SOU 1981:16

Film och TV i barnens värld : en sammanställning av forskningsresultat : rapport från Videogramutredningen

EN SAMMANSTÄLLNING AV FORSKNINGSRESULTAT

RAPPORT FRÅN VIDEOGRAMUTREDNINGEN

SGU

& 1553] 1981 : 16 & Utbildningsdepartementet

Film och TV i barnens Värld

En sammanställning av forskningsresultat

utarbetad av Kerstin E_lmhorn

Rapport från Videogramutredningen

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38—05665-8 ISSN 0375-250X

Gotab, Kungälv 1981

1. Till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

I sitt yttrande över de motioner som föregick tillsättandet av videogram- utredningen framhöll riksdagens kulturutskott att det är angeläget att särskilt överväga hur barn påverkas av videogrammen. Frågan kan dock inte isoleras till att endast gälla detta medium; den måste vidgas till att omfatta också andra medier som använder ljud och rörlig bild, dvs. film och television.

En omfattande forskning har under årens lopp ägnats åt hur barn ser och tillgodogör sig TV-program och vilka effekter det kan få. Speciellt intresse har tilldragit sig hur barns aggressioner påverkas och huruvida ett omfattande TV-tittande verkar intellektuellt stimulerande eller passi- viserande på andra kreativa aktiviteter. Floran av undersökningar är stor och det är lätt att dra förhastade slutsatser vid ett ytligt botanise- rande bland motsägelsefulla resultat. Videogramutredningen beslöt där- för på ett tidigt stadium av sitt arbete att låta sammanställa ett stort an- tal representativa forskningsresultat och redigera dem på ett sådant sätt att jämförelser är möjliga. Uppdraget att åstadkomma denna samman- ställning av forskningsrapporter överlämnades i september 1977 år av- delningsdirektören i socialstyrelsen, fil.lic Kerstin Elmhorn, som också är ordförande i Barnfilmrådet. Under tiden september 1977—juli 1978 biträdes hon i arbetet av fil. kand och med. kand Lillemor Liljefors.

Resultatet har blivit en unik rapport som gör det möjligt för svenska forskare, politiska debattörer och en intresserad allmänhet att ta del av vad världens främsta forskare har att säga inom detta ämnesområde. Ef- tersom det i huvudsak rör sig om referat och citat ges möjlighet för läsa— ren att själv göra bedömningar och dra slutsatser. För debattörer och opinionsbildare bör denna sammanställning kunna bli ett ”standard- verk” och det är vår förhoppning att debatten om barnens påverkan av rörlig bild härmed skall stimuleras.

Trots det omfattande urvalet är det ofrånkomligt att prioriteringar har fått göras och att därmed vissa värderingar kommer till uttryck. För detta urval svarar Kerstin Elmhorn och hon har också ”färgat” fram- ställningen med egna kommentarer, signerade med hennes initialer, och genom kursiveringar av text som hon har bedömt som särskilt intres— sant.

Videogramutredningen överlämnar detta material utan egna ställ- ningstaganden och kommentarer. Till dessa återkommer vi i utred-

ningens slutbetänkande som vi avser att framlägga senare under inneva- rande år.

I behandlingen av detta ärende har deltagit författaren Per Olof Sundman, utredningens ordförande, riksdagsledamoten Anders Björck, riksdagsledamoten Lennart Bladh, producenten Margareta Ingelstam och kanslichefen Gunnar Ström.

På videogramutredningens vägnar

Per Olof Sundman Stig Svärd ordförande sekreterare

Innehållet av påverkningen

Den danska censurens målsättning uppges vara att både skydda barnen mot mentalt övertryck och att förhindra att de vilseleds i sin uppfattning om problemen i tillvaron.4 Men, fortsätter förf ., att underlåta att ta upp vissa ämnen likaväl som en ensidig och stereotyp person- och miljöskild- ring kan i lika hög grad ge barnen en felaktig uppfattning av tillvarons problem (som de skrämmande (förråande/sex-skildrande/ rasdiskrimi- nerande filmavsnitt som censuren håller vakt mot).5

Personskildring*

Utifrån den rena förståelseaspekten kan man sluta sig till att personerna bör skildras så enkelt som möjligt. Vi vet ju att en enkel och onyanserad personskildring är lättast för barn att fatta. Personerna skall helst fram- träda som antingen goda eller onda. Motstridiga motiv verkar förvirran- de. Barn behöver en fast hållpunkt, något att fästa sin sympati (eller an- tipati) vid, annars flyter allt.6 Frågan är emellertid om det är etiskt för- svarbart att understödja barns uppfattning om människor i svart/vita kategorier. Vi anser inte det. Här måste man ta större hänsyn till eventu- ella skadliga verkningar än till barnets förståelse. Man bör försöka att främja en nyanserad människouppfattning framför att motverka en så- dan.

Gombergs undersökningar ger avskräckande exempel på hur en stereotyp människoskildring har inverkat på barn. Hon konstaterade bl. a. att barnen ansåg att alla onda borde skjutas, att bara onda per- soner blödde och att goda red på vita hästar, medan onda red på svar- ta.7

Könsroller*

En annan form av stereotyp och förenklad personskildring ses ofta i det sätt som könen avbildas på. Flickor är försiktiga och pojkar är modiga och spännande. Det råder inget tvivel om att en flicka som huvudsakli- gen ser filmer där flickor intar den traditionella rollen, den underdåniga väluppfostrade flickan, för vilken utseendet är det viktigaste, kommer att få en motsvarande uppfattning av sin egen roll. Naturligtvis ”ska- dar” inte en enskild film av denna typ. Men så länge som merparten av barnböcker, barnfilm och bam-TV bekräftar de traditionella könsroller- na, hämmar detta utvecklingen i riktning mot jämställdhet, särskilt i de fall där det inte finns någon motvikt i hemmet. En så ensidig och stereotyp skildring av könen kan enligt vår mening vilselec'a uppfatt— ningen om problem i tillvaron. Man kan här tala om indoktrinering, var- med vi menar vidarebefordran av attityder och värderingar, antingen det sker medvetet eller ej . . .

SOU 1981:16 Diskussion av begreppet TV—effekter 41 Miljöskildring*

En annan sida hos filmerna som bör uppmärksammas är vilka miljöer som skildras. Anna Jensen har utifrån en rad barnböcker funnit att ma-

joriteten rör sig i medelklassmiljöer med traditionella familje- och köns- rollsmönster. Ensamma mammor är sällsynta och när de någon gång fö- rekommer tillhör även de en högre socialgrupp. Fadern är nämligen död och det är hans yrke som bestämmer familjens sociala status. Samtidigt

undviker man problem. Modern kan vara ensam endast på grund av fa- derns död. Skilsmässor och barn utom äktenskap existerar inte.' * Behandlas _OCkai Genom att på detta sätt lägga huvudvikten på en viss miljö och ge- gågåäårgäåegzw nom att undvika att nämna vissa problem kan man inte undgå inplante- viewers” sid. 407. ra vissa värderingar och en falsk bild i riktning av en idylliserad verklig- het. Det man enligt vår uppfattning bör eftersträva är en så realistisk , , ,,

,, . . . . . gens samfundsskildrmg

framstallmng av verkhgheten som mthgt. Med realistisk menas då att i Böme_ og ungdomsbö- man bör försöka att framställa världen i all dess komplexitet och avhålla ge,, Köpenhamn 1969

sig från förenklade och idylliserande bilder . . . (Gyldendal).

' A. Jensen, ”Bömebo—

Kapitel 4 Tittarfrekvensernas tillförlitlighet

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. L. Allen, Photographing the TVAudience. 1965

R. B. Bechtel m. fl., Correlates between Observed Behavior and Question- naire Responses on Television Viewing. SGR 4 1972

B. Greenberg m.fl., Children? Television Behaviors as Percieved by Mother and Child. SGR 4 1972

L. A. Lo Scioto, A National Inventory of Television Viewing Behavior. SGR 4 1972

Föräldrauppgifter om barnens tittande behandlas även i kapitel 19. ”Föräldramas syn på TV*s betydelse för barn — och föräldrarnas bety- delse för barnens tittande”, sid. 249 i den föreliggande rapporten.

' Referat av C. L. Allen, "Photographing the TV Audience", Journal of Advertising Research, March 1965, sid. 2—8.

2 Referat av Bechtel, R. B., Achelpohl, C., Akers, R., ”Correlates between Observed Be- havior and Questionna- ire Responses on Tele- vision Viewing”, SGR 4 1972.

3 De undersökningar som nämnts på denna sida har behandlats i en sammanfattning av Jack Lyle. Denna refereras i föreliggande rapport kap. 36. Härtill kommer Bo- garts referat sid 449.

Tittarfrekvensernas tillförlitlighet

I samband med uppläggningen av arbetet med de undersökningar och litteratursammanfattningar som skulle ingå i SG-projektet uppkom frå— gan om tillförlitligheten hos de uppgifter människor lämnar när de till- frågas om hur ofta och hur mycket de själva eller deras barn tttar på TV. Redan 1965 hade C. L. Allen genomfört en fotografisk kontroll— studie av uppgivna tittartider.l Denna studie upprepades nu av R. B. Bechtel med 20 hushåll, som fick en videokamera installerad för att följa familjernas beteende inför TV.2

Det visade sig att det verkliga tittandet, enligt upptagningarna på videobanden, endast uppgick till tre fjärdedelar av den tid som man upp- givit i de dagböcker som samtidigt fördes när det gällde samma dags tit- tande. När man jämförde filmad tittartid med den tid som uppgivits för da- gen före uppgick den filmade tiden endast till knappt hälften av den upp— givna tiden.

Kommentar:

Man kan tycka att underlaget för denna studie — 20 familjer — är något tunt. Likväl har man i olika sammanhang inom SGR tagit stor hänsyn till resultaten. En anledning till att Bechtels resultat vunnit stor tilltro är att de överensstämmer väl med Allens resultat från 1961. Tillsamman- tagna tyder de på att omfattningen av TV—tittandet troligen överskattats, eftersom det helt baserats på intervjuer.3 (K. E.)

En intressant undersökning av Greenberg visade bl. a. att mödrarnas upp— gifter om hur mycket och vad barnen såg inte överensstämde med barnens egna uppgifter.

Undersökningen omfattade 85 barn och 85 mödrar (efter bortfall av 15 mödrar). Man utgick från hypotesen att överensstämmelsen mellan mödrarnas och barnens uppgifter skulle vara stor i de fall där barn och mor hade nära och goda relationer till varandra. Men hypotesen stämde inte med verkligheten.

Det största intresset för vår del tilldrar sig de resultat som dels visar att mödrarna uppgav helt andra frekvenser än barnen för den totala tittarti- den och särskilt för våldsprogram, dels att mödrarna hade en helt felaktig bild av hur verklighetsnära barnen ansåg att programmen var. Barnen själva uppgav att de tittade mer än vad mödrarna uppgav och de ansåg att

programmen var mer realistiska än vad deras mödrar trodde att de tyckte. Däremot överensstämde uppgifterna om hur mycket man såg av andra program och i vilken utsträckning man tittade tillsammans.'

Kommentar:

Dessa resultat är värda att ha i åtanke vid läsningen av andra resultat som just baseras på föräldrarnas utsagor. Tyvärr ingick det inte i under- sökningen att studera den verkliga tittarfrekvensen. Man vet därför inte vem som hade rätt eller om både mödrar och barn lämnade sned in- formation. Bechtels resultat tyder på att det kan röra sig om överskatt- ningar från någondera eller båda parternas sida.2

Allens undersökning visade bland annat att ingen tittade under 20 % av den tid som TV-apparaten var påslagen. Detta framgår av L. A. La Sci- oto.3

Lo Scioto reapporterar också att de högsta tittarvärdena erhålls med s. k. Nielsen-mätare som mäter hur länge TV-apparaten är påslagen och för vilken kanal. Den metod som ger underlag för prissättningen av reklamtid i anslutning till programmet. Läs om denna metod i kapitel 36 sid. 11—12.

Olika utfrågningsmetoder ger skilda resultat. Dagboksmetoden ger ca 20 % lägre tittartid än styrda frågor, när det är fråga om tonåringar. För samma tonåringar blir siffrorna 50 % högre om man frågar efter deras ge- nomsnittliga tittande än om man frågar hur mycket de tittade dagen före intervjun, ”i går”.

Skillnaden mellan olika forskares resultat ligger på ungefär samma nivå — 20—50 % överskattning även när de formellt tillämpar samma mätmeto- der.4

Alla resultat pekar alltså mot att intervjubaserade resultat bör tolkas med försiktighet.

' Referat av B. S. Gre- enberg, M. Ericson, U. Vlahos, ”Childrens Television Behaviors as Perceived by Mother and Child”, SGR 4 1972 sid. 395—407.

2 Även undersökningar- na på denna och nästa sida behandlas i Lyle's sammanfattning. Denna refereras i kap. 36. i föreliggande rapport. Här- till kommer Bogarts referat sid. 447.

3 Referat av L. A. Lo Scioto ”A National In- ventory of Television Vi- ewing Behavior”, SGR 4 1972, 1, sid. 34—35.

" Referat av Lo Scioto sid. 35.

Kapitel 5 Vad betyder utbudsmängden för tittandet?

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

Cecilia v. Feilitzen, Leni Filipson, Ingela Schyller, Blunda inte för bar- nets tittande. 1977

Ronnie Henningsson, Leni Filipson, 3—8—åringars TV—tittande den 15—21 november 1972, PUB 40 1975/ 76

Vad betyder utbudsmängden för tittandet?

Vad utbudets mängd betyder för tittandet är en central fråga som kan belysas på olika sätt.

Även om andra kulturella faktorer spelar in, står det klart att de höga tittarsiffrorna för amerikanska barn hänger samman med det mycket omfattande utbudet och att man sänder på såväl dagtid som kvällstid.

Då programmens karaktär också är en betydelsefull faktor, är det främst svenska data om svenska barn under svenska förhållanden som har intresse. Frågan skall dels belysas med data från den redan citerade rapporten av Henningsson och Filipson, PUB 40 1975/ 76 dels med data från ”Blunda inte” som redogör för effekterna av det försök med ett ”dagblock”, som SR genomförde 1975—1976.

”Hur var TV-tittandet för några år sedan? Tittandet på olika programtyper 1964 och 1972 Vi har mycket begränsad tillgång till liknande beräkningar från ti- digare skeden. Den enda jämförelse vi kan göra är med de beräk- ningar som gjordes 1964. Den undersökningen är inte i varje de- talj jämförbar med den nu presenterade, bl. a. inkluderar den ock- så 9-åringarna. Skillnaden mellan 1964 års data och våra är dock så stora att de endast till en mindre del torde kunna förklaras av olika metoder och urval. Tittandets omfattning i antal minuter i oktober 1964 kan nedan jämföras med omfattningeni november 1972. Tabell 1" Veckodag 3—9 år 1964 3—8 år 1972 Skillnad Antal min Antal min Antal min

Måndagar—torsdagar 20 76 + 56 Fredagar 70 85 + 15 Lördagar 105 142 + 37 Söndagar 43 125 + 82 En genomsnittlig dag 43 94 + 51

" Siffrorna är baserade på samtliga barn, dvs. även icke-tittarna (son utgör ca 7 % i varje dag). De som tittar har alltså något längre tittartid (ca 5 min) in som anges.

Ovanstående innebär att tittandet per hel undersökt vecka 1964 var 298 minuter och 1972 656 minuter. En uppgång i tittandet med 6 timmar från ca 5 till l 1 timmar synes ha ägt rum.

Hur skall vi förklara denna markanta ökning i de yngstas TV—tittande?

En väsentlig del av förklaringen ligger i den ökning av utbudet som tillkomsten av en andra kanal inneburit i synnerhet som barnpro- grammen lagts så att de inte konkurrera! med varandra. För de un- dersökta veckorna har den ökningen uppgått till 52,5 timmar (från ca 36 till ca 88. 5 timniar).”'

”Blunda inte" behandlar sambandet mellan utbudet och tittandet både utifrån skillnaderna mellan enkanal- och tvåkanaltiden och utifrån er- farenheterna från ett försök med visningar på dagtid och frågor:

”Vad skulle hända med barns TV—tittande om TV utökade sina sändningar på dagtid?

En del svenska data finns att dra slutsatser av. Genom tillkomsten av en andra TV-kanal 1969 ökade den vuxna befolkningen i stort sett inte sitt TV-tittande. Endast pensionärerna började titta mer.

Undersökningsdata om barnen visar emellertid att barn i alla åld- rar faktiskt fördubblade sitt tittande jämfört med enkanaltiden.

Den avgörande förklaringen är troligtvis att barnprogramutbu- det, som ju sänds under dagtid, ökade kraftigt vid tvåkanalsyste- mets införande; det programutbud som intresserade barn (barn- program + vissa vuxenprogram) började alltså sändas under stör- re delar av dygnet än tidigare. För vuxna blev programutbudet in- te utsträckt i tiden på detta sätt. Det är just i länder där TV sänder i mer än en kanal och under större delar av dygnet än i Sverige som TV—tittandet är mer omfattande än här.

Reprissändningar av TV-program på dagtid äger nu vanligen rum lördag—söndag. Under senare år har dock Sveriges Radio 1975 och 1976 haft försök med reprissändningar på dagtid också under vardagar (under tidsperioden 1430—1630).

En studie som gjordes med befolkningen 9—79 år under försöks- perioden i november 1975 visade att den genomsnittliga publik- storleken per program var ca 2 %. 30—40 % av denna lilla publik hade dessutom sett hela programmet förut. Vid original- sändningstillfället var mindre än 10 % av repristittama förhindra- de att se programmet och ytterligare 10 % såg på program i andra TV-kanalen.

Personer med förhinder att se TV kvällstid (= reprisemas mål- grupp) var alltså relativt sällsynta bland reprisprogramtittarna.

' PUB nr 40 75/76 sid. 8—9.

' ”Blunda inte” sid. 33—36.

Hälften av repristittarna var i stället främst skolbarn och andra studerande samt hemarbetande. Ytterligare en stor grupp var pen- sionärer. Detta är grupper som normalt knappast är förhindrade att regelbundet följa kvällsutbudet, vilket betyder att deras efter— frågan på reprissändningar sannolikt är begränsad repristittan- det kan i hög grad bli en fråga om tidsfördriv och dubbeltittande.

Som vi sagt ser även de små barnen gärna underhållande vuxen- program. Och föräldrar utnyttjar gärna TV som barnvakt, särskilt under dagtid. Säkert var det också en hel del mindre barn som såg dagreprisprogrammen.

Skolbarnens tittande på de olika programkategorier som fanns representerade under den undersökta reprisperioden följde grup- pens vanliga tittarmönster — de sökte sig till underhållning mycket mer än vuxna och ratade information. Det mest populära program- met under reprisperioden, den amerikanska underhållningsserien Rhoda, sågs vid varje sändningstillfälle av ca en fjärdedel av 9—14— åringarna.

Eftersom dagsändningama är tänkta att innehålla att varieran- de utbud kommer det alltid att finnas attraktiva program för de yngre. En del program förläggs nu till sen sändningstid, delvis där- för att de är olämpliga för små barn. Om dessa program visas un- der dagtid finns inte längre något sådant skydd.”'

Kommentar:

Så blir inte heller fallet om videotekniken utnyttjas så att all mjukvara i princip blir tillgänglig för alla och kan användas av vem som helst när som helst. (K. E.)

Kapitel 6 Hur mycket TV ser barn? Generella data

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. V. Feilitzen m. fl. Blunda inteför barnens tittande. 1977

Ronney Henningsson, Leni Filipson, 3—8—åringars TV-tittande 15—21 nov. 1972, PUB 40 1975/76

Leni Filipson, Ingela Schyller. Barnens tittande november 1977, PUB 10 1978

Cecilia v. Feilitzen. Barn och TV i socialiseringsprocessen, PUB 28 1975/76

Leni Filipson, Ingela Schyller. Barnens tittande maj 197 9. PUB 2, 1980.

' Skillnader mellan grupper och vad man ser i kapitel 7 ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Hur mycket TV ser barn? — Generella datal

Enligt resultaten i det föregående kapitlet samt sid 00—00, bör alla tittar- siffror tas med en nypa salt. Det kan röra sig om en 50-procentig över- rapportering. När vi i det följande skall behandla de kvantitativa aspek- terna av barns TV-tittande kan vi trots detta endast utgå från de under- sökningar och värden som är tillgängliga. De svenska uppgifterna har hämtats från ”Blunda inte” samt från olika rapporter från avdelningen för publikundersökningar (PUB) vid Sveriges Radio.

Sverige

”Man brukar jämföra TV-tittandet i Sverige med tittandet i andra länder och komma fram till att det i Sverige ändå har en ganska blygsam omfattning. I länder med flera kanaler och längre sänd- ningstid tittar både barn och vuxna mer än här hemma. Gemen- samt för de flesta TV-länder är att tittandet avtar i tonåren, det gäller t. ex. såväl i Ryssland som USA.”

”Hur mycket tittar man på TVi olika åldrar?

TV är det massmedium barn använder mest. Så gott som alla barn i Sve- rige har TV hemma och över 70 % tittar på programmen i färg. Det be- tyder att barnen föds in i en miljö där TV ingår som en naturlig del. Även om barnen inte tittar uppmärksamt de första åren får de ändå glimtar av vad som försiggår i rutan och uppfattar det på sitt eget sätt. Barnen upp- muntras att sitta framför TV:n i allt yngre åldrar.”

Genomsnittssiffror

”I 3-årsåldern är de flesta barn regelbundna TV—tittare. Redan då tittar de på TV mer än 1 timme om dagen. Tittandet ökar sedan ju äldre barnen blir för att nå en topp i lO—lZ-årsåldern, då man tittar nästan 2 1/2 tim- me per dag.

Efter IZ-årsåldern avtar tittandet successivt för att sedan åter börja öka i vuxen ålder.

Den vuxna befolkningen tittar ungefär 1 1/ 2 timme om dagen i genom- snitt.

Skolbarn är alltså högkonsumenter jämfört med vuxna."

Variationer i tittandet

”Men det finns betydande variationer i tittandet. Under en vintervecka med attraktiva program kan barn i 9—14-årsåldern ibland ägna mer än 20 timmar åt TV-tittande, mer än ett halvtidsjobb. Under den ljusare års- tiden ägnar både barn och vuxna TV mindre tid.

Under hela året är dock barnen den grupp som använder TV:n mest om man ser till den andel som tittar varje dag. Ca 90 % av barn i alla åldrar utnyttjar TV:n en vanlig dag.

Tittandet varierar också en hel del med veckodag. Främst gäller detta skolbarnen medan de mindre barnen tycks titta ungefär lika ofta på var- dagar som under veckosluten.

Under fredagar och lördagar tittar ibland 100 % av barnen i åldern 9—14 år på TV.

Men även om nästan alla barn tittar på TV varje dag och tittartiden är ganska hög, är det därmed inte sagt att alla är storkonsumenter av TV. De siffror vi här har angett om barns TV-tittande är genomsnittssiffror och stämmer långt ifrån in på alla barn. I alla åldrar finns både extrema lågkonsumenter och extrema högkonsumenter.”

S torti ttarna

"Redan i förskoleåldern är det 16 % av barnen som ägnar 3 timmar eller mer åt TV—tittana'e en genomsnittlig dag. På lördagar och söndagar är det fler, ungefär en fjärdedel. Av skolbarnen är det drygt en fjärdedel, som tit- tar mer än 3 timmar om dagen. 8 % av dem tittar mer än 5 timmar. ”'

Kommentar:

Omfattningen av barnens TV-tittande ger indirekt besked om vad bar- nen ser. Om de uppges titta mer än vad som svarar mot bamprograrn- mens totala längd plus 50 % av denna, kan man dra den slutsatsen att de åtminstone under den överstigande tiden tittar på vuxenpro- gram.?»3 Mot denna bakgrund tilldrar sig de små barnens TV-tittande särskilt intresse. (K. E.)

Småbamens tittande

1976 publicerade Ronney Henningsson och Leni Filipson en välgjord un- dersökning4 om 3—8-åringars TV—tittande den 15—21 november 1972 — ut- förd inom Sveriges Radios Publik- och Programforskningsavdelning (PUB). Från denna forskningsrapport har jag hämtat nedanstående ta- beller 1 och 2 som anger hur många minuter per dag och per vecka som barn i olika åldrar tittar på TV under ”en höstvecka som var normal med hänsyn till prograrnutbudets omfattning och intriktning”.

' Blunda inte sid. 17—18.

2 Att så är fallet fram- går av tabell 11 sid. 62 som visar tittarfrekven- serna för olika ålders- grupper och programty- per.

3 För att gardera sig för en 50-procentig över- rapportering.

4 PUB nr 40 75/76 med så litet bortfall som

5 % och ett material som totalt omfattar 2 400 barn.

' PUB nr40 75/76 sid. 2.

2 PUB nr 40 75/76 sid. 7.

3 Siffrorna är baserade på samtliga barn, även icke-tittarna (som utgör 7 % varje dag). De som tittar har alltså något längre tittartid (ca 5 min) än som här anges.

" PUB nr 40 75/ 76 sid. 7.

Undersökningsmetoden

beskrivs i rapporten på följande sätt:

”Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder beslöts att som uppgiftslämnare genomgående anlita resp. barns vårdnads— havare. Eventuellt måste kontakt tas med flera personer som har hand om barnets tillsyn. Om den man talar med inte känner till barnets tittande eller lyssnande kan han/hon uppmanas att höra med barnet självt. Barnet skall dock inte intervjuas person-

ligen . . .

Intervjuerna genomfördes per telefon. Även i de fall telefon inte fanns i barnets bostad. (I de fallen ombads respondenterna per brev att sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid inter- vjun genomfördes.

”]

”Tabell 2 Genomsnittligt tittande i minuter per dag för måndag—torsdag

Måndag—torsdag

och lördag—söndag 2 Ålder

3 år 57 4 år 74 5 år 85 6 år 89 7 år 85 8 år 87

Kommentar:

Lördag—söndag

90 117 134 141 148 157"

3-åringarna tittar nästan 1 timme, 4-åringarna ] l / 4 timme per vanlig var- dag. Övriga åldersgrupper 5—8 år — tittar nästan 1 1/2 timme per dag un- der måndag—torsdag. Under veckoslutsdagarna tittar de yngsta i genom— snitt 1 1/2 timme och 4-åringarna 2 timmar. (K. E.)

”Tabell 3

lla

7tim44min 107, 11” 12” 12" 12” 11” Tittande per hel vecka

6 n 30 ” 5 ” 1 ,, 3] n 26 ,.

Vi finner att 3-åringarna använder 7 3/4 timmar till TV. 8- åringarna använder 12 1/2.”3 **

PUB-rapporten fortsätter med frågan:

”Vilka variationer döljer sig bakom medelvärdena?

Låt oss behålla åldersgruppema sammanslagna och utgå ifrån det tidigare nämnda förhållandet att barnen under måndag—fredag i

Procent Procent

10 20 30 40 10 20 30 40

Inte alls Högst 30min

värde: 76 min 61— 90 min 21 91—1 20 min 1 7 1 21—1 50 min 9 1 51—1 80 min 5 Figur 1 Procentfördel- Mer än 3 tim 6 ningen av 3—6-a'ringars TV-tittande i minuter oli - Måndag—torsdag Lördag ka dagar.

genomsnitt per dag tittade i 76 minuter. I figur 1 ovan åskådlig- görs fördelningarna kring denna genomsnittssiffra.

Den första siffran anger att i genomsnitt 7 procent av barnen inte tittat alls.

Den fjärde siffran uppifrån anger att 21 procent tittat under en till en och en halv timme (genomsnittet ligger som sagt vid en och en kvarts timme). Om vi ser på ytterligheterna finner vi att 8 pro- cent har tittat mindre än en halvtimme och att 6 procent har ägnat minst tre timmar åt TV.

Diagrammet till höger anger lördagstittandet, där medelvärdet ligger på 142 min, dvs. nära 2,5 timmar.

I ett avseende liknar lördagar vardagama. Fortfarande är det 7 procent som inte nås av TV. Där upphör, i stort sett, likheterna. Vi ser att 57 procent ägnar TV minst två timmar på lördagen (45 procent på söndagen). Oavsett om det är lördag eller söndag så har vart fjärde barn mellan 3 och 8 år inte nöjt sig ens med tre timmars TV—tittande.”'

Sedan detta skrevs har PUB publicerat två nya undersökningar, 1978: 10 (Leni Filipson och Ingela Schyller) som redovisar nya uppgifter om tit- tandet bland 3—8-åringar samt 1980:2, som visar skillnader mellan bar- 1 pUB I11,40 75 /76 nens tittande under den ljusa respektive den mörka årstiden. sid. 4—5.

] PUB-rapport nr 10 1978.

Hur 3—8-åringarnas tittande ändrat sig från 1972 till 1978

Från PUB-rapporten lO l978 har vi hämtat följande:

”Inledning

Det finns endast ett fåtal undersökningar om de mindre barnens TV-tittande som gäller svenska förhållanden. För barn över 8 år har vi däremot en mängd data som samlats in genom PUst ordi- narie publikmätningar.

Detta är den fjärde mer omfattande studien av små barns TV- vanor som genomförs på PUB. Den ger kompletta data om bar- nens tittande på hela programutbudet under två veckor hösten 1977, 13—26 november. Undersökningen avser barn i åldrarna 3—8 år.

Undersökningsmetoden, telefonintervjuer, var densamma som i de vanliga publikräkningarna med den skillnaden att intervjuerna gjordes med barnens föräldrar eller vårdnadshavare och inte med barnen själva.

På samma sätt undersöktes 3—8—åringars TV-tittande under en vecka i november 1972, 15—2l november. Eftersom de båda un- dersökningarna gjordes med samma metodik och under motsva- rande tidsperiod finns möjligheter att göra direkta jämförelser mellan åren -72 och -77 och studera eventuella förändringar.

Under enkanaltiden undersöktes 2 veckor 1964, 1 vecka i mars och 1 vecka i oktober. Undersökningarna avsåg barn i åldrarna 3—9 år. Men i dessa undersökningar användes helt andra metoder, dagbok resp. enkät, än i de senare studierna . . .”'

”Undersökningsmetod

Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder (3—8 år) be- slöt vi att här i likhet med undersökningen 1972 genomgående an- lita resp. barns vårdnadshavare som uppgiftslämnare. I vissa fall tog man också kontakt med någon annan person, som var mer in- satt i barnets tittande, t. ex. dagmamma, barnflicka eller äldre sys- kon. Intervjuerna genomfördes per telefon. Även i de fall telefon saknades i barnets bostad. (I de fallen ombads respondenterna att per brev sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid inter- vjun genomfördes.)

I publikräkningarna som gäller befolkningen mellan 9—79 år ställs frågor om TV-tittande 3 dagar tillbaka. För en undersök— ning som denna, med indirekta intervjuer, bedömde vi det som alltför vanskligt och vi sträckte oss därför inte längre än 2 dagar bakåt.

Bortfall eller mät/el

Osäkerheten i de siffror som här presenteras avspeglas ganska väl i de felmarginaler som redovisas här nedanför. Det finns dock till- fällen då osäkerheten är betydligt större, bl.a. om bortfallet är onormalt stort. Bortfallet i denna undersökning liksom i den tidi- gare barnundersökningen var dock lägre än i de vanliga publik— mätningarna. November -77 uppgick det till 4 % och november — 72 till 5 %. E)) annan felkälla i denna undersökning är den indi- rekta mätmetoden. Den som intervjuas är inte alltid medveten om de faktiska förhållandena.

Urval

Ur rikets totala mantalslängder drogs 15 slumpvis, oberoende ur- val om vardera 160 barn. Dessa urval användes rullande (enligt samma princip som i de 5. k. publikmätningarna, men med den skillnaden att intervjuerna gäller 2 föregående dagars TV-tittande i stället för 3) så att för varje dag inom den egentliga undersök— ningsperioden vilar resultaten på en bas av 2 gånger 160 barn.

Mätperiod

Perioden 13—26 november valdes dels för att representera ett nor- malt programutbud under höstperioden, dels för att kunna jämfö- ras med en tidigare undersökning 1972, som genomfördes under veckan 15—21 november. I november 1977 undersöktes två hela programveckor med mindre intervjubas än 1972 då endast en vec- ka undersöktes."l

Resultat

”Hur mycket tittar barnen?

Omfattningen av TV-tittandet kan beskrivas på flera sätt, dels hur stor andel av publiken som tittar på TV en genomsnittlig dag, dels hur lång tid som ägnas åt TV-tittande en genomsnittlig dag.

Barn i åldrarna 3—14 år är de som använder TV:n mest om man ser till den andel som tittar.

Tabell 4 Andel av befolkningen som sett på TV en genomsnittlig dag upp- delat på åldersgrupper. Jämförelse mellan hösten -72 och hösten -77. (Sif- frorna för 9—79-åringar avser oktober och för 3—8—åringar november.)

l977 1972 % % 3— 8 år 89 93 9—14 år 92 91 15—24 år 75 69 25—44 är 75 71 45—64 år 78 75 1 . 65—79 år 83 71 PUB nr 10 1978, srd.

23—24.

I åldersgruppen 9—14 år var det 92 % som tittade på TV en ge— nomsnittlig dag under hösten 1977. För 3—8-åringarna var mot— svarande siffra under november 1977 89 %. Under mätperioden i november 1972 var det 93 % av 3—8-åringarna som tittade en ge- nomsnittlig dag, alltså något fler än i november 1977. I alla andra åldersgrupper har däremot antalet tittare stigit sedan hösten 1972.

Hur lång tid tittar de mindre barnen på TV? Som vi kan se av tabellen nedan tittar 3—8-årsgruppen betydligt kortare tid än and- ra åldersgrupper. Detta är vad man kan förvänta sig med nuva- rande sändningstider. I länder med sändningar under morgon- och dagtid är förhållandet annorlunda. En amerikansk 5-åring tit- tar 1. ex. dubbelt så lång tid som en svensk.

Tabell 5 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag uppdelat på olika ål- dersgrupper. Jämförelse mellan hösten -72 och hösten -77. (Siffrorna för 9—79-åringar avser oktober och för THB-åringar november.)

Hösten -77 Hösten -72

mm mm

3— 8 år 89 94 9—14 år 133 123 15—24 år 95 80 25—44 år 98 89 45—64 år 105 99 65—79 år 127 100

Som vi kan se i tabellen har även den tid som används till TV- tittande ökat sedan 1972. Detta gäller alla åldersgrupper utom den yngsta.

Åldersgruppen 3—8-åringar är en ganska heterogen grupp. Ut- vecklingsmässigt skiljer sig en 3-åring en hel del från en 8-åring. Medan de yngsta i gruppen kanske knappast lärt sig tala rent har de äldsta redan hunnit gå något år i skolan. Frågan är om sådana skillnader också återspeglas i barnens TV-tittande.

Av tabell 6 framgår hur stor andelen tittare är a) i varje ålder b) för pojkar och flickor och c) för barn till föräldrar med olika ut-

bildning. Tabell 6 Andel tittare i olika undergrupper en genomsnittlig dag nov. -77 % % a) 3 år 86 b) Pojkar 90 ' 4 år 89 Flickor 88 5 år 91 6 år 90 c) Lågutbildade 89 7 år 87 Medel 90 8 år 89 Högutbildade 86

Skillnaden mellan olika undergrupper bland 3—8-åringar år

' ganska liten. Nästan lika många 3-åringar som 8-åringar tittar på . TV och ungefär lika många pojkar som flickor. Mellan utbild—

*' ningsgruppema är det heller inte några anmärkningsvärda skillna- der.

Men medan andelen tittare en genomsnittlig dag inte varierar särskilt mycket mellan olika undergrupper så är variationen i den tid man använder till TV—tittandet större.

Tittandet blir mer omfattande ju äldre barnen blir upp till 10—12-årsåldem. En 3-åring tittar i genomsnitt 66 min om dagen medan en 8-åring tittar 114 min, lika mycket som genomsnittet för den totala befolkningen 9—79 år. Det betyder att en 3-åring ägnar nästan 8 timmari veckan är TV-tittande och en 8-åring drygt 13 timmar.

Barn till lågutbildade föräldrar ägnar betydligt mer tid åt TV—tit- tande än barn till föräldrar med hög utbildning.

Tabell 7 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag och vecka uppdelat på kön, ålder och föräldrarnas utbildning — Jämförelse med nov. -72

Nov. -77 Nov. -72 Nov. —77 Nov. -72 min/dag min/ dag min/dag min/ dag 3år 66 66 7t42m 7t42m 4år 79 87 9t15m 10t06m 5år 90 99 10t30m 11t30m 6år 95 103 llthm 12t05m 7år 100 103 11t40m 12t01m 8år 114 107 13tl6m 12t3lm Lågutbildade 105 12 t 15 m Medel 91 "ägg- 10 t 37 m "åå?- Högutbildade 74 S "33 7t 18 m S ” 3—8 år totalt 89 10 t 26 m 11 t 26 m

Som vi kan se av tabellen var TV-tittandet bland de mindre barnen något mindre omfattande i november -77 än i november —72. Denna minskning beror till stor del på att det nu är något får- re barn som tittar. Det är alltså färre barn som ,bidrar” med tittar- tider till det gemensamma genomsnittet för åldersgruppen.

Om man delar upp tittartiden enbart på dem som tittat i stället för på hela åldersgruppen får man andra siffror. Jämför man hur lång tid TV—tittarna bland barnen ägnat åt TV vid de olika tillfäl- lena finner man att tittartiden är densamma, 100 resp. 101 minuter.

Genomsnittssiffror som i tabellen ovan ger oss endast knapp— händiga upplysningar om barnens tittande. Tittar alla barn unge- fär lika mycket eller finns det stora variationer? Vi skall titta på hur ”spridningen” av tittandet ser uti tab. 8 nedan.

Tabell 8 Andel av 3—8—åringama som bildar olika ”konsumtionsgrupper” en genomsnittlig dag. Genomsnittet för hela gnippen är 89 min per dag

Ser ej' —1 [ 1—2 ( 2—3 t 3—4t 5 t— % % % % % %

11 33 31 14 9 2

N är tittar barnen?

På lördagar förekommer den allra största TV-konsumtionen. Mer än en tredjedel av 3—8-årsgruppen tittar mer än tre timmar. Näs- tan en femtedel av barn mellan 5 och 8 år tittar mer än 5 timmar. Var tionde 7- och 8-åring tittar mer än 6 timmar på lördagarna.

På fredagar är det 15 % av 3—8-åringarna som tittar mer än 3 timmar. Detta är en ökning av högkonsumenter på fredagar jäm- fört med 1972. 7- och 8-åringarna tittar mest: en fjärdedel av dem tittar mer än 3 timmar.

Under vardagar och söndagar är det ytterst få barn som tittar mer än 3 timmar om dagen. Här är det ingen skillnad mellan olika åldersgrupper. . .

Om vi jämför 3—8-åringar med den övriga befolkningen (9—79 år, tabell 9) ser vi att andelen inom varje enskild åldersgrupp bland 3—8-åringarna som tittar på TV är större än för den vuxna befolkningen 15—79 år under alla veckans sju dagar. I stort sett kan man säga att TV lockar lika många 3—8-åringar som den loc- kar 9—14—åringar — TV:s storkonsumenter under alla vecko- dagar. 3—8-åringarna ägnar dock kortare tid åt TV än vad 9—14- åringarna gör.

Tabell 9 Andelen av befolkningen 3—79 år i olika undergrupper, uppdelat på veckodag, 1976—77

Ålder Må-to Fre Lö Sön Må-to Fre Lö Sön % % % % % % % %

3— 8 86 89 98 88 Mån 75 78 82 85 9— 14 84 90 95 92 Kvinnor 75 77 78 81 1 5—24 68 72 75 80 24—44 70 74 77 81 Lågutb. 77 79 79 84 45—64 78 79 79 84 Medel 71 75 77 80 65—79 80 80 81 83 Högutb. 65 70 73 79

När på dygnet tittar barnen?

Vi vet sedan tidigare att 9—14-åringarna förlägger lika stor del av sitt tittande efter kl. 21.30 som vuxna gör. Men de mindre barnen har ett helt annat mönster (tabell 9). Under vardagar och sönda- gar har de barn som tittat på TV förlagt nästan all sin tittar-tid — 89 % resp. 94 % till före kl. 19.30. För fredagar och lördagar är motsvarande siffror 70 % resp. 69 % . . .

TV har knappast någon publik alls bland 3—8-åringarna efter kl. 21.30 under vardagar, lördagar och söndagar.

Däremot har fredagar lockat publik efter denna tid bland 7 - och framför allt bland 8-åringarna. TV har också en stor publik bland dessa barn mellan kl. 20.30—21.30 under fredagar och lördagar. . .

Tabell 10 Andel tittare i olika tidsintervaller för olika undergrupper, %

Totalt 3år 4år Sår 6år 7år 8år

Må—lo

16.30—19.30 85 85 86 90 88 83 81 1930—2030 14 6 7 4 13 21 29 2030—2130 9 4 4 7 9 11 21 21 .30— l 0 1 1 2 0 4 Fredag 16.30—19.30 86 85 88 87 90 85 81 1930—2030 32 14 18 28 33 44 55 20.30—21.30 36 14 19 31 36 53 65 21.30— 17 1 8 12 10 26 49 Lördag före 16.30 63 47 67 62 65 65 75 16.30—19.30 79 66 76 87 85 79 79 1930—2030 91 77 87 97 95 93 98 2030—2130 38 8 18 28 47 61 66 Söndag före 16.30 66 58 66 59 68 66 78 16.3(L19.30 77 68 78 80 77 79 77 1930—2030 14 3 11 18 7 20 27 2030—2130 5 '— — 6 2 6 15

Förändringar i publikandelar mellan 1972 och 1977

Tidigare i rapporten ställde vi frågan vad orsaken kunde vara till att publiken minskat under vardagar och söndagar jämfört med 1972. De stora skillnaderna mellan de båda perioderna kan delvis förklaras av att TV2zs småbamsprogram under vardagar kl. 17.30 1972, ”Babar”, drog en större publik än 17.30-programmet 1977, ”Dockmakarens verkstad” . . .

Några direkta slutsatser om att TV-tittandet under vardagar och söndagar skulle ha minskat, eller ha ökat under lördagar, un- der den senaste 5-årsperioden kan vi inte dra. För befolkningen 9479 år har vi publikräkningar under minst 130 dagar fördelade över olika säsonger. Men för de mindre barnen har vi tillsammans tre veckor under en 5- -årsperiod — 1 vecka 1972 och 2 veckor 1977. Även om metod och mätperiod— november 1 båda fallen— ger oss möjlighet till direkta jämförelser kan skillnaderna bero på tillfäl- ligheter, t. ex. utbud, såväl i avseende på programkategorier som på utbud inom resp. programkategori.

Vilka program tittar barnen på?

Hur väljer bampubliken program? Till en början är det föräldrar- na som väljer åt barnen eller bestämmer vilka program de skall se eller inte se. Men barnen lär sig snart att själva fråga efter pro- grammen och får olika preferenser.

1 PUB nr 10 1978 sid. 2—13.

2 Barnredaktionerna sänder 6—7 timmar för mindre barn per vecka. Dessutom förekommer barninslag i sådana pro- gram som ”Sveriges Ma- gasin” och ”Gomorron Sverige” med Lennart Hyland. Mellanbarn- sprogrammen upptar ca 5 timmar av veckans sändningstid.

3—8-åringar tittar ungefär lika mycket på barnprogram som på vuxenprogram. Knappt hälften av sin tittartid ägnar de åt barnpro- gram och då i första hand program för mindre barn. Andra hälften delas upp på i huvudsak underhållningsprogram av olika slag och blandprogram.

Resultaten från 1972 visar samma fördelning av tittandet. Barnen ser alltså varken mer eller mindre på vuxenprogram nu.”1

I tabell 11 ser vi hur stor del av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier: Denna tabell samt kommentarer återfinns även på sid. 78 i kapitel 7 ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV”?

Tabell 11 Andel av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier uppdelat på kön, ålder och föräldrarnas utbildning, %

Småbams—” Mellanb. Barnpr. Familje-" Vuxen- Övr. program program totalt program program Pojkar 33 10 43 21 3 3 3 Flickor 37 10 47 21 29 2 3 år 49 9 58 20 1 9 3 4 år 44 10 54 20 24 2 5 år 40 1 2 52 20 26 2 6 år 3 5 10 45 2 1 3 1 2 7 år 28 10 3 8 22 3 7 3 8 år 23 9 32 22 43 4 Lågutbildade 31 10 41 22 35 3 Mellan 35 10 45 2 1 3 1 3 Högutbildade 40 1 1 51 20 26 3 3—8-åringar 35 10 45 21 31 3

" Inkl. barninsl. i ”Sveriges Magasin” och ”Gomorron Sverige". Exkl. barninslagen.

I november 1972 visade det sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnprogram. Under november 1977 var det ungefär samma förhållande. Andelen barn som endast såg barn- och familjepro- gram var helt naturligt störst i de yngsta åldrarna.

Sändningstiden för småbarnsprogram är något längre än för mellan- bamsprogram.2 Tittandet på småbarnsprograrn upptar också den stör— sta delen av barnprogramtittandet. Detta gäller också 7- och 8-åringar, som använder ca 1/4 av sin tittartid till att se program för mindre barn.”

Barnens tittande maj 1979

behandlar skillnaderna i barnens tittande under mörka november och ljusa maj. Resultaten visar att den ljusa årstiden och varmt väder håller barnen borta från TV, och att TV inte fått dem att glömma att det bästa som finns är att leka utomhus. Nedan följer de viktigaste resultaten di- rekt hämtade från rapporten (sid. 1—12 och 20—22).

”Denna rapport redovisar 3—8-åringarnas TV-tittande i maj 1979. Det är den tredje mätningen av småbarnspubliken som gjorts med en mätteknik som motsvarar den som används vid FUB:s publik— räkningar av 9—79—åringar. Metoden redovisas på sid. 22.

Den första genomfördes 15—21 november 1972 den andra gjordes 13—26 november 1977 och den nu aktuella 2—18 maj 1979

(Tidigare mätningar av barnpubliken har gjorts men då med en annan mätteknik.)

Vi har således helt jämförbara data från två perioder under den mörka årstiden och från en period under den ljusare årstiden. Här kommer vi i första hand att jämföra data från de två senaste mät- ningarna för att kunna belysa eventuella säsongvariationer i bar- nens tittande.

Såndningstidema för Bamredaktionemas program var under mätperioden i maj desamma som under de båda novembermät- ningarna. Utbudet av barnprogram från Barnredaktionema var i stort sett detsamma. Vissa andra barnprogram som t. ex. barnins- lagen' i Programmet under vardagar och Gomorron Sverige med Lennart Hyland under lördagsmorgnarna hade slutat sändas.

Förutom uppgifter om barnens TV-tittande innehåller rappor- ten en jämförelse mellan 3—8-åringarnas läggtider under olika så- songer, deras användning av olika massmedier och tider för deras middagsmål. Tabellbilagan innehåller uppgifter om TV-innehav och innehav av videobandspelare, data om vem som har hand om barnen under dagen, hur många barn som går på förskola och för— äldrarnas arbete.

Undersökningsmetod

Med hänsyn till undersökningsgruppens ringa ålder (3—8 år) an- litar vi i bammätningama genomgående barns vårdnadshavare som uppgiftslämnare. I vissa fall tar man också kontakt med nå- gon annan person, som är insatt i barnens tittande, t. ex. dag— mamma, barnflicka eller äldre syskon. _

Intervjuerna genomförs per telefon. Även i de fall telefon inte finns i barnets bostad. (I dessa fall ombeds respondenterna per brev att sätta sig i förbindelse med oss per telefon, varvid interv- jun kan genomföras.)

I publikräkningarna som avser befolkningen 9—79 år ställs frå- gor om TV-tittande 3 dagar tillbaka. För en undersökning som denna, med indirekta intervjuer, bedöms detta som alltför vansk- ligt och vi sträcker oss därför inte längre än 2 dagar bakåt . . .

M ätperi od

Perioden 2—18 maj valdes för att representera ett normalt pro— gramutbud under sena vårperioden. Inga helgdagar eller på annat sätt ovanliga dagar inföll under perioden, med undantag av den första varma vårdagen, måndagen den 7 maj.

Resultat Hur mycket tittar barnen?

Vi vet att både barn och vuxna tittar mer på TV under vintern än under den ljusa årstiden. Andelen barn som tittar på TV är unge- fär 90 % en vanlig vinterdag. Härvidlag skiljer sig inte de olika ål- dersgrupperna: det är alltså lika många 3-åringar som 14—åringar framför TV:n varje dag och detta mönster tycks hålla i sig år från år. Men variationerna mellan olika säsonger är mycket stora.

1 maj 1979 var det endast 55 % av 3—8-åringarna som utnyttjade TV:n en genomsnittlig dag. Motsvarande siffra för de äldre bar— nen, 9—14-åringarna var 72 %. » -

Liknande iakttagelser kan göras för vuxna. På vintern slår sig 77 % ned framför TV:n en genomsnittlig dag, men bara 62 % un- der maj—juni.

Tabell 12 Andel av befolkningen som sett på TV en genomsnittlig dag upp- delat på åldersgrupper. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Ålder Ljusa årst. Mörka årst. Skillnad % % %

3- 8 55 89 34 9—14 72 90 18 8—79 62 77 15

De största säsongvariationerna i TV-tittandet finns som fram— går av tabellen bland de yngsta barnen. Detta beror till stor del på att dessa normalt förlägger större delen av sitt TV-tittande till ef- termiddags- eller tidig kvällstid och att de under sommarhalvåret förmodligen helt enkelt stannar ute längre.

Skillnaderna mellan olika undergrupper bland 3—8-åringarna är ganska liten. Rent allmänt kan sägas att ju äldre barnen blir desto fler tittar under den ljusa årstiden. Mellan pojkar och flickor märks ingen skillnad, men när det gäller olika utbildningsgrupper är skillnaden märkbar. Det är fler av de lågutbildades barn som utnyttjar TV:n under vårsäsongen än av de högutbildades, 63 resp. 57 %. Särskilt stor är skillnaden under veckohelgerna. Sam- ma förhållande kan noteras under vintern.

Som vi sett är antalet TV-tittare i alla åldersgrupper betydligt lägre under den ljusa årstiden. Det låga antalet tittare bidrar till att den genomsnittliga tittartiden också blir låg. Men även de som faktiskt tittar använder i regel kortare tid för TV-tittande än på vintern.

Under vintern är 3—8-åringarna den åldersgrupp som ägnar TV:n kortast tid. Detta gäller som vi kan se av tabellen även un- der vårsäsongen.

Tabell l3 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag uppdelat på olika ål- dersgrupper. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Ljusa årstiden Mörka årstiden Tittartid Tittartid/ Tittartid Tittartid/ f. alla tittare f. alla tittare min min min min 3— 8 år 35 ( 64) 89 (100) 9—14 år 72 (100) 152 (177) %79 år 62 (100) 127 (165)

Tabell [4 Genomsnittligt antal tittade minuter per dag under olika årstider uppdelat på ålder och föräldrars utbildning

Ljusa årstiden Mörka årstiden mm mm 3— 4 år 32 73 5— 6 år 34 93 7— 8 år 41 107 9—10 år 73 153 1 1—12 år 74 153 13—14 år 69 150 Lågutb. 46 105 Medel 32 91 Högutb. 34 74

Under vinterhalvåret finns det en hel del barn som är extrema högkonsumenter av TV. Det är då inte alls sällsynt att barn tittar mer än tre timmar i genomsnitt per dag. Särskilt under veckohel- ger går konsumtionen upp till mer än 5 timmar bland ganska stora grupper barn.

Under sommarhalvåret förekommer mer än 3 timmars tittande praktiskt taget bara på lördagarna, 6 % av barnen tittar då så mycket. Motsvarande siffra för lördagar i november 1977 var 37 %.

Tabell 15 Andel av 3—8_åringama som bildar olika ”konsumtionsgrupper” en genomsnittlig dag. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden

Serej ( 1 t 1—2t 2—3t 3t> % % % % % Ljusa årstiden 45 36 12 4 Mörka årstiden ] 1 33 31 14 l 1

När tittar barnen?

När under veckan tittar barnen?

På vintern är tittandet under veckodagarna ganska sparsamt men desto mer omfattande under veckohelgerna. Förhållandet mellan olika veckodagar är detsamma under vårsäsongen, även om det

Fig. 2 Tittarlid :" min un- der olika veckodagar och årstider för 3—8-åringar.

180

150

120

90

60

30

totala tittandet är lägre. Både under vintern och under våren var lördagarna tittardagar framför andra. Då tittade barnen dubbelt så mycket som under vanliga veckodagar. Tittandet under vårens lördagar motsvarar ungefär tittandet under vinterns veckodagar.

Under den ljusa årstiden är det knappast något barn som tittar mer än 2 timmar per vardag, på lördagarna är det 17 % som ägnar mer än 2 timmar åt "FV-tittande.

När på dygnet tittar barnen? '

Vi vet sedan tidigare att 3—8-åringarna i motsats till de större bar- nen förlägger största delen av sitt tittande till eftermiddags- eller tidig kvällstid. Under vinters vardagar och söndagar har de klarat av nästan allt sitt tittande före kl. 19.30. Även under fredagar och lördagar ligger större delen av deras tittande tidigt på kvällen.

Man skulle kunna förmoda att dessa vanor ändrades något un- der den ljusa årstiden när barnen är ute och leker längre och så är också fallet. Förskjutningen är visserligen inte särskilt stor, men den varierar med olika veckodagar och olika åldersgrupper. 6—8— åringarna tittar mindre tidigt på kvällen och mer senare. Fortfa- rande äger dock större delen av deras tittande rum före kl. 19.30 åtminstone under vardagama. De mindre barnen tittar även nu till största delen på eftermiddagsprogram eller tidiga kvällspro- gram.

Mer markerad är skillnaden på fredagar och lördagar. Detta gäller alla åldersgrupper men särskilt stor är skillnaden bland de större barnen . . .

Dessa förskjutningar till ett senare tittande kan vara en följd dels av att barnen är ute och leker längre på dagarna, dels av skill- nader i programutbudet. Så finns det t. ex. inte samma möjlighe- ter att titta tidigt på dagen under majsäsongen. Sveriges Magasin

(eller dess motsvarighet Programett) hade slutat att sändas, ett program som annars har många tittare i de yngsta åldersgrupper— na liksom Gomorron Sverige med Lennart Hyland.

Även om det mesta TV-tittandet sker tidigt på kvällen finns det en hel del barn som tittar på sena TV-program. Under november -77 var fredagskvällama de kvällar då många barn stannade uppe och såg på TV. Då var det serien De fattiga och de rika som loc— kade. Under maj -79 var lördagarna de kvällar som hade flest sena tittare. Långfilmen Grabben från Brooklyn var det program som höjde tittandet.

När under veckohelgerna det sena tittandet förekommer är så- ledes en följd av programsättningen. Om motsvarande attraktiva program sändes lika sent på vardagskvällar är det dock troligt att de skulle fått något färre tittare.

Tabell 16 Andel tittare i olika tidsintervall. Jämförelse mellan den ljusa och den mörka årstiden Ljusa årstiden Mörka årstiden % % Må—to före 18.30 42 lj. l8.30—l9.30/Mö 16.30—19.30 6 (16.30—19.30) 85 19.30—20.30 9 14 2030—2130 6 9 21.30— 2 1 Fredag före 18.30 31 1830—1930 11 (16.30—19.30) 86 19.30—20.30 17 32 2030—2130 20 36 21.30— 14 17 Lördag före 16.30 2 63 16.30—18.30 29 1830—1930 42 (16.30—19.30) 79 19.30—20.30 48 91 2030—2130 25 38 21.30— 16 4 Söndag före 16.30 3 66 16.30—18.30 35 1830—1930 55 (16.30—19.30) 77 19.30—20.30 27 14 2030-2130 9 5 21,30.— 1 O

68 Hur mycket TV ser barn? Generella data SOU 1981 : 16 Vilka program tittar barnen på?

Som framgår av tabellen nedan (ej medtagen) fördelas tittartiden något annorlunda under den ljusa årstiden. Barnprogrammen har ungefär lika stor andel av barnens tittande som under vintern, 44 % jämfört med 45 %. Vuxenprogrammen har ökat sin andel. De hade i nov. -77 31 % av tittartiden och under maj-perioden 41 %. Utbudet av familjeprogram var som nämnts lägre under majmätningen och detta märks i den låga andel dessa program fått . . .

16.30-programmen hade i majmätningen en genomsnittlig pub- lik på 19 % jämfört med 55 % i nov. -77. 17.30-programmens ge- nomsnittliga publik i maj var 33 % jämfört med 65 % i nov. —77 . . .

Under de båda novembermätningarna har det visat sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnpro- gram. Under vårsäsongen var denna andel betydligt mindre. Mån- dag—fredag var det en dryg femtedel av barnen som såg enbart barnprogram, under veckohelgerna var det ingen som såg enbart barnprogram . . .

Sammanfattning

De största säsongvariationerna när det gäller TV-tittande finns i de yn-gsta åldersgrupperna. Medan ca 90 % av 3—8-åringarna sitter framför TV:n på höst- och vinterdagama, återfinner man bara 55 % av dem där under vårsäsongen.

Den genomsnittliga tittartiden under den ljusa årstiden är min- dre än hälften av vad den brukar vara under den mörka. Dels be- ror detta på att färre tittar och därmed bidrar med gemensam tit- tartid, dels på att de som tittar ser kortare tid än på vintern.

Liksom under den mörka årstiden är tittandet under våren högst på lördagarna, ca 1 timme i genomsnitt. Detta är mindre än vad barnen brukar titta på vinterns vardagar.

Andelen tittare i olika åldersgrupper är ungefär lika stor, men tittartiden stiger något med ökad ålder. Genomgående över alla veckodagar är det större andel tittare och längre tittartid bland de lågutbildades barn, Allt detta gäller både den mörka och den ljusa årstiden.

Under båda säsongerna förlägger småbarnen större delen av sitt tittande till cftermiddags- cllcr tidig kvällstid. Under våren kan dock en viss förskjutning mot senare tider märkas. Tittartidcn fördelas också något annorlunda mellan olika programkategorier. Barnprogrammen har oförändrad andel, mcn vuxenprogrammcn har ökat sin andel på bekostnad av familjeprogrammcn, som sän- des i mindre omfattning. Vuxcnprogrammcn hade 41 % av tittarti- den jämfört med 31 % under den mörka årstiden. Andclcn som såg enbart barnprogram var lägre under våren.

Den stora skillnaden mellan den mörka och den ljusa årstiden kan ha flera förklaringar. Barnen är ute och leker mer och behöver inte sysselsättning på samma sätt inomhus. De är troligen inte själva lika intresserade av TV som på vintern. Föräldrarna är inte lika angelägna om att barnen ska titta och ropar inte in dem till barnprogrammen. Programmen behöver förmodligen vara mer at- traktiva än på vintern för att kunna locka och färre program når upp till den nivån. Vissa skillnader i programutbudet förekommer också.

TV saknar dock inte betydelse under den ljusa årstiden för de mindre barnen. I en tidigare undersökning har vi kunnat konsta— tera att även barnprogram som sänds mitt i sommaren kan samla förvånansvärt många tittare. Det gäller de program som brukar sändas kl. 9.00 på sommarmorgnama. Och som vi sett i den här mätningen har en del barnprogram ganska höga tittarsiffror i vis- sa åldersgrupper.”

Barn och TV i socialiseringsprocessen

I ”Barn och TV i socialiseringsprocessen — några resultat från Nordisk forskning" sammanfattar Cecilia von Feilitzen data' om olika åldrars TV-tittande:

”Majoriteten svenska barn börjar titta lite mer uppmärksamt på TV vid tre års ålder. Tidigare kan de titta till då och då och också visa intresse för vissa inslag, men det intresset är kortvarigt. När koncentrationen väl infunnit sig tittar den absoluta majoriten för- skolebarn (3—6 är) varje dag och knappast någon mindre än tre dagar i veckan. Förskolebarn ägnar TV i genomsnitt omkring en och en halv timme per dag.

Mängden av TV—tittande o'kar sedan successivt tills det när en topp i IZ-årsåldern. Eftersom denna topp byggs upp och planas ut, kan man säga att det är 10—14-åringarna som utgör TV:s storkonsu- menter. Denna intensiva TV—period innebär i Sverige omkring 14 timmars tittande i veckan. I tonåren minskar tittandet ganska kraf- tigt och det är inte förrän i vuxen ålder som något större intresse för TV kommer tillbaka. Men ingen vuxen åldersgrupp tittar lika m_vcketpå TVsom 10—14-åringar.”2

USA

”USA brukar framhållas som ett skräckexempel. Där har barnen när de slutat skolan i genomsnitt tillbringat 11000 timmar på skolbänken men hemma framför TV-apparaten har de suttit 15 000 timmar och sett 350 000 annonser och 13 000 mord rulla ' Fram till 1974- förbi i rutan. En amerikansk 5-åring tittar 23,5 timmar i veckan 2 PUB nr28 75 /76, sig och en amerikansk vuxen tittar 44 timmar i veckan. (Motsvarande 1—2.

' Blunda inte, sid. 23—24.

siffrori Sverige är 1 1,5 timmar resp. 10—11 timmar.) Under vecko— sluten är tittandet i Amerika intensivt eftersom nästan alla kana- ler kör barnprogram nonstop från tidigt på morgonen till mitt på dagen.”1

Kommentar:

De amerikanska siffrorna anses ha intresse även för oss i Sverige efter— som de delvis är en följd av de många kanalerna och demonstrerar hur utbudet kan påverka konsumtionen. (K. E.)

Skillnader mellan barn och vad som är utmärkande för de 5. k. ”stortit- tama” eller de ”TV-beroende barnen” behandlas i nästa avsnitt ”Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?”

Kapitel 7 Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Detta kapitel omfattar citat av och referat från följande arbeten: C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977

C. v. Feilitzen. Barn och TVi socialiseringsprocessen. PUB 28 L. Filipson. Vilken roll spelar radio och TVi förskolebarnens liv? PUB 52 1975/ 76

L. Filipson m. fl. Barnens tittande november 1977. PUB 10 1978

W. Schramm. Television in the Lives of our Children. 1961 SGR 4 1972

H. T. Himmelweit. Television and the Child. 1958

J. Lyle, H. Hoffman. Children *s Use of Television and other Media. 1971 (SGR 4)

J. Dominick, B. Greenberg. Attitudes toward Violence: The interaction of television exposure, family, attitudes and social class (SGR 3 1972)

J. Murray. Television in Inner-City Homes (SGR 4 1972)

J. McLeod, C. Atkin, S. Chaffee. Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent self—report measures from Maryland and Wisconsin samples (SGR 3 1972)

S. Chaffee, J. McLeod, Adolescents Television Use in the Family Context (SGR 3 1972)

H. L. Friedman, R. L. Johnson. Mass Media Use andAggression: A pilot study (SGR 3 1972)

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television (SGR4 1972)

J. Lyle. SGR 4, Overview. 1972

Vidare nämns WR Simmons 1970 Robinson o. Bachman 1971 Israel 0 Robinson 1971 Greenberg, Ericson och Vlahos 1972 Mc Intyre o. Teevan. 1972 Hazard 1967

Vilka barn ser vad och hur mycket på TV?

Under denna rubrik skall vi främst redovisa material som belyser frå— gorna

[] vem som ser vad? [1 och hur mycket? El dvs. vilka är storkonsumenterna och vilka tittar lite på TV?

TV-tittandet hos barn med psyko-soeiala problem är hos de flesta för— fattare så hopvävt med olika kvantitativa och kvalitativa aspekter på TV-konsumtionen, att det inte varit möjligt att lyfta ut frågan ur sitt vi- dare sammanhang.

Från denna regel finns ett undantag. Inga Sonessons avhandling från 1979, "Förskolebarn och T ”, vars centrala tema är psyko-soeialt av- vikande barns förhållande till TV. De från denna utgångspunkt viktigas— te partierna i detta arbete har brutits ut och placerats i kapitel 8, ”TV- tittandet hos psyke-socialt avvikande barn”.

Svenska undersökningar

Bilden är splittrad. Inga beskrivningar är giltiga för barn i största all- mänhet. Olika förhållanden gäller för olika åldersgrupper, olika sociala och etniska kategorier och i viss män för olika perioder av den s. k. TV- epoken.

Beskrivningen i ”Blunda inte” av när på dygnet barnen tittar på TV ger dock en blixtbelysning av problemet och visar att barn ser det mesta.

Från ”Blunda inte” lär vi:

Om barn och sena program:

”En vanlig föreställning är att barn inte tittar på TV sent på kväl- len. Och när det gäller de mindre barnen, 3—8-åringarna, är det helt riktigt sällsynt att de tittar efter klockan 21.00, åtminstone på vardagar. På lördagar och söndagar är det dock ganska många yng- re skolbarn, som tittar sent på kvällen; en femtedel av alla 7- och 8- åringar tittar fortfarande klockan 22.30. (Kvällstittandet bestäms naturligtvis till stor del av programsättningen.)

Sanningen om 9—14-åringarna är emellertid att de förlägger lika stor del av sitt tittande till efter 21.30 som de vuxna gör. Även under vardagskvällar tittar ungefär en femtedel efter 21.30. På fredagar och lördagar kan det sena tittandet vara nästan hundraprocen- tigt.”

Om barn och vuxenprogram

”Till stor del ser också 3—8—åringarna program som är producera- de för dem, 45 % av deras tittartid ägnas åt barnprogram. Det har också visat sig att omkring hälften av 3—8-åringarna en given dag endast ser på barnprogram, medan några få procent endast ser på vuxenprogram.

'Men i genomsnitt går alltså så mycket som 55 % av tittartiden åt till vuxenprogram av olika slag. Lika stor del som barnen använder till barnprogram (45 %) använder de till vuxenprogram, långfil- mer, fictionprogram, serier och blandprogram. Och 10 % av tiden tittar de alltså på andra vuxenprogram.

De äldre barnen, 9—14-åringarna, använder bara 16 % av sin tit- tartid till barnprogram. Visserligen är en del barnprogram mycket populära i de här åldrarna och särskilt 9- och 10—åringarna ser gärna på barnprogram. Men huvudsakligen tittar denna ålders- grupp på vuxenprogram, främst på långfilmer, blandprogram, sven— ska och utländska serier, sportprogram och deckare. Jämför man barnens val av program med de vuxnas finns det stora likheter. Men en betydelsefull skillnad måste noteras: barnen tittar framför allt mindre på nyhetsprogram och andra informativa program. Barn upp till 14 år är alltså mer utpräglade underhållningstittare än vux— na.

Vi konstaterade tidigare att 9—14-åringarna tittar lika mycket som de vuxna även efter 21.30 på kvällen. Men eftersom de är mer utpräglade underhållningstittare än vuxna blir deras sena kvällstittande mer koncentrerat till underhållningsprogram. Det medför att många program som lagts sent på kvällen för att man vill markera deras olämplighet för barn fått mycket höga tittar- siffror just inom denna publikgrupp.”

Om barn, ungdomar och våldsprogram

”Tillsammans med ungdomsgruppen (15—24 år) är 9—14-åringarna den grupp som t. ex. utnyttjar de sena våldsprogrammen mest av alla. I debatten om det berättigade i att sända underhållningsvåld av olika slag brukar man ibland framhålla att publikens önskemål måste tillgodoses. Det är alltså de yngsta åldersgruppernas pro- gramsmak man i första hand uppmuntrar genom återkommande deckar- och våldsserier. Ju äldre man blir, desto mindre tycks dessa serier sedan intressera. ' ”Blundainte” sid. 19.

1 Blunda inte sid. 20—21.

2 Dock utan att veta mycket om de program som man ”godkänner" för barnets räkning. Bara 5—10 % av försko- lebamens föräldrar ser

på vanliga barnprogram.

PUB nr 28 sid. 4.

3 PUB 28 1975/76 sid. 6.

Finns det då inga alternativ för de här åldersgruppema? Vi vet att de allmänt väljer underhållning men ratar nyheter och traditio- nella informationsprogram. Detta behöver dock inte innebära att de måste få underhållning i våldsform. Många andra seriepro- ' gram är populära bland barn, både sådana med mer vardagligt in-

nehåll, som t. ex. Hem till byn och Albert och Herbert, och såda- na som är mer fantastiska och verklighetsfrämmande.

Till de mest populära programmen under 1976 räknas Larmet går, men också program producerade för barn som Barnen i Bul- lerbyn, Den vita stenen och Fimpen. Alla dessa program hade en genomsnittlig publik på över 70 % av barn mellan 9 och 14 år. Se- rieprogram brukar få en ökande publik allteftersom serien fort- skrider och det sista avsnittet av Larmet går hade en rekordpublik i 9—14-årsgruppen, ca 90 %. En så hög publikanslutning brukar annars bara förekomma när man sänder gamla svenska långfilmer eller Kalle Anka-programmet på julafton.

En lämplig sändningstid för barnprogram kan i viss mån för- ändra programmets popularitet. Att t. ex. sända bamprogramseri- er på lördagskvällar 19.30, som prövats i TV 1, har säkert bidragit till den stora publiken både bland vuxna och barn. Programmet får på så sätt en högre status och ses inte som ”bara bampro-

9991 gram .

Från Cecilia von Feilitzens rapport om barn och TVi socialiseringsprocessen har vi hämtat följande om vad barn ser och om vad som styr programvalet

”Medan förskolebamets TV-tittande till övervägande delen sker inom ramen för vad familjen sanktionerar,2 förändras situationen för barnen i skolåldern.

Skolbarnets direkta programval styrs av framför allt två andra faktorer än familjens önskemål. I första hand tittar man själv efter i dagstidningen vad det är på TV. I andra hand tar man intryck från jämnåriga,som nästan uteslutande ger tips om underhållande. vuxenprogram. TV:s sturushöjande funktion i kamratkretsen har ökat sedan förskoleåldern och avtar inte förrän i lZ-års-åldern ef— ter TV-toppen.

Det är markant hur litet inflytande skolan som institution har i detta sammanhang. Någon systematisk massmediakunskap ingår ännu inte i undervisningen i Sverige. Läraren tycks sällan föreslå . barnen att titta på något program. Och eftersom barnen och lära-

ren sällan tycks diskutera program som sänts, vågar man kanske . dra den slutsatsen att TV:s information ofta anses irrelevant för

undervisningen. Skol-TV utgör ett undantag, förstås, men dessa program, som sänds under skoltid, har särskilt anpassats till lä-

' roplanen.”3

Feilitzen fortsätter om sambandet mellan barnens TV—tittande och socioekonomiska status:

”Barnet lär sig att titta eftersom föräldrarna och kamraterna ac- cepterar mediet. Genom direkta tillsägelser eller genom att obser- vera sina förebilder intemaliserar barnet dessa normer och värde- ringar, så att de också tar sig uttryck i hans eller hennes egen vilja.

Barn möter olika normer och värderingar och får olika erfaren- heter därför att de tillhör olika grupper i samhället. Vi vet bl. a. att barn till föräldrar med lägre socioekonomisk status tittar mer på TV än barn till föräldrar i högre samhällsposition. Detta gäller i högre grad föräldrarna själva. Forskare konstaterar ibland att barnen med lägre socioekonomisk status tittar särskilt mycket på vålds- film. Men andra undersökningsresultat visar att dessa barn sna- rare ser mer på alla program, både barnprogram och informativa respektive underhållande vuxenprogram. Detta överensstämmer också med det faktum att vuxna med olika utbildningsnivåer, dvs. hög- och lågkonsumenter av TV, väljer att titta på samma pro— gram. Lågutbildade vuxna ser alltså inte bara oftare de 5. k. breda programmen utan, tvärtemot vad många tycks tro, också oftare TV:s informativa program.

Ett undantag verkar dock barnprogrammen utgöra, som varken låg— eller högutbildade föräldrar tittar särskilt mycket på.”

Om kontaktproblem och tittande

"En tredje väsentlig faktor är att vissa barn har problem i kon- takterna med föräldrar, kamrater eller skolan. Ibland uttrycks det i stället så att barnen är aggressiva, deprimerade eller känner ång- est. Också dessa barn tittar mer på TV än andra barn. Och åtmins- tone vissa typer av problem hänger samman med ett större intresse för våldsprogram.”'

Feilitzen skriver om de små barnens intresse för olika program

”Man möter ofta missuppfattningen att små barn inte alls är se- lektiva när det gäller program som producerats för dem. Parente- tiskt kan därför skjutas in att även förskolebarn har en tydlig pro- gramsmak. Mest intresserade är de av underhållande, konventio- nella barn- och vuxenprogram. För barnprogram av informativ, aktiverande karaktär, där ton- vikten inte uttryckligen lagts på underhållning, pendlar förskole- barnen i allmänhet mellan ett 'ganska stort' och ett ,stort intresse'. Ämnet spelar här stor roll. Vid tre liknande upplagda program om kossan, trädet respektive hur ett barn kommer till, var 3—6-åring- arna mest fascinerade av barnets tillkomst. Ofta ökar intresset när man anknyter till tittarbarnens egen erfarenhet och när de har chans att identifiera sig. Intresset kan alltså också gradvis stiga vid en programserie, där de medverkande och handlingen blir alltmer be- kant. Programmets uppläggning spelar också roll. Vid två olika upp- lagda program om bl. a. cirklar och trianglar skrattade barnen vid 1 mm m 28 1975/76 det ena, medan de gäspade, var oroliga och började bråka vid det sid. 6—7.

' PUB nr 28 sid. 10—1 1.

2 l Nyare siffror, från 1977, omfattar ålders- gruppen 3—8 år. Dessa presenteras sid. 8.

andra. Det är inte bara när bilden och ljudet är komplicerade och svårförståeliga som barn kan tycka det är tråkigt, utan också om programmet t. ex. är långdraget och innehåller alltför många re- petitionsavsnitt. Intresset sjunker också om programledare och and— ra medverkande pratar med varandra i stället för till förskolebarnet som tittar.

De barnprogram som förskolebarn i olika undersökningar varit mest negativa till, är program med okonventionella bilder och ljud som velat ge barnen en upplevelse av estetisk karaktär. Vid några program med delvis nonfigurativ konst (bl. a. Miro och Chagall) och atonal musik sjönk barnens intresse stadigt under program— mets gång, de undrade när barnprogrammet skulle komma och vid programmets slut hade hälften lämnat TV:n. Barn är inte i nå— gon sorts rosseauansk mening mer öppna för obekanta, okonventio- nella former än vuxna, utan måste ha träning för att lära sig upp- skatta dem.”1

Med utgångspunkt i den helhetssyn som Leni Filipson anlägger i sin tidigare citerade rapport ”Vilken roll spelar radio och TVi förskolebarnens liv?” framförs följande synpunkter på barnens programval

”TV och radio är en del av barnens närmaste omvärld och resulta- ten i undersökningen visar att ju trängre deras omvärld är, desto mer betyder i allmänhet TV. Vi vet redan att TV-innehavet i de svenska barnfamiljerna är så gott som 100 procentigt. Nästan 60 % av dem har färg-TV-mottagare, oftare familjer där föräldrarna har låg ut— bildning.

Utbudet av TV-program har ökat kraftigt under den senaste 10- årsperioden och detta gäller även och kanske i synnerhet barn- programmen. Ett tvåkanalsystcm infördes 1969, men barnpro- grammen är oftast ”skyddade”, dvs. placeras så att de inte konkur— rerar med några andra program. I princip är det alltså så att bar- nens tittande på barnprogram bestäms av andra faktorer än kan- kurrens mellan olika program.

Eftersom vi har möjligheter att direkt jämföra förskolebarnens utnyttjande av TV-programmen åren 1964 och 1972 kan vi se hur det ändrade utbudet har påverkat tittandet. Medan utbudet av barnprogram under den här perioden blev tre gånger så stort ökade TV-konsumtionen till det dubbla, alltså inte i motsvarande grad. Däremot har strukturen på barnens tittande förändrats på så sätt att barnen nu utnyttjar barnprogrammen i högre grad än tidigare. I stället tittar de mindre framför allt på kommenterande nyhets- program.

För tio år sedan tittade de förskolebarn som hade tillgång till TV i bostaden i genomsnitt 43 min om dagen. År 1972 var siffran uppe i 98 min. Tittandets omfattning varierar ganska kraftigt med veckodag, men även på vardagar tittar de flesta förskolebarn mer än 1 1/ 2 timme på TV. På lördagar och söndagar tittar hälften av barnen 2 1/2 timme eller mer.

Även om barnprogramutbudet i teorin skulle kunna täcka bar- nens hela tittartid, utnyttjas det inte mer än till ungefär hälften och egendomligt nog är andelen barn som ser enbart barnprogram (ca 40 % ) ungefär lika stor bland 3-åringar som bland 8-åringar. Inga barn i de här åldrarna ser enbart vuxenprogram.

Vi skall titta lite närmare på hur barnens programval ser ut i praktiken och vilka faktorer som bestämmer hur det blir. Omfatt- ningen om konsumtionen, om den är stor eller liten, är ett sätt att mäta TV:s betydelse för barnen. Vi vet att TV-tittandet ökar med åldern ända upp till lZ-årsåldern. Det finns heller praktiskt taget ingen av 5- och 6-åringarna i vår undersökning som kan kallas lågkonsument medan däremot flera 3- och 4-åringar är det. Men åldern är ändå inte hela förklaringen.”

H ögkonsumen ter

”Det finns andra gemensamma drag hos de familjer där barnen tit- tar mycket på TV. Vi vet att barnens tittande i stort sett följer för- äldrarnas. Att således lågutbildade föräldrars barn tittar mer än hög- utbildades. Vi vet också att pojkar tittar mer än flickor redan i för— skoleåldern.

Det är svårt att i vår undersökning finna någon entydig förkla- ring till varför en 3- eller 4—åring blir högkonsument.

Kanske är det så att man inte i egentlig mening kan kalla dem konsumenter av TV utan det är helt enkelt så att de befinner sig vid TV:n när programmen sänds.

En sak är nämligen gemensam för de små barn som ”tittar myc- ket” på TV i den här undersökningen. De får antingen titta på TV till programmen är slut eller också somnar de i soffan medan de övriga i familjen tittar. Dessa barn har aldrig någon särskild pro- cedur vid läggdags, då t. ex. någon läser för dem eller har någon annan speciell ritual.

Föräldrarna till de här barnen ser inget fel i att barnen får somna vid TV:n, de betraktar det som något helt naturligt. Deras inställ- ning till TV och dess eventuella verkningar är i allmänhet helt okri- tisk. Även om några av dem märkt en del negativa effekter av bar- nens TV-tittande gör de ändå ingenting för att hålla barnet från t. ex. skrämmande program: ”J. drömmer ofta mardrömmar, men det är bara TV”.

De högkonsumerande barnen i våra familjer ser både barnpro- gram och vuxenprogram. Medan de så gott som alltid ser bampro- grammen ensamma eller ibland med syskon eller kamrater så ser de vuxenprogrammen nästan undantagslöst tillsammans med vux- na. För dem finns inga restriktioner när det gäller programval. Men det är inte alls säkert att ett högkonsumerande barn är be- roende av själva TV:n, utan det är i stället beroende av ”samvaron” framför TV:n.”

Lågkonsumenterna bland de undersökta barnen, de som ser TV mindre än 1 1/2 timme om dagen eller inte ser varje dag, vilka är det?

”Oftast är det barn som enbart ser barnprogrammen och i synner- het småbarnsprogrammen. Som vi sett tidigare är åldern inte be- stämmande för om barnen tittar på enbart barnprogram eller ej. I stället har den låga konsumtionen ett starkt samband med dels för- äldrarnas egen konsumtion av TV. dels och viktigast — deras in- ställning till TV för barnens del. lågkonsumenternas föräldrar visar sig vara föräldrar som är intresserade av sina barn på ett aktivt sätt, de har fastare uppfostringsnormer och en mer bestämd målsättning för sig själva och familjen. "'

Från ”Barnens tittande november 1977”, PUB 10 1978, har jag hämtat följande, som bl a. ger en aktuell bild av svenska barns programpreferenser

”Vilka program tittar barnen på?

Hur väljer barnpubliken program? Till en början är det föräldrarna som väljer åt barnen eller bestämmer vilka program de skall se eller inte se. Men barnen lär sig snart att själva fråga efter programmen och får olika preferenser.

3—8-åringarna tittar ungefär lika mycket på barnprogram som på vuxenprogram. Knappt hälften av sin tittartid ägnar de åt barnprogram och då i första hand program för mindre barn. Andra hälften delas upp på i hu- vudsak underhållningsprogram av olika slag och blandprogram.

Resultaten från 1972 visar samma fördelning av tittandet. Barnen ser alltså varken mer eller mindre på vuxenprogram nu.

I tabell 17 ser vi hur stor del av tittartiden som ägnas åt olika pro- gramkategorier:

Tabell 17 Andel av tittartiden som ägnas åt olika programkategorier uppdelat på kön ålder och föräldrarnas utbildning

Småbams-a Mellanb. Barnpr. Familje-b Vuxen- Övr.

program program totalt program program % % % % % % Pojkar 33 10 43 21 33 3 Flickor 37 10 47 21 29 2 3 år 49 9 58 20 19 3 4 år 44 10 54 20 24 2 5 år 40 12 52 20 26 2 6 år 35 10 45 21 3 1 2 7 år 28 10 38 22 37 3 8 år 23 9 32 22 43 4 Lågu tbildade 3 1 10 41 22 35 3 Mellan 3 5 1 0 45 2 1 3 1 3 Högutbildade 40 1 1 51 20 26 3 3—8-åringar 35 10 45 21 31 3

I november 1972 visade det sig att ungefär hälften av barnen en given dag endast såg på barnprogram. Under november 1977 var det ungefär * samma förhållande. Andelen barn som endast såg barn- och familjepro- gram var helt naturligt störst i de yngsta åldrarna.

Sändningstiden för småbarnsprogram är något längre än för mellan- barnsprogram.' Tittandet på småbarnsprogram upptar också den största delen av barnprogramtittandet. Detta gäller också 7- och 8-åringar, som, använder ca 1/4 av sin tittartid till att se program för mindre barn.

Mellanbarnsprogrammen, som i allmänhet sänds omkring kl. 18.00 på vardagarna, har en genomsnittlig publik på 25 % bland 3—8-åringar, men siffrorna för olika program varierar kraftigt, mellan 7 och 50 %. Barn mellan 5 och 8 år tittar i ungefär lika hög grad på dessa program medan 3- och 4-åringar tittar mindre.

Programmen för invandrarbarn sänds 4 dagar i veckan kl. 17.00 för 4 olika invandrargrupper, finska, turkiska, jugoslaviska och grekiska. De har en förvånansvärt stor publik bland svenska barn med tanke på att de sänds på invandrarspråket utan svensk speaker eller svensk text. De hade en genorrisnittspublik på ca 12 %. Hur invandrarbarnen tittar på programmen kan vi dessvärre inte säga. De invandrarbarn som ingick i undersökningen utgör en så liten andel att data om dem blir osäkra.

De mest populära programmen, förutom barnprogrammen där ””Salt- kråkan” toppar listan, var under den undersökta perioden några svenska långfilmer. ”Åsa-Nisse” hade under två lördagar 42 % resp. 73 % tittare och ”Nils Poppe" på en söndagseftermiddag hade 47 %. Av 8-åringar var det över 90 % som såg en av ””Åsa-Nisse”-filmerna. Andra vuxenpro- gram, som går hem hos de äldre i åldersgruppen är t. ex. serier som ”De fattiga och de rika”, ”De överlevande”, ”Lucy Show””, ””Min vän från Mars” och ””Ett fall för John Drake”. Även frågeprogram som ””21” och ”Tro”t om ni vill”” har en ganska stor publik.

Nyhetsprogrammen, både de långa och de korta, ses av ganska få barn i 3—8-årsåldern. Rapport har en genomsnittlig publik på 2 % av bar- nen. 7- och 8-åringarna tittar något mer: 4 resp. 5 % i genomsnitt. Aktu- ellt kl. 21.00 har få tittare bland barnen.

De korta nyhetsprogrammen, TV—Nytt och väder har inte heller många tittare bland de yngsta, inte ens om programmet ligger i anslutning till barnprogrammet kl. 1 7.55.

3—8-äringars läggtider ' Barnredaktionerna

Påverkar TV-tittandet barnens läggtider? Finns det några sändnings- Säfldef 6—7 limmar för tider som är garanterat ””barnfria”? När programserien ””Halvsju” starta- "undre bmi Per vaka- "de och förlade sitt barninsla till kl 19 00 å k "11 bl d : t k Dessu'om forekomm"

. _, __ " g ' ' p va' en" ev e ens ar barninslagi sådana pro- reaktron fran foraldrahåll. Man menade att TV forskot barnens laggtr— gram som ”Sveriges Ma— der. gasin” och ”Gomorron

I en undersökning våren 1976, som kartlade förskolebarnens morgon- Svelngä” äe; Linna-t

vanor visade det sig att 5- och 6-åringar då steg upp senare än några år 5303; ' intima-år" ca tidigare. Särskilt de barn som inte hade några ordnade aktiviteter på för- 5 timmar av veckans middagarna, som t. ex. lekskola eller daghem, kunde sova ganska länge. sändningstid.

Detta skulle kunna vara en följd av att de lägger sig senare på kvällarna på grund av TV-tittande.

Vad man kan konstatera i denna undersökning är att läggtiderna för barn varierar mycket kraftigt. Somliga barn lägger sig före 18.30 på kvällen medan andra är uppe till kl. 23.00. En allmän tendens är natur- ligtvis att barnen lägger sig senare ju äldre man blir. Men det finns också 3-åringar som är uppe till kl. 22.00, 23.00 på kvällarna.

Skillnaden i läggtider är stor mellan olika veckodagar. På vardagskväl- larna (måndag—torsdag) har majoriteten 3—8-åringar lagt sig kl. 20.30. På fredagskvällarna lägger sig de flesta senare än kl. 21.00. Fredagar och lördagar är uppesittarkvällar, fredagar allra mest. Söndagarna liknar mer vardagskvällar vad läggtiderna beträffar. Tabell 18 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på vardagskväl- lar (måndag—torsdag)

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % %

3 år 10 31 62 82 92 98 4 år 5 18 46 73 82 91 5 år 7 22 50 72 84 91 6 år 7 18 47 74' 82 92 7 år 5 10 29 59 80 94 8 år 7 9 24 51 69 87 3—8 år 7 18 43 69 82 92

Tabell 19 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på fredagskvällar

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % % f 3 år 14 35 49 61 71 83 4 år 4 14 33 60 70 87 5 år 2 10 22 36 54 77 6 år 14 20 34 46 52 78 7 år ' 2 2 17 27 37 63 . 8 år 2 2 4 6 12 30 3—8 år 6 14 27 39 49 70

Tabell 20 Andel barn som lagt sig eller ligger vid olika tidpunkter på lördagskvällar

19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 21.30 % % % % % %

3 år 4 8 18 51 75 93 4 år 6 8 12 59 73 89 5 år 8 10 12 47 61 86 6 år 6 8 8 21 34 64 7 år 6 6 6 12 32 65 8 år — 0 2 4 14 43

3—8 år 5 7 10 32 48 73

Kvällsvanorna ändrar sig ganska kraftigt på fredagar och lördagar jämfört med vardagskvällarna. Även många av de minsta barnen är uppe ganska länge.

Så är t.ex. nästan en tredjedel av barnen fortfarande uppe efter kl. 20.30 på vardagskvällarna. På fredagar och lördagar är samma andel (1/3) fortfarande uppe kl. 21.30. Man kan alltså konstatera att ganska många barn har möjlighet att titta på TV även ganska sent på kvällarna, särskilt på fredagar och lördagar. Alla utnyttjar dock inte den möjlighe- ten utan ägnar sig åt annan sysselsättning (enligt föräldrarnas upp- gifter).

Det tycks inte vara så att de senare kvällsvanorna förorsakas av TV—tit- tande. Endast en liten del av dem som är uppe sent ägnar sig åt TV-tit- tande. Om detta beror på att programmen inte är attraktiva eller att de ändå skulle ägna sig åt andra aktiviteter vill vi låta vara osagt. Det är också möjligt att barnen tittar på TV i något högre grad än vad föräld- rarna angivit. Barnen kanske sitter med när föräldrarna tittar på sina program men föräldrarna har den uppfattningen att barnen inte tittar.'”

Amerikanska undersökningar om vem som ser vad

Amerikanska undersökningar uppvisar stora variationer från en under- sökning till en annan, från en tidpunkt till en annan och från ort till ort både när det gäller omfattningen av barns tittande, vad de tittar på och vilka sociala grupper som ”högkonsumenterna” rekryteras från. Resul- taten är känsliga för själva undersökningsmetoden och påverkas av olika ospecificerade sociala förhållanden och utbudssituationer. Av detta föl- jer att sannolikheten för att amerikanska resultat på ovannämnda punk- ter skulle vara giltiga i Sverige är tämligen låg. Ett refererat kan trots detta fylla två funktioner — att ange riktningen för antaganden om sven— ska förhållanden och att ge viss information om den amerikanska forsk- ningen.2

Schramms undersökning

Det kan kanske förvåna en och annan läsare att man ännu 1980 hän- visar så flitigt till Schramm m. flis bok från 1961 som både jag gör i fö- religgande rapport och andra referenter av mediaforskning i helt aktuel- la arbeten. Förklaringen är inte bekvämlighet eller tradition. Faktum är att Schramm et al tidigt slog ner på relevanta frågeställningar som fortfa- rande är aktuella och att man lyckades belysa dessa på ett intressant sätt, bl. a. därför att man i USA ännu 1958—59 när materialet samlades in hade möjlighet att jämföra förhållanden på orter med TV med orter 'APUB 10 1973, utan TV. H. Himmelweit m. fl. var i samma position när de skrev sin, li- Sld' 13—21' kalcdes klassiska och fortfarande giltiga. bok om förhållandena i Eng- 2 Då redogörelserna vä- land 19 58_ ver samman hur mycket

, - - .. o .. . . TV barnen ser med vad En senare undersoknlng av liknande karaktar som manga hanvrsar till de ser, erhålls ingen re-

är A. Werners från 1972. ”Barn og fjernsyn. Fritidssysler, Flytteönsker nodlad beskrivning av og yrkesplaner blant skoleelever i Finnmarka for og etter inforingen av den senare aspekten.

' Referat av Schramm sid. 7—10.

2 Schramm, W., Lyhle, J., Parker, E. B. ”Television in the Lives of our Child— ren.”

3 Referat av Schramm sid. 33—35.

" Referat av Schramm sid. 46—47.

5 Referat av Schramm Sid. 33—34.

" Referat av Schramm Sid. 54—55.

fjernsyn”. Denna undersökning har jag inte behandlat, då man kan anta att de sociala förhållandena i Nordnorge är alltför speciella för att tillåta generella slutsatser. Detta är nu ett allmänt dilemma. Om man vill jäm- föra barn i områden med TV med barn i områden utan TV eller förhål- landena före och efter införandet av TV i områden som ännu inte har detta är de senare socialt/kulturth av så speciell karaktär att de inte kan undgå att sätta en stark prägel på resultaten. Införandet av TV på Färöarna går inte att jämföra med TV:s införande i New York.

Schramms undersökning genomfördes 1958—1960 som 11 delstudier i San Fransisco, i Denver, en storstadsförort samt i några samhällen i Rocky Mountain två städer i Canada, som liknade varandra förutom att den ena staden hade TV, medan den andra inte hade det. Den första staden kallades i rapporten Tele-town och den andra Radio-town.

De ca 2 000 medverkande barnen var mellan 2—18 år.' 1961 gav Schramm följande klassiska bild av barns TV-tittande.2 TV- tittandet når sin topp i ll—l3-årsåldern och det är i denna åldersgrupp som vi finner de flesta ”högkonsumenterna”. Pojkar och flickor tittar li- ka mycket men på delvis olika program. Bland barn under 11 år är ande- len "högkonsumenter" högre bland barn som betecknas som teoretiskt be— gåvade än bland övriga. Över ll-årsåldern blir förhållandet det omvända. Vi finner då en lägre andel högkonsumenter bland de begåvade barnen än bland övriga. De begåvade börjar ägna mer tid åt andra aktiviteter, medan de mindre begåvade fortsätter eller ökar sitt tittande.3 Samtidigt går barnen i den förra gruppen över till svårare program, bl. a. nyhets- program och tryckta informationskällor. Den senare profilerar sig inom ramen för sitt höga TV-tittande genom att i första hand välja kriminal-, västern- och pop-program.4

Det hör till bilden att även annan mediakonsumtion som av tidningar, radio. böcker och film också när sin höjdpunkt i l l-årsåldern.

l familjer där föräldrarna har hög utbildning tittar barnen genomsnittligt mindre på TV än i andra familjer _ med undantag för utbildningskana- len. Liksom i Sverige följer barnen familjemönstret för sitt tittande.s

Redan i 5—årsåldern framträder könsskillnader i programvalet. Flic- korna sätter musikprogrammen högst medan pojkarna föredrar västern— och andra äventyrsprogram. En annan könsskillnad är att flickorna tidi- gare än pojkarna söker sig till vuxenprogram och program som handlar om tonåringar.

Barn har en konservativ programsmak

Ett resultat av generellt intresse är följande. När barn tillfrågades om vilka ändringar de önskade sig i programutbudet så önskade de flesta mer av den programtyp som de redan såg mycket av. Smaken är alltså konservativ och ger uttryck för en viss form av tillvänjning. En mindre del uttryckte önske- mål om mindre reklaminslag. Nästan inga önskade mer krävande och kvalificerade program.ts

"Realitetsmaterial ” kontra ”fantasimaterial

Den gradvisa övergången från TV till mera realitetsförankrat material som äger rum i 12—17—årsåldern förklarar Schramm med ”mognadsprin- cipen”. För studier av hur barn förhåller sig till konsumtion av TV-ma- terial och ”realitetsmaterial” delades de in i följande kategorier:

1. barn som är högkonsumenter av TV och lågkonsumenter av tryckt material = fantasigrupp,

2. barn som är högkonsumenter av tryckt material och lågkonsumenter av TV = realitetsgrupp.

3. barn som är högkonsumenter av både TV och tryckt material = hög- konsumenter,

4. barn som är lågkonsumenter både av TV och tryckt material = låg- konsumenter.

1 en eller annan form återkommer denna uppdelning i alla undersök- ningar av barns TV-konsumtion med i stort sett samma andelar i de oli- ka kategorierna och med samma förskjutningar mellan dessa beroende på barnens ålder. Med ökad ålder minskar fantasigruppen medan reali— telsgruppen ökar. Parallellt härmed minskar andelen högkonsumenter me— dan andelen lågkonsumenter ökar. Dessa förändringar kunde även iakttas i den stad som användes somjämförelsestad, därför att TV ännu inte in- förts där. (Den låg i Canada utom räckhåll för sändare och kallades i undersökningsrapporterna för Radio-town.)'

Överflyttningen från fantasigruppen till realitetsgruppen i de berörda åldrarna gällde i första hand barn från medelklasshem.2 Flertalet barn från arbetarhem2 som ändrade tittarvanor gjorde detta inte genom att byta medium utan genom att skära ner på tittandet och bli lågkonsu- mentet.3

Schramm förklarar dessa processer med de skilda sociala värderingar som gäller i amerikanska familjer från medelklassen och arbetarklassen. De senare skulle vara mer inställda på omedelbar behovsuppfyllelse — som TV—underhållning — medan medelklassen skulle gå in för att till- fredsställa mer långsiktiga behov — som inhämtande av kunskaper. Dessa skillnader gällde även barnen.4

Schramm sammanfattar själv:

”Vi är nu i ett bättre läge när det gäller att förklara vad som hän- der vid den kritiska vändpunkten, nära den tidpunkt i början av tonåren när vuxna mönster börjar efterträda de ”barnsliga mönst- ren”, och när det inträffar dramatiska förändringar i mediabeteen- det. Vi har observerat att de förändringar som äger rum vid denna tid bland barn till största delen gäller högre socioekonomiska skikt. I allmänhet ändrar de sig från ett ganska allmängiltigt mönster för barn med impulsiv behovstillfredsställelse till ett mönster med fördröjd tillfredsställelse som är det vuxna mönster som sanktioneras genom klassnormen i dessa grupper. På lägre socio-ekonomiska nivåer behövs inte så stora förändringar för att gå från barndomens mönster till det vuxna mönstret. Men för me-

] Referat av Schramm sid. 89—101.

2 Direkt övers. av ”middle-class'och ”wor- king-class' i Schramm.

3 Referat av Schramm Sid. 106—108.

4 Referat av Schramm Sid. 108.

' Schramm sid. 117.

Referat av Schramm sid. 130—131.

* 3 Schramm fann att samma samband förelåg mellan konflikter och uttryck för antisocial aggression (sid. 130—131).

Referat av SGR 4 Overview, Lyle, sid. 17.

5 Ingår även i den före- liggande rapportens re- ferat av sammanfatt- ningskapitlet i Himmel— weit m. fl. kap. 26.

delklassbarnen blir de normer som anbefaller självförbättring, ak- tivitet och inriktning på framtiden avgörande. Om deras mentala kapacitet är på nivå med de ambitioner som uppmuntras av klass- normen, går deras mediabeteende i riktning mot hög konsumtion av tryckt material och låg TV-konsumtion i annat fall mot hög mediakonsumtion i största allmänhet?”

Att barn använder sig av TV som flykt från verkligheten belyses av re- sultat som visar att en högre andel av barn som har konflikter med om- givningen än av andra barn placeras i fantasigruppen enligt ovanstående indelning. Skillnaden är mest markant när det gäller konflikter med bå— de föräldrar och kamrater, därnäst när det enbart gäller kamrater och på

tredje plats konflikter med föräldrar.2

Kommentar:

Det bör dock observeras att konflikten med föräldrarna bestod i att för- äldrarna hade högre ambitioner för barnets yrke i framtiden än vad bar-

net själv hade. (K. E.)3

Från en studie av vuxna människor rapporterade Hazard (1967) att han fann en koppling mellan hög ångestnivå och "fantasitittande”, i synnerhet bland personer med låg socio-ekonomisk status och personer med lågt del— tagande i kulturella aktiviteter. Han tolkade resultaten som tecken på or- sakssammanhang mellan å ena sidan ångest och ängslan och å den and- ra sidan både passivitet och ett omfattande TV-tittande med inriktning

på fantasi-flykt!i

Kommentar:

Även om de specifika resultaten hänför sig till vuxna, kan man .anta att de också har viss giltighet för barn. (K. E.)

Om sambandet mellan konflikter med omgivningen, särskilt då kamrater— na, och intensivt TV-tittande, med förkärlek för våldsprogram. skrev Him- melweit m. fl. i samband med deras beskrivning av ”stortittarna”. 5

”Vilken typ av barn blir istortittare,/TV-beroende?

Som TV-beroende betecknades den tredjedel av barnen som tittade mest i de olika åldersgrupperna. Dessa barn såg på TV minst hälften av tiden från de kom hem från skolan och till sänggåendet.

En högre andel av de TV-beroende barnen tillhörde också de mindre begåvade. Särskilt gällde detta 13—14-åringarna. Bland de äldre barnen (13—14 år) var TV-beroendet inte kopplat till social bakgrund. I den yngre gruppen (10—11 år) kom däremot en högre

andel av de TV-bcroende från ”arbetarklassen” än av de övriga barnen.

TV-beroende förekom i samma utsträckning bland flickor och pojkar.'

”Vilka faktorer minskar intresset för och den tid som ägnas åt tittande?

Förf. testade hypoteserna att 'stortittarna” främst var enda barn och barn med förvärvsarbetande mödrar. Vid jämförelser mellan 'stortittare*, 'medeltittare' och ”lågtittare' som tre och tre var lika i fråga om intelligens och socioekonomisk bakgrund visade det sig att skillnaden låg på ett annat plan. Bland 'stortittarna'fanns mer än dubbelt så många ensamma barn som bland de övriga grup- perna, särskilt barn som hade svårt att få kompisar. Lärarna beskrev dessa barn oftare än andra som 'följare' (i motsats till ledare), som undergivna, blyga och tillbakadragna.

Stortittama konsumerade mer än andra också av andra media- material, biograffilm, i radio och seriemagasin men inte böcker.

Som regel tycker barn bättre om att göra andra saker än att titta på TV. Detta gällde inte *stortittarnai Denna skillnad fanns inte mellan de TV—tittande och de ej TV-tittande barnen. Förf. drar där- av den slutsatsen att det starka TV—beroendet mera är uttryck för det tillbakadragna barnets personlighet som denna var redan innan det konfronterades med TV, med en tendens att dra sig undan händelser, saker, relationeri verkligheten.

I materialet fanns 22 barn som både var TV-beroende och stor- konsumenter av biograffilm, som de såg 2—3 ggr i veckan. Bland dessa var de ovan beskrivna egenskaperna ännu starkare markera- de."2

Kommentar:

Även om TV inte är den primära orsaken just till TV-beroendet, skulle det dock per definition inte ha kunnat utvecklas utan TV. Den intres- santaste frågan, vad det ensamma och tillbakadragna barnet vinner resp. förlorar genom sitt omfattande TV-tittande, behandlas något i det föl- jande. (K. E.)

Himmelweit fortsätter:

”Stortittarnas programval skilde sig från de andras genom att de i högre grad föredrog eskapistiska program äventyrs- och mysterie- program samt familjeserier. De två första typerna erbjuder dem på ett ställföreträdande sätt tjusningen i ett aktivt och farligt liv, me- 1 H. Himmelweit m. fl. dan familjeserierna underlättar identifieringen med en lycklig och Sid— 12-

förenad familj och tillhandahåller en viss trygghet.”3 . . . 2 Referat av Himmel- ”Dagböckema (som ingick i försöket) visade att de TV-beroende weit Sid- 12- barnens fritidssysselsättningar var mycket mer begränsade än för 3 Himmelweit sid. 29.

' Himmelweit sid. 396.

2 Himmelweit sid. 12.

andra. Denna snävhet var troligen både orsak till och en effekt av det omfattande TV-tittandet som i en ond cirkel. Emotionell osä- kerhet och otillräckliga resurser i hemmet gör barnet TV-beroen- de. Härigenom drar hon/han ner på kontakterna med personer utanför hemmet och begränsar så ytterligare sina möjligheter till sociala kontakter. Med en flyktmöjlighet så nära till hands som TV, kan andra kontaktkällor upplevas som att de kräver för myc— ket ansträngning och erbjuder allt för små chanser till framgång; de framstår därför som underlägsna televisionens säkra och krav- lösa sällskap.

TV-beroende/ *stortittandé är sålunda uttryck för ett behov; Det kan vara tillfälligt och reglera sig själv men det kan också bli var- aktigt. Lösningen på problemet ligger inte främst i att begränsa själva tittandet utan i att angripa de bakomliggande orsakerna. . . Det verkar som om tittandet skulle kunna fungera som en baro- meter som visar i vilken utsträckning barnets liv i övrigt är till- fredsställande. Överdrivet tittande är ett symptom på otillfreds- ställande förhållanden i miljön.”1

”Den enda, men mycket viktiga, bakgrundsfaktom var utan tvekan intelligensnivån; ju högre barnets intelligens, desto mindre tittade det.

TV-tittande föreföll att bli en vana som barnet föll tillbaka på när inget intressantare var tillgängligt. Följaktligen tenderade bar- net med många intressen, det aktiva barnet och den sportiga (”outdoor”) typen att titta mindre än andra barn.

För alla barn gällde att lek utomhus och sociala aktiviteter (sär— skilt för 13—14-åringarna) utgjorde de starkaste rivalerna till TV. För 'genomsnittsbarnef kommer TV-tittandet på andra plats ef- ter de ovan nämnda aktiviteterna.

Hemmets socio-ekonomiska nivå visade sig ha föga betydelse för hur mycket barnen tittade. Endast bland de yngsta barnen fanns en viss skillnad. Medelklassbam tenderade att titta något mindre än barn från 'arbetar-hem', huvudsakligen på grund av ti- digare sängtider.

Vad som visade sig mycket viktigare var föräldrarnas exempel, och i mindre utsträckning, föräldrarnas regler för barnens tittande. I de hem där föräldrarna själva var selektiva medelkonsumenter av TV (”moderate viewersl) tenderade även barnen att titta ganska li- tet. Samtidigt som detta var det generella mönstret, fann vi stora individuella variationer mellan medlemmarna av samma familj.”2

Låt oss gå till en nyare studie, nämligen av Jack Lyle och Heidi Hoffman ”Children's Use of Television and other Media” SGR 4 1972 — som delvis går in på samma fråga som Schramm studerade 1959.

Beträffande programinriktnin gen framkom."

att 5-ån'ngama tyckte bäst om tecknade serier och ”situation come-

dies”,

att l2-åringarna hade slutat att titta på tecknade program och tittade på ”familjekomedier” och äventyrsprogram, att lS-åringarna helst tittade på äventyrsprogram och hellre såg musik- program än ”familjekomedier”, att fleratalet barn tyckte om program där det ingick något barn i deras egen ålder. Enligt samma linje tyckte svarta barn om program där svarta ingick, att endast få tittade på nyhetsprogram, att programmen med de mesta våldsinslagen sändes på tider då 12—15- åringarna utgjorde en stor del av tittarna och att en hög andel av denna åldersgrupp tittade på dessa program.

I lZ-årsåldern noteras samma förändring som hos Schramm 1959 beträf- fande begåvningssammansättningen bland högkonsumenterna. Före denna ålder fanns en högre andel högkonsumenter bland de mer intelligen- ta barnen än bland övriga. Därefter skedde en gradvis förändring i motsatt riktning så att andelen högkonsumenter blev lägre bland de mer intelligenta än bland de mindre intelligenta barnen. En direkt jämförelse med Schramms tittarsiffror från 1959 visar dels att tittartidema var högre 1970, dels att skillnaderna mellan jämförda grupper uppvisade samma tendenser som l959 men att de var mindre uttalade.

De vita barnen tittade något mindre än andra.]

Vidare fann Lyle och Hoffman att de barn som mer än andra tittade på de mest våldsbetonade programmen också avvek på annat sätt. Så— lunda utmärktes de lZ-åriga storkonsumenterna av våldsprogram av myc- ket konflikter med sina föräldrar. De lS-åriga storkonsumenterna av våldsprogram tittade oftare än andra på TV när de var ensamma och menade i högre utsträckning än andra att figurerna i rutan liknade männi- skori verkligheten.2

På alla åldersnivåer fann Lyle en ansenlig grupp — omkring l/4 som karaktäriserades som stortittare. Dessa tittade mer än 5 timmar om dagen även på vanliga skoldagar. Detta är ett av de få ställen i litteraturen där vi får en kvantitativ och inte bara en relativ definition av vad man me- nar med stortittare.3 (Även i Himmelweit, sid. 354 i föreliggande rap-

port.) De 5-åringar som var stortittare lekte mindre än andra barn med sina

kamrater.

Kommentar:

Jämför med Sonesson — sid. 103—104 och lO7—l08 — som fick annorlun- da resultat.

Vidare gällde inte resultatet för 12- och l5-åringarna där stortittama in- te skilde sig från andra ifråga om olika fritidsaktiviteter.4

Joseph Dominicks och Bradley Greenbergs ”Attitudes towards Violence: The interaction of television exposure, family attitudes and social class”

1 Referat av Lyle och Hoffman sid. 131—132.

2 Referat av Lyle och Hoffman sid. 134.

3 Referat av SGR 4 Overview av Lyle sid. 7.

4 Referat av Lyle and Hoffman Sid. l35—l36.

' Referat av Dominiek Sid. 324—325.

2 Referat av Mc Leod. J.M., Atkin, C. R., Chaf- fee, S. H., ”Adolescents, Parents and Television Use Self and other re— port measure from Wi- sconsin sample SGR 3 1972 sid. 267.

3 Referat av Murray sid. 355—356. Obs! Denna passus får ej citeras som bevis för att barn blir så— dana av TV-tittande. Sambandet är mer komplicerat vilket fram- går av fortsättningen.

4 Referat av Murray sid. 356.

SGR 3 l972 hör hemma under avsnittet om våldspåverkan. Ett par re- sultat som beskriver högkonsumenternas och lågkonsumenternas förhål- lande till våldsprogrant skall dock behandlas redan här.

Undersökningen omfattade 838 barn i åldern 9—ll år i sex olika sko- lor som valts ut för att få en allsidig social sammansättning av barnen.

Barn som såg mycket på TV såg mycket TV—våld. Dessa barn kom ofta— re från låginkomstfamiljer än från medelklassen. Familjerna var också osäkra i sin inställning till våld.

Barn som såg litet TV och litet TV-våld kom till övervägande delen från medelklassfamiljer.' McLeod fann ett visst samgående mellan låga sko/prestationer och hög TV -konsumtion, särskilt av våldsprogram.

Vidare erhölls visserligen ett samband mellan familjens socio-ekono— miska status och TV—tittandets mängd, men det låg på en lägre nivå än vad som brukar anges i litteraturen.2

Kommen tar:

Inför detta resultat undrar man om det möjligen kan bero på att förf. haft för liten socio-ekonomisk spånnvid inom det lilla material som stu- derats för att ge utrymme för sådana skillnader. Härför krävs ett hetero- gent material. I Wisconsin-materialet ingick exempelvis inga svarta barn. (K. E.)

John Murray har i ”Television in Inner-City Homes: Viewing behavior of young boys”, SGR 4 1972, redovisat en studie som endast omfattar 27 barn. 5—6 år gamla. Jag skall därför inte referera några sifferresultat. En beskrivning av storkonsumenter kan emellertid ha intresse. De be- skrivs som fysiskt aktiva men passiva i fråga om kontakt med andra perso- ner. De glömde lättare instruktioner och tappade ofta tråden i det de höll på med.3

Denna beskrivning tyder på att det kan vara fråga om stortittare i en annan bemärkelse än tidigare. Hittills har vi med stortittare och stor- konsumenter menat barn som tittar på TV mer än genomsnittet. Dessa skiljer sig inte så markant från övriga som man kunde vänta.

De stora skillnaderna uppstår när man med stortittare menar barn som inte bara relativt utan i absoluta tal — timmar och minuter — tittar så' mycket på TV att man gått över gränsen för vad som ligger inom det normalas ramar. Dessa barn torde ofta representera en speciell grupp med olika psykologiska problem som även tar sig andra uttryck än i extremt omfattande TV—tittande. I den aktuella undersökningen uppges till exem- pel att de barn som var stortittare vid 6 års ålder och då uppvisade de nyss beskrivna egenskaperna kunde ha beskrivits på samma sätt vid 3 års ålder.4 Härav följer att kontakt/ösheten och den mentala ”flyktigheten” in- te bör ses som en följd av TV-tittandet. Det är på denna punkt Marie Winn begår sitt stora misstag — när hon beskriver alla inåtvända och av-

skärmade barn som offer för sitt TV—tittande. Murray däremot menar att överdrivet TV—tittande snarare är ett symptom på än en orsak till social isolering.1

Murray's undersökning visade vidare att endast de ”intelligenta” bar- nen tittade på program av utbildningskaraktär (”educational”).2

Enligt Murray's uppfattning är Schramms bild av förskolebarnets gradvisa väg från det tecknade programmet över till en ”vuxen TV-diet” inte längre aktuell. Numera ser barnen mera vuxenprogram redan från början.3 I ”Adolescents, Parents and Television Use: Adolescent selfreport meas- ures from Maryland and Wisconsin samples”, SGR 2 1972, bidrar Jack McLeod, Charles A tkin och Steven Chaffee med beskrivningar av 624 12—15-åringars TV-tittande som är på linje med andra undersökningar.

Sålunda ser pojkar mera TV än flickor och pojkarna ser mera västern—. och äventyrsprogram än flickorna. Detsamma gäller vad som kallas ”public affairs" och närmast motsvarar information, samhällsfrågor, debatt, dvs. "politik".

Mellan 12- och 15-årsåldern sker en skarp nedgång i barnens TV-tit—' tande utom i fråga om nyheter och ”politik”.4 Stepen Chaffee och Jack Mc Leod har i ”A dolescents Television Use in the Family Context” SGR 3 1972, redovisat ett ambitiöst försök att stu- dera hur tittandet på våldsprogram i TV påverkas av social-psykologiskt mer djupgående egenskaper hos familjen än socialgruppen, nämligen uppfostringsklimatet och metoder för styrning av barnen. .

Materialet som är från 1968 omfattar 1 300 13— och lS-åringar, hu- vudsakligen från vita förstäder.

De barn som tittar mest på våldsprogram kommer från hem med låg so- cio-ekonomisk status, har låg [ Q och en benägenhet att förenkla och se för— hållanden i svart/ vitt (vilket kommer fram i ett test där dessa barn in— stämmer med dogmatiska påståenden).

Barn från ”socio-orienterade" hem tittar mer på våldsprogram än barn från "idé—orienterade” hem.5 Med ”socio-orienterade” hem menas hem där uppfostran går ut på att umgänget mellan människor i första hand skall löpa angenämnt, friktionsfritt med uppfyllande av vad som är skick och bruk med en auktoritär biton. Där använder man massmedia för underhållning.6

Med ”idé-orienterad” uppfostran uppmuntras aktivt ifrågasättande av fakta, regler och värderingar.7 I sådana hem används massmedia för in— formation, politik och samhälle.8

När man gör ytterligare en uppdelning på uppfostringstyper och får fyra sådana försvinner sambandet med mängden våldsprogram eller också blir bilden uppsplittrad och omöjlig att tolka.

Författarna drar något förvånade den slutsatsen att familjesituationen inte betyder så mycket för de ungas våldstittande som man tidigare på- stått.9

' Referat av SGR 4 Overview av Lyle sid. 22.

2 Referat av Murray sid. 363.

3 Referat av Murray Sid. 363—364.

** Referat av Mc Leod.

7 Referat av Chaffee sid. 157.

3 Referat av Chaffee Sid. 153.

9 Referat av 5. H. Chaf- fee, J. M. Mc Leod ”Adolescent Television Use in the Family Con- text” i SGR 3 1972 sid. 170.

' Referat av Mc Leod, ]. M., Atkin, C. R., Chaffee, 5. H., ”Adol- scents, Parents and Tele- vision Use: Selfreport and other report measu- re from Wisconsin sam- ple.” SGR 3 1972

2 Referat av Mc Leod Sid. 267.

3 Referat av Mc Leod Sid. 256—257.

4 Aggressivt. beteende enligt skolans bedöm- ning.

Kommentar:

Det ser ut som om Chaffee och Leod utgått från en felaktig premiss som starkt präglar den amerikanska debatten och forskningen om barns TV- tittande, nämligen att detta skulle vara beroende av föräldrarnas för- måga ti11 begränsning ('controli) av barnens tittande. Detta skulle förut- sätta att de även för egen del skulle eftersträva minsta möjliga tittande, eller åtminstone acceptera samma nivå som de kan pressa ner barnens tittande till. Detta förefaller helt orealistiskt. Resultaten visar också i stora drag att det som föräldrarna själva kallar för kontroll och styr— ningsmetoder inte har någon betydelse. Det som verkligen styr barnens tittande är föräldrarnas eget tittande och detta avgörs av samma grova socio-ekonomiska faktorer som styr föräldrarnas eget tittande. (KE)

[ en senare undersökning av 68 12— och 83 15—åringar har Chaffee och Mc Lead tillsammans med A tkin prövat några gamla antaganden om vilka barn det är som ser mycket TV—väld.l Man utgick från Schramms och Himmelweits resultat som gick ut på att goda relationer till kamraterna betydde mindre TV-tittande och särskilt då mindre tittande på våldspro- gram. Dessa resultat bekräftades inte. Mc Leod fann i stället en tendens i motsatt riktning.2

Kommentar:

En tendens som stämmer med Sonessons resultat i fråga om förskole- barn. (K. E.) '

Däremot fick man resultat som visserligen svagt men ändå gick i samma riktning som Schramms om sambandet mellan å ena sidan konflikter med föräldrarna och å andra sidan mycket tittande på våldsprogram och preferens för program med fantasiinnehåll.3

Kommentar:

Vad man får för resultat beror troligtvis till stor del på vilka tecken på konflikter och vilka konflikt-områden som man utgår från. Konflikter kring olika saker representerar helt olika relationer. Detta visar hur bräckliga en del forskningsresultat blir genom att de är hårt bunda till det som undersökts och inte håller för generaliseringar utanför denna specifikation. (K. E.)

I Friedman och Johnson”s Baltimore-studie av 80 svarta/ vita, aggres- siva4/ icke aggressiva pojkar ingick också ett studium av deras program— preferenser. Man fick bl.a. följande resultat beträffande i vilken ut- sträckning pojkama uppgav mycket våldsladdade program bland sina ”tioi topp”:

D Vita aggressiva uppgav 8 sådana program av 10. C] Svarta aggressiva uppgav 6 sådana program av I 0. El Vita icke-aggressiva uppgav 5 sådana program av 10. D Svarta icke-aggressiva uppgav 3 sådana program av 10.

-— Således ett klart samband mellan den egna aggressiviteten och program— valet.

En annan markant skillnad gällde ”snälla familjeserier” som flertalet av de aggressiva pojkarna uppgav sig känna avsmak inför.1

Om man utgick från pojkarnas egen uppfattning om sin aggressivitet och inte från skolans anteckningar om deras uppförande, ökade för de aggressiva antalet våldsfilmer bland de tio program som dessa pojkar tyckte bäst om. 2

Chaffee och Mc Leod gjorde raffinerade beskrivningar av barnens fa- miljer utan att därmed lyckas fånga in vilka faktorer i familjeklimatet som påverkade TV-tittande och programval. Raymond Johnson och Her- bert Friedman gick den motsatta vägen. De utgick från intressanta katego- riseringar av TV—program och studerade deras dragningskraft på pojkar med olika bakgrund och egenskaper. Då fick man meningsfulla samband som redovisas i ”Four Mosca/ine Styles in Television Programming: A study of the viewing preferences of adolescent males”. SGR 3 1972.

I ] 4—årsåldern söker pojkar förebilder att identifiera sig medför utform- ningen av sin vuxenroll som man och samhällsmedlem. TV bidrar med så- dana förebilder. För pojkar från hem utan hemmavarande fäder kan TV till och med bli den enda källan för information om vad en man är och hur han ska/[ bete sig. Författarna frågade sig vilka pojkar — med vilka grund— förutsättningar — som valde vilka förebilder.3

I undersökningen medverkade 80 pojkar i 13—14-årsåldern i Baltimo- re. Av dessa var 40 vita och 40 svarta. Hälften i vardera gruppen klassifi- cerades som aggressiva utifrån sitt beteende i skolan. De fick uppge sina favoritprogram. Bland dessa valde man ut de 12 program som fick de mest olika röstsiffrorna från olika grupper inom materialet. De repre- senterade olika typer av mansroller som föredrogs av olika kategorier av pojkar enligt följande.4

1. Svarta-icke—aggressiva tonåringar föredrog program med ”den sårbara mannen” som är passiv och har låg status. Den vanliga mallen för så— ' Friedman, H: £"! dana program är att mannen råkar in i en ohållbar situation som han ääffgå'aåä Agi-iss- inte klarar av. Ofta kommer en kraftfull kvinna in i bilden och reder sion: A pilot study”, upp situationen. SGR 3, 1972, sid.

2. I aggressiva svarta pojkars favoritprogram kunde den manliga huvud- 343—344- personen beskrivas som ”den taktiska mannen” — som är aktiv och har 2 Referat av Friedman, låg status. I dessa historier är det någon som är i knipa och skall räd- Sid- 348' das. Huvudpersonen är visserligen bra på att lösa problem, men ge- 3 Referat av Johnson nom att han arbetar utifrån ett lågstatusläge är han hänvisad till att sid. 366— använda list och överraskningsmetoder i stället för kraft och över- 4 Referat av Johnson talning. sid. 362—369.

1 Referat av Johnson sid. 367.

2 Referat av Johnson sid. 367—368.

3. Vita icke-aggressiva pojkar favoriserade program med ”den beskyd— dande mannen” som är passiv och har hög status. Huvudtemat är dessa mäns förmåga att fylla kvinnans plats i familjen. Vita pojkar före- drog denna typ av män som fadersfigur framför sina egna fäder.

4. De vita aggressiva tonåringarna föredrog program med ”den kraftfulle

mannen” — som är aktiv och har hög status. I dessa program är huvud- personen dominant, självtillräcklig, aggressiv och offensiv. När han utsätts för hot reagerar han ögonblickligen och direkt. Han represen- teras av ett fåtal stadigvarande figurer som ständigt uppträder på nya platser utan normal social förankring. Däremot finns det inga stadig- varande kvinnofigurer och de kvinnor som förekommer är av under- ordnad betydelse'

Av dessa fyra mansroller och programtyper betecknar förf. den sis- ta som den mest eskapistiska eftersom ”denna definition av manlig- het inte längre kan existera för de flesta män, utom via det ihåliga "PV-mediet”?

Författarnas beskrivningar av de olika programtyperna och deras ”hjältar” är även i översättning så målande och underhållande att jag vill ge läsaren chansen att ta del av dessa;

Typ 1 "Darrin, i serien ”Förhäxad” är den ende dödliga i en familj av

häxor och trollkarlar och hans fullständiga underkuvande genom Endora*s — den fientliga svärmodem — illasinnade magi kan av- värjas endast genom ständiga aktioner av hans hustru, Samantha. ”Gröna marker, beskriver en nobel lantbrukares plågade liv där han blir utmanövrerad av sin enfaldiga fru och Hootervilles för- slagna invånare. Mannens komiska inkompetens är det genom- gående temat i ett annat program av samma typ, 'Mayberry, R. F. D.'. I en episod bröt 'reperatören' Emmerett Clark armen och blev tvungen att anställa en *high-school'-pojke för att hjälpa till i verkstan. Kunderna märkte snart att pojken var mycket bättre på allt reparationsjobb än Clark. I en annan episod tävlade en av huvudrollerna, Sam Jones, utan framgång med en anställd dräng om sonens respekt och beundran.

Typ 3 ”Eddies pappa, och 'Mina tre söner, handlar båda om faderns be—

slutsamma försök att uppfostra sina moderlösa söner. De varma känslorna i förhållandet mellan far och son skildras klart i 'När Eddies pappa friade”. Enligt den ursprungliga idén gick uppvakt- ningen (”the courtship') ut på att uppmuntra pojken som försökte att skaffa ett nytt sällskap (*date') åt pappan varje vecka. Efter hand som serien utvecklades kom kurtisen att gälla pappan och pojken. Endast två gånger av 26 episoder under säsongen 1969—70 försökte den 18-åriga Eddie att hitta en fru åt sin pappa. Producenten James Komach anser att uppläggningen med en en— sam—förälder är nödvändig för att kunna behandla relationen barn/ förälder på ett mera djuplodande sätt. Han sade:”Om en kvinna kom in i bilden skulle hon ta halva tiden, halva tillgiven— heten, halva uppmärksamheted.

Typ 4 Intensiv propaganda ingår i alla de tre serier som porträtterar den kraftfulla mannen. 'FBI' är sålunda ett officiellt sanktionerat ursprung för hjältar (Bureau heroics), medan ”Adam 12, ofta plockar in ordningsmaktens jargong i dialogen. Bronson främjar en livsstil med snabba uppbrott i vartenda program, från titelns inledningsvinjett (som visar en man som anfäktad av medelål- derns bekymmer avslöjar sin avundsjuka på Bronson's lätta fri- het) ända till avslutningstemats texter: Nu ger jag mig ut på den långa ensamma autostradan . . . för att leva mitt liv på mitt sätt . . . J ag tänker inte bli fast någonstans.”

Typ 2 är ej beskriven men representeras t.ex. av Mannix och Mission impossible. Om Mannix har en av seriens författare sagt att han är en ”Christ figure, he really is everybodys ombudsman; he'll make it right”.'

John P. Robinson har i Toward Defining the Functions of Television, SGR 4 1972, komprimerat en mängd resultat om skillnader mellan ål- ders- och utbildningsgrupper beträffande mängden TV-tittande. Ett ut- drag får fungera som sammanfattning.

”En mycket intressantare fråga är hur mängden TV—tittande va- rierar med bakgrundsfaktorer som ålder och utbildning. Nästan alla tillgängliga data pekar mot ett starkt negativt samband mellan mängden tittande och utbildning.

Sammanhängande tittande börjar i 3-årsåldern och fortsätter på en relativt hög nivå till lZ-årsåldem, när en gradvis nedgång börjar enligt figuren på nästa sida. Denna figur kombinerar data från W. R. Simmons nationella survey-undersökning och data från tonårsundersökningen i Maryland. Siffrorna visar att den lägsta punkten för tittandet nås i de första åren efter 20 och ökar igen i samband med giftermål (särskilt för kvinnor). Ett påtagligt hopp inträffar också kring de 50 (särskilt för män) — nu i riktning av ökat tittande. Tittartidcn förefaller att öka ytterligare efter pensioneringen när fritiden når ett maximum.

Över en livstid beskriver TV-tittandet i allmänhet en U-formad kurva. Nedgången i början i ”junior high school, (lZ-årsåldern). Detta dokumenteras av data från tonårsmaterialet i Maryland-un— dersökningen i fig. 2 sid. 94. Man kan se att nedgången varierar beroende på hur bra det går i skolan. Redan i början av denna pe- riod tittar studerande med höga betyg (A -students) ungefär 1/2 tim- me mindre på TV än de som har lägre betyg (C-students). Från 12—13 till 16—1 7-årsåldern ökar denna skillnad till mer än en timme trots att TV-tittandet under denna period minskar dramatiskt även för C-students.

Data från den nationella undersökningen 'Youth-in-Transition study' (Robinson och Bachman, 1971) tyder på att TV-tittahdet fortsätter att minska även i 19-årsåldern både för dem som går över till college-studier och för övriga ungdomar. Båda grupperna uppskattar sitt TV-tittande till mindre än två timmar per dag. ' Johnson sid. 367—369.

' J. P. Robinson, ”To- ward Defining the Func- tions of Television” i SGR 4 1972 sid. 572—573.

2 Robinson i SGR 4 sid. 573.

3 I USA börjar barn i skolan när de är 6 år.

4 På amerikanska ”car- toons” som mestadels är i "Disney-stil”.

5 Som enligt flera un- dersökningar har en ten- dens att ”under-rappor- tera" barnens tittande på våldsprogram.

Även om det finns andra skillnader i bakgrund är dessa inte särskilt stora i high-school-materialet utöver de skillnader som hänger samman med ålder och betyg. Barn till föräldrar med hög social status tenderar att titta något mindre än andra.

Till skillnad från andra forskare fann vi inget samband mellan social isolering och hög TV—konsumtion bortsett från den enda pro- cent (l % ) av materialet som uppgav att de inte hade någon nära vän. Denna grupp uppgav sitt tittande till anmärkningsvärda 5,5 tim- mar per dag. Eftersom denna grupp omfattade mycket få personer bör dock detta resultat betraktas som synnerligen tentativt.”'

Lyle”s översikt från resultat från SGR 4,

I sin sammanfattning, Patterns of Use, Overview SGR 4, avsnittet ”Pro- grampreferenser och programval” gör Jack Lyle en sammanfattning av alla de studier som inom ramen för S GR belyst frågor som har med barnens programval att göra. Jag har översatt största delen av denna sammanfatt— ning som ger en god överblick inte bara över de enskilda undersöknings- resultaten utan också relaterar dessa till varann i ett helhetsperspektiv.

”Barn börjar se på TVi mycket tidig ålder:nästan så snart de börjat titta, börjar de också utveckla programpreferenser och —vanor. Mur— ray rapporterar t. ex. att hans 5- och 6-åringar har väletablerade mönster för när de tittar och vad de ser på. Mödrarna till de för- skolebarn som Stein m. fl. studerade kunde uppge vilka program som deras barn tyckte bäst om. Majoriteten av Lyle och Hoff- mans förskolebarn kunde ange sina favoritprogram.

Flera studier som tagit fram data om yngre barn - förskolebarn och 6-åringar3 — utvisar i allmänhet liknande mönster. Tecknade program4 (som enligt Gerbners uppsats 1971 ligger högst i fråga om våldsinnehåll) låg genomgående högst i fråga om popularitet. Barnprogram som inte var tecknade skattades för det mesta under både tecknade program och s. k. ,situationskomedier”.

Stein rapporterar visserligen mera tittande på barnprogram än på tecknade och vuxenprogram, men det bör noteras att hennes data baseras på mödrarnas uppgifter.5 Murray, däremot, fann inte i sitt lilla urval något enda barnprogram bland de tio i topp. Flera tecknade program och barnprogram kom bland de mest sedda programmen bland Lyle och Hoffmans förskolebarn och 5-åring— ar.

Det förefaller som om barnens preferenser blir allt mer mångsi- diga allteftersom de växer upp.

På alla åldersstadier fann man att de program som barnen verkli— gen såg ofta avvek från vad de uppgav som sina favoriter och från sin åldersgrupps topprogram. Till största delen förklaras dessa aWikel— ser av att andra familjemedlemmar hellre såg något annat och drev sin vilja igenom. Sådana konflikter kvarstod även när famil- jen hade mer än en TV-apparat.

En mycket förenklad summering av mönster för programrefe- renser: 5-åringarna valde oftast tecknade program och ”situations- komedier”.

1 l-åringarna hade släppt de tecknade programmen men favori- serade klart 'situationskomedier” och ägnade växande uppmärksam- het åt äventyrsprogram.

Äventyrsprogram ledde stort bland 15- -åringama. Två andra fa- voriter bland tonåringarna var en blandad och svårdefinierad katego- ri som omfattade *musik-Z varietéprogram och filmad teater.

Stein et al. fann bland sina förskolebarn två tittarmönster som baserades på dels favoritprogram, dels på mängden TV-tittande. Mönstertillhörigheten var helt kopplad till hur mycket barnen såg på tecknade program med våldsinslag. De barn som inte såg såda- na rekryterades helt klart från hem med högre socio-ekonomisk sta- tus än övriga och hade högre IQ än de som såg på tecknade program med våldsinslag. Vidare var det vanligare bland de förra att föräld- rarna påverkade programvalet.

Program med våldsinnehåll ökar i betydelse allteftersom barnen blir äldre. Bland Lyle och Hoffmans ll-åringar återfanns till ex— empel bara ett ”våldsprogram” bland de tio mest populära. Bland 15-åringarna var det fyra. Mc Leod, Atkin och Chaffee rapporte- rar från sitt material att samtidigt som den totala TV-tiden min- skade med ungdomarnas ålder så ökade den tid som ägnades åt våldsprogram och våldsfilm.

Inom varje åldersgrupp gäller att ju mer tid ungdomar ser på TV desto mer våldsprogram ser de. Sådana resultat har rapporterats av Chaffee och Mc Leod, av Lyle och Hoffman och av Greenberg, Ericson och Vlahos.

Både Murray och Lyle och Hoffman påstår att intelligenta barn visar en större variation än andra i sina programreferenser. Detta skulle också gälla barn från hem med högre socio-ekonomisk sta- tus.

Vidare fann Chaffee och McLeod mindre konsumtion av vålds- program bland intelligenta barn än bland deras kamrater liksom att 'white—collar”—barn såg mindre våldsprogram än ”blue-collaW-barn.

Samma förf. rapporterar också resultat som tyder på (”suggest- ing”) att våldsprogram i högre utsträckning ses av barn med en hög benägenhet att själva uppträda våldsamt än av deras kamrater med en lägre sådan benägenhet. McIntyre och Teevan fick resultat som visade ganska svaga tendenser av liknande slag: mycket tit- tande på våldsprogram hängde samman med både våldsamt beteende och positiv uppskattning av våld.

De tydligaste resultaten i denna riktning härrör från Robinson och Bachman. De fann ett positivt samband mellan preferenser för våldsprogram och faktiskt (självrapporterat) deltagande i aggressivt brottsligt beteende bland unga män som just gått ut från ”high- school. Israel och Robinson fann en påtagligt hög konsumtion av våldsprogram bland unga män som hade slutat ”high- school” i för- tid en grupp som han samtidigt visar ligger över genomsnittet i fråga om våldsamt beteende.

Allt TV-våld återfinns inte i fiction-program. En del av de blodi- gaste och våldsammaste programmen ingår i nyhetsprogrammen. Konsumtionen av nyhetsprogram var mycket låg i de studier härav som omfattade ungdomar. McIntyre och Teevan rapporterar att ' endast ca 20 % av deras tonåringar brukar se på nyhetsprogram- men. Lyle och Hoffmans unga tittare (5—15 år) som kunde välja mellan program på flera kanaler, undvek nästan helt och hållet nyhetsprogrammen, särskilt under middagstid. Detta gällde alla åldersgrupper inom materialet. | ” _ , . Alla studier som omfattar utbildningsprogrammen visaratt den J. Lyle Televrsron in . . . . . .. Daily Life; Patterns of stora majoriteten knappast alls tittar på sadana program. Detta gal- Use, Overview” SGR 4 ler oavsett ålder. Det andra undantaget ser ut att vara yngre barns 1972 sid. 9—13. . tittande på Sesame Street.”'

Kapitel 8 TV-tittandet hos psyko—socialt avvikande barn

Detta kapitel omfattar citat från och referat av: Inga Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

Olof Elthammar. Emotionella reaktioner inför film hos 11—18—årsgruppen 1967

H. T. Himmelweit m. fl. Child and Television 1958

samt hänvisar sid. 108—109 till de andra partier i den föreliggande rap- porten som behandlar hithörande frågor.

TV—tittandet hos psyko—socialt avvikande barn

Inledning

Om man på kortast och enklast möjliga sätt vill sammanfatta forsk- ningens allmänt accepterade resultat i fråga om överdrivet TV-tittande hos barn samt icke önskvärd norm- och beteendepåverkan, kan man sä- ga att de mest utsatta barnen är de psykiskt svaga och labila. de som kommer från socialt svaga miljöer utan den ””normala” uppsättningen av känslor, relationer, kunskaper och normer.

Detta skulle ge oss särskild anledning att uppmärksamma undersök- ningar om barn i sådana situationer. Flertalet författare behandlar emel- lertid TV-tittandet hos barn med psyko-sociala problem i nära anslut- ning till TV-konsumtionen och TV-tittandets relation till andra aktivite- ter hos barn i allmänhet. Det har inte varit möjligt att med bibehållande av den ursprungliga innebörden lyfta ut de i den övriga texten inspräng- da partier som behandlar problembarnens TV-tittande.

I stället har jag lita! till Inga Sonessons avhandling från 1979, "Försko- lebarn och TV”, där ett centralt tema just är de psyko-socialt avvikande barnens TV-tittande. I ett inledande avsnitt refererar Sonesson andras undersökningsresultat på hithörande områden. Genom att här ta med vissa delar av detta avsnitt kan vi tillgodogöra oss Sonessons litteratur- genomgång. Vidare har jag tagit med vissa delar av de kapitel, där So- nesson redogör för sina egna resultat.

För att underlätta för de läsare som är speciellt intresserade av hithö- rande frågor avslutas föreliggande kapitel med sidhänvisningar till de olika ställen i rapporten där sådana frågor berörs.

””Relationer mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras mediabeteende

Tidigare forskning har påvisat att barns mediavanor i stor ut- sträckning påverkas av interpersonella problem, vare sig dessa finns inom familjen, inom kamratgruppen eller inom båda. Många undersökningar visar, att frustrerade barn använder media som en lättillgänglig flykt undan en svår verklighet.

En annan aspekt på samma tema har utvecklats av forskare som

har använt sig av begreppet socialiseringstomhet. Dessa anser att barn med en torftig uppväxtmiljö, med antingen för få eller för många varandra motstridande normer, i större utsträckning än and- ra använder media som en normkälla i sin socialiseringsprocess.

Bai/yn fann, att barn som antingen var rädda för att inte bli ac— cepterade i en kamratgrupp eller för att få för låg status i denna och som dessutom fick höga poäng på ett test som mätte deras ön- skan om att vara helt oberoende, i större utsträckning än andra barn föredrog TV-program i vilka det förekom en aggressiv hjälte. (Bailyn 1959).'

Himmelweit och hennes kolleger påvisade, att otrygga barn t. ex. barn med svåra hemförhållanden, barn som hade svårt att få kamrater eller som kände sig utstötta av kamratgruppen, tendera- de att bli storkonsumenter av TV och hade dessutom en benägen- het att i större utsträckning än andra barn välja program med s. k. eskapistiskt innehåll. Vidare gick dessa barn på bio oftare än sina kamrater (Himmelweit m.fl. 1958).2 . . . (Se sid. 354 i den före— liggande rapporten.)

Riley och Riley (1951)3 påvisade, att barn vars önskan om att tillhöra en kamratgrupp inte uppfylldes, visade en preferens för TV-program vars innehåll karaktäriserades av våld och aggressivi- tet.

Maccoby (1954)4 fann, att amerikanska medelklassbam i vilkas hem det härskade en kylig atmosfär förenad med många föräldra- förbud, tenderade att se mer TV än sina jämnåriga. Ett liknande samband fanns inte hos barn från arbetarklassen. Författaren an- ser. att detta beror på att föräldrarna i denna grupp ser mer TV än medelklassföräldrama. Barnen kan därför inte använda TV-tit- tandet som ett medel att komma ifrån föräldrarna.

Schramm och hans kolleger ( l961)5 konstaterade, att konflikter med föräldrar, manifesterade i bristande överensstämmelse i framtidsaspirationer, var relaterade till olika mediavanor. Ju hög- re grad av konflikt desto större blev tendensen att barnet använde de mediaformer som dessa författare benämner fantasimedia, dvs. TV, radio och film och desto mindre blev tendenserna att an- vända de så kallade realitets-media dvs. böcker och tidskrifter. Om en sådan konflikt kombinerades med en kamratkonflikt blev detta mönster ännu mer uttalat . . . (Se sid. 84 i den föreliggande rapporten).

Vidare fann Lyle och Hoffmann (1972)6 att amerikanska barn i första klass, som såg mer TV än sina kamrater, lekte mindre än dessa, även om de tyckte bäst om denna aktivitet. Dessa författare framhäver på samma sätt som Maccoby riskerna för att TV-tit- tandet för dessa barn blir dysfunktionellt i förhållande till de so- ciala aktiviteterna. (Se sid. 496 och 87 i den föreliggande rappor— ten.)

Aven Murray (1972),7 som undersökte 5—6-års pojkars TV-va-- nor. fann, att de som hade en mycket hög TV-konsumtion kunde

' L. Bailyn. ”Mass Me- dia and Children: A Stu- dy of Exposure Habits and Cognitive Effects.” Psychological Mono- graphs 1959. 73. 1—48.

2 H. Himmelweit m. fl.

”Television and the Child". 1958

3 M. W. Riley— J. W. Riley, ”A Sociological Approach to Communi- cations Research”. Pub- lic Opinion Quaterly 1951. 15:445—460.

4 E. E. Maccoby, ”Why do Children Watch Tele- vision?” Public Opinion Quaterly. 1954. 18: 259—244.

5 W. Schramm m. fl. ”TV in the Lives of our_ Children”. 1961

6 J. Lyle 0. H. Hoffman ”Children's Use of Tele- vision and Other Me- dia", 1976 sid. 135—136.

7 J . Murray i SGR 4 1972 sid. 356.

' G. Noble ”Children Win Front of the Small :Screen". London 1975.

2 O. Elthammar, ”Emo- tionella reaktioner inför film hos ll—l8 års grup- per”. Stockholm 1967.

3 I. Sonesson, ”Försko- lebarn och TV” 1979, sid. l7—20.

karaktäriseras som fysiskt aktiva men socialt passiva barn; denna passivitet gjorde sig gällande även i själva TV-situationen. Han fann dessutom, att barn som redan i 3—årsåldern var karaktärise- rade som passiva, i större utsträckning än andra blev storförbru- kare av TV. (Se sid. 88 och 497 i den föreliggande rapporten.)

Noble,' som också diskuterar dessa problem, har åsikter som ofta avviker från andra forskare. Han argumenterar bland annat mot Maccobys inställning, att barnens användning av TV-under- hållning (fantasy-programmes”) blir dysfunktionell i förhållande till de verkliga sociala aktiviteterna. I stället framhäver han, att detta beteende kan vara barnets enda möjlighet att komma ifrån en frusterande verklighet, och att dessa program dessutom kan ge barnen mycken värdefull kunskap om det samhälle han/ hon lever i. (Se kapitel 20 om ””Interaktion med personer i TV-rutan".)

I Sverige har Olof Elthammar (1967)2 undersökt emotionella reaktioner inför mycket aggressiva filmer hos 11, 13, 15 och 18 års grupper av barn och ungdomar. Han fann, att det inte var intensi- teten i de omedelbara känsloreaktionema vid filmvisningen som var avgörande för effekterna av denna, utan främst barnets för- måga att bearbeta de framprovocerade känslorna. Här f arms klara skillnader mellan åldersgrupperna. Hos de yngsta barnen påvisades långvariga ångestreaktioner även hos pojkar och flickor med väl— balanserad personlighet och låg symptombelastning. I övriga ålders- klasser framkom utdragna belastningsreaktioner endast hos flic- kor som uppvisade en kombination av hög symptombelastning och en personlighet med växlande grad av tvångsmässighet. Slutli- gen fann Elthammar, att ungdomar med anpassningssvårigheter skattade huvudpersonernas aggressiva känslor signifikant högre än vad de socialt anpassade grupperna gjorde.”3

Kommentar:

En del av de barn som blivit störda av Elthammars filmexperiment fick gå i särskild terapi för att återfå jämvikten. Det sades att filmupplevel— serna i kombination med denna terapi hade tillfört dem något värde- fullt. Undersökningen togs därför av fler framstående Opinionsbildare som intäkt för att mycket uppskakande filmer inte bara var oskadliga utan till och med nyttiga för barn. För mig personligen har detta fram— stått som den största cynismen i den svenska debatten kring filmpåver- kan. Jag lärde då att alla resultat kan tolkas som f-n läser bibeln, och att allmänhetens uppfattning i hithörande frågor i första hand beror på vem som kan göra sig hörd i pressen och finner den ton som passar dagsläget.

Varje uppfattning som awek från ovanstående stämplades i slutet av 60-talet som djupt reaktionär av de tongivande. I dag, 1980, är förhål- landet det motsatta. Nu ifrågasätter man integriteten hos dem som vill

analysera under vilka omständigheter och i vilken omfattning sådan

äger rum, dvs. vill föra en kvalificerad diskussion i stället för att okri- tiskt betrakta all påverkan av allt TV-tittande som stark och skadlig. Helt inkonsekvent anses det fortfarande ”reaktionärt” att acceptera

några begränsningar av utbudet, via censur eller självsencur.' Dessa och liknande erfarenheter har övertygat mig om att det är andra och mer subtila och politiska faktorer än forskningsresultat som bestämmer den för tillfället förhärskande uppfattningen om mediapåverkan. Dessa kommentarer är av sådan karaktär att de egentligen borde ingå i inled- ningen. Detta skulle emellertid ha givit dem en alltför hög dignitet i en rapport som främst är en sammanställning av forskningsresultat. Jag har dock inte helt velat avstå från att meddela denna erfarenhet som för mig är så starkt knuten till behandlingen av Elthammars arbete. (K. E.)

Å ter till Sonesson:

””Undersökningens genomförande

Den empiriska analys som ingår i denna undersökning bygger som tidigare nämnts på data från en surveyundersökning som hösten 1975 genomfördes i Malmö med 253 par förskolebarn och deras mödrar samt med barnens förskollärare. Undersökningen genomfördes med tillstånd från sociala centralnämnden i Malmö, barnens föräldrar samt föreståndarna på de förskolor där barnen vistades. Den föregicks dels av en postenkätundersökning, dels en pilotstudie . . .

Huvudundersökning

1 juli 1975 trädde lagen om allmän förskola i kraft. Detta innebar, att alla kommuner i landet blev skyldiga att tillhandahålla plats i förskola för samtliga 6-åringar. Förskola är ett gemensamt namn för daghem, i vilka barnen vistas största delen av dagen, och del- tidsgrupper, i vilka barnen vistas tre timmar antingen för- eller ef- termiddag.

Samtliga malmöbarn födda 1969 var därför registrerade hos so- cialförvaltningen i denna kommun, och med vederbörligt tillstånd drogs ett slumpmässigt urval på 325 barn ur detta register. Då an- talet barn som vistades på daghem var betydligt mindre än de bå- da andra grupperna fördubblades urvalssannolikheten för dag- hemsbarnen.

Vid den statistiska bearbetningen av materialet korrigerades detta förfaringssätt med hjälp av en viktning av de båda andra grupperna. Fördelningen av barnen i de tre förskolegrupperna framgår av tabell 21.

Urvalsförfarandet innebär, att resultaten kan generaliseras till alla förskolebarn i Malmö, som vistas på kommunens förskolor. (Enligt uppgift från socialförvaltningen utgör dessa 98 % av popu- lationen 6-åringar i Malmö.) Resultaten kan i viss mån antas gälla för denna ålderskategori förskolebarn även i andra svenska stä-

' Antennens redaktör Karl-Ola Nilsson jäm- ställer sålunda Barnfilm- nämndens granskning för åldersbestämning med filmbolagens av kommersiella hänsyn styrda marknadsföring i Film och TV 1980 nr 21.

1 I. Sonesson sid. 30—34.

der. Mödrarna intervjuades i sina hem av studerande på B-nivå i sociologi vid Lunds universitet. Barnen intervjuades på förskolan av kvinnliga intervjuare med tidigare erfarenhet av barn. (Jag ut— förde själv ungefär hälften av samtliga barnintervjuer.) Samtidigt med att barnen intervjuades ifyllde deras förskollärare ett skatt- ningsschema som, tillsammans med mödrarnas upplysningar och barnens egna svar, skulle ge oss möjlighet att bedöma om barnen hade sociala och/eller individuella problem.

Tabell 21 Beskrivning av urvalet

Ursprungligt urval N = 325

Ingår ej i samplet: n Moderlösa 2 Slutat förskolan 4 Overflyttat till FUB:s förskola 1 Finskspråkig förskola 6 Avflyttade från Malmö 9

Summa 22

%

Slutligt urval 303 100 Intervjuade mödrar och barn 253 83,5 Vägrar 50 16,5

Summa 303 100,0

” |

Från resultaten har jag bl. a. hämtat följande: Sonessons kommentar till tabell 22 (nästa sida)

"I denna tabell innebär ett negativt gammavärde (G) att de barn, som inte har en ”bästis” har ett lägre värde på det aktuella TV—be- teendet än de barn, som har en sådan vän.

I tabellen redovisas de båda gruppernas TV-beteende samt sambanden mellan dessa. Av denna framgår, att de barn som inte har en 'hästis' på lekskolan i större utsträckning väljer andra media— former som sin favoritsysselsättning, medan de som har en sådan kamrat sätter TV främst. Dessutom väljer den förra gruppen i större utsträckning än den senare ett icke-medialt beteende. En närmare granskning av våra data visade, att 26 % av de barn som inte hade en *bästis” främst valde alternativet 'att leka med andra barn” som sin favoritsysselsättning, medan motsvarande frekvens för de barn som hade en ”bästis” var 17 %.

Vidare konsumerar de barn som inte har en ”bästis” mindre TV än övriga barn, de är mer positiva till de lärorika programmen och mindre positiva till de spännande programmen. De har slutligen i mindre utsträckning blivit skrämda av något TV—program, men har en TV—situation som är mindre präglad av gemenskap än de barn som har en ”bästis” på förskolan.

Tabell 22" Barn som har Barn som inte . en ”bästis”” har en ”bästis” % % Likhetsidentifikation med Ja 47 47 barnen på skärmen Nej 53 53 Summa 100 100 G = .00 (220) ( 31) Önskeidentifikation I a 32 31 Nej 69 69 Summa 101 100 G = —_01 (120) ( 17) Likhet mellan bekanta vuxna Ja 36 25 och vuxna på TV-skärmen Nej 64 75 Summa 100 100 G = —.24 (220) ( 31)

" l. Sonesson, 1979, sid. 168.

Dessa barn, som inte har en ”bästis” på lekskolan är sålunda i sina TV -vanor vad jag vill kalla mindre TV—orienterade än de barn som har en sådan kamrat.

När det gäller de båda gruppernas relationer till personerna på "TV—skärmen kan vi konstatera. att det inte finns någon skillnad alls när det gäller likhets- eller önskeidentifikationen. När det gäl- ler att finna likhet mellan vuxna på "FV-skärmen och bekanta vux- na finns däremot en skillnad; de barn som inte har en 'bästis” tyc— ker i mindre utsträckning att en sådan likhet finns. Dessa resultat ger sålunda inte alls stöd åt de forskningsresultat som påvisat att barn som inte har så harmoniska relationer till sina kamrater i större utsträckning identifierar sig med individer på TV. Däremot bekräf- tar det sistnämnda resultatet delvis Nobles antagande, att det är de barn som har de mest harmoniska relationerna till andra män- niskor i sin närmaste omgivning, som inte bara identifierar sig med TV-barnen, utan också har förmågan att känna igen vuxna på TV-skärmen.

Sammanfattningsvis kan vi sålunda konstatera, att våra resultat inte ger stöd åt vårt antagande nr 3, att barn med bristande kamrat- kontakt i större utsträckning än övriga barn ser vuxenprogram och tycker om program med spänningsframkallande moment. Tvärtom står dessa resultat i direkt motsats till tidigare forskningsresultat.

Vårt sista antagande, nr 4, var på grund av tidigare, varandra motsägande forskningsresultat, mycket vagt formulerat. Jag ut- gick från, att barn med bristande kamratkontakt tenderar att ha ett identifikationsmönster som avviker från de barns som inte har

sådana svårigheter, men detta bekräftades endast delvis av våra resultat. Dessa visade, att barn, som inte hade en *bästis, i Iekskolan identifierade sig med barnen på TV-skärmen i samma utsträckning som de barn som hade en sådan kamrat.

Däremot fann de i mindre utsträckning likheter mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna. Det sistnämnda av dessa båda resul- tat överensstämmer bra med dem som redovisats av Noble (1975).

Diskussion och sammanfattning

I detta kapitel har sambandet mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras TV-vanor och relationer redovisats och analyserats. Med utgångspunkt från det faktum att problem av denna typ manifesterar sig i barnens allmänna beteende, har jag försökt få en bedömning av barnens situation dels genom frågor till mödrarna, dels genom förskollärarnas svar på det skattnings- schema som William-Olsson (1973) tidigare har utarbetat just för detta ändamål. I enlighet med denna forskares erfarenhet visade sig mödrar och förskollärare bedöma barnens emotionella status ganska olika. Detta beror enligt henne på att olika grupper har olika uppfattning om barns beteende. Dessutom anser jag, att barnens beteende kan variera mycket mellan hem och skola. Slut- ligen var det i vår undersökning olika typer av beteende, som be- dömdes av de båda grupperna, med hjälp av olika mätinstrument.

För att bemästra dessa problem bildades två extremgrupper; en med starkt symtombelastade barn och en med helt symptomfria barn. Av samtliga förskolebarn var 8 % bedömts som emotionellt störda, medan 16 % har bedömts vara helt utan symptom på så- dan störning.

Ett annat sätt att försöka välja ut barn med speciella problem är att fråga dem själva om deras kamratförhållande. Bristande kontakt med jämnåriga är för de flesta barn ett tecken på att inte allt är som det bör vara. Av samtliga barn ansåg 12 % att de inte hade en ,bästis' på förskolan.

Analysen av sambanden mellan barnens emotionella status och deras TV-beteende visade de förväntade tendenserna när det gäll- de konsumtion och preferenser. De symptombelastade barnen, dvs. de barn som har de flesta personliga och/eller sociala problemen, har störst kännedom om vuxenprogrammen, de är minst positiva till de lärorika och mest positiva till de spännande programmen och de har också i större utsträckning blivit rädda framför TV—skårmen. Här stämmer våra resultat helt överens med tidigare forskning.

De största skillnaderna mellan de båda extremgrupperna fann vi emellertid. när det gällde barnens identifikation med barnen på TV-skärmen och deras uppfattning om bekanta vuxnas likhet med vuxna på skärmen.

De symtombelastade barnen identifierar sig i mindre utsträckning än de symptomfria barnen och finner också i mindre utsträckning likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna. Här går våra resultat emot tidigare forskning, som påvisat det motsatta förhål- landet, att barn med mindre harmoniska förhållanden i större ut- sträckning identifierar sig med individer på skärmen.

Ett visst stöd för våra resultat fann jag emellertid hos Noble (1975) som antar, att harmoniska barn på ett mera tillfredsställan- de sätt än barn som har problem kan interagera både med indivi— der i sin omgivning och med individer på skärmen.1 Även de re- sultat, som redovisats av Rosengren m. fl. (1976) ger stöd åt våra resultat. Dessa författare påvisade, som tidigare nämnts, att de båda ungdomar som hade parasocialt umgänge med individerna på skärmen inte saknade socialt umgänge med verkliga individer.1

Dessa båda forskningsresultat ligger våra egna nära i tiden, det senare dessutom nära geografiskt. De forskningsresultat som har påvisat ett positivt samband mellan emotionell störning och iden- tifikation är av äldre datum och dessutom till övervägande del framkomna utanför Sverige (t. ex. Riley & Riley 1951, Himmel- weit 1958, Schramm 1961 och Linné 1969). Att förvänta sig över- ensstämmande resultat av undersökningar med till synes identisk design är kanske därför inte realistiskt. Både sociala och kulturel— la olikheter kan påverka resultaten . . .

Att de symptomfria barnen i vår undersökning identifierar sig i så stor utsträckning, kan bero på att den värld som återges i de svenska barnprogrammen som t. ex. *Fem myror är fler än fyra elefanter”, ”Från A till Ö” och *Emil i Lönneberga,, som var aktuel- la under undersökningstiden, inte är främmande och problemfyll- da. Att denna barngrupp kan identifiera sig med barnen och kän- na igen de vuxna i dessa program är, enligt min åsikt, mycket na— turligt.”

Kommentar:

För att en jämförelse skall bli meningsfull behöver man veta vilka ut- ländska program som studerats med avseende på barnens igenkännande av vuxna i de undersökningar som författarenjämför med. (K. E.)

”De barn, som hade en bristande kamratkontakt på förskolan var vad jag kallade mindre TV-orienterade än övriga barn. Detta in- nebar, att de i mindre utsträckning valde TV som sin favoritsys- selsättning, konsumerade mindre både av barn- och vuxenpro- gram, tyckte mindre om de spännande programmen, samt i min— dre utsträckning hade blivit skrämda av något TV-program. Precis som när det gällde den symptombelastade gruppens bris— ,

. . . . ,_ . . soneriTV-rutan—para- tande identifikation stammer denna barngrupps bristande intresse socialt umgänge _ be— för TV dåligt överens med tidigare forskning, som dels påvisat, att handlas i kapitel 20, ”In- bam med bristande kamratkontakt tenderar att konsumera myc- teraktion”.

' Interaktion med per-

1 Sonessons litteratur- förteckning sid. 254, 25 l .

2 Sonessons litteratur- förteckning sid. 254, 249, 250.

ket TV med eskapistiskt innehåll, dels att barn som tittade mer än andra barn, lekte mindre än dessa, även om de tyckte bättre om denna aktivitet . . .

Att barn, som har ett dåligt kamratförhållande på förskolan för övrigt är mindre intresserade av TV än barn utan sådana problem tolkar jag så, att dessa barn är så fokuserade på just detta, att de inte har energi över att intressera sig för TV. Detta antagande be-

- kräf tas av våra resultat, som visade, att de i större utsträckning

valde alternativet ”att leka med andra barn” som sin favoritsyssel- sättning.

Om vi utgår från Maslows hierarkiska teori om människans grundläggande behov, kommer behovet av kärlek och tillhörig- hetsbehovet strax efter fysiologiska behov som hunger och törst och behov av säkerhet och trygghet. Innebörden i denna teori är bland annat, att människan först strävar efter att tillgodose de mest grundläggande behoven, och först när detta skett kan man ägna sig åt mindre fundamentala krav (Maslow 1954 jfr Rosen- gren 1974 och Fjaestad och Holmlöv 1977).l

Denna teori anser jag delvis förklarar våra resultat. De barn, som inte har en bästa vän i förskolan har inte på ett tillfredsstäl- lande sätt tillgodosett sina behov av kärlek och tillhörighet. Där- för är de mer fokuserade på andra barn och mindre på TV. Först när behovet av kamratkontakt är tillgodosett kan barnen ägna sig åt att tillfredsställa mindre grundläggande behov, såsom behov av kunskap, underhållning och spänning, som de bland annat kan tillgodose genom att titta på TV.

Givetvis kan det även finnas andra orsaker till våra resultat och en förklaring till dessa kan vara, att barnen inbördes påverkar varandras TV-vanor. Det är då ganska logiskt, att de barn som har en sämre kamratkontakt påverkas mindre av de andra bar- nens TV-tittande. De bam som inte hade en ”bästis” kände t. ex. i mindre utsträckning till programmet ”Kojak” som under under- sökningsperioden var pOpulärt bland pojkar i vår undersöknings- grupp (se tabell 5.2). I denna förklaring sätter vi kamratskapet före TV-tittandet. Det är det förra, som ger upphov till det senare.

Om vi gör tvärtom, dvs. sätter TV-tittandet före kamratskapet kan vi förklara våra resultat på det sättet, att man får status och blir populär och därför också lättare får en ”bästis”, om man kän- ner till de populära programmen. Detta fenomen att TV har en social funtion för barnen som både innebär att man skapar kon- takt genom att prata om de program man sett och att man får so- cial prestige genom att känna till populära program har kallats TV:s ”coin of exchange”-funktion och har bland annat beskrivits av Riley (1951), McQuail m.fl. (1972), v. Feilitzen (1972) och J. R. Brown (1976).2

Naturligtvis kan det även utanför förskolan finnas faktorer, som påverkar denna barngrupps TV-beteende. Det visade sig, att de barn, som inte hade en ”bästis” på förskolan hade mödrar som låg lägre på skalan grundattityd vilket innebär att de var mer nega-

tiva till TV än övriga mödrar (G = .32). Då vi tidigare visat, att det finns samband mellan en sådan negativ mödraattityd och bar- nens inställning både till de spännande programmen, deras upp- levelse av skräck, samt deras uppfattning om likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna, finns även här en bidragande or- sak till dessa barns mindre TV-orienterade inställning.

Slutligen visade sig barnens syskonstatus i viss mån påverka de- ras val av favoritsysselsättning. Har man ingen ”bästis” i förskolan och dessutom inga syskon hemma, är man mycket fokuserad på andra barn. De endabarn som inte hade någon ”bästis” i skolan valde alla alternativet ”att leka med andra barn” som sin favorit— sysselsättning, medan de mellanbam, dvs. de barn som både har äldre och yngre syskon, som inte hade en ”bästis” i förskolan inte alls valde detta alternativ. Dessa barn valde främst ”andra media” och i andra hand TV.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att vi har påvisat klara samband mellan barnens personliga och/eller sociala problem och deras TV-beteende, samt att olika typer av problem kan relateras till olika typer av detta beteende.

— De barn vars problem visade sig i ett emotionellt stört beteende tittade mer på vuxenprogram och var mer intresserade av de spän- nande programmen, — medan de barn som hade svårigheter i kam- ratkontakten var mindre intresserade av dessa programtyper och även mindre fokuserade på TV som sin favoritsysselsättning.

När det gällde att identifiera sig med barnen på skärmen och finna likhet mellan vuxna på skärmen och bekanta vuxna, är dessa TV-relationer allra vanligast hos de barn som inte uppvisar några symptom på emotionell störning och minst vanlig hos de barn, som uppvisar sådana.

Om vi utgår från Nobles teori, som jag tidigare har citerat, är det dessa harmoniska barn, som kan interagera med verkliga individer på skärmen, som har mest glädje av sitt TV—tittande. Förmågan till denna interaktion innebär bland annat att barnen får värdefulla so- ciala kunskaper som de senare har nytta av i det verkliga livet. Detta innebär sålunda att TV:s roll i dessa barns socialiseringsprocess blir positiv. ””

Kommentar:

Detta kan endast gälla i den mån det man interagerar om är något posi- tivt — och inte utpressning, mord och misshandel (K. E.)

””När det gäller sambandet mellan emotionell störning och prefe- renser för de spännande programmen ger våra resultat, som jag ti- digare påpekat, ingen upplysning om sambandets riktning. Detta innebär, att vi inte vet om dessa barn blir aggressiva och ängsliga därför att de tittar för mycket på dessa program, eller om de tittar på dessa därför att de själva har problem och försöker fly undan problemen genom att uppleva den spänning programmen ger.

Experimentella undersökningar av småbarns reaktioner på agg- ressiva program ger dock mest stöd åt det senare alternativet. Stein m. fl. (1972) visade att sådana program gav upphov till agg- ressivt beteende hos förskolebarn endast i de fall då barnen ini- tialt hade ett aggressivt beteende över medelnivå.”

Kommentar:

Singer och Singer fick motsatta resultat. Se sid. 432 i föreliggande rap— port. (K. E.)

””Som jag tidigare framhållit, anser jag, att båda förklaringarna in- nebär en oönskad situation för barnen. Att barn blir aggressiva och ängsliga genom att titta på olämpliga program är givetvis inte önsk- värt, men att barn, som har så svåra problem att de har gett upphov till ett emotionellt stört beteende förstärker detta genom att titta på olämpliga program i TV är givetvis lika olämpligt.

Som jag ser problemet utgör denna grupp utan tvekan en risk— grupp. Även om TV.s inflytande på vår bampopulation som en helhet inte är så stor och för många barns vidkommande till över- vägande del är av positiv art, utesluter detta inte, att det bland barnen finns en minoritet som av individuella och/eller sociala skäl är predisponerade för negativ inverkan från detta medium. Detta innebär att det finns en risk att TV:s roll i dessa barns so- cialiseringsprocess blir negativ. Därför är det väsentligt att under- hållningsvåldet i TV motverkas i ord och handling.”'

Undersökningsresultat och resonemang som behandlar emotionellt stör- da barns förhållande till TV återfinns i följande kapitel i den f öreliggan— de rapporten.

VN” Q) ”.5

xlxlxlxlxlxlxlxlx)

] Sonesson, Förskole- 26 barn och TV, 1979, sid. 168—177.

förf. sid. PUB 28 1975/76 75 Schramm 83 Hazard 84 Himmelweit 85 Himmelweit 86 Lyle 0. Hoffman 87 Murray 88 M. Loed 90 Friedman 91 PUB 28 1975/76 175 PUB 52 1975/76 176 Schramm 181 Schramm 240 Himmelweit 356 Singer 431

Kap. förf . sid.

33 Bogarts referat 450, 454, 458 35 Chaffee's sammanf. 480 36 Lyle”s sammanf. 495, 498 37 Kniveton 505 Kommentar:

Merparten av den litteratur som talar om barnens identifiering med oli- ka figurer på TV utgår från att barnet har otillfredsställda behov som TV kan tillgodose. Man har antagit att barn från kärlekslösa och norm- lösa hem behöver ””fylla i”” normluckan, maktlösheten och den emotio- nella tomheten genom önskeidentifiering med de framgångsrika och maktutövande ”hjältar” som det är så gott om i TV. Eftersom dessa TV- figurer of tast omfattar tvivelaktiga värderingar har man dragit den slut- satsen att dessa så att säga följt med på köpet.

Det är dock tveksamt om barn under tonåren alls identifierar sig med vuxna, ens om man håller sig till önskeidentifiering. Däremot fungerar de vuxna i TV som mönster och modeller för vuxenbeteende. Effekterna härav kan dock vara något övervärderade, eftersom de vuxnas TV-be- teende of ta hänför sig till situationer som inte har stora likheter med barnens egen vardag.

Identifiering med någon annan, som bygger på inlevelse i en annan persons situation och känslor, representerar utvecklingsmässigt en gan- ska mogen reaktion. Denna förutsätter både att barnet kan gå utanför sig själv och att det redan har förvärvat denna förmåga i förhållande till någon eller några i sin närmaste ”emotionella omgivning”.

Om man främst ser identifiering med andra barn som uttryck inte för ett behov utan för en förmåga, bör den vara ett vanligare fenomen bland känslomässigt väl utvecklade barn än bland dem som anses ha det stör- sta identifieringsbehovet just på grund av otillfredsställande emotionella förhållanden till föräldrar, syskon och andra barn.

Med denna tankegång blir Noble”s och Sonessons resultat att emo- tionellt/ socialt symptombelastade barn identifierar sig mindre än andra med barn i rutan rimligare än de resultat som Sonesson jämför med. Att man i de amerikanska undersökningar som hon nämner fått de om- vända resultaten kan möjligen bero på att identifikation där fått bety- delsen av att ””ha det lika bra som, ha samma saker, som figurerna i ru- tan”, vilket inte är riktigt samma sak som att vara som de. Vissa resultat hos Himmelweit m. fl., som visar att barnen har en större benägenhet att tala om vad de vill äga än vad/ vem de vill vara vid jämförelser med figu- rerna i rutan pekar i denna riktning.1

Sonessons resultat skiljer sig från tidigare resultat även däri att barn med kontaktproblem är mindre "FV-orienterade än andra, medan tidiga- re u. s. visat på det motsatta förhållandet.

Utöver Sonessons egna kommentarer till dessa skillnader skulle jag vilja tillfoga ett par funderingar. Det kan ifrågasättas om det att en 6- åring ””inte har någon bästis”” i förskolan går att jämställa med att 10—12-

' H. Himmelweit m. fl., 1958, Sid. 246—248.

åringar (som i de jämförda undersökningarna) inte har kamrater. Detta med en ”bästis”” är kanske ett begrepp som både reellt och begreppsmäs- sigt utvecklas senare än i 6-årsåldern för en del barn. I så fall skulle det socialt och emotionellt heller inte innebära samma katastrof för en 6- åring att inte ha en bästis som för äldre barn. Kanske är det ett uttryck för en senare mognad och ett svagare intresse för omvärlden som också kommer till uttryck i det svagare TV-intresset.

Att det även i andra avseenden kan röra sig om en rätt speciell grupp antyds av det förhållandet att mödrarna till barnen utan bästis är mer negativa till TV än andra barns mödrar. Mot bakgrund härav synes det naturligt att barnen ger uttryck för liknande värderingar och säger att de hellre leker med andra barn än ser på TV. (Kanske gör de också det även om de inte ””har någon bästis”. Det framgår inte av undersök- ningen.) Sambandet mellan mödrarnas negativa TV-attityd och barnens verbala och reella kamratförhållanden förefaller mera primärt och där- med intressantare än sambandet mellan den verbala attityden ”att ej ha någon bästis”” och att ej vara TV-orienterad. Båda de senare faktorerna ser ut att ha en gemensam källa i mödrarnas attityd i fråga om barnets orientering mot olika aktiviteter. (K. E.)

Kapitel 9 Programserier och utländska program i svensk TV

Detta kapitel omfattar citat från: Ulf Berg, Utländskt i svensk TV. PUB 8. 1978

Karin Hallberg, Jan Nordberg, TV:s publik oktober 1976. PUB 17. 1976/77

Programserier och utländska program i svensk TV

En diskussion om barn och TV förs sällan utan att man kommer inpå de utländska programmens och särskilt då seriernas attraktivitet för barn och de värderingar som förmedlas via dessa.

Mot denna bakgrund har jag funnit det värdefullt att ge en bild av de utländska programmens plats i det totala utbudet liksom av publikens uppskattning av dessa program. Material som belyser dessa frågor har hämtats från PUB 8 1978 ”Utländskt i svensk TV” av Ulf Berg.

Även om PUB-rapportens uppgifter i första hand hänför sig till hela publiken har de intresse även i föreliggande sammanhang, eftersom vi vet att många barn tittar på samma program som de vuxna (se sid. xxx).

Seriernas ställning i utbudet och i publikens gunst, belyses med ut- drag ur PUB 17 1976/ 77 ”TV:s publik i oktober 1976" av Karin Hallberg och Jan Nordberg.

””Utländskt i svensk TV

Som bekant sänder svensk television en icke föraktlig mängd ut- ländska program. Senaste verksamhetsår, året 1976/77, anslogs drygt 46 procent av den totala Sändningstiden (repriserna undantag- na) åt program som importerades från utlandet.

I debatten kring TV och dess utbud kan denna främmande pro- duktion knappast sägas ha blivit bemött med någon större entusi- asm. Många tycker att de utländska programmen är alltför talri- ka. Missnöje har också anmälts mot kvaliteten. Inte sällan brukar utifrån köpta program karaktäriseras med uttryck såsom ”import- gods” eller ”utfyllnad” eller rentav ”utländsk smörja”.

Å andra sidan kan vissa program mottas med största välvilja av publiken. Från senare år är Arvingarna och De fattiga och de rika välkända exemplen. När sådana program sänds ofta angloame- rikansk fiction — brukar mer seriös egenproduktion ha svårt att påkalla uppmärksamhet. Många undersökningar visar ju, att tit- tarna idkar ”slalomåkning” mellan kanalemas förströelseprogram och därvid gärna avstår från informativt stoff.

I denna undersökning är avsikten att närmare granska hur pub- liken tar emot det utländska programutbudet. Det bör påpekas att vi till vårt förfogande endast har data om beteendet dvs. hur folk

valt bland programmen. Vi kan alltså inte säga mycket om upp- levelser och effekter t. ex. huruvida tittarnas attityder påverkas i någon riktning. För detta fordras andra undersökningar och an- nan typ av datamaterial.

Skiljer sig publikintresset?

En fråga som måhända först förtjänar att belysas är om publikin- tresset skiljer sig ifråga om utländskt och svenskt.' Spelar det egentligen någon roll om programmet är importerat eller inte? Skyndar sig tittarna mindre raskt till apparaten när utifrån köpta program visas? . . .

I figuren på nästa sida har vi försökt illustrera de olika pro- gramtypernas attraktivitet genom att placera in dem på en ”attrak- tivitetsbarometer”.

Varje skalsteg motsvarar ungefär en procent av befolkningen 9—79 år.

Figuren gör inte anspråk på fullständighet — alla program har inte rymts med. Kritik kan vidare anföras mot det sätt varpå pro- grammen indelats i kategorier, vi har t. ex. varit generösa nog att låta Sveriges Magasin och Kvällsöppet monopolisera var sin kate- gori. Vi tror ändå att figuren ger en ganska god bild av hur olika svenska och utländska program förmår fånga publikens intresse. Samma jämförelse, men med programmen sammanförda i huvud- kategorier, finns i tabell 23 nedan . . .

Tabell 23 Attraktiviteten för utländska och svenska program. Genomsnittli- ga publikstorlekar. Procent

Utl. Sv. Politik, samhälle 8 8 Kultur 5 6 Natur, vetenskap 1 1 13 Biograf f ilm 14 34 Övrig fiction 15 26 Nöjesprogram 19 23 Sport 32 19 Musik 7 6 Långa nyheter 27 Korta nyheter 11 Blandprogram 14 Övriga 4 4

Många typer av utländska program är inte så stora dragplåster som man av enskilda publiksiffror ibland kan förledas tro.

Kanske en smula överraskande gäller detta främst nöjes- och fictionprogram av det lättsammare slaget. Komedier, deckare, äventyr, shower och liknande. Det kan förvisso inte påstås att pu- bliken skulle ta avstånd från programmen, tvärtom ståtar ju många kategorier med prydliga genomsnitt. Jämfört med mot-

1 Med ”svenskt” avser vi inte bara 3. k. egenpro- duktion utan även övri- ga program som är gjor- da med tanke på svensk publik, t. ex. långfilmer, frilansproducerade pro- gram.

Figur 4 A ttraktiviteten för program från olika ursprungsländer ( genom- snitt/i g publik ). Procent.

Tabell 24 Antal program som utgör basmaterialet i jämförelsen mellan oli- ka produktionsländer. Fiction = biograffilm, teater och övrig fiction, nöjes- program. Fakta = politik och samhälle, kultur, natur och vetenskap

Fiction Fakta Totalt

Amerikanska 83 28 1 1 1 Engelska 152 33 185 Franska 34 10 44 Västtyska 8 5 l 3 Norska 6 9 1 5 Finska 6 10 16 Danska 9 1 10 Östeu ropeiska ] 7 5 22 Övriga 24 26 50

svarande svenska program förbleknar dock siffrorna åtskilligt, och intresset för det importerade utbudet framstår knappast som särskilt överväldigande.

Många av de utländska programmen är angloamerikanska. Mer än hälften av det importerade utbudet kommer från USA och Eng— land.

Dominerar dessa program även ur publiksynpunkt?

I figuren nedan visas hur stor publik program från olika ur- sprungsländer brukar få, i genomsnitt. Dessvärre räcker inte an- talet program till för en finare uppdelning. Vi får nöja oss med två kategorier: fiction (= biograffilm, teater och ”övrig fiction”, nö- jesprogram) och fakta (politik och samhälle, kultur, natur och ve- tenskap).

Utelämnade är sport och musik där ursprunget ofta kan vara besvärligt och meningslöst att bestämma. Inte heller barnprogram är medtagna i figuren.

FICTION

amerikanska engelska västtyska franska danska finska

norska östeuropeiska övriga

Vem föredrar utländskt?

De tittare som önskar ta del av utländska program behöver sällan leta förgäves. En vanlig kväll tillhandahålls normalt 3—5 importe- rade program. Som mest förekom i tablåerna (under de dagar vår

undersökning omfattade) 7 utifrån inköpta produktioner — före— trädesvis under weekender . . .

I tabell 25 (nedan) har vi delat upp befolkningen 9—79 år i olika köns-, ålders— och utbildningsgrupper. Av tabellen framgår hur stor andel av respektive grupp som brukar se på olika typer av fic- tionsprogram.

Våra data visar att de inhemska programmen allestädes rosar marknaden. I samtliga grupper mobiliseras betydande tittarskaror när det sänds svenskt i TV.

Tabell 25 Hur olika grupper inom befolkningen tittar på utländska och svenska fictionprogram. Genom- snittlig publik. Procent

Kön Ålder Utbildning

Mn Kv am 1y24 2544 45_64 65—79 Lå Me Hö

Teater, övrig mi. 1 1 11 23 12 1 1 9 8 10 11 9 fiction sv. 21 26 24 21 22 25 25 24 23 17 TV-serier ut]. 16 17 30 20 15 14 12 14 18 14 sv. 26 30 46 28 24 26 27 27 26 18 Biograffilm utl. 14 14 23 19 14 10 9 1 1 16 12 sv. 34 34 49 40 32 31 26 34 34 21 Nöjesprogram ut]. 20 17 32 16 17 17 18 18 18 13

sv. 21 24 29 1 8 20 24 28 25 20 l 5

Yngre personer, högre utbildade och män tycks bemöta det ut- ländska fiction-utbudet med något större välvilja än andra grup- per. Vi skall slutligen granska om en mångfald utländska program — främst kanske det breda serieutbudet — föranleder tittarna att äg- na mer tid åt TV:n. Är det måhända så att de importerade pro- grammen inte lockar så mycket fler tittare, men däremot fjättrar en redan befintlig publik längre vid apparaterna?

I tabell 26 gör vi åter jämförelser mellan vardagar med få och många utländska program. Vi har dock ersatt publikstorlek med tid som ägnas TV. En viss men ganska beskedlig ökning kan även här konstateras för dagar med mycket utländskt. I genomsnitt 6 minuter. Främst är det den yngsta åldersgruppen som inte [åter till- fället gå förlorat.

Tabell 26 Tid som ägnas TV under vardagar med få eller inga utländska program, och vardagar med minst 5 utländska program. I minuter

Kön Ålder Utbildning Mn KV 9—14 15—24 25—44 45—64 65—79 Lå Me HÖ Tot.

Vardagar med få eller inga

utl. program 84 82 82 65 74 93 l 1 1 94 72 60 83 många utländ-

ska program 89 89 97 57 80 95 108 97 83 72 89

Sammanfattande slutsatser

Hur intresserad är publiken av det utländska programutbudeti TV?

Vi kan inledningsvis konstatera att inte särskilt många tittare knäpper på apparaten enbart för att se ett utländskt program. Vå- ra data visar att det på sin höjd är fråga om en tiondel av den dag- liga TV-publiken (som i genomsnitt brukar uppgå till ca 77 % av befolkningen 9—79 år = 5,4 milj. personer).

För enskilda programtypers del kan det röra sig om tillskott på någon eller ett par procent. Sålunda kan t. ex. ett avsnitt av en deckarserie locka uppemot 200 000 personer som annars inte brytt sig om att se på TV den dagen. De flesta utländska program får emellertid nöja sig med den tillstädesvarande publiken.

I ovanstående resonemang är varken Sport eller musik beakta- de. Den förstnämnda kategorin kan ju ofta mobilisera imponeran- de tittarskaror varav en icke ringa del är ”lågkonsumenter”, dvs. personer som ser föga på TV. Det är dock tveksamt om tittarna här ägnar någon större tankemöda åt programmets ursprung med svensk speakertext och ofta även svenskt tävlingsdeltagande blir en sådan distinktion gärna en smula meningslös.

Intresset för det importerade utbudet kommer snarare till synes i ”programdieten” — hur tittarna komponerar sin TV-kväll.

Någon tvekan behöver knappast råda om att de mest åtråvärda programmen återfinns bland svensk fiction och underhållning (och, som sagt, sport). Program ur dessa kategorier åstadkommer ofta en mangrann uppslutning från publikens sida och kan väl sä- gas utgöra en sorts gemensam nämnare för tittarnas programval.

Utländsk fiction har ett betydligt anspråkslösare publiktycke även om enskilda publiksiffror ibland kan förleda oss att tro det motsatta. Då utländska fictionprogram koordineras mot motsvaran- de svenska program väljer flertalet tittare i allmänhet det inhemska alternativet. Det är över huvud ganska svårt att hitta situationer där utländsk fiction skulle locka en majoritet av tittarna — då så sker är det vanligtvis de gånger då amerikanska serier ställs mot svensk fiction. Engelska, och framför allt nordiska, program drar däremot oftast det kortare strået.

Utländsk fiction har en betydligt angenämare sits då konkurren— sen utgörs av svenska faktaprogram. Då finner många tittare inte längre det inhemska alternativet särskilt attraktivt. I synnerhet gäller detta för amerikanska program. Dessa produktioner erbjuder — vare sig det beror på form eller innehåll, eller bådadera nästan alltid ett övermäktigt motstånd för svenska faktaprogram. I en sådan valsituation väljer de allra flesta att se det utländska programmet (vanligtvis deckar- eller äventyrsserier av välkänt snitt).

Samma tendens kan märkas för engelsk och annan utländsk fic— tion ehuru inte lika plåtagligt. Det är för all del långtifrån sällsynt att det konkurrerande svenska faktaprogrammet kan locka till sig en avsevärd del av publiken, men i regel tycks tittarna ändå föredra att knäppa över till den kanal där fictionprogrammet sänds.

Undantag från ovan anförda synpunkter utgör de kommente- rande nyhetsprogrammen (Rapport och Aktuellt). Ställda mot po- pulär utländsk fiction får de visserligen avstå en del av sin publik men avtappningen är sällan särskilt stor och i synnerhet det först- sända nyhetsprogrammet är ovanligt konkurrenskraftigt. Det förefaller som om tittarna inte gärna disponerar sin kväll så att båda nyhetsprogrammen bortväljs — även om konkurrensen är hård.

Utländska faktaprogram kan i allmänhet inte glädja sig åt någon påfallande stor publik. Såvitt vi kunnat se tycks ursprunget här inte utgöra någon viktig faktor vid programvalet — vad som behandlas och hur ämnet presenteras spelar uppenbarligen en större roll. Det kärvare publikklimatet får programmen dela tillsammans med motsvarande svenska faktaprogram.

Amerikanska program väcker återigen det största intresset. Det är visserligen sällan fråga om någon större rusning till apparater- na men publiken är heller inte liten kanske beroende på att ame- rikanska produktioner vanligen håller sig till ”säkra kort” (t. ex. naturprogram). Svenska faktaprogram får det därigenom besvärli- gare om de koordineras mot amerikanska importer program från andra länder erbjuder en beskedligare konkurrens.

Det programvalsbeteende som vi här beskrivit förstärks genom att intresset för utländska program varierar mellan olika grupper inom befolkningen.

Flitiga TV-tittare är den yngsta åldersgruppen. Någon större en- tusiasm för faktabetonade program kan vi här knappast förmärka utan gruppen är i själva verket den mest uttalade fictionanhängaren. Program med fictionkaraktär — svenska som utländska - kan därför alltid påräkna stor välvilja och den bekanta ”slalomåkningen” kom- mer här särskilt väl till synes . . .

Under de undersökningsperioder vår analys omfattar (11 da— gar) fördelar sig programutbudet exklusive barnprogram på föl- jande sätt,

Svenska program Utländska program fakta 75 % fakta 21 % fiction 13 % fiction 58 % sport, musik 12 % sport, musik 21 %

Merparten av de importerade programmen är fiction. En övervägan- de del av det svenska utbudet är faktaprogram. Följaktligen är det inte överraskande att den vanligaste valsituationen blir svenskt fak- taprogram ställt mot utländsk fiction. [ konkurrensen om tittarna har således svenska program i regel en betydligt otacksammare upp- g1ft än importerade program””

Seriernas ställning Från PUB 7 1976/ 77 harjag brutit utföljande:

””Serier i 1 V

”När vi fick TV här i Sverige innebar det att nästan alla satt kli- strade vid sina apparater och såg allt som bjöds. Det var förödan- de för allt umgänge och föreningslivet upplevde en kris.”

Så börjar en artikel av Stig Svensson i GP den 14.10 under rubriken ”Skall TV ta död på allt umgänge”. Han fortsätter: ”Små- ningom blev det bättre' . . . ”Folk började umgås igen” . . . ”Men nu är vi där igen och orsaken är att TV för närvarande satsar på seri— er av alla de slag.

Och så sitter folk åter framför TV:n” . . . ”folk kommer inte att få tid att gå på teater, musik och konserter. Vad detta innebär i fråga om kulturell utarmning säger sig självt . . .”

Så långt Stig Svensson och hans, utan att överdriva, något svar- ta visioner.

Som tittare, har man ju absolut intrycket av att antalet serier i TV i höst (1976) är stort.

Hur är det med det? Och hur är det med Stig Svenssons visio- ner? Kan det ligga något i dem?

Specialtemat i denna månadsrapport behandlar följaktligen se- rier i TV.

Vi skall således litet närmare gå in på hur TV-tittarna tagit emot höstens utbud av följetongserier. De data vi använder oss av är hämtade från publikräkningarna i oktober 1976. Som jämförel- ser använder vi material från publikräkningarna i november 1975 och i september 1976.

Vi har begränsat oss till att studera serier av följetongskaraktär och lämnar alltså serier med fristående avsnitt utanför. Vi har också gjort en avgränsning när det gäller sändningstid och be- handlar endast sändningstiden efter kl. 18.30.

Utbudet av följetongserier har ökat betydligt oavsett om man räk- nar i tid eller i relation till hela utbudet (efter kl. 18.30).

Den ökade totala tittartiden på serier är proportionell mot det ökade antalet serier. Detta innebär att det genomsnittliga tittan- det per serieprogram är oförändrat. Det genomsnittliga tittandet per kvällsprogram är också oförändrat, dvs. det totala tittandets omfattning är oförändrad.

Den ”dagliga kosten” innehåller en större andel serietittande, men svenskarna ser inte mer på TV under kvällstid för det.

Under var och en av dessa tre-dagarsperioder sändes sex följe- tongserier, nämligen

Den första familjen, tis. kl. 18.20 TV2 Herrskap och tjänstefolk, tis. kl. 20.00 TV2 Familjen Ashton, ons. kl. 18.30 TV1 Hem till byn, ons. kl. 20.00 TV2 Hem till gården, tors. kl. 18.30 TV2 Edward VII, tors. kl. 20.00 TV1

Tabell 27 Fördelning över antal sedda följetonger under tre-dagarsperioden tis.—tors. oktober 1976

%

Inte sett något följetongsavsnitt 19 Sett 1 följetongsavsnitt 35 j .. 2 .. 27 62 % ,. 3 ., 11 ,, 4 ,, 5 ,, 5 ., 2 19 % ,, 6 ,, 1

Summa 100

Antal intervjuade: 445

Tabellen ger knappast intrycket att svenskarna sitter framför TV- apparaterna och föjer medl hela serieutbudet.

Det vanligaste är att man under en tre—dagarsperiod sett ett av- snitt av en följetong. Det näst vanligaste är att man sett två, och det näst näst vanligaste är att man inte sett något alls.

Det är färre än en av tio som ser fyra följetonger eller fler under en tre-dagarsperiod tis.—tors. Endast en av hundra tittar på alla sex följetongerna.”

. . -. . .. " " .::. ». . ' ..'::'.-"'."f.::..."." -" ||| .| | , _, . . |||—. , ..' ..I. .. ':" .. . - '- - " - ' -._|" _..i' " , ,' '. " .' ' —. -. .—. | -. " * |, , " ..... .'. f '. ..”. '. . . ' ' _ , ' . .' . :'_|| .|_|4|||_|' " |? IJ _E|._ ' ',' .- ,| "I-3" ."":'I ||| Juul-':" __L | |.' . . - :. '. ..

.| "" I-

. ".". "" -._'|'1 'i'." . .. "r: "E!. '|'":- . |...» W:. ' ' | , |. |__|.) .|:.|_|.|_|||| |"|."_H.'.1|. |||-_ . i' _

'.'. -:|.-'.."..|"

_. . ::.........:_. _::'.' .'.: .

" "..-"".'..T.' ..I ."". -....':;L'." "'."'..:.ä.:'.'";"l- ".:-' '-r--£ E' . . LVM.-::”: ?i"."'-'"":"1""'.Ili.".3.."'-' .- ""'"" ..,. ."'.'"".':..ä'."-..--:"7"".--l' "' "':' ..

. » a'... ..?-'...'” :::-:.. - -..... .. , ||| |.|||||.|. ,. ägg.:

.'. - "||-* i| |_ | £_;;||E__g|_ ___F I --'ri=' _

" W:s... :

' än"." "||1u"|..4',| 'IJ'.".__ ',i. lihw' "Tu'i-.

.-| .-."'"--.."'..:|

.'.'.... _" ..

-"'..:'||'| - ' å',,,|'.",., .,','L"1"|,' ',_'|'|'1'. I'J'..||."':'.."_""".:..-' .. b'—

'l""!||i' _ _..|_|-'||,'-'_ . 'l":||'|._.E.:.|.'|IF"'| ||. _|| _. _ :||_.. _ |. _ 11 .a .. | ' ' .. :— ' ' ». .. eg...: ..... ......

| _ .L, |.. "Hi || | |._ in;. ”bwh . . | ':'L |". "_|| ._. _..- |,,_ |-|,___, -| |||.|.|.|,.|| . |_.,".', ,, |".' .. _" |, ' ." _.. ||. !. .L'I' | -

.... _|-|' '. .| ' . ..'. * " 'i'.-' '.' '. ...... .'.- 'I: 3'.',"3" -. '...va "'!f'- '.|.' ! i H'dd'". ...-'&' ' .'H !# ".- ' ' .'| ' .31' '.. .|'. :J_.." ”'|' |,'-,'"' "".." || '.-.'_'l' . '|' '.' '. - ".*?-' ||1'.|_'||"'1|';"5'Hl" ha?!” "'r ||. &:

1. ...

.... ..'..'E" -'|

": —' . |. . ' , | .'.. |. |." '|'. '-. " .:, .'.;.|-. I' |, ,, __| — . .. . '- " ....__ ' '._.|| '.. - '.'j' .. _ _| ' '- .-.-- '.._. _5,||"." ||:'-_. .. ."L .|-..|:'|"| ,,,'|.'h Enll'lw'" F'. ..' |||||||||.|r|| ' : -. ' " .'... . '.' ". .. _ ..'.'.. "1 å”- i' ' ,, | '|' ". '|'. ||."|| '|'|'.'.___ . . .. "fr. .: " .1_'_","'.....' ' .'.||. ':, ""P'åj'tl ”|.'"..th , .. . , ' ','_ | | .|-| '. '.:'| ". .. _.,—|||."||| r— . . | . .. ;. " . ' .:. ' .' . _ | _| :. | | | ||_ J:||. ||'.: |.|.._| .|| |...|| . . _|. ., _.. _|-|_._|_. |||.,|.||||.||' -.| |||',' » . .| .- - _-: -' ' "";-"1 _." ' ' ,y..'.'u." .", '.»:,,.,»,1.,'-|'i"l".r "|.|" ' — . 'i , ' || " . '|,";'.'|'.' '.'| ' '|| |'|',,||':' .'.'l'.'._'.'.'.. .|._. .",' '_., "" '.'" '. " _.' -. .,.'-' '" ' ' -_ ||..'. Muff. -. ' ' H.". ". .' :|||...-|.|_1'||... |..-.' "|' _;1. ||... | | . || . I 1 | || 11'.'11__I | I , | I'- I]? ' " - - " '. '. . ” '.':'.'-.,- .. " W ' . :". ".'.'.,'.:"'.' Mvh-- "f: 'l " ' ' ' * .. " '- H. . ' '. '|'.. ..' '.". ' ' ...".'. "|'.... ' ': ' ' | T'! ' ' " |.' ' ' " |: '| ','|.'. '.' "'. "..|_| "'.'!” ,||_ ..|' - .'.|,'_-,, |.'-: ' .1'..:."|,,||..'|| ' . "- ' ' " ' . " ' »" " ""*”; '.',,, '," ..' "' |.,'_ .|"' "|.._ "4|'|v' ""'"r" '-".'f"'."' |:"."..|"' ' . .,- w .. . .. -..';»+:1 ,,5:;.

.nu.

Kapitel 10 Programförståelse

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

C. Feilitzen, Barn och TVisocialiseringsprocessen. PUB 28 1957/ 76

Ingegerd Rydin, Göte Hansson, Informationsprocesser hos förskolebarn. PUB 124 1970

S. Egeberg m. fl., Barns filmoplevelse. 1973 H. J. Flavell, The Developmental Psycho/og of Jean Piaget. 1963

W. Tröger m. fl., Filmische Darstellungsformen in Erleben des Kindes. 1967

M. Keilhaeker, Entwicklungspsykologische Gesichtspunkte zum Beurte- ilung von Kindersendungen. 1963

Grant Noble a. Young Children 's Comprehension of a Television Film. 1969 b. Young Children and Television. Some Selected H ypotheses and F ind- ings. 1970 c. Children in Front of the Small Screen. 1975

Lore Watzka, Kleinkind und Fernsehen. 1968

Sirkka Minkkinen, Experiments in Comprehension and Impact of Movies among Children and Young People 1969

Ingrid Gerhartz-Franck, Uber Geschengestaltungen in der Auffassung von Film durch Kinder. 1955

J. Herman, L. Leith, Nog/e sprogosykologiske problemstillinger i forbin- delse med massekommunikation. 1971

I. Sonesson, Förskolebarn och TV. 1979 W. Schramm m. fl., TVin the Lives ofour Children. 1961

J. Lyle m. fl., Explorations in Patterns of Television Viewing by Preschoolv Age Children. SGR 4. 1972

D. K. Osborn, J. Endsley, Emotional Reactions of Young Children to Te- levision Violence. 1971

M. G. Cantor, The Role of the Producer in Chasing Children's Television Content. SGR 1. 1972

M. Winn, The Plug-in Drug. 1978

B. Z. Friedlander, H. S. Wetstone, G. S. Scott, Suburban Preschool Children 's Comprehension of an Age-Appropriate Informal Television Pro- gram. 1974

Leifer m. fl., Developmental Aspects of Variables Relevant to Observatio- nal Learning. 1970

Programförståelse

Inledning

Innan vi går vidare med vad barnen tittar på, vilka som ser på vad och vilka som är stortittare skall vi stanna upp vid något som brukar kallas programförståelse. Detta är ett vilseledande uttryck, eftersom det för tankarna till ett antingen eller — att förstå eller inte förstå. I sämsta fall drar man den slutsatsen att man kan bortse från icke förstådda program och betrakta dessa som obefintliga. I själva verket ger alla program upp- hov till någon reaktion hos mottagarna. Och frågan gäller, särskilt hos små barn, lika mycket vad denna reaktion blir som i vilken utsträckning programinnehållet uppfattas i enlighet med ”dess rätta innebörd”, dvs. programmakarnas intentioner eller andra vuxna människors uppfatt- ning om innehållet.

Många hyser den uppfattningen att alla bedömningar av barnfilm och barnprogram enbart är uttryck för subjektivt tyckande. Man talar i detta sammanhang om smakcensur. Med föreliggande avsnitt samt avsnittet om rädsla och skräckupplevelser vill jag visa på att det i själva verket fö- religger en hel del faktiska kunskaper om barns reaktioner på rörliga bil- der — kunskaper som seriösa filmbedömare utgår från i sitt arbete.

För vår egen förståelse av

El hur program med olika form och innehåll upplevs av barn i olika åld— rar, El vad TV-tittandet har för betydelse ”i sig”, D vilken betydelse det har att TV utgör barnens källa för många och nya upplevelser och kunskaper,

måste vi relatera dessa olika aspekter av barnens liv med TV till vad vi vet från utvecklingspsykologin om barn i olika åldrar. Härvid blir det nödvändigt att använda den relativt komplicerade begreppsapparat som psykologerna utvecklat för att kunna kommunicera kring mycket kom- plicerade processer. De läsare som eventuellt känner ett visst motstånd mot språkbruket uppmanas att bortse från detta och gå på avsnittets hu- vudtendenser.

En allmän beskrivning av ålderns betydelse ingår i Cecilia von Feilitzens översikt över nordisk forskning om TV—s roll i socialiseringsprocessen (PUB 28 1975/76) som vi redan hänvisat till flera gånger. Där heter det bl. a.

' Den utveckling som har att göra med tän- kande och förståelse.

2 Inte detsamma som egoistiskt utan självcen- trerat så att barnet utgår från sig själv som all- tings centrum och som om alla upplevde allt på samma vis som han/ hon själv. (K. E.)

3 Cecilia von Feilitzen, "Barn och TV i social- iseringsprocessen". Någ- ra resultat från nordisk forskning. PUB nr 28 1975/76 sid. 3.

”Ålder representerar allmänt sett barnets utveckling och denna är bl. a. oerhört viktig för hur barnet uppfattar och förstår olika TV- program. Översiktligt kan man märka att vissa *kritiska' åldrar i TV-tittandets utveckling överensstämmer med vissa 'kritiska' åld- rar i t. ex. barnets kognitiva utveckling: '

8-årsåldern, då barnet börjar få ett mer genuint intresse för oli- ka lättare vuxenprogram, är också den ålder då barnet, enligt bl. a. Piaget, lämnar 'den preoperationella perioden”, som bl. a. karaktäriseras av egocentriskt tänkande.2 I stället träder barnet in i 'de konkreta operationernas period* och har nu möjlighet att se företeelser både från sin egen och andra synvinklar. Denna för- ändring underlättar alltså bl. a. identifikation vid program där äldre barn och vuxna uppträder hjältemodigt på olika sätt.

— 12 -årsåldern, når TV—toppen nås, är också den ålder när barnet ingår i ”de formella operationernas period), dvs. när hans eller hennes tänkande börjar överensstämma med vuxnas i fråga om förmågan att abstrahera, lösa problem osv. Att barnet tidigare har undvikit nyhets— och informationsprogram för vuxna mer än vuxna själva beror alltså delvis på svårighetsgraden i dessa program.”3

Kommentar:

Små barn har en benägenhet att direkt leva ut vissa reaktioner på TV—pro- gram. Denna benägenhet kan ha bidragit till uppfattningen att barn totalt sett tar större intryck av programinnehållet än de sannolikt gör. Samtidigt motsäger den att TV skulle vara så omedelbart passiviserande som några vill påstå. Sådana omedelbara effekter som svarar mot en viss aspekt av programförståelsen behandlas på följande sätt i Feilitzens's forsknings- översikt: (K. E.)

”Det råder inget tvivel om att TV ofta har ett inflytande på för- skolebarnets aktiviteter. Ett flertal nordiska studier gäller små barns reaktioner på barnprogram av informativ karaktär. Många av dessa program uppmanar barnen att göra olika saker medan de tittar, t. ex. gissa något, forma cirklar och trianglar i luften eller känna på mellangärdet hur de själva andas.

Även om programmet inte innehåller några direkta uppmaning- ar, är förskolebarn många gånger spontant aktiva under tittandet, bara ämnet och programformen är någorlunda attraktiva. Barnen ”pratar” med kroppen, tillrättavisar personer i rutan och kommen- terar och frågar om programmets innehåll. Viktigt att understryka är dock att dessa undersökningar gjorts när barnen tittat i grupp på t. ex. förskola eller bibliotek eller i hemmiljö när någon väl- känd vuxen tittat tillsammans. Om det helt ensamtittande barnet reagerar annorlunda vet vi inte.

Vad händer då efter programmet? Såvitt forskarna, förskoleper- sonalen och föräldrarna kan bedöma är det rätt många barn, men ändå oftast en minoritet, som gör eller — vilket är vanligare — säger

något som verkar ha anknytning till programmet. Oftast inträffar detta samma dag eller någon annan dag efter det att barnet tittat. Vi vet förstås mycket litet om TV:s eventuella latenta efterverk- ningar.

Några bestående intryck av enstaka barnprogram på förskole- barnets manifesta eller synliga beteende verkar dock sällsynta. Detta tycks också gälla de barnprogramserier som barnen är ge- nomsnittligt intresserade av. Är deras intresse för serien däremot starkt och intensivt kan man märka en kumulativ och/eller längre tids påverkan. Ibland är det därför populära vuxenserier som haft en sådan inverkan på lång sikt.

Men ju äldre barnet blir, desto mer sällan märks en direkt på- verkan på barnets handlingar. *”"

Att TV:s inflytande nu är svårt att spåra i barns aktiviteter är givetvis inte detsamma som att TV inte längre är av någon bety- delse. Men medan förskolebarnet oftare uttrycker sig med krop- pen och är aktiv just för att lära sig förväntade beteenden, har skolbarnet i stället införlivat många kunskaper, normer och värde— ringar som talar om hur han eller hon skall bete sig.”2

PUB 52 1975/76

I Leni Filipsons resonerande rapport om radions och TV:ns roll i förskole- barnens liv återfinns följande kommentarer med anknytning till program- förståelse:

”TV är en auktoritet. Til/tron till vad som sägs och visas i TV är stor, både hos vuxna och barn. Små barn har även rent allmänt svårt att skilja på verklighet och fantasi. Många tror att allt som visas i TV är dokumentärt. Eftersom de själva har liten erfarenhet finns det mycket som de inte hunnit bilda sig en uppfattning om. Där- för blir de mottagliga för vad som sägs och görs i TV på ett annat sätt än vuxna och äldre barn. Vår undersökning antyder att barn ibland tror mer på intryck de får från TV än på föräldrarna: 'Det som M. (5 år) sett i TV tror han på. Han tror att det går cowboys på gatorna i USA och när vi försöker tala om att det är fel så tror han intepå oss. * ”3

1970 skrev Ingegerd Rydin och Göte Hansson en PUB-rapport med ,, (Handlingar = titeln I nformatzonsprocesser hos föreskolebarn Barns omedelbara sådana förutsättningar att tillgodogöra sig TV— och radioprogram (PUB K. E.)

124/ 70) ' PUB nr 28 1975/76 sid. 8—9. K mment r: 0 a 2 PUBnr281975/76 De förhoppningar som rubriken väcker grusas effektivt i författarnas Sid- 10- slutkommentar. De säger där att de inte hade lyckats finna några under- 3 pUB m 52 1975/76 sökningar där informationsprocesser hos förskolebarn i TV- och radiosi- sid. 13.

1 PUB nr 124 1970 sid. 25.

2 Del av psykologisk ämbetsexamen vid Kö- penhamns universitet av Sonja Egeberg, Susanne Lunn, Birgit Thomsen, Inge B. Vestergaard, Bir- te Wedel-Brandt 1973.

tuationen studerats. De har därför fått nöja sig med att studera dessa processer i förhållandevis mycket enkla och renodlade situationer, som kan karaktäriseras som laboratorieexperiment. Författarna har i möjli- gaste mån relaterat dessa forskningsresultat till TV-tittar- och/eller radi- olyssnarsituationen, och de utgår från att resultaten till en viss del äger giltighet i dessa komplexa situationer. (K. E.)

Men, konstaterar de: ”Det är därmed ej säkert att de beskrivna expe- rimentresultaten även erhålls med den typ av stimulansmaterial som TV:n och radio erbjuder . . .

För att nå kunskap om dessa effekter erfordras undersökningar där man direkt studerar informationsprocessen hos barnet i den komplexa TV- tittat-situationen.”l

En större andel av de resultat som Rydin och Hansson refererade gäll— de hörselintryck och hörselupplevelser och endast en mindre del visuella intryck och upplevelser. Detta kom också att gälla den forskning som se- nare kom till stånd på Sveriges Radios avdelning för publik- och pro- gramforskning.

Undersökningarna kom att inriktas på mycket speciella frågeställ- ningar och utgör inte någon idealisk grund för generella beskrivningar, bl. a. därför att man i rapporterna använder sig av en mycket komplice- rad begreppsapparat som är nära kopplad både till de olika projektens teoretiska utgångspunkter och praktiska genomförande.

Några resultat härifrån kan dock sammanfattas på följande sätt: Barnen förstår inte alltid det språk som talas i programmet. I Sverige är många program textade men många barn klarar inte av att följa både text och handling. De duktigaste eleverna i årskurs 3 hinner läsa 130 ord/ minut om texten är anpassad till deras ålder. Det innebär att de skulle hinna läsa 12—14 ord under den tid en textremsa normalt ligger i bild. I verkligheten är många ord för svåra för barnen även högre upp i åldrarna. De vill titta på bilden och inte bara läsa texten. Dessutom måste man komma ihåg att 20—40 % av skolbarnen har lässvårigheter. Vid en jämförande undersökning har det visat sig att den bästa för- ståelsen av ett program uppnåddes när en speaker berättade vad som hände i programmet. Det var bättre än både dubbning och textremsa. Det fanns till och med tendenser för de barn som sett ett program med speaker att förstå mer än när deras eget språk talades i programmet.

Barns filmoplevelse forståelse og effekt2 Inledande kommentar

Denna danska bok lovordas allmänt för sin lättillgängliga beskrivning av barns förhållande till rörlig bild. På de följande sidorna återges i översättning de partier som är viktigast för förståelse av hur barns upp- levelser av rörliga bilder skiljer sig från vuxnas och därmed från vad man allt för ofta tar för givet.

Skriften utgår från behovet att studera och beskriva barnets egen upp— levelse och förståelse av filmer. Man har avsiktligt lagt mera vikt vid för-

ståelsen av film än vid påverkan av film. Målsättningen har varit att sprida information om hur film fungerar genom barnets egna ögon.

Arbetet utgår främst från Piaget's1 utvecklingspsykologi samt från Keilhackers2 och Trögers3 arbeten om barns upplevelse av film och upplevelsernas beroende av olika egenskaper hos filmen. I stället för att själv gå till Keilhacker och de andra utvecklingspsykologema har jag ut— gått från att det danska arbetet tillgodogjort sig det som är relevant i sammanhanget.

Barns filmoplevelse är uppfriskande läsning och försvarar sin plats i den aktuella rapporten som är en av de få källorna om vad som är bra för barn till skillnad från det övriga materialet som ganska ensidigt be- handlar vad som är mer eller mindre skadligt för barn. När vi står vid dörren till videoåldem, då hemmen, förskolorna, skolorna och i viss mån även barnen själva kommer att kunna styra sin konsumtion av rör- liga bilder förtjänar även den konstruktiva informationen om positiva aspekter uppmärksamhet.

I det följande översätts sid. 13—36 från danskan med utelämnande en- dast av mindre partier som markerats med . . . (K. E.)

”Förskolebamets förståelse av film

I allmänhet är det filmens innehåll, dess handling, som vuxna fäster sig vid när de skall säga om en film är lämplig för barn eller ej. Den vanliga åsikten är "att när man skall göra en film för de minsta, skall man göra en *enkel historia* och så bör det räcka med det. Åtskilliga resultat från filmforskningen talar emellertid emot att de små, dvs. förskolebarnen, förstår ens en mycket enkel filmhistoria. Detta förklaras bl. a. av att deras mönster för hur man på det medvetna planet förstår något (deras kognitiva mön— ster) inte är en enkel kopia av de vuxnas utan fungerar efter helt andra principer. - -

I 'The Developmental Psychology of Jean Piaget,4 har H. J. Flavell bl. a. skrivit följande: *Piaget nämner flera drag som han anser är karaktäristiska för förskolebarnet . . . (från ca 2 till ca 7 år). Särskilt utmärkande är att barnets tänkande är egocentriskt, dvs. att barnet ser allting utifrån sin egen synvinkel. Det är enbart fråga om ringa eller bristfällig eller ingen urskiljning mellan bar- net själv och omvärlden. Barnets hållning till sina upplevelser har ännu föga objektivitet. Först i 8-årsåldern kan det se sin egen uppfattning som en av många. Detta kommer till uttryck när det skall meddela sig med andra. Under det tidigare stadiet ansträng- er det sig inte att förmedla sina känslor och tankar — det tror att andra tänker som det sj älv.

Under den första delen av denna period (2—4 år) präglas bar- nets tänkande av en lägre grad av 'ordnande' med härav följande ”vidare ämnen”. (I den mån barnet kopplar ihop saker och ting be— greppsmässigt är det fråga om stora och suddiga ”kategorier”. K. E.) Så kallas t. ex. alla varelser med fyra ben för *vov-vovi

' Piaget, Jean 0. B. In- helden: "Barnets psyko- logi” Köpenhamn, Re- itzel 1971.

2 Margrete Keilhaeker: "Entwicklungspsykolo— gische Gesichtspunkte zur Beurteilung von Kindersendungen". Ju- gend Film Fernsehen, 1963.

3 Keilhacker, M. J. Ru- tenfranz, W. Tröger, S. Vogg:” Filmische Dar- stellungsformen im Er- lebe des Kindes.” Miin- chen/ Basel, Ernst Re- inehardt Verlag, 1967.

" N. Y.: Van Nostrand, Reinhold 1963, sid. 151—163.

1 Se dock ff :s reserva- tion nederst på denna sida.

Förf. ver:

Dessa vidare ämnen har innehåll som skiftar allt efter situationen. Barnet är bundet av den aktuella situationen, dess tänkande är konkret. Piaget kallar dess element för för-begrepp (preconcepts). Ända fram till 7-årså1dem är barnets begrepp instabila och domi- nerade av sådana egenskaper i omgivningen som det kan uppleva med sina sinnen och som det av någon anledning fäster sig vid.

Ett annat karaktäristiskt drag i barnets tänkande är att allting enbart försiggår i nuläget (danska: är irreversibelt, dvs. ingen hop- koppling av det som sker vid olika tillfällen, framför allt inte bak— åt i tiden). Tankarna sysselsätter sig med tillstånd och inte med transformationer. Som en följd härav kan det inte fasthålla ett fö- remåls egenskaper (t. ex. desslvikt) när föremålet undergår yttre förändringar (t. ex. ändrar form).

Till och med när ett föremål bara ser ut att ändras (från barnets synvinkel), som t. ex. vid en avståndsändring, kan barnet inte ”hål- la fast” dess egenskaper . . . Denna förmåga utvecklas dock under hela tiden och välkända föremål får tidigt ”konstanta” egenskaper.

Förståelse av handling

Tröger menar att det första steget mot att förstå en filmhandling är förståelse av den enskilda bilden (Tröger 1963, sid. 99 ff). För- utsättningen för detta är att barnet kan skilja mellan ett föremål och en bild på föremålet. När barnet kan det, är det redo att syss- la med olika ämnen på ett inre plan. Enligt Piaget skulle barnet kunna det redan i 2—4-årsåldern (Vejleskov 1969, sid. 74). När det rör sig om levande bilder anser dock Tröger

att barnet först i 6-årsåldern uppnår bildförståelse — skillnaden mellan föremålet självt och dess avbildning på duken.1 Först där- efter menar han att man kan börja tala om filmförståelse.

Det andra steget i denna utveckling består i att uppfatta enskil- da scener som upplevs utan sammanhang med de föregående och de efterföljande. '

Nästa förståelsesteg består av en rad scener där barnet upplever ett visst sammanhang mellan några av scenerna, dock utan att filmen utgör en helhet. ,

Slutstadiet uppnås när barnet kan förstå en kedja av scener som knyts ihop på något meningsfullt sätt . . .”

ställer sig mycket tveksam till Trögers åldersangivelser men skri-

”Om man bortser från dessa åldersangivelser och nöjer sig med att acceptera ordningsföjden mellan de olika stegen ger hans re- sultat en bra utgångspunkt för andra resultat.

I överensstämmelse med Tröger menar Keilhaeker att barn upp till en viss ålder uppfattar scener som oberoende av varandra. Så— lunda är det inte ett dugg konstigt att små barn med stor förtjus- ning kan se en film som enligt föräldrarnas uppfattning ”inte alls

är någonting för dem”. Scenerna i en sådan film kan nämligen ha ett egenvärde. Detta är ett begrepp som introducerats av Keilhae- ker, och med det menas att en scen kan stå och uppskattas för sig själv, oberoende av handlingen i övrigt (Keilhaeker 1963, sid. 164.)* Den framkallar ofta en bestämd reaktion, t. ex. skratt, Tröger nämner som exempel att mindre barn skrattar åt en scen i en Lassie-film, där pojken förtvivlat letar efter sin bortkomna hund (Tröger 1963, sid 169.)'

Keilhaeker har hittat några ämnen, som han menar alltid väc- ker jubel oberoende resten av historien. Särskild lycka gör scener med mycket rörelse i — t. ex. scener med Kalle Anka, där det är några som trattar på ändan eller ramlar ner. Dessutom skulle kampscener ge en särskild njutning. De upplevs som spännande, roliga eller uppjagande. I övrigt har humoristiska scener och flot- ta, glittrande scener högt egenvärde.”

Kommen tar:

Men vad som är humoristiskt för barn står det tyvärr inget om. (K. E.)

””Vilka ämnen som man tycker har det högsta egenvärdet ändrar sig med åldern i takt med barnets övriga utveckling (Keilhaeker 1967, sid. 90).

I motsättning till egenvärdet kan en scen ha handlingsvärde, dvs. när en scen har intresse bara som ett led i en historia. Man måste alltså förstå filmens handling för att se scenens handlings- värde.

Utifrån ovanstående har vi funnit att en film, för att vara lämp- lig för barn under 7 år, skall ha en stor del scener med egenvärde, eftersom barnet troligtvis inte kommer att förstå själva handling- en.

När handlingsförståelse uppnås beror naturligtvis såväl på bar- nets mogenhetsgrad och erfarenheter av film som på filmens be- skaffenhet. Enligt Piagets teori skulle barn i 6-årså1dern gå över till det stadium där deras tankegångar efter hand blir reversibla (möjliga att ”vrida tillbaka”). Det reversibla tänkandet är en förut- sättning för att förstå en handling, efteresom man med detta kan ta hänsyn till sådant som skett tidigare och knyta ihop de olika delarna. Barnet skulle alltså ha en möjlighet att förstå en handling i 6-årsåldern. I det stora hela bekräftas detta av Nobles resultat (Noble 1970, sid. 42 ff). Han använder här olika metoder för att

mäta 5-, 6-, 7- och 8-åringars förståelse av den svenska dockfilmen ”Putrick och Patrick”.

1. Genom att låta barnen fritt återberätta filmen, visade det sig att 5-åringarna i genomsnitt hade förstått hälften så många scener som 6—8-åringarna. ser hänvisar till arbeten

2. Genom att räkna hur många scener som barnen kunde komma som är listade i kapitlets ihåg i riktig ordningsföljd, visade det sig att 6—8-åringarna kom inledning.

' Denna typ av referen-

ihåg så pass många scener att man kunde säga att de hade för- stått scenemas sammanhang. De som bara var 5 år kunde inte redogöra för detta sammanhang.

3. Genom att ge barnen 5 fotografier från filmen som de skulle placera i den riktiga ordningen för att visa att de förstod hur handlingen utvecklade sig, fick man följande resultat: 5-åring- arna hade bara 1,2 bilder i rätt ordning och hade alltså inte förstått handlingen. 6-åringarna hade 2,1 bilder i rätt ordning och förstod alltså något mer av handlingen. 7—8-åringarna pla- cerade 4,7 kort riktigt och hade förstått det mesta av handling— en. Noble menar att dessa resultat stämmer väl med Zazzor och Gerhartz-Francks resultat, som båda går ut på att barn förstår handlingen först efter 7-årsåldern (Noble 1970, sid. 41—44).””

Kommentar:

Förf. är något skeptiska till det senare resultatet, som de misstänker me- ra beror på mätmetoden än på den förståelse som skulle mätas. Inte med någon mätmetod fick Noble en så sen förståelse som vad Tröger ope- rerar med. (K. E.)

Det danska arbetet fortsätter:

””Nobles resultat tyder på att handlingsförståelsen utvecklas rätt plötsligt när barnet fyller 6 år. Hans forskning är något av det ny— aste på området, vilket kanske har bidragit till att hans åldersangi- velser är så låga. Man kan nämligen förutsätta att barn idag har mycket mera erfarenheter av film och TV än barn för tio år sedan.

Noble glömmer helt bort att ta hänsyn till att filmens beskaf- fenhet och handlingens svårighetsgrad också måste ha en avgö- rande betydelse för om filmen blir förstådd.

Keilhacker riktar uppmärksamheten mot några förhållningsreg- ler som bör följas om man vill göra en film lätt att förstå för ny- börjare. Bl. a. får barnen lättare att förstå en handling som endi- mensionellt arbetar sig fram mot en höjdpunkt och en förlösning.

Problemen med att förstå ökar avsevärt om en bihandling vävs in i filmens huvudhandling (Keilhacker 1967, sid. 108). Likaså uppfattas scener som egentligen beskriver miljön som led i hand- lingen. När man visar ett skepp för att ge havsstämning uppfattas detta lätt som att nu blir det krig (Keilhacker 1963, sid. 161).

Utifrån ovanstående fann vi det viktigt att vara uppmärksam på om handlingen i en film är lätt eller svår att förstå — sett med barnens ögon. För att en film skall vara lämplig för barn anser vi att den antingen skall berätta en lättfattlig historia eller ha andra kvali- teter som gör att det inte behövs någon historia.

Temats betydelse för förståelsen

Keilhaeker framhåller också betydelsen av att de teman som fil- men behandlar dels är kända, dels intresserar. Hon berättar t. ex. om att små barn gillar att se på filmade versioner av sagor som de känner till. Att de är bekanta är ett plus eftersom barn sätter stort värde på igenkännandets glädje och igenkännandet ökar chanser- na för att förstå historien. Om denna avviker från ursprungsver- sionen gör barnet en syntes så att bilderbokshistorien och filmhis- torien smälter ihop (Gerhartz—Franck 1955, sid. 20—23).

Också sådana teman som barnen inte har indirekt kunskap om fångar deras intresse. Således förstod de flesta en filmatisering av Grimms saga ”de sex svanarna”, där lillasystern måste hålla tyst under mycket lång tid för att rädda sina bröder. Problemet med att hålla tyst var uppenbarligen välbekant och främjade förståel- sen av filmens historia (Keilhaeker 1963, sid. 161—162) . . .””

Kommentar:

Förf. tar därefter upp några av Charlotte Buhlers resultat, som dock härrör från 20-talet och inte längre kan betraktas som aktuella. Då före- liggande rapport inte är något akademiskt arbete utan begränsats till ak- tuella förhållanden, har jag hoppat över referat av Buhler. (K. E.)

"Vissa ting tyder på att principerna i Buhlers indelning kan föras över på nutidsbarnens filmintressen. Keilhaeker har t. ex. konsta- terat att de mindre barnen (3—4 är) tycker bäst om teman från de- ras egen vardag, medan lite större barn föredrar realistiska, sakli- ga och konkreta filmer (”Robinson-åldem”). Bland särskilda äm- nen som barn gillar kan nämnas något med djur särskilt välkän- da djur — och små barn. Dessutom är humoristiska scener alltid populära (Keilhacker 1963, sid. 162—163). Vi har redan nämnt vil- ka ämnen som kan ge en scen egenvärde. Det betyder automatiskt att det också är fråga om högt uppskattade ämnen.

Det har alltså betydelse vilka ämnen som behandlas i filmen och särskilt om de passar för den åldersgrupp man tänker på. Mycket ty- der på att förståelse och intresse hänger ihop. Kei/hacker nämner i detta sammanhang att det som barn inte förstår tycker de är tråkigt (Keilhaeker 1963, sid 167). Vi anser därför att det som barn förstår, det intresserar dem också. Därför blir framställningssättet av stor betydelse.

Framställningsformens betydelse för förståelsen

Vi har redan riktat uppmärksamheten på att barn som är yngre än 6—7 år inte kan förstå handlingen i en film även om de kanske kan förstå motsvarande episoder när de äger rum i verkligheten. An- ledningen till denna skillnad är bland annat att filmen använder

sig av ett särskilt språk som man måste förstå för att begripa det budskap som filmen vill förmedla. När man först började att göra film. ställde man upp en stationär kamera, som fick stå på samma ställe, och tog upp filmen som ett slags teater. Men efterhand som f ilmtekniken har utvecklat sig har man gått över till allt fler tekni- ska finesser. Man klipper på ett visst sätt, byter kameravinklar med ett bestämt syfte osv. En person som filmas nedifrån och uppåt (grodperspektiv) kan t. ex. verka skrämmande. Alla dessa medel att uppnå verkningar skapar tillsammans filmens Språk.

I det följande skall vi behandla några av de tekniska verknings- medel som utgör filmens språk och analysera vilken betydelse de har för barnets filmförståelse.

Abstrakt kontra konkret framställning

När man gör film för förskolebarn måste man hela tiden tänka på deras oförmåga att tänka abstrakt . . .

Man bör dels behandla någotsånär konkreta ämnen eller i varje fall bygga upp en överskådlig och logisk handling. Man bör också anstränga sig att använda en åskådliggörande framställningsform. Som exempel på en ”historia” som i sig själv är för svår och ogrip- bar nämner Keilhaeker ett barnprogram om lagar och lagstiftning . . . Som mönsterexempel på en väl genomförd åskådlighet näm- ner Keilhacker filmen ”Flicka”. När det här talas om hästvård vi- sas helt konkret vad det innebär. Man ser alltså att det släpas på vatten, utfodring av havre osv. så man ser vad begreppen står för i verkligheten (Keilhaeker 1963, sid. 165—166).

Kravet på åskådlighet betyder inte alls att man bara skall be- handla ämnen och ord som ungarna redan känner till; men man måste göra klart vad ting och ord betyder så att filmen kan an- vändas som ett pedagogiskt medel för att utvidga barnets be- greppsvärld. För att detta skall lyckas bör man presentera okända ting för barnen på ett detaljerat sätt i lugnt tempo. Helst ska/! man också knyta an till något som redan är känt, så att ”det nya” kommer in i ett sammanhang som är meningsfyllt för ungarna (Keilhaeker 1963, sid. 167). Naturligtvis gäller detta inte bara när man direkt vill lära ut något utan också i underhållningsfilm, eftersom barnen tycker att även sådana är tråkiga om de inte går att förstå. _ Om man som barnfilmskapare har som ideal att göra filmen be- griplig är det klart att man inte bör bruka för många eller för svå- ra symboler. Man skall alltså inte använda sig av ett för abstrakt bildspråk . . .

När man väljer att använda filmen som medium, är det natur- ligt att lägga huvudvikten vid den information som kan ges just genom bilden — att koncentrera sig på att utnyttja bilden Opti- malt . . . Bilden bör vara tydlig så att man ser vad den föreställer. Keilhaeker har funnit att barn tycker bäst om verklighetstrogna bil- der, varför det inte heller är så märkligt att de gillar färgfilm bäst (Keilhaeker 1967, sid. 111).

Även om man måste eftersträva största möjliga utnyttjande av bildsidan. får detta inte hindra att man också gör något av filmens ljudsida . . . Om musiken skall bara sägas att den som regel tjänar till att understryka och intensifiera stämningar och kan kanske förstärka ögonblickets upplevelse.

Från förståelsesynpunkt har den enligt Watzka inga positiva ef- fekter, snarare förringande sådana (Watzka 1968, sid. 148).

Vad talet angår bör det uppfylla samma krav som bildsidan. Det bör vara tydligt och klart — gå att höra. Detta verkar kanske som ett banalt påstående, men inte desto mindre händer det ofta att man inte hör vad rösterna säger. De ord och språkliga formu- leringar som används måste anpassas till barnens nivå. Abstrakta begrepp och främmande ord bör man försöka att åskådliggöra med hjälp av upprepninga och omskrivningar — man säger det- samma med andra ord . . .

Barn under 6—7-årsåldern koncentrerar ofta sin uppmärksam- het på en bestämd sak i en film utan att kunna relatera den till andra personer och till handlingen i filmen. De är alltså inte i stånd att skilja oväsentligt från väsentligt. Därför är det praktiskt att inte ha för många detaljer och bifigurer, då detta skapar förvir- ring. Av barnen kommer de alla att tilldelas en betydelse i hand- lingen. I stället skall man grundligt introducera de personer som är viktiga för handlingen. Helst bör dessa se likadana ut genom hela filmen, dvs. ha samma frisyr och kläder, då det annars lätt kan uppstå tvekan om vem som är vem. Först när personerna är myc- ket välkända kan de ”tillåta sig att ändra sitt yttre” och då helst för öppan ridå, så barnen kan följa processen (Keilhaeker 1967, sid. 109). Nödvändigheten av att barnen behåller samma utseende hänger samman med . .. att barnen ännu saknar förmågan att fasthålla en egenskap, det väsentliga, hos ett ting eller en person när denna ändrar utseende . . . Detta hänger i sin tur i viss mån samman med att barn under 6—7-årsåldern har en benägenhet att koncentrera sig på en sida i taget av en sak eller person . . .

Tid

Keilhacker riktar uppmärksamheten på att avbrott i tidskontinui- teten kan skapa svårigheter att förstå (Keilhaeker 1967, sid. 108). Om man t.ex. klipper bakåt i tiden (flash-back på filmspråk), kommer barnen inte att förstå att detta görs för att visa något som inträffat tidigare än den pågående handlingen. I stället kommer det sannolikt att bli bokstavligt taget som ett led i den historia som berättas. I så fall tappar de den röda tråden. Minkkinen har studerat detta problem. Hon visade en film för 120 barn, där det förekommer en episod där filmens huvudperson berättar om en lek som hon deltog i under sommarlovet. Medan hon berättar klipps lekscenen in. Bara 20 % av 7-åringarna förstod meningen med detta inslag (Minkkinen 1969).

Om man hoppar över tid, för att komma förbi oväsentliga de- taljer och handlingen därefter fortsätter i kronologisk tidsföljd, främjas förståelsen, eftersom det då blir lättare att hålla fast vid den röda tråden. I varje fall anser inte Keilhaeker att det finns nå- gon anledning att låta filmtid vara helt lika med realtiden (Keil- hacker 1967, sid. 108).

Ett sådant hopp fram i tiden uttrycks ofta med en ned- eller upptoning, dvs. att bilden tonar bort och att duken ett kort ögon- blick är svart, varpå bilden åter tonar upp. Men man kan nog fö- reställa sig att övergången till en ny dag skulle kunna åskådliggö- ras bättre genom att man i stället visar en sol som går ner. Det skulle göra hoppet i tid mera förståeligt . . .

Tempo

Om tempot är för snabbt blir det svårt för barnen att följa med. Å andra sidan framhåller Keilhacker att ett snabbt tempo kan bidra till att göra filmen dynamisk så att barnen fängslas oavsett hand- lingen (Keilhacker 1967, sid 107). Tempot bestäms av både bild- och ljudsidan. Om det försiggår mycket i varje bild, om kamerans rörelser är hastiga eller om man klipper plötsligt och ofta, blir tempot uppskruvat. På ljudsidan kan tempot påverkas av stark musik som poängterar snabba rörelser.

Kameraföring

. . . Uttrycket 'vuxenfotografering' står för att man gör flitigt bruk av ändringar i vinkel och avstånd till kameran . . .

Gerhartz-Franck har funnit att förskolebarnet praktiskt taget saknade förmåga att förstå ens mycket elementära filmtekniska verkningsmedel som förekom i en film som var avsedd för små- barn . . . En vuxen känner automatiskt igen en figur även om ka- meraavståndet växlar från bild till bild; men för barn tycks det vara omöjligt att förstå att små möss på en översiktsbild är sam- ma som stora möss i närbild. När barnen fick berätta filmens in- nehåll talade några 6-åringar om att de små mössen (på avstånd) var barn till de stora mössen (samma men i närbild), (Gerhartz- Franck 1955, sid. 20).

Keilhaeker skriver också att plötsliga övergångar från total till närbild (och omvänt) försvårar för barnen att tillgodogöra sig filmen (Keilhacker 1967 sid. 1 10—111).

På samma sätt visade det sig vid byte av kameravinkel att många barn inte förstod att den katt som visades från olika sidor var samma katt. Efteråt berättade flera barn att först kom det en katt, och sedan kom det en till, och en till (Gerhartz-Franck 1955, sid. 20—21). Likaledes fann Noble i en studie av en dockfilm, där det förekom två dockor, att barnen hävdade att det var flera (Noble 1969, sid. 65).

Dessa resultat stämmer väl med vad vi har anledning att vänta när man tar hänsyn till barnens kognitiva utveckling (av det med- vetna tänkandet och inhämtandet av kunskaper) . . . Vi har funnit det viktigt att uppmärksamma fotografering och klippning — inte på estetiska grunder utan därför att fotograferingen har stor betydelse för förståelsen.

Överensstämmelse mellan bild och ljud

I det föregående har vi nämnt exempel på en mängd inslag i f ilmspråket som kan försvåra förståelsen av filmens innehåll. Det finns dock ett sätt att kompensera för i varje fall en del av dessa svårigheter, nämligen genom ett tillskott av information. Detta tillskott kan t.ex. utgöras av en upprepning av samma innehåll men med andra uttryck. Den kan placeras i den primära kommu- nikationskanalen i film blir det i bilden.

Man visar alltså samma sak med olika filmiska uttrycksmedel. Men man kan också använda ljudet — dvs. att man, samtidigt som man visar en sak eller handling på duken, med ord förklarar vad det är som visas. På så vis blir åskådaren informerad om samma ämne på flera sätt samtidigt. Detta skulle absolut öka möjligheter- na till att det kommunicerade budskapet blir förstått.”'

Förskolebarn och TV

I "Förskolebarn och TV”” har Inga Sonesson på följande sätt sammanfattat vad som gäller för förskolebarnens, förståelse enligt olika forskare fram till 1 977. 2

””6-åringars mentala utvecklingsnivå och TV-tittande

Vill man studera hur individens mediavanor växer fram är det följdriktigt att börja med de riktigt små barnen som dessutom ut— gör en känslig och därför ur forskningssynpunkt angelägen grupp. Deras bristande förmåga att skilja mellan fantasi och verklighet innebär bland annat, att de har svårt att distansera det som sker på TV-skärmen eller filmduken från sin egen verklighet. Vidare är de, som tidigare nämnts, mer mottagliga för intryck, då deras normsystem givetvis inte kan vara lika utvecklat som hos äldre barn. Därför har många forskare ansett, att effekterna av TV och/eller film blir större ju yngre barnen är (Himmelweit m.fl. 1958, Schramm m.fl. 1961, Furhammar 1965, Stein m.fl. 1972 2 Invebäf en Viss UPP- och Noble 1975). repmng av det föregåen-

. d k h tt d - Barns förmåga att förstå händelser och händelseförlopp 1 TV— gågliålå vårndeaanorhi £,

program är givetvis också relaterad till deras mentala utveckling, det uttrycks något an— och enligt Piaget (1968) är det barnens kronologiska ålder som är norlunda.

1 Lieth o. Hermansen 1971, sid. 51—52.

1 J. Piaget 1968.

den mest betydande faktorn i denna process. Med utgångspunkt från denna forskares utvecklingsteori har Noble (1975) analyserat olika åldersgruppers tolkning av innehållet i TV. Hans slutsatser är, att barn och ungdomar inom varje av Piagets tre utvecklings- stadier, från ca 2 år till vuxen ålder, upplever TV på sitt speciella sätt.

Dessa utvecklingsstadier är:

1. Den preoperationella perioden ((ca 2—7)

2. De konkreta (tanke-) operationernas period (ca 7— ca 1 1—12)

3. De formella (tanke-) operationernas period (ca 11—12 — vuxen ålder).] Då det empiriska materialet i föreliggande undersökning hänför sig till barn som befinner sig på gränsen mellan den första och den andra av dessa perioder, koncentrerar jag den fortsatta fram- ställningen på dess två perioder. Den preoperationella perioden karaktäriseras av att barnen är mycket egocentrerade. Detta innebär att de endast kan se saker och ting utifrån sin egen synvinkel. De betraktar sig som varande i centrum för alla händelser och många barn i detta stadium anser sig dessutom vara orsak till dessa. De har svårt att skilja mellan dröm och verklighet och tror, att även andra människor upplever deras drömmar. Vidare lever barn i detta stadium helt i nuet, för dem existerar endast den givna, synliga situationen. Denna ego- centricitet i barnens tankeförmåga präglar enligt Noble deras TV- tittande på fem olika sätt.

1. Barnen engagerar sig i TV-tittandet på det viset, att de antingen tycker väldigt mycket om, eller också tycker väldigt illa om det de ser, det finns inget mitt-emellan. Barn från 2 till 5 år kan inte uppfatta individer på TV som ”grå”, de är antingen ”svarta” eller ”vita ”. Alla cowboys är snälla och alla indianer är onda.

2. Då barnen har svårt att skilja mellan inre och yttre upplevelser, dvs. mellan dröm och verklighet och mellan fantasi och verklighet, införlivar de också det som händer på TV med sina ”verkliga” upplevelser. Vidare har de svårt att föreställa sig, att människor kan spela teater och tror därför, att dockor och djur på skärmen är levande och existerar utanför TV—rutan och till och med kan komma och prata med dem på natten. Detta är vanligt hos barn i början av det preoperationella stadiet, men denna tro på att doc— korna är levande och djuren kan tala sjunker långsamt medan barnen blir äldre och gradvis lär sig att skilja mellan fantasi och verklighet även på TV.

3. Barnen föreställer sig att antingen de själva eller deras kamrater tar del i TV—programmen. Frågar man barn i denna åldersgrupp vilka personer som varit med i ett program de sett, anger de ofta individer i sin egen omgivning. Då många barn i det preoperatio- nella stadiet anser, att de själva är orsak till vad som händer och sker omkring dem, vill de också utgå ifrån att de påverkar hän- delserna på TV-skärmen. Deras bristande förmåga till inlevelse i

andras situation innebär dock, att de inte identifierar sig med in- dividerna på skärmen, utan i stället agerar tillsammans med dessa.

4. Små barn klassificerar objekt, både i verkligheten och på TV- skärmen, på ett för dem själva speciellt sätt. Under detta stadium definierar barnen bland annat objekten efter var de befinner sig. När det sker en scenförändring i ett TV—program och samma in- divid ses i en ny situation vill barnen därför gärna tro, att det rör sig om en annan individ än den som de såg förut. Noble har bland annat visat, att barn under sex år som såg samma individ vecka efter vecka i samma program, men i olika situationer, inte alltid var klart: över att det rörde sig om samma person.

5. Då dessa barn tänker prelogiskt, beroende på att deras hjärna ännu inte är mogen att klara de totala logiska möjligheter som sedan blir tänkbara, kan de utföra vad Piaget kallar reversibla tankeoperationer. Detta innebär, att de inte kan förstå att de oli- ka momenten i ett händelseförlopp är relaterade till varandra. När det gäller TV—programmen har de därför inte förmåga att sammanfoga början, mitten och slutet på dessa. Barnen uppfattar programmen mer som en rad episoder utan något sammanhang.

Förmåga till reversibla tankeoperationer blir möjlig för barnen först när de övergår till de konkreta tankeoperationernas stadium. Under denna period organiseras barnens kognitiva erfarenheter i sammanhållna enheter med fast struktur, så att barnet reagerar systematiskt på omvärldens konkreta stimuli. Barnens tankevärld är inte längre bunden till nuet, det blir möjligt för dem att förutsä— ga händelser på ett sätt som är helt omöjligt för de yngre barnen. Enligt Piaget sker denna övergång nästan som en kognitiv revolu- tion, ett påstående som Noble anser han får belägg för, just när det gäller skillnaden mellan 5- och 6-åriga barns förmåga att för- stå händelseförloppet i olika filmer.

Han lät barn i olika åldrar se på tecknade filmer som stoppades före slutet, gärna i ganska kritiska situationer. Barnen tillfrågades sedan om de trodde filmen var färdig. De resultat som Noble re- dovisar både från Amerika och Canada visar, att det sker en för- ändring i barnens förmåga att förstså ett händelseförlopp just vid 6 års ålder. Liknande undersökningar som tidigare utförts i Frankrike och Tyskland har emellertid visat, att denna förändring då och där tycks ha skett först vid 7 år eller ännu senare (Zasso 1951, Gerhartz-Franck 1955; jfr Furhammar 1965 och Noble 1975). Med tanke på att barn i dagens samhälle har mycket större visuell vana än för 20—25 år sedan, då dessa undersökningar ut- fördes, är dessa skillnader inte så anmärkningsvärda.

I en annan undersökning lät Noble barn i åldern från 5 till 8 år ordna bilder från olika filmer i rätt ordning. Resultaten visade, att barnens förmåga att rätt återge händelserna i en film gradvis ökar under hela perioden, och att denna förmåga också är starkt relate-

' Referat av G. Noble ”Children in Front of the Small Screen”, 1975, sid. 100.

rad till barnens intelligens (hur denna mätts har författaren inte angett i detta sammanhang).'

Även svenska undersökningar har påvisat liknande resultat. Bland andra visade Ingegerd Rydin, att det fanns klara skillnader i 5- och 7-åriga barns förståelse, både av fakta och händelseför- lopp i ett stillbildsprogram. Den största skillnaden mellan grupp- erna fanns när det gällde den sistnämnda förmågan. Men författa— ren framhäver, att det fanns stora individuella skillnader inom de båda åldersgruppema (Rydin 1977).

Noble anser, att den metala utvecklingen i de konkreta tanke- operationernas period påverkar barnens TV-tittande främst på följande sätt:

1. Barnen kommer på ett helt annat sätt att kunna förstå hand- lingen i ett TV-program.

2. Barn som upplever att de bemästrar nya kognitiva områden blir emellertid så absorberade av sin nya logiska förmåga, att deras egocentricitet ökar. Detta innebär, att barnen i början av detta stadium kommer att vara koncentrerade på speciella händelser i ett TV-program och inte på handlingen som sådan. Förmågan att korrekt återge händelserna i ett TV-program ökar emellertid gradvis under hela perioden.

3. Då barnens egocentriska inställning endast avtar långsamt under detta stadium kan man utgå ifrån att barnens förmåga att se sa- ker och ting från andra människors synvinkel först är fullt ut- vecklad under slutet av denna period, dvs. vid 11—12 års ålder. Detta innebär att barn under I 1 är endast har möjlighet att förstå TV—personernas konkreta, fysiska beteende och inte de känslor och motiv som ligger bakom detta. På samma sätt är dessa barn för små att förstå eventuella symboler som film eller TV—program vill förmedla på ett indirekt sätt.

Utöver den kronologiska åldern och barnens intelligens kommer socialgruppstillhörighet att i allt större utsträckning få betydelse för deras förmåga att fullt ut förstå handlingen i ett TV-program.

När det gäller barnens socialgruppstillhörighet visar olika un- dersökningar, att medelklassmödrar i större utsträckning än mö- drar från arbetarklassen pratar och diskuterar med sina barn. En— ligt Noble kan vi därför förvänta oss liknande skillnader när det gäller TV-programmen. Medelklassens socialiseringsmönster in- nebär, att barnen i större utsträckning uppmanas att förstå in- nehållet i dessa. Detta bekräftas av undersökningens resultat i fö- religgande undersökning (här sid. 251 i den föreliggande rappor- ten. K. E.)

Ovanstående analys av sambanden mellan barnens mentala mognadsnivå och deras förståelse av innehållet i olika TV—pro- gram har hämtats från Noble.' Med utgångspunkt från denna dis- kussion kan vi nu göra en sammanfattning av hur TV-upplevelser— na kan gestalta sig för våra 6-åriga förskolebarn.

Jag antar, att en del av de undersökta barnen fortfarande be—

finner sig i den preoperationella perioden, medan en annan del befinner sig i första stadiet av den konkreta perioden.

De barn som befinner sig i det förstnämnda stadiet kan ännu inte fatta händelseförloppet i ett TV-program utan upplever detta som en rad episoder, i vilka deras fantasi mycket väl tillåter dem själva och deras kamrater att deltaga. När barnen kommer i det konkreta stadiet kan de på ett helt annat sätt förstå, att program- met har en handling. Under den första delen av denna period är de dock fortfarande mest fokuserade på händelserna i program- met och inte på handlingen som sådan.

Barn som befinner sig i det preoperativa stadiet kan endast se saker och ting från sin egen synvinkel och har därför en mycket stereotyp uppfattning om andra människors karaktär. Förmågan att förstå andra människors känslor och därmed deras motiv till ett bestämt handlande växer långsamt fram under den konkreta perioden. Detta innebär, att våra 6-åringar kan förstå vredesut- brott och gräl som förekommer mellan TV-personer, de förstår också att man gör varandra fysiskt illa och de kan även förstå att människor är glada och lyckliga, när de uttrycker detta direkt. Däremot förstår de inte det känslomässiga samspelet mellan TV- individer som inte uttrycks direkt i ett yttre beteende utan kom- mer till uttryck i en symbolisk handling.

Förmågan att förstå handlingen i ett TV-program, liksom för- mågan att fatta TV-individernas motiv och känslor, är enligt Nob- le också relaterade till socialgruppstillhörighet och till deras kam- ratrelationer. Det är emellertid först i slutet av den konkreta pe- rioden som de flesta barnen kan förstå motiven bakom TV-indivi- dernas handlingar."2

Amerikanska forskningsresultat

Schramm skrev 1961 att barn faktiskt börjar använda TV redan i 2-års- åldern och är ””riktiga tittare” i 3-årsåldern. Programmen presenteras för barnen som fantasier och formar tidigt förväntningar på hur program- men skall se ut.3 Samtidigt upplevs programinnehållet som verkligt av de små barnen.4

Schramm har själv skrivit:

”Det finns en annan orsak till att TV fungerar effektivt för oav- siktlig inlärning när barnet ännu är mycket ungt — därför att det som kommer via TV fortfarande verkar så verkligt. Många som studerat detta har noterat att massmediainnehåll utövar det stor- kaste inflytandet på barn när de tror att det ”verkligen har hänt”. Un- der de tidigaste barnaåren går det en mycket suddig gräns mellan ”the story world” och den verkliga världen, om det alls går någon gräns. Händelserna i TV-rutan, på filmduken och i godnattsagan

' Referat av G. Noble, "Children in Front of the Small Screen", 1975, sid. 82—105.

2 Sonesson sid. 24—30.

3 Referat av Schramm sid. 28, 26—27.

4 Referat av Schramm sid. 77.

' Schramm sid. 77. 2 SGR 4 Sid. 266

3 Referat av SGR 4 sid. 259.

upplevs ofta som oerhört verkliga. Allteftersom barnen blir äldre börjar de se på media som filmer, historier och sagor, varigenom de distanserar sig något från sådana upplevelser. De börjar utveckla det som Ruckmick och Dysinger (1954) kallade det ”vuxna för- behållet”, varmed avses den vuxnes vana att se på film och TV- program som något konstgjort snarare än som levande verklighet. Som vi vet ger sig små barn helt hän åt TV. De har ännu inte lärt sig någon form av ifrågasättande. De reagerar inte på själva pro- grammet utan på vad figurerna i programmet gör och vad som händer med dessa.””' I en av delstudierna för SGR4 ””Studier av förskolebarnens (3—5 år) mönster för TV—tittande" har Jack Lyle och Heidi Hoffman gjort ett för- sök att studera hur förskolebarn förhåller sig till TV genom direktkon- takt med barnen själva i stället för att gå över föräldrarna vilket hittills varit brukligt. Man intervjuade 158 barn, vita, svarta och mexico-ameri- kanska, som inte representerade ett slumpmässigt urval. Författarna fäs- ter uppmärksamheten på denna begränsning och betecknar själva resul- taten som ””suggestive” vilket närmast svarar mot ”på försök i avvaktan på bekräftelse", dvs. att tolkas med försiktighet. Från denna rapport har jag inhämtat följande:

””Ett flertal frågor gick ut på att ta reda på om barnen uppfattade människorna i TV som levande. Barnen fick frågan: Hur kommer det sig att barnen finns i bilden på din TV? 16 % förstod inte frå- gan och 40 % svarade att de inte visste. Bara 22 % förstod hur TV fungerar.

En parallell fråga löd: Vart tar barnen och sakerna på din TV vägen när du stänger av din TV? Här var det 24 % som inte för- stod frågan och 29 % som inte visste; bara 20 % visade förståelse. Den huvudsakliga ökningen i förståelsen inträdde mellan 3 och 4 års ålder. Men även bland de äldre barnen förstod den stora majoriteten fortfarande ingenting av vad TV är. ”2

Tabellen på nästa sida visar hur många procent av olika åldrar och etni— ska grupper som anger olika programtyper som favoritprogram samt hur många som inte förstår sitt eget favoritprogram. Det senare (längst ner i tabellen) gäller 19 % av 3-åringarna, 3,6 % av 4-åringarna och 3 % av 5-åringarna.3

I B. Greenbergs m. fl. undersökning av samstämmigheten mellan barns och deras mödrars syn på olika sidor av TV-tittandet ingick en studie av hur ””verkliga”” barnen och mödrarna ansåg att programmen var. De rap— porterar:

”Hur verklig är TV för barnet? Mer än vad modern tror och långt mer än för modern själv. Skalan som användes för att mäta verk- lighetsgraden gick från 5—15 för fem frågor med tre möjliga svars- alternativ. Poängen för mödrarnas egen uppskattning låg på 7,10 och uttryckte en klar misstro mot att det skulle röra sig om verk-

liga förhållanden. Den genomsnittliga poängen för mödrarnas uppfattning om hur barnen såg på samma program var 8,06, me- dan barnens egna svar gav medelvärdet 9,51 nära mitten på verk- li ghetsskalan. För barnen var det varken en fråga om att tro eller in- te tro, utan om osäkerhet. ””'

I ”TV och förskolebarns beteende””, SGR2 1972, refererar Harold W. Stevenson följande undersökningsresultat från en studie av Osborn och Endsley (1970): ””4- och 5-åringar fick se en del TV—episoder varav en I Greenber B S Eric- del innchöll våld och andra inte. Man Visade. två av vardera slaget, den son P. M., åahosuMq ena ritad och den andra med levande människor. .. Barnen tyckte att ”Children's Television våldsfilmen med riktiga människor var ruskigast och att den ritade filmen Behaviors as Perceived utan våld var bäst. En vecka senare kom barnen ihåg mer av våldsfilmen by MOthef and Child", med människor än av någon av de övriga. När de tillfrågades om mormo- SGR 4 1972* Sld' 402" dem i en av filmerna, (Billy Goats Gruff), verkligen hade blivit dödad 2 Osborn, D. K. and eller om det bara var ”på låtsas”, svarade ungefär hälften att hon hade End—Sky J., 1971 "Emo—

. . .. , - - , ”2 tional Reactions of b11v1t dodad på nktrgt . Young Children to Tele- _ _ _ viSion Violence". Child En TV-producent berättar i Muriel G. Cantor”s ””Producentens roll vid Development. 42 sid.

valet av barnprogrammets innehåll i TV”” SGR 1 1972, att man ofta visar 32'_33" stillbilder för barn för att pröva deras reaktioner på en planerad pro- 3 Referat av Muriel duktion. Barnen brukar då tycka bäst om det som de känner igen.3 Cantor sid. 271.

Tabell 28 Favoritprogram för olika åldrar och etniska grupper i USA

Ur: Jack Lyle och Heidi Hoffman ””Explorations in Patterns of Telew'sion Viewing by Preschool-Age Children”, SGR 4

___—___—

Alla Flickor Pojkar 3- 4- 5- Vita Negrer Amerikan- bam åringar åringar åringar ska barn Familjen Flinta 26,1 % 39,3 % 19,0 % 10,8 % 28,9 % 36,4 % 17,2 % 40,3 % 40,7 % Tecknad film, typ

Musse Pigg 5,2 6,7 3,8 2,7 3,6 12,1 4,6 2,9 7,4 Tecknad film i allmänhet 11,8 9,3 13,9 8,1 15,7 6,1 16,3 14,3 7,4 Tecknad våldsfilm 11,1 5,3 16,5 2,7 14,5 12,1 12,6 5,7 14,8 Bozo, etc. 3,3 4,0 2,5 8,1 2,4 — 3,4 5,7 Sesame Street 16,3 17,3 15,2 29,7 13,3 12,0 25,3 8,6 Misterogers 2,0 — 3,8 2,7 2,4 — 3,4 — Situationskomedi 4,6 5,3 3,8 3,6 12,1 5,7 2,9 3,7 Familjekomedi 3,9 4,0 3,8 5,4 2,4 6,1 4,6 5,7 Ingen favorit 4,6 4,0 5,1 5,4 4,8 3,0 3,4 2,9 11,1 Förstår inte frågan 7,2 8,0 6,3 18,9 3,6 3,0 4,6 11,4 11,1

(Där summan av procenttalen är mindre än 100 beror det på att en del barn föredrog diverse program som inte passar i tabellens kategorier.)

Kommentar:

Detta är naturligt, eftersom de ofta är beroende av att känna igen för att kunna förstå. Man kan också dra den slutsatsen att om barn får välja mel- lan vad de förstår och det som innebär en nyhet så väljer de att förstå. (K. E.)

' Friedlander, B. Z., Wetstone, H. S., Scott, G. S., ”Suburban Presc- hool Children's Comp- rehension of an Age-Ap— propriate Informal Tele- vision Program", Child Development 1974.

2 Leifer, Collins, Gross, Taylor, Andrews and Blackmer, ”Develop- mental Aspects of Vari- ables Relevant to Obser- vational Learning”, Child Development 1 970.

I Marie Winns The Plug-in Drug refereras ytterligare ett par undersök- ningar som belyser de små barnens TV-förståelse. ”Flera undersökning- ar av barns TV-förståelse visar att samtidigt som barnen helt klart tycker om att titta på program som är gjorda för barn i deras egen ålder och är mycket uppmärksamma i sitt tittande, så är deras förståelse av vad som på- går i rutan mycket obetydlig.

I en studie mätte man förskolebarns förståelse av ett informativt TV- program som var särskilt gjort för denna grupp. De flesta barnen för- stod mindre än hälften av informationen . . .””

”I en annan undersökning fick barn som var 4, 7 och 10 år gamla titta på en tjugo minuter lång saga av den typ som brukar visas på TV. Efter att ha sett filmen testades barnens förståelse av berättel- sen. Bara 20 % av 4-åringarna hade förstått berättelsens 'tråd”. De äldre barnens förståelse var mycket bättre. Författaren drar slut- satsen att förskolebarn varken kunde komma ihåg vad de hade sett eller göra en riktig tolkning av varför personerna i berättelsen hand— lade som de gjorde.”.2 En gemensam erfarenhet från 70-talet av olika gruppers förhållningssätt till TV-tittande är att tittandet avbryts av andra aktiviteter och att man går ut och in i programmen med mindre hänsyn till deras början och slut än när TV var en ny företeelse. Samtidigt som den tid då apparaten står på tenderar att öka finns en tendens till minskad uppmärksamhet på programmen. Visserligen är barn mer uppmärksamma tittare än vuxna och särskilt då småbarn, som ännu inte kan göra flera saker samtidigt, men mycket talar för att ofullständigt och fragmentariskt tittande minskar barnens möjligheter att tolka enskilda händelser i rutan i sitt rätta och av- sedda sammanhang. Totalt sett betyder detta att barnens förståelse av vad de ser i TV är ännu sämre än vad olika undersökningar visar. I motsvaran- de grad saknar vi kunskap om vad det egentligen är som barnen upplever när de ser på TV.

Kapitel 11 Åldersbetingade skillnader i hur barn upplever film och TV- -program

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten; »

Mariann Pezella- Winick och Charles Winick The television experience what children see, 1979. En bok om skillnader mellan hur barn och vux- na uppfattar samma TV- program. ' ' This excerpt from The Television Experience; G. Noble. Children in Front Of the Small Screen, 1975 Wh tChild S P - oplea and Corriiinuerfié; R. O'Shanghuessy. The Red Indian as seen by Canadian Child Tele- tion, Vol 5) by Mariann viewers, 1972 Pezell -Winick and ' Chat-I:s Winick, copy- A. W. Gomberg. The four-year old child and television: the effects on his right 1979, by permiss- play at school, 1961 ion of the Publisher, Sa- _ _ . ge Publications (Beverly K. M. Wolf, M. Fiske. The Children talk about Comics, 1_ Commumca- Hills/London) tions Research, 1979

] Beverly Hills och London 1979.

Åldersbetingade skillnader i hur barn upplever film och TV-program

The Television Experience — what Children see En bok om skillnader mellan hur barn och vuxna uppfattar samma "FV-programl

Av Mariann Pezella-Winick och Charles Winick

Kommen tar:

Forskningen kring hur barn uppfattar vad de ser på film och TV är spar- sam och ytlig, när den inte är av grundforskningskaraktär som hos Pia- get. Utöver den litteratur som nämnts i samband med ”Berns filmople- velse” i kap. 10 existerar nästan ingen tillämpad forskning kring detta oerhört centrala tema.

Det är anmärkningsvärt hur föga denna brist har uppmärksammats och hur friskt alla skribenter i stället utgått från sina egna — vuxna — upplevelser av film och TV. Även experter på barnfilm har varit förvå- nansvärt obesvärade av bristen på fakta om vad barn egentligen ser och hur de tolkar vad de ser.

Mot denna bakgrund var det en positiv upplevelse att stöta på makar- na Winicks bok med experimentella resultat om skillnader mellan vad vuxna ser jämfört med barn i olika åldrar. Winicks är utvecklingspsyko- loger som tidigare arbetat praktiskt med barn och film. Det har varit na- turligt för dem att anlägga utvecklingspsykologiska aspekter och de be- tonar starkt hur galet det är att tala om ”barn” i största allmänhet, när de i själva verket skiljer sig oerhört mycket beroende på ålder och ut- vecklingsstadium

Winick”s bok är klart disponerad, lättläst för att vara en forsknings- rapport och dessutom underhållande bl. a. genom alla de konkreta ex- empel som ges på vad barn ser och uppfattar. Tyvärr måste jag av ut- rymmesskäl utelämna sådana exempel i min sammanställning av de par- tier som jag valt att översätta.

Undersökningen gäller två dimensioner av barns TV-uppfattning

[1 den ena skillnader mellan åldersgrupper, D den andra skillnader mellan barn och vuxna.

Metod

309 barn deltog. Bortfallet var 2 %. Barnen kom från stads- och förorts— områden i New York, Indiana och New Yersey, lika många pojkar som flickor. Drygt 2/3 klassificerades som medelklass-barn och de övriga som "lower class”. 1/ 5 var svarta, 1/ 10 Puerto-Ricaner och drygt 2/ 3 ””vita”.

Barnen tittade på TV i sina egna hem tillsammans med en intervjuare — erfarna kvinnliga lärare, (medelåldern 29 är, alla under 40).

Barnens och intervjuarnas reaktioner (verbala och andra) protokoll- fördes noga, varefter deras inbördes överensstämmelse bedömdes av två personer som var väl tränade i innehållsanalys. Överensstämmelsen gäll- de sex dimensioner:

IIl fantasi — som uppväcks genom programmet, El trovärdighet hos programmet,

D identifiering med personer i programmet, El humor, EI moral, El våld.

Överensstämmelsen bedömdes på en 4-gradig skala, där

0 står för: barnets och intervjuarens kommentarer och upplevelser över- lappar eller är likadana, 1 står för: kommentarer och upplevelser är i stort sett likadana barn/ vuxna — till åtminstone 50 % men mindre än för O-klassen 2 står för: kommentarer och upplevelser har vissa likheter barn/ vuxna men mindre än till 50 % 3 står för: barnen och de två vuxnas kommentarer och upplevelser skil- jer sig starkt.

Reliabiliteten i de båda bedömamas bedömningar var 96 % — fullt till- fredsställande.

Av de program man såg var 43 % tecknade filmer, 20 % ”situations- komedier”, 18 % utbildningsprogram, 15 % ”drama” och 4 % ”annat” — med något olika blandningar för olika åldersgrupper.

Barnen var uppdelade på följande åldersgrupper:

Tabell 29 Fördelning på åldersgrupper

Ålder Antal % 2— 3 50 16 4— 6 88 28 7— 9 95 31 10—12 68 22

13+ 8 3

Resultat

Tabell 30 Genomsnittlig överensstämmelse

Ålder Fantasi Trovär- Identi- Humor Moral Våld dighet fiering 2— 3 2,8 2,3 3,0 2,2 2,7 2,7 4— 6 2,5 2,4 2,8 2,5 2,4 2,4 7— 9 2,3 2,2 2,5 2,2 2,1 2,1 10—12 1,7 1,7 2,2 1,5 1,5 1,4 13 + 2,0 1,5 2,8 1,3 1,8 0,8 Genomsnitt tvärs över alla åldrar 2,3 2,2 2,6 2,1 2,1 2,1

Trovärdighet

3

Genomsnittlig överensstämmelse 0 _- m |

3,0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+ — Åldersgrupp —

Fantasi

3

Genomsnittlig överensstämmelse O —— ro o . ?:

+

3,0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13

— Åldersgrupp —

+

Genomsnittlig överensstämmelse O ,

, S' N P o . o o 2—3 4—6 7—9 10—1 2 13 _ Genomsnittlig överensstämmelse _ Åldersgrupp "

Identifiering

3

Genomsnittlig överensstämmelse 0 :" .” P o o o 0

2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+ Åldersgrupp — Moral 9” (') % 3,0 E :E 3 5 2,0 ä'.» > =O E' ?: 1,0 "E III E 0 % o o 0 2—3 4—6 7—9 10—12 13+ — Åldersgrupp Våld 3 m " 3,0 "e” E :(U ”å 5 2,0 &? > =O .? 5 1,0 E E 0 5 o 0 0 2—3 4—6 7—9 10—1 2 13+

— Åldersgrupp —

_ Genomsnittlig överensstämmelse

_ Genomsnittlig överensstämmelse tvärs över alla åldersgrupper Figur 6

Tabell 31 Procent för olika grader av överensstämmelse för olika dimensioner

Grad av över- Fantasi Trovär- Indenti- Humor Moral Våld ensstämmelse dighet fiering

0 Samma 2 5 1 7 4 8 1 Ganska lika 17 16 7 14 18 15 2 Viss likhet 32 39 22 42 39 37 3 Olika 49 40 70 ! 37 39 39

Författaren vill fästa uppmärksamheten på att olikheterna mellan barn och vuxna av naturliga skäl är störst ifråga om identifieringen. I övrigt fördelar sig graderna av olikhet ganska jämnt på de bedömda

dimensionerna. -

Utvecklingsmönster för de studerade dimensionerna

Författaren betonar att man måste beakta att de kvalitativa olikheterna mellan vuxna och barn i olika åldrar beträffande deras TV-upplevelser är intressantare än mer generella bedömningar av skillnader mellan barn och wxna — och att de senare inte kan göras utan att man går vägen över de olika åldersgrupperna. Med denna inställning följer att resone- mang kring resultaten med utgångspunkt i enskilda barns kommentarer och reaktioner fyller en viktig funktion i framställningen som komple- ment till sifferresultaten. Som tidigare nämnts är en sådan detaljerad redogörelse alltför ut—

rymmeskrävande för den föreliggande rapporten.

Redovisningen begränsar sig därför till en tabell för varje dimension som för varje åldersgrupp visar skillnaden mellan barnen och de vuxna. Vidare punktvisa sammanfattningar av vad som är utmärkande för en viss åldersgrupp, i de fall då författarna gör sådana sammanfattningar, som inte är konsekvent förekommande.

Fantasidimensionen

Tabell 32 Graden överensstämmelse för ”fantasi”. Procent och medelvärde"

Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 2 O O 0 2 O Ganska lika (1) 17 1 1 6 8 1 Viss likhet (2) 32 1 12 10 8 0 Olika (3) 49 14 15 15 5 1 - Genomsnittspoäng (av max. 3) 2,3 2,8 2,5 2,3 1,7 2,0 " Sid. 78.

Överensstämmelsen är, som väntat, minst för 2—3-åringarna (2,8). Den är högst för 10—12-åringama (1,7).

Trovärdighetsdimension

Tabell 33 Graden av överensstämmelse för trovärdighet. Procent och medelvär- den”

Grad av över- Alla 2-3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 5 0 0 1 4 0 Ganska lika ( 1) 16 l 1 7 5 l Viss likhet (2) 39 10 12 8 7 1 Olika (3) 40 6 15 15 7 O GenomsnittSpoäng

(av max. 3) 2,2 2,3 2,4 2,2 1,7 1,5 " Sid. 91. Identifiering

Tabell 34 Graden av överensstämmelse för identifiering. Procent och medelvärdeb

Grad av över— Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 1 — — — l — Ganska lika ( l) 7 3 5 — Viss likhet (2) 22 1 5 12 5 1 Olika (3) 70 16 24 17 12 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,6 3,0 2,8 2,4 2,2 2,8 Sid. 94.

Resultaten visar på total brist på överensstämmelse (3,0) mellan vux- na och 2—3-åringarna och en mycket låg grad av överensstämmelse (2,8) för 13-åringarnas del.

Beträffande 2—3-åringarna vill förf . särskilt framhålla:

&. referenserna är själv-centrerade, b. egna erfarenheter aktualiseras genom innehållet och/eller dem som uppträder, c. behov av och förmåga att fortsätta handlingen.”l

Ett intressant exempel:

En Z-åring tittade på en dokumentärfilm på utbildningskanalen: Mo- dem hade sagt att barnet inte hade några speciella programpreferenser. Tillsammans med barnet gick de in i ett annat rum och tittade på ”Bush- folket i Kalahari”. Barnet blev väldigt engagerat i programmet. Under de 10 första minuterna var det nakna barn och babies i rutan. I 20 minu- ter tittade flickan på programmet. Hon var mycket engagerad i och för- tjust över spädbarnen:”0h, titta där är bebisar.” ”Bebisarna har inga blöjor.” ”Jag tänker inte sätta mig på pottan.” Användningen av språ— ket var mycket klart och adekvat. Barnet attraherades av det hon kände igen (spädbarnen) trots att den afrikanska bushen inte kunde ha varit en 1 Sid. 97.

' Sid. 96. 2 Sid. 101. 3 Sid. 105 4 Sid. 108.

mera främmande miljö. Det hon hakade på hade med henne själv att gö— ra och hörde hemma inom hennes egna erfarenhetsområden. En intres- sant del av intervjun var den lätthet varmed denna 2-åring kunde leda över programmets handling till sin egen framtid: ”Jag tänker inte sätta mig på min pottis.”l

Om 4—6-åringarna framhålls."

ua. Referenserna är fortfarande själv—centrerade. Men identifi- eringen rör sig klart ”uppåt, mot den heroiska mognare hjälte— figuren (huvudpersonen). Förmåga att skilja ut och identifiera specifika drag och egen- skaper hos både 'hjälten* och andra viktigare figurer. Medan de egna erfarenheterna aktualiseras genom det man ser, växlar barnet fram och tillbaka mellan de två perspekti— ven, de egna erfarenheterna och vad det ser på TV. Förmåga att etablera relationer med TV—figurerna. Pratar bå- de med levande och icke levande figurer i rutan. Uttryck för oro för och medkännande med figurerna i rutan. Förmåga att ef terlikna/ härma såväl motoriska som subtila verbala och icke-verbala yttringar från figurerna i rutan.”2

Om 7—9—åringarna gör förf . följande summering:

ua.

Mycket mindre självcentrerade i sina identifieringar. Ett käns- lomässigt element, igenkännande av den som är i underläge och medkännande med nödställda. Förmåga att känna igen mycket olika saker, att urskilja och värdera specifika karaktärsdrag så att jämförande bedöm— ningar blir möjliga. Ständig pendling fram och tillbaka mellan vad som visas och behovet att fastställa den egna förmågan och egna färdigheter genom exempel eller, gärna överträffande ef terhärmning. Etablerar identifieringar genom starkt upplevda och/eller ut- talade önskningar. Identifieringar som återspeglar begynnande kvalitativt tän- kande genom att antaganden formuleras, prövas och bedöms genom observationer av personer i TV.”?

10—12-åringarna karaktäriseras på följande sätt:

swa-

b.

Använder TV för att uttrycka önskemål och förhoppningar för framtiden baserade på existerande kunskap. Vill veta mer och utvidga den erfarenhetsmässiga basen för kunskaper. Projicering på och deltagande med andra på olika nivåer: härmning, inlevelsefull sympati, synbar motorisk avslappning efter oro, ställföreträdande eller distraherande aktiviteter. Förmåga att använda andra som jämförelsepunkter för sig själv (att ”kolla av, sig själv mot andra).”

Om barn över 13 år skriver förf .:

n

a. Ett klart behov att kolla (verifiera) vad man ser genom att frå- ga. b. Förmåga att hålla kvar ett tillstånd av spänning under hela programmet samt engagemang med personerna och hand- lingen. c. Diskuterar entusiastiskt egenskaper hos TV-figurema och av- slöjar egna projiceringar för andra (hur man identifierar sig med andra och vad man läser in i personer och handling)”]

Dimensionen humor

Tabell 35 Överenstämmelse i fråga om humor. Procent och medelvärde"

Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 7 — — 6 1 Ganska lika (1) 14 2 7 5 Viss likhet (2) 42 12 12 12 6 1 Olika (3) 37 4 15 12 6 1 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,1 2,2 2,5 2,2 1,5 1,3

" Sid. 1 10.

Ett skojigt exempel på åldersdifferenser:

”5-åringar har en benägenhet att skratta åt skämt som baseras på en ytlig verbal tvetydighet: ”Why can*t you starve in the desert?

rn

Because it has sand-witches .

iO-åringar skrattar hellre åt skämt som reflekterar en tvetydighet på djup-planet: ”Varför kan du hoppa högre än Empire State Building? - Jo, för den kan inte hoppa alls.”2

Då våra kunskaper om barns humor är särskilt bristfälliga vill jag i detta avsnitt bidra med några textpartier av intresse. Innan förf. går över till analyser av varje åldersstadium för sig, skriver man allmänt bl. a.:

”Fler undersökningar tyder på att uppfattningen av vad som är humoristiskt är nära kopplat till olika utvecklingsfaktorer. Teck- nade bilder och fotografier erbjuder visserligen ett magrare tolk- ningsunderlag än TV, men i en undersökning av hur 3-åringar uppfattade ansikten och kroppsställningar, var det en på fyra som inte kunde skilja ledsna ansikten från glada.”3

”Upprepning förser barnet med en mekanism för att få mer av samma information. Det är en mycket realistisk metod som bar- net tillämpar för att systematiskt verifiera allt möjligt på ett sätt som svarar mot dess behov. Man kan se denna typ av nöjsamma aktiviteter i lekar som bygger på upprepning och parallellitet som kurragömma och ”tittut, — som åtföljs av skratt och fnitter. Att

1 Sid. 110.

2 Sid. 111 m. hänv. till T. Bever. ”Associations to Stimulus-Response Theories of Language” i ”Verbal Behavior and General Behavior The- ory” (Ed. Diton o. Hor- ton). Englewood Cliffs: Prentice-Hall. 1968

3 Sid. 111 m. hänv. till M. J. Strattner. ”A De-

velopmental Study of young Children's Per- ception of affect in Dra- wings of Faces and Post- ures”. Avh. 1963 Com- well University.

_' Sid. 113. 2 Sid. 136.

3 Jag är här osäker på textens innebörd. Men jämfört med nästa ål- dersgrupp verkar det in- tressanta vara att barnet ännu inte väljer sida. (K. E.)

förutse vad någon skall ta Sig till, förväntan, och nöjet att få den- na bekräftad är en del av dynamiken i Sådant repeterande beteen— de.”'

Dimensionen moral

Tabell 36 Överensstämmelse i fråga om ”moral”. Procent och medelvärden'l Grad av över- Alla 2—3 år 4—6 år 7—9 år 10—12 år 13 år + ensstämmelse Lika (0) 4 1 — — 3 Ganska lika (1) 18 l 3 7 6 l Viss likhet (2) 39 2 10 15 11 1 Olika (3) 39 13 15 9 2 1 Genomsnittspoäng

(av max. 3) 2,1 2,7 2,4 2,1 1,5 1,8 " Sid. 129.

Endast för en dryg femtedel av barnen (22 % för klass 0 + klass 1) överensstämde uppfattningen av programmens ”moral” med de vuxnas.

Om 2—3—åringarna Skriver förf .:

na.

na.

Förmåga delta i det som händer (”action”) om figuren i rutan är attraktiv för barnet. I interaktionsscener tolkas motoriska rörelser som våld om de vänder sig mot någon eller något. Om ett beteende accepteras av barnet kan det härma detta, särskilt om det är fråga om tydliga kroppsrörelser (springa, jogga, vagga, ramla). Ljud sorteras upp på accepterade och oacceptabla. De senare inkluderar för denna åldersgrupp gräl, Särskilt om de omfattar högljutt skrikande. Våldsamma ljud verkar särskilt störande på barn under 2,5 år. Oväntade ljud som tjutande sirener, båt- tut och skarpa visselljud upplevs också som våldsamma in- trång. Ängslan hålls fortfarande dold. Barnet lämnar helt enkelt TV:n om programmet blir för jobbigt. Rädslan artikuleras mycket litet på detta stadium. Men — där finns ett behov av att få problemen lösta inom programmen och av tillfredsstäl- lande slut på dessa.”2

Om 4—6—åringama finner vi tre punkter:

Barnet har två sätt att handskas med våld — att angripa till- sammans med angriparen och hålla på offret. Sättet härför be- ror på personliga känslor och behov.3 Accepterar hårda, våldsamma ljud för upprätthållande av en roll eller en stämning. En växling från Jag-centrerade kommentarer till frågor som har att göra med handlingen. Dessa frågor ställs för att få Stöd

genom upplysningar från andra. Detta är en viktig attitydför- ändring i barnets förhållande till programvåld.”1

Två exempel på programtypens betydelse för upplevelse och tolkning för 4-6-åringar:

””Under denna period återspeglas intresset för olyckor och kata— strofer i att barnen sysselsätter sig med tankar om stympning. Världen uppfattas som farlig — det är fortfarande så mycket som är okänt. En 6-årig flickas kommentarer under ett utbildningspro- gram om djungeln avslöjar något av ängslan under denna period. Intervjuaren noterade att barnet höll sig fysiskt mycket stilla. En spänd scen med en skogseld (med fåglar, som barnet kallade mamma och baby). Barnet sa bland annat: 'Dom är rädda att le- jona skall äta opp dom.” — ”Är lejona glupska eller delar dom med sig?” ”Det brinner, det brinner, vem började elden?” — ”Gör elden så att tråden faller?” 'Är det där en baby?” ”Är det där en mam- ma?” — (Med en tunn pipig röst intensivt engagerad och mycket störd) ”Babyn är död.” Efter den bilden fortsatte barnet att upp- repa m”mm för sig Själv.

Under ett tecknat program, där ”Hjältinnan' fick benen avsåga- de, tröstade en 5-årig flicka intervjuaren som hade undsluppit sig ett förvånat ohi, med följande försäkran: ”Oroa dej inte, dom sät- ter tillbaka allting sen”. Sådana Skillnader i reaktionerna på in— nehållet tyder på att programtypen inverkar på reaktionens rikt— ning. Utbildningsprogrammet såg mycket verkligt ut. I det andra programmet verkade det som om flickan trodde att aggressions— cffcktcn blev minimal eftersom det var fråga om ett tecknat pro- gram (”carton').'”2

Kommentar:

Det bör observeras att Winicks” Slutsatser inte baseras på enstaka såda- na uttalanden som hos Winn. Uttalandena används som exempel på vad man fått reda på genom systematiska observationer av många olika barn. (K. E.)

Summering av 7—9—åringarnas relation till TV-våld

”a. Barnet Söker efter eller kommer självt med orsaker och skäl

till våldshandlingarna.

b. Barnet tenderar att hålla antingen på angriparen eller offret, beroende på individen Själv och sammanhanget. c. Individuella och separata handlingar Spelar en mindre roll än tidigare. Tonvikten ligger mera på hela programmets innehåll. d. Ambivalens gentemot vuxna som hjälte- (huvud-)figurer. Fy- sisk och magisk styrka värderas högre än intellektuell kapaci— ' Sid. 139. tet och förmåga. ? Sid. 138.

' Sid. 144.

2 Tänkbar innebörd av originaltexten: ””There is an acceptance of action as thinking.” (K. E.)

3 Sid. 149.

4 Sid. 154 5 Sid. 155. " Sid. 156. 7 Sid. 157. Sid. 158. " Sid. 160. "' Sid. 161. " Sid 163.

Upplever känslor av hjälplöshet, nederlag och till och med förödmjukelse genom att programmen aktualiserar — för bar— net orealistiska målsättningar. Efterhärmning ger inte längre tillräcklig tillfredsställelse. Barnet känner sig motarbetat (till- intetgjort) om hon/han inte kan upprepa beteendet. En känsla av jaget som åskådare snarare än som deltagare börjar upp- träda en komplex känsla eftersom den är förenad med nega- tiva upplevelser av hjälplöshet och nederlag.”'

Författarnas synpunkter på 1 O—IZ-åringarna:

a. Kan uppskatta fysiskt våld på gränsen till det löjliga och orimliga. b. Accepterar handling i stället för tänkande.2 c. Verbalt och icke-verbalt våld används för att hantera den eg- na ängslan; rädsla att bli skadad och rädsla att tillfoga skada. d. Verbalt våld är ofta vildsint under denna period. e. En tilltagande spänning inför den egna ställningen och säker-

heten i omvärlden när man närmar sig ungdomstiden. Att se på TV kan ge tillfällig lättnad men erbjuder ingen lösning.”3

Om barn från 13 år*skriver författaren:

”a. Behov att konfirmera olika sidor av verkligheten.

b. En önskan att finna hjältar som är mäktigare än livet. c. En önskan att finna ”sanningen”. d. Utagerande som ett sätt att materialisera sanningen, t. ex. ge- nom rollspel och drama. e. En känsla av att världen är fientlig vilket ger näring åt aggres- siva känslor. f. En växande känsla av svårhanterlig skepsis som skapar oba— lans. g. Ambivalens och tveksamhet blir allt svårare att hantera och konflikter blir våldsammare. h. Verbal aggression används som försvarS-repliker.”4

Kommentar:

Kanske efterlämnar kommentarerna en viss besvikelse genom att de beskri— veråldersgrupperna mera generellt än deras upplevelse av TV—programmen —' dock finner vi även kommentarer av det senare slaget. K. E.)

I ett efterföljande kapitel belyser Winicks följande ämnen samtliga med uttalanden från barn men utan egna slutsatser.

SPS/'#&#!”.—

Barn sinnes-mottagning (perception) och tidigare erfarenheter.5 Dag i veckan!) Igenkännande och upprepning.7 Förutsägelse.8

Engagemang. 9 Icke-verbalt innehåll och läsning' " Språk.' '

8. Barns lore och litterära intressen.' 9. Magi.2 10. Dock-program.3 11. Natur.4 12. Tecknade program (cartoons).5 13. Reklam!”

Slutsatser och tillämpning

Från detta slutkapitel har jag hämtat följande partier:

”Undersökningen visar att skillnaderna mellan de vuxnas och barnens TV-upplevelser är betydande åtminstone i fråga om de sex dimensioner som studerats här. . . ””7

”Vårt centrala resultat är att barn och vuxna upplever innehållet olika beroende på skilda förväntningar och utvecklingsbetingade olikheter i fråga om uppmärksamhet-tens8 Styrka och inriktning. ””På grund av det stora utvecklingsspannet under förskoleperio— den, är det värdefullt att ytterligare bryta ner denna på 2—3-åring— ar och 4—6-åringar.”9

””Att ungefär likadana utvecklingsmönster återfinns i alla etniska, ”racial” och socio-ekonomiska grupper som ingår i undersök- ningen stöder resultatens tillförlitlighet.””'0

””Det är möjligt att det blir betydande ackumulerade (pålagrade) effekter av att se flera program i samma serie. Vi vet från Payne Fond-studiema att när barn såg två program med samma tema, så ledde det till en ändrad attityd, trots att inget av programmen var för sig haft någon effekt i denna riktning. Tre filmer gav ännu starkare effekter. När det är fråga om en favorit-serie, är det möjligt att en sådan ger större effekter än summan av varje del för sig. En innebörd härav Skulle vara att innehållsanalyser — för att bli tillförlitliga — ' Sid. 164- borde använda sig både av sådana åskådare som regelbundet tit- 2 Sid. 172. tare på serier och sådana som bara tittar tillfälligtvis eller inte alls””" 3 Sid. 174.

4 Sid. 175.

5 Sid. 176.

I anslutning till Winicks” behandling av skillnader i TV-uppfattning 6 Sid. 179 mellan olika utvecklingsstadier skall jag citera ett par sidor från G. Nob- 7 _ le's Children in Front of the small Screen. S'd' 187”

”J ag bad en student från Canada — O'Shanghuessy — att ta reda på 8 Sid" 186" tonåringars uppfattning om indianer, i ett land där indianer inte 9 Sid. 187. bara är film-figurer utan ingår i det canadensiska samhället.

Som O'Shanghuessy framhåller är indianernas sorgliga Situa- tion en skandal som kräver en välinformerad medborgarrörelse, " Sid. 198.

'0 Sid. 187.

' R. O'Shanghuessy "The Red Indian as seen by Candadian Child Te- leviewers”, Mimograph Montreal: George Willi- ams University 1972.

2 93 Jag vet inte vad det år. (K. E.)

" Vilket nog Stämmer rätt väl med de verkliga förhållandena på den tid som indianfilmerna är förlagda till. (K. E.)

och canadensiska barn undervisas om förhållandena i grundsko- lans låg- och mellanstadium'

Hon intervjuade medelklassbarn i deras egna hem för att ta re- da på vad de visste om indianer i levande livet i deras eget land. Skillnaderna mellan barn i olika utvecklingsstadier blev mycket framträdande.

På frågan: Hur ser indianer ut? var det typiska svaret för

9-åringarna: De har inga kläder, huvudband med fjädrar, svart hår och ser elaka ut,

11 -åringarnas typbeskrivning: Mörkhyade, mörkt hår och smut- srga,

12—13—åringarnas vanliga karaktäristik: Höga kindknotor, röd- aktigt skinn, platt näsa och kroppsbyggnad beroende på om de är undernärda eller inte.

På frågan: Hur bor indianer i verkliga livet — hur ser deras hus ut? svarade

9-åringarna i allmänhetzTält, ”tepee”2 eller ”long-house”3

I I -åringarnas svar: Tält, eller kanske hus, men mindre än våra. 13-åringarnas svar: Kanske hus som staten byggt åt dom — inte tält men fallfärdiga baracker och kojor.

På frågan: H ur får indianerna vad de behöver för att leva? svarade

9—åringarna: Dödar folk, stjäl och bär sig åt. ll-åringarna: Jagar för att få kläder, fångar djur och gör saker och köper kanske en del i affärer.

12—13-åringarna: Köper i en affär, inte i en supermarket, utan en vanlig affär. På frågan: Måste indianer gå i skolan och lyda lagar? svarade

9-åringarna: Nej.

1 ] åringarna: Ibland kanske deras pappor lär dom en del och att deras råd bestämmer en del regler.

lZ—l3-åringarna: Ja, men en del måste sluta skolan för dom är fattiga och måste lyda stammens bud och regeringens bestämmel- ser.

Alla dessa barn påstod att de hade lärt sig mest om indianerna i ska— lan. Men det är helt klart, att före lO-årsåldern, TV”s inflytande är betydligt starkare än lärarens.

9-åringarnas bild av indianerna var en primitiv vilde långt borta. Alla associerade de indianer med cow-boys, och för dessa barn återspeglade dödandet ett sätt att leva för indianerna — var- ken något gott eller om — utan ett Sätt att överleva/' Inget av bar- nen hade någon kunskap om dagens indianer trots att flera kunde namnen på en del indianreservat. Som man kunde förutse. visade dessa barn ingen förmåga att förstå ett modernt indian-barn; som de inte heller hade någon kontakt med. Deras bristande erfaren- het av de verkliga förhållandena ihop med deras stereotypa före- ställningar, kan lägga hinder i vägen för att de i framtiden skall känna någon sympati med indianerna.

Il-åringarna höll fortfarande fast vid samma föreställning som 9-åringarna men kämpade samtidigt med realistiska uppfattning- ar. Även om indianerna fortfarande jagade för att få kött så trod- de bamen att de åt samma ”normala” mat som de själva. ”De måste gå i skolan, men deras skolor är inte så fina som våra och dom ly- der Sina egna lagar.” Man kan räkna med sådana svar, när barnen börjar experimentera med hypotetiskt tänkande åtföljt av täta återfall till bekvämare erfarenheter (vad de sett på TV).

l3-åringarna gav den intressantaste bilden. Som man kunde vänta var de alla upptagna av stora idéer. De beskrev ingående vilka orättvisor som indianerna var utsatta för och var medvetna om den nya generationen av indianer. Det mest oroande var, att samtidigt som dessa barn diskuterade behovet av sociala föränd- ringar för indianernas del, så gav de uttryck för attityden att in- dianerna var andra klassens medborgare, dömda att bli kvar i fat- tigdomens onda cirkel och oförmögna att tillgodogöra sig högre utbildning, ”eftersom de inte är tillräckligt intelligenta”. Man kan inte undgå känslan att de stereotyper som presenterats av media fortfarande sitter kvar trots de sofistikerade reservationema hos dessa barn som kommit in i de formella operationernas stadium.

Lärarna kommenterade bl. a.: ”Jag tror faktiskt att de lär sig en hel del om indianerna på mina lektioner vi använder rätt mycket tid på indianerna. Men om jag skall vara ärlig så tror jag att en massa kommer från TV — t. ex. den här idén om att indianerna har fjädrar på huvudet jösses vad det är svårt att övertyga dom om motsatsen” (en lärare till 12-åringar) — och ”man kan riktigt se hur de kämpar med sig själva när de försöker väga in gamla föreställ- ningar mot vad de nu får lära sig. Men det är inte så hopplöst om de åtminstone när den punkten där de erkänner sina fördomar och jämför dessa med s. k. fakta (lärare till l3-åringar).

Mest intressant var kanske avslöjandet att ingen av de 12 in- tervjuade lärarna själva tittade på bam—TV, vilket måste vara till nackdel för kommunikationerna mellan lärare och elever kring hithörande frågor.”'

Noble gör reflektionen att ””media-attityderna med skrämmande tydlig- het förs över från fiction—indianerna till verklighetens indianer, ännu bland lS-åringar, på ett sätt som liknar Gombergs erfarenheter från 4- åringar”.2

Vad Noble hade i tankarna var ””en uppseendeväckande undersök- ning” från 1961 av Gomberg som inte går att uppbringa.3 I denna re- dovisades TV-reaktionerna hos 56 4-åringar i tre förskolor i New York. Samtalen med barnen gav en klar bild av TV:s sätt att skildra allting i motsatspar. ””Människorna är antingen helt goda eller helt onda; alla cowboys var goda och alla indianer onda, utom Tonto. På liknande sätt var alla soldater goda. Dessa föreställningar ledde i sin tur till intressan- ta och delvis överraskande uppfattningar, t. ex. att de onda människorna blöder men inte de goda. En sheriff kan inte bli fångad. En ond man gör aldrig något som är gott. Cow—boysarnas jobb är att döda indianer. Den

' G. Noble. ”Children in Front of the Small Scre-

en”, London, Forestable 1975,Sid. 121— 122.

2 Ibid. sid. 86.

3 A. W. Gomberg. ”The four—year-old child and television: the effects on his play at schoo ”. Opubl. avh. Columbia Univ. Teachers College 1961.

|

' G. Noble 1975. sid. 85— 86.

2 G. Noble 1975, sid 86.

3 B. Johansson, G. Lars- son, ”Barns tankar om döden””. Natur 0 Kultur 1976.

goda hjälten har en vit hatt och rider på en vit häst, medan den onda hjälten är klädd i svart och rider en svart häst. Till yttermera visso hade dessa föreställningar en överspridning till det verkliga livet. Gomberg rapporterade t. ex. att en 4-åring som slagit sitt knä så att det blödde, hysteriskt skrek: Jag är inte ond, inte ond (ond = dålig människa som skurkarna i TV). Kopplingen mellan ondska och blödande var orubblig.

De allvarligaste förestå/[ningarna var de som var förknippade med agg— ressivitet. Gamberg fann att de flesta barnen ansåg att ””alla goda männi- skor måste döda de anda””; man kan inte prata med en ””dålig människa”” — man måste skjuta honom. Alla hjältar dödar bara de onda människorna. Ett gevär betyder att man är stark bara de goda människorna borde ha gevär. Det är alltid den onde som börjar striden. Alla konflikter mellan de goda och de onda slutar med skjutande. Att läsa konflikter med gevär var varken rätt eller fel — det var bara vad alla gjorde.

Återigen visade det sig att dessa föreställningar inte var begränsade till den TV-värld som de hämtades från utan var lika tillämpliga i levan- de livet. En del barn yttrade följande: ””Om en dålig människa försöker döda dej, ropa på din mamma så tar hon ett gevär och skjuter honom. Alla snälla människor älskar små barn för att skydda barnen måste de döda de elaka människorna. Dynamit har man för att Spränga upp ett land och döda de elaka människorna där.Poliser åker i flygmaskiner och bilar och dödar rånare och indianer . . .”'

””Våra barn ser mycket aggression och får tidigt fundamentalt ste- reotypa uppfattningar om omvärlden. Det ser ut som om TV har förmedlat en världsbild till barnen, där aggression och plötslig död betraktas som det normala sättet att lösa konflikter. Även om man antar att det ”barnsliga” sättet att tänka till stor del trängs un- dan av senare och mera utvecklat tänkande, kvarstår risken att de tidigast grundlagda föreställningarna följer med fram i livet . .. Om så är fallet vet vi ingenting om. De tidigaste minnena blir oåt- komliga för det medvetna minnet efter 6—7 årsåldern,”2

En svensk undersökning av 6—1 Z-åringar har nyligen visat att 40 % av bar- nen föreställde sig döden som en våldsam händelse — medan det i verklighe- ten bara är 2 % av alla (i Sverige) som där en våldsam död. Ett exempel på bildtolkning (av en död man): ””Det är morfar. Fläckarna är blod. Han är skjuten. ”'

Som tidigare nämnts i inledningskapitlet, har det inte varit möjligt att få fram litteratur om TV-forskningi USSR och Öststaterna. I Winicks” bok stötte jag på den första hänvisningen till förhållandena i dessa länder. Härifrån har jag tagit tillfället i akt att hämta följande.

””I Sovjet görs speciella program för olika åldersgrupper med te— man som är särskilt lämpade för respektive grupper. Sovjets Cen- tral-TV har utvecklat program för fem åldersgrupper; upp till 7, 8 till 10 år, 11—14 år, 15—18 år samt ungdomen däröver. En doku- mentär presenteras exempelvis i form av tävlingar för 11—14-

åringar (alt. lek ”game”), medan åldersgruppen däröver, 15—18 år, får samma material utan någon specialförpackning. En viss del av varje program ägnas åt att stimulera till någon aktivitet efter pro- grammet med anknytning till detta och med hänsyn tagen till var- je åldersgrupps behov . . .'

””De skarpa skillnaderna mellan hur man använder media för barn i Amerika och i kommunistländerna understryker behovet av tvärkulturella studier för att utforska i vilken utsträckning de ut- vecklingsmönster som vi har funnit i USA också återfinns i andra länder. . .”

””Det är t. ex. möjligt att TV-våldet i Sovjetunionen oftast visas i ett socialt kollektivt och historiskt sammanhang, medan den ame- rikanska televisionen snarare betonar individuellt orienterad agg- ression som är kopplad till egna fördelar, framgång och privat egendom. Mediavåldet skulle i så fall fylla olika funktioner i de två länderna och dessa skillnader skulle kunna påverka utveck- lingen av hur våld upplevs av ryska och amerikanska barn.

En annan kulturellt betingad differens skulle kunna uppstå genom att helt olika traditioner präglar vissa typer av TV-pro- gram i olika länder. Tjeckoslovakiska barn som har vuxit upp med mycket sofistikerade tecknade barnfilmer, särskilt gjorda för dem, kan ha förväntningar på och omdömen om tecknade filmer som skiljer sig från vad barnen har i USA eller Polen, och som kan in— verka på dessa programs relativa popularitet i respektive länder.”3

En Studie av barns relationer till serietidningar kom fram till att det nor- mala barnet behöver olika sorters serier på olika utvecklingsstadier! Djurserier som Kalle Anka förser barnet med identifieringsobjekt för dess tidiga projiceringsbehov upp mot lO—årsåldern. Senare blir oöver- vinnliga hjältar som stålmannen överföringsobjekt. Realismen hos "skämt-djuren” och den miljö där de osårbara hjältarna opererar funge- rar som en brygga över till de inslag av fantasi och verklighet som tjusar och fängslar barnen så mycket.5 Samma princip — att möta olika slags behov för olika åldrar med olika typer av program — kunde vara frukt- bar att tillämpa i TV, på samma sätt som den har visat sig fruktbar i denna undersökning av sagor och serier.””"'7

' Winick sid. 192 med hånv. till J. Tebbel. ”Children's TV, Euro- pean Style”, Saturday Review, 1967. '

2 Ibid. sid. 193 med hänv. till V. Pietilä, ””Notes on Violence in Mass Media", Tammer- fors, Peace Research In- stitute. Instant Research on Peace and Violence 4. 1976, Sid. 195—197. 3 Winicks sid. 193.

”' K. M. Wolf, M. Fiske ”Tire Children Talk ab- out Comics” i Communi- cations Research, 1948—49 (Ed Lazarsfeld o Stanton) New York 1949, sid. 3—50.

5 J. Piaget. ””Judgment and Learning in the Child”, New York, 1962.

6 Det är anmärknings- värt att man ännu 1979 behöver hänvisa till så gamla källor som Wi- nicks gör. 7 Slut på Winicksoch deras citat av andra un- dersökningar,

_ __ __ . _ ___'_'_ ,, l:," _, __ ,, _ ,, Ti:: .:], i'l. , _ .. '.'"."i ::.—5 _..,-,.,__| ...,, u,. ,_ _ ,. '|_.'..11r_'1'.,.., _: ". fi:—.,". -. -.,,', ,',"""|."'.'"-' ', '. " . .,, ,'(, _.:::,iil_.__ )&"—.'.. Eu RM r'mg u: ,. . - - - '_. - - ---.,:1'_'"1n|_|. ::

_ ':' .' : "'_', T=”: *"*,""'r-i_'"' *.,r '"';". ...i , ,,Tf" :"m'f'], "'_' " " » .' . .' " ' .. ** '" "..'." l"-. .."—"| "".|-.' "||. .. ' " ' '. ' | ' | ' '"" , " ' .' '_.'|.'|"' '| . , - ' " . | . .. ' | . _. . |. _ ' ' .I, ,- , ..', - ". ' ' ' . ** . .. |||-*. ., .: ,," ,. ." * .. I. " * '.'| *'. . ' L:' ." ."",J'V "'.' - . .. ' ' ' "* " _- . -' |. , . '.-' . ,' '- -_"" ' F""'F'*' a_i |.'. .. ; ,. - _ i" '- _ ' - '. . ' - ,, , _ . ?- .:.-.».|.1 . : , _ . _ ._ _ ' ,, ._ ,'_._*, | _ . ,:_ J .--' _ ,,, . , . .. . på: . ' '- ' ' 'l— " ' " ". _ . . .. -' " "t'-"" "" - ' _ .. ' .- - .. ' ."_"1'il-"l-:-:-:'"'=—m '.'" "i" _ . ' . J"" _' ""'" LWL'CHÄ |: $'".-.” ..'-1. ”:,: - .. ' ,,, -,; , ' " ' . .' "".: ' ' ' . . . » ., ,. , * _" . ',"-.'.'. -,' ,' "bi.—: T' :"L' 'I.£,',',".i ' ' ' , ..,, - l..',"'- 'N'—i u.". ' " ' * ', " " * "1' "' . , , _ r, ' ' : ,. . f.-.' ' - ', ' _ _ |...— ' ' ' ' ' . _" i ' ." —__| :.._|1-: HE .:l "ru". |. ' . | ," ___ _ -_ ,. _ ._ . , _ . _ ',,L'imw, _.." . ' ....' ' ' _: r -. ' .:" _ -' . "_: _ * : ' _ __-' " "- '; , " ' , _ .:: lin-' - 'm i ' " ' " "|.' ' _' '.,5,','. .'*.'.'l'-"": "_T'

Kapitel 12 Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV—tittandet

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: Inledning av K. E.

Peter Moore, Inger Wallqvist. ”Jag såg inte filmen. En undersökning av beteenden och försvar då barn ser oroskapande film. 1979

P. K. Holt. Rapporter om barns filmoplevelse. 1976

C. v. Feilitzen, L. Filipson, I. Schyller. Blunda inte för barnens tittande. 1977

Cecilia v. Feilitzen. Barn och TV i socialiseringsprocessen. PUB 28, 1975/ 76

Leni Filipson. Vilken roll spelar radio och TV i förskolebarnens liv? PUB 52 1975/ 76

Inga Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

Olof Elthammar. Emotionella reaktioner inför film hos 11—18-års grupper. 1967

Marie Winn. The Plug in Drug. 1978

W. Schramm, J. Lyle, E. B. Parker. TVin the lives of Our Children. 1959 Jack Lyle i SGR 4. 1972

Olga Linné. Barn och etermedia. PUB 6 1964.

Harold W. Stevenson i SGR 2. 1972

0. K. Osborn, R. C. Endsley. Emotional reactions of young children to TV violence. 1971

J. Lyle, H. R. Hoffman. Childrens use of television and other media. 1971

T. H. Himmelweit, A. N. Oppenheim, P. Vince. Television and the Child. 1958

Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV-tittandet

Inledning

Även om de upplevelser av rädsla, skräck och ångest som TV kan fram- kalla hos barn inte längre står eller bör stå i centrum för intresset, vore det fel att avfärda dem som ointressanta. Tvärtom skall de ägnas ett eget avsnitt och inte som så ofta sker behandlas i samband med inverkan av våldsprogram.

Många barn tycker om skräckupplevelser i lagom doser och inom vis- sa gränser. Dessa gränser varierar från barn till barn och motsvaras av barnets förmåga att bearbeta skräcken och hålla den stången. Så länge detta är fallet kan vi kalla upplevelsen för spänning med ett positivt för— tecken. När spänningen övergår till skräck som bemäktigar sig barnets sinne, en känsla som det inte har kontroll över och som kanske smittar av sig på verkligheten, rör det sig om negativa upplevelser som vi vill skydda barnen mot.

Man kan tänka sig att vissa skräckinslag i sagor, böcker, film och TV fyller den pedagogiska funktionen att ge barnet träning i att på fantasi- planet mentalt handskas med och behärska farliga och olustiga företeel- ser inom och utanför det egna jaget. I och med att intrycken stiger över denna nivå - i mängd och intensitet blir effekten den motsatta. Barnet erfar att det finns en mängd hemska och farliga företeelser som det inte kan behärska och inte kan göra något för att stoppa.

TV-skräcken har den dubbla egenskapen att både vara verklig och overklig vilket gör den svår att anpassa sig till på ett adekvat sätt. Man kan föreställa sig en skala av reaktioner från den ena ytterpolen till den andra, från att verkligheten är lika ”tryfferad” med farligheter som TV- rutan över till att allting är ofarligt eftersom det ”bara är TV”.

Effekterna av den senare ”irrelevans-förklaringen” kan vara lika för- ödande för verklighetsorienteringen som en avtrubbning via andra me— kanismer. Bilderna kommer emot en utan att man själv anstränger sig. Detta gör dem lättare att hålla ifrån sig än de upplevelser som man själv bidrar till mera aktivt, exempelvis genomläsning.

Det är oftare de vuxna än barnen själva som beskriver barnens skräckupplevelser och förhållandet till program som diskuteras med av— seende på skräckaspekten. Härigenom har vi fått en bild som är starkt påverkad av de vuxnas uppfattningar och missuppfattningar. Bland dessa möter vi uppfattningen att små barn kan förutsättas bli rädda där—

för att de är små. En motsatt uppfattning går ut på att de små barnen inte blir rädda, därför att de är för små för att förstå.

En tredje, primitiv, uppfattning är att eftersom det som kommer ut ur TV-apparaten ”bara är bilder” och inte kan skada barnet i konkret me- ning på samma sätt som en elkontakt eller ett strykjärn så är innehållet ”egentligen” harmlöst. Enligt denna inställning ogiltigförklaras barnens upplevelser av och uttryck för skräck och rädsla. Detta är en inställning som det finns särskilda skäl att vänta hos föräldrar som också i övrigt har dåliga kunskaper om barn och som erbjuder ett otryggt uppväxt- klimat (okunniga och/eller dålig inlevelseförmåga).

I USA, där nyhetsprogrammen inte intar samma centrala position i vardagen som i Sverige och där man lätt kan vrida över till andra pro— gram på andra kanaler, är det mycket få barn som ser nyheterna. Forskningsresultat pekar på att de aktivt undviker dem.l Samtidigt får vi veta att de utgör de blodigaste och mest våldsladdade av alla pro- gram. Barnens undvikande reaktion kan i viss mån ses som en metod att skydda sig mot det som är hemskt och skrämmande.

Nyhetsproblematiken aktualiserar frågan om den ackumulerade skräck och rädsla inför framtiden som kan växa fram i kniptången mel- lan ständig konfrontation med det hemskaste som händer i världen och medvetandet om den egna oförmågan att göra något åt dessa problem. Detta kan kanske skapa en känsla av maktlöshet som i sin tur kan vara en starkare grogrund för realistisk rädsla än vart och ett av de underlig— gande programmen.

När man talar om skräckupplevelser underförstås ofta att det är fråga om enstaka och rätt sällsynta tillfällen som ingår som "normala” ingre- dienser i ett barns barndomsupplevelser. Man menar att det är pjoskigt att bekymra sig om sådant, och att barn bör lära sig att tåla vissa doser av rädsla.

De som för sådana resonemang har sällan klart för sig att det inte längre är fråga om enstaka skräckupplevelser utan att dessa genom TV nästan har blivit vardagsmat. Även om dessa högre doser ”bara” skulle skapa obehag men inte vara skadliga i någon djupare mening kan man fråga sig vad det tjänar för vettigt syfte att göra barnprogram som skrämmer på toppen av allt det som oundvikligen skrämmer i vuxenpro— grammen. Vet inte de som gör barnprogram att barnen får sitt ”behov” av skräck tillfredsställt genom vuxenprogrammen? Eller resonerar de som så, att när barnen ändå ser vuxenprogrammen så finns det inte längre någon anledning att vara varsam med barnprogrammen? Är spänningen så värdefull — och i så fall för vem att den måste skapas även till priset av rädsla? Och är skrämmande inslag verkligen nödvän- diga för att göra barnprogrammen spännande?2

För att illustrera att ett helt vanligt barnprogram kan vara skrämman- de och hur intensivt barnen upplever de hotfulla ingredienserna i pro- grammet, inleds detta avsnitt med vissa delar av:

”Jag såg inte filmen”.

Ett psykologexamensarbete från 1979 av psykologerna Peter Moore och Inger Wallqvist. De har kallat sitt arbete ”Jag såg inte filmen”— En under- sökning om beteenden och försvar då barn ser en oroskapande film.

' SGR 4, 1972, sid. 133.

2 I kap. 24 av Lära för skolan eller leka för livet — om fem myror och fy- ra elefanter, behandlar M. Rönnbergs program som utnyttjar vissa skräckmoment på ett konstmktivt sätt.

Jag har medvetet givit ganska stort utrymme åt beskrivningen av flera olika barns reaktioner, bl. a. för att visa hur lätt det är att bagatellisera barnens upplevelser genom att ta fasta på vad barnen själva säger just för att hålla skräcken/ oron ifrån sig.

Uppsatsen inleds med författarnas allmänna och teoretiska beskriv- ningar av olika försvarsmekanismer som barn tillgriper när de blir oroa— de av en film. Därefter följer några exempel på de enskilda barnens reaktioner på ett barnprogram i TV 2. Dessa är starkare än väntat och illustrerar att inte ens barnprogrammen är ”bamsäkra”. Om vuxna hade kännedom om hur mycket oro program av den aktuella typen skapar, skulle de förhoppningsvis göra något annorlunda program — om de är programfolk och göra barnen sällskap vid tittandet — om de är föräld— rar.

Även till den som inte är insatt i den dynamiska psykologins termino- logi förmedlar beskrivningen av barnens reaktioner en bild av stark oro. (K. E.)

”Inledning

Nästan alla barn i vår kultur ser på rörliga bilder dagligen. En 3- åring ser i genomsnitt en timme per dag på TV. Så gott som alla 6- åringama har varit på bio. Filmklubbar, som visar kortfilmer för barn blir allt vanligare.

Barn ser inte enbart TV-program och filmer som är ägnade för dem. Många barn ser sena kvällsprogram, både på TV och bio som är avsedda för vuxna. Dessa program innehåller ofta upp- skakande och skrämmande scener. TV—program för barn och barnfilm är ej heller alltid de idylliska solskenshistorier de var förr, utan tar ofta upp svåra, nära och ibland skrämmande pro- blem. Barn ser alltså både i vuxenfilmer (-program) och i barn— filmer (-program) scener som är oroskapande, som de blir ängsli- ga av och som de behöver värja sig emot.

Vad barn blir rädda för och hur mycket de tål har diskuterats vid olika tillfällen de senaste åren. Det har varit några speciella filmer som aktualiserat debatten: 'Brödema Lejonhjärta' förbjöds för barn under 11 år 1977.

Hösten 1977 kom Marie-Louise Bergenstråhles film 'Mamma, pappa, barn”. Denna film är till skillnad från ”Bröderna Lejon- hjärta', som är en fantasifull historia om döden, en surrealistisk, absurd verklighetsskildring. Frågan var om man kunde visa den för barn. De kunde eventuellt bli obehagligt påminda om sin egen eller andras tråkiga miljö eller dåliga relationer till föräldrar.

Hösten 1978 kom filmversionen av Richard Adams kaninhisto- ria ,Den långa flykten” på biograferna, tillåten från 7 år. Filmen, som är tecknad, skildrar en kaninstarn som är på ständig flykt un- dan faror. I pressen gavs skildringar om hur barnen blev rädda och skrek ut sin oro i salongen.

Med denna debatt som bakgrund intresserade vi oss för att un- dersöka hur barn beter sig då de upplever något oroskapande på TV eller film. Förekommer det speciella beteenden hos barnen som tyder på att de försvarar sig mot den eventuella oron de upp- lever eller kan man inte spåra några försvarsstrategier i deras be- teenden? Vilka försvarsstrategier kan dessa beteenden i så fall tänkas representera?

Teoretisk bakgrund

Vi utgår från en psykodynamiskt inriktad utvecklingsteori. Denna säger att ångest, oro och försvar mot ångest och oro uppträder ti- digt i utvecklingen. Under förskoleåldem kan framför allt två oli- ka sorters ångest urskiljas. Den ena är separationsångesten som uttrycker barnets rädsla för att skiljas från vårdnadshavarna och att bli lämnad ensam och övergiven. Den andra är kastrations- ångesten i vilken inryms oro och rädslan över att bli skadad, så- rad, stympad eller till och med förintad.

För att klara sig då oro eller ångest gör sig påmind har man oli- ka försvar. Dessa försvar utvecklas med åldern. De kan vara olika fungerande hos olika människor. De vanligaste försvaren är: Bortträngning, förnekande, projektion, reaktionsbildning, isole- ring, annulering, vändning mot det egna jaget, förskjutning och regression.

Dessutom kan individen ta till andra funktioner för att försvara sig. Dessa brukar inte kallas försvarsmekanismer:Identifiering, sublimering, rationalisering, passivitet och idyllisering.

Barn har förstadier till dessa försvar. Barnens försvar är till en början både tydliga och primitiva men blir så småningom, i vuxen ålder. automatiska och omedvetna.

Det finns en samklang mellan det lilla barnets sätt att försvara sig mot den yttre världen och senare sätt att försvara sig mot inre oro och olust. Motoriska mönster är förelöpare till senare intra- psykiska försvar. De genomgår en utveckling och införlivas i den inre psykiska världen och blir mentala processer. I de tidigare for— merna kallar vi dem försvarsstrategier.

Metod

10 st. 5—6—åriga barn på ett daghem i en förort till Malmö fick se avsnitt 4 ur bam-TV—serien ”Himmel och pannkaka'. Vi filmade barnen under visningen och bad barnen därefter att berätta fil- men. Dessutom bad vi förskollärare och föräldrar att observera barnen efter visningen.

Filmen skulle uppfylla två krav: Dels skulle kastrationsångest och/eller separationsångest väckas och dels skulle filmen vara för- ståelig för barnen. ”Himmel och pannkaka' uppfyllde dessa krav.

Filmen handlade om tre barn som lånar ett hemmagjort, öppet, enmotorigt flygplan. Filmen har fem kritiska scener som kan väc-

' I det följande har jag uteslutit en del utveck- lingspsykologiska kom- mentarer. (K. E.)

2 Dessa och övriga ex- empel är hämtade direkt från den aktuella under- sökningen.

ka oro hos barn: 1) en uppgörelse mellan barnen där ett av dem stöts ut, 2) en scen där barnen flyger in i dimma, 3) ett slagsmål mellan två av barnen uppe i luften, 4) en ovädersscen då barnen flyger in i åska och regn och 5) en kraftig tillsägelse från en man då barnen återvänder.

Resultat och diskussionl

Utan tvekan engagerades alla de tio barnen av den film vi visade. De ägnade sig helt åt filmen och var koncentrerade och uppmärk- samma hela tiden.

Hos alla väcktes en viss oro. Antingen visade de tydliga för- svarsstrategier eller så visade de sin oro öppet.

De beteenden barnen visade delade vi in i nio kategorier, varav sju är försvarsstrategier. De övriga två är öppen oro och aggressi- vitet.

Färnekande eller bortträngning: Dessa försvar var vanliga. Bar— net nekar till att det obehagliga finns eller förpassar det till det omedvetna (glömmer). Ex.2 blundar, sätter händerna för ögon el- ler öron, tittar bort, vill inte berätta, kommer inte ihåg, minns ej de kritiska scenerna, trött, gäspar, säger ”Jag såg inte filmen”.

Regression: Detta försvar förekom också ofta. Vid regression återgår barnet till tidigare stadier i utvecklingen. Ex. biter eller su- ger på händer och fingrar, vuxenklamrande, frågar efter mamma, berättar med en pipig, barnslig röst, ritar mamma, ritar hus.

Isolering: Detta försvar användes inte ensamt. En del av be- teendena är primitiva medan andra verkar mer mogna. Barnet är här medvetet om och erkänner det obehagliga men tränger bort känslan. Isolering kan också bestå i att en tanke isoleras från sitt sammanhang. Ex. tittar på filmen från sidan, kastar sig bakåt, ri- tar hytt på flygplanet, ritar en filt över hela planet, ritar en ängel bredvid barnet.

Reaktionsbildning: Detta försvar var relativt obetydligt hos bar- nen. När det förekommer är det dock välutvecklat. Barnet får här kontroll över orokänslan genom att betona en motsatt känsla. Ex. skrattar, ler, säger ”Filmen var jätterolig”.

Rationalisering: Detta försvar var svårare att upptäcka i det synliga beteendet. Några gånger hände det att barnen verbalt gav tecken på rationalisering. Försvaret torde då vara rätt moget. Det kräver ju att barnet har en viss förmåga att behandla det obehagli- ga på ett intellektuellt sätt. Barnet håller här undan oron genom att förnuftigt förklara förhållandena. Ex. säger ”Trickfilmat”, ”Det är inte riktigt”, ”Det är bara rök”, ”Det är bara en vägg”.

Passivitet: Hos några barn var detta försvar det dominerande och påfallande välfungerande för dessa barn. Barnet förhåller sig här helt stilla och tror då inte att oron kan skada. Ex. sitter helt stilla, sitter stelt eller spänt.

ldyllisering: Barnet väver här in det hotfulla i en trevlig, ofarlig idyll. Ex. ritar blommor, små moln, en stor sol, berättar bara de trevliga händelserna ur filmen.

Öppen oro: Till denna kategori har vi fört betenden som tyder på att försvarsstrategiema inte räckt till och barnet har visat sin oro. Ex. motoriskt oroliga, säger ”Jag är rädd”, ”Fy vad äckligt”, ”De kan ju krocka”, ”Var kommer blodet ifrån”, målar svart över flygplanet, ritar mycket blod.

Aggressivitet: Oro kan, förutom aktivera försvarsstrategier, även framkalla aggression. Vi ser alltså inte aggression som ett försvar utan som en reaktion på oro. Framförallt visade barnen aggres- sion eller aggressiva symboler i teckningarna. Ex. beskjutning, plan sprängs, anfallande jaktplan.

Dessa beteenden är förstås inte alla beteenden eller försvars- strategier som kan förekomma då barn ser oroskapande film. Den speciella situationen och den speciella filmen bestämmer beteen- den och försvarsstrategier.

Barn har olika förmåga att klara av den oro som väcks. Hos vis— sa barn kan behovet av att försvara sig vara stort. De kan behöva försvara sig ordentligt mot en ”liten” oro. Hos andra kan toleran- sen mot oro vara hög.

Det går förstås inte att säga att en del barn har bättre försvar än andra. En del barn har primitiva välfungerande försvar. Andra har mer utvecklade försvar som inte fungerar så bra. Olika barn har kommit olika långt i sin utveckling av försvaren.

Barnens sätt att försvara sig är en del av deras realitetsanpass- ning. Men realitetsanpassning är också medvetandet om filmsi- tuationen, att filmen är en påhittad, utvald bild av verkligheten, var och med vem man befinner sig, vilken tid på dagen det är osv. Har barnet en hög realitetsanpassning väcks inte oro så lätt av en film.

Kan barnet leva sig in i filmen? Finns det identifikationsmöjlig- heter? Detta beror inte bara på filmen utan också på barnet. Hur stor inlevelseförmåga har barnet? Detta spelar också en roll då oro och försvar väcks.

Barnets förståelse av filmen har också betydelse för om och hur mycket oro som väcks. Förstår de vad som händer och och vad som kan hända och kan de uppskatta hur farligt det är osv.

De faktorer som bestämmer barns beteende då de ser en oro- skapande film är alltså

mottaglighet för oro, möjlighet att värja sig mot oro (försvarsstrategier), möjlighet att vara realitetsanpassad, möjlighet till identifikation och möjligheten att förstå filmen.

VPVH”:—

Exempel på beteenden hos barnen som ligger till grund för ovanstående

Barn 1 Pojke 5 år

Beteende under filmvisningen: Barnet har under filmen en spänd kroppshållning. Han sitter mycket stelt och stilla. Han biter sig i tröjan och kinden och har emellanåt fingrarna i munnen. Blir lät- tad när hans kamrat pratar med honom och han sålunda blir åter- förd till här- och nu-situationen. Han tittar bort vid något tillfälle. Gäspar på slutet.

Teckning: Han tvekar länge innan han börjar rita. Är osäker på om han gör rätt eller fel. Han sneglar ofta på sin kamrat (barn 2) och verkar nästan mer intresserad av hans teckning. Han verkar beundra kamraten. Barn lzs teckning föreställer en luftballong som en man med hög hatt åker i. Det är en kraftig bård runt bal- longen. Han ritar ett drakhuvud i kanten på korgen. Ballongen skall åka upp till solen, skall brinna upp. Ballongen blir beskjuten från höger på bilden. Han undrar på slutet vad det är han har glömt.

Berättelse: Barnet presenterar en mycket kort berättelse som kommer med stor möda och många pauser. Han berättar kort om dimman. Därefter säger han att han inte kommer ihåg mer.

Barn 2 Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen: Sitter framåtlutad. Rör händerna. Rör sig hela tiden. Petar näsan. Pratar. Biter på händerna. Aktiv. Ler osäkert då Svenne Jönsson går över taket. Tar sig för pannan. Biter på tummen. Sitter med händerna i knäet eller biter på dom. Mer och mer koncentrerad.

Uppgörelsen. Frenetiskt bitande. Ler då Svenne Jönsson får följa med.

Därefter mer stilla. Biter på händerna. Pratar om att planet snurrar. Försöker förklara för sig.

Dimman. ”Jag tycker det är spännande.” Ler. Vänder sig mot förskoleläraren. Tar hennes arm. Kramar hårt. Kramar förskolelä- rarens hand. Med munnen öppen. Tittar intensivt. ”Dom tappar den (filten).” Biter på handen. Tittar ner. Säger att han sett filmen, men att den var i fler delar. ”Titta, vingen är lös.” ”Flyger ovanför molnen.” ”Flyger upp till solen.” Tar händerna för ansiktet. ”Festlig måltid.” Lägger armen runt förskoleläraren. ”Tänk om dom tappar kontrollen.” Biter på naglarna.

Slagsmålet. Biter på fingrarna. Kramar förskolelärarens arm. Tittar mer intensivt. Pratar med barn 1. ”Karamellfärg (blodet).” Ler.

Ovädret. Biter på händerna. ”Är du rädd?” ”Dom störtar.” Biter intensivt. ”Nu börjar det blixtra.” ”Dom klarar sig.” Biter på hän- derna. Tittar på händerna.

Därefter: ”Nu är det snart slut.” Slutar bita.

Tillsägelsen. Biter på händerna. Inte mycket reaktion i övrigt. Slår sig själv på hakan med båda händerna upprepade gånger när filmen är slut. Aktiv. Vänder sig om. Pratar med förskoleläraren.

Berättelsen

Förskoleläraren: ”Nu låtsas jag att jag inte har sett filmen Himmel och Pannkaka. Kan inte Du berätta för mig vad som hände på fil- men?”

Barnet: ”Nä, nä, nä.” F: ”Försök lite grann.” B: ”Du harju sett den.” F: ”Men jag låtsas attjag inte har sett den.” B (Med barnslig gäll röst): ”Ha, ha, ha, det var ingenting.” F: ”Ingenting alls. Om jag låtsas att jag är Din mamma, då har jag inte sett filmen och så ber jag Dig berätta vad som hände.”

B: ”Nej.”

F: ”Berätta nu.” B: ”Varför kan inte Du berätta att Du har sett filmen Berhard och Bianca. Det ska Du veta.”

F: ”Berätta nu filmen för mig, ska jag berätta filmen för Dig sen, vad hände?”

B: ”Ingenting. Ingenting hände.” F: ”Satt Du bara och tittade på ingenting?” B: ”Jaa, tittade på ingenting.” F: ”Vad handlade filmen om?” B: ”Jag såg inte filmen.” B (Med hög gäll och mycket barnslig röst): ”Det var några som hade kalas och så kom några som hälsade på för deras mamma fyllde år. 40 år. Så ja ja ja. Så träffade dom några med en luftbal- long och sen åkte dom iväg och jagade honom och sen åkte dom hem igen. Nu kommer jag inte ihåg något mer.”

F: ”Kommer Du inte ihåg något mer?” B: ”Nää.” Beteende under filmvisningen: Barnet är aktivt och motoriskt oroligt. Han är spontan och har stor inlevelseförmåga. Han ut- trycker tydligt vad han tycker om filmen. Reaktionerna på de kri- tiska scenerna markeras av den tydliga avspänningen mellan de kritiska scenerna. Han säger att han är rädd och att han tycker det är spännande. Han biter på händerna. Han kramar förskolelära- ren och söker tydligt stöd. Han ler emellanåt.

Teckningen: Det dröjer länge innan han vill teckna något. Han skrattar under och efter målandet. Hans teckning är fantasifull. Den har aggressiva motiv (drakhuvuden m.m.). Han försöker emellertid göra aggressionen ofarlig genom att angreppen miss- lyckas.

Berättelse: Barn 2 vill inte berätta. Han pratar om annat. Säger att förskolläraren själv sett filmen. Säger att ingenting hände, att han inte sett filmen. När han sedan börjar berätta gör han detta

med en pipig, barnslig röst. Han berättar om kalaset, om att nå- gon kom och hälsade på, om luftballongen, om att de jagade luft- ballongen och om att de åkte hem igen Han utesluter samtliga kritiska scener.

Frågeformulär till föräldrarna: Föräldrarna nämner få reaktio- ner. Barnet har nämnt att filmen var spännande och att han inte minns något av den.

Hypoteser om försvaren. Utmärkande för barn 2 är att han öp- pet visar sin oro. Han säger att han är rädd och att det är spän— nande under visningen. Han är motoriskt aktiv och orolig. Han möter oron framför allt genom att regrediera. Han biter på hän- derna och klamrar sig fast vid föreskoleläraren. Vid visningen finns också tecken på reaktionsbildning i det att han upprepade gånger vid de kritiska scenerna ler. Det verkar som om oron finns kvar hos honom efter visningen. I teckningen försöker han möta den med aggressivitet. Aggressiviteten kan han dock inte fortsätta med vid berättelsen utan övergår då tilldirekt förnekande/bort- trängning. Han säger t.o.m.: ”Jag såg inte filmen. Förskolelära- ren envisas och diskvalificerar detta försvar genom att ändå be honom berätta. Då tar han åter till regression som försvar och be- rättar med pipig, barnslig röst. Han behåller fömekandet/bort- trängningen av de kritiska scenerna.

Barn 5 Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen. Barn 5 verkar under hela filmvis- ningen mycket intresserad och är helt koncentrerar på filmen. Han kommenterar emellanåt vad han ser genom att ge förklaring-

- ar till inspelningstekniken, t. ex. ”Det är bara trickfilmat” och ”Det är bara rök”. I fantasin är han några steg före vad som sker i fil- men, t. ex. ”Snart har man flugit ut i rymden”. Barn 5 har i stort sett filmvisningen igenom fingrarna i munnen, som han biter, su- ger på eller kör runt i munnen med. Vid de kritiska scenerna blir detta beteende mer markerat.

Teckning: Barn 5 börjar genast rita med stort intresse. Han be- rättar samtidigt vad det är han ritar. Teckningen är mycket fanta- sifull och innehåller många tekniska fantasikonstruktioner. Rymdfartyget skall bomba på ett slott och blir självfallet anfallet. Det slutar med att både de fientliga planen och rymdfartyget sprängs i luften.

Berättelse; Barn 5 berättar mycket lite om de obehagliga scener- na i filmen. Han uppehåller sig mycket vid detaljer och kring Nis- - se som aldrig direkt är med i filmen. Detaljerna rör mest början och slutet på filmen och han lyckas på detta sätt få ihop en histo- ria utan att behöva ta med de mera oroskapande scener som hän- der däremellan.

Berättelsen

Förskoleläraren: ”Vill Du berätta filmen som Du precis har sett?”

Barnet: ”Jag har nästan glömt bort (lång paus)” F: ”Någonting kommer Du väl ihåg?” Lång paus.

F: ”Kan Du inte?” : ”Nää.” : ”Minns Du inte alls vad den handlade om?” : ”J ag kan inte säga det men jag tänker på det.” : ”Är det svårt att berätta?” : ”Jaa, Du har på bandspelaren.” : ”Ja, det skulle vara skojigt om Du berättade någonting så kunde jag höra på det sen.” Lång paus.

B: ”Vet Du vem det var som började med det? Jag får tänka lite, jag glömde just bort det.” Lång paus.

B: ”Jag kommer inte på det, jag tänker bara på en massa annat nu.”

F: ”Tänker Du inte på filmen?” B: ”Nej, jag kan inte.” F: ”Kan Du inte försöka. Om Du börjar lite så kommer nog det andra också.”

B: ”Du ska inte trycka på någon knapp.” F: ”Du ska försöka prata lite om filmen.” B: ”Om vi pratar nu så kommer det också med. Jag måste tänka lite nu.”

*nwrriwrnw

F: ”Om Du tänker för länge så tar bandet snart slut.” F: ”Du tänker inte berätta någonting?” B: ”Nää.” F: ”Inte lite?” B: ”Nää.” F: ”Du kan väl försöka koncentrera Dig lite nu och berätta.” B: ”Jag har försökt.” F: ”Men Du har inte berättat någonting ännu. Du vill inte.”

B: ”Vänta, jag har just kommit på det.”

F: ”Börja nu då.” B: ”Jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte ihåg vad dom gjorde heller.”

F: ”Du kommer inte ihåg någonting. Kan Du inte berätta hur det såg ut då?”

B: ”Jag vill inte.” F: ”Då slutar vi nu.”

Barn 6 — Flicka 6 år

Beteende under filmvisningen: Barnet har relativt få reaktioner. Hon tittar intensivt och har en nära kontakt med förskoleläraren. Hon vänder sig mot och tittar på förskoleläraren flera gånger. Hon uttrycker flera gånger sin oro. Säger t. ex.: ”Oh, fy”, ”Fy, vad äckligt”.

T eckning: Barnet visar först ett hus med blommor och sol. Hon säger att huset kan flyga. Ritar sedan ett flygplan utan några barn i och målar sedan över hela planet med svart dimma.

Berättelse: Trots upprepade försök av förskoleläraren kan inte barnet berätta något. Hon tänker på filmen men kan inte uttrycka sig. Hon pratar om bandspelaren. Hon har glömt bort.

Frågeformulär till förldrarna: Föräldrarna svarar att barnet be- rättat om luftballongen och flygplanet samt om blodet i ansiktet. Barnet ville inte sova ensam på kvällen. På morgonen dagen efter var barnet ledset. Hon hade drömt om tjuvar.

Barn 7 — Pojke 6 år

Beteende under filmvisningen: Barn 7 sitter under hela filmvis- ningen mycket spänt och stilla. Händerna är hårt knutna och emellanåt är han nästan helt orörlig. Vid de kritiska scenerna till- kommer inga ytterligare reaktioner, men spändheten och stelheten ökar i intensitet. Efter filmens slut tar det lång tid innan man mär- ker en avspänning

Barn 10 — Flicka 5 år

Beteende under filmvisningen: Barnet visar många olika reaktioner under filmen. Hon sitter mycket nära förskolläraren och söker trygghet hos henne. Hon kommenterar ofta vad som sker med ängslig röst. Vid två kritiska scener slår hon händerna för ögonen. Dessemellan tittar hon ibland bort och tittar på filmen lite från si- dan. Hon har också fingrarna i munnen vid vissa tillfällen.

Teckning: Barn 10 funderar ett tag innan hon börjar rita. Hon vet inte om hon skall rita det hon tänker på. Hon ritar därefter trappuppgången och Mattis som kommer och ringer på. Mam- man, som varit ute och handlat, är också med. Hon ritar stora blommor och sol bredvid trappan. I höger ytterkant ritar hon ett svart parti som skall föreställa moln. Hon säger att det skall regna och blixtra ute men att solen kan skina på samma gång. Därefter ritar hon ett flygplan med tre huvuden i. Ur det ena huvudet rin- ner blod. Som avslutning ritar hon över alltihop med brun färg, vilket är filten, som gör att man inte ser dem. Hon ritar även dit kniven som de kivades om och sedan tappade.

Berättelse: Barnet berättar en relativt kortfattad historia. Hon uppehåller sig främst vid de kritiska scenerna även om hon gör dem mer ofarliga. Hon lyckas inte med att förmedla en samman- hållande handling.

Hypoteser om försvar: Barnet visar under filmen tydliga tecken på förnekande/bortträngning då hon vid två tillfällen slår hän- derna för ögonen. I mindre uttalad form återkommer detta för- svar vid andra tillfällen under filmvisningen. Hon tittar bort, hon gnuggar sig i ögonen. Hon uttrycker också vid ett par tillfällen sin oro öppet då hon gör vissa kommentarer med ängslig röst, t. ex.

”De kan ju krocka” och ”Var kommer blodet ifrån”. Tecken på re- gression finns också hos henne. Hon har fingrarna i munnen ibland och frågar plötsligt under filmen: ”När kommer min mam- ma?” Att hon tittar på filmen från sidan under en period uppfattar vi som ett försök till isolering. Den öppna oron kommer också till uttryck i teckningen. Hon ritar ett svart moln i högra kanten på teckningen, hon ritar mycket blod och sedan mycket brun färg över hela flygplanet. Samtidigt skulle man kunna betrakta den bruna färgen, som skall föreställa filten, som ett försök till isole- ring. Tecken på regression kan man också se i teckningen då det är viktigt för henne att ta med mamman i teckningen. Dessutom att hon inte skiljer på vad som är inne och ute. I teckningen kan man också spåra idyllisering. Hon ritar stora blommor och en stor sol ganska snabbt trots att det är ett inomhusmotiv.

K ommentar:

Jag vill gärna visa att ”Himmel och pannkaka” inte utgör något särfall och skall därför referera några danska forskningsresultat från 1976 kring en kortfilm som på danska heter ””Teddy Brum”. Den beskrivs på följande sätt i katalogen från Statens Filmcentral (den danska): ””Dockfilm om Klas och hans teddybjörn som rymmer bort från honom därför att den blir illa be- handlad. Teddybjörnen kommer ut i skogen där den möter tre små skogs- björnar som den leker med. På kvällen ser Teddy i tidningen att Klas letar efter honom och de blir lyckligt förenade”.

Omdömen från visningen av denna film: ””Enorm förtjusning för filmen. Scenen med ugglan och lyktan verkar skräckinjagande på många sätt — ännu vid den andra visningen””' (för samma barn).

””Filmen är mycket känsloprovocerande genom att barnen identifierar sig med björnen och först efteråt tänker på att det är en leksaksbjöm. Vi anser att orsaken till de många ångestutbrotten kan vara att en del av filmen äger rum på natten när nallen går ensam i skogen samtidigt som musiken förstärker det kusliga och att barnen sitter i en mörk lokal. Li- kaledes tycker barnen att ugglan är hemsk eftersom de uppfattar den som hotfull och inte förstår ugglans symboliska roll som skogens väkta- re.”2 Liknande rapporter kom från flera förskolor där filmen visades.

Kommentar:

En, som vuxna tycker, ”gullig” film om djur och nallebjömar, uppväckte i själva verket så mycket oroskapande känslor att den krävde efterbe- handling för att lugna barnen. Vilken TV-redaktion skulle ana det och vilka föräldrar när de ser förhandsannonseringen? Skulle inte filmen ha fungerat lika bra eller bättre utan nattens mörker och symboliska ugg- lor? Skall man visa barnprogram som är så skrämmande att de kräver en ef terbearbetning som vi vet att de flesta föräldrar inte ställer upp på och i så fall hur ofta? Och hur kommer det sig att så få barnfilmer tar hänsyn till vad man faktiskt vet om småbarn och deras psyke?

' P. K. Holt. ”Rappor- ter om barns filmople— velse”. Det Danska

Filminstitutet, barne- filmudvalget. Köpen- hamn 1976, sid. 12

2 Ibid. sid. 19.

' Se citat från PUB 28 1975/ 76 sid. 175 i före- liggande rapport och i viss mån Himmelweit sid. 183.

2 Blunda inte sid. 61—62.

Det finns forskningsresultat som visar att barn som ser mycket TV inte blir mindre skrämda än andra.' De tillvänjningseffekier som också belagts genom forskning gäller i första hand våld mot andra människor men inte den egna rädslan inför det som barnen upplever som skrämmande för egen del.

Varje enskilt programs ””hemskhets-nivå” kan därför inte bedömas en- bart utifrån just det programmet, utan med tanke på att det rör sig om en typ av upplevelse som kanske upprepas ett par gånger i veckan under flera år. Varje program utgör en bit av ett helt utbud, och man kan inte bortse från dessa kvantitativa aspekter.

När jag har talat med filmarbetare om att anpassa barnfilm och barn— program till vad pedagoger och psykologer säger om hur dessa bör vara beskaffade för att förstås, för att roa men inte skrämma avfärdas frågan med att sådana filmer/program skulle bli tråkiga. Härvid framskymtar att de skulle bli tråkiga enligt de vuxnas uppfattning. Det är svårt att förstå varför denna uppfattning över huvud taget tillmäts någon bety— delse om det inte vore så att man mera bryr sig om kollegornas ros och ris än den yngsta publikens osofistikerade behov och förmåga att ta emot en daglig portion av overklighet. Detta är ett problem som borde diskuteras mera än vad som nu sker. Barnens TV-framkallade orosupp- levelser har emellertid kommit i skymundan för de vuxnas oro för vålds- programmens våldseffekter ute i samhället.

Efter dessa inledande bilder av hur konkreta och intensiva barns skräckupplevelser kan vara redan av ett barnprogram, går jag över till vad som mera allmänt har skrivits om barns rädsla och skräckupplevel- ser i samband med TV—tittande. (K. E.)

Några citat från ””Blunda inte””

””Liksom ett visst mått av aggression kan vara bra, kan man också tänka sig en konstruktiv rädsla, t. ex. om den får en att skydda sig för trafikolyckor eller ta avstånd från olika former av maktöver- grepp. Rädsla i form av ”önskespänning” kan också vara något po- sitivt. Men det är inte positivt att åstadkomma verklig skräck för uppdiktade företeelser som inte förekommer i praktiken, eller starka ångestsymptom som leder till psykiska eller bumerangef- fekter. Särskilt viktigt att tänka på är att rädsla måste bearbetas om den inte skall bli större, helst genom att tittaren, lyssnaren och läsaren får samtala om den med andra. Massmedierna kan också själva bidra här, t. ex. genom att visa hur rädsla uppstår och vad man kan göra åt den. Speciellt måste man vara aktsam för att ska- pa onödig rädsla hos barn.””2 ”En tredje känsla som underhållningsvåldet bidrar till är rädsla, i första hand hos yngre barn. Många vuxna tror att rädsloeffekten är den ”största” eftersom den kan vara lättare att märka än t. ex. likgiltighet och aggression. Men det bör påpekas att barn också kan bli rädda vid t. ex. barnprogram och dokumentära vuxenpro- gram. En vanlig orsak till att man blir rädd är nämligen att man känner igen sig, att programmet är verkligt.”3

Vad är det som skrämmer?

Cecilia von Feilitzen skriver i sin rapport om barn och TV i socia- liseringsprocessen:

””Vad vet man då om barnets mer obehagliga upplevelser av TV? När man talar om Skrämsel och rädsla är det viktigt att påpeka att denna kan variera från önskeSpänning till riktig skräck som inte släpper barnet förrän efter en lång tid. Det visar sig att av samtliga program har yngre barn mest blivit skrämda av barnprogram och först i andra hand av underhållningsprogram, deckare och vilda väsf tern. Detta beror förmodligen bl. a. på att barn har lättare att kän- na igen sig i barnprogram än i vuxenprogram. För även om bam ibland säger att de blivit rädda av främmande, obegripliga saker; nämner de oftast att de blivit skrämda då barn i programmen ho- tas av vuxna eller någon olycka samt att ett djur varit försatt i samma situation. Att verkligheten ofta tycks mest skrämmande vi- sar sig också i det att äldre barn oftare säger sig ha blivit rädda av dokumentära program och reportage än av t. ex. deckare eller spök— och skräckfilmer.

Men det tycks vara få barn som fått allvarligare besvär i form av t. ex. ångest, sömnsvårigheter och mardrömmar av något de sett på TV och någon längre tids påverkan är sällsynt.1 När det fö— rekommer är det oftast bland yngre barn och bland barn som också annars är känsliga och neurotiska.

Paradoxalt nog verkar också barn som tittar mycket på TV lika ofta eller oftare bli skrämda av TV jämfört med barn som tittar lite på TV.

Skillnaden i rädsloupplevelser hos olika barn märks dock inte säkert strax efter tittandet utan kanske först på lång sikt. Detta tyder på att det inte är intensiteten i filmupplevelsen som är av- görande för efterverkningarna utan barnets möjligheter att be- arbeta intrycken och känslorna. Att titta tillsammans med för- äldrarna och få prata med dem kan också vara av största betydel- se.”2

Kommentar:

Det tas ofta för givet att negativa effekter av TV-program kan motverkas genom samtal med en vuxen person liksom att sådana alltid skulle finnas till hands för alla barn och vara beredda att säga det rätta för varje tillfälle. (K. E.)

Leni Filipson har behandlat denna fråga i sin rapport om radions och TV:ns roll i förskolebarnens liv:

””Hur fungerar TV på de otrygga och osäkra barnen? På de okon- centrerade och aktiva? På de tröga och oföretagsamma som aldrig vågar något? På de mobbade och isolerade? De språkhandikappa- de? Invandrarbarnen?

' Härmed avses påver- kanseffekter av den typ som kommer till uttryck under en längre tid utan att ge med sig.

2 PUB nr 28 1975/76, sid. 11—12.

' PUB 52 75/76, sid. 15.

2 PUB 521975/76, sid. 24—25.

Ett program om skilsmässa t. ex. som ses av ett otryggt barn uppfattas säkerligen annorlunda än det gör av ett barn som har större självkänsla. Ett barn som visserligen kanske oroas av ett så- dant program men tar upp problemet till bearbetning, antingen genom att fråga sina föräldrar eller att prata med kamrater och/eller vuxna har inte skadats av programmet. Men hur blir si- tuationen för ett otryggt barn som inte vågar fråga någon utan går och ältar sitt problem i ensamhet? Kan ett sådant barn lugnas av en lycklig lösning i ett TV—program? Många program kräver en bearbetning i efterhand för att ge en positiv effekt i stället för en negativ.

Vetgiriga och öppna barn som själva frågar mycket får alltid ve- ta mer än de som inte frågar. De nöjer sig inte med att se sådant som de inte förstår utan försöker ta reda på hur saker och ting förhåller sig. Sedan hänger det naturligtvis på hur omgivningen lyckas förklara. Barn som inte frågar eller visar sina reaktioner in- för program har större chanser att misstolka eller inte förstå, om inte omgivningen självmant behandlar programmaterialet.”l

””J u mindre stimulerade barnen är och ju snävare deras verklighet är, desto större utrymme har i allmänhet TV, både för dem själva och för deras familjer. Men föräldrarnas intresse inriktar sig ofta på TV i stället för på barnen. Visserligen ser de of ta program till— sammans med barnen, men det gäller vuxenprogram och inte barnprogram. På det sättet blir TV inte den extra ”resurs” man vil- le åstadkomma, utan tvärtom ytterligare en black om foten för barnet, om inte föräldrarnas eget tittande får positiva återverk- ningar för barnet.

Om inte bamen själva, inte föräldrarna eller andra i barnets omgivning behandlar programinnehållet skall då TV självt göra det? En hallåa som ibland förekommer efter barnprogrammen verkar ofta på detta sätt. Men många barn är ointresserade av hal- låt efter programmen och lämnar TV'n när själva programmet är slut.

Program av typen ”Fem myror” och ”Från A till Ö” är en metod att nå fler föräldrar än vad som normalt tittar på barnprogram. Genom att göra barnprogrammen så attraktiva så att föräldrar och andra personer än barnen själva ser programmen för sin egen skull och inte för barnens, kan man komma en bit på väg. Ju mer föräldrarna själva känner till om det område som behandlas, des— to mer benägna blir de förmodligen att tala om det.

Med andra, mer komplicerade problem som mobbning, skils- mässor, könsroller av olika slag, samlevnadsproblem över huvud taget, kanske det inte är lika lätt. Även om föräldrarna tittar på programmen kanske man inte kan förvänta sig att de behandlar dem. Här är det inte lika naturligt att föräldrarna hakar på och förklarar, i synnerhet inte om de själva har problem eller inte har sin inställning till dessa frågor färdig.”2

I ””Förskolebarn och TV”” har Inga Sonesson ägnat ett avsnitt åt barns skräckupplevelser.

Från detta avsnitt har jag saxat några centrala partier (från sid. 72—76) samt det mesta av sammanfattningen (sid. 78—79).

””Program som barnen ogillade

I detta avsnitt kommer barnens och mödrarnas inställning till ne- gativa inslag i TV att behandlas. Tyngdpunkten kommer att ligga på deras attityder till olika typer av skrämmande program.

Kategorisering av icke-omtyckta program

För att få ett så spontant svar som möjligt på barnens eventuella upplevelser av rädsla vid TV-tittande, formulerades första frågan om negativa attityder till eventuella program sålunda: ”Finns det något program du tycker illa om?” 68 procent av barnen svarade ja på denna fråga och dessa tillfrågades därefter: ”Varför tycker du illa om detta program?”

Svaren var många och omväxlande, men kunde kodas i två hu- vudkategorier; tråkigt och skrämmande. Exempel på svar i den första kategorin är följande: ”Nyheter, dom bara pratar och pra— tar”, ”vuxenprogram, dom är inte roliga”, ”när farbröder pratar en massa strunt”, ”sport, det är så tråkigt”, ”träd och växter, det är trå- kigt”, ”när dom inte pratar svenska, det är tråkigt”.

Exempel som kodats i den andra kategorin är följande: ”Knivar och sånt”, ”program där människor bråkar med varandra”, ”jag är rädd för Drakula”, ”när dom blir överkörda”, ”banditer, dom tar sa- ker från folk och mördar dom”, ”Kojak, dom bara skjuter och skju- ter”, ”det är hemskt när dom skjuter, det ser ut som om dom åker ut genom TV:n”.

Av samtliga barn angav 43 procent ett svar som placerades i ka- tegorin ”tråkigt” medan 24 procent placerades i kategorin ”skräm- mande”.

Detta innebär sålunda att nästan en fjärdedel av barnen talade om att vissa TV-program var skrämmande, utan att vi hade nämnt detta ord för dem.

Både de barn som inte självmant hade pratat om skräck, och de som inte tyckte illa om något program tillfrågades direkt: ”Har du blivit skrämd av något TV-program någon gång?” Inklusive de ovan nämnda 24 procenten besvarades frågan om skräck jakande av 72 procent av hela samplet.

Detta resultat överensstämmer väl med Lyle och Hoffman (1976) som fann att 73 procent av förskolebarnen i deras undersökning tyckte att det förekom skrämmande saker i TV-programmen.

Inom barn- och ”IV-litteraturen har det tidigare framhävts att yngre barn främst blir rädda för program i vilka det finns per- soner eller djur de kan identifiera sig med. (Se t. ex. Brolin 1964, Linné 1964, v. Feilitzen och Linné 1974 och v. Feilitzen 1976.) Re- ' Esselte Studium l979.

sultaten från vår undersökning motsvarar på denna punkt inte ti- digare forskningsresultat. När vi frågade barnen: ”Vilket program skrämde dig?” gav endast mycket få barn ett svar som kunde kate- goriseras: ”program i vilket små djur eller barn hotas eller skadas”.

En förklaring till detta fenomen kan givetvis vara, att den forsk- ning, som har bedrivits vid Sveriges Radios publik- och program— forskningsavdelning, har resulterat i att de som har ansvaret för barnprogrammen har blivit mera medvetna om detta problem.

Kategorin i fråga fick därför ingå i kategorin ”skrämmande realism”. Vi försökte skilja mellan program som tillhörde denna kategori och program som kunde kategoriseras som ”program med övernaturliga inslag”. Exempel på svar i den förra kategorin är föl- jande: ”Lejon som ryter och bråkar”, ”de sköt en människa”, ”blod på en stor farbror”, ”när de dödar varandra”, ”indianer och krig”, ”en farbror som grävde ner sin fru som var bunden”.

Exempel på svar i den senare kategorin är följande: ”Franken- stein”, ”Drakula”, ”ett jätteläbbigt djur”, ”när pojken tog pengar ur byxorna”, ”en korvgubbe utan ansikte”, ”program med jättemyror”.

Av de barn som blivit skrämda blev 56 procent mest rädda för pro- gram som innehöll skrämmande realism, medan 33 procent tyckte, att program med övernaturliga inslag var mest skrämmande. Slutli- gen gav 1 1 procent av barnen ett svar som inte kunde placeras i någ— ra av dessa kategorier.

Tidigare svenska undersökningar har gett liknande resultat, när det gäller något äldre barn. Linné (1964) fann, att barn över 9 år ofta blev mer rädda för nyhetsprogram och dokumentärfilmer, än de blev för t. ex. detektivfilmer eller skräck- och spökfilmer. Lin- nés undrsökning är från 1964, och det är kanske inte orimligt att anta, att barns TV-vanor under en tio-års-period förändras på ett sådant sätt, att de resultat som då gällde för äldre barn i dag gäller även för 6-åriga förskolebarn.

Frekvensen av barn som uppger, att de blivit skrämda av något TV—program har också förändrats radikalt. Endast en tredjedel av barnen i den tidigare undersökning som i sin helhet omfattade barn från 3—16 år gav ett jakande svar på denna fråga. Barnen in- delades i åldersgruppema 3—9 och 10—16 år. Av dessa båda ålders- grupper deklarerade knappt en tredjedel att de varit rädda ibland då de sett TV. I vår undersökning är motsvarande siffra över två tredjedelar (72 %).

Diskrepans mellan mödrars och barns uppfattning av skräckupplevande

För att vi skulle få en uppfattning om mödrarnas inställning till olika programs negativa inverkan på barnen, tillfrågades mödrar- na om det fanns några program de ansåg var olämpliga för deras barn. 83 procent av samtliga mödrar svarade ja på denna fråga. Tabell 37 visar deras svar på varför de ansåg, att somliga program

var olämpliga för barnen. Ur denna framgår, att knappt hälften (53 % av 83 % = 45 %) av samtliga mödrar spontant pratar om skrämmande program som den typ de främst anser som olämpliga för barnen.

Tabell 37 Mödramas motivering av vissa programs olämplighet för barnen &

% x Skrämmande 52 Ger en ensidig och/eller fel-

aktig bild av verkligheten l l Barnet inte moget för pro- grammet i fråga 23 Annat svarsalternativ 13 Summa 99 N (211 = 83 % av hela samplet) &

På den direkta frågan: ”Har Ert barn någon gång blivit skrämt av ett TV-program?” svarade 60 procent av samtliga mödrar ja, medan övriga 40 procent svarade nej eller vet ej. I tabell 38 visas relationen mellan mödrarnas och barnens svar på denna fråga.

Tabell 38 Relationen mellan mödrarnas och barnens svar på frågan om bar- net blivit skrämt av något TV-program någon gång

Mödramas barn Totalt Antal barn

. . %

ja nej % % B ja 46 26 72 (181) amenssvaf nej 14 14 28 (70) Summa 60 40 100 Antal barn (150) (101) (251)

&

Av tabellen framgår, att det finns överensstämmelse i svaren i 60 procent av fallen (46 % + 14 %), awikelse i 40 procent av fal- len (26 % + 14 %). Vid frågor av denna typ kan man givetvis inte heller bortse från risken för reliabilitetsfel, dvs. vissa barn och mödrar har svarat ja när de ”egentligen” borde ha svarat nej och tvärtom.

I 14 procent av fallen har mödrarna svarat ja medan barnet sva- rat nej. Givetvis kan man tänka sig, att barnen blivit skrämda utan att de vetat om det eller velat erkänna det. Olika symptom hos barnet kan av modern ha tolkats som ett resultat av TV-tit- tande utan att barnet självt har varit medvetet om detta.

En annan möjlighet till denna typ av diskrepans är, att denna ger uttryck för en viss grad av överbeskydd. Om så är fallet kan vi konstatera, att denna uppfostringsattityd inte är den domineran- de.

Den vanligaste avvikelsen (26 %) är, att mödrarna svarat nej när barnen svarat ja. Denna diskrepans kan kanske bero på att mödrar- na inte tycker om att erkänna inför sig själva, och ännu mindre inför en okänd intervjuare, att deras barn blivit skrämda inför TV:n. Frå- gan tillhör de mest laddade i vårt formulär och som tidigare nämnts kan man inte förvänta att få fullt valida svar från mödrar- na på denna typ av frågor. Man kan dock anta att en icke obetyd- lig del av våra mödrar utan att veta om det har barn som blivit skrämda av TV. Jag återkommer till denna diskussion i slutet av detta avsnitt.

Sammanfattning och diskussion

Barn ogillar TV-program främst därför att de är tråkiga, därnäst därför att de är skrämmande. Tråkiga program är, sett ur dessa barns synvinkel, oftast vuxenprogram med mycket pratande. Skrämmande program är för drygt hälften av barnens program som hade inslag av främmande realism, medan en tredjedel angav program med övernaturliga inslag. På denna punkt avvek emeller- tid invandrarbarnen från de svenska barnen. Den största delen av invandrarbarnen angav program med övernaturliga inslag som den främsta orsaken till att de blivit skrämda.

Det konstaterades en klar diskrepans i mödrarnas och barnens svar på frågan om barnen blivit skrämda. Den vanligaste avvikel- sen var att mödrarna svarat nej när barnen svarat ja. Jag konstate- rade att detta givetvis kan bero på frågans laddade karaktär, mö- drarna vill inte varken inför sig själva eller inför intervjuaren er- känna att deras barn blivit skrämt inför TV.

Men det är också rimligt att anta att en del av mödrarna helt enkelt inte visste om att deras barn blivit rädda framför TV-rutan. Vid lärarhögskolan i Malmö visade man i januari 1978 filmatise- ringen av Astrid Lindgrens bok ”Bröderna Lejonhjärta” för bl. a. ett antal första-klassare. Filmen hade av filmcensuren ansetts olämp- lig för barn under 11 år, men föräldrarna hade tillfrågats innan och endast de barn som hade fått tillstånd hemifrån fick se filmen, föräldrarna fick dessutom vara närvarande om så önskades.

Ungefär hälften av barnen i årsklass ] reagerade mycket kraftigt, grät, sprang och gömde sig, ville sitta i frökens knä etc. Denna reak- . _ tion kom mycket oväntat både för föräldrar och lärare. Händelsen, som bl. a. relaterades i ”Aktuellt” (18/1 1978), beskriver på ett mycket påtagligt sätt hur vi vuxna ofta är omedvetna om våra barns reaktioner.”

Kommentar:

Se även referat av Elthammar sid. 100 i kapitlet om ”TV-tittandet hos psyke-socialt awikande barn””. (K. E.)

Man kunde ha väntat sig att Marie Winn skulle ha tagit upp det tack- samma temat om barnens ångest till behandling. Men Winn har sympto- matiskt valt en annan vinkling och talar om the ”re—entry syndrom”, varmed avses uttryck för olust, oro och ängslan efter tittandet. I stället för att relatera dessa reaktioner till innehållet i de sedda programmen förklarar hon dem med själva tittandet och återanpassningen till icke- tittande.' (K. E.)

Schramm har behandlat skräck-frågan ytligt och i förbigående men ger ett tankeväckande exempel på att det kan vara mycket olika saker, och mycket oväntade sådana, som oroar och skrämmer.

””Dr Fritz Redl arbetade under några år i ett projekt med störda barn som begått brott och som hade tillgång till TV i sina sovsa- lar. Han berättar att medan man för ”ordinära” barn undviker se- na kvällsprogram som kan vara skrämmande på grund av vålds- inslag så var det de ”ljuva” och ”söta” programmen som visade för— äldrar som älskar sina barn och varma familjerelationer som gjor- de att ”problembarnen” inte kunde somna eller fick mardrömmar. Dessa familjeprogram påminde barnen om vad som saknades i deras liv. Det som skulle ha varit lugnande eller i alla fall oskad- ligt för de flesta barn var skrämmande och upprörande för de berörda barnen på grund av deras speciella behov och bak- grund.”2

Enligt Jack Lyle”s sammanfattning för SGR 4 1972 fann Roberts och Baird (1971) i en omfattande studie (från 1963—65) att nästan 30 % av de tillfrågade mödrarna ansåg att TV och radio hindrade barnen från att somna på kvällen och gav upphov till mardrömmar.3 Lyle kom emeller- tid i en av sina undersökningar fram till en betydligt lägre siffra — se nedan.

Harold W. Stevenson har i ””TV och förskolebarns beteende””, SGR 2 1972, redogjort för en studie av vad småbarn upplever som skrämman— de:

””4- och 5—åringar fick se en del av TV-episoder varav en del in- nehöll våld och andra inte. Man visade två av vardera slaget, den ena ritad och den andra med levande människor . . . Barnen tyck- te att våldsfilmen med riktiga människor var ruskigast och att den ritade filmen utan våld var bäst. En vecka senare kom barnen ihåg mer av våldsfilmen med människor än av någon av de övriga. När de tillfrågades om mormodern i en av filmerna, Billy Goats Gruff, verkligen hade blivit dödad eller om det bara var ”på låtsas” svara- de ungefär hälften att hon hade blivit dödad ”på riktigt”.” Lyle och Hoffman rapporterade från sina undersökningar att ca 2/ 3 av barnen ansåg att det fanns ””hemska saker”” på TV, huvudsakligen mons— ter. 27 % tyckte inte att det fanns något hemskt i TV och 9 % förstod in- te f rågan.5

' Referat av Marie Winn, sid. 16.

" Schramm, sid. 143.

3 Referat av SGR 4 1972, Overview, sid. 19.

4 D. K. Osborn, R. C. Endsley ””Emotional rea- ctions of young children to TV violence” i Child Development 1971 42 sid. 321—331.

5 J. Lyle, H. R. Hoff- man ”Children”s use of television and other me- dia”” i SGR 4, sid. 266:

Drygt hälften av mödrarna ansåg att barnen ibland blev skrämda av TV-programmen. Men bara 4 % kunde dra sig till minnes att barnen ha- de fått mardrömmar som hade med TV att göra. '

Kommentar:

Detta bör jämföras med 30 % i Bairds undersökning ovan och visar i hur hög grad svaren beror på undersökningens frågor och sättet att formule- ra dessa. (K. E.)

Himmelweit m.fl. frågade redan 1958 ””Vad är det i TV som skrämmer barnen?” och redovisade följande:

Ju yngre barnen är, desto svårare är det att förutsäga vad som kan kom— ma att verka skrämmande. Vad man vet är att de reagerar starkare än äld- re barn, bl. a. av följande skäl:

1. De reagerar på själva situationen utan hänsyn till sammanhanget som inte har någon mildrande effekt.

2. De kan inte skilja på verklighet och fiction.

3. De kan reagera starkt på fientlighet och aggression därför att de har akuta problem med sin egen aggressivitet.

Barn skiljer sig över huvud taget från vuxna i fråga om sina reaktioner på aggression i media. Vuxna har en tendens att reagera beroende på den skada som uppstår eller hur intensiva uttryck aggressionen tar sig. Barnen däremot reagerar mera beroende på hur de identifierar sig med de agerande.

Flickor blir lättare oroade och rädda än pojkar. Denna skillnad gällde även för film, radio och böcker. Därför att det äldre barnet är mer intres- serat av problem som har att göra med personliga relationer och kapabelt att förstå många olika situationer, kan det bli stört lika lätt som det yngre barnet men av helt andra situationer. Detta är viktigt att hålla i minnet, särskilt som de äldre barnen är mindre benägna än de yngre att öppet er- känna att de blir oroade eller rädda.

Västern tenderade att ””bara”” skrämma de yngsta, och troligen kan majoriteten barn ha glädje av dem utan att bli rädda när de kommer upp i 7-årsåldern.

Å andra sidan nämndes ofta deckare, mord- och kriminalrysare som skrämmande av såväl l3—l4—åringar som 10—1 l-åringar. I motsats till i västern är våldet i dessa program realistiskt och inte stiliserat och ingår mera sällan som en del av en stereotyp handling som följer nästan rituel- la mönster.

Många barn blev skrämda av händelseri skräckprogram och rymdfic- tion men även av sådana dramatiseringar som av J ane Eyre.

Å andra sidan nämndes sällan nyhetsprogrammens verkliga våldssce- ner som skrämmande. Fiction gjorde djupare intryck än verkligheten. (Kan också bero på att barnen sällan såg nyhetsprogram. (K. E.))

, Referat av Lyle Inte bara visuella utan också ljudintryck kan vara skrämmande. Ljudef- sid. 268. ' fekter nämndes ofta som skrämmande, och ett försök visade att lika

många barn blivit skrämda av en mordhistoria på radio som av samma historia på TV.

När barnet vant sig vid en viss serie, reagerar de mindre på skräm- mande inslag i de enskilda programmen i serien. Detta betyder inte att de på motsvarande sätt blir tillvanda av TV mot alla skrämmande effek- ter i mediet. I stället visade undersökningen att barn som sett på TV i flera år blev lika lätt skrämda som de som nyligen skaffat TV.

Som helhet framstod TVi undersökningen som mycket lik bio och radio, både i fråga om den mängd av rädsla som uppväcktes och de typer av pro- gram som barnen upplevde som skrämmande.

Om vi går mera in på specifikationer erhålls följande beskrivning av vad det är som leder till rädsla och känslomässiga störningar:

!. Barns rädsla är ofta mycket personligt motiverad och färgad (””idiosyncratic”) och därför inte bara beroende av vad som visas i ru- tan utan vilka känslor detta uppväcker i en viss situation.

2. Barn reagerar starkt inte bara på fysiska aggressionsuttryck utan ock-

så på verbal aggression.

. De berörs också mycket illa av när människor i rutan är olyckliga.

4. Barn blir rädda för det som är kusligt på ett övernaturligt (””uncan- ny””) sätt.

5. Våldsamma program ger mindre störningar än våldsamheterna själva kunde ge anledning vänta b.)

när det är fråga om stiliseringar av typ vilda västern, när det ingår i en serie så att barnet känner igen uppläggningen, om slutet följer accepterade mönster, om det finns en eller flera återkommande hjältefigurer, om det skrämmande inträffar i en främmande miljö som ger in— tryck av att det inte kan hända barnen själva (denna främmande miljö får dock inte vara kuslig och overklig), f. om rollerna är svart och vita snarare än grå så det inte behöver bli någon ambivalens om vem man skall ””hålla på””. g. om barnet känner sig säkert på att det är fråga om fantasi och inte verklighet, h. om det farliga hotfulla inte drabbar någon som barnet lätt identi-

fierar sig med (t. ex. hunden Lassie).

sangre

Vilken typ av aggression har visat sig mest störande?

Skjutvapen och allt som har med skjutvapen att göra visade sig minst störande medan dolkar och andra skarpa instrument var mest störande, med svärd någonstans mitt emellan. Knytnävsslagsmål och slagsmål på marken var bara störande när de förekom i sportprogram, dvs. i verkliga livet.

Vi fann att små barn var oberörda av en scen där en iller slukade en råtta; men de blev mycket störda när en fara hotade sådana djur som hun- darna Lassie och Rin-Tin-Tin som de var fästade vid och som hade viktiga roller.

' T. H. Himmelweit,

A. N. Oppenheim, P. Vince, ””Television and the Child”, London 1958, Oxford University press, sid. 18—19.

Verbal aggression, åthutningar och förlöjliganden skapade ibland mer obehag än fysisk aggression, särskilt när sådana verbala aggressionsuttryck förekom i verkliga situationer, i paneltävlingar eller sportprogram. De blev störda av situationer, där de kunde identifiera sig med någon en vik— tigare faktor än den rena mängden eller styrkan av det fysiska våld som vi- sas.

Barn gillar att bli lagom rädda och spänningen för den lättnad som följer efteråt. Men det är en smal marginal mellan trevlig Spänning och olidlig rädsla. Barnen gjorde själva en klar distinktion mellan spännande och skrämmande program.'

Kommentar:

När man frågar barn vad de blir skrämda av bör man vara uppmärksam på att svaren med nödvändighet kommer att begränsas till sådana — ofta konkreta — företeelser som barnens ord räcker till för att beskriva. De kan således bli skrämda även av stämningar och relationer som de inte kan klåda i ord. (K. E.)

' Marie Winn. The Plug—in Drug, copyright 1977, by permission of the Publisher, Viking Press, New York

Kapitel 13 Om de små barnens tittande ur the The Plug-in-Drug

Av Marie Winn. N. Y. 19771

Om de små barnens tittande ur The Plug-in-Drug

Inledning

Marie Winn har vissa intressanta synpunkter som jag gärna vill för— medla här och i fortsättningen. Innan jag går över till att citera henne vill jag beskriva hennes bok så som jag har upplevt den — bl. a. genom hennes eget förord.

Winn har förutom The Plug—in Drug skrivit tio andra böcker. Hennes språk är effektivt på gränsen till förförande. Winn arbetar i alla avseen- den journalistiskt. Hon drar sig inte för betydelseglidningar, överdrifter och selektiva citat av det som passar hennes avsikter, bara hon uppnår effekter. Och det har hon uppenbart gjort. I vissa partier av boken får man en känsla av att hon till och med övertygar sig själv med sina egna argument under skrivandets gång.

De tveksamma metoder som hon använt sig av för att få fram under- lag till boken framgår delvis av förordet, där det bl. a. heter (K. E.):

””Till större delen baseras denna bok på långa samtal som jag har haft om television med föräldrar, barn, lärare, socialarbetare, TV- executives, rektorer, barnpsykologer och psykiatriker. Alla citat utan källangivelse är hämtade från utskrifter av sådana samtal.

De flesta föräldrar och barn som jag intervjuat hör till medel- klassfamiljer i två städer, Denver och New York, och i förorterna och i omgivande landsbygd till dessa städer inte något helt re- presentativt urval efter vetenskapliga mått, men ändå anmärk- ' ningsvärt variationsrikt — innefattande fria yrkesutövare (läkare, advokater, arkitekter etc.), lantbrukare, affärsfolk, akademiker . och artistfamiljer med olika storlek och livsstilar.

En del av de som ställde upp på att prata med mig om sina TV- erfarenheter var mina egna vänner, en del var vänner till vänner och till och med vänner i tredje led; allteftersom folk fick höra ta- las om mitt intresse för problem med TV-tittande, så blev de ofta angelägna om att ställa upp med sin egen historia.

En del familjer fick jag kontakt med genom annonser som jag satte in i tidningar. Jag talade med mammor och pappor på fester, under konsertpauser, på badstranden, i mina egna barns skola och på lekplatsen i mitt eget bostadsområde, där jag stationerade mig

för flera veckor och där jag när jag talade med unga mödrar som aldrig vägrade att svara på mina envetna och ibland svåra frågor förnyade min djupa sympati för föräldrar som försöker att upp— fostra barn i dagens samhälle.

Man frågar kanske varför jag har begränsat mina efterfråg- ningar till medelklassfamiljer. Delvis därför att det är just dessa människors beteende som — som Philip Slater skriver — utövar det största inflytandet på samhället och som har makten och resurser- na att förbättra det, och delvis därför att mina informella under- sökningsmetoder lämpar sig bäst för ämnesområden som jag har personlig erfarenhet av. Därför har jag valt att skriva om familjer som inte är särskilt olika min egen. Kanske är ”lower-class” och ”upper-class” familjer heller inte så annorlunda. Jag skulle tro att de inte är det, man kan inte påstå det med någon sakkunskap.””'

Detta är en ovanligt uppriktig beskrivning av ett snett urval, där förf. funnit de ””bevis”” för televisionens allmänna fördärvlighet som hon varit ute efter.

Winn använder som bevismaterial uttalanden av enskilda föräldrar. Dels kan det röra sig om undantagsfall,2 dels skulle citaten lika väl kun- na användas för att bevisa helt andra förhållanden än vad Winn utnytt- jar dem till. Uttalanden som rör en fråga appliceras på andra frågor och skönlitterära framtidsskildringar utnyttjas som om de vore fakta.

Boken har sitt främsta värde i vissa allmänna resonemang om TV-tit- tandets natur som är utomordentligt elegant och pedagogiskt formulera- de. Jag kommer att citera sådana partier av intresse för framställningen, i några fall med bibehållande av den engelska versionen för det effektiva språkets skull. Härvid kommer jag konsekvent att undvika de uttalan- den som drar ner bokens allmänna värde nämligen de som utgår från att alla barn inte gör någonting annat än tittar på TV. Alla undersökningar visar i stället att även barn som tittar mycket på TV får utrymme för mycket annat i sitt liv och de extrema ””stortittarna”tycks utgöra en mentalt särpräglad grupp som inte kan tas som utgångspunkt för slut- satser om barn i allmänhet. (K. E.)

Om de mycket unga barnens tittande skriver Winn bl. a. följande:

””Fram till televisions-eran var det lilla barnets tillgång till symboli- ska uttryck för verkligheten begränsad Eftersom han inte kunde lå- sa, trädde han in i fantasins värld huvudsakligen genom historier (ev. sagor för ”stories”) som man läste för honom ur en bok . . . Och när barnen före TV-åldern gick in i dessa fantasins världar, ha- de de alltid en vuxen ledsagare som tolkade, förklarade och, om så behövdes, tröstade. Innan det lärde sig att läsa var det svårt för barnet att ensam träda in i fantasins värld. Därför blev utan tvekan televisionens inverkan på de icke läskunniga barnen större än på nå- gon annan grupp.”3

' Marie Winn, The Plug-in Drug, N. Y. 1977, sid. VII i förordet.

2 Winn säger själv att hon intresserat sig för ”problem med barnens TV-tittande” vilket loc- kat fram just de föräld- rar som upplever sådana problem.

3 Winn, sid. 48.

' Winn, sid. 9—10. 2 Winn, sid. 16. 3 Winn, sid. 47.

””Det kan hända att föräldrar överdriver betydelsen av innehållet när det gäller TV:s effekter på deras barn därför att de utgår från att barnens TV-upplevelser är desamma som deras egna. Men det finns en väsentlig skillnad mellan dessa: den vuxne har ett upplag av erfarenheter (”a vast backlog”), det har inte barnet. När den vuxne tittar på TV, dras hans egna nuvarande och tidigare relatio- ner, erfarenheter, drömmar och fantasier in i spelet, förvandlar det han ser, vad som än är dess ursprung och syfte, till någonting som avspeglar just de inre behov som är speciella för honom. Det lilla barnets livserfarenheter är begränsade. Han har nätt och jämt kommit ut ur den första barndomens förverbala dimma. Det är oroande att tänka sig att timme efter timme av TV-tittande för honom utgör en primär aktivitet. För honom kommer aktiviteter i det verkliga livet att väcka till liv minnen av TV-erfarenheter och inte tvärtom som för den vuxne tittaren. I en viss utsträckning kommer barnets tidiga TV-erfarenheter att avhumanisera, meka- nisera, att göra realiteter och relationer som han möter i det verk- liga livet, mindre verkliga. För honom kommer alltid verkliga händelser att väcka till liv svaga ekon från televisionens värld.”l

Winn fortsätter:

””När barnet är två eller tre år gammalt har det färdats ett oerhört avstånd från sitt nyfödda stadium. Muskelkontrollen är avance- rad; han kan fokusera ögonen, han kan göra komplexa manipula- tioner med händerna, han kan gå, kommunicera skarpsinnigt med ord, han kan utöva ett enormt inflytande på sina föräldrar, som han var helt utlämnad till på nåd och onåd när han föddes. Han är full av idéer, kämpar för att omedelbart tillfredsställa sina önskningar och behov, ivrig att lära, att utforska, att förstå. På många sätt är han raka motsatsen till den viljelösa och maktlösa varelse som han var vid födelsen.

I det lilla barnets liv är TV-upplevelsen en otvetydig tillbaka- gång till det passiva sättet att fungera. Den är helt olik alla andra former för lek. Således kan föräldrarnas oro inför passiviteten i barnets TV-upplevelse vara av överlevnadsvärde för barnet. För- äldraängslan är ofta en fininställd indikator på att något är snett i barnets liv.2

För en vuxen person innebär icke-verbala aktiviteter en avslapp- ning från det normala logiska tankearbetets möda och erbjuder en högt värderad upplevelse av frid och lugn. Men för det lilla barnet under dess präglande språkinlärning så år, måste ju varje varak- tigt återfall till ett icke-verbalt sätt att fungera, av det slag som TV-upplevelsen erbjuder, betraktas som en potentiell tillbaka- gång. När barnet tar emot televisionens ord och bilder timme ef- ter timme, dag efter dag, med föga av den mentala ansträngning som skulle krävas för utformningen av hans egna tankar, känslor och för omvandlingen av dessa till ord, så etableras ett mönster som betonar icke-verbal inlärning, allteftersom han slappnar av år efter år.””3

' Se även kap. 15.

Kapitel 14 Om fantasiernas roll och om begreppet passivitetl

Fantasier

Detta kapitel omfattar funderingar av KE samt citat från H. Himmel- weit m. fl. Television and the Child.

Fantasiemas betydelse för barns mentala hälsa i socialiseringsprocessen behandlas i den föreliggande rapporten mest ingående i kapitel 17 TV eller Saga eller Saga i TV, samt i kapitel 20 — Interaktion med figurer i TV-rutan och i kapitel 23 — Lära för skolan eller leka för livet.

Om fantasiernas roll och om begreppet passivitet

Barn bearbetar sina emotionella problem i form av fantasier. Med emo- tionella problem avses här inte några särskilda svårigheter utan sådana problem som hör ihop med alla barns uppväxt och med socialiserings- processen, dvs. tillägnandet av regler för socialt accepterat beteende i olika situationer, etablering av och frikoppling från olika relationer till sina närmaste. Genom att fantisera söker barnet klara socialiserings- processens svåra påfrestningar med bibehållen psykisk balans. Sagor och annat material utanför barnet kan ingå som råmaterial i och under- lätta konstruktiva fantasier. Till sådant råmaterial räknas också filmer och TV-program. Schramm kom fram till att barn med sociala/emotio- nella problem mer än andra sökte sig till media och program med ””fan- tasi—innehåll”.

För en del mediaforskare, främst Feshbach och Singer och med dem många forskningsreferenter, ser det ut som om det skett en mycket dis- kutabel betydelseglidning i deras behandling av begreppet ””fantasy”. Sålunda förefaller det som om de satte likhetstecken mellan att själva fantisera och att konsumera program med fantasiinnehåll, dvs. fiction. Men konsumtion av fiction har föga gemensamt med den problembe- arbetning som de egna fantasierna utgör. Den enda länken är att fiction- material kan ingå som råmaterial i egna fantasier, vilket inte betyder att fictionmaterial skulle vara en nödvändig förutsättning för fantiseran- de. Man kan misstänka att katharisteorin om utlevande och befrielse från spänningar och aggressioner genom inlevelse i aggressiva program — har sin rot i en sådan sammanblandning. I så fall är det fråga om ett än- nu mer fatalt men tidstypiskt försök att ersätta egna upplevelser och egen mental aktivitet med konsumtion av ställföreträdande action, än kritikerna av katharisteorin givit uttryck för.

Man kan tänka sig att de olikheter i effekterna av fictionprogram med aggressivt innehåll som forskningen registrerat beror på i vilken ut- sträckning bamen kunnat tillgodogöra sig dessa genom vidare bearbe- tning i sitt eget fantiserande. De barn som har ett aktivt fungerande fan- tasiliv och tillräcklig tid för detta kan kanske använda det aggressiva materialet på ett konstruktivt sätt som minskar behovet att själva ge ut- tryck för aggressivitet. För de barn som av olika skäl ser så mycket TV eller på annat sätt är så upptagna att de aldrig hinner fantisera kring si- na egna problem eller som är så blockerade att de saknar denna för- måga — får aggressionsmaterialet inte denna positiva funktion. Risken är

då att detta vid sidan av de mönsterbildande effekterna i stället ökar spänningen inom barnet. När TV-konsumtion eller andra aktiviteter ger utrymme varken för ””normal”” problembearbetning eller bearbetning av konsumerade våldsprogram kan man tala om mental passivitet på vitala punkter.

Passivisering

Därmed har vi kommit in på detta begrepp som så ofta förekommer i debatten om barn och TV. Innebörden skiftar från gång till gång och be- greppet är oanvändbart om det inte definieras närmare.

Den innebörd som jag lagt in i det ovan som frånvaro av problem- bearbetning med hjälp av den egna fantasin — är ganska specifik och tor- de vara sällsynt. Det är dock fråga om en mekanism av central betydelse och den enda innebörden av passivisering som är kopplad till aggressivi- tets— och.-våldsproblematiken.

När man talar om TV”s passiviserande effekter, menar man ofta att själva TV—tittandet är passivt. Att se, höra, ta emot, känna och tänka medan man tittar är dock inte detsamma som att vara passiv. Det kallas inte heller så när man sitter stilla och tittar/ lyssnar på teater. Skillnaden är att teater betecknas som en aktivitet, medan TV inte har denna status. Sinnes-, känslo- och tankeverksamheten är dock densamma i båda fal- len. Inte ens ett litet barn som absorberas av TV-tittandet och försjunker i detta med tummen i munnen är passivt. En mental process pågår.

Tvärtom tittar det verkligen på TV med hull och hår och gör ingen- ting annat. Detta är nästa betydelse av TV's passivisering, nämligen att man inte gör något annat som betraktas som värdefullare läser, lyss- nar på radio, lägger pussel, pratar, leker, idrottar, spelar flöjt, spelar kort, går på konsert eller föreningsträffar. Hur TV-tittandet påverkar så- dana aktiw'teter behandlas något i kapitlet om ”TV som konkurrent till andra aktiviteter” sid. 204, 206 och 195-196.

Personligen har jag svårt att sympatisera med inställningen att alla andra aktiviteter under alla omständigheter skulle vara mer ”värda”” än TV-tittande. Däremot är det lätt att se avigsidoma med ett TV-tittande som blir så omfattande att det inte ger utrymme för socialt angelägna el- ler för några andra aktiviteter. Detta kan dock med lika starka skäl så- gas om läsning, radiolyssnande, kortspel, simning etc. (Samma diskus- sion fördes för övrigt under radions första år men då var det radion som var i skottgluggen). All ensidighet i aktivitetsbilden som innebär över- drifter i någon riktning och som går ut över aktiviteter som fyller andra och olika funktioner är olycklig vilken sysselsättning det än gäller. Sådan ensidighet bör dock snarare betraktas som ett symptom på en personlig problematik än som en konsekvens av en viss aktivitet, i det här fallet TV-tittandet.

En helt annan aspekt är att gamla, rörelsehindrade och isolerade män- niskor i TV fått en enastående källa till stimulans, information, under— hållning och distraktion — något som inte blir mindre utan snarare mer värt just därför att TV-tittandet är en av de få aktiviteter som deras be-

gränsade liv tillåter. Det är här fråga om en annan och mer positiv TV- relation än vad som avses när man talar om TV”s passiviserande effek- ter. Å andra sidan kan man inte förneka att TV skulle kunna ha negativa effekter för vissa grupper med hänvisning till de positiva effekterna för vissa andra grupper.

Man skulle också kunna säga att olika gruppers förhållande till TV — småbarnens, de gamlas och de från verkligheten flyende tevemanernas — är så olika att vad som gäller för en grupp aldrig bör åberopas när det gäller andra kategorier. Framför allt bör man inte tala om TV-tittande generellt som om det vore en enda sysselsättning av samma art och med samma innebörd för alla, när det i stället är så att TV inte bara kan ut- nyttjas utan faktiskt utnyttjas på många olika sätt av olika människor.

Ett vanligt synsätt är att beteckna TV-tittande som konsumtion och konsumtion som något i sig passivt varigenom TV-tittandet blir såväl passivt som passiviserande dels i direkt proportion till den tid som äg- nas åt TV-tittande som i sig betraktas som passivt, dels indirekt genom att TV-tittandet skulle sätta sin prägel även på hur man tillbringar sin övriga tid. Denna skulle bli mer inriktad på konsumtion och andra ””pas- siva sysselsättningar”.

Detta resonemang har sin grund i olika ursprung, dels i det allmänna förakt för TV—tittande som detta medium delvis ärvt efter filmen, dels i det förhållandet att mediet konkurrerar med biograferna, fotbollen, veckopressen, serietidningarna och föreningslivet, rycker undan under- laget för dessa och väcker aggressioner. Som nytt och delvis föraktat me- dium fungerar TV dessutom bra som syndabock även för andra problem och företeelser som förmodligen inte alls har något med TV att göra.

Forskningsresultat har visat att TV genom sin bekväma tillgänglighet (och närheten och den goda utsikten i rutan) tar över publiken på de områden där TV-programmen är funktionellt likvärdiga med andra akti- viteter — film, Sport, tidsfördriv, aktualitetsbevakning och samhällsde- batt. Varför skall man gå på bio, sitta på blåsiga idrottsläktare, läsa veckotidningar och gå på ABF-föredrag, när allt vad dessa har att bjuda finns inom räckhåll i TV och ofta i bättre tappning även med risk att det som man tidigare gjort på andra platser plötsligt kallas för passivitet när det lokaliseras till hemmet och TV-skärmen?

Mitt svar på denna fråga aWiker från standardsynen att TV lägger en förlamande hand över människor. Det har nämligen visat sig att teater- och musiklivet blomstrar som aldrig förr. Gymnastik-, dans- och väv- kurser är efterfrågade. Emotionellt laddade fotbolls- och tennismatcher drar fortfarande folk, och aktionsgrupper och demonstrationer växer som svampar ur jorden. Detta kan tolkas så att aktiviteter som har karaktären av upplevelse och deltagande och inbjuder till direkta kon- takter fortfarande är attraktiva.

På linje härmed är iakttagelsen att det föreningsliv, där medlemmarna egentligen var passiva åskådare (förutom vid själva röstningsprocedu- ren) inte längre upplevs som attraktivt och relevant av vissa grupper. Man gick i stället ut och gjorde sina egna aktioner, dels därför att man ville att det skulle ””hända något””, dels därför att man hade behov av emotionell delaktighet i det som händer. Att denna ”utvandring” från det traditionella föreningslivet främst gäller dem som tidig” e ””fyll-

de lokalen” visas av att flertalet föreningar trots allt lever vidare men mer än tidigare baserade på den snävare krets som utgörs av styrelsen och den närmaste kretsen kring denna. Att beskriva denna utveckling som passivisering är inte korrekt. Det är riktigare att konstatera att människor inte längre nöjer sig med att fungera som utfyllnad på möten.

Personligen hyser jag oro för en annan mekanism, en mekanism som är något besläktad med den ofta åberopade avtrubbningseffekten men mer komplicerad än denna. Genom TV”s nyhets- och dokumentärpro- gram kommer vi alla — och i viss mån även barnen i kontakt med många och stora problem, med mycket individuell och kollektiv nöd, som det står helt klart att vi inte kan göra något år varken som enskilda personer eller som nation. Vad får detta för följder?

En tänkbar konsekvens är att de mänskliga och sociala problemen i den egna omgivningen verkar så obetydliga och futtiga att de inte upp— fordrar till handling. De stora problemen i tredje världen och i diktatur- länderna ligger utom räckhåll. Att ständigt ha dem i rutan utan att kun- na göra något åt dom kan ge upphov till en känsla av maktlöshet. Det är tveksamt om en sådan maktlöshet är mentalt hälsosam och om det kan komma något konstruktivt ut av den. Kanske är maktlösheten passivise- rande. Det vet vi mycket litet om. Vietnamkriget och terrorn i Chile ak- tiverade många — tack vare eller trots alla TV-reportage — men vi vet inte hur många som bara lamslagits av sin förtvivlan.

Många människor säger att de är ””trötta på politik” — men kanske ta- las det mer än någon gång tidigare på arbetsplatserna om TV-förmedla- de problem och förtryck i andra länder en förutsättning för den s. k. världsopinionen, som även om den inte förmår mycket ändå åstadkom- mer mera gott än ingenting.

Eller är kanske en självbevarande privatisering på gång därför att vi inte kan göra något åt öknens utbredande i Afrika, rovdriften på de svarta i Sydafrikas gruvor, Idi Amins skräckvälde, barnprostitutionen i Indien, kurdernas utrotning, förföljelsen av öststatemas oliktänkande, massvälten i Kampuchea, havets nersmutsning? Har vi utvecklat ett för- svar mot dessa provokationer som gör oss oemottagliga mot eller kraft- lösa även inför barnmisshandel, ungdomsalkoholism, heroindöden på Stockholms offentliga toaletter, de handikappades utestängning från ar- betsmarknaden och farliga industriutsläpp utanför den egna hemorten?

Dessa frågeställningar är alltför viktiga för att behandlas som om man kände till svaren. De som går ut och påstår att det enbart förhåller sig på något av de sätt som här har skisserats i frågande form må ha de bästa avsikter. Men de bör inte bli tagna på allvar eftersom det bara rör sig om visserligen allvarliga men dock spekulationer och inte om fakta. Det vore bättre att formulera de angelägna frågorna just som frågor och byg- ga upp ett intresse för att få dessa sakligt besvarade. Det rör sig om vik- tigare saker än att småbarn bankar på mulliga bo-bo-dockor efter en filmvisning — helt enkelt om de djupare effekterna av vårt nuvarande in- formationstryck. Om att väga dessa effekter mot värdet av själva in- formationen. Denna anses visserligen ha ett humanistiskt egenvärde även om den inte leder till något agerande. Men om informationsöver- flödet leder till cynism och kraftlöshet, hur skall vi då förhålla oss till

medvetandegörande information? Denna fråga kan inte utvecklas vidare i detta sammanhang men den är värd att väcka som— en motvikt till det "ytliga och demagogiska sätt varpå man i allmänhet handskas med be- grepp som passivisering och information.

Som så ofta i samhällsdebatten föreligger en risk för att man tillmäter vissa medel ett så starkt positivt symbolvärde att dessa tillfredställer eg- na emotionella/ politiska behov och skymmer det enda viktiga, nämligen om de för närmare målet för de människor som man vill gagna. Ibland ser det tvärtom ut som om ändamålet helgar medlen i så hög grad att medlen förlorar karaktären av medel och upphöjs till mål. Ändamålets enda funktion blir att helga. Under ändamålens täckmantel frodas före- teelser som ”socialporr”, ””nödporr”, rättegångsporr, porr-porr och ””skandal-porr kring kända personer””.

En ledande person på Sveriges Radio bekräftade nyligen denna in- ställning med att berätta att av yrkes- och samhällsmoraliska skäl de TV-program som åtnjuter den högsta prestigen inom den egna gruppen och på SR är de som anmälts till radionämnden men friats — dvs. de som balanserar på den smala gränsen mot partiskhet och osaklighet. Att pro- gram av denna karaktär sällan har det högsta relevans- och informa- tionsvärdet i förhållande till publikens behov av verklighetsorientering syntes helt ovidkommande för den grupp som formulerar prestigens kri- terier.

Hithörande frågor bör studeras även utanför TV-huset. Det blir ingen lätt uppgift och resultaten kan komma att dröja. När och om de kom- mer, blir de säkert svårtolkade. Under tiden skulle man försiktigtvis kunna utgå från den provisoriska arbetshypotesen att en restriktiv och selektiv TV-distribution av mänsklighetens mest dramatiska och svårlös- ta konflikter och lidanden — med begripliga förklaringar av motsättning- arnas innehåll och bakgrund och inte bara av deras mest ””TV-mässiga” yttringar skulle minska de eventuella riskerna för individen, för energi- krävande awärjningsmekanismer som kan leda till tillbakadraganden från det allmänna med dess globala aspekter ja till och med från ar- betslivets krav — till en helprivat sfär med infravärme, joggning, ostfrite- ring, egen bastu och vin som bordsdryck och ångestdämpare.

Hela frågan om eventuella passiviseringseffekter av TV-tittande är så- ledes ytterst komplicerad och illa formulerad. Forskningen kring pro- blemställningen är sparsam, och i den mån den förekommer gäller den egentligen andra saker, t. ex. i vilken utsträckning man äter, läser läxor, leker och stickar medan TV är på. Här är det närmast fråga om i vilken utsträckning TV används som ljudkuliss. Andra undersökningar stude- rar i vilken utsträckning TV övertagit andra medias funktioner som in- formation, underhållning och tidsfördriv, vilket inte heller har med pas- sivisering att göra, trots att det ofta framställs så. Interaktion i Grant Nobles tappning behandlas i anslutning till Nobles bok ”Children in front of the small screen” sid. 257—259. Även om han söker visa på vår- det av TV som interaktions-partner, pekar en sådan tolkning, om den är riktig, mot i mitt tycke mer skrämmande perspektiv än den s. k. passivi- seringen (att man ””bara”” ser på TV utan att göra något annat), nämligen instängdhet och avstängdhet från interaktion med levande människor.

Himmelweit m. fl. har ägnat ett särskilt avsnitt åt den passivisering av barnen som många påstår att TV åstadkommer. Hon skriver följande:

TV:s inverkan på fritiden Vad ger utrymme för TV—tittande?

I och med att TV kommer in i bilden kommer barnet i en valsituation. Andra aktiviteter får lämna utymme åt TV-tittandet i enlighet med föl- jande principer.

De aktiviteter som först får stryka på foten är de funktionellt mest lika så som bio, radio och läsning av serier. Radiolyssnandet blir då mer specialise- rat (sport, musik, diskussioner) och läsningen mer faktaorienterad. Där- efter går tittandet ut över andra fritidsaktiviteter, framför allt de mer till- föl/i ga och ostrukturerade, medan utomhusaktiviteter och sociala tidsfördriv endast påverkas litet eller inte alls. Till den senare kategorin hörde också organiserade och målinriktade aktiviteter. Vad som verkligen är barnets ”netto-fritid” som en följd av att det oundvikligen blir mera trångt på barnets schema.l

Hur har TV ändrat barnens intresse för bio?

"Bio och TV betraktas av många barn som inbördes utbytbara. Båda tillhandahåller underhållning, det ena mediet med den extra fördelen av att vara bekvämt, tillgängligt och gratis. Yngre TV-tit- tare drog därför ner på sina biobesök och gick även fortsättnings- vis (efter att ha haft TV i flera år) mindre på bio än kontrollbar- nen (som inte hade TV). I den förra gruppen var det således fler som bara gick på bio en gång varannan vecka i stället för 2 gånger i veckan.

Att gå på bio är emellertid också en social ”händelse”, ett sätt att träffa vänner utanför hemmet. Detta visade sig viktigare för l3—l4-åringarna än för de yngre barnen. Efter att ha haft TV ett år hade l3—l4—åringarna efter en viss minskning i biofrekvensen — återgått till samma nivå för lika gamla barn utan TV . . .”2

Vilka effekter har TV på läsning och på läsförmågan?

TV gynnar bokläsning snarare än serieläsning. Att läsa böcker intar en särställning, inte trots TV utan snarare tack vare denna. TV stimulerade intresset för läsning bl. a. genom dramatiseringen av böcker i seriepro- gram. Barnens intresse och nyfikenhet väcktes också mer generellt så att de blev mer intresserade av flera typer av böcker än tidigare, däribland facklitteratur av olika slag. _ De mer obegåvade barnen i tittargruppen inspirerades till och med att 2 Sld' 23- läsa mer än motsvarande barn i kontrollgruppen (som inte hade TV).1 3 Ref. sid. 23—24.

' Ref. fr. sid. 324—350.

' Ref. sid. 24.

? Cit. sid. 25.

* Avtrubbning används här i en annan betydelse än i debatten kring våldsprogrammen.

(K. E.)

Påverkar TV barnens sociala kontakter utanför familjen?

Den tid som eljest tillbringas i tillfälligt sällskap med kamrater minska- de något, på linje med det allmänna resultatet att det är de vagast defini- erade aktiviteterna som först får stryka på foten.1

Passivitet och stimulans ”Gör TV barnen passiva?

När TV infördes blev barnens liv mera strukturerat. Mindre tid ägnades åt 'att inte göra något särskilt' för sig själva eller med andra. Det blev mindre tid att *stå och hänga, och att ”slå ihjäl”.

Om detta förhållande är bra eller inte beror på hur mycket så— dan ,slö-tid” barnen har och vad de gör av den. Man bör därvid skilja mellan å ena sidan uttråkat hängande utan mål och mening och å andra sidan ihälsosaml sysslolöshet, som ger barnet möjlig- het att använda sina egna resurser snarare än prefabricerad un- derhållning.”2

”I den del av undersökningen som studerade olika uppfattningar om och kring TV ansåg så många som 1/ 4 av lärarna (och en hög- re andel av de lärare som tyckte illa om TV) att television gjorde barnen passiva.

Den vaga termen passivitet tycks användas på (minst) fem olika sätt (1—5 nedan). Vi jämförde de TV-tittande barnen med kontroll- gruppen (som inte hade TV) beträffande var och en av dessa fem de- finitioner av passivitet utan att finna några resultat som bekräftade den vanliga uppfattningen att TV passiviserar.

1. Det påstås att barnen absorberar TV som svampar. Denna syn (där fysisk och mental aktivitet blandats ihop) visade sig ohåll- bar att döma av mödrarnas observationer och barnens beskriv- ningar av hur de upplevde programmen. I den berörda synen ligger invävd en blandning av att de vuxna dels tycker att det är fråga om undermåliga program och de mindre sofistikerade barnens sätt att 'ta in, dessa.

2. Det påstås att TV-tittande får barnen att föredra en redigerad version av livet framför det riktiga livet ('the real thing') genom att de får tillgång till rutans version utan någon ansträngning. Vi fann inga tecken som tydde på att det skulle förhålla sig så.

3. Det sägs också att TV-tittande leder till brist på initiativ. Men både tittar- och kontrollgruppen gillade samma slag av aktivi- teter. Barnen tenderade faktiskt att ge utrymme för tittande hu- vudsakligen genom att skära ner på annan färdig underhållning, särskilt film och radio, snarare än på hobbies och lek. Enligt lä- rarnas skattningar av barnens initiativförmåga och faktiska initiativ låg denna på samma nivå i båda grupperna.

4. Ett fjärde påstående är att TV leder till avtrubbning” och till att de blir blaserade och ”insnörda” med en begränsad intres-

sesfär. Förhållandet var snarast det motsatta, särskilt bland de intelligentare lO—l l-äringama och de mindre intelligenta l3—l4-åringarna. Som en följd av tittandet hade dessa katego- rier blivit intresserade av ett bredare spektrum av ämnen än motsvarande kontrollbarn.

5. Slutligen är det en vanlig uppfattning att TV skulle vingklippa den egna fantasin. För att testa detta lät vi lärarna göra en be— dömning för varje barn om detta var

— ovanligt fantasifullt — genomsnittligt fantasifullt fantasilöst.

Inga skillnader erhölls mellan de jämförda grupperna av TV- tittande barn och barn utan TV.

De genomgående negativa resultaten vid studiet av dessa fem aspek- ter ger oss anledning att lita på resultaten. Barnens förtjusning i ak- tiviteter och utforskande är mycket stort. När valet stod mellan hob— bies eller sport och TV-tittande var det ofta TV som drog det kortas- te strået. ” '

”Ungefär hälften av barnen sade att de inte skulle sakna TV särskilt mycket om de fick lov att klara sig utan. Och flertalet barn uppgav _ att de under de olika dagarna i en vanlig vecka hade andra aktivite- 1 Sld- 26- ter, som de uppskattade mer än TV-tittandet.”2 2 Sid. 22.

.. ..

.. J . _. " ..'" | . '. ,. ' .. _| "M . .. . u,. | J' ”I | . * . - '. L.| ." .. * 'ta”. .! . . .. =_. . '. ._ ' 4 .J . , 4 . . uj | l . IW. l I II 'll , . , ".l ,, . . '.- .... | . l ,ir ill - " . | . l. . ..,' .. _ ( ' .r II1 I ' ._l . I. . . .. . . 'I l I_"' I * I ||1 | _ l' | "|.|I .I _ lll _ lli " w . . " !I. |. _ . _, . I I ' III. _ lill—I ; ..” . ... . ut: , ' |.- '. | I ' | A. I I . '.. ' ' ' - . . ... . *..l' .. . .. , '. ."r . . . ... . . . .. . . I. I. | .; .Il * . .. .... L. |. ' " '.I , .. _ ' l . I l . | '. ..'.i -: | . '. |" ..I ' , . | . — * url '.!." . ' I I ' ) ll " . ' ' i” I .I I II , _ . . . . . . . . | _ _ ll .. . . . _ . - . , ._ . ._. , .. ”, , .. "."

Kapitel 15 TV som konkurrent till andra aktiviteter

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten: Inledning av K. E.

L. Filipson m. fl., PUB 19802. Barnens tittande maj 1979 Leni Filipson, PUB 52 1975/ 76. Vilken roll spelar radio och TV i försko- lebarnens liv?

Inga Sonesson. Förskolebarn och TV

Vincent Greaney. Factors Related to Amount and Type of Leisure Time Reading, 1978

John Clarke. Diffusion and Defusion of Style i Resistance through Rituals. 1975

TV som konkurrent till andra aktiviteter

Inledning

En av de frågor i samband med barnens TV—tittande som särskilt trängt sig på de senare åren är vilka andra aktiviteter som TV-tittandet går ut över och vad sådana förskjutningar får för effekter.

Denna fråga har varit i fokus under den tid jag har arbetat med rap- porten. Trots detta har jag hittat mycket litet material som belyser frå- gan.

När man vid införandet av TV hade chansen till naturliga före/ efter — experiment i stor skala, utnyttjades denna situation illa. Endast Schramm och Himmelweit gjorde sådana studier. Dels har dessa blivit gamla — de sociala mönstren har ändrats — dels var man som flertalet mediaforskare mera intresserade av TV*s relation till utnyttjandet av andra media än till brännboll, hoppa hage, bygga kojor och smyga på spännande personer, klippa pappersdockor, slänga käft i största all- mänhet, cykla omkring och kolla läget etc. etc.

Schramms resultat har redovisats i den föreliggande rapporten sid. 240 och Himmelweits både sid. 195 och sid. 354. Förutom att de härrör från slutet av 50—talet, har de begränsad tillämplighet i Sverige där skol- föreningar, sport och läxläsning inte intar samma plats i barnens liv som i de angle-sachsiska länderna.

Fritidskapitlet i Comstock m. fl.'s översiktliga arbete ägnas med ett undantag åt hur vuxna människors TV-tittande förhåller sig till andra aktiviteter.

J. Lyle och H. Hoffman studerade 1971 relationen mellan TV-tittande och vissa fritidsaktiviteter. De fann inte det väntade sambandet mellan mycket TV-tittande och passivitet för övrigt. Resultaten har redovisats i den föreliggande rapporten sid. 495.

Det överdrivna TV-tittandet hos en del psyko-socialt störda barn har behandlats i ett särskilt kapitel 8.

En del författare har varit inne på svårigheten att göra korrekta ”tids- budgetar” därför att så många ägnar sig åt annat samtidigt som de ser på TV. Man får då svårigheter att bestämma vad som skall betraktas som den primära, respektive den sekundära aktiviteten. I varje fall bi- drar de resultat som kommit fram i anslutning till detta statistiskt beto- nade problem att modifiera föreställningen om TV-tittandet som en allt uppslukande aktivitet.

På frågan om varför människor ser på TV, får man ofta svaret att det är som tidsfördriv (”time-killing”), för att fylla ut tiden, som sällskap och liknande. Om man härtill lägger gamla tiders förslag till sysselsätt- ningar ”när barnen inte vet vad de skall ta sig till och inte har något att hitta på” får vi kanske rimligare proportioner på det kvantitativa pro- blem som TV-tittandet erbjuder. Det vore synd om detta fick skymma de verkliga problemen, nämligen innehållet och formen i det som visas och den samhälls- och människobild som TV därmed oftast förmedlar.

Låt oss inte som Grant Noble påminner om — förväxla de sociala brister som skapar behov av TV med effekterna av TV. Även om jag inte håller med Noble om att TV tillgodoser dessa brister på det sätt han har hävdat, bör inte TV göras till syndabock för svagheter i det moderna samhället som ligger på ett annat plan.

Jag har varit inne på hithörande frågeställningar i kapitel 14 om ”Fantasiemas roll och begreppet passivitet”.

Den ljusa årstidens tittande

Att TV-tittandet delvis är en klimatfråga — hur mycket vädret gör utom- husaktiviteter angenäma för barnen - får en viss belysning i de senaste siffrorna från Sveriges Radio's PUB-avdelning för den ljusa delen av året (1979). Resultaten som redovisats i den föreliggande rapporten sid 62—69 markerar att TV-tittandet krymper påtagligt när dagarna blir var- mare och ljusare.

Rapporten omfattar också några preliminära resultat från en undersök— ning av mediabruket bland barn i åldern 3—8 år. Nedan följer de vikti- gaste resultaten, som visserligen visar att TV som väntat intar en central position men inte trän gt ut varken böcker eller ljudmedia.

”Hur använder barn olika massmedier?

Att småbarnen använder tv:n flitigt vet vi genom flera undersök- ningar. Att de inte är lika intresserade av att lyssna på radio vet vi också. Att många barn får en saga läst för sig nästan varje dag har framgått liksom att biobesök är en ganska sällsynt företeelse bland de yngsta. Men vi har ganska vagt begrepp om hur barn an- vänder andra massmedier och hur olika massmedieaktiviteter hänger samman.

Som ett första led i att få klarhet hur barn använder massmedi- erna har vi ställt ett antal extrafrågor. Här presenterar vi endast några enkla data om hur ofta barn använder olika medier. Ämnet kommer att behandlas mer ingående i en senare rapport.

Vi ser i tabellen att TV och böcker används mest och ungefär lika ofta. (Siffrorna här avser användningen under vårsäsongen. Vi kan förutsätta att TV används något flitigare under den mörka

' Gäller TV och böcker varför sig. (K. E.)

Tabell 39 3—8 åringarnas användning av olika massmedier

______—______———_-

TV Böc- Skiv./ Se- Ra- Dags- Vecko- ker kassett rier dio tidn. tidn. % % % % % % %

(Nästan) varje dag 68 74 51 33 16 18 2 Flera ggr/v 24 14 23 13 12 9 4 Ngn gång/v 5 8 17 15 19 13 19 Mer sällan 2 4 7 25 38 26 36 Aldrig 0 1 1 13 16 34 38

årstiden.) De flesta använder TV och böcker varje dag och unge- fär 90 % mer än 3 dagar i vekcan.l

Ju yngre barnen är desto oftare är det någon som läser för dem. TV:n tycks dock användas lika oftai alla åldrar.

De flesta småbarnshushåll, 85 %, har antingen skiVSpelare eller kassettbandspelare eller båda delarna och dessa används också flitigt. Hälften av 3—8-åringarna lyssnar varje eller nästan varje dag till skivor eller kassetter.

Radion används inte tillnärmelsevis lika ofta som de medier vi hittills nämnt. Endast 28 % av barnen lyssnar på radio mer än 3 dagar i veckan. Det är många barn som nästan aldrig lyssnar på radio, 46 %. Motsvarande siffra för skivor och kassetter är 4 %.

Radiolyssnandet tycks inte vara mer utbrett i någon viss ålder. Serietidningar är populära bland småbarnen (eller möjligen de- ras föräldrar och syskon). Vart tredje barn läser eller får serietid- ning läst för sig varje dag. Det är dock ganska många barn som sällan eller aldrig läser serietidningar, 29 %. Serietidningsläsandet är mer utbrett i 6—8-årsåldern än i andra åldrar.

Dagstidningar är förutom TV och radio det massmedium som förekommer mest i småbarnshushållen. 96 % har tillgång till nå- gon dagstidning. I dessa tidningar finns dock inte mycket som at- traherar de mindre barnen. Åtminstone verkar inte föräldrarna tycka det. Dagstidningar används av barnen ungefär lika ofta som radion. En stor andel, 55 %, får aldrig eller sällan höra eller läsa något ur dagstidningar.

Veckotidningar är det minst utnyttjade mediet förutom bio. 66 % läser sällan eller aldrig någon veckotidning, några få procent läser nästan dagligen. Vart femte barn läser veckotidning någon gång i veckan. Ju äldre barnen blir, desto oftare förekommer det att de läser veckotidningar.

Besöksfrekvensen på bio kan naturligtvis inte jämföras med hur ofta man använder andra massmedier. Även här gäller ju äldre barn desto fler biobesök per år. En 3—åring går i genomsnitt 0,5 gånger per år, en 4-åring 1,9 gånger och en 5-åring 2,6 gånger. 6- åringar går 3,5 gånger, 7-åringar 4,1 och 8-åringar 4,2.

Om vi ser på barn till föräldrar med olika utbildning kan vi fin- na vissa användningsmönster. Barn till lågutbildade använder of— tare TV, skivor och kassetter, serietidningar och veckotidningar.

Barn till högutbildade använder i stället oftare böcker och dags- tidningar. När det gäller radion verkar det inte finnas några skill- nader.'

Om 50 förskolebarns relationer till TV och andra aktiviteter skrev Leni Filipson 1975 bl. a. att utelek är det enda som regelbundet kan konkurre- ra ut TV-tittandet (PUB 52 1975/ 76). Denna rapport refereras närmare sid. 1 kap. 19, om ”Föräldrarnas syn på TV's betydelse för barn och föräldrarnas betydelse för barnens tittande.”

I ”Förskolebarn och TV” har Inga Sonesson redogjort för hur barnen i denna åldersgrupp för-

håller sig till TV och andra sysselsättningar enligt data som hon själv tagit fram:

”TV:s popularitet

”För att kunna bedöma hur stor betydelse TV har för barnen i förhållande till andra aktiviteter som är vanliga i denna ålders- grupp, lät jag dem, med hjälp av två teckningar, välja mellan olika typer av sysselsättningar. Båda teckningarna användes i två olika versioner för att eliminera eventuella systematiska mätfel. Teck- ningar av samma typ har tidigare med framgång använts av J. R. Brown m.fl. (1974)* i deras undersökningar av olika mediers funktioner för engelska skolbarn.

Barnens val av favoritsysselsättning

På den första teckningen fick barnen välja mellan följande åtta aktiviteter: 1 titta i en bilderbok, 2 vara tillsammans med mamma, 3 leka med sig själv, 4 spela på grammofon/ band, 5 titta på TV, 6 läsa serietidning, 7 lyssna på radio, 8 leka med andra barn. Denna första teckning hade även funktionen att skapa en triv- sam inledning på barnens intervju. Sedan intervjuaren hade pre— senterat sig och försäkrat sig om att hon pratade med rätt barn, tog hon fram teckningen och förklarade, att den visade olika saker som barn kan hitta på. Därefter frågade hon: *Vilken av dessa sa- ker tycker du är allra roligast att göra?” Intervjuaren förklarade vad de första situationerna föreställde och försökte sedan aktivera barnet, så att det självt berättade om de återstående aktiviteterna. De flesta barnen tyckte detta var roligt och de flesta symboler- na fungerade bra. Sämst var nr 6 ”läsa serietidning”. Här fick man ofta hjälpa dem. Vidare tolkade många barn bild nr 2 mera kon- ' PUB 1980:2 sid. kret än vad som ursprungligen var meningen. De uppfattade den- 14—16- na situation som ”Man kan vara ute och gå med mamma”, vilket *Hänv_ t. Sonessons litt- säkert är en bidragande orsak till att så få barn (2 %) valde detta fört.

alternativ. Att promenera är inte denna åldersgrupps favoritsys- selsättning.

Barnen fick välja de tre aktiviteter de tyckte var roligast, samt den de tyckte var tråkigast. Vidare försökte vi få dem att motivera både de positiva och det negativa valet.

Tabell 40 Åtta aktiviteters popularitet och impopularitet

1. val 2. val 3. val Negativt val % % % % Titta på TV 44 27 13 0 Lyssna på grammo- fon/ band 23 27 17 6 Leka med andra barn 18 14 22 8 Läsa serie- tidning 8 8 9 7 Titta i en bok 3 9 15 16 Lyssna på radio 2 9 13 28 Vara med mamma 2 2 6 17 Leka ensam 2 4 5 19 Summa% 102 100 100 101 N (253) (252) (252) (250)

___—_!

Av tabell 40 framgår mycket klart hur populärt TV är bland barnen. ”Titta på TV” intar en klar första plats bland de åtta olika aktiviteterna. Om man vill ifrågasätta validiteten i denna mätme- tod kan man kanske framhäva, att nästan alla barnen var infor- merade om vårt besök och att de flesta visste om, att vi skulle pra- ta med dem om TV. Detta kan givetvis ha inverkat något på sva- ren, men knappast ha förorsakat TV:s odiskutabla första place- ring. Även bland de barn som inte valt TV som första alternativ väljer de flesta detta som sitt andra, och endast ett barn svarade, att TV var den tråkigaste av de åtta olika sysselsättningarna.

Att lyssna på grammofon eller bandspelare är också mycket po- pulärt. Denna aktivitet intar en klar andraplacering efter TV. En del av denna popularitet kan kanske förklaras av det faktum, att barnen i denna åldersgrupp precis har hunnit till ett stadium, i vil- ket många får tillstånd att själva, ensamma få syssla med denna apparatur. Detta beteende får därför i sig själv en status som del- vis kan förklara dess popularitet. Detta faktum har tidigare fram- hävts både av v Feilitzen (1972) som anser att barnen känner sig äldre, när de spelar grammofon, och av Lyle och Hoffman (1976) som fann att förskolebarn i större utsträckning hade tillgång till att själva spela grammofon än till att lyssna på radio.

Först på tredje plats, både i det första och andra valet, kommer aktiviteten ”Att leka med andra barn”.

På frågan varför det var allra roligast att titta på TV svarade den största delen av de barn som hade valt TV som den roligaste sysselsättningen: ”Bamprogrammen”. TV:s popularitet är emeller-

fll

"Vara Z hltillsammans med mamma" 2 %

"Titta i-en bilderbok" 3 %

"Spela pa grammofon eller band" 23 %

"Leka med sig själv" 2 %

"Titta på TV" kl. O/c.

"Lasa ser1efidning" 8 %

POV m % S*

6 J, ),. "Leka med andra barn" Fig.6Barnensval(ipro-

1 8 0/0 cent) av favoritsysselsätt- ning. (N = 253).

"Lyssna på radio" 2 %

' I. Sonesson ””Förskole- barn och TV”. Malmö 1979 Sid. 42—45.

tid inte enbart knuten till vissa bestämda program, utan har också samband med dess Specifika mediakarakteristika; det finns både bild och ljud. Detta kan indirekt utläsas av barnens svar på frågor om andra medier. Att radiolyssning var den tråkigaste sysselsätt- ningen motiverade 54 procent av de barn som ansåg detta med svaret, ”Det finns inga bilder, bara prat” och 44 procent av de barn som tyckte att titta i böcker var tråkigast, motiverade detta svar med att de inte kunde läsa.

I Sverige har liknande resultat tidigare redovisats av v Feilitzen (1972) som framhäver, att olika mediers icke-innehållsmässiga ka- rakteristika ofta är avgörande för vilket medium barnen väljer vid en bestämd tidpunkt. Sålunda ansåg föräldrar till barn i 5—6 års- åldern, att det var den rent formella egenskapen hos TV att ha bå- de bild och ljud, som betydde mest för denna åldersgrupp.”'

TV och läsning

En av de TV-frågor som uppmärksammats mycket de senaste åren i Sve- rige är TV som konkurrent till andra och kanske mer önskvärda syssel— sättningar. En sådan sysselsättning är läsning av olika slags material.

Bl. a. därför att Vincent Greaney vid universitetet i Dublin har gjort en utmärkt sammanställning av material som behandlar denna fråga, skall vi ägna några sidor åt denna. Referatet bygger på en uppsats, som Gre- aney presenterade 1978 vid en världskongress i Hamburg om läsning, ”Factors Related to Amount and Type of Leisure Time Reading. ” ( Fakto- rer som hänger samman med mängden och typen av läsning på fritiden.

Bland 13-åringar ii USA läser 78 % någonting för ro skull åtminstone- 1 gång/veckan.

Engelska resultat visar att barn läser i genomsnitt 3 böcker/mån. och att ökningen i läsning av böcker har ökat mycket litet från mitten av 50- talet till början av 70-talet.

En undersökning från Skottland rapporterade 1977 att barn 8—15-års- gruppen läser 1,5 böcker och något mer än 4 tidningar och seriemagasin per vecka.

Helt nyligen visade en irländsk undersökning att något mer än 60 % av eleverna i senior primary school (15—1 8 år) ägnar sig åt fritidsläsning åt- minstone 1/ 2 timme/dag.

Det är svårt att jämföra dessa resultat bl. a. därför att mätmetoden och definitioner av studerade faktorer växlar. Det tycks dock vara en all- män uppfattning att fiction föredras framför annat material, särskilt bland flickor, att poesi är mindre populärt än prosa och att mycket av fictionsmaterialet är ganska värdelöst med vuxnas mått mätt. (Vilka vux- nas mått som avses, ””vanliga människors” eller professionella pedago- gers framgår ej. K. E.)

Resultaten tyder inte på att läsningen skulle ha minskat efter TV:s in- träde på scenen.

I den aktuella undersökningen kom läsning på 7:e plats efter följande fritidsaktiviteter. listade i rangordning

. Utomhuslek och sport, hobbies TV-tittande

Göra ingenting Oorganiserad lek Hjälpa till i hemmet Organiserad lek Allt slags läsande (ej läxor)

HPI—”PW!”—

Först därefter kom Läxläsning Radiolyssnande '

Förf. (Greaney) gör följande översikt över vad som tidigare skrivits om TV”s betydelse för läsning.

En litteraturgenomgång tyder på att TV inte påverkar läsning av böcker i någon nämnvärd grad. I en kanadensisk undersökning som utfördes i en stad med och en utan TV fann man inga Säkerställda skillnader i fråga om antalet lästa böcker per månad vid jämförelse mellan barnen i de två städerna.2

Däremot har en rad undersökningar rapporterat att TV klart påverkat omfattningen av serie-läsningen. Denna gick ner, troligen därför att de behov av fantiserande som tidigare kanaliserades genom seriemagasinen bättre tillgodoses genom TV än behovet av material om verkligheten. Man har nämligen inte funnit motsvarande nergång i läsning av tidningar och faktabetonade tidskrifter.

Sambandet mellan TV-tittande och läsning är överhuvudtaget inte starkt. Även om Whitehead m. fl. fann ett visst negativt samband mellan mängden av TV-tittande och läsmängden kunde de samtidigt rapportera att ett stort antal storläsare (3 böcker eHer mer per månad) också tittade mycket på TV (mer än 2 tim./kväll) medan andra tittade litet. På liknande sätt fanns det stortittare som läste mycket och sådana som läste lite. Det ser också ut som om många barn under sin uppväxt har fått lära sig hur man kan titta en hel del på TV utan att för den skull offra andra aktiviteter (Lyle och Hoffman 1971).

I Greaneys egen (irländska) undersökning, där den tid barnen ägnade åt läsning användes som läsmått (i stället för antal böcker) fanns inget säkerställt samband vare sig mellan TV-tittande och bokläsning eller mellan TV—tittande och serieläsning. Elever i områden, där man bara kunde ta in en kanal, läste dock något mer serier än andra.

Trots konkurrensen från TV, läste flertalet barn någonting och huvudsakligen böcker, någon gång under den studerade 3-

' .. - .. | 1- ' () er dagarspenoden. Det kan dock noteras att en hel del av låsningen agde så?;ågi'i'å'åfnk mm rum. möjligen bero på att D i sången på natten (33 %) irländsk radio inte har 13 mellan 1.1. 1500—1700 (13 %) mycket ”Pop-musk”-

(Graney s kommentar.)

[:| i sängen på söndagsmorgonen (6 %) dvs. på tider då barnen inte hade tillgång till TV antingen på grund av 2 SCh'amm ”58—59 programtidema eller på grund av föräldrarnas regler.3 3 Ref. av Greaney.

' I serien New Accents, red. Terance Hawkes, London 1979.

2 Centre for Contempo- rary Cultural Studies, Univ. of Birmingham, 1975.

Kommentar:

I en slutkommentar vill förf. dra uppmärksamheten till att de faktorer som brukar användas för att förklara hur mycket barn läser, och som var för sig ger klara samband, sammanlagt endast ”förklarar” 23 % av variationerna i fråga om bokläsning och 7 % av variationerna beträffan- de serieläsning. Det rör sig här om så starka faktorer som ålder, kön, läs- förmåga, ”medlemskap i bibliotek””, mängden fritid, hemmets socio-eko- nomiska status, familjens storlek, nummer av syskonen, TV i hemmet, mottagningsförhållanden (antal kanaler och likn.), radio i hemmet, sko- lans belägenhet, en- eller två-könad skola.

Om man trots alla dessa faktorer inte får en högre förklaringsprocent än 23 %, kan detta kasta ett visst ljus över det samband på 31 % som er- hållits i SG-projektet mellan mängden TV-våld och aggressivitet, och som där betecknades som ganska lågt (”modest”). Jämfört med vard man brukar få för samband när man söker förklara olikheter i männi- skors sociala beteenden och förhållanden bör 0,31 snarast betraktas som ett högt värde. (K. E.)

Bildmedia som förmedlare av ””livsstilar” och attribut till sådana

Inspirerad av den aktuella debatten om filmens roll som spridare av s. k. livsstilar och den inbyggda reklamen för de yttre kännetecknen på såda- na modevågor, har jag läst ett antal huvudsakligen marxistiskt orientera- de forskningsrapporter från den s. k. Birminghamskolan. De är samlade i ”Subculture: The Meaning of Style” av Dick Hebdize' och ”Resistance through Rituals2 och skrivna av sociologer med kulturantropologisk in- riktning.

De livsstilsbegrepp och de analyser av livsstilars uppkomst, innebörd och funktion som man möter i dessa uppsatser är intressanta och inte så ytliga som oftast är fallet i den pågående svenska diskussionen. I ett ka- pitel av den sistnämnda boken, ”Spridning (”diffusion”) och kommersi- ell neutralisering för massdistribution (””defusion”) av stil”” behandlar John Clarke olika mediers roll när det gäller att föra ut innehållet i och tecknen på olika ”livsstilar” på en marknad utanför de miljöer där de ursprungligen uppstod. '

I motsats till själva livsstilsstudiema utgår dessa resonemang från för- fattarens — i och för sig intressanta teorier men saknar empiriskt un- derlag. Detta förhållande i kombination med att musiken intar en helt central ställning i alla uppsatserna, medan film och TV bara nämns i förbifarten, är anledningen till att jag här inte går närmare in på de nämnda arbetena. Då de förekommit i den svenska debatten, har jag dels velat markera att de inte är förbigångna, dels påminna om deras existens. (K. E.)

Tidningsklipp: ””lO—lZ-åringar läser mest litteratur köpt i kiosken

;o.— 1 2-åringgr [ "sar mest litteratur högst i kiosken

10—12-åringamas läsvanor do- mineras start av kiosklitteratu- ren. Alla läser mer en en serie- tidning i veckan. Det de läser köper de i kiosker. Att handla i bokhandel är mindre vanligt Bara hälften lånar böcker på biblioteket.

En studie av mellanstadieele- vemas läsvanor har gjorts inom högskolan i Kalmar. Den visar på ett dåligt intresse för böcker, medan serietidningarna är myc— ket populära. lll procent av eleverna läser mer än en bok i veckan. Men lika många laser ingen eller hogst 1—2 böcker om året. Flickorna laser betydligt flitigare än pojkarna.

Alla pojkarna i fyran. femman och sexan läser mer än en serietidning i veckan. Flickoma läscr något mindre. [fyran läser 70 procent mer än en serietid— ning. Sedan ökar detta läsande så att 90 procent av flickorna i sexan läser mer änlen serietid- ning.

(>—

Halften av ungdomarna får böcker i present. En stor del köperi kiosker. Men en av fyra går aldrig i bokhandel. 40 pro- cent lånar inte på biblioteket.

Heelst vill eleverna läsa om djur och fantasifigurer. 'Att läsa om vuxna är inte popular-t. "Aventyr. mysterier och deckar- historicr" tilldrar sig stort in- tresse.

Enbart ll1ckorna läser om var- dag:;himdulser. kärlek cllr'r dik- tcr. När det gäller krig, våld och slagsmål är förhållandet det motsatta. Pojkdominans galler också for "fakta, upptäckter och uppfinningar".

(Ur Aftonbladet)

Kamrater-nas påverkan gäller om man skall läsa en bok. Lärarens inflytande år obefint- ligt.

I den enkät som skickats ut från högskolan till eleverna ställs frågan hur en bok bör vara för att locka till större läslust. Flickoma svarar längre, billiga- re och lättare att hitta i nämnd ordning. Pajkarna vill främst ha billigare böcker men också mer bilder i dem. Alla kräver att boken skall vara spännande. Andra önskemål är icke våld. rolig och mera serie-fortsätt- rungsbockcr.

(>

Böcker blir i första hand om- lyckta när det händer mycket, man lär sig mycket. de är verkliga. fint skrivna, lättlästa. har tydliga bilder och när bovar- na grips på slutet.

Icke omtyckta böcker är de långa, overkliga. bamslrga och de med liten strl. '

Någon boktoppslista bland ungdomarna hurintc högskolan- gjort. Men de populäraste böc- kerna är de masspmducerande Kitty-_ Marylou-, Lotta och Britta-böckerna. Motsvarande för pojkarna är Hemliga Sjuan och Fem-böckerna. Bröderna i/ejonhjårta. Madicken. Sunnan- ung, Kulla-Gulin, Lilla huset på prärien. Bigglcsböckcr och Ro- bin llood är också populära.

Författat-namn som Air bekan- ta bland ungarna är Astrid Lind- gren. Enid Blyton. Julcs Verne, Mux Lundgren. Rudyard Kipling och Alfred Hitchcock.

Avsnitt 2 Inlärning

Kapitel 16 Vad och hur barnen lär av TV

Inledning av K. E. Detta kapitel omfattar referat av och citat från: C. v. Feilitzen m. fl. ”Blunda inte för barnens tittande”. 1977.

G. M. Stein m. fl. ”The effect of a television note upon rule adoption be- havior of children”i Children Development. 1972 nr 3 R. H. Walters m. fl. ”Inhibition and disinhibition of responses through em- pathic learning” i Canadian Journal of Psychology 1963 nr 6

R. M. Liebert m. fl. ”The Early Window”. 1973

D. L. Krebs ”A ltruism an examination of the concept and a review of the Iiterature”i Psychological Bulletin 1970 nr 73

G. Comstock m. fl. ”Television and Human Behavior”. l978

Edgar och Edgar ”Television Violence and Socialization Theory”i Public Opionion Quarterly 1971—72. Vol 35 nr 4

Vad och hur barnen lär av TV

Inledning

”Skall vi verkligen låta våra barn lyssna till historier som vem som helst hittar på och därmed planterar sådana uppfattningar i deras sinnen som ofta går tvärt emot vad vi anser att de bör omfatta som vuxna?” Pla— ton. Republiken.

Detta är en evig fråga som var och en måste ta ställning till. Vi skall inte tro att vi kommer ifrån så grundläggande problem genom att hän- visa till forskningsresultat. Det är naturligt att man inte vill att barnen skall lära sig att omfatta åsikter som man själv är emot. Men var skulle vi vara i dag och var hamnar vi, mänskligt sett, om vi inte låter barnen komma i kontakt med nya fakta och åsikter? Avvägningen mellan dessa motstridiga intressen är av moralisk/ politisk natur. Här är det inte fråga om statistik.

Det är intressant att Platon tar upp ”historierna” som det centrala problemet och inte den officiella undervisningens innehåll. Han var på det klara med att effekterna av det som i dag kallas ”incidental learn— ing” — inlärning i förbifarten har minst lika stor betydelse som ”pur- poseful learning” medveten inlärning, i varje fall när det gäller åsikter.

Av tradition har vi nämligen reserverat begreppet inlärning för såda- na kunskaper och värderingar som samhället betraktar som positiva, dvs. värdefulla för det existerande samhällets fortbestånd med ett ”la- gom” mått av utveckling. Till inlärningsbegreppet är också knutet vissa föreställningar om att det rör sig om medvetna och avsiktliga processer både hos den som lär ut och hos den som lär sig.

Denna traditionella definition av inlärning har länge blockerat insik- ten om att alla människor ständigt är indragna i medvetna och omed- vetna inlärningsprocesser, där man på olika sätt tillgodogör sig allt vad ens sinnen tar emot. De ord, bilder och upplevelser som förmedlas ge- nom TV utgör inte något undantag från denna grundregel. Att se på TV är att lära sig.

Därför är det svårt att ur ett mycket omfattande material skilja ut vad som är mest motiverat att föra samman i inlärningsavsnittet. Att denna skiljelinje är svår att upprätthålla även för andra framgår bl. a. av att många författare ofta växlar över från ett visst ämne till mer eller min— dre traditionella inlärningsaspekter. Särskilt tydligt är detta när man be- handlar barns inställning till TV och föräldrarnas syn på barnens TV- tittande och TV-våld.

Det är signifikativt att man i de senare fallen talar om påverkan i stäl- let för om inlärning. När man använder ordet inlärning underförstås att sådan äger rum och man ägnar uppmärksamheten åt under vilka om- ständigheter och i vilken omfattning detta sker. I förbindelse med be- greppet påverkan råder däremot sedvänjan att ifrågasätta om denna överhuvudtaget äger rum.

Även om jag personligen inte instämmer med denna artificiella och sakligt omotiverade uppdelning har jag i viss mån anpassat rapporten till de refererade arbetenas sätt att vinkla inlärning av olika typer av kunskap. Sålunda har inlärning av våldsbeteenden behandlats i ett eget avsnitt. På tvärs mot traditionerna har jag däremot fört in inlärning av köns- och yrkesroller under avsnittet om inlärning.

Här har jag också fogat in något om sagornas betydelse liksom de bå— da kapitlen ”Vilka behov fyller TV-tittandet för barn” samt ”Föräld— rarnas syn på TV*s betydelse för barn — och föräldrarnas betydelse för barnens tittande”, som inte enbart men till stora delar behandlar olika inlämingsaspekter.

De i den föreliggande rapporten behandlade arbeten som enligt min uppfattning ger mest och bäst information om inlärning är Bettelheims ”Sagornas förtrollade värld”, Rönnberg/ Sjögrens ”Lära för skolan eller leka för livet” samt ”Sesame Street — undervisningsshow eller kulturko- lonialism”. 1

Två andra kapitel som också placerats in under inlärningsavsnittet är Nobles” ”Interaktion med figurer i TV-rutan”, som egentligen handlar om social inlärning — samt ”reklam i TV”.

Eftersom en förutsättning för inlärning är någon form av förståelse, skulle även kap. lO, ”Programförståelse” ha kunnat föras till det aktuel- la avsnittet.

Himmelweits klassiska arbete från 1958, ”Barn och television”, som behandlar många olika aspekter av barns TV—tittande, har placerats i detta avsnitt därför att hennes frågeställningar och angreppsvinklar till stor del är traditionellt pedagogiska och har anknytning till skolans värld vilket var utmärkande för TV-forskningen på 1950-talet.

Gemensamt för de studier som jag träffat på som behandlar använd- ning av film och TV i vanligt skolarbete är deras triviala karaktär och truistiska resultat. Det säger sig självt att film och TV på samma sätt som planscher, uppstoppade fåglar och exkursioner i naturen kan funge- ra som utgångspunkter och stimulans för undervisningen. Resultaten beror mest på hur läraren kan bygga vidare på materialet.

Ironiskt nog har detta hämmat utvecklingen av s.k. undervisnings- filrn. Hurdan en film än är finns det alltid lärare som kan intyga att de haft nytta av den i undervisningen. Härmed visar de endast att de är goda lärare men inte att filmen är bra.

I ”Blunda inte” finner vi följande allmänna synpunkter på inlärning: ”Barn får en mängd kunskaper från TV, både barn- och vuxenpro— gram. I första hand lär barn — liksom vuxna — sådant som anknyter till deras erfarenhet och situation, medan det är svårare att lära något helt obelkant. Som en mycket allmän tumregel gäller också att barn lär lätta—

] Se även kommentar sid. 12 i ”Inledning".

' Blunda inte, sid. 73—75.

2 Blunda inte, sid. 76. 3 Sid. 26].

re när de är känslomässigt engagerade, t. ex. när de tycker programmet är roligt eller när de identifierar sig.

Barns erfarenhet och situation förändras både med ålder och med miljö. Barn med olika social bakgrund, t. ex., hämtar därför olika sorters kunskaper från TV. Detta innebär också att de barn som har mest erfa— renhet, de som kan mer redan innan, tycks lära mest av programmen. Ät— minstone gäller detta de kunskaper programmen avser att förmedla. Det finns alltså stor risk för att TV bidrar till att öka existerande kunskapsklyf— tor mellan barn med olika känslomässiga och sociala förutsättningar.

I det långa loppet hämtar barn kanske mest information från TV om den värld de inte själva möter i praktiken. Och just eftersom denna värld till stor del också ligger utanför familjens, kamraternas och skolans erfaren- hetssfär, tycks den sociala bakgrunden i viss mån sättas ur spel . . .”'

Kommentar:

Dessa två mekanismer fungerar delvis som motvikter till varandra, men innebär också att de barn som har minst kunskaper relativt sett lär sig mest av fiction-program. Detta stämmer med barnens egna uppgifter sid. 125, 239, 243. (K. E.)

”Men också underhållning berättar om fakta. I kapitlet Inköp av utländska TV-program diskuteras den sneda och ensidiga bild av t. ex. män och kvinnor och minoritetsgrupper som de utländska underhållningsprogrammen ger. Barn är storkonsumenter av un- derhållningsprogram. De lär sig om människor och samhällen ge- nom dessa program. Gång på gång möter de likartade, schablon- mässiga och felaktiga bilder.”2

”Värderingarna i TV ger mer kumulativa effekter

Ju oftare och ju mer konsekvent de uppträder Ju mer stereotypa de presenterade åsikterna är Ju mer de är klädda i dramatisk form ( ”fiction ”) Ju större tittarnas intresse är för den förmedlade informationen Ju mindre fullständiga de egna kunskaperna är och ju mindre kunskap- tiIlskott som kommer från andra källor

6. Ju mer positiva mottagarna är till mediet som sådant.”3

MFF—kw.—

Förf. påminner dock om att den vanliga masskommunikationsforsk- ningens regler inte är direkt tillämpliga när det gäller TV:s generella på- verkan. Den vanliga forskningen har nämligen i allmänhet studerat ef- fekterna av kampanjer som fört ut medvetna budskap, medan TV hu- vudsakligen för ut omedvetna budskap eller budskap som tas emot på det omedvetna planet.

Trots dessa skillnader menar förf. att följande mekanismer som är välkända från masskommunikationsforsknignen också är verksamma när det gäller TV-påverkan, nämligen

l. Selektiv mottagning: man lägger märke till, plockar ut och kommer ihåg de komponenter i ett program som är på linje med ens egen grundinställning och intresseinriktning

2. Källans tillförlitlighet: hur man uppfattar denna har betydelse för hur man tar emot ”budskapet”

3. Bumerangeffekten: viss information kan verka avskräckande oavsett avsikten med programmet

4. Den sovande effekten: mottagaren drar efter hand större växlar på den mottagna informationen än vad som egentligen låg i denna. Här- vid gäller att preciserad information ger minskade effekter alltefter som tiden går medan kraften hos generaliseringar ökar med tiden.”1

Pro-socialt beteende

På linje med att ”positiva lärdomar” betraktas som inlärning har jag i detta kapitel fört in några resultat om ”pro-socialt” beteende, som inte passar in någon annanstans i rapporten.

Referatet (sid. 467 i föreliggande rapport) av Stein och Friedrichs experiment med prosocialt beteende - att samarbeta med andra barn och följa spelets regler visade att detta endast gällde barn från hem med låg socio-ekonomisk status. Detta resultat skiljer sig således från den ge- nerella regel som uttryckts i ”Blunda inte” och som citerats på föregåen- de sida.

I ett par laboratorieexperiment har Stein och Bryan samt Walters, Leat och Mezei visat att föredömen i TV-program kan öka olika former av självkontroll i det förra fallet när det gäller att följa uppställda regler, i det andra att motstå frestelser.”

Liebert m.fl. refererar i ”The Early Window” följande om några ex- periment av Bryan och Walbek från 1970: ”De undersökta effekterna av två undervisningsmetoder — direkta instruktioner resp. exempel — på barns benägenhet att dela med sig.” Man jämförde tre grupper av 9—10- åringar, som spelade bowling och fick priser när det gick bra för dem. Den första gruppen fick se ett TV-program med barn som gjorde samma sak och gav bort en del av prissumman till något välgörande ändamål. Likaså den andra gruppen, där förebilden på TV dessutom talade om hur bra det var att dela med sig. Den tredje gruppens förebild behöll prissumman för sig själv. Hela proceduren upprepades därefter. Då visa- de det sig att de barn som haft generösa förebilder själva blev mest givmil- da, men att de verbala tilläggen inte givit någon extra effekt. Minst generö- sa var de barn som sett att barnen på TV behöll prispengarna för egen del.

Dessa resultat inskränkte sig inte till 9—lO-åringama. I sitt laboratori- um testade Bryan 550 barn mellan 6 och 11 år från olika geografiska områden och fick liknande resultat. Dessa får ytterligare stöd av flera undersökningar som visar på liknande positiva effekter med levande oegennyttiga eller själviska förebilder!”

' Ref. fr. sid 229—232.

2 S. M. Stein och J. H. Bryan, "The effect of a television note upon rule adaption behavior of children” i Child Deve- lopment. 1972. No 43 sid. 268—273.

3 R. H. Walter, M. Le- at 0. L. Mezei. ”Inhibi- tion and disinhibition of responses through em- pathic learning” i Cana- dian Journal of Psycho- logy. 1963 No 6 sid. 235—243.

' Liebert m. fl. ”The Early Window” sid. 90, där förf. hänvisar till oli- ka arbeten av J. H. Bry- an och N. B. Walbek, bl. a. ”Practicing and Practising generosity: Children's actions and relations” i Child Deve- lopment No 41 sid. 329451

5 D. L. Krebs. ”Altru- ism — an examination of the concept and a review of the literature” i Psy- chological Bulletin. 1970. No 73. sid. 258—302.

Kommentar:

Det är inte ovanligt att man avvisar resultat av denna positiva karaktär som ointressanta med hänvisning till att altruistiskt beteende som utgår från imitation och inte från integrerade känslor dels inte är något värt, dels inte kommer att tillämpas ute i verkligheten. Det torde här röra sig om en sammanblandning av moraliserande aspekter och en effektivitets- bedömning. Den förra kan vi här lämna åsido. Om den andra gäller vis- serligen den allmänna tveksamheten om laboratorieresultatens allmän- nare tillämplighet men inte i högre grad än i fråga om imitation/in- lärning av negativa effekter. Skillnaden ligger snarare i att medan TV förser barnen med en jämn ström av negativa förebilder, medan de posi- tiva är mera sparsamt förekommande.

Det här förda resonemanget har inget att göra med ett annat problem som rapporterats i samband med Sesame Street. Man lärde där ut be- tydelsen av begreppet samarbete men på ett så teoretiskt sätt att kunska- pen stannade vid själva ordet och inte kunde omsättas i handling.

Liksom på andra områden återfinns de mest intressanta resonemang- en i G. Comstock m. fl. De tar bland annat upp frågan om hur barn lär sig att lära och att skilja väsentlig information från oväsentlig. Sidorna 261—287 rekommenderas till den intresserade.

Patricia H. Edgar och Donald E. Edgar är ett par australiska pedago- ger som studerat TV's betydelse för barnens socialisering (övertagande av samhällets normer) i förhållande till andra faktorer. Inför detta arbe- te publicerade de sina antaganden i schematisk form. Dessa får här tjäna som avstamp för avsnittets olika kapitel om inlärning.

”TV är bara en av många normöverförande faktorer som har att göra med våldet i mass—samhället, nämligen som nedan:

Sociologiska förhållanden

[] fysisk miljö [] socialiseringsfaktorer: explicita sociala värderingar implicita sociala värderingar föräldrarnas värderingar kamraternas värderingar

' + Psykologiska —> Beteende faktorer

E! TV-faktorer

Dessutom måste man ta hänsyn till sådana ”normerande” faktorer som information, sanktioner, återföring och roll-modeller. Vi har samlat alla

dessa faktorer i nedanstående modell för uppkomsten (och studiet) av TV-effekter:

Sociala förhållanden

A. Sociala faktorer som gyn- nar våld — explicit —implicit

B. Familjen och/eller kam- ratgruppen dåligt integre- rad i sarnhället alt. dåliga

kontakter med familj och kamrater

C. Låg socio-ekonomisk sta- tus. Inadekvat fysisk miljö

K ommentar:

Psykologiska förhållanden

D.

Li.;

Intresse för och behov av att ”fylla ut tiden” (”time- fillers”)

Låg intelligenskvot Brist på kritisk förmåga.

I barnets världbild ingår en positiv syn på våld

TV-faktorer

H.

I.

Mängden TV-tittande

Konsumtion av våld i fic- tion-form

Upprepning av positiv uppskattning av våld

Resultat

K.

L.

M.

Påverkan (förstärkning) av värderingar angående våld?

Antisociala attityder och asocialt beteende?

Brottsligt beteende?'

Man kan byta ut ordet våld mot könsfördomar, yrkesfördomar och etniska fördomar utan att schemat förlorar mycket i tillämplighet.

(K. E.)

' Edgar och Edgar, ”Te- levision Violence and Socialization Theory”. Public Opinion Quaterly 1971—72 Vol. 35. No 4 sid. 608—609.

Kapitel 17 Saga eller TV eller saga i TV

Detta kapitel omfattar utdrag ur

Bruno Bettelheims ”The Uses of Enchantment” Sagans förtrollade värld, 1978.

Inledning av K. E.

1 Jag polemiserar inte mot de föräldrar som anser att ingenting går upp mot att de själva lä- ser sagor för sina barn — påminner bara om att det finns andra grupper av föräldrar/barn.

Saga eller TV eller saga i TV

Inledning

Det kan se ut som om mycket av det som Bettelheim skriver om barnens behov av skräckfyllda ingredienser i sagorna skulle vara oförenligt med mina kommentarer i kapitel 12 om ”Rädsla och skräckupplevelser i samband med TV-tittande”. Detta motsatsförhållande är bara sken- bart. De sago- och barnprogram som jag talar om kallas visserligen för sagor av TV, föräldrar och TV-forskare. Men de uppfyller alldrig Bet- telheims definitioner på en riktig saga. De skrämmande inslag som de innehåller fyller därför inte heller samma funktioner som de som ingår i en ”äkta saga”. De kan heller aldrig motiveras eller negligeras med hän- visning till vad Bettelheim skriver om sina sagor.

Det är just för att tackla den rådande begreppsförvirringen om bar- nens behov av skräck som jag funnit det angeläget att låta läsaren kom- ma i kontakt med Bettelheims fördjupade och fördjupande syn på hithö- rande problem. Även om här endast finns utrymme för några få lösryck- ta avsnitt ur en hel bok bör dessa citat ändå ge antydningar om hur komplicerad denna fråga är och att den aldrig kan avfärdas med för- enklande och förringande klichéer.

Den viktigaste lärdomen av Bettelheims arbete har dock inte att göra med skrämselinslagen i de program som nu visas i TV. Det viktigaste budskapet är att de flesta barn idag inte kommer i någon kontakt med ”äkta sagor” och därmed går miste om den hjälp till utveckling som dessa skulle kunna ge.

Bettelheim betonar mycket starkt det extra utbyte som barnet får av en saga genom att det är någon av föräldrarna som läser den och att det blir en form av gemensam upplevelse. Detta skulle kunna tala för att TV är ett olämpligt medium även för ”äkta sagor”. Som alltid är det dock fråga om en avvägning mellan det bästa och det goda. Om flertalet för- äldrar aldrig kommer sig för med att läsa äkta sagor för barnen, är det kanske bättre att de får höra dem i TV än inte alls — gärna berättade av samma person som så småningom blir ett välkänt ansikte.l Det kan till och med förhålla sig så att det speciella med videogrammen — att man väljer själv efter behov och kan repetera programmet — gör denna teknik särskilt lämplig för sagoberättande i de fall där den bästa lösningen in- te kan åstadkommas. Vi får inte glömma bort att många av de föräldrar som enligt idealet borde berätta sagorna inte själva känner till dessa.

Många föräldrar är själva produkter av TV-åldern. Kanske behöver de lära sig rödluvan tillsammans med sina barn.

Med ovanstående resonemang sällar jag mig inte till dem som betrak- tar TV/ Video som en barnvakt. Färdiggjorda program kan aldrig ersätta småprat om datt och ditt mellan barn och föräldrar — en opretentiös samvaro utan någon särskild beteckning då både känslor och normer ut- vecklas. Å andra sidan kan det inte ligga något ont i att denna samvaro kompletteras med ”elektroniskt material”, så länga det sker på ett vettigt sätt i en rimlig omfattning.

Sagan förhåller sig till TV på ett mycket komplicerat sätt. Jag skall något gå in på tre aspekter — fiction som saga, sagor i TV för barn och det sagoberättande som inte blir av på grund av TV.

Som bekant ser de flesta barn fictionprogram som är avsedda för vux— na. Man har en benägenhet att bortse från dessa program därför att man inte räknar med att barnen skall förstå dem, varmed man avser att har- nen inte uppfattar samma handling som de vuxna. Många sätter likhets- tecken mellan detta och att programmen inte existerar för barnen. Men detta är fel. Barnen förstår på sitt vis och får ut sin historia och sina er- farenheter — ofta mera av detaljerna än av helheten. Detta är kanske lyckligt, eftersom de vuxnas fiction ofta har karaktären av onda sagor som utspelar sig i verkligheten utan sagans distans. Om fictionprogram— men säger barnen själva att de lär ut ”om livet”. Fiction har intagit sa- gans plats men utan att fylla sagans funktioner.

Utan att förringa värdet av roande och pedagogiska sagor i TV:s barnprogram finns skäl att befara att många föräldrar tror att dessa fyl- ler barnens behov av sagor och inte läser eller berättar några sagor själva för sina barn. Bettelheim beskriver på ett fascinerande sätt skillnaden mellan ”äkta sagor” och förenklade ”sagosnuttar” liksom skillnaden mellan mekaniskt och/eller mediaförmedlade och personligt berättade sagor. Om han har rätt har vi anledning att sörja varje äkta och direkt— berättad saga som inte blir berättad därför att den ersätts av TV-sagor utan att kunna ersättas.

Många frågar kanske: varför så mycket väsen för en saga, för sagor betraktas närmast som ett slags godis, något gott och trevligt men inte nödvändigt. Andra ser sagor som en form för förmedling av olika slags information, vilket ungefär är vad TV-sagoma gör. Andra åter betraktar dem som en ritual före sänggåendet, som en profan aftonbön som mar— kerar dagens slut för barnet. _

Efter att haläst Bruno Bettelheims ”The Uses of Enchantment, The Meaning and Importance of Fairy Tales”,l som också finns på svenska med den något missvisande titeln ”Sagans förtrollade värld. Folksagor— nas innebörd och betydelse”2 får man en helt annan bild av sagornas betydelse, nämligen som ett viktigt stöd för barnets utveckling och psy- kiska balans under en barnsdomsperiod som för alla barn är full av dra- matiska svårigheter och konflikter.

Detta har relevans i det aktuella sammanhanget av två skäl. För det ' New York 1976- första är det möjligt att SR's i detta avseende torftiga bruk av TV och 2 Almquist och Wiksell, föräldrarnas bruk av barn-TV istället för sagoberättande berövar många Uppsala 1979.

barn den portion av ”riktiga sagor” som de skulle behöva för sin utveck- ling. För det andra är det möjligt att TV och andra bildmedia skulle kunna förmedla mera av vad sagorna har att ge om de som gör program- men vore mera medvetna om sagornas olika funktioner.

Eftersom denna rapport bl. a. skall ta fram material som både visar vad barnen missar på grund av TV och på vilket sätt TV och video skul- le kunna ge positiva bidrag till barnets uppväxtsituation har jag försökt att välja ut några centrala partier från Bettelheim som direkt eller indi- rekt belyser sådana frågor även om Bettelheim skriver om sagor me- dan vi är intresserade av bildmedia.

Vad Bettelheim skriver är så fundamentalt för förståelsen av barns ut- veckling mot förståelse av sig själva, av verkligheten och de budskap som möter dem i olika media, att jag placerat detta kapitel först i avsnit- tet om inlärning som en resonansbotten för efterföljande mer faktaori- enterande information.

Utdrag från ”Sagans förtrollade värld”

Om meningen med livet

”Tyvärr vill många föräldrar att deras barn skall fungera psykiskt på precis samma sätt som de själva gör som om mogen uppfatt- ning av det egna jaget och av omvärlden, och våra tankar om till- varons mening inte behövde utvecklas i samma långsamma takt som vår kropp och vårt psyke.

Idag, liksom förr, är den viktigaste och samtidigt den svåraste uppgift man har när man uppfostrar ett barn att hjälpa det att fin- na en mening med sitt liv. För detta krävs många erfarenheter un- der uppväxten. Barnet måste under utvecklingens gång steg för steg komma underfund med sitt eget jag, på samma gång lär det sig att bättre förstå också andra och kan till sist komma i ett för- hållande till dem som är gott och meningsfullt för alla parter.

För att finna en djupare mening måste man kunna överskrida de snäva gränserna för en självinriktad tillvaro och tro sig om att kunna komma med ett värdefullt bidrag till livet - om inte just nu, så någon gång längre fram. Den känslan är nödvändig för att man skall vara nöjd med sig själv och med det man uträttar. För att in- te bli en lekboll för det nyckfulla livet måste man utveckla sina in- re resurser till ett fruktbart samspel mellan känsla, fantasi och in- tellekt. Våra positiva känslor ger oss styrka att utveckla värt för— stånd, bara hoppet om framtiden kan stärka oss inför de mot- gångar vi inte kan undgå att möta i livet . . .”

Om barn och litteratur

”Jag blev djupt besviken på en stor del av den litteratur som är avsedd att utveckla barnens psykiska anlag och deras personlig- het, emedan den inte lyckas stimulera och ge näring åt de resurser som barnen behöver allra bäst för att komma tiHrätta med sina svåra problem. De böcker barnen kommer i kontakt med när de börjar skolan går bara ut på att lära dem läsa rent tekniskt, vad som står i dem kan göra detsamma. Resten av den så kallade ”barnlitteraturen” vill roa eller informera eller båda delarna, men är till största delen så grund, att där inte finns mycket att hämta. Att skaffa sig färdigheter, i det här fallet att läsa, får inget värde när det man läser inte ger något tiHskott till ens liv.

Vi har alla en benägenhet att bedöma det framtida värdet av en aktivitet efter det utbyte vi har av den i innevarande stund. Detta gäller i synnerhet barnen, som mer än de vuxna lever i nuet och som, även om de oroar sig för framtiden, bara har oklara begrepp om vad den kommer med för krav och hur den kommer att se ut. Tanken att man senare i livet kommer att ha stor glädje av att man lärt sig läsa uppfattas av barnet bara som ett tomt löfte om de berättelser det kommer i kontakt med inte har något innehåll. Det värsta med dessa barnböcker år att de lurar barnen på det som litteraturen borde ge dem, vägledning till en djupare insikt och till sådant som är meningsfullt för barnet vid detta stadium i dess utveckling.

För att en berättelse skall lyckas hålla barnens uppmärksamhet vid liv måste den roa och väcka nyfikenhet. Men för att berika livet måste den kunna egga deras fantasi, hjälpa dem att utveckla sitt för- stånd och att reda ut sina känslor, den måste svara mot deras fruk- tan och förväntningar, ge fullt erkännande åt deras svårigheter och på samma gång ge en vink om lösningar på problem som de är an- satta av. Den måste, kort sagt, samtidigt kunna knyta an till alla sidor av barnets personlighet och detta utan att någonsin förringa utan tvärtom helhjärtat gå med på att barnet befinner sig i ett svårt predikament, medan den under tiden stärker tilliten till den egna för- mågan och till framtiden . . .”

Sagan rör vid det omedvetna

”För att komma tillrätta med de inre problem narcissistiska besvikelser oidipusbekymmer, syskonrivalitet — som följer med uppväxten och göra sig fri från infantilt beroende, skaffa sig en känsla av självständighet och egenvärde och av moraliskt ansvar måste barnet förstå vad det är som försiggår på det medvetna planet för att sedan kunna ta itu med det som försiggår på det omedvetna. Det är inte med förnuftets hjälp som barnet kan för- stå och gripa sig än med det omedvetna utan genom att komma

på förtrolig fot med det, spinna dagdrömmar, fundera över, gruppera om och släppa lös fantasin kring sagoelement som an- knyter till omedvetna drifter. På så sätt anpassar barnet omed- vetet material till medvetna fantasier och kan arbeta vidare på detta. Det är här som folksagorna har sitt unika värde emedan de erbjuder barnens fantasi nya dimensioner, sådana som de inte skulle kunna upptäcka lika bra på egen hand. Ännu viktigare är att folksagorna genom sin utformning manar fram bilder som gör att barnet kan gestalta sina dagdrömmar och med hjälp av dem ge sitt liv en bättre inriktning . . .”

Om barn och realism och de mörka sidorna av livet

”De flesta föräldrar tror emellertid att deras barn bör distraheras från sina största bekymmer, sin formlösa, namnlösa ångest och si- na förvirrade, ilskna och till och med våldsinriktade fantasier. Många föräldrar tror att barn bör komma i kontakt bara med rea- liteter eller med trevliga fantasier och sådant som svarar mot de- ras önskningar, barnen bör ha kontakt bara med livets solsida. Men en så ensidig kost ger själen ensidig näringstillförsel, och verkliga livet är inte alltigenom soligt.

Det är mycket vanligt att man vill undanhålla barnen att roten och upphovet till att så mycket går snett i livet ligger i vår egen natur i alla människors benägenhet att handla aggressivt, asoci- alt, själviskt, i vrede och ångest. I stället vill vi att våra barn skall tro att i själ och hjärta är alla människor goda. Men barnet vet med sig att de själva visst inte alltid är goda och att de ofta, när de verkligen är goda, helst ville slippa. Detta är tvärt emot vad pappa och mamma säger och följden blir att barnet betraktar sig som ett odjur.

Den förhärskande kulturen vill helst inte låtsas om den mörka sidan av människans natur särskilt ogärna inför barnen och bekänner sig i stället till en optimistisk frarnstegstro. Psykoanaly- sen kom till för att göra det möjligt för oss människor att accepte- ra livets problematiska natur utan att duka under eller hänge oss åt eskapism. Freuds ordination till människan är att hon måste kämpa modigt mot till synes överväldigande odds för att få ut nå- gon mening med sin tillvaro.

Precis så lyder det budskap som folksagorna i många former förmedlar till barnen: man kan inte slippa undan hårda strider i livet, de ingår i vår mänskliga tillvaro men om man inte väjer utan tappert möter oväntade och ofta orättvisa prövningar, kom- mer man att övervinna alla hinder och till slut stå som segrare.

Vår tids berättelser för yngre barn undviker i allmänhet dessa livsproblem, fastän de är avgörande frågor för oss alla. Det barnet behöver mest av allt är en symbolisk framställning av hur man bäst griper sig an med dessa frågor för att kunna i trygghet växa

upp till mogen ålder. ”Snälla” sagor nämner varken döden eller åldrandet, gränserna för vårt livslopp, inte heller vår önskan om ett evigt liv. Folksagan däremot konfronterar barnet rakt på sak med grundläggande mänskliga förhållanden.

Många folksagor börjar till exempel med att en mor eller far dör, i dessa sagor medför deras död de smärtsarnmaste problem, så som döden (eller fruktan för döden) gör i verkliga livet. Andra sagor berättar om en far eller en mor som börjar bli gammal och tycker att det är på tiden att nästa generation tar vid. Men innan detta kan ske måste efterträdaren visa vad han duger till, han måste visa sig värdig. Bröderna Grimms saga ”De tre fjädrama” börjar så här: ”Det var en gång en kung som hade tre söner. . . När kungen blivit gammal och svag och började tänka på slutet, visste han inte vilken av sönerna som skulle få ärva riket efter ho— nom”. För att avgöra detta skickade han ut sina tre söner på ett svårt uppdrag, den som klarade det bäst skulle ”bli kung efter min död”.

Det är typiskt för sagan att den lägger fram ett existentiellt trångmål kort och koncist. Det gör att barnet kan ta itu med det i dess mest väsentliga form, medan en mera invecklad ”röd tråd” skulle skapa förvirring. I folksagan förenklas alla situationer. Fi- gurerna i den är klart tecknade, här förekommer inga detaljer som inte har vikt och betydelse. Alla gestalter i sagan är snarare typer än ensamma i sitt slag.

I folksagorna är det onda lika allestädes närvarande som det goda, vilket sällan är fallet i moderna barnböcker. I praktiskt ta- get varenda folksaga har det goda och det onda tagit gestalt i någ- ra av figurerna och visar sig i deras handlingar, liksom gott och ont förekommer bredvid varann överallt i livet och böjelsen för båda finns inom varenda människa. Det är denna dualism som skapar det moraliska problemet som kräver kamp för att kunna lösas . .

Sagor och moral

”I sagor som i livet är det inte så mycket straffet eller fruktan för straff som avhåller människan från brottsliga handlingar utan övertygelsen att brott inte lönar sig. Det är därför som sagans ondskefulla gestalt drar det kortaste strået. Det är inte dygdens slutliga seger som främjar moralen, utan att barnet dras till sagans hjälte och identifierar sig med denne i alla hans strider. Det är denna identifikation som gör att barnet tycker sig dela hjältens alla lidanden och prövningar och triumferar med honom när dyg— den får sin belöning. Barnet identifierar sig alldeles på egen hand och det är de yttre och inre strider som hjälten genomkämpar som inplantar moral i barnasinnet.

Sagogestalter är aldrig tvehågsna, inte den blandning på gott

och ont som vi alla är i verkligheten. Eftersom polarisering dorni- nerar barnet det vill säga att barnet tänker i motsatser — domine- rar den också sagorna. Där är man antingen god eller ond, aldrig något mitt emellan. En av bröderna är dum, den andre klipsk. En syster är flitig och dygdig, de andra lata och elaka. En är vacker, de andra fula. En av föräldrarna är god som guld, den andra elak. Sarnmanställningen av motsatta karaktärsdrag har inte till syfte att framhålla ett riktigt beteende, som i sedelärande berättelser. Genom att föra fram motsatta kraktärer gör man det lätt för har- nen att förstå skillnaden mellan dem, vilket inte vore lika lätt med personer tecknade efter levande livet med alla de komplikationer som kännetecknar dem. Mångtydigheten måste vänta tills en nå- got så när fast personlighet har byggts upp på positiva identifika- tioner. Då har barnet en grundval för att förstå att det finns stora skillnader mellan människor och att man därför måste välja vem man vill vara. Detta grundläggande beslut, på vilket all fortsatt personlighetsutveckling bygger, underlättas av sagans polarise- ring.

Dessutom väljer barnet inte så mycket med tanke på vad som är rätt och orätt utan mera utifrån sympati och antipati. Ju enklare och rättframmare en god gestalt är, desto lättare har barnet att identifiera sig med den och awisa den onda. Barnet identifierar sig med den gode hjälten, inte emedan han är god, utan emedan hans uppträdande kommer med en djup positiv vädjan. Barnet frågar sig inte: ”Vill jag vara god?” utan ”Vem vill jag vara lik?” Barnet bestämmer sig genom att helhjärtat projicera sig själv på en enda gestalt. Om denna sagogestalt är god, vill barnet också vara det.

Amoraliska sagor uppvisar ingen polarisering eller blandning av goda och onda figurer, de är ute i ett helt annat syfte. Sagor eller sa- gofigurer som ”Mästerskatten i stövlar”, som med sina knep jämnar vägen för hjältens framgång, och Jack som stjäl jättens skatter, fo- strar inte genom att befordra valet mellan ont och gott utan genom att ge barnet hopp om att också den beskedligaste kan ha framgång i livet. För vad är det för mening med att sträva efter att bli en god människa om man känner sig så obetydlig att man fruktar att det aldrig kan bli något av en? Vad dessa sagor vill komma med är inte moral utan snarare en försäkran att man kan lyckas i livet. Huruvi- da man möter livet med tro på sin förmåga att bemästra dess svårig— heter eller i en känsla av stundande nederlag är också ett mycket vik— tigt existentiellt problem.

De djupa inre konflikter som har sin rot i våra primitiva drifter och våra häftiga emotioner förnekas i en stor del av den moderna barnlitteraturen, som härvidlag lämnar barnen i sticket. Men bar- nen lider ofta av en förtvivlad känsla av ensamhet och isolering och upplever ofta dödlig ångest. För det mesta kan de inte klä dessa känslor i ord eller också kan de visa dem bara i rädsla för mörker, för något djur, ängslan inför den egna kroppen. Eftersom föräldrar blir illa till mods inför sådana känslor hos sitt barn för-

söker de blunda för dem eller förringar den fruktan barnet visar emedan de själva är ängsliga och tror att de på detta sätt kan sky- la över barnets fruktan.

Sagan däremot tar denna livsångest och dessa trångmål på ful- laste allvar och tar upp dem direkt: behovet av kärlek och fruktan för ringaktning, kärlek till livet och fruktan för döden. Dessutom erbjuder sagan utvägar på ett sätt som barnen kan förstå alltefter ålder och förmåga. Dilemmat att vilja leva för evigt, till exempel, framställer sagan genom att emellanåt sluta: ”Och om de inte är döda, så lever de än i denna dag”. Eller: ”Och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Detta lurar inte barnet att för ett ögonblick tro att man kan leva för evigt, men det pekar på det enda som kan ta udden av att vår tid på jorden är så kort: att komma i ett verkligt gott förhållande till en annan människa. Sagan lär att när man har gjort det, har man kommit så långt det går i trygghet i livet och varaktighet i en mänsklig relation, vilket är det enda som kan be- segra dödsfruktan. Om man har funnit en sann, mogen kärlek, så- ger sagan vidare, behöver man inte önska sig evigt liv. Detta an- tyds i ett annat sätt att sluta sagan: ”Och sedan levde de länge lyckliga tillsammans”.

De som inte förstår sig på sagor uppfattar sådana slut som orea- listiskt önsketänkande och missar helt det viktiga budskap som de förmedlar till barnen. Dessa sagor säger barnet att genom att träda in i en solid förbindelse med en annan människa undgår man den ångest för skilsmässa som nu ansätter barnet (och som utgör bak- grunden till många folksagor, men allting reder upp sig i slutet på sa- gan). Vidare berättar sagan att till ett sådant slut kommer man inte, som barnet inbillar sig och tror, genom att hålla mamma i förklädes- banden. Om vi försöker slippa ifrån ångesten för skilsmässa och död genom att desperat hålla fast greppet om våra föräldrar, slutar det bara med att vi blir grymt utkastade i världen som Hans och Greta.

Det är bara genom att ge sig ut i världen som hjälten (barnet) kan finna sig tillrätta där, och med detta hittar han också den som han lever lycklig med i alla sina dagar, det vill säga utan att mer behöva känna fruktan för skilsmässa. Sagan är framtidsinriktad och vägle- der barnen — på ett sätt som de kan förstå både medvetet och omed- vetet att ge upp sina infantila önskningar om beroende och förvärva en bättre, oberoende tillvaro.

Nutidens barn växer inte upp i den trygghet som en stor familj el- ler ett väl integrerat samhälle ger. Det är därför än viktigare nu än på den tid då sagorna kom till att ge barnen bilder av hjältar som en— samma måste dra ut i världen och som, till en början ovetande om de yttersta tingen, finner sin trygga plats i världen genom att med själv- förtröstan följa sin rätta väg.

Sagohjälten går till en början ensam, så som nutidens barn ofta känner sig ensamma. Han får hjälp genom att stå i förbindelse med det primitiva — ett träd, ett djur, naturen — så som barnet känner sig stå i närmare förhållande till dessa ting än vad den vuxna männi- skan i allmänhet gör. Det öde som hjälten möter övertygar barnen

om att också denne, liksom de själva, kan känna sig utstött och över- given i världen, där han trevar sig fram i mörker, men liksom de kan han steg för steg få vägledning och undsättning när han behöver den. I vår tid mer än någonsin behöver barnen den tillförsikt som ligger i bilden av den ensamma människan som förmår skaffa sig menings- fulla och goda förbindelser med omvärlden . . .

I denna bok försöker jag visa hur sagorna ger fantasigestalt åt det som ingår i en sund mänsklig utveckling, och hur de ger bar— nen lust att engagera sig i en sådan. Denna process i uppväxten börjar med trotset mot föräldrarna och fruktan för att växa upp och slutar när den unga människan verkligen har funnit sig själv, får psykiskt oberoende och moralisk mognad och inte längre be- traktar det motsatta könet som hotande eller demoniskt utan kan komma i gott förhållande till det. Kort sagt förklarar denna bok på vad sätt sagorna ger ett så stort och positivt bidrag till barnets

inre utveckling . . .”

Bruksanvisning för sagor

”Sagor är unika, inte bara som litteraturform utan också som konstverk, begripliga för barnet på ett helt annat sätt än någon annan konstart. För sagan gäller, liksom för all stor konst, att den har olika innebörd för olika människor och olika innebörd för samma människa vid olika tidpunkter i hennes liv. Barnet läser ut olika saker ur samma saga beroende på vilka intressen och behov det har just då. Om barnet får chansen, kommer det återvända till samma saga när det är dags att bredda en gammal innebörd eller att byta ut den mot nya . . .

Eftersom vi inte vet vid vilken ålder en viss saga kan ha sin stör- sta betydelse för ett visst barn, kan vi inte själva avgöra vilken av de många sagorna som är bäst vid en viss tidpunkt eller varför. Det kan bara barnet avgöra och visa genom sin reaktion på de känslor sagan väcker i hans medvetna och hans omedvetna jag. Pappa och mamma börjar förstås med någon saga som de själva har tyckt om när de var små eller som de tycker om nu. Om bar- net inte visar något intresse för sagan, är det ett tecken på att dess motiv eller terna just då inte har något att säga honom. Då är det bäst att nästa kväll välja en annan saga. Snart kommer barnet ge- nom att lyssna uppmärksamt eller genom att vilja höra sagan om och om igen att visa vilken saga som har blivit viktig för honom. Om allt går väl kommer barnets entusiasm att smitta av sig på för- äldrarna, sagan blir viktig också för dem, om inte för annat så för att den betyder så mycket för deras barn. Till slut kommer den stund då barnet har kramat allt av intresse ur sagan, eller då nya problem dykt upp som uttrycks bättre i någon annan saga. Barnet kan då för tillfället tappa intresset för sin älsklingssaga och hellre höra någon annan. När man berättar sagor är det alltid bäst att låta barnet ta ledningen.

Även om föräldrarna skulle gissa orsaken till att deras barn har fäst sig känslomässigt vid en viss saga, gör de bäst i att behålla detta för sig själva. Barnens viktigaste erfarenheter och reaktioner är till mycket stor del omedvetna och bör så förbli, tills de vuxit betydligt i ålder och förstånd. Det är alltid påträngande att tyda en annan människas omedvetna tankar, att dra fram i ljuset så- dant som denna människa vill behålla i sitt förmedvetna, och det- ta gäller i synnerhet barnen. Lika viktigt som det är för barnets välbefinnande att känna att föräldrarna delar hans känslor genom att tycka om samma saga, lika viktigt är det för barnet att känna att de inte vet hans innersta tankar förrän han själv får lust att an- förtro sig. Om föräldrarna visar att de redan vet vad som rör sig inom deras barn, hindrar de honom från att ge dem sin allra dyr— baraste gåva, att dela med sig åt pappa och mamma det allra hem- ligaste och mest privata. Och eftersom föräldrarna dessutom är så mycket mäktigare, kan de tyckas ha ett gränslöst övertag — rentav farligt om de ser ut att kunna läsa barnets tankar, veta hans hemligaste känslor innan han ännu själv har kommit på det klara med dem.

Att förklara för ett barn varför han är så fångad av en viss saga berövar dessutom sagan dess förtrollning, som till stor del ligger i att barnet inte riktigt vet varför han tycker så mycket om just den sagan. Samtidigt med förtrollningen förlorar den också sin förmå— ga att hjälpa barnet att utkämpa sin egen strid, att själv klara av de problem som i första hand gjorde sagan så betydelsefull. Vux- na människors tolkningar må vara aldrig så träffande, de berövar barnet känslan av att på egen hand, genom att höra sagan om och om igen och fundera över den, ha kunnat reda upp en svår situa- tion. Vi växer upp, vi finner mening i livet och trygghet inom oss genom att själva ha insett och löst personliga problem, inte genom att andra förklarar dem för oss.

Sagomotiv är inga neurotiska symtom som man gör bäst i att fatta med förnuftet för att sedan göra sig av med dem. Barnen upplever dem som underbara därför att de känner sig förstådda och uppskattade i djupet av sina känslor, sina förhoppningar och sin ångest, utan att allt behöver dras fram i det grälla ljuset från ett förnuft som ännu ligger långt borta från barnet. Sagan berikar barnens liv och sprider förtrollning över det just därför att de inte förstår hur den utövar sin magi . . .__.

Barn i tidigare generationer, då vuxna älskade sagor och förstod vikten av dem, drabbades bara av pedanternas ringaktning för sa- gan. Många barn i vår tid är utsatta för något betydligt värre — de berövas möjligheten att alls lära känna sagorna. De flesta barn nu för tiden möter dem bara i en banaliserad och urvattnad form som ingenting säger om deras djupare innebörd — versioner som dem vi ser på film elleri TV visar hur sagorna förvanskas till tom underhåll— ning.

Genom större delen av mänsklighetens historia har barnens in— tellektuella liv, bortsett från de närmaste upplevelserna inom fa-

miljen, varit knutet till mytologiska och religiösa berättelser och till folksagor. Denna traditionella litteratur närde barnens fantasi och eggade deras fabuleringslust. Och eftersom dessa berättelser gav svar på de frågor som var viktigast för barnen, var de på sam- ma gång en mäktig drivkraft till deras anpassning till samhället. Myter och nära anslutna religiösa legender gav stoff till deras be- grepp om världens uppkomst och mening, och de samhälleliga ideal som barnen kunde forma sig efter. Det var bilderna av den snabbfotade hjälten Akilles och den mångförslagne Odysseus, av Herkules, som visade att det inte var under den starkaste mans värdighet att rensa det smutsigaste stall och av den heliga Martin som skar sin klädnad itu för att med ena halvan skyla en naken tiggare. Det är inte först efter Freud som myten om Oidipus har blivit den bild som öppnat våra ögon för nya men ändå uråldriga problem, som väcks av de komplicerade och ambivalenta känslor vi hyser för våra föräldrar. Freud tog upp denna klassiska myt för att visa oss den sjudande kittel av känslor som varje barn, på sitt sätt, måste ta hand om vid en viss ålder . . .

Bara genom att höra samma saga om och om igen och få god tid att dröja vid den, kan ett barn helt tillgodogöra sig vad sagan har att ge för dess självkännedom och erfarenhet av världen. Bara då kom- mer barnets fria associationer till sagan att förmedla dess mest per- sonliga innebörd och på så sätt hjälpa barnet med de bekymmersam- ma problemen. När barnen hör en saga första gången kan de till ex- empel inte identifiera sig med någon av motsatt kön. En flicka be- höver distans och tid att själv bearbeta sagan för att kunna känna sig in iJack i ”Jack och bönstängeln” liksom en pojke i ”Rapunsel”.

Jag har träffat föräldrar som, när deras barn har sagt: ”Den där sagan tyckte jag om!”, genast har gått vidare till nästa saga i tron att en saga till skulle göra det hela ännu roligare. Men barnet gav förmodligen uttryck åt en oklar känsla av att just denna saga hade något viktigt att säga honom — och detta går förlorat om barnet inte för höra sagan om igen och får tid på sig att tänka över den. Att i förtid vända barnets tankar mot en andra saga kan fördärva intrycket av den första, om man däremot väntar med nästa saga kan intrycket av den första fördjupas . . .”

Om illustrerade sagor

”Detta är, i förbigående sagt, anledningen till att illustrerade barn- böcker, så uppskattade av nutidens föräldrar och barn, inte tjänar barnens viktigaste behov. Illustrationer distraherar mera än de hjäl- per. Forskningar i illustrerade läseböckers effekt visar att bilderna inte gynnar utan avleder inlärningen, emedan de drar barnens fanta- si från den egna upplevelsen av det som berättas. Den berättelse som illustreras berövas en hel del av den individuella innebörd den skulle bibringa barnet, om det fick tillämpa bara sina egna visuella associa- tioner på berättelsen och inte illustratörens . . .”

Rätten och behovet att fantisera

”Barnet, som är så mycket osäkrare än den vuxna människan, be- höver höra att det inte är fult att hänge sig åt sin fantasi eller att inte kunna sätta stopp för den. Föräldrar som berättar sagor för sina barn ger dem ett viktigt bevis på att de betraktar barnets inre erfarenheter, så som de gestaltas i sagorna, som värdefulla och helt legitima, på sätt och vis också ”verkliga”. Då känner barnet, att eftersom pappa och mamma accepterar dess innersta erfaren- heter som verkliga och viktiga, är underförstått också barnet verk- ligt och viktigt. Detta barn kommer att i vuxen ålder erfara sam- ma sak som Chesterton: ”Den första och den sista punkten i min filosofi, den på vilken jag tror med orubbad säkerhet. lärde jag mig i barnkammaren . . . Det jag trodde mest på då, det jag tror mest på nu, är vad man kallar sagor”. Den filosofi som Chesterton och varje barn kan utvinna ur sagorna är att ”livet är inte bara ett nöje, utan en sorts excentriskt privilegium”. Detta är en livsåskåd- ning som starkt avviker från den som de ”verklighetstrogna" berät- telserna tillhandahåller men som bättre kan hjälpa oss att oförfärade möta livets vedermödor. . .

Berättelser som håller sig nära verkligheten genom att börja i ett vanligt rum eller på en vanlig gård och inte i en koja i skogs- brynet hos en fattig vedhuggare. och som berättar om personer som är mycket lika pappa och mamma. inte om hungrande ved- huggare eller kungar och drottningar, men som blandar dessa fak- ta ur verkligheten med önskeuppfyllelse och fantastiska påhitt förvirrar ofta barnens begrepp om vad som är verklighet och vad som inte är det: Dessa berättelser. som inte står i samklang med barnets inre verklighet, hur trogna de än må vara mot den yttre verkligheten. vidgar klyftan mellan barnens inre och yttre erfaren- het . . .

De som utmönstrade traditionella folksagor bestämde att odjur i en berättelse för barn måste vara vänligt sinnade — men då miss- ade de det odjur som barnet känner allra bäst och fruktar mest: det odjur han känner sig vara eller fruktar att han är och som ibland förföljer honom. Genom att förtiga detta odjur som lurar i barnets omedvetna, hindrar de vuxna alla fantasier kring sagornas odjur. Utan sådana fantasier kan ett barn aldrig lära känna odju- ret inom sig och får heller inte någon fingervisning om hur det skall kunna tämjas. Och så lämnar man barnet hjälplöst med sin värsta ängslan mycket mer än om han fått höra sagor som ger denna ängslan konkret gestalt och likaså anger olika sätt att be- segra dessa odjur. Om vår fruktan att bli uppätna tar kroppslig gestalt i en häxa, kan vi befria oss ifrån den genom att bränna henne till döds i ugnen! Men dessa synpunkter föll inte dem in som fördömde sagor.

Det är en märkvärdigt begränsad, ensidig bild av de vuxna och av livet som man väntar sig att barnen skall acceptera som den enda riktiga. Genom att svältföda dem på fantasi trodde man sig jaga un-

dan sagornas jättar och troll — det vill säga de mörka makter som be— folkar vårt omedvetna så att dessa inte skulle spärra vägen för bar- nets förståndsutveckling. Man väntade sig att förståndet skulle här- ska från vaggan till kommande dar. Dithän skulle man nå inte ge- nom att jaget övervann detets mörka makter, utan genom att barnet hindrades från att uppmärksamma sitt omedvetna eller lyssna till sa- gor som kunde tala till detta. Kort sagt, man utgick ifrån att barnet skulle tränga bort sina obehagliga fantasier för att ägna sig uteslu- tande åt behagliga.

Vad som kan hända om ett barn tvingas undertrycka det som ryms i hans omedvetna kan illustreras med ett ytterlighetsexem- pel: Efter att länge ha gått i psykoterapi förklarade en pojke, som mot slutet av sin latensperiod plötsligt hade blivit stum, varför han förlorat talförmågan. Han sade: ”Mamma tvättade ur mun- nen på mig med tvål för alla de fula ord jag hade sagt, och jag medger att dom verkligen var fula. Men hon visste inte att när hon tvättade ur dom fula orden tvättade hon ur dom vackra ock- så.” Under behandlingen fick pojken säga så många fula ord han ville och med dem kom också de vackra orden tillbaka. Det var mycket annat som tidigt hade gått snett i den pojkens liv, att han fick munnen tvättad med tvål var inte huvudorsaken till att han blev stum, men det var en bidragande orsak.

Det omedvetna utgör det förråd av råmaterial på vilket jaget bygger upp personligheten. I denna mening utgör våra fantasier de naturliga resurser som förser oss med råmaterial, formar det och gör det till nytta för jagets personlighetsbygge. Om vi berövas dessa naturliga resurser förblir vårt liv begränsat. Utan de fantasi- er som ger oss hopp, har vi inte kraft att möta motgångarna i livet. Barndomen är den ålder då dessa fantasier behöver få näring . . .

Föräldrar som vill förneka att deras barn hyser mordiska önskningar och vill slita saker och ting, också människor, i styc- ken, tror att man bör hindra dem fråga att hänge sig åt sådana tankar (som om detta vore möjligt!). Genom att undanhålla bar- nen berättelser som i förtäckta ordalag låter dem förstå att andra har samma fantasier, lämnar man barnet i sticket med en känsla av att vara ensam om detta. Då blir han verkligt rädd för sina fan- tasier. Men får han veta att andra sysslar med samma eller lik- nande saker, känner han att han är en människa bland andra, vil- ket mildrar fruktan för att de egna destruktiva fantasierna gör ho- nom omöjlig i bildat sällskap . . .”

Sagan och barnets framtidsbild — behovet av optimism

”Om ett barn av någon anledning inte kan tänka optimistiskt på framtiden stannar det i utvecklingen. Det extrema exemplet på detta är det autistiska barnet, som ingenting gör eller ryckvis bry- ter ut i vilda temperamentsutbrott, men i båda fallen håller fast

vid att ingenting får ändras i miljön och betingelserna för dess liv. Allt detta är följden av total oförmåga att föreställa sig någon ändring till det bättre. När en sådan autistisk flicka efter lång be- handling lämnade sin totala autism och funderade över vad som menas med goda föräldrar, sade hon: ”De har hopp om en”. In- nebörden var att hennes egna föräldrar hade varit dåliga föräldrar för att de inte haft något hopp om henne och inte ingett henne själv hopp beträffande hennes fortsatta liv i denna värld . . .

Det beklagliga med somligt som anses vara ”god barnlitteratur” är att många av berättelserna binder barnets fantasi på den nivå som den redan uppnått av sig själv. Barnen lyssnar gärna till såda- na berättelser, men det enda de får ut av dem är nöjet för stunden. Sådana berättelser ger varken hugsvalelse eller tröst för de tyng- ande problemen, de är bara en undanflykt för ögonblicket . . .

De brister som vidlåder sagor från vår tid framhäver de mest be- stående elementen i de gamla folksagorna. J. R. R. Tolkien beskriver de ingredienser som är nödvändiga för en god saga som: fantasi, häl- sobot, flykt och tröst hälsobot från djup hopplöshet, flykt undan nå- gon stor fara men, mest av allt, tröst. När han talar om det lyckliga slutet stryker han under att alla fullständiga sagor måste ha ett lyck- ligt slut. Det är ”den plötsliga glada ”vändningen” . . . Hur fantasti- ska och förfärliga äventyren än ter sig, så kan sagan när 'vänd- ningen) kommer ge åhöraren, barn eller vuxen, en hisnande känsla, en hjärtklappning nära tårar. . .

För att till fullo utvinna sagans trösterika egenskaper, dess symbo— liska betydelser och framför allt vad den kan förmedla från männi- ska till människa, bör man hellre berätta den än läsa den högt. Om man läser den, bör man göra det med engagemang, med känsla både för sagan och för barnet som hör på, man måste leva sig in i vad sa- gan kan betyda för barnet. Det är bättre än att läsa högt därför att man då kan variera texten . . .

Om man slaviskt håller sig till sagans tryckta text berövar man den mycket av dess värde. För att sagoberättandet skall få sin fulla verkan måste det vara en gemensam upplevelse för den som berättar och den som lyssnar. . .”

Kapitel 18 Vilka behov fyller TV-tittandet för barn?

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten: C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977 C. v. Feilitzen. Barn och T Vi socialiseringsprocessen. PUB 28 1975/ 76

Schramm m.fl. Television in the Lives of our Children. 1961, Stanford University Press.

J. Lyle. Overview av SGR 4. 1972 H. T. Himmelweit m. fl. Television and the Child. 1958

B. S. Greenberg, J. R. Dominick. Television Behavior among Disadvanta- ged Children. 1969 SGR 4 1972

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television. SGR 4 1972

H. J. Gans. The Uses of Television and their Educational Implications. SGR 4 1972

J. M. Foley. A functional Analysis of Television Viewing. 1968

S. Ward D. Wackman. Television Advertising and Intrafamily Influence. SGR 4 1972

J. Lyle. Children 's Use of Television and Other Media. SGR 4 1972

Vilka behov fyller TV-tittande för barn?

Inledning

Jag upplever innehållet i detta kapitel som otillfredställande och vill in- leda med följande reservationer och kommentarer:

När man läser detta kapitel bör man vara medveten om att det i hög grad bygger på barnens verbala och rätt ytliga — attityder till TV:s be- tydelse och roll i deras liv. Dessa attityder ligger ofta långt ifrån de psy- ko-sociala realiteter som de bottnar i. Med de primitiva undersöknings- metoder som hittills tillämpats på detta område kommer man inte åt de senare.

Bakom de motiv som barnen — och även andra uppger för barnens TV-tittande skymtar ett fundamentalt behov av att lära sig för att bli vuxen — om livet, världen och människorna. Själva uttrycker sig barnen sällan så högtravande. De föredrar att hänvisa till underhållning, tids— fördriv och behovet att se vad andra ser.

TV som källa för inlärning kommer klarast fram via föräldrarna. Även om föräldrarnas förhoppningar om de konkreta inlärningsvinster- na både är överdrivna och omfattar annat än vad barnen verkligen lär sig, är de ändå principiellt inne ”på rätt spår”. Hithörande frågor be- handlas något i det inledande kapitlet ”Vad och hur barnen lär av TV”.

Andra, intressantare och mer sofistikerade aspekter på TV:s funktio— ner återfinns

dels i referat av Gerbner sid. 409 och under rubriken ”Vad gör TV med människorna?” i kapitlet ”Diskussion av begreppet TV-effekter sid. 35, dels i ett referat av G. Noble i kapitel 20 ”Interaktion med TV”.

Gemensamt för dessa artiklar och referat är att de inte utgår från barnen själva utan återspeglar författarnas egna analyser och tankar kring TV i samhället.

Vad fyller TV för behov för barn? Vilka TV—program tittar barn på? Vilka barn tittar lite och vilka tittar mycket på TV? Vilka barn ser vilka program. Hur mycket och vad tittar de störda barnen på?

Dessa frågor och svaren på dessa är så sammanvävda att det är svårt för att inte säga omöjligt att behandla dem fristående från varandra. Detta framgår också av att de ofta behandlas parallellt i olika undersökningar och rapporter. Jag har tidigare gjort ett försök att något skilja upp mel- lan frågorna genom att koncentrera skrivningen på ett tema i taget i ka- pitlen 6—8. Priset härför är bl. a. vissa upprepningar, då samma material återkommer i anslutning till skilda problem.

Vad ger tittandet i utbyte enligt barnen själva? Blunda inte för barnens tittande ger följande svar:

”Sammanfattar man svenska barns egna upplevelser, gäller följan- de för flertalet: 'Programmen är roliga och spännande” TV ger underhållning. 'Man lär sig en massa” — TV ger information. *Man lever sig in i* och ”lär känna vissa personer i rutan' TV förbättrar ens sociala kontakter i verkligheten.”1

I ”Barn och TV i socialiseringsprocessen” skriver Cecilia von Feilitzen:

”Barns sinnesstämning påverkas när de tittar på TV. De kan bli roade och skratta, de kan bli uppfyllda av spänning, de kan bli ledsna och deprimerade, de kan bli rädda och ångestfyllda, de kan bli arga och aggresiva. Det vanligaste är förstås att de får positiva upplevelser annars skulle de inte titta. Nästan varenda 3—15- åring i Sverige säger att de tittar på TV därför att programmen är roliga och spännande. Barn uppskattar programmen mer än vux- na.”2

”Man kan spåra ett kamratinflytande i förskolebarnens tittar- vanor. En hel del föräldrar, om än i minoritet, har märkt att 3—6- åringar ibland vill se ett TV-program därför att 'alla andra får se . . .' eller ”Pelle får se . . .'. I 5—6-årsåldem har det för majoriteten dessutom tillkommit ett statusmotiv för att titta: 'J ag vill veta lika mycket som andra”.”3

von Feilitzen skriver vidare:

”Barn ser på TV i första hand för att få underhållning och i andra _ _ hand för att få information. Många vuxna har då hävdat att barns ' Blunda "ne Sld- 71- omfattande TV-tittande och deras förkärlek för underhållning i 2 PUB nr28 1975/76, TV, serier, filmer osv. framför allt är ett uttryck för verklighets- Sid- 10- flykt, eskapism. Men när det gäller TV stämmer detta inte med 3 mm ng 1975/76, barnens egna upplevelser. Långt viktigare är för dem att TV fyller sid. 4.

' PUB nr 28 1975/76, sid. 7—8.

2 Behandlas i kapitlet om "Interaktion med TV” sid.

3 Schramms uttryck ”er- känner" är märkligt i sammanhanget — som om det vore fråga om något skamligt eller mycket överaskande. (K. E.)

olika sociala behov. Barn tittar på TV därför att de identifierar sig och därför att de liksom lär känna vissa personer i rutan, därför att det är en vana och därför att de pratar om programmen med andra, därför att TV innebär status och socialt engagemang. För en mindre grupp barn innebär TV—tittandet dessutom att de träffar andra under själva mottagarsituationen, att de känner sig lugna och tryg- ga, att det känns som om de verkligen gör något och att de slipper vara ensamma. Det verkar alltså som om barn tittar på TV dels därför att de vill ha en social kontakt i sig. Dels verkar det som om TV ger barnen information om den sociala omgivningen eller information som de kan använda i sin sociala omgivning, dvs. barn tittar också därför att de vill förbättra sina verkliga sociala kontakter. Man bör komma ihåg att masskommunikation - trots att den huvudsakligen är en enkelriktad process — ändå är en form av kommunikation, dvs. en interaktion mellan två eller flera per— soner. Man kan därför fråga sig om det inte är massmedias sociala funktioner som är de mest grundläggande av alla.”1

Amerikanskt material om vad TV fyller för behov

Formuleringen ”vilka behov TV fyller” anger att vi i första hand söker behandla medvetna behov som tittarna själva uppger, antingen spontant eller som svar på fråga. Hit kan också räknas de funktioner som föräld- rarna uppger att TV fyller för barnen och dem själva.2 Undersök- ningsresultat som ger information om hur TV-tittandet förhåller sig till nyttjandet av andra media går också in under denna rubrik. Material som behandlar i vilken utsträckning TV-tittande tränger ut eller samsas med andra aktiviteter behandlas dock för sig under rubriken ”Konkur- rerar TV ut annat i barnens liv?” Kunskapsaspekterna behandlas något i kapitel 16 ”Vad och hur barnen lär av TV”.

Från en ”klassiker” från 1961 — Television in the Lives of our Children av W. Schramm, J. Lyle and E. B. Parker, i fortsättningen betecknad Schramm — har vi hämtat följande beskrivning av vad TV betyder för amerikanska barn.

”När barn talar om denna sida av TV, tenderar de att bedöma själva underhållningsvärdet eller att klassificera dem som uppträ- der. De värderar programmets spänning eller magnetism. Och de lämnar ingen i tvivelsmål om att det är dessa sidor av underhåll- ningen som utgör den främsta anledningen eller i varje fall den främsta medvetna anledningen till att de tittar på TV.

Icke desto mindre finns där en betydelsefull informationskom- ponent som barnen får på köpet, i allmänhet utan att efterfråga den. Denna information representerar för barnen tungt vägande skäl (”great class of reasons”) för att titta.

De flesta barn erkänner3 att de lär något av TV. Flickorna så- ger att de lär sig något om frisyren, hur man skall gå och tala, hur

man väljer de rätta kläderna för en lång, en kort eller en tjock flic- ka, genom att studera de välväxta varelserna på TV. De lär sig de- taljer om seder och bruk t. ex. om man ger 'dricks' åt flygvärdin- nor på flyget. En del av pojkarna säger att de lär sig hur unga män är klädda i Californien och New York. Andra uppger att de lärt sig en hel del genom att titta på de bästa idrottsmännen. Mer än en förälder berättar om barn som lärt sig att svinga slagträt ge- nom att se hur Ted Williams eller Stan Musial bär sig åt och som, till följd härav, var lekplatsens sensation ända till de började imi- tera sina kompisar i stället för TV. Barnen själva säger om TV: 'Den lär mig hur andra människor lever' eller ”nyheterna blir mer verkliga när man ser det hända”. Många säger att TV hjälper dem ' i skolarbetet genom att ge dem idéer till ämnen att tala om.

Barn erkänner' att TV ger denna utdelning i form av informa- tion. Men de blir ofta irriterade när hela eller det mesta av pro- grammet består av information. Tydligen föredrar de att lära sig av TV *på köpet” och 'i förbifarten” framför målinriktad och av- siktlig inlärning. Detta är kärnan i deras invändningar mot utbild- nings-TV. De kan inte gå till dessa program huvudsakligen för u'n- derhållning och vänta sig att få ut en nytta på köpet genom att lä- ra sig något användbart. I stället måste de i förhållande till ut- bildningsprogrammen — i första hand vara inställda på att lära nå- got nyttigt, medan den eventuella undershållningseffekten kom- mer på köpet. Utbildnings-TV tenderar därför att uppfattas som torr ('square'). Det är något som de förväntas titta på därför ”att det är nyttigt för dem” — ett tecken på att föräldragenerationen försöker påverka dem och undervisa dem. Skolan tar sig in på fri- tidens domäner och hindrar dem från att njuta av TV på deras eget sätt.

Detta är inte detsamma som att det inte skulle finnas barn som medvetet tittar på och uppskattar utbildnings-TV. Men majorite- ten betraktar sådant beteende som ett lömskt hot mot televisio- nens huvudfunktion och mot det främsta utbytet av TV.”2 ”Att lära sig att använda TV för nyttig information representerar utan tvekan en senare och mer sofistikerad typ av beteende än att lära sig att titta för underhållningens skull. TV är först, och kan- ske alltid främst, den magiska porten till en värld av fantasi, gla- mor och spänning . . .

Efter en tid lär det sig att det kommer en hel del nyttigt på kö- pet med underhållningsprogrammen. Allt detta lär det sig med ti- den. Barnet upptäcker — eller upptäcker inte att det ibland finns tillräckliga skäl att titta på ett program som inte är omedelbart nöjsamt eller underhållande, helt enkelt därför att det erbjuder in- formation som kan vara till nytta i framtiden. Och om man lär sig det, så sker det senare.”3

Schramm menar vidare att det inte går att få något bra svar om man frågar barnen själva varför de tittar på TV. Det är naturligt för dem att svara att _ de gör det därför att de ”tycker om” att titta på TV och därför att det är 2 Schramm, S'd' 58—59- ”intressant och roligt”. Underhållningsargumentet är det primära. 3 Schramm, sid. 60.

' Se fotnot 1.

' Schramm, sid. 58—59. 2 Schramm, sid. 63—64.

Kommentar:

Detta stämmer väl med Pub-forskningens resultat som de sammanfat- tats i ”Blunda inte” sid 71 (K. E.)

Schramm fortsätter:

”Barnet kommer mer och mer att använda mediet för att fylla ut utrymmet mellan det hon borde göra och det hon verkligen vill göra och som ersättning för aktiviteter som kräver aktivitet, ini- tiativ och ansträngning.

Barn tittar också för att lära sig, i första hand hur man skall uppföra sig i olika situationer och hur olika människor lever. Så- dant vill de — enligt egen utsago — helst lära sig som biprodukter av underhållningsprogram och inte från program som går ut på att vara informativa.

För det tredje ger TV något att tala om med kamraterna. Många säger att de kände sig aviga och utanför när de missat pro-

”|

gram som andra sett.

Om vi går över från vad barnen själva säger om motiven bakom sitt TV- tittande till hur forskarna ser på TV's funktioner, så skiljer Schramm mellan två huvudfunktioner hos televisionen, nämligen som källa för fantasiinnehåll och för verklighets—innehåll.

”Fantasi—innehåll :

inbjuder tittaren att ta ledigt från vardagens verkliga problem

inbjuder till uppgivelse, avkopp- ling, passivitet

fungerar huvudsakligen genom att sätta sig över verklighetens regler

är inriktat på att, åtminstone för tillfället, avlänka hot och ångest (ängslan) och erbjuder ofta upp- fyllelse av önskedrömmar

erbjuder nöje

Medan verklighets-innehåll:

ständigt hänvisar tittaren till verk- lighetens problem

inbjuder till vakenhet, ansträng- ning, aktivitet

huvudsakligen fungerar genom realistiskt material och verkliga si- tuationer

tenderar att göra tittaren mer medveten om olika slags hot, kan- ske mer ängslig, i utbyte mot bät- tre kunskaper om problem

erbjuder upplysning”2

Schramm kommenterar själv denna uppställning:

”TV täcker framför allt barnens behov av fantasier och ersätter delvis andra *fantasi-media'. Verkligheten söker de inte i TV förr- än relativt sent.

Fantasiinnehållet i TV ger möjlighet att pröva olika handlings- alternativ utan de risker att 'göra bort sig' som finns i verklighe- ten. Å andra sidan kan TV-fantasier bidra till att barnet inte tar itu med att tackla sina egna problem. Man kommer härmed in på

frågan om TV för en del barn kan få samma roll som kortsiktig problemuppskjutare som alkoholen har för många vuxna.

Varken fantasi- eller verklighetssökande är bra eller dåligt i sig. Vad det får för betydelse för barnet beror mera på dess egen lägg- ning och vad det är ute efter och använder TV-materialet till än på vad som kommer ut ur "TV-apparaten.”l

Kommentar:

Detta citat utgör ett representativt uttryck för den grundinställning som rådde bland mediaforskare under 50- och 60-talen (punkt 1 i uppställ— ningen över forskningens inriktning i kapitel 3 om begreppet TV—effek- ter sid. 5—7.

I en relativt komplicerad studie av hur barns aggressivitet hänger sam- man med konflikter med föräldrarna och hur barnen hanterade sin agg- ressivitet, skrev Schramm också 1961 att besvikelserna fick utlopp i fan- tasier, dagdrömmar och antisociala beteenden. Härvid vände sig barnen i den stad, där man hade TV till TV för att fly undan sina problem och konflikter.2

Så här sammanfattade Schramm TV:s roll för barnen: ”Television är först och alltid främst en magisk ingång till en värld av fantasi, glamor och spänning. Den inbjuder till avkoppling, till att koppla bort proble- men i ens eget verkliga liv, att underordna sig själv och lämna över till de charmerande och vackra människorna i rutan, de absorberande hän- delserna och ständiga rörelserna i apparatens bild. Ett barn lär sig att all underhållning inte enbart är lustfylld och att det finns olika sätt att få underhållning. Efter en tid lär han sig att man i förbifarten kan dra nyttiga lärdomar som en biprodukt av underhållningsprogram.”3

Sedan detta skrevs har man fått en så mycket mer komplex bild av TV:s roll för barnen, att få dristar sig att göra generella uttalanden. I avsak- nad av sådana som är aktuella bör detta avsnitt balanseras med den be- skrivning av ”vad TV gör med människorna” som ingår i kapitel 3 sid. 35—36.

Frågan om TV:s roll i barnens liv behandlas också i referat av Grant Noble kap. 20 i föreliggande rapport samt i översättningen av Jack Ly1e*s sammafattning av SGR 4, ”Televisionen i det dagliga livet: Kon- sumtionsmönster” kap. 36 i föreliggande rapport. 1 SChramm» S'd- 60'

_ _ _ 2 Referat av Schramm, sid. 65, 68, 73— 74.

Något tidigare, 1958, hade H immelweit m. fl. skrivit följande: 3 Schramm, sid 60.

' T. H. Himmelweit, A. N. Oppenheim, P. Vin- ce. ”Television and the Child", Oxford Univer- sity Press 1958, sid. 15.

2 Television Behavior among Disadvantaged Children. Michigan State University Dep of Com- munication.

3 ”Television in Daily Life”: Patterns of Use, Overview, Jack Lyle i SGR 4 sid. 14.

”Vad är det som gör att barn gillar TV som medium?

Intervjuerna med barnen tyder på att en del av TV”s popularitet som medium dels beror på dess lättillgänglighet (alltid till hands), dels på att den alltid går att ta till när man inte har något att göra (”as a timefiller”).

TV ger en tillfredsställelse av att hänga med där det rör sig, av att få vara med bakom kulisserna och få veta om folk och världen.

På den emotionella sidan appellerar den till olika barn på olika sätt av olika skäl. Den erbjuder säkerhet och trygghet genom den välkända formen och det välkända temat hos många av program- men, särskilt då familje- och västemseriema. Den erbjuder en flykt från vardagens krav och byter ut dessa mot sorglöshet, gla- mor och romantik och ger barnen tillfälle att identifiera sig med olika romantiska hjältar.

TV attraherar också genom personligheterna i rutan som pre- senteras på ett mera intimt och vardagligt sätt än filmens stjärnor. Det såg ut som om barnen tyckte särskilt mycket om TV-person- ligheterna för deras värme och vänlighet. (Nästan alla TV-favori- terna hörde dock hemma i program som inte var avsedda för barn. K. E.)”'

Kommen tar:

Många vuxna oroar sig främst för att TV tar för mycket av barnens tid från andra och värdefullare aktiviteter. Barnen själva talar mera om hur bra TV är att ha när man inte vet vad man skall ta sig till. Om barnen inte gör allt det nyttiga som vuxna skulle önska är orsakerna troligtvis att finna hos andra faktorer än TV-tittandet.

Här som i andra sammanhang bör observeras att vi empiriskt endast kan behandla de skäl för TV-tittande som barnen dels är medvetna om, dels kan och vill verbalisera. Dessa skäl får inte skymma att de verkliga orsakerna till att barn gillar och ser på TV också kan vara helt andra och svårare att identifiera. Dessa analyseras främst av Grant Noble i kap. 20 i den föreliggande rapporten (K. E.).

I en studie från 1969 av 9—lO-åringar rapporterade B. S. Greenberg och J. R. Dominick2 att ”svarta barn och barn från vita låginkomstfamiljer i högre utsträckning än barn från vita familjer med högre social status titta— de på TV för att lära sig — enligt vad de själva uppgav. I den senare grup- pen (barn från vita högstatusfamiljer) var andelen av dem som sade att de tittade för spänningens skull högre än i lågstatusgrupperna. Dessa re- sultat står i stark kontrast till Schramms resultat från 1959”. De senare gick snarast i motsatt riktning.3

Jack Lyle sammanfattar vissa resultat i en rapport av J. P. Robinson på följande sätt:

”Data som gäller för vuxna och barn visade att television spelade en roll i vårt dagliga liv som går långt utöver själva tittandet. Den (TV) fyller inte bara upp tiden medan vi tittar; den erbjuder också ämnen för konversation mellan familjemedlemmar och vänner, inte bara medan vi tittar utan i den sociala samvaron borta från appa- raten. Och trots ett lågt tittande på nyhetsprogrammen fungerade dessa lika ofta som tidningsartiklar som föremål för samtal.” ' -2

I en studie från 1968 av vuxna och tonåringar i New York fick H. J.

Gans3 följande resultat enligt Lyle: ”En tredjedel ansåg att televisionen hjälpte dem att förstå personliga problem och att fatta beslut. Han fann att TV härvid mera uppfattades som en hjälp av dem som trodde att de hade mera problem än andra . . .

Gans faststlår att det är vanligare bland ungdomar än bland vuxna att tro att TV erbjuder illustrationer som är giltiga för ens eget liv. ”4

Lyle fortsätter:

”Åtminstone två studier har fört fram att TV faktiskt underlättar samvaron i familjen. Fo/ey5 rapporterar att en del av de inter- vjuade sagt att de tittade på TV som en ursäkt för att vara till- sammans med familjen eller vänner och som ett samtalsämne.

Ward konstaterar att oavsett attityden till reklaminslagen så sti- mulerar de till diskussioner inom familjen. 6 'Elva- och femtonåringarna i Lyle och Hoffmans undersökning för SG-projektet avvek något i sina mönster i fråga om självupplevda skäl för att titta på TV. Båda åldersgruppema betraktade TV i första hand som en källa för underhållning och avkoppling.

Elvaåringama, särskilt pojkarna, sade att de skulle sätta på TV om de var (kände sig) ensamma, men detta gällde inte för fem— tonåringarnas del.

De flesta ungdomarna, med undantag för elvaåringarna, skulle enligt egna uppgifter hellre skaffa sig riktigt sällskap eller lyssna till musik när de kände sig ensamma än att ta till TV.

Användningen av TV för att befria sig från ilska eller sårade känslor var mycket låg i båda åldergrupperna.7 Det skall emeller- tid noteras att stortittarna mera använde TV för sådana syften än de som generellt tittande på TV.

Ett förhållande som framstår mycket klart bland resultaten av denna undersökning är musikens stora betydelse för tonåringarna. *A tt lyssna på musik” kom mycket högre på listan än 'att titta på TV, för femtonåringar både när det gällde dess roll som avkoppling och underhållning och som motvikt mot ensamhet, ilska eller 'så- rade känslor”.

' Ibid sid. 14.

2 ”Toward defining the functions of television.” SGR 4 sid. 568.

3 The uses of television and their educational implications, N Y: The Center for Urban Edu- cation.

" "Television in Daily Li- fe”: Patterns of Use, Overview, Jack Lyle i SGR 4 sid. 18.

5 ]. M. Foley A functio- nal analyses of television viewing. University of Iowa, 1968.

6 S. Ward, D. Wack- man, Television adverti- sing and Intrafamily in- fluence, SGR 4 1972 sid. 21.

7 Bakom dessa svar anar man en fråga som utgår från katharsisteorin att f rustrationsaggression

skulle få utlopp genom ställföreträdande upp- levelser via TV (K. E.)

Enbart radiolyssnande tog mer av femtonåringamas tid i an-

! språk än TV—tittande. Om man lägger till att lyssna på musik från månLZiåhilIdrEn'IsI-(iife-of grammofon och bandspelare, framstår musikens roll i vardagslivet media” i SGR 4 1972 som ännu mer framträdande. För elvaåringarna börjad musiken sid. 23. just få denna betydelse i deras liv.”'

Kapitel 19 Föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barn — och föräldrarnas betydelse för barnens tittande

Detta kapitel omfattar citat från och referat av följande arbeten:

C. v. Feilitzen m. fl. Blunda inte för barnens tittande. 1977

C. v. Feilitzen. Barn och TVi socialiseringsprocessen. PUB 28 1975/ 76 J. Lyle m. fl. Children 's Use of Television and other media. SGR 4 1972

J. P. Robinson. Toward Defining the Functions of Television. SGR 4 1972 H. Himmelweit rn. fl. Television and the Child. 1958

I. Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979

' Blunda inte, sid. 22. 2 Blunda inte, sid. 23.

Från Cecilia von Feilitzens rapport ”Barn och TV i socialiserings- processen”, PUB 28 1975/ 76, har vi hämtat följande om föräld- rarnas roll för barnens tittande:

Föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barnen och föräldrarnas betydelse för barnens tittande

”Blunda inte” skriver:

”De små barnen tittar nästan alltid ensamma på ”sina” program eftersom de flesta föräldrar tacksamt använder TV:n som barn- vakt. Flertalet föräldrar menar att det bör ligga på Sveriges Radi- os ansvar att åtminstone göra barnprogrammen ”barnsäkra'. En- dast mellan 5 % och 10 % av småbarnsföräldrama ser normalt ett småbarnsprogram.” '

””De flesta föräldrarna har en positiv inställning till TV både för sig själva och för barnen och är många gånger helt okritiska till programutbudet. Barnen uppmuntras att titta på TV och bibringas därigenom den uppfattningen att TV är så viktigt att tittandet be- rättigar till avbrytande av nästan alla andra aktiviteter.

De små barnen uppmanas oftast av sina föräldrar att titta på barnprogrammen och som regel tittar de på vuxenprogram som föräldrar eller syskon bestämmer. Skolbarnen påverkas i stället mycket av kamraterna och deras programval, det går status i att titta på vissa program (de sena och våldsladdade K. E.). De håller själva noga reda på programmen och väljer dem som de anser vara mest attraktiva.”2

”Men trots barnets egen vilja, trots kamratinflytandet och trots föräldrarnas censur, visar det sig att förskolebarnet under en van- lig TV-vecka tittar minst dubbelt så ofta på grund av en utifrån kommande impuls som på eget initiativ. Och dessa impulser är of- tast av indirekt karaktär som att ”mamma såg” eller ”familjen var samlad' eller liknande. Också flera andra undersökningar visar att föräldrarnas föredöme är en av de starkast vägande faktorerna när det gäller att förklara barnets tittande. Ju mer föräldrarna tit- tar på TV, desto mer tittar barnet. J 14 mer positiva föräldrarna är till TV, desto mer tittar barnet. Och ju mer föräldrarna tycker sig få ut av sitt tittande, desto mer tittar barnet. Barnen lär sig alltså att pro- grammen är attraktiva då de registrerar den övriga familjens beteen- de.

Dock måste in_skjutas att detta främst gäller förskolebarnens intresse för vuxenprogram. När det gäller barnprogram är förhål- landena annorlunda. Här uppmanar majoriteten föräldrar med- vetet barnen att se.”'

Barnprogram i dubbel bemärkelse. Hur barn och föräldrar använder TV för barnens räkning

Feilitzen fortsätter:

”Föräldrarna vill ha barnen sysselsatta därför att de själva är upp- tagna av andra göromål. Barnprogrammen är alltså barnprogram i dubbel bemärkelse. De ses av förskolebarn tillsammans med syskon och ibland kamrater. Eller de ses av förskolebarn som sitter helt en- samma.

Men det är inte bara i fråga om barnprogram som föräldrarna tycks ha stor tilltro till TV. När de någon gång förbjuder barnet att se ett program, rättar de sig oftare efter programtiden eller tid— ningarnas och TV:s annonsering om programmets olämplighet än efter sitt eget omdöme. l intervjuer med föräldrar, träffar man säl- lan någon som närmare ifrågasätter vad som sänts på TV.2

I ””Vilken roll spelar radio och TV i förskolebarnens liv?” ger Leni Filipson en intressant kommentar till föräldrarnas attityd till barnens TV-tittande som baserar sig på en intensivundersökning av 50 barns förhållanden

””Många barnfamiljer lever i ett så inrutat mönster att de sällan missar ett TV—program, de är också i hög grad villiga att anpassa sina vanor just efter TV-programmen.

Den här undersökningen visar att utelek ensam eller med kamra- ter i själva verket är nästan det enda som regelbundet kan konkurre- ra ut TV—tittande. Särskilt gäller detta programmen som går under dagtid och klockan halv fem, då de allra flesta barn är ute och le- ker, åtminstone under den ljusa årstiden. Men även andra upp— skattade aktiviteter, som umgänge med vuxna, att få delta när pappan snickrar eller liknande kan konkurrera ut TV-tittande. Här beror det naturligtvis på hur attraktiva programmen är och om man känner till att de över huvud taget sänds.” 3

Kommentar:

Att utelek och de andra aktiviteter som här nämns kan konkurrera ut TV är ju inte så dåligt och antyder en ljusare situation än den som ofta målas upp, särskilt om vi tar hänsyn till de nya siffrorna från maj 1979 som belyser förhållandena under den ljusa årstiden (kap. 6 sid. 62—69) (K. E.).

' PUB 28 1975/76 sid. 4.

2 PUB 28 1975/76 sid. 5.

3 PUB nr 52 1975/76 sid. 10—11.

' PUB nr 521975/76 sid. 11.

Föräldrapropaganda för TV

””Det intressanta i sammanhanget är föräldrarnas beteende. Om barnen är ute och leker när halv-fem-prograrnmen börjar är det många som ropar in barnen för att titta på TV. Även om de av er- farenhet vet att barnen inte gärna avbryter sin utelek för att komma in och titta på TV är det ändå många som ropar till barnen att ”nu börjar TV”.

Det här beteendet kan ha flera förklaringar. Antingen tycker föräldrarna att TV ger barnen mer än leken eller också är de räd- da för att barnet skall bli besviket om det missar något TV-pro- gram. Tillfället är ju obönhörligen förbi när programmet gått. El- ler ocksä vill de att barnen skall komma in och sätta sig framför TV:n och ”lugna ner sig före middan”.

Vilken förklaring man än väljer så måste föräldrarnas handlings- sätt få barnen att tro att de betraktar TV som något viktigt. Något

som berättigar avbrytande av nästan vilken annan aktivitet som helst. . .”'

Kommentar:

Om programmen finns på videotape eller bildskiva, kan detta tänkas medföra en ”avdramatisering” i förhållande till denna känsla av ”nu el- ler aldrig” och därmed, åtminstone teoretiskt, bidra till en minskning av TV-rirrandet. K. E.

Föräldrarnas syn på utbildningsprogram, sagor och vad barnen lär av TV

Filipson fortsätter:

”Vi har också tidgare kunnat visa på hur barnprogram i TV på- verkat och aktiverat föräldrar. Ofta händer t. ex. att man köpt el- ler lånat böcker som förekommit i TV—program. Serien ”Fem my- ror” gjorde att föräldrarna uppmuntrades att sysselsätta sig med räkning och begreppsträning. TV-program har också ibland in- spirerat föräldrar att ta upp känsliga ämnen med sina barn som t. ex. hur ett barn kommer till, varför man måste dö, om handi- kapp av olika slag. Men samtidigt som TVi vissa fall befrämjar bokköp och lån av böcker visar våra resultat i denna undersökning att det kan ha en förödande effekt på själva läsningen: ”Nu när Drut- ten och Krokodilen finns behöver man inte läsa sagor på kvällen”. Det är inte bara det att själva läsningen går till spillo utan kanske även längden på godnattstunden och kontakten mellan föräldrar och barn. Ofta händer det att TV-program ruckar på familjens normer beträffande läggtider för barnen”.

Kommen tar:

Se också kapitel 17 ””TV eller saga eller saga i TV? (K. E.)

”De flesta föräldrar i den här studien har en mycket positiv eller okritisk syn på TV för barnens del. Medan de för egen del, i synnerhet mödrarna, ser TV nästan enbart som underhållning och avkoppling, säger nästan alla att barnen lär sig genom att titta på TV. Att få konkreta exempel på vad barnen verkligen har lärt sig från TV visar sig dock vara svårt.

Trots att föräldrarnas grundinstälning till TV är så positiv har de lät- tare att ge exempel på negativa effekter. Förklaringen kan vara den att de program som de väntar sig enbart positiva effekter av, barnpro- grammen, ser de själva mycket sällan.”'

Kommentar:

Vad man från andra källor än föräldrarna vet om vad barn lär sig av TV behandlas något i kapitel 16, ””Vad och hur barnen lär av TV” samt i ka- pitlen om film- och TV-våld. Kapitlen 17. 22 och 23 handlar också, om än indirekt, om inlärning. (K. E.)

Om de komplicerade sammanhangen mellan föräldrarnas och barnens TV-tittande samt mellan föräldrarnas uppfattning om barnens tittande och det verkliga förhållandet skriver Sonesson bl. a. följande i Förskolebarn och TV.

””Med utgångspunkt från de teoretiska resonemangen i kapitel 1 förväntade vi oss bland annat att det finns samband mellan mö- drars och barns TV-konsumtion och TV-preferenser och dess- utom en viss påverkan från äldre syskons TV-vanor. Vidare ansåg vi, att mödrarnas utbildningsnivå skulle påverka barnens TV-be- teende och även en viss påverkan från de övriga bakgrundsvariab- lerna var väntad. Dessa antaganden blev endast delvis bekräftade av våra resultat. När det gällde barnens konsumtion av barnprogram var det överraskande, att det inte alls fanns något samband med mödrar- nas TV-konsumtion. Barnen kunde mycket väl vara storkonsumen- ter av barnprogram även om mödrarna tittade mycket lite på TV. När det gällde konsumtionen av vuxenprogram fanns däremot de förväntade tendenserna åtminstone för de barn vars mödrar tillhörde den lägsta eller den högsta utbildningsgruppen. Mödrarnas utbildningsnivå påverkade också barnens konsumtion av vuxenprogram. De barn som ser mest av dessa program är de vars mödrar har den lägsta utbildningen och som själva ser mycket TV, medan de barn som ser minst av dessa program är de vars mödrar har den högsta utbildningen och som själva ser lite TV. Något samband mellan barns och mödrars programpreferenser kunde inte påvisas. . _ . När det gällde mödrarnas skattning av barnens favoritprogram ' ": F'hpson' fil/"ke" . . __ .. roll spelar radio och TV Visade det srg att de tenderade att överskatta barnens preferenser for i försk 01 eb am ens liv?” de lärorika programmen och underskatta deras preferenser för de pUB nr 52 1975/76, sid. underhållande och spännande programmen. 13—14.

De förväntade sambanden mellan mödrarnas utbildningsnivå och barnens inställning till de lärorika programmen visade sig en— dast gälla när vi utgick från mödrarnas svar. J u högre utbildning mödrarna hade, i desto större utsträckning överskattade de sina barns preferenser för de lärorika programmen. När vi utgick från barnens svar fanns inget sådant samband. Detta resultat tolkades som ett bevis på att denna typ av frågor är mest laddad för de mö- drar som har den högsta utbildningen och att deras svar på denna fråga därför blir mer präglad av önsketänkande än vad som är fal- let för de mödrar som har en lägre utbildning. Vidare var detta re- sultat ett tecken på att barnen ännu inte har påverkats av mödrar- nas attityder till dessa program och slutligen konstaterade jag, att denna programkategorisering var ganska meningslös för barnens del, medan den däremot speglar starka värderingar i samhället.

Avvikelser i mödrars och barns svar på samma fråga fanns även när det gällde om barnen blivit skrämd av TV någon gång. En fjärdedel av mödrarna ansåg inte att barnen blivit skrämda även om barnen själva uppgett motsatsen. Även här kan frågans laddade ka- raktär delvis förklara diskrepansen, men även en eventuell bris— tande insikt från mödrarnas sida diskuterades.

När det gällde barnens sociala TV-situation påvisades också stora skillnader i barns och mödrars svar. När det gällde frågan om vem som bestämde när barnet skulle titta på TV var den vanligaste kombinationen, att barnen ansåg att mödrarna bestämde, medan mödrarna ansåg att det var barnen själva som bestämde. Trots detta ger både barns och mödrars svar en bild av barnens sociala TV- situation som är präglad av mycket gemensamt TV-tittande, me- dan man däremot ofta försummar att prata om de program man ser tillsammans. Här utgjorde invandrarfamiljerna emellertid ett un- dantag. I deras hem pratade man i mycket större utsträckning om programmen.

Barnens kön visade sig också påverka deras TV—vanor. Flickor och pojkar skiljer sig inte så mycket i mängden TV de tittar på fast pojkarna tenderar att se något mer, men det finns skillnader i den typ av program de känner till. Flickorna kände bättre än poj- karna till en serie som ”Arvingarna” medan pojkarna kände bätte till deckarna ”Columbo” och ”Kojak”. Dessa könsskillnader blev ännu mer uttalade när det gällde barnens preferenser för olika ty- per av program. Flickorna var mer positiva till de lärorika och un- derhållande programmen medan pojkarna var mer positiva än flickorna till de spännande programmen. Det påvisades också en klar skillnad i mödrarna sätt att påverka de båda könens TV-beteen- de. Sålunda anger en större del av flickornas mödrar att de förklara— de för barnen varför de ansåg att ett program var olämpligt för dem.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att mödrarnas egna TV- vanor och deras utbildningsnivå tenderar att påverka barnens konsumtion av vuxenprogram i förväntad riktning. Så långt be- kräftas våra antaganden och dessa resultat stämmer med tidigare forskning. När det gällde barnens preferenser kunde vi däremot

inte påvisa liknande samband. Att våra resultat här inte stämmer överens med tidigare forskningsresultat, anser jag bero på att vi frå- gat barnen direkt. De tidigare forskningsresultat som jag redovisat och som bland annat påvisat samband mellan föräldrars utbild- ningsnivå och barns preferenser för de lärorika programmen, har varit baserade på föräldrasvar. Åsikten att mödrars svar på ladda— de frågor alltid måste tas med reservation anser jag styrkt av våra resultat.”

Hur socialt laddat och prestigebundet detta med vad barn lär av TV och därmed hur svårt att få en korrekt bild av — framgår av Sonessons beskrivning av hur mödrarnas uppgifter bl. a. är beroende av deras ut- bildningsnivå:

”När det gäller samband i övrigt mellan mödrarnas utbildnings- nivå och både barnens och deras egna preferenser kan våra resul- tat sammanställas i följande fyra punkter:

l. Mödrar med hög utbildning tycker i större utsträckning om pro- gram som ger kunskaper (högutbildade 46 %, mellangruppen 4l %, lågutbildade 26 %), medan det motsatta förhållandet gäl- ler för de underhållande programmen (högutbildade 49 %, mellangruppen 56 %, lågutbildade 69 %).

2. Vidare uppmanar högutbildade mödrar i större utsträckning sina barn att titta på program därför att de är lärorika (högutbildade 85 %, mellangruppen 72 %, lågutbildade 70 %), medan lågutbil- dade i stället i större utsträckning än övriga mödrar väljer ett roligt program (högutbildade 4 %, mellangruppen 13 %, lågut- bildade l7 %).

3. Slutligen skattar mödrar med hög utbildning i större utsträckning än övriga mödrar sina barns favoritprogram som ett lärorikt pro- gram (högutbildade 46 %, mellangruppen 44 %, lågutbildade 38 %).

4. I barnens inställning till de lärorika programmen finns inte alls dessa tendenser, tvärtom är barnen till de mödrar som har den lägsta utbildningen mest positiva till de lärorika programmen (högutbildades barn 47 %, mellangruppens barn 43 %, lågutbil- dades barn 51 %).

Frekvenserna för barnen och mödrarna kan inte jämföras direkt; de förra är grundade på det index som mäter barnens positiva in- ställning till denna programtyp, medan de senare grundas direkt på mödrarnas svar. Resultaten visar emellertid att det finns en klar diskrepans mellan mödrarnas skattning och barnens svar. När det gäller de högst utbildade mödrarna blir denna i många fall uttryck för ett önsketänkande, som i varje fall för dessa små barn inte har förankring i verkligheten. När man bedömer resultaten av mödrars svar på så kallade laddade frågor är det därför väsentligt, att man är uppmärksam på detta fenomen.

Orsaken till detta är säkert, att föräldrar med högre utbildning är mest engagerade i vikten och nödvändigheten av utbildning, vilket också klart framgår av resultaten ovan . . .”1

1 Sonesson sid. 65—66.

* SGR 4 1972 sid. 136. 2 SGR 4 1972 sid. 268.

3 Barnen lärde sig inte så mycket ”nyttiga" sa- ker som föräldrarna trodde. (K. E.)

" SGR 2 1972 sid. 352. 5 SGR 4 1972 sid. 72.

Amerikanska resultat om föräldrarnas syn på TV:s betydelse för barnen

IJ ack Lyles och Heidi R. Hoffmans ena bidrag till SGR 4, *Childrens Use of Television and other Media” 1972, återfinns följande passus om föräld- rarnas inställning till vad barn lär sig av TV.

”Majoriteten av 11- och 15-åringarna - mer än tre fjärdedelar ansåg att de lärde sig saker och ting genom att titta på TV, åt- minstone en del av tiden. Och nio av tio mödrar av 5-åringarnas mödrar uppgav att deras barn lärde sig av TV. För det mesta tyckte de att barnen lärde nyttiga saker men en femtedel nämnde negativa aspekter. Mödrarna ansåg att TV gav en ökning av ordförrådet hos små barn, förberedde dem för skolan och lärde dem 'om li-

7931 vet .

Lyle och Hoffman fick liknande resultat i ”Exploration in Patterns of Te- levision Viewing of Preschool-age Children.”2 Som vi skall se i fortsätt— ningen avspeglade dessa åsikter utbredda men delvis felaktiga eller tvek- samma uppfattningar (sid 313, 317, 365).3

l Harold W. Stevensonk bidrag till SGR 2 1972, ”Television and the Be- havior of Preschool Children” nämns en undersökning från 1962 av Hess och Goldman som undersökte 99 föräldrars uppfattning om vad TV be- tydde för deras barn. Undersökningen utmynnade i följande samman- fattning: ”TV betraktas både som utbildande och upplysande och som en vanebildande källa till mardrömmar. Svaren visar på att det är en vanlig föreställning att "FV-tittande är lärorikt trots att nästan inget av de pro- gram som barnen ser kan betecknas som utbildningsProgram i vanlig mening.”4 L. A. Lo Scioto rapporterar i ”A National Inventory of Television Viewing Behavior”, SGR 4 1972, att de mödrar som ingick i hans material också uppgav att deras barn lärde från TV. En del menade i samband härmed att det inte alls var bra att TV gjorde barnen nyfikna och frågvisa om sådana saker som sex och narkotika.5

Kommentar:

Man menar ibland att föräldrarna har fel när de påstår att barnen lär sig av TV, eftersom studier som görs av vad barn lär sig i allmänhet visar att de inte lär sig något. Att man kommer till detta resultat torde till största delen bero på att man studerar vad barnen tagit upp av ord och fakta från vissa typer av program men inte vad de inhämtat av allmänna lär- domar om människor och förhållanden (oavsett om vad de inhämtat stämmer med verkligheten eller ej och om det är fråga om ”önskvärda” eller ”icke önskvärda” kunskaper).

Sannolikt kommer föräldrarnas bedömning intuitivt sanningen när- mare än de specialstudier som hamnar fel genom att de ställer ”fel frå-

gor”. Den vanliga föräldrauppfattningen sammanfaller med Mc Luhan”s yttrande att ”när ett barn som har tillgång till TV går till skolan så av- bryter det sin utbildning”' — dock med den skillnaden att föräldrarna och Mac Luhan talar om olika saker, föräldrarna om fakta, och om så- dant som traditionellt betraktas som nyttigt att lära sig, medan Mc Lu- han talar om allt som går att lära av TV. (K. E.)

Om föräldrarnas roll skrev Himmelweit m. fl. följande:

”Många föräldrar är så positiva till TV att de intar en försvarsatti- tyd. Skälen härtill är flera. För det första bidrar TV i viss mån att hålla ett öga på barnen. För det andra har de ett särskilt behov av att försvara TV om de själva är ”stortittare'. I det läget erkänner

de inget behov av att begränsa eller hålla koll på mangden av och | J. P. Robinson, T0_ innehållet 1 barnens TV-konsumtion. Dessutom blir en sadan be- ward Defining the Fu nc_ gränsning svår att genomföra om föräldrarna själva är oselektiva tions of Television, storkonsumenter av mediet.” SGR 4 1972 sid. 587.

Kapitel 20 ”Interaktion med TV-figurer irutan”

Detta kapitel bygger på citat från Grant Noble*s ”Children in Front of the Small Screen”.

Inledning av K. E.

Interaktion med figurer i TV-rutan

Inledning

Den engelske psykologen Grant Noble hör till de forskare/författare som oftast citeras i debatten kring barn och TV. En anledning till detta kan vara att han är en av de få som gjort vad alla menar att man bör göra, nämligen försökt sätta in TV:s funktioner i ett större samhällsper- spektiv.

Tyvärr, men naturligt nog, har Noble gjort detta ”endast” i de allmänt resonerande delarna av sin produktion. Hans empiriska forskning är be- gränsad till ett litet antal faktorer i tämligen specifika situationer — som nästan all empirisk forskning fortfarande är, därför att vi ännu inte me- todologiskt bemästrar mer omfattande samspel.

Hans resonerande partier i ”Children in Front of the Small Screen” har sitt främsta intresse, därför att han där behandlar ”interaktionen” mellan TV-tittaren och rutan — vad denna är, varför den behövs och dess konsekvenser.

Noble är mycket ambivalent i sin inställning till TV:s roll i samhället. Genom en hård men intressant och riktig kritik av det moderna, speci- aliserade, opersonliga och isolerande industrisamhället, definierar han så allvarliga brister, att TV nästan framstår som en välsignelse när den ibland på visst sätt svarar mot otillfredställda behov hos människorna. Det är här interaktionen kommer in i bilden.

Som sociolog accepterar jag hans skildring av industrisamhället i kon- trast till det förindustriella bysamhället, även om jag tycker att han idyl- liserar det senare. Denna idyllisering blir inte mindre av att han själv er- känner att det inte är verklighetens bysamhällen som han beskriver utan den ”ideala byn”. Hur det än förhåller sig härmed kvarstår faktum att livet i de stora anonyma städerna principiellt skiljer sig från det gamla bysamhället just på det vis som Noble relaterar till TV:s roll i det nya samhället.

På flera punkter är Noble's analys fruktbar och intressant. Hans syn- punkter kommer in i olika sammanhang i den föreliggande rapporten genom att olika författare hänvisar till hans arbeten. Jag har också gått direkt till dessa och citerar här hans egna sammanfattningar av några centrala frågor.

Från och med sista stycket sid. 260 till sid. 268 citeras synpunkter som jag inte instämmer i och som enligt min mening aktivt bör motarbetas.

Då de emellertid intar en mycket central position i Noble's arbete och redan har spelat en betydande roll bland andra forskare och skribenter, kan jag inte utelämna dem i den föreliggande forskningsöversikten. Det rör sig nämligen inte om ett överspelat begrepp som i fråga om kathar- sisteorin. Men jag kan inte underlåta att uppmärksamma läsaren på det tivelaktiga i de av Noble's ståndpunkter som jag har i åtanke.

Den första tveksamma punkten är följande. På grund av den enskildes isolering från andra åldersgrupper, roller och arbetsuppgifter än de eg- na, saknas i det moderna samhället de förebilder som behövs för inträ- ning till förståelse och integrering av de roller, den repertoar, som män- niskor behöver både för egen del och för inkänning med andra. Noble har rätt när han menar att en del av dessa behov skulle kunna fyllas av TV. Men han undervärderar samtidigt riskerna med en sådan apparat- bunden inlärning. TV:s förebilder är ju varken korrekta eller ens önsk- värda. Noble”s förtjusning över den potentiella ersättningsmekanismen får honom att bortse från innehållet i den värld och de roller som TV spelar upp.

Däremot har Noble inte glömt bort den betydelsefulla kopplingen mellan känslorna för en person och personens betydelse som förebild. Eftersom det inte finns några ”äkta” relationer mellan TV-figurerna och tittarna faller Noble tillbaka på något som han kallar för tittarens in- teraktion med TV—figurema. Med denna interaktion som mellanled an- tas tittaren ta över TV-figurernas roller och värderingar på liknande sätt som vid ”den äkta” socialiseringsprocessen inom familjen och den vida— re krets av släkt, vänner och kamrater som medverkar till denna. Även om detta är att ta i, kan de mönsterbildande effekterna inte förnekas. Det riskabla ligger i Noble*s förlängning av detta resonemang.

Noble påstår nämligen att TV-figurerna även på det känslomässiga planet fungerar som substitut för riktiga människor. Att barnen prövar ut och utformar sin identitet genom att testa denna i vad Noble kallar ”ett samspel” med TV-figurerna.

För det första är det missbruk av begreppen interaktion och samspel att använda dessa när det rör sig om en ensidig kommunikation, från tit- taren till TV—figuren. Eftersom det aldrig kan komma någon svarsreak- tion kan man inte tala om samspel.

Man prövar ut sin egen identitet bl. a. genom att testa hur man upp- fattas av andra. Detta kan aldrig ske i förhållande till en TV-figur. En identitetsutveckling via TV kan alltså per definition inte äga rum.

Om någon annan psyko-social process verkligen skulle äga rum, där barnen ställer in sig själva med TV som kompass, men utan att bli korri— gerade, vägledda, åthutade eller uppmuntrade, kommer man nära den skrämmande avhumanisering som en del varnar för. Dessutom saknar ”TV-kompassen” begrepp om vad som är ”norr” och ”söder”, men detta är sekundärt i jämförelse med tanken att barn skulle bygga upp uppfatt- ningen om sig själva på grundval av en sådan envägskommunikation. Hur kan man i så fall vänta sig att dessa barn skall klara ett samspel med levande människor som inte går att stänga av och som inte år får- digprogrammerade utan delvis handlar utifrån hur de blir bemötta?

Noble talar om ett ”para-socialt umgänge” och interaktion med TV-

rutans personer. Det verkar som om han alltför okritiskt anammat både att detta existerar och att det har en positiv innebörd därför att det rör sig om begrepp med en positiv klang (liksom Sonesson).

På de ställen i texten där olika författare hänvisar till eller citerar Noble i hithörande frågor, har jag i fotnötter hänvisat till de starka be— tänkligheter som jag framfört ovan. Till Noble's ”försvar” bör dock nämnas att även han själv givit uttryck för visst tvivel på att TV verkli- gen fyller de funktioner han beskriver, nämligen vid den med asterisk * utmärkta meningen sid. 273.

Noble's framställning är fantasieggande, därför att han konsekvent relaterar TV — som aktivitet och innehåll — till aktuella och relevanta problem i samhället.

Detta betyder i sin tur att det inte, med bibehållen andemening, går att referera Noble i kort form. Jag har valt att här återge huvudparten av de kapitel som ingår i kompendiet ”Barnkultur” vid Institutionen för Teater- och Filmvetenskap vid Stockholms universitet. Här återfinns det centrala i Noble's analyser och budskap. Jag instämmer med analysen av dagens industrisamhälle, med analysen av de ungas situation och in- ringandet av icke tillfredställda psyke-sociala behov men vill utfärda en varning mot att låta analysens elegans förleda till att lösningarna kan komma från TV. Att TV är populärt är inte liktydigt med att TV är so- cialt nyttigt ett påstående som i sin tur inte är liktydigt med att TV är skadligt. (K. E.)

”Varför är TV så populärt?

Det förhållandet att människor ägnar mer tid åt att se på TV än åt praktiskt taget varje annan aktivitet tyder på att TV tillfredsställer mer eller mindre grundläggande behov i moderna industrisamhäl- len behov som för övrigt inte tillfredsställdes av de massmedier som föregick TV. Beklagligt nog tenderar samhällsvetare att bort- se från att även TV-tittande utgör ett område värt att utforska, vilket lämnar grundfrågan huvudsakligen obesvarad: 'Varför är TV så populärt?

Tänk på det medium som TV undantränger: biograffilmen. För många samhällsvetare är film och TV synonyma begrepp. Ändå ser man film i mörker, i en främmande miljö, duken är stor, sam- ma figurer dyker sällan upp i två filmer (tills vi fick TV) och fil- men förlitar sig på *stjärnor” för att framställa olika roller. Åskå- dama sägs identifiera sig med stjärnan genom att placera sig i dennas ställe medan de tittar och därmed ha del i *stjärnans' upp- levelser. Åskådaren måste ge upp sin identitet. Jämför med tele- visionen: man tittar på TV i hemmet med ljuset tänt och med fa- miljemedlemmama närvarande. TV-rutan är bara tillräckligt stor för att avbilda huvudet på den som talar och samma uppsättning figurer framträder vecka efter vecka i sina serier, åtföljda av stän- digt samma nyhetsuppläsare. Åskådaren uppmuntras inte till att glömma vem hon är eller var hon är: TV-tittande är ingen situa- tion där man lider identitetsförlust. Barn säger sig svara ”det ta- landet huvudet' när en figur i TV simulerar samspel direkt med

åskådaren. Barn spelar sålunda mot figurerna i TV-rutan. Uppe- mot 40 procent av dem intar ”svarsroller”, och deras identitets- känsla förblir orubbad. '

När vi diskuterar TV, gäller diskussionen alltså ett nytt me- dium, som är olikt de andra genom att de simulerar direkt sam- spel. Det är som om barnet träffade människor i små sociala grup- per. Därför är det möjligt att TV kan stödja individualitet. Vi får inte heller glömma att TV framför allt är ett kvinnomedium, efter- som kvinnor tenderar att köpa de produkter som annonseras och också ser mer på TV än män. Man får intrycket att TV söker ef- terlikna samtalen över staketet, när tvätten hängdes på tork. Vi har också genom experiment funnit att kvinnor oftare än män ”pratar” med TV-figurerna.

Vi har emellertid inte besvarat frågan ”Varför är TV så popu- lärt?', men vi kan omformulera den: ”Varför existerar det över- huvudtaget ett behov av något som ger intryck av direkt (”face to face”) samspel med en liten grupp TV-personligheter som regel- bundet framträder i rutan?” Detta är en bättre fråga, men för att kunna besvara den krävs att vi, såväl historiskt som antropolo— giskt, betraktar det sätt på vilket människor lever i kulturer utom räckhåll för massmedia.

Mitt första axiom är att jaget kan betraktas som en spegel, att det är via andras reaktioner på oss själva som vi etablerar och ut- vecklar vår identitet.

Mitt andra axiom är att för att leva ett harmoniskt liv måste en människa lära känna sig själv, måste på ett realistiskt sätt bli med- veten om både sina brister och möjligheter. En annan människas reaktion gör det möjligt för oss att se oss själva som ett objekt, bokstavligt talat som 'mig*. Dessa 'mig” som vi ser i andras speg— lande reaktioner måste införlivas på ett harmoniskt sätt med vårt reflekterande och medvetna ”jag”. Om vi ser det historiskt, vilka medel använde man förr för att lära känna och införliva ”sig själv”?

Jag kommer att argumentera för att strukturen hos två primära institutioner fyllde denna funktion, nämligen familjen och den ut- vidgade släktgemenskapen, som barnet ursprungligen skulle ha levt med hela livet.

I den följande analysen kommer jag delvis att lita till etymologi och ordspråk, eftersom det var under studium av dessa som den teori som jag här utvecklar tog form. Vidare vill jag framhålla att många av dessa idéer är gamla som livet själv, och inte enbart be- gränsade till den sjuttioåriga disciplinen samhällsvetenskap. ”Fa- miljen” är framför allt en ekonomisk enhet härledd från latinets ”famulus”, d. v. s. ”tjänare”, och vårt ord ”boy” från latinets ord för den manliga tjänare som såg till korna (”bovusl). Familjens struk— tur kännetecknas av ömsesidiga tjänster som ombesörjer en integre- , Hur vet Noble att d t rad arbetsfördelning. Industrialiseringen och ”framåtskridandet' varken förekommer ut]; har tärt åtskilligt på denna traditionella funktion, något som del- hets- eller önske-identi- vis kan förklara vårt mediabeteende. fikation? — undrar K. E.

Släkten, å andra sidan, är huvudsakligen en social snarare än ekonomisk enhet, eller med de Tocquevilles ord: ”Kungar och mo- narkier är skapade av människor, men samhället är sprunget ur Guds hand.” Vilka utvecklingsbefrämjande (evolutionära) funk- tioner hade den utvidgade släktgemenskapen? En ”king” är det samma som ”kin” (sv. ”släkt”) med ett ”g” i slutet. Släkten utgörs av en grupp av människor som är sammanbundna genom äktenskap och förbund, där ”förbund” bokstavligen innebär ökade bindning- ar. Men hur fungerar denna bindning? Vi finner att ordet etymo- logiskt år besläktat med begreppet ”böja och återkasta”. Det före- faller troligt att en viktig funktion hos släkten är social — att re- flektera bilden av varje enskild medlem." Våra släktingar tillhanda- håller referenspunkter med vilkas hjälp det enskilda barnet kom- mer i kontakt med och kan jämföra sig med en fast grupp av män- niskor. Vi återfinner denne idé i Aristoteles” ordspråk: ”En vän är ytterligare ett jag”, i Cotgraves ordSpråk:”En äkta vän är en andra släkting” (1611), i Pythagoras” mindre kända påstående ”Bland vänner är allting gemensamt” och i Nunez” ordspråk ”Den bästa spegeln är en gammal vän” (1555). Varje ordspråk upprepar på sitt sätt en högst viktig funktion hos släkt- och samhällsgrupper: de tillhandahåller en spegelsal så att varje individ via släktens ögon får en korrekt bild av sig själv. Eftersom ”jag inte kan vara din vän och samtidigt din smickrare” (Crowley, 1550) verkar det troligt att individens identitet utvecklas riktigt och förankras inom släktge— menskapen.

Dessutom säkerställde den utvidgade släktgruppens struktur att varje barn i (det lilla) samhället kunde se sig självt utifrån de olika synvinklama hos en mängd olika människor i gruppen och att denna grupp motsvarade ett samhälleligt mikrokosmos. (Släkt— grupperingar har visat sig vara av lika stor betydelse för ”männi- skoapomas” sociala beteende.) Barnet kan således betrakta sig självt utifrån synvinklar som representerar hela åldersskalan i samhället, utifrån manliga och kvinnliga synvinklar, och utifrån blodsförvanters och ingiftas synvinklar. Speglat i denna variation av synvinklar kommer barnet att betrakta sig självt från flera oli- ka, men ändå balanserade, perspektiv och får därmed en ganska riktig bild. Med andra ord fyller strukturen hos släktgruppen, som är representativ för samhället i stort, en synnerligen viktig funk- tion: via speglingsprocessen förankrar den barnets identitet i det vidare samhället. Att strukturen fyller denna funktion — och hur representativt det lilla samhället är kan vi sluta oss till av ett ordspråk från 1566: ”Det är inte mycket till släkt, som varken har någon hora eller tjuv.” Att se sig självt utifrån de växlande per- spektiven hos en mängd olika samhällsmedlemmar bidrar till att barnets jaguppfattning utvidgas och ökar chanserna för att barnet kommer att passa in i vidare sociala sammanhang.

Om vi förstår detta synsätt, förstår vi kanske också televisio- nens betydelse för våra barn. Då kan vi kanske belysa de samhäl- leliga funktionerna hos televisionen (som bokstavligen betyder

”betraktad från långt håll”) och kanske förstå McLuhans berömda uttryck ”den globala byn”. Den viktiga frågan är om den ”industri- ella människan” fortfarande har samma behov som sin förindu- striella motsvarighet om den industriella revolutionen verkligen lyckades utplåna 5000 år av historien. Den analys som följer skall inte heller uppfattas som en uppmaning att återvända till ”den gamla goda tiden”. Snarare går den ut på att isolera de drag som var utmärkande för den ”gamla goda tiden” och som gjorde den god — som försåg individerna med harmoniska jaguppfattningar och utröna om några av dessa drag skulle kunna återförenas med de ”utvecklade” samhällen som vi nu lever i. Analysen gäller i sista hand den sociala organisationens verkningar på individen. Ut- ifrån denna ståndpunkt ska vi förhoppningsvis bättre kunna för- stå den mycket viktiga roll som TV spelar för barn i ”massamhäl- len”.

Nedan följer en jämförelse som kontrasterar samhällslivet av idag och så som det var organiserat i vårt land] för mindre än två sekler sedan.

Jag måste emellertid klart poängtera att följande analys hänför sig till både bysamhällen och industrisamhällen i allmän snarare än specifik bemärkelse. I båda samhällstypema kan man återfinna oändliga variationer, och mitt huvudintresse är här att lyfta fram de grundläggande kännetecken som till stora delar är tämligen universella i båda samhällstyperna. Undantagen kommer att vara rikliga och inget enda samhälle kommer helt och hållet att passa in i den följande typologin, men jag syftar å ena sidan på de speci- ella walesiska bysamhällefrån förra århundradet som Rees redogjort för?, och å den andra sidan på livet så som vi föreställer oss det i ett bostadsområde i en förort till någon storstad idag. Båda de fall jag beskriver är i hög grad ”idealtyper” och analysen kan anklagas för att romantisera bystilen och svärta ned den ”industriella” livsstilen. Men att leva utan värderingar och förebilder och bara katalogisera olikheter mellan samhällen på ett akademiskt sätt, le- der oundvikligen både till cynism och till en rent anatomisk skiss över bysamhället, men glömmer bort själva hjärtat.

Social organisation

By

. Få specialiseringar. . Varje människa hantverkare eller konstnär.

. Ledarskapet roterar allt ef- tersom gemenskapsgruppen koncentrerar sig på olika uppgifter.

Industristad

Många specialiseringar. Hantverkarens och konst— närens färdigheter är det specialiserade fåtalets privi- legium.

Ledarskapet är formellt fastställt, men roterar fort- farande informellt.

' England.

2 A. Rees. Life in a Welsh countryside, Car- diff, Welsh University Press. 1950.

11.

12.

Livsrytmen förändras stän- digt. Ringa medvetenhet om tid och rum som konsumerbara ”varor”. Tolerans av det excentriska.

Avskildhet praktiskt taget omöjlig. Kommunikation inom fa- miljen över åldersgränserna. Visdom premieras.

Nyheter för det mesta o- medelbart relevanta, efter- som individen själv måste reagera aktivt på dem.

Hela den sociala organisa- tionen synlig och möjlig att lära sig. Organisk i liten skala; det ömsesidiga beroendet kan man se och uppleva.

Livsrytmen varierar inte.

Tid och rum är ”varor”.

Det excentriska betraktas som abnormt. Avskildhet värderas högt.

Kommunikation utanför fa- miljen mellan likar. Utbildning premieras. Nyheter för det mesta dis- tanserade från individens egen verksamhetssfär, efter— som han inte själv kan rea- gera aktivt på dem. Helheten kan inte upptäc- kas och inläras genom förs- tahandskännedom. Organisk endast i stor ska- la; det ömsesidiga beroen- det är något man undervisas om, men inte upplever.

Jag hoppas att jämförelsen mellan de två livsstilarna tydliggör det fak- tum att livet i bysamhället är en sammanhängande, integrerad helhet utan tvekan alltför intimt och begränsat för den moderna människan — medan livet i industristaden kan vara fragmentariskt och osamman- hängande. Den tes jag framlägger här är den att TV delvis återupprättar en gemenskap av bytyp, genom att exponera olika individer för samma väl— bekanta innehåll, som har en anmärkningsvärd prägel av repetition.

I följande moment ska jag försöka att kortfattat utveckla var och en av punkterna i tabellen och relatera dem till TV

1. Det är viktigt att mer exakt förstå hur specialisering inverkar på individens relationer till den mänskliga gemenskap som dennes identitet är förankrad i. Ett litet samhälle kan endast bära upp ett litet antal specialister när dess medlemmar är sysselsatta med samma slags aktiviteter. Ett samhälle som bara består av specialister har ingen gemensam bas, har få ge- mensamma erfarenhetsområden. Specialiseing kräver att de hantverksskrån, som en gång mycket riktigt kallades mysteri- er, inviger medlemmen i färdigheter som i allmänhet skyddats som yrkeshemligheter undan de andra i samhället ofta med hjälp av ett språk som man hittat på själv och som är oför- ståeligt för utomstående. De andra medlemmarna i samhälls— gemenskapen uppmuntras att sätta sin tillit til specialister. Detta kan få skadliga konsekvenser, eftersom människorna

inte längre ägnar uppmärksamhet åt sin egen hälsa när läkare finns att tillgå, åt sina djurs hälsa när det finns veterinärer, åt sina far- och morföräldrars välbefinnande när det finns so- cialarbetare och åt sina barns utbildning när det finns lärare.

Det tycks finnas en lag som säger att ju mer specialisering vi har, desto mindre uppmuntras folk att själva ta ansvar, med resultat att de upphör att ägna uppmärksamhet åt det som ligger utanför det egna specialistområdet.

TV kan bidra till att blottlägga specialistens ”mysterier” Att se politikern, universitetslektorn, polisen, läkaren eller rörmo- karen i TV-rutan avslöjar den mänskliga varelse som dolts bakom pressmeddelandet, det tryckta ordet, under unifor- men, läkarrocken eller blåstället. TV-tittaren får desto mer tränga bakom specialistförklädnaden som mötet med dessa individer ser ut som om det ägde rum under intima former, där specialisten verkar att konfronteras i ett direktsamtal med den om sitt eget jag medvetne åskådaren. Äskådarna upptäc- ker speciellt i dramatiska serier den mänskliga sidan hos specialisten, och inser att denne står inför samma problem som de själva, t. ex. en nyckfull äkta hälft, en påtagligt otill— fredsställd son och ekonomiska problem. Många livs levande specialister kommer faktiskt att uppfattas som fyrkantiga i jämförelse med den upplevelse som tittaren har vid det pse- udo-sociala samspelet med deras motsvarighet i TV-rutan.

2. Eftersom vi i den här jämförelsen rör oss med idealtyper, kan vi se varje människa i bysamhället som en konstnär eller hant- verkare, i den sanna bemärkelsen av ordet ”konst”: ”att passa eller foga ihop”. I skarp kontrast till detta är individerna i mo- derna industrisamhällen utestängda från konstnärliga och hantverksmässiga aktiviteter, därför att dessa numera bara ut- övas som ett privilegium för ett professionellt fåtal. Man skul- le kunna formulera en allmän regel: när en färdighet en gång professionaliserats, har de som är utestängda från denna aktivi- tet inte längre det självförtroende som krävs för att sysselsätta sig med aktiviteten i fråga — speciellt som de kan jämföra sig själva med alla professionella man kan se i rutan varje kväll. I mindre välutvecklade samhällen sätter föräldrarna en stolthet i att ”förbereda” (ett verb som etymologiskt är besläktat med ”förälder”) sina barn i kulturtraditioner som berättelser, musik och sång. För specialiserade (på andra områden än konst) in- divider i ”utvecklade” samhällen, som inte är medvetna om att de kan uttrycka sig med konsten som medium (ett viktigt me- del att uttrycka sig själv) kan resultatet bli ytterligare aliena- tion från jaget och en flaskhals mot outtryckta känslor. Varje nytt massmedium har möjliggjort en allt starkare re- spons från mottagaren från totalt uppgående och identitets- förlust i boken och filmen, över televisionen där åskådarna utan att få sin identitetskånsla rubbad — spelar mot figurer som de känner igen från verkligheten, till lokalradion och 10-

kaltelevisionen som kräver deltagande av närsamhället. Ut- ifrån detta betraktelsesätt kan man förstå hur massmedia har utvecklats, eller nästan återvänt till teatern, där gestalterna ofta talar direkt till sin publik. Men det finns fortfarande vik- tiga brister som måste övervinnas. Vidgat tillträde för all- mänheten till massmedia skulle motverka den skadliga före- ställningen att konst är ett privilegium för det specialiserade fåtalet (om nu tillträdet måste bli i form av ”konst” och inte i form av opretentiösa kommentarer till det senaste kommunala beslutet. KE.) . I bysamhällen är ledarskapet inte något som är klart fastställt

och definierat och inte heller sammankopplat med någon maktposition. Antropologiska data säger oss att ledare ofta tjänar sina undersåtar och att ledarskapet sällan är en speci- ellt eftertraktad position. Inom bygemenskapen roterar ledar— skapet alltefter som olika uppgifter kräver olika ledare. Me- dan de flesta människorna kan utföra prestationer inom ungefär samma färdighetsregister, är det troligt att någon är bättre än de övriga i en bestämd färdighet. Följaktligen är le- darenvid plogningen inte nödvändigtvis samma person som ledaren under husbygget.

Den repetitiva livsstilen i industrisamhällena har medfört att ledarskapet blivit fastställt och förknippat med status. En chef väntar sig underkastelse i alla sociala sammanhang, även om det givetvis också finns olika former av informell social status i alla grupper med en formellt organiserad struktur. Konsekvenserna av det formaliserade ledarskapet för de in- divider som utgör gruppen blir att de endast lär sig roller som är förknippade med underkastelse, och blir oförmögna att in- ge respekt som individer, med ökad alientation som följd.

Roterande ledarskap, som inom byn, tenderar däremot att leda till en situation, där varje människa delar ansvaret för de formella eller informella lagar som styr samhällsgemenska- pen.

Den individ som upplever sig vara oförmögen att inge respekt, kommer snarare att bli motiverad att fly från en alienerande miljö och kanske se på TV. Som en av mina vänner en gång ut- tryckte saken; ”Efter en skendöd arbetsdag, känner man för att tillbringa kvällen som en skendöd. ” . I byn växlar livsrytmen ständigt, medan rytmen i industristäder-

na är fast och oföränderlig. Häri ligger en högst viktig skillnad mellan de två livsstilarna, ty det innebär att det för det stora flertalet, i världens byar, inte finns något arbete och någon fritid i sig, utan snarare vissa tider när saker och ting måste göras och andra tider när det finns mindre att göra. Begrepp som arbetstid, fritid och övertid och de olika sätt som vi vant oss att dela upp tiden i, existerar inte i bysamhällen, där livsrytmen påminner om flödet i en bäck.

Efter att ha fullgjort sina arbetstimmar, känner industri-

samhällets människor sig ha rätt att bli underhållna. Mer än något annat behov tillfredsställer TV kanske detta: känslan att vi, med arbetsdagen bakom oss, har rätt att luta oss tillbaka och bli roade. Och specialiseringen uppmuntrar förstås vår önskan att bli roade av en professionell, snarare än att roa oss själva.

5. För människan i industrisamhället blir alltså tiden, kort ut- tryckt, någonting som skall konsumeras, d. v. s. göras slut på. I bysamhällena betraktas varken tid eller rum som uppspal- tade enheter. Rum under tak tjänar som skydd, med i övrigt odefinierade funktioner, och används följaktligen högst olika, i motsats till industrisamhällesmänniskans sovrum, vardags- rum, kontor och kök. Fastän det är uppenbart, kan det ändå vara värt att betona vilka konsekvenser sådana föreställningar måste få för individens sätt att tänka. Olika ”tider” och olika ”rum” kommer att förknippas med olika mentala tillstånd: pe- rioder och platser för aktivitet respektive passivitet. Arbetstid och arbetsplats blir till en scen där individen måste uppträda annorlunda än hemma på hemmatid. Eftersom hon dessutom agerar så att säga på skilda scener, är det troligt att den tidi- gaste inlärningen kommer att fungera vägledande för var och en av scenerna, snarare än någon detaljerad prövning av eller medvetenhet om vad som är lämpligt i varje situation. Vi kan förmoda att media tillhandahåller en relativt beständig bak- grund i en alltmer uppspaltad tillvaro.

6. Människor i bysamhällen är beredda att tolerera och härbärge- ra det excentriska och andra ovanliga beteenden. Inom byn finns det plats för en fåne, och dennes familj åtar sig ansvaret för honom. Man gömmer inte dem som uppfattas som avvi- kande och abnorma undan allmänhetens ögon, vilket oftast är fallet när sådana människor placeras på institutioner i indu- strisamhällen. Utan möjligheter att själva konfronteras med abnormitet, drabbas folk i storstäder av en överdriven rädsla för den, troli- gen därför att den påminner dem om deras egen skröplighet. Men TV låter oss verkligen möta avvikelse och abnormitet, som i dramats form är tryggt avlägsna och som obevekligt upp- spåras, botas eller handläggs på annat sätt av televisionens poli- siära och medicinska styrkor.

7. I byn kommer praktiskt taget alla händelser till allmänhetens kännedom — en situation som den moderna människan kan- ske skulle uppleva som outhärdlig. Det är uppenbart att det blir svårt för en individ att ha hemligheter när man kan över- blicka helheten, och det är förmodligen därför som brott inte kan undgå upptäckt i intima samhällsgemenskaper. Den sorgsna bibetydelse som ordet ”privat” ursprungligen hade ”berövad” (social kontakt) — har i modernt bruk fått en innebörd i motsatt riktning. Detta århundrade har på många sätt varit det tidevarv då individen dragit sig tillbaka från sina medmänniskor.

1 Dock inte mellan före- trädare för både lärar- rum och fabriksgolv — eftersom TV inte får dem att mötas. TV fram- ställs ofta som en för- eningslänk mellan olika grupper — men vad hjäl- per det att man sett sam- ma program, när sam- hällets organisation gör att man inte träffar var- ann? (K. E.)

Paradoxalt nog finner vi att TV och andra massmedia inte saknat en roll i detta sammanhang. I skydd av vårt hårt till— kämpade privatliv, förses vi av media med TV—gemenskapens of- fentliga liv. Ska vi se det som ett oroväckande forskningsresultat att folk, i en nyligen genomförd enkätundersökning i Kanada, kunde räkna upp fler TV-figurer som de kände än personliga be- kantskaper? Kännetecknande för TV-tittare är att de pratar med varandra omkring fiktiva gestalters uppträdande i TV-seri- er, att tonåringar pratar om popstjärnornas upptåg, på sam— ma sätt som Hollywoodgenerationen pratade om film- stjämornas privatliv, vilket utbasunerades med pukor och trumpeter. Men med TV ökar intimiteten: det uppstår en känsla av att man verkligen känner dessa personer och det är deras förehavanden i TV—rutan som är sarntalsämnet, inte deras liv utanför TV detta i direkt motsats till Hollywood. Skvallret går nu som om händelserna i TV—rutan ägde rum en bit ner

på gatan. På detta unika sätt skänker TV oss avskildhet, samtidigt som den förser oss med vårt offentliga skvaller. Inte heller får vi glömma att två tittare som sett samma program åtminstone kan tala om personerna i programmet, vilket ger ett gemensamt sam— talsämne både i universitetets lärarrum och på fabriksgolvet.l

. I mindre välutvecklade samhällen spelar familjen en avgörande roll, och inom familjen förekommer en hel del kommunika- tion mellan de olika åldrarna. I moderna, utvecklade samhällen blir familjemedlemmarna allt mer oförmögna att överbrygga generationsklyftor, d.v.s. att kommunicera över åldersgrän- serna. I stället väljer de hellre att kommunicera med likar utanför f amiljegruppen. I bysamhällen identifierar sig en medlem med hjälp av släkt- skapsrelationer och sin familj. I moderna samhällen identifierar sig en person med hjälp av sitt yrke och sin utbildning. Detta kan kanske tyckas vara en obetydlig skillnad, men tyder ändå på att familjegruppen håller på att undermineras. Att lära sig kommunicera är av avgörande betydelse för in- dividens utveckling, eftersom kommunikation är en process av givande och tagande, där två individer lär sig förstå den andres synvinkel och åsikt.

Inom byn och den utvidgade släktgemenskapen kommuni— cerar den unga med alla och lär sig följaktligen att förstå den gamles och den unges, förälderns och den medelålders” syn- vinkel. Den unga kan vidare insupa den samlade livserfaren- het som finns inom släktgemenskapen och iaktta de roller som han lär få Spela i framtiden. Om man betraktar världen som en scen, så iakttar den unga medlemmen i den utvidgade släktgruppen alla de roller som hon lär få spela senare i livet.

Rörligheten i industrisamhällena tenderar att bryta ned den utvidgade släktskapsgruppen. Bostadsområdena blir sov— städer där unga föräldrar praktiskt taget avskärmas från yt- tervärlden. Det är inte att undra på att de förlitar sig på den

10.

vilsefame doktor Spock när det gäller barnavård, och inte hel- ler att dessa föräldrar är osäkra då det gäller uppfostran av si- na barn. De gamlai industrisamhällena kan bli lika segregera- de där de bor, ofta ensamma och avskilda, och den visdom de samlat genom livserfarenhet kommer inte till någon större an- vändning. I bysamhället är de gamlas erfarenheter tillgängliga för de unga. . Undermineringen av den organiskt utvidgade släktgemenska-

pen, den kanske tidigaste och effektivaste formen av social- försäkring, lägger ökad tonvikt vid utbildning. Denna blir in- te enbart en språngbräda mot ökad rörlighet. Rörligheten kräver i sin tur utbildning för att stärka den isolerade kärnfa- miljens ställning på dess nya bostadsort. Orsakerna till denna tendens är komplexa, men de unga av idag lär sig sådant som deras äldre släktingar aldrig ens hört talas om, och allting för- ändras med sådan svindlande hastighet att föräldrarnas erfaren- heter inte längre uppfattas som relevanta i nya situationer. Men vi får inte glömma att ”att utbilda” är detsamma som att ”leda ut” det bästa hos individen. Vi har kanske en tendens att ut- bilda så att folk får en anställning, men tenderar att försumma utbildningen i sådana grundläggande färdigheter som att sköta en familj och uppfostra barn.

Vi får inte bortse från att TV kan erbjuda tillfälle att se en organisk, om än idealistisk, samhällsgemenskap, och för många innebär TV deras enda chans att se både unga och gamla i aktion. Ur den isolerade kärnfamiljens begränsade perspektiv, kan TV fungera som ett fönster mot ett vidare register av sociala relationer. Även välutbildade tittare inhämtar råd i fråga om barnuppfostran och andra familjeproblem från massmedia. I bysamhällen är samtal en mycket viktig aktivitet, som rör vad folk ser och hör, skörden, de traditionella berättelserna som överför kulturella värden, och människor man känner. För det mesta är de få nyheter som finns av omedelbar relevans för individen i fråga. Ordet ”skvaller” har som etymologisk rot betydelsen ”Gud-släkting” eller ”besläktade med varandra under Gud”.

För individen i massamhället är en nyhet inte relevant i den meningen att han/hon kan göra något åt händelsen — alltså tvärtemot vad som är fallet i byn. Nyheterna är således avlägs- na från individens egen verksamhetssfär och man kan hävda att det blir eskapistiska till sin natur, eftersom de inte längre är relevanta för vardagslivet. Nyheter måste var något utöver det vanliga och dra till sig uppmärksamhet, men de är också flyktiga och obeständiga, ofta föga mer än joumalisternas eg- na nyhetsuppfattningar (Ockupation av moskén i Mekka och Hans Eriksson).' Det verkar troligt att en individ med tillgång till nyheter bortom den sfär där hon har reellt inflytande kan känna sig alieneradfrån det samhälle som frambringar nyheter- na.2 Men ännu mer oroande är kanske en annan tanke: me-

' Jag har bytt de engel- ska exemplen mot sven- ska (K. E.).

2 TV bidrar just till detta (K. E.)

11.

dan individen i byn med nödvändighet ägnade uppmärksam- het åt sin omgivning, därför att hon var intresserad av att veta vad som försiggick, därför att det som hände faktiskt angick den grupp som hon tillhörde, tenderar människan i storstaden att använda helt avlägsna nyheter som bakgrund, som något som inte är värt full uppmärksamhet.

Ändå kvarstår faktum: nyheterna glöms, däremot inte ny- hetsuppläsarna. Närmast till följd av sina täta framträdanden blir nyhetsuppläsarna celebriteter (bokstavlig betydelse: ”ofta nämnd”) och publiken kräver att få se demi andra skepnader. I en djupare mening blir nyhetsuppläsarna skvallerombud be- släktade med lantbrevbärarna före dern. Vad slutligen den sociala organisationen beträffar har det upprepade gånger visat sig att i en bygemenskap, med en enda scen, är hela den sociala organisationen fullt synlig, och det är lätt att se hur sociala roller förhåller sig inbördes. Var och en kan se modellerna för sitt framtida sociala beteende och alla de roller som man sannolikt kommer att inneha i framtiden, och har gott om tid att öva dessa roller i lekens form. Indivi- den vet att hon utgör en del av en social organisation och kan förstå hur hon kommer att passa in i framtiden. Kontakten med medaktörerna varar dessutom livet ut, vilket kommer att framtvinga täta omprövningar av det egna jaget under sam- spelet med andra.

I skarp kontrast till detta kan en medlem i ett modernt sam- hälle byta karaktär från en scen till en annan, undvika de aktö— rer som sannolikt skulle framtvinga en smärtsam analys av det egna jaget, och använda sin personlighet som en mask, utan att behöva integrera jaget bakom masken. Individens intresse gäl- ler snarare det intryck som jaget ger än den analys av det egna jaget som framtvingas i den ”primitiva” samhällsgemenskapen. Dessutom är industrisamhällen inte fullt synliga i sin helhet, och det är inte klart vilket inbördes förhållande delarna har till var- andra. Individen i dessa samhällen lär sig specifika beteenden för varje scen, med identitetsförvirring som följd. Vi_förutsät- ter nämligen att en människa måste känna sig själv rätt väl för att kunna leva ett rikt och fullvärdigt liv.

12. Vi kan kanske förstå att människor ser på TV av två skenbart motstridiga skäl. För det första kan de med TV:s hjälp kom- ma bort från ett alienerande samhälle, fly genom att låta sig underhållas, roas, och på så sätt minska sin alienation. Dess- utom kan de samtidigt — använda TV för att ”delta i sam- hället”, i TV-seriens välbekanta och ny-realistiska samhälle, vilket ofta framställer roller som inte är synliga i det verkliga samhälle de själva lever i. Ett samhälle som är fullt synligt tvärsigenom, utan någon— ting att dölja, är helt, d. v. 5. inte delat utan friskt. Invididen är inte heller delad, i ordet individa bokstavliga mening (”odelbar”) utan hel. ”Allt mänskligt liv finns med”, för att cite-

ra News of the World. Massmediet TV kunde vara, och är, ett märkligt redskap att göra samhället synligt. Dess ögon kan tränga in i rum som enskilda individer är rädda att beträda, vilket sannolikt skulle kunna resultera i en minskning av den mystik som många institutioner omgärdar sig med. Som Tols- toj sade då filmen kom: ”Vilket mäktigt redskap för att visa hur världens folk lever, men som allting annat kommer den (filmen) att tvingas sälja sig.” Romanen tog det sekler att full- ända — TV har under sitt unga liv ännu knappt hunnit börja sin utveckling. Rätt använd, om hela dess kapacitet togs i bruk, skulle TV kunna göra oss till världsmedborgare. Rätt använd skulle TV kunna visa upp modeller av alla sociala rol- ler, på samma sätt som dessa finns till beskådande i bygemen- skapen.

Men i egenskap av massmedium kan TV inte framtvinga en prövning av det egna jaget, även om TV kan befrämja individens identitet. TV förser nämligen inte tittaren med någon spegelbild av det egna jaget den viktiga återkopplingen som är nödvändig för en mångsidig utveckling. ”'

Kommentar:

Just därför är det så märkligt att Noble talar om interaktion och lägger sådan vikt vid denna. (K. E.)

Noble övergår därefter till de konsekvenser det får för individen att bo i ett industrisamhälle, kontrasterat mot ett bysamhälle. Jämförelsen gäller kontrasten mellan det liv vi lever idag, och det liv som våra far- och morföräldrar en gång levde och våra grannar ute i världen fortfarande lever.

””Konsekvenser för individen

By

Del av en synlig samhällsge- menskap; det ömsesidiga beroendet klart synligt. De unga lär sig genom att se på och genom att göra sa- ker. Utvecklingsstadier markeras genom ritualer. De unga har klart definiera- de ömsesidiga relationer in- om familjen.

Jaguppfattningen fixerad och stabil i förhållande till en och samma grupp på en och samma plats.

Industristad

Det ömsesidiga beroendet inte klart synligt.

Skolorna lär ut färdigheter i abstrakta stadier som mar- keras genom bevis på ut- bildningsmässiga framsteg. De unga lär sig huvudsakli- gen underordnade roller för att sedan plötsligt förväntas vara vuxna. Jaguppfattningen inte fixe- rad eller stabil, eftersom man är medlem i många grupper på många olika platser.

' ””Som personligt medi- um, eller medium för en samhällsgemenskap, kunde TV emellertid tjäna också denna sist- nämnda funktion.” (Den- na mening har jag flyttat ner hit, då den närmast ser ut som en from för- hoppning utan täckning i texten K. E.).

Varje social roll utspelad på en enda scen; roller defini- erade av specifikt beteende.

Fler gemensamma erfaren- heter inom gruppgemenska- pen än enskilda erfarenhe- ter. Optimal använding av re- surser, det egna jaget inbe- gripet. Stort behov av inlevelse i andra, eftersom det ömsesi- diga beroendet erkänns och upplevs.

Olika sociala roller uppspe— lade på olika scener färre möjligheter att jämka sam— man rollerna. Individens enskilda erfaren- heter betraktas som viktiga- re än gemensamma erfaren- heter.

Långtifrån optimal använd- ning av resurser, det egna jaget inbegripet.

Mindre behov av inlevelse i andra, eftersom individerna är mer isolerade och materi- ellt oberoende av varand-

ra.

Liksom i det föregående avsnittet gör Noble detaljerade analyser av skillnaderna mellan människans situation i by- och industrisamhällen — analyser som utmynnar i konsekvenserna för människors behov och de- ras sätt att använda TV.

Analysema är utrymmeskrävande och upprepar i långa stycken vad som redan kommit fram i det föregående. I fortsättningen har jag därför skurit hårdare i de argumenterande analyserna men behållit de partier som direkt berör TV.

””Som vi har redan antytt blir den individ som föds in i en väldefi- nierad samhällsgemenskap genast medveten om att han ingår som en del i den sociala ordningen, och hans arbete erkänns som vår- defullt och blir belönat. Han är medveten om att han står i ett öm- sesidigt beroendeförhållande till de andra. I de flesta bysamhällen bidrar både gamla och unga till samhällsgemenskapens helhet med sitt arbete och sin visdom. I moderna samhällen är de gamlas och ungas position oklar. Barnen spelar en obetydlig roll i gemen- skapslivet. Utan någon annan roll än Skolbarnets — med dess be- roendeställning — spelar barnet en obetydlig roll t. o. nr. inom familjen. Följaktligen har föräldrarna inget större behov av att etablera ett ömsesidigt förhållande till sina barn, eftersom öm- sesidigheten mellan barn- och vuxenrollerna är obetydlig. Detta är högst olyckligt. I andra kulturer lyssnar föräldrarna på sina barn, därför att det ömsesidiga beroendet är något erkänt och upplevt. I många samhällen kan barn och far- och morföräldrar glädjas åt nära och ömsesidiga relationer, varigenom ålderdomens visdom och det friska hos barnet flätas samman. I vårt samhälle löper dessa två grupper stor risk att tvingas leva isolerade på skilda ställen, där massmedia tillhandahåller den enda skymten av den andra. De far- och morföräldrar och barnbarn, som ingår som en så viktig del i de familjeserier vi ser på TV, har blivit isolerade på ett sätt som vore otänkbart i en primitiv samhällsgemenskap . . .

Det är inte förvånande att teoretiker hävdat att det för ton- åringar existerar två ömsesidigt uteslutande referenspunkter: sko- lan där instrumentella, d. v. s. utlärda roller lärs in, och kamrat- gruppens massmediadominerade kultur som tillåter dem att ut- trycka sig själva. Det är inte förvånande att så många barn före- drar den senare. Massmedia visar ungdomarna hur man ska vara för att andra ska känna igen en som tonåring, hur man ska klä sig och dansa och hur man ska behandla sina föräldrar. Berövade de ritualer som i tidigare samhällen markerade övergången från barndomen till ungdomstiden, försöker tonåringari stor utsträck- ning skapa sina egna ritualer. Det förefaller nästan som om de gav sina ”idoler” licens att, med hjälp av obegränsade ekonomiska re- surser, visa dem vad en tonåring ska göra. . . Massmedia utgör i detta avseende en mycket viktig referenskälla, speciellt för dem som inte kan, eller inte vill förvärva den identitet och de framtidsutsikter som en kvalificerad utbildning kan erbjuda . . .

Föräldrarna i dagens städer, som inte tillåter barnens naturliga behov av självhävdelse, måste räkna med att barnen söker sig utanför familjen och önskar bräcka föräldrarna genom att betona hur överlägset de skiljer sig från dem. I industrisamhällen får ung- domarna påtvingade identitetskriser och betecknande nog är det till massmedia, och speciellt till popmusiken, som ungdomarna vänder sig. . .

Kanske är den mest akuta krisen för människan i det moderna industrisamhället avsaknaden av en fast ”publik”1 att hänga upp sin identitet på. Lösningen består i att finna en identitet som är beständig och oberoende av den aktuella arenan. För att upptäcka detta ”själv” måste man använda samma medel som i byn. Det vill säga att det är med hjälp av relationer med andra människor som vi tvingas blir medvetna om oss själva. Med hjälp av mänskliga re— lationer och spegelbilder av oss själva torde vi kunna lära känna oss själva bättre. Vi måste med andra ord skärpa vår förmåga att hantera relationer, så att de kan befrämja vår medvetenhet om det egna jaget . . . För att använda den analogi som vi utvecklat ovan: TV tillhandahåller en arena med ett stort antal stabila figurer som tittaren kan samspela med, utan att behöva riskera någon påtvingad smärtsam analys av det egna jaget, ty samspelet är inte dynamiskt. Ändå tycks samma ansikten som ofta dyker upp, s. k. förmedlan- de länkar, samspela med tittaren där hemma. Följaktligen upple- ver tittaren att han känner dessa människor tillräckligt väl för att t. ex. säga ”hej” till dem på gatan. Dessa TV-personligheter till- handahåller en fast arena som inte ställer några krav på tittaren — , _ kanske ett viktigt skäl till att TV är så populärt . . . 2 sååå-fägffäjm'

I byn är alla modeller för ”Hur man beter sig”, synliga, scenen är (K. E.). välkänd och aktörens roll behöver inte läras in, eftersom de roller , D _ _

,, . . . . et är bl. a. just detta som ska spelas har praglats in 1 minnet och repeterats 1 lekens som är så mentalt och form innan skådespelet börjar. Människan i stadssamhället där- socialt ohälsosamt och emot måste ständigt förflytta sig från en obekant situation till en som jag behandlat sid. annan, tills hon lär sig hur man ska bete sig i varje ny situation. 256—258 (K- E-)-

Varje roll måste läras in och människan söker troligen efter be- kanta ledtrådar även i obekanta miljöer för att minska den osä- kerhet som förknippas med en odefinierad situation. Sannolikt vänder hon sig till massmedia, speciellt TV, för att se något som hon sedan kan känna igen och använda i obekanta omgivningar. Vi har data från intervjuer som visar att sjuåringar vet hur man beställer drinkar på en pub åtminstone sju år innan de kan omsätta denna färdighet i praktisk handling. På Irland låter telefonsamtal som i amerikanska filmer och turkiska poliser ser ut precis som Holly- woodpoliser, med tuggummi och allt. Vi kan därför förutsäga att TV:s ”ny-realistiska” material kommer att tillhandahålla många moment som gör det möjligt för individerna att känna igen något bekant i obekanta miljöer.

Vi kan förutsäga att nyhetsprogrammens våld kommer att ge fler incitament till kommande imitation än Tom och Jerry. De demon— stranter som kastar sten och mer dödsbringande vapen mot uni- former är lika universella som kapare. Varje gång en bild visas får man lära sig en ”Hur man beter sig” modell och får måltavlan för aggressionen definierad.

TV spelar vidare en viktig roll då det gäller att definiera de stereotyper som vi förknippar med olika yrkesgrupper och nationali— teter, speciellt dem som vi inte har någon direktkontakt med.

I allt mer Specialiserade industrisamhällen uppmuntras indivi- den att tro att hennes specialiserade erfarenheter enbart delas av andra lika specialiserade människor. Vårt sätt att betrakta vår identitet avslöjar denna tendens: vi säger att vi har det eller det yrket yrket blir kännetecknet på vår identitet. Barn uppmuntras att specialisera sig vid en allt yngre ålder och att tillägna sig in- formation som andra barn inte får. Härmed reduceras värdet av de erfarenheter som uppfattas som gemensamma och härrör från det förhållandet att man är människa.

I bysamhällen med minimal specialisering uppfattas erfaren- hetsgemenskapen som viktigare än individens enskilda erfarenhe- ter, och denna gemenskap härrör både från att man har likartade arbeten och från att man ser sig själv som människa bland männi- skor. Faktum kvarstår att vi är mänskliga varelser och att vi kon- fronteras med samma problem och glädjeämnen, oavsett vilken yrkesspecialisering vi har.

För författaren till dessa rader (G. Noble) kan TV:s attraktions- värde till stor del förklaras med att televisionen, ”när den är konst”, handlar om människans grundvillkor, hämtar stoff från det dagliga livsdramat och därmed tillhandahåller en kultur som är gemensam för alla trots att de är ”specialister”.

Coronation Street skildrar händelserna på en enda gata eller i en enda by och är populär därför att producenterna har upptäckt att samspelet inom en sluten grupp människor utgör en synnerli— gen sammansatt och dramatisk process-händelse vilket vi sam- hällsvetare faktiskt också håller på att upptäcka. Eller för att tala med TV-författaren Paddy Chayefsky (redan 1955): ”Man kan

borra sig in i de mest anspråkslösa och vanliga relationer, t. ex. mellan borgarbam och deras mödrar, mellan en medelklassmake och dennes hustru, mellan en manschettarbetare och dennes sek- reterare — kort sagt folkets relationer”. Människor förhåller sig till varandra på ett otroligt komplicerat sätt. Orsakerna till att en man gifter sig innehåller ett långt mer upphetsande drama, än varför han mördar någon . . .172 För många ger TV den första kontakten med tidigare okända si- tuationer. TV har, enkelt uttryckt, förmågan att göra samhället syn- ligt, och som medel att överföra en verklighet fjärran ifrån (bokstav- ligt och socialt), saknar den sin like. Annonsörerna insåg detta för länge sedan. Bildreklam fungerar därför att bilder bidrar att definiera obekanta situationer. Rek- lamen utgör i grund och botten inlärningserfarenheter från situa- tioner som man saknar direktkontakt med. När man ställs inför en ny situation är det tidigare inlärda associationer, snarare än en objektiv definition av själva situationen, som rinner till i hjärnan. Därför är annonsörer angelägna om att visa upp människor som konsumerar deras produkter än en gång rör det sig om en raffi— nerad form av visuell inlärning . . . Man kan hävda att många TV-program i själva verket gör re- klam för livsstilar och levnadssätt. TV-ålderns barn vet vilken sorts kök som representerar högsta status de har sett det i Här kommer Lucy/ Lucy Show. Barnet vet hur man visar upp den sta- tus som eftersträvas i prestationssamhället och drar omedvetet slutsatsen att alienation endast kan bero på misslyckanden . . . För författaren till dessa rader är ändå det mest utmärkande för TV-utbudet hur ofta man i sina bättre dramatiska produktioner bemödar sig om att skildra händelser så realistiskt som möjligt, att . P. Chayefsky. Televi- vrsa åskådaren hur det känns att vara en brottsling eller polis i sion Plays. New York verkligheten t. ex. i Task Force och att vara arbetslös på riktigt 1955. t. ex. i Coronation Street . .. Denna tendens är mindre fram- 2 Detårsynd att inte trädande i de produkter som importeras från USA där man direkt fler TV-producenter har har överfört Hollywoods stilarter och produktionstekniker till det insett detta— eller också nya mediet TV.* Ett beklagligt resultat blir att åskådaren ges till- beror den högre TV" fälle att "m a dan sina e na roblem i verkli a livet men inte frekvensen för mord än go ni nu g p g for äktenskap på att kommer att lära srg hur det känns att vara medlem av ett modernt morden är billigare att industrisamhälle ute i verkligheten.” framställa. (K. E.).

Kapitel 21 Könsroller

Detta kapitel omfattar referat av och citat från följande arbeten: Margaretha Rönnberg. Könsrollsstereotypieri Barn-TV—program. 1975

Ulla B Abrahamsson. Könsroller i TV:s fiction-utbud i Sakligt, opartiskt, jämställt? 1979

George Gerbner. Violence in Television Drama: Trends and Symbolic Functions i SGR 1. 1972

' Uppsatsi sociologi vid Uppsala universitet.

Könsroller

Inledning

När ett samhällsproblem lyfts fram, är det efter en tid lätt att få en käns- la av att problemets vidd överdrivits och att frågan propsar på opr0p0r- tionerligt stor uppmärksamhet. Man förnimmer en viss ”trötthet” som lät! slår tillbaka mot de intressen som söker hävda sig. Detta har i viss mån inträffat i fråga om könsrollsproblematiken.

I mediasammanhang kan ingen analys gå förbi problemet att de flesta underhållningsprogram genom sin konventionella uppläggning bi- drar till att konservera rådande könsrollsmönster och därmed motarbe- tar samhällets officiella strävanden till likställighet mellan könen. På- ståenden av denna karaktär möter dock så ofta att de nästan upplevs som ritualliknande rutiner utan minsta sting.

För att återuppväcka läsarnas intresse för den könsrollsindoktrinering som glimtvis berörs i referaten av olika forskningsrapporter har jag hämtat några sidor från Margaretha Rönnbergs uppsats ””Könsrollsste- reotypier i barn-TV-prograrn från 1975 '.

Trots att Rönnberg analyserar barnprogram, som man förutsätter är mer medvetet pedagogiskt gjorda än flertalet andra program, visar hen- nes uppsats att läget är mer bekymmersamt än man kunde ana. Till ef- fekten som Välbehövlig väckarklocka bidrar att Rönnbergs be- skrivningar är lika roande som oroande. Uppsatsen är på 30 sidor plus en förteckning över de 121 barnpro- gram som analyseras. I originaltexten hänvisas med nummer till dessa program. Då liStan inte tas med i den aktuella rapporten har nummer- hänvisningarna också utelämnats. (En del av uppsatsens styrka ligger el- jest i dessa hänVisningar till konkreta program och att det inte är fråga om allmänna svepande påståenden.)

Förutom avsnittet ”Babbelmajor, skator och tjafsmostrar” har jag ta— git med ”Sammanfattning”, ””Slutsats” och delar av ”Diskussion barn bor inte i ett främmande land”” samt en tabell. Diskussionen har tagits med bl- a. därför att den representerar något ganska sällsynt inom det studerade Området, nämligen en konstruktiv kritik och konstruktiva för- slag som en liten motvikt till de mycket teoretiska forskningsresultat som upptar huvuddelen av den föreliggande rapporten. (K. E.)

Från ”Könsrollsstereotypier i Barn-TV-Program från 1975 Babbelmajor, skator och tjafsmostrar

Harriet, Hedvigs syster i Från A till Ö, är dock relatin nöjd med sin standard, åtminstone nu sedan hon fått heltäckande ijka mattor överallt i sin villa och swimmingpool i trädgården. Däremot är hon ”ganska odräglig”, ”litet fånig”, en ”skata”, och ugglan Helge känner ”rent spontant att han skulle vilja bita henne i häcken”.

Hennes intressen inskränker sig mest till kläder — hon läser modetid- ningar, byter kläder jämt, till och med inom ett program, köper hatt o. s. v. — och fester (kvinnor går gärna på fest, däremot aldrig män.)

(Att flickor bryr sig om sitt utseende i motsats till pojkzII behöver Väl knappast påpekas, eller att män bryr sig om kvinnors utseende. Pojkar och män, å andra sidan, får dock gärna vara starka och t. ex. lyfta pia- non. eller vara ”stadiga”. ”En gorilla kan väga upp till 250 kg _ det är som tre stadiga farbröder tillsammans”.)

Inför en av sina fester har Harriet emellertid bekymmer, ty dit ”kommer en människa som bara pratar och pratar”, varför Harriet be- höver ett ord med vilket hon kan "klämma åt den där människan”. Hed— vig föreslår ”pratkvarn” och ”tjafsmoster”, och Harriet blir rätt fÖTtJUSt i det senare ordet, men tar till sist ”babbelmaja”. Dagen efter frågar Hedvig om Harriet fick någon användning för ordet, oCh denna svarar ”Hon teg direkt”.

Hedvig får också ofta så att hon tiger, d. v. 5. när Helge tillrättavisar henne exempelvis för att inte organisera sitt hushållsarbete, eller när han ”bestämt sig för att Hedvig inte klarar av praktiska saker” hon slår 518 mycket riktigt två gånger med hammare på tummen och skär sig i ett finger med en burköppnare. . . —, eller de otaliga gånger han överlägset förklarar ords betydelse för henne. Men kanske kan hans beteende bely- sas på samma sätt som några andra fåglars det gäller orrspel _ OCh en man förklarra fömumstigt för en frågande liten flicka: ”Tja, du vet JU hur pojkar är. . . ska visa sig duktiga för flickorna."

Långt ifrån alla gånger vet dock Helge vad krångliga Ol'd betyder, men då kommer någon hjälpsam man, orienterare till exempel, POtaUS' försäljare eller manlig teckenspråksexpert lägligt förbi Hedvigs husvagn i skogen, och bistår henne.

Ibland kommer hon dock själv på betydelsen och klarar sig helt På egen hand i motsats till vissa andra flickor. .. Som exempelvis den ganska fula och tjocka jungfrun bunden vid en påle utan! ör en drakes håla — som ropar på hjälp när hon ser riddaren Haqvin den odughge. Draken och Haqvin blir emellertid snart bästa vänner 0011 riddaren glömmer då flickan som hjälplöst klagar: ”Vad ska en StåCkafS f_tha som jag ta sig till i en sådan här håla?” ”Tja”, menar draken OCh ndda- ren i samförstånd, ”hon kanske kan vänta tills någon ung riddare kom- mer och räddar henne". Ett gratis avslutande råd till alla flickor - - -

Sammanfattning

Sedan jag följt den vetenskapliga dispositionen, d. v. s. efter att ha talat om vad jag hade för avsikt att säga, och sedan förhoppningsvis sagt det— ta är det nu dags att tala om vadjag sagt:

l.

2.

HPI—"?-

?”

lO.

II.

12.

13.

14. 15.

16.

17.

18.

19.

Män/ pojkar har medverkat dubbelt så ofta i programmen som kvin- nor/ flickor. Berättelser som huvudsakligen eller enbart handlat om en represen- tant för ettdera könet (och alltså inte om både t. ex. en pojke och en flicka) har dubbelt så ofta handlat om pojke/ man som om flicka/ kvinna. Berättaren, programledaren eller uppläsaren av exempelvis sagor har mer än 4 gånger oftare varit man/ pojke än kvinna/ flicka. ”Lärarrollen" har något oftare besatts av kvinnor än av män. Blockvärdar för TV lzs Halvfem har till 95 % varit män. Djur har varit manliga 3 gånger så ofta som kvinnliga. Något starkare samband mellan djurs könstillhörighet och deras storlek eller övriga egenskaper har ej stått att finna. Män yrkesarbetar mer än 3 gånger så ofta som kvinnor. Manliga jobb är mer varierande än kvinnors: mer än 3 gånger fler olika yr— ken företräds av män än av kvinnor. Såväl män som kvinnor förekommer i för sina kön ”traditionella” yrken och sysselsättningar. Barnprogrammen utgår alltid från det traditionellt yrkesutövande könet som norm. Enbart ett kön åt gången framställs som innehavare av traditionellt ”manligt” eller ”kvinnligt” yrke. Man visar t. ex. inte en manlig och en kvinnlig banktjänsteman eller industriarbetare sida vid sida. ”Manliga” yrken kräver över lag relativt komplicerade manuella redskap, så icke de ”kvinnliga” yrken som representeras. Mäns yr- ken framställs också som mera spännande eller farliga än kvinnors. Kunskaper om yrken integreras inte på ett naturligt sätt i alla pro- gram, utan speciella ”yrkesprogram” visas. Mer än 90 % av de kvinnor som påstås yrkesarbeta ses aldrig utöva detta yrke, utan porträtteras i stället i sina moders— eller hustrurol- ler. Kvinnor ses oftast i relation till sin make eller sina barn. Män ses också relativt sällan utföra sina yrkessysslor, men deras identitet bestäms ändå av deras yrkestillhörighet, inte av deras even- tuella faders- eller makeroll. Fadersrollen framstår som en mycket underordnad underavdelning till mansrollen. Förekommer papparollen rör det sig huvudsakligen om ”Pappan— som-fritidsfarbror” eller ”kul-extra-märkvärdig-promenad-och-upp- tågsfarbror”. Ingen närhet, inga känslor — varken varma eller ”kalla”— förekom- mer mellan make och hustru, eller mellan andra vuxna. All inter- aktion är mellan föräldrar/ annan vuxen och barn. Kvinnor sköter hushållssysslorna och tar hand om barnen, oavsett om de yrkesarbetar eller är hemarbetande.

20. Mäns hushållssysslor inskränker sig till köksregionen, där de uppen- barligen befinner sig för att ha roligt eller spela pajas. 21. Flickor tycks bäst komma till sin rätt i hemmiljön. Pojkar har hemmet som bas och utgångspunkt för sina upptäcktsfärder in i främmande miljöer. 22. Flickor går aldrig ensamma långt bort från det trygga hemmets sä— kerhet. Pojkar kan däremot mycket väl ensamma bege sig ut på äventyr. 23. Flickor framställs ofta som uttråkade, och tycks inte veta vad de ska ta sig till. Pojkar har däremot aldrig tråkigt. Saknar de sysselsätt- ning tar de sin fantasi, inlevelseförmåga eller ”övernaturliga kraf- ter” till hjälp, eller så drömmer de sig bort. Så icke flickor. 24. Vissa misogyna tendenser tycks vilja göra sig gällande: kvinnor framställs ofta, i motsats till män, som sura, arga, bestraffande, otacksamma, missnöjda, tjatiga, pratiga eller hjälplösa. Män tycks inte ha några speciella karakteristika, inga särskilt utmärkande egenskaper, de bara gör saker eller ”självklart ÄR”. 25. Flickor/kvinnor använder ytterst sällan redskap, och gör de det är dessa okomplicerade och lätta. 26. Flickor/ kvinnor bryr sig, i motsats till mån, om sitt utseende. Pojkar får dock gärna vara starka.

27. Flickor är hjälplösa — ”modig prinsessa får aldrig vacker prins . . .”

”Slutsats: Konformitet med de bestående normerna

Även om Sveriges Radio, och då här speciellt dess barn-TV-redaktioner, inte framgår som någon av de allvarligaste syndarna vad gäller fram- ställning av könsrollsstereotyper, kan ändå mycket övrigt önskas.

Allt tal på sistone om bam-TV:s vänstervridning till trots, är pro- grammen fortfarande huvudsakligen befolkade av oförargerliga missar och mojar, krokodiler och sköldpaddor, prinsar och prinsessor, och nå- got enstaka Marx- eller Lenin-porträtt uppvägs i ”allsidig” och ”opar- tisk” anda av porträtt av konung Carl XVI Gustaf.

Även om ”vänstertendenser” skulle kunna göra sig gällande vore det därmed inte sagt att detta automatiskt skulle leda till ”könsrollsprogres- siva” barnprogram. Den ”progressiva popen”, det medium som protes- terar mot miljöförstöring, medelklassmaterialism och krig, och som förordar fred och kärlek liksom en friare och mera mänsklig livsstil, speglar trots detta oftast en könsrollskonservativ syn.

Visst är försöken i barn—TV med allt fler manliga blockvärdar och programledare lowärda. Visst visas enstaka program, som ger relevanta och värdefulla framställningar av såväl män som kvinnor, och som visar exempel på kamratskap mellan könen (t. ex. serierna Lotta i Hallonby och Tillsammans med. . .), visst är en progressiv tendens jämfört med för några år sedan märkbar, och visst kan programmen sägas spegla rådan- de värderingar i samhället, vara "realistiska”, ”verklighetstrogna”. Men ”realism” tas ofta till som ursäkt och förevändning för ett bibehållande av tingens nuvarande ordning. . .

För närvarande kan alltså barn-TV—programmen inte direkt påstås förstärka de fortfarande relativt allmänt accepterade könsrollsskillna- derna mellan pojkar och flickor, men de bidrar å andra sidan inte heller till att förändra den traditionella, konventionella, konserverande synen på könsrollerna. Indirekt kan med andra ord barn—TV—utbudet påstås bidra till att bevara de bestående normerna, så till vida att Sveriges Ra- dio här anpassar sig efter vad som är samhällets förhärskande syn på dessa företeelser.

Denna konformitet med de bestående normerna tar sig uttryck på så sätt att barnprogrammen nogsamt undviker att ifrågasätta det berättiga- de, rimliga och önskvärda i de traditionella könsrollerna. Någon enstaka gång, speciellt under ett år som detta, Internationella kvinnoåret, sänder SR visserligen alibistiska program som dem med Hanna Ström eller Vi- veca Lindfors för att visa att ”man hänger med”, i lämplig form upply- ser om ”nuets händelser” som ordalydelsen i avtalet mellan SR och sta- ten är. Frågan är dock om ”i lämplig form” inte snarare borde innebära en integrering av ”'könsrollsproblematiken” i vardagsprogrammen alla år, i stället för speciella könsrollsjippon och ”specialprogram”. . .

Könsrollen är integrerad i samhällsrollen och kan därför inte ses isole— rad. Vill vi studera könsroller måste vi på samma gång undersöka många andra inslag och komponenter som tillsammans utgör den samhällsbild som massmedia, i vårt fall TV, framställer eller speglar.

Tillsvidare kan vi dock konstatera att de rollmodeller och identifika- tionsmönster som barn-TV uppställer är bristfälliga och otillfreds- ställande, sett såväl ur ”manligt” som ”kvinnligt”, d.v.s. mänskligt, jämlikhetsperspektiv. Medias ”systembevarande” funktioner, att stabili- sera, vidmakthålla och cementera den sociala ordningen med alla dess värderingar, gäller med andra ord också bam-TV.

Lyhördhet inför könsrollsstereotyper har att göra med en höjning av medvetenheten. Sveriges Radio kan i sin barnprogramverksamhet inte sägas verka för ett sådant höjande av barns medvetandenivå vad avser könsroller, inte utgöra någon positiv motkraft vad gäller de allra yngstas jämlika utvecklingsmöjligheter mot en mänskligare vuxentillvaro som yrkes- och ”könsvarelser”.

Diskussion. Barn bor inte i ett främmande land

Oavsett vad Olle Adolfsson sjunger i sin visa är barn inte ett folk, de bor inte i ett främmande land och de tillhör inte det främmande folket. Barn lever i samma samhälle, i samma verklighet som de vuxna — d. v. s. om vi inte medvetet utestänger dem. De behöver med andra ord hjälp att för- stå och klara av att leva i denna verklighet.

Den verklighetsbild TV erbjuder de svenska barnen (och vuxna med för den delen) är om inte helt falsk så åtskilligt friserad, utskuren och tillrättalagd. Att Sl % av mänskligheten, d. v. s. kvinnorna, härvidlag in- te kommer till sin rätt är därför inte speciellt förvånande eller märkligt, med tanke på den i övrigt ofta sneda representationen för andra ”maio-

ritetsgrupper”, exempelvis ”arbetarklassen”, barn och pensionärer. Verklighetsförfalskning på alla områden är förstås lika allvarlig som vi- darebefordrandet av könsrollsstereotyper.

Socialt vakuum

Vad som saknas i de flesta barn-TV-program är människor i en social miljö. Trots att många yrken, speciellt ”manliga”, finns representerade, får vi ingen verklig kontakt med arbets- och yrkesliv. I den programserie som särskilt behandlar yrken, Så här ser vi ut när vi jobbar, finns ut- märkta tillfällen att behandla arbetsmiljö, yrkesskolor, arbetsskydd, stress och monotoni.

Fiskaren Arne ”fryser inte om händerna, inte ens på vintem”, får vi veta — inget sägs alltså om fiskarnas förstörda, söndervärkta leder. Söm— merskan Ann—Christin ”hinner sy 257 ärmar per dag, men då måste det gå undan”. Och på kvällen orkar hon mycket riktigt inte sy sina egna kläder. . . Sotaren Kurre balanserar på farliga tak, ”men han ramlar näs- tan aldrig ner utan är så van. Däremot är sotet som sotaren drar ner i lungorna mycket farligare”. Vad man skulle kunna göra åt detta, dis- kuterar programmet dock inte. (24)

De gånger miljöförstöringen, slaveri eller världssvält tangeras, sker det på ett inte enbart förenklat förenkla måste man förstås när man har att göra med barn — utan trivialiserande sätt. Man kan med andra ord säga att miljöförstöring och svält förekommer särskilt om miss— förhållandena gäller någonstans långt borta, i ”tredje världen”, och är ”exotiska” — däremot inte ”varför”. Vad som alltså också saknas är för— klaringar av orsakssammanhang.

Vad som dessutom saknas är historiska perspektiv. Hur såg det ut förr? Hur ser det ut idag? Hur skulle det kunna se ut i morgon?

Vad som saknas är kunskaper om och förståelse för åldringar, handikap- pade, invandrare, utslagna män och kvinnor som har svårigheter med sina påprackade könsroller integrerade i övriga program, och inte gjorda till föremål för ”specialare”, för konstlat, nyfiket beskådande, något som barn är väldigt misstänksamma mot.

Vad som vidare saknas är känslor och interaktion, inte bara mellan vuxna och barn, utan också mellan vuxna inbördes. Och inte minst bland män. Inte i något av 12] program har två människor kramat om varandra, men förstås inte heller varit ordentligt arga på varandra eller skrikit åt varann. Allt har varit konfliktlöst, städat och anerniskt. Inte ens vänskap mellan könen tycks vara särskilt utbredd. Svordomar kom- mer förstås inte på tal, ännu mindre alkohol eller ens cigarretter.

Vad som ytterligare saknas . . . — Ja, listan skulle kunna göras oändligt lång.

I stället för socialt vakuum, privatisering, trivialisering, skendeltagan- de (t. ex. i form av skicka-in din-egen-teckning”), pseudoförklaringar, könsrollsstereotyper, behöver barnen hjälp att bygga upp en aktiv för- ståelse av orsakssammanhang, av och för andra människor, andra grup- per, det andra könet och sig själva som individer.

TV skulle här kunna ha en positiv funktion och hjälpa barn bygga upp denna förståelse under den period av deras liv då mönstren för vuxenlivets samhällssyn och könsrollsuppfattningar grundläggs.”

Tabell 41 Översikt över 121 barn-TV-program 1/3—6/4 1975 ______________——_

Antal % av 121

___________——————

Fantasi, fabel, saga, myt, dröm, underhållning (t. ex. musik) 77 (62 %) Undervisningsshower 25 (21 %) Reportage 10 ( 9 %) Blandat 9 ( 8 %) Antal reprissändningar 59 (50 %) Antal importerade program 35 (30 %) ________________—_——

Förhållandet

Medverkande män/ pojkar 346 Kvinnor/ flickor 176 2: l Berättelser om ” 58 ” 28 2: l Speaker, berättare: manlig 30 kvinnhg 7 4: 1 ”lärarrolf': manlig 9 kvinnhg 13 1:1,5 Djur: manliga 34 kvinnliga 12 3: 1 Män med yrken 90 Dzo kvinnor 28 3: 1 A nio! olika yrken: manliga 60 kvinnliga 18 3 : 1 Kommentar:

Fem år har gått sedan detta skrevs. Det är svårt att få ett grepp om vad som har hänt beträffande könsrollernas utformning i TV under denna tid. Skulle en analys av barnprogrammen hösten 1979 ha utfallit på sam- ma sätt som analysen från våren 1975?

Vad som är klart är en större medvetenhet om problematiken. Om detta vittnar bl. a. den i fortsättningen refererade skriften ”Sakligt, opar- tiskt, jämställt?” som kommit till på initiativ av Sveriges Radio. Å andra sidan är detta arbete ingen uppmuntrande läsning. Även om en viss för- bättring skett i fråga om svenska fiction-program som utspelas i nutid utgör dessa en mycket ringa motvikt till de könsroller som sprids dels genom program som inte är förlagda till modern tid, dels genom ut- ländska program. (K. E.)

Några sidor från ”Sakligt, opartiskt, jämställt?” (SR 1970, Ulla Abrahamssons kapitel ”Könsroller i TV:s fictionutbud”

”Målet är jämställdhet

. . . det typiska för spelet mellan kvinna och man i vårt samhälle, för kvinnounderkastelse och mansdominans, är just att det till största delen är omedvetet. Det är ett falskspel, som alltid tvingar

kvinnan att förlora och mannen att vinna, utan att vi egentligen har en aning om spelreglerna. För spelet utspelar sig i omedvetna koder och i underförstått godkända spelregler mellan könen, som bara blir synliga då någon försöker överträda dem. För att kunna bryta spelets regler måste vi bli medvetna om dem, vilka de är och vad de har för funktioner.”'

Idén med att lyfta fram normer och värderingar i utbudet är att göra oss medvetna om dem. När man gjort dem synliga kan man göra något åt dem. Man kan aktivt söka och stimulera tillkomsten av program med en annan människosyn.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är nu ett accepterat mål i vårt samhälle. Men det finns olika åsikter om vad jämställdhet är.

Den allmänna föreställningen var länge att könsrollerna i massmedia var ganska exakta återspeglingar av könsrollerna i samhället. Vi har samlat resultat från en lång rad undersökningar för att belysa vilken bild tv ger av mannen och kvinnan (sid. 14—22). Vi vill också försöka belysa hur TV-bilden förhåller sig till verkligheten (sid. 17—18).

Men spelar det då någon roll för jämställdheten i samhället vilken bild TV ger av kvinnor och män? Detta är givetvis en kärnfråga för hela re- sonemanget. Vi menar att TV — och inte minst dess fictionutbud har stor betydelse för normbildningen i samhället.

Vad är jämställdhet?

Jämställdhet mellan män och kvinnor är honnörsord i Sverige idag. Må- let är allmänt accepterat. Det skall bli jämställdhet — någon gång. Men vad är jämställdhet? Hur skall vi nå dit? Och hur bråttom är det? Kring dessa frågor kretsar diskussionen alltjämt. En av frågorna — hur jäm- ställdhet skall definieras — måste vi ta ställning till för att kunna studera könsroller i programutbudet. Detta för att vi skall få en uppfattning om i vilka avseenden och i hur hög grad prograrnutbudets bilder av män och kvinnor skiljer sig från idealet.

Att undersökningsansatsen blir olika beroende på hur man väljer att definiera idealet jämställdhet skall vi försöka visa med hjälp av några skisser:

Utgångsläget. Detta är situationen idag (eller kanske igår):

Mannens värld är betydelsefull, central, händelserik. Kvinnans värld är osynlig och ringaktad

Hur blir det då i morgon? Låt oss först avfärda de farhågor som somliga (män) hyser att målet skulle se ut så här:

Kvinnan övertar mannens värld och hänvisar mannen till osynligheten Detta är ju inte jämställdhet. Men visst har tanken förts fram någon gång i könsrollsdebatten. Och den har använts i litteraturen.2

Följande tre alternativ innebär alla förändringar som gör män och kvinnor mer jämställda, men de leder till tre helt olika verkligheter:

' Bengtsson, Margot ”Psykologisk kvinnlig- het och manlighet” i Adolfsson, E, Bengtsson M m. fl. Kvinnomyter. Prisma 1976.

2 Brantenberg, Gerd Egalias döttrar. Prisma 1978.

I . Kvinnovärlden lyfts fram men både mans- och kvinnovärlden har oför- ändrat innehåll. Detta alternativ innebär att man slutar förakta kvinnovärlden och tar fram den i ljuset. Männen fortsätter att ensamma styra samhället poli- tiskt och ekonomiskt medan kvinnorna vårdar barn och gamla och be- rikar sina hem. Förändringen skulle ligga i insikten att både människor- na och samhället behöver tas omhand — både sfärerna är nödvändiga och viktiga inget samhälle klarar sig utan någon av dem, ingen hante- ring är finare än den andra. Men kvinnorna sköter den ena sfären bäst och män den andra. Därmed är indelningen i män och kvinnor den vik- tigaste indelningen i samhället.

Om man analyserar könsroller i TV utifrån denna föreställning om jämställdhet räcker det med att räkna antalet män och kvinnor som fö- rekommer i programmen. Målet är att det skall förekomma lika många kvinnor som män. Om de kvinnör som uppträder förekommer i helt tra- ditionella könsroller blir detta inget bekymmer, tvärtom är det i överens- stämmelse med modellen.

2. Kvinnovärlden avskaffas. Mansrollen blir ideal för både män och kvinnor

Detta alternativ innebär att kvinnorollen ändras, men mansrollen, för- blir densamma. Västernhjälten, den slipade politikern, den framgångsri- ke affärsmannen och andra ”övermänniskor” — alltså starka, modiga, aktiva män — blir idealbilder för både män och kvinnor. Utifrån en så- dan ståndpunkt kan man argumentera för kvinnlig värnplikt t. ex. Detta alternativ innebär alltså att kvinnorna lämnar kvinnovärlden (som där- emot överges totalt?) för atti stället bli ”andrasortering i mansvärlden”.

Om man sätter upp detta tillstånd som ett realistiskt alternativ blir det viktigt att analysera inte bara antalet män och kvinnor i program- men utan också hur många kvinnor som förvärvsarbetar, vilka yrken de har, vilka personliga egenskaper som framhävs.

3. Gränserna mellan mans- och kvinnovärlden raseras. Nya roller för både män och kvinnor Det tredje alternativet innebär att gränserna mellan mans- och kvinno- världen suddas ut. Indelningen i män och kvinnor skall inte förutbe- stämma vilka egenskaper man skall ha, vilka yrken man har att välja mellan, vilka rättigheter och skyldigheter man får i hemmet och i sam- hället. Samhället ställer upp nya människoideal som utesluter den kanti- gaste och mest extrema i våra traditionella könsroller. Både män och kvinnor engageras i produktionen, politiken och familjesfären. Denna grundsyn innebär naturligtvis inte att varje individ måste bli ”lagom” i alla avseenden. Snarare innebär den att friheten för individen är mycket stor eftesom ingen är bunden av de normer som idag existerar för hur män och kvinnor skall vara. För att kunna analysera om jämställdhet av denna typ förekommer i programmen räcker det inte med att räkna medverkande män och kvin-

nor och beskriva deras sysselsättningar, intressen och egenskaper. Vi måste studera relationerna mellan programmens personer och vi måste dra slutsatser om deras motiv och ambitioner och de värderingar och normer som berättelsen ger stöd åt.

Det är från detta alternativ vi utgått i våra försök att analysera könsrol- ler i program.

”Vad kan förskoleflickan, skolflickan, tonårsflickan och kvinnan lära sig om kvinnorollen genom att titta på TV? Svaret är enkelt. Kvinnan är inte viktig i det amerikanska samhället utom kanske i hemmet. . . Att vara kvinna är att ha ett begränsat liv skilt från den ekonomiska tillväxten inom arbetslivet”.l

Av de undersökningar somfinns tillgängliga om könsroller i TV är ungefär hälften utförda i USA. Vi vet att det amerikanska utbudet till sin sammansättning skiljer sig från det svenska. Ett kommersiellt system som USA:s bygger på att man kan fånga en stor publik. Det är orimligt att vänta sig att det kommersiella utbudet skall innehålla normer och värderingar som riskerar att stöta bort den stora publiken. Snarare har man anledning att vänta sig en uppslutning kring det traditionella, det vedertagna.

Av importerade program i svensk TV under första halvåret 1975 föll ungefär hälften inom kategorierna biograffilm och nöjesprogram. Det land som stod för den största andelen inom dessa kategorier var USA. Andra västländer, som t. ex. England, låg också högt i importstatistiken. Man får inte blunda för att många engelska serieproduktioner görs med tanke på export och att USA då är en betydelsefull marknad.

När SR köper program på den internationella marknaden är ett krite- rium i valet av program att de normer och värderingar som torgförs inte bör strida mot vad vi i det svenska samhället betraktar som godtagbart. Särskilt har man då uppmärksammat underhållningsvåldet, där svensk TV jämfört med den amerikanska — visar stor återhållsamhet. Hur stor vikt könsrollsproblematiken har vid bedömningen av om program skall köpas eller inte köpas är oklart.

”Men i de program vi själva producerar idag behöver vi inte acceptera de importerade schablonerna. Vi kan ge en annan och mera upplyst bild av männens och kvinnornas roll”, sade Radiochefen vid ett könsrollsse- minarium 1975.2 Man får tolka detta som uttryck för en strävan. Att svenska program skulle vara bättre än inköpta i det här avseendet är ett antagande man gärna gör. Det finns inga data som än stödja eller avvisa antagandet. Direkta jämförelser mellan svenskt och inköpt har aldrig gjorts.

Antal medverkande

Flera olika undersökningar belyser det faktum att kvinnor förekommer mera sällan i ”TV-världen” än i verkligheten.

' Tuchman, Gaye Intro- duction: The Symbolic Annihilation of Woman by the Mass Media. Ingår i Tuchman Gaye m. fl. (eds) Hearth & Home, Images of Wom- en in the Mass Media, New York 1978.

2 Nordenskiöld, Otto Inledningsanförande vid seminariet ”Mansroll och kvinnobild” vid Sve- riges Radio 1975, åter- givet i Antennen nr 2 1976.

' Gerbner, George Gross, Larry Living With Television: The Violence Profile, Journal of Com- munication, Spring 1976.

2 Downing, Mildred, He- roine in the Daytime Se- rial, Journal of Commu- nication, Spring 1974. 3 Rönnberg, Margaretha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. Socio— logiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil). * Radionämnden (Roland Nordlund) P M ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978.

5 Lundgren, Claes Strid, Jan Weibull, Lennart, Samhällsdebatt i TV. En fallstudie på Kvällsöppet 1971/77. Statsvetenskapliga inst. Göteborgs Universitet (stencil).

6 Röhl, Gunilla, Om män för män av män. Anten- nen nr 9 1975.

7 Rangborg, Åke, Etab- lissemanget talar i TV. Antennen nr 2 1976.

Abrahamsson, Ulla B, SR kan inte vara opar- tisk i könsrollsfrågan. Antennen nr 9 1975.

USA

Gerbner och Gross har studerat TV-utbudet för de stora TV-bolagen i USA under nio år (1967—75). Man har valt program under bästa sänd- ningstid (kl. 20.30-23.00) varje kväll samt lördagens och söndagens barnprogramblock (kl. 8.00—14.00). Totalt har man studerat över 900 program eller 630 timmars fiction—utbud.

Man finner att bara en fjärdedel av människorna i denna TV-värld är kvinnor.'

Downing, som studerat day—time—serials, (300 episoder), fann att för- delningen mellan män och kvinnor i den typen av program, som i första hand vänder sig just till hemmavarande kvinnor, var ganska jämn.2

Sverige

En svensk studie av 121 barnprogram visar att pojkar/män förekom dubbelt så of ta som flickor/ kvinnor i den typen av program.3

Radionämnden granskade under en treveckorsperiod i mars 1977 samtliga barn-, ungdoms- och familjeprogram i svensk TV (sändningstid huvudsakligen 1600—2000, totalt 92 program). Programmen och pro- grarninslagen delades in i tre kategorier: verklighetsprogram (där de medverkande uppträdde som sig själva hit räknades också artist- slag), gestaltningar (där de medverkande uppträdde som uppdiktade individer), och animerade program (tecknade filmer dockteater, illustre— rade sagor och berättelser). Av de medverkande var ca. 30 % kvinnor/ flickor/kvinnofigurer och 70 % män/pojkar/ mansfigurer. Fördelningen var praktiskt taget densamma för samtliga tre programkategorier.4

Studier av Kvällsposten (586 program under perioden januari 1971—maj 1977) visar att andelen medverkande varit 75 % män och 25 % kvinnor. Då har man räknat enbart debattdeltagare. Av medverkande enskilda artister var 69 % män och 31 % kvinnor. Orkestermedlemmar har man inte studerat, men vi vet ju att kvinnor mycket sällan finns med i sådana sammanhang.5

En grupp kvinnor vid Sveriges Radio registrerade utbudet i radio och tv under en period 1975: Radions P 1 hade under drygt 50 registrerade timmar fördelade under en 8-dagarsperiod 72 % män och 28 % kvinnor.

Av 110 registrerade personer i TV 1 (producerande och medverkande) var 64 % män och 36 % kvinnor. Av 107 registrerade personer i TV 2 (motsvarande grupp) var 80 % män och 20 % kvinnor. Tre dagar Aktu- ellt innehöll 31 män och 7 kvinnor, tre dagars Rapport 49 män och 6 kvinnor.'5

Under _en vecka i november —75 förekom 126 män och 13 kvinnor i Aktuellt (91 resp. 9 %).7

Under en TV-kväll i augusti —75 gjordes registreringar i båda TV-ka- nalerna var 10:e minut. Man fann vid dessa observationstillfällen till '75 % enbart män i rutan, till 15 % enbart kvinnor och till 10 % både män och kvinnor."

Norge

60 kvinnor vid Norsk Rikskringkasting lyssnade på radio och tittade på TVi fyra veckors tid 1973. Av drygt 5 000 människori radio var 78,5 % män och 21,5 % kvinnor. Av drygt 1 700 människor i TV var 75 % män och 25 % kvinnor.' Med den undersökningen startade jämställdhets— debatten vid NRK.

Danmark

Under en vecka i mars —75 studerades kvinnan i dansk TV dels i efter- middagsprogram för barn och ungdom, dels i kvällsprogram efter 19.30 137 personer kunde betecknas som huvudmedverkande. Av dessa var dubbelt så många män som kvinnor. I det fiktiva utbudet fanns dubbelt så många manliga som kvinnliga roller. Därtill var så gott som alla vikti- ga roller manliga.2

30 kvinnor vid Danmarks Radio lyssnade på utbudet i radio och TV under tre dygn och registrerade 1 093 röster. Av dessa var 247 (23 %) kvinnliga. 3 av 4 ”underhållare” var män, 2 av 3 skådespelare (manliga dramatiker skapar mest mansroller).3

Beskrivning av TV-världens män och kvinnor Ålder

I det stora amerikanska material om TV:s fiction-värld som Gerbner och Gross beskriver är nästan hälften av alla kvinnor som medverkar yngre och i vad man kallar sexuellt ”valbar” (?) ålder. Bara en femtedel av männen kan räknas till samma åldersgrupp. 3/4 av de manliga hu- vudrollspersonerna är ”i sina bästa år”, en något diffus beskrivning. Även om åldersangivelsema är svävande kan man dra den slutsatsen att kvinnor i TV-världen ofta är unga och attraktiva medan mån tillåts vara äldre. Även i övrigt är åldersfördelningen i dålig överensstämmelse med verkligheten: Barn, ungdomar och gamla utgör tillsammans mindre än 15 % av befolkningen i TV-världen.4 (Av Sveriges befolkning är 22 % under 16 år och 15 % 65 år och äldre).

Även i day-time-serials finns åldersskillnaden mellan män och kvin- nor. I alla åldersgrupper över 20—24 år fanns fler män än kvinnor?

En finsk undersökning av 28 seriefilmer i TV (gjord 1969) visade att den typiska kvinnan i dessa serier var i åldern 25—30 år men försökte se ännu yngre ut.6

I Radionämndens undersökning av svenska barn-, ungdoms- och fa- miljeprogram var 20 % av kvinnorna i de ”gestaltande” programmen (= film, teater, serieteater) över 35 år mot 50 % av männen.7

Civilstånd

Kopplat till kvinnornas ålder och attraktiva utseende är uppgiften om deras civilstånd. Dels framgår det oftare om kvinnor är gifta eller ogif- ta.8 Dels framställs de kvinnliga huvudpersonerna oftare som gifta eller

' Nilsson, Fssy, Kvinno- front i NRK till Storms, mot mansvridningen i ra- dio och TV. Antennen nr 9 1975.

2 Seymour, Birgitte, Kvinden i TV, Specialop- gave til psykologisk em- betseksamen, september 1976, Köpenhamn (sten- cil).

3 Marcus, Maria, Hvem taler i Danmarks radio? Politikens kronik 30 okt 1976.

4 Gerbner, George Gross, Larry, Living With Television: The Vi- olence Profile, Journal of Communication, Spring 1976.

5 Downing, Mildred, ”Heroine in the Daytime Serial”, Journal of Com- munication, Spring 1974. 6 Haavio—Mannila, Eli- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollssemi- narium ”Mansroll och kvinnobild”. Referati Antennen nr 2 1976.

7 Radionämnden (Roland Nordlund) PM ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978. ' Downing, Mildred, He- roine in the Daytime Se- rial, Journal of Commu- nication, Spring 1974.

' Gergner, George Gross, Larry, Living With Television: The Vi- olence Profile, Journal of Communication, Spring 1976.

2 Haavio—Mannila,E1i- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollssemi- narium ”Mansroll och kvinnobild”. Referati Antennen nr 2 1976.

3 Tedesco, Nancy S, Pat- terns in Prime Time. Journal of Communica- tion, Spring 1974.

" Gerbner, George — Gross, Larry, "Living With Television: The Vi- olence Profile”, Journal of Communication, Spring 1976.

6 Tedesco, Nancy S, ”Pattems in Prime Ti- me”. Journal of Commu- nication, Spring 1974.

6 Downing, Mildred, ”Heroine in the Daytime Serial", Journal of Com- munication, Spring 1974. 7 Rönnberg, Margaretha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

på väg att bli gifta i berättelsen. 1/ 3 av de manliga huvudpersonerna i Gerbner-Gross-studien var gifta, förut gifta eller avsåg att bli gifta. 2/ 3 av de kvinnliga huvudpersonerna föll inom kategorierna ”gifta” och ”avser att bli gifta”.'

Bilden stämmer med den finska undersökningen där den typiska se- riefilmskvinnan var gift och hade barn.2

Ytterligare en amerikansk studie av programmen på bästa sändnings- tid visade att över hälften av kvinnorna var gifta, mot mindre än 1/3 av männen.3

Yrke

I den amerikanska TV-världen kan 50 % av rollerna identifieras som yr- kesverksamma:

30 % är egna företagare, direktörer eller utövare av s. k. ”lärda yrken”. 10 % är vanliga anställda, d. v. s. jobbar i fabriker, jordbruk, kontor, butiker, varuhus, gruvor, transportväsen, bensinstationer, restauranger och hushåll.

10 % är polis, militär och vaktpersonal.4 I den här undersökningen finns ingen uppdelning mellan könen men i samhället omkring oss präglas flertalet av de uppräknade yrkena och ar- betsområdena av en kompakt mansdominans. Även i socialt/ekono- miskt avseende måste man säga att TV-världen har en mycket egen- domlig struktur.

I det amerikanska utbudet på bästa sändningstid saknade nästan 2/ 3 av de kvinnliga och 1/ 3 av de manliga huvudpersonerna förvärvsarbe- te.s

I amerikanska day-time-serials var 30 % av kvinnorna hemmafruar 17 % hade ”lärda yrken”

9 % var kontorsanställda De vanligaste mansyrkena var: ”lärda yrken” 58 % av mansrollerna egna företagare och direktörer 10 % övervakare av lag och ordning 10 %.6

Även dessa fördelningar speglar ett samhälle med säregen struktur. Arbetarklassen utgör en minoritet i ett samhälle präglat av akademiker.

I ett urval av svenska barnprogram 1975 yrkesarbetade män tre gång- er så ofta som kvinnor. Männens yrkesverksamhet hade större spridning än kvinnornas: Flera olika yrken var representerade. Mycket få av de kvinnor som påstods yrkesarbeta visades i sina jobb. De förekom i stål- let i sina moders- och hustruroller. Män sågs inte heller särskilt ofta ut- öva sina yrken men deras identitet bestämdes av yrkesrollen.7 Detta in- nebär alltså att man klargjorde vilka yrken männen hade. Det faktum att det framgår att en person är polis eller sjökapten eller bonde bidrar till beskrivningen av människan.

Radionämndens treveckorsstudie av barn-, ungdoms- och familjepro- gram ger utförliga listor över vilka yrken som kunde identifieras för vux- na män och kvinnor i de ”gestaltade” och i de ”animerade” programmen (teater resp. teckningar/ dockor):

90 % av de vuxna männen och 40 % av de vuxna kvinnorna i teaterut- budet hade arbete utanför hemmet (något mindre andelar i det animera- de utbudet). De vanligaste yrkena för män var politiker, officerare, af- färsmän och jordbrukare. I de animerade programmen var polis det van- ligaste mansyrket. De vanligaste kvinnoyrkena var kontorsarbete (i te- aterutbudet) och hembiträde (— i det animerade utbudet).

England var ursprungsland för nästan 60 % av sändningstiden för ”gestaltande program” under granskningsperioden. Serierna Familjen Ashton, Hem till gården, Star Trek och Örnarnas fall är några av de pro- gram som döljer sig bakom statistiken.'

Svensk verklighet 1975

Tabell 42 De vanligaste yrkesgruppema för kvinnor i hela befolkningen”

Yrke Procent av % kvinnor alla yrkes- yrket verksamma i Sverige Sekreterare, maskinskrivare, specialkontorister 16,0 86,9 Sjukvårdsbitråden 8,4 94,7 Affärsbiträden m. fl. 7,8 78,5 Städare 4,8 88,4 Bamsköterskor 3,7 98,0 Köksbiträden 2,8 93,7 Sjuksköterskor/ skötare 2,6 96,6 Klasslärare 2,6 78,7 Bokförare och kontorskassörer 2,2 99,2 Hemvårdare m. fl. 2,2 99,2 Lantarbetare, hushållsskötare 1,8 52,8 Hovmästare, servitörer 1,8 84,5 Skräddare, sömmerskor 1,6 93,8 Butiks- och restaurangkassörer 1,4 97,6 Förskollärare ] ,3 96,2 Summa 843 127 61,4 Övriga yrken 529 506 38,6 Totalt 1 372 633 100 R ” Statistiska Centralbyrån, Pressmeddelande nr 1978z333, 78-09-25. (Folk- och

bostadsräkningen 1975).

Som korrelat till yrkesuppgifterna lite svensk statistik:

72 % av kvinnorna i åldern 18—66 år tillhörde arbetskraften i augusti 1978. (1974 var motsvarande siffra 64 % och 1967 54 %). Av männen i åldern 18—66 år tillhörde 88 % arbetskraften vid samma tidpunkt.2

Personlighetsdrag

Kvinnor representerar romantik och intresse för familjen, nära mänskli- ga relationer, kärlek. Kvinnliga roller som inte innehåller någon antydan till sex är ovanliga. Män kan spela vilka roller som helst, säger Gerbner och Gross, som tittat på kvälls- och barnprogramutbudet i USA.3

' Radionämnden (Ro- land Nordlund) PM ang. könsroller i Sveriges Ra- dios TV-utbud. Stock- holm 22 maj 1978.

2 Statistiska Centralby- rån, Arbetskraftsunder- sökningen augusti 1978. Råtabeller.

' Gerbner, George Gross, Larry, Living With Television: The Violence Profile, Journal

of Communication, Spring 1976.

' Long, Michel L. Simon, Rita J., ”The Ro- les and statuses of Wo- men and Children and Family TV Programs" Journalism Quaterly, Spring 1974.

2 Busby, Linda Jean, ”Defining the Sex-Role Standard in Network Children's Programs”. Journalism Quaterly. Winter 1974

En studie av enbart amerikanska barnprogram 1974 visade att kvin- nor vanligen framställs som ”dumma, överemotionella och beorende av make eller boy-friend”. Författarna frågar sig hur de unga människor som ser dessa program skall få någon inblick i hur de nya roller och uppfattningar ser ut som många kvinnor i dag har själva och önskar för sina döttrar. Det är den traditionella kvinnosynen som förmedlas i TV där kvinnan är beroende och har en expressiv, socioemotionell roll i fa- miljen.'

En amerikansk studie har mera systematiskt gått igenom egenskaper hos män och kvinnor i det kommersiella barnprogramutbudet. För 24 variabler fick man säkerställa skillnader mellan män och kvinnor (anta— let undersökta program var 20). Tydligast framträde skillnaderna i fråga om följande:

Män är Kvinnor är

mer romantiska

mer passiva

mer beroende

mer eftergivna, fogliga mer känslomässiga mer bräckliga mer blyga, rädda mer av efterföljare

mer realistiska mer aktiva mef oberoende mer aggressiva mindre känslomässiga mer stabila

djärvare, dristigare mer av ledare

Men man hittade också skillnader på följande skalor:

Män är också Kvinnor är också

mindre ärelystna

mer tillgivna mer känsliga

mindre tävlings-/ konkurrens- inriktade mindre äventyrslystna mindre kunniga mindre våldsamma mindre modiga

mer ärelystna

mindre tillgivna mindre känsliga mer tävlings-/konkurrens- inriktade

mer äventyrslystna mer kunniga mer våldsamma mer modiga starkare svagare mer dominerande mindre dominerande mer logiska mindre logiska mer självsäkra mer beroende av andra mer individualistiska mindre individualistiska mer utåtriktade mer hemmasittare

mindre tålmodiga mindre översittaraktiga

mer tålmodiga mer översittaraktiga

Om televisionen återspeglar vårt samhälle, säger författaren, betraktas kvinnor verkligen som ”det andra könet” i detta samhälle eftersom kvin- nor i tecknade serier framställs som svagare och mycket mindre kapabla än män både fysiskt och i fråga om personlighetsdrag.2

Männens dominans och kvinnornas beroende kommer igen i flera un- dersökningar. När man särksilt studerade detta fenomen i några ameri- kanska lkvälls- och eftermiddagsprogram fann man ett utpräglat möns- ter: I kvällsutbudet som präglas av äventyrs- och detektivhistorier fann man att män gav direktiv i 70 % av episoderna och kvinnor i 30 % av fal- len. I ef termiddagsutbudet, som är av en helt annan typ — det speglar vanligtvis en kvinnovärld med hemmet i centrum — gav män trots allt råd och anvisningar (”advise and orders”) i 56 % av fallen'

En studie som ägnats särskilt åt kvällsutbudet visade att kvinnor ofta framställs i lätta, komiska roller, medan män porträtteras i mer seriösa roller. Män framställs som mäktigare, smarta, rationella, stora och stabi- la, medan kvinnor är attraktiva, vackra, vänliga, varma, lyckliga, fredli- ga och ungdomliga.2 En annan studie av kvällsutbudet har gett ett — för männens del — liknande resultat: Män skildras i brett tecknade yrkesrol- ler medan kvinnor framställs som inkompetenta och löjliga.3

I Rönnbergs svenska undersökning av några barnprogram dras också slutsatser om manliga och kvinnliga personlighetsdrag:

”Flickor framställs ofta som uttråkade och tycks inte veta vad de skall ta sig till. Pojkar har däremot aldrig tråkigt. Saknar de sys- selsättning tar de sin fantasi, inlevelseförmåga och övernaturliga krafter till hjälp, eller så drömmer de sig bort. Så icke flickor.

Vissa, misogyna (kvinnofientliga) tendenser tycks vilja göra sig gällande kvinnor framställs ofta, i motsats till män, som sura, ar- ga, bestraffande, otacksamma, missnöjda, tjatiga, pratiga och hjälplösa. Män tycks inte ha några speciella karaktäristiska, inga särskilt utmärkande egenskaper, de bara gör saker eller ”självklart är'4 (sid. 280 i föreliggande kapitel)”

Relationer mellan människor

I den finska studien framgår det att den typiska kvinnan i TV-serierna var ganska isolerad, hon hade få kontakter utanför familjen. Männen hade ledande och sakkunniga roller medan kvinnan vanligen skötte ar- betet i hemmet.5 Den undersökta danska TV-veckan speglar samma för- hållande6

Den svenska barnprogramstudien visade att kvinnor oftast ses i rela- tioner till make och barn. För män framstår fadersrollen som en helt un- derordnad företeelse i mansrollen. Vidare får man veta att umgänget mellan vuxna i barnprogrammen är kånslofattigt: ”Ingen närhet, inga känslor _ varken varma eller kalla — förekommer mellan make och hu— stru eller mellan andra vuxna.” Skälet till detta var att all interaktion fö- rekom mellan vuxen och barn och inte mellan vuxna.7

Relationer mellan människor beskrivs annars inte särskilt utförligt i de TV-studier vi hittat. Eftersom män förekommer i yrkesroller i så stor utsträckning kan vi vänta oss att finna formella relationer, affärsrelatio- ner, hierarkiska relationer. Eftersom attraktion mellan könen är temat i många berättelser har vi anledning att vänta oss kärleksrelationer och ri— valitetsrelationer. Fienderelationer finns i äventyrs- och agentserier.

' Turow, Joseph, ”Advi- sing and ordering: Dayti- me, Prime Time”. Jour- nal of Communication, Spring 1974. 2 Tedesco, Nancy S, "Patterns in Prime Ti- me”. Journal of Commu- nication, Spring 1974.

3 Women in Words and Images: Channeling Te- levision, 1975 related in Busby Linda Jean, Sex- Role Research on the Mass Media, Journal of Communication, Autumn 1975.

4 Rönnberg, Margaret- ha, Könsrollsstereotyper i bam-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

5 Haavio-Mannila, Eli- na, Anförande vid Sveri- ges Radios könsrollsse- minarium ”Mansroll och kvinnobild”. Re- ferat i Antennen nr 2 1976.

6 Seymour, Birgitte, ”Kvinden i TV”, Speci- alopgave til psykologisk embedseksamen, sep- tember 1976, Köpen- hamn (stencil). 7 Rönnberg, Margaret- ha, Könsrollsstereotyper i barn-TV-program. So- ciologiska institutionen, Uppsala universitet 1975 (stencil).

' Busby, Linda Jean, Defining the Sex-Role Standard in Network Children's Programs. Journalism Quaterly. Winter 1974.

Men hur är det med vänskapsrelationer? I ett jämställt samhälle där kvinnor och män skall leva och arbeta tillsammans på lika villkor måste vänskaps/kompisrelationer vara något betydelsefullt mellan män och kvinnor, mellan kvinnor och mellan män.

Slutsatser om män och kvinnor sens moral

Birgitte Seymour, som studerat det danska TV-utbudet under en vecka, säger i en sammanfattning:

De genom TV förmedlade kvinnouppfattningarna svarar mot tradi- tionella och stereotypa uppfattningar om kvinnorollen, uppfattningar som föreskriver att kvinnans roll först och främst är att tillvarata funk- tionerna i privatsfären i familjen. Det vill säga sådana funktioner som har att göra med arbetskraftens reproduktion, inte minst genom barnens socialisering. (Kvinnor är särskilt representerade i samband med pro- duktion av barnprogram och — när det gäller innehållet — i helt kvinno— specifika situationer, som klart representerar och hänvisar till hennes funktion i familjen.)

Samtidigt kommer där den uppfattningen till uttryck att de ekonomi- ska och politiska förhållandena i samhället år förhållanden som inte gäl- ler kvinnor, och som kvinnor alltså uppenbart heller inte har förstånd till. (Dessa förhållanden behandlas enbart av män och handlar enbart om män) . . . Härigenom förmedlas där alltså också den grundläggande kvinnouppfattningen att kvinnor är ointressanta och ointresserade av samhällslivet som det ter sig utanför hemmets fyra väggar . . .'

Linda Busby, som analyserat könsroller i animerade barnprogram, finner klart traditionella könsrollsmönster i sitt material: Männen tar fullt ansvar för familjens ekonomiska försörjning och kvinnorna tar an- svar för barnavård och rutinsysslor i hemmet.

Busby fann också att könsrollsproblematiken faktiskt var första- eller andra-tema i flera serier. Om s. k. familjeserier av typen The Flintstones, The Roman Holydays, The Barkleys säger hon: ”De innehåller vanligen roande konflikter hemma. I det senare fallet vann vanligen mannen — ge- nom att hustrun fogar sig efter mannens vilja efter ett bråk.'

Just detta senare tema har vi själva funnit i ett av de program vi ana- lyserat — ett avsnitt av den kanadensiska serien ”Lita på Larry”. Vi an- såg att sens moralen i programmet var följande: Allt var bara ett utslag av en kvinnig nyck, jämställdhetssträvanden är ingenting att bry sig om — bara något att skratta åt. Låt kvinnorna ha sina nycker, de fogar sig ändå till slut och allt återgår till det normala. (Alltså en helt jämställd- hetsfientlig tendens.)

Löjet kan ju som bekant vara ett effektivt vapen i debatt och polemik. det kan givetvis då också fungera som ett medel för social kontroll. Från TV-världen har vi inte funnit någon studie som ägnat sig speciellt åt hu- mor. Däremot finns det en som studerat humoristiska teckningar i tre amerikanska tidskrifter (Saturday Evening Post, Saturday Review och Playboy). Författarna anser att könsroller spelar en betydande roll i folkhumorn. Kvinnor är måltavla för de flesta stereotypa föreställ- ningar. Manliga stereotyper förekommer men är mer subtila och svåra

att identifiera. De två vanligaste manliga stereotypema i skämtteckning- ar är den sexuellt självsäkre mannen och den oengagerade mannen. De vanligaste kvinnostereotypema är den förföriska kvinnan, den okunniga kvinnan (t. ex. den kvinnliga bilföraren, den dumma blondinen) och den arga kvinnan.

Den arga kvinnan och den oengagerade mannen framställs ofta i par. Mannen i skäggstubb och undertröja framför TV:n med grogg i handen — kvinnan som klagar över något som skall göras. Det förefaller som om den arga kvinnan är symbol för icke önskvärt rollbeteende, särskilt som hon i många fall sammanfaller med syndromet för den gnatande hu- strun, anser författarna. Den arga kvinnan år ringaktad. Mannens oin- tresse och passivitet framställs däremot som en socialt godkänd manlig reaktion på en omöjlig äktenskapsrelation.

Den sexuellt själviske mannen och den förföriska kvinnan går också i par. Kvinnan är vacker, ung och sexig. Hon inbjuder till sex men låter mannen ta initiativet. Då kvinnor tar initiativ till sex svarar inte man- nen. Det olämpliga i kvinnans sexuella framfusighet dominerar situatio- nen. Mannen i motsvarande situation framställs inte som direkt rolig ef- tersom den typen är helt kongruent med verkligheten. ”Skämttecknings- humor kan på sådana subtila sätt tjäna som social kontrollmekanism som upprätthåller allmänt vedertagna tolkningar av vad som är korrekt och moraliskt beteende”, summerar författarna'

Det är inte svårt att hitta exempel på samma stereotyper inom det lät- ta fiction-utbudet.

Förändringen av massmediabilden har alltså sina gränser. Genom att inrikta sig på detaljer kan massmedia ställa upp på förändringen som skett i samhället, men kanalisera intresset till områden som är totalt ofarliga för systemet. Därigenom bidrar massmedia i själva verket till att slå vakt om den samhällsstruktur som stöder traditionella könsroller.

”Radionämnden konstaterar vid en helhetsbedömning att den manliga dominansen är påtaglig inom samtliga granskade pro- gramkategorier. .. När det sedan gällde speglingen av de båda könen framträder enligt nämndens mening — ett i vissa avseen- den tämligen schablonartat könsrollsmönster . . . De nämnda för- hållandena inger farhågor om att programverksamheten kan ha bidragit till att vidmakthålla traditionella normer och värderingar vad gäller synen på könens funktioner och roller i samhället och att de därigenom skulle stå i mindre god överenskommelse med strävandenai samhället i övrigt . . .”2

Svensk TV tillgodoser olika intressen huvudsakligen genom att ha ett blandat utbud av program: nyheter, samhällsdebatt, kultur, teater, film, serieteater, musik, show-program, etc. Utbudet i USA är ensidigare in- riktat på underhållningssektorn, alltså film, serieteater och underhåll- ningsshower, samt nyheter. Men när man i svensk TV bjuder på under- hållning och fiction så riktar man sig även här till en större publik. S. k. ”breda program”, som sänds på bästa sändningstid, skall helst passa alla.

' Andersson, Ronald E — Jolly, Elaine, Stereoty— ped Traits and Sex Ro- les in Humorous Dra- wings, Communication Research. October 1977.

2 Radionämndens kom- muniké angående radio- nämndens beslut 20/ 6 (1978) rörande nämn- dens initiativgranskning av den könsfördelning och det könsrollsmöns- ter som förekommit i TV 1:s och TV 2:s utbud av barn-, ungdoms- och familjeprogram under sändningstiden 7/ 3—30/ 3 1977.

' Cecilia v. Feilitzen, Leni Filipson o. Ingela Schyller, Blunda inte för barnens tittande. SR:s förlag 1977.

2 Cecilia v. Feilitzen, Barn och TV i socialise- ringsprocessen. Några resultat från nordisk forskning. SR/ PUB rap- port nr 28 — 75/76. Stockholm 1975 (sten- cil).

3 Ingela Schyller,

SR/ PUB — opublicerat material.

Alltså: Fiction-utbudet utgör en mindre andel av det totala utbudet i svensk TV än i amerikansk. Men även i Sverige är en stor del av fiction- utbudet avsett för den stora publiken. Även i Sverige väljer man då pro- gram som inte skall stöta sig med stora delar av befolkningen.

Fiction- tid

En genomsnittlig TV-tittare i Sverige ser på TV drygt 1 1/ 2 timme per dag. Av denna tid ägnas en dryg halvtimma åt fiction-utbudet (teater, film och serieteater). Svensken ser i genomsnitt ungefär 200 timmar fic- tion om året.

10—12-åringar tittar på TV mer än någon annan åldersgrupp — ungefär 2 1/ 2 timma per dag.1 När barnen i 8-årsåldern allt tydligare får intresse för vuxenprogram är det just fictionutbudet som lockar dem. Nyheter och andra informativa vuxenprogram är ännu för svåra och kan inte för- stås av barn 1 någon större utsträckning förrän ungefär 1 12- årsåldern.2 Detta är naturligtvis ett av skälen till att barn undviker informativa pro- gram. De ser desto mera fiction. En 12-åring ser ungefär 300 timmar fic- tion om året.3 Detta är ett genomsnitt, det finns givetvis de 12-åringar som ser betydligt mer och de som ser betydligt mindre.

Vad har det då för betydelse idag vilka roller som tecknas för män och kvinnor i TV?

TV (och andra massmedier) existerar i ett samhälle, ett socialt/ politiskt ekonomiskt/ kulturellt system. Samhället påverkar och formar sina med- lemmar — i hemmet, i skolan, via massmedierna bl. a. TV är ett utbrett massmedium som har stor och trogen publik.

Innehållet i TV (och andra massmedier) utgår ifrån och återverkar på de kunskaper, erfarenheter, normer och värderingar som finns i samhället. Om normer och värderingar av ett visst slag under lång tid dominerar utbudet är det rimligt att tänka sig att dessa värderingar får en stärkt position i samhället. Det fiktiva utbudet har ofta stor publik och är i allmänhet, ge- nom sin berättarteknik, mer tillgänglig än annat stoff i TV. Dess verkning- ar torde därför vara stora.

När ett normsystem håller på att förändras blir det särskilt intressant att studera TV:s (och andra massmediers) hållning. Frågan om könsroller _ jämställdhet befinner sig nu ett sådant skede. Processen har gått så långt att samhällets officiella organ i princip stöder jämställdhet.

Förhållandena i samhället påverkar individens livssituation. Individens situation i förening med hans/hennes erfarenheter, upplevelser och kunska- per inverkar på i hur hög grad och i vilket avseende individen tar intryck av innehållet i TV (och andra massmedier).

Att upptäcka normer — ett exempel ur våra provanalyser

I samband med provanalyserna skrev vi ner våra resonemang ganska ut— förligt. Här följer ett redigerat avsnitt ur en provanalys för att illustrera vad man kan ta fram ur ett program genom att titta kritiskt på det. Här gäller det 17:e avsnittet ur De fattiga och rika.

Serien hade 5 manliga och 6 kvinnliga huvudpersoner. En av de man- liga huvudpersonerna, Falconetti, uppträder inte i det här avsnittet. Handlingen hoppas vi skall framgå tillräckligt tydligt av beskrivningen av personerna nedan.

Männen

Rudy är en i normala fall politiskt aktiv person med socialt patos som i detta avsnitt hamnat i motgångar. Han drabbas av handlingen också i mera

positiv bemärkelse genom att två kvinnor agerar aktivt för att vinna ho- nom.

Wes drivs av raseri i sitt sökande efter Falconetti, hittar ett spår i detta av- snitt och är på väg att lyckas, synbarligen. Även han omges av två kvin- nor: Diane uppvaktar honom mer intensivt än han önskar — han lyckas inte bli av med henne. Ramona bestämmer sig för att söka upp honom.

Bill har berövats sitt affärsinitiativ genom beroende av Charles Esteps gang- sterimperium. Han håller också på att förlora Annie till Charles och lå- ter frustrationen gå ut över Victoria (en bifigur), som hunsas och hotas. Bill tar initiati till att återupprätta relationerna till Wes, vilket lyckas.

Charles misslyckas med att behaga och roa hustrun Claire han blir bryskt till- bakavisad — och hämnas genom att uppvakta Annie, vilket förefaller framgångsrikt.

Männen har till synes en obändig drift till aktivitet som måste kanali- seras på något vis. Uppstår hinder i något avseende hittar de på något annat som lyckas bättre. Hinder tomar upp sig särskilt envist kring Ru- dy och Bill i detta skede av berättelsen.

Rudy, Wes och Bill representerar ”de goda”. Rudy är senator och be- kämpar korruption och hänsynslöshet som hans fiende, industrimagna- ten Estep står för. Wes är på jakt efter Falconetti, en lömsk och ondske- full person, som dödat hans far och hans gode vän och som dessutom försökt döda Rudy. Bill vill slå sig fram i karriären och tjäna pengar. Estep och Falconetti representerar alltså ”det onda”.

Kvinnorna

A nnie är på väg att lyckas i karriären tack vara kombinationen av formella och känslomässiga relationer till först Bill och sedan Charles.

Claire är den enda person som har en rejäl hållhake på Charles. (Hon vet något om hans skumma affärer som kan störta hela hans imperium.) Hon bör- jar överväga att använda den kunskapen. Skälet är att han bedragit hen- ne.

Ramona har råkat ut för en oönskad graviditet och inventerar alla möjligheter att komma tillrätta med den situationen. Hon bestämmer sig för att söka upp Wes.

Kate har blivit kär i Rudy, vill vara hos honom när han har det svårt, reser efter honom.

Maggie är kär i Rudy, svartsjuk, ledsen och arg för att han rest bort med Kate, ger utlopp för allt detta.

Diane älskar Wes den ende hon har att vända sig till och ger sig på prostitu- tion när han inte vill ha henne.

Kvinnorna handlar aktivt. Men all deras aktivitet är knuten till män- nen: Lycklig eller olycklig kärlek är drivkraften bakom deras aktivitet. Bara när det gäller Annie är man osäker: Kanske använder hon männen som hävstång i sin karriär. Eller: Männen erbjuder sitt inflytande som hävstång i hennes karriär i hopp om att vinna henne.

Kvinnorna är alla goda. Kvinnor tycks inte ha yttre fiender i samma mening som män. Hotet består senare i att kvinnan är kvinna och kan bli med barn utan att vilja det (Ramona) eller vara dömd till (?) prosti- tution (Diane). Räddningen undan båda dessa hot är förstås att bli gift! Det är också vad fyra av seriens sex kvinnor strävar efter. Den femte samlar sig till hämnd för att hon blivit bedragen och den sjätte får ge- nom sin attraktionskraft männens stöd i karriären.

Slutsatser

Här framgår tydligt att det inte räcker att titta på hur många män och kvinnor som uppträder i en berättelse. Det är oerhört väsentligt att klar— göra vilka budskap som ligger dolda i berättelsen för män respektive kvin- nor.

Ytligt sett är denna serie ganska progressiv — den har faktiskt med kvinnor i yrkesroller, den diskuterar abortfrågan, den tacklar det väsent- liga problemet med korruption av politiker och illegal inblandning i val- kampanjer. Man fångas av det och tycker att serien rör vid väsentlighe- ter. Det är inte heller så uppseendeväckande att miljön är främmande och överklassig huvudtemat, den politiska korruptionen på hög nivå, behandlas i sitt sammanhang. Dessutom är man som TV-tittare van vid att vardagslivets vanligaste människor inte förekommer i TV-serier.

När man emellertid tittar närmare efter vilka normsystem som råder i den verklighet serien skildrar finner man att det man fann progressivt skymmer andra tendenser. Med en viss förvåning har vi själva upptäckt hur tydligt normen för vad kvinnor bör eftersträva i livet är tecknad. Men man ser inte tendensen förrän man börjar titta efter just hur kvin- norna skildras. Vi är så vana vid att kvinnor framställs som undergivna och passiva att vi blir glada över att se kvinnor som agerar aktivt. Vi gör

inte klart för oss vilka motiven är. Det blir en överraskning att finna att drivfjädern är det traditionella kvinnomotivet, att bli gift.

Men det är just så som normsystem smyger sig på oss, som självklara förutsättningar för handlingar. Så självklara och till synes odiskutabla att man måste skaka om både sig själv och berättelsen för att upptäcka dem.

Är det då inte bra att kvinnor strävar efter att bli gifta? Jodå. Men finns det verkligen inga andra mål för kvinnor att sträva efter också? Ett jämlikt samhälle måste förutsätta att både män och kvinnor har både egoistiska och sociala mål i livet. Även män kan tillåtas sträva efter en fast gemenskap. Även kvinnor kan sträva efter ett rättvist och demokra- tiskt samhälle, ha en vilja att förändra något utanför sig själv och den egna familjen och agera i överensstämmelse med den. När man framstäl- ler kärleken och äktenskapet som det enda kvinnor strävar efter säger man också indirekt att männen måste ta hand om allt det andra. Man slår vakt om de traditionella könsrollerna: Mannen stark, utåtriktad och aktiv kvinnan svag, familjebunden och passiv.

Vår erfarenhet är att det fordras en viss träning för att man skall lära sig att se program ur en analytisk aspekt på det vis som vi försöker göra. Man är helt enkelt för van att se den historia som berättas just som en berättelse. Att ta fatt i könsrollsproblematiken innebär oftast att nysta upp en tråd vid sid om intrigen, ett mönster under själva berättelsen.

Som vi tidigare nämnt kan separata frågeformulär i A4-format rekvi- reras kostnadsfritt från

Sveriges Radio/ PUB 105 10 Stockholm. Tel. 08/784 27 13

Kommentar:

Både Rönnberg och Abrahamsson bygger i sin behandling av könsroller i TV mycket på George Gerbners kritiska innehållsanalyser, som där- med fått en tillfredsställande täckning (när det gäller den aktuella pro- blematiken).

Av intresse och symptomatiskt för problemställningen är att jag inte funnit någon annan amerikansk författare som forskat kring frågan. De som tar upp den nöjer sig med att referera Gerbner. Och även Gerbners ingående och livfulla innehållsanalyser lider av samma svaghet som alla innehållsanalyser — de utsäger ingenting om de pedagogiska och sociala effekterna av den snedvridna bilden i massmedia. Den bästa vinklingen av denna aspekt ger Bogart i slutet av sin artikel, där han för ett intres- sant teoretiskt resonemang om effekterna av TV:s behandling av de svarta i USA (sid. xx i den föreligg. rapp.)

Indirekt har Gerbner berört relationerna mellan TV och de svaga i samhället — däribland kvinnorna — genom en skrämmande analys av vad som hände när TV-bolagen efter den skarpaste kritiken mot TV-våldet i slutet av 60-ta1et beslöt att tona ner detta. Man kompenserade då en del av det synliga och blodiga våldsutövandet genom i högre grad än tidiga- re rikta våldet mot kvinnor, handikappade och andra svaga. Härigenom

' Referat av G. Gerb- ner. ”Violence in Tele- vision Drama: Trends and Symbolic Func- tions. SG 1.1972.

fick våldet en starkare symbolisk innebörd som kompenserade för det som inte kunde visas. Som en bieffekt kom kw'nnorna i ännu högre grad än tidigare att framställas som svaga och drabbade offer med alla de komplikationer detta har för mönsterbildningen.'

Sedan dess har amerikansk TV fått en ny våg med aggressiva ”super- kvinnor” bl. a. Bionic Woman, som en ytterlighet åt andra hållet (sid. 424, 428 i föreliggande rapport).

Det finns inget som pekar på att icke våldsbetonade program skulle innehålla mer av könsfördomar än de våldsbetonade. En nedskärning av de senare skulle inte resultera i mer könsfördomar i rutan. Möjligen skulle däremot TV-debatten, som hittills i alltför hög grad koncentrerats till våldsproblematiken, få en ny inriktning med mera fokus på andra normer, t. ex. i fråga om könsroller. (K. E.)

Könsrollspåverkan behandlas även något i kapitel 22 om Sesame Street, kapitel 23, Leka för skolan eller Lära för livet, kapitel 24 om yrkesroller, i kapitel 25, ”Reklam i TV”, samt i kapitel 26 om Himmelweits arbete.

Utan att refereras förekommer också intressant material om köns- roller i Comstock m. fl. sid. 39—45; 71; 161—162; 289—309.

' Marie Winn. The Plug-in Drug, copyright 1978, by permission of the Publisher, Viking Press, New York.

Kapitel 22 Undervisningsförsöket Sesame Street — ros och ris

Detta kapitel om fattar citat från följande arbeten: Margaretha Rönnberg o. Olle Sjögren. Kompenserande undervisnings- show eller kulturell kolonialism? 1976

I. Sonesson. Förskolebarn och TV. 1979 M. Winn. The Plug-in-Drug. 1978'

Undervisningsförsöket Sesame Street — ros och ris

”Kompenserande undervisningsshow eller kulturell kolonialism?” Av Margaretha Rönnberg och Olle Sjögren ”Bakgrund

Sesame Street är det amerikanska namnet på den barn-TV-serie som se- dan ett drygt år tillbaka med mer eller mindre jämna mellanrum dykt upp i våra TV-rutor i en nedbantad ”svensk” version. Denna undervis- ningsshow har nått en för barnkulturen tämligen unik internationell spridning och ryktbarhet. Serien har visats i ett 60-tal länder (varav 40 i den ursprungliga, obearbetade amerikanska upplagan) och den fram- gångsrika och lovordade programformen har kommit att bli mönsterbil- dande för mycket av 70-talets barn-TV-produktion världen över. Som ett annat mått på den uppmärksamhet som ägnats Sesam-fenomenet, kan nämnas att Kakmonstret & Co redan hunnit yngla av sig ett 10-tal doktorsavhandlingar.

Redan själva omfånget i seriens spridning och mottagande borde vara en tillräcklig grund för att locka även den minst mediaintresserade lekmannens nyfikenhet och intresse. Eftersom de ansträngningar som hittills gjorts i Sverige att kritiskt granska och belysa serien inte stått i proportion till projektets omfattning och genomslagskraft, har vi funnit det vara på sin plats med en både grundlig och fyllig analys.

De frågor och problem vi främst velat aktualisera och diskutera är föl- jande:

D den sociala och ekonomiska bakgrunden till programserien, dess för- historia och finansiering, D den pedagogiska och ideologiska grundsynen bakom projektet, El förhållandet till det konkurrerande barnkulturutbudet, speciellt de kommersiella TV-kanalemas s. k. reklamestetik, El innehållsliga klyftor mellan de vuxnas mediavärld och barnens var- dagsverklighet, El människo- och samhällssynen bakom projektets undervisningstekno- logiska och inlärningspsykologiska förutsättningar, I:! uppdelningen och organiserandet av kunskapsstoffet i olika standard- former och erfarenhetsplan, El de ideologiska ochsocialpsykologiska konsekvensernaav seriens ge- stalningsstrategi beträffande verklighetsuppfattning, livsstil, moral- syn, könsroller etc.,

D ”svenska” Sesames plats i Sveriges Radios barn-TV-politik, El alternativ till den s.k. kompenserande undervisningen i ett konkret framtidsperspektiv.

Sesame Street produceras i New York av Children's Television Work- shop ( CTW), bildat 1968 som en integrerad del av National Educational Television (amerikansk motsvarighet till TRU i Sverige) och från 1970 med status av fristående bolag. Institutionsbeteckningen till trots (unge- fär ”Barnens TV-verkstad”) rör det sig ingalunda om någon oberoende och spontanistisk barnoffentlighet, som någon tummelplats för unga människor som invaderat och tagit över ett antal inspelningsstudios, CTW utgörs i första hand av en samling TV-producenter, pedagoger och massmediaforskare, anförda av Joan Ganz Conney från den icke-kom- mersiella kanal 13. Man har f. n. omkring 300 anställda och framställer, förutom Sesame Street, ett drygt tiotal serier för barn . . .

För att ge en fullständigare bild av CTW och dess hittills största pro- jekt, Sesame Street, både av programseriens tillkomstsituation och ut— veckling och dess samhälleliga roll, måste vi emellertid först ge en teck- ning av de vidare historiska, politiska, ekonomiska och ideologiska sam- manhang som det hela ingåri . . .

Flera bidragande faktorer torde ha legat bakom det litet plötsliga in- tresset vid denna tidpunkt för ”underklassens” språkutveckling och bris— tande mottaglighet, håg för utbildning. Ett högindustrialiserat konsum- tionssamhälle som USA kräver både tekniskt kvalificerad arbetskraft och socialt väl fungerande medborgare. I en stat där ständigt cirka 10 % av befolkningen, främst svarta ur storstadsghettomiljö och fattiga vita på landsbygden, i förtid tvingas ”hoppa av” skolan (eller aldrig ens får börja), uppstår en relativt stor grupp människor, som varken är särskilt väl integrerade i ”normalt” samhällsliv eller funktionsdugliga som effek- tiv arbetskraft (reserv). Dessa både vad gäller arbets- och köpkraft ”pro- blematiska” samhällsskikt utgör också det största potentiella hotet mot Lag och Ordning.

Den inrikespolitiskt liberale presidenten Lyndon Johnson initierade därföri mitten av 60-talet sitt stora ”krig mot fattigdomen” och genom- förde diverse ”sputnikreformer”. Det mest kända av dessa program för fortsatt utveckling och ökad social stabilitet var projektet Head Start (ungefär ”försprång”), som riktades till s. k. underpriviligierade (dvs. in- te alls priviligierade) barn till huvudsakligen s. k. undersysselsatta (med andra ord inte alls sysselsatta, utan arbetslösa) föräldrar i svarta ghet- ton, gul-bruna slumområden och vita bergstrakter som Appalackema och Klippiga Bergen.

. . . Lyndon Johnsons efterträdare som president, Richard M. Nixon, skar nu ned anslagen till Head Start till ett minimum. På grund av de, i förhållande till det på lång sikt obetydliga resultatet, väldiga kostnader- na, började utbildningsansvariga i stället rikta intresset mot ett medel- besparande TV-surrogat för Head Starts förskoleundervisning. Det är under dessa omständigheter som Sesame Street kommer till världen. Ef- ter den första offentliga visningen av programmet står gudfadem Nixon vid vaggan och skålar. Han förklarar sig vara

stolt över att vara bland bidragsgivarna till detta förnäma pro- gram, eftersom min regering entusiastisk engagerar sig i att bereda vidgade möjligheter för alla barn, speciellt under deras fem första levnadsår.

Inte med ett ord berörde Nixon dock hur ”entusiastiskt” de statliga myndigheterna sparat mellanskillnaden mellan vad ett fullständigt ut- byggt Head Start skulle kostat utöver den konventionella utbildningen (2 750 miljoner dollar), och vad man åren 1968—73 satsar på Sesame Street (i dessa sammanhang relativt blygsamma 14 miljoner dollar).

Stora PR-trumman

. . . Problemet med de ansvarigas fixering vid denna snäva uppfattning av kunskapsförmedling och kulturspridning som en ren distributions- fråga, är att projektets framgångsrika genomförande på basplanet i hög grad blir avhängigt av inriktningen, resurserna och energin hos de ”fri— villiga” som har möjlighet till aktivt uppföljningsarbete. I praktiken har denna verksamhet därför huvudsakligen blivit en bisysselsättning för främst hemarbetande kvinnor i medelklassen.

Vad är det då som de projektansvariga slår så väldeliga på PR-trum- man för? Vad vill man på CTW åstadkomma med alla sina hopsamlade och spenderade miljoner?

Sesam öppna sig för vem?

. . . Så länge som de ekonomiska bidragen insamlas, sägs programseriens syfte vara att kraftigt minska kunskapsklyftan mellan s. k. underprivilegi- erade och medelklassbarn genom att med TV:s hjälp nå de förra mycket tidigare än skolan förmår, i tre- till femårsåldern. Här bygger man fr. a. på psykologen Benjamin Blooms undersökningsresultat, som gör gällan— de att två tredjedelar av ”intelligensutvecklingen” sker innan barnen ens kommit i kontakt med skolan.

Men så snart anslagen säkrats, visar sig Joan Ganz Conney dock be- redd att hålla med kritikerna om att Sesame Street snarare ökar kun- skapsklyftan mellan de s.k. underprivilegierades barn och medelklas- sens de mer priviliegierade barnen får i praktiken så mycket större möjligheter att tillägna sig, omsätta och vidareutveckla de kunskaper och färdigheter som bjuds. Den enda tröst Conney kunde uppbringa för detta missförhållande var att glida över till en annan måttstock: ”det viktiga är ju att vi bevisligen höjer de sämre lottade barnens kunskapsni- vå . . .”.

För att kunna reducera utbildningsklyftan mellan fattiga och rika i USA måste Sesame Street i själva verket uppfylla åtminstone ett av två lika omöjliga krav:

1. Att fattiga skulle se programmet oftare — i verkligheten har tvärtom medelklassföräldrarna sett till att just deras barn verkligen tar del av detta garanterat nyttiga program. Sesame Street blev snart något av en modefluga i förortsvilloma.

2. Att fattiga barn under TV-tittandet skulle lära sig mer än medelklass- barn och hämta in ”försprång” under samma tidsrymd — i praktiken blev det som sagt tvärtom, bl. a. därför att ansatserna att följa upp TV-distributionen med aktiverande stödverksamhet på gräsrotsnivå var minst sagt halvhjärtade och snedfördelade.

Strävan att eliminera ”kunskapsklyftan” till förmån för en faktisk ”ut- bildningsjämlikhet” skulle nämligen kräva att man hjälpte de lågstimu- lerade på de bättre lottades bekostnad. En sådan radikal målsättning tycks emellertid få i USA (eller i Sverige) ännu vara beredda till. En of- fentlig kommunikationskanal som TV är knappast heller det ideala uni- versalmedlet att förmedla den magiska formel, som ska öppna dörrar med förtursrätt för i första hand dem som varit utestängda från Bild- ningens skattkammare det är ju omöjligt att isolera själva inlärnings- situationen från den ekonomiska och sociala helhet som eleverna ingår i. (Huruvida föreställningen om ett ”försprång” och en ”kunskapsklyfta” mellan medelklassens och arbetarklassens barn över huvud taget utgör en meningsfull frågeställning, ska vi ta upp till utförligare diskussion längre fram.)

Undervisningsshow

. . . Som pionjärprojekt inom en programkategori man kunde kalla ”un- dervisningsshow” måste Sesame Street nog betecknas som det första stort upplagda och lovvärda försöket att medvetet tillvarata TV:s enor- ma möjligheter som underhållande undervisnings- och socialisations- medium i hemmet. Till skillnad från det normala vid ”vanlig” undervis- ning finns i denna serie en påtaglig ambition att bädda in kunskapsstof- fet i lockande underhållning. I skolan vidtar den första riktiga insluss- ningen i de självdisciplins- och prestationsprinciper som dominerar i det produktiva samhällslivet utanför klassrumsväggarna: mödosamt arbete ger personliga belöningar och avsaknaden av belöning är lika rättvis, ef- tersom den vittnar om bristande arbetsinsats . .. I Sesame Street där- emot leks kunskaperna fram, liksom utan möda, även om ”rätt svar” också i detta undervisningssammanhang belönas.

Sesame Street har, med rätta, fått många lovord för programmakamas uppfinningsrikedom och skicklighet att presentera kunskapsstoffet på ett medryckande sätt, men samtidigt är det just berättarformen som bi- dragit till att serien, pedagogiskt sett, till stor del förfelat sina syften. Problemet är inte bara att det lätt går mekanik i grepp som upprepas i det oändliga i en serie på hundratals avsnitt; den speciella tappning av konstnärlig kreativitet och estetisk fräschör som bär upp programfor— men, är i grunden produkten av en modell, vars pedagogiska, psykologi- ska och ideologiska syften och funktioner normalt hör hemma i helt andra, betydligt mer tvivelaktiga sammanhang.

Sesame Street har så blivit paradexemplet på ett offensivt projekt, som i sitt tvåfrontskrig mot den traditionella obligatorieskolans dystra fängelseborg och bam-TV:s konventionellt masskulturella kulsprutesal- vor vunnit ett stort antal slag och segrar men förlorat Kriget.

Reklamestetik

. . . Den antagonistiska, men samtidigt förebildliga, ärkerivalen att ko- piera och överträffa var inte bara barn-TV i allmänhet utan reklarnsnut- tarna i synnerhet, de ”commercials” som med jämna mellanrum avbry- ter det reguljära bild- och ljudflödet. (Man räknar med att ett genom- snittligt amerikanskt barn redan i 2—3-årsåldern fått sig till livs 32 re- klambudskap i timmen och vid 12 års ålder matats med sammanlagt 200 000 säljerbjudanden.) Reklamsnuttarna är ju de mest påkostade och genomarbetade inslagen — en ”spot” på en minut kan kostas på uppemot 60 000 dollar, dvs. en kvarts miljon kronor per minut, vilket kanske är 20 gånger mer än budgeten för den tecknade barnserie eller pratshow den är instoppad i.

Psykedelisk drill

Under det årslånga förberedelsearbetet innan Sesame Street började till- verkas, ägnade olika forskarteam (pedagoger, psykologer, beteendeveta— re, massmediateoretiker etc.) stora ansträngningar på att utforska hur ”commercials” och ”cartoons” (tecknade serier) fungerade på barn. De många experimentstudiema med t. ex. videobandning av olika ålders- gruppers reaktioner framför TV-apparaten avsatte 22 kg forsknings- rapporter. Den teoretiska förutsättningen bakom all denna möda var näm- ligen att reklamforskningens resultat var direkt överförbara på en undervis- ningssituation.

Undersökningarna hade bl. a. visat att barns uppmärksamhet är som störst i program med uppdrivet tempo, sånger, ramsor, snabb och hög- ljudd musik, animerade inslag och slapstick, och att barn tycker om att se andra barn och djur på TV. Man hävdade att den estetiska metod som vuxit fram vid utarbetandet och finslipandet av ”commercials” var den mest effektiva — barn är ”programmerade för reklamavbrott” och ”upprepning betalar sig” (fyra—fem upprepningar per timme ger 100- procentigt igenkännande av bokstäver).

Forskningsresultaten utmynnade alltså i en kolartro på det hektiska tem- pots förmåga att fånga (och hålla kvar) tittarens uppmärksamhet och på in- lärningseffekten av upprepning, upprepning. . .

Magasinspotpurri

Med sina mycket korta sekvensstumpar (aldrig längre än sex minuter ibland bara tio sekunder långa), blandade litet huller om buller i ett uppiskat tempo, blir Sesame Street mindre av en sammanhållen skollek— tion än ett ”barnens magasin”. De snabba scenskiftningarna och väx- lingarna i händelseförlopp ska enligt upphovsmännen motsvara ”barns snabbt skiftande intressen och uppmärksamhetsgrader”, och åstadkoms genom intensiva visuella mönsterbrytningar och plötsliga ljudföränd- ringar (bl. a. snabba hopp och rörelser med hjälp av zoomlinser och ab- rupta övertoningar och mixningar).

Med sitt systematiska undvikande av pauser mellan de olika inslagen motsäger Sesame Street totalt alla tidigare grundregler om barns upp- fattningsförmåga och inlärningsberedskap. I stället ger denna typ av ”undervisningsmagasin” en första inskolning till några av vuxenlivets mindre eftertraktansvärda sidor — inte bara till arbetssituationens stress och jäkt, liksom till frånvaron av helhetssyn och delaktighet i planering och genomförande av uppgifter, utan också till en fritid som till stora delar består av mer eller mindre passiva och fragmentiserade åskådarak- tiviteter (inklusive bl. a. sport och TV).

Redan i 3—4-årsåldern grundläggs här alltså vanan att se på världen (kunskaper och upplevelser inbegripna) som ett potpurri av osorterade sin- nesintryck, på ett sätt som efterhand ingår en allt intimare förening med fragmentiseringen och förtingligandet vid löpande bandet, i nyhetssänd- ningarna, i undervisningen, etc. Vi får isolerade attraktioner, handgrepp och *fakta”, vars enskilda beståndsdelar blandas i kompotten och lyfts ut ur sitt totala samhälleliga sammanhang. . .

Champagnegalopp på burk

Ambitionen att hålla tittarens uppmärksamhet uppemed hjälp av ett ständigt bombardemang av disparata sinnesintryck, utan att ta någon hänsyn till varseblivningsapparatens psykofysiska mättnadsfaktor eller tänkandets behov av logiska helheter och sammanhang, har genomförts med de mest iögonfallande, delvis förödande, konsekvenser i seriens musik- och ljudbearbetning. I vanliga fall förpassas musiken i biograf- film och på TV till bakgrunden, även om speciellt en hel del reklamfilm söker utnyttja existensen av denna halvmedvetna ”frånvaro” genom att med vetenskapligt utprövade metoder vända sig direkt till för- och un- dermedvetna känSIOplan. Gestaltningsstrategin att söka undandra sig tittarens/åhörarens medvetna reflektions- och kontrollinstanser blir spe- ciellt framgångsrik på det akustiskt-musikaliska området, där barns ”kritiska” skolning är särskilt styvmoderligt utvecklad (gäller både för skolans och för Sesame Streets egen ”musikundervisning”).

Knappast några inslag i Sesame Street saknar musikaliskt ackompan- jemang, i bakgrunden eller i förgrunden. Musikvinjetterna fungerar ofta främst som uppmärksamhetsskapande signaler, men i förbindelse med ord, i sånger och i ramsor förmedlar rytmerna och klangema också en lustfylld och aptitväckande känslostimulans; man sprider en allmän upplevelse av trygghet som bidrar till att associera inlärningen av bok- stäver och siffror med ”belöningar”. Musiken används ständigt i Sesame Street, liksom i reklamsnuttar, både för att understryka det speciellt vik- tiga budskapet och för att över huvud taget göra tittaren på gott hu- mor. . .

. . . Utgångspunkten för våra kritiska reservationer inför den (förvisso både virtuosa och smittande) musikaliska champagnegaloppen utför Se- same Street ärinte någon puritansk avoghet mot greppet att slå an käns- losträngar för att få mottagaren att svälja kunskapsstoffet — tvärtom! Det diskutabla ligger i att detta plan ”innehållsligt” mindre används för att vidga fantasin och känslans upplevelsehorisonter än till en första för-

beredande inskolning i många av de förtingligade konventioner och för- benade klichéer, som karaktäriserar vuxenvärlden och dess hörsätt. Ingen detektiv tillåts inträda på scenen utan att utannonseras med en obligatorisk ”kriminalfanfar”, och inget ungt par får gifta sig utan några takter Mendelsohn (”spännande” och ”romantisk” musik likställs gi- vetvis med vad vuxna fått lära sig uppfatta som sådan) . . .

Pavlovs ungar

...Till sin inriktning och till sina funktioner är hela reklamestetiken också, åtminstone indirekt, oupplösligt förbunden med en mekanisk uppfattning om hur inlärnings- och medvetandeprocesser brukar/bör äga rum liksom med en människo- och samhällssyn som varken saknar auktoritära förutsättningar eller ideologiska konsekvenser. Den filosofi- ska, ideologiska och estetiska grundsyn som TV—reklamen (och Sesame Street) vilar på, är en förening av Pavlovs klassiska betingning, psykolo- gen Skinners instrumentella variant och över huvud taget de experi— mentella inlärningsmetoder som fått sitt fulländade uttryck i den s.k. hjämtvätten.

Som förebildlig betingning har CTW—producenter framhållit de tio se— kunders pratbubblor, vilka barnen vänjs att reagera på som ”signaler” för inlärningen av en bokstav. (Pavlovs experimenthund reagerade som bekant snart med salivutsöndring på ljudet från en gong-gong, som tidi- gare förknippats med mat.) Konsekvensen av de behavioristiska präg- lingsmetoder som ligger bakom det uppiskade tempot, alla upprep- ningarna och den heltäckande ljudmattan, blir lätt som en perfekt stan- sad programmering, som befrämjar väldrillad konformitet bland elever, personlig bekvämlighet och mänsklig uttorkning för lärare och auktori- tära beteendemönster ute i samhället . . .

. . . Frågan är dock om man inte fått större pedagogisk effekt (och mer djupverkande på fler personlighetsplan), om belöningsförstärkningen av ab- strakt kunskaps- och färdighetsinlärning fått ge vika för en strävan att mer konkret anknyta till barnens egna erfarenhetsvärldar och utnyttja den moti- vation, som finns förborgad i deras spontana nyfikenhet och vetgirighet framför allt att upptäcka och förstå den egna omvärlden). När det gäller exempelvis besk medicin kan det vara motiverat att använda ett välsma- kande chokladhölje för att få det nyttiga innehållet att slinka ned -— men knappast då det handlar om den vardagskost, som borde utgöra den själv- klara basfödan för barnets andliga tillväxt och utveckling.

Vare sig de små ”mössen” framför TV-skärmen avspeglar sig i Pav- lovs—Skinners pedagogiska experimentatorglasögon eller i Madison Avenues ekonomiska kikarsikte, så vilar reklamestetikens betingnings- metoder på en mekanisk, för att inte säga direkt cynisk, människosyn: kommunikationspartnern betraktas i första hand som passivt objekt för sti- muli och påverkan, inte som aktivt subjekt i en dialektisk medvetandepro- cess. I en kapitalistisk varuekonorni, där slagord som Frihet, Jämlikhet och Demokrati gärna reduceras till den enskildes formella rätt till obe- gränsat konsumtionsval på materiella och andliga marknader och där

mänsklig utveckling och samhälleligt framåtskridande lätt mäts i BNP, tenderar de estetiska uttrycksformer som är förtöjda i reklamens ekono- miska lagar och psykologiska mekanismer att bli mönsterbildande för all mellanmänsklig kommunikation över huvud taget . . .

Ghettoidyll med fantasiventiler

Medan det framför allt är i sättet att stycka, blanda och förpacka kun- skapsstoffet och presentera det pedagogiska budskapet i reklamesteti- kens gestaltningsformer som den kapitalistiska varuekonomin och dess uppdrivna konsumtionshysteri fått sitt starkaste överslag i Sesame Stre- et, så är det i valet av enskilda innehållsskärvor och vinklingen av åter- kommande motiv och teman, som seriens ideologiska föreställningsvärld framträder med tydligaste relief . . .

. . . I den konkreta utformningen av undervisningsshowen, i helheten och detaljer, finns det invävt tydliga böjningsmönster för hur verklighe- ten ska tolkas ochproblem lösas. Här förgrenar sig ett komplext nätverk av skönmålningar, förtiganden och skenlösningar, som i stor utsträck- ning blir en första förberedande inskolning (socialt, ideologiskt, psyko— logiskt och estetiskt) i vuxenvärldens mediavanor och masskultur.

Alla eventuella likheter

Men en gatustump utan dramatiska konflikter eller känslourladdningar, enbart befolkad med fyra alltid lika vänliga standardvuxna och ett antal fogliga ”rasintegrerade” barn, skulle ha verkat ungefär lika upphetsande och lockande till frivilliga besök som en söndagsskola i Indiana i syn- nerhet som det sedelärande och pedagogiska budskapet hade att kon- kurrera med ett kanalutbud, som inte hade andra ambitioner än att låta tittaren få sitt lystmäte mättat av spänning och fart, lek och fars, dröm och ömhet, våld och aggressioner etc. Som ”frivilligt” förskolealtemativ skulle Sesame Street i denna tappning med all säkerhet ha misslyckats kapitalt att nå både de fyra miljoner barn från direkt ”fattiga” hem (främlingsskapet inför den glättade medelklassidyllen skulle här ha ver- kat lika frustrerande som oförmågan att köpa de varor som reklamsnut- tarna salubj uder), och de väldresserade medelklassbarn, som gärna leker och busar av sig när föräldrarna vänder ryggen till och söker utlopp för en del av sitt förträngda känsloliv framför TV-apparaterna.

Det hotande mässfallet förvandlades emellertid av CTW-folket till en succéartad framgång. Vid sidan av de endimensionella människorna, som visserligen uppträdde helt enligt etiketten men blev tämligen outhärdliga att umgås med vecka efter vecka befolkade man programse- rien med flerdimensionella dockor, somfick göra allt som det var för- bjudet för barn och vuxna att utföra, säga, tänka eller ens drömma om. En vanlig ”dödlig” människa på Sesame Street skulle aldrig kunna tänkas bli tagen på bar gärning med att, fysiskt eller psykiskt, misshand- la eller åtrå en annan människa (vuxen eller barn). Dockorna däremot får mer eller mindre på heltid ägna sig åt ett ställföreträdande tillfreds- ställande och avreagerande av lustar och aggressioner . . .

Tre våningar

Det diskutabla i Sesame Street är givetvis inte i och för sig att ”overkli- ga” dockfigurer från fantasins fiktionsvärldar får bilda en alternativ upplevelsesfär, en sagans fria republik där andra lagar härskar än i var- dagsverkligheten och där olika mänskliga erfarenheter och känslokom- plex tar konkret gestalt i förtätade, ofta symboliskt omskrivna former. Bristen ligger i att Sesame Streets fiktionsplan innehållsligt tenderar att helt f riläggas från sina förtöj ningar i sinnevärlden, på ett sätt som bryter kopplingen till den medvetet upplevda vardagserfarenheten. Förbindel- serna mellan de skilda upplevelseplanen kommer snarare att exploateras som en till intet förpliktande tummelplats utan markkontakt, som ett helvete och paradis där alla uppdämda ångestkänslor, förträngda öns- kedrömmar och tillbakahållna revoltbehov ges fullt utlopp. Därför blir inte heller de beröringspunkter belysta, som kunde bidra till att aktuali- sera och tydliggöra de underliggande inre sambanden.

I praktiken kommer därför fantasidimensionens roll att reduceras till funktionen som säkerhetsventil, till att avleda och ersätta uppdämda känslor och tillbakahållna frustrationer med kompensatoriska drömupp- fyllelser och aggressionsutlevelser. Genom att inte mer aktivt tillvarata fiktionsplanets potential som pedagogiskt-psykologiskt kunskapsinstru- ment, dess roll som förmedlare av fantasimaterial i bearbetandet och or- ganiserandet av de erfarenheter som upplevelserna vilar på (framför allt samspelet och konfrontationerna mellan föräldrar och barn), frånhänder CTW:s producenter barnen ett viktigt hjälpmedel för orienteringen i och anpassningen till omvärlden. Hur ska de kunna lära sig handskas med sina egna upplevelser och reaktioner, om de bara socialiseras direkt in i en vuxenvärld, där fantasin mer får ersätta vardagens brister med fri- släppta känsloutlevelser än komplettera med en extra våning för framför allt problematiska erfarenheter. . .?

Det är inte svårt att förklara en stor och vittförgrenad massmediaap- parats intresse av att upprätthålla en strikt uppdelning i skilda kategori- och genretyper. En klar ansvars- och arbetsfördelning skapar ordning och reda i en byråkratisk organisationskoloss med experthierarkier för verklighetens olika erfarenhetssfärer och upplevelsevärldar.l Betydligt svårare är det då att se den långsiktiga samhällsnyttan med att skapa ett framväxande släkte av tredelade varelser, som från barnsben får lära sig att iaktta välstädat överjagsbeteende i salongens offentlighetssfär, kopp- la av så gott det går med sitt luddiga vardagsjag i hemmets mysiga in- timsfär och släppa loss sitt lilla det i källarens hemliga fantasireservat.

En sådan indelning av personligheten i olika våningar och skilda fack befrämjar knappast vare sig individens möjligheter att utvecklas till en

' Kommentar:

Vid ett samtal med kvinnan bakom den danska tecknade TV-serien Aborrsjön fick jag höra att hon haft vissa svårigheter att få den såld, eftersom underhåll- ningsinköparna inte kunde tänka sig att köpa något som också var pedagogiskt, medan inköparna av ”pedagogiska" program inte fick/vågade köpa något under- hållande. Den tyska inköparen fick bara köpa program om 30 min medan varje aborravsnitt bara varade 20 min etc. (K. E.)

hel människa eller att orientera sig i en motsägelsefylld verklighet. Såvi- da man nu inte, en gång för alla, accepterat den personlighetsklyvande trippelrollen som skriven av den Mänskliga Naturen och inskränker sin omvärldsorientering till att kryssa mellan TV-kanaler och bläddra mel- lan de olika avdelningarna i en dagstidning (t. o. m. seriesidoma är ju ofta tredelade i sedelärare, toffelhjältar och superhjältar).

Nu hör emellertid värnet om och utvecklandet av hela, intellektuellt och känslomässigt sammanhängande människor till de mindre upp- märksammade majoritetsproblem, vars symptom inte går att mäta arit— metiskt exakt och organisera en mäktig påtryckningsgrupp med gemen- samma yttre kännetecken eller delade intressen kring . . .

. . . Producenterna har heller aldrig förnekat att de tagit större hänsyn till pojkar och vad som traditionellt uppfattas som manliga värdesystem och livsstilar de menar sig nämligen ha funnit att ”pojkar inte gillar flick-ak- tiviteter, medan motsatsen inte ärfallet då det gäller flickor”!

Programmakarnas prioritering och favorisering av det ”manliga” har fått tydliga konsekvenser för sättet att, positivt och negativt, vinkla de samhälleliga värden som barnen får sig till livs tillsammans med inlär- ningen av bokstäver, siffror och abstrakta begrepp. Det är t. ex. huvud— sakligen pojkar som får förtur då det är fråga om att framhålla och illu- strera arbete, ordning, flit, lydnad, prestationer, belöningar, makt, vörd- nad för auktoriteter etc. Flickorna däremot ägnas en helt annan upp- märksamhet, då det gäller att genom dramatiska och komiska kontraster skapa associativa förknippningar med motsatsen (lättja, oordning, upp- roriskhet, misslyckande, bestraffning, maktlöshet, beroende, rädsla, feg— het osv.). Och när t. ex. siffror ska illustreras är det oundvikligen tradi- tionella yrkes- och könsroller som demonstreras: 10 manliga racerförare och 10 kvinnliga telefonister.

Ja, bara genom att förekomma proportionellt mer sällan på CTW:s samhälleliga modellgata kommer flickor/kvinnor (liksom bl. a. barn ur arbetarhem och chicanos) att indirekt tillskrivas ett lägre socialt och ideologiskt intressevärde och bjuda sina olyckskamrater framför appara- terna färre köns-, ras- och klasspecifika rollmodeller. Av de fyra vuxna på Sesame Street är tre män, och av barnen är pojkarna i övervägande majoritet. Av de fjorton mest framträdande dockorna år tretton manliga (det kvinnliga undantaget är Roosevelt Franklins tjatiga, gnatiga mam- ma). Bland de tecknade figurerna förekommer i de centrala rollerna praktiskt taget inga flickor alls, förutom den glasögonprydda och hög- färdiga pluggisen Alice Brallis Smartenhjelm, som enligt egen utsago är ”smartast i hela världen” och i slutet av varje inslag, välförtjänt, får sona sin hybris.

Men ännu viktigare än proportionerna mellan antalet figurer av olika kön är givetvis vad de sysslar med och hur könsroller och yrkesmönster sätts in i sina sociala sammanhang. Vad exempelvis gäller det svarta äk- ta paret på Sesame Street är den manlige kontrahenten, den dynamiske läraren Gordon, uppenbarligen tänkt att fungera som en stark och trygg auktoritets- och identifikationsfigur för de många ”fadersdepriverade” svarta pojkarna. Men måste för den skull dennes hustru Susan tryckas ner i en undanskuffad statistroll som undergiven hemmafru? Detta var

den viktigaste utgångspunkten för de våldsamma proteststormarna från 5. k. feministiskt håll. Ja, Women's Lib lyckades faktiskt få igenom sitt krav att Susan också skulle få ett yrkesliv. Men hur mycket är då vunnet med att Susan gjordes till sjuksköterska? Som svar på denna fråga nöjer vi oss med att citera chefproducenten Joan Ganz Conneys egen historie- skrivning:

Vi pratade om att göra henne till läkare, men det verkade inte ”verk— ligt” med tanke på var de bor, en ghettogata. Anledningen till att vi val- de sjuksköterskeyrket var att sjukvården i USA kommer att behöva mer och mer folk. Dessutom ville vi ha ett yrke med uniform, som små flic- kor lätt skulle kunna känna igen.

Hyllningskör med kritiska röster

Det översvallande mottagande som Sesame Street fick i form av (för denna programkategori) förhållandevis höga tittarsiffror och entusiasti- ska lovord i pressen och den allmänna debatten, är knappast förvånan- de. Med sin drivet estetiskt-professionellt iscensatta legering av Nytta och Nöje, med sin förföriska blandning av pedagogiskt inlärningsstoff och snitsig underhållningsshow, slog programmet ned som en smärre audiovisuell bomb mitt i det ”obevattnade ökenlandskap”, som ameri- kansk TV ofta kallas av sina kritiker. Och denna omvälvande inbrytning kom just i det mest styvmoderligt skötta terrängavsnitt för barn, som normalt avfärdats som ”blöj-TV” i lördagsmorgonghettot.

CTW:s inträde på den massmediala skolscenen kom också i ett histo- riskt mycket lämpligt ögonblick, vid en tidpunkt då debattens vågor gick som mest höga kring de senaste årens reformer och experiment inom un- dervisningsområdet, och de teoretiska diskussionerna om skolans in- nehåll och metoder (dialogpedagogik, frigörande pedagogik, ”fria” sko- lor etc.) började tränga fram utanför specialisternas inre kretsar. Frågan är om inte den väldiga entusiasmen och bredden i uppslutningen bakom Sesame Street delvis berodde på seriens lämplighet att i en ganska för- virrad och konfliktladdad situation fylla rollen som medlande frälsare. Med sin dubbla kraktär av modern, social ”progressivitet”, men också med bibehållen djup förtöjning i en traditionell syn på inlärningens mål och metoder, blev Sesame Street en ideal programkompromiss, där många ”radikaler” (fr. a. liberaler inom skolvärlden) och ”konservativa” (fr. a. bland myndigheter och på s.k. gräsrotsnivå) kunde mötas kring en för båda parter attraktiv lösning.

För många av USA:s progressiva skolarbetare — och utbildningseko- nomer! är det självklart att man ska försöka stimulera elever till själv- ständighet, samarbete, initiativkraft och förmåga att se sammanhang i stället för att bara plugga in fakta. Men samtidigt står ännu stora sam- hällsgrupper främmande inför dessa ”nymodigheter” i arbetssätt och måslättning. I nte minst många föräldrar inom lägre sociala skikt har svårt att se något positivt i bristfälliga ämneskunskaper, bristande disciplin och förkastande av klätterfilosofin; ty eliminerandet av den hävstång, som ska- lan i bästa fall kan erbjuda några kallade och utvalda i ståndscirkulationen, innebär i praktiken en livstidsdom över samtliga deras barn att förbli kvar på samhällsbotten.

I denna politiska och pedagogiska brytningsepok tycks Sesame Street ha passat som hand i handske för många vilsna och osäkra, i synnerhet som serien undvek att ifrågasätta vikten av traditionella ”basfärdighe- ter” och konventionella inlärningsmetoder. Därtill kom att de ansvariga på CTW ju noga aktade sig för att inkräkta på lärarnas revir och kon- kurrera med skolan — man inriktade sig helt på att ”förbereda” barn i förskoleåldern.

Nu har emellertid reaktionerna i USA varit långtifrån så enhälliga och de kritiska rösterna så totalt obefintliga som exempelvis svensk dags- press låtit framskymta. Sedan den första glädjeyran lagt sig något, börja- de kritiken växa sig allt starkare bland skolfolk och föräldrar mot den starka dominansen av medelklassorienterade miljöer, attityder och mål- sättningar och över huvud taget mot bristen på konkret verklighetskon- takt. Från flera håll ifrågasattes inte minst programseriens grundambi- tion att förbereda barnen för Skolan och inte för Livet. I stället för att fråga sig ”hur kan vi göra barnen bättre mottagliga för det skolan senare ska lära dem?”, kunde producenterna på CTW t. ex. ha funderat över ”hur kan vi hjälpa barnen lära sig det, som skolan förmodligen aldrig kommer att lära ut?”.

Speciellt för de många svarta, som själva bittert erfarit hur trångsynta, inhumana och helt meningslösa vita medelklassdorninerade skolor kan vara för fattiga minoritetsgrupper, har Sesame Streets illusoriska för- beredelse för en friktionsfri skolstart, isolerad från den ekonomiska och sociala vardagsverkligheten, snarast kommit att upplevas som ett hån och dåligt skämt . . .

Partisk utvärdering

Mycket av styrkan och genomslagskraften i den upptornande kritik- och proteststormen korn emellertid att dämpas och kanaliseras in på mer ”konstruktiva” (reformistiska och formella) banor, då CTW började läg- ga fram egna, stort upplagda ”kritiska” granskningar och ”opartiska” utvärderingar. Som varje (halv-)offentlig utbildningsinstitution i USA var man här beroende av att kunna ”vetenskapligt” belägga sin pedago- giska framgång för att få ytterligare finansiella medel. Det grannlaga forskningsuppdraget ”utlades” formellt till ETS (Educational Testing Service) vid det ansedda Princetonuniversitetet. Med detta institut, som ansvarade för flera uppföljningsundersökningar, hade projektledningen för Sesame Street emellertid redan från första början haft ett intimt samarbete. Medarbetare vid ETS hade fungerat som fackvetenskapliga rådgivare och experter, och dess direktör, Edward Palmer, hade till och med säte som vice ordförande och forskningsledare på CTW.

Som mål för undersökningarna uppställdes att mäta kunskapsök- ningen hos de ”populationer som exponerats för stimulusprogrammen” (dvs. med icke vetenskaplig jargong: ”de barn som sett Sesame Street”) jämfört med dem som inte följt serien. Den inriktning som CTW utsta- kade för forskarna innefattade alltså inte någon kritisk analys av seriens innehåll; granskningsintresset styrdes över mot bedömningar av den pe- dagogiska nettoeffekten. (Synpunkter på hur denna skulle kunna ökas

med en annan pedagogisk uppläggning och andra estetiska grepp, inom de givna ramarna, var givetvis en välkommen form av ”konstruktiv kri— tik”)

ETS/CTW:s undersökningar av CTW/ETS” programserie gav, inte oväntat, vid handen att Sesame Street var mycket effektivt vad gäller in- lärning av siffror, bokstäver, lägesbeskrivningar etc. Däremot ägnades föga uppmärksamhet åt många av de frågor och problem som aktualise- rats av en rad andra, från CTW helt fristående undersökningar. De se- nare forskarna hade mer koncentrerat sig på projektets övriga långt vik- tigare, och åtminstone ursprungligen uttalade, målsättningar och kom- mit fram till att Sesame Street varit föga eller inte alls framgångsrik på dessa områden.

Så hade exempelvis barn lärt sig vad ordet ”samarbete” betyder, och kunnat identifiera fenomenet då det dök upp igen. Men det visade sig också att de inte kunde överföra begreppet och företeelsen på en helt ny och annorlunda samarbetssituation. Någon egentlig ”inlärning”, s. k. ge- neralisering och därmed verklig internalisering, hade alltså inte ägt rum, bara en form av mekaniskt memorerande.

Mitt i segerjublet påminda om sin egen dödlighet av de kritiska röster som pekat på det bristande ”sociala” innehållet, tycks dock programma- kare och pedagogisk expertis på CTW själva ha haft en viss insikt om sina begränsningar på detta område. Redan till det tredje sändningsåret fick ett forskningsinstitut i staten Oregon, Teaching Research, i uppdrag att för CTW:s räkning utarbeta ett ”samarbetsprogram”. Sedan detta samarbetsprogram använts i ett år anförtroddes Teaching Research; också uppgiften att utvärdera sin egen framgång. På detta håll hade man dock hederligheten att medge att den mätbara effekten inte var särskilt imponerande — även om man inte heller här gick till grunden med pro- blemet och frågade efter orsakerna till det uteblivna resultatet . . .

. . . Hur djupt Sesame Street i grunden är präglat av det samhälle och den kultur, som programserien är tillkommen i, framträder med bjärt kontrasteffekt då dess ideologiska föreställningsvärld konfronteras med den vardagsverklighet, som flertalet unga tittare i den s. k. tredje världen lever mitt uppe i. Om det över huvud taget någon gång framskymtar att även privatmänniskor måste arbeta för att försörja sig, får de manliga huvudpersonerna nästan undantagslöst vara fria småföretagare. Enskilt ägande blir den ”naturliga” produktionsformen och den rådande arbets- delningen, med dess fasta klass-, ras- och könshierarkier, framställs som både konfliktfri och oproblematisk.

I Sesame Streets bamdomsvärld kommer därför enskilt bilinnehav att framstå som det enda tänkbara kommunikationssättet, miljöförstöring att identifieras med barns nedskräpning i naturen och i parker, och stor- marknader att bli spelplatsen för de mest spännande och fantastiska äventyr; med samma självklarhet utmålas kakkonsumtion som livets högsta mål och krydda, och ”avvikande” bovar och förbrytare ingår lika tryggt i miljöbilden som äppelpaj osv. . . .

Sesame i Sverige

En flik av Sesame Street-imperiet nådde Sveriges nordliga breddgrader först senhösten 1975, då SR lanserade ett urval halvtimmesavsnitt som ”godbitar från Sesame Street”. Men långt tidigare hade grundtankarna bakom CTW:s framgångsrika programserie fått sina första nedslag i svensk barn-TV—produktion, i första hand i Fem myror är fler än fyra ele- fanter. Med sina levande kunskapsförmedlare, sitt mindre uppdrivna tempo och sin inte fullt så fragmentariska form, är den svenska kopian med Brasse, Magnus & Eva visserligen en pedagogiskt bättre fungerande undervisningsshow än den amerikanska förlagan: men dess målsättning och innehåll har i stort sett varit desamma som moderprograrnmets. Man säger sig vilja ”förebygga läs- och skrivsvårigheter i skolan” och sö- ka ”skapa rättvisa möjligheter för alla barn” med inlärning av fr. a. siffror, bokstäver, lägesbeskrivningar och relationsord.

Den svenska undervisningsshowen blir snabbt en stor tittarframgång och ses 1976 av 80 % av alla barn i förskoleåldern (och av 1,2 miljoner vuxna). Serien sänds flera gånger i repris och nya avsnitt produceras. Också en rad andra barnprogram följer upp succén med att lära ut bok- stäver, ord och begrepp. (Från A till Ö. Ordförrådet. Kroppen m.fl.) T. 0. rn. Drutten & Krokodilen och Misse & Moje får finna sig i att mo- tivera sina stående gäst-framträdanden i Sveriges Magasin i ”pedagogi- ska” nyttotermer och varje kväll bjuda barnen på verbala sängfösare i form av nya ord och krångliga uttryck.

Onekligen har det vad gäller svenska Sesam lagts ner både möda och pengar på bearbetningen (”försvenskningen”) av CTW-originalet. Vid exempelvis röstdubbningen har kända skådespelare fått göra vissa an- strängningar att med dialektala brytningar och personliga tonfall söka skapa sociala-regionala motsvarigheter till de amerikanska dockfigurer- nas särdrag. Och i den svensktillverkade vinjettsnutt, som inleder och avslutar varje avsnitt med ett hemmiljöförankrande TV-inslag, är det faktiskt en pappa i förkläde (kvinnoåret 19751?) som får ropa in de lekande lintottarna, för att de ska bänka sig framför TV-apparaten och se Sesam. Eftersom ramen med den amerikanska ”ghettogatan”, av för- klarliga skäl, tagits bort, men inte ersatts med något nyinspelat material, kommer emellertid karaktären av opersonligt och mekaniskt nöjes- och inlärningsmatande i uppdrivet tempo att understrykas ytterligare.

Här har de ansvariga på SR olyckligtvis negligerat de många (framför allt engelska) undersökningar, som påvisat att barn främst söker etable- ra en förtrolig kontakt med en eller flera sammanhållande ”mänskliga” huvudpersoner, medan däremot TV—producenter tenderar att söka fånga och hålla kvar barnens uppmärksamhet med ”spännande” början och mitt.

I princip dvs. i praktiken så långt de ekonomiska resurserna förslår — tycks SR:s bamredaktioner vid uppläggningen av sina magasinspro- gram utgå från denna insikt om barns (speciellt de 5. k. understimulera- des) gemenskaps- och trygghetsbehov av igenkännbara och invanda identifikationsgestalter, av ”vänner” och ”förebilder”. (Jämför t. ex. Halvfem med dess blockvärdar.) . . .

Därmed har ”svenska” Sesam inte motverkat, utan snarare kommit att understryka, det diskutabla i CTW-projektets pedagogiska och ideo- logiska förutsättningar: den superproffsiga reklamestetik där det blir ett självändamål att fånga uppmärksamhet med hjälp av infernaliskt tempo och audiovisuella kaskader, och den pavlovska inlärningsfilosofi som främst går ut på att mekaniskt hamra bokstäver, siffror och lösryckta kunskapsfragment med idel upprepningar. I dagens läge kan Sesam inte ens sägas ”förbereda för skolan” i mer egentlig mening, eftersom ton- vikten vid rabblande av siffror och inpluggande av enstaka bokstäver står helt i strid med det pedagogiska tänkande enligt helhetsmetoden, som alltmer vunnit terräng på lågstadiet (läsinlärning på talets grund, mängdlära etc.).

Inte heller har den i och för sig lovvärda ambitionen att undvika de vattentäta skott mellan ”didaktik” och ”lek”, som bl. a. institutionalise- rats i skolans schemaläggning (”lektion” kontra ”rast”, färdighets- kon- tra övningsämnen etc.), utnyttjats för att överbrygga klyftan mellan ”ab- strakt” kunskapsinlärning och ”konkret” erfarenhetsbearbetning, mel- lan ”rationell” reflektion och ”emotionell” känsloutlevelse. Lekmo- mentet och fantasipotentialen används nu mest som ett distraktions- medel för att, som CTW-folk själva uttrycker saken, ”eleverna knappt ska märka att de lär sig saker”. Genom att inte visa tillräckligt förtroen- de för tittarnas spontana nyfikenhet på omvärlden, behov av att ”smäl- ta” sammanhang, eller förmåga att överföra fantasivärldens erfarenhets- material till den egna vardagssituationen, kommer de ansvariga bakom Sesam att i hög grad frånhända barnen möjligheterna till fördjupad verklighetsorientering, övergripande helhetsperspektiv och vidgade känslo- och upplevelsehorisonter.

Ordprångleri eller alternativ?

. . . Inte minst med tanke på ett framtida, alternativt utvecklingsarbete är det. enligt vår mening, viktigt att företa en kritisk utvärdering av Se- sammodellen, en analys och diskussion av orsakerna bakom såväl dess väldiga uppskattningssuccé som dess pedagogisk-sociala fiasko. Det en- tusiastiska anammandet inom framför allt medelklassen över stora delar av världen är inte särskilt förvånande med tanke på det ideologiska fil- ter, som programseriens föreställningsvärld och kulturella värdesystem silats genom. Den överdimensionerade tonvikten på bokstavs- och sif- ferdrill rimmar också väl med rådande nyttovärderingar, speciellt inom de högutbildade mellanskikt som i s. k. skolframgång ser kungsvägen till köttgrytorna ute i det vuxna samhällslivet.

Den diskreta form av Mellanskiktets Diktatur, som är tämligen för- härskande i skolan vad gäller exempelvis sociala normer för språkbruk och uppförande, ideologiska värdehierarkier och historiesyn, är emeller- tid samtidigt den kanske viktigaste orsaken till CTW-projektets totala misslyckande med den ursprungliga målsättningen: att ”kompensera” barn från 5. k. underprivilegierade hem med ett ”försprång” och därmed minska ”kunskapsklyftan” till medelklassens barn. Den omfattande forskningen kring Sesame Street, som på många punkter är lika motstri-

dig som den s.k. brutalitetsforskningen kring ”våldspåverkan”, är åt- minstone enig på denna punkt: i synnerhet på längre sikt ökar klyftan mel- lan de barn från ”fattiga” familjer respektive medelklassfamiljer som sett programmen. . .”

Kommentar:

Den amerikanska litteraturen som behandlar Sesame Street uppehåller sig huvudsakligen vid skillnaderna mellan barn som såg olika mycket av detta program men utan att gå in på de sociala effekterna av att det huvudsakligen var ”fel barn” som såg programmet, nämligen de som kom från medelklasshem i stället för de som skulle kompenseras för sitt kunskapsmässiga underläge inför skolstarten. Resultaten visar dock på TV:s pedagogiska potential även om programmet nådde fel grupper och lärde ut fel saker. (K. E.)

I Förskolebarn och TV har Inga Sonesson skrivit om Sesame Street och dess svenska efterföljare:

”I SOU 1973:19, ”TRUzs försöksverksamhet 1967—1972” betonas bl. a. den viktiga funktion som TV kan fylla p. g. a. sina stora möjligheter att levandegöra verkligheten och förmedla kunskaper på ett sätt som kan engagera barnen och stimulera dem till aktiviteter som kan vara viktiga för deras utveckling.

De producenter som arbetar med radio- och TV-program för barn har under senare är mer och mer inriktat sig på att försöka förbättra barns villkor och utveckling (Filipson 1976, v. Feilitzen m.fl. 1977, Rydin 1977).

Ett väsentligt syfte med barnprogrammen har varit att försöka ut- jämna de ovan nämnda skillnaderna i kunskaper som finns mellan barn som kommer från olika sociala miljöer. Att med hjälp av pedagogiska barnprogram, som främst riktar sig till förskolebarn, redan på ett tidigt stadium försöka nå de grupper, som senare vid skolstarten kan tänkas få svårigheter att följa med i undervisningen och söka ge dem och deras fa- miljer intellektuell stimulans, har varit målsättningen både i Sverige och utomlands.

De första undersökningarna kring det amerikanska barnprogrammet ”Sesame Street” visade emellertid, att det var barn från hem som gav den svagaste intellektuella stimulansen som såg minst och kanske därför också lärde sig minst. Resultaten pekade också mot att barn som redan var välinformerade lättare tog emot ny information och därför fick stör- re utbyte av dessa lärorika program. Trots de bästa avsikter tenderade programmen därför att öka i stället för att minska kunskapsklyftan mel- lan barngrupperna. (Stevensson 1972 refererar undersökningar utförda av Ball och Bogatz 1970, ”The first year of Sesame Street”.)

I sin bok om programmet, som han själv har varit med om att skapa, skriver Lesser (1974), att det kanske varit en period under programmets första år, i vilken de understimulerade barn, som man främst önskade

' I. Sonesson. Förskole- barn OCh TV l979, sid. 69—71.

nå, i mindre utsträckning än övriga barn såg programmet och att detta kunde ha bidragit till att kunskapsklyftan mellan dessa och övriga barn ökade. Senare undersökningar har dock visat mera positiva resultat. Lesser refererar senare undersökningar av Ball och Bogatz (1972) som vi- sar, att skillnaderna mellan dessa barngrupper inte förändras av ett TV- program. Liknande resultat, framhäver Lesser, har t. ex. rapporterats från Israel, Salomon m. fl. (1972). De barn som ser mest lär sig också mest. Allra mest lär de barn som har antingen en mor eller en förskolelära- re som diskuterar innehållet i programmet med dem (se även Friedrich & Stein 1975).

I sin undersökning av effekterna av programmet ”Fem myror är fler än fyra elefanter” fann Leni Filipson (1974), att de önskade effekterna i något mindre utsträckning hade åstadkommits i de lågutbildade familjerna, men samtidigt framhåller författaren, att dessa resultat lika väl kan bero på mätinstrumentens otillförlitlighet eller slumpvariation.

I den tidigare nämnda undersökning som utfördes för Danmarks Ra- dio (Kofoed, Linné och Richardt 1974) fann man, att barnens intresse för de kognitiva inslagen i programmen var relaterade till föräldrarnas skolut- bildning; ju högre denna var, desto större intresse visade barnen. Detta re- sultat var emellertid baserat på föräldrarnas skattning och bör kanske där- för tas med en viss reservation.

Ett annat resultat från denna undersökning, baserat på en testning av barnen före och efter ett lärorikt program, visade däremot inget som pe- kade mot att denna typ av program skulle medföra vare sig en ökad eller minskad informationsklyf ta mellan barn som hade olika social bak- grund. Dessa forskare framhäver, att när det gäller förskolebarn är deras kunskapsnivå inte enbart beroende av föräldrarnas status utan också av deras totala sociala miljö, och här spelar givetvis förskolan en betydande roll. Författaren framhäver det positiva i detta resultat eftersom det tycks ge TV en chans att nå fram med sin information till alla barn. Det- ta resonemang kan givetvis också användas på våra resultat, som visade att barnen till de lägst utbildade mödrarna var mest positiva till de läro- rika programmen vilket måste innebära, att de utgör en mottaglig tittar-

gmpp- '

Kommentar:

Då det är mycket få förskolor som använder TV i sitt arbete är detta re- sonemang visserligen teoretiskt korrekt med stämmer inte med försko- lans reella roll som förmedlare av ifrågavarande program.

Kritiken mot Sesarne-programmen har inte gått ut på att barn med olika social bakgrund som ser samma program under samma omständig- heter skulle lära sig olika mycket. I stället har man studerat effekterna av det totala fenomenet Sesame Street och kommit fram till att det gyn- nar de redan socialt gynnade eftersom dessa oftare ser programmet, of- tare ser det tillsammans med sina föräldrar och får pedagogiskt lekmate- rial med anknytning till programmet. (K. E.)

I kapitlet Sesame Street revisited i The Plug-in-Drug har Marie. Winn gjort en sammanfattning av de amerikanska reaktionerna på och forsk- ningen kring detta kontroversiella program.

”Återbesök på ”Sesame Street”

Förr i världen (före TV) fungerade TV som den enda träningsplat- sen för barnets språkutveckling. Alla var med andra ord medvetna om att ”ju mer föräldrarna pratade med barnet, läste för det, lyss- nade till det och *ekade” tillbaka hans ljud,' desto större var sanno- likheten för att barnet skulle lära sig att använda språket väl.

I dag däremot är det så, att eftersom likadana ord och fraser som kommer från föräldrarna också kommer från TV, så tror många föräldrar att det lilla barnet har lika stor nytta av att ge sin uppmärksamhet åt ett TV-program som av att tillbringa samma tid med att tala med och lyssna till en riktig person i levande livet. I och med ett nästan universellt accepterande av ”Sesame Street' som en positiv undervisningserfarenhet för förskolebarn har det faktiskt kommit därhän att många föräldrar upplever det som att tittande på utbildningsbetonade ('educational”) TV-program kan erbjuda en nyttigare mental sysselsättning än något de kan åstad- komma själva.

Och ändå har de utbildningsbetonade effekterna av ”Sesame Streef varit en besvikelse. Förväntningen att ett program — noga upplagt av de mest framstående och kunniga barnspecialister — skulle överbrygga avståndet mellan medelklassens barn med goda språkliga betingelser i hemmet och verbalt mindre lyckligt lottade barn — har inte infriats. De sämre lottade barnen har inte kommit ifatt sina mer avancerade kamrater, inte ens gjort några framsteg av betydelse, trots att de troget tittar på ”Sesame Street” år efter år. Skolorna blev inte tvungna att anpassa första årets läroplan till nya kullar av välpreparerade ”Sesame-barn” med en högre språklig mognadsgrad (vilket var vad man väntade sig under programmets första år). Även om barnen uppvisar vissa små framsteg när det gäller att känna igen siffror och bokstäver som ett resultat av ”Se- same Street”, så visar deras språkliga kunskaper inga tydliga eller bestående framsteg i det fortsatta skolarbetet.

Hur kommer det sig då att föräldrar och utbildare — trots så obetydliga vinster fortsätter att tro så djupt på att just detta pro- gram är så värdefullt för barnen? Troligen har mycket av den vitt- spridda tilltron till ”Sesames” pedagogiska effektivitet sitt ur- sprung i de kraftfullt publicerade utvärderingar av programmets resultat som spritts av ”Educational Testing Service” (ETS) 1970 och 1971. Enligt dessa rapporter skulle de unga tittarna på ”Sesa- me Street” verkligen ha lärt sig en massa av denna programserie.

Som ett led i ett större projekt för utvärdering av forsknings- resultat publicerade dock Russel Sage Foundation 1975 en or- dentlig omvärdering av ETS's egen utvärdering i en bok som kal- lades ”Återbesök på Sesame Street”.

Författarna ett lag av socialvetenskapliga forskare gjorde noggrant om ETS-forskarnas olika utvärderingssteg. De kom då fram till helt andra resultat, vilket fick dem' att allvarligt ifrågasät— ta de ursprungliga starkt positiva bedömningarna av ”Sesame Stre- et”s” effekter.

Till att börja med upptäckte man att det inte var en tillfällighet att de barn som hade tittat mest på ”Sesame” i ETS-studien och som tillgodogjort sig mest, hade tittat så många timmar på pro- grammet. De hade både tagits ut som en experimentgrupp och i samband härmed uppmuntrats att titta på ett särskilt sätt. De blev föremål för extra uppmärksamhet, t. ex. i form av personliga be- sök, stödjande övnings- och demonstrationsmaterial och annat. Vidare var deras föräldrar, som visste om att de ingick i ett försök, mer benägna än andra att engagera sig i barnens tittande. Det ser därför ut som om dessa barn gjorde särskilda framsteg inte på grund av själva programmet utan genom olika kringaktiviteter från de vuxnas sida.

Författarna till ”Återbesök på Sesame Street” anser att det i själva verket var all uppmuntran som åtföljde experimentet snara- re än själva programmen som orsakade de stora inlärningsvinster som blev så omskrivna som bevis för effektiviteten hos ”Sesame Street”. Ett annat förhållande stöder denna uppfattning: bland de barn som visserligen tittat på ”Sesame” men som inte fått del av så- dan uppmuntran som berörts ovan så uppvisade stortittama min- dre framsteg än de som tittat mindre på programmet!

Vidare fann den kritiska studien att det avstånd mellan gynna- de och missgynnade barn som programmet lagts upp för att krym- pa i stället hade ökat som ett resultat av 'Sesame”-programmets publika genomslagskraft.

Påståendet att ”Sesame Street” har misslyckats i sin påstådda målsättning att främja barnens inlärningsmässiga utveckling och att minska kunskapsklyftorna kommer som en chock för många föräldrar. Inte så överraskande upplever författarna ofta att deras resultat möts med skepsis eller öppet misstroende från föräldrar till förskolebarn. Författarna ger olika förklaringar till att föräld— rarna vägrar att inse att ”Sesame Street” visserligen år en förtjusan- de underhållning för små barn men att det inte förser dem med några pedagogiskt särskilt värdefulla erfarenheter, nämligen: [:| föräldrarna är så imponerad av allt som barnen lär sig vid så tidig ålder att de blandar ihop ett fåtal saker som härrör från programmet med mer generella framsteg. El barnen kan ha lärt sig en del av det de ser ut att ha lärt från programmet med mer generella framsteg som hör till den na- turliga utvecklingen. El föräldrarna blir vilseledda att från de snävare framsteg i fråga om att känna igen siffror och bokstäver som härrör från ”Sesa- me” också tro att barnen gör framsteg i fråga om mer allmän förståelse och inlärning. El föräldrarna tar intryck av vad deras vänner säger om vad bar- nen lär av ”Sesame”.

Författarna pekar också på de positiva presskommentarer som har kommit programmet till del ända från början. ”Föräldrarnas attityder och åsikter har säkerligen påverkats av denna publicitet”, skriver de och fortsätter: ”även denna kan ha bidragit till en över- värdering av programmets effekter.” Det har sitt intresse att note- ra att medan ETS” positiva resultat fick framskjutna positioner i populärpressen, så har Russel Sage-undersökningen (den kritiska uppföljningen) en produkt av en lika eller mer respektabel ve- , Marie Winn The Plug tenskaplig institution hitintills ignorerats helt av populärpres- in Drug. 1978,” sid. sen.”' 33—36.

.. .::. _.' _ . -"l__".t.'-'_. .. » .. ....._,_.|| " . I'|'|_f" _||-_ || || __ _. ..|1._|'1.'||'q'.;|_||r'|"'l|'-_" || |__ _| . |.'1 ... _. __ .' " "w 'i' ”' ' '. ".|| ",-"lj .» - .

' ' |.'-' ». ' "' ”"-"" -."' _" ,_._||_"|. || | _|.'|_||'|__|||'_||J||||T||||'|'|'||_|g|"'ä#|;$1!,|"|1'|'|"_' |__|_'-_-_|__|_ ”||| |

. ,. 9. |. —- . ' |ll5'r'j- ' ||,'|.|'1.5't'_|'_:|. _.

_-H|'r||_|__||_|5_|-"":|||:i_| $|||Z| :_||||'|;1|:_"|||l_|lu.|! |||||'

'.. :r. .. ...I | .. |__ 1||||| .|' ._.' .||-|'..J" .. . "" '_JJ. ; .. "I..... "."_7_|l' ”| -...| |||."'1"|.|'l" -, ".'_"' -- i”."'|-_| " "|_|_||. | '|||||'I.|_|-|'.'|'1'|'|' '1|'|-'|_|,|".L||."._.||"' .' '- "|"" .. .'E|"._ "'i' "".'|' ' .- '1 .' 1. f' _" .'I '. .".||. _" |".E'i

'--|||1. ' I'd--

"" | |'|||l|'-I _

.|' ||||_ |_| __

"'"- '|.-' "..-. .. -:' '.. H|1"|_|'.| "' '

".'. ' ' ' '” ".'".||... ,,, . .. '. ._ " ." "" ' || '- -' . "rt_ ". 'f' "' .I.' . |. _'_ __ .. - 13. ' _ -.|| "'."”'|| ' , |.;-'"" ._.. '|u|' || . 'i'-- |_* Tu' . | -| _ || || _'|||'_ ||'.|.I|| ||_|'._|||_r_l'| -_|”_ || __ .| ”år. nu.. |.'- |E: _|._ ||| |__| .. NJ_ _| _ _”i-||1|.||'.'_u||_ __ '_||' inli||l|||+ |__| |* ii: '=' |”!!! tll ".-'-' . |'.—' "' '-'_" ..-"|'.-,-.|"|.|- |-"'"..': '|'_',5'| ! ".” ' = ._','|'.n1. "IHI""-" ' -_i' ' "”' ' ' +_1,|||_'..'.." "|..'. ..'”.1 '.."u|_"_'-"-'-|,.'£=F "- " _..-mim mit :j_. '>' _||..__ '..| | __.'|..|| |;|.- ...|'_|'|_ || ' g..—|.| _- _ _. -' | ||'|.'.||.'.' .. -.. "|.|-||| "" =||.|||| |||r__ |||._:." » " "v r'whw'ewwma f - »|. _ |'_ |.|._'|.'|'_ :"'.'.'"|.' ' ., * 5 " || - * ._-| "..-.||...|| |||.."5'_| ||'__'|'_ .. '

, . , . _=._..|||.. ' '_' .|='|L' .'. (; 'Ff' |. " l_|'| .

_.||_, _|| ”|__| -

&

man. :|.l'.|_'r .. . ..| |'." '. '” t' -.'m|.||1n-m det.

_'- ull 'Itbmlm'

lr | . .'.gu W-Ith'llt ' .|-"1' 'Em-'Nnju' U| i" ”ut .w

:'Lth.

|; iffäl?

Kapitel 23 Lära för skolan eller leka för livet?

En fallstudie i problemet skolförberedelse, barnkultur, lek och fars ut- ifrån TV-serien Fem myror ärfler än fyra elefanter av Margaretha Rönn— berg och Olle Sjögren.

Lära för skolan eller leka för livet?

Inledning

Det kan synas som om steget från den mycket kritiska hållningen till Se— same Street-programmen i artikeln ”Sesame Street-undervisningsshow eller kulturkolonialism” till den mycket positiva hållningen till ”Fem myror är fler än fyra elefanter” i uppsatsen ”Lära för skolan eller leka för livet” är långt och oförklarligt.

Förklaringen är emellertid både naturlig och positiv. Det ligger flera år av utveckling mellan utbildningsradions första ”Sesame-program” och den myr- och elefantproduktion som Rönnberg och Sjögren analy— serat i den uppsats som jag nedan hämtat centrala partier från. Under den mellanliggande perioden har utbildningsradion frigjort sig från den amerikanska förebilden och kommit fram till en bra svensk produktion genom att tillgodogöra sig kritik och tillämpa sina samlade kunskaper om barn och deras behov.

Anledningen till att jag givit så stort utrymme åt ”Lära för skolan eller leka för livet” är densamma som i fråga om Bettelheims bok om sa- gornas betydelse. I båda fallen rör det sig om vitala grundläggande kun- skaper om barn och barns behov, om deras fantasier, kontakter och fö- reställningsvärld. Dessa kunskaper är nödvändiga för att förstå vad film och TV är eller skulle kunna vara för barn men lyser med sin frånvaro i nästan alla forskningsrapporter med kvantitativa data om barn och TV. Framförallt är denna typ av kunskap relevant vid diskussion och plane- ring av konstruktiva program för barn — en aspekt som jag har velat lyfta fram som en motvikt till allt material som handlar om de negativa effekterna av existerande programmaterial. Ju mer sådan kunskap sprids utanför yrkespedagogemas led, desto lättare bör det bli att få förståelse för varför en del program är bra och andra inte. Detta är mer en fråga om förståelse än om siffror.

Denna uppsats om fem myror och fyra elefanter är mycket intressant och tankeväckande. Författarna anlägger inte de vanliga schablonartade och analyserande attitydema. De ställer allting på huvud genom att utgå från barnets behov i vidaste bemärkelse. Uppsatsen är resultatet av flera års studier av barnpsykologi i kombination med litteraturanalys och an- tropologi.

Tyvärr har förf. ännu inte hunnit till det stadium i sitt arbete, där kun— skapsbasen för vad som ytligt sett kan se ut som åsikter redovisas i form av litteraturhänvisningar. Sådana skulle ge arbetet och dess argument en annan tyngd än för närvarande. Jag har varit i kontakt med förf. för att utröna möjligheten att få fram litteraturhänvisningar till de delar som ingår i den aktuella rapporten. Deras tidschema gav dock inte utrymme för detta. Litteraturhänvisningama kommer först när uppsatsen arbetas om till en akademisk avhandling. De fotnötter som nu ingår hänvisar mest till sådant som har med själva programmet att göra och saknar teo- retiskt intresse. I awaktan på erforderlig dokumentation får en del av argumenten tills vidare betraktas som hypotetiska.

Trots detta har jag sällan läst något som givit mer anledning att ifrå- gasätta vanliga uppfattningar om barn och film och TV. Jag unnar and- ra samma uppfriskande upplevelse och har försökt att underlätta denna genom att skära ner uppsatsens 72 sidor till 27. Detta har skett i samråd med Margaretha Rönnberg.

Beträffande författarnas positiva inställning till ”barnens skräpkul- tur” vill jag gärna tro att den senare har en snävare och mer specifik de- finition än ”skräpkultur i största allmänhet”. Det finns ingen anledning att tolka den följande analysen av en ambitiös programserie som ett för- svar för all sköns skräpkultur. Under alla omständigheter är det viktigt att hålla isär ”skräp”-diskussionen och debatten om destruktivt pro- grammaterial. Annars kommer vi i en smakdebatt. (K. E.)

Fem myror är fler än fyra elefanter

Är namnet på en uppmärksammad bamteveserie som flera gånger under perioden 1973—79, i något olika tappningar, dykt upp i våra TV-rutor.1 Programserien är värd en närmare granskning av flera skäl. Med sina pe- dagogiska ambitioner2 att ”förebygga läs- och skrivsvårigheter i skolan” utgör serien den hittills viktigaste satsningen i bamredaktionemas ”skol- förberedande” verksamhet. Programmen har också rönt en för svensk bamteveproduktion unik publik framgång, så som denna speglades i tit- tarsiffror: serien har följts av minst 80 procent av alla förskolebarn (den egentliga målgruppen) och dessutom 1,2 miljoner vuxna. Det stora in— tresse (men avsaknad av analys) serien väckt i pressen och alla lovord den överrösts med pekar också på att programmet intar en särställning inom svenskt barnteveutbud . . .,

Med denna fallstudie vill jag gärna instämma i denna rekommenda- tion, men på rakt motsatta grunder: inte på grund av seriens ”pedagogi- ska” förtjänster, utan snarare tack vare dess ”antipedagogiska” och ”an— att inga i antologin ”Rö- tidrdaktiska” fördelar. randgbilder”, som ut-

För en djupare förståelse av de vidare kommunikationsprocesser som kommer 1980 på Nor- bams tillägnande av TV-program ingår i, är det också nödvändigt att re- Stedts förlag. latera denna massmediala socialisationsinstitution till de äldre, mer di- 2 Denna och föl'ande rekta och fortfarande livskraftiga intrycks- och uttrycksformer som tra- kurs.-markeringar är ditionellt präglat vuxenblivandets villkor och möjligheter (framför allt hämtade från originaL lek och bamtradition). texten.

* Kommeri sin helhet

1 Jämför med Bettel- beim. (K. E.)

Ett annat spännande men dåligt utforskat samband som jag särskilt velat inventera är det intima och dialektiska växelspelet mellan å ena si- dan leken och barntraditionen, å den andra komikens och farsens ut- trycksformer.

Förenklade dikotomier typ lek/ allvar, underhållning/ undervisning, fantasi/verklighet, missar viktiga bitar av den komplicerade kommuni- kationsprocessen, och framför allt de konkreta sociala sammanhang som TV—tittande ingår som endast en del av.

Bakgrundshistoria och uppbyggnad

. . . Fem myrors uttalade syfte har varit att leka in kunskap tittarna ska ha roligt och samtidigt mer eller mindre omärkligt lära sig nyttiga saker. Speciell målgrupp är ”intellektuellt och oemotionellt understimulerande barn och deras föräldrar”. . .

Den dolda läroplanen

Den grundläggande ”inlärning” som äger rum redan under barnets förs- ta inskolningsveckor är hur skolan delar upp sitt innehåll i arbete och lek och hur man som skolelev förväntas inordna sig under den allt striktare skillnaden mellan sko/världens kunskaper och färdigheter å ena sidan och barns egna kunskaper, färdigheter och erfarenheter å den andra (dvs. de utanför skolan vunna, och tydligen endast där relevanta, erfa- renhetema . . .

. . . Det är därför inte förvånande att samma grundläggande uppdel- ning i saker som man arbetar med och saker som man leker med och kopplar av med också går igenom i livet utanför skolan — från klyftan mellan motsfärema arbete och fritid, till de kulturella uttryckens sorte- ring i fakta och fantasi, och boskillnaden mellan ”pedagogiska” TV-pro- gram och ”underhållning”.

Ändå har leken traditionellt varit barnets spontana sätt att tillägna sig verkligheten, inhämta och bearbeta de kunskaper, färdigheter och värde— ringar som behövs för fortsatt samhällsdeltagande. Så fort barnet börjar skolan förutsätts dock en motsatsställning mellan lek och kunskapstill- ägnande uppstå, som hänger samman med att lärarna huvudsakligen äg- nar sig åt arbetsfostran: att göra barnen arbetsamma, noggranna, snab- ba, punktliga och initiativlösa (utom när initiativförmåga tillåts blomst- ra i olika ”arrangörers" regi).

Lärarnas sätt att organisera det dagliga livet får naturligtvis följder för barnets identitet och självkänsla. Mot skolans lekfientliga abstrakta kunskapstillägnande och arbetsdisciplin behöver barnet därför motkraf- ter, och det är här som stora delar av barnkulturen kommer in. Ty leken har i alla tider haft ytterligare en central funktion vid sidan av det rena kunskapstillägnandet: att ge önskeuppfyllelse, att med fantasins hjälp göra verkligheten lättare att uthärda. Leken har tillåtit barn att vara nå- gon annan än de ”egentligen” är, t. ex. större, starkare, mäktigare, lyck- ligare eller mer omtyckta. Ofta är meningen med leken just att i fantasin få vara vuxna överlägsen eller åtminstone jämbördig . . .'

TV som lekledare och lekinspiratör

Leken skänker alltså bl. a. önskeuppfyllelse av barnets allmaktsfantasi- er, aggressioner och revanschdrömmar, men mycket av det av många vux- na så föraktade barnkulturutbudet fyller samma funktion. Massmedia som film, TV och serier kan faktiskt sägas vara vår tids speciella ”lekform ”, bå- de vad gäller kunskapstillägnande och önsketillfredsställelse. De har lik- artade funktioner, innehåll och strukturer som gångna tiders traditionella lek och lekar. På grund av den ”leknöd” som en stor del av dagens barn lider av (bl. a. till följd av bostadsområdenas planering och användning), och bristen på mänskliga förebilder och levande distinkta och åskådliga rollmodeller i vardagsmiljö får media komplettera många lekaktiviteter, utgöra en ”modern” tankelek, en psykisk eller symbolisk lekform, som ersätter vissa typer av tidigare även fysiskt utförd lek. Det är alltså inte främst så att t. ex. TV förhindrar barnens utvecklande lek — att se på TV har blivit och år en ny form av lek. Få program visar på ett så tydligt och positivt sätt som just Fem myror har TV också medvetet och aktivt ”leker” tillsammans med våra barn.

En inte ovanlig uppfattning är att det inte är ”nyttigt” att (barn) bar- nen sitter och ser på andra som leker. Man menar att det här rör sig om en inte enbart fysiskt utan även mentalt mycket ”passiv” lek, sett ur det TV-tittande barnets perspektiv — en lek som inte stimulerar barnets egna initiativ, tankeförmåga eller spontana aktivitet. Barnet skulle bara låta sig köras över av yttre retningar, av andras impulser, av redan färdiga tankar och aktiviteter.

Till talet om ”passivitet” i samband med TV—tittande hör oftast diffu- sa föreställningar om att barnen är ”passiva” bara för att de är tysta och sitter stilla under själva programutsändningen. I stället för motsägelse- fulla antydningar om någon slags ”tomgång” i barnens hjärnor. som samtidigt anklagas för, att bli förledda, ”påverkade”, vore det ju mer upplysande och precist att t. ex. tala om ”endast i föreställningsvärlden förekommande aktiviteter”.

Men enligt min mening är det nödvändigt med ett mer dialektiskt syn- sätt för att kunna förklara TV:s unika dubbelroll: att detta att se på TV framstår som en ”passiv” aktivitet som ”påverkar” barns ”aktiva” akti- viteter! Ty ingen förnekar — allra minst lärare som alltid säger sig kunna upptäcka spår av gårdagens TV-program i barnens lekar — att barn be- arbetar programinnehållet i lekens form, och att tankeverksamheten, in- billningskraft och skapande handling härvid verkligen ges ett ordenligt spelrum. Barn imiterar i sina lekar inte alls slaviskt exempelvis Kojak eller Stålmannen, utan väljer ut ett skelett av handlingar eller egenskaper (t. ex. överlägsen styrka, inflytande och fiffig/ret) som svarar mot deras då upp- levda behov. och fyller ut resten med eget problem- och upplevelsestoff.

I ännu högre grad än vad som gäller för andra ”vuxnare” former av ”passivt” åskådardeltagande som "live shows” på porrklubbar eller det ställföreträdande sportandet på idrottsarenor och i TV-rutor är leken alltså inte avslutad i och med att programmet är slut. Det sedda ger upp- hov till även fysiskt utförd lek. kanske inte genast men dagen efter eller veckan därpå. En stor del av förskolebarnens rollek visar sig också vid

närmare betraktande vara influerad av eller rent av ha sin upprinnelse i populära TV-program, filmer eller serier, medan endast en mindre del bygger på imitation av barns ”verkliga”, i den egna närmiljön levande personer.

Barn på eller i skolan leker Pippi och Emil, Kojak ocn Baretta, Ivanhoe och Tarzan just därför att dessa figurer utgör ett lockande alternativ i mot- sats till mamma och pappa, till dagispersonalen och fröken eller magistern. På ett emotionellt mer tilltalande sätt ges i dessa fiktionsaärldar svar på be— stämda konflikter som barnet upplever; beroende/själtständighet, foglig- het/ upproriskhet, maktlöshet/ makt, förskjutande/ accepterande, neder— lag/ framgång, svaghet/ styrka, undertryckande av aggressioner/aggres— sionsutlevnad, diffusa könsroller/ distinkta könsrollsmönster.

Dagens TV—utbud bidrar med andra ord med många användbara uppslag till barnens lek, ger scenarier och ramar med roller och regler, ungefär som gångna generationers lekar gjorde — från Tafatt, Kurragöm- ma och Följa John till Hönans alla kycklingar, Vargen kommer och Bro, bro, breja. Förutom att kroppen rört på sig har också dessa lekar varit ”passiva” i den meningen att de övertagits ”färdiga” med regler och huvud- figurer, med Hjälte kontra Skurk och ett genomfört system för straff och belöningar. Dessutom har barn alltid lärt sig mera komplicerade lekar ge— nom att titta på äldre barn eller vuxna, vilka liksom våra dagars TV-figurer redan behärskat lekreglerna. Det är, och har alltid varit, mycket sällsynt att barn själva fritt fantiserat ihop egna lekar på sin höjd har de som i våra dagar modifierat redan existerande lekar. Inte heller den s. k. fria leken är så fri — i de flesta imitationslekar som bygger på levande förebilder är det enda som är ”fritt” själva valet av roll. I övrigt övertas de regler som bestämmer den vuxna förebildens beteenden och attityder. Barn rättar sig mycket noga efter hur de uppfattat att en Moder eller en Läkare ”bör” bete sig.

Bam-TV:s dolda budskap

. . . Det beteende och de attityder som vuxna visar upp mot barn (och barn mot vuxna) gör dock betydligt starkare intryck än själva de kun- skaper som programmen avser att förmedla. Minst lika viktigt som att lära ut bokstäver, siffror, lägesbeskrivningar, relationsbegrepp, kropps- delar och kroppsfunktioner eller en näringsriktig kostcirkel, är att hos barnet skapa en attityd till inlärning som befrämjar självkänsla och en allmän kunskapsefterfrågande inställning.

Av yttersta vikt i det sammanhanget är kommunikationsmönstret mel— lan vuxna och barn, och vuxnas attityder till barns erfarenheter. Vad händer om vi undersöker hur mycket barn respektive vuxna pratar i TV:s barnprogram (och speciellt i de ”pedagogiska”), hur ofta och hur länge, vem som initierar och kontrollerar samtalen, om barn tillåts prata med andra barn i studion eller ställa några spontana frågor som barn annars gör dagarna i ända (”Varför. . ?” eller ”Hur . . ?”). Jo, vi får ett mycket nedslående resultat. Vuxna pratar, sjunger och berättar eller visar något minst 90 procent av den tid de är tillsammans med barn, och barnen säger på sin höjd 2—3 ord i taget på de vuxnas direkta uppmaning.

. . . Lika pedagogiskt lärorikt som enbart vuxnas faktakunskaper och er- farenheter vore emellertid att få se andra barn som ej blir avbrutna, över- röstade eller ignorerade av en vuxen, och därmed få dela deras personliga erfarenheter och på så sätt få uppleva att också barn är att räkna med. I motsats till underhållningsprogrammens förkättrade värderingar, som trots allt motverkas av föräldrarnas och skolans värderingar, bygger den hos TV-pedagoger dominerande lektionsmodellen på en bild av barns värde och ställning i samhället som de flesta vuxna är skrämmande en- hälliga om. Det är inte minst till dessa inskolningsformer (och deras för- längning i skolans ”dolda läroplan”) som Fem myror och det mesta av ”skräpkulturen” utgör ett alternativ och söker inympa motståndskraft mot.

Barnkulturens dubbla funktioner

Det finns en rad fundamentala frågor som sällan tycks ställas av TV:s ”pedagogiska” kunskapsförmedlare eller av den officiella kulturpoliti- kens representanter på ”barnområdet”. Hur underminerande för bar- nets självkänsla torde det dock inte vara att ständigt uppleva sina erfa- renheter som ovidkommande, sina kunskaper och färdigheter som brist- fälliga? Hur jobbig är inte tanken på egna fel och tillkortakommanden? Hur svår är inte vetskapen om den egna underlägsenheten? Barn ställs hela tiden inför okända situationer, inför vuxnas krav och förbud, inför allehanda hinder och hotelser. De strävar efter att handla som en vuxen, men har ännu inte tillräckligt med kunskaper och krafter utan påminns ständigt om sin obetydlighet. Den underlägsenhet, maktlöshet och svaghet som man faktiskt upplever gentemot vuxna och äldre barn är den helt av- görande erfarenheten under barnets uppväxttid — och en förutsättning för alla former av barnkultur. Det utan tvekan starkaste behovet som barnet måste känna blir önskan att vara större och snart ”bli vuxen”.1

Barns grundläggande behov tillfredsställs i den tidiga barndomen hu- vudsakligen direkt i familjen och i förhållandet till föräldrarna och sy- skonen. Men hur kommer då den indirekt förmedlade ”symboliska” barnkulturen in i detta sammanhang? Jo, på två olika sätt utgör den ett komplement till föräldrarna, syskonen och kamraterna (och senare sko— lan). Dels lär den barnet vad man måste kunna för att själv bli vuxen och ta steget ensam ut i världen, dvs. har en ”pedagogisk” funktion som hjälper barnet att komma över åldersmässigt underläge på lång sikt. Dels fungerar den som en psykiskt harmoniserande stabilisator, en mekanism som genom att kompensera känslor av svaghet, mindervärde och otrygg- het är nödvändig för en gynnsam personlighetsutveckling, dvs. har en ”mentalhygienisk” funktion som hjälper barnet tillfälligt och kortsiktigt över underlägsenhetsupplevelsen. Det är inte minst denna andra funktion som Fem myror fyller. . .1

Kommentar:

Här behövs dokumentation av att ”den symboliska barnkulturen” fyller denna funktion. (K. E.) ' Jämför Bettelheim.

Barnens motkulturer

. . .Vill man veta mera om barns motreaktioner mot omgivningens tryck, kan man lämpligen studera barntraditionen eller barnfolkloren, dvs. de— ras of ta egentillverkade rim, ramsor och sånger, vitsar, skämt och gåtor, smädevisor, svensktopps- och psalmversparodier, graffiti på skoltoalet- ten eller anal- och kloakskämt.18 Barnens egen motkultur utgörs idag ofta av en parodi på och omfunktionering av just de massmediainnehåll som man bland vuxna kulturdebattörer så ofta förutsätter att ”små” människor anammar helt okritiskt.

. . .l både ”skräpkulturens” och barntraditionens fall drar barnet sig till- baka för att återhämta sig och med självkänslan i behåll ta hemlig hämnd på alla auktoritetsfigurer. Ensamma eller med jämnåriga kamrater i leken eller i fantasin, bemöter barnen socialisationsprocessens negativa biverk- ningar och får på så sätt en utväg att rädda ansiktet och göra nederlagen mer uthärdliga. En av ”skräpkulturens” och barntraditionens centrala upp- gifter är idag med andra ord ”mentalhygienisk”, dvs. är inte ett hot mot utan en förutsättning för barnets psykiska hälsa. Den av vuxna ofta kritise- rade tendensen till vuxenfientlighet i mycket av den allra populäraste barn- kulturen får alltså med ett sådant betraktelsesätt sin naturliga förklaring.

”Skolförberedande”?

Som en logisk konsekvens av det komplicerade beroendeförhållandet mellan skolans inriktning och barnkulturens funktioner följer att ”skol- förberedande” insatser bör vara av vitt skilda slag — något som pedago- ger hittills alltför litet beaktat. Vanligtvis avses med begreppet enbart kunskapsmässig förberedelse för de krav som skolan ställer på det kogni- tiva området. Ibland inbegrips också förberedelser för vissa av skolans sociala krav: 5—6-åringarna går t. ex. i deltidsförskola för att lära sig sitta stilla och samsas med andra barn. Men hur förbereder t. ex. förskola och gängse ”pedagogiska” barnteveprogram barnet för att klara av ”den dol- da läroplanen”? För upplevelsen att fråntas spontan initiativlust och personligt egenvärde, att tvingas strikt kontrollera känsloreaktioner och kroppsfunktioner och uthärda förnekandet av egna behov och erfaren- het?

En verklig ”skolförberedelse” måste ju också lära barnet att hantera den underlägsenhetsupplevelse, som följer av åldersmässigt och kun- skapsmässigt underläge, och tillhandahålla motväm även mot ”den dol- da läroplanens” regler för att barnet överhuvudtaget ska stå ut med sko- lan! En sådan propedeutisk kurs skulle dock samtidigt, åtminstone in- direkt, innebära en kritik av skolan och dess arbetsformer, eftersom den erkänner att denna har även icke önskvärda effekter. Normalt lämnas det därför åt ”skräpkulturen” och barntraditionen att stå till tjänst med den ”värdestegring” och ansiktsräddning som barn under skoltiden i allt högre utsträckning har behov av.

Kommentar:

Detta är den mest kontroversiella punkten och den där avsaknaden av dokumentation upplevs som en svaghet. (K. E.)

I fallet Fem myror var producenternas uttalade avsikt visserligen i första hand att fylla barnkulturens pedagogiska uppgift — om än presenterad inom ramen för en underhållande form. Men genom att man engagerat ett ruti- nerat komikerpar som manusskrivare och medverkande artister, kom dock underhållningsformens ”dolda” lektionsmodeller, lekens och komikens mentalhygieniska funktioner att dominera.

Fem myror är en programserie producerad av TV 23 barnredaktion och innehåller följaktligen inga mer markanta inslag av våld, pornografi, sjuka skämt, skräckeffekter, svordomar eller direkt uppror mot vuxna. Men inom de ramar och med de medel som stått till buds har serien än- då lyckats med att — liksom ”skräpkulturen” och barntraditionen —fung- era återupprättande, som en förstärkare av barns självkänsla, samtidigt som gängse underhållningsformer parodierats och ”altemativ” till dessa lyfts fram (framför allt den ”fria” leken och traditionella sällskapslekar). Detta alltså snarast trots och mot producenternas ambitioner och leverera ett ”kunskapsmässigt” skolförberedande program, en massmedierad elek- tronisk A BC -bok med det uttalade målet att ”skapa rättvisa möjligheter för alla barn ” inför skolstarten. 2”

I stället för att fungera som ett TV-ålderns första förberedande, med ABC-drill och auktoritetstro, tålmodigt och tyst lyssnande, arbetsdiscip- lin med sträng känslokontroll och undertryckande av egna impulser och erfarenheter, har Fem myror berett marken för en mer uthärdlig inlär- ningssituation. Man har avdramatiserat skolan och dess kunskapskrav, visat på vardagsnyttan av kunskaper, minskat ned lärare och andra vux- na auktoritetspersoner till mer hanterliga proportioner och lärt ut kons- ten att rädda ansiktet med motstrategier och en lekfull attityd till omgiv- ningen. Ja, genom att i så hög grad utgå från och ge en bearbetning av barns egna erfarenheter har Fem myror snarare kommit att presentera en introduktionskurs i barntradition och folklore!

TV-seriens stora framgång som ”antipedagogisk”, ”anarkistis ” skol- förberedelse har dock inte diskuterats, eller ens omnämnts, i de interna utvärderingar somgjorts på Sveriges Radio. Trots att det inte sällan är den s. k. dolda läroplanens krav och regler som går djupare och slår hår- dare än skolans ”öppna” läroplan, speciellt för de förment eftersatta barnen från ”understimulerade” miljöer.

I de pedagogiska utvärderingarnas värld tycks emellertid saknas ett språk för en analys av sådana framgångar liksom det i de flesta barn- kulturdebattörers värld saknar teoretiska verktyg för att beskriva likar- tade aktiviteter eller massmedias ”underhållande” funktioner.

Språkliga brister eller olikheter?

. . . Fem myrors skolförberedande målsättning bygger alltså på en miss- uppfattning av vari vissa barns ”skolsvårigheter” består. De färdigheter som programserien koncentrerat sig på (begrepp, mängder, bokstäver) är inte så centrala för fortsatt skolframgång som man tydligen föreställt sig. Lässvårigheter orsakas aldrig av en enda isolerad faktor, utan är re- sultatet av en kombination av sociala, emotionella, intellektuella och pe- dagogiska faktorer. Anledningen till vissa barns språksvårigheter i skolan

står inte att finna i bristande kännedom om alfabetet eller oförmåga att skilja mellan olika lägesbegrepp som bakom—framför eller höger—vänster.

. . . All forskning tyder på att barn som redan kan mycket före sådana program har lättare att få ut något av dem, dvs. att klyftan snarare ökar.

Strävan att eliminera sociala och intellektuella orättvisor till förmån för en faktisk ”utbildningsjämlikhet” skulle nämligen kräva att man hjälpte de ”eftersatta” på de bättre lottades bekostnad. En offentlig kommunikations- kanal som TV är knappast användbar i detta sammanhang utan skulle få ersättas av t. ex. en speciell kabel-TV till de enbart ”eftersattas” hem! . . .

Barntradition och fars Helt dominerande i Fem myror är Sketcherna och ”numren” med Mag- nus, Brasse och Eva, och vi ska nu studera genomgående mönster och grepp i dessa. Sketcherna utgår alla från för barn välbekanta bassituatio- ner som anknyter till barns egna erfarenheter från hemmiljö eller fritids- sfärer. De är uppbyggda kring genomgående figurer (de awikelser från grundmönstret som kan förekomma är närmast att jämföra med de vari- ationer på en komisk grundtyp, som de flesta komiker arbetar med) och dessa står för vissa grundläggande roll- och relationsmönster (t. ex. barn- vuxen, lärare-elev, kund-försäljare). Men det viktiga är inte minst de be- arbetnin gar och förändringar som dessa igenkänningar, rollfigurer och re- lationer får genomgå.

Grundfigurerna varieras, modifieras och ställs på huvudet utifrån ett komiskt stiliseringssystem, där situationer och problematiker, som de TV-tittande barnen själva brottas med men kanske ännu ej klarar av att lösa, lyfts fram och distanseras. Seriens ”familjescener” eller ”skoltab- låer” gestaltas så, att de inte bara framstår som uthärdliga utan rentav roliga. Dessa bearbetningar får inte bara en terapeutisk funktion i så motto att barnet tillåts skratta av sig sina egna upplevda konflikter, utan blir också till en viktig del av barnets socialisation. Roligheterna har med andra ord även en ”pedagogisk” aspekt — här lärs helt enkelt ut pro- blemlösandets strategier och tekniker, så att barnet i fortsättningen ska klara problematiska situationer bättre.

Vad är det då för konflikter och problem som speglas i Fem myrors stiliserade sketchvärld? Vilka situationer, krav och roller upplevs som problematiska? Vilka normtryck från vuxenvärlden förväntas barn leva upp till? Svaren på dessa frågor kan man delvis komma åt ”bakvägen” - genom att analysera barns humor och komik. En innehållsanalys av barntraditionen pekar framför allt på några problemområden och oros- moment, som schematiskt kan sammanfattas i krav av tre olika slag:

Barnet tar i humorns, skämtets, komikens eller lekens form till olika strategier, olika ”toner”, stiliseringsgrader eller distansieringsmekanis- mer för att bemästra en situation under yttre tryck. Jag vill här söka for- mulera och underbygga teorin att det går en obruten linje från barntradi— tion till farsen: de mekanismer och funktioner som påvisats för barntra- ditionen (och barnens ”skräpkultur”) har även relevans för vuxnas sätt att använda komikens uttrycksformer som ett medel att lösa problema-

tiska situationer och konflikter. När vuxna skrattar åt en fars, får de för en kort stund ”leka barn igen”.

Fem myror kan därför betraktas inte bara som en introduktionskurs i barntradition utan även som en minimodell av farsen (huvudsakligen av- passad för barn). (Detta nära samband mellan fars och barntradition kan i Fem myrors fall endast på ett yttre, yrkesmässigt plan förklaras av att sketchemas upphovsmän Magnus Härenstam och Brasse Bränn- ström råkar vara ett rutinerat komikerpar.) . . .

Kärnfamiljen som spelmiljö och rollaxel

. . . I de flesta sketcher spelar Brasse dock alldeles uppenbart rollen som Barn, medan Magnus axlar den dubbla auktoritetsrollen av Pappa och Lärare, och Eva växlar mellan rollen som Mamma och rollen som oms- värmad Flickvän till såväl Magnus som Brasse . . .

Brassebarnet

. . . Brassebamet kan visserligen inte räkna eller känna igen och skriva bokstäverna som pappa Magnus och mamma Eva, men även om Brasse i vissa fall saknar språklig kompetens är det oftast inget fel på hans kommunikativa kompetens: han kan t. ex. rita föremål istället för att skriva dem. Överlag klarar sig Brasse med äran i behåll — och när han inte gör det visar han inga uttryck för några skamkänslor. Ställd inför kunskapsfrågor gissar han och oftast rätt. Då han inte, som oftast, begå- vas med ”tur” får han ”lura ut” lösningen på problemet. Framför allt gäller det för honom att inte blotta sin okunnighet: ”Man får inte vara dum!” och ”Man måste vara smart!” är två av hans stående nyckelrepli- ker.

Lika viktigt för Brasse—figuren är emellertid att vara kul och fyndig. Ty framför allt annat är Brasse lekfull: han skämtar gärna och är glad, munter och uppsluppen. Ibland tillåts han också spela busgrabben som revolterar mot vuxenvärldens tråkigheter. Han spelar gärna clown och pajas, och använder för det mesta festliga slanguttryck. Även om Brasse framställs som rädd för spöken och åska, litet blyg för flickor och rentav klumpig och fumlig, är han sällan så ”dum” och okunnig som han ver- kar/ låtsas: han vet att ”dumhet” är en bra förklädnad, som tillförsäkrar immunitet mot exempelvis bestraffningar . . .

Lärarpappan Magnus

. . . Analyserar man Magnus-figuren närmare, framstår gestalten alltså i huvudsak som klart ”osympatiskt” tecknad. Men dessa ”negativa” drag framtonas ju i farsens komiskt försonande belysning och få en komple- mentär funktion i förhållande till de ”positiva” aspekterna hos Sparring- partnem Brasse. Som tittare tar man inte den svart-vita ”personteck- ningen” riktigt på allvar, utan förväntar sig den tvärtom. Också de nega- tiva dragen hos en stel och förkvävande auktoritetsfigur kan därmed för- vandlas till något ”roligt”.

Hem fritid arbete

. . . Fem myror utspelas med andra ord främst i miljöer som för barnet är välkända. Hemmets privata vardagstillvaro eller den offentliga fritids- sfären med dess aktiviteter och underhållningsformer. Serien utgår alltså ifrån _ och accepterar barns egna erfarenhetsvärldar. Då programmen av vissa kritiker kallats alltför ”kommersiella” och ”showbetonade” är det förmodligen en klarare ”realistisk” miljöbeskrivning och tydligare sociala relationer som man efterlyst. Men istället för en kritik av och ett avstånds- tagande från den s. k. skräpkulturen har programmakarna velat anknyta till de kulturformer som sägs omhuldas av speciellt s. k. understimulerade barn, dvs. den ”massmedierade” underhållningskulturen och de ”folkliga” fritidsaktiviteterna. Faktum är dock att nästan allt detta även tilltalar de flesta andra barn, oavsett samhällsbakgrund. Inte minst gäller detta det så kritiserade intresset för serier.

Kommentar:

Förf.:s betoning av denna anknytning behöver inte tolkas som att de skulle vara okritiska mot alla serier — i varje fall är det inte dessa dis-

kussionen gäller här utan det berörda TV-programmets grundstruktur. (K. E.)

Lekar och lekande

Inte för inte finns det ett talesätt som lyder: ”Att leka är ingen barnlek!” De flesta vuxna klarar i varje fall inte av det, och flera undersökningar visar att många av de månghundraåriga, traditionella barnlekar, som lektes så sent som för en generation sedan, idag är nära nog utdöda. Fem myror tillhör de få barnteveserier som fullföljt TV:s betydelsefulla funk- tion som traditionsförmedlare av viktiga socialisationsformer. Magnus, Brasse och Eva ägnar sig bl. a. åt att vidarebefordra sällskapslekar och utgör levande lekförebilder för barns ”fria” lek. De hänger sig åt de ty- per av lekar som framför allt bygger på vardagssituationer eller mer ak— tuella underhållningsformer, vilka i de flesta fall har sina rötter långt tillbaka i populära gemenskapsformer. Många av de sällskapslekar som mer eller mindre försvunnit ur det ”privata” umgängeslivet har ju radio och TV omkonstruerat i mer ”offentliga” kommunikationsformer och med ofta fantastiska priser (10 OOO-kronorsfrågan, Gissa mitt jobb, Filmfrågan, Schlagerfrågan, På minuten etc).

Eftersom de flesta sketcher i Fem myror antyder att Magnus och Eva bor ihop och har en son, Brasse, framstår de övriga Sketcherna, där fa- miljekonstellationens band är upphävda men där klädsel och rollkarak- teristika från familjesketcherna är oförändrade som om hela familjen lekte en lek . . .

. . . Minst lika viktigt är nog att det rör sig om underhållningsformer, kulturaktiviteter, undervisningsituationer osv. som parodierar. Liksom barn när de leker imitationslekar är väldigt onyanserade, t. ex. ”spelar" över- drivet straffande (föräldrar, poliser) eller överdrivet snälla (föräldrar eller

poliser) är det här fråga om att leka en stereotyp av en viss funktion, snara- re än att ”vara” en viss yrkesutövande människa. Barn använder sig ibland av stiliseringen som ett medel att åstadkomma ett parodiskt intryck (men oftast är denna effekt oavsiktlig) på samma sätt som Magnus ”leker” t. ex. stereotypen lärare. . .

. . . Det ”orealistiska” i att Brasse får sitta ensam på bio, att Eva är både biljettkassörska och godisförsäljerska och att Brasse slipper betala för dels biobiljetten och dels sex påsar chips, ska alltså tolkas som ett indicium på lek — och inte avfärdas som verklighetsförfalskning, vilket en del kritiker gjort.

Men det allra viktigaste skälet till inrycket av att ”det leks” är givetvis den nästan obegränsade repertoaren av ”lekroller”. . .

. . . Precis som de TV-tittande barnen själva brukar göra, kan Magnus, Brasse och Eva därför sägas leka populära media- och fantasifigurer. De får inkarnera (och parodiera) allt från ”TV-personligheter” (TV-värdinna och programledare, sångerska/ sångare, rockartist, sportreporter och de- tektiv) och ”sagoväsen” (spöke, monster, häxa, Dracula, tomte, Lucia och stjärngosse, prins och prinsessa) till ”med prestige och spänning för- knippade yrken (rymdfarare, tjuv och polis, trollkarl, doktor och sköter- ska, forskare, sjökapten, flygkapten och flygvärdinna, tävlingssimmare). Leken i rutan uppfyller med andra ord de TV-tittande barnens önske- drömmar om att axla ”spännande” och socialt prestigefyllda roller.

Man kan till och med hävda att hela serien utgörs av ett enda lekande, där man iscensätter vardagliga lekar som pappa-mamma-barn, skola, kontor och affär, klä ut sig och spela teater, klottra på plank, busa och spela spratt, leka med sina husdjur, berätta Spökhistorier och fråckisar, söka en skatt, idka sällskapslekar och vitsa med ordlekar när man inte leker kysslekar . . .3 4

. . . Enligt PUBs interna utvärdering av den andra omgången Fem my- ror-program är det uppenbart att TV-tittande barn varit väldigt intresse- rade av (men ofta ambivalent inställda till) just dessa pusscener. Fyra- fem-åringarna skrattar visserligen, men tycker inte sällan att det hela är larvigt och blir generade, förlägna och blyga och tycks t. o. m. skämmas litet.37 Tydligen har vi här — liksom i fallet med kiss, bajs, pottor och kalsonger — ett känslomässigt starkt laddat område. Om värdeladd- ningen i sin tur främst beror på att fenomenet annars så sällan fram- ställs på ett för mindre barn förståeligt och känslomässigt tilltalande sätt i massmedia, eller på en dåligt stillad allmän nyfikenhet, eller på föräld- rarnas sätt att socialisera sina barn på detta område det vill jag låta vara osagt. Men det tycks vara barn till lågutbildade föräldrar som är speciellt intresserade av dessa inslag." Dessa föräldrar sägs ju, enligt sociologer och psykologer, ha mindre kroppskontakt med sina barn, ”klema” med dem mindre och mer sällan visa ömma känslor.

Parodier

Anklagelserna mot Fem myror för att inslussa de TV-tittande barnen i ett vuxet, ”kommersiellt” kulturutbud har oftast varit uttryck för en missriktad missionsive' att axla ”den vite mannens börda”, där ”vildarna” ersatts av

' Obs fars ej ”realis- tiska” skräckinslag (K. E.)

”barnen”.