmens beteenden lär vara sådana som dockorna inbjuder till genom sin form och storlek. Däremot är det osäkert om barnen skulle göra samma saker mot riktiga människor i riktiga situationer när inlärda regler för hur man beter sig mot andra träder i funktion. Att effekterna då skulle bli annorlunda an- tyds av det förhållandet att t. o. m. dockorna fick en mildare behandling när vuxna var med i försöket och därmed gjorde situationen mer verk- lighetsbetonad än när de vuxna satt som osynliga observatörer.

Bandura vill också visa att det inte bara är fråga om uppväckande av aggressiva känslor i största allmänhet utan om att lära sig specifika för- mer för aggressionen och att dessa former till stor del förmedlas genom förebilder på film och TV.

Försöken visar klart att barn lär sig att upprepa aggressiva handlingar som de riktar mot dockor samt att sådana filmer gör dem allmänt uppjaga- de och benägna att även på annat sätt ”klämma åt” dockorna. Då det är tveksamt hur dessa resultat hänger ihop med barnens benägenhet att rea- gera i verkliga livet har jag begränsat behandlingen av Banduras arbeten till detta summariska referat.

Ett par av Banduras resultat som kom fram som en biprodukt av en un- dersökning av imitation hos barn skall dock refereras, därför att de sy- nes ha särskild relevans för debatten om TV's betydelse för inlärning av aggressivt beteende.

För det första ökades inte imiterandet så som man väntat av att det blev belönat. För det andra var aggressivt beteende (mot dockor) det en- da som alla barn imiterade, oavsett vad de stod i för relation till förebil— den i försöket.

Om dessa resultat är giltiga också utanför dock-laboratoriet, blir en tänkbar slutsats att TV utgör en aktivt fungerande förebild just i fråga om aggressivt beteende, vilket ibland förnekas med hänvisning till att man inte kan lära sig något utan en personlig relation och någon form av positiv förstärkning.

Resultaten publicerades 1961 av Albert Bandura och Aletha C. Hus- ton i artikeln ”Identification as a Process of Incidental Learning” (Iden- tifikation som en process av oavsiktlig inlärning) i Journal of Abnormal and Social Psychology, Vol. 63 No 2, sid. 311—318.

Liknande frågeställningar behandlas i artiklarna i kap. 37. (K. E.)

Kapitel 32 TV—tittande, familjeliv och aggressivt beteende hos förskolebarn

Jerome L. Singer och Dorothy S. Singer

. _ Yale University and the University of Bridgeport ' Citerat med tillstånd av American ASSOCia' Uppsatsen presenterad vid 1979 AAAS årsmöte, Houston, Texas. tion of Advancement

of Science, Washing- Denna undersökning utfördes vid Yale universitetets ”Family Television

'on, DC Sim" Jerome Research and Consultation Centre”. L. och Dorothy S. Singer- Får ej citeras utan tillåtelse av författarna.'

TV-tittande, familjeliv och aggressivt beteende hos förskolebarn

Bakgrund och litteraturgenomgång

Den bästa informationen om hur aggressivitet utvecklas hos barn härrör från undersökningar som visar att beteendet inom familjen är avgörande för uppkomsten av aggressivitet. Barn, som har varit med om att den ena eller båda föräldrarna har utövat fysiskt våld löper större risker än andra barn att bli aggressiva eller asociala liksom barn som har bevitt- nat eller själva varit offer för bortstötning eller brutalt beteende i hem- met. Frånvaron av möjligheter att lära sig andra sätt att handskas med besvikelser, konflikter och provokationer än genom socialt accepterade aggressionsuttryck i kombination med aggressivt och avvisande beteen— de från föräldrarnas sida har visat sig vara de säkraste faktorerna (””pre- dictors”) när det gäller att förutsäga om barnen kommer att bli aggressi- va senare i livet (McCord, McCord & Howard, 1970; Lefkowitz, Eron Walder & Huesman, 1977). En särskild utbredning av vissa våldsmöns- ter i sådana regioner i U.S.A. som har högre mord- och självmordsfrek- vens än andra delar ger ytterligare stöd för att aggressionsyttringar är en fråga om social inlärning.

Utan att för ett ögonblick förringa den stora betydelse som föräldrar- nas exempel och sociala förebilder har för öppen aggression eller våld hos barn, kan man samtidigt hålla fast vid att barns och ungdomars täta kontakter med mycket TV-våld i hemmet ytterligare ökar sannolikheten för att särskilt barnen kommer att visa en ökning av aggressivt beteende. På sätt och vis kan man faktiskt påstå att TV under de två senaste de— cennierna för barnen har blivit som en ””medlem av familjen”” (J. Singer och D. Singer, 1975). Det amerikanska barnet växer inte bara upp med föräldrarna som modeller för sitt beteende och med det språk och andra ut— tryck som familjemedlemmarna tillhandahåller utan också i en omgivning där TV-apparater erbjuder ett ständigt utflöde av stimuli.

Bandura (1977) har genomfört den omsorgsfullaste och mest detalje- rade teoretiska analysen av aggression med utgångspunkt från teorin om social inlärning. Hans omfattande experimentella arbete har klart visat att barn imiterar den aggressionsutövning som de bevittnar antingen aggressio- nen utövas av levande vuxna eller av filmande modeller.

Det förhåller sig faktiskt så att TV inte bara demonstrerar olika sätt att angripa andra människor, utan att den också kan minska något av den känsla för andras lidande som de flesta av oss har om än i varierande ut- sträckning ( Cline, Kraft & Courrier, 1973).

TV kan också erbjuda grundläggande moraliskt stöd för våld genom att den ””goda hjälten” (”the good guy”) i program efter program fysiskt ska- dar eller dödar den ””dåliga hjälten” (”the bad guy”) (J. Singer & D. Sing— er, 1975 ). Undersökningar av Tannenbaum & Zippelman (1975) liksom av Watt & Krull (l977) pekar dessutom i riktning mot att redan den höga ak- tivitets— och intensitetsnivån i TV-rutan kan öka beredskapen till aggressiva handlingar hos dem som tittar mycket på TV, särskilt barn.

De resultat som Bandura (1971, 1973) och Baron (1977) redovisat gör det helt klart — på det teoretiska planet — att den typ av aggressivt in- nehåll som visas på TV verkligen kan imiteras av barn. Andra undersök- ningar, med ganska korta våldskonfrontationer under laboratoriemässiga förhållanden, visar också att barn ökar sin aggressionsnivå genom att dag- ligen se en film som Fantomen (Friedrich & Stein, 1973).

Noble (1970, 1973, I 975 ) visar på liknande effekter i kortvariga kontrol- lerade studier av barns lek efter att de hade tittat på aggressiv film.

De ackumulerade resultaten av de studier som genomfördes inom ramen för S urgeon General-kommittén ”TV och socialt beteende” (Murray, Com- stock & Rubenstein, 1972) gav också stöd för den allmänna uppfattningen att barn som är disponerade för aggressivt beteende kan öka sin våldsutle— velse efter kontakt med aggressivt material på TV.

Fältstudier av Bailyn (1959), Chaffee (1972) och Schramm, Lyle & Parker (1961) har alla följt barn över längre tidsperioder och satt deras TV-tittande i förhållande till olika uttryck för öppet aggressivt beteende. I allmänhet visar dessa undersökningar på ett positivt samband av styrkan 0,25 mellan TV—tittande och förekomst av aggressivt beteende. Trots att dessa samband inte är särskilt starka (modest), poängterar de det för- hållandet att bland alla tänkbara orsaker till barns aggressiva beteenden, så finns det åtminstone vissa bevis för att TV i viss mån bidrar till detta, även om den inte är huvudorsaken. '

Den tyngsta (””most telling”) undersökningen fram till nu har utförts av Lefkowitz, Eran, Walder, Huesman (1977). I denna undersökning ingick en uppföljning över en tioårsperiod av pojkar och flickor som vid början av denna tioårsperiod var 9 år gamla. Undersökarna fann att de aggressivaste pojkarna också tittade på de aggressiva programmen mera regelbundet än andra. Vidare fann de att ””ju mer pojkarna föredrog våldsprogram när de vari 8—9-årsåldern desto starkare var deras aggressivitet både då och I 0 år

' Ett positivt samband betyder att två faktorer tenderar att följas åt — t. ex. att höga värden beträffande den ena faktorn åtföljas av höga värden också i fråga om den andra. Ett samband på 1.00 betyder 100-procentig följsamhet mellan två faktorer. Inom den samhällsvetenskapliga forskningssektom betecknas ofta sam- band exempelvis på 0.20 som ”betydande”. Tillförltligheten av sådana samband bedöms i sin tur genom statistiska signifikationsbedömningar där ett signifkans- värde på 0,05 (= 5 %) betyder att det bedömda sambandet/ differensen kan upp- stå av en tillfällighet 5 gånger på 100, medan ett värde på 0,001 betyder att sam— bandet kan uppkomma slumpmässigt endast 1 gång på 1 000.

Ett negativt samband betyder att närvaron av en viss faktor har en tendens att utesluta förekomsten av en annan faktor — eller att höga värden i den ena faktorn ger låga värden i fråga om den andra. (K. E.)

' Behandlas mera in- gående i den föreliggan- de rapportens kap. 35.

2 Behandlas mera in- gående i den föreliggan- de rapportens kap. 38.

senare. Sambandet mellan å ena sidan positiv tarpskattning och val av våld i TV, och å andra sidan kamraternas uppfattning om deras aggressivitet i nioårsåldern var 0,21 och tio år senare 0,31, då utifrån andra bedömnings- grunder. (Lefkowitz m. fl. 1977, p. 115—116).

Dessa forskare har faktiskt slagit fast att en av de bästa prediktorerna (faktorer som ligger till grund för förutsägelser) när det gäller att för pojkar i åtta—nio-årsåldern förutsäga om de skall komma att betecknas som ag- gressiva av sina kamrater eller tio år senare klassrficeras som aggressiva på andra grunder, just är den mängd av vålds-program på TV som de tittar på under barnaåren. Det är betydelsefullt att notera att forskarna fick dessa resultat efter att ha bemödat sig om att på statistisk väg neutralisera in- verkan av andra faktorer som skulle kunnat bidra till sambandet mellan vålds-TV och åtföljande aggression, såsom intelligens, socialgrupp och fa- miljebakgrund. '

Något senare studerade Belson (1978) i England en grupp pojkar från lZ-årsåldern upp till de var 17 år gamla beträffande deras mönster för TV-tittande och aggressiva beteende över en tidsperiod. Även Belsons re- sultat visar att tittande på aggressivt material i TV— särskilt sådant som är tämligen realistiskt snarare än slapstick - komedier och tecknade filmer — är kopplat till aggressivt beteende.2

””En studie av förskolebarns TV-tittande och aggresiva beteende

Den studie som här beskrivs ingår som en del i en bredare undersökning av sambandet mellan mönster för TV-tittande ”och spontan lek i försko- lor för 3—4-åringar under en ettårig observationsperiod. Avsikten med att studera 3—4-åringar var att få en grupp som var ”noviser” både i frå- ga om TV-tittande och den regelbundna sociala interaktion som det in- nebär att börja på förskola och daghem.

Överförd till relationen mellan television och aggression, skulle man kunna betrakta vår angreppsvinkel som en parallell till detektivens sö- kande efter det slutgiltiga och awisliga beviset, den rykande pistolen (”smoking gun”) som slutgiltigt visar på TV som en orsak (””causal in- fluence”) till aggression.”

Kommentar:

Det är intressant att konstatera att till och med våldsforskarna hämtar sina illustrationer från populärmediernas begrepps- och språkvärld — den rykande pistolen som vi inte har någon motsvarighet till på svenska (KE).

””Deltagare

Den bredare undersökningen omfattade 141 barn — ungefär lika många pojkar och flickor — som besökte förskolor och daghem i New Haven med omgivningar. Barnen var till största delen vita, men olikheterna i

social bakgrund och etnisk tillhörighet inom gruppen var tillräckliga för att ge signifikanta uttryck för dessa faktorers betydelse när de togs med i de statistiska analyserna. Urvalets socioekonomiska status kan huvud— sakligen betecknas som lägre till medel medelklass.

Genomförande

Den ett-åriga longitudinella undersökningen omfattade data från två huvudkällor. Den ena bestod av föräldrarnas dagrapporter över deras barns TV-tittande. Dessa rapporter gjordes dagligen under fyra 2-vec- korsperioder utSpridda över året. Sålunda var två rapportveckor förlag- da till februari 1977, till april 1977, oktober 1977 och februari 1978.

Under motsvarande perioder observerades barnens spontana lek i för- skolor och daghem. Observationerna gjordes av par av observatörer som varken hade kännedom om undersökningens hypoteser eller barnens bakgrund. Varje barn studerades två gånger under varje observations- period med sammanlagt 8 oberoende observationer under ett år.

Barnet observerades under 10 minuter. Observatörerna antecknade i detalj och oberoende av varandra barnets beteende och vad det sa. O- medelbart därefter gick observatörerna vidare till bedömningar av bar- net i fråga om en rad egenskaper som fantasifullhet i leken, positiva känslouttryck, aggression etc. Bedömningarna gjordes på en 5-gradig skala och utgick från definitioner som i förväg utarbetats av forskarla- get. Samstämmighet beträffande definitionernas innebörd hade tidigare åstadkommits under en rad träningssessioner tillsammans med observa- törerna. Samstämmigheten mellan och inom observatörsparen testades både under träningen och under de slutliga observationerna och visade sig ligga betryggande högt.

Barnen intervjuades också och fick genomgå korta test på intelligens och förmåga att fantisera, t. ex. Rorscharch Inkblot i modifierad form, frågor om ”låtsas-kompisar” etc. Vidare fyllde föräldrarna i frågeformu- lär om förekomsten av ”låtsas—lekkamrater” till barnen.

För det aktuella syftet är det viktigt att poängtera att den definition på aggressivitet som tillämpades av undersökningens observatörer vid bedömningarna särskilt uppmärksammade öppna aggressionshandling- ar som riktades direkt mot andra barn eller mot ting. Aggressiv lek där t. ex. två plastsoldater slogs ihop mot varandra för att simulera en strid bedömdes inte som aggression. Barnens lekfulla skjutande mot varandra under låtsas fighter räknades inte heller som aggression. Vi begränsade oss till direkta fysiska attacker av barnen mot varandra, att slå kull and- ras byggklotsar, att försöka stöta omkull varandra, att stampa på en docka eller slita ner uppsatta bilder från från vägen.

Vi fann inte mycket aggressivt beteende hos barnen under observa— tionsåret. Inte ens våra mest aggressiva barn kom över grad 3 på den 5- gradiga skalan, annat än tillfälligtvis. Trots detta fick vi så stora varia- tioner mellan barnen och sådana tecken på jämnheten i de enskilda bar- nens aggressiva beteende att det räckte till för tillförlitliga och statistiskt Säkerställda resultat.

' Ju mer barnet tittade desto lägre var koncen- trationen.

Undersökningens faktorer

Bakgrunds- och personlighets- (”predispositional”) variablerna inklude- rade bl. a. intelligens, en "fantasi-intervju” liksom föräldrarnas redogö- relse för barnets ”låtsas-kamrater” i hemmet.

Socialgrupp bestämdes utifrån en femgradig skala. Etnisk tillhörighet bestämdes utifrån en fyrgradig skala, där 1 stod för vit, 2 för ”orienta- lisk”, 3 för spansktalande och 4 för svart.

Observationsvariablerna inkluderade

fantasifullhet i leken

positiva känslouttryck (”affects")

varaktighet i koncentrationen

aggression

interaktion med kamrater, resp. vuxna samarbete med kamrater, resp. vuxna samt en rad "stämningar/hu- mör” (”mood”) såsom [] ledsenhet CI ilska Cl trötthet etc.

DDDDDD

Vidare gjordes anteckningar om barnens språk, t. ex. deras användning av substantiv, verb och andra delar av talet, antalet ord under tio-minu- tersobservationen, den genomsnittliga längden av dessa yttranden. Sär- skilda noteringar gjordes om huruvida barnet gjorde hänvisningar till TV-personer och andra TV-sammanhang.

TV-variablema innefattade det genomsnittliga antal timmar i veckan som barnet tittade på TV (genomsnittet för 8 olika veckor under de fyra observationspen'oderna). Vidare vilka slag av program som barnet titta- de på, t. ex. tecknade filmer, kommersiella bam-program (Captain Kangaroo), pedagogiska barnprogram (Misterrogers Neighborhood, Se- same Street), situationskomedier, icke våldsbetonade familjeserier (The Waltons), tävlingsshower (The Gong Show), action — äventyrsserier (The Bionic Woman, Wonder Woman, Emergency).

Utöver tittningsfrekvensen och programtyperna innehöll dagrappor- terna också uppgifter om huruvida barnet tittade utan sällskap, till- sammans med andra barn eller med föräldrarna. Vi erhöll dessutom för- äldrarnas bedömning av barnets koncentration på rutan under en be- stämd tittningsperiod. Den senare variabeln, tittningsintensitet, visade sig intressant därför att den tenderade att vara negativt korrelerad' med den uthållighet (persistence) som barnet visade under sin spontana lek i

förskolan samt med andra mått på fantasi och socialt samarbete utanför hemmet.

Erhållna sambandsresultat

TV-tittande och aggression

Den förSta frågan vi ställer i vår undersökning av sambandet mellan TV-tittande och aggression, är om det överhuvudtaget finns något sam- band mellan TV-tittande i hemmet och aggression i förskolan. Enligt vå-

ra resultat är svaret ett klart ja — ett sådant samband finns. Om vi korre- lerar den genomsnittliga mängden TV-tittande under ett år med det genom- snittliga aggressionsvärdet för året, får vi ett klart samband på 0,35. Korre- lationen mellan mängden av särskilt ”actionbetonade” program och aggres- sion är 0,33. Korrelationerna mellan mängden av särskilt aggressiva pro- gram och öppet aggressivt beteende är genomgående högre än i fråga om andra typer av program.

Om vi delar upp barnen efter kön, sjunker sambanden något för poj- karnas del men de förblir starkt Säkerställda. För flickornas del blir re- sultatet mera dramatiskt; sambandet mellan aggression och mängden TV- tittande ligger på 0,54. Sambandet mellan aggression och mängden av ”ac- tion-program” är 0,41.

Överhuvudtaget ligger erhållna samband på en högre nivå än de som tidi- gare erhållits i undersökningar med äldre barn.

Ett annat sätt att nalkas resultaten är att studera mönster av korrela- tioner och olika faktorers benägenhet att följas åt. Här använder vi oss av faktoranalys'. . .

. . . Faktor 2 är starkast "laddad” med de variabler som anger mäng- den av olika slags TV-tittande. Den är också ”laddad” med aggressions- beteende i förskolan (med styrkan 0,51). Likaså finns en koppling (med styrkan 0,37) till ilska visad under lek. Det står också helt klart att den sociala bakgrunden är kopplad till denna faktor, vilket pekar mot en större aggressivitet bland barn med lägre socio-ekonomisk bakgrund än vad som kunde väntas med tanke på tidigare undersökningsresultat.

Den tredje faktorn står mest för social mognad och fantasifullhet med starka laddningar av samarbetsförmåga (med kamrater) och verbal ut- trycksförmåga. Samtidigt ger den negativa samband med aggression och andra negativa känslouttryck.

Det är värt att notera att mängden action-program också är negativt kopplad till denna tredje faktor, medan mängden utbildnings-TV är positivt kopplad. . . Härav framgår att mycket TV-tittande och aggressivt beteende hos småbarn inte går samman med uttryck för inre fantasifullhet och sam— arbete i sociala interaktioner.

Hämäst kan man fråga vilka kombinationer av variabler som bäst förut- säger om barnet kommer att bete sig aggressivt i förskolan. Om vi slår ihop pojkar och flickor och använder oss av de sammanlagda uppgifter- na från hela observationsåret visar det sig att mängden av

action-program nyhetsprogram show-program tävlingsprogram

liksom den totala mängden TV-tittande

DDDDCJ

tillsammans bildar ett mönster som med sambandet 0,49 (R') förutsäger aggressivt beteende. , Man tar fram de fak- Av dessa variabler ligger action-programmen i toppen när det gäller torer som hänge,. ihopi kopplingen till aggressivt beteende. mönster.

En annan typ av analys

tyder på en klar koppling mellan TV-tittande och störande uppträdande i förskolan, i synnerhet då mellan action/äventyrsprogram och öppna aggressionshandlingar. Detta är till stor del samma barn som ofta hän- visar till TV i sina spontana aktiviteter, medan barn som talar mycket utan att fördenskull nämna TV inte hör hit.

Delanalyser

Det kan fortfarande sägas att eftersom socialgrupp och intelligens visar samband med TV-tittandet, så skulle både aggressionen, mycket TV-tit- tande och tittande på action-program helt enkelt kunna vara konsekven- ser av olikheter i fråga om intelligens och socialgrupp eller kanske be- roende på etniska skillnader både i fråga om tittarmönster och aggres- sionsmönster.

För att utesluta möjligheten att alla erhållna samband helt enkelt be- ror på ovannämnda gemensamma bakgrundsfaktorer, genomfördes en serie av systematiska partiella korrelationsanalyser. Resultaten av dessa analyser visar helt klart att det nästan inte blir några ändringar av styrkan i sambanden mellan aggression och den allmänna tittandefrekvensen — eller mellan aggression och action/äventyrsprogram när vi statistiskt eliminerat den del av barnens aggressionsskillnader som går tillbaka på socio-ekono- misk status, etnisk bakgrund och intelligens, behandlade både var för sig och tillsammantagna. Särskilt gäller detta för materialets flickor, medan sambandsnivån sjunker något för pojkarna. Den ligger dock kvar på en statistiskt säkerställd nivå.

Med andra ord, samtidigt som det står klart att socialgrupp och etnisk tillhörighet inverkar både på våldsfrekvensen, på frekvensen av TV-tittande generellt och på benägenheten att titta på action-program, så förmår de inte — var för sig eller til/sammantagna — att förklara det kvarvarande (persis- ting) sambandet mellan barnens aggressiva beteende och hemmens rappor- tering av deras TV-tittande i hemmet.

Korrelationer mellan förhållandena vid olika tidpunkter under uppföljningsperioden

Vi har fortfarande endast — som bäst — w'sat på samvariation mellan agg- ression och TV-tittande. Man kan fortfarande fråga om det inte är lika sannolikt att hög-aggressiva barn väljer att titta på mycket TV och på action/ åventyrsprogram som att påstå att orsakssammanhanget går från tittandet i riktning mot öppet våldsbeteende.

Naturligtvis skulle man också kunna säga att jakten på det ”rena” or— sakssammanhanget är dömd att misslyckas (”fruitless”) liksom att myc- ket komplexa orsaker ligger bakom all utveckling hos 3—4-åringar. Trots allt kan man dock utesluta vissa faktorer som orsaksfaktorer genom att studera vissa samband över en viss tidsperiod.

Om själva valet av barnens TV-program till stor del skulle bero på att barn som redan har ett aggressivt beteende är särskilt förtjusta i TV-tit-

tande, kunde vi vänta oss ett starkare samband mellan aggressionsnivån i början av uppföljningsperioden och mängden av TV-tittande vid slutet av perioden än mellan barnets TV-tittande i början av perioden och dess aggressiva beteende i slutet av perioden . . .

Resultaten visar emellertid klart att sambanden mellan aggressionen under den första kontrollperioden och TV-tittandet under de senare kontrollperioderna inte är Säkerställda. Däremot är sambanden mellan mängden TV-tittande under den första kontrollperioden och aggressio- nen under de senare perioderna statistiskt Säkerställda. . . Tillsamman- tagna utesluter resultaten helt den enkla förklaringen att aggressiva barn föredrar action-program och att detta skulle vara förklaringen till sam- bandet. . .

Sambanden mellan olika kontrollperioder utpekar inte slutgiltigt TV-tit- tandet som den enda orsaken till senare aggressivt beteende. Dock ser de ut att utesluta den förklaringen att det endast skulle röra sig om preferens- mönster där de aggressiva barnen som regel väljer att se mer TV än andra och har särskild förkärlek för action/äventyrsprogram. Om något så visar resultatens allmänna trend på att det är mest sannolikt att det är mönstren för TV—tittandet som senare ger utslag i aggressivt beteende.

Jämförelser mellan extremgrupper

Vi får liknande resultat om vi tar fram extremgrupper inom materialet — de som från början både tittade minst på TV och visade minst aggres- sion i sitt beteende, samt som den andra extremen, de som från början tittade mycket på TV och låg på en hög aggressivitetsnivå. Om vi sedan studerar hos vilka det aggressiva beteendet ökar mest, skall vi finna att det är både bland dem som från början låg högst och lägst ifråga om aggressivt beteende men högst ifråga om TV-tittande. . .

Sammanfattningsvis

visar våra sambandsanalyser på det hela taget att mycket TV-tittande, särskilt då action- och upphetsande (”arousing”) program, klart och konsekvent ökar riskerna för aggressivt beteende under lek i förskolan.

Även om våra resultat inte ger något definitivt belägg för att det rör sig om ett rent orsaksförhållande, tycks vi kunna eliminera många av de vanliga förklaringarna till sambandet mellan TV-tittande och aggressivt beteende, nämligen att detta skulle gå tillbaka på intelligens, socialgrupp och etnisk bakgrund.

Vi får också föga stöd för uppfattningen att sambandet endast skulle av- spegla aggressiva barns förkärlek på TV-tittande och action-program.

Om något pekar i stället resultaten mot att för så små barn som 3—4- åringar så är en tidig tendens att vara stortittare med action- och våldspro- gram som favoritprogram klart kopplad till mera av öppen aggressivitet än bland andra barn.

Det är viktigt att lägga märke till att vi får likartade resultat för både pojkar och flickor. En undersökning av Lefkowitz m. fl. (1977) fann så-

' Median är det'värde som delar ett material i två lika stora grupper — över resp. under värdet i fråga.

dana resultat endast för pojkar. Också tidigare undersökningar hari all- mänhet visat på starkare samband i pojk- än i flick-material. Även om våra data baseras på en mycket mindre grupp av flickor med aggressivt beteende, speglar de likväl ett positivt samband mellan TV-tittande och aggressivt beteende. Man bör i detta sammanhang hålla i minnet att det de senaste två, tre åren har blivit en markerad ökning i TV's utbud av kvinnli- ga ”superhjältinnor”, Wonder Woman, Bionic Woman, Isis, Charlie's An- gels, som alla presenterar kvinnliga förebilder som själva utövar fysiskt aggressiva handlingar.

Våra data gör det svårt att undvika slutsatsen att barnens TV-tittande i 3—4-årsåldern spelar en betydande roll för om de skall bära sig aggres- sivt åt i skolan, visa uppflammande ilska, annat beteende som tyder på olust eller brist på samarbete i umgänget med vuxna under vistelsen i f örskolan/ daghemmet.

Familje-intervjuer

Syftet med familjeintervjuerna

I sökandet efter den ”rykande revolver” som kan fungera som en länk mellan TV-tittande och den aggression som kommer till utlopp i skol- miljön, känns det angeläget att titta närmare på hur hemlivet gestaltar sig för barnen i vår undersökning. Även om våra data tyder på att grova mått på familjebakgrunden såsom etnisk tillhörighet och socialgrupp in- te kan förklara sambandet mellan TV-tittande och öppen aggression, är det fortfarande möjligt att mer speciella förhållanden i familjen kan lig- ga bakom detta samband. Så är det exempelvis helt möjligt att de barn som ser mycket TV och som har ett aggressivt beteende kommer från hem som präglas av mycket stridigheter och slagsmål inom familjen, oreda och dålig sammanhållning (”disorganization”), psykologisk och ekonomisk stress, etc. I så fall vore det också möjligt att en stor mängd TV-tittande och/eller förkärlek för action-program likväl som barnets aggressiva beteende utgör reaktioner på förhållandena i hemmet.

Vår strategi gick ut på att skilja ut fyra grupper av barn som represen- terade extremerna inom materialet i fråga om både TV-tittande och agg- ression. Sålunda kunde vi skilja ut

[I tio barn som under hela uppföljningsåret låg högt i fråga om TV—tit- tande och aggressivt beteende [I tio som låg lågt i fråga om TV-tittande men högt på aggressivt be- teende D tio barn som var stortittare men visade ganska litet av öppen aggres- sron El slutligen tio barn som hade låga värden både för TV-tittande och agg- ression under hela uppföljningsperioden.

Var och en av de fyra grupperna bestod av sex pojkar och fyra flickor. De togs ut på grundval av om deras värden beträffande de berörda fak- torerna låg över eller under totalmaterialets medianvärden'. dels för he-

la uppföljningstiden, dels för de tre sista kontrollperioderna. Sålunda er- höll vi tämligen renodlade extremer som tillsammans utgjorde en tredje- del av totalmaterialet.

Extremgrupperna valdes av följande skäl. Om det finns någon famil- jefaktor som är den ”verkliga orsaken” till det som ser ut som ett sam- band mellan TV—tittande och aggressivt beteende, skulle de två högagg- ressiva grupperna med olika mönster för TV-tittande inte skilja sig åt i fråga om hemsituationen. Däremot skulle dessa båda grupper markant avvika från lågaggressionsgruppema genom mera slagsmål i familjen, mera föräldrakonflikter, mera oroskapande (”disruptive”) händelser i hemmet, tecken på stress och separationer (”bereavements”) inom fa- miljekretsen, kanske också skilsmässor och andra situationer som man allmänt har funnit vara förknippade med öppen aggression hos äldre barn.

Om. å andra sidan, TV har en mer kausal betydelse för uppkomsten av aggressivt beteende än familjesituationen, skulle familjesituationen för barn med mycket TV-tittande och öppen aggression inte behöva se mycket annorlunda ut än för oaggressiva lågtittare eller oaggressiva stor-tittare.

Med andra ord — vi skulle i så fall inte finna några klara tecken på sär- skilda familjeförhållanden som förklarar aggressiviteten. I stället skulle vi kanske finna att föräldrarna är slappa i sina regler för barnens TV- tittande och att barnet har en obegränsad tillgång till TV för att titta på våldsprogram och annat starkt uppjagande material.

Samtidigt borde det finnas tecken på att hög-aggressiva barn som ser litet på TV har aggressiva modeller i föräldrarna, eller åtminstone har störningar och svårigheter i hemmet för att på något sätt förklara att de- ras aggressivitet utvecklas under mycket TV-tittande.

Vi måste nämligen fortfarande ställa oss frågan varför stortittare som inte är mer än medelaggressiva inte är mer aggressiva. Här måste vi före- ställa oss att det kan finnas något särskilt redan i dessa barns TV-tittan- de, i familjens allmänna hållning (patterns of family attitude) eller i bar- nets fantasiliv som mildrar det potentiellt skadliga inflytandet från det myckna TV-tittandet . . .

Resultat från familjeintervjuerna

Intervjuerna varade i allmänhet mellan 1 1/2—2 timmar. Mödrarna var ytterst samarbetsvilliga och talade villigt, ja nästan ivrigt, om en mängd detaljer ur familjelivet. Sålunda blev det ofta möjligt för intervjuarna att göra bedömningar på vissa punkter utan att behöva använda formu- lärets frågor.

Statistiska prövningar gjordes beträffande mer än 30 faktorer som in- nefattade dagliga rutiner, disciplin, fritidsaktiviteter och TV-vanor för varje familj. Det mest anmärkningsvärda resultatet av intervjuundersök- ningen var att familjerna skilde sig åt bara i fråga om några få faktorer. Likheterna mellan familjerna var faktiskt större än olikheterna. Påtagli- ga skillnader som förväntades svara för olikheter i barnens aggressivitet, t. ex. i fråga om våldsamheter och aggressivitet inom familjen, stress och

' Sambandet är så starkt att sannolikheten för att det uppkommit av en slump (P) är min- dre än(() 1 på 1000.

avbrutna relationer, kunde inte iakttas. Ungefär 1/3 av de 40 ”extremfa- miljerna” befann sig i en skilsmässoperiod eller i någon annan Stresspe- riod, t. ex. i samband med dödsfall. Dessa problem var dock jämnt spridda över alla de fyra grupperna och dominerade inte i någon av dessa.

Det verkar därför inte rimligt att betrakta dessa förskolebarns aggressi- vitet som en konsekvens av att familjevåld fungerat som en förebild eller uppstått som en reaktion på en upprörd och instabil familjesituation. ”

Kommentar:

Detta utesluter självklart inte att detta kan vara bakgrunden till andra barns aggressivitet. (K. E.)

Aggressiva stortittare

”Det bör dock noteras att en grupp klart skiljer sig från de övriga tre, nämligen den som både tittar mycket på TV och är mycket aggressiv. Dessa barns familjer karakteriseras av föräldrarnas slapphet i fråga om regler för barnens TV-tittande, samtidigt som familjen har mycket få in- tressen och aktiviteter utanför hemmet.

Med andra ord: de stortittare som är mest aggressiva i förskolan kom- mer från hem, där modern säger klart ut att det är barnets eget val som av- gör både sitt eget och hennes TV-tittande (program och omfattning). Det finns inga andra familjeintressen som kan fungera som motvikt — ingen musik, läsnin g, andra skapande aktiviteter eller sport.

Låt oss titta närmare på de olika familjernas profil i fråga om de fak— torer där de signifikant skiljer sig från varandra.

De barn som tillhör gruppen aggressiva stortittare har också en klart lägre IQ än barnen i övriga grupper. Båda grupperna av stortittare ligger lägre på intelligenstesten än de två andra grupperna, men den som dess- utom innefattar de mest aggressiva ligger lägst.

Stortittarnas familjer har genomsnittligt en lägre socio-ekonomisk status än familjerna till de barn som tittar minst på TV. Trots detta kan barnets aggressivitet inte föras tillbaka på dessa olikheter, eftersom det finns en grupp stortittare som visar mycket litet aggressivitet. Socialgruppsskillna- den förefaller snarast kopplad till själva benägenheten att titta mycket på TV. Detta samband är statistiskt mycket starkt (P ( 0,001 ').

Några andra statistiska resultat

Intervjuarna bedömde hemmen för båda de högagressiva bamgruppema som mindre ordnade och harmoniska (more disorganized) än för de lågaggressiva bamgrupperna (ingen signifikansnivå angiven, vilket troli- gen betyder att skillnaden inte är säkerställd).

Det starkaste och intressantaste sambandet gäller förekomsten av lek- saker och böcker i hemmet. Denna är klart lägst (P ( 0,0007) för aggres— siva stortittare. Detsamma gäller förekomsten av musikinstrument (P ( 0,05) . . .

Familjerna till de aggressiva stortittama visade i allmänhet en mer kon- ventionell könsrollsfördelning mellan föräldrarna. Sålunda gick fäderna upp senare på morgonen än i andra grupper, medan mödrarna gick upp tidigare än andra (P ( 0,03). Vidare deltog fäderna mindre i hemsyss- loma än i andra grupper (P ( 0,02).

Det mest typiska för de aggressiva stortittama var att föräldrarna inte utövade några som helst restriktioner i fråga om TV-tittandet. Dessa famil- jer uppgav också i högre omfattning än andra att de tittade på TV under måltiderna. Intervjuerna med mödrarna bekräftade dagboksresultaten som visade att de aggressiva stortittama tillbringade mer tid än andra vid TV-apparaten både på morgonen och kvällen. Och det var barnen som be- stämde vad man såg på TV (P 0,007).

Dessa barn får stanna uppe längre än andra (P ( 0,04). I mindre ut- sträckning än andra barn har de fasta läggningsrutiner (P ( 0,07) eller en nerlugningsperiod före sänggåendet (P = 0,09). Vi finner således ett mönster, där barnet vaknar upp med att se på TV, går tillbaka till tittan- det ef ter lekskolan och fortsätter att titta — senare i sällskap med famil— jen — till ganska sent på kvällen tills han eller hon drösar i säng utan nå- gon omställning genom ”nattning” eller prat.

Det konventionella, formella och fantasilösa draget hos dessa familjer framträder ytterligare genom det förhållandet att de till skillnad från de andra grupperna kräver att barnet skall läsa aftonbön (P ( 0,008).

För 3—7-åringar är aftonbön i bästa fall något ytligt och mekaniskt och något helt annat än den långsamma nervarvning och övergång till sängdags, som de andra familjerna beskriver, och där det ingår att ”be- rätta en historia (saga)” och någon form av umgänge/ utbyte mellan för- äldrar och barn.

Som tidigare nämnts har de aggressiva stortittarnas familjer föga eller inga intressen utanför familjen. I motsats till andra barn som man ofta tar med till parker, picknics, muséer eller andra kulturella aktiviteter, så är för barnen i den förra gruppen sannolikheten störst för att de får följa med för- äldrarna och handla. Andra aktiviteter utanför hemmet är biobesök med föräldrarna. På så sätt förstärks ytterligare inflytandet från populär-media och från de potentiellt uppjagade eller våldsbetonade inslagen i TV eller på film genom familjens aktiviteter tillsammans med barnen. Detta förhållan- de accentueras genom föräldrarnas programpreferenser. Sålunda är fäder- na till de aggressiva stortittama mest intresserade av lagidrotter med ton- vikt på aggressiva idrotter med kroppskontakt som fotboll och hockey. I all- mänhet är det denna typ av program som fäderna tittar på tillsammans med barnen.

I vårt sökande efter ursprungsfaktorerna bakom barns aggressiva be- teende, vad kan vi säga är utmärkande för familjerna till högaggressiva barn (i båda grupperna) alldeles oavsett TV-tittandet? Det är helt klart att dessa barn löper större risk för fysisk bestraffning (stryk) enligt vad mö- drarna uppgav (P = 0,08). Fler mödrar i dessa grtqtper uppger också att barnen inte belönas med beröm (P = 0,01). Vad som inte är klart däremot är om det förhållandet att dessa barn redan är mer besvärliga/aggressiva drar på dem dessa reaktioner från föräldrarna eller om det är föräldrar- nas användning av fysiskt våld som anger tonen. Troligen är det fråga om ett osynligt samspel.

Det har visst intresse att mödrarna till de högaggressiva barnen upp— ger att dessa mer sällan än andra visar humor eller skrattar i sitt vardag- liga beteende. Detta stämmer väl med våra egna iakttagelser att positiva känslouttryck i lekskolan; leenden, skratt och intensivt intresse, inte ten- derar att gå samman med öppet aggressivt beteende.

En annan samstämmighet mellan våra observationer i lekskolan och mödrarnas intervjuuppgifter är att barnen i båda de högaggressiva grupperna grälar mera i hemmet samtidigt som de ägnar sig mera åt fy- siska än verbala slagsmål. Detta är en viktig bekräftelse av våra observa- tioner i förskolan och visar på en överensstämmelse mellan hem och för- skola i fråga om barnens aggressiva tendenser.

Högaggressiva barn som tittar ovanligt lite på TV

Ett av de mest uppenbara resultaten är att de aggressiva lågtittarna ut- gör den mest intelligenta gruppen med i genomsnitt 125 som IQ mot 104 för de aggressiva stortittama.

Beskrivningar av de berörda familjernas sätt att leva tycks avspegla det förhållandet att båda föräldrarna oftare än i andra grupper kan be- tecknas som intellektuella och yrkesverksamma i yrken som kräver hög- re utbildning. Familjernas sätt att leva tyder på ett brett register av både kulturella och intellektuella intressen hos båda föräldrarna. Mödrarna beskriver familjemedlemmarna som extremt aktiva och självständiga. Intervjuarna klassificerade oftast familjerna som ”på den högsta aktiv- tetsnivån”, ”synnerligen ambitiös”, ”synnerligen stark och oberoende” samt ”mycket slarvig i fråga om det vardagligt praktiska”. Sålunda före- faller föräldrarna till de aggressiva lågtittarna att vara upptagna av skil- da egenstyrda aktiviteter och ett ständigt jäktande som inte lämnar nå- got utrymme för TV-tittande ens för barnens del.

Man bör dock lägga märke till att dessa aggressiva barn som generellt "tittar mycket lite på TV, ser mer action- och deckarprogram än de låg- aggressiva bamen. Det är därför tänkbart att dessa aktiva, något täv- lingsinställda familjer, som ständigt är på väg till något, erbjuder en mängd kulturell stimulans åt barnen, ett minimum av TV-tittande men utan att därför hindra barnen från att titta på de mest våldsbetonade programmen.

Vi är inte helt säkra på att den höga aktivitetsnivån i de här beskrivna familjerna utgör en grund för (”a true modelling of”) aggressivt beteen- de men den kan skapa en något upphettad atmosfär och starkare käns- lor av konflikt hos barnet, som sedan kommer till uttryck i ett aggressivt beteende i förskolesituationen. Det är viktigt att här komma ihåg att det rör sig om materialets intelligentaste barn och att aggressionen inte kan skyllas på bristande intellektuell kapacitet.

Oaggressiva stortittare

Vad har vi så att säga om de barn som tittar mycket på TV men är myc— ket oaggressiva? Våra intervjuare karakteriserade deras hem som de mest ordentliga och välorganiserade. Även i dessa familjer kunde man

finna ett brett spektrum av kulturella aktiviteter. Om man studerar mön- stren för TV-tittandet närmare, visar det sig att barnen i denna grupp tittar mindre på action-/äventyrsprogram och mer än någon annan grupp i hela materialet på utbildnings— och informationsprogram (”edu- cational or public television shows”) som Misterrogers Neighborhood och Sesame Street. På tester av förmågan att fantisera (”imaginative- ness”) hade denna grupp också de klart högsta värdena.

Med andra ord tycks vi här ha funnit ett mönster där föräldrarna sam- tidigt som de tillåter rätt mycket TV-tittande utövar en motvikt både genom kulturella intressen och genom att styra tittandet mot det mer positiva (be- nign) TV-utbudet. Genom att barnen i denna grupp är de mer fantasifulla har de möjlighet att stå emot det direkta inflytandet av vad de ser och i stål- let översätta det till fantasier och låtsaslekar. '

En hel del resultat visar med stor konsekvens att fantasifullhet (så som denna mäts med Rorschach Inkblots testet) inte går ihop med tendens till öppen och impulsiv aggressivitet.

Sammanfattning och slutsatser

Vårt utforskande av sambandet mellan television och aggressivitet hos förskolebarn har ännu inte försett oss med det slag av odiskutabla bevis om själva ursprunget (”smoking-gun evidence”) som skulle kunna till- fredsställa de allra hårdaste kritikerna av televisionsforskningen eller de mest entusiastiska tillskyndama av televisionsindustrin. Vi har inte fun- nit något helt klart bevis för vad som skapar aggressivt beteende hos vå- ra förskolebarn. Likväl förefaller det som om det vore möjligt att sortera ut och avföra från diskussionen många andra populära förklaringar på grundval av resultaten från undersökningen av de 40 familjer och barn som representerar extremerna i fråga om TV-tittande och aggressivt be- teende i förskolesituatonen.

Sålunda ger resultaten inga belägg för att de aggressiva stortittama är aggressiva i förskolan på grund av oordnade och påfrestande familjeför- hål/anden.

Inte heller kan vi härleda uppkomsten av aggressivt beteende hos våra ganska normala och på det hela taget oaggressiva föreskolebarn till vålds- betonat beteende hos föräldrarna.

En faktor som konsekvent slår igenom är att allmän slapphet i fråga om TV-tittandet (bristande kontroll över mängd och programval) och möjlighe- ter för barnen att titta på de mest action-orienterade aggressiva program- men genomgående ökar sannolikheten för att barnet skall visa öppen agg- ression i både hemmet och förskolan.

Våra aggressiva stortittare kommer från familjer som huvudsakligen till- hör den lägre medelklassen, har traditionella könsrollsuppfattningar, tradi- tionella värderingar och begränsade kulturella intressen. För denna grupp mer än för alla de andra ser televisionen ut att vara den primära och cen- trala källan för påverkan av barnets medvetande och allmänna orientering.

Aggressionen hos de barn som tittar minst på TV ser ut att bäst för- ! Jälnför Bettelheim, klaras som en reaktion på den uppdrivna aktivitetsnivån i ett familjeliv Rönnberg, Schramm.

där båda föräldrarna har akademiska yrken och en allmän inriktning på karriär, tävling och självständighet. Vi tycker oss förstå att en allmän upphetsningsfaktor snarare än aggressiva förebilder kan förklara en del av dessa barns disharmoniska beteende.”

Kommentar: Möjligen undervärderas aggressiviteten i dessa hem eftersom den kanali- seras i socialt uppskattade yttringar och inte i handgripligt våld. Kanske är barnen mer känsliga för det aggressiva trycket än de nästan beun- drande intervjuarna är. (KE).

”En genomgång av familjerna till de oaggressiva stortittama pekar mot att tittningsfrekvensen i sig själv kanske inte är den centrala faktorn. Även om dessa barn tittar en hel del på all slags TV, så ser de mer än andra barn av sådana program som vi från andra källor vet har en väl- görande effekt på barnen, exempelvis Misterrogers Neighborhood och Sesame Street, dvs. program som lägger tonvikten på sociala värderingar och utveckling av kunskaper. De tittar givetvis också en del på action- program men en klart mindre omfattning än de barn som hör till grup- pen aggressiva lågtittare.

Man bör emellertid lägga märke till att de lågaggressiva stortittama rätt kraftigt ökar sin aggressivitetsnivå under uppf'ljningsåret i jämförelse med dem som ligger lågt både i fråga om TV och aggression. Det är återigen svårt att undvika slutsatsen att televisionen kan ha stimulerat utvecklingen av det aggressiva beteendet i den förstnämnda gruppen, de (från början) lågaggressiva stortittama.

Låt oss åter påminna läsarna om att våra försöksbarn inte är särskilt aggressiva eller våldsamma. Likväl är våra resultat inom denna snäva ram konsekventa (”consistent” = samstämmiga och varaktiga), vilket vi tycker väger tungt. Det går en obruten länk från TV-tittande till sannolik- heten för att barnet skall visa aggressivitet. Innebörden av detta resultat väcker en del tankar som _vi skall avsluta med.

Först av allt tycks materialet ha ett budskap till TV-industrin: På gott och ont är TV-mediet tillgängligt för ett mycket stort antal extremt lätt- påverkade förskolebarn. För många av dessa blir TV ett ”fönster mot världen”, som Liebert och Neil säger, eller en ”medlem av familjen” som vi själva har formulerat det. Även med hänsyn tagen till de bästa krav på konstnärligt skapande, är därför en betydande återhållsamhet påkallad i fråga om programmen och dess utformning. Vi tänker inte föreslå att ”action” och våld elimineras från TV. Snarare borde de ansvarigas egen återhållsamhet få till följd (”dictate”) att våldsscener som är lätta att imitera och lätta att förstå för små barn utesluts så ofta det är möjligt. De grekiska dramerna var fulla av våld men detta hölls utanför scenen. Trots detta gör de ännu i dag ett starkt intryck när de spelas. Det är ock- så möjligt att stiliserat (eller symboliskt, ”stylized”) våld när det är nöd- vändigt för handlingen eller action och våld i sammanhang som är av- lägsna från vardagens verklighet, har ett obetydligt direkt inflytande på

barnen. Sådana frågor går att undersöka. Men det är helt klart att TV- producenter och TV-författare allvarligt måste överväga hur de skall presentera olika ämnen på TV utan att ta till de vanliga klichéema med knock-outer, biljakter och andra uppjagande situationer som kan få olyckliga effekter via något som först och främst är ett medium för hela familjen.

Vi anser också att TV-industrin har en skyldighet att producera en mycket större variation av program för barn. De stora vinsterna från re- klam-TV som vänder sig till barn kunde användas till att producera pro- gram av bättre kvalitet av en typ som redan har visat sig vara bra för barnen. Program som stimulerar till fantasi-lek, som uppmuntrar sam- arbete och generositet, som betonar värdet av hjälpsamhet och vänlig- het, skulle vara till stor nytta för förskolebarnen! Tillgång till vänliga föräldra- eller farbroderliga figurer, som vände sig direkt till förskole- barnen och ingav dem en känsla av tillit och tillhörighet (kanske ofta i kontrast till deras erfarenheter i hemmet), skulle kunna bidra med en värdefull erfarenhet och motverka något av mediets negativa potential.

Till sist ligger givetvis ansvaret för kontrollen av barnens användning av mediet hos föräldrarna. Våra intervjuer har klart visat att de avgöran- de skillnaderna mellan stortittare som är olika aggressiva är att föräld- rarna till de mest aggressiva visar en total brist på ansvar för vad barnen ser. De säger rent ut att de låter barnet bestämma hela programvalet. I motsats härtill har vi föräldrarna till de oaggressiva stortittama som spe- lar en aktiv roll och styr över barnens tittande mot ”bättre typer” (”bet- ter types”) av program. De skiljer sig också från den första gruppen ge— nom att de sätter av mera tid för att prata med barnen, läser för dem och skapar en lugn stund före sänggåendet.

Slutligen kommer vi inte ifrån föräldrarnas fundamentala roll som en källa till stabilitet i barnets liv, som en källa till stimulans av fantasier och den inre kontrollen. TV å sin sida är utan tvekan en skön källa för underhållning och flykt från olika vardagsmödor för både barn och för- äldrar. Men för det växande barnet föredrar vi bilden av en lugn ”natt- nings-stund” när den vuxna sitter vid barnets sida och berättar en histo- ria eller läser något som inspirerar barnet till att utvidga sin egen fantasi i en varm omgivning. Här ligger enligt vår mening den bästa förutsätt- mngen för en känsla av tillit parad med en bredare förmåga till privat kreativitet.”

Kommentar:

Resultaten av denna undersökning kan synas vaga och redogörelsen nå- got rörig genom de många jämförelserna mellan många grupper i fråga om en mängd faktorer.

gressivt beteende.

Faktiskt förhåller det sig så att alla undersökningar som inte tillämpar makarna Singers analysteknik — där man för att få fram den ”rena” be- tydelsen av en faktori taget konstanthåller de andra faktorer som också är med i bilden — endast förser oss med svårtolkade resultat som är ”klumpeffekter” av en mängd faktorer. Ytligt sett kan sådana undersök- ningar vara mer lättillgängliga men det är ett bedrägligt sken.

De faktorer som Singers samlat in uppgifter om och tagit hänsyn till i de statistiska analyserna är just sådana faktorer som enligt mångas me- ning orsakar aggressivt beteende och som ofta hänvisas till när man vill vifta bort TV-våldets betydelse. Sådana argument bemöter man bäst, in— te genom att i sin tur ignorera de berörda faktorerna utan genom att som Singers ta dem på allvar och studera deras samspel med TV-infly— tandet. Som en naturlig följd härav bär också resultatredovisningen spår av frågeställningamas komplexitet.

Beträffande Singers undersökning kan man endast beklaga att den in- te omfattade mer än 141 barn. När man bland dessa tog ut fyra extrem- grupper med 10 barn i vardera, kom man ner i så låga tal att det måste ha rört sig om mycket stora gruppskillnader för att dessa skulle bli sta- tistiskt Säkerställda — vilket de faktiskt blev. Om materialet varit tre gånger så stort, skulle dock resultaten ha givit ett säkrare intryck, och författarna skulle ha kunnat avstå från en del försiktiga reservationer som nu tynger texten och kanske gör en del läsare tveksamma om resul- tatens tillförlitlighet. (K. E.)

Kapitel 33 Bogarts översikt över Surgeon

General projektets resultat samt Lieberts syn på kommitté- arbetet och dess slutsatser — en inledning till SG-materialet i kap. 34—36

Bogarts översikt över Surgeon General- projektets resultat samt Lieberts syn på kommittéarbetet och dess slutsatser — en inledning till SG-materialet i kap. 34—36

Inledning

I det föregående har läsaren — så som jag varslade om i kapitel 2. ”Den amerikanska och engelska forskningens roll i den föreliggande rappor- ten” — redan stött på många citat från och referat av de undersökningar som företogs inom ramen för det amerikanska s.k. Surgeon General- projektet.

För att kunna sätta in sammanfattningarna i Surgeon General's Study of Television and Social Behavior i sitt rätta sammanhang och för att kunna ta ställning till de åsikter som framförs där och i de 40 olika un- dersökningar som utgör underlaget bör man känna till bakgrunden till och de speciella omständigheterna i samband med tillkomsten av detta projekt. Rapporten från The Surgeon General's Scientific Advisory Committee on Television and Social Behavior har kommit att betraktas som en vändpunkt i debatten om TV-påverkan. Detta är också ett skäl att informera om själva projektet och rapporten.

I de tre följande kapitlen 7 34—36 — redovisas innehållet i tre av pro— jektets fem rapportvolymer. Dessa kapitel är vart och ett på sitt sätt starkt präglade av de vinklingar som anlagts av de forskare som projek- tet utsåg till att göra sammanfattningarna — en för varje volym. Detta har dels medfört att abstraktionsnivån kommit att ligga något högre än i de enskilda undersökningarna, dels att vissa undersökningar ”kommit bort” i skuggan av de övergripande perspektiven.

Leo Bogarts artikel svarar mot två behov i förhållande till SG-projek- tet. Den ger en fyllig bakgrund och den redovisar de enskilda undersök-

1 Bogart har skrivit många böcker och artiklar om massmedier däribland The Age of Television. Tidskriftens redaktion presenterade Bogarts artikel i en inled- mng: ”Den s. k. Surgeon General's Study of Television and Social Behavior, som var särskilt inriktad på hur barn påverkas av tittande på TV-våld, har rört upp en hel del motsättningar. Såväl sammansättningen av kommittén, dess summering av re- sultaten som de studier som valdes ut och fick anslag, har varit föremål för me- ningsmotsättningar. I denna utvidgade artikel berättar Leo Bogart om projektets historia och de fem volymer med rapporter som bidragit till den slutliga rappor— ten. Som dr Bogart själv framhåller, kom han oavsiktligt att figurera i de politiska skärmytslingar som föregick själva forskningsarbetet. Förläggarna inbjöd honom att skriva denna redogörelse i fullt medvetande om den roll som han spelade eller, mera korrekt, hindrades från att spela i detta massiva uppbåd.”

ningarna på ett lättillgängligt sätt. Därför har jag översatt och tagit med nästan hela den artikel som Leo Bogart skrev i början av 1973 i 77:e Pub- lic Opinion Quaterly, vol. 36, ”Warning: The Surgeon General has deter— mined that TV violence is moderately dangerous to your child's mental Health”. (”Varning: SGl har beslutat att TV-våld är litet grand (*moderately') farligt för ditt barns psykiska hälsa.”) Bogart skriver:

”Hur skall vi läsa denna rapport? Man kan nalkas den på många nivåer och varje kommentar fungerar automatiskt som en projek- tion av läsarens perspektiv och förhandsinställning. Vi kan ta den bokstavligt som ett försök att besvara frågan om TV-våld har skadliga effekter på de unga tittarna. Vi kan betrakta den i ett vi- dare sammanhang som en analytisk studie av massmedias symbo— liska funktioner; vi kan betrakta den som en deskriptiv avhand- ling om TV-publiken eller som ett bidrag till litteraturen om barns utveckling. Och vi kan se på rapporten som en produkt av en 3- vägs interaktionsprocess med regeringen, mäktiga affärsintressen och socialvetenskapen som inblandade parter. I det senare fallet blir det som studerades och varför av större intresse än själva re- sultaten . . .”

Efter en kort resumé av 30- och 40-talens radio- och filmforskning fort- sätter Bogart:

”Med televisions ankomst lyfter debatten om mediapåverkan till en högre intensitetsnivå. Televisionens makt som instrument för kommersiell och politisk övertalning stod klar från början och därmed restes frågan om dess andra och måhända icke önskvärda effekter. Den visuella karaktären hos TV gavs detta medium ett vida större inflytande än radion. ”IV-publiken var stor och den omfattade bl. a. lättpåverkade barn. Liksom radion blev televisio- nen genom sin lagligt reglerade status mycket känsligare än filmen och serieböckema för offentlig kritik och officiella utredningar.

Sedan 1952 har hearings i kongressen tid efter annan gjort grundliga undersökningar av TV-innehållet och dess effekter på unga människor. Senator Estes Kefauvers kommitté om ung— domsbrottslighet fick alarmerande vittnesmål från psykiatrer som Fredric Wertham, som kraftfullt uttryckte sin övertygelse att TV— våld kan inspirera barn till aggressiva handlingar och även till våldshandlingar och irrationella handlingar som direkt imiterar vad de har sett på scenen. Liknande anklagelser, baserade på iso- lerade enskilda fall och teoretiska resonemang, har under årens lopp uttalats vid upprepade tillfällen av både professionella och 'amatörpsykiatrer'.

Som svar på dessa attacker lade TV-folket upp ett mångfacetterat försvar:

.. . ' SG, här och i fortsätt— 1. De förnekade att deras program innehöll så mycket våld som ningen förkortning för

de lastades för; Surgeon General.

2. De försäkrade att TV-våldet var motbjudande för dem i deras egenskap av ”family men” och försäkrade att det skulle min- skas ner drastiskt;

3. De förklarade att våld är inbyggt i all dramatik och att drarna— tik drar till sig uppmärksamhet. Denna är i sin tur livsviktig för de kommersiella TV—bolagens ekonomi.

4. De förlöjligade påståendet att enskilda fall av TV—våld på nå- got sätt skulle kunna kopplas ihop med imitationer av sådant våld i verkliga livet.

Under de två sista årtiondena har en växande och ansenhg mängd av empirisk forskning kommit till stånd som stöd för båda sid- orna i striden. En del av denna har utförts av oberoende forskare vid universiteten och en del av akademiska och kommersiella fors- kare som arbetar på TV-industrins villkor. Flertalet akademiska studier följer de experimentella socialpsykologernas favoritmo- dell, det kontrollerade laboratorieexperimentet.

En överväldigande bevismängd från denna forskning stöder te- sen att exponering för filmvåld eller TV-våld tenderar att göra yngre barn ”uppjagade" (”increased excitability”) och ge en höj- ning av efterföljande uttryck för aggression.

En del studier i litteraturen har avsatt resultat utan bindande beviskraft för den motsatta hypotesen: att exponering för TV-våld leder till upplösning av aggressiva impulser och därigenom till en minskning av antisocialt beteende. Endast ett arbete, av Seymor Feshbach och Robert Singer har stött denna hypotes. Jag skall se- nare komma tillbaka till Feshback och Singer (sid. ).

Vid bedömningen av de experimentella bevisen har TV—folket, med all rätt, kritiserat de små försöksgrupper som används i många studier liksom den artificiella situationen i laboratoriemil- jön som en olämplig utgångspunkt för bedömning av vad som händer efter TV-tittande ute i verkliga livet. Däremot avstår de från att kommentera bevisens starka inre sammanhang och sam- stämmighet och deras överensstämmelse med vad sunda förnuftet säger. Och de insisterar på att vad de tillbakavisade var påstående om att mediavåld genom imitation leder till verkligt våld men inte den mer plausibla anklagelsen att mediavåldet utgör en nerbry- tande kulturell kraft genom att det skapar spänningar och presen- terar otillfredsställande modeller för mänskligt umgänge.

Så befann sig frågan i en återvändsgränd till dess att morden på John och Robert Kennedy och Martin Luther King förmådde pre- sident Lyndon Johnson att utnämna Milton Eisenhower att leda en ”National Commission on the Causes and Prevention of Vi— olence”, där massmedias betydelse, och särskilt då TV, återigen stod i rampljuset som en bidragande faktor till nationens ohälsa. Vittnesmål gavs inför kommissionen av både TV-ansvariga och oberoende vittnen. Kommissionens sekretariat uppdrog åt ett an- tal forskare att sammanställa en bibliografi, att redovisa den exi- sterande litteraturen och att förnya och fördjupa analyserna av existerande forskningsresultat.

En utmärkt innehållsanalys av Georg Gerbner dokumenterade noggrant förekomsten och karaktären av våldsinslag både i TV- program som vände sig till barn och vuxenprogram som barnen kom i kontakt med. I en summering av 55 studier av effekter på barn av mediavåld observerade Richard Goranson att det inte ålåg kritikerna att bevisa att våldet är skadligt utan att det var TV-sidans sak att bevisa att det inte är skadligt.

Sekretariatsrapporten slog fast att åtgärder från både regering- ens och TV-bolagens sida var nödvändiga för att skära ner vålds- inslagen i barnprogrammen och att modifiera sättet att behandla våld i nyheterna och särskilt i direktsändningar av riktigt våld vid politiska demonstrationer, exempelw's som vid demokratiska par- tiets kongress 1968. Man föreslog också upprättandet av ett fede- ralt center för massmediaforskning.

Som om denna auktoritativa, omfattande och kostsamma ut- redning av frågan av Eisenhower-kommissionen aldrig ägt rum, restes i mars 1969 krav på ”ett definitivt svar” av senator John Pastore, ordförande i den underkommitté inom senatens handels- utskott, som utövar tillsyn över the Federal Communications Commission (det organ som i sin tur är tillsynsmyndighet för ra- dio- och TV-bolagen i USA.

På order av president Richard Nixon förklarade the Surgeon General', William H. Stewart, att hans verk omedelbart skulle sätta igång ett projekt för att 'hjälpa till att lösa frågan”; en budget på 1 miljon dollar anslogs från ett odefinierat anslag i NIMH's2 budget och rapport utlovades inom ett år . . .

För att ge vägledning åt SG under uppläggningen av forsk- ningsprogrammet tillsattes en rådgivande vetenskaplig kommit- té . . .

Från början hade man haft en lista på namn som hade föresla- gits på rekommendation av professionella grupper och specialister på området. Dessa namn hade remitterats till tre TV-bolag och National Association of Broadcasters3 för synpunkter. CBS2 in- såg omedelbart det olämpliga i att deras forskningsdirektör ingick i en kommitté varifrån han skulle ha en möjlighet att utesluta po- tentiella forskare inom projektet, men ABC,4 NBC4 och NAB såg tydligen inget olämpligt i detta. Tillsammans svartlistade de sju personer, däribland artikelförfattaren och sju andra forskare som var välkända i egenskap av forskare och experter på området (Al- bert Bandura, Leonard Berkowitz, Leon Eisenberg, Ralph Garry, Otto Larsen och Percy Tannenbaum).

Som en följd härav blev sättet som den rådgivande kommittén utvaldes på föremål för stridigheter på ett tidigt stadium. I maj 1970 kom en rapport om svartlistningen in i Science Magazine som krävde en förklaring av ministern för hälsovård, utbildning och socialvård. Denne tog då den tidigare rådgivande kommittén om rökning och hälsa som exempel. Tobaksindustrin hade där ombetts att godkänna kommitténs sammansättning, påpekade han. för att förebygga varje senare påstående att den skulle omfat-

| En sorts riksåklagare inom medicinen och an— gränsande problemom- råden, däribland TV-på- verkan på barn och ung- dom.

2 National Institute of Mental Health, ett un-

derorgan till Ministry of Health, Education and Welfare.

3 I fortsättningen för- kortat NAB.

4 Columbia Broadcas- ting System, ett av de tre landsomfattande TV-fö- retagen i USA. De övri- ga är American Broad- casting Corporaton (ABC) och National Broadcasting Corpora- ton (NBC).

1 Detta är Bogarts egen parentes.

2 TV-våld oskadligt för barn.

3 Våld i etern och i livet: ingen klar koppling.

ta motståndare mot (”biased against”) denna industri. (Tydligen fanns ingen oro för tänkbara beskyllningar i den motsatta rikt- ningen för att den skulle ha kunnat vara partisk till förmån för to— baksindustrin.) Flera ledamöter av den rådgivande kommittén ho- tade att avsäga sig uppdraget när historien kom ut men övertyga- des om att det inte var förenligt med det allmännas intresse. SG utsåg vice generaldirektören vid NIMH, Eli Rubinstein, att leda kommittéarbetet.

De fem forskningsrapporterna (kallades tekniska) lades ut på och sammanställdes av NIMH-sekretariatet med en sammanfatt- ning för varje volym. Den rådgivande kommittén delade upp sig på underkommittéer för att skriva sin egen rapport. Det slutliga dokumentet avspeglade att man haft en lång rad av olika versio- ner innan man till slut fick slutsatserna formulerade på ett sådant kompromisspråk att alla kommitténs ledamöter kunde acceptera rapporten . . .

Den sammanfattande kommittérapporten utvärderade och re- fererade de ,tekniska' rapporternas resultat och drog följande ve- derbörligen akademiskt försiktiga slutsats: 'Det föreligger en överensstämmelse mellan ganska påtagliga experimentella bevis för att tittande på våld i rörlig bild (”violence on the screen”) ska- par kortvarig aggression hos en del barn och mycket mindre säkra bevis från fältstudier för att intensivt våldsittande föregår vissa aggressiva beteenden som kommer till uttryck under en lång tid. Denna samstämmighet mellan de två bevistypema innebär vissa preliminära bevis på orsakssammanhang. Men en ansenlig mängd forskning återstår innan vi kan lita på dessa slutsatser?

Rapporten beskrev korrelationer på 0.30 som blygsamma ('mo— dest') samband och sade att det fanns bevis för att 'sådant orsaks- samband endast gäller en del barn (som är disponerade för agg- ressivitet) och . . . endast under vissa betingelser”. Rapporten drev sin försiktighet ännu längre och påpekade — upp till den ovanliga nivå där man specificerar vad man inte säger: *De samlade bevi- sen utgör inget berättigande för slutsatsen att TV-våld har en en- tydigt skadlig effekt eller slutsatsen att den är skadlig för de flesta barn., (Denna konstiga sats är värd att läsas om; de slutsatser som rapporten betraktar som obefogade betecknas inte som osanna.)l

I forskarkretsar kunde rapportens påstående att det behövdes mera forskning se ut som en nästan obligatorisk kommentar, men för osofistikerade journalister betydde det att projektet hade miss- lyckats att visa att TV-våld har skadliga följder. Kommitténs sam- manfattning publicerades flera veckor före själva (de ”tekniska”) forskningsrapportema. Det blev därför sammanfattningen som skapade nyheten i stället för forskningsdata. New York Times ha- de följande rubrik på första sidan: 'TV Violence Held Unharmful to Youth”2 och Broadcasting Magazine gav följande rubrik åt sin artikel: 'Violence on Air and in Life: No Clear Link”.3 Så blev ex— perternas omsorgsfullt formulerade sammanfattning direkt mot— sagd i pressens tolkning.

Visserligen är det oortodoxt att inleda en rescension av en pub- likation med att beskriva dess historia, men varje rapport som be- kostas med allmänna medel och har kommit till som vägledning för beslutsfattare är ofrånkomligen ett politiskt dokument, och denna korta översikt över dess tillkomst är nödvändig för att för- stå dess innebörd. En bedömning av dess vetenskapliga aspekter kräver en genomgång av själva forskningsrapportema i stället för kompromisspråket i SG*s kommittérapport.” Så långt Leo Bogart.

Kommentar:

Det kan ha sitt intresse att notera att när Marie Winn kom ut med sin starkt subjektiva bok, då lät New York Time sin främste TV-bekämpare skriva. "Let's face it, common sense tells us that Miss Winn may very well be on to something. We all know that child on a television high, equipped with thumb and blanket — the glazed eye, the noncommunica- tive state, the total stupor that can”t be broken into. . . we had better pay attention”.1 Det målande språket och den enkla bevisföringen som utgick från enstaka fall i bekantskapskretsen var mer ”säljande” än sta- tistiska sambandsmått. I denna dräkt släppte man fram en hårdare kri- tik av TV än någon offentlig utredning någonsin kan komma med. (K. E.)

”Volym I Mediainnehåll och kontroll

George Gerbner svarar för iscensättningen i artikeln ” Våld i TV- teater: trender och symboliska funktioner” som för tredje året (1969) i rad fortsätter de analyser som ursprugligen gjordes för Eisenhowerkommissionen av 1967 och 1968 års TV-innehåll.

Gerbner undersöker utvecklingen av våldsinslagen i varje kanal för olika typer av program och klassificerar rollerna och miljöerna i samt konsekvenserna av det våld som ingår. Under de tre år som studerats förblev den allmänna våldsnivån densamma, fastän den blev mindre dödlig (”letal”) med avseende på sina konsekvenser (antalet dödsfall minskade i handlingen). En bilaga som följer upp analysen för 1971 visar en ökning av våldsnivån detta år.

Tecknade barnfilmer är speciellt jär/Ida med våld. Gerbner finner att TV framställer våld som det karaktäristiska (typmodellen) för hur man handskas med konflikter. Två tredjedelar av alla huvud- rcllsfigurer i en TV—pja's (show) är inblandade i våld, medan hälften själva utövar våld. Flera roller framställs som offer för våld än som angripare, men bara 8 procent som utövar våld undgår vedergäll- ning. Ingen plågsam effekt visas i över hälften av alla våldsamma episoder.

Gerbner ser våldshandlingar som uttryck för maktrelationer; hans beskrivning av vem som utövar våld mot vem utgör ett värdefullt bi- drag till studiet av amerikansk masskultur och till förståelse av den roll som media spelar i socialiseringsprocessen.

1 Låt oss se sanningen i ansiktet, sunda förnuftet säger oss att fru Winn kan ha kommit på nå- got. Vi känner alla igen barnet på en TV-"trip", utrustat med tumme och filt — med glasartad blick, det avskärmade tillståndet, den totala förlamningen som inte kan brytas . . . vi bör se upp.

' Trends in Violent con- tent in selected mass media, sid. 188—243.

2 The Structure and Content of Television Broadcasting in Four Countries: An Overvi- ew, sid. 334—385.

3 George Gerbner. ”The Structure and Process of Television Program Content Regulation in the United States”, sid. 385—414. James D. Halloran and Paul Croll, ”Television Programs in Great Bri- tain: Content and Con- trol", sid. 415492. Dov Shinar, ”Structure and Content of Televi- sion Broadcasting in Is- rael", sid. 493—582. Peter Dahlgren, ”Tele- vision in the Socializa- tion Process; Structures and Programming of the Swedish Broadcasting Corporation”, sid. 533—546.

4 Violence in Televi- sion: "The Industry looks at itself”, sid. 270—273.

Från en tittarundersökning drar David Clach och William Blankenburg' den slutsatsen att våldsprogram som är gjorda för TV är mer populära än andra program som görs direkt för TV. . . När det gäller spelfilm, förhåller det sig däremot så att mindre våldsamma filmer får en aning högre tittarpoäng än mera vålds- späckade sådana.

Sex snarare än våld tycks sysselsätta TV-censorerna . . .

Som regel visar TV-nyheterna mera våldsinslag än underhåll- ningsprogram, och våldsamma nyheter illustreras oftare med bil- der än icke våldsbetonade nyheter. Rena våldshandlingar visas dock sällan . . .

Michael Gurewith skriver att graden av våldsamhet i amerikan- ska underhållningsprogram är dubbelt så hög som i engelska pro- gram och att en ansenlig del av det våld som visas i andra länders TV utgörs av amerikanska program. 2

En särskilt värdefull grupp av artiklar behandlar den sociala process och institutionella struktur som organiserar och kontrolle- rar programinnehållet i TV i USA, England, Israel och Sverige.3 Sociologiska studier av media som institutioner är mycket sällsyn- ta i förhållande till den totala volymen av publik- och innehålls- undersökningar. Dessa artiklar kan fungera som modeller för den- na välbehövliga typ av forskning.

Muriel Cantor som intervjuade 24 personer som arbetade med produktion av och manus till filmade barnprogram, rapporterar att producenterna av animerade filmer ”i första hand betraktar sig som affärsmän som gör film snarare än som idégivare”. Ingen ansåg sig ha någon reell kontroll över produkten (”the creative con— trol”). De är känsliga för rapporter om publikmotstånd mot TV- våld, men mottar sällan själva sådana protester. Samma produ- center som gör våldsprogram 'kan göra och gör informativa (”educational”) och ofta mycket artistiska program,.

Thomas F. Baldwin och Colby Lewis4 intervjuade 48 ”produc- tion executives” som arbetade med 18 äventyrsprogram (action adventure) och fann att de flesta inte trodde att barnen utgjorde någon större del (”important part”) av publiken (trots att många barn i realiteten ser deras program). Det är en allmän uppfattning att våldsamma inslag är viktiga för att hålla publiksiffrorna kvar på en hög nivå. Ofta gör man "reservsnuttar" för dessa avsnitt att an- vändas utifall de skulle bli bortcensurerade. National Broadcas- ting's regler (”television code") ser ut att avskräcka från visst våld. TV-författama påminner dock om att hotet om våld kan vara mer upphetsande än själva våldet. De beskriver på ett fascinerande sätt hur censuren fungerar och avslöjar en rad attityder som pro- ducenterna omfattar i förhållande till sitt yrke och till publiken. Med sin klara insikt om de mänskliga komplikationema i sam-

band med TV—produktion lägger denna lilla undersökning en nyt- tig kunskap till vår förståelse av det amerikanska kommunika- tionssystemet.

En värdig följeslagare är Gerbners artikel om ”The Structure and Process of Television Program Content Regulation in the United States”. Som en illustration av de officiella och icke offici- ella riktlinjer som styr vad som sänds, citerar Gerbner General Mills code: ”Där det passar bör personerna i sina tankar och handlingar (i stycket) inta en accepterande hållning gentemot si- tuationen i världen, men när det gäller krig bör våra författare dämpa ner skräckaspektema till ett minimum . .. Det skall inte finnas några inslag i några av våra program som på något sätt kan bidra till uppfattningen av affärer som något kallt, hänsynslöst och utan alla känslor och anng motivation.”

I sina studier av hur tre kanalers programavdelningar arbetar, noterar Gerbner ett stort antal kryphål i NAB-coden. Han lägger också märke till att med undantag för mycket få kontroversiella tillfällen, får TV-makarna ingen kritik av sina program. Härige- nom får publiksiffroma rollen som den enda regelbundna infor- mation om hur publiken reagerar!

Tillsammans erbjuder artiklarna i denna volym ett starkt vitt- nesbörd för uppfattningen att våldet utgör en unikt stark kompo- nent i amerikansk kommersiell TV eftersom det hör ihop med den fasta formeln för hur man skall dra till sig de stora tittargrupper som TV-bolagen slåss om som hundar (”doggedly” = ihärdigt).

Volym II TV och social inlärning

Denna volym presenterar fem rapporter om olika försök. Aimee D Leifer och Donald F. Robertsl studerar hur 27] skolbarn med medelklassbakgrund reagerade på sex halvtimmes/ånga TV-pro- gram från videoband. Yngre barn tar inte till sig och behåller inte mycket av vad programmen visar om motiven för och konsekven- serna av dramatiska handlingar. Medan vuxna bedömer konsek- venserna i förhållande till de berörda personerna, sker barnens bedömning i relation till samhället. Barn, särskilt pojkar, blev mer aggressiva efter att ha tittat på de mest aggressiva programmen, men varken motiven för våldet, följ- derna av detta eller förståelsen av motiv och konsekvenser hade nå-

gon betydelse för barnets aggressiva reaktioner . . . Det är mängden av (visuellt) mottaget våld som avgör hur aggressiv man blir. Ju mer våld man ser, desto mer aggressiv blir man. Givetvis måste denna slutsats modereras med hänsyn till vad man vet om det samman— hang som gav detta resultat. 1 ”Children's Responses I ett annat försök med 132 barn (med både förskolebarn, 9- och to Television Violence",

lé-åringar) testade Leifer och Roberts hypotesen att barnets upp- sid. 43—180.

1 ”Children's Responses to Television Violence”, sid. 100-106, i en sam- manfattning av M. I. Nolan, ”Effects of Justi- fied Aggression upon Children of Different Ages”, unpublished ma- nuscript, Institute for Communication Rese- arch, Stanford Universi- ty, 1971.

2 Op cit sid. 106—ll9, en sammanfattning av W. A. Collins, ”Effects of Temporal Spacing on Children's Comprehen- sion and Behavior Follo- wing Exposure to Media Violence", opublicerad doktorsavhandling, Stanford University, 197 1.

fattning om motivet och konsekvenserna av aggression på TV skulle påverka om barnet därefter visade aggression. Resultaten gick inte att dra några slutsatser av.

Ett tredje försök,' med 160 barn, gav dock resultat som pekade mot att när aggression i en film ( 'fictional”) — i detta fall av en box- ningsmatch — framstod som rättfärdig, detta kunde påverka efterföl- jande aggressivt beteende.

I ett fjärde försök, med 143 barn, kommer W. A. Collins2 till den kryptiska slutsatsen att ”ett aggressivt program med negativa motiv för och negativa konsekvenser av aggressionen medförde en minskning i de aggressiva reaktionerna hos från början högaggres- siva barn vid en jämförelse med likaså högaggressiva barn som fick se ett neutralt program. Å andra sidan medförde samma agg- ressiva början lågaggressiva barn vid en jämförelse med andra lågaggressiva barn som såg ett neutralt program”.

Kommentar:

Detta försök refereras bl. a. för att visa hur blandade och delvis mot- sägelsefulla resultaten är, åtminstone ytligt sett. Min personliga tolkning av detta resultat ligger på linje med det som gäller i fråga om katharsis- resultaten, nämligen att aggressiv och spännande film fungerar som en avledande nerlugningsperiod för barn som startar på en hög aggres- sionsnivå, antingen denna som här är ”inbyggd” i barnet, eller, som hos Feshbach, medvetet byggts upp hos barnet med konstlade medel. En neutral film som inte rycker med sig barnen på samma sätt får inte en motsvarnande effekt. Tyvärr framgår det inte av resultatet om de hög- aggressiva barnen är spontant aggressiva eller om de även här blivit det genom att retas upp före försöket. (K. E.)

”Collins rapporterar att vuxna kan se sammanhanget mellan hän- delser som tidsmässigt är åtskilda i rutan, men att små barn inte alltid förstår dessa samband och därför reagerar med aggressivitet efter våld i rutan, även när det avsedda budskapet år att våld inte lö- nar sig.

Han finner vidare att äldre barn visar mer aggressivitet än yngre barn redan efter att ha tittat på program utan aggressivitet, men att de äldre barnens beteende blir ännu mer aggressivt efter att ha sett aggressiva program.

Collins försök, liksom de två första som genomfördes av Leifer och Roberts, ger inget stöd för hypotesen att barnets uppfattning om själva innehållet i ett program (med avseende på personernas motiv eller följderna för dem) har något samband med efterföljande aggres- siva reaktioner. Däremot ger dessa undersökningar stöd åt uppfatt- ningen att mediavåld har betydelse för aggressivt beteende.

Med tillämpning av en numera klassisk design för denna typ av forskning gav Robert M. Liebert och Robert A. Baronl 136 barn i Ohio i uppdrag att trycka på knappen för hjälp till eller skada att tillfogas andra barn efter att ha tittat på våldsbeteende eller neutrala TV-episoder. De aggressiva episoderna ökade benägenheten att tryc- ka på den knapp som betydde skada åt andra barn.

Aletha H uston Stern och Lynette Kahn Friedrich (tillsammans med Fred Vondracek2 observerade 97 förskolebarn i en klassrumssi— tuation och intervjuade mödrarna om barnens TV—vanor i hemmet. Föräldrar som tycker om våldsprogram i TV har barn som gillar våldsprogram . . . Barn som gillar våldsprogram tittar också myc— ket på TV. De som från början var högaggressiva blev mer aggressi- va i sin naturliga omgivning efter att ha sett aggressiva TV—program, även efter en ganska kort exponering. M otståndskraften mot mindre besvikelser minskade för de barn som tittade på aggressiva program. Märkligt nog verkade det också som om de aggressiva program- men ökade den sociala interaktionen, inklusive samarbete, bland barn med högstatusbakgrund. Program med ett ”pro-socialt” in- nehåll hade en mätbar effekt i ”prosocial” riktning.

Seymour Feshbach rapporterar3 om ett försök bland 129 låg- stadiebarn (5—8 år) i Los Angeles. (Denna undersökning gjordes efter den redan nämnda undersökning av Feshbach och Singer som står för huvuddelen av de resultat som ansluter sig till kathar- sisteorin). Barnen delades upp på matchade grupper och fick se olika typer av våld. En kontrollgrupp tittade på baseball- och cir- kusfilmer, en grupp med aggressiva fantasier såg på krigsfilmer, medan en grupp med öppen aggressivitet såg på polisaktioner mot studentdemonstrationer. Feshbach fann inga hållbara bevis för sin egen hypotes att aggressionen skulle minska eller förbli oförändrad när det dramatiska innehållet hade karaktären av fiction (”functio- ned as fantasy”). Ett visst stöd för denna hypotes fann han där- emot i ett andra försök med 60 barn som visade mer aggressiva reaktioner på aggressivt TV-innehåll när de trodde att detta var verkligt än när det beskrevs som påhittat (fiction).

De små förskolebarnen (4—5 år) kan dock sakna förmåga att skil- ja mellan verklighet och fiction, vilket Harold Stevenson4 har kom- mit fram till efter en litteraturgenomgång.

Han citerar en undersökning av R. C. Endsley och K. Osborn) som visar att 4—5-åringar kom ihåg mer våld från en film med rikti- ga människor än från tre tecknade filmer. Hälften av barnen trodde att en av filmens personer hade dödats ”på riktigt”, och den andra halvan trodde att det var ”på låtsas”.

1 ”Short-Term Effects of Televised Aggression on Children's Aggressive Behavior", sid. 181—201.

2 "Television Content and Young Children's Behavior", sid. 262—3 17.

3 ”Reality and Fantasy in Filmed Violence”, sid. 318—345.

4 ”Reality and Fantasy in Filmed Violence”, sid. 318—345.

5 R. C. Endsley, K. Osborn, "Childrems Reactions to TV Violence”, Young Children, 1970, sid. 4—1 1.

' Leo Bogart, ”The Age of Television”, 3d ed. N. Y., l972.

2 Det finns mycket litet material om effekterna av verklighetsvåld i TV- nyheter och dokumentä- ra program. (Sambandet har inte studerats på grund av att det i USA är mycket få barn som ser på nyhetsprogram. K. E.)

3 "Toward Defining the Functions of Televi- sion”, sid. 568—603.

Robert Liebert sammanfattar undersökningar som ingår i denna volym och jämför dessa med 54! tidigare försök

Han drar den slutsatsen, att våldsprogram skapar mer emotionell upphetsning än icke-våldsbetonade program (mätt med en metod som elektriskt registrerar fuktreaktioner i händerna). Vidare fram- kom att kontinuerlig exponering för våldsprogram är positivt korre- lerad med accepterande av våld och att barn som ser TV-program eller filmer där våld beskrivs, därefter visar sig ännu mer aggressiva i sitt beteende.

De ackumulerade resultaten, säger Liebert, visar *att åtminstone under vissa omständigheter exponering för TV—aggression kan styra barnen till att acceptera vad de har sett som ett slags föredöme för deras eget handlande. Som en följd härav kan det nuvarnde under- hållningsutbudet i TVi viss mån bidra till det aggressiva beteendet hos många barn. Denna effekt har nu visat sig i en mängd olika si— tuationer.”

Senare förstärkte Liebert sina slutsatser under ett vittnesmål i en offentlig hearing, där han skarpt kritiserade Surgeon General-kom- mitténs rapport för otillräcklig kraft och konsekvens när det gällde att fastslå det positiva orsakssambandet mellan våldsprogram och ungdomars aggressivitet. Min (Bogart) oberoende genomgång av det mesta av den tidigare litteraturen på området får mig att instämma med hans slutsats att denna koppling har bevisats (”established”).l

De nya undersökningar som redovisas i denna volym har inte någon större beviskraft i sig själva, även om de stämmer väl med redan existerande forskning. Om man relaterar dem till vad man redan visste, ökar dock de nya undersökningarna vår säkerhet om att ”fictionvåld” har oönskade effekter . . .2

Volym IV ”Television i vardagslivet” — konsumtionsmönster”

Kommentar:

Flertalet undersökningar i denna volym har redan refererats under olika rubriker i den föreliggande rapporten. Av Bogarts redovisning har jag därför endast tagit med det fåtal studier som jag inte alls berört eller så- dana, där Bogarts sammanfattande referat bidrar med en extra dimen- sion utövar vad som redan rapporterats, t. ex. genom jämförelser som han finner relevanta. Den aktuella volymen har som helhet något min- dre relevans än övriga volymer, eftersom undersökningarna här är så hårt bundna till de särskilda förhållandena i USA. (K. E.)

”John Robinson3 rapporterar att den vanligen använda frågan: hur många timmar tittar du på TV:n en vanlig dag? ger uppskatt- ningar som ligger ungefär 50 % högre än om man frågar efter hur mycket samma person tittade på TV ”igår”. Amerikaner tenderar sålunda genomgående att kraftigt uppvärdera den tid de tittar och ”känner mycket litet av socialt tryck att dölja sitt TV-tittande'.

Robinsonl jämför också tidsbudget-studier beträffande TV—tit- tandet i elva olika länder och finner att TV genomgående ökar den totala tid som ägnas åt medier, sannolikt på bekostnad av andra fritidsaktiviteter. Genomsnittligt ägnar TV-ägare ] timme mer åt media (samtliga) än de som inte äger någon TV.

Harold Israel och John Robinson presenterar en sekundärana- lys av Simmon's tittarsiffror för åren 1967—70.2 Den tiondel av ma- terialet som tittade mest (stortittama) svarade för I / 3 av allt tittande på våldsprogram. .

Konsumtionen av våldsprogram är mycket högre bland ”icke- vita” än bland ”vita”. Den är högst bland personer med låg ut- bildning (nivå för konsumtion av våldsprogram var särskilt hög för ungdomar som slutat skolan i förtid (”shool drop-outs”). I motsats till Lo Sciuto3 rapporterar Israel och Robinson att vålds- program håller tittarnas uppmärksamhet på en högre nivå än den genomsnittliga.

Denna uppsats innehåller intressanta uppgifter om tittandet på TV—nyhetema. . . Trots att TV numera betraktas som publikens mest populära källa för nationella och internationella nyheter, var det bara 55 % som såg något nyhetsprogram under en tvåveckors- period.

Jack Lyle och Heidi Hoffman4 upprepade den klassiska under- sökningen från 1958 av Schramm, Lyle och Parker om ”Televisio- nen i våra barns 1iv”.5 Lyle och Hoffmans undersökning från 1970 i en förort till Los Angeles omfattade 274 ll-åringar, unge- fär 800 12-åringar och 500 lö-åringar.

El På alla tre åldersnivåerna fungerar TV som ett huvudämne i

deras samtal Fyra av tio sex-åringar drömmer med anknytning till TV—pro- gram Hälften av 6-åringarna har blivit skrämda av vad de sett på TV De barn som ser mest på TV drömmer oftast om TV Men de som tittar minst blir mest skrämda av vad de ser

Ungefär hälften av barnen uppger att de — åtminstone ibland —

läser sina läxor med TV:n påslagen I de två äldre barngruppema — 16- och lZ—åringarna — är för- äldrarnas styrning av vad man tittar på helt obetydlig, trots att en stor del av kvällstittandet äger rum tillsammans med för- äldrarna D Förbud mot TV—tittande förekommer åtminstone sporadiskt i fråga om 6-åringarna, men fler mödrar säger att de använder utsträckt TV-tid som belöning i stället El Få 12- och l6-åringar tror att ”TV-programmen visar livet som det verkligen är”.”

[IBBE] El

El

1 ”Television's Impact on Everyday Life: Some Cross-National Eviden- ce”, sid. 410—431.

2 Demographic Charac- teristics of Viewers of Television Violence and News Program”, sid. 7—l?8.

3 Lo Sciuto, A National Inventory of Television Viewing Behavior, sid. 33—86.

" ”Children's Use of Te- levision and Other Me- dia”, sid. l29—256.

5 Wilbur Schramm, Jack Lyle and Edwin Parker, ”Television in the Lives of Our Children”, Stan- ford University Press, ] 961 .

* J. Lyle — H. R. Hoff- man ”Children's Use of Television and other Media” i SGR 4 1972 sid. 134.

2 ”Television in Inner- City Homes: Viewing Behavior or Young Bo- ys", sid. 345—394.

3 ”Televvision in Inner— City Homes: Viewing Behavior of Young Bo- ys”, Appendix A: ”Firstgraders Watching Television", sid. 369—371.

4 Daniel B. Wachman, Greg Reale, Scott Ward, "Racial Differences in Responses to Adverti- sing among Adole- scents”, sid. 543—553. (En fortsatt analys av Maryland-materialet vi- sade dock att svarta och vita ungdomar inte skil- jer sig nämnvärt i fråga om mottaglighet för re- klam.)

5 Scott Ward och Tho— mas Robertson, ”Adole— scent Attitudes Toward Television Advertising: Preliminary Findings”, sid. 526—542.

6 Scott Ward och Dani- el Wachman, ”Televi- sion Advertising and In- trafamily Influence: Children's Purchase In- fluence Attempts and Parental Yielding”, sid. 516—525.

Kommentar:

Jämför med McIntyre m. fl. (sid 451) som visade att de flesta barn upp— leve programmen som verklighetstrogna samt Lyle och Hoffman,l som visade att barn som såg mycket på TV blev lika mycket skrämda som barn som tittar lite på TV. Som så ofta inom det aktuella området stöter vi sålunda på resultat som går i motsatta riktningar — sannolikt beroen- de på olika och osäkra mätmetoder (K. E.).

”John Murray2 studerade 27 5—6-åriga svarta pojkar som hade deltagit i en 4-årig longitudinell studie av utbildning på lågstadiet. Han drog den slutsatsen att passivitet leder till stortittande (”heavy viewing”) snarare än det motsatta förhållandet. Man förstår att en ”elektronisk kompis” är den lättast tillgängliga lekkamraten för ett passivt barn . . . En kollega till Murray, Paul Hanly Turfey3 berättar om ett barn som tittade på Flinta och sedan frågade en vuxen observatör: ”Om Stålmannen och Mighty Mouse skulle slåss, vem skulle vinna då? Observatören gör kommenta- ren: För mig visade detta att barnet inte upplevde någon skillnad mellan ritade figurer och roller med riktiga människor.

En serie undersökningar som leddes av Scott Ward fick fram ännu tyngre nya bevis för TV-annonsernas inflytande på barnen. Den mest omfattande undersökningen i denna serie gjordes bland I 094 elever i junior high och high-school (1 1—16 år). ll—lZ-åring- arna gjorde kommentarer om reklamsnutten eller produkten efter 20 % av reklamtillfällena. Uppmärksamheten under annonsen sjönk inte på samma sätt som för vuxna. De psykologiskt mer självständiga ungdomarna var de som lärde sig det flesta antalet slogans från reklaminslagen. Svarta ungdomar påverkades mer än vita.4

Tre kategorier av ungdomar — som inte nödvändigtvis utesluter varandra — (låg social status, låg intelligensnivå och sådana som kommer från ”materialistiska” hem där man talar mycket om konsumtion) var mest positiva till TV-reklamen.s

Barnens försök att påverka moderns inköp minskar med åldern (enlgt mödrar i Boston),6 samtidigt som föräldrarna ökat sitt gensvar på de äldre barnens press . . .

De små barnens sårbarhet för TV-reklam — inklusive den re— klam som riktar sig till den vuxna publiken — är otvetydigt doku- menterad genom detta forskningsprojekt, men det står klart att ”barn” och ”reklam” är alltför odifferentierade begrepp som var för sig innefattar en rad olika utvecklingsstadier respektive en mängd olika programtyper som trotsar alla generaliseringar.

Jack Lyle' sammanfattar undersökningarna i denna volym och drar följande slutsats: ”i televisionens barndom, när folk först skaffade sig apparater, tittade de under långa tidsperioder, var- efter de gradvis drog ner på sitt tittande. I dag ser det ut som om apparaten får stå på medan tittarna tittar lite av och till ( ”drop in and out”). Detta antyder möjligheten att, samtidigt som televisionen har blivit alltmer hopvävd med vår livsföring så har dess grepp om vår uppmärksamhet minskat. ”

Volym III TV och aggressivitet bland ungdomar

I den tredje volymen växlar de metodologiska ansatserna från småskaliga laboratorieexperiment till fältstudier som undersöker attityder och beteenden i verkliga livet. Monroe M. Lefkowitz, Leonard D. Cross, Leopold W. Walder och L. Rowell Huesmann re- dovisade 1972 en longitudinell undersökning som inleddes 1955.2 Den första gruppen med 900 8-åringar (huvudsakligen) i Colum- bia Country, New York, testades första gången i sina klassrum 1959—60. Av dessa utfrågades 252 på nytt 1964—65.

Författarna bad barnen att ge en uppskattning av varandras aggressivitet och intervjuade även föräldrarna. 8-åringarnas popu- laritet bland kamraterna i tredje klassen visade sig ge en god för- utsägelse av deras popularitet tio år senare. ”Det barn som är im- populärt i tredje klass tenderar att se mer TV än andra under sin uppväxt och fortsätter att vara impopulär.” Av större betydelse var att de TV—vanor som pojkarna lagt sig till med i 8-årsåldern vi- sade sig inverka på deras aggressiva beteende under barn- och ung- domsåren. ”Ju mer våldsbetonade de program var som pojkarna såg mest av i 8-årsåldern, desto aggressivare är deras beteende, både då och 10 år senare. ” Sålunda ”har TV-våldet en kumulativ effekt som kommer till uttryck i öppen aggression”.

Ju mer våldsprogram ett barn såg, desto mer tid ägnade han åt TV överhuvudtaget. Ju större totalmängd av TV-tittande desto lägre IQ och utbildningsprestationer. De två senare faktorerna var dock inte relaterade till preferenser för våldsprogram.

Ju mer barnet uppskattade och såg på våldsprogram desto större var sannolikheten för att han betraktade dem som realistiska be- skrivningar av det verkliga livet.

Då resultaten av denna betydande undersökning stöder uppfatt- ningen att TV—våld är kopplat till efterföljande aggressivt beteendei ägnas ett avsnitt av denna rapport till att vederlägga Feshbach och Singers undersökning som påstår det motsatta.4 Kärnan i denna kri- tik går ut på att Feshbach's och Singers kontrollgrupp (på en ung- domsvårdsskola), som fick sitt TV-tittande begränsat,5 visade mer aggressivitet just på grund av detta. Härigenom kom resultatet att erbjuda ett falskt stöd för katharsisteorin.

En annan mer omfattande kritik av de variabeldefinitioner som Feshbach och Singer använder sig av har utarbetats av Robert M.

] SG IV: ”Television in Daily Life: Patterns of use (Overview)”, sid. 1—32.

2 ”Television Violence and Child Aggression: A

follow-up Study”. 1972 sid. 35—1 35.

3 Sambandsstyrka 0,31 w'lket är mycket för att vara på detta område, där faktorerna är svåra att mäta och där många faktorer samverkar, vil- ket drar ner värdena för de inblandade faktorer- nas betydelse för slutre- sultatet. (K. E.)

" Seymour Feshbach och Robert D. Singer, Op.cit.

5 Så att de inte fick se några ”våldsprogram” (K. E.).

' ”Catharsis of Aggres- sion Among Institutio- nalized Boys: Fact or Artefact?” SG V, Furt- her Explorations, sid. 35 l—373.

2 ”Threats to the Inter- nal Validity of Crosslag— ged Panel Interference, as Related to ”Television Violence and Child Agg- ression: A Follow-up Study' ", sid. l36—140.

3 ”Comment on 'Tele- vision Violence and Child Aggression: A Follow-up Study' ", sid. l4l—l48.

4 ”Adolescent Televi- sion Use in the Family Context”, sid. l49—l72.

5 ”Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent Self-Report Measures from Mary- land and Wisconsin Samples”, sid. 173—238.

Liebert, Michael D. Sobol och Emily S. Davidson.l Härtill har Feshbach och Singer avgivit ett svaromål som vittnar högt om de- ras vetenskapliga kompetens men som inte kan övertyga deras kri- tiker.

För övrigt har William Wells, i en ännu opublicerad upprepning av Feshbach-Singer-studien, funnit att även om aggressiva pojkar som tittade på våldsprogram blev mindre verbalt aggressiva, så blev de i stället mer fysiskt aggressiva.

Att reda ut och särskilja orsak och verkan är utomordentligt svårt när vi behandlar mediainnehåll som förstärker redan existe- rande benägenheter (”predispositions”). På grund av komplexite- ten i den i tiden dubbelriktade (”crosslagged”) analys som Lefko- witz har utvecklat i sin undersökning har man i volym III tagit in två oberoende kritiska uppsatser, en av David A. Kenny2 Och en av John M. Neale.3

Kenny är kritisk till de statistiska metoderna och påpekar att det är riskabelt att dra slutsatser om orsakssamband i undersökningar som inte är experimentella (”nonexpen'mental inference is a risky business”), i synnerhet när de baseras på 211 fall. Han håller dock med om att resultaten tyder på att tittande på våldsprogram på TV ger upphov till efterföljande aggression ( ”the data suggest that watching violent television shows does cause later aggression ”).

John Neale tillämpar en statistisk ”steganalys” som ger ett ännu starkare stöd för tolkningen att ”förkärlek för vålds—TV i 8—årsål- dem är kausalt förknippad med/ orsak till aggressivt beteende tio år senare”.

I en analys av data som samlats in för andra ändamål under- sökte Steven H. Chaffee och Jack M. McLoed4 ungdomars TV- tittande inom familjen för 8000 l3—l4-åringar i fem samhällen i Wisconsin. Av dessa tillställdes senare 1 292 ett andra frågefor- mulär, och deras föräldrar intervjuades. Liksom i andra undersök- ningar gick mängden av tittande på våldsprogram ner när IQ gick upp och ner med ökande ålder. Barnets tittande på vålds-TV var kopplat till hur mycket modern såg på sådana program . . . Eftersom föräldrarnas totala TV-tittande inte hade något samband med bar- nets tittande på våldsprogram, drar författaren den slutsatsen att ungdomarna påverkar sina mödrar till att titta på våldsprogram, snarare än tvärtom.

Våldstittandet var högst i beskyddande hem men inte kopplat till föråldramas stränghet eller bestraffningar. Chaffee och Mc Loed drar slutsatsen att familjemiljön inte alls är den viktiga orsak till ungdomars tittarvanor som de antagit från början.

I en annan undersökning finner samma författare och Charles K. Atkins (med data om 151 ungdomar i Wisconsin och 473 i Ma- ryland ett positivt samband mellan tittande på vålds-TV och mäng—

den aggression så som denna framkommer både genom ungdo- marnas bedömning av sig själva och i föräldrarnas bedömningar. Detta ”rena” samband erhålls när andra faktorer som samman- lagd tittartid, skolprestationer och socialgrupp hålls konstanta (varvid man eliminerat de senare faktorernas eventuella inverkan på aggressiviteten K. E.).

I en annan analys finner författarna att inlärning av aggression är starkt relaterad till aggressivt beteende men att ”det inte finns nå- got klart samband mellan att ha aggressiva attityder och andra ut- tryck för aggression. En ung person kunde ställa sig positiv till agg- ression som ett medel att lösa konflikter utan att själv uppträda agg-

”| ressivt . Joseph R. Dominick och Bradley S. Greenberg2 studerar attity- derna gentemot våld has 389 9—1 I åringar från Michigan.

Våld är mest accepterat som en lösning av konflikter bland de barn som ser mest vålds-TV och som dessutom både kommer från låginkomstfamiljer och från familjer där man har en osäker attityd till aggressivt beteende. För pojkar från låg socialgrupp kan aggres- sivt beteende förutsägas med ledning av familjens attityder. För poj- kar från medelklasshem däremot är själva TV-tittandet avgörande.

John Robinson och Jerald Bachman3 redovisar en longitudinell undersökning som startades 1967 bland 2200 IG-åringar tvärs över hela USA, med tre senare utsändningar av frågeformulär 1968 och 1970. Bland de pojkar som från början var mest aggressiva var förkärlek för våldsprogram kopplad till aggressivt beteende. Bland dem som tittade mest på våldsprogram förekom 50 % flera tillfällen av allvarliga slagsmål än bland dem som inte hade våldsprogram bland sina favoriter. De verkliga ”diggarna” av våldsprogram (”the most avid fans of television violence”) uppgav själva att de varit med om betydligt flera grova stölder samt något flera bilstölder, mordbrand, och trubbel med polisen, men inte mer av andra förseel- ser som snatteri, olovligt intrång på annans mark, rymning från hemmet, butiksstöld, alkoholmissbruk och vandalism iskolan.

Jennie J. McIntyre, James J. Teevan Jr och Timothy Hartna- ge./4 gjorde en utfrågning av 2 299 junior- och high school-stude- rande (1 l—16 år) i en av Washingtons, DC, förorter på Maryland- sidan. Två tredjedelar av dessa trodde att deras favoritprogram gav en korrekt bild av verkligheten och endast en mycket liten minoritet upplevde dem som våldsbetonande. Den förra uppfattningen var ofta— re kopplad till socialt oaccepterat ( ”deviani”) beteende än den kor- rekta skattningen av programmens våldsladdning. I en sammanfattning av undersökningarnai denna volym där de relateras till den tidigare litteraturen kommer Steven H Chaffees fram till att

'det helt klart finns en övervikt för resultat i dessa undersökningar som stöder slutsatsen att ungdomens aggressivitet är kopplad till tit-

' Ibid sid. 239—313.

2 "Attitudes toward Vi- olence: The Interaction of Television Exposure, Family Attitudes and Social Class” sid. 314—335.

3 ”Television Viewing Habits and Aggression”, sid. 372—382.

' "Television Violence and Deviant Behavior”, sid. 383—435.

5 SG III, ”Television and Adolescent Aggres- siveness (Overview) sid. 1—34.

' ”Televised Violence and Dream Content”, sid. 59—119.

2 ”Social Class and Ra- cial Differences in Children's Perception of Television Violence”, sid. 185—210.

tande på våldsprogram i TV på ett statistiskt säkerställt vis). Men han noterar att ”ungdomens aggressivitet också är kopplad till en rad andra faktorer som inte har något med TV att göra”. Han påpekar vidare att våldsprogrammen i TV relativt sett förefaller att ge ett mindre bidrag (”a relatively minor contribution”) till aggressivt be- teende bland ungdomar.

Det bör noteras (skriver Bogart) — vilket inte Chaffee gör — att mängden TV—tittande sjunker skarpt under ungdomsåren, när pojkar och flickor börjar umgås (dating) och när andra sociala ak- tiviteter utanför hemmet ersätter barnens fritidsmönster där TV spelar en viktig roll.

Studierna i denna volym bidrar huvudsakligen till att på nytt slå fast att relationen mellan våldstittande och aggression har karak- tären av ett två-vägs samband. Mediavalet styrs av personliga egen- skaper ("predispositions of character”) och den sociala miljön, men mediavalet kan i sin tur utöva en tungt vägande förstärkningseffekt på individen och hans familj.”

Kommentar:

Det bör samtidigt noteras att undersökningarna av de små barnen ger tydligare uttryck för våldsprogrammens roll som orsak till aggressivitet. Det är naturligt att detta samband inte framkommer lika klart för äldre barn där de olika faktorerna blivit så sammanvävda att man i efterhand har svårare att fastställa vad som är primärt och vad som är sekundärt. Det se- nare förhållandet bör dock inte användas som argument mot mediavål- dets betydelse. (K. E.)

Volym V: ”TV-effekter: fortsatt forskning”

Den sista volymen är en blandad kompott av psykologiska experiment. ”David Foulkes, Edward Belvedere och Terry Brubaker" testade 40 10—1 l-åriga pojkar i Wyoming genom att ta encephalograrn (av hjärnans aktiviteter) och elektrooculogram (av ögonrörelsema) under sömnen, efter att pojkarna tittat på vissa våldsbetonade el- ler icke våldsbetonade program. Efter perioder av ”dröm-sömn” väcktes pojkarna som fick berätta om vad de drömt. ”Den våldsbe- tonade filmen hade inga systematiska effekter på dröminnehållet i fråga om fientlighet, ängslan, skuld, hedonistisk ton eller allmän liv- lighet och intensitet. ”

Bradley S. Greenberg och Thomas F. Gordon 2 exponerade 325 lO-åringar från Michigan för en 45 minuter lång videofilm som presenterades i två versioner. Som Greenberg visat i tidigare un- dersökningar upplevde pojkar från låginkomsthem våld som mer acceptabelt, roligare och mera likt verkliga livet än vad medel- klasspojkarna gjorde. De tyckte också att våldsamma scener var mer humoristiska.

Svarta barn från låginkomstfamiljer var mindre benägna att upp- fatta det våldsbetonade i våldsscener. Författarna menar att oprivili- gerade människor är mer aggressiva än andra och förstärker denna tendens genom sitt TV-tittande. Nolan [. Katzman' visade ett TV-program i en version med myc- ket och en med litet våldsinslag i både färg och svart/ vitt för 240 pojkar. Färgen hade ingen signifikant betydelse för uppfattningen av våldet, för hur mycket man gillade programmet eller för visuell inlärning av centrala delar av det man såg.

Slutligen rapporterar Percy H. Tannenbaum2 om ett (då) på- gående projekt för att experimentellt testa teorin att uttryck för aggression efter laboratorievisningar av våld på TV eller film sna- rare är en följd av en uppjagad emotionell stämning än av det agg- ressiva innehållet i sig. Han drar på detta stadium den slutsatsen av försöket att upphetsningsnivån hänger nära samman med det symboliska innehållet. Denna provocerande teoretiska uppsats är en lägesrapport, som togs fram för att klara Surgeon Generals dead—line, och innehåller inga resultat. Slutrapporten från Tan- nenbaums massiva undersökning borde bli en av de mest betydel- sefulla produkterna av hela NIMH-projektet.3

Och nu vad?

Denna torra och korta sammanfattning kan bara erbjuda en an- tydan om de skatter som ligger begravda i detta enorma berg av forskning. Jag har knappt snuddat vid alla metodologiskt intrika- ta frågor och de rika detaljerna av specifika resultat och teoretiska insikter som många av författarna bidrar med. Den eklektiska och tvärvetenskapliga karaktären av undersökningarna, heterogenite- ten i metoder och teoretisk orientering gör rapporten till ett fram- stående exempel på tillämpad social forskning.

Det mest oroande resultatet är att våld förekommer i mycket hög- re omfattning i amerikansk TV än någon annanstans. Rapporten ger inget svar på varför det förhåller sig så. Svaret ligger i den kommer- siella televisonens ekonomiska struktur och dess tillit till publik- siffrorna som ett index på vad annonsörerna får för sina pengar. Forskningsprogrammet skulle ha fått en annan styrka om det hade lagt en starkare tonvikt på studier av de beslutsprocesser som avgör vilka program som skrivs, produceras och väljs ut för sändning.

Man kan inte vara alltför kritisk beträffande stilen och kon- sekvensen i en regeringsrapport som ställts samman av ämbets- män under stark tidspress eller i fråga om tekniska rapporter som skrivits av akademiska forskare för att fullfölja kontrakt sna— rare än för publicering i vetenskapliga tidskrifter. De tekniska rap- porterna förefaller att ha publicerats med ett minimum av redigering och presenteras med den längd som författarna själva valt — en

' "Violence and Color Television: What Child- ren of Different Ages Learn”, sid. 253—308.

2 ”Studies in Film- and Television Mediated Arousal and Aggression: A progress Report", sid. 309—350.

3 Ännui slutet av l979 förelåg tyvärr ingen slut- rapport (K. E.).

längd som ofta inte har något som helst samband med rapporter— nas relativa betydelse. De är arrangerade i en ordningsföljd som ibland känns utan sammanhang. De är inte lättlästa, och med få undantag inte heller roliga att läsa. Tyvärr kommer detta att minska deras tillgänglighet och värde för de beslutsfattare som man avsåg att påverka. Så här i efterhand ser man lätt svagheter i programmet, och man kan säga att en del projekt fick för stora anslag och and- ra för små och att intressanta forskningsuppslag ignorerades.

I min sammanfattning har jag för flertalet projekt lämnat upp- gifter om undersökningsgruppernas storlek för att ange begräns- ningen av de slutsatser som är möjliga att dra. Det skulle vara lätt att kritisera urvalen i många av försöken, det låga antalet indivi- der, den slumpartade eller kanske atypiska sammansättningen, överkoncentrationen på de mer artikulerade och samarbetsvilliga äldre barnen och underrepresentation av yngre barn som förefal- ler att vara särskilt mottagliga för inflytande från TV. En genom- gång av Rose Goldsen av de redovisade urvalen visade att det inte ingick några barn under 3 är, bara 281 skolbarn under 5 år och 233 5—6-åringar. Helt ansvarslöst och oförklarligt redovisas inte ens antalet försökspersoner i flera rapporter.

Den slutliga produkten är en prestation som de (Eli Rubinstein vid NIMH och hans kolleger) och de framstående medlemmarna av den rådgivande kommittén kan vara stolta över.

Men var projektet verkligen nödvändigt? Enligt min uppfatt— ning var sambandet mellan mediavåld och efterföljande antisocialt beteende hos barn väl fastlagt redan innan projektet startades. Fak- tiskt är det bara en del av de studier som ingår i rapporterna som lägger något ytterligare till existerande dokumentation av effek- terna av TV-våld. Fastän resultaten av detta fåtal undersökningar går i samma riktning som kännetecknar tidigare forskning, skulle inte någon enda kunna accepteras som ett odiskutabelt bevis för att media-våld har skadliga verkningar.

Men det borde aldrig ha gjorts till en fråga om bevisning i en ”rättegång” mot TV-våldet eller en fråga om att misslyckas med be- visningen. Analogin med ett rättsfall är helt enkelt inte tillämplig i vetenskapliga sammanhang där vi ständigt närmar oss en undflyende sanning genom ständiga omprövningar av resultaten, där undanta- gen är intressantare än generaliseringarna och där kvaliteten hos de enskilda undersökningarna bör bedömas inte bara utifrån resultaten utan med hänsyn till de nya frågor de ställer.

Sunt förnuft säger oss att all kommunikation ger effekter och att våld är något ont snarare än något gott. En ansenlig mängd forsk- ningsresultat stödde dessa grundläggande premisser innan det aktu— ella projektet startades.

Sunt förnuft och tidigare forskning kom oss också att inse att allt våld som en ingrediens i TV-programmen inte kunde behand- las utan åtskillnad. Våld måste få en helt olika mening när det

uppfattas som verkligt och när det berör skådespelare eller teck- nade figurer; när det ingår som en komponent i en dramatisk si- tuation som blir löst eller i en situation där utgången förblir osä- ker; när utövarna av våldet upplevs som sympatiska eller som osympatiska, som kraftfulla eller svaga.

När SG kommittén sammanfattade resultaten tog de alltför stor hänsyn till de reservationer som forskare alltid gör vid tolkningen av sina resultat. Som man kunde ha förutsett, visade ett antal undersök- ningar att en del barn är mer mottagliga för påverkan än andra, så att kontakt med våld har en särskilt inflammerande effekt på dessa. Helt logiskt serverade man härigenom TV-bolagen det defensiva ar- gumentet att individer (barn eller vuxna) som söker en kick med alla tillgängliga medel alltid skaffar sig sådana, och att om inte TV fanns till hands skulle något annat stimulus fylla samma syfte. Detta argu- ment bortser från det odiskutabla och ofrånkomliga förhållandet att redan distributionen av budskap — liksom av produkter — leder till slumpvisa kontakter (mellan individer och budskap) som när de väl blir invanda lätt förvandlas till autonoma preferencer (behov som kommer inifrån en själv).

Denna poäng missade president Lyndon Johnson's kommitté om obsceniteter och pornografi, som behandlade ett ganska likar- tat problem. De slog fast att ”det finns inget behov för regering- en att fortsättningsvis inkräkta på den vuxnes fulla frihet att läsa, mottaga och titta på vilket sådant material de än önskar”, efter- som det hitintills inte fanns några bevis för att exponeringen för öppet sexuellt material spelar någon betydande roll för uppkoms- ten av brottsligt beteende bland unga eller vuxna.' Jag går inte emot kommissionens rekommendationer, som jag instämmer i på medborgarrättsliga grunder, men däremot mot slutsatsen att effek- ter som vi inte vet hur vi skall mäta för den skull inte skulle vara vär- de att ta på allvar och oroa sig över.

När pornografi är lätt tillgänglig, leder detta till konsumtion bland människor som eljest aldrig skulle ha kommit på idén. Sta- tistiska signifikanstest i kontrollerade experiment saknar all re- levans i jämförelse med de sorgliga realiteterna vid Times Square och dess motsvarigheter i de flesta stora amerikanska städer. På liknande sätt förhåller det sig med våldet. När detta är ett stående inslag i mediaunderhållningen, exponeras det för och accepteras av människor som aldrig på eget bevåg skulle söka upp eller välja det hellre än stillsammare (egentligen blidare) nöjen.

Att en särskild attraktion till ( ”predisposition”) våld och erotiskt material spelar en roll för exponeringsfrekvensen betyder inte att denna attraktion även förklarar konsekvenserna eller att en allmän och frekvent exponering av vålds- och erotiskt mediainnehåll till per- soner utan särskild attraktion härtill för den skull inte skulle få någ- ra konsekvenser.

I detta sammanhang måste det betonas (fast jag (Bogart) inte fann detta påpekat av SG-rapporterna) att barn ser mer vuxen- program än barnprogram.2

' Report of the Com- mission on Obscenity and Pornography, New York, Buntam, 1970, sid. 58—59.

2 Enligt American Re- search Bureau data var endast 43 % av den tota- la tid som 2—5-ån'ngar såg på TV "barnpro- gram”. För barn mellan 6åroch ll årgick ande- len barnprogram ner till 32 % av deras totala TV- tid.

Oturligt nog hade S G-kommittén ingenting att gå på när den ställ— des inför den oundvikliga frågan om hur stor andel av barn och ung- domar som är mottagliga för de antisociala effekterna av TV-våldet. Detta är en betydande svaghet i forskningsprogrammet, eftersom man hade kunnat förutsäga att frågan skulle komma upp. Det är möjligt att dra slutsatser från oberoende studier av olika grupper av barn om hur stora andelar som framstår som sårbara för den ängslan, oro och besvikna ilska som kan aktiveras genom vålds- program. Även om denna andel är liten (och resultaten visar att den i vissa utsatta barngrupper inte alls är liten) är dess storlek ingen in- dikation på dess potential när det gäller att skapa sociala problem och social oro. Och även om TV-mediets skadliga inverkningar är små i relation till det överväldigande inflytandet av hemmiljön och vår tids sociala stress och spänning, minskar inte detta vikten av korrigerande åtgärder.

SG—kommittén valde att ge sin huvudfråga den formulering, som TV—branschen, trots alla sina protester, förmodligen finner mest acceptabel: Leder barns exponering för TV-våld till att de begår definierbara antisociala handlingar? Detta var precis den frågeställning som restes i det oberoende forskningsprogram som finansierades av CBS. Stanley Milgram och R. Laurie Skotland genomförde en rad sinnrika experiment, där deltagarna exponera- des för ett "IV-program som visade en antisocial handling (rån av en insamlingsbössa för välgörande ändamål). Deltagarna bered— des därefter tillfälle att imitera denna handling (samtidigt som de utan vetskap härom observerades). Trots att det antisociala be- teendet ökade (i jämförelse med en kontrollgrupp) när deltagarna blev lurade på den belöning som utlovats för deras medverkan, fick man inga mätbara bevis på att denna ökning reflekterade de direkta effekterna just av det TV-program som de fått se. Man har härvid presenterat problemet i termer av stimulus-response-te- orin. ”Våldsamma” budskap sänds. Om de ger upphov till aggres- siva handlingar, skall vi kunna räkna dessa. Om vi inte kan räkna dem så existerar de inte — enligt denna teori.

Men i verkliga livet fungerar inte kommunikationen på det viset. Masskommunikationsforskningens historia har visat på de enorma svårigheterna att sålla ut de spectfika kommunikationseffekterna från väven av omgivande sociala inflytanden. Frånvaron av slutgilti- ga och fullt bindande resultat, när man tillämpar statistiska signifi- kanskrav visar snarare på begränsningarna hos tillgängliga under- sökningsmetoder än på svaghet hos de studerade påverkningsfakto- rerna.

Det är förståligt att S G-undersökningarna inriktades på våld som uttryck för aggression. Men en del av TV,s viktigaste effekter kan ge sig till känna på beteende- och åsiktsområden som är svåra eller omöjliga att mäta. De ”osynliga” effekterna av enskilda handlingar, som har sin rot i TV-våld, kan tillsammans bilda mönster som läm- nar spår i hela kulturen, även när enskilda episoder inte kan kopplas till specifika påverkningstillfällen eller effekter av sådana.

Låt oss betrakta den traditionella behandlingen av svarta i TV, på film och i radio fram till mitten av 60-talet. Svarta förekom knappt i mediet, och de fåtaliga gånger de förekom tilldelades de mycket stereotypa roller (konduktörer, kypare etc.). Antag att be- teendevetenskapliga forskare 1960 hade fått i uppgift att mäta ef- fekterna av att behandla svarta som ”non-persons” på TV. Denna behandling på TV var trots allt bara en förvriden avspegling av deras handikapp i verkligheten, vilket givetvis representerade en mycket starkare påverkan. Ingen skulle ha kunnat ta fram över- tygande bevis för att just frånvaron av svarta i TV påverkade de- ras uppfattning av sig själva utöver vad som härrörde från den strukturella (samhällsgenomsyrande) diskrimineringen. Det skulle ha varit ännu svårare att demonstrera de effekter som frånvaron av svarta i TV hade på attityderna hos den vita majoriteten. Sunt förnuft i förening med vetenskaplig social teori skulle trots detta ha medfört att vi 1960 skulle ha sagt att utestängandet av svarta från mediet hade en effekt och en icke önskvärd sådan. Men i frånvaron av hård-databevis, kunde man lätt avfärda sådana ar- gument. Vi har här en klar parallell till problemet med att bedöma och ta ställning till de subtila effekterna av TV-våldet.

Vid den tiden, 1960, påstod TV-branschens folk, när de tillfrå- gades, att de gärna skulle ha svarta underhållare med i program- men, men att detta skulle vara oacceptabelt för deras annonsörer. Även de senare förnekade alla fördomar för egen del. De ville bara undvika att vara kontroversiella i onödan — som affärsmän hade de inte råd att stöta sig med ett betydande antal kunder. Trots dessa argument kom en ändring till stånd — en stor föränd- ring som slutligen ägde rum på grund av stark press från olika håll. Och ingen annonsör gick i konkurs därför att alla bigotta slutade köpa hans produkter när TV ändrades till det bättre.

De frågor som aktualiseras i SG-projektet går långt utöver den betydelse som TV-våldet har för aggressivt beteende hos barn. Egentligen är det fråga om massmedias långsiktiga inverkan på vår nations karaktär. Ingen vet hur man skall mäta de krafter som skapar karaktär. Men när det är som bäst förstår ändå vårt sam- hälle vilka krafter som skapar god karaktär.

Symboliska fantasier med och kring våld (konstlade våldspro- dukter) hör inte till dess krafter. TV-program med sådant innehåll tillfredsställer breda publikgrupper och har haft sina motsvarighe- ter inom andra media under hela populärkulturens historia i Ame- rika, mest påtagligt inom filmen. Våld i media kan närmast ses som kommersiella uttryck för de passioner som i växande grad sprider sig till stora områden av vårt kollektiva liv. Det vore enfal- digt att påstå att dessa krafter skulle omintetgöras om media bannlyste alla ”Macbeth-prograrn” och ägnade alla nyhetssänd- ningar åt de ljusa sidorna av livet som en del redan har gjort. Än- då kan vi inte avfärda TV-våldets betydelse bara därför att andra och starkare krafter också i hög grad stimulerar aggressiva fantasier och uppväcker känslor som leder till aggressiva handlingar.

Våld kan aldrig elimineras från TV, därför att våldet är en del av livet och konsten. Så länge nyhetsrapporteringen i TV är fri, kommer verklighetens våld och brutalitet att reflekteras i mediet. Och så länge TV bereder utrymme åt teater och film med konst- närlig integritet, kommer den att visa våld som en dramatisk sida av mänskliga relationer.

Som alla vet som arbetar yrkesmässigt med TV är emellertid det verkliga problemet inte det våld som ärligt avspeglar vår plå- gade tids konflikter och passioner. Problemet är det medvetna bruket av våldsklichéer, våld som formel, våld som en handelsvara som ”förpackas” för att sälja och säljas. Å andra sidan, är detta mindre motbjudande, eller mer skadligt för den allmänna välfär- den än när man använder klichéer och formler för att beskriva andra sidan av mänskliga relationer?

Representerar våld ett mera fördärvligt inflytande än beskriv- ningen av människor och deras problem på ett banalt, tarvligt, vulgärt eller meningslöst sätt? Tas inte sådana beskrivningar för givna som en del av vår kulturella smältdegel som varje litet barn dopas ner i när det börjar utforska omvärlden? En undersökning av dessa breda påverkningsfaktorer representerar ett mera frukt- bart ämne för studium än själva TV-våldet, men TV-industrin är knappast redo att ta itu med detta och regeringen betraktar det — med all rätt — som liggande utanför dess jurisdiktion.

Vad har undersökningen fått för kortsiktiga konsekvenser? Na- tional Institute of Mental Health har satt igång nya forsknings- kontrakt för att konstruera en skala för våldsindex som i fram- tiden kan användas för bedömning av program. Det har skapat dåligt samvete hos annonsörerna i barnprogrammen. Det har utan tvekan friskat upp programmakamas känslighet för problemet, på samma sätt som tidigare undersökningar. De långsiktiga effekter- na återstår att se . . .

Vad kan vi lära av hela projektet?

l. ......

2. Det är svårt att översätta resultat från social forskning till det slag av absoluta utslag som antingen lyder på stopp eller klarsig- nal som beslutsmakarna kräver. Den sociala forskaren kan inte alls experimentera som han skulle vilja med människor som kemisten kan med olika ämnen i sitt laboratorium. Han sysslar i allmänhet med mer komplexa faktorer och förhållanden vil— kas inbördes förhållande är svårare att reda ut. Å andra sidan har man i affärsvärlden lärt sig att handla effek- tivt på grundval av den sociala forskningens försiktiga och ofull- ständiga resultat. lagstiftare och andra ämbetsmän måste lära sig att göra detsamma.

3. Ackumulerade resultat från många undersökningar i liten skala kan för lekmannen aldrig te sig lika övertygande som ett fåtal undersökningar med stora och representativa urval. Beslutsfat- tarna måste lära sig inse att man inte bör tillämpa samma stränga bedömningsgrunder för hårdkontrollerade försök med små grupper som gäller för resultat från stora nationella urval. ”

Kommentar:

Detta innebär i klartext att sambandsvärden och differenser som siffer- mässigt inte är särskilt höga trots detta måste betraktas som säkra när de erhållits vid undersökningar av små grupper, som av statistiska — inte av sakbetonade skäl — aldrig kan ge resultat på samma nivå som under— sökningar med 10 OOO-tals personer. (K. E.)

”4. Idén att den berörda branschen inte bara skulle vara direkt representerad i en vetenskaplig undersökning av sin egen verksamhet, utan också få inlägga veto beträffande samman- sättningen av forskningsgruppen är alltför dum och skandalös för att inte kommenteras. Det kan inte tillåtas i något mera projekt som bekostas av allmänna medel och gäller en viktig fråga som påverkar etablerade intressen.

5. ForskningSprogrammets budget representerar 0.01 (en tiondels promille) av de 10 miljarder $ som konsumenterna och an- nonsörerna tillsammans spenderade på TV 1972. En miljon dollar känns inte som någon större summa varken i förhållan- de till de pengar som investerats i detta medium eller till den tid och den uppmärksamhet som allmänheten satsar. Ändå är detta projekt unikt i den offentliga budgeten i fråga om stor- lek, omfattning och inriktning . . . Detta slag av samvetsgrann insats för att tjäna allmänheten blir i framtiden svårare att uppbåda om man inte tar hänsyn till resultaten av detta slag av social forskning.

Den slutgiltiga kommentaren med denna innebörd kom från Sur- geon General själv, (numera) Jesse L. Steinfeld, i hans vittnesmål inför senatens undersökningskommission i fråga om TV-våld och aggressivitet:

”Medan kommitténs rapport är försiktigt formulerad och an- vänder ett kvalificerat språkbruk som är avpassat för beteende- forskare, står det klart för mig att orsakssambandet mellan TV- våld och antisocialt beteende är tillräckligt för att föranleda lämp- liga och omedelbara motåtgärder. Forskningsresultat om sådana sociala företeelser som TV-våldets relationer till aggressivt beteen- de kommer aldrig att bli så klara att alla forskare skulle instämma med ett generellt påstående om orsakssambanden. Men det finns en punkt där resultaten räcker för att motivera att man går till handling. Den punkten har vi nått nu. (”That time has come.”)”

' Reprinted with per- mission from The Early Window by R M Lie- bert, J M Neale and E S Davidson, copyright 1973, Pergamon Press, New York.

Innan vi går över till referat av och citat från tre av SG-projektets tek- niska rapporter (kap. 34—36) vill jag komplettera bilden med några av- snitt från

The early window — det tidiga fönstret — TV,s effekter på barn och ungdom

Denna bok från 1973 av Robert M. Liebert, John M. Neale och Emily S. Davidson' från State University of New York, har ägnat ett avsnitt åt vad som hände inom och kring Surgeon General-kommittén när de av kommittén beställda forskningsrapportema flutit in. Redogörelsen är både lärorik och underhållande. Nedan följer några partier som jag har valt att översätta.

”Trots att kommitténs rapport pekade på att man funnit ett or- sakssamband mellan våldstittande och aggressivt beteende hos unga, var rapporten olyckligt nog utformad så att den ledde till missförstånd och sammanfattningen var direkt vilkseledande . . .

John P Murray, projektets forsknings—samordnare, och en av de få utanför kommitténs egen krets som var närvarande vid för- handlingarna om slutrapportens formuleringar berättar härifrån:

'Regeringens representanter gjorde stora ansträngningar för att få fram ett enhälligt signerat dokument. Folk var väldigt arga och sammanträdena extremt spända med de krigande parterna på var sin sida av bordet, ilsket gloende på varandra, särskilt mot slutet.,

Resultatet blev otvivelaktigt en kompromiss, där de fem TV-re- presentanterna livligt deltog i debatten. Enligt tidskriften News- week hände följande:

”Vid ett tillfälle under sammanträdena . . . lyfte den förre kon- sulten vid Columbia Broadcasting System, Wiebe sina ögon från ett särskilt resultat och muttrade: ”Det här ser ut att vara skrivet av någon som hatar TV.” Men den mest glödande försvararen av sin industri var Columbia Broadcasting System's forskningsdirek- tör Joseph Klapper, som bl. a. lobbade för en mängd av ”dock” och ”emellertid” — reservationer i texten.,

Många av de forskare som deltagit i projektet ansåg att deras ar- beten hade blivit felaktigt refererade, framför allt när det gällde att bagatellisera vad som föreföll som ett klart samband mellan TV-våld och ungdomars aggressiva beteende.

Dr Monroe Lefkowitz, chef för forskningen vid staten New Yorks departement för mentalhygien, skrev i ett brev till S.G. Pas- tore: ,SG-kommitte'n ignorerar, urvattnar och förvrider de fram- komna forskningsresultaten i sin rapport ”Television and Growing up: The Impact of Televised Violence.” Som författare till en av de tekniska rapporterna, som behandlade TV-våld och aggressivt be- teende . . . anser jag att kommitténs slutsatser om TV-våldets kausa- la betydelse för aggressivt beteende göms undan med hjälp av felakti- ga påståenden, överdrivna reservationer, och att rapporten är poten- tiellt skadlig för ungdomen och samhället . . .”

Lefkowitz” reaktion är stark men inte på något sätt unik. Matil- da Paisley gjorde en enkät om vad SG-forskarna ansåg om kom- mitté-rapporten. Denna visade att hälften av de medverkande forskarna ansåg att deras resultat inte blivit korrekt redovisade. Exempel på några brev (där forskarnas namn ersatts med bokstä- ver):

”B kommenterade att ””de i själva verket fördjupade sig alltför mycket i några av våra perifera resultat för att därmed dölja hu- vudresultatet.”

Forskarna G, L och P talade om ”konstig betoning av vissa sa- ker””, ”vilseledande fokus” resp. selektiv fokusering på vissa re- sultat.

E och F talade om direkta fel i redogörelsen för deras resultat. T påtalade att slutsatserna är urvattnade och övergarderade.

En fråga i Paisley”s frågeformulär hade följande lydelse: Oav- sett vad ert eget projekt handlade om, vilket av följande förhållan- den mellan TV-våld och aggressivt beteende anser Ni mest rimligt och troligt?

Tittande på TV-våld ökar aggressiviteten; Tittande på TV-våld minskar aggressivitet; Tittande på TV-våld har ingen effekt på aggressivitet; Sambandet mellan TV-våld och aggressivitet beror på en tredje faktor eller uppsättning av faktorer;

e Annat — i så fall ange vad?

ID.-OCT»

Ingen av de 20 forskare som besvarade frågan prickade för alter- nativen b eller c. Alltså ansåg dessa forskare att det finns ett sam- band mellan TV-våld och aggressivitet och att den sedan länge tveksamma katharsis-hypotesen var ohållbar. 70 % av de utfråga- de valde enbart alt. a: tittande på TV-våld ökar aggressivt beteen- de. Alla de andra gjorde vissa reservationer genom att också pric- ka för alt. d eller e.

I mars 1972, kort efter publiceringen av de tekniska rapporter- na, höll senator Pastore (han som startat det hela) en rad senats- förhör för att reda ut situationen.

På en fråga av Pastore svarade en av kommittéledamöterna S. Pool:

”Tolv forskare med i övrigt olika åsikter och bakgrund var en- hälligt eniga om att det vetenskapliga materialet visade att TV-tit- tande på TV-våld får unga människor att bete sig mer aggressivt.”

Alberta Siegel, en annan kommittéledamot påpekade: ”Den kommersiella televisionen ger sitt eget bidrag till de faktorer som ligger bakom aggressiviteten i vårt samhälle. Det gör den genom underhållning med ändlös upprepning av budskapet att konflikter bör lösas med aggression, att våld är ett sätt att lösa problem.”

Pool och Siegel hörde till kommitténs akademiska medlemmar. De hade arbetat för en ”star ” rapport på grundval av allt existe- rande material. Men även I. C., T. C. och andra TV-representan- ter i kommittén höll med om att situationen var tillräckligt allvar- lig för att kräva en aktion från samhällets sida.

Även TV-bolagens ledare var inkallade som vittnen. National Broadcasting Corporations ordförande J . D. sade:

”Vi instämmer med Surgeon General, att den tidpunkt har kom- mit då man måste göra något. Och vi är naturligtvis villiga att samarbeta på alla sätt tillsammans med resten av industrin.,

E. H R lovade för American Broadcasting Corporation: ”Nu när vi kan vara rätt säkra på att TV-våldet kan öka aggres- siva tendenser hos en del barn, måste vi ta hänsyn till detta i vår programplanering.”

Surgeon General Steinfeld själv gjorde följande otvetydiga yt- trande:

”Min tolkning är verkligen att det föreligger ett kausalt sam- band mellan TV-våld och efterföljande antisocialt beteende, och att bevisen härför är tillräckligt starka för att kräva vissa åtgärder från de ansvariga myndigheterna, från TV-industrin, regeringen och medborgarna.”

Även om få samhällsforskare skulle sätta sigillet ”A bsolut bevisat” på denna eller någon annan forskning, så blev bevisens tyngd och ny- hetsmediernas starka reaktioner till slut tillräckliga för att skapa ett försenat erkännande av forskningsresultatens innebörd och konse- kvenser. De vittnesmål och den dokumentation som presenterades vid senatsförhören var överväldigande. Senator Pastore fick sitt svar till slut. Detta är väl fångat i det följande ordbytet, mot slutet av förhandlingarna, mellan Pastore och Dr Eli Rubinstein (R. var vice ordf. i SG-kommittén, och led- de forskningen och förde kommitténs talan i Surgeon General Steinfelds frånvaro).

Senator Pastore: ”Och ni är nu, i likhet med Surgeon General, övertygad om att vi har nog med resultat om TV”s effekter på barn för att vidta åtgärder?

Dr. Rubinstein: ”J &, det är jag, sir.” Senator Pastore: ”Utan att sammanfatta de resultat som vi nu redan känner till — och bortsett från en och annan enskild persons uppfattning — är Ni fortfarande övertygad om, på samma sätt som Surgeon General är övertygad, att det finns ett orsakssamband mellan TV-våld och barns sociala beteende?”

Dr. Rubinstein: ”J a, det är jag, sir.” Senator Pastore: ”Då anser jag att vi bör utgå från det.

&”

Kapitel 34 Surgeon Generalrapporten, volym 2 — TV och social inlärning

Detta kapitel omfattar referat av och citat från Robert M. Lieberts över- sikt:

Några samband mellan att se på våldsprogram och att bära sig aggressivt åt — ”Television and Social Learning: Some Relationships Between Viewing Violence and Behaving A ggressively”

Ovannämnda översikt bygger på följande undersökningar:

Children's Responses to Television Violence. Aimée Dorr Leifer and Do- nald F. Roberts

Short-term Effects of Televised Aggression on Children”s Aggressive Be- havior. Robert M. Liebert and Robert A. Baron

Television Content andYoung Children's Behavior. Aletha H. Stein, Ly- nette K. Friedrich, Fred Vondracek

Reality and Fantasy in Filmed Violence. Seymour Feshbach

Television and the Behavior of Preschool Children. Harold W. Steven- son.

' En av de enskilda un— dersökningar refereras sid 467 (Stein m. fl.).

Surgeon Generalrapporten volym 2 — TV och social inlärning

Inledning

Denna volym som behandlar TV's roll för de yngre — och mest påverk- bara — barnen redovisar bl. a. ett antal laboratorieförsök. Redovisningen av små barns inlärningsmekanismer och laboratoriemässiga försök utgår från en begreppsapparat som delvis är komplicerad och ligger vid sidan av vardagens språk och tankemodeller. Detta betyder att man antingen gör en ytlig redovisning av resultaten utan någon koppling till hur dessa kommit till eller också får man ge utrymme för den teoretiska bakgrun- den, beskrivningar av försöken och definitioner av de inblandade be- greppen. Liebert som själv är av samma uppfattning inleder sin sam— manfattning med ett avsnitt med definitioner och distinktioner samt med ett metodologiskt avsnitt. Efter en genomgång av de enskilda re- sultaten följer en utvärdering och sammanfattning av dessa.

Då de tekniska partierna inte bara är utrymmeskrävande utan också ställer betydande krav på förkunskaper och kanske kan verka avskräc- kande på en stor del av läsekretsen har jag begränsat mig till att över- sätta den senare delen av Lieberts sammanfattning' (K. E.)

””Utvärdering och sammanfattning av resultat Ny forskning kring sambandet mellan barns tittande på våldspro- gram i TV och deras aggressiva beteende har analyserats utifrån teoretiska och metodologiska frågeställningar. Resultaten pekar genomgående på att barnen är utsatta för stora doser av våld på TV. Det är också klart att de tar till sig en del av de aggressiva be— teenden som de ser, liksom att de har förmågan att själva upprepa dem.

Skillnader i förmågan att komma ihåg hänger samman med ål- dern så som man kunde vänta sig, nämligen bättre minne hos äldre barn än hos yngre. Hur programinnehållet påverkar vad barnen kommer ihåg, vet man mindre om, men det ser ut som om våldets innehåll lärs in och blir ihågkommet minst lika väl som icke-våldsbe— tonat go ””.

Kommen tar:

Här som i övrigt i denna volym ser det för mig ut som om man blandar samman vad barnen verkligen kommer ihåg — inklusive lagrar i sitt un- dermedvetna — och vad de kan berätta att de kommer ihåg, två helt olika saker. (K. E.)

””Barnen accepterar och imiterar direkt i sin lek de TV-beteenden som antingen ser ut att ge belöning eller att inte ge några negativa effekter. De kopierar också TV-sekvenser i sin lek. Bestraffningar av en aggressiv modell (förebild) gör däremot att barnen undviker att omedelbart upprepa just det beteendet, men det förhindrar varken in- lärning eller att det upprepas senare under mindre riskabla omstän- digheter.

Sambandsstudier visar en genomgående koppling mellan tittande på våldsprogram och flera olika uttryck för och mått på aggression.

Detta resultat är vanligt för båda könen när man mäter effekten med attityder till och gillande av aggression. När man går över till att använda aggressivt beteende som mått begränsas effekterna till pojkarna. Dessa korrelationer är hämtade från grupper med en bred sammansättning ifråga om ekonomisk bakgrund och familje- situation.

Det är viktigt att framhålla att sambanden, samtidigt som de är genomgående och konsekventa, pekar på ett måttligt (”modera- te”) samband mellan tittande på TV-våld och efterföljande agg- ressiva attityder och beteenden. Vidare är sambandet ”utspätt”ge- nom att vara beroende också av vissa kulturella faktorer och fa- miljefaktorer. På samma sätt som ett barns föda och ”motion” har betydelse för dess hälsa men inte för den skull är ensamt eller på något dominerande sätt avgörande, så är barnens exponering för TV-våld kopplad till aggressivitet i vissa former. Sambandsstudi- ema stöder men bevisar inte hypotesen om ett kausalt förhållande mellan exponering för TV-våld —> aggression i pilens riktning.

Experimentella studier av våldshämmande effekter och sådana som minskar våldshämningarna visar övervägande att konsum- tion av våldsprogram kan leda till eller öka barnets villighet att ta till aggressivt beteende. Dessa resultat stämmer med resultaten från sarnbandsstudierna. Men, som Berkowitz har framhållit, så är det viktigt att skilja mellan å ena sidan påståendet att tittande på våldsprogram kan ha sådana effekter och å andra sidan att det kommer att ha sådana effekter för ett visst barn . . . ett stort antal faktorer som har med situationen och personen att göra är indrag- na i den process där det konsumerade våldet ökar sannolikheten för aggressiva handlingar — däribland barnets attityder till ”vålds- situationen”, beredskapen att agera aggressivt, barnets aggres- sionsvanor etc.

De nya studierna ger stöd för betydelsen av alla de ovannämn- da bidragande påverkningsfaktorerna. Stein och Friedrich fann

' A. H. Stein, L. K. Fried-

rich, F. Vondracek. ”Television Content and Young Children's Be- havior. SG 2 1972.

2 Mina citationstecken. (K. E.)

t. ex. att aggressionshandlingar i vardagssituationer ökades av aggressiva tecknade program bara för barn som redan innan var relativt aggressiva.'

Feshbach ”lyckades”2 visa att en speciell typ av fantasi minska- de det vanliga inflytandet av aggressionsprogram.

Ekman, Liebert, Friesen, Harrison, Zlachin, Malmström och Baron fann att av de pojkar i 6—7-årsåldern, som tittade på aggres- siva program var det ””bara”” de som blev så glada och upplivade av våldet under visningen att de då såg glada ut (studerades med film), som inspirerades till aggressivt beteende efter visningen.

Resultat som stöder uppfattningen att TV-våld kan reducera agg- ressionerna hos tittarna är mycket sällsynta ( ”scant”) och går rakt emot många undersökningar av olika forskare som visar på samband i riktningen från tittande till aggressivt beteende.

Nästan alla experimentella undersökningar har sina brister . . . Men det är viktigt att notera att alla dessa brister är unika och in- te genomgående. Var och en förekommer bara i en undersökning. Alla undersökningsresultaten pekar konsekvent i samma riktning och tillsammantagna utgör de hållbara bevis mot anklagelser för att det skulle röra sig om effekter av olika (andra) faktorer (än det stu- derade TV-våldet).

Att göra en meningsfull analys av hur adekvat en viss undersök- ningsuppläggning är i förhållande till den studerade frågan ärinte så svårt. Svårt är däremot att bedöma resultatets allmänna till- lämplighet utanför undersökningens egna ramar. Kvalificerade socialforskare har också för länge sedan övergivit idén om att det skulle finnas något ”avgörande experiment” som skulle kunna förse oss med någon slutgiltig kunskap om generella processer. I stället råder stor enighet om att den bästa lösningen är att ta hän- syn till den samlade vikten av alla resultat som belyser en viss frå- ga — från surveys (breda intervjuundersökningar), sambandsstudi- er, fält- och laboratorieexperiment. Om resultaten från alla såda- na us (där angreppsvinklar, metoder, forskare och laboratorier växlar) pekar tillräckligt starkt i en och samma riktning, då kan forskarna med viss tillförsikt tillåta sig att dra socialt giltiga slut- satser”.

Förf. själv (Liebert) tror för sin del ”att de resultat som diskute- rats här — tillsammans med en ansenlig mängd av tidigare forsk- ning — berättigar till att föra fram några tentativa slutsatser för diskussion i den offentliga debatten. Sålunda ger de tillsamman- tagna resultaten anledning till följande sammanfattning:

1. Man har på ett övertygande sätt visat att barn genom TV expone- ras för betydande mängder av vålds-innehåll samt att de kan komma ihåg och lära sig av vad de ser.

2. Sambandsstudier har visat på regelbundet återkommande sam- band mellan tittande på våldsprogram och ett flertal mått på agg- ressivitet. Dessa samband härrör från undersökningsgrupper med en imponerande bredd i fråga om socio-ekonomisk bakgrund, geografisk hemort och familjesituation.

3. Den övervägande delen av experimentella studier stöder hypote— sen att det finns en kausal länk från exponering för TV-våld i riktning mot efterföljande aggressivt beteende.

4. Upprepade experimentella undersökningar har visat att ”kon- sumtion” av aggression på film eller via TV under vissa omstän- digheter ger hämningsupplösande effekter i grupper som ålders- mässigt omfattar såväl barn från förskolestadiet som vuxna män- niskor och åldrarna däremellan.

För nästan varje åldersgrupp föreligger sådana resultat från minst ett par och ibland flera av varandra oberoende forskarlag. Dessa resultat stämmer i allmänhet väl ihop med (””som ett kugghjul med ett annat”) de numera talrika sambandsstudier som utgår från mer verklighetsnära tittar- och aggressions-situationer.

De undersökningar som inte får några statistiska samband mellan våldstittande och aggressivt beteende utgör en distinkt minoritet, och de som påstår att konsumtion av aggression minskar aggression är så sällsynta att de närmast kan betraktas som anomalier”.

Kommentar:

Detta och andra uttalanden visar klart att den s.k. katharsisteorin är helt överspelad i sammanhanget. Frågan behandlas mera ingående sid. 396—400 i min översättning av kapitlet ””The Catharsis Controversy” i Comstock m. fl. ”Television and Human Behavior”. (K. E.)

Liebert fortsätter:

”Om man anlägger sannolikhetsaspekter på de samlade resultaten, som man gör på det medicinska området, så representerar de senaste resultaten ett verkligt framsteg när det gäller att bedöma TV-våldets inverkan på barn och unga. Framför allt finns det ett rejält underlag för följande slutsats som uttrycker vad som med största sannolikhet är giltigt:

Åtminstone under vissa omständigheter kan exponering för agg- ression på TV leda barn till att betrakta och acceptera det de har sett som en — åtminstone partiell — vägledning för deras eget beteende.

Som en följd härav bidrar det nuvarande utbudet av TV-underhåll- ning i viss mån till aggressivt beteende bland många normala barn. Denna effekt har nu demonstrerats i ett stort antal olika situatio-

»

ner.

Av de enskilda rapporterna i SGR 2 skall jag bara referera ”Television Content and Young Childrens Behavior” av A. H. Stein, L K. Friedrich,

' Ref. av Stein m. fl. sid. 230—252.

E. Vondracek. Denna undersökning betraktas som viktig och refereras ofta, för det mesta dock med uteslutande av vissa intressanta resultat.

Projektet omfattade 97 förskolebarn (3,5—5,5 år) från alla sociala skikt, även riktigt fattiga. Det genomfördes i barnens naturliga miljö, deras egna förskolor.

Resultaten visade att TV-program med aggressivt innehåll höjde agg- ressiviteten bara hos de barn som var aggressiva från början. Neutrala program påverkade dem inte i denna riktning.

De icke-aggressiva barnen blev inte direkt mer aggressiva, men deras förmåga till självbehärskning minskade och gjorde dem mer lättretliga. Detta gällde alla barn och är det resultat som de flesta referenter inte bryr sig om att rapportera.

Ett undantag var barnen från högre socialgrupper där den minskade besvikelsetoleransen tog sig uttryck i mer och bättre lek med andra barn — som om de ansträngde sig för att inte ge efter för sin irritation.

S. k. prosociala program gjorde vissa barn mer hjälpsamma och mer benägna att följa regler för spel och lekar, nämligen barn från hem med låg socio-ekonomisk status.' Möjligen ingick inte sådana normer i hem- mets uppfostringsmönster, varför programmen fungerade som informa- tion.

Referenser till SGR 2

Ball, S., and Bogatz, E. A. The first year of Sesame Street. An evaluation. Prince- ton: Educational Testing Service, 1970. Bandura, A. Influence of models” reinforcement contingencies on the acquisition of imitative responses. Journal of Personality and Social Psychology, 1965, 1, 589—95. Bandura, A. Principles of behavior modification. New York: Holt, Rinehart & Winston, 1969. Bandura, A., and Menlove, F. L. Factors determining vicarious extinction of avoidance behavior through symbolic modeling. Journal of Personality and So— cial Psychology, 1967, 5, 16—22. Bandura, A., and Mischel, W. Modification of self-imposed delay of reward through exposure to live and symbolic models. Journal of Personality and So- cial Psychology, 1965, 2(5), 698—705. Bandura, A., Ross, D., and Ross, S. Imitation of film-mediated aggressive

models. Journal of A bnormal and Social Psychology, 1963, 66(l), 3—1 1. Bandura, A., Ross, D., and Ross, S. Vicarious reinforcement and imitative learn- ing. Journal of Abnormal and Social Psychology, 1963, 67(7), 601—07. Bandura, A., and Walters, R. H. Social learning and personality development. New York: Holt, Rinehart & Winston, 1963. Berkowitz, L. Experimental investigations of hostility catharsis. Journal of Con- sulting and Clinical Psychology, 1970, 35(l), l—7. Bryan, J. and Schwartz, T. Effects of film material upon children's behavior. Psychological Bulletin, 1971, 75(l), 50—59. Bryan, J., and Walbek, N. Preaching and practicing generosity. Children's actions and reactions. Child Development, 1970, 41, 329—53.

Coates, B., and Hartup, W. Age and verbalization in observational learning. De- velopmental Psychology, 1969, 1, 556—62. Dominick, J . R., and Greenberg, B. S. Attitudes toward violence: the interaction of television exposure, family attitudes, and social class. Television and Social Behavior: a report to the Surgeon General”s Scientific Advisory Committee, Vol. 3. Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Ekman, P., Liebert, R. M., Friesen, W. V., Harrison, R., Zlatchin, C., Malm-

strom, E. J., and Baron, R. A. Facial Expressions of emotion while watching televised violence as predictors of subsequent aggression. Television and Social Behavior, Vol. 5. Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Eron, L. Relationship of TV viewing habits and aggressive behavior in children. Journal of A bnormal and Social Psychology, 1963, 67(2), 193—96. 1963. Feshbach, S. Effects of reality versus fantasy in filmed violence. Television and Social Behavior, Vol. 2 (this volume). Feshbach, S., and Singer, R. Television and Aggression. San Francisco, California: Jossey-Bass, Inc., 1971. Gerbner, G. Violence in television drama: a study of trends and symbolic func- tions. Television and Social Behavior, Vol. 1. Washington, D. C.: U. S. Go- vernment Printing Office, 1971. Goranson, R. E. A review of recent literature on psychological effects of media portrayals of violence. Report to the National Commission on the Causes and Prevention of Violence, 1969. Greenberg, B. S., and Gordon, T. F. Children”s perceptions of television violence: a replication. Television and Social Behavior, Vol. 5. Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Hanratty, M. A. Imitation of film-mediated aggression against live and inanimate victims. Unpublished master”s thesis, Vanderbilt University, 1969. Hanratty, M. A., Liebert, R. M., Morris, L. W., and Fernandez, L. E. Imitation of film-mediated aggression against live and inanimate victims. Proceedings of the 77th Annual Convention of the American Psychological Association, 1969, pp. 457—58. Hanratty, M. A., O”Neal, E., and Sulzer, J. L. The effect of frustration upon imi- tation of aggression. Journal of Personality and Social Psychology, in press. Hartman, D. P. Influence of symbolically modeled instrumental aggression and pain cues on aggressive behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 1969, ll(3), 380—88, 1969. Hicks, D. J. Imitation and retention of film-mediated aggressive peer and adult models. Journal of Personality and Social Psycholog, 1965, 2(l), 97—100. Hicks, D. J. Effects of co-observer”s sanctions and adult presence on imitative aggression. Child Development, 1968, 38(1), 303—09. Hill, J. E., Liebert, R. M., and Mott, D. E. Vicarious extinction of avoidance be- havior through films: an initial test. Psychological Reports, 1968, 22, 192. Larder, D. L. Effect of aggressive story content on nonverbal play behavior. Psy-

chological Reports, 1962, 11, 14. Lefkowitz, M. M., Eron, L. D., Walder, L. O., and Huesmann, L. R. Television violence and child aggression: a followup study. Television and Social Behav— ior, Vol. 3, Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Leifer, A., and Roberts, D. Children's responses to television violence. Television and Social Behavior, Vol. 2 (this volume). Lesser, G. S. Designing a program for broadcast television. In Korten, F. F., Cook, S. W., and Lacey, G. L. (Eds) Psychology and the problems of society. Washington: American Psychological Association, 1970, 208—14. Liebert, R. M., and Baron, R. A. Short-term effects of televised aggression on children's aggressive behavior. Television and Social Behavior, Vol. 2 (this volume).

Liebert, R. M., and Fernandez, L. E. Imitation as a function of vicarious and di- rect reward. Developmental Psychology, 1970, 2(2), 230—32. Liebert, R. M., Odom, R. D., Hill, J. H., and Huff, R. L. Effects of age and rule familiarity on the production of modeled language constructions. Develop- mental Psychology, 1969, l(2), 108—12. Liebert, R. M., and Spiegler, M. D. Personality; an introduction to theory and re- search. Homewood, Ill.: The Dorsey Press, 1970. Lövaas, O. Ivar. Effect of exposure to symbolic aggression on aggressive behav- ior. Child Development, 1961, 32, 37—44. Lyle, J., and Hoffman, H. R. Children's use of television and other media. Televi- sion and Social Behavior, Vol. 4. McIntyre, J. J., and Teevan, J. J. Television and deviant behavior. Television and Social Behavior, Vol. 3. McLeod, J. M., Atkin, C. K., and Chaffee, S. H. Adolescents, parents, and televi- sion use. Television and Social Behavior, Vol. 3. Mallick, S. K., and McCandless, B. R. A study of catharsis of aggression. Journal of Personality and Social Psychology, 1966, 4, 591—96. Martin, M. F., Gelfand, D. M., and Hartmann, D. P. Effects of adult and peer observers on children's responses to an aggressive model. Child Development, 1971, in press. Mussen, P., and Rutherford, E. Effects of aggressive cartoons on children's ag- gressive play. Journal of Abnormal and Social Psychology, 1961, 62(2), 46l—64. Neale, J. M., and Liebert, R. M. Science and social behavior: An introduction to methods of research. Englewood Cliffs, New Jersey: Prentice-Hall, in press. Osborn, D. K., and Endsley, R. C. Emotional reactions of young children to TV

violence. Child Development, 1971, 42, 321—31. Reid, J. B. Reliability assessment of observation data: a possible methodological problem. Child Development, 1970, 41, 1143—50. Rosenhan, D., and White, G. M. Observation and rehearsal as determinants of pro-social behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 1967, 5, 424—31. Rosenthal, R. Experimenter effects in behavioral research. New York: Appleton, 1966. Rosenthal, R., and Gaito. The interpretation of levels of significance by psycho- logical researchers. Journal of Psychology, l963, 55, 33—38. Savitsky, J . C., Rogers, R. W., Izard, C. E., and Liebert, R. M. The role of frustra- tion and anger in the imitation of filmed aggression against a human victim. Psychological Reports, 1971, 29, 807—810. Stein, A. H., and Friedrich, L. K. Television content and young children's behav- ior. Television and Social Behavior, Vol. 2 (this volume). Stevenson, H. W. Television and the behavior of preschool children. Television and Social Behavior, Vol. 2 (this volume). Walder, L. O., Abelson, R., Eron, L. D., Banta, T. J., and Laulicht, J. H. Develop- ment of a peer-rating measure of aggression. Psychological Reports, 1961, 9, 497-556. Walters, R. H., and Llewellyn-Thomas, E. Enhancement of punitiveness by visual and audiovisual displays. Canadian Journal of Psychology, 1963, 17, 244—55.

Kapitel 35 Surgeon General-rapporten, volym 3 — Television och ungdomars aggressivitet.

Översikt av S. Chaffee. Plus kommentarer av R. M. Liebert

Detta kapitel omfattar referat av och citat från

SGR 3 Overview. S. Chaffee. 1972 (OBS! En fullständigare version ingår som bilaga 1.)

SGR 2 Overview. R. M. Liebert. 1972 R. M. Liebert rn. fl. The Early Window. 1973

(Referenser i bil. 1)

1 Dessa siffror inom pa- rentes (3) (l) etc an- vänds i texten som kod- beteckningar för de oli-

ka undersökningarna

SG-projektets tekniska rapport 3 — Television och ungdomars aggressivitet. Översikt av S. Chaffee. Plus kommentarer av R. M. Liebert

Television and Adolescent Aggressiveness (Overview), Steven H. Chaffee ..............................................................................

Television Violence and Child Aggression: A Followup Study. Monroe M. Lefkowitz, Leonard D. Eron, Leopold O. Walder and L. Rowe/1 Huesmann (3)1 ..................................................................

Two Comments on Cross-lagged Correlation Threats to the Internal Validity of Cross-lagged Panel Inferen- ce, as Related to ”Television Violence and Child Aggression: A Follow-up Study”. David A. Kenny .............................................................................

Comment on ”Television Violence and Child Aggression: A

Follow-up Study”. J ohn M. Neale ...............................................................................

Adolescent Television Use in the Family Context. Steven H. Chaffee and Jack M. McLeod ( 1 ) ....................................

Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent Self-Report Measures from Maryland and Wisconsin Samples. Jack M. McLeod, Charles K. Atkin ana' Steven H. Chaffee (5a)....

Adolescents, Parents and Television Use: Self-Report and Other- Report Measures from the Wisconsin Sample. (5 b) Jack M. McLeod, Charles K. Atkin and Steven H. Chaffee ............

Attitudes Toward Violence: The Interaction of Television Expo- sure. Farnily Attitudes and Social Class. Joseph R. Dominick and Bradley S. Greenberg (6)

Mass Media Use and Aggression: A Pilot Study. Herbert L. Friedman and Raymond L. Johnson (2 ) .........................

Four Masculine Styles in Television Programming: A Study of the Viewing Preferences of Adolescent Males. Raymond L. Johnson, Herbert L. Friedman and Herbert S. Gross

(8) .......................................................................................................

35

136

141

149

173

239

314

336

361

Television Viewing Habits and Aggression.

J ohn P. Robinson and J era/d G. Bachman ( 7) ................................. 372 Television Violence and Deviant Behavior.

Jennie J. McIntyre and James J. Teevan Jr. (4) .............................. 383 Inledning

Denna volym redovisar bl.a. resultaten från åtta undersökningar och rapporter som listats ovan. Inom parentes efter rapporternas namn an- ges där den siffra som Steven H. Chaffee använder, när han refererar till respektive rapporter i sin sammanfattning.

SG-projektets tredje volym — ”Television och ungdomars aggressivi— tet” — omfattar de undersökningar som vägt tyngst för de senaste årens kantring i riktning mot ett accepterande av våldsprogrammens betydelse för verklighetens våld.

Den pedagogiska effekten härrör dels från resultaten av de enskilda studierna, dels från C. H. Chaffee's sofistikerade sammanställning av re- sultaten, där han lyckas få ett totalresultat som är intressantare och vår- defullare än summan av delarna.

Mot denna bakgrund ansåg jag det betydelsefullt att hela kapitlet skulle ingå i rapporten. Under arbetets gång har det emellertid visat sig att just de egenskaper som gör Chaffee's sammanställning så värdefull också gör den mycket svårläst även efter vissa språkliga förenklingar i samband med min översättning. Definitionen av studerade variabler och jämförelserna mellan olika delstudier som är viktiga led i argumentatio- nen kan för många skymma det som trots allt är mest väsentligt, nämli- gen de resultat som har karaktären av slutsatser.

Jag har försökt att lösa detta dilemma på följande sätt. De viktigaste resultaten har brutits ut och redovisas punktvis (i stället för som slutsat- ser av resonemang) i detta kapitel. Hela Chaffee's sammanställningl har lagts in som bilaga som en service åt de läsare som vill veta hur man kommit fram till resultaten. Originalrapporten går nämligen inte att få tag på. Den är för länge sedan utgången från US Post Office som distribuerar USA's offentliga utredningar.

Den som har större intresse av de enskilda undersökningarnas resultat än av Chaffee,s specialbehandling av dessa hänvisas till Bogarts rätt- framma referat kap. 33 i den föreliggande rapporten. I resultatsam— manställningen till SGR 2 har R. H. Liebert bidragit med en samman- fattning av Lefkowitz m. f1.'s longitudiuella undersökning som bättre än Chaffee's referat klargör dess centrala innebörd och stora bevisvärde. Jag har fört in vissa av Lieberts resonemang sist i föreliggande referat av SGR 3 sid. 12—13 och 15.

Att det inte bara är svenska läsare som blir distraherade av informa- tionsmängden och argumentationsmetoden framgår av protokollet från . Med några mindre de senaste hearings om resultatens innebörd som ägde rum 1972, kort nerkortningar av tem- efter publiceringen av undersökningsresultaten i de fem SG-volymerna. ska partier.

' R. M. Liebert, J. M. Neale, E. S. Davidson ”'The Early Window: ”Effects of Television on Children and Youth”. Pergamon Press Inc. N. Y. 1973.

2 Socio-ekonomisk sta- tus (ett amerikanskt be- grepp som brukar för- kortas SES).

3 (4) hänvisar till den undersökning som Chaffee gett nr 4 i inne- hållsförteckningen på sid 472.

Delar av detta protokoll som ingår i ”The Early Window: Effects of Te- levision on Children and Youth”l har översatts och återfinns i kap. 33 i den föreliggande rapporten sid 460.

Resultat som enbart hänför sig till de studerade faktorerna — utan slutsatser

”Pojkar och ungdomar med hög SES2 håller sig i mindre utsträck- ning med favoritprogram än flickor och ungdomar med låg SES. Bland dem som har något favoritprogram är det en högre andel pojkar och låg-SES-ungdomar som anger ett våldsbetonat pro- gram som favorit än bland övriga (4).3

Ett något besläktat resultat är att pojkar som drömmer om det sociala ”lyftet” för sin egen framtid i högre utsträckning gillar våldsprogram än de som har lägre aspirationer (3).

På det hela taget har våra undersökningar mycket litet att till- lägga om de psykologiska ursprunget till att gilla eller inte gilla våldsprogram på TV annat än vad som förklaras av de ungas agg— ressionsnivå.

Det faktiska tittandet på våldsprogram stämmer inte överens med preferenserna för sådana program. Det finns en tendens att titta mer på våldsprogram än vad man skulle tro utifrån den utsträck- ning som de listas som favoritprogram.

Statistisk kontroll av SES (varvid man bara jämför barn som har samma SES) låter sambanden mellan våldstittande och olika agg- ressivitetsfaktorer framträda ”rena” (5 b).

De mer begåvade barnens tendens att totalt se mindre än andra på TV går igen även i en lägre konsumtion av våldsprogram. Det- ta samband påverkas varken av individernas totala TV-konsum- tion eller av vad föräldrarna står för/ är, gör (l).

Föräldrarnas TV-vanor har visst samband med barnens mängd av konsumerade våldsprogram. Tydligast gäller detta — åtminsto— ne för 12-åringarna — i fråga om nivån för föräldrarnas egen kon- sumtion av våldsprogram.

Tonåringar betraktar våldsprogram som mycket realistiska, till och med mer realistiska än nyheter och dokumentära program. (4). In- levelse och engagemang i TV-våldet rapporteras oftare i samband med kriminal- än med västernprogram. Flickor uppger en högre grad av inlevelse, medan pojkarna identifierar sig mera med rollfigurer som utövar våld (5 a).

En högre andel av yngre än av äldre ungdomar uppger själva att de lärt sig aggressivt beteende från TV (5 a).

Dessa tre reaktioner, inlevelse, identifiering och inlärning, är bara svagt korrelerade med mängden av konsumerade våldsprogram. De uppvisar starkare samband med aggressivt beteende, vilket tyder på att de kan inta nyckelroller vid inlärningen av social aggression via TV (5 a).

Författarnas antagande är att selektivt TV—tittande är en form av in- formationssökande, där ”den unge är starkt motiverad att söka för- bilder för vuxet manligt beteende” i TV, som tillhandahåller ”en lätt tillgänglig källa av väldefinierade porträtt av maskulina stilar i vår masskultur”.

Antagandet får visst stöd i de resultat som visar att 1/5 av en tvärsnittsgrupp ansåg att det aggressiva beteendet hos huvudrollerna i deras favoritprogram ”visade hur folk borde handla”. (4). I samma riktning pekar att majoriteten bland de yngre ungdomarna mena- de att de lärt sig aggressiva mönster för sitt beteende från TV (5 a). Hypotesen att TV fungerar som en modell för olika sociala roller behöver inte omfatta alla slags ungdomar för att vara socialt betydelsefullt.

Samma undersökning (4) tillämpade ytterligare ett index som åt- minstone delvis baserades på ”inre känslor” och upplevelser (— dock inte utan anknytning till den objektiva verkligheten), nämligen de medverkandes uppfattning av i vilken omfattning oli- ka våldsbrott förekom

l. idet egna grannskapet, 2. i ett närliggande storstadsområde och, 3. i ”denna del av landet”.

På det lokala planet var svaret delvis beroende av direkta erfarenhe- ter. Fo'rf framhåller det intressanta i en nästan total enighet bland ungdomar om att brottsligheten utanför deras eget område är mycket hög. Äldre ungdomar och vita ungdomar tror att brottsligheten är högre än andra. Däremot har uppskattningarna av brottsligheten i omvärlden inget att göra med kön eller SE .”

Kommentar:

Det sistnämnda resultaten är viktigt och intressant, bl. a. därför ait det stämmer med Gerbners samband mellan mycket TV-tit- tande och rädsla för omgivningen (KE).

Slutsatser

”Samband mellan tittande på våldsprogram och aggressivitet

I denna slutliga del av analysen av olika resultat skall fokus riktas trot den kärnfråga som vi medvetet har undvikit fram till nu, nämli-

gen det empiriska sambandet mellan konsumtionen av våldsprogram och aggressivitet.

Vid detta vägskäl möter vi två forskningshypoteser som står mot varandra.

1. Enkelt uttryckt kan man anta att aggressivitet hos ungdomar för med sig att de föredrar våldsprogram.

2. Lika väl kan man anta att erfarenheter från en omfattande kon— sumtion av våldsprogram utvecklar aggressiva tendenser hos de unga.

Frånvaron av samband mellan de två variablerna (konsumtion av våldsprogram och aggressivitet) — eller negativa samband mellan dessa skulle motbevisa båda hypoteserna.

Positiva samband kan betyda samband i båda riktningarna — aggressivitet både som en orsak till eller en följd av vålds-TV—tit- tande eller som tecken på att det finns en tredje faktor som ”ligger bakom” och påverkar både aggressiviten och våldstittandet.”

Viktigt

”Samband som finns kvar när man på statistisk väg har eliminerat inflytandet av sådana tänkbara ”bakomliggande”faktorer utgör be- vis för att i varje fall inte just dessa ligger bakom och orsakar sam- bandet mellan aggressivitet och våldstittande. ”

Kommentar:

Härmed har man uteslutit vissa faktorers betydelse men inte ”bevisat” andras, annat än indirekt genom att chanserna ökar att det skall röra sig om ”äkta” och direkta samband och inte om parallella effekter av något annat. (KE).

”I ett försök att använda resultaten i en orsaksanalys har den ak- tuella presentationen delats upp i två avsnitt:

Det första behandlar korrelationer mellan aggressivitet och pre- ferens för våldsprogram.

Det andra avsnittet behandlar samband mellan aggressivitet och den faktiska mängden av våldsprogram.

Korrelationer med preferenser för våldsprogram Om mycket aggressiva unga män får ”förstärkande bekräftelse” på sitt aggressiva beteende i de TV-program som de väljer ut, ger detta all anledning att oroa sig för sådana program.

Om vi går till de longitudinella sambanden får man inget samband mellan aggressiviteten i 8-årsåldern och preferenserna för våldspro-

gram i 18-årsåldern, vilket det förmodligen borde ha funnits om det war aggressiviteten som låg bakom preferenserna.

Inte i någon analys erhålls något samband mellan antalet begång- na våldsbrott och preferens för våldsprogram.

Den röda tråden i alla undersökningarna och analyserna är att sambandet mellan preferens för våldsprogram och ungdomarnas egen aggressivitet endast gäller vita manliga ungdomar. Detta är den dominerande slutsatsen av den enda undersökning som om- fattar stora grupper av båda könen och av olika ”ras” (4).

Man har varit inne på en ganska enkel förklaring till detta specifi- ka mönster. En överväldigande del av de våldshandlingar som före- kommer i serieprogrammen på kvällstidi TV begås av vita män. Om programpreferenserna i viss mån påverkas av sökandet efter vuxna roll-modeller (8), blir det alltså i första hand de aggressiva vita poj- karna som skulle dras till program som ofta avbildar våld.

Korrelationer med faktiskt tittande på våldsprogram

Kommentar:

Det är dessa undersökningar som ger klara resultat. (K. E.).

Beträffande villigheten att gripa till våld, erhölls säkerställda positiva samband med antalet våldsprogram för båda könen — i 3 av 4 pojk- grupper och i alla 4 flickgrupperna.

Beträffande förslag till våld i tänkta konfliktsituationer är sam- bandet med antalet våldsprogram säkerställt och positivt för de 4 flickgrupperna. För pojkarnas del finns detta samband endast i 2 grupper och utan att vara säkerställt. Det ser ut att samtidigt vara uttryck för SES och föräldrarnas attityder.

Beträffande uppfattningen om våld som något effektivt får man starka och ”rena” samband med våldstittandet för båda könen (utom i en undergrupp).

Det fjärde aggressivitetsmåttet — accepterande/ gillande av våld — ärinte alls kopplat till tittandet på våldsprogram.

Viktigt

I den undersökning som omfattar de flesta måtten på aggressivitet och studerar det flesta antalet undergrupper, blir nästan alla sam- band med det faktiska våldsprogram-tittandet klart säkerställda och positiva.

Sambanden med ett genomsnittsindex för självrapporterade aggressionshandlingar är klart Säkerställda i två helt olika typer av samhällen.

Var och en av de fyra delkomponenterna (som tillsammans utgör aggressivitetsindexet) får positiva samband med våldstittandet i alla 8 undergrupperna, varav 7 är säkerställda.

Vid nedbrytning på 38 undergrupper efter kön och ålder, blir sam— bandet positivt i 35 fall, varav 12 signifikanta. Av de 3 negativa sambanden kommer inget i närheten av si gmfikans. A llt som allt kan dessa resultat betraktas som ett imponerande uppbåd av bevis, sär- skilt med tanke på att grupperna är så små (vilket kräver stora skill- nader för att ge signifikans. K. E.). ”I 34 av 38 studerade undergrupper var det fortfarande mängden av våldsprogram — och inte det totala tittandet — som var avgörande för aggressiviteten. De starkaste sambanden ger den aggressivitetskom» ponent som består av hur mycket våld som enligt barnens uppfattning bör tillgripas i tänkta konfliktsituationer.

Den överväldigande positiva trenden i huvudsambandet (våldstit- tande/ aggressivitet) håller väl, även vid jämförelser inom undergrup- per som är lika i fråga om socio-ekonomisk standard och skolbetyg (vilket betyder att de erhållna sambanden inte beror på de senare faktorerna K. E.). Mängden TV-tittande är kopplat till självrapporterade våldsytt— ringar. Men när det kommer till kritan — genom att studera olika programformer var för sig — beror detta på att mycket tittande ”automatiskt” ger mycket tittande på våldsprogram.

Endast exponering för kriminal-deckar-äventyrs- och ”drama”- program samt lördagarnas morgonprogram ger ”rena” samband med aggressivitet. Det finns ett antal faktorer, som i tillägg till våldstittandet ökar sannolikheten för självrapporterad aggressivitet, nämligen hur mycket barnen tycker att de lär sig av aggressivt beteende på TV samt irritabilitet.

Om man endast jämför barn som är lika i dessa avseenden men skiljer sig i fråga om mängden våldsprogram, ger denna mängd in- te fullt så starka utslag i aggressivitet som i den osorterade barn- gruppen, men sambandet förblir säkerställt” (vilket betyder att mängden av våldsprogram ger ”egna” effekter, som inte bortför- klaras av de två ovan nämnda förstärkande faktorerna K. E.).

”Irritabilitet förefaller att vara en förstärkande omständighet, kanske en som ökar sannolikheten för att det ”konsumerade” vål- det skall utlösa aggression.

I motsats härtill ingår ”att lära sig av aggressivitet på TV” som ett led i själva den hypotetiska process varigenom TV-våld över- sätts till aggressivitet. Det bästa indexet på aggressivitet är kanske den tunga kombinatio- nen av självrapporterad aggressivitet samt uppgifterna från kamra- ter, lärare och mammor. Detta mått har ett säkerställt samband med våldstittande även efter samtidig eliminering av den aggressivitet som eventuellt härrör från irritabilitet, vad man lärt av våld på TV samt föräldrarnas tillgivenhet och bestraffningsmetoder (5 b).

Kommentar:

Då har man verkligen gjort sitt yttersta för att hitta andra förklaringar till det aggressiva beteendet än själva våldstittandet. Man har till och med flört åt sidan det som kanske är kärnan i inlärningsprocessen, näm— ligen att barnen själva upplever att de lärt sig att ta efter aggressiviteten på TV (K. E.).

Resultaten från den longitudinella undersökningen erbjuder den mest imponerande bevislänken mellan våldstittande och aggressivitet. För- äldrarnas uppgifter om barnens tittande på våldsprogram när de är 8 år gamla korrelerar signifikant med barnens aggressivitet i samma ålder och ännu starkare med pojkarnas aggressivitet i I8-årsåldern (3). I flickmaterialet finns inte dessa samband.

Föräldrarnas uppgifter om det tidiga våldstittandet korrelerar också med pojkarnas egna uppgifter om antisocialt beteende och deras ”psykopatologi” tio år senare. Författaren drar slutsatsen att ”exponering för en diet av vålds—TV” som barn är ”en trolig orsak till uttryck för aggressivitet” i de sena tonåren, för pojkar.

Sambandet mellan förhållanden som är uppmätta med 10 års mel- lanrum och som går i riktning från tittande till aggressivitet är desto mer imponerande som det är starkare än sambandet mellan aggres- siviteten vid 8 respektive 18 års ålder. Problemen med att fastställa orsakssammanhang behandlas mera ingående sid. 481—482.

Del-sammanfattning

För att sammanfatta resultaten av detta nyckelavsnitt, har vi i föl- jande tabell satt upp och jämfört de olika undergrupperna i de ak- tuella undersökningarna som sätter våldstittande i relation till aggressivitet. Pojkar och flickor har behandlats var för sig, och undergrupperna har ordnats i åldersföljd.

För pojkarna finner vi positiva samband i fem av sex grupper plus det positiva sambandet från den longitudinella undersökningen (3). För flickorna är det bara den longitudinella undersökningen som inte ger något samband. Mönstret med starkare samband för yngre flic- kor och äldre pojkar kan också utläsas ur tabellerna.

För varje grupp anges förekomst av positivt (+) eller noll — (0) samband mellan den mängd av våldsprogram som den unge själv lämnat uppgift om och ett aggressivitetsindex som bygger på den typ av underlag som anges i tabellhuvudet. Starkare och mer ge- nomgående konsekventa samband har markerats med två kryss (+ +). Det rör sig om mycket approximativa uppskattningar av resultatens beviskraft (kraft att bevisa att sambandet inte är noll). Totalt sett ugör tab. 44 — om preferenser. — en markant kontrast till tab. 43 — om faktiskt tittande —, där sambanden var starkare och inte begränsade till någotdera könet eller till någon särskild åldersgrupp ( ”Ras” ingick inte i tab. ] ).

Tabell 43 TV och ungdomars aggressivitet/korrelationer mellan tittande på TV-våld och aggressivitet

___—___f—f

Under- Plats Ålder Antal Egna upp- Andras upp- sökning" gifter om gifter om aggressivt aggressivt beteende beteende

________________——-————

Pojkar

(3) New York 8—19 21 1 xx (6) Michigan lO—l 1—12 434 xx (5) Wisconsin 12—1 3 38 x x (5) Maryland 13 122 x 0 (2) Maryland 14—1 5 80 0 (5) Wisconsin 15—1 6 43 x xx (5) Maryland 16 107 xx xx Flickor

(3) New York 8—19 216 0 (6) Michigan 10—1 1-12 404 xxx (5) Wisconsin 12—1 3 30 xx xx (S) Maryland 14 108 xx xx (5) Wisconsin 15—1 6 40 x xx (5) Maryland 16 136 x x

_________--—————

Tabell 44 Korrelationer mellan aggressivitet och preferenser för våldspro- gram

___—f_l—

Under— Plats Ålder Antal Egna upp- Andras upp- sökning" "ras” gifter om gifter om aggressivt aggressivt beteende beteende

___—___—

Pojkar (5) Maryland 13 122 x (2) Maryland 14; 17—18 80 x Ox (4) Maryland 13; 18—19 857 Ox (white) (4) Maryland 13; 18—19 125 0 (black) (5) Maryland 16 107 0 (7) Nationwide 18—19 1351 x (white) (7) Nationwide 18—19 167 0 (black) (3) New York 19 21 l 0 Flickor (5) Maryland 13 108 0 (4) Maryland 13; 18—19 963 0 (white) (4) Maryland 13; 18—19 159 0 (black) (5) Maryland 16 136 0- (3) New York 19 216 0

___—____———————

” Hänvisar till ur i innehållsförteckning sid. 472.

Det är uppenbart att tab. 43 överförenklar en mängd komplexa resultat och döljer en hel del av intressanta olikheter. Om vi emel- lertid utgår från att vi redan behandlat dessa tillräckligt kan vi nu rikta vår uppmärksamhet mot det som är centralt i tab. 43.

Det finns då en klar övervikt i dessa undersökningar av resultat som stöder slutsatsen att tittande på våldsprogram och ungdomars aggressivitet är statistiskt kopplade till varandra. Dessa samband är mycket mer imponerande och övertygande än de svaga och begränsa- de samband mellan uttryckta preferenser för våldsprogram och agg- ressivitet som demonstreras i tab. 44. Efter eliminering av andra tänkbara aggressivitetsskapande faktorer tenderade sambanden i tab. 44 att försvinna, medan detta inte ärfallet i undersökningar i ta- b. 43.

Allt som allt, ser det således ut att finnas ett starkt samband mel- lan våldsittande och aggressivitet som inte kan förklaras bort av att det skulle kunna bero på en bakomliggande preferens för våldspro- gram.”

Kommentar:

Detta starka och klara uttalande av försiktigt och vetenskapligt resone- rande forskare bör jämföras med själva SG-komrnitténs försiktiga for- muleringar. I följande avsnitt resonerar Chaffee fram och tillbaka om det berättigade i att tala om kausala sammanhang och pekar på alla blottor i undersökningamas uppläggning och bristande överensstämmel- se mellan de mått som använts vid olika tillfällen men som i analyserna behandlats som om de vore identiska. Sådana kommentarer kan ligga bakom kommitténs försiktighet. Det följande avsnittet är ännu mer te- oretiskt och tekniskt än de föregående. Jag har därför endast valt ut någ- ra av de mest centrala punkterna för översättning. Dessa är dock läs- bara. (K. E.)

”Möjliga slutsatser om kausala samband — teoretiska resonemang och ”slutliga” slutsatser

Även om ett enkelt och direkt orsakssamband tittande -> aggres- sivitet inte kan anses bevisat i detta ords strängaste mening, kan det inte heller betraktas som motbevisat. Förmodligen stämmer det också med den vanligaste ”folk-hypotesen” om våld på TV. På nuvarande stadium av forskningen kring våld på TV framstår de erhållna longitudinella resultaten (sedda i samband med en mängd experimentella studier och fält-studier som pekar i samma riktning) som det starkaste beviset till förmån för huvudhypotesen att tittande på TV-våld ökar benägenheten för aggressivitet.

Om valet stod mellan två möjliga förklaringsmodeller med två fak- torer, föreligger här helt klart mera stöd för att tittande ger aggressi- vitet än för den motsatta modellen. De resultat som stöder denna

slutsats har överlevt ett antal försök att skjuta in en annan tänkbar förklaringsfaktor, men givetvis finns en potentiellt oändlig lista över faktorer som teoretiskt sett skulle kunna svara för de sam- band man har funnit.

Sammanfattning

Vad kan, i ljuset av dessa nya undersökningar, sägas om den veten— skapliga hållbarheten hos påståendet att våldsprogram på TV ökar tendenserna till aggressivt beteende hos ungdomar?

På många sätt har denna ganska luddiga hypotes fått stöd gent— emot konkurrerande teorier om förhållandet mellan dessa faktorer.

Man har funnit flera signifikanta positiva samband än andra sam- band och det finns inga samband i motsatt riktning. Det aktuella sambandet återkommer konsekvent i olika grupper av olika kön och ålder, på olika platser och med tillämpning av olika mått på aggres- siviteten. Det står fast även när man försöker föra in andra tänkbara förklaringsfaktorer. Och den teoretiskt mest självklara ”rivalen” — att aggressiviteten skulle påverka programvalet - har inte alls stått sig lika bra. Programpreferenserna är — i motsats till det faktiska tit- tandet på våldsprogram — kopplade till aggressivitet endast för vita pojkar och dessutom svagt kopplade.

En mindre effekt på ganska få barn kan ge positiva samband och ingen av de föreliggande undersökningarna påstår att tittande på våldsprogram i TV skulle kunna svara för mer än omkring 10 % av alla olikheter mellan ungdomar i fråga om mätbara aggressions- yttringar. Huruvida mera precisa och pålitliga mätmetoder skulle öka den siffran återstår för den framtida forskningen att visa . . . De föreliggande studierna har också demonstrerat att ungdomars aggressivitet är kopplad till en mängd andra faktorer som inte har något med TV att göra. Deras ”effekter” tenderar att bli kvar, när man statistiskt eliminerar inflytandet från TV, och flera av dessa faktorer uppvisar starkare samband med aggressiviteten än TV-tit- tandet. De undersökningar som behandlats här har ganska slutgiltigt eliminerat hypotesen att TV-våldet skulle vara den enda eller den hu- vudsakliga orsaken till aggressivitet hos ungdomar. ”

Lieberts kommentar

1 resultatsammanställningen i SGR 2 för R. M. Liebert följande klargörande resonemang om den longitudiella studie av Lefkowitz m. fl. som utgör kärnan i Chaffee*s bevisföring på de närmast fö- regående sidorna.

”Genom att använda en sofistikerad metod som brukar kallas ”a cross-lagged panel design”, visade Lefkowitz m. fl. att deras re— sultat erbjuder starkare bevis för orsakssamband än man vanligt- vis brukar kunna få i sambandsstudier.

För att förstå den grundläggande logiken bakom denna metod, skall vi påminna om den tidigare behandlade möjligheten att man kan få ett samband mellan öppet aggressivt beteende och prefe— renser för aggressionsprogram av det enkla skälet att de personer som är mest benägna att själva ta till våld också är mest benägna att se andra utöva våld i TV-program. Detta är en viktig rivalise- rande hypotes till uppfattningen att det är tittandet på aggressiva TV-program som orsakar aggressivt beteende.

Om ”rival-hypotesen” vore riktig, skulle preferenser för vålds- program i 19-årsåldern i Lefkowitz's undersökning gå samman med öppet aggressivt beteende i 8-årsåldern lika mycket som pre- ferenser för våldsprogram i 8-årsålder går samman med aggressivt beteendei 19-årsåldern.

Med andra ord, om sambandet skulle bero på en tredje, bak- omliggande faktor (preferens för våldsprogram), skulle denna ge utslag i båda tidsriktningarna.

Om det däremot är själva TV-aggressionen som orsakar det se— nare (vid 19 år) aggressiva beteendet, skulle man vänta sig en koppling mellan vad barnen ser på TV som små och deras beteen- de som tonåringar men inte tvärtom. Detta är precis vad Lefko- witz's resultat visade. 8-åringamas preferenser för aggressiva TV- program uppvisade samband med senare aggressivt beteende, men 19-åringarnas programpreferenser hade inget som helst sam- band med deras aggressionsbeteende i 8-årsåldern.

Därför är det rimligt att instämma med forskarnas tolkning av sina egna resultat: att (för pojkar) . . . ”med utgångspunkt från samband mellan olika tidpunkter den troligaste förklaringen (till sambandet mellan tittande på vålds-TV och aggressivt beteende) blir att det tidiga tittandet på vålds-TV (i 8—årsåldem) leder till och utvecklar aggressiva vanor, och . . . att en ansean del av agg- ressionsbeteendet i alla de tre undersökta åldrarna (8, 12 och 19 år) — och en särskilt hög andel i fråga om 19-åringarna — bättre kan förutsägas på grundval av hur mycket vålds-TV de tittade på som 8—åringar än av någon annan studerad faktor som kunde misstänkas *ligga bakom, sambandet. Detta förhållande ger stöd för det omtvistade påståendet att det finns ett orsak —> verkan- förhållande mellan televisionens innehåll av våld och öppet agg- ressivt beteende.” '

Några av undersökningarna i SG3 som de refereras i ”The Early Window” Några uppgifter om själva undersökningen

Själva drog McIntyre och Teevan följande slutsatser av sin undersök- ning:

”Televisionen kan givetvis inte vara mer än en av flera faktorer som 1 SGR 2 1972 R M påverkar beteenden och attityder. Vi finner dock genomgående ett Liebert. Overview sid. säkerställt samband mellan å ena sidan våldsgraden hos deltagarnas 18—19.

' J. McIntyre, J. Teevan, sid. 430.

fyra favoritprogram och å andra sidan fem olika mått på avvikelser, tre mått på gillande av våld och ett mått på uppfattningen om brott i samhället. Dessa samband kvarstår även om man statistiskt elimine- rar den inverkan på avvikelser som härrör från andra faktorer. Vida- re poängterar den konsekvens och regelbundenhet som utmärker dessa samband att de inte bör negligeras. ”1

Undersökta grupper- Barnen var antingen 10—11 år eller 13—14 år gamla

1. Det ena materialet bestod av 1854 barn som två och två liknade var- andra (var parvis matchade) i fråga om kön, ålder, intelligens, social bakgrund, skola och bostadsområde. Det ena barnet i varje par hade TV hemma och kallades för ”titta- re”. Det andra barnet hade inte TV i hemmet och kallades ”kont- roll”. Man skilde också på ”nya tittare”, som haft TV mellan 3 månader och ett år och ”veterantittare”, som haft TV hemma i minst 3 år. En annan uppdelning var på barn som bara tittade då och då (”oc- casional”), som tittade normalt (”moderate”) samt stortittare (”heavy viewers”).

2. I det andra materialet — från början 2 200 barn — hade ingen TV hem- ma vid det första undersökningstillfället. Efter ett år hade 370 barn fått TV i hemmet. Vart och ett av dessa matchades ihop med ett an- nat bam som det liknade i fråga om de ovan uppräknade faktorerna. Därefter kunde man studera vad som var speciellt för de familjer som var först med att skaffa TV. Genom att identifiera sådana egen- skaper undvek man att blanda ihop dem med eller att betrakta dem som effekter av TV-tittandet.

Metoder

Man använde sig av frågeformulär som man lagt ner stor möda på att utforma på lämpligt sätt, så att de skulle vara lätta att förstå och fungera så lika en intervju som möjligt. Formulären var anonyma.

Dessutom redogjorde barnen skriftligt varje dag i skolan för allt de gjort från det de lämnat skolan till dess de lagt sig på kvällen. Dessa ”dagböcker” fördes under en period, innan någon i skolan eller från un- dersökningens sida visat något intresse för TV. Man uppgav i stället att det rörde sig om en undersökning av fritidsvanor.

I elva specialstudier användes olika särskilda metoder test, observa- tioner och intervjuer med både barnen och deras föräldrar.

J. Dominick och B. Greenberg gjorde följande sammanfattning av sina resultat:

För vanliga barn från vanliga miljöer . . . har upprepad exponering för TV—våld ett klart samband med accepterande av aggressivitet som ett sätt

att uppföra sig. I de fall där hemmiljön inte reagerar mot att barnet ger ut- tryck för aggressiva attityder, blir detta samband ännu starkare och medför kanske större risker. ]

McLoed, Atkin, Chaffe gjorde själva följande sammanfattning av sin undersökning:

”Vår undersökning visar för både pojkar och flickor och på olika åldersnivåer (12—15 år resp. 16—18 år) att ju mer barnet tittar på våldsprogram, desto aggressivare framstår barnet i dess egen re- dogörelse för aggressiva och olagliga handlingar . . . Endast en li- ten del av sambandet berodde på det totala TV-tittandet, medan merparten var klart kopplad just till mängden av våldsprogram. Dessa samband kvarstod även om man jämförde barn som var li— ka i fråga om socio-ekonomisk bakgrund och skolbeteende. Vi kan alltså dra den slutsatsen att ungdomar som tittar mycket på TV- program med våldsinnehåll, utmärker sig för ett aggressivt beteende och att detta varken kan ”skyllas” på deras TV-tittande i allmänhet, socio-ekonomiska förhållanden eller sko/situationen. ”2

Efter sin genomgång av viktiga och välkända fält- och laboratoriestudier av sambandet mellan exponering för TV-våld eller annat bild-våld och olika former av aggressivt beteende gör Liebert m. fl. själva följande som- manfattningi The Early Window:

”Där finns således en anmärkningsvärd samstämmighet mellan de olika typer av resultat och fakta som har använts för att studera sam- bandet mellan konsumtion av TV-/filmvåld och aggressivt beteende hos unga personer: laboratorieförsök, sambandsstudier ute i verklig- heten ( 'correlational field studier) och naturliga experiment visar 'J- Dominick,B. Green- alla att TV-tittande kan göra, och ofta gör, dem som tittar klart agg— berg, Sld' 332—333” ressivare när aggressiviteten mäts med en stor variation av olika ? Mc Leod, Atkin, mått på aggressivitet. Men som vi framhöll vid genomgången av Chaffee, Sid. 187—191- Schramms och Himmelweits tidigare rapporter, så är det inte TVi ; M. Liebert m_ fl. sid. sig som har denna effekt utan bara en del av dess utbud. ”3 87.

Kapitel 36 Surgeon General-rapporten, volym 4 Television i vardagslivet — konsumtionsmönster Oversikt

Televisionen i vardagslivet — konsumtionsmönster — Oversikt av Jack Lyle

Detta kapitel omfattar referat av och citat från Lyles översikt. Innehållet i SG 4:

Television in Daily Life: Patterns of Use (Overview)

Jack Lyle .......................................................................................... A National Inventory of Television Viewing Behavior

Leonard A. LoSciuto ........................................................................ Demographic Characteristics of Viewers of Television Violence and News Programs

Harold Israel and John P. Robinson ............................................... Children”s Use of Television and Other Media

Jack Lyle and Heidi R. Hoffman ..................................................... Explorations in Patterns of Television Viewing by Preschool-age Children

Jack Lyle and Heidi R. Hoffman ..................................................... Correlates Between Observed Behavior and Questionnaire Re- sponses on Television Viewing

Robert B. Bechtel, Clark Achelpohl and Roger Akers .................... Television in Inner-city Homes: Viewing Behavior of Young Boys

John P. Murray ................................................................................ Children's Television Behaviors as Perceived by Mother and Child

Bradley S. Greenberg, Philip M. Ericson and Maritha Vlahos ....... Televison”s Impact on Everyday Life: Some Cross-national Evi- dence

John P. Robinson .............................................................................. Effects of Television Advertising on Children and Adolescents

Scott Ward ........................................................................................ A Cognitive Development Study of Children”s Reactions to Tele- vision Advertising

Joan Blatt, Lyle Spencer and Scott Ward ....................................... Childrenls Perceptions, Explanations and Judgments of Televi— sion Advertising: A Further Exploration

Scott Wara', Greg Reale and David Levinson ..................................

I

Children's Attention of Television Advertising

Scott Ward, David Levinson and Daniel Wackman ....................... 491 Television Advertising and Intrafamily Influence: Childrens Purchase Influence Attemps and Parental Yielding

Scott Ward and Daniel Wackman ................................................... 516 Adolescent Attitudes Toward Television Advertising: Preliminary Findings

Scott Ward and Thomas S. Robertson ............................................ 526

Racial Differences in Responses to Advertising Among Ado- lescents

Daniel B. Wackman, Greg Reale and Scott Ward .......................... 543 Family and Media Influences Adolescent Consumer Learning

Scott Ward and Daniel Wackman ................................................... 554 Toward Defining the Functions of Television

John P. Robinson .............................................................................. 568 Referenser till SGR 4

Baker, R. K., and Ball, S. J. Mass media and violence: a report to the National Commission on the Causes and Prevention of Violence. Washington, D. C.: U. 5. Government Printing Office, 1969. Bechtel, R. E., Achelpohl, C., and Akers, R. Correlates between observed behavi- or and questionnaire responses on television viewing. In Television and social behavior. Vol. 4.

Broadcasting yearbook, 1971. Washington, D. C.: Broadcasting Publications, Inc., 1971. Chaffee, S. H., and McLeod, J. M. Adolescent television use in the family con- text. In Television and social behavior, Vol. 3 (this series). Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Chaffee, S. H., McLeod, J . M., and Atkin, C. K. Parent-adolescent similarities in television use. Paper presented at the meeting of the Association for Educa- tion in Journalism, Washington, D. C., August 1970. Foley, J. M. A functional analysis of television viewing. Doctoral dissertation, University of Iowa, 1968. Foulkes. D., Belevedere, E., and Brubaker, T. Televised violence and dream con- tent. In Television and social behavior, Vol. 5 (this series). Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. Furu, T. The function of television for children and adolescents. Tokyo: Sophia University Press, 1971. Gans, H. J. The uses of television and their educational implications. New York: The Center for Urban Education, 1968. Gerbner, G. Violence in television drama: trends and symbolic functions. In Te» levision and social behavior, Vol. (this series). Washington, D. C.: U. S. Gov- ernment Printing Office, 1971. Greenberg, B. S., and Dominick, J. R. Race and social class differences in teen- agers' use of television. Journal of Broadcasting, 1969, 13, 331—44. (a) Greenberg, B. S., and Dominick, ]. R. Television behavior among disadvantaged children. East Lansing, Mich.: Michigan State University Department of Communication, 1969. (b)

Greenberg, B. S., Ericson, P. M., and Vlahos, M. Children's television behaviors as perceived by mother and child. In Television and social behavior, Vol. 4. Hazard, W. R. Anxiety and preference for television fantasy. Journalism Quarter- ly. 1967. 44, 461—69. Herzog, H. Motivations and gratifications of daily serial listeners. Reprinted in Schramm, W. Process and effects of mass communication. Urbana, Ill. Uni- versity of Illinois Press, 1961. Israel, H., and Robinson, J. P. Demographic characteristics of viewers of televi- sion violence and news programs. In Television and social behavior-, Vol. 4 (this volume). Johnson. R. L., Friedman, H. L., and Gross, H. S. Four masculine styles in tele- vision programming: a study of the viewing preferences of adolescent males. In Television and social behavior, Vol. 3 (this series). Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. LaPlante, W. A. An investigation of the sight vocabulary of preschool children as measured by their ability to recognize words shown frequently on commercial television. Doctoral dissertation, Temple University, 1968. LoSciuto, L. A. A national inventory of television viewing behavior. In Television and social behavior. Vol. 4 (this volume). Lyle, J., and Hoffman, H. R. Children's use of television and other media. In Television and social behavior, Vol. 4, 1971. (a) Lyle, J., and Hoffman, H. R. Explorations in patterns of television viewing by preschool-age children. In Television and social behavior, Vol. 4 (this volume), 1971. (b) McIntyre, J., and Teevan, J. Television and deviant behavior. In Television and social behavior. Vol. 3 (this series). Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. McLeod, J. M., Atkin, C. K., and Chaffee, S. H. Adolescents, parents, and tele- vision use: adolescent self—report measures from Maryland and Wisconsin samples. In Television and social behavior, Vol. 3 (this series). Washington, D. C.: U. 5. Government Printing Office, 1971, (a) McLeod, J. M., Atkin, C. K., and Chaffee, S. H. Adolescents, parents, and tele- vision use: self—report and other-report measures from the Wisconsin sample. In Television and social behavior, Vol. 3 (this series). Washington, D. C.: U. S. Government Printing Office, 1971. (b) Murray, J. P. Television in inner-city homes: viewing behavior of young boys. In Television and social behavior, Vol. 4. Niven, H. Who in the family selects the TV program? Journalism Quarterly, 1960, 37(1), llO—l ]. Roberts, J., and Baird, J. T. Parent ratings of behavior patterns of children in the United States. Vital and Health Statistics, National Center for Health Statis- tics, Series 11, No. 108, PHS No. 1000. Robinson, J. P. Televisionls impact on everyday life: some cross-national evi- dence. In Television and social behavior, Vol. 4, 1971. (a) Robinson, J . P. Toward defining the functions of television. In Television and so- cial behavior, Vol. 4, 1971. (b) Robinson, J. P., and Bachman, J. G. Television viewing habits and aggression. In Television and social behavior, Vol. 3 (this series).

SG-projektets tekniska rapport 4

Inledning

En större del av denna sammanfattning av Surgeon General kommitténs volym 4 än av dess andra delar har redan refererats i rapportens olika kapitel eller i Bogarts artikel sid. 446—449.

På många punkter är resultaten starkt präglade av sitt amerikanska ursprung och har i den föreliggande rapporten bytts ut mot aktuella svenska uppgifter om barns och ungdomars tittarvanor.

Likväl återstår några resultat och kommentarer av så allmängiltig ka- raktär att de försvarar sin plats i denna rapport. Att referera dem i sitt fulla sammanhang skulle kräva alltför stort utrymme och medföra vissa upprepningar av vad som redan tagits upp på olika håll i rapporten. De refererade utdragen presenteras därför som separata punkter.

Både för att i stora drag ange vad volym 4 handlar om och för att visa att sammanfattningar ofta är så allmänt hållna att de gränsar till det tri- viala inleder jag med att översätta huvuddelen av sammanfattningen. Åtminstone för mig gör denna mera intryck av allmänna uttalanden som vem som helst kan göra, än av resultat. De får härigenom en låg bevis- kraft. Från och med sid. 492 refereras enskilda resultat.

”Sammanfattning

I stora drag pekar resultaten mot betydande ändringar mellan 1960 och 1970 i publikens sätt att använda TV och i sina attityder till detta medium. Samtidigt som det ser ut som om man tillbring- ade mera tid i sällskap med apparaten, verkar det som om upp- märksamheten på själva programmen fluktuerar starkt.

Det finns faktiskt skäl att tro att publikens känslor för TV har svalnat trots att själva ”tittar-tiden” ökar. Helt säkert är att publi- ken har blivit mer kritisk gentemot mediet. Rapportens resultat visade en hög nivå av fientlighet gentemot reklaminslagen, inte bara i fråga om deras frekvens utan också en stark tendens att ta avstånd från dem såsom varande vilseledande, för att inte säga helt osanna. Detta antagonism var starkare hos ungdomar än hos vuxna.

I yle och Hoffman menar att det har skett en utjämning av TV- tittande bland unga människor — att mycket (”heavy”) kontra litet ("light") tittande 1 sig 1970 inte längre är kopplat till personlighet ( m'ental ability ), socialgrupp, konflikter med föräldrarna och social isolering så som det var 1959. Fortfarande finns dock vissa skillnader i fråga om sättet att använda TV och i fråga om attity- der till mediet.

Vidare fann de att även om publiken uppgav en ökningi TV-tiden, fanns det en mycket liten parallell minskning i användningen av and- ra media.

Murray menar att de socialt missanpassade ungdomar som var "stortittare", skulle ha varit det även utan TV. Vad som däremot oroar är tecknen på — liksom hos Israel och Robinson och Robin- son och Bachman (1971) — att de socialt missanpassade och de som har den största benägenheten för våldsamt beteende är de som mer än andra tittar på våldsprogram.

Även om en del individer ägnar en stor del av sin tid åt TV, finns det inga resultat som tyder på att detta skulle göra dem till eskapis- ter, socialt isolerade eller på annat sätt avvikande.

Men vi vet att man lär av TV. Det man lär kan vara bra och det kan vara dåligt. Ward's resultat pekar på att inlärningseffekterna i hög grad kan modifieras och styras av föräldrarna. Många av un- dersökningarna dokumenterar att mödrarna upplever bevis för att deras barn — både förskolebarn och äldre — lär av TV. Ett bety— dande antal upplever att en hel del av vad barnen lär sig är dåligt cch de känner stor oro över inflytandet från TV. Det är därför nedslående att i många undersökningar läsa att detta till stor del äger rum utan ledning och utan sällskap även bland riktigt små

barn, trots att mödrarna säger sig känna olust och menar sig ha f n avsikt att styra de små barnens tittande Det är intressant, men inte särskilt lugnande eller trösterikt, att rotera att en japansk undersökning (Furu 1971) om TV:s inverkan på japanska barn nyligen kom till nästan samma slutsats. Förf. (Furu) avslutade rapporten med en appell till föräldrar och lärare att systematiskt grundlägga goda tittarvanor hos barnen. Å andra sidan rapporterar Greenberg, Ericson och Vlahos att tit- tindet på våldsprogram ökade ju mer barnen (10 år) tittade på TV tllsammans med sina föräldrar. Lyle och Hoffman är inne på att det beror på föräldrarna att bar- nen faktiskt tittade mer på våldsprogram än som var förenligt med deras egna (barnens) programpreferenser. Man kan verkligen fråga sg vem som står för ett (faktiskt) programval, som resulterar i att , Ett mycket våldsbe— 'Mod Squad”l är det mest sedda programmet bland Murray's 6- tonat återkommande åriga pojkar. program.

Med tanke på dessa resultat är det svårt att vara särskilt optimis- tisk i fråga om möjligheterna att få föräldrarna att konsekvent be- gränsa sitt eget tittande för att därmed styra barnens exponering för TV— ens om de inser mediets potentiella inflytande på barnen. Med hänsyn till att mediet är så allestädes närvarande, är detta kanske inte bara en orealistisk utan också en orättvis förväntan. Rapportens resultat visar att de som borde vara mest direkt berörda och oroa- de, nämligen barnens mammor, inte har någon verklig vilja att komma till rätta med problemet.

Även TV-folket befinner sig i en knipa. Det finns egentligen in- te något sådant som en ”barnpublik". Sesame Street må väl till- tala ett förskolebarn, men detta program betraktas som ”barnslig- heter" så snart barnen börjar skolan. På den motsatta kanten finns det klara bevis för att ”vuxen-programmen” ses av en massa barn, däribland även riktigt små barn. Vad skall TV göra? Bara familjeprogram?"

Kommentar:

Med all hänsyn till att det kan vara en viss — men minskande — skillnad mellan amerikanska och svenska föräldrar i deras attityd till barnens ”TV-tittande är det en viktig sak som här slås fast, nämligen att man var- ken kan eller bör lägga över ansvaret för valet av TV-program på föräld- rarna. Det fungerar helt enkelt inte i den stora majoriteten av hem. Att några procent välinformerade och karaktärsfasta föräldrar klarar detta är i praktiken helt ointressant. Och denna artikulerade minoritet gör mest skada genom att framställa det som om de själva vore regel och in- te undantag. De lyfter härmed bort ansvaret från sändaren. (KE).

Här övergår jag till att referera vissa delar av Lyle's översikt över SG-projektets volym 4

Tillgänglighetsaspekten

Man skulle tro att tillkomsten av en andraapparat i hemmet skulle min- ska sambandet mellan föräldrarnas och barnens tittande. Chaffee, McLeod och Atkin (1970) rapporterade emellertid att tittartiden var högre för både mödrarna och deras barn i hem med två TV-apparater än i hem med en apparat.

I sin familjeundersökning fann LoScioto (1971) att personer i hem med två apparater uppgav att de till 91 % såg på TV i familjens ”huvud- apparat”. Detta skulle innebära att en andra apparat inte minskar sam- varon i familjen så mycket som man har trott.

Uppmärksamhetsnivån

Den största delen av de flesta människors tittande sker i sällskap med andra. För barnens del är de andra oftast föräldrarna och/eller syskon.

Ward (1971) rapporterar om sina 5—7-åringar att deras tittande i sällskap ökade med åldern.

Flertalet undersökningsdeltagare — både vuxna och barn — rapportera- de en hel del pratande jämsides med tittandet, i allmänhet om andra sa- ker än det program som man tittade på. Skolelever och studenter upp- gav att de åtminstone en del av tiden hade TV på samtidigt som de ”pluggade”.

Alla undersökningar visar på att tittarsituationen är långt från passiv. Mer än 80 % av Lyle och Hoffman's 5-åringar berättade att de gjorde andra saker — åt, lekte, pratade — medan de tittade på TV. Murray stude- rade bam medan de tittade på TV och fann en mängd parallella aktivite- ter, både verbala och fysiska. Han fann att uppmärksamheten på pro- grammen avtog allt efter som de pågick.

LoSciuto's kommenterade dagböcker visade på en ansenlig variation i uppmärksamheten under ”tittandet”.1 Israel och Robinson drog. för sin del slutsatsen att tittarna gav apparaten mindre än full uppmärksam- het åtminstone 1/3 av "tittartiden”.

En experimentell undersökning av Foulkes, Belvedere och Brubaker (1971) visade att ögonkontakten med TV-rutan sjönk sensationellt myc- ket, när pojkar befann sig i en sådan situation att TV-programmet måste konkurrera med alternativa attraktioner som böcker, spel och leksaker.

Om reklam-TV

Ward uppmärksammade särskilt barnens uppmärksamhet före och efter reklaminslagen. Hans observatörer rapporterade att barnen tittade 65 % av den tid reklamen vari rutan. Yngre barn var mer uppmärksamma än äldre barn. Särskilt för de senare sjunker uppmärksamheten tydligt un- der reklamen, varvid de ofta börjar göra något annat. Under 25 % av den tid då barnen tittade på reklamen gjorde de muntliga kommentarer till denna, huvudsakligen positiva.

I sin intensivstudie av reklam-TV fann Ward att barnen redan i 6—7- årsåldern visade misstro mot reklaminslag, en misstro som byggde på personliga erfarenheter. Vid 1 1 års ålder, säger han, gav barnen uttryck för en ”global misstro” mot reklam-TV. Tre fjärdedelar sade att reklam- inslagen var för långa, och nästan lika många tyckte att de var störande och utslag av dålig smak.

I en annan undersökning av äldre elevers attityder, fann Lyle och Hoffman att negativa attityder gentemot reklam-TV inte var kopplade till någon ”antimaterialistisk” inställning. Däremot fanns ett säkerställt samband mellan en negativ reklamattityd och åsikten att nyheterna på TV är opålitliga — snarast en antiauktoritär inställning.l

TV's roll i barnens sociala liv

Det har ofta påståtts av TV's kritiker att ”överdrivet” (”excessive”) TV- 1 . tittande kan störa en persons ”normala” sociala liv. Detta påstående laåekjizål-ldTVF—ehgnd- bygger på antagandet att om man ser en stor mängd TV, så måste detta oc 1 en ore g-

. .. . . gande ra ortens 'inkrakta på andra aktrvrteter. kap. 25. pp

Rapporten ger inga definitiva svar på detta problem. För detta skulle faktiskt krävas en överenskommelse om vad som är ”överdrivet" tittan- de och "normal" social interaktion. Föreliggande data ger vissa insikter om den generella frågan om TV's påverkan på sociala relationer och går ut på att ”mer TV-tittande än genomsnittet” i sig själv inte nödvändigt— vis är förknippat med en lägre nivå för andra aktiviteter.

För det första är — som ovan framhållits — mycket TV-tid inte faktisk tittartid. Människor ägnar sig ofta åt en eller flera aktiviteter samtidigt som TV-apparaten är på. Vidare äger de mesta TV-tittandet rum i säll- skap med familjen, där det pågår en livlig interaktion under tittandet. Minst två undersökningar har visat att TV faktiskt underlättar sam- varon inom familjen. Foley (1968) rapporterar att en del intervjuperso- ner sa att de såg på TV som en ursäkt för att vara tillsammans med fa- miljen eller med vänner och som en källa för konversation. Även Ward's resultat visar att, oavsett attitydema till reklam—TV, så stimulerar dessa inslag diskussionen inom familjen.

Kommentar:

Man kan nog tycka att vissa tolkningar är positiva i överkant. Diskus- sion inom familjen har kanske inte så stort egenvärde om man bortser från innehållet. Man kan misstänka att "käbbel” om sockerpuffama el- ler diskmedlet blockerar mot samtal om viktigare saker som kommer ”inifrån” familjemedlemmarna och inte pressas på dem utifrån oavsett deras aktuella behov och stämningsläge. (K. E).

Lyle och Hoffman fann i sin undersökning av 11- och 15-åringar att mer än genomsnittligt TV—tittande inte alltid var förknippat med ett lägre deltagande i utomhussport, i föreningar, hobbies, artistiska aktiviteter, he- muppgifter för skolan eller arbete. Stortittande enbart, utan läsning av böc— ker ( ”high reading”) var kopplat till en lägre nivå för sådana aktiviteter, men detta gällde hög konsumtion av alla media. Faktiskt var de barn som både var stortittare och storkonsumenter av tryckt material bland de mest aktiva på alla områden. Olyckligtvis omfattade Schramms undersökning från 1961 inga uppgifter om dessa aktiviteter, så det går inte att besvara den intressanta frågan om det har varit en allmän nedgång i dessa i och med att TV blivit mera utbredd.

Lyle och Hoffman frågade sina elever om ensamhet, popularitet och kamratrelationer. De fann inga säkerställda samband mellan svaren på dessa frågor och mängden av TV-tittande. Bland 5—6—åringarna fanns en tendens för dem som såg mest TV att ge uttryck för minst ensamhet. Men de fann samtidigt att denna grupp rapporterade en lägre lekfre- kvens efter skolans slut än andra barn. Detta antyder att barn med sociala problem i denna ålder vänder sig till TV för att få sällskap. Den låga graden av (självrapporterad) ensamhet kan tolkas som att TV lyckades fylla ett tomrum.

Kommentar:

Detta betyder inte att TV bör betraktas som en ersättning för sällskap. Utifrån psykologiska teorier skulle man också kunna påstå att fömekan- det av ensamhet var en försvarsreaktion. Ibland blir man litet förvånad över att vissa förf. så lättvindigt tar svaren för vad de ser ut som på ytan deras ”face-validity”(K. E.).

,

Murray 's resultat stöder denna tolkning. Han fann att ”stortittama i hans panel i högre grad än andra barn hade sociala anpassningsproblem. De var oftare passiva i kontakterna med andra människor, blyga och lätt distraherade. Det bör dock observeras att de longitudinella uppgifterna om denna grupp av barn gav vid handen att de visat dessa egenskaper redan vid 3 års ålder. Därför framhåller Murray att det omfattande tittandet troligen är ett symptom på men inte en orsak till avskärmningen från socialt sam- spel. Detta påminner om vad Schramm m. fl. observerade 10 år tidigare. Den onormalt omfattande "FV—konsumtionen kan uppträda ”när barnet drar sig undan obehagliga problem i verkligheten till dämpande och tröstande fantasiprogram och finner skillnaden så stor och tillbakadra- gandet så positivt belönat genom TV i kontrast till vad som händer ho— nom i verkligheten, att man drar sig tillbaka ytterligare".

Ytterligare logiskt stöd för denna syn härrör från det förhållandet att både Murray's, Lyle och Hoffmans undersökning rapporterar att unga barn ( ”young children”) föredrog lek framför TV-tittande under större de— len av sin fritid, särskilt under dagtid, när det är möjligt att leka utomhus. Även under kvällstid, när möjligheterna till lek är mer begränsade, så vann leken i konkurrensen med TV som mest uppskattad aktivitet.

I sammanhanget är värt att notera, att McLeod m.fl. (1971 a, 1971 b) redovisade ett mycket lågt samband mellan mängden TV-tittande och alienation (oengagerad vid-sidan-om/ utanför attityd och tillvaro). Bland deras ungdomar var tidningar och tidskrifter det mest sannolika medlet för flykt från verkligheten.

Lyle och Hoffmans ll-åringar, särskilt pojkarna, uppgav att de med stor sannolikhet skulle sätta på TV om de kände sig ensamma, men det- ta var inte längre fallet med 16-åringarna. De flesta ungdomarna hade en större benägenhet att söka sig till kompisar när de var ensamma eller att lyssna till musik än att använda TV. Användningen av TV som lät- tande avledare från ilska och sårade känslor var låg i båda åldersgrup- perna, dock med övervikt för stortittama jämfört med lågtittarna.

Resultaten visade att det i själva verket är musiken som fyller den stora plats som avkoppling, avledare och tröst som många tror att TV innehar, särskilt från och med 11 -årsåldern. Enbart radiolyssnandet upptog mer av I5-åringarnas tid än TV. Om man även räknade in skivor och kassetter, blir musikens framträdande roll ännu starkare.

1959 fann Schramm m. fl. att ”stortittande” hängde samman med konflikter med föräldrarna. Lyle och Hoffman fann inte detta samband i_sina undersökning, kanske därför att de använde ett annat och mer de- taljerat mått på konflikter mellan barn och föräldrar. Däremot fann de att sådana konflikter var kopplade till mycket tittande på våldsprogram.

Kommentar:

Allteftersom forskningsresultaten visat att frågan om TV:s påverkan på barnen kan ge intressanta svar först om man behandlar olika kategorier av barn var för sig, har forskningen också svängt över mot studier av särgrupper i stället för av stora genomsnittsgrupper (K. E.).

Metod-appendix

”Korrekta mätningar av TV-tittande är ett pinsamt och knepigt problem som man länge har känt till.

Genom alla undersökningar går som en röd tråd att folk tende- rar att övervärdera den tid de ser på TV när de svarar på frågor om detta. Åtminstone gav denna metod högre siffror än när man använde mer specificerande mått.

Bechtel m. fl. 's imponerande resultat av en undersökning med fantasifull uppläggning dokumenterar att en mängd olika aktivite- ter kan pågå jämsides med "TV-tittandet”. Enligt deras uppfatt- ning kunde man som TV-tittande endast beteckna den tid då tit- taren hade ögonkontakt med bilden i rutan.

Hur förehåller det sig då med barn som leker i ett rum där TV går för fullt? Enligt Bechtel's bedömningsgrunder skulle den verk- liga tiden för TV-tittandet bara vara den tid då det var ögonkon- takt med rutan. Men om barnen tillfrågades skulle de troligen sva- ra att de såg på TV hela tiden. Jämförelserna mellan video-upp- tagningar av TV-tittande och dagboksrapporter om samma tittan- de tyder på att detta är fallet.

Därför betonar Bechtel m. fl. mycket starkt behovet att studera tillförlitligheten hos olika tittarmått, eller snarare definitioner av vad det är de mäter. Objektiva mått som ögonkontakt kommer att ge ett resultat, medan tittarmätningar ger ett annat. Man skulle kunna säga att det senare måttet trots allt har mest relevans efter- som det reflekterar tittarens orientering mot rutan. Man tittar kanske inte direkt, men har ett öra på apparaten, så att man kan rikta blicken mot rutan i de kritiska ögonblicken. TV-tittande är ett komplex av olika beteenden som äger rum på olika uppmärk- samhetsnivåer.

Det uppmuntrande resultat som framgår av flera undersökning- ar är att även om de olika tittarmåtten ger olika resultat så går de i samma riktning och hänger nära samman. Med andra ord, en per- son som utifrån ett mått klassificeras som ”stortittare”, blir i all- mänhet ”stortittare” också med andra mått mätt. På liknande sätt tenderar de som tittar lite att vara ”lågtittare", oavsett vilket mått som används.

Konsekvensen är att man nog skulle lägga mindre vikt vid rap- porter om tittar-tid ochi stället dela upp människor efter deras re— lativa tittande. Även då bör man, enligt Lyle och Hoffman, vara mycket försiktig med att bygga på förhållandet en viss dag eller en

” genomsnittlig dag”, eftersom tittandet växlar mycket starkt från dag till dag för varje enskild person.

LoSciuto's undersökning framhäver svårigheterna att få fram dagboksanteckningar om tittandet och ännu mer när det gäller uppgifter om graden av uppmärksamhet och intresse. Redan från början var det 28 % av hushållen där medlemmarna vägrade att ens ställa upp på intervjuer, och bara 45 %levererade både en in- tervju och dagbok. Av dagböckerna saknades beskrivande eller meningsfulla svar på öppna frågor för en så hög andel som 80 %. Bara 5 % gav rikligt med meningsfulla och intressanta svar.

Den undersökning som gjordes av Greenberg, Ericson och Vlahos erbjuder den mest detaljerade dokumentationen av faran att använda mödrarnas uppgifter om barnens tittarvanor. När de arbetade med IO-åringar och deras mödrar fann de att barnen rapporterade dub- belt så mycket tittande som vad mödrarna uppgav. Liknande allvarli- ga olikheter återfanns i rapporteringen av barnens tittande på vålds- program. Mödrarna tenderade också att under-uppskatta barnens tittande när de var ensamma. Och de trodde att barnen var mer med- vetna om att fiction är fiction och inte verklighet än vad som var fal- let när man frågade barnen själva. ”

Som helhet slår förf. fast att

”Mor och barn tenderade att skarpt skilja sig åt vilken TV-aspekt som än analyserades, men skillnaderna (mellan mor-barn data) vi- sade inga systematiska tendenser”.

Utifrån omfattande personliga erfarenheter avslutar Lyle med följande rekommendation:

”Den allmängiltiga slutsatsen av alla dessa observationer är kanske att det i framtiden är tillrådligt att koncentrera sig mer på personliga djup-intervjuer och observationer än på surveys med stora grupper. Vidare torde det vara mera meningsfullt att rikta in sig på det fak- tiska programvalet och uppmärksamheten på dessa program än på tittartiden. ”

Kapitel 37 Tidskriftsartiklar om våldspåverkan

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande B. H. Kniveton. Televised Violence and the Vulnerable Child (TV-våld och det sårbara barnet) 1973

A. D. Mangelsdorff, M. Zuckerman. Tillvänjning till vålds-scener. 1975

T. F. Hartnagel, J. J. Teevan Jr, J. J. McIntyre. TV-våld och våldsbeteen- de. 1975.

' Reklaminslag som är omärkligt insmugna i programmen.

2 Denna o följ. litt.- hänv. hör till den över- satta artikelns litt.-fört.

Tidskriftsartiklar om våldspåverkan

TV-våld och det sårbara barnet

Kniveton har skrivit ett flertal artiklar som man ofta hänvisar till i andra arbeten. I stället för att gå in i var och en av dessa har jag översatt en artikel, där han själv sammanfattar sina undersökningar.

Resultaten visar att aggressivt beteende på TV upprepas av många barn. Ändå vill förf. med sin artikel betona att det inte finns några bevis för att TV-våld skapar aggressivt beteende i verkliga hvet.

”Televised Violence and the Vulnerable Child" — Artikel av B. H. Kniveton, Proc. roy. Soc. Med. Volume 66, Nov. 1973, sid. 45—47

”TV-våld år ett ämne som uppväcker emotionella reaktioner. Jag kan se tre anledningar till detta förhållande. För det första gör TV intrång i vå- ra hem; många av oss tycker att det är svårt att stänga av apparaten. För det andra är TV en bra syndabock för våra egna brister. För det tredje är det få av oss som begriper sig på TV's effekter och det skapar fruktan. Vi är rädda för dess inflytande på vårt sinne, t. ex. genom ”snabbrek- lam”l som påverkar vårt undermedvetna, och därför känner vi oss fient- ligt stämda mot TV.

Det finns klara bevis för att barn exponeras för våldshandlingar på TV. Många forskare, däribland Bandura och Walters (1963 a och 1963 b)2 har vist att barn kan lära sig, komma ihåg och återskapa/upprepa aggressiva handlingar från TV. Patterson m.fl. (1967) menar att dessa försök klart visar att det inte är alla barn som alltid imiterar sina före- bilder, — vilket visar att den viktiga fråga som måste besvaras är under vilka omständigheter som ett barn kommer att kopiera TV's våldshand— lingar.

Kniveton och Stevenson (1970) menar att barn med få egna intressen (eg. få alternativa modeller i sin handlingsrepertoar K. E.) är mera mot- tagliga för förebilder på film/TV än barn med egna intressen.

I ett experiment av Kniveton och Stevenson (1972) observerades ett samspel mellan ”social klass” och erfarenheter av liknande (arrangera- de) situationer som testsituationen som man lät barnet göra före själva testsituationen. Barn från ”arbetarklassen" lärde sig mindre än medel— klassbarnen av sådana arrangerade ”försituationer" hur man skulle kla-

ra av de konflikter som uppstod. I stället tog de i högre grad än medel- klassbarnen till imitation av vad de sett på filmen före testsituatio- nen . . .

Dessa resultat fick stöd av en annan undersökning som använde en mycket annorlunda metod. Den utgick från mödrarnas uppgifter (på frågeformulär) om hur TV påverkade barnens beteende (Kniveton 1972). Mödrarnas svar pekade på stora sociala skillnader.

"Medelklassbarnen" var sålunda mera intresserade (enl. mödrarnas bedömning och utsagor K. E.) av vad de såg, men kopierade mindre av vad de såg än barnen från ”arbetarklassen”. Den senare gruppen inte bara imiterar beteendet hos dem som syns i rutan, utan försöker också att vara som specifika TV-personer i säkerställt högre omfattning än me- delklassbarnen; TV's inflytande på deras beteende blir därför starkare.

Experimentella undersökningar kritiseras ofta därför att de barn som medverkar i dessa i allmänhet bara ser en enda film vid ett enda tillfälle. Förf. (1973 a) har demonstrerat att tendensen att imitera aggressivt be— teende på film dröjer kvar hos den enskilda individen. I detta experi- ment fick barn från både ”medel-" och ”arbetarklass” se på sinsemellan mycket olika aggressiva filmer vid två ohka tillfällen. De efterföljande lekstunderna då barnen observerades ägde rum i två olika laboratorier med ca fyra månaders mellanrum. Sambandet mellan graden av imita- tion vid två tillfällen var starkt positivt, dvs. starkt likartat. Det visade sig också att ökningen i aggressivt beteende gällde båda tillfällena och kom högt över den ursprungliga tendensen (före filmerna) att uppträda aggressivt. Omfattningen av denna ”sårbarhet" (för aggressiv påverkan) behöver utredas vidare.

Mycket litet har gjorts för att undersöka och beskriva vad som är ut- märkande för det ”sårbara" barnet, men några uppgifter är tillgängliga. Sålunda skisserade Crutchfield ( 1955) människotyper som sannolikt inte skulle ge efter för grupptryck, exempelvis mycket kreativa individer som antogs ha en mindre benägenhet än mindre kreativa att bära sig likadant åt som alla andra. Rosenbaum och de Charms (1960) visade att personer med stag självkänsla var mera lättpåverkade än andra och mera be- nägna ltt imitera andras beteende. Lanzetta och Kanareff (1959) visade att personer med "låg kompetens" (försök till övers. av ”incompetents" K. E.) Yar mer benägna än andra att imitera förebilder. Binet (1900) rap- porterade att ju yngre barn är desto mera mottagliga är de för sugges— tion/påverkan, därför att deras begränsade erfarenheter ännu inte hun- nit göra dem skeptiska. Som redan nämnts visar våra egna resultat (Kni- veton och Stevenson 1970) att "sårbara” barn tenderar att ha mer be- gränsade egna intressen (en mer begränsad beteende—repertoar än andra K. E.) iksom "arbetarklassbarn" i förhållande till "medelklassbarn” (K 0 S 1972)”

Kommentar:

Om mm tänker sig att det råder en allmän consensus (samstämmig upp- fattning) om dessa samband, bidrar detta till förståelsen av att så många människor nästan frenetiskt förnekar möjligheten av att de själva skulle

kunna bli påverkade. Då ingen vill framställa sig själv som något undan- tag, utsträcks förnekandet till att gälla alla vuxna och ofta även till bar- nen. Att kunna bli påverkad upplevs som något hotfullt och förnedran- de till skillnad från att bli informerad, då man själv har kontroll över de fakta man tar emot.

Enligt förf . är resultat som stöder uppfattningen att TV-våldet kan in- verka på barns sociala beteende suspekta (härefter följer en del konstiga och en del korrekta exempel på svårigheten att dra slutsatser av vissa re- sultat (K. E.) — varefter de fortsätter:

”Dessa (laboratorie) undersökningar gör inget annat än överför effek- terna av TV-våldet direkt på verklighetens sociala beteende utan att ta hänsyn till de sociala och moraliska hämningar/ bromsar som fungerar i en riktig situation människa mot människa. Förf. (1973 b) rapporterar att två barn som fick leka med varandra i konfliktskapande situationer, där bara ett barn i taget kunde leka med den enda leksak som var till- gänglig, inte bar sig aggreSSivt åt på något våldsamt sätt efter att ha sett en film med barn som slogs om att få använda en leksak. Slagsmål före- kom nästan inte alls bland de 40 paren av barn, även om socialt mera accepterat konkurrensbeteende kom till användning, t. ex. muntliga krav och sabotage. Det ser ut som om sociala hämningar mot våld utgör en kraftig vaccinering mot våld på film. De enda bevis på effekten av agg- ressiv film på hur man bär sig åt i en personlig relation mellan två levan- de människor med direktkontakt (till skillnad från dockor eller en tänkt men osynlig laboratorieperson som (enligt vad någon säger) får el-stötar när försökspersonen trycker på en knapp etc. K. E.) härrör från några naturalistiska (äkta) observationer av grupper av barn i en (äkta och ej arrangerad) leksituation där man fick ett samband mellan exponering för filmaggression och uttryck för riktig aggression.”

Kommen tar:

Man kan i kommentarerna spåra en stark motvilja mot att erkänna att film/TV-våld kan utöva något inflytande på barns beteende utanför laboratorieväggarna.

För det första erkänner man inte möjligheten av att det som är giltigt i laboratoriet också är giltigt utanför detta, även om det är så i den be- gränsade omfattning som betingas av sociala och moraliska hämningar. Som vi vet från olika håll är de senare inte 100 % verksamma.

För det andra refererar man till konstiga källor, exempelvis Pfuhl som lär ha påstått att ”ungdomsbrottslingen" gärna lägger över skulden för sitt uppförande på TV-producenterna. Även om de gör så, om någon är dum nog att fråga om deras olagligheter har sin grund i TV, hindrar inte detta att så ändå är fallet. De unga behöver inte ha fel även om det är bestickande att underförstå att så måste vara fallet, särskilt som det rör sig om ”ungdomsbrottslingar".

För det tredje drar förf. — och Pfuhl — en märklig slutsats av följande undersökningsresultat: Barn som har otillfredsställande personliga relationer i hemmet och skolan blir mer påverkade av filmvåld (imiterar

mera) än andra. Om tillgängliga vuxna fungerar dåligt som förebilder ersätts de av förebilder från film och TV. Detta menar förf. har ingenting med media att göra utan med otillfredsställda behov och besvikelser. Även om detta är orsaken till behovet att imitera, kvarstår dock faktum att det är TV's våldsförebilder som imiteras och påverkar beteendet.l

Slutligen underlåter förf. att dra en positiv slutsats av sina resultat, nämligen att social träning med andra människor i olika situationer ger barnen en uppföranderepertoar, som de har att ta till, och som även i konfliktladdade situationer håller aggressionerna på en socialt godtagbar nivå. Detta gällde visserligen mest för ”medelklassbarnen” — men, efter mera social träning, även ”arbetarklassbarn”. Resultatet kan användas som argument både för social träning i lekskolan och skolan, men också för noggranna förberedelser innan man visar film för barn.

Å andra sidan har förf. inte tagit med i sin sammanfattning att imitationerna är beroende av likheter mellan förebildssituationen och imitationssituationen, vilket i praktiken betyder minskning av imiterat beteende jämfört med om likheten inte spelade någon roll. Verklighetens situationer liknar ju inte så ofta de som förekommer i TV. (K. E.)

Nedan följer Knivetons egna korta sammanfattning.

”Barn exponeras för aggressivt beteende på TV, men det är inte alla barn som lär sig och återskapar vad de ser. En del barn är mer ”sårbara” än andra. Mycket av det material som anses visa att denna exponering och inlärning påverkar socialt beteende är synnerligen suspekt eftersom resultaten sällan utgår från normalt socialt umgänge. Resultatet att barn med en lägre förmåga att utveckla egna intressen röner en större risk att påverkas av filmad aggression stöder Pfuhls åsikt att allt inflytande från TV är ett resultat av otillfredsställda behov av mänskliga kontakter, i hemmet och skolan. Därför finns ett samband mellan otillfredsställda behov och ungdomsbrottshghet snarare än mellan media och ungdomsbrottslighet.”

Tillvänjning till vålds-scener

Sammanfattning av en artikel av A. David Mangelsdorff och Marvin Zuckermani ”Psychophysiologi”, 1975, Vol. 12 Nr 2.

”Upprepnin g av stimuli leder i allmänhet till tillvänjning — kunde den amerikanska publiken ha blivit tillvänjd till massmedias reportage från Vietman-kri get?

Denna studie från 1971 behandlar effekterna dels av rubriken på ett program, dels av avancerad militär träning. De effekter som prövades var medvetna och verbala respektive fysiologiska reaktioner på upprepa- de visningar av en film med massaker av vietnameser.”

' Däremot håller jag med om den slutsats som f. f. drar i sammanfattningen, nämligen att ungdomsbrottslighet mera beror på sociala brister än på TV. (K. E.)

' En annan typ av sammanfatt- ning återfinns i slutet av referatet.

Zieferstein beskrev 1967 Vietnamkriget som en sociofysiologisk fallstudie av psykologisk tillvänjning till krig: Den gradvisa upptrappningen av kriget har gjort den amerikanska publiken engagerad (”committed") i ett krig, dock utan att man kan beskriva när eller hur detta hände ("Ceveloped'”).

Man konstruerade en laboratoriemässig tillvänjningsprocess som en parallell till en del av attitydema till Vietnam. I detta försök blev deltagarna säkerställt mer upphetsade av en scen med en bilolycka än av både massakerscenen och en neutral scen (mättes med elektroder på händerna).

Man fick statistiskt klara försökseffekter som tydde på tillvänjning. Rubriken ”Viet Cong massaker på civila” gav upphov till mera upphetsning (”agitation”) än samma bild med rubriken ”Amerikansk massaker på civila”. Viet-Cong-rubriken gav minskad hjärtverksamhet (tecken på en "orienterande, nyfiken attityd”), medan den amerikanska rubriken i allmänhet gav ökad hjärtverksamhet, (tecken på en ”avvärjande försvarsattityd”).

De militärt specialtränade kadetterra blev snabbare än andra studenter tillvänjda till både massakern och bilolyckan.

TV-våld och våldsbeteende

En artikel av Timothy F. Hartnagel, James J. Teevan Jr. och Jennie J. McIntyre i ”Social Forces” vol. 54, 2, dec. 1975

Inledning

Denna artikel har sitt speciella intresse därför att den så uppenbart är skriven av forskare som i början av sitt projekt inte ville tro att TV-vål- det hade någon betydelse för den sociala verkligheten.

Trots detta har de inte kunnat undgå att få statistiskt klara samband mellan TV-våld och våldsbeteende i den ena av de analyser som de har företagit.

Den andra analysen som de applicerat på sitt material är till sin karaktär sådan att man nästan aldrig får några synliga samband. Principen är här att man tar med sådana faktorer i analysen som man vet har så stor betydelse för det som man söker förklara att det inte blir något ”utrymme kvar” för den förklaringsfaktor som diskussionen gäller, i det aktuella fallet ”konsumtionen” av TV-våld. (K. E.)

Förf. sammanfattar själva sina resultat på följande sätt i en inledande

”| "abstract .

”Sambandet mellan exponering för TV-våld och våldsbeteende undersöktes med hjälp av ungdomars svar på frågeformulär. Vi studerade hypotesen att dessa två faktorer hängde samman. Re- sultaten gav endast svagt stöd för denna hypotes.

Det andra antagandet gick ut på att de ungdomar som både upp- lever att våld präglar deras favoritprogram och att detta våld är ef-

fektivt, skulle uppge att de begått flera våldshandlingar än ungdomar som inte uppfattar sina favoritprogram på detta sätt. Detta antagan- de bekräftades.

Slutligen ingick TV-våld som en av flera "förklarande” (orsa- kande) faktorer i en analys som gick ut på att förutsäga våldsbe— teende. TV-våldet visade sig sakna betydelse i jämförelse med analysens andra faktorer såsom skolbetyg och kön."

Genomförande

Ur själva artikeln har jag brutit ut några partier som har särskilt intresse antingen på grund av själva resultaten eller på grund av kommentarer- nas karaktär, som ganska tydligt visar i hur hög grad en rapport kan fär- gas av forskarnas personliga uppfattningar, i detta fall både en stark am- bivalens och vetenskaplig hederlighet. (K. E.) "Materialet samlades in 1970 bland drygt 2 000 12—18-åringar (junior och senior high school) i Maryland Frågeformuläret uppmanade deltagarna att nämna sina fyra favoritprogram — ”de program som du alltid tittar på när de sänds”. De uppmanades därefter att bland dessa välja utsitt absoluta favoritprogram . . . Varje program fick en *våldspoäng (som baserades på bedöm- ningar av "FV—kritiker — bedömningar som i ett särskilt test visat sig stämma väl med allmänhetens uppfattning) . . . Man beräkna- de så den genomsnittliga våldspoängen för de 4 program som ungdomarna uppgivit som sina favoriter. För att studera hur våldsbetonade ungdomarna själva ansåg att dessa program var fick de pricka för vilka av följande påståenden som passade in för vart och ett av de fyra favoritprogrammen:

1. Huvudpersonen ”kör” med dom andra (”pushes around”) 2. Killen som tar i med hårdhandskarna (”gets rough”) får det som han bestämmer

Förprickning av det första påståendet ovan visar att man är med- veten om närvaron av våld, medan det andra utgör tecken på att våldet ger utdelning . . .

Deltagarnas eget våldsbeteende mättes med följande frågor:

1. Har du kommit i allvarligt slagsmål med någon av killarna i skolan?

2. Har du skadat någon så mycket att han behövde bandage på skadan?

3. Har du deltagit i slagsmål där en grupp av dina kompisar slogs mot en annan grupp?

Deltagarna fick ange hur ofta ovanstående inträffat genom att pricka för

]. aldrig 2. bara en gång 3. två eller flera gånger

På grundval av svaren beräknades ett sammanlagt våldsindex . . .

Resultat

Vi observerade att de ungdomar som upplever sitt favoritprogram som våldspräglat har (statistiskt säkerställt) flera egna våldstillfällen (2,07 i snitt) än övriga (med 0,95 våldstillfällen i snitt). Detta resultat stämmer med vårt antagande. . .

De deltagare som upplevde våldet som effektivt rapporterade ock- så klart fler våldshandlingar än övriga (1,93 isnitt mot 0,94) . . .

Det bör observeras att det bara är en liten del av ungdomarna som upplever sitt favoritprogram som våldsbetonat. Detta är överraskande eftersom 25 % av deltagarna som favoritprogram har uppgivit program som hör till de allra mest våldsbetonade.

Det är tänkbart att den bristande överensstämmelsen mellan pro- grammens våldsgrad och hur de uppfattas av de unga själva utgör ett tecken på att många unga har blivit tillvanda till TV-våldet genom pålagrad ( ”cumulative”) exponering för våld. . .

I en tredje analys studerades hur följande faktorer hänger sam- man med de ungas våldsbeteende:

kön ålder

ras

skolbetyg utbildningsplaner

antal timmar TV-tittande per dag faderns yrke föräldrarna gifta eller skilda engagemang i skolans extra-aktiviteter favoritprogrammets våldspoäng (enl. extern bedömning) favoritprogrammets våldsprägel enligt deltagarens egen upp- fattning upplevelse av hur effektivt detta våld är

DDDDDDDBDDD

[]

Analysen gick ut på att steg för steg dela upp ungdomarna på två grupper som var så olika som möjligt i fråga om antal våldshand- lingar vid uppdelning efter ovanstående faktorer. Den faktor som skilde först och mest i fråga om antal våldshandlingar var kön. I steg två var betygsnivån den faktor som skilde mest bland pojkar— na i fråga om antal våldshandlingar. Därefter gav frånskilda för- äldrar, faderns yrke samt den unges ålder de största skillnaderna, i nu nämnd ordning.

I flickmaterialet var det följande faktorer som gav de största

gruppskillnaderna i fråga om antal våldshandlingar: antal TV- timmar per dag, betygsnivån och omfattning av extra skolaktivite-

”

ter...

Kommrentar:

”I skuggan” av dessa starkt skiljande faktorer fick favoritprogrammens våldsgrad och våldets effektivitet inget genomslag, trots att ungdomar med

få resp. flera våldshandlingar klart skiljer sig beträffande de förstnämnda faktorerna. (K. E.)

”En annan punkt som bör observeras är. . . att de studerade faktorerna tillsammantagna endast förklarar ca 20 %I av olikheterna mellan ungdomarna i fråga om eget våldsbeteende. . . Detta tyder på att även andra faktorer än de som ingår i analysen behövs för att förklara våldsbeteendet. . .

Analysen av flickmaterialet tyder på att lite TV—tittande, mellangoda eller goda skolbetyg skyddar mot inblandning i våldsbeteende. Omvänt är låga betyg, särskilt i kombination med mycket TV-tittande, kopplade till en större mängd av våldsbeto- nat uppförande.

Faderns yrke, familjens sammansättning och den unges ålder ger skillnader i fråga om våldsbeteende endast i pojkmaterialet . . . Medelgoda eller goda betyg, gifta föräldrar och en ålder på 17—18 år ser ut att ge mindre inblandning i våldsbeteende än låga betyg, skilda föräldrar, fader med låg yrkesstatus och egen ålder 10—16 år.

Undersökningen har inte försökt att förklara själva det aggressiva beteendet utan snarare att fastställa TV-våldets relativa betydelse för detta, särskilt i kombination med andra faktorer. Resultaten tyder på att TV-våldet inte bidrar signifikant till att förklara individuella olikheter i våldsbeteende varken i_ hela materialet eller i någon av de undergrupper som bildades i den tredje analysen, splitanalysen. Vi tvingas därför konstatera att TV- våldsfaktorerna — objektiva lika lite som upplevda — inte har någon större betydelse för ungdomars våldsbeteende.

Det är möjligt att effekterna av kön, betyg och andra icke TV- kopplade faktorer är så starka att de blockerar eventuella effekter av TV—vålds-faktorema. För att testa denna möjlighet företogs en särskild tvåstegsanalys. Först tog man ”åt sidan" den variation i fråga om våldsbeteende som redan förklarats av ”sociala” faktorer enligt ovan (19 %). I ett andra steg fick därefter TV-vålds- faktorerna en ny chans att förklara de återstående skillnaderna (81 %). Inte heller då lyckades de emellertid reducera denna oförklarade återstod på något statistiskt signifikant sätt. Detta ger ytterligare stöd åt vår allmänna slutsats att TV-våldet är nästan utan betydelse när det gäller att förklara våldspräglat beteende. 1 R2 är 0,19.

' Kommentar: I just det- ta sammanhang är detta ett allmänt påstående och inte ett forsknings- resultat — även om jag själv instämmer med att det sannolikt förhåller sig så. (K. E.)

Diskussion

En annan faktor som skiljer föreliggande undersökning från många tidigare studier är deltagarnas ålder. Laboratorie- undersökningar har som regel använt mycket unga barn, medan våra deltagare låg på åldern mellan 10 och 18 år. Det är möjligt att de senare är mindre mottagliga för inflytande från TV-våld än yngre barn. Ett alternativ är att när barnen kommit upp i tioårsåldern och mer, så har de redan exponerats för så mycket våldsinnehåll i TV att de redan då från detta innehåll har skaffat sig en repertoar av våldsbetonade attityder och handlingsmönster. De huvudsakliga socialiseringseffektema av exponering för TV-våld kan redan ha inträffat så att våldsinnehållet i de program som föredras i 10—18-årsåldern inte längre ger skillnader mellan dem som har mycket respektive litet av våldsbeteende. Den generella konklusionen av undersökningen stämmer med Feshbachs resultat att exponering för TV-våld inte stimulerar aggressivt beteende bland pojkar i den aktuella åldern.

Karaktären av det aggressiva beteende som studeras kan också förklara skillnaderna mellan våra resultat och resultat från tidiga- re undersökningar. Det vi sökt förklara är faktiskt våldsbeteende medan tidigare forskning som regel använde sådana former av aggression som lämpar sig för laboratoriesammanhang.

Våra resultat tyder på att TV-våld inte påverkar faktiskt våldsbeteende under samma tidsperiod som den studerade TV- konsumtionen hänför sig till (för IO—I8-åringar). Andra faktorer är mycket bättre på att förklara sådant beteende.

Trots detta kan vi emellertid inte helt avfärda möjligheten att TV- våldet ger effekter på de unga tittarnas beteende. Det är möjligt att TV-våldet inverkar på beteendet på indirekta vägar, genom dess inverkan på inlärda värderingar och attityder eller via en mer allmän uppfattning om den sociala verkligheten som förmedlas genom TV.

TV—innehållet kan i betydande grad färga värderingar, attityder och världsuppfattningen som i sin tur inverkar på människors beteende.l

Vårt resultat att bara 5 % upplever sina favoritprogram som in- nehållande våld, samtidigt som 25 % har högeligen våldspräglade program som favoriter, tyder sålunda på att ungdomarna är så tillvanda till våld att de betraktar det som något normalt.

Våldsinnehåll på TV kan också ge upphov till attityden att våld representerar ett accepterat — eller åtminstone effektivt — sätt att lösa konflikter på. Denna attityd kan i sin tur under vissa omständigheter komma till uttryck i faktiskt bruk av våld. Exponering för TV-våld kan också skapa intrycket att världen är en farligt plats (”a violent place”) och att individen bör vara beredd att möta våld i olika sammanhang. På dessa olika sätt kan alltså exponering för TV-våld utöva betydande indirekta effekter på det faktiska brukandet av våld”

Kommentar:

Med tanke på den skepsis mot TV-påverkan som förf. ger uttryck för i början av artikeln] är deras avslutande slutsatser något överraskande, särskilt som dessa inte får något större stöd av undersökningens huvud— resultat. Personligen har jag intryck av att slutkommentaren egenthgen färgats av andra resultat än de egna. Möjligen förhåller det sig så att Gerbners resultat om hur stortittama upplever omvärlden som farlig2 tillkom under undersökningens gång och påverkade tolkningen av för- fattarnas resultat i en annan riktning än man från början var inställd på. Gerbners arbete är inte upptaget i litteraturlistan hos Hartnagel m. fl., men man kan spåra inflytandet genom hänvisningarna till "jorden som en farlig plats”. Detta är dock en obekräftad spekulation från min sida. Kvarstår att förf . trots sin skeptiska förhandsinställning avslutar sin ar- tikel med att sålla sig till dem som anser att "IV-våldet kan ge betydande negativa effekter. (K. E.)

' Dessa partier har av utrymmesskäl inte tagits med. Ifrågavarande skepsis är inte klart ut- talad utan invävd i sättet att referera andra under- sökningar.

2 Se föreliggande rapport sid. 405, 409.

Kapitel 38 Den engelska mediafors- karen William. A. Belson skrev 1978 ”Television Violence and the Adolescent Boy” — TV-våld och pojken i tonåren

Den engelska mediaforskaren William A. Belson skrev 1978 ”Television Violence and the Adolescent Boy”

— TV-våld och pojken i tonåren

Inledning

Denna bok har väckt stor uppmärksamhet. Man hänvisar fli- tigt till dess resultat i föredrag och artiklar. Den har helt enkelt slagit igenom. Härtill kan jag tänka mig tre skäl. 1) Tiden är ”mogen”. 2) Resultaten är presenterade på ett lättillgängligt sätt utan belastande metodresonemang. 3) Undersöknings- metodema har allmänt accepterats, I varje fall har de lämnats utanför diskussionen.

Boken gick inte att få tag i före pressläggningen av den före- liggande rapporten. Låt oss vända detta till en fördel. Vi är automatiskt befriade från att redovisa bakgrund, urval, meto- dik och statistik som ibland kan skymma resultaten. Jag be- höver inte ens ta ställning till vilka resultat som är centrala och mest angelägna att sprida. Författaren har nämligen själv dis— tribuerat två sidor där han själv formulerat de viktigaste resul- taten.

Jag tycker att det känns bra att avsluta en rapport som den- na som innehåller många reservationer, om, men, kanske och å andra sidan med följande "raka" resultat. För att få ut maxi- malt av Belsons två grupperingar, å ena sidan TV-prograrn som mera troligt (”more likely”) stimulerar allvarligare vålds- beteende ("serious violence") och å andra sidan TV-program som mindre troligt (”less likely") producerar allvarligare vålds- beteende har jag placerat de kontrasterande punkterna mitt emot varandra i var sin spalt i stället för efter varandra som i originalet. (K. E.)

Belson's riktlinjer som bygger på undersöknings- resultaten

Program-egenskaper som ökar Program—egenskaper som min— riskerna att stimulera allvarli- skar riskerna att stimulera all-

gare våldsbeteende varligare våldsbeteende

]. När otäckt våld ger intryck av 1. När det visade våldet tydligt

att vara erkänt genom att visa att det utövas för en god sak el- ler så att det verkar lagligt.

2. När det är lätt för pojkarna att identifiera sig med den eller de personer som utövar våld.

3. När själva ämnet kräver att det ingående våldet utövas i stor skala, t. ex. med stora massak— rer (”mass killings”). Västem- program har en tendens åt det hållet liksom många episka program.

4. När lagens företrädare — för att besegra ”skurkar” — själva an- vänder sig av mycket våld, som till och med är tuffare och mer elakartat än ”skurkamas" me- toder.

5. När våld presenteras i ett sam- manhang där personliga rela- tioner utgör huvudtemat. I det vanliga livet ges hög prioritet — genom träning och sanktioner — åt skyddet av våra arbetsrela- tioner med andra människor för att förhindra utbrott av all- varligt våld'. .. Förmodhgen tenderar TV's bild av otäckhe— ter och våld som ett normalt inslag i sådana förhållanden att bryta ner detta skydd.

ligger långt ifrån tittarens för- måga och/eller möjligheter, ex- empelvis i många former av science fiction — och tecknade (”cartoons") program.

. När det visade våldet är så löj-

ligt eller otroligt, att pojkarna avfärdar det som orealistiskt.

. När programmet är humoris- tiskt — genom att en humoris- tisk presentation eller ett roligt tema oftast gör det svårare för producenten att få med den värsta sortens våld . . . detta är dock inte detsamma som att säga att ett humoristiskt sam- manhang i viss mån minskar effekterna av det våld som in- går.

.När våldet presenteras som

rent verbalt snarare än helt el— ler delvis fysiskt (Dock tyder resultaten på att sådana pro- gram bidrar till ”mindre all- varligt” våld, särskilt svordo— mar och användningen av ”fula ord"). 2

.När TV-upplevelsen lämnar

pojken nöjd och på gott humör — i stället för spänd, irriterad eller uttråkad.

' Som är de samman- hang där de flesta vålds- brott begås; endast en mindre del riktas mot

obekanta personer. (K. E.)

2 Att sådant skall be- traktas som ”våld” kas- tar en smula löje över re- sultaten. (K. E.)

' Koncentrat av sid. 422—423.

6. När allvarligt/svårt TV—våld skiljs ut från sitt organiska sammanhang (som det vuxit fram ur) — när det bara har ”hängts på” — varigenom det antingen framstår som ännu våldsammare än sammanhang- et ger anledning till eller när tittarna inte får tillfälle att för- stå att bakgrunden och orsaken till våldet sannolikt inte kom- mer att beröra dem själva.

7. När våldet framställs så realis- tiskt att det troligtvis inte av- visas som "påhittat" (ren fic- tion) utan betraktas som tro- värdigt och normalt och till- mäts motsvarande tyngd.

Kommentar:

6. När nyhetsprogrammen visar våld som faktiskt hör hemma (samman med) en speciell miljö — liksom i sportsammanhang där det visade våldet ger en korrekt beskrivning av det spe- cialiserade våld som är inbyggt i den berörda sportgrenen.

7. När upplevelsen av en händelse via TV håller pojken borta från den miljö där risken är stor för att den verkliga händelsen skall inträffa (t. ex. en TV-sänd stör— re fotbolls—match).

.Nyhetsprogram, helt enkelt

därför att själva aktualitetskra- vet sätter vissa gränser för pro— ducenternas journalistiska fixering på att producera grovt (eg. "läskigt") eller episkt våld.'

Jämför motsvarande tumregler som formulerats av G. Comstock m.fl. på grundval av all forskning som de gått igenom — kap. 29 sid. 400—401 i den föreliggande rapporten. (K. E.)

' Sammanfattning av denna bil. i kap. 35.

2 Kommentarer som hämtats från Liebert rn. fl. har placerats i anslutning till sammanfattningen av

denna bilaga. Kap. 35.

— En översikt över resultat från SGR 3.' Av Steven Chaffee Med kommentarer av R. M. Liebert2

Referenser till SGR 3

' Sammanfattning av denna bilaga i kap. 35.

2 Dessa siffror inom parentes (3) (l) etc används i texten som kodbeteckningar för de olika u.s.

Innehållet i SGR 3'

Sid.

Television and Adolescent Aggressiveness (Overview), Steven H. Chaffee .............................................................................. l

Television Violence and Child Aggression: A Followup Study. Monroe M. Lefkowitz, Leonard D. Eron, Leopold 0. Walder and L. Rowe/l Huesmann (3)2 .................................................................. 35

Two Comments on Cross-lagged Correlation Threats to the Internal Validity of Cross-lagged Panel Inference, as Related to ”Television Violence and Child Aggression: A Followup Study”. David A. Kenny ............................................................................. 136

Comment on ”Television Violence and Child Aggression: A

Followup Study”. John M. Neale ............................................................................... 141

Adolescent Television Use in the Family Context. Steven H. Chaffee andJack M. McLeod (I) .................................... 149

Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent Self-Report Measures from Maryland and Wisconsin Samples. Jack M. McLeod, Charles K. Atkin and Steven H. Chaffee (5a).... 173

Adolescents, Parents and Television Use: Self-Report and Other Report Measures from the Wisconsin Sample. (5 b) Jack M. McLeod, Charles K. Atkin and Steven H. Chaffee ............ 239

Attitudes Toward Violence: The Interaction of Television Exposure. Family Attitudes and Social Class. , Joseph R. Dominick and Bradley S. Greenberg ( 6) 314

Mass Media Use and Aggression: A Pilot Study. Herbert L. Friedman and Raymond L. Johnson (2) ......................... 336

Four Mascuhne Styles in Television Programming: A Study of the Viewing Preferences of Adolescent Males.

Raymond L. Johnson, Herbert L Friedman and Herbert S. Gross (8) ....................................................................................................... 361

Television Viewing Habits and Aggression.

John P. Robinson and J erald G. Bachman ( 7) ................................. 372 Television Violence and Deviant Behaviour. Jennie J. McIntyre andJames J. Teevan Jr. (4) .............................. 383

Inledning

Chaffee's text är maximalt komprimerad och späckad med vetenskapli- ga och statistiska termer. För att över huvud taget få översättningen läs- bar har jag förhållit mig fri i förhållande till originalet och gjort de om— skrivningar som jag upplevt som nödvändiga. Vissa partier har utgått.

(Där så känts lämpligt har jag i sammanfattningen fört in partier från de underliggande rapporterna).

I inledningen förklarar Chaffee, att hans sammanfattning varken ut- gör en kritik av eller ersättning för originalrapportema samt att den inte kan tolkas utan att kopplas till dessa. På grund av utrymmesskäl måste vi dock, med några få undantag, klara oss med enbart sammanfatt- ningen. Huvudsyftet med denna är enligt Chaffee att sätta in de skilda studierna i ett jämförande sammanhang så att de kan tolkas i förhållan- de till varandra och annan forskning.

Resultat som enbart gäller de faktorer som ingår i de efterföljande analyserna — utan slutsatser'

Program som barn gillar bäst

”Våldsprogram dominerar listan av favoritprogrammen för en grupp l3—14-åringar som delvis togs med i u.s. på grund av sin höga aggressivitet (2).2 Av deras nio favoritprogram återfanns fem på en lista över de sex program som enligt TV—kritiker och allmänheten var de mest våldsbetonade (Greenberg o. Gordon 1971).

Av dessa pojkar var det få som klagade över för mycket våld i TV, vilket var det näst vanligaste klagomålet på TV i en landsom- fattande utfrågning av unga och vuxna (Lo Sciuto 1971).

Till skillnad från vad som gäller för den totala mängden av tit- tande, ser inte åldern ut att betyda något för hur våldsbetonade favoritprogrammen är. Möjligen finns en svag tendens till att de äldre barnen oftare än yngre anger ett våldsprogram som sitt fa- voritprogram.

Den longitudinella studien visar ett ganska starkt samband mellan samma persons preferens för våldsprogram i 12— resp. 18- årsåldem. Inställningen till våldsprogram — för eller emot — grundläggs tidigt och berörs inte av den generella tendensen att totalt sett titta mindre på TV i de senare ungdomsåren.

' Detta är uttryck för en sund mer tids- och ut- rymmes-krävande prin- cip alt. att ge maximal information om och de- f inition av de faktorer vars inbördes samband skall studeras. (K. E.)

2 Denna och liknande siffror hänvisar till re- fererade undersökning- ar. Titlarna på dessa återfinns sid. 520 i detta kapitel.

' Socio-ekonomisk sta- tus (ett amerikanskt be- grepp som brukar för-

kortas SES).

Pojkar och ungdomar med hög SES' håller sig i mindre ut- sträckning med favoritprogram än flickor och ungdomar med låg SES. Bland dem som har något favoritprogram är det en högre andel pojkar och låg SES-ungdomar som anger ett våldsbetonat program som favorit än bland övriga (4).

Ett något besläktat resultat är att pojkar som drömmer om det so— ciala 'lyftet' för sin egen framtid i högre utsträckning gillar våldspro- gram än de som har lägre aspirationer (3).

På det hela taget har våra u.s. mycket litet att tillägga om det psy— kologiska ursprunget till att gilla eller inte gilla våldsprogram på TV annat än vad som förklaras av de ungas aggressionsnivå. ”

Frekvensen för tittande på våldsprogram

(Chaffee inleder med en detaljerad beskrivning av olika mått på frekvensen för våldsprogram. Jag hoppar här över denna rätt komplicerade redogörel— se. K. E.)

”Det faktiska tittandet på våldsprogram stämmer inte överens med preferenserna för sådana program. Det finns en tendens att titta mer på våldsprogram än vad man skulle tro utifrån den utsträckning som de listas som favoritprogram.

Av de (22) program som lZ-åringarna tittade mest på återfinns 4 bland de 20 mest våldsbetonade.

För 15-åringarna hade denna andel stigit till 9 (Lyle o. Hoff— man 1971). Trots detta ökar förmodligen inte den totala konsum- tionen av våldsprogram, eftersom den totala tittartiden sjunker parallellt med denna preferensändring i riktning mot mer våldsbe- tonade program.

En annan undersökning visar också en minskning av våldstit- tandet från 12-års (2) till lö-årsåldern (2), en minskning som gäl- ler både flickor och pojkar och de flesta typer av familjer (1). Samma resultat erhölls i två nya undersökningar (5 a).

Pojkarna tittade genomgående mera på våldsprogram än flic- korna — även om tittandet på sådana program minskade med ål- dern.

Sambandet (i tre studier) mellan SES och olika faktorer som antas inverka på konsumtionen av våldsprogram

När dessa — t. ex. olika sätt att använda TV och olika barn-/för- äldrarelationer — hålls konstanta i analysen, försvinner hela sam- bandet just mellan SES och våldstittande (1). Man kan också vän- da på steken, och säga att statistisk kontroll av SES (varvid man jämför barn som har samma SES KE) låter sambanden mellan våldstittande och olika aggressivitetsfaktorer framträda ”rena" (5 b).

Beträffande sambandet mellan IQ och våldstittande förhåller det sig tvärtom. De statistiskt säkerställda sambanden mellan IQ och våldstittande som erhållits i tre grupper ( I, 5 a) kvarstår även ef-

ter konstanthållning av ett flertal faktorer som hör ihop med I Q-ni— vån (1). Vidare visar sig skolprestationerna vara en viktig faktor i det komplicerade samspelet mellan aggressivitet och våldstittande (5 a).

De mer begåvade barnens tendens att totalt se mindre än andra på TV går igen även i en lägre konsumtion av våldsprogram. Det- ta samband påverkas varken av individernas totala TV-konsum- tion eller av vad föräldrarna står för/är, gör (I).

Föräldrarnas TV-vanor har visst samband med barnens mängd av konsumerade våldsprogram. Tydligast gäller detta — åtminstone för 1 2-åringarna — i fråga om nivån för föräldrarnas egen konsumtion av våldsprogram. (Sambandet är statistiskt säkerställt även när man låter analysen eliminera det eventuella inflytandet av det to- tala tittandet (l). Detta samband barn-tittande/föräldra-tittande begränsas inte till våldsprogrammen utan gäller för flertalet pro- gramtyper (5 b).

Oavsett barnets kön är sambanden med moderns tittande star- kare än med faderns (1). Frånvaron av koppling till kön, liksom andra data, leder förf. att dra slutsatsen att det på sin höjd rör sig om en ömsesidig påverkan eller om ett falskt samband (1).

Tre andra variabler som beskriver samspelet barn/ föräldrar har i flera undersökningar positiva samband med mängden av tittan- de på våldsprogram, nämligen förbud att göra vissa saker som en bestraffningsmetod (1; 5 a; 5 b), socio-orienterad familjekommu- nikationl (l; 5 b) samt "föräldrarna ger barnen en tolkning av TV-våld” (5 a; 5 b). Sambandet med våldstittande är lätt att för- stå för den första och den andra variabeln. När barnet förbjuds att göra vissa saker får det mera tid över för TV-tittande, varav en del blir våldsprogram. Ju mer våldsprogram barnet ser desto mer ökar sannolikheten för att föräldrarna talar om (tolkar) sådana program? Sambandet med socio-orienterat farniljeklimat1 är mer komplicerat men hållbart även efter konstanthållning av närlig- gande faktorer som skulle kunna ligga bakom sambandet fakto- rer. I varje fall gäller detta samband för lO—l 1—åringar (1; 5 b).

Ohka sätt att uppfatta TV

Ungdomar klagar sällan över antalet våldsprogram i TV. De van- ligaste klagomålen är att det är för många reklam- och nyhets- program. (2; Lyle, Hoffman 1971). Mycket sällan klagar någon över något som skulle kunna förekomma och som saknas. I stället 1 Denna märkliga term gäller invändningarna det som visas, vilket tyder på att ungdo- står för ett utåtriktat marna huvudsakligen intar en passiv konsumtionshållning visavi a_Ukwmäft 9?h Konven- TV tronellt famrljekhmat

' . . dä k t, tåt h' är, Lyle och Hoffmans data från 1971 Visar klart att ungdomar 1 åxå/råg? (123.331)

första hand förknippar TV med underhållning och avkoppling. 2 __ _

.. . .. . .. Detta är en konstig Nar en ung pOjke är arg eller ledsen, Vlll han hellre prata, gå for slutsats om den inte helt sig själv, lyssna på musik eller ägna sig åt någon sport än att titta bygger på ett kvantita- på TV. tivt antagande. (K. E.)

' Kommentar: Detta in- tryck kan bero på vilka frågor man ställt och fått svar på. Om man sö- ker efter subtila styrme- kanismer, kan man en- dast f inna dessa genom att tillämpa subtila un- dersökningsmetoder, vil- ket man knappast kan kalla frågor om favorit- program och liknande. (K. E.)

En annan grupp med tonårspojkar uppgav ”för att det är kul" och "för att slå ihjäl tiden” som de vanligaste skälen till att se på TV. De sade också att 3 av 10 program som de såg bara ”råkade komma på”. (2)

Tonåringar betraktar våldsprogram som mycket realistiska, till och med mer realistiska än nyheter och dokumentära program. (4). I nlevelse och engagemang i TV—våldet rapporteras oftare i samband med kriminal— än med västern-program. Flickor uppger en högre grad av inlevelse, medan pojkarna identifierar sig mera med rollfigu— rer som utövar våld. (5 a).

En högre andel av yngre än av äldre ungdomar uppger själva att de lärt sig aggressivt beteende från TV. (5 a).

Dessa tre reaktioner, inlevelse, identifiering och inlärning, är bara svagt korrelerade med mängden av konsumerade våldsprogram. De uppvisar starkare samband med aggressivt beteende, vilket tyder på att de kan inta nyckelroller vid inlärningen av social aggression via TV. (5 a).

Ett provocerande försök att leta fram de dolda dimensionerna i ungdomarnas rolluppfattning gjordes i en undersökning (8). Ut- gående från ett fyrdelat urval (svarta/ vita och aggressiva/"norma- la”) med 80 pojkar i 13-årsåldem, riktar förf. in sig på de program som har en särskild attraktion för endast en av dessa grupper. Hu- vudrollerna i dessa program utmärks av och liknar pojkarna i frå- ga om status (låg/ hög) och förhållningssätt till problemsituationer (aktiv/ passiv).

Författarnas antaganden är att selektivt TV-tittande är en form av informationssökande, där ”den unge är starkt motiverad att söka fö- rebilder för vuxet manligt beteende” i TV, som tillhandahåller ”en lätt tillgänglig källa av väldefinierade porträtt av maskulina stilar i vår masskultur”.

Man räknar härvid med en mer målinriktad hållning i förhållande till TV än andra undersökningar som för de flesta ungdomars del an— tyder att slumpen styr deras tittande. ' Antagandet får visst stöd i de resultat som visar att 1/5 av en tvärsnittsgrupp ansåg att det aggressiva beteendet hos huvudrollerna i deras favoritprogram ”visa— de hur folk borde handla”.

I samma riktning pekar att majoriteten bland de yngre ungdo- marna menade att de lärt sig aggressiva mönster för sitt beteende f rån TV (5 a). Hypotesen att TV fungerar som en modell för olika sociala roller behöver inte omfatta alla slags ungdomar för att vara socialt betydelsefull.

Begreppet aggressivitet i S GR 2 I SGR för man ingen generell diskussion om aggressiviteten och olika aspekter på denna — sannolikt därför att detta inte låter sig göra både enkelt och kortfattat. I stället har man begränsat sig till de operationella definitioner som är aktuella inom de undersökningar som ingår i SGR. Med operationella definitioner menas att man lägger in just den inne-

börd i aggressivitet som svarar mot det man mäter med de frågor eller andra "instrument", som en undersökning använder sig av — varken mer eller mindre. En svårighet man då hamnari är att definitionerna växlar från den ena undersökningen till den andra. Denna öppna brist på över— ensstämmelse är dock hälsosammare än en skenbar överensstämmelse som har sin grund i brist på definitioner och falska generaliseringar. Chaffee resonerar konkret kring dessa svårigheter och bristande över- ensstämmelse i definitionerna i avsnittet "Möjliga slutsatser omkausala samband" sid. 536—537 i denna bilaga.

”I de föreliggande studierna finner vi en enorm variation i inne- börden av "aggressivitet". Av bekvämlighetsskäl delar vi in dem i fyra kategorier:

El uppgifter om aggression från andra än barnet själv IZI barnets egna uppgifter om aggression och olagligt beteende Cl barnets egna uppgifter om aggressiva känslor och attityder D barnets egna uppgifter om inlärning av och känslomässiga reaktioner på aggression.

När dessa aggressionsmått sätts i relation till olika mått på TV- konsumtion, blir resultaten, naturligt nog, något olika. I detta av— snitt kommer de olika aggressionsmåtten att jämföras med var- andra, och vi skall redovisa hur de förhåller sig till andra faktorer. Det närmaste avsnittet behandlar deras relation till konsumtion av TV-våld.

Uppgifter om aggression från andra än barnet själv

Tre slags ”experter" på barns aggressiva sociala beteende har an- vänts i de föreliggande studierna:

D ”skolpersonal” [] föräldrar

Två undersökningar bygger på att olika slags ”skolpersonal” ploc- kade ut elever som i akter och på annat sätt var kända för aggres- sivt beteende. (2; 8). I den ena (2) kollades överensstämmelse med barnens egna uppgifter. Dessa visade en mycket högre förekomst av slagsmål och bruk av vapen bland dem som skolan bedömde som "aggressiva" än bland andra elever (2). En högre andel av de (enl. skolan) aggressiva barnen än av övriga kom från hem med låg socio-ekonomisk status och fick låga betyg i skolan.

I en undersökning av 12-åringar användes ett mått som byggde på en enda fråga till lärarna och som inte gav några större skillna- der mellan pojkar och flickor (5 b). Detta mått stämde bara svagt med kamraternas omdömen och ännu mindre med moderns eller den egna bedömningen.

I samma undersökning ger en kamratbedömning av "attacke- rande aggression” med 10 punkter klarare skillnader. Den ger skillnader mellan pojkar och flickor samt mellan olika åldrar. Poj-

kar och yngre ungdomar bedöms av sina kamrater som mer agg- ressiva än andra.

Detta var också den enda undersökning där man använde upp- gifter från föräldrarna, ett index som byggde på frågor till modern och omfattade 4 punkter. I likhet med läraruppgifterna fick man med detta mått inga skillnader mellan pojkar och flickor eller oli- ka åldrar, och dess samband med andra aggressivitetsmått var svagt. Trots detta kombinerades det med kamrat— och lärarbe— dömningar till ett sammanlagt index för ”andras uppfattning av aggressiviteten”. Trots att man skulle tycka att ett mått som byg- ger på så olika källor borde erbjuda maximal och relevant infor— mation, så var sambandet med den självrapporterade aggressivite- ten inte så starkt som mellan kamraternas separata bedömning och den självrapporterade.

Kamratbedömningarna utgjorde också det viktigaste aggres- sionsmåttet i den longitudinella undersökningen. I tredje klass fick varje barn en lista med tio aggressiva handlingar och i uppgift att för varje punkt namnge den klasskamrat som troligen var den som skulle ha gjort det som beskrevs i de olika punkterna.

I klass 8 utgick en av punkterna och ordalydelsen ändrades nå- got (här deltog få av de ursprungliga pojkarna. Uppgifterna från klass 8 kunde därför bara användas för teknisk/ statistiska syften).

När pojkarna var 18—19 år fick de nio frågor att besvara. I stäl— let för klasskamrater skulle de för varje aggressiv handling ange alla skolkamrater som kunde kopplas ihop med denna handling vid en så sen tidpunkt som möjligt.

Måtten på ”psykopatologi" i l9-årsåldern korrelerar starkast med kamratbedömningarna av aggressivitet från samma tid. De senare hängde ihop med social status (hög status — hög aggressivi- tet) och IQ (låg IQ — hög aggressivitet) — för både pojkar och flic- kor. (3).

De kamratbaserade aggressivitetsmåtten förefaller i de aktuella studierna att vara de mest pålitliga av de bedömningar som gjorts av andra än de unga själva. Detta är vad man kunde vänta sig, eftersom de baseras på flera frågor och en bredare krets av ”experter” än de andra måtten, och därför att kamraterna oftare blir offer för ungdo— mars aggressivitet än andra bedömare.

Självrapporterat aggressivt beteende

Det ligger nära till hands att påstå att den mest kompetenta "ex— perten" på en ung persons aggressiva handlingar skulle vara den— na person själv. Det finns emellertid en fara för att han/hon kan tveka att tillstå många aggressionshandlingar och i stället modifi— erar svaren för att undgå fördömanden från intervjuaren. I de flesta av de aktuella us tog ändå forskarna denna risk men för- sökte gardera sig något genom att i frågomas formulering ;gå runt själva aggressiviteten men ändå söka fånga in den på olika indi- rekta sätt.

I den undersökning där det primära måttet på aggressivitet var bedömning som aggressiv av skolans personal var det vanligare bland dessa aggressiva än bland andra ungdomar att själv er- känna slagsmål, slag mot lärare, bruk av kniv eller skjutvapen för att ”få något” från någon (2). Självrapporteringen fyllde här rol- len som validitetskriterium (tillförlitlighets- och relevansmått) för det primära aggressionsmåttet.

Upprepade mätningar med ett års mellanrum med ett 8-punkts— schema samlades in i en stor undersökning av pojkar i I8—19-årsål- dern (post-high-school) ( 7). De vanligaste aggressiva handlingarna var slagsmål, deltagande i gängslagsmål, att skada någon så att det krävde medicinsk vård, att tvinga till sig något genom hot. Samma former av aggressivitet användes för att konstruera indexet ”aggres- siva eller våldsamma handlingar” i en annan undersökning med ett mer omfattande material (4).

Mycket mera sällan uppgav dessa äldre ungdomar (över 17—18 år) slag mot förälder eller annan vuxen person eller användning av vapen för att skaffa sig något. Åtta-punktsindexet, som inne- fattade både dessa och de vanligare aggressionshandlingarna var negativt korrelerade med SES (högre SES — mindre aggressivitet) (7).

Förutom de fem handlingar som ingick i det ovannämnda in- dexet "aggressiva och våldsamma handlingar”, ingick fyra andra index för brottsligt beteende i Maryland — undersökningen (4). Åtminstone ett av dessa innefattar ganska allvarligt beteende som ryms under beteckningen "kontakter med rättvisan". I stället för direkta frågor om vissa handlingar som kunde medföra risk för åtal, tillfrågades ungdomarna om hur ofta de hade blivit stoppade av polisen, tagna till en polisstation, arresterade, ställda inför ung- domsdomstol eller varit intagna på institution för ”problemung- domar".

Man arbetade även med tre andra mått men dessa togs inte med i analysen, då de representerade betydligt mindre av aggressi- vitet.

I undersökningen 5 a använde man sig av två mått som byggde på den unges egna uppgifter — det ena med sex komponenter, kal— lat ”manifest fysisk aggression”, det andra med tre komponenter och frekvensen av slagsmål.

Den tredje undersökningsetappen i den longitudinella under— sökningen (när de unga var 18—19 år) omfattade också självrap- porterade uppgifter om aggressiva handlingar och kontakter med polisen. Förf. föredrog dock att i stället använda sig av kamrater- nas beskrivningar.

Aggressiva känslor

Medan andra personers uppgifter kanske är mer objektiva än uppgifter från den inblandade själv när det gäller det öppna be- teendet, är det bara den berörda personen själv som kan tala om

vad han ”känner” — inklusive i vilken omfattning han känner sig handla aggressivt liksom de inre reaktionerna på aggression. Fyra olika undersökningar har tagit med sådana mentala mått.”

Kommentar:

Chaffee beskriver därefter dessa mått, hur de korrelerar med kön och SES samt i vilka undersökningar de använts (sid. 15). Jag går inte när- mare in på dessa uppgifter. (K. E.)

”Undersökningen av 9—1 l-åringar (”preadolescents”) utgick från instämmer/instämmer inte-svar på fem Buss—Durkee-frågor och kombinerade dessa till ett index som kallades ”villighet att an- vända våld” (6). Liksom det mått som byggde på hypotetiska kon— fliktsituationer, var aggressiva svar kopplade till låg SES och till att föräldrarna förhöll sig positiva till aggressivt beteende mot andra än dem själva (för pojkar men ej för flickor).

Buss-Durkee-frågor användes i en annan undersökning (5 a) för att konstruera ett fyra-punkts-index för ”attackerande aggressivi- tet” och ett tre-punkts-index för ”irritabilitet”. Måttet på ”attac- kerande aggression”, som innefattade tre av de sex punkterna från ”manifest fysisk aggression” (se självrapporterad aggr. ovan) var starkt korrelerat till andra aggressivitetsmått. Det gav också de väntade skillnaderna mellan pojkar och flickor samt mellan olika åldrar (yngre pojkar aggressivast). Däremot var ”irritabiliteten” endast svagt kopplad till aggressionsindex och något högre för flickor än för pojkar.

Inget av dessa mått förhöll sig konsekvent på något visst sätt till SES eller skolbetyg (5 a).

Generellt sett förefaller irritabilitetsmåttet att avspegla en an- nan dimension än övriga aggressionsmått.

Ett Buss—Durkee index med fyra frågor beträffande ”verbal aggressivitet” användes som ett komplement i samma undersök- ning (som irritabiliteten). Som väntat var den verbala aggressivite- ten högst bland pojkarna (5 b). Dock korrelerade den inte särskilt starkt med öppet aggressivt beteende utan föreföll snarare att ge ut- tryck för aggressiva inre känslor.

Den longitudinella undersökningen (3) utgick från ett fyra— punktsmått som kallades ”aggressive drive” och vars aggressivitet huvudsakligen var verbal till sin karaktär. Mellan detta mått och andra aggressionsmått fanns inget samband. Generellt sett före- faller verbala uttryck för fientlighet att gå rakt emot fysiskt agg- ressivt beteende. Kanske fungerar både verbal och fysisk aggressi- vitet som funktionellt likvärdiga utlopp för aggressiva känslor.

Accepterande och gillande av våld mättes på olika sätt av tre forskare. Det enklaste var graden av instämmande med två på- ståenden som beskrev olika förhållanden under vilka ”det är kor- rekt att slå en fiende” (5 a). Pojkarna låg högre än flickorna på

detta mått, som korrelerade ganska bra med andra mått på agg- ressiva handlingar och känslor. Höga värden gick ihop med låg SES och svaga skolbetyg i två undersökningar (5 b).

I en undersökning av barn under ll år användes ett 8-punkts- index för ”gillande av våld” (6). Måttet byggde på instämmande- /eller ej med påstående av typen ”det är OK att en man slår sin fru”.

Ett annat mått som utgör huvudkriteriet på ”gillande av vål ” i denna undersökning är ”den upplevda effektiviteten av våld” — ett mått med fem punkter av typen ”ett slagsmål är det bästa sättet att klara av en konfliktladdad oenighet en gång för alla”. För båda dessa index gick höga värden samman med låg SES (för pojkar) och med höga värden för föräldrarnas gillande av våld (för både pojkar och flickor).

Den mest ingående analysen av gillande av våld bröt ner detta mått genom relatering till tre roller: vuxna män, tonåriga pojkar och poliser (4). Fem tänkbara provocerande situationer beskrevs (t. ex. att en främmande person hade brutit sig in i mannens hus och slagit ner honom och försökt råna honom). Därefter tillfråga- des de barn som ingick i undersökningen om de gillade att en vux- en man i en sådan situation slog ner eller sköt inkräktaren. Ton- årsmåttet var av samma typ. Valet stod mellan att slå ner eller knivhugga en annan tonårig pojke under olika provocerande om- ständigheter. I polisfrågorna gällde det att välja mellan att slå ner eller skjuta en vuxen man som gjort sig skyldig till förolämpningar eller kriminella handlingar. I svaren fanns inga samband med de svarandes kön eller ras.

Samma undersökning (4) tillämpade ytterligare ett index som åtminstone delvis baserades på ”inre känslor" och upplevelser (— dock inte utan anknytning till den objektiva verkligheten, näm- ligen de medverkandes uppfa?tning av i vilken omfattning olika våldsbrott förekom

[) idet egna grannskapet 2) i ett närliggande storstadsområde och 3) i ”denna del av landet”.

På det lokala planet var svaret delvis beroende av direkta erfarenhe- ter. Förf. framhåller det intressanta i en nästan total enighet bland ungdomar om att brottsligheten utanför deras eget område är mycket hög. Äldre ungdomar och vita ungdomar tror att brottsligheten är högre än andra. Däremot har uppskattningarna av brottsligheten i omvärlden inget att göra med kön eller SES. ”

Kommentar:

Det sistnämnda resultatet är viktigt och intressant, bl. a. därför att det stämmer med Gerbners samband mellan mycket TV-tittande och rädsla för omgivningen. (K. E.)

Slutsatser

Samband mellan tittande på våldsprogram och aggressivitet

Kommen tar:

Fram till nu har genomgången av de aktuella studiernas centrala vari- abler konstaterat vissa likheter mellan våldstittande och aggressivitet, nämligen att båda dessa beteenden är vanligast under de tidiga ung- domsåren bland män i grupper med låg socio-ekonomisk status och bland de minst intellektuellt begåvade. Men ingen av dessa kopplingar är särskilt stark eller konsekvent hållbar tvärs över olika grupper och mått. (K. E.)

”I denna slutliga del av analysen av olika resultat skall fokus riktas mot den kärnfråga som vi medvetet har undvikit fram till nu, nämli— gen det empiriska sambandet mellan konsumtion av våldsprogram och aggressivitet.

Vid detta vägskäl möter vi två forskningshypoteser som står mot varandra.

]. Enkelt uttryckt kan man anta att aggressivitet hos ungdomar för med sig att de föredrar våldsprogram. Z. Lika väl kan man anta att erfarenheter från en omfattande kon- sumtion av våldsprogram utvecklar aggressiva tendenser hos de unga?

Frånvaron av samband mellan de två variablerna (konsumtion av våldsprogram och aggressivitet) — eller negativa samband mellan dessa2 skulle motbevisa båda hypoteserna.

Positiva samband3 kan betyda samband i båda riktningarna — aggressivitet både som en orsak till eller en följd av vålds-TV-tit- tande eller som tecken på att det finns en tredje faktor som ”ligger bakom” och påverkar både aggressiviteten och våldstittandet så att dessa kommer att följas åt.

1 Schramm m. fl. (1961) accepterade det första antagandt och förkastade det andra därför att de itne kunde finna några skillnaderi aggressivitet mellan ungdo— mari en stad med TV och en annan stad där TV ännu inte införts. Kommentar: Senare undersökningar har visserligen inte förkastat den första hy- potesen men funnit att för barn med samma utgångsläge i fråga om aggressivitet, de som ser mest TV under 1 års tid i 3—5-årsåldern genomsnittligt får en förhöjd aggressivitet jämfört med dem som ser mindre TV (Singer och Singer 1975, re- fererade i denna rapport kap. 32. (K. E.)

2 att de inte har någon tendens att följas åt. (K. E.)

3 att de följs åt. Höga värden på den ena faktorn ger höga värden också på den andra. (K. E.)

Viktigt:

Samband som finns kvar när man på statistisk väg har eliminerat in- flytandet av sådana tänkbara ”bakomliggande” faktorer utgör bevis för att i varjefall inte just dessa ligger bakom och orsakar samban- det mellan aggressivitet och våldstittande. ”

Kommentar:

Härmed har man uteslutit vissa faktorers betydelse men inte ”bevisat” andras, annat än indirekt genom att chanserna ökar att det skall röra sig om ”äkta” och direkta samband och inte om parallella effekter av något annat. (K. E.)

”I ett försök att använda resultaten i en orsaksanalys har den aktuel- la presentationen delats upp i två avsnitt:

Det första behandlar korrelationer mellan aggressivitet och pre- ferens] för våldsprogram.

Det andra avsnittet behandlar samband mellan aggressivitet och den faktiska mängden av våldsprogram.

Det vetenskapliga syftet2 med alla föreliggande undersökningar tillgodoses bäst av ett försök att eliminera en hypotes i taget. Om ”rivaliserande” hypoteser kan elimineras genom att resultaten inte ger dem stöd, så stärker detta de ”överlevande” hypotesemas ”sak”. En korrelation kan dock aldrig i och för sig ”bevisa” en hy- potes i positiv mening. Vi är hänvisade till den mödosamma pro— ceduren att motbevisa en hypotes i taget. I ett avslutande avsnitt (sid. 536) skall vi mer ingående diskutera möjliga kausala slutsat- ser.

Korrelationer med preferenser för våldsprogram

Fyra av de aktuella undersökningarna studerar förhållandet mel— lan ett våldsprogram-index, som baseras på ungdomarnas favorit- program, och ett eller flera mått på aggressivitet (2; 3; 4; 7). Även om alla forskarna får fram ett allmänt samband, noterar de att de- ras bevis inte är särskilt starka eller undantagslöst giltiga.

I en undersökning var preferensmåttet barnens egna uppgifter om sina favoritprogram. Ungdomarna delades upp på två grupper — en med 40 ”aggressiva” (enl. skolans bedömning) och 40 andra, alla l3—l4-åriga pojkar från en stadsmiljö. De aggressiva pojkarna satte upp l,8 våldsprogram på sin favoritlista, medan de andra barnens genomsnittliga värde var 1,6. Med tanke på det låga an- talet barn, är det inte någon imponerande skillnad. Inget signifi- kanstest har redovisats. Man fick större skillnader om man utgick från andra typer av program. De ”oaggressiva” visade sålunda en starkare tendens att tycka bäst om ”familje-komedier” och klaga—

1 preferens = förkärlek för/ föredra, sättai för- sta rummet, vara särskilt attraherad av. Alla såda- na uttryck är för tunga att hantera i en teknisk text. Jag använder där-

för ordet preferenser. (K. E.)

2 Lyle och Hoffman (1971) visade på bety- dande skillnader mellan de två måtten. Och i den enda u.s. som har mått båda blir korrelationen mellan dessa endast 0,25 (Chaffee och McLoed, 1971).

de mera över att det var för mycket våld och för lite roliga pro- gram på TV.

Ett annat aggressivitetsmått — baserat på ungdomarnas själv- rapporterade uppgifter om aggressiva känslor — gav upphov till något tydligare resultat (2). Här hade de ”aggressiva” satt upp i genomsnitt 2,2 våldsprogram bland favoriterna, att jämföras med 1,5 för de mindre aggressiva. Dessutom visade det sig att de ”agg- ressiva” barnen tillbringade mera tid med att titta på TV över- huvudtaget, men också att de var mer selektiva i sitt bruk av TV, ägnade stor uppmärksamhet åt tidningarnas reportage om rån och upplopp — och att de hellre lyssnade på musik än tittade på TV.

Det ligger en fara i att övertolka sådana resultat, eftersom de jämförda grupperna är så små och speciella och inte på något sätt slumpvalda eller representativa för större grupper.

Vidare menar en medlem av forskarlaget att det inte är det våldsbetonade innehållet i programmen som är orsaken till olik- heterna mellan grupperna ifråga om programmens popularitet (8). Denne tillämpar andra infallsvinklar på samma data och menar att det i stället är den sociala ”rollen” hos programmets centrala manliga figur som drar till sig den unges uppmärksamhet.

Resonemanget går ut på att en de! ungdomar har behov av en ”modell för manlighet” som passar ihop med deras sociala status och personlighet. Aggressivitet är uttryck för en allmänt aktiv personlig- het som i sin tur gör dem angelägna att se hur vuxna manliga huvud- personer aktivt handskas med problem som möter dem varje vecka (i TV-programmet). Deras metoder inkluderar ofta våld men inte nöd- vändigtvis. Ett liknande resonemang förs om skillnader mellan svar- ta och vita pojkar beträffande sambandet mellan den manliga huvud- rollens position i programmet och intresset för denna person.

Undersökningen av pojkar som lämnat high-school (18—19 år) (7) visade också ett positivt samband mellan våldsgraden hos de fyra favoritprogrammen och ett aggressivitetsmått. I detta fall var aggressionsmåttet uppbyggt av ungdomarnas egna uppgifter om åtta olagliga handlingar. De största skillnaderna — mellan dem som hade ”en hel del” våldsprogram bland favoriterna och dem som ”nästan inte hade några alls” — fann man ifråga om deras eg- na slagsmål. Det visade sig att skillnaden helt hänförde sig till dem som redan ett år tidigare var mest aggressiva.

Som förf. framhåller gör detta förhållande inte resultaten mindre socialt relevanta. Om mycket aggressiva unga män får ”förstärkande bekräftelse” på sitt aggressiva beteende i de TV-program som de väl- jer ut, ger detta all anledning att oroa sig för sådana program. Och som Klapper (1963) har slagit fast, så är den vanliga effekten av mediavåld att förstärka handlingstendenser antingen dessa är ”so- cialt hälsosamma eller socialt ohälsosamma”. Termen ”förstärka” betyder i stort sett att ”sannolikheten för att en reaktion kommer att upprepas” i en liknande situation ökat. Förstärkningen av agg- ressiva handlingstendenser får betraktas som socialt ohälsosam, oavsett ursprunget.

Den longitudinella u.s. (3) erbjuder två olika slag av korrelatio- ner mellan tittande/ aggressivitet, nämligen dels mellan varandra vid samma tidpunkt, dels vid olika tillfällen. Överraskande nog är de senare starkare än de förra. (De starkaste resultaten — sam- bandet mellan förhållandena vid olika tillfällen härrör från 8- åringarnas tittande — behandlas i nästa avsnitt, eftersom det här rör sig om faktiskt tittande och inte om preferenser.)

Sambanden mellan aggressivitet och angivna preferenser för våldsprogram vid en och samma tidpunkt är faktiskt — vid båda mät- tillfällena under pojkarnas uppväxt (vid 8 år och 19 år) — svagt nega- tiva.

Viktigt:

Om vi går till de longitudinella sambanden, får man inget samband mellan aggressiviteten i 8—årsåldern och preferenserna för våldspro- gram i l 9-årsåldern, vilket det förmodligen borde ha funnits om det var aggressiviteten som låg bakom preferenserna.

Ganska svaga genomsnittssamband har erhållits i en annan un- dersökning som också utgår från uppgiften om ”favoritprogram” (4). Denna us bygger på ett stort material och spänner över de flesta ungdomsåren. Förekomsten av 5 olika typer av ”avvikande beteende” (aggressivitet och olagligheter) låg bara några procent högre för dem som hade program med mycket våld som favorit- program än för dem som hade uppgivit program med lite våld i som sina favoriter. På de två punkter som representerade det all- varligaste aggressiva beteendet var skillnaderna 2,5 procent-enhe- ter och l,l procent-enheter. När man använde det tillförlitligare måttet ”genomsnittlig våldsnivå för 4 favoritprogram” blev skill- naderna i fråga om de två allvarligare aggressionsyttringarna mer övertygande, nämligen 11,1 procent-enheter och 10,2 procent-en- heter. Detta berättigar författaren att dra slutsatsen att samban- det är positivt även om det är svagt.

I ytterligare analyser där man statistiskt söker eliminera infly- tandet från olika ”sekundärfaktorer” utgår man från den mindre pålitliga uppgiften om endast ett favoritprogram. Dessa analyser visar genomgående att sambandet mellan programpreferens och aggressivitet bara gäller en av deras fyra undergrupper. Bland vita flickor och svarta pojkar finns en trend i motsatt riktning och för svarta flickor fanns ingen tendens alls. I dessa grupper såg det ut som om skillnaderna i aggressivt beteende bäst förklarades av hur ungdomarna såg på våldets instrumentella roll (i programmen).

Känslor i fråga om (verkligt) våld så som dessa kommer till ut- tryck i de ungas accepterande av vuxnas våldsbeteende, tonåring- ars våldsbeteende och polisens våldsbeteende utvisar alla positiva men svaga samband med att ha ett våldsprogram som favorit (4). Men återigen visar det sig att när materialet bryts ner efter ”ras” och kön så försvinner sambandet för alla utom för vita pojkar.

] nte i någon analys erhålls något samband mellan antalet begång- na våldsbrott och preferens för våldsprogram.

Viktigt:

Den röda tråden i alla undersökningarna och analyserna är att sam- bandet mellan preferens för våldsprogram och ungdomarnas egen aggressivitet endast gäller vita manliga ungdomar. Detta är den do- minerande slutsatsen av den enda undersökning som omfattar stora grupper av båda könen och av olika ”ras” (4).

Man har varit inne på en ganska enkel förklaring till detta spectfi- ka mönster. En överväldigande del av de våldshandlingar som före- kommer i serieprogrammen på kvällstid i TV begås av vita män. Om programpreferenserna i viss mån påverkas av sökandet efter vuxna roll—modeller (8), blir det alltså i första hand de aggressiva vita poj- karna som skulle dras till program som ofta avbildar våld.

Korrelationer med faktiskt tittande på våldsprogram

Kommentar: Det är dessa undersökningar som ger klara resultat (K. E.)

”Fyra undersökningar presenterar nya resultat om hur olika mått på exponering för våldsbetonat TV-innehåll hänger samman med olika uttryck för aggressivitet (2; 3; 5; 6).

I en liten undersökning av pojkar i l4-årsåldern kan resultaten på sin höjd beskrivas som blandade. Dessa pojkar som beteckna- des som ”aggressiva” av skolpersonalen, uppgav själva att de till- bringade mera tid med att titta på TV än vad andra barn uppgav om sig själva. Listan över deras ”tio i topp”-program skiljer sig för de båda grupperna genom att de ”aggressivas” lista upptar ett ”våldsprogram” mer än de andras plus betydligt färre s. k. familje— komedier. Om man byter ut skolans bedömning av barnens agg- ressivitet mot deras egna uppgifter om sitt beteende försvinner skillnaderna i ”tio-i topp”-listans sammansättning.

I undersökningen av pojkar och flickor i 10—1 2-årsåldern (6) be- står måttet på det faktiska våldstittandet av antalet våldsprogram av 20 listade sådana som man sett under en vecka (Greenberg och Gordon 1971). Eftersom alla jämförelser gjorts mellan barn som både är socio-ekonomiskt likställda (genom statistisk konstant- hållning) och likställda i fråga om föräldrarnas inställning till våld, så sönderföll analysen i själva verket i åtta undergrupper av barn med olika sammansättning beträffande SES och föräldraattity- der.

Beträffande villigheten att gripa till våld, erhölls säkerställda posi- tiva samband med antalet våldsprogram för båda könen — i tre av 4 pojkgrupper och i alla 4 flickgrupperna. Beträffande förslag till våldi tänkta konfliktsituationer är sambandet med antalet våldsprogram säkerställt och positivt för de 4 flickgrupperna. För pojkarnas del finns detta samband endast i två grupper och utan att vara säker- ställt. Det ser ut att samtidigt vara uttryck för SES och föräldrarnas attityder.

Beträffande uppfattningen om våld som något effektivt får man starka och ”rena” samband med våldstittandet för båda könen (ut- om i en undergrupp).

Det fjärde aggressivitetsmåttet — accepterande/ gillande av våld — ärinte alls kopplat till tittandet på våldsprogram.

Vik tigt:

I den undersökning som omfattar de flesta måtten på aggressivitet och studerar det flesta antalet undergrupper, blir nästan alla sam- band med det faktiska våldsprogram-tittandet klart säkerställda och positiva.

Sambanden med ett genomsnittsindex för självrapporterade agg- ressionshandlingar är klart säkerställda i två helt olika typer av sam- hällen.

Var och en av de fyra delkomponenterna (som tillsammans utgör aggressivitetsindexet) får positiva samband med våldstittandet i alla åtta undergrupperna, varav sju är säkerställda.

Vid nedbrytning på 38 undergrupper efter kön och ålder, blir sam- bandet positivt i 35 fall, varav 12 signifikanta. Av de tre negativa sambanden kommer inget i närheten av signifikans. Allt som allt kan dessa resultat betraktas som ett imponerande uppbåd av bevis, särskilt med tanke på att grupperna är så små” (vilket kräver stora skillnader för att ge signifikans ). (K. E.)

Kommentar:

Det bör observeras att dessa tydliga resultat gäller något yngre barn än flera av de andra undersökningarna. En del resultat tyder på att de sam- band som vi studerar framträder klarare ju yngre barnen är, medan det ännu finns ”utrymme” för påverkan innan alla mönster stabiliserats, vävts ihop och försvårar mätningar. (K. E.)

”De självrapporterade aggressivitetsyttringarna uppvisar också ett visst samband med hur mycket barnen tittar på TV, mätt i tid (5 a). Man jämförde därför barn som tittade lika mycket på TV (kontroll av tidsaspekten) för att se om det var denna faktor som ”låg bakom” olikheterna i aggressivitet. Men så var det inte. I 34 av 38 studerade undergrupper var det fortfarande mängden av vålds- program — och inte det totala tittandet — som var avgörande för agg- ressiviteten. De starkaste sambanden ger den aggressivitetskompo- nent som består av hur mycket våld som enligt barnens uppfattning bör tillgripas i tänkta konfliktsituationer. (Dock är det kanske värt att notera att detta inte gäller de yngre pojkarna, vilket stämmer med resultaten från u.s. av 9—1 I -åringarna. )

Bortsett från denna punkt är könsdifferensema obetydliga, till skillnad från i tidigare refererade undersökningar. Å andra sidan samverkar kön och ålder, som båda ger sig till känna genom att totalsammanbandet mellan våldstittande och aggressivitet är star- kare för flickor i 12-årsåldern än för pojkari lS-årsåldern (5 a).

' Det framgår inte om analyserna endast gjorts av dessa grupper eller om resultaten är giltiga för dessa grupper men inte för äldre flickor och

yngre pojkar. (K. E.)

Dessa kön/ålder—samband liksom den överväldigande positiva trenden i huvudsambandet (våldstittande/ aggressivitet) håller väl, även vid jämförelser inom undergrupper som är lika i fråga om socio-ekonomisk standard och skolbetyg (vilket betyder att de er- hållna sambanden inte beror på de senare faktorerna). (K. E.)

Mängden TV-tittande är kopplad till självrapporterade vålds- yttringar. Men när det kommer till kritan — genom att studera oli- ka programformer var för sig — beror detta på att mycket tittande ”automatiskt” ger mycket tittande på våldsprogram. Endast expo- nering för kriminal-deckar—äventyrs- och ”drama”-program samt lördagarnas morgonprogram ger ”rena” samband med aggressivitet.

Det finns ett antal faktorer, som i tillägg till våldstittandet ökar sannolikheten för självrapporterad aggressivitet, nämligen hur myc- ket barnen tycker att de lär sig av aggressivt beteende på TV samt irritabilitet.

Om man endast jämför barn som är lika i dessa avseenden men skiljer sig i fråga om mängden våldsprogram, ger denna mängd in- te fullt så starka utslag i aggressivitet som i den osorterade barn- gruppen, men sambandet förblir säkerställt” (vilket betyder att mängden av våldsprogram ger ”egna” effekter, som inte bortför- klaras av de två ovan nämnda förstärkande faktorerna. K. E.)

”En sambandsreducerande faktor av ett helt annat slag (därför att den inte själv ger utan motverkar aggressivitet/ K. E.) är om föräldrarna betonar betydelsen av icke-aggressivt beteende. Men även om man bara jämför barn som har sådana föräldrar och där- med en motvikt till TV-programmen, kvarstår inom denna homo— gena grupp ett säkerställt samband mellan våldsprogram-tittande och aggressivt beteende.

De nyss behandlade faktorerna bör utredas i fråga om deras roll för sambandet mellan tittande och aggressivitet. Irritabilitet förefaller att vara en förstärkande omständighet, kanske en som ökar sannolikheten för att det ”konsumerade” våldet skall utlösa aggression. I motsats härtill ingår ”att lära sig av aggressivitet på TV” som ett led i själva den hypotetiska process varigenom TV-våld översätts till aggressivitet. Föräldrarnas betoning av icke-aggressivt beteende är slutligen en form av social kontroll som används för att modifiera de icke önskvärda effekterna av våldstittandet. Den sena- re punkten behandlas längre fram.

I de undersökningar där aggressivitetsmåttet bygger på uppgif- ter från andra än barnen själva blir resultaten svagare, men de är fortfarande positiva (utom i samband med mödrarnas uppgifter) och signifikanta i samband med det mått som bygger på hopväg— da uppgifter från flera källor (kamrater, skolpersonal, mödrar) (5 b). Detta låga med säkerställda positiva samband, som är giltigt för båda könen och för alla åldrar, kan ses som en separat bekräf- telse av de tidigare behandlade resultaten.

Det håller också vid nedbrytning på undergrupper som är lika i fråga om den totala TV-konsumtionen, SES och skolbetyg — dock endast för yngre flickor (12 år) och äldre pojkar (15 år) '.

Det bästa indexet på aggressivitet är kanske den tunga kombina- tionen av självrapporterad aggressivitet tillsammans med uppgifterna från kamrater, lärare och mammor. Detta mått har ett säkerställt samband med våldstittande även efter samtidig eliminering av den aggressivitet som eventuellt härrör från irritabilitet, vad man lärt av våld på TV samt föräldrarnas tillgivenhet och bestraffningsmetoder (5 b).

Kommentar:

Då har man verkligen gjort sitt yttersta för att hitta andra förklaringar än själva våldstittandet. Man har till och med fört åt sidan det som kan- ske är kärnan i inlärningsprocessen, nämligen att barnen själva upplever sig ta efter aggressiviteten på TV. (K. E.)

”Resultaten från den longitudinella u.s. erbjuder den mest impone- rande bevislänken mellan våldstittande och aggressivitet. Föräldrar- nas uppgifter om barnens faktiska våldstittande när de är 8 år gamla korrelerar signifikant med barnens aggressivitet i samma ålder och ännu starkare med pojkarnas aggresivitet i I9-årsåldern (3). I flick- materialet finns inte dessa samband.

Sambandet mellan förhållanden som är uppmätta med 10 års mel- lanrum och som går i riktning från tittande till aggressivitet är desto mer imponerande som det är starkare än sambandet mellan aggres- siviteten vid 8 års respektive 19 års ålder.

Föräldrarnas uppgifter om det tidiga våldstittandet korrelerar också med pojkarnas egna uppgifter om antisocialt beteende och de- ras ”psykopatologi” tio år senare. Författaren drar slutsatsen att ”exponering för en diet av vålds-TV” som barn är ”en trolig orsak till uttryck för aggressivitet” i de sena tonåren, för pojkar. Proble- men med att fastställa orsaksammanhang behandlas mera ingående sid. x.

Det finns också andra tecken på att våldstittandet i de tidiga bar- naåren är närmare kopplat till aggressivitet än deras tittande som tonåringar. Tillbakablickande självrapporterade uppgifter om våldstittandet som yngre korrelerar något starkare än det senare tittandet (vid u.s.-tillfället både med egna aggressivitetsuppgifter (5 b) och — ännu starkare — med en kombination av egna och and- ras aggresivitetsuppgifter).

Del-sammanfattning

För att sammanfatta resultaten av detta nyckelavsnitt, har vi i föl- jande tabell satt upp och jämfört de olika undergrupperna i de ak- tuella u.s. som sätter våldstittande i relation till aggressivitet. Poj- kar och flickor har behandlats var för sig, och undergrupperna har ordnats i åldersföljd.

För pojkarna finner vi positiva samband i fem av sex grupper plus det positiva sambandet från den longitudinella u.s. (3). För flickorna är det bara den longitudinella u.s. som inte ger något samband. Mön— stret med starkare samband för yngre flickor och äldre pojkar kan också utläsas ur tabellerna.

För varje grupp anses förekomst av positivt (+) eller noll- (0) samband mellan den mängd av våldsprogram som den unge själv lämnat uppgift om och ett aggressivitetsindex som bygger på den typ av underlag som anges i tabell-huvudet. Starkare och mer ge- nomgående konsekventa samband har markerats med två kryss (xx). Det rör sig om mycket approximativa uppskattningar av re- sultatens beviskraf t (kraft att bevisa att sambandet inte är noll). För varje grupp anges positivt (+ ), negativt (—) eller noll (0) sam- band mellan graden av våld i de program som barnen uppgivit som ”favoriter” och ett aggressivitetsindex som utgår från den typ av uppgifter som anges i tabellhuvudet. Asterisk (*) utmärker se- nare analyser som inte ingår i rapporten men i Chaffee och McLo- ed (1971).

För jämförelsens skull summerar tabell 2 på liknande sätt sam- banden mellan egna uppgifter om preferens för våldsprogram och aggressivitet. Eftersom ganska få sådana analyser ingår i materi- alet inkluderar tab. 2 också resultaten från en senare u.s. (Chaffee och McLoed (1971) som dock bygger på data från rapportens un- dersökning (5).

I pojkmaterialet rapporteras O-samband från fyra av åtta grupper. De andra fyra är positiva men låga (det högsta sambandet är 0,13).

Inget positivt samband har erhållits för de fem flickgrupperna.

Tabell !. Översikt över korrelationer mellan tittande på våldsprogram och aggressivitet

Under- Plats Ålder Antal Egna upp- Andras upp- sökning gifter om gifter om aggressivt aggressivt beteende beteende

Pojkar

(3) New York 8—19 år 211 xx (6) Michigan 10—11—12 434 xx (5) Wisconsin 12-13 38 x x (5) Maryland 13 122 x 0 (2) Maryland 14—15 80 0 (5) Wisconsin 15— 1 6 43 x xx (5) Maryland 16 107 xx xx Flickor

(3) New York 8—19 216 0 (6) Michigan 10—1 1—12 404 xxx (5) Wisconsin 12— 13 30 xx xx (5) Maryland 14 108 xx xx (5) Wisconsin 15— 1 6 40 x xx (5) Maryland 16 136 x x

Tabell 2. Översikt över korrelationer mellan aggressivitet och preferenser för våldsprogram

Under- Plats Ålder Antal Egna upp- Andras upp- sökning ”ras” gifter om gifter om aggressivt aggressivt beteende beteende

Pojkar (5)* Maryland 13 122 x (2) Maryland 14—17—18 80 x Ox (4) Maryland 13—18—19 857 0x (white) (4) Maryland 13—18—19 125 0 (black) (5)* Maryland 16 107 0 (7) Nationwide 18—19 1351 x (white) (7) Nationwide 18—19 167 0 (black) (3) New York 19 21 1 0 Flickor (5)* Maryland 13 108 0 (4) Maryland 13—18—19 963 0 (white) (4) Maryland 13—18—19 159 0 (black) (5)* Maryland 16 136 0— (3) New York 19 216 0

Samtidigt som man tvekar att uttala sig generellt, eftersom fler- talet grupper kommer från samma delstat (Maryland och Washington DC), förefaller sambandet att speciellt gälla för vita pojkar i yngre åldrar.

Totalt sett utgör tab. 2 — om preferenser — en markant kontrast till tab. ] — om faktiskt tittande -, där sambanden var starkare och inte begränsade till någondera könet eller till någon särskild åldersgrupp (”Ras” ingick inte i tab. 1).

Det är uppenbart att tab. 1 överförenklar en mängd komplexa resultat och döljer en hel del av intressanta olikheter. Om vi emel- lertid utgår från att vi redan behandlat dessa aspekter tillräckligt, kan vi på detta stadium rikta vår uppmärksamhet mot det som är centralt i tab. 1.

Det finns en klar övervikt i dessa u.s. av resultat som stöder slut- satsen att tittande på våldsprogram och ungdomars aggressivitet är statistiskt kopplade till varandra. Detta samband är mycket mer im- ponerande och övertygande än de svaga och begränsade samband mellan uttryckta preferenser för våldsprogram och aggressivitet som demonstreras i tab. 2. Efter eliminering av andra tänkbara aggressi- vitetsskapande faktorer tenderade sambanden i tab. 2 att försvinna, medan detta inte är fallet i undersökningen i tab. ] .

Allt som allt, ser det således ut att finnas ett starkt samband mel- lan våldstittande och aggressivitet som inte kan bortförklaras med att det skulle kunna bero på en bakomliggande preferens för vålds- program. ”

Kommentar:

Detta starka och klara uttalande av försiktigt och vetenskapligt resone- rande forskare bör jämföras med själva SG-kommitténs försiktiga for- muleringar. I följande avsnitt resonerar Chaffee fram och tillbaka om det berättigade i att tala om kausala sammanhang och pekar på alla blottor i undersökningarnas uppläggning och bristande överensstämmel- se mellan de mått som använts vid olika tillfällen men som i analyserna behandlats som om de vore identiska. Sådana kommentarer kan ligga bakom kommitténs försiktighet. Det följande avsnittet är ännu mer te- oretiskt och tekniskt än de föregående. Jag har därför endast valt ut någ- ra av de mest centrala punkterna för översättning. Dessa är dock läs- bara. (K. E.)

”Möjliga slutsatser om kausala samband — teoretiska resonemang och ”slutliga” slutsatser

Korrelationen mellan preferens för våldsprogram 1 ts-arsaruer rr och aggressivt beteende 10 år senare ligger på +0,31 och är det starkaste av de fyra sambanden mellan programpreferenser och aggression.

En annan statistisk analys, som förf. inte använt sig av skulle vara Bohrnstedts (1969) formel som kombinerar samband över ti— den med eliminering av andra påverkingsfaktorer än själva prefe- rensen. En sådan tackling skulle ge ett samband på + 0,35 (slump— sannolikheten endast 1 på 1 000). Detta värde skulle ge ännu star- kare underlag för kausala slutsatser.

Men statistiska modeller ger inte mer hållbara resultat än håll- barheten hos vart och ett av de antaganden som den utgår från. Och i fråga om alla sambanden mellan data som härrör från olika tidpunkter (longitudinella studier) är ett grundantagande tveksamt, nämligen att vad som kallas för och behandlas som en och samma faktor verkligen är densamma vid båda mättillfällena. ”

Kommentar:

Här följer en mängd — icke refererade — exempel på att faktorerna inte är identiska. (K. E.)

Chaffee fortsätter därefter:

”Dessa mätproblem kan inte skyllas på forskarna. Deras försök att samla in likvärdiga uppgifter från olika tidpunkter kan knap- past förbättras. ”Felet” tycks i stället vara ”inbyggt” i longitudi-

nella undersökningar som skär tvärs genom barnets och den unges olika utvecklingsstadier, då intervjufrågor och aggressivitetsut- tryck har helt olika psykologiska och sociala innebörder. Detta har de som rekommenderat longitudinella studier, bl. a. Schramm 1961 sid. 186—188, inte uppmärksammat.

Även om ett enkelt och direkt orsakssamband tittande — agg- ressivitet inte kan anses bevisat i detta ords strängaste mening, kan det inte heller betraktas som motbevisat. Förmodligen stäm- mer det också med den vanligaste ”folk-hypotesen” om våld på TV.

På nuvarande stadium av forskningen kring våld på TV framstår de erhållna longitudinella resultaten (sedda i samband med en mängd experimentella och fält—studier som pekar i samma riktning) som det starkaste beviset till förmån för huvudhypotesen att tittande på TV-våld ökar benägenheten för aggressivitet.

Varje utmaning mot den hypotesen måste komma från en alter- nativ förklaring som stämmer bättre med resultaten. En möjlighet är en ”tredje” faktor som opererar parallellt — en faktor som på- verkar programpreferenserna i 8-årså1dem och som skulle påverka aggressiviteten först i 19-årsåldern.”

Kommentar:

'

Chaffee skisserar därefter en, som han själv skriver, spekulativ modell för en sådan förklaring — för att visa att det är teoretiskt möjligt att fun- dera ut sådana. Då denna modell aldrig testats vill jag inte röra till be- greppen genom att referera den. Chaffee skisserar vidare några riktlinjer för den fortsatta forskningen och slutar därefter med följande: (K. E.)

”Om valet stod mellan två möjliga förklaringsmodeller med två fak- torer, föreligger här helt klart mera stöd för att tittande ger aggressi- vitet än för den motsatta modellen. De resultat som stöder denna slutsats har överlevt ett antal försök att skjuta in en annan tänkbar förklaringsfaktor, men givetvis finns en potentiellt oändlig lista över faktorer som teoretiskt sett skulle kunna svara för de samband man har funnit.

Tänkbara modeller för social kontroll

Kommentar:

Detta sista avsnitt har sitt främsta intresse i en kritik av ett av Fesh— bachs och Singers försök att manipulera fram 5. k. katharsiseffekter. Jag har brutit ut dessa partier. (K. E.)

”Försök att minska aggressivitet genom att minimera våldstittan- det kan ge bumerangeffekter. Denna slutsats kan dras av ett myc- ket omdebatterat fältförsök av Feshbach och Singer (1971).

De delade upp 15-åriga pojkar i två grupper på en ungdoms- vårdsskola och såg därefter till att pojkarna i den ena såg mycket lite våldsprogram på TV och pojkarna i den andra många sådana program. Med utgångspunkt från våra kunskaper om pojkars pro- gramreferenser kunde man utgå från att de som inte fick se vålds- program skulle bli besvikna och därefter aggressiva. Så gick det också. Pojkarna i ”låg-vålds-gruppen” tyckte sämre om de pro- gram de fick se och visade fler aggressionsyttringar än pojkarna i ”hög-våldsgruppen”.

Förf. kom — givetvis — med en ”katharsis”-förklaring som gick ut på att pojkarna i den grupp som fick se våldsprogrammen ge- nom dessa fick mer tillfällen till osynligt utlopp för sina aggressi- va kånslor än de andra pojkarna. I frånvaro av några tecken på existensen av det konstruerade ”katharsis”-begreppet, förblir den- na förklaring teoretiskt tänkbar men praktiskt omöjlig (”operatio- nally moot”). Katharsishypotesen går tvärs emot en stor mängd re- sultat i de aktuella u.s. som i stället visar att den vanliga effekten av exponering för våldsprogram är mer aggressivt beteende och inte mindre.

Sammanfattning

Vad kan, i ljuset av dessa nya u.s., sägas om den vetenskapliga håll- barheten hos påståendet att våldsprogram på TV ökar tendenserna till aggressivt beteende hos ungdomar?

På många sätt har denna ganska luddiga hypotes fått stöd gent- emot konkurrerande teorier om förhållandet mellan dessa faktorer.

Man har funnit flera signifikanta positiva samband än andra sam— band och det finns inga samband i motsatt riktning. Det aktuella sambandet återkommer konsekvent i olika grupper av olika kön och ålder, på olika platser och med tillämpning av olika mått på aggres— siviteten. Det står fast även när man försöker föra in andra tänkbara förklaringsfaktorer. Och den teoretiskt mest självklara ”rivalen” — att aggressiviteten skulle påverka programvalet — har inte alls stått sig lika bra. Programpreferenserna är — i motsats till det faktiska tit- tandet på våldsprogram — kopplade till aggressivitet endast för vita pojkar och dessutom svagt kopplade. Inga av dessa resultat är longi- tudinella. Däremot föreligger longitudinella sambandsresultat i fråga om tittandets effekter på aggressiviteten och dessa är nästan lika starka som samband som gäller förhållandena vid ett och samma undersökningstillfälle.

Dock:

Inget av detta är kanske överraskande, eftersom man knappast kan vänta att erfarenheter som härrör från media inte alls skulle ha något inflytande på beteendet hos barn i utveckling.

En mindre effekt på ganska få barn kan ge positiva samband och ingen av de föreliggande u.s. påstår att tittande på våldsprogram i TV skulle kunna svara för mer än omkring 10 % ”i snitt” av alla olikheter mellan ungdomar i fråga om mätbara aggressionsyttringar. Huruvida mera precisa och pålitliga mätmetoder skulle öka den siffran återstår för den framtida forskningen att visa.

De föreliggande studierna har också demonstrerat att ungdomars aggressivitet är kopplad till en mängd andra faktorer som inte har något med TV att göra. Deras ”effekter” tenderar att bli kvar, när man statistiskt eliminerar inflytandet från TV, och flera av dessa faktorer uppvisar starkare samband med aggressiviteten än TV-tit- tandet. De undersökningar som behandlats här har ganska slutgiltigt eliminerat hypotesen att TV-våldet skulle vara den enda eller den hu- vudsakli ga orsaken till aggressivitet hos ungdomar. På det hela taget tycks detta stå för ett mindre bidrag. Och resultaten här kan inte slutgiltigt utesluta möjligheten att detta bidrag utgör en artefakt (kvarstående rest) av andra kausala processer som ännu återstår att upptäcka.”

Kommentar:

Den sista meningen ger intryck av en överdrivet teoretisk brasklapp. (K- 15.)

R. M. Lieberts kommentar till Lefkowitz m. fl.”s longitudinella studie

I resultatsammanställningen i SGR 2 för R. M. Liebert följande klargö- rande resonemang om Lefkowitz m. f1.'s longitudinella studie, som utgör kärnan i Chaffee's bevisföring på de närmast föregående sidorna.

”Genom att använda en sofistikerad metod som brukar kallas ”a cross-lagged panel design”, visade Lefkowitz m.fl. att deras re- sultat erbjuder starkare bevis för orsakssamband än man vanligt- vis brukar kunna få i sambandsstudier.

För att förstå den grundläggande logiken bakom denna metod, skall vi påminna om den tidigare behandlade möjligheten att man kan få ett samband mellan öppet aggressivt beteende och prefe- renser för aggressionsprogram av det enkla skälet att de personer som är mest benägna att själva ta till våld också är mest benägna att se andra utöva våld i TV-program. Detta är en viktig rivalise- rande hypotes till uppfattningen att det är tittandet på aggressiva TV-prograrn som orsakar aggressivt beteende.

Om ”rival-hypotesen” vore riktig, skulle preferenser för vålds- program i 19-årsåldern i Lefkowitz”s u.s. gå samman med öppet aggressivt beteende i 8-årsåldern lika mycket som preferenser för våldsprogram i 8-årsåldern går samman med aggressivt beteende i 19-årsåldern.

' SGR 2 1972 R. M. Liebert. Overview sid. 18—19.

Med andra ord, om sambandet skulle bero på en tredje, bak- omliggande faktor (preferens för våldsprogram), skulle denna ge utslag i båda tidsriktningarna.

Om det däremot är själva TV-aggressionen som orsakar det se- nare (vid 19 år) aggressiva beteendet, skulle man vänta sig en koppling mellan vad barnen ser på TV som små och deras beteen- de som tonåringar men inte tvärtom. Detta är precis vad Lefko- witz's resultat visade. 8-åringarnas preferenser för aggressiva TV- program uppvisade samband med senare aggressivt beteende, men 19-åringarnas programpreferenser hade inget som helst sam— band med deras aggressionsbeteende i 8-årsåldern.

Därför är det rimligt att instämma med forskarnas tolkning av sina egna resultat: att (för pojkar). .. ”med utgångspunkt från samband mellan olika tidpunkter den troligaste förklaringen (till sambandet mellan tittande på vålds-TV och aggressivt beteende) blir att det tidiga tittandet på vålds-TV (8-årsåldern) leder till och utvecklar aggressiva vanor, och . . . att en ansenlig del av aggres— sionsbeteendet i alla de tre undersökta åldrarna (8, 12 och 19 år) — och en särskilt hög andel i fråga om 19-åringarna — bättre kan för- utsägas på grundval av hur mycket vålds—TV de tittade på som 8- åringar än av någon annan studerad faktor som kunde misstänkas ”ligga bakom” sambandet. Detta förhållande ger stöd för det omtvistade påståendet att det finns ett orsak —> verkan-förhållan- de mellan televisionens innehåll av våld och öppet aggressivt be- teende”.l

Referenser till SGR 3

Bohmstedt, G. W. Observations on the measurement of change. In Borgatta, E.F. (Ed.) Sociological methodology 1969. San Fransisco: Jossey-Bass. 1969. Buss, A. H. Aggression and hostility inventories. In The psychology of aggression. New York: John Wiley. 1961. Buss, A. H. and Durkee, A. An inventory for assessing different kinds of hostili- ty. Journal of Consulting Psychology. 1957. 21. 343-49. Chaffee, S. H. and McLeod, J. M. Adolescent television use in the family context. In Television and social behaviour. Vol. 3. Referred to in this paper as ( l ). Chaffee, S. H. and McLeod, J. M. Adolescents, parents and television violence. Pa- per presentet at annual meeting of the American Psychological Association, Was- hington D.C., September I 971. Chaffee, S. H., McLeod, J. M. and Atkin, C. K. Parental influences on adolescent media use. American Behavioral Scientist. 1971. 14. 323-40. Chaffee, S. H., Ward, L. 5. and Tipton, L. P. Mass communication and political socialization. Journalism Quarterly. 1970. 47. 647-59. Clark, D. G. and Blankenburg, W. B. Trends in violent content in selected mass media. In Television and social behaviour, Vol. 1. Washington D. C.: U.S. Go- verment Printing Office. 1971. Dominick, J. R. and Greenberg, B. S. Attitudes toward violence: the interaction of television exposure, family attitudes and social class. In Television and social behavior, Vol. 3. Referred to in this paper as (6).

English, H. B. and English, A. C. A comprehensive dictionary of psychological and psychoanalytical terms. New York: David McKay. 1958. Feshbach, S. and Singer, R. D. Television and aggression, San Fransisco: Jossey- Bass. 1971. Friedman, H. L. and Johnson. R. L. Mass media use and aggression: a pilot stu- dy. In Television and social behavior, Vol. 3 (this volume). Referred to in this paper as (2 ). Greenberg, B. S. and Gordon, T. F. Perceptions of violence in television programs, critics and the public. In Television and social behavior. Vol. 1. Washington D.C.: U.S. Government Printing Office. 1971. Johnson, R. L., Friedman, H. L. and Gross, H. S. Four masculine styles in tele— vision programming. In Television and social behavior, Vol. 3. Referred to in this paper as (8). Klapper, J. T. The social effect of mass communication. In Schramm, W. (Ed.) The science of human communication. New York: Basic Books, 1963. Lefkowitz, M. M., Eron, L. D., Walder, L. C. and Huesmann, L. R. Television violence and child aggression: a followup study. In Television and social behavi- or, Vol. 3. Referred to in this paper as (3). LoSciuto, L. A. A national inventory of television viewing behavior. In Television and social behavior. Vol. 4. Washington D.C.: U.S. Government Printing Offi- ce. 1971. Lyle. J. and Hoffman, H. R. Children's use of television and other media. In Tele- vision and social behavior. Vol. 4. Washington D.C.: U.S. Government Printing Office. 1971 McIntyre, J. ]. and Teevan, J. J. Television and deviant behavior. In Television and social behavior. Vol. 3. Referred to in this paper as (4). McLeod, J. M., Atkin, C. K. and Chaffee, S. H. Adolescents, parents and televi- sion use: adolescent self-report measures from Maryland and Wisconsin sam- ples. In Television and social behavior, Vol. 3. Referred to in this paper as (Sa). McLeod, J. M., Atkin, C. K. and Chaffee, S. H. Adolescents, parents and televi- sion use: self—report and other-report measures from the Wisconsin sample. In Television and social behavior, Vol. 3. Referred to in this paper as (5b). Murray, R. L., Cole, R. R. and Fedler, F. Teenagers and TV violence: how they rate and view it. Journalism Quarterly. 1970. 47. 247-55. Robinson, J. P. and Bachman, J. G. Television viewing habits and aggression. In Television and social behaviour. Vol. 3. Referred to in this paper as ( 7). Rozelle,.R. M. and Campbell, D. T. More plausible hypotheses in the cross—lag- ged panel correlation technique. Psychological Bulletin. 1969. 71. 74-80. Schramm, W,, Lyle, J. and Parker, E. B. Television in the lives of our children. Stanford, Calif.: Stanford University Press. 1961. Walters, R. and Zaks, M. Validation studies on an aggression scale. Journal of Psychology. 1959. 47. 209-18. Zaks, M. and Walters, R. First steps in the construction of a scale for the measu- rement of aggression. Journal of Psychology. 1959. 47. 199-208.

] Hämtad från G. Com- stock m. fl. "Television and Human Behavior”, 1 978.

Referenser

Aaker, D. A., and G. 5. Day. 1974. A dynamic model of relationships among ad- vertising, consumer awareness, attitudes, and behavior. Journal of Applied Psychology, 59, 281—86. Adler, R. (ed.). 1977. Research on the effects of television advertising on children. Washington, D. C.: Government Printing Office, 1977. Advertising Age. 1974a. Democrat won in Michigan with TV-less campaign. February 25, p. 4. Advertising Age. 1974b. Goodrich, not Goodyear, works at telling it straight. Oc- tober 7, p. 63. Advertising Age. 1975. How (and how not) to solve TV clutter. April 21, pp. 57—58. Advertising Age. 1976. Toy makers put on notice as FTC tests new strategy. February 16, p. 2. Albert, R. S. 1957. The role of the mass media and the effect of aggressive film content upon children's aggressive responses and identification choices. Gene- tic Psychology Monographs, 55, 221—85. Alger, I., and P. Hogan. 1967. The use of videotape recordings in conjoint marital therapy. American Journal of Psychiatry, 123(11), 1425—30.

1969. Enduring effects of videotape playback experience on family and ma- rital relationships. American Journal of Orthopsychiatry, 39, 86—94. Allen, C. L. 1965. Photographing the TV audience. Journal of Advertising Re- search, 5, 2—8. Alper, W. S., and T. R. Leidy. 1970. The impact of information transmission through television. Public Opinion Quarterly, 33, 556—62. Altheide, D. L. 1976. Creating Reality: How TV News Distorts Events. Beverly Hills, Calif.: Sage. Alvik, T. 1968. The development of views on conflict, war and peace among school children: A Norwegian case study. Journal of Peace Research, 2, 171—95. Andersson, K., G. Comstock, and N. Dennis. 1976. Research on television and the young. Journal of Communication, 26(2), 98—107. Andison, F. S. 1977. TV violence and viewer aggression: A cumultation of study results, 1956—1976. Public Opinion Quarterly 41(3), 314—31. Aristotle. See, Cooper, 1932; Else, 1958; Warnoch and Anderson, 1950. Arndt, J . 1968. A test of the two-step flow in diffusion of a new product. Jour- nalism Quarterly, 45, 457—65. Atkin, D. K. 1971. How imbalanced campaign coverage affects audience expo- sure patterns. Journalism Quarterly, 48, 235—44.

—— 1973. Instrumental utilities and information seeking. In P. Clarke (ed.), New Models for Mass Communication Research. Sage Annual Reviews of Communi- cation Research, vol. 2., pp. 205-42. Beverly Hills, Calif.: Sage. — 1975. The effects of television advertising on children. Second year experi- mental evidence. Final raport to the Office of Child Development. Depart- ment of Communication, Michigan State University. Atkin, C. K., and W. Gantz. 1974. How children use television news program— ming: Patterns of exposure and effects. Paper presented at the meeting of the International Communications Association. New Orleans, April. Atkin, C., and Heald, G. 1976. Effects of political advertising. Public Opinion Quarterly, 40, 216—28. Baer, W. S. H. Geller, J. A. Grundfest, and K. B. Possner. 1974. Concentration of Mass Media Ownership: Assessing the State of Current Knowledge. Santa Mo- nica: The Rand Corporation, R-1584-NSF. Bailey, G. A., and L. W. Lichty. 1972. Rough justice on a Saigon street: A gate- keeper study of NBC”s Tet execution film. Journalism Quarterly, 49, 221—29; 238. Bailey, K. D. 1975. Political learning and development: Continuity and change in childhool political orientations, 1973—1975. Unpublished manuscript, Univer- sity of Maryland. Bailey, K. G., and W. T. Sowder, 1970. Audiotape and videotape selfconfronta- tion in psychotherapy. Psychological Bulletin, 74, 127—37. Bailyn, L. 1959. Mass media and children: A study of exposure habits and cogni- tive effects. Psychological Monographs, 73, (1, Whole No. 471). Baker, R. K. 1969. The views, standards, and practices of the television industry. In R. K. Baker and S. J. Ball (eds.), Violence and the media. A staff report to the National Commission on the Causes and Prevention of Violence. Washington, D. C.: Government Printing Office, pp. 593—614. Baker, R. K., and S. J. Ball. (eds.). 1969. Violence and the media. A staff report to the National Commission on the Causes and Prevention of Violence. Washing- ton, D.C.: Government Printing Office. Baldwin, T. F., and C. Lewis. 1972. Violence in television: The industry looks at itself. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and social Be- havior. Vol. 1, Media Content and Control. Washington, D. C.: Government Printing Office, pp. 290—373. Baldwin, T. F., and S. H. Surlin, 1969. The contribution of the visual element in television commercials. Journalism Quarterly, 46. 607—10. Ball-Rokeach, S. J. 1974. The information perspective. Paper presented at the me- eting of the American Sociological Association, Montreal, August. Ball, S. J., and G. A. Bogatz, 1970. The First year of Sesame Street: An Evaluation. Princeton: Educational Testing Service. Bandura, A. 1965a. Influence of models” reinforcement contingencies on the ac— quisition of imitative responses. Journal of Personality and Social Psychology, 1, 589—95. — 1965b. Vican'ous processes: A case of no-trial learning. In. L. Berkowitz (ed.), Advances in Experimental Social Psychology. New York: Academic Press, vol. 2, pp. 1—55. Bandura, A. 1969a. Principles of behavior modification. New York: Holt, Rinehart and Winston. —1969b. Social-learning theory of identificatory processes. In D. A. Goslin (ed.), Handbook of Socialization Theory and Research. Chicago: Rand McNally, pp. 213—62. — 1971a. Analysis of modeling processes. In A. Bandura (ed.), Psychological Modeling: Conflicting Theories. Chicago: Aldine—Atherton, 1971a. pp. 1—62.

— 1971b. Social Learning Theory. New York: General Learning Press. — 1973. Aggression: A Social Learning Analysis. Englewood Cliffs, N. J.: Pren- tice-Hall. Bandura, A., E. B. Blanchard, and B. Ritter. 1969. Relative efficacy of desensiti- zajon and modeling approaches for inducing behavioral, affective, and atti- tudinal changes. Journal of Personality and Social Psycho/og), 13, 173—99. Bandura. A. J ., J. A. Grusec, and F. L. Menlove. 1966. Observational learning as a function of symbolization and incentive set. Child Development, 37, 499— 506.

_ 1967. Vicarious extinction of avoidance behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 5, 16—23. Bandura, A., and A. C. Huston. 1961. Identification as a process of incidental learning. Journal of A bnormal and Social Psychology. 63, 31 1—18. Bandura. A., and F. J. McDonald. 1963. The influence of social reinforcement and the behavior of models in shaping children's moral judgements. Journal of A bnormal and social Psychology, 67, 274—8 1. Bandura, A., and F. Menlove. 1968. Factors determining vicarious extinction of avoidance behavior through symbolic modeling. Journal of Personality and so- cial Psychology, 8, 99—108. Bandura, A., and W. Mischel. 1965. Modification of self-imposed delay of reward through exposure to live and symbolic models. Journal of Personality and so- cial Psychology, 2, 698—705. Bandura. A., D. Ross, and S. A. Ross. 1961. Transmission of aggression through imitation of aggressive models. Journal of Abnormal and Social Psychology, 63, 575—82.

1963a. Imitation of film-mediated aggressive models. Journal of Abnormal and Social Psychology, 66, 3—1 !.

— 1963b. Vicarious reinforcement and imitative learning. Journal of Abnormal and Social Psychology, 67, 601—7. Bandura, A., and R. H. Walters. 1959. Adolescent Aggression. New York: Ronald. —— 1963. Social Learning and Personality Development. New York: Holt, Rine— hart and Winston. Barach, H. A. 1969. Advertising effectiveness and risk in the consumer decision process. Journal of Marketing Research. 6, 314—20. Barclay, W. D., R. M. Doub, and L. T. McMurtrey. 1965. Recall of TV commer- cials by time and program slot. Journal of Advertising Research, 5(2), 41—47. Barcus, F. E. 1975. Weekend commercial children's television-1975. Newtonville,

Mass.: Action for Children's Television.

Bardwick, J. M., and S. I. Schumann. 1967. Portrait of American men and women in TV commercials. Psychology. 4(4), 18—23. Bamouw, E. 1975. Tube of Plenty: The Evolution of American Television. New York: Oxford University Press. Baron, R. A. 1977. Human Aggression. New York: Plenum Press. Barrett, M. (ed.). 1970. The Alfred I. duPont-Columbia University survey of broad- cast journalism, 1969—1970. Year of challenge, year of crisis. New York: Gros- set and Dunlap. Barry, T. E., and R. W. Hansen. 1973. How race affects childrenys TV commer- cials. Journal of A dvertising Research, 13, 63—67. Baumrind, D. 1972. Socialization and instrumental competence in young chil- dren. In W. W. Hartup (ed.), The Young Child: Review of Research. Washing- ton, D. C.: National Association for the Education of Young Children, vol. 2, pp. 202—24. Bechtel, R. B., C. Achelpohl, and R. Akers. 1972. Correlates between observed behavior and questionnaire responses on television viewing. In E. A. Rubin-

stein, G. A. Comstock, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 4, Television in Day-to-Day Life: Patterns of Use. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 274-344. Becker, L. B., and Doolittle, J. C. 1975. Repetitious political advertising and evaluations of and information seeking about candidates. Journalism Quarter— ly, 52, 611—17. Becker, L. B., M. E. McCombs, and J. M. McLeod. 1975. The development of po- litical cognitions. In S. H. Chaffee (ed.). Political Communication: Issues and Strategies for Research. Vol. 4 of Sage Annual Review of Communication Re- search. Beverly Hills, Calif.: Sage, 1975. Becker, L., D. Weaver, D. Graber, and M. McCombs. 1977. Influence of the de- bates on public agendas. Unpublished manuscript, Syracuse University. Belson, W. A. 1959. Effects of television on the interests and initiative of adult viewers in Greater London. British Journal of Psychology, 50, 145—58.

1977. Television violence and the adolescent boy. Paper presented at the British Association for the Advancement of Science, Aston University at Birmingham, England, September 6. Benton, M., and P. J. Frazier. 1976. The agenda-setting function of the mass media att three levels of information-holding. Communication Research, 3, 261—74. Berelson, B. 1948. Communications and public opinion. In W. Schramm (ed.), Communications in Modern Society. Urbana: University of Illinois Press, pp. 167—85. Berelson, B. R. 1959. The state of communication research. Public Opinion Quar- terly, 23, 1—15. Berelson, B. R., P. F. Lazarsfeld, and W. N. McPhee. 1954. Voting. Chicago.: University of Chicago Press. Berelson, B. R., and G. Steiner. 1964. Human Behavior: An Inventory of Scientific Findings. New York: Harcourt, Brace and World. Berger, M. M. 1970. Confrontation through videotape. In Berger (ed.), Videotape Techniques in Psychiatric Training and Treatment. New York: Brunner/Mazel, pp. 18—35. Berkowitz, L. 1962a. Aggression: A Social Psychological Analysis. New York: McGraw-Hill. —— l962b. Violence in the mass media. ln ibid., pp. 229—55. 1964. Aggressive cues in aggressive behavior and hostility catharsis. Psycho— logical Review, 71, 104—22. 1965. Some aspect of observed aggression. Journal of Personality and Social Psychology, 1965, 2, 359—69. 1973. Words and symbols as stimuli to aggressive response. In J. F. Knutsen (ed.), Control of A ggression: Inplication from Basic Research. Chicago: Aldine- Atherton. 1974. Some determinants of impulsive aggression: Role of mediated associa- tions with reinforcements for aggression. Psychological Review, 81, 165—76. Berkowitz, L., and J. T. Alisto, 1973. The meaning of an observed event as a de- terminant of its aggressive consequence. Journal of Personality and social Psy— chology, 28, 206—17. Berkowitz, L., and R. G. Geen. 1966. Film violence and the cue properties of available targets. Journal and social Psychology, 3, 525—30. _— 1967. Stimulus qualities of the target of aggression: A further study. Journal of Personality and social Psychology, 5, 364—68. Berkowitz, L., R. Corwin, and M. Heironimus. 1963. film violence and subse- quent aggressive tendencies. Public Opinion Quarterly, 27, 217—29.

Berkowitz, L., R. D. Parke, J. Leyens, and S. G. West. 1974. Reactions of juvenile delinquents to "justified” and "less justified” movie violence. Journal of Re- search in Crime and Delinquency, 11, 16—24. Berkowitz, L., and E. Rawlings. 1963. Effects of film violence on inhibitions against subsequent aggression. Journal of Abnormal and Social Psychology, 66, 405—12. Better Radio and Television. 1976. Horror shows lose support. 16(3). Bither, S. W. 1972. Effects of distraction and commitment on the persuasiveness of television advertising. Journal of Marketing Research, 9(2), 1—5. Bither, S. W., and P. L. Wright. 1973. The self-confidence-advertising response relationship: A function of situational distraction. Journal of Marketing Re- search, 10, 146—52. Blanchard, E. B. 1970. The relative contributions of modeling, informational in- fluence, and physical contact in the extinction of phobic behavior. Journal of Abnormal Psychology, 76, 55—61. Blatt, J., L. Spencer, and S. Ward. 1972. A cognitive developmental study of children”s reactions to television advertising. In E. A. Rubinstein, G. A. Com- stock, and J. P. Murray (eds.), Television and social Behavior. Vol. 4, Television in Day—to-Day Life: Patterns of Use. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 452—67. Blumler, J. G. 1964. British television—the outlines of a research strategy. British Journal of Sociology, 15, 223—33. Blumler, J. G. and E. Katz (eds.). 1974. The Uses of Mass Communications: Cur- rent Perspectives on Gratifications Research. Sage Annual Reviews of Com- munication Research, vol. 3. Beverly Hills, Calif.: Sage. Blumler, J. G. and J. W. P. Davidson and F. T. C. Yu (eds.), Mass Communication M. McLeod, 1974. Communication and voter turnout in Britain. In T. Leggatt (ed.), Sociological theory and survey research. London: Sage Publications, pp. 265—312. Blumler, J. G., and D. McQuail, 1969. Television in Politics: Its uses and influ- ences. Chicago: University of Chicago Press. Bobrow, D. B. 1974. Communication and the political system. In W. P. Davison and F. T. C. Yu (eds.), Mass Communication Research: Major Issues and Fu— ture Directions. New York: Praeger. Bogart, L. 1965. The mass media and the blue-collar worker. In A. Shostak and W. Gomberg (eds.), Blue»Collar World: Studies of the American Worker. Eng- lewood Cliffs, N. J.: Prentice-Hall, pp. 416—28. — l972a. The Age of Television (3rd ed.). New York: Frederick Ungar.

1972b. Negro and white media exposure: New evidence. Journalism Quar— terly, 49, 15—21.

1972c. Warning, the Surgeon General has determined that TV violence is moderately dangerous to your child's mental health. Public Opinion Quarterly, 36, 491—521 .

— 1974. The management of mass media. In W. P. Davison and F. T. C. Yu (eds.), Mass Communication Research: Major Issues and Future Directions. New York: Praeger. Bogatz, G. A., and S. J. Ball. 1971. The second year of Sesame Street: A continuing evaluation. 2 vols. Princeton: Educational Testing Service. Bostian, L. R. 1970. The two-step flow theory: Cross-cultural implications. Jour— nalism Quarterly, 47, 109—17. Bottorff, A. 1970. Television, respect. and the older adolescent. Master's thesis, University of Wisconsin. Bower, R. T. 1973. Television and the public. New York: Holt, Rinehart and Wins- ton.

Boyanowsky, E. I. 1977. Film preferences under conditions of threat: Wetting the Appetite for violence, information, or excitement? Communication Research, 4, 133—44. Boyanowsky, E. O., D. Newtson, and E. Walster. 1974. Film preferences fol— lowing a murder. Communication Research, 1, 32—43. Brehm, J., and A. Cohen. 1962. Explorations in cognitive dissonance, New York: Wiley. Broadcasting. 1974. Wiley feels heat from TV's screen. October 21, p. 41. — l976a. The people's choice: TV is voted best advertising medium. January 12, p. 29. — 1976b. Family time heads for trial where objectors say it hurts. April 5, p. 39.

— 1976c. Producers talk of frustrations of family hours. May 3, p. 26. — 1976d. Little support for Bellotti petition emerges at FTC-FCC panels. May 24, p. 26. — l976e. Stations wash their hands of family viewing at Denver hearing. July 12, p. 23. — l976f. Family-viewing suit is coming down to wire. July 19, p. 25. — l976g. ACT berates FCC for lack of positive stand. September 20, 1976, pp. 63——64. — 1976h. Rough road forecast as result of family-viewing court decision. Nov- ember 22, 1976, pp. 29—30. —-—— 1976i. NAB to confront TV networks on sex, violence. December 20, p. 22. — 1977a. Networks think it*s for real as advertisers scramble for antiviol- ence bandwagon. February 14, pp. 29—30. —1977b. NAB talking up its efforts to talk down TV violence. March 21, pp. 29—34. — 1977c. ANA to members: Don*t just take what the networks are handing out. October 31. Brodbeck, A. J. 1955. The mass media as a socializing agency. Paper presented to the American Psychological Association Symposium on Children and the Mass Media, San Francisco. Brown, J. R., J. K. Cramond, and R. J. Wilde. 1974. Displacement effects of tele— vision and the child's functional orientation to media. In J. G. Blumler and E. Katz (eds.), The Uses of Mass Communications: Current Perspectives on Grati- fications Research. Beverly Hills, Ca.: Sage. pp. 93—112. Brown, L. 1971. Television: The Business behind the Box. New York: Harcourt Brace J ovanovich. — 1977. The New York Times Encyclopedia of Television. New York: Times Books. Brown, R. 1965. Social Psychology. New York: Free Press. Bruner, J. S., R. R. Olver, and P. M. Greenfield. 1966. Studies in Cognitive Growth. New York: Wiley. Bryan, J. H. 1970. Children's reactions to helpers: Their money isn't where their mouths are. In J. Macaulay and L. Berkowitz (eds.), Altruism and helping be— havior. New York: Academic Press, pp. 61—76. Bryan, J. H. 1971. Model affect and children”s imitative altruism. Child Develop— ment, 42, 2061—65. Bryan, J. H., and P. London, 1970. Altruistic behavior by children. Psychological Bulletin, 73, 200—21 1. Bryan, J. H., J. Redfield, and S. Mader. 1971. Words and deeds about altruism and subsequent reinforcement power of the model. Child Development, 42, 1501—8.

Bryan, ] . H., and T. Schwartz. 1971. Effects of film material upon childrens be- havior. Psychological Bulletin, 75, 50—59. Bryan, J. H., and M. Test. 1967. Models and helping: Naturalistic studies in aiding behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 6, 400—7. Bryan, J. H., and N. Walbek. 1970a. Preaching and practicing generosity: Child- ren”s actions and reactions. Child Development, 41, 329—53.

l970b. The impact of words and deeds concerning altruism upon children. Child Development, 41, 747—57.

Buchanan, D. I. 1964. How interest in the product affects recall: Print ads vs. commercials. Journal of Advertising Research, 4( 1 ), 9—14. Burnstein, E., E. Stotland, and A. Zander. 1961. Similarity to a model and self- evaluation. Journal of A bnormal and Social Psychology, 62, 257-64. Cameron, P., and C. Janky. 1971. The effects of TV violence upon children: A naturalistic experiment. Proceedings of the 79th annual convention of the Ame- rican Psychological Association. Washington, D.C.: American Psychological Association, pp. 233—34. Campbell, A., G. Gurin, and W. E. Miller. 1954. The Voter Decides. Evanston, III.: Row, Peterson. Campbell, D. T., and J. C. Stanley. 1966. Experimental and Quasi-Experimental Designs for Research. Chicago: Rand-McNally. Cantor, M. G. 1971. The Hollywood TV Producer. New York: Basic Books. 1972. The role of the producer in choosing children”s television content. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 1, Media content and control. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 259—289. Carey, J. W. 1966. Variations in Negro/white television preferences. Journal of Broadcasting, 10, 199—2 12. Carter, R. F. 1962. Some effects of the debates. In S. Kraus (ed.), The Great De- bates. Bloomington: Indiana University Press, pp. 253—70.

1965. Commuication and affective relations. Journalism Quarterly, 42, 203— 12. Carter, R. F., and B. S. Greenberg. 1965. Newspapers or television: Which do you believe? Journalism Quarterly, 42, 29—34. Cartwright, D. 1949. Some principles of mass persuasion, selected findings of re- search on the sale of U. S. war bonds. Human Relations, 2, 253—67. Cassata, M. B. 1967. A study of the mass communications behavior and the social disengagement behavior of 177 members of the Age Center of New England. Doctoral dissertation, Indiana University. Cater, D., and S. Strickland. 1975. TV Violence and the Child: The Evolution and Fate of the Surgeon General”s Report. New York: Russell Sage Fondation. Chaffee, S. 19673. Salience and pertinence as sources of value change. Journal of Communication, 17, 25—38. l967b. Salience and homeostasis in communication process. Journalism Quarterly, 44, 439—44. 1972a. Longitudinal designs for communication research: Crosslagged corre- lation. Paper presented at the meeting of the Association for Education in Journalism, Carbondale, Illinois, August. 1972b. Television and adolescent aggressiveness. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 3, Television and Adolescent A ggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 1—34. 1972c. The interpersonal context of mass communication. In F. G. Kline and P. J. Tichenor (eds.), Current Perspectives in Mass Communication Re—

search. Vol. 1 of Sage Annual Reviews of Communication Research. Beverly Hills, Ca.: Sage, pp. 95—120.

1976. Comparing television to other agencies of socialization. Unpublished manuscript, Mass Communications Research Center, University of Wiscon- sm. Chaffee, S. H., and I . M. McLeod. 1972. Adolescent television use in the family context. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 3, Television and Adolescent A ggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 149—72. Chaffee, 8. H., J. M. McLeod, and C. K. Atkin. 1970. Parent-child similarities in television use. Paper presented at the meeting of the Association for Educa- tion in Journalism, Washington, D.C. 1971. Parental influence on adolescent media use. American Behavioral Scientist, 14, 323—40. . Chaffee, S. H., J. McLeod, and D. B. Wackman. 1966. Family communication and political socialization. Paper presented at the meeting of the Association for Education in Journalism, Iowa City, Iowa, August. 1973. Family communication patterns and adolescent political participation. In J. Dennis (ed.), Socialization to Politics: A Reader. New York: Willey, pp. 349—64. Chaffee, S. H., and A. R. Tims. 1976. Interpersonal factors in adolescent televi- sion use. Journal of Social Issues. 32(4), 98—115. Chaffee, S. H., L. S. Ward, and L. P. Tipton. 1970. Mass communication and po- litical socialization. Journalism Quarterly, 1970. 47, 647—59; 666. Chaffee, S. H., and D. Wilson. 1975. Adult life cycle changes in mass media use. Paper presented at the meeting of the Association for Education in Journal- ism, Ottawa, Ontario, August. Chaney, D. C. 1970. Involvement, realism and the perception of aggression in television programmes. Human Relations, 23, 373—381. Chester, E. W. 1969. Radio, Television and American Politics. New York: Sheed and Ward. Childers, P. R., and J. Ross. 1973. The relationship between viewing television and student achievement. Journal of Educational Research. 66, 317—319. Choate, R. B. 1973. The selling of the child. Statement before the Consumer Sub- committee of the Committee on Commerce. United States Senate. New York City, February 12. 1975. Statement before the Subcommittee on Communications of the Com- mittee on Interstate and Foreign Commerce. United States House of Repre- sentatives. Washington, D.C., July 14. Chu, G. C., and W. Schramm. 1967. Learning from Television. Stanford, Ca.: In- stitute for Communication Research, Stanford University. Chulay, C., and S. Francis. 1974. The image of the female child on Saturday mor- ning television commercials. Paper presented at the meeting of the Internatio- nal Communication Association, New Orleans, April. Clancy-Hepburn, K., A. A. Hiekey, and G. Nevill. 1974. Children's behavior re— sponses to TV food advertising. Journal of Nutritional Education, 6, 38—41. Clancy, K. J., and D. M. Kweskin. 1971. TV commercial recall correlates. Journal of A dvertising Research, 11(2), 18—20. Clark, C. C. 1969. Television and social controls: some observations on the por- trayal of ethnic minorities. Television Quarterly, 8, 18—22. Clark, C. C. 1972. Race, identification, and television violence. In G. A. Com- stock, E. A. Rubinstein, and J. P. Murray (eds.), Television and social behavior. Vol. 5, Television? effects: Further explorations. Washington, D.C.: Govern- ment Printing Office, pp. 120—184.

Clark, D. G., and W. B. Blankenburg. 1972. Trends in violent content in selected mass media. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and social behavior. Vol. 1. Media content and control. Washington, D. C.: Govem- ment Printing Office, pp. 188—243. Clark, K., and M. P. Clark. 1950. Emotional factors in racial identification and preferences in Negro children. Journal of Negro Education, 19, 169—78. Clark, W. C. 1968. The impact of mass communication in America. Annals of the American Academy of Political and Social Science, 378, 68—74. Clarke, P. 1963. An experiment to increase the audience for educational televi- sion. Doctoral dissertation, University of Minnesota. Clarke, P., and F. G. Kline. 1974. Media effects reconsidered: Some new strate- gies for communication research. Communication Research, 1, 224—40. Clarke, P., and P. Palmgreen, 1974. Media use, political knowledge and participa- tion in public affairs. Paper presented at the meeting of the International So- ciological Association. Clarke, P., and L. Ruggels. 1970. Preferences among news media coverage of public affairs. Journalism Quarterly, 47, 464—71. Cline, V. B., R. G. Croft, and S. Courrier. 1972. Desensitization of children to television violence. Journal of Personality and Social Psychology, 27, 360—65. Clotfelter, J., and B. G. Peters, 1974. Mass media and the military: Selected

ratings of faimess. Journalism Quarterly, 51, 332—34. Coates, B., and W. W. Hartup. 1969. Age and verbalization in observational learning. Developmental Psychology, 1, 556—62. Coates, B., H. E. Pusser, and I. Goodman. 1976. The influence of "Sesame Stre- et" and "Mister Rogers” Neighborhood” on children's social behavior in the preschool. Child Development, 47, 138—44. Coffin, T. E. Television's impact on society. 1955. American Psychologist, 10, 630—41. Coffin, T. E., and S. Tuchman. 1972a. A question of validity: Some comments on "Apples, oranges, and the kitchen Sink.” Journal of Broadcasting, 17, 31—33. _— 1972b. Rating television programs for violence: A comparison of five surveys. Journal of Broadcasting, 17, 3—20. Cohen, B. 1963. The Press and Foreign Policy. Princeton University Press. Cohen, D. 1975. A report on a non-election agenda-setting study. Paper pre- sen led at the meeting of the Association for Education in Journalism. Coldevin, G. 0. 1971. The effects of mass media upon the development of trans- national orientations. Doctoral dissertation, University of Washington. Cole, B. and M. Oettinger. 1978. Reluctant Regulators. Reading, Mass.: Addison, Wesley. Collins, W. A. 1970. Learning of media content: A developmental study. Child Development. 41, 1 133—42. Collins, W. A. 1973a. Developmental aspects of understanding and evaluating television content. Paper presented at the meeting of the Society for Research in Child Development, Philadelphia, March. — 1973b. Effects of temporal separation between motivation, aggression, and consequences: A developmental study. Developmental Psychology, 8, 215—21.

1974, Aspects of television content and children's social behavior. Final re- port, July, University of Minnesota, Grant No. OCD-CB-477, Office of Child Development, Department of Health, Education, and Welfare. Collins, W. A., T. J. Berndt, and V. L. Hess. 1974. Observational learning of mo- tives and consequences for television aggression: A developmental study. Child Development, 45, 799—802. Collins, W. A., and S. A. Zimmermann. 1975. Convergent and divergent social

cues: Effects of televised aggression on children. Communication Research, 2, 331—46.

Columbia Broadcasting System, Office of Social Research. 1974. A Study of Mes- sages Received by Children Who viewed an Episode of Fat Albert and the Cosby Kids. New York: Columbia Broadcasting System, inc. _— 1976. Network prime-time violence tabulations for 1975—76 season. Unpub— lished manuscript, April. Comstock, G. A. 1972. New research on media content and control. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and social Behavior. Vol. 1, Media Content and Control. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 1—27. Comstock, G. A., and Lindsey, G. 1975. Television and Human Behavior: The Re- search Horizon, Future and Present. Santa Monica, Calif .: The Rand Corpora— tion. R-1748-CF. Connell, R. W. 1971. The Chi/dk Construction of Politics. Melbourne: University of Melbourne Press. Converse, P. E. 1962. Information flow and the stability of partisan attitudes. Public Opinion Quarterly, 26, 578—99. Cook, T. D., H. Appleton, R. F. Conner, A. Shaffer, G. Tamkin, and S. J. Weber, 1975. "Sesame Street” Revisited. New York: Russell Sage Foundation. Cooper, L. Rhetoric of A ristotle. 1932. New York: Appleton-Century. Copland, B. D. 1963. An evaluation of conceptual frameworks for measuring ad- vertising results. In Proceedings of the 9th Annual conference, Advertising Re- search Foundation, pp. 72—77. Council on Children, Media and Merchandising. 1976. May 1 976 joint F TC / F CC hearings on over—the-counter drug advertising, television and children—a fact she- et. Washington, D.C.: The Council. Courtney, A. E., and T. W. Whipple. 1974. Women in TV commercials. Journal of Communication, 24, 110—18. Crandall, R. 1972. A field extension of the frequency-affect findings. Psychologi- cal Reports, 31, 371—74. Cranston , P. 1960 Political convention broadcasts: Their history and influence. Journalism Quarterly, 37, 186—94. Cunningham and Walsh. 1958. Videotown. 1948—1957. New York: Cunningham and Walsh Publishers. Cutler, N. E., and A. S. Tedesco. 1974. Differentation in television message sys- tems: A comparison of network television news and drama. Paper presented at the meeting of the International Communication Association, New Orleans, April. Danet, B. N. 1967. Self-confrontation by videotape in group psychotherapy. Doc- toral dissertation, University of Minnesota. _ 1968. Self-confrontation in psychotherapy reviewed. American Journal of Psychotherapy, 22(2), 245—57. _— 1969. Videotape playback as a therapeutic device in group psychotherapy. International Journal of Group Psychotherapy, 19, 433—40. Davis, D. K. 1974. Self and social orientations and television use. Paper pre- sented at the meeting of the International Communication Association, New Orleans, April. Davis, D. K., and J. Lee. 1974. An approach to the analysis of panel data: The Watergate hearings and political socialization. Paper presented at the meeting of the Association for Education in Journalism, San Diego, California, August. Davis, K. E., and G. N. Braucht. 1971. Reactions to viewing films of erotically realistic heterosexual behavior. In Technical Report of the Commission on Obscenity and Pornography. Vol. 8, Erotica and social Behavior. Washington, D. C.: Government Printing Office, pp. 68—96.

Davis, R. H. 1971. Television and the older adult. Journal of Broadcasting, 15, 153—159.

Davison, W. P., and F. T. C. Yu (eds.) 1974. Mass Communication Research: Ma- jor Issues and Future Directions. New York: Praeger. Dawson, P. A., and J. E. Zinser. 1971. Broadcast expenditures and electoral out- comes in the 1970 congressional elections. Public Opinion Quarterly, 35, 398—402. Dawson, R. E., and K. Prewitt. 1969. Political Socialization. Boston: Little, Brown, and Co. Department of Commerce. 1977. Social Indicators 1976. Washington, D.C.: Gov- ernment Printing Office. DeFleur, M. L. 1964. Occupational roles as portrayed on television. Public Opin- ion Quarterly, 28, 57—74. DeFleur, M. L., and L. B. DeFleur. 1967. The relative contribution of television as a learning source for childrens occupational knowledge. American Socio- logical Review, 32, 777—89. Dennis, J., and S. Chaffee. 1977. Impact of the debates upon partisan, image and issue voting. In S. Kraus (ed.), The great debates: 1976, Ford vs. Carter. Bloomington: Indiana University Press. DeRath, G. 1963. The effects of verbal instructions on imitative aggression. Doc-

. toral dissertation, Michigan State University. DeVries, W., and L. Tarrance, Jr. 1972. The Ticket-Splitter: A New Force in Ame- rican Politics. Grand Rapids, Mich.: Eerdmans Publishing. Diener, E., and DeFour, D. In Press. Does television violence enhance program popularity? Journal of Personality and Social Psychology. Dimas, C. 1970. The effect of motion pictures portraying black models on the self-concept of black elementary school children. Doctoral dissertation, Syra- cuse University. Doll, H. D., and B. E. Bradley. 1973. A Study of the objectivity of television news reporting of the 1972 presidential campaign. Paper presented at the meeting of the Speech Communication Association, New York, November. Dollar, J., L. Doob, N. Miller, O. Mower, and R. Sears. 1939. Frustration and Aggression. New Haven: Yale University Press. Dominick, J. R. 1973. Crime and law enforcement on prime-time television. Pub- lic Opinion Quarterly, 37, 241—250.

1977. Geographical bias in national TV news. Journal of Communication, 27, 94—99. Dominick, J. R., and B. S. Greenberg. 1970. Three seasons of blacks on televi- sion. Journal of A dvertising Research, 10(2), 21—27. Dominick, J. R., and B. S. Greenberg. 1972. Attitudes toward violence: The in- teraction of television, exposure, family attitudes, and social class. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 3, Television and Adolescent Aggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 314—335. Dominick, J. R., and G. E. Rauch. 1972. The image of women in network TV commercials. Journal of Broadcasting, 16, 259—65. Dommermuth, W. P. 1974. How does the medium affect the message? Journalism Quarterly, 51, 441—47. Donnerstein, E., S. Lipton, and R. Evans. 1974. Erotic stimuli and aggression: Facilitation or inhibition. Unpublished manuscript, Southern Illinois Univer- srty. Donohue, G. A., P. J. Tichenor, and C. N. Olien. 1972 Gatekeeping: Mass media systems and information control. In F. G. Kline and P. J. Tichenor (eds.),

Current Perspectives in Mass Communication Research. Beverly Hills, Ca.: Sage. pp. 41—69. Donohue, T. R. 1973. Viewer perceptions of color and black—and-white paid poli- tical advertising. Journalism Quarterly, 50, 660—65. Doob, A. N. 1970. Catharsis and aggression: The effect of hurting one”s enemy. Journal of Experimental Research in Personality, 4, 291—96. Doob, A. N., and R. J. Climie. 1972. The delay of reinforcement and the effects of film violence. Journal of Experimental Social Psychology, 3, 136—42. Doob, A. N., and H. M. Kirshenbaum. 1973. The effects on arousal of frustration and aggressive films. Journal of Experimental Social Psychology, 9, 57—64. Doob, A. N., and L. Wood. 1972. Catharsis and aggression: Effects of annovance and retaliation on aggressive behavior. Journal of Personality resten oläsligt Douglas, D. F., B. H. Westley, and S. H. Chaffee. 1970. An information carn- paign that changed community attitudes. Journalism Quaterly, 47, 479—87. Downing, M. 1974. Heroine of the daytime serial. Journal of Communication. 24(2), 130—37. Drabman. R. S., and M. H. Thomas. 1974a. Does media violence increase chil- dren's toleration fo real-life aggression? Developmental Psycho/og, 10, 418—21. — 1974b. Exposure to filmed violence and children's tolerance of real life agg- ression. Paper presented at the meeting of the American Psychological Asso- ciation, New Orleans. Dreyer, E. C. 1971. Media use and electoral choices: Some political consequences of information exposure. Public Opinion Quarterly, 35, 544—53. Dubanoski, R. A., and D. A. Parton. 1971. Imitative aggression in children as a function of observing a human model. Developmental Psycho/og), 4, 489. Dysinger, W. S., and C. A. Ruckmick. 1933. The Emotional Responses of Children to the Motion Picture Situation. New York: Macmillan. Edelstein, A. S. 1973. An alternative approach to the study of source effects in mass communication. Studies of Broadcasting, 9, 6—29. Editor and Publisher. 1975a. Millions watched the Super Bowl and the Godfather . . . but few of them remembered the TV commercials. February 22, p. 12. _ 1975b. Newspapers are public's favorite ad medium. March 29, p. 12. Efron, E. 1971. The News Twisters. Los Angeles: Nash Publishing. — 1972. A nonsolution to a nonproved problem produced by a noninvestiga- tion of a nonresolved controversy over a nondefined threat to nonidentifiable people. TV Guide, 20(48), 30—36. Ekman, P., R. M. Liebert, W. V. Friesen, R. Harrison, C. Zlatchin, E. J. Malm- strom, and R. A. Baron. 1972. Facial expressions of emotion While watching televised violence as predictors of subsequent aggression. In G. A. Comstock, E. A. Rubinstein, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 5, Television's Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 22—58. Eleey, M. F., G. Gerbner, and N. Tedesco. 1972a. Apples, oranges, and the kit- chen sink: An analysis and guide to the comparison of "violence ratings.” Journal of Broadcasting, 17, 21—3 ].

l972b. Validity indeed! Journal of Broadcasting, 17, 34—35.

Elliott, P. 1973. The Making of a Television Series: A case Study in the Sociology of Culture. New York: Hastings House. Elliott, R., and R. Vasta. 1970. The modeling of sharing: Effects associated with vicarious reinforcement, symbolization, age and generalization. Journal of Ex- perimental Child Psychology, 10, 8—15. Ellis, G. T., and F. Sekyra. 1972. The effect of aggressive cartoons on the be- havior of first grade children. Journal of Psychology. 81, 37—42.

Else, G. F. 1958. Aristotle's Poetics: The Argument. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Emery, F. E. l959a. Psychological effects of the Western film: A study in televi- sion viewing. I. The theoretical study: Working hypotheses on the psychology of television. Human Relations, 12, 195—213. — 1959b. Ibid. II. The experimental study. Human Relations, 12, 215—32. Em- ery, W. B. 1971. Broadcasting and Government: Responsibilities and Regula— tions. East Lansing: Michigan State University Press. Epstein, E. J. 1973a. News from Nowhere: Television and the News. New York: Random House.

1973b. The values of newsmen. Television Quarterly, 10, 9—33.

Eron, L. D. 1963. Relationship of TV viewing habits and aggressive behavior in children. Journal of A bnormal and Social Psychology. 67; 193—96. Eron. L. D., L. R. Huesmann, M. M. Lefkowitz, and L. 0. Walder. 1972. Does television violence cause aggression? American Psychologist, 27, 253—63. Eron, L. D., M. M. Lefkowitz, L. 0. Walder, and L. R. Huesmann. 1974. Rela- tion of learning in childhood to psychopathology and aggression in young adulthood. In A. Davis (ed.), Child Personality and Psychopathology: Current Topics. Vol. 1. New York: Wiley. Fechter, J. V., Jr. 1971. Modeling and environmental generalization by mentally retarded subjects of televised aggressive or friendly behavior. American Jour- nal of Mental Deficiency, 76, 266—67. Federal Communications Commission. 1974. Childrenis television report and pol- icy statement. Washington, D.C.: Government Printing Office, June. Fejer, D., R. G. Smart, P. G. Whitehead, and L. LaForest. 1971. Sources of in- formation about drugs among high school students. Public Opinion Quarterly, 35, 235—41. Feshbach, S. 1955. The drive-reducing function of fantasy behavior. Journal of Abnormal and social Psycho/0,91, 50, 3—1 1. —- 1956. The catharsis hypothesis and some consequences of interaction with aggressive and neutral play objects. Journal of Personality, 24, 449—62.

— 1961. The stimulating versus cathartic effects of a vicarious aggressive ac- tivity. Journal of Abnormal and social Psychology, 63, 381—85.

— 1964. The function of aggression and the regulation of aggressive drive. Psy- chological Review, 71, 257—72. — 1969. The catharsis effect: Research and another view. In R. K. Baker and 5. J. Ball (eds.), Violence and the Media. A Staff Report to the National Com- mission on the Causes and Prevention of Violence. Washington, D.C.: Govem- ment Printing Office, p. 461—72. — 1972. Reality and fantasy in filmed violence. In J. P. Murray, E. A. Rubin- stein, and G. A. Comstock (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 2. Tele— vision and Social Learning. Washington, D.C.: Government Feshbach, S. and R. D. Singer. 1971. Television and Aggression: An Experimental Field Study. San Francisco: Jossey-Bass. — 1972. Television and aggression: A reply to Liebert, Sobol, and Davidson. In G. A. Comstock, E. A. Rubinstein, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior, Vol. 5, Television 's Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 359—66. Festinger, L. 1957. A Theory of Cognitive Dissonance. Evanston, III.: Row, Peter- son. Festinger, L., and N. Maccoby. 1964. On resistance to persuasive communi- cations. Journal of A bnormal and Social Psycholog, 68, 359—66. Filep, R. (ed.) 1977. Social Research and Broadcasting: Proceedings of a Sym- posium. Los Angeles: Annenberg School of Communications, University of Southern California.

Fitzsimmons, S. J., and H. G. Osbum. 1968. The impact of social issues and pub- lic affairs television documentaries. Public Opinion Quarterly, 32, 379—97. Flanders, J. P. 1968. A review of research on imitative behavior. Psychological Bulletin, 69, 316—37. Flapan, D. 1968. Children 's Understanding of Social Interaction. New York: Teachers College Press. Flavell, J. H. 1963. The Developmental Psychology of Jean Piaget. Princeton: Van Nostrand. Flavell, J. H., D. R. Beach, and J. M. Chinsky. 1966. Spontaneous verbal rehear— sal in a memory task as a function of age. Child Development, 37, 283—99. Fletcher, A. D. 1969. Negro and white childrens television program preferences. Journal of Broadcasting, 13, 359—366. The Ford Foundation. 1976. Television and children: Priorities for research. Re- port of a conference at Reston, Virginia, November 5—7, 1975. New York: The Ford Foundation. Foundation for Child Development. 1977. National survey of children. Summary of preliminary results. Unpublished manuscript, Foundation for Child Deve- lopment, New York. Francher, J. S. 1973. ”It's the Pepsi generation. . . ."Accelerated aging and the television commercial. International Journal of Aging and Human Develop- ment, 4, 245—55. Frank, R. S. 1973. Message dimensions of television news. Lexington, Mass.: Lexington Books. Frideres, J. S. 1973. Advertising, buying patterns and children. Journal of Adverti- sing Research, 13, 34—36. Friedman, H. L., and R. I. Johnson. 1972. Mass media use and aggression: A pilot study. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior, Vol. 3, Television and Adolescent A ggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 336—60. Friedrich, L. K., and A. H. Stein. 1973. Aggressive and prosocial television pro- grams and the natural behavior of preschool children. Monographs. — 1975. Prosocial television and young children: The effects of verbal labeling and role playing on learning and behavior. Child Development, 46, 27—38. Fryear, J. L., and M. H. Thelen. 1969. Effect of sex of model and sex of observer on the imitation of affectionate behavior. Developmental Psycholog, 1, 298. Fuchs, D. A. 1966. Election-day radio—television and Western voting. Public Opinion Quarterly, 30, 226—36. Fuchs, D. A., and J. Lyle. 1972. Mass media portrayal—sex and violence. In F. G. Kline and P. J. Tichenor (eds.), Current Perspectives in Mass Communication Research. Beverly Hills, Ca.: Sage, pp. 235—64. Funkhouser, G. R. 1973. Trends in media coverage of the issues of the '605. Jour- nalism Quarterly, 50, 533—38. Galst, J. P., and M. A. White. 1976. The unhealthy persuader: The reinforcing value of television and children's purchase-influencing attempts at thesupermarket. Child Development, 47, 1089—96. Geen, R. G., and L. Berkowitz. 1966. Name-mediated aggressive cue properties. Journal of Personality, 34, 456—65. — 1967. Some conditions facilitating the occurrence of aggression after the ob- servation of violence. Journal of Personality, 35, 666—676. Geen, R. G., and D. Stonner. 1972. Context effects in observed violence. Journal of Personality and Social Psychology, 25, 145—150. Geiger, J. A. 1971. Seven brands in seven days. Journal of Advertising Research, 11, 15—22.

Geller, H., and G. Young. 1976. The family viewing hour: An FCC tumble from the tightrope? Palo Alto, Calif.: Aspen Institute Occasional Paper. Gentile, F., and S. M. Miller. 1961. Television and social class. Sociology and So— cial Research, 45, 259—64. Gerbner, G. 1972a. Comments on "Measuring violence on television: The Gerbner index,” by Bruce M. Owen (Staff Research Paper, Office of Telecommunications Policy). Unpublished manuscript, Annenberg School of Communications, University of Pennsylvania. — 1972b. Violence in television drama: Trends and symbolic functions. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 1, Media Content and Control. Washington, D.C.: Government Printing Offi- ce, pp. 28—187. Gerbner, G., and L. Gross. 1976. Living with television: The violence profile. Journal of communication, 26(2), 173—99. Gerbner, G., L. Gross, M. F. Eleey, S. Jeffries-Fox, M. Jackson-Beeck, and N. Signorielli. 1976. Violence Profile no. 7: Trends in Network Television Drama and Viewer Conceptions of Social Reality: 1967—1975. Philadelphia: Annen- berg School of Communications, University of Pennsylvania. Gerbner, G., L. Gross, M. F. Eleey, M. Jackson-Beeck, S. Jeffries-Fox, and N. Signorelli. 1977. Violence profile no. & Trends in network television drama and viewer corporations of social reality 1967—1976. Philadelphia: Annenberg Scho- 01 of Communications, University of Pennsylvania. Gerson, W. M. 1966. Mass media socialization behavior: Negro-white differ- ences. Social Forces, 45, 40—50. Goldberg, M. E., and G. J. Gorn. 1974. Children's reactions to television adverti- sing: An experimental approach. Consumer Research, 1, 69—75.

1977. Material vs. social preferences, parent—child relations, and the child's emotional responses. Three dimensions of response to children's TV adverti- sing. Paper presented at the Telecommunications Policy Research Conferen- ce, Airlie House, Virginia. March. Goranson, R. E. l969a. The catharsis effect: Two Opposing views. In R. K. Baker and S. J. Ball (eds.), Violence and the Media. A Staff Report to the National Commission on the Causes and Prevention of Violence. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 453—59. 1969b. A review of recent literature on psychological effects of media port- rayals of violence. In ibid., pp. 395—413. 1970. Media violence and aggressive behavior: A review of experimental re- search. In L. Berkowitz (ed.), Advances in Experimental Social Psychology, vol. 5. New York: Academic Press, pp. 1—31. Gordon, T. F. 1973. The Effects of Time Context on Children *s Perceptions of Agg- ressive Television Content. Philadelphia: Temple University, School of Com- munications and Theater. Gormley, W. 1975. Newspaper agendas and political elites. Journalism Quarterly, 52, 304—8. Gom, G. J., M. E. Goldberg, and R. N. Kanungo. 1976. The role of educational television in changing the intergroup attitudes of children. Child Development, 47, 277—80. Graber, D. 1971. The press as opinion resource during the 1968 presidential cam- paign. Public Opinion Quarterly, 35, 168—82. Graney, M. J. 1974. Media use as a substitute activity in old age. Journal of Gerontology, 29, 322—24. Grass, R. C. 1968. Satiation effects of advertising. In Proceedings of the 14th An- nual Conference, Advertising Research Foundation, pp. 20—28.

Grass, R. C., and W. H. Wallace, 1969. Satiation effects of TV commercials, Jour— nal of Advertising Research, 1969, 9(3), 3—8.

1974. Advertising communication: Print vs. TV. Journal of Advertising Re- search l4(5), 19—23. Greenberg, A., and C. Suttoni. 1973. Television commercial wearout. Journal of Advertising Research, 13, 47—54. Greenberg, B. 5. 1965. Television for children: Dimensions of communicator and audience perceptions. A V Communication Review, 13, 385—96. Greenberg, B. S. 1972a. Childrens reactions to TV blacks. Journalism Quarterly, 49, 5—14. _ l972b. Televised violence: Further explorations. In G. A. Comstock, E. A. Rubinstein, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 5, Television's Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. l—21. —1974. Gratifications of television viewing and their correlates for British children. ln J. Blumler and E. Katz (eds.), The Uses of Mass Communications: Current Perspectives on Gratifications Research. Sage Annual Reviews of Com— munication Research, vol. 3. Beverly Hills, Ca.: Sage, 71—92. Greenberg, B. S., and B. Dervin. 1970. Use of the Mass Media by the Urban Poor. New York: Praeger. — 1973. Mass communication among the urban poor. In C. D. Mortensen and K. K. Sereno (eds.), Advances in Communication Research. New York: Harper and Row, pp. 388—397. Greenberg, B. S., and J. R. Dominick. 1969 Racial and social class differences in teen-ager's use of television. Journal of Broadcasting, 13, 331—44. Greenberg, B. S., P. M. Ericson, and M. Vlahos. 1972. Children's television be— havior as perceived by mother and child. In E. A. Rubinstein, G. A. Com- stock, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 4, Tele- vision in Day—to-Day Life: Patterns of Use. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 395—409. Greenberg, B. S., and T. F. Gordon. l972a. Children's perceptions of television violence: A replication, In G. A. Comstock, E. A. Rubinstein, and J. P. Mur- ray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 5, Television's Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 211—30. _ 1972b. Perceptions of violence in television programs: Critics and the pub- lic. In ibid. Vol. 1, Media Content and Control. Washington, D.C.: Govem- ment Printing Office, pp. 244—58. Greenberg, B. S., and Hanneman, G. J. 1970. Racial attitudes and the impact of TV blacks. Educational Broadcasting Review 4(2), 27—34. Greenberg, B. S., and B. Reeves. 1976. Children and the perceived reality of television. Journal of Social Issues, 32(4), 86—97. Greenberg, E., and H. J. Barnett. 1971. TV program diversity—New evidence and old theories. American Economic Review, 61, 89—100. Gregg, P. W. 1971. Television viewing as parasocial interaction for persons aged 60 years or older. Master's thesis, University of Oregon. Greyser, S. A. 1973. Irritation in advertising. Journal of Advertising Research, mm, 340. Grusec, J. E. 1973. Effects of co-observer evaluations on imitation: A develop- mental study. Developmental Psychology, 8, 141. Haavelsrud, M. 1971. Development of concepts related to peace and war: An in- ternational perspective. Paper presented at the meeting of the American Psy- chological Association. Washington, D.C. Hale, G. A., L. K. Miller, and H. W. Stevenson. 1968. Incidental learning of film content: A development study. Child Development, 39, 69—77.

Halloran, J. D. 1964. The effects of mass communication with special reference to television. Leicester: Leicester University Press (Television Research Commit- tee Working Paper No. 1).

— 1969. A report on several evaluations of children”s reactions to a prize-win- ning film for young children (ages five to eight years) from the Second Prix Jeunesse Competition, Munich 1966. In Second Progress Report and Recom- mendations. Leicester, England. Television Research Committee, Leicester University Press, pp. 77—94. _ 1978. Social Research on Broadcasting: Further Development—or Turning the Clock Back? Journal of Communication, 28(2), 120—32.

Hanratty, M. A., R. M. Liebert, L. W. Morris, and L. E. Fernandez. 1969. Imita- tion of film-mediated aggression against live and inanimate victims. Pro- ceedings of the 77th annual convention of American Psychological Association. Washington, D.C.: American Psychological Association, pp. 457—58. Hanratty, M. A., E. O'Neal, and J. L. Sulzer. 1972. The effects of frustration upon the imitation of aggression. Journal of Personality and Social Psychology, 21, 30—34. Harlan, T. A. 1972. Viewing behavior and interpretive strategies of a photographic narrative as a function of variation in story title and subject age. Masterls thesis, Annenberg School of Communications, University of Penn- sylvania. Louis Harris and Associates, Inc. 1974. A survey on aging: Experience of older Americans vs. public expectation of old age. Conducted for the National Coun- cil on the Aging, Inc. New York: Louis Harris and Associates, Inc. Harris. M. 1970. Reciprocity and generosity: Some determinants of sharing be- havior. Child Development, 41, 313—28. Hartley, R. L. 1964. The impact of viewing "aggression”: Studies and Problems of Extrapolation. New York: Columbia Broadcasting System, Office of Social Research. Hartmann, D. P. 1965. The influence of symbolically modeled instrumental ag- gression and pain cues on the disinhibition of aggressive behavior. Doctoral dissertation. Stanford University. — 1969. Influece of symbolically modeled instrumental aggression and pain cues on the disinhibition of aggressive behavior. Doctoral dissertation, Stan- ford University. _ 1969. Influence of symbolically modeled instrumental aggression and pain cues on aggressive behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 11, 280—88.

Haskins, J. 1964. Factual recall as a measure of advertising effectiveness. Journal of Advertising Research, 4(1), 2—8. Hawkins, R. P. 1973. Learning of preripheral content in films: A developmental study, Child Development, 44, 214—17. —1974. Children's acquisition of current events information in the context of family, peers, media use and pre-existing attitudes. Doctoral dissertation, Stanford University. Hawkins, R. P., S. Pingree, and D. F Roberts. 1975. Watergate and political so- cialization: The inescapable event. American Politics Quarterly, 3, 406—22.

1967. Anxiety and preference for television fantasy. Journalism Quarterly 44, 461—69. Hazard, W. R. 1967. Anxiety and preference for television fantasy. Journalism Quarterly, 44, 461—69. Head, S. W. 1954. Content analysis of television drama programs Quarterly of Film, Radio and Television, 9, 175—94.

Heffner, R. D., and E. H. Kramer. 1972. Network television's environmental con- tent. Unpublished manuscn'pt, Rutgers University.

Heider, F. 1946. Atitudes and cognitive organization. Journal of Psychology. 21 107—12. Heider, F. 1958. The Psycho/ayy of Interpersonal Relations. New York: John Wiley and Sons. Heise, D. R. 1970. Causal inference from panel data. In E. F. Borgatta (ed.), So— ciological Methodology 1970. San Francisco: Jossey—Bass, pp. 3-27. Herzog, H. 1944. What so we really know about daytime serial listemers? In P. F Lazarsfeld and F. N. Stanton (eds.), Radio Research 1942—1943. New York: Duell, Sloan, and Pearce, pp. 3—33.

— 1954. Motivations and gratifications of daily serial listemers. In W. Schramm (ed.), The Process and Effects of Mass Communication. Urbana, III.: University of Illinois Press, pp. 50—55. Hess, R. D., and H. Goldman. 1962. Parents” views of the effects of television on their children. Child Development, 33,41 1—26. Hess, R. D., and J. V. Tomcy. 1967. The Development of Political Attitudes in Children. Chicago: Aldine. Hetherington, E. M., and G. Frankie. 1967. Effects of parental dominance, warmth, and conflict on imitation in children. Journal of Personality and So— cial Psychology, 6, l l9—25. Hiekey, N. 1972. What America thinks of TV*s political coverage. TV Guide, April 8, 6—1 ]. Hicks, D. J. 1965. Imitation and retention of film-mediated aggressive peer and adult models. Journal of Personality and Social Psychology, 2, 97—100.

1968. Effects of co-observer”s sanctions and adult presence on imitative ag- gression. Child Development, 38, 303—9. Hiebert, R. E. (ed.). l97l. Political Image Merchants: Strategy in New Politics. Washington, D.C.: Acropolis. Higbie, C. E. 1961. 1960 election studies show broad approach, new methods. Journalism Quarterly, 38, 164—70. Hill, J . H., R. M. Liebert, and D. 13. W. Mott. 1968. Vicarious extinction of avoidance behavior through films: An initial test. Psychological Reports, 22, 192. Himmelweit, H. T., A. N. Oppenheim, and P. Vince. 1958. Television and the Child. London: Oxford University Press. Himmelweit, H. T., and B. Swift. 1976. Continuities and discontinuities in media usage and taste: A longitudinal study. Journal of Social Issues, 32(4), 133—56. Hirsch, H. 197]. Poverty and Politicization. New York: Free Press. Hofstetter, C. R. l976. Bias in the News. Columbus: Ohio State University Press.

Hogan, P., and I. Alger. 1966. Use of videotape recording in family therapy. Paper presented at the meeting of the American Ortho—Psychiatric Associatio- n. Hokanson, J. E., M. Burgess, and M. F. Cohen. 1963. Effects of displaced aggres- sion on systolic blood pressure. Journal of Abnormal and Social Psychology, 67, 214—18. Holaday, P. W., and G. D. Stoddard. 1933. Getting Ideas from the Movies. New York: Macmillan.

Hollander, N. 1971. Adolescents and the war: The sources of socialization. Jour- nalism Quarterly, 58, 472—79. Holsti, O. R. 1969. Content Analysis for the Social Sciences and Humanities. Rea- ding, Mass.: Addison-Wesley. Hovland, C. I. 1959. Reconciling conflicting results derived from experimental and survey studies of attitude change. American Psychologist. 14, 8—17.

Hovland, C. I., and I. L. Janis (eds.). 1959. Personality and Persuasibility. New Haven: Yale University Press. Hovland, C. I., I. L. Janis, and H. H. Kelley. 1953. Communication and persua- sion. New Haven: Yale University Press. Hovland, C. I., A. A. Lumsdaine, and F. D. Sheffield. 1949. Experiments in mass communication. Princeton University Press. Howard, J . A., J. M. Hulbert, and D. R. Lehmann. 1973. An exploratory analysis of the effect of television advertising on children. Proceedings of the American Marketing Association. Washington, D.C.: The Association. Howitt. D. 1972. Television and aggression: A counterargument. American Psy- chologist. 27, 969—70. Hoyt, J. L. 1970. Effect of media violence ujustification” on aggression. Journal of Broadcasting, 14, 455—64. Hsia, H. J. 1974. Audience recall as tolerance toward television commercial breaks, Journalism Quarterly. 51, 96—101. Huesmann, L. R., L. D. Eron, M. M. Lefkowitz, and L. 0. Walder. 1973. Televi- sion violence and aggression: The causal effect remains. American Psychol— ogist, 28, 617—20. Hujanen, T. 1976. Immigrant broadcasting and migration control in Western Europe. Tampere, Finland: Institute of Journalism and Mass Communica- tion, University of Tampere. Hwang, J. C. 1974. Aging and information seeking. Communication (Journal of the Communication Association of the Pacific), July. Hyman, H. H. 1959. Political Socialization. New York: Macmillan-Free Press. Hyman, H. H. 1974. Mass communication and socialization. In W. P. Davison and F. T. C. Yu (eds.), Mass communication research: Major Issues and Future Directions. New York: Preager. Isherwood, C. 1954. Goodbye to Berlin. In C. Isherwood, The Berlin Stories. New York: New Directions. Israel, H., and J. P. Robinson. 1972. Demographic characteristics of viewers of television violence and news programs. In E. A. Rubenstein, G. A. Comstock, and J. P. Murray (eds.), Television and Social behavior. Vol. 4, Television in Day—to-Day life: Patterns of Use. Washington, D.C.: Government Printing Of» fice, pp. 87—128. Jacobs, T. 197]. Advertising and children: Investigation by Nader's Raiders. In E. Sarson (ed.), Action for Children 's Television: The First National Symposium on the Effect on Children of Television Programming and Advertising. New York: Avon. Jacobson, H. K. 1969. Mass media believability: A study of receiver judgments. Journalism Quarterly, 46, 20—28. Jennings, M. K., and R. G. Niemi. 1973. The transmission of political values from parent to child. In J. Dennis (ed.). Socialization to Politics: A Reader. New York: Wiley. Johnson, R. L., H. L. Friedman, and H. 5. Gross. 1972. Four masculine styles in television programming: A study of the viewing prefences of adolescent males. In G. A. Comstock and E. A. Rubeinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 3, Television and Adolescent A ggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 361—71. Johnstone, J. W. C. 1974. Social integration and mass media use among ado- lescents: A case study. In J. G. Blumler and E. Katz (eds.), The Uses of Mass Communications: C urrrent Perspectives on Gratifications Research. Beverly Hills, Ca.: Sage, pp. 35—47. Jones, E. E., and H. B. Gerard. 1967. Foundations of Social Psycholoy. New York: Wiley.

Jones, W. K. 1967. Cases and Materials on Regulated Industries. Brooklyn: The Foundation Press. Kaplan, R. M. 1972. On television as a cause of aggression. American Psychol- ogist, 27, 968—69. Kaplan, R. M., and R. D. Singer. 1976. Television violence and viewer aggres- sion: A reexamination of the evidence. Journal of Social Issues, 32(4), 35—70. Katz, E. 1959. Mass communication research and the study of popular culture: An editorial note on a possible future for this journal. Studies in Public C ommmunication, 2, 1—6. _— 1977. Social Reaseach on Broadcasting: Proposals for Further Development. London: British Broadcasting System. Katz, E., J. G. Blumler, and M. Gurevitch, 1973. Uses and gratifications research Public Opinion Quarterly, 37, 509—23. Katz, E., and J. J. Feldman. 1962. The debates in the light of research: A survey of surveys. In S. Kraus (ed.), The Great Debates. Bloomington: Indiana Uni— versity Press, p. 211. Katz, E., M. Gurevitch. 1976. The Secularization of Leisure: Culture and Commu- nication in Israel. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Katz, E., M. Gurevitch, and H. Haas. 1973. On the use of mass media for impor- tant things. American Sociological Review, 38, 164—81. Katz, E., P. Lazarsfeld. 1955. Personal Influence. New York: Free Press. Katzman, N. I. 1972a. Television soap operas: What's been going on anyway? Public Opinion Quarterly, 36, 200—12. — 1972b. Violence and color television: What children of differnent ages learn. In G. A. Comstock, E. A. Rubinstein, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 5, Television's Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 253—308. _ 1973. One Week of Public Television: April 1972. Washington, D.C.: Corpor- ation for Public Broadcasting.

1974. Community Survey, Sacramento, Califonia. Washington, D.C.: Corpo- ration for Public Broadcasting. Katzman, N. I. Public television program content: 1975. Washington, D.C.: Cor- poration for Public Broadcasting.

Katzman, N. I., and K. Fart. 1975. CPB Report—Focus on Research. Nos. 2, 3, 4, and 6. Washington, D.C.: Corporation for Public Broadcasting. Katzman, N. 1. and S. Lasselle. 1974. Community Survey, San Jose, California, Washington, D.C.: Corporation for Public Broadcasting. Kay, H. 1972. Weaknesses in the television-causes-aggression analysis by Eron et al. American Psychologist, 27, 970—73. Keating, J. P. 1972. Persuasive impact, attitudes, and image: The effect of com- munication media and audience size on attitudes toward a source and toward his advocated position. Doctoral dissertation, Ohio State University. Keeney, T. J., S. R. Cannizzo, and J. H. Flavell. 1967. Spontaneous and induced verbal rehearsal in a recall task. Child Development, 38, 953—66. Keller, F. S., and W. N. Schoenfeld. 1950. Principles of Psychology. New York: Appelton-Century-Crofts. Kelley, S. 1956. Professional Public Relations and Political Power. Baltimore: Johns Hopkins University Press. Kenny, D. A. 1972. Threats to the internal validity of cross-lagged panel infer- ence, as related to "Television violence and child aggression: A follow-up stu- dy.” In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Be- havior. Vol. 3, Television andAdolescent A ggresiveness. Washington, D.C.: Go- vernment Printing Office, pp. 136—40.

Kenny, D. A. 1973. Cross-lagged and sychtonous common factors in panel data. In A. Goldberger and 0. D. Duncan (eds.), Structural Equation Model. New York: Seminar Press. Klapper, J. T. 1954. The comparative effects of the various media. In W. Schramm (ed.), The Process and Effects of Mass Communication. Urbana, III.: University of Illinois Press, pp. 91—105.

— 1957. What we know about the effects of mass communication: The brink of hope. Public Opinion Quarterly, 21, 453—74. — 1960. The Effects of Mass Communication, New York: Free Press.

1963. Mass communication research: An old road resurveyed. Public Opini— on Quarterly, 27, 515—27. Kniveton, B. H. 1973. Social class and imitation of aggressive adult and peer models. Journal of Social Psychology, 89, 31 1—12. Konecni, V. J. 1973. Experimental studies in human aggression: The cathartic ef- fect. Doctoral dissertation, University of Toronto. — 1975a. Annoyance, type and duration of postannoyance activity, and agg- ression: The "cathartic effect." Journal of Experimental Psychology: General,

_ 104(1), 76—102. —- 1975b. The mediation of aggressive behavior: Arousal level versus anger and cognitive labeling. Journal of Personality and Social Psychology, 32, 706—12. Konecni, V. J., and A. N. Doob. 1972. Catharsis through displacement of aggres-

sion. Journal of Personality and Social Psychology, 23, 379—87. Kraus, S. (ed.). 1962. The Great Debates. Bloomington: Indiana University Press. Kraus, S. (ed.). 1977. The Grat Debates." 1976, Ford vs. Carter. Bloomington: In- diana University Press. Kraus, S., and S. H. Chaffee (eds.). 1974. the Ervin Committee hearings and com- munication research. Communication Research, 1, special issue. Kraus, S., and D. Davis. 1976. The Effect of Mass Communication on Political Be— havior. University Park: Pennsylvania State University Press. Krugman, H. E. 1965. The impact of television advertising: Learning without in- volvement. Public Opionion Quarterly, 29, 349—56. — 1966. The measurement of advertising involvement. Public Opinion Quarter— ly, 30, 583—96. — 1968. Processes underlying exposure to advertising. American Psychology, 23, 245—53.

— 1971. Brain wave measures of media involvement. Journal of Advertising Re- search, 11, 3—9.

Krull, R. 1973. Program entropy and structure as factors in television viewership. Doctoral dissertation, University of Wisconsin. Krull, R., and J. H. Watt, Jr. 1973. Television viewing and aggression: An exam- ination of three models. Paper presented at the meeting of the International Communication Association, Montreal, April. Kuhn, D. Z. 1973. Imitation theory and research from a cognitive perspective. Human Development, 16, 157—80. Lambert, W. E., and 0. Klineberg. 1967. Children ”s Views of Foreign People New York: A ppelton Century Crofts. Lang, K., and G. E. Lang. 1953. The unique perspectice of television and its ef- fects: A pilot study. American Sociological Review, 18, 3—12. —1959. The mass media and voting. In E. Burdick and A. J. Brodbeck (eds.), American Voting Behavior. Glencoe, III.: Free Press, pp. 217—35 _ 1968. Politics and Television. Chicago: Quadrangle Books, 1968. Langton, K. P. 1967. Peer group and school and the political socialization pro- cess. American Political Science Review, 61, 751—58.

Langton, K. P., M. K. Jennings 1968. Poliical socialization and the high school civics curriculum. American Political Science Review, 62, 852—57.

1969. Acquisition of political values in the schools. American Political Scien- ce Review, 63, 51—65. Larsen, O. N. 1964. Social effects of mass communication. In R. E. L. Faris (ed.), Handbook of— Modern Sociology. New York: Rand McNally, pp. 348—81. Larsen, O. N., L. N. Gray, and J. G. Fortis. 1963. Goals and goal-achievenment in television content: Models for anomie? Sociological Inquiry, 33, 180—96. Lavidge, R. J., and G. A. Steiner. 1961. A model for predictive measurements of advertising effectiveness. Journal of Marketing, 25, 59—62. Lazarsfeld, P. F., B. Berelson, and H. Gaudet 1948. The People's Choice. New York: Columbia University Press. Lazarsfeld. P. F., and R. K. Merton. 1971. Mass communication, popular taste, and organized social action. In W. Schramm and D. F. Roberts (eds.), The Process and Effects of Mass Communication. (rev. ed.) Urbana, III.: University of Illionois Press, pp. 554—78. Lazarus, R. S., J. C. Speisman, A. M. Mordkoff, and L. A. Davison. 1962. A laboratory study of psychological stress produced by a motion picture film. Psychological Monographs. 76 (34, Whole No. 553). Lefkowitz, M. M. 1972. Letter to Honorale John O. Pastore, and letter to Dr. Ithiel de Sola Pool. In U.S. Congress, Senate Committee on Commerce. Hearings before the Subcommittee on Communications. Surgeon General's Report by the Scientific Advisory Committee on Television and Social Behavior. 92nd Congress, an Session. March 21—24, 1972. Washington, D.C. Govem- ment Printing Office, pp. 90—91; 93—94. Lefkowitz, M. M., L. D. Eton, 1. O. Walder. and L. R. Huesmannn. 1972. Tele- vision violence and child aggression: A followup study. In G. A. Comstock and E. A. Rubinstein (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 3, Television and Adolescent Aggressiveness. Washington, D.C.: Government Printing Offi- ce, pp. 35—135. —— l977. Growing Up To Be Violent. Elmsford, N. Y.: Pergamon Press. Leifer, A. D., W. A. Collins, B. M. Gross, P. H. Taylor, L. Andres, and E. R. Black- mer. 1971. Developmental aspects of variables relevant to observational lear- ning. Child Development, 42, 1509—16. Leifer, A. D., N. J. Gordon, and S. B. Graves. 1973. Children and television: Re- commended directions for future efforts. Center for Research in Children's Television, Harvard University, May Final Report to the Office of Child De- velopment, Department of Health, Education and Welfare. Leifer, A. D., and D. F. Roberts. 1972. Children's responses to television viol— ence. In J. P. Murray, E. A. Rubenstein, and G. A. Comstock (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 2 Television and Social Learning. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 43—180. Lemert, J. B. 1974. Content duplication by the networks in competing evening newscasts. Journalism Quarterly, 51, 238—44. Lesser, G. S. 1974. Children and Television: Lessons freom Sesame Street. New York: Random House. Levin, S. R., and D. R. Anderson. 1976. The development of attention. Jounal of Communication, 26, 126—35. Levinson, R. M. 1973. From Olive Oyl to Sweet Polly Purebread: Sex role stereotypes and televised cartoons. Journal of Popular Culture, 9, 561—72. Leyens, J. P., R. D. Parke, L, Camino, and L. Berkowitz. 1975. Effects of movie violence on aggression in a field s'etting as a function of group dominance and cohesion. Journal of Personality and Social Psychology, 32, 346—60.

Liebert, D. E., J. N. Sprafkin, R. M. Liebert, and E. A. Rubenstein. 1977. Effects of television commercial disclaimers on the product expectations of children. Journal of Communication, 276, 118—24. Liebert. R. M. 1972. Television and social learning. Some relationships between viewing violence and behaving aggressively. In J. P. Murray, E. A. Rubinstein, and G. A. Comstock (eds.), Television and Social Behavior, Vol. 2, Television and Social Learning. Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 1—42. Liebert, R. M. and R. A. Baron. 1972a. Short-term effects of televised aggression on children's aggressive behavior. In J. P. Murray, E. A. Rubinstein, and G. A. Comstock (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 2, Television and Social Learning, Washington, D.C.: Government Printing Office, pp. 181— 201. —— 1972b. Some immediate effects of televised violence on childrens behavior. Developmental Psychology, 6, 469—75. Liebert, R. M., L. E. Fernandez, and L. Gill. 1969. the effects of a friendless mo— del on imitation and prosocial behavior. Psychonomic Science, 16, 81—82. Liebert, R. M., J.M. Neale, and E. S. Davidson. 1973. The Early Window: Effects of Television on Children and Youth. Elmsford, N. Y.: Pergamon Press. Liebert, R. M., and R. W. Poulos. 1974. Television as a moral teacher. In T. Lickona (ed.), Man and Morality: Theory, Research, and Social Issues. New York: Holt, Rinehart and Winston. Liebert, R. M., M. D. Sobol, and E. S. Davidson, 1972. Catharsis of aggression among institutionalized boys: Fact or artifact. In G. A. Comstock, E. A. Ru- binstein, and J. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior. Vol. 5. Tele- vision*s Effects: Further Explorations. Washington, D.C.: Government Print- ing Office, pp. 351—59. Lin, N. 1971. Information flow, influence flow and the decision-making process. Journalism Quarterly, 48, 33—40. Lippmann, W. 1922. Public Opinion. New York: Macmillan. Long, B. H., and E. H. Henderson. 1973. Children's use of time: Some personal and social correlates. Elementary School Journal, 73(4), 193—99. Long, M. L., and R. J. Simon. 1974. The roles and statuses of women on children and family TV programs. Journalism Quarterly, 51, 107—10. Los Angeles Times. 1977a. Commentary: Porno chic on increase. April 11. — 1977b. Old bedfellows: Sex, violence. April 22. — 19770. TV violence: Doctors join fight. May 22. LoSciuto, L. A. 1972. A national inventory of television viewing behavior. In E. A. Rubinstein. G. A. Comstock, and J. P. Murray (eds.), Television and So— cial Behavior. Vol. 4, Television in Day-to-Day Life: Pattens of Use. Washing— ton, D.C.: Government Printing Office, pp. 33—86. Lovaas, 0. I. 1961. Effect of exposure to symbolic aggression on aggressive be- havir. Child Development, 32, 37—44. Lowry. D. T. 1971a. Agnew and the network TV news: A before/ after content analysis. Journalism Quarterly, 48, 205—10.

1971b. Gresham's law and network TV news selection. Journal of Broadv

casting, 15, 397—408.

1974. Multiple measures of network TV news bias in campaign '72. Paper presented at the meeting of the International Communication Association, New Orleans, April. Lucas, W. A., and W. C. Adams 1977. The undecided voter and political commu- nication in the 1976 presidential election. Paper presented at the meeting of the Southwestern Political Science Association, Dallas, April.

Lucas, W. A., and K. B. Possner. 1975. Television News and Local Awareness: A Retrospective Look. Santa Monica: The Rand Corporation, R-1858-MF. Lull, J. T. 1974. Counter advertising: Persuasibility of the anti-Bayer TV spot, Journal of Broadcasting, 18, 353—60. Lyle, J . 1967. The News in Megalopolis. San Francisco: Chandler.

1972. Television in daily life: Patterns of use. In E. A. Rubinstein. G. A. Comstock, and I. P. Murray (eds.), Television and Social Behavior, Vol. 4, Te— levision in Day-to-Day Life: Patterns of Use. Washington, D.C.: Government

Printing Office, pp. 1—32.

1975. The People Look at Public Television 1974. Washington, D.C.: Corpo- ration for Public Broadcasting.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det tonsatte arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. |. . Datateknik i processindustrin. I.

Inrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Socialdepartementet

Hälso—och sjukvård införSO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [21 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [31 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [91 Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [101 2. Datateknik i processindustrin. [11]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. [14]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

. .. ISBN 91-38-1-05665' LiberForlag ISSN o375-zzsox