SOU 1981:33

Effekter av investeringar utomlands : en studie av sex industrier : delbetänkande

Effekter av investeringar utomlands

En studie av sex industrier

* Effekter av investeringar utomlands

i En studie av sex industrier

& Statens offentliga utredningar

ww 1981133

& Industridepartementet

Effekter av

investeringar utomlands

En studie av sex industrier

Delbetänkande av direktinvesteringskommittén

Stockholm 1981

Omslag Johan Hillbom Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06305-0 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

Förord

Genom beslut den 30 juni 1977 fastställde regeringen direktiven för en kommitté med uppgift att utreda de näringspolitiska effekterna av företagens internatio— nella investeringar. Kommittén, som påbörjade sitt ar— bete vid årsskiftet 1977—1978, antog namnet direktin— vesteringskommittén (DIRK).

Som framgår av kapitel 1 har DIRK initierat fem större undersökningar.I den undersökning som redovisas i denna rapport har effekterna av svenska företags verksamhet utomlands uppskattats med hänsynstagande tillkonkurrens och köparkrav.I en undersökning studeras effekterna av svenska företags investeringar utomlands och utländska företags investeringar i Sverige med särskild hänsyn till uppkomna beroendeförhållanden mellan koncernernas olika delar. En tredje studie värderar inverkan av för— ändringar i utlandsproduktion på exportutvecklingen. I en fjärde undersökning jämförs beteendet i utlandsägda företag i Sverige med de svenska delarna av svenskkon- trollerade multinationella företag och svenska natio— nella företag. I en femte studie studeras inverkan av internationella investeringar på sysselsättningsstruk— turen i svensk industri. Samtliga delrapporter avses publiceras under våren 1981 och slutbetänkandet under våren 1982.

Materialet för denna undersökning insamlades av perso— nal vid Institutet för internationellt företagande vid Handelshögskolan i Stockholm på uppdrag av DIRK. Som projektledare fungerade därvid kommitténs sekreterare ekon dr Jan—Erik Vahlne och Dr Gary Jordan. övriga med- arbetare har varit Civilekonomerna Louise Casparsson, Monica Hillman och Örjan Sölvell. Jan—Erik Vahlne och örjan Sölvell har sammanställt denna rapport.

Uppläggningen av undersökningen har diskuterats och godkänts av kommittén. Utredarna, som ståttförgenom— förandet, svarar ensamma för slutsatserna. Kommitténs

ställningstagande redovisas i slutbetänkandet.

Stockholm i maj 1981

7 . (

/Jan—Erik Vahlne

INNEHÅLL

KAPITEL 1 BAKGRUND, TEORI OCH METOD

KAPITEL 2 INDUSTRIN FÖR TELEKOMMUNIKATIONS— UTRUSTNING

KAPITEL 3 INDUSTRIERNA FÖR BERGBORRUTRUSTNING OCH BERGBORRAR

KAPITEL 4 INDUSTRIN FÖR SVETSPRODUKTER

KAPITEL 5 INDUSTRIN FÖR VENTILATIONSPRODUKTER

KAPITEL 6 DEN SVENSKA DAMKONFEKTIONSINDUSTRIN

KAPITEL 7 EFFEKTER AV DIREKTA INVESTERINGAR I UTLANDET

KÄLLFÖRTECKNING

143

168

208

235

257

KAPITEL 1 BAKGRUND, TEORI OCH METOD

Företagens internationalisering har varit ett av de vik- tigaste inslagen i efterkrigstidens strukturomvandling. Även om de första utländska dotterbolagen tillkom redan på 1800—talet är det först under de tre senaste decen— nierna som den stora expansionen av de multinationellal företagens utlandsverksamhet skett. Sverige tillhör de länder som i förhållande till sin storlek har mest ut— landsinvesteringar. Däremot är den utlandskontrollerade sektorn i vår industri liten vid internationell jämfö—

relse.

Koncentrationsutredningen fick år 1971 genom tilläggs— direktiv i uppgift "att genomföra en undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse". Kommittén presenterade som svar på denna begäran en rap— port — SOU 1975:50. Den innehöll en helt teoretisk ut—

värdering av de samhällsekonomiska effekterna.

Vid halvårsskiftet 1977 beslöt regeringen att tillsätta denna kommitté med uppdrag att utreda effekterna av så— väl utländska företags direkta investeringar i Sverige som av svenska företags i utlandet2.-Bakgrunden till utredningen var de direkta investeringarnas växande be— tydelse och behovet av ett bättre underlag för bedömning av konsekvenserna av denna utveckling. Samtidigt som re- geringen tillsatte DIRK gav den direktiv till valuta- kommittén, som tillkallats av ekonomiministern för över—

syn av valutaregleringen.

lSom multinationella betecknar vi företag scutbedriver produktion

i minst ett land utöver hemlandet.

2Uttrycket "direkt investering" markerar att investeraren aktivt

kontrollerar objektet för investeringen. Vid avsaknad av en aktiv kontroll används uttrycket "portföljinvestering".

Denna förordning är det instrument som används för reg— lering av svenska företags utländska investeringar. Det är valutakommitténs uppdrag att överväga i vad mån ut- landsinvesteringarna bör regleras genom valutaregle— ringen och därvid utnyttja de resultat som DIRK presen— terar. Det faller också på valutakommittén att bedöma de valutamässiga och finansiella effekterna av inter— nationella direkta investeringar, medan DIRK utreder

de näringspolitiska effekterna. DIRK kommer också att utifrån sina utgångspunkter diskutera behov av åtgärder från samhällets sida med anledning av företagens direkt—

investeringar.

Uppläggningen av DIRKs arbete

I direktiven specificeras de olika näringspolitiska ef— fekter som kommittén bör undersöka. Det är effekterna på industriproduktionens storlek, industri- ochlaransch— struktur, industrins regionala fördelning, export och import, teknisk utveckling, produktivitet, sysselsätt- ning samt internationell konkurrenskraft. Dessa effek— ter är inte oberoende av varandra och påverkar dessutom överordnade ekonomiska mål. Att empiriskt uppskatta ef— fekterna direkt på nivån "Sveriges handelsbalans" osv är förenat med stora svårigheter. Den förändring i ett företags verksamhet som en investering i ettannatland innebär får verkningar inte bara för företaget självt utan i princip också för leverantörer, kunder, konkur— renter, samhälle och anställda. DIRK har därför valt att göra beskrivningar av förändringar i effektdimen—

sionerna på breda material kombinerade med sambands- sökande" studier på små material. Men även i de breda studierna prövas vissa orsakssamband. Det gör det möj— ligt att jämföra resultaten från delundersökningarna. Det betyder emellertid att varje delundersökning är att se som partiell och att DIRKs ställningstaganden

kommer att grundas på det samlade materialet.

I en undersökning har kommitténs sekretariat bearbetat statistiska centralbyråns material avseendeiknisvenska industrin. Syftet med bearbetningen var att undersöka om det förelåg skillnader i beteende mellan följande

fyra kategorier av företag 0 företag med utländskt majoritetsintresse 0 företag med utländskt minoritetsintresse

o svenskägda företag med egen produktionsverksamhet i utlandet

o svenskägda företag utan produktionsverksamhet i ut- landet.

De olika företagsgrupperna undersöktes med avseende på bl a FoU—verksamhetens omfattning, investeringar,sys- selsättning samt export och import.

En annan undersökning, som genomförts vid Industrins Utredningsinstitut (IUI), har haft som syfte att med hjälp av statistiska metoder pröva hur svenska före— tags tillverkning i utlandet påverkar exportförsälj- ningen från Sverige. Dataunderlaget är insamlat genom en enkät till samtliga svenska företag med produktions— verksamhet utomlands. Genom att uppgifter finns från åren 1965, 1970, 1974 och 1978 har det varit möjligt att beskriva och analysera de internationellt verk—

samma koncernernas utveckling under denna tid.

Genom medverkan från några av arbetsmarknadens organi— sationer har DIRK beretts möjlighet att bearbeta under- laget till förhandlingsstatistiken. Denna inrymmer bl a uppgifter om de anställdas arbetsuppgifter och kvalifi— kationer. I ett samarbete mellan IUI och företagsekono- miska institutionen vid Uppsala universitet har prövats vilken inverkan företagens internationalisering fått fö; sysselsättningsstrukturen. Indirekt kan därmed in—

verkan på svensk industris struktur avläsas.

De tre nu nämnda studierna kan karakteriseras som to— talundersökningar baserade på stora datamaterial. Som ett komplement till dessa har DIRK låtit utföra två mer inträngande studier avseende ett färre antal före— tag. En av dessa är föreliggande studie som avser sex olika industrier eller branscher i vilka svensk indu— stri är representerad med ett eller flera internatio— nellt verksamma företag. Syftet med denna undersökning är att försöka värdera effekterna av gjorda utlandsin— vesteringar på koncernens konkurrenskraft ochudensvenska koncerndelens utveckling med hänsyn tagen till faktiska omständigheter, som bl a konkurrensen och köparnaskrav.

Den andra studien på låg beskrivningsnivå gjordes vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universi— tet och avsåg ett urval om ett tiotal företag. De under- sökta företagen var dels svenska multinationella före— tag, dels utländska multinationella företags dotterbo— lag i Sverige. Förutom effekterna i de näringspolitiska dimensionerna har studerats i vilken mån beroendeför—

hållanden uppkommit mellan moder— och dotterbolag.

Teoretisk föreställningsram

Försöken att formulera speciella teorier för multinatio- nella företag och direkta investeringar var aldrig sär- skilt framgångsrika. I stället har det visat sig bäst att kombinera existerande teorier eller fragment.avteo— rier med varandra. Dessa teorier är från områden som industriell organisation (dvs hur strukturella förhål— landen påverkar företags beteende), företagstillväxt, oligopolistisk konkurrens och internationell handell. Dessa teorier bygger på antaganden om förekomst av pro— duktdifferentiering, ofullständig konkurrens, förekomst av osäkerhet, begränsat antal säljare och köpare med ibland stabila relationer till varandra. Detta är in— tressant att notera eftersom välfärdsteori och—teori för ekonomisk politik snarare bygger på antaganden om perfekt information, stort antal säljare och köpare,

homogena produkter osv. l

Se t ex SOU 1975:50 och Dunning, 1979.

Direktinvesteringar anses vanligen vara förbundna med marknadsimperfektioner och förekomma i branscher med höga etableringshinderl. I sådana branscher är också antalet konkurrerande företag litet. Oligopol (fåtals- konkurrens) är därför ofta en relevant beteckning på

debranschstruktureri vilka multinationella företaghar uppstått.

En oligopolistisk struktur behöver inte nödvändigtvis innebära att företagen är mycket stora i absolutmening, t ex mätt i förädlingsvärde eller antalet anställda. Alla multinationella företag är heller inte stora. Det omvända är mer giltigt, dvs att stora företag ofta är multinationella. Detta gäller i hög grad för svensk in— dustri, där de största multinationella industrikoncer— nerna svarar för den dominerande delen av svensk indu— stris utländska produktionsverksamhet. Man kan därför inte bortse från storlekens betydelse vid studium av internationella investeringar. Den här mest intressanta aspekten av storlek är målstrukturen. Stora företagkän— netecknas i regel av att ägandet är utspritt på ett stort antal händer, något som lett till att ägarinflytandet försvagats till förmån för framför allt företagsled— ningen. I företagsledningsdominerade företag är inte maximering av nuvärdet av företagetdetcentralamålet.I Snarare söker man i sådana företag optimera ett nytto- begrepp sett ur företagsledningens eller organisatio- nens synvinkelz. Denna nytta är en funktion av variab— ler som storlek, tillväxt, lönsamhet, stabilitet och undvikande av osäkerhet.

Det har diskuterats huruvidaökadstorlekinnebärstörre fördelar genom möjlighet att skaffa kapital och andra resurser till lägre kostnad. Det finns teoretiska för-

klaringar till varför tillväxt i sig skulle framstå

lHymer (1960).

Begreppet etableringshinder avser förhållanden scnigör det svårt att starta nya företag i en bransch. Det kan vara differentierade produkter genom forskning och utveckling eller marknadsföring, krav på tillgång till viss insatsfaktor san patent eller krav på viss storlek för att nå skalekonomi (Bain, 1968). 2Se t ex Marris (1964) och Galbraith (1967).

som lönsamt. Huvudargumentet är att tillväxt medger ett mer effektivt utnyttjande av odelbara resurserl Undersökningar har också funnit positiva sambandnellan storlek och lönsamhetz.

Ett företags storlek bör ses i relation till övriga företags storlek inom den industri3 eller den produkt— marknad som företaget är verksamt. Hög relativ stor— lek, uttryckt som företagets marknadsandel, indikerar att företaget har fördelar gentemot konkurrenterna. Dessa fördelar kan uppkomma genom stordrift och längre driven specialisering men också genom större möjlighet att påverka avsättningsmarknaden, framför allt med av— seende på prissättningen.4 Empiriska undersökningarhar också visat att marknadsandelens storlek samvarierar positivt med lönsamhetens. Det är därför naturligt att tillväxt framstår som både ett Viktigt mål och medel. I det perspektivet kan en utländsk investering sålunda ses som en "positionsframflyttning" inom industrin i

fråga.

Ett annat, vidare synsätt på utländska direktinveste- ringar erbjuder den s k internaliseringsteorinG. En- ligt denna är administrativ kontroll i vissafallöver- lägsen marknadsmekanismen. Detta brukar ibland beteck— nas "marknadsmisslyckande". För ett företag kan det

t ex därför vara fördelaktigt att självt äga och kon— trollera sina avsättningskanaler i stället för att an— vända fristående mellanhänder. Detta gäller då såväl

ursprungliga som främmande marknader.

lPenrose (1959) .

2Se t ex Connor (1977).

BNEd en industri avses i denna rapport de producenter som ut— bjuder varor ned en sinsenellan hög grad av substituerbarhet.

4Shepherd (1976), George och Silberston (1976) och Hedley (1976).

5Connor (1977) och där refererade källor,

GSe sou 1975:50 och Dunning (1977).

Kännetecknande för ett utlandsinvesterande företag är att det besitter någon typ av fördel eller överlägsen— het som mer än väl kompenserar för den nackdel det innebär att inte ha lika god kunskap, eller vara lika känd, som de företag som redan finns på den främmande marknadenl. Sådana fördelar är besläktade med de etab— leringshinder som gör det svårt för nya företag att

ta sig in i en bransch. Fördelen måste emellertidvara knuten till det enskilda företaget, ty annars skulle den lika gärna kunnat exploaterats av de företag som redan finns i det andra landet. Dunning (1973) har

grupperat tänkbara företagsspecifika fördelar på föl- jande sätt:

1. lättare eller billigare tillgång till kunskap och information

2. lättare eller billigare tillgång till produktions- faktorer

3. lättare tillgång till marknader eller från försälj—

ningssynpunkt gynnsammare produktkarakteristika, t ex varumärke

4. skalfördelar eller vertikal integration.

Ett företag kan ha större eller mindre fördelarj_alla de uppräknade avseendena, och det är summan av deolika fördelarna som avgör om företaget kan göra enframgångs— rik utlandsetablering. Vilken komponent i.detta "fördels— paket" som är väsentligast kan variera över tiden, och man kan därför tänka sig att det totala paketets värde genomgår förändringar. Man skulle kunna tala om en för- delscykel2 som kan illustreras med Sandviks utveckling. Genom förvärv av patentet för stålframställning enligt Bessemermetoden och vidareutveckling av denna teknologi erhöll Sandvik ursprungligen en företagsspecifik fördel. Denna exploaterades genom försäljning också på de ut—

1sou 1975:5o.

ZSandén & Vahlne (1976).

ländska marknader som både medgav och nödvändiggjorde uppbyggnaden av ett internationellt försäljningsnät. När värdet av den teknologiska fördelen så småningom avtog kom den lokala närvaron på marknaderna, medupp— byggda relationer till kunderna, att blidenviktigaste företagsspecifika fördelen. Den är fortfarande bety— delsefull vid sidan av den fördel som det framtagna hårdmetallkunnandet skapat. Det förhållandet att före— taget blivit multinationellt kan sägas innebära ytter— ligare fördel genom att företaget får en större risk— spridning och flexibilitet samt bättre tillgång till

informationl.

Att ett företag besitter företagsspecifika fördelar är emellertid inte en tillräcklig förutsättning för att det skall investera utomlands. Företaget skulle kunna överlåta till ett företag i utlandet att exploatera fördelen. Det är vad som sker när exempelvis ett patent säljs. För att ursprungsföretaget skall göra en direkt- investering måste det uppenbarligen vara förmånligare att för det första själv stå för tillverkningen och

för det andra att bedriva den i det främmande landet. Förekomst av handelshinder kan vara en förklaring till att det är fördelaktigare att producera på den utländ— ska marknaden i stället för att försörja den genom ex- port från utvidgade anläggningar i hemlandet. I prak— tiken är det emellertid sällan så att företaget ställs inför ett val mellan flera olika alternativ. Det är snarare så att alternativen blir aktuella efter var- andra i en process som leder till en fördjupad inter— nationalisering. Förklaringen ligger i att företaget successivt ändrar, medvetet eller omedvetet, sitt för—

delspaket bl a genom en inlärningsprocess.

Alternativens fördelaktighet från företagets synpunkt ändras därför över tidenz. Teknologins karaktär och successiva spridning har sålunda visatsigkunnatbidra

lJämför Dunning (1977) .

2Johanson — vahlne (1975), Johanson - Mattson - Sandén — Vahlne (1976).

till att förklara vilket exploateringsalternativ som föredras under olika stadier'avproduktens livscykell. Företagets teknologi är emellertid i sin tur resultat av beslutsomföretaget tidigare fattat. Den dynamiska aspekten är därför Viktig vid förklaring av varför ut- landsetableringar kommer till ståndz.

Fördelsbegreppet gör det möjligt att skilja mellan ett par principiellt olika typer av direktinvesteringar. Marknadsorienterade investeringar i lokal produktion görs i syfte att försörja en marknad vilken svårligen skulle kunna nås genom import p g a exempelvis handels— hinder. Enligt direktinvesteringslitteraturen är det företagsspecifika fördelar som uppväger de nackdelar det innebär att konkurrera på en främmande marknad. Vid resursorienterade investeringar är syftet inte att sälja i det främmande landet utan att utnyttja någon där befintlig resurs. Det kan vara råvaror eller ar- betskraft som finns till lägre kostnader än i andra länder. Det är således landsspecifika fördelar som ex-

ploateras vid denna typ av investering.

I en oligopolsituation, då några få företag med lik- artade produkter delar på marknaden, är det vanligt att företagenbevakar och imiterarvarandrasbeteenden3. Företagen undviker priskonkurrens och satsar i stället på andra marknadsföringsåtgärder samt forskning och ut- veckling. Kampen om marknadsandelarna står i centrum i den oligopolistiska konkurrenssituationenn Dethar också förekommit att företag i oligopolistiska branschergjort direkta investeringar därför att konkurrenterna tidi— gare hade gjort det4. Det föreligger en ovilja att ge upp, eller avstå från, en geografisk marknad även om det får negativa konsekvenser för lönsamhetenunderlång tid. Oligopolistens dilemma har formulerats: "If I do

lVernon (1966). 2Jänåör SOU l975:50 sid 8 f, Caves (1976) sid 5, Cbnnor (1977). 3Connor (1977). 4Knickerbocker (1973).

not take advantage of an opportunity my competitors

will"1.

Modell

I föreliggande studie har vi tillämpat ett synsätt som innebär att om man vill förklara varför ett företag tex gör en utlandsinvestering, satsar mycket på FoU eller minskar sitt sortiment, så måste man känna till under vilka betingelser företaget arbetar. Dessa betingelser antas vara likartade för alla företag i en industri eller i en bransch och avser blzikonkurrenssituationen, vilken typ av teknologi som används i branschen och betydelsen av stordriftsfördelar. Sammantaget brukar sådana förhållanden benämnas branschens eller indu—

strins "struktur"2.

Företagens beteende i en viss industri påverkas såle— des av dess struktur. Man kan emellertid också tala om att det sker en påverkan i andra riktningen, dvs att företagens beteende bidrar till att förändraindustrins struktur. Ett företags utlandsinvestering kan sålunda förändra exempelvis konkurrenssituationen. När man för— söker uppskatta utlandsinvesteringarnas effekter kan man därför förvänta sig inte bara en omedelbar eller kortsiktig effekt. Det uppstår också en indirekteller långsiktig effekt genom att utlandsinvesteringen på- verkar industrins struktur och därmed så småningom fö—

retagens beteende (se figur 1.1).

Industrins Företagens ; Effekter

beteende

struktur

Figur 1.1 Industristudiens modell (variablerna speci— ficeras i texten).

lMuller (1976) sid 260.

2Den Rodell vi konstruerat har stora likheter ned den traditionella nodellen för "Industrial Organization". Skillnaden är förutom in— nehållet i "rutorna" (figur 1.1) förekomsten av ett feedrback— samband från beteende till struktur i vår modell. Även Caves (1976,

sid 5) anser att det finns behov av en dylik dynamisering.

Det är emellertid inte enbart företagens beteende som ger upphov till strukturella förändringar. Av stor be— tydelse är också bl a myndigheternas agerande inonrramen för t ex den ekonomiska politiken.

Som vi närmare kommer att utveckla i metodavsnittet, uppskattas effekterna genom en jämförelse mellan kon— sekvenserna av det faktiska beteendet och ett alterna- tivt beteende under i första hand den givna strukturen men också med hänsyn till förändringar i strukturen.

De strukturella förhållanden som beaktats är: efterfrå— geutveckling, geografiska marknader och avnämarkatego- rier, geografisk lokalisering av produktion och inter— nationell handel, teknologiintensitet, kostnadsstruktur och skalekonomi, myndighetsregleringar (i synnerhet han— delshinder), köparna och deras kriterier för val avleve— rantörer, strukturen i tillverkarledet samt tillverkarna och deras egenskaper (bl a omfattning och typ av inter— nationell verksamhet, storlek ochgraden/diversifiering).

De beteenden vi försökt observera är väsentligaredelar av konkurrensstrategierna som direkta investeringaroch förändringar i formerna för bearbetning av utländska marknader, forsknings- och utvecklingsaktiviteter, vä— sentligare förändringar i produktsortimentet, former för marknadsföring, kostnadsminskande åtgärder, köp av företag samt avtal med andra företag och organisationer.

De effektdimensioner vi slutligen studerat är: koncer— nens internationella konkurrenskraft, den svenska kon— cerndelens "konkurrenskraft", FoU-aktiviteternas stor- lek och lokalisering, sysselsättningens utveckling och fördelning på Sverige och utlandet samt export—ochim— portutvecklingen. Förändringar av den internationella konkurrenskraften har uppskattats som förändringar i dels marknadsandelar, dels värdet av de företagsspeci— fika fördelarna vis-ä—vis konkurrenterna. Den svenska koncerndelens konkurrenskraft är svår att ange i en långt integrerad multinationell koncern, vars olika delar är inbördes beroende. Vi har studerat förekoms-

2

ten av sådana beroendeförhållanden och i vilken ut— sträckning väsentligare funktioner förlagts till ut— landet. Vi hade också önskat kunna beskriva utveck— lingen av resp industris nettoexport frånSverige men har, sånär som i ett fall, inte kunnat göra det, Före— tagen har inte kunnat ge oss uppgift om importens ut—

veckling.

I denna undersökning är effekterna iakttagna på före— tagsnivå. Dessa effekter kan inte adderas och sägas

utgöra effekter för Sverige. De är snarast attse som ett moment i industrins strukturella förändring. Vil— ken effekt en sysselsättningsminskning i ett företag

får för Sverige blir beroende av bl a sysselsättnings— läget i stort. Råder arbetslöshet kan en sysselsätt— ningsminskning i ett utlandsinvesterande företag leda : till högre arbetslöshet. Råder det å andra sidan brist på arbetskraft blir kanske effekten att den friställda personalen börjar arbeta i andra företag.

En investering i produktion utomlands kan tämligen om- gående få effekter för export resp import och därmed sysselsättningen i företagets svenska koncerndelar.De har därför varit de effektdimensioner som vi antagit främst varit av kortsiktig karaktär. På lång sikt där—

emot är samtliga effektdimensioner relevanta.

Metod ,

Att värdera effekterna av företagens utländska direkt— investeringar skiljer sig på ett avgörande sätt från , effektmätning i vanlig s k evaluation research: ob— jekten i den senare är åtgärder vidtagna av myndighe— ter i syfte att påverka någon samhällelig företeelse. Sådana reglerande åtgärder kallas exogena, vilket be— tyder att de är givna och ej påverkbara sett ur före— tagens perspektiv. I vårt fall är det emellertid fråga om att värdera effekter av en företeelse som är endogen i det ekonomiska systemet; företagen kan välja mellan

olika alternativa beteenden, varav att investera utom—

lands är ett. Vilket beteende företagen väljer är av- hängigt målstrukturen och omvärldens egenskaper.

Utlandsinvesteringarnas effekter har därför definie— rats som skillnaden mellan det faktiska konstaterade utfallet, t ex i fråga om sysselsättning och utfallet av ett alternativt beteende.l Det kan sägas innebära att vi uppskattar effekten av ett förbud mot investe- ringen i fråga. Som alternativ har vid marknadsoriente— rade investeringar använts andra sätt att sälja det undersökta företagets produkter på den aktuella markna— den. De sätt som övervägts är därvid iförstahandnågon form av exportförsäljning eller licensiering till ett

utländskt företag på marknaden.2

Ur teoretisk synvinkel borde jämförelsealternativet vara det beteende som företaget skulle ha valt om di— rektinvesteringen, av skäl som t ex förbud,intekommit till stånd; "second best"—alternativet. Detharvi inte valt. Vi har i stället prövat påtvingade alternativ av typen "export från Sverige" eller "licensförsäljning" även om dessa inte skulle valts av företaget. Skälet är att det är dessa alternativ som ofta förts framsom mer önskvärda. Jämförelsen med dem är därför särskilt intressanta. Ganska långt fram i företagens internatio- naliseringsprocess har dessutom "export från Sverige" varit det efter "lokal produktion" bästa alternativet.

Jämförelsen baseras på antagandet att alla andra för— hållanden utom det svenska företagets sätt att förse marknaden med varor är oförändrade. Det betyder att företag från andra länder kan antas kunna välja att investera på den främmande marknaden i fråga. Som dis— kuteras i kapitel 7 är antagandet om "i övrigt lika förhållanden" vid alternativet utan direkta investe- ringar sannolikt orimligt vid en analys av de långsik— tiga effekterna.

1Detta är det vanliga sättet att definiera effektbegreppet (se t ex SOU 1975:50 sid 177). 2Alternativen till icke—marknadsorienterade investeringar är dock av en annan beskaffenhet.

När vi talar om effekterna av företagens utlandsinves— teringar är det effekter av investeringar i produktions— kapacitet som avses. Det är om dessa som osäkerhet rå- der. Om investeringarna i utlandsproduktion och alter— nativen till dessa bör också sägas att de behandlats som "helheter". Med det menas att vi inte prövat under- alternativ som skulle kunnat bestå i uppstyckning av produktionsprocessen i utländska dotterbolag. Det är därvid teoretiskt möjligt att pröva förläggninganrolika moment i produktionsprocessen till Sverige. I praktiken har detta inte varit möjligt för oss att göra. Resulta- ten skulle också varit oanvändbara för praktiskt bruk.

Det är naturligtvis möjligt att pröva andra alternativ, som att välja andra marknader eller att tillverka andra produkter. I någon mån har sådana alternativ diskute— rats, men i huvudsak har vi avstått därifrån. Resone— mangen skulle nämligen kräva så långtgående antaganden att hållbarheten starkt skulle ifrågasättas.Det.ärnatur— ligtvis så att t ex det sortiment som företaget en gång valt att specialisera sig på till stor del bestämmer vilken form för bearbetning av utländska marknadersom är möjlig eller nödvändig. Ett exempel: ett företag som för några decennier sedan valde att tillverka och ex— portera kraftliner kan ha funnit att konkurrenternabör— jat köpa upp sina tidigare kunder, wellpapptillverkarna. För att inte se sin marknad försvinna och för att komma i åtnjutande av samma effektivitetsvinster som konkur— renterna anser sig företaget i fråga tvunget att också investera utomlands och förvärva någon wellpapptillver— kare. Denna situation hade naturligtvis aldrig uppstått om företaget inte beslutat att tillverka kraftlinery men det är skäligen meningslöst att ta upp den diskussionen. Det är svårt att tänka sig en reglering av företagens sortiment med hänvisning till en senare påkallad till—

verkning utomlands.

Den oundvikliga svårigheten i effektanalysen ligger i att konstruera de hypotetiska alternativen som nödvän- digtvis måste grundas på antaganden. Dessa avser fram— för allt hur företagets försäljning på den utländska marknaden skulle ha utvecklats om produktion inte hade

lokaliserats till marknaden. Hade handelshinder stoppat eller fördyrat produkterna? Hur hade köparna och konkur— renterna reagerat? Dessa antaganden är osäkra även på lägsta möjliga analysenhet — de investeringarettsvenskt företag genomfört med avseende på en avsättningsmarknad.

De vunna erfarenheterna från analyserna används för att diskutera betydelsen av utländska investeringar för kon— cernen, eller den del av koncernen som tillverkar och marknadsför berörd produktgrupp, som helhet med hänsyn tagen till marknad, teknologi och konkurrens. Detta kan ses som en mer systemorienterad värdering nödvändig för

att uppskatta de långsiktiga effekternal.

I metodlitteraturen anges åtskilliga empiriska förfa- ringssätt principiellt vara tillämpligaz. Men mångfal— den av variabler och samband i modellen i kombination med det lilla antalet undersökta fall, gör attdetinte var möjligt att använda statistiska metoder för attvisa förekomst av samband. Detta är ju inte heller syftet. Variablerna bildar en sammanhängande helhet och vi un- dersöker vad som skulle ha hänt om vibyterettbeteende, att bedriva produktion på en utländsk marknad, mot ett annat beteende.

Trots att många försök gjorts att värdera effekternaav direktinvesteringar känner vi endast till en undersök— ning i vilken man arbetat på samma beskrivningsnivåoöh med likartade metoder. Den är genomförd vid Harvard Business School i USA och värderar effekterna.för'betal— ningsbalans och sysselsättning i hemlandet av nio ut— landsinvesteringar i lika många branscher3. Effekterna befanns vara positiva. Antagandena i den amerikanska undersökningen baserades emellertid inte på lika många faktorer som angavs i modellen för föreliggande studie.

1"Med ett systenorienterat synsätt läggs mindre vikt vid enkla

kausalsamband och mätning av måluppfyllelse. I stället betonas att utvärderingarna avser system scnibestår av komponenter, vilka interagerar med varandra på mer eller mindre kcnplice— rat sätt." (Lind, 1979, sid 136.)

ZSe t ex Weiss (1972) .

3Stobaugh (1976).

En annan skillnad är att den amerikanska studien inte analyserade betydelsen av utlandsinvesteringarna för den investerande koncernens totala utveckling. Detta anser vi att man bör göra för att kunna uppskatta de

långsiktiga effekterna.

Man vågar generalisera resultaten till alla utlands— etableringar i de undersökta industrierna och anger exempelvis att antalet vunna sysselsättningstillfällen år 1970 var av storleksordningen 600 000. Att addera effekter uppskattade på nivån "enskilda investeringar" till makronivå utan hänsyn till bl a inverkan på andra

företag är en knappast tillåten förenkling.

Urval av industrier och företag

Av det totala antalet sysselsatta i svensk industri år 1978, ca 875 000, var inte mindre än 48 % anställda i svenska multinationella företag. Motsvarande andel för utlandskontrollerade företag var ungefär 6 %.Till följd av de svenska multinationella företagens större bety— delse för svensk ekonomi har dessa ägnats det största intresset i DIRKs arbete och denna undersökninglunrhelt

ägnats industrier medsvenskanmltinationella företagl.

Den svenska industrin domineras sedan länge av ett an- tal långt internationaliserade företag. De 20 största utlandsarbetsgivarnas svenska koncerndelar svarade för inte mindre än 30 % av sysselsättningen inom svensk in— dustri år 1978 (IUI, opubl). Dessa 20 koncerner hade dessutom inte mindre än 86 % av det totala antalet an— ställda i svenskägda produktionsföretag i utlandet. Resterande l4 % finns i ett drygt hundratal koncerner. De 20 största är fortfarande stora utlandsinvesterare och har hållit sin andel av antalet sysselsatta i ut— ländska produktionsföretag under hela l970—talet. Det är därför särskilt viktigtatteffekterna av dessa före— tags utlandsverksamhet utreds och de är följaktligen

överrepresenterade i industri— och fallstudierna.

1 I industrier ned svenska multinationella företag lyser utlands— kontrollerade, producerande företag praktiskt taget helt med sin fnäumuo.

De större och äldre multinationella företagen har ofta ingen egentlig svensk konkurrent, utan deras konkurren- ter är multinationella företag från andra länderl. Detta förhållande har påverkat valet av ansats för denna stu— die, nämligen att värdera effekten av svenska företags utlandsinvesteringar som utslag av konkurrensen inom ramen för ett internationellt oligopolz. Antalet under— sökta industrier bestämdes till sex — en avvägning mel- lan kravet på spridning mellan industrierna och vad som kunde anses vara en rimlig omfattning på undersökningen3. Då de flesta av de stora utlandsinvesteringarna tillhör verkstadsindustrin fick denna också dominera i urvalet. Flertalet delindustrier inom verkstadsindustrin kan ka— rakteriseras som differentierade Oligopol, och utlands— investeringarna är huvudsakligen att betrakta som hori— sontell integration. Det betyder att utlandsverksamheten

” . . . 4 ar av samma art som den som bedrivs 1 Sverige .

Vi hade också den förutfattade meningen, som visadesig vara i huvudsak riktig, att huvuddelen av investeringar— na var marknadsorienterade, dvs var direkt inriktade på att vinna nya eller försvara tidigare uppnådda marknads— andelar snarare än att utnyttja speciella produktions— faktorer. För att också få med en industri med resurs— orienterade investeringar medtogs konfektion. Ett annat skäl till detta val var att konfektionsbranschen är en av de branscher som snabbast ökat utlandsinvesteringarna under l970—talet, även om den har små utlandsinveste— ringar i absoluta tal (IUI, opubl).

lJämför Jaomkmdn och Philips (1976) "...there is a striking ten—

dency towards increased 'global' concentration", (sid 74). 2Ett annat skäl är att man i hittillsvarande forskning nästan ute— slutande studerat endast det egna landets multinationella företag, gärna rätt över alla branscher. Detta görs då utan att ta någon hänsyn till konkurrerande multinationella företag från andra län— der, trots att den nu mest betrodda teorin för tmqumnst av multi— nationella företag bygger på antaganden om förekonst av överläg— senhet gentenot konkurrenterna.

3I efterklokhetens tecken anser vi att antalet industrier blev för stort.

4Inom ramen för fallstudierna studeras också andra typer av in- vesteringar.

Urvalet av industrier gjordes sedan så att det i under— sökningen skulle ingå industrier som hade sårolika struk— tur som möjligt. De egenskaper som därvid bedömdes som särskilt Viktiga för att förklara företagens beteende var koncentrationsgrad, teknologiintensitet och tekno— logins förändringshastighet. För företagen inom respin— dustri angavs hur länge de haft utlandsinvesteringar för att om möjligt också uppnå spridning i detta av— seende. Det visade sig inte oväntat vara svårt att sor— tera även med våra enkla, kvalitativa kriterier. Varje produktgrupp kan uppdelas i undergrupper som kan ha sinsemellan mycket olika egenskaper. Ett exempel är svetsutrustning, som valdes därför att vi vid den pre— liminära beskrivningen fann denna industri låggradigt koncentrerad. Denna karakteristik visade sig dock gälla endast delgruppen "enklare svetsmaskiner" medan under- gruppen "svetselektroder" kännetecknas av hög koncen- tration. Det är därför betydelsefullt hur en industri avgränsas, ochvi strävar efter att redovisa den valda industrins avgränsningar och beröringspunkter'med.andra industrier. Inte minst viktig är utvecklingen över ti- den, då Väsentliga förändringar just kan bestå i att industrins gränser förändrasl. De valda industrierna identifieras i tabell 1.1 och de studerade företagen

i tabell 1.2.

Tabell 1.1 Överslagsmässig karakteristik av de stude— rade industrierna M Industri Koncentra- Teknologi— Teknologins

tionsgrad intensitet förändrings—

hastighet

_______________________________________________________ Damkonfektion låg låg låg Svetsutrustning nedium nedium låg Hårdnetallbergborrar hög hög nedium Bergborrutrustning hög nedium nedium Véntilationsutrustning låg låg låg Telekcnnmnikations— hög hög hög utrustning _______________—____———————————

l . .. Caves (1972) diskuterade de svarigheter som är förknippade med avgränsningen av en industri.

Tabell 1.2 Studerade företag

Industri Företag Damkonfektion: Algots ABl Janstorp International AB Petri AB . l CGWllko AB ej utlandsin— Hetamerkslkräek— vestaande tions ABl Svetsutrustning: AGA.AB ESABAB Hårdmetallbergborrar: Fagersta AB Sandvik AB Bergborrutrustning: Atlas Copco AB ventilationsutrustning: AB Bahco

AB Svenska Fläktfabriken

Telekonnmnikations— Telefonaktiebolaget utrustning L M Ericsson 1

Dotterbolag till AB Eiser, son i sin tur ingår i Statsföretag AB.

Eftersom urvalet avser en viss industri omfattas inte alltid hela koncernerna i tabell 1.2 av undersökningen. De undersökta koncerndelarna utgör i procent av hela omsättningen för resp företag: konfektionsföretagen 100%, AGA 10 %, ESAB 100 %, Fagersta 20 %, Sandvik 10%, Atlas Copco 60 %, Bahco 10 %, Svenska Fläktfabriken 20 % och

L M Ericsson 85 %. De närmare studerade marknaderna och investeringarna representerar i sin tur endast delar av

de nyss nämnda koncerndelarna.

Datainsamling

Utifrån operationaliseringar av de i modellen ingående faktorerna upprättades listor över behövliga data. Strä— van'var att så långt möjligt skaffa material som medgav egna bedömningar och antaganden. I de fall vi måst för— lita oss på andras bedömningar, har vi försökt få dessa från flera, av varandra oberoende, källor. Allt material

vi önskat har vi inte kunnat få därför att det i vissa fall inte funnits tillgängligt. Det gäller exempelvis produktions— och handelsstatistik, som inte alltid varit indelad på det sätt vi önskat. I andra fall har företagen inte velat lämna uppgifter av konfidentiali— tetsskäl. Några typer av data, som importvolym, har flera koncerner ansett vara alltför arbetskrävande att

ta fram.

Det ligger i sakens natur att vi ofta inte kunnatkon— trollera via företagen inhämtade uppgifter. Vi har därför svårt att garantera exaktheten i vissa fakta— uppgifter beträffande t ex marknadsstorlekar och för— värv av företag. Å andra sidan är inte karaktären av analyserna sådan att en höggradig precision är nödvän—

dig.

DIRK har ett 20—årigt sekretesskydd för det material som erhållits från företagen. överenskommelsen med de deltagande företagen har varit att utredarna förbundit sig att inte sprida företagsuppgifter som inte i för— väg godkänts av kontaktmannen i företaget. Denna över— enskommelse gällde självfallet inte utredarnas analyser

och slutsatser.

Syfte och begränsningar

Syftet med denna undersökning är att värdera effekterna av några svenska företags utlandsinvesteringar för kon—

cernernas resp de svenska koncerndelarnasinternationella konkurrenskraft, för storleken och lokaliseringen av

koncernernas forsknings— och utvecklingsverksamhet, för

den export och import dessa koncerner bedriver samt för sysselsättningen i de svenska koncerndelarna. Den ana— lys som görs har begränsningar som gör att resultaten inte ensamma kan tas till utgångspunkt för slutliga ställningstaganden. En viktig sådan begränsning ligger

i att endast effekterna på den direkt berörda koncernen analyserats och alltså att förekommande indirekta effek— ter och spridningseffekter på andra företag inte under—

sökts.

En andra viktig begränsning är att de undersökta kon— cernerna svarar för endast en mindre del av den totala utländska produktionsverksamheten, och även onrde rep— resenterar typiska fall finns det ingen möjlighet att i statistisk mening generalisera resultaten. Vi är å andra sidan övertygade om att den valda ansatsen ger information som inte varit möjlig att nå på andra vä— gar. Det gäller för det första den högre graden av tillförlitlighet i resultaten. För det andra gör stu— dien det också möjligt att se de långsiktiga effek— terna genom kopplingen av de internationella investe— ringarna till koncernernas totala utveckling och in— verkan på vissa strukturella förhållanden som visat

sig betydelsefulla för företagens fortsatta beteende.

Denna rapport innehåller tämligen utförliga beskriv- ningar och analyser av de undersökta industrierna, företagen och marknaderna. Tankenåhratt till läsaren förmedla något av den komplexitet som vidlåder pro— blemområdet och samtidigt öka förståelsen för feno— menet multinationella företag och direkta investe—

ringar.

KAPITEL 2 INDUSTRIN FÖR TELEKOMMUNIKATIONSUTRUSTNING

Telekommunikation kan definieras som överföring av tal, text, data eller bild med hjälp av elektromeka— niska eller elektroniska system. Med telekommunika— tionsutrustning avses de olika produkter, t ex tele— fonapparater, växlar och kabel, som tillsammans utgör ett system. Marknaden för telekommunikationsutrust— ning kan delas upp i för det första den publika mark—

naden, dvs försäljning av utrustning som skall använ—

das i offentligt bruk och vanligen administreras av

en offentlig förvaltning, och för det andra den en— skilda marknaden, som utgörs av kunder somköpereller hyr abonnentutrustning för internt bruk.Dennarapport behandlar främst den publika marknaden,därI.MEricsson

(LME) har sin huvudsakliga verksamhet.

Investeringsutgifterna för ett publikt telefonsystem kan fördelas på det sätt som anges i tabell 2.1, som därmed också ger en uppfattning om systemets väsent— ligaste beståndsdelar. Fördelningen kan anses vara representativ för publika system i industriländerna

i början av l970—talet. Den tekniska utvecklingenkom— mer att innebära att kostnaden för abonnentutrustning— arna, de publika växlarna och transmissionsutrust— ningen inkl installation kommer att minska relativt övriga beståndsdelar. Totala investeringskostnaden för ett telefonsystem anses i dag vara ungefär 2 000 US dollar per linje.

Tabell 2.1 Fördelning av investeringsutgiften i ett publikt telefonsystem (procent).

l. Abonnentutrustningar 5 % 2. Publika Växlar 20 % 3. Kabel och nät 23 % 4. Transmissionsutrustning 15 % 5. Installation av 1 och 3 20 % 6. Installation av 2 10 % 7. Mark och byggnader 5 %

övrigt 2 %

Källa: CCITT.

Den tekniska utvecklingen har under senare år varit mycket snabb. Introduktionen av elektronik har dras- tiskt förändrat systemuppbyggnaden. Telefonsystemen blir snarast delar i integrerade informationssystem som också innehåller datamaskiner och allehanda för olika ändamål specialiserade datautrustningar. Ut— veckling av transmissionstekniken har ökat överfö- ringskapaciteten. Kabelkapaciteten har mångfaldigats. På senare tid har påbörjats experimentmedöverföring via optiska signaler. Överföring via radiovågor prak— tiseras i växande utsträckning. De publika växlarna, som under decennier byggde på elektromekaniska prin— ciper, sätts nu samman av integrerade kretsar och såväl styrnings— som kopplingsfunktionen sköts på elektronisk väg. Det har inneburit att hårdvarans andel av systemens pris under några år har minskat från ungefär tre fjärdedelar till mindre än hälften. Kostnaden för systemuppbyggnaden har ökat i motsva— rande grad. Elektronifieringen har också inneburit ett i förhållande till faktureringen minskande för- ädlingsvärde genom att inköpta komponenter, i vilka man kunnat bygga in avancerade systemfunktioner,sva- rar för en växande del av priset på slutprodukten. Vissa tillverkare av komponenter har själva börjat saluföra tillämpningar för bl a telekommunikation och kan därmed komma att förändra en sedan länge sta—

bil konkurrenssituation.

Efterfrågan och marknader

Ett fungerande telefonsystem är en väsentlig bestånds— del i ett lands infrastruktur. Det föreligger således ett starkt samband mellan telefonintensitet1 och ut— vecklingsnivå (se figur 2.1). Sambandet tycks också existera för visst land över tiden. Så är t ex korre— lationen mellan bruttonationalprodukt och telefonin— tensitet mellan åren 1910 och 1958 för Sverige så hög som 0,99. Sannolikt är det uppmätta sambandet uttryck för ett ömsesidigt beroendeförhållande. ökad levnads—

1 De vanligaste volynnåtten för den publika telefonmarknaden är antalet linjer eller antalet telefoner. Måtten är högt, om än inte fullständigt, korrelerade med varandra.

Antal telefoner per 100 knänare

rmoe - _ ____ ' , sw (

% mo!

so 100 zoo soo 1000 2000 soon 10000 20000 BNP 1 USD perinvånan

Figur 2.1 Telefontäthet och bruttonationalprodukt i 68 länder år 1978.

sw = Sverige AR = Argentina FR = Frankrike US = USA KR = Korea BH = Bahrein CA.= Kanada EC = Equador DD = östtyskland NZ = Nya Zeeland MX = Mexico IR = Iran

JP = Japan SV = El Salvador FJ = Fidji

AU = Australien PK = Pakistan BR = Brasilien HK = Hongkong IN = Indien MY = Malaysia

IT = Italien ET = Etiopien PH = Filippinerna ES = Spanien DK = Danmark TH = Thailand

IE = Irland NL = Nederländerna ID = Indonesien SG = Singapore DE = Västtyskland BD = Bangladesh TW = Taiwan Kw = Kuwait

Källa: CCITT

standard och mer specialiserade industrier kräver rationellare och snabbare kommunikation samtidigt som den ekonomiska utvecklingen skapar resurser för investering i telekommunikation.

Som framgår av figur 2.1 är det främst de europeiska länderna och USA som har hög telefontäthet och hög BNP per capita, medan Afrika och Asien (utom Japan) har låg telefontäthet. Europa har varit den vikti— gaste avsättningsmarknaden och har mer än 40 % av världens ca 340 miljoner huvudlinjer år 1980. Nord— amerika och Japan har mellan 15—20 % medan övriga världsdelar har små andelar. Flera prognoserl spår att västvärldens expansiva utveckling,kn_atekniskt och kulturellt, kommer att innebära att efterfrågan fortsätter att öka, medan övriga länder får en mera dämpad efterfrågeökning. Det skulle i så fall betyda att de viktigaste avsättningsmarknaderna äveni.fram—

tiden kommer att vara de utvecklade industriländerna.

En uppfattning om marknadernas tillväxt ger uppgif— terna om förändringen i telefonbeståndet. Som fram— går av tabell 2.2 har antalet installerade telefoner nästan fördubblats under tioårsperioden 1967—1977. Större tillväxt kan noteras för länder som vid perio- dens början hade låg telefontäthet, som de sydeuro— peiska länderna. Fortfarande är dock telefontätheten låg i många länder. Den totala telefonutrustnings— marknaden påverkas också av omfattningen av ersätt— ningsinvesteringar och utbyggnaden av privata kommu- nikationssystem.Enligtkonsultbolaget ArthurI)Little kommer marknaden för all telekommunikationsutrustning att växa med 8,3 % per år under perioden 1975—1985. För år 1977 angavs världsmarknaden uppgå till 30ndl— jarder US dollar, varav den publika marknadensvarar för drygt två tredjedelar.

1

Från bl a American Telephone & Telegraph (AT&T) och LME.

Tabell 2.2 Tillväxt i beståndet av antalet telefoner.

W

Marknad Miljoner instal— Total till— Gencmsnitt— lerade telefoner växt, % lig tillväxt, 1967 1977 1967—1977 %, 1967—1977 Världen 208,5 398,2 91,0 6,7 Japan 16,0 48,4 203,0 11,7 Europa 67,0 143,9 115,0 8,0 England 11,4 22,0 93,0 6,8 Västtyskland 9,5 21,2 123,0 8,4 Frankrike 6,6 15,6 136,0 9,0 Italien 6,5 15,2 134,0 8,9 Spanien 3,1 8,6 177,0 10,8 Sverige 3,8 5,7 50,0 4,2 Nederländerna 2,5 5,4 116,0 8,0 Sovjetunionen 8,4 18,0 114,0 7,9 Nordanerika 106,3 168,4 58,0 4,7 Kanada 7,9 13,8 75,0 5,8 USA 98,8 155,2 57,0 4,6 Bell 82,8 127,0 53,0 4,4 Oberoende 16,0 28,2 76,0 5,9 övriga 19,2 37,5 95,0 6,9

___—M_—

Källa: AT&T, 1977.

W Som senare skall motiveras finns detstarkapreferen— ser för lokalt tillverkade telekommunikationsproduk- ter och den internationella handeln är liten. De stora förbrukarländerna är också stora tillverkare. Det främsta undantaget från den regeln är Sverige, som

är det näst största exportlandet (se tabell 2.3)1.

Den internationella statistiken medger tyvärr inte

en redovisning av produktionen av telekommunikations— utrustning, vilket hade behövts för en beräkning av importens andel av förbrukningen. I stället gjordes en grov uppskattning av några marknaders storlek med hjälp av antalet levererade huvudlinjer vid mitten

av 1970-ta1et och ett antaget pris om 1 500 USD per linje (Doz, 1979). Beräknat på detta vis utgjorde importens andel av förbrukningen på stora avsätt—

1 I denna statistik inkluderas naturligtvis all utrustning för telekanmnökation, varför handeln med produkter avsedda för den publika marknaden är mindre än vad som anges i tabellen.

Tabell 2.3 Import och export av telekommunikations— produkter (SITC Revised 1, 724,91) för några OECD—länder år 1977, miljoner USD.

Land Import Export Australien 38 4 Belgien/Luxemburg 79 257 Danmark 93 14 Finland 41 13 Frankrike 62 186 Italien 64 125 Japan 20 296 Kanada 106 92 Nederländerna 128 232 Norge 44 29 Spanien 34 50 Sverige 40 516 Schweiz 13 52 Storbritannien 78 214 Västtyskland 102 549 USA 128 256 österrike 46 9

Källa: OECD, 1979.

ningsmarknader som Frankrike, Italien och Västtysk— land ungefär 5 %. För mindre marknader är andelen större. För Danmark var den t ex över 50 %. För Sve—

rige var importandelen 20 %.

Vid Ldericsson har man försökt beräkna olika län— ders självförsörjningsgrad beträffande utrustning för de publika systemen (se figur 2.2). Även denna beräkning visar att själförsörjningsgraden är hög. Det gäller i synnerhet de stora avsättningsmarkna— derna.

Figur 2.2 Andel av behov av utrustning för (apparater, växlar och kabel) täc

Källa: Internt material, L M Ericsson.

Med lokal tillverkning

ublik telekommunikation r t genom lokal produktion, 1973.

Produktionskostnader och skalfördelar

För att belysa stordriftsfördelarnas betydelse vid tillverkning skall vi exemplifiera med uppgifter rörande publika växlar som är industrins viktigaste produkt. Produktionsprocesserna för elektromekaniska och elektroniska växlar skiljer sig emellertid åt.

Tillverkning av elektromekaniska växlar består av

första delen utförs av utbildade och specialiserade arbetare medan sammansättningen inte kräver kvalifi— cerad arbetskraft. Tillverkning av elektroniska väx— lar, som innebär montering av inköpta komponenter och integrerade kretsar, kräver inte kvalificerad arbetskraft. Det komplicerade testförfarandet måste dock utföras av högt utbildad arbetskraft. Direkta arbetstimmar i tillverkningen per linje varierar från teknologi till teknologi enligt följande:

ål2525992152212159_52å13€£n

— Strowgersystemet mellan 15 och 20 timmar — Koordinatväljarsystem mellan 8 och 12 timmar 512555922559_52å229 mellan 2 OCh 4 timmar

Den minskade kostnaden för direkt arbete för elektro-

niska Växlar uppvägs till viss del av ökade kostnader

för kontroll och tester för dessa växlar. dels tillverkning av delar, dels sammansättning. Den Då industrin nu håller på att övergå till att alltmer ' tillverka elektroniska system minskar behovet av ar— betare per producerad enhet kraftigtl. Men fortfaran— de dominerar de elektromekaniska systemen. För I.M Ericsson utgjorde dessa den större andelen av produk— tionen fram till och med år 1978.

1 Son exempel kan nämnas att Western Electric åren 1974—1977 ndnskade antalet sysselsatta med 27 % och ändå anses ha överkapacitet. (Guzzardi, 1977).

För produktion av elektromekaniska stationer skiljer sig kostnadernas volymberoende avsevärt mellan pro— duktion av komponenter resp montering (se figur 2.3). Den senare delen, som är arbetskraftsintensiv, be— rörs inte av skalfördelar i samma grad som tillverk— ningen av komponenter, vilken kräver stora maskinin— vesteringar. För att uppnå skalfördelar i tillverk— ning av delar krävs en produktion på 150 000—250 000 linjer per år. Vid montering av koordinatväljarsystem uppnås inga nämnvärda skalfördelar utöver en produk— tion av 15 000 linjer per år.

De låga kraven på volym och förekommande löneskill— nader har i vissa fall inneburit att det varit kost— nadsmässigt fördelaktigt att förlägga monteringsar— betena till avsättningsmarknaderna (jfr LDdEricsson 100 år, Band II). De krav beträffande lokal tillverk— ning som många länder ställer har emellertid innebu— rit att långt ifrån all monteringsverksamhet bedrivs i enheter som kommer upp till optimal storlek (15000 linjer per år). (N Jecqier, Les Télécommunications et l'Europe, 1976, citerad av Doz, 1979.)

De elektroniska komponenterna tillverkas i kapital— intensiva anläggningar som kräver mycket stora voly— mer. Tillverkningen är därför koncentrerad till re— lativt få anläggningar, som ofta inte ägs av tillver— karna av telekommunikationsutrustning. När det sedan gäller slutmontering och testning kan dessa moment utföras lönsamt i enheter som inte tillverkar mer än 20 000 ä 30 000 linjer per år (Doz 1979). Den stora vinsten med övergång till elektroniska växlar är att lönekostnaderna i produktionen sjunker (se tabell 2.4). I gengäld har antalet anställda i telekommuni— kationsindustrin som sysslar med forskning och ut— veckling samt marknadsföring och administration ökat.

kostnad/linje |

300 I — ingen lokal integration, endast slutnontering och

280 " kabeltråd 260 II — all montering görs lokalt av inhemska eller impor— terade delar

240. III—V — tillverkning av delar med ökande lokal integration

220 200 180 160 140 120 100

100 000 linjer per år 200' 000

0 15 000 L—ll————_——________—___| ___—___ skalfördelar i montering skalfördelar i komponenttillverkning över genomsnitts— fabrikens kapa—

citet Figur 2.3 Skalfördelar i koordinatväljartillverkning.

Källa: Doz, 1979.

Tabell 2.4 Produktionskostnad per linje för de tre viktigaste växeltyperna, USD.

M

Växeltyp Elektronisk Elektrcnekanisk Strowger

M

Direkt arbete 15 50 100 Indirekt arbete 75 80 100 Material och komponenter 120 150 130 Sunna 210 280 330

Not: Kostnaderna för FoU och overhead ingår inte. Källa: Doz, 1979.

Industristruktur

I detta avsnitt presenteras de olika aktörerna, som grupperats i tre kategorier: säljare, köpare och myn-

digheter. EQEEEESEE

I tabell 2.5 redovisas några centrala storleksuppgif— ter för de 15 största tillverkarna inom industrin för telekommunikationsutrustning. Industrin är starkt kon- centrerad — de 15 företagen svarar i det närmaste för hela världsmarknaden. På grund av fragmentiseringen i segment efter produktgrupper och nationsgränser ärbe— greppet marknadsandel på denna nivå knappast relevant. Fördelningen av den totala försäljningen ger ändå en viss uppfattning om företagens betydelse.

Ett försök gjordes att utifrån internt LME—material beräkna andelarna på 13 "viktigare" telefonmarknader för lokalstationer år 1975. Bland dessa länder ingår

t ex inte Västtyskland och Japan för vilka storleks— uppgifter saknades. Beräkningarna är alltså osäkra men kan ändå ge en uppfattning om storleksordningarna. Inräknat den gigantiska amerikanska marknaden, år 1975 mer än fyra gånger volymen på den näst största mark— naden som var Storbritannien, framstår Western Elec— tric som det överlägset största med inemot hälften

av försäljningen på de 13 länderna. Exkluderas USA

Tabell 2.5 De 15 största tillverkarna och dessas storlek och diversifieringsgrad. %

Företag Hemland Total fakture—l Fakturering Antal ring, milj USD telekannu— an— 1 1976 Diversi— nikatioös' Ställda fierings— utilisttlglngg' 1976 grad3 T37å ________________________________________________________________________ Western Electric USA 6 931 10 6 238 151,0 ITT USA 11 764 73 3 412 375,0 Sienens Västtyskland 8 751 73 2 365 304,0 GTE USA 6 751 79 1 418 194,0 LBdEricsson Sverige 1 762 21 1 392 71,1 Thomson—CSF Frankrike 1 571 65 832 49,5 Northern Telecom. Kanada 1 101 30 771 25,0 Nippon Japan 2 193 66 746 56,0 Philips Nederländerna 12 375 94 742 392,0 Hitachi Japan 7 584 92 608 144,0 CTT—Alcatel Frankrike 565 73 441 23,0 GEC Storbritannien 3 545 91 335 198,0 Plessey " 969 62 368 67,0 OKI Japan 410 35 267 17 ,o Fuijutsi " 1 119 77 257 — 1

Källa: Respektive företags årsredovisningar.

2 Källa: Internt naterial,I.M Ericsson.

3 Total fakturering år 1976 — fakturering av telekonnmnikations— utrustning år 1976 / total fakturering år 1976.

var ITT den största leverantören av lokalstationer följt av LME och Siemens. De fyra största företagens andel av de 13 marknaderna översteg 75 %. Den inter— nationella marknaden för lokalstationer är således

starkt koncentrerad.

Att antalet företag är så pass litet torde framför allt bara beroende av teknologins karaktär.FoU—verk— samheten är så omfattande att den endast kan bäras av företag med mycket stora resurser. Omvänt torde också gälla att när teknologin väl existerar är det fördelaktigare för företagen att själva utnyttja den för tillverkning av produkterna än att sälja själva kunskapen. Samtliga tillverkare är därför internatio—

nellt verksamma eller strävar efter att bli det. Störst andel utlandsproduktion har ITT,I.M Ericsson och Siemens i nu nämnd ordning. Utlandsproduktionen är förlagd till resp företags avsättningsmarknader, vilka i stora drag omfattar Västeuropa och Sydame—

rika.

De flesta telekommunikationstillverkarna är diver— sifierade med verksamhet i elektrisk och elektro— nisk industri. Western Electric och LME utgör här— vidlag undantag. Vertikal integration bakåt till komponenttillverkning förekommer i viss utsträck— ning. Integration framåt var tidigare regel men är nu ovanligt. Några undantag — men väsentligasådana— är de nordamerikanska företagen Western Electric, GTE och Northern Telecom. Dessa företag dominerar

i hög grad driften av telenätet på den nordameri—

kanska kontinenten.

Sedan många år pågår rättsliga processer, initierade av ITT, med syfte att bryta uppkopplingennellan fram— för allt AT&T och Western Electricl. Faktiskt utgör också Sverige i någon mån ett undantag så till vida att Televerket integrerat bakåt och genom sin till— verkningsverksamhet i Teli är i hög grad självför— sörjande med telekommunikationsutrustning.

Genom att de olika länderna i så hög grad fungerar som separata marknader är det motiverat att något undersöka strukturen också på den nivån. Inom bran- schen är uppgifter som gör det möjligt att beräkna marknadsandelar betraktade som konfidentiella, och vi har därför varit hänvisade till material som ställts till förfogande av LME. Detta material om— fattar 13 viktigare marknader, dock ej Japan och Västtyskland. För några produktgrupper har marknads— andelarna i de olika länderna beräknats i procentav orderingången för varje år under perioden 1973—19782»

l ITT har förnätts lägga ner processen not löfte att erhålla

order av en viss storlek från AT&T.

2 Andelarna har beräknats av LMEs representanter på resp mark— nad.

Vi valde att närmare undersöka publika växlar(lokal resp transit), som är industrins viktigaste produkt—

grupp, samt abonnentväxlar.

Man kan för det första konstatera att koncentrations— graden är hög. För lokalväxlar är det vanliga att tre till fem koncerner svarar för 100 % eller nästan 100 % av försäljningen i resp landl. För transit— växlar är koncentrationsgraden ändå högre. Ofta är hela marknaden fördelad på två företag eller inte sällan på endast ett. Denna marknad är emellertid liten och det ligger fördelar i att endast ha ett system. Även marknaden för abonnentväxlar är höggra— digt koncentrerad. Det vanliga är att tre till sex företag har hela eller nästan hela marknaden. Här hade man kunnat förvänta sig en större spridning då antalet köpare är större. Men det förhållandet att nationella myndigheter ofta tillämpar ett godkännan—

deförfarande håller tydligen nere antalet konkurren— ter.

I länder där lokal tillverkning finns har de till— verkande företagen hela eller nästan hela marknaden. Det betyder också att den internationella handel med telekommunikationsutrustning som förekommer till stor del är inomkoncerntransaktioner. När ett landharett eller flera "egna", dvs lokalt kontrollerade företag är företagskoncentrationen särskilt hög. I regel har de inhemskt ägda företagen en dominerande andel av marknaden och återstoden innehas av endast en konkur— rent (se också avsnittet om myndigheternas agerande). Företagskoncentrationen är likaledes hög när det fö— rekommer vertikal integration mellan drift— och indu— striföretag, som i USA, Kanada, Sverige och Italien. I dessa länder har de tillverkande företagen med in—

tegration framåt upp till 80 % av marknaderna.

Den tidsperiod (1973—1978) under Vilken vi kunnat studera förändringen i marknadsandelar är för kort

för att det skall gå att dra några säkra slutsatser

1 Detta överensstänner ned uppgifter lämnade av Doz (1979).

om förändring i företagskoncentrationen. De olika

företagens marknadsandelar uppvisar en anmärknings— värd stabilitet över tiden. I den mån förändringar förekommit har de varit till fördel för "hemmaföre— tag", som Philips i Nederländerna. Marknadsandelar— nas stabilitet gäller i första hand de"gamla"te1e-

fonmarknaderna, dvs länder som tidigare byggt upp

ett fungerande telefonnät. På nya marknader är bilden något annorlunda. På grund av ryckigheten i utbyggnaden av telefonsystemen i dessa länder kan det uppstå kraftiga variationer i företagens mark— nadsandelar mellan olika år. Ett år kanettföretag få 100 % av beställningarna för att påföljande år

inte erhålla någon beställning alls. Det är också

framför allt på de "nya" marknaderna som de japan— ska telekommunikationsföretagen ochföretagmed ur— sprunglig hemhörighet inom elektronik börjat salu—

föra applikationer för telekommunikation.

Världens största telekommunikationstillverkare är således det amerikanska telefondriftsbolaget AT&Ts dotterbolag Western Electric. Företagetharhittills endast varit verksamt på den amerikanska marknaden och har inga anläggningar utanför USA.WesternE1ec— tric har försökt komma ut på den internationella marknaden bl a genom att delta i en anbudstävling om en beställning från Saudi—Arabien. Western Elec- tric har visserligen nyligen fått en beställning från Sydkorea men får ändå betraktas som huvudsak- ligen ett hemmamarknadsföretag.Konkurrenternasre— spekt är dock påtaglig. Western Electric,son1tidi— gare varit tekniskt ledande, kom emellertid efter

i den tekniska utvecklingen på grund av en sats—

ning på analoga i stället för digitala system.

Det amerikanska bolaget ITT har sedan bildandet i huvudsak verkat utanför USA och har i stället flera "hemmamarknader" i Europa. ITT är genom sin inter— nationellt spridda verksamhetI.M Ericssons vikti— gaste konkurrent. Bland de europeiska teletillver-

karna är Siemens störst. Företaget harenstorhemma—

marknad och en betydande del av försäljningen sker i Västtyskland. Koncernen har dock också produktion utomlands och andelen utlandsanställda var 31 % år 1978.

Tillsammans med Western Electric är LDIEricsson det mest renodlade telekommunikationsföretaget bland de större företagen i industrin. LME saknar emellertid den stora "garanterade avsättningsmarknaden" som Western Electric har genom äganderelationen till AT&T. LME har kompenserat detta genom en tidig och omfattande internationalisering. övriga företag i tabell 2.5 har större delen av sin försäljning på resp hemmamarknad, även om de också har tillverkning i utlandet och försöker expandera internationellt.

Köparna

Man kan tala om två olika avnämare för telekommuni— kationsmateriel: de som sköter driften av ländernas telefonsystem och de som använder telefonsystemen. De senare, abonnenterna, hyr eller köper utrustning, såsom abonnentväxlar, telefonapparater och mobilra— diosystem från teleförvaltningen eller,i.vissafall, teleföretagen. Abonnenterna kan vara privatpersoner, företag och offentliga institutioner. Telefondriften sköts numera i de flesta länder av en teleförvaltning under resp lands regering. Det karakteristiska är så—

ledes att driften är nationaliserad och att en enda

organisation administrerar systemet. På den publika marknaden råder således monopsoni (en köpare). Men inte heller abonnentmarknaden är fri från påverkan av teleförvaltningarna; dessa har i allmänhet förbe— hållit sig rätten att godkänna den utrustning som kan anslutas till det publika nätet. Därför är abon—

nenternas valmöjligheter ofta starkt begränsade.

Det-finns vissa avvikelser från det ovan beskrivna mönstret. I två länder, USA och Kanada, sker tele- fondriften alltjämt i privat regi. I gengäld bedrivs denna verksamhet som "regulated business", vilket innebär att myndigheterna för att bevilja koncession

förbehåller sig rätten till betydande insyn i av— sikt att bevaka konsumenternas intressen. I USA har AT&T, ägaren till Western Electric, ungefär 80 % av driftmarknaden medan resten, den s k independent— marknaden, är fördelad på flera hundra mindre före— tag. Av dessa är GTE—koncernen det största genom sina dotterbolag. I Kanada är Bell—koncernen, som

äger Northern Telecom, det största driftbolaget.

Några länder har, trots att driften är nationalise— rad, ingen central teleförvaltning utan i stället flera regionala organisationer för de lokala näten och en särskild administration för de interurbana och internationella näten. I Finland, sonlhar lokala förvaltningar får dessa också fatta självständiga inköpsbeslut. Vertikal integration från förvaltning till tillverkning är ovanligt. Det förekommer dock i bl a USA, Kanada, Italien och Sverige samti_viss

mån i Japan.

Myndigheterna

De olika ländernas myndigheter visar också ett starkt intresse för telekommunikationsindustrin som indu— stri betraktad. Det beror på att investeringar i te— lefonsystem representerar stora värden, vars konse— kvenser för betalningsbalans och sysselsättning på— verkas av var tillverkningen äger rum. Också det för— hållandet att telekommunikationsindustrinåhfkunskaps— intensiv med förmodade spridningseffekter till annan industri gör att myndigheter gärna ser att tillverk— ning sker inom det egna landets gränser. I flera län— der har myndigheterna på senare år också krävt att utlandsägda dotterbolag skall bedriva FoU-verksamhet i och exportera från landet i fråga. Exempel på så— dana länder är Italien och Brasilien. I några fall har myndigheterna gått ännu längre och framtvingat försäljning av utländska dotterbolag till inhemska ägare i syfte att främja den nationella industrins utveckling. Frankrike är det land som härvidlag gått längst. Där har såväl ITT som LME förmåtts sälja sina dotterbolag. I några fall har denna industri—

politik lett till att statsmakterna tvingats att kraftigt subventionera de övertagna företagen, då dessa "nationella champions" sällan när samma ef— fektivitet som de multinationella företagens dotter- bolag. Frankrike har av ITT kallats"thegoldencage" därför att prisnivåerna av de franska myndigheterna hållits uppe så högt för att de nationella franska företagen skulle kunna överleva och därmed också givit de mer effektiva internationella koncernerna stora överskott (Doz, 1979). I många fall finns dess— utom anledning att sätta frågetecken för dessanatio—

nella företags förmåga att hävda sig i den teknolo— giska utvecklingen.

Kriterier för val av leverantör av telekommunika—

tionsutrustning

Sammanfattningsvis gäller alltså att företagen som säljer utrustning för telekommunikation möter både teletekniska och mer allmänna,näringspolitiska krav. Båda typerna av krav framförs ofta av den köpande teleförvaltningen. Denna är i regel beroende av rege— ringen för finansiering av investeringar och kandär— för tvingas att också ställa krav som inte direktär förknippade med själva telefonsystemets effektivitet. De krav som en köpare vanligen har och som därför

utgör kriterier vid leverantörsval är följande (Doz, 1979,I.M Ericsson m fl):

Då varje lands telefonsystem har speciella egenska— per måste utrustningen kunna anpassas till dessa 10— kala tekniska krav.

2 - Tillääzlizlisbss

Telesystemets officiella status och stora betydelse för samhällets funktioner gör att tillförlitlighet prioriteras högt. För att uppnå detta krävs hög kva- litet på själva utrustningen liksom på leverantörens förmåga att genom service få systemet att fungera

klanderfritt. Utbildning av köparens personal spelar

därför också en viktig roll.

3- Bris

Då det vanligen råder knapphet på investeringsmedel är naturligtvis köparen angelägen om att pressa pri—

serna.

4- Käséitsr I takt med att utgifterna för utbyggnad av telefon— systemet stigit har ökade krav på leverantörskrediter

rests.

5- Letsl_zillyerreias

Det finns två huvudargument för kravet på lokal till— verkning. Det ena kan sägas vara teletekniskt i den meningen att försörjning med reservdelar inte skall drabbas i händelse av störningar i den internatio— nella handeln eller avspärrning i händelse av krig. Det andra är, som redan nämnts, av näringspolitisk karaktär. De teletekniska resp näringspolitiska kra— ven är delvis motsägelsefulla och vilka avvägningar som resp land gör varierar med sådana faktorer som landets utvecklingsnivå och "teletekniska mognad" samt,intendnst, om det finns någon lokal telekommu— nikationstillverkning — vare sig den är inhemsktägd eller ej. I så gott som alla industriländer finns det någon sådan tillverkning och marknaden är därmed mer eller mindre "stängd" för import. Kravet på sys— selsättning i den inhemska industrin har nämligen högsta prioritet. Kraven på tillförlitlighet gör dess— utom att den köpande myndigheten föredrar attluabara ett fåtal system och långvariga förbindelser med le-

verantörerna av dessa system.

I utvecklingsländer utan egen industri spelar priset, och framför allt erbjudna krediter,enbetydligtstör— re roll vid val av leverantör; så stor att det i ex—

tremfallet kan förekomma mer än 25 olika system i

ett land med åtföljande kaotiska förhållanden. Ofta är dock de tekniska kraven långtgående äveni_u—län- derna — det vanliga är att endast den senaste tek— nologin kommer i fråga. Upphandling kan ske genom anbudsförfarande, där den lokala teleadministratio— nen tar hjälp av konsultbolagl — både vad gäller kravspecifikation och utvärdering av anbud. Det är därvid inte ovanligt att krav på lokal tillverkning nämns explicit i kravspecifikationen, i andra fall kan dessa krav vara underförstådda. På detta sätt utökas successivt gruppen länder med egen tillverk— ning av utrustning för telekommunikation.

Företagens konkurrensbeteende

Telekommunikationsföretagens beteende är en spegel av de krav som köparna uppställer. De viktigaste konkurrensmedlen beskrivs i det följande.

1— TSEEÅELEEYSSEHQS

För ett företag som vill konkurrera på utländska marknader är det ett nödvändigt, men inte tillräck- ligt, villkor att dess produkter håller en hög tek— nisk nivå. Kunskap om nya metoder sprids snabbt, tex vid återkommande internationella konferenser, genom tidskriftsartiklar och konsultföretag. Teleförvalt— ningarna är i många industrialiserade länder högt tekniskt förfarna, bl a därför att de i vissa fall bedriver utvecklingssamarbete med tillverkarna. Det gäller bl a Televerket, som tillsammans med LMEäger utvecklingsbolaget Ellemtel. Därtill hör att mindre tekniskt kunniga förvaltningar förlitar sigpå.avan— cerade, oberoende förvaltningars utvärderingar. Så har t ex den australiensiska teleförvaltningen ett högt anseende och dess val anses därför viktiga. Låg teknisk nivå eller låga prestanda i övrigt gör det därför svårt att erhålla orderutanförhemmamark— naden. Följaktligen spenderar tillverkarna stora summor på forskning och utveckling. För LMEs vid-

1 Sweéoel, som är dotterbolag till Televerket, är ett sådant komnluxdag.

kommande uppgick FoU—utgifterna årl979 till 817ndlj kr, Vilket motsvarar knappt 9 % av omsättningen.0m— fattningen av konkurrenternas satsningar är inte

kända.

Traditionellt har Western ElectricsBellLaboratories varit ledande i fråga om teleteknisk utveckling.Bell Labs var först både med elektromekaniska och halv— elektroniska växlar. Antitrustmyndigheterna i USA har dock tvingat Bell Labs att dela med sig av sitt kunnande, varför andra företag genom licensavtalkun— nat tillgodogöra sig den nyvunna kunskapen. Att Bell varit ledande betyder inte att inte andra tillver— kare periodvis varit tekniskt överlägsna inom vissa områden. Telekommunikationsutrustning är ett så om— fattande produktområde att de flesta tillverkarna måste koncentrera sitt utvecklingsarbete till vissa segment. Så anses t ex LME för närvarande vara tek— niskt överlägset vad gäller lokalstationsväxlar,och Northern Telecom har varit framgångsrikt i utveck—

landet av privata växlar.

Uppfinningar har ofta inneburit tillkomst av en ny typ av komponenter och därför är förmågan att plocka ihop dessa komponenter i fungerande system central. Det är framför allt på systemnivå mer än på kompo— nentnivå som systemen skiljer sig åt. Att bygga sys— tem är ett "ingenjörsadministrativt" arbete, som ställer krav på organisationsförmåga i kombination med teknisk kompetens. Viktigt är också att kunna anpassa produkterna till lokala krav, vilket ställer ungefär motsvarande krav. LME—representanter anser själva attderas nuvarande försprång inom elektroni— ska växlar går tillbaka tilldessa,delvis admini— strativt orienterade kompetenskrav.

Western Electric var först att introducera elektro— niska publika växlar, medan exempelvis ITT och LME, som var etablerade i många länder med väl beprövade elektromekaniska system, kom betydligt senare(Mäller, 1979). Ibland är det emellertid inte en fördel att

vara först. Western Electrics system byggde på s k analoga programminnesstyrda växlar, vilka hann in- troduceras och befästa en viss ställning —intendnst "mentalt" inom företaget. Därför kom Western Elec— tric först relativt sent att börja utveckla digitala system som blivit den dominerande teknikenl. Tids— skillnaden mellan introduktionerna av de olika elek- troniska systemen har emellertid inte varit särskilt stor. Detta kan i varje fall delvis berr)påBell Labs teknikförmedlande verksamhet. Även återkommande kon— ferenser med företrädare för de konkurrerande före— tagen och informationsutbyteJnellan teleförvaltningar och tillverkare leder till att kännedom om en pro— duktutveckling snabbt blir allmänt spridd. Konkur— renterna imiterar sedan varandras produkter, Vilket är ett typiskt inslag i branschens konkurrenssitua— tion. Något effektivt skydd för en teknisk innova— tion finns inte när nyheten väl blivit känd. Under utvecklingsarbetet är däremot sekretessen hög; det gäller att skaffa sig ett försprång så att företa— get efter lansefingen har en viss tid på sig att hinna etablera produkten hos så många förvaltningar som möjligt. Rent tekniskt föreligger inga oöver- stigliga hinder för en teleförvaltning att ha pu— blika telefonväxlar av flera fabrikat. Med tanke på kostnaderna för drift, utbildning och underhåll är dock förvaltningarna i praktiken tämligen hårt bundna till det system de tidigare valt.

Att intensiteten i utvecklingsarbetet ökatkan illu- streras med den allt kortare tidslängden för(keolika generationer av publika växlar som existerat. Mellan år 1920 och andra världskriget dominerade de första automatiska systemen, t ex LMEs SOD-väljare. Efter kriget och fram till mitten av 1960—talet såldes huvudsakligen elektromekaniska system, som LMEs ko— ordinatväljare. Därefter kom de halvelektroniska systemen och nu senast de helt elektroniskasystemen

1

De sistnämnda systenen nedger överföring inte bara av tal utan även t ex information nellan datamaskiner, vilka de analoga inte klarar utan särskild utrustning för omvandling av signalerna.

med såväl kopplings— som styrningsfunktion elektro— nifierad. Det är nu den fortsatta utvecklingen av de integrerade kretsarna som främst bestämmer takten iproduktutvecklingen-Vad som händer ärattkretsarna får starkt ökad kapacitet till mycket lägre tillverk— ningskostnader. De nya växlarna innehåller inga rör— liga delar, vilket ökar både driftsäkerheten och ka—

paciteten.

Elektronikens intåg har emellertid också inneburit att industrins gränser börjat suddas ut; små företag med ursprunglig hemvist i elektroniken har gett sig in på kommunikationstekniska tillämpningar och dator— företag har börjat uppträda både som drifts— och ut— rustningsföretag. Telekommunikationsföretag har bör— jat tillverka datorer. Denna förändring i branschen betyder att det blir svårare att överblicka och för— utsäga den tekniska utvecklingen. 2 - Eetsljillyerlsnieg

Som tidigare framhållits försörjs de flesta markna- der genom lokal tillverkning. De företag som framför allt etablerat tillverkning i främmande länderär ITT och LblEricsson samt i något mindregradSiemens.Även Philips, Northern Telecom och de japanska företagen har några tillverkande dotterbolag. Etableringarna i industriländerna gjordes långt tillbaka i tiden och skedde ofta så att befintliga nationella företag köptes upp. På de "nyare" marknaderna är etablering— arna av senare datum och har i regel skett genom ny—

investeringar.

Det förhållandet att marknaderna i så hög grad för— sörjs genom lokal tillverkningutgöreneffektivspärr för de företag som vill expandera internationellt, som de japanska och nordamerikanska (utomITT). Detta är ett skäl till att Northern Teleconllagt tyngdpunk— ten på abonnentväxlar, för vilka de nationella mark— naderna är något mindre stängda (representant för Northern Telecom, januari 1979).

%

På "mogna" marknader måste företagen, förutom krav på tillverkning, ofta tillmötesgå önskemål om lokal FoU och export. över huvud taget framstår myndighe- ternas önskemål som så många och skiftande att de internationella koncernerna varit tvungna att ge dotterbolagen en hög grad av självständighet. ITT, LMEs viktigaste konkurrent, anses vara det företag som gått längst härvidlag (Doz, 1979)l.

De internationella koncernernas etableringar i ett visst land har ofta skett nära nog samtidigt. Enför- klaring är att teleförvaltningarna delat uppdraget att genomföra en upprustning av telesystemet mellan ett par företag som båda sedan etablerat tillverk— ning i landet. Eulannan förklaring kan vara att kon— kurrenterna "matchar" varandras beteenden. 3- 1552-511Esiwiaigsaezisåättsieg

Vissa länder bistår sina företag med generösa export— krediter och dessa har blivit ett verkningsfullt kon— kurrensmedel, i synnerhet vid försäljning till utveck— lingsländer. De franska och japanska företagen anses därvid kunna erbjuda särskilt förmånliga krediter.

Priset är också ett viktigt konkurrensmedel vid för— säljning till utvecklingsländerna och i synnerhet då Världsbanken är finansiär. Konkurrenterna anser såle- des att de fyra japanska företagen, som ärjämförelse— vis nya på den internationella marknaden, använder priset för att komma in på utländska marknader. De japanska företagen skulle därvid sätta priset så "att det klart understiger kostnaderna". Företagen påstås vidare ha samordnat offertgivningen vid de anbudstäv— lingar de deltagit i (källa: representanter för kon- kurrentföretagen). Inga uppgifter tyder emellertid på at: prissättningen på övriga marknader är det mest väsentliga inslaget i konkurrensen mellan de internationellt verksamma företagen.

1 Denna självständighet i fråga om verksamhetens utformning uppvägs av en hård finansiell styrning.

4- åsrriseestetéilésiag

Kraven på driftsäkerhet gör att det är viktigt för leverantörerna att finnas på plats för att snabbt lösa eventuellt uppkommande problem. Framgångi.detta avseende bidrar till att leverantören betraktas som pålitlig, vilket är en definitiv fördel för honom 'nästa gång det blir aktuellt med en större upphand— ling. LME anses ha varit framgångsrikt i detta av- seende.

Att utbildning av teleförvaltningarnas personal kan ha positiva effekter på både kort och lång sikt är uppenbart. LME utbildar varje år elever vidsin skola i Stockholm och samarbetar med Televerket i dess ut— bildningsanstalt i Kalmar, där teleadministratörer från u—länder ges en omfattande utbildning. LME be—

driver utbildning i bl a Brasilien och Mexico.

IJMEricsson-koncernens utveckling åren 1965-1979 i

några näringspolitiska dimensioner

Koncernens omsättning har fyrdubblats mellanåren1965 och 1979 (tabell 2.6). Räknad i fasta priser1 har om- sättningen ungefär fördubblats. En ökande andel av försäljningen sker på utländska marknader — 59 % år 1965 mot 80 % år 1979. ökningen i utlandsandelen be— ror framför allt på större försäljning till utomeuro— peiska marknader, men Europa (inkl Sverige) svarade ändå för 59 % år 1979. Länder i vilka Ldericsson— koncernen har tillverkning har ökat sin andel. År 1965 avsåg 41 % och år 1978 63 % av omsättningen dessa länder, vars antal under perioden ökatlned fyra.

Tyngdpunkten i koncernens verksamhet har hela perio- den legat på telekommunikationsutrustning och sär— skilt publika telefonstationer som svarat för unge— fär hälften av omsättningen (se tabell 2.7).

1 De löpande priserna justerade ned konsumentprisindex.

Tabell 2.6 LDdEricssons omsättning och export perio— den 1965—1979, milj kr. __________________________________________________ År Koncernen Andel av omsätt— Eaport ningen som faller från på Sverige, % Sverige _________________________________________________________ 1965 1 991 38 471 1970 3 160 27 1 087 1975 7 240 15 2 975 ! 1978 9 021 15 3 904 1979 9 329 19 4 560

__________________________________________________ Källa:I.M Ericsson.

Tabell 2.7 L14Ericssons koncernfakturering fördelad på produktgrupper, %. ___________________________________________________ Produktgrupp 1965 1970 1975 1979 ; Publika telefonstationer 33 39 49 45 Abonnentutrustningar 14 17 13 13 | Transnussionsutrustningar 11 10 7 8 Militär neteriel 9 3 4 6 Kabel och nätmateriel 20 20 13 14

___—___—

100 100 100 100 _________________________________________________ Källa: L M Ericsson. Övrigt 13 11 14 14

| | ' Antalet anställda nådde en topp år 1975 och har där— efter sjunkit (tabell 2.8). Det är främst två orsaker | till detta. Majoritetsintressena i flera utländska dotterbolag har sålts till lokala intressenter. De

; viktigaste är därvid de franska och brasilianska bo— lagen. Avyttringen av det franska dotterbolaget mins— kade år 1976 antalet anställda i koncernen med 9 500. 1 I det brasilianska bolaget har LME fortfarande en minoritetspost och ledningsansvaret, men försälj— ningen av rösträttsmajoriteten innebar att antalet anställda i koncernen år 1979 minskade med ungefär 5 6 300. Under perioden 1965—1979 har ett antal före— ; tag förvärvats och avyttrats, vilket kan beräknas ha

tillfört koncernen högst 1 000 anställda.

Den andra orsaken till sysselsättningsminskningen ut- görs av övergången från elektromekaniska till elek- troniska produkter, vilka LME först började tillverka

Tabell 2.8 Antalet anställda i koncernen1 och i kon— cernens svenska delar åren 1965-1979. _____________________________________________________ År Koncernen Varav i I Sverige i % av totalt Sverige totalt antal

1965 44 000 21 600 49

1970 59 200 28 590 48

1975 80 550 31 240 39

1978 61 400 27 500 * 45

1979 55 690 27 950 50

_________________________————————-—————————-—-

1 Sysselsättningen i de utländska telefondriftsbolagen ingår inte. År 1980 hade dessa 3 978 anställda.

Källa: Lthricsson.

i Sverige. Det illustreras tydligt av minskningen av antalet arbetare i tillverkningen vid moderbolaget(dvs telefonitillverkningen) som successivt minskat från

16 180 år 1975 till 11 560 år 1979 trots att produk— tionen ökat. Under samma tid har antalet arbetare i produktionen i den svenska koncerndelen relativt to- tala antalet arbetare i koncernens produktion minskat från 56 % till 54 %. Denna beräkning påverkas emeller— tid av försäljningen av det franska dotterbolaget.Bort— räknas dettas antal arbetare från 1975 årsvärdenskulle

den svenska andelen ha minskat från 70 % till 54 %.

Antalet producerande dotterbolag i utlandet har ökat enligt följande: år 1965 var antalet 13, år 1970 — 15, år 1974 - 18 och år 1978 — 24. Antalet länder i vilka LME har produktion har inte ökat lika mycket: är 1965 var antalet 10, år 1970 — 12, år 1974 — 13 och år 1978 — 16. År 1978 hade LME 13 minoritetsintressen i produ— cerande företag i 11 länder. ökningen i antalet mino— ritetsintressen från år 1974 till år 1978 var fyra. Antalet anställda i de minoritetsägda företagen var 18 700 år 1978 varav ungefär hälften i det tidigare franska dotterbolaget och närmare 4 000 i norska före— tag. Från och med år 1979 är också, som redan nämnts, det brasilianska dotterbolaget (ca 6 300 anställda) endast minoritetskontrollerat. Genom en träffad över— enskommelse år 1980 med det amerikanska företaget

Atlantic Richfield Company om bildandet av ett till

lika delar ägt företag — Anaconda Ericsson Inc —har antalet anställda utomlands ökat.- Förvärvet av Data— saab motverkar delvis denna tyngdpunktsförskjutning. Tilläggas kan vidare att LMEs produkter tillverkas

på licens i Venezuela, Australien, Egypten, Jugosla— vien och Ungern samt i några länder i Asien.

Exporten från de svenska koncernbolagen har ökat i snabbare takt än vad omsättningen har gjort (tabell 2.6) . Hur importen för koncernen totalt har utveck— lats har vi inte kunnat få uppgift om. Vi har däremot möjlighet att jämföra export— och importutvecklingen för moderbolaget, dock endast mellan åren 1975 och 1979 (tabell 2.9). Moderbolagets andel av koncernens export från Sverige var dock så stor som 85 % år 1978. Som förväntat har handeln ökat kraftigt. Den av LME direkt initierade exporten är dock avsevärt högre än

importen, vilket resulterat i en stor och växande

nettoexport.

Tabell 2.9 LMEricsson-koncernens moderbolags export och import åren 1975—1979, milj kr.

1975 1978 1979

Export 2 706 3 332 3 953 Import

från fristående leverantörer 230 290 370 utomlands

från dotterbolag 70 134 — via svenska mellanhänderl 130 160 210 Nettoexport 2 276 2 748 - 1

Storleken av den import scm faktureras av svenska mellanhänder är en uppskattning gjord av avdelning "koncerninköp" vid IME.

Källa: L M Ericsson.

Av exporten från Sverige har varierande andelar gått till producerande dotterbolag i utlandet: år 1965 — 20 %, år 1570 — 23 %, år 1974 — 41 % och år 1978 — 20 %. Den koncerninterna handelsbalansen med avseende på dessa bolag har förbättrats från ett exportöverskott på 80 milj kr år 1965 till 223 milj kr år 1970, 896 milj kr år 1974 och 763 milj kr år 1978. Exportens fördelning

på färdigvaror och halvfabrikat har vi inte kunnat få uppgift om. De utländska producerande dotterbola— gens export har utgjort endast en ringa delen/deras omsättning. Någon nämnvärd ökning har inte noterats

under perioden.

Koncernens FoU—utgifter har ökat kraftigt (tabell 2.10) och något snabbare än omsättningen.FoU—Verk— samheten är koncentrerad till Sverige ochdennakon— centration har förstärkts under perioden. Den sven— ska andelens ökning har dock något påverkats av att det franska dotterbolaget lämnat koncernen. FoU- verksamheten i dotterbolagen utgörs delvis av an- passning av produkterna till lokala krav men del—

vis också av självständigt FoU—arbete.

Tabell 2.10 L M Ericsson—koncernens FoU-utgifter perioden 1965—1979, milj kr.

År Koncernen Andel av om— Andel av FoU i sättningen , % Sverige , %

1965 122 6,1 80

1970 226 7,1 83

1975 512 7,1 85

1978 746 8,3 92

1979 817 8,8 91

______._____________...___—-_—-——————————-——-

Källa: L M Ericsson.

De svenska koncernföretagens intäkter av försälj— ning av licenser, patent och royalties uppgick år 1978 till 117 milj kr, en ökning med 14 % jäm— fört med år 1974. Av intäkterna kom 66 % frånkon— cernbolag, 19 % från minoritetsägda företag och

11 % från fristående utländska företag.

En del av FoU—verksamheten bedrivs sedan år 1970 inom det tillsammans med Televerket ägda Ellemtel. Det av LME konsoliderade företaget har 600 anställ— da. Den övriga FoU—verksamheten sysselsätter 3 400

personer.

Koncernens konkurrenskraft, mätt som förändring i marknadsandelar, har enligt tillgängligt material i varje fall inte försämrats. Det lyckosammautveck— 1ingsarbetet bakom AXE—stationernaharförstärkt LMEs position inom segmentet publika stationer. Orderin- gången har under senare år ökat mer än tillväxten i det publika telenätet och marknadsandelarna således ökat. Framgången i flera anbudstävlingarundersenare år, där konkurrenternas system ställts mot varandra, stöder detta påstående.

Vad gäller den svenska delen av koncernen har netto— exporten ökat. Även om tyngdpunkten i tillverkningen (mätt efter antalet arbetare i produktionen)ytterli— gare förskjutits mot utlandet, påstås detta inte ha inneburit någon utflyttning av teknisk eller annan kompetensl.

Effektanalyser

I enlighet med redovisningen av industristudiernas uppläggning i kapitel 1 har visöktuppskattautlands— investeringarnas effekter genom att undersökavadsom hänt medI.M Ericssons utlandsförsäljning om utlands— etableringarna inte kommit till stånd. Hade det så— lunda varit möjligt att upprätthålla utlandsförsälj— ningen och därmed verksamhetsvolymen genonlatt.enbart tillverka i Sverige och sedan exportera produkterna? Alternativet att sälja licenser kommer också att be- röras något.

Som redan framhållits är det svårast att exportera till länder som redan har-en etablerad inhemsk till- verkning av utrustning för telekommunikation. Den följande analysen baseras på ett urval avtreländer som kan sägas representeraolikastadier medavseende på den inhemska teleindustrinsutveckling.IkzärIta— lien, som sedan länge har en väletablerad industri, Brasilien, som utgör ett mellanstadium,ochColombia,

som förstnwcketsentfåtten lokaltillverkning.

Enligt uppgift förestår nu en övergång till tillverkning av elektroniska produkter i de utländska dotterbolagen och där— ned reduceras antalet arbetare även i dessa.

Italien

I Italien finns det sex företag som tillverkar tele— kommunikationsprodukter. FACE Standard (ITT) etable— rades ursprungligen av Western Electric år 1909 men övertogs av ITT och Pirelli år 1924. År 1960 blev FACE ett helägt dotterbolag till ITT. General Tele— phone and Electronics (GTE)1 startade ett försälj— ningsbolag år 1926 och började tillverka lokalt år 1936. Siemens etablerade ett försäljande och tillver— kande dotterbolag år 1921. Efter kriget nationalise— rades detta och lades under IRI — en av destorastat— liga koncernerna. Det heter nu SIT—Siemens. Telettra, som startade år 1946, kontrolleras numera av Fiat— koncernen. Etableringen av LMEs telefontillverkning

i Italien kan dateras till år 1925. FATME, som bo— lagets namn förkortas, ägs i dag till 51 % av LME. övriga aktier är spridda på flera ägare, som enbart

har finansiella intressen.

LMEs totala verksamhet i Italien utgörs dock inte bara av tillverkningen i FATME. LMEs totala omsätt- ning i Italien Var 1 003 milj kr år 1978 varavFATME svarade för 652 milj kr. Det säljande och installe— rande bolaget SIELTE hade år 1978 nästan 4 000 an- ställda (2 600 år 1965). Av importen utgjordes den allra största delen av varor för direkt vidareför— säljning. Exporten från FATME är 1iten.Denharunder senare år uppgått till 1—2 % av omsättningen. Unge— fär hälften av den blygsamma exporten har gått till Sverige. Myndigheterna har nu enligt uppgift från både Lizzeri—de Brabant (1979) och LME givit.uttryck

för förhoppningar om en växande export från Italien.

Den italienska marknaden domineras aV(k3fyrastörsta tillverkarna i landet som tillsammans har minst 80% av den totala försäljningen av de olika produktgrup- perna (se tabell 2.1l)2. Klart dominerande är det statligt kontrollerade SIT—Siemens med ökande mark—

1 Dåvarande Autelco.

2 Ett undantag är transmissionsutrustning där det femte största företaget, Telettra, har den näst största Herk— nadsandelen.

nadsandelar som år 1978 översteg 50 % för alla pro— duktgrupper utom transmission. LMEs andelar varierar något mellan de olika produktgrupperna men uppges vara i genomsnitt knappt en femtedel. Detta gäller också de publika växlarna, där marknadsandelen mins— kat något för 1okalstationer men ökat något för tran— sitstationer under 1970—talet (tabell 2.12).

Tabell 2.11 Marknadsandelarnas fördelning för tele— kommunikationsutrustning bland de fem största tillverkarna på den italienska marknaden perioden 1971—1976.

År FACE FATME GI'E SIT— Telettra % Sienna

1971 18,9 15,3 10,2 47,5 8,1 100 1972 19,4 17,3 10,5 46,9 5,9 100 1973 20,0 19,3 9,2 46,2 5,3 100 1974 20,3 14,3 10,4 49,4 5,6 100 1975 22,0 13,7 7,0 51,6 5,7 100 1976 17,5 12,6 9,0 56,1 4,8 100

___________________________________________________________ Källa: Lizzeri—de Brabant, 1979.

Tabell 2.12 Fakturering (milj USD 1970 års priser) för publika växlar och andelar (%) i Italien perioden 1970—1976.

År FACE FATME. GI'E SIT— Tel— Totalt .___.________ Siemens ettra milj USD % milj USD % % % % 1970 20,5 28,87 22,2 11,8 45,5 — 129,85 1971 19,9 40,02 20,7 8,9 50,5 - 193,20 1972 19,9 65,06 21,8 8,8 49,5 - 297,89 1973 20,4 91,71 23,4 7,8 48,4 - 391,36 1974 20,8 58,04 17,5. 8,1 53,6 — 331,88 1975 22,7 48,57 16,4 5,6 55,3 — 296,91 1976 17,6 37,72 15,4 7,7 59,2 0,1 244,93

__________________________________________________ Källa: Lizzeri—de Brabant, 1979.

Italiens internationella handel med telekommunika— tionsmateriel är liten. Importen har under 1970— talet varit av storleksordningen 5 % av den totala försäljningen på den inhemska marknaden (Lizzeri- de Brabant, 1979). För publika och privata växlar

var importens andel i mitten av 1970—talet ungefär 6 % (U.S. Department of Commerce, 1979).

Enligt samstämmiga källor har Italien det mest komp— licerade systemet av alla länder för administration av telekommunikationerna (se figur 2.4). Efter natio— naliseringen av de lokala driftbolagen överläts dessa till det statliga företaget IRI. Detta skapade för ändamålet ett holdingbolag, STET, som också kontrol— lerar det efter kriget nationaliserade produktions— företaget SIT—Siemens. Detta ägarsamband innebär att SIT-Siemens har en särställning på marknaden. Enligt en källa (Doz, 1979) hålls prisnivån relativt hög av hänsyn till SIT-Siemens, som är det minst effektiva företaget i branschen. Som tidigare framhållits har SIT—Siemens ändå ökat sina marknadsandelar.

Bilden kompliceras ytterligare av att det statliga verk (PTT) som sköter den interurbana och internatio— nella trafiken också har ett övergripande ansvar för SIP, dvs driften av de lokala telefonnäten (Lizzeri— de Brabant, 1979). Dessutom utövar politiska instan— ser en kontroll genom bl a budgeten. Italien är en— samt om att ha ett särskilt departement för statliga företag (StateBusiness-PublicEnterprise Experience in the EEC, Ds I 1979:1). Denna politiska koppling leder till att förutom teletekniska och ekonomiska kriterier även andra överväganden påverkar valet av

telekommunikationsleverantörer.

Situationen i Italien är nu den att samtliga de tre dotterbolagen till multinationella koncerner—-LME, ITT och GTE — kan erbjuda elektroniska system för att lösa telefonsystemets stora kapacitetsbrist. STET har i flera år Väntat på att SIT—Siemens skall nå resultat i sitt utvecklingsarbete. Detta skall nu påskyndas och ett samarbetsavtal har ingåtts med Telettra. Det antas nu att systemet kan komma att vara färdigt under 1982—83. Det antas vidare att det inte kan bli tal om fyra olika system, utanatt de företag som inte får sina egna system antagna får tillverka de valda systemen på licens (Finan— cial Times, 14 juni 1979).

Privata ägare IRI

57 %

46% f 98% ! t ;

SGS tillverkning av elektroniska kompo- ; nenter

| | ; STET ___| , ** 54 % i ( SIP |

i ? holdingbolag) 1100 % drift av

lokaltelefonnät xL 100%

—————————1 SIT—Siemens CSELT | produktion av

FoU telekommunika— tionsutrustning

Drift av interurban— telenät och inter— nationell telegrafi

Figur 2.4 Ägarförhållanden i det italienska systemet för telefoni— administration.

Källa: DOZ, 1979.

Storleken av LMEs export till Italien var921ni1j kr år 1974 och 91 milj kr år 1978. Exporten från FATME till Sverige var 1,4 milj kr resp 6,3 milj kr. Kon— cernens nettoexport till Italien var således drygt 90 milj-kr resp 84 milj kr. Därtill kommer utdel— ningar och licensavgifter, vilka enligt LME debite— ras dotterbolagen på "kommersiell basis". Någon upp— gift om storleken av dessa betalningar har vi emel—

lertid inte.

Om det inte varit möjligt för LME att bedriva egen produktion på den italienska marknaden,vi1kaalter— nativ hade då kunnat komma i fråga? Att sälja till den italienska marknaden genom export från Sverige (eller från tredje land) hade sannolikt inte kunnat komma i fråga. Inga beställningar görs till koncer— ner som inte har tillverkning lokalt. Orsaken äratt den ende köparen starkt prioriterar näringspoli— tiska aspekter vid valet av leverantör av telekom— munikationsutrustning. Den lilla importsonlfaktiskt förekommer är sannolikt interntransaktioner till lokala dotterbolag.

Att förse den italienska marknaden med enbart tek— nisk kunskap genom licensförsäljning är en tänkbar möjlighet. Det kan emellertid ifrågasättas om LME var i besittning av en sådan teknisk överlägsenhet, före introduktionen av AXE, att det gått att attra— hera någon licenstagare. Det är möjligt att AXE,som är ett av de i Italien valda systemen,kunnatsäljas på licens, men det är svårt att tro attdettaskulle kunnat leda till någon mer omfattande export till Italien. Det är också tveksamt om LME, sedan tekno— login åldrats och spritts, skulle kunnat påräkna ytterligare order. Det är i stället troligtattdet är LMEs lokala närvaro som gjort att företaget kun— nat bevara sin ställning på marknaden. Sammantaget betyder detta att vi bedömer det som uteslutet att LME kunnat uppnå sin nuvarande marknadsandel genom enbart export. Den exportförsäljning som hadekunnat komma till stånd, främst som en följdanfeventuellt licensavtal, skulle förmodligen inte ha blivit lika

stor som den export som nu går till LMEs italienska dotterbolag.

Brasilien

LME inledde sin verksamhet i Brasilien år 1923 då ett försäljningsbolag etablerades. Det var emeller- tid först efter andra världskriget som försäljningen blev av någon betydelse. I avsikten att industriali— sera landet började myndigheterna försvåra importen och år 1952 vägrades Ericsson do Brasil Comércio e Industria S A (EDB) importlicens såvida man inte gick med på att etablera lokal tillverkning. Vill— koret gällde vid den tidpunkten endast telefonappa— rater. Inledningsvis Var det tillräckligt att appa— raterna sattes samman i landet, men efter fem år skulle den lokala produktionen ha en omfattningnwt— svarande 70 % av apparaternas tillverkningsvärde (LME 100 år, band II, sid 253).

Bakom kravet på lokal tillverkninglåg de brasilian- ska myndigheternas önskemål att få en inhemsk kon— kurrent till det redan tidigare etablerade, ITT—kon— trollerade, Standard. CTB, det ledande driftbolaget, hade ca 80 % av landets telefonapparater och köpte all utrustning från Standard. Man hade inom LME bör- jat ana skärpningar av kraven på lokal tillverkning. LME—ledningen såg en möjlighet att förekomma övriga konkurrenter och beslöt därför samma år (1952) att starta lokal tillverkning som även omfattade viss övrig telekommunikationsutrustning1. Fabrikationen kom i gång år 1955 och LME erhöll ocksåökadebeställ— ningar från CTB. År 1957 upptogs tillverkningen av växlar med koordinatväljarteknik.

Under 1960-talet fattade myndigheterna beslut om kraftig utbyggnad av Brasiliens telefonnät. Som ett led i denna förstatligades det dittills kanadensiskt ägda CTB. EDB erhöll stora beställningar och expan— derade kraftigt. Marknadsandelen kom att överstiga 50 %. Åläggande av myndigheterna tvingadesenareLME att sälja en del av aktierna i EDB och år l97lhade

1 För att fullständiga bilden av LMEs engagemang i Brasilien bör hännas att Ilätnellan åren 1940 och 1955 hade ett par Hundre driftbolag. År 1968 förvärvades ett nänoritetsin— tresse i en kabelfabrik.

LMEs andel minskat till 74 %. I samband med en stor anbudstävling år 1977 tvingades både ITT ochlmulatt avstå från rösträttsmajoriteten i sina dotterbolag till lokala privata intressenter. Företagslednings— ansvaret ligger dock kvar hos de utländska minori—

tetsägarna.

År 1976 uppskattades den totala marknaden för tele— fonprodukter till ca en miljard dollar, varav 10 % tillfördes genom import (DepartmentthCommerce, 1978). Samstämmiga källor redovisar att det inte går att sälja på den brasilianska marknaden utan lokal till— verkning. Kravet anges i dag vara 90 % integrations— grad. En officiell amerikansk rapport beskriver si—

tuationen på följande sätt:

"The domestic manufacture of all basic range(3feguip— ment is either established or being established, and the established multinational manufacturers by being inside the basic market have a very strong competi- tive advantage in the remaining import market." (US

Department of Commerce, 1978, sid 8.)

Marknadens kraftiga tillväxt har bidragit till att flera företag etablerat tillverkning i Brasilien (se tabell 2.13). Utöver de i tabell 2.13 angivna finns även några mindre, nationellt ägda producenter.

En undersökning av företagens andelar av marknaderna för de tre typerna av växlar (abonnent—, lokal— och transitväxlar) bekräftar att marknaderna till 100 %, eller mycket nära 100 %, innehas av företag som etab— lerat lokal tillverkning. I början av perioden 1973— 1978 hade framför allt LME, och i något mindre grad ITT, stora marknadsandelar. Därefter har de senare etablerade konkurrenterna ökat sina andelar på "de

två storas" bekostnad.

Ericsson do Brasils verksamhet har expanderat kraf— tigt från år 1965. Exporten från Sverige ökade också

mycket fram till mitten av 1970—talet förattdärefter minska när kapaciteten i de brasilianska anläggning—

Tabell 2.13 Företag med tillverkning av utrustning för telekommunikation i Brasilien är 1976. _—__________________ Företag Antal an— Andel av mark- ställda naden för pu— blika Växlar,% %

Ericsson do Brasil 10 003 50 Standard Electrica (ITT) 6 240 24 Sienens 6 620 9 Philips do Brasil 8 623 NED do Brasil (Nippon) 1 611 GTE Teleconnmnicacoes 2 819 Plessey ATE Telecrnnmnicacnes 1 056

______________________________________________________ Källa: Department of Commerce, 1978.

arna utökats. Från att som mest ha varit 358 milj kr gick LMEs nettoexport från Sverige ner till 33milj kr år 1978. Denna export hade med all sannolikhet inte kommit till stånd av nämnda skäl om LME intehaftlokal tillverkning. Det är inte heller sannolikt attenueven— tuell licensförsäljning skulle kunnat generera export av nämnvärd omfattning från Sverige; importen tycks vara förbehållen de koncerner som bedriver lokal till- verkning. Enligt uppgift från LME har dock exporten till Brasilien nu åter börjat öka, vilkethängersamman med övergången till elektroniska system. Beställarna önskar installationer i snabbare takt än vad omställ- ningarna i de lokala fabrikerna medger. Effekterna för svensk export och sysselsättning av LMEs investe- ringar i Brasilien har därför varit positiva.

Colombia

I Colombia använde sig LME sedan 1920—taletaven1agent. År 1943 bildades ett försäljande dotterbolag och år 1970 inköptes en kabelfabrik, Facomec. År l975byggde LME landets första anläggning för tillverkning av tele— kommunikationsutrustning (Ericsson de Colombia). År 1979 satte Siemens upp en fabrik för tillverkning av telefonapparater. ITT (etablerat år 1963) och OKIhar försäljande dotterbolag.

I motsats till de flesta andra länder har Colombia ett stort antal (ca 30 st) förvaltningar för lokal telefondrift. De svarar var och en för sina inköp. LMEs beslut att etablera lokal tillverkning motive- rades inte av krav från köparna men ansågs ändåkunna innebära försäljningsmässiga fördelar. På senare tid har de colombianska myndigheterna infört regeln att lokalt tillverkade produkters pris medräknas med 20% vid värdering av offerter vid förekommande anbudstäv— lingar. För att komma i åtnjutande av denna fördel- aktiga prisvärdering måste dock minst 50 % av produk-

ternas värde gå att hänföra till lokal produktionl

Uppgifterna för åren 1973—1978 visar att LME haft en dominerande ställning på den colombianska marknaden under hela perioden, dvs även innan den lokala till—

verkningen påbörjades.

Ericsson de Colombia hade år 1978 en omsättning på 52 milj kr och 887 anställda. Importen från Sverige uppgick till 4,5 milj kr. Statistik för år l976visar att Sverige var det ledande exportlandet för telekom— munikationsutrustning till Colombia (se tabe112.l4).

Alla tillfrågade bedömare anser att LMEs försäljning på den colombianska marknaden påverkats positivt av etableringen av tillverkning. Etableringen har emel— lertid också lett till att exporten från Sverige har minskat i omfattning. Frågan är hur exporten skulle ha utvecklats om etableringen inte kommit till stånd. En möjlig utveckling kunde ha varit att LME lyckats fortsätta att dominera marknaden och då har etable— ringen inneburit en minskad export från och syssel-

sättning i Sverige.

En annan tänkbar utveckling kunde ha varit att någon

av konkurrenterna i stället etablerat tillverkning av publika telefonstationer som är LMEs huvudsakligapro— dukt i Colombia. Om detta inträffat är detintetroligt

1 Det är därvid möjligt att inräkna även installation som kan uppgå till 20—25 % av det totala värdet.

att LME kunnat behålla sin marknadsposition, och det är inte uteslutet att marknaden i sin helhet skulle förlorats.

Man kan inte heller bortse från att de colombianska myndigheterna i framtiden kanske skärper sin inställ— ning till import av telekommunikationsutrustning på det sätt som skett i många andra länder, och då kan en redan etablerad tillverkningsenhet vara en stor tillgång för L M Ericsson-koncernen. Licensförsälj- ning hade knappast varit ett möjligt alternativ i Colombia, då det inte fanns några lokala företag som kunnat fungera som licenstagare.

Tabell 2.14 Import till Colombia år 1976 av telekom- munikationsprodukter (utom kabel) från OECD-länderna (milj USD). % Exportland Milj USD Kanada 538 Japan 4 388 Belgien 560 Frankrike 638 Tyskland 3 131 Italien 407 Nederländerna 87 Storbritannien 3 039 Sverige 14 038 Schwe;z 1 017 Spanien 130 Summa 27 973 __________________________________________________________ Källa: OECD: Statistical yearbook 1977.

Generaliseringsmöjligheter

Frågar är om hur pass typiska observationerna från de tre beskrivna marknaderna är för samtliga. Frågan är inte lätt att besvara, eftersom en marknade grad av öppenhet kan förändras över tiden. I regel, men inte rödvändigtvis alltid, tycks utvecklingen ha gått mot en allt högre försörjning genom lokal produktion av skäl som tidigare presenterats. De uppgifter vi erhållit och den offentliga statistiken tyder emeller-

tid på att många, och i synnerhet stora, marknader är stängda för import av utrustning för publik tele—

kommunikation.

Sammanfattning och slutsatser

Telekommunikationsteknologin är storskalig till sin natur. Det gäller såväl det tekniska utvecklingsarbe— tet som själva produktionsprocesserna. Det har hit— tills betytt att de företag som tillägnat sig tekno— login har haft en fördel som kunnat exploateras och som har utgjort ett hinder för andra företag attetab— 1era sig i branschen. övergången till elektroniska system har dock inneburit att detta hinder minskat i betydelse. Förutom den rent tekniska kunskapen behö— ver företag i branschen också vad man skulle kunna kalla "applikationskunskap", som förvärvas genom er- farenheter av produktanpassning och installationsverk— samhet i många olika länder. Brist på applikationskun- skap gör det likaledes svårt för nya företag att kon—

kurrera i branschen.

Teknologins karaktär, produkternas långa livslängd och osäkerhetssituationen vid köpet har inneburitatt köparna har föredragit att ha ett mycket litet antal leverantörer. Mellan köpare och säljare uppkommer öm- sesidiga beroendeförhållanden och det blir näst in- till omöjligt att komma in på en marknad där detredan finns ett antal leverantörer. Häri ligger ett mycket starkt skydd för de redan etablerade företagen. Allt detta har bidragit till att miljön och konkurrenssi— tuationen för telekommunikationsutrustningsföretagen varit tämligen stabil och branschen har kännetecknats av en hög grad av koncentration såväl internationellt som på nationella marknader. Sedan mitten på 1970— talet kan dock vissa tendenser skönjas till en för—

ändring av denna stabilitet.

Den internationella handeln med telekommunikations— produkter är, i synnerhet vad gäller utrustning av— sedd för det publika telefonnätet, mycket liten, trots att det finns skalfördelar även i sammansättningsledet.

Anledningen är i stället situationen på köparsidan. På varje nationell marknad finns normalt endast en köpare, som därför har stor makt i förhållande till leverantörernal. Köparna, dvs teleförvaltningarna, står i sin tur under myndigheternas inflytande och åläggs att beakta kriterier utöver de rent teleeko— nomiska. Dessa andra kriterier leder till att inhem—

ska företag, vare sig de är nationellt ägda eller ej, favoriseras.

Som man kan förvänta sig i en sådan marknadssituation är inte priset det viktigaste konkurrensmedlet, annat än i undantagsfall. Det är i stället produkternas tek— niska kvalitet i förening med leverantörens förmåga att genom utbildning och service hålla telesystemet fungerande som avgör tillsammans med de näringspoli— tiska effekter som kan vinnas genom lokal tillverk— ning. Det har lett till att den övervägande delen av

utrustningen för det publika nätet produceras inom

resp användarland.

L M Ericsson har med de konkurrensförutsättningarsom gällt i branschen agerat med relativt stor framgång. En väsentlig del av förklaringen till detta ligger i det faktum att LME tidigt etablerade sig i olika län— der och därigenom dels förvärvade den applikations— tekniska kunskapen, dels kom att åtnjuta ett skydd som "nationellt företag". Företaget har såväl tidi— gare som i inledningen av det elektroniska skedet lyckats ta fram teknologiskt avancerade produkter, som i varje fall periodvis medfört företagsspecifika fördelar.

Etableringen av lokala tillverkningsbolag har såle— des Varit nödvändiga i den konkurrenssituation LME

befunnit sig. Utan dessa hade försäljningen till de offentliga förvaltningarna, som är LMEs Viktigaste kunder, inte kommit till stånd. Det är möjligt att

1 Vissa källor som US Department of Ctnnerte, år 1975, och Doz, år 1979, använder uttrycket "allokering av narknads— andelar" för att karakterisera teleförvaltningarnas för— delning av order.

det varit tänkbart att sälja licenser i kombination med export från Sverige under de korta perioder som LME haft en överlägsen produkt. Men däremellan har den lokala närvaron och LMEs goda rykte för pålit— lighet varit de väsentligaste företagsspecifika för- delarna. En stor försäljningsvolym har varit en för— utsättning för den omfattande FoU-verksamheten som givit upphov till nya företagsspecifika fördelar.

Vår bedömning blir att investeringarna i lokal till- verkning varit avgörande för LMEs internationella kon- kurrenskraft. Förekomsten av de tillverkande bolagen på olika marknader har också inneburit att exporten från och sysselsättningen i de svenska koncerndelarna blivit större än vad de annars skulle ha varit. Sys— selsättningen har ändå minskat i LMEs svenska delar. Frågan är om LME i stället för att etablera tillverk— ning i utlandet kunnat diversifiera till "närliggande" verksamheter i Sverigel. Som tidigare framgått harLME en blygsam omsättning utanför telekommunikationi.jäm— förelse med konkurrenterna. Under andra världskriget steg diversifieringsgraden kraftigt för att sedan, när avspärrningarna släppte, åter sjunka. Detärtro— ligt, men inte styrkt av oss, att det grundläggande eltekniska kunnandet skulle ha kunnat användas för verksamhet inom närliggande produktområden. Däremot är med all sannolikhet applikationskunnandet eller marknadeföringsorganisationen endast i mindre grad användbara vid diversifiering till andra produktom- råden. Vi anser det emellertid inte möjligt att be— räkna konsekvenserna av ett utvecklingsalternativ

som byggt på diversifiering. De nödvändiga antagan- dena skulle komma att bli alltför löst grundande.

Några tendenser i utvecklingen

Under 1970-talet har det framkommit tecken sonxskulle kunna innebära att telekommunikationsindustrinkommer att förändras i viktiga avseenden. En del av föränd—

ringarna är konsekvenser av dentekniskautvecklingen.

1 År 1980 bildade L M Ericsson en division som skall tillverka och nerknadsföra utrustningar och system för informationsöver— föring och —behandling.

Nya överföringsmedia, som satelliter, tillsammans med förbättrade abonnentutrustningar kanförmåvissa storförbrukare att gå vid sidan av det publika tele— nätet och bygga egna kommunikationssystem.Detskulle kunna innebära att den monopsonistiska köparstruk— turen upplöses. Det är i så fall inte troligt att kraven på lokal tillverkning kommer att vara lika framträdande.

Dagens telefonväxlar kan sägasvarateleapplikationer av datorer. Även förutan applikationskunnandet har det lyckats t ex IBM och en del mindre företag med hemvist inom elektronikbranschen att etablera sig inom vissa delar av telekommunikationsmarknaden.Det— ta kan kommma att förändra industrins struktur.Elek— troniken har således raserat en del av skyddsmuren för de traditionella telefonföretagen. Fortsatt ef— fektivisering av teleutrustningsprodukter anses i hög grad ha att göra med tillgång till nya, förbätt— rade elektroniska komponenterl. Å andra sidan kan

strävan att uppnå skalfördelar komma att reducera antalet konkurrenter.

Många bedömare anser att det finns en klar tendens till övergång till lokalt ägande av utlandskontrol— lerade dotterbolag. För i synnerhet L M Ericsson, som är det enda av de stora företagen som saknaren stor hemmamarknad, är detta ett allvarligt hot.Till L M Ericssons och övriga företags i telekommunika— tionsindustrin fördel talar den fortsatta tillväxt som förutses för "informationsindustrin". "Varje telefonapparat blir en dataterminal med access till computers med olika slag av information och problem— lösningskapacitet inmatade." En del bedömare anser att vi står inför förändringar lika genomgripande som den industriella revolutionen. Här borde rymmas tillväxtmöjligheter för L M Ericsson inom såvälden

1 Ett par av L M Ericssons konkurrenter ansåg IREs höga beroende av inköpta komponenter amnem svaghet. I årsredo— visningen för år 1979 signaleras också åtgärder för att förbättra denna situation.

traditionella telefonin som genom diversifiering till närliggande områden.

Vad gäller den lokala tillverkningen, som i huvud— sak utgörs av sammansättning och testning, ställer den elektroniska teknologin krav på längre serier. Företagen kommer att söka koncentrera produktionen. I synnerhet mindre länder kommer att tvingas accep- tera större skillnader i pris mellan lokalt produ—

cerade och importerade produkter.

KAPITEL 3 INDUSTRIERNA FÖR BERGBORRUTRUSTNING OCH BERGBORRAR

Detta kapitel skall behandla de två industrier sonutill— verkar produkter som används vid bergborrning. Den ena är bergborrutrustningsindustrin, som tillverkar hand— hållna och mekaniserade borrutrustningar och som räknas som verkstadsindustri. Den andra är bergborrindustrin, som tillverkar utrustningens förbrukningsvara — berg— borrarna och som ingår i branschen stålmanufakturindu— stri.

Borrning i berg kan innebära antingen att man borrar ett hål i berget i vilket man placerar sprängladdningar för sönderdelning av berget, eller att man borrar ett hål för annat syfte än sprängning. Det kan vara fråga om provborrning eller borrning efter olja, gas eller vatten. Under 1970—talet har man också börjat med s k fullortsborrning, som betyder att man borrar upp mindre tunnlar och stigorter (vertikala förbindelsegångar) i gruvor utan att spränga. Slutligen kan borrhål göras i

förankrings— eller förstärkningssyfte.

Detta kapitel kommer huvudsakligen att behandla spräng- hålsborrning och i någon mån den modernare fullortsborr— ningen. Denna avgränsning motiveras med att svensk berg— borrningsteknologi bygger på bergsprängning (framför allt i hårt berg) vilket i sin tur är en följd av de geologiska förutsättningarna i Sverige. Teknologin vid borrning efter olja och naturgas samt vid kontinuerlig

» malmbrytning (mjukbergförstöring) har främst utvecklats av amerikanska företag. Även fullortsborrningstekniken ! har utvecklats i USA. Svenska företag har först under * 1970—talet börjat använda amerikanska mjukbergtekni—

kerl.

lEn grundläggande teknisk skillnad vid borrning i hårt och mjukt berg är att hannarborrning, dvs slående borrning, har varit för— härskande vid hårdbergborrning, medan roterande borrning varit förhärskande vid mjukbergborrning. Under 1970—talet har den rote- rande tekniken börjat appliceras på hårdbergborrning.

Ursprunget till dagens bergborrningsteknik är de hand— hållna bergborrmaskinerna, som innebar att man borrade ett hål i taget. Maskinerna har sedan blivit allt mer miljövänliga och effektiva genom att håldiameter och djup har kunnat ökas. Figuren nedan visar utvecklingen vid 5 k pallborrning (sprängning mot fri yta).

1935 1950 1960 1965 1973 1977

Borrmeter 65 80 150 150 250 250 per man och skift

Krondiame— 35 51 35 76 35 76 ter mm

Källa: Atlas Copco Manual, 1978.

Tekniken för bergborrning har således successivt effek- tiviserats och förbättrats.

Det har också skett två större tekniska förändringar inom maskindriven borrning, nämligen dels övergången från handhållen till mekaniserad borrning, dels över— gången från pneumatisk till hydraulisk drivning av

borrmaskinen. Ett tredje tekniksteg, som ännu är isin

linda, är övergången från spränghålsborrning till full- ortsborrning. En lönsam tunneldrivning med de fullorts— borrningsaggregat man har i dag kräver dock idealiska förutsättningar i bergstrukturen, varför marknaden ännu så länge är relativt begränsad. I tätbebyggda områden, där det är svårt att spränga, finns kanske det vikti— gaste användningsområdet. Stigortsborrarna har däremot redan gjort stora framsteg.

Fram till början av 1950—talet användes uteslutandehand— hållen borrning i hårdberg. Därefter har det skett en tilltagande mekanisering. Av Atlas Copcos försäljning är i dag sålunda drygt 80 % mekaniserad och knappt 20% handhållen borrning. övergången från handhållen till me— kaniserad borrning innebar att borrmaskinernamonterades på riggar, s k bergborraggregatl. Riggarna anpassades för olika former av anläggningsborrning, dvs väg—, hamn— och husbyggen, tunnel— och bergrumsbyggen samtförolika former av produktionsborrning, dvs gruv- och dagbrotts- borrning. Speciella riggar utvecklades även för prov—

borrning och vattenborrning.

övergången från pneumatik till hydraulik har inneburit att borrsjunkhastigheten ökat med 50 — 100 %, att ener— giförbrukningen minskat med 60 — 70 % och att buller— nivån sänkts med 10 — 15 %. Den nya tekniken betingar emellertid också ett ungefär tredubbelt pris, mer avan- cerad service samt högre krav på kunskap vid användande och skötsel.

Förutom att den tekniska utvecklingen gjort maskinerna mer effektiva har arbetsmiljön i gruvor och vid anlägg— ningsbyggen kunnat förbättras. Förbättringarnahargällt minskad dammspridning (användande av påmonterade damm— sugare med uppsamlingspåsar), minskat buller (använd— ande av manövreringshytter) och minskade vibrationer.

Myndigheterna i Västeuropa, och kanske främst i Norden,

1Ett nekaniserat bergborraggregat är en ihcpnontering av bergborr—

maskin (—er), Hatare, bonner, system, vagnchassi (hjul— eller larvband), ev fordonshytt, kompressor m m.

70 Industrierna för bergborrutrustning ' SOU 1981:33 i har varit de första attåställa miljökrav på bergborr— produkterna. Även myndigheterna i Nordamerika, Austra— lien och Sydafrika har kommit att uppmärksamma miljö— problem i samband med bergborrning.

Helstångsborrar, förstärkta med hårdmetallkronor, bör— jade introduceras på marknaden på l940—talet. Hårdme— tallen, som gjorde borrarna överlägsna stålborrarna, hade tagits fram under 1920— och l930—talen. Anledningen | var att lampindustrin för sin tråddragning efterfrågade | oerhört slitstarka valsar (dragskivor). På 1920—talet | fick man vid Osramfabrikerna i Berlin för första gången fram en hårdmetall. I Sverige började bl a KF-ägdaLuma att tillverka hårdmetall. Fagersta startade sedan på 1930-talet och Sandvik på 1940—talet.

Den starka ökningen på 1950—talet av den mekaniserade bergborrningen ledde till att det utvecklades s](skarv— ; borrar, som gör det möjligt att skarva borrarna till

långa stänger. En annan nyhet var att borrkronan, som på helstångsborren sitter fastlödd,b1evavtagbar.Detta i medförde i sin tur att man började framställa flera . olika typer av borrkronor för olika ändamål. Skärborr— kronor och stiftborrkronor utvecklades för slåendeborr—

ning och rullborrkronor för roterande borrning.

I fortsättningen kommer vi att med bergborrutrustning avse handhållna bergborrmaskiner, mekaniserade berg— ; borraggregat samt transportabla kompressorer, som är drivkälla till pneumatiska bergborrmaskiner. Utrust— ! ningsföretagen har traditionellt varit verkstadsindu— : strier som själva svarat för en stor del av tillverk— ningen av utrustningens olika delar. Utvecklingen mot ökad specialisering har dock medfört att utrustnings— företagen allt mer börjat likna sammansättningsindu— strier. Komponenter köps nämligen till stor del från olika specialiserade underleverantörer. Komponenter som är särskilt viktiga för slutproduktens konkurrens— kraft tillverkas dock fortfarande inom tentAtlasCopco. Borrutrustningsföretagen tillverkar normalt borrmaski—

nen, matare, bom och eventuellt kompressorn, som i sin

tur är ihopmonterad av en mängd inköpta komponenter. Fasta samarbetsavtal med underleverantörer är vanligt.

Bergborrtillverkarna är däremot mer integrerade bakåt mot råvaruutvinning. För de svenska företagens del är det riktigare att tala om en integrering framåt från gruvor och stålverk till bergborrtillverkning. Stål— industrin har nämligen traditionellt varit förbunden med bakomliggande råvaruutvinning. Flera av de utländ- ska konkurrenterna har ingen sådan fast bindning till stålindustrin utan har ett vanligt kund—leverantörsför— hållande till stålverken.

Hårdmetalltillverkningen (karbidframställning och sint— ring) ligger vanligtvis inom bergborrkoncernerna.Kedjan bakåt till insatsvarorna wolfram och kobolt är dock nor— malt inte integrerad i koncernerna. Boart (SA), sonltill— hör Anglo—Americankoncernen med bl a stora gruvintressen i Sydafrika, utgör ett undantag. Det är emellertid inte osannolikt att bergborrtillverkarna i framtiden kommer att investera i gruvor för att säkra tillgångerlpå.hård— metallråvaror. Sandviks nyligen gjorda gruvinvestering i Australien är ett exempel på detta. Man bör dock inte överbetona utvecklingen mot en integrering bakåti.gruv- drift, då bergborrtillverkarna inte har någon egentlig konkurrensfördel i själva gruvdriften. Intresset är

snarare att genom viss finansiell koppling bakåt säker— ställa långtidskontrakt.

Vid försäljning av både utrustning och borrar försöker företagen komma i direktkontakt med slutanvändaren för att göra sin marknadsföring mer effektiv. Företagenför— söker också ha ett eget servicenät nära kunden. Detta har inneburit en vertikal integrering framåt. Agenter används av de stora företagen endast på mindre viktiga marknader.

Eftersom det finns ett naturligt samband mellan utrust— ningen och dess förbrukningsvara — bergborren — är en integration mellan de resp tillverkande industrierna en naturlig följd. Många exempel finns på integration genom gemensamt ägande eller samarbete. Atlas Copcos

försäljning av Sandvik Coromantbergborrar är ett exem- pel på ett fast samarbete1 mellan de båda industrierna.

Avsättningsmarknaderna

Traditionellt har de mest utvecklade ekonomierna, dvs Västeuropa och Nordamerika, utgjort de största markna— derna. Det är också på dessa marknader som dagens ledan—

de konkurrenter har utvecklats. Efter hand som nya mark—

nadsområden har exploaterats, med början i kolonisatio— nen, har utrustning för råvaruutvinning och uppbyggnad av infrastruktur kommit att efterfrågasz. Marknadersom Indien, Australien, Sydafrika och Latinamerika kom att utgöra stora tillväxtpotentialer för industrin samtidigt som de traditionella marknaderna alltmer mättades.

I takt med att allt fler länder industrialiseradesökade ? antalet marknader för bergborrindustrin. Då en effektiv kundbearbetning och "after sale service" krävdeegetsälj- bolag på varje viktigare lokal marknad3, konlAtlas Copco, och framför allt dess amerikanska konkurrenter, attbygga ut stora säljnät i Latinamerika, Afrika, AsiencxjiAustra— lien. Under de senaste två decennierna har de svenska fö— retagen också etablerat sig i Nordamerika för att söka uppnå mindre marknadsandelar som i absoluta tal betyder stora intäkter. De amerikanska företagens etableringar

på den europeiska marknaden är av klart äldre datum.

Den internationella efterfrågebilden för bergborrindu— strin är i dag att Latinamerika, Australien och Japan fortfarande befinner sig i ett tillväxtskede, medan Europa och Nordamerika är mättade marknader medeaiviss minskning i volym. Under de senaste åren har oljestater— na och statshandelsländerna kommit att utgöra allt be— tydelsefullare marknader. Följande förteckning anger de nu viktigaste gruv— och entreprenadmarknaderna:

lSamarbetet gäller både försäljning och produktutveckling.

2Gruvor och anläggningsentreprenörer är de två Viktigaste avnä— nerna för bergborrutrustning och borrar.

3Då ingen infrastruktur fanns uppbyggd fanns heller inga kompe—

tenta agenter att tillgå. Egna sälj— och servicebolag var enda vägen till effektiv narknadspenetration.

Anläggnings— Gruvor entreprenörer YéåEåEEQEä Sverige X X Norge (X) X Finland X Storbritannien (X) (X) Västtyskland X (X) Frankrike X X Spanien X (X) Italien (X) X EQEQEESEÅEE USA X X Kanada X (X) Mexico X EYQQEEEÅEE Brasilien X X Argentina X Chile X Peru X Bolivia X agrara Sydafrika X X Zambia X Zaire X Nigeria (X) Öåiég Saudi Arabien (X) Indien X Japan X 5 Filippinerna X australien X (X) i åtetshenéelsläaéer & Sovjetunionen (X) i Kina (x) x & Polen (X) ) Jugoslavien (X) (X) () = något mindre viktig marknad

Källa: Atlas Copco.

Det förhållandet att kunderna till entreprenörerna finns på en viss marknad betyder inte nödvändigtvis att utrustningen används där. Framför allt internatio— nellt verksamma entreprenörer i Europa, Nordamerika och Japan använder samma utrustning utomlandssomhemma. Valet av utrustning och borrar påverkas starkt av till— verkarens möjligheter att ge service i olika länder.

För de svenska företagen är Europa viktigast, följt av Nordamerika och Sydafrika som är ungefär lika stora.De

viktigaste länderna är:

Sverige USA Sydafrika Indien Norge Kanada

Frankrike Brasilien

Italien

Spanien

Rangordningen är något olika för ovanjordsutrustningar, underjordsutrustningar och bergborrar. Bilden har också ändrats något över tiden, även om den är ganska stabil. Den viktigaste förändringen är de europeiska ländernas minskade relativa betydelse och motsvarande ökning för Nordamerika. Vissa år har det förekommit beställningar från statshandelsländerna, främst Sovjetunionen, Polen och Jugoslavien. På entreprenadsidan har oljeländer som Saudi Arabien och Nigeria blivit allt viktigare markna—

der.

Sett över ett längre tidsperspektiv har entreprenadmark— naden haft en starkare tillväxt än gruvmarknaden och den står i dag för omkring 50 % av försäljningsvolymen.Gru— vorna, som traditionellt varit den största avnämarkate— gorin, står för ca 40 %l. Gruvorna är vanligtvis storaZ, stabila kunder, ofta statligt ägda eller med statsin—

tressen. Entreprenörerna är å andra sidan en mycket he— terogen grupp. På varje ländermarknad finns både lokalt och internationellt verksamma entreprenörer. Ofta före—

kommer också en specialisering mellan under— och ovan—

1övriga 10 % går till verksamheter som vattenborrning, prospekte— ringsborrning och liknande.

2Exkl kolgruvorna finns det i dag omkring 1 000 gruvor i världen av intressant storlek för de svenska företagen.

jordsentreprenörer samt projektspecialiserade entre— prenörer1

Så gott som alla marknader utanför Europa har i dag någon form av importskydd. De största importhindren finner man i Latinamerika, Afrika och Asien. På senare tid har även USA försvårat import av bergborrar och utrustning. För svenska företag är EG i dag en helt öppen marknad. Däremot är den inte det för de ameri— kanska konkurrenterna.

De olika ländernas skilda standardiseringsnormer ver— kar ofta fördyrande för de internationellt verksamma företagen. De lokala tillverkarna har därför en konkur— rensfördel jämfört med utländska företag.

Industrimedlemmar

ESEQPQEEEEEEE 221995 939251: 5212

Som beskrivits ovan är den studerade industrin svårde— finierad därför att flertalet företag har verksamhet inom flera branscher. I vissa fall är det t o m så att borrprodukterna endast utgör en liten del av företagets sortiment. För Atlas Copco gäller att hela 40 % av för— säljningen går till verkstadsindustrin och utgörs av produkter som inte har någonting med bergborrning att göra. Likadant är det med Atlas Copcos största konkur— renter i USA.

Att de konkurrerande företagen.inonlutrustningsindustrin egentligen är delar av stora koncernerharstorbetydelse för deras agerande.

Bland de företag som räknas in i den internationella industrin finns allt från små lokala tillverkare med smalt sortiment till stora internationella koncerner med global verksamhet och ett mycket brett sortiment.

1En viss, geografiskt betingad specialisering förekcmner natur— ligt nog, så att t ex entreprenörer i alpländerna är duktiga tunnelbyggare, holländska entreprenörer är duktiga hamn— och kanalbyggare, osv .

Y

Det finns tre stora koncerner som tillsammans karlsägas utgöra ett internationellt Oligopol: Atlas Copco (S), Ingersoll-Rand (USA) och Gardner Denver (USA). De tre koncernerna är gamla företag som genom sitt trycklufts— kunnande byggt upp ett produktprogram med tyngdpunkt på pneumatisk spränghålsborrning. Efter år 1970, då en fusion av sex företag ägde rum, kannuuleventuellt räkna CompAir (GB) till de riktigt stora. Inom området för kolborrning finns en koncern — Joy (USA) - som där är världsledande. Världsmarknaden för den modernare hyd— rauldriften domineras av Atlas Copco och Tamrock (SF). Ledande inom marknaden för fullortsborrningär'slutligen

de amerikanska företagen Robbins och Jarval.

Tabell 3.1 Viktigare industrimedlemmar, omsättning och

sysselsättning. _______________________________________________________—___________________4

76. Industrierna för bergborrutrustning SOU 1981:33 | i | | | i I |

___________________________._________________________________________________ 1 Uppgifterna kan vara något osäkra då det är svårt att jämföra organisatoriska enheter/produktprogram mellan koncerner. Siff— rorna skall notsvara försäljning till gruvor och entreprenörer, dvs i huvudsak bergborrutrustning samt last- och transportsy— stem för underjordsbruk.

Cnsättning,ndljUSD Därav bergborrutrust— Totaltantal ningl, milj USD anställda i 1970 1974 1978 1970 1974 1978 1978 ___________________——————————————————————i Atlas Copco 297 685 1 050 - — 630 17 664 f Ingersoll—Rand 766 1 415 2 332 230 424 687 48 700 i Gardner Denverz 194 355 652 - 155 198 12 700 * Joy 273 396 714 134 262 460 12 500 ) Dresser Industries 789 1 398 3 054 1 14 37 55 100 ? CompAir 85 156 280 85 156 280 8 000 ( l l

2 Dotterbolag till Cooper Industries (USA) .

Källa: Årsredovisningar, intervjumaterial.

Av de stora företagen är Ingersoll-Rand (IR) ett diversi— fierat företag med högteknologiska produkter, såsom stationära kompressorer, turbiner, pumpar och pappers— maskiner för kraft—, process- och kemisk industri. Där— till tillverkar man kullager, lås, el— och handdrivna verktyg samt slutligen entreprenad— och gruvmaskiner

(bergborrutrustning, kolbrytningsmaskiner m m). Det

1 Förvärvades år 1979 av Atlas Copco.

område som kommer starkast är "oil, chemicalandpro— cess equipment", dvs produkter för kraftindustrin.Av försäljningen går ca 65 % till hemmamarknaden, 25 % till Europa och slutligen 10 % till övriga världen.

Redan före sekelskiftet etableradeIRiltländskadotter— bolag i Sydafrika, Storbritannien och Australien. I Sverige har företaget haft försäljning sedan år 1926. År 1961 etablerades det svenska dotterbolaget som an- svarar för hela Skandinavien. IRhar nu försäljning på drygt 100 marknader. Säljande dotterbolag finns i ett 40—tal länder(ungefärsamma som Atlas Copcos dotterbo— lagsländer), medan man på drygt 70 mindrenmrknaderhar agenter.Nyligensatte manuppsäljkontorj_Sovjetunionen och Polen. IR har produktion av bergborrutrustning i nio länder utanför USAl. Den dominerande delen av pro— duktionen ligger i USA, därefter kommer den i Japan, Storbritannien och Sydafrika i nu nämnd ordning.

Det andra stora företaget, Gardner Denver (GD), uppstod år 1927 genom en fusion av ångmaskinföretaget Gardner (grundat år 1859) och bergborrföretaget Denver Rock Drill Manufacturing (grundat år 1905). Sedan år 1979 ingår företaget i Cooper Industries.Företagethar tre olika verksamheter som är ungefär lika stora: Mining and Construction, Petroleum, Water Well and Explora- tion samt General Industry.

GDs produkter (inom Mining and Construction) konkurre— rar med Atlas Copcos. På de flesta marknader säljerGD Timkens borrar på samma sätt som Atlas Copco säljer Sandviks Coromant. Genom köpet av engelska Padley & Venables, P&V, har GD dessutom tillgång till egentill— verkade bergborrar. Av omsättningen utgör utlandsför— säljningen 33 % och ungefär hälften av dennaskeri.USA. Säljande dotterbolag finns på alla viktigare gruvmark— nader och företaget har också ett stort nät.av agenter.

1

T 0 m år 1979 fanns en tionde anläggning i Italien som då lades ned. Fabriken, san tillverkade portabla kompressorer och borr— traktorer, sålde en hel del på export. Efter den japanska var det den största utländska anläggningen.

Först på 1950—talet började GD tillverka utomlands. I dag har man tillverkning av bergborrutrustning i åtta länder utanför USA och bergborrtillverkning i två län—

der.

Joy är, som redan nämnts, världsledande inom områdena kolbrytnings— (underjord) och processmaskiner. Sedan år 1978 är koncernen uppdelad i två separata bolag: Joy Machinery Company och Joy Industrial Equipment

sortiment utgjorde 56 % av hela Joys omsättning år 1977. Utlandsförsäljningen stod år 1978 för 29 % av omsättningen. Försäljningen sker till över 100 länder. Säljande dotterbolag finns främst på viktigare gruv— marknader. Produktion av gruv- och anläggningsutrust— ning sker i sex länder utanför USA. Joys lönsamhet

har ökat stadigt sedan år 1973. Company. De produkter som konkurrerar medAtlasCopcos ?

Dresser Industries, som har en omsättning som är tre

gånger så stor som Atlas Copcos, är främst inriktatpå energi- och naturresursindustrierna (olja, gas, kol

m m), som man erbjuder ett brett sortiment med varor och tjänster. Företaget är organiserat i fem större

enheter, som i sin tur är uppdelade i tolv grupper

innehållande totalt 40 divisioner. Dresser baserar

sitt gruvkunnande dels på The Jeffrey Galion Group, som redan år 1877 började tillverka kolbrytningsverk— tyg, dels på The Mining Services and Equipment Divi— sion (hårdbergborrning) med rötter tillbaka till år

1895. Dresser har tillverkat kompressorer i över 60

år under varumärket Le Roi (tillverkar även borrtrak-

torer under detta varumärke). År 1960 köpte Dresser ! Security som är en av de främsta tillverkarna av rull- : borrkronor. Vidare köpte man år 1977 Marion, som till-

verkar större pneumatiska pallborrningsaggregat.

Av omsättningen står hemmamarknaden för 77 %, Kanada 4 %, Latinamerika 4 %, Europa 9 % samt Afrika/Mellan- östern 6 %. Försäljningen sker till drygt 100 länder i vilka företaget har dotterbolag i ca 50 och agenter i de återstående. Tillverkning utanför USA sker i åtta

länder, däribland i Sverige.

CompAir tillkom genom en fusion för omkring tio år sedan mellan tre brittiskaochen amerikansk kompres— sortillverkare (Broomwade, Hydrovane, Reavell och Kellogg),ettbergborrföretag,Holman,och ett tryck— luftsföretag, Maxam. Fusionen har fungerat bra. År 1978 försökte CompAir utan framgång att utöka sitt produktsortiment genom att köpa upp verktygsföreta— get Dessoutter.

Utlandsförsäljningen utgör 73 % av omsättningen. År 1977 ökade utlandsförsäljningen markant i speciellt Spanien, Iran och Australien. Försäljningsbolagfinns i fem europeiska länder och i de viktigare f d brit— tiska kolonierna. CompAir har även licenstillverkning i Iran och ett samarbetsavtal med Tamrock (SF).

Tamrockingåri denstorafinskaskogskoncernenTampella. Huvudkontoret ligger i Tampere,Finland,och företaget har 700 anställda. Tamrock, som grundades så sent som år 1968, har redan nått världsrykte för sinaframgångs— rika hydraulmaskiner. Sortimentet består av mekanise- rade bergborrningsaggregat (främst hydrauldrivna tun—

neldrivningsaggregat) och portabla skruvkompressorer.

Utlandsförsäljningen har utvecklats i snabb taktunder flera år och uppgår nu till 75 % av omsättningen. En fjärdedel.av den totala försäljningen sker till.Comecon— länder. Försäljningsbolag finns i Sverige, Västtysk— land, USA och Kanada. Fram tc>m år 1979 sålde Tamrock ej—ihopmonterade aggregat till en framgångsrik agent i Kanada, Jarvis Clark, som sedan satte ihop riggarna och sålde dem under eget namn (i dag gör Jarvis Clark motsvarande med Montabert—aggregat). I övrigtharTam— rock ett världstäckande agentnät. I Norge t ex säljer företaget genom Fagersta—Haak. Tamrocks underjordsut— rustning går genom CompAirs säljnät.

Vid sidan av de stora, internationellt verksamma före- tagen finns det mindre, hemmamarknadsinriktade företag. Dessa mindre företag kan ändå genom priskonkurrens,

baserad på lägre kapacitets— och transportkostnader, god marknadskännedom och en effektiv marknadssegmente—

ring hävda sig på den lokala marknaden. Starka lokala konkurrenter finns främst i Västeuropa, USA och Japan. Förutom att de verkar inom geografiskt begränsade om— råden har de vanligtvis också smala produktsortiment. Inom områdena hydraulik och fullortsborrning, där det förekommer finansiella och teknologiska "trösklar", finns det inga lokala konkurrenter. Den lokala konkur- rensen är störst vid försäljning av de enkla handhåll- na bergborraggregaten. De lokala företagen har svårt att följa med i utvecklingen av nya tekniker och pro— dukter p g a otillräckliga forskningsresurser. Många av de mindre konkurrenterna förvärvas ocksåeu/de stora företagen. I tabell 3.2 visas en sammanställning av sortimenten hos de viktigare tillverkarna av bergborr—

utrustning.

När det sedan gäller vilken ställning de större före— tagen har på de olika marknaderna, kan man börja med att konstatera att Atlas Copco har sin starkaste posi— tion i Norden. På både ovan— och underjordssidan är företagets marknadsandelar ca 60 %. Atlas Copcos mark- nadsandelar i övriga delar av världen (USA undantaget) är hälften eller drygt hälften så stora. I Norden utgör Atlas Copco tillsammans med främst Lindén—Alimak1 (S) och Tamrock ett Oligopol. Dessa tre företag har till— sammans en marknadsandel som ej understiger90 %.Under 1960-talet försökte amerikanska och franska företag att etablera sig i Norden, men de har nu nästan helt dragit sig tillbaka. En period hade Gardner Denver en mycket stark ställning i Norge.

Västeuropa (utom Norden) domineras av Atlas Copco, Tam— rock (SF), SIG (CH), Montabert (F) och Secoma (F) vad gäller underjordsutrustningar. Men här finns även Ali— mak, Joy, Ingersoll—Rand och Gardner Denver. Liksom i Norden var de amerikanska företagen starka under 1960— talet; Joy i Frankrike och Ingersoll-Rand i Italien, men har nu dragit sig tillbaka. Atlas CopcoochTamrock täcker hela Västeuropa. SIG och Montabert har viss ex- port medan Secoma endast är verksamt på hemmamarknaden. IVästtysklandärDemagviktigastelokalakonkurrenten.

lEndast underjordsutrustningar.

X = Mindre sortiment XX= Fullt sortiment Tabell 3.2 Konkurrenter inom bergborrutrustningsindustrin år 1980.

Företag/Division Natio— Trans— Unde 'ordsborrnin Ovan'ordsborrnin nalitet portabla

karpres- .

sorer Lätta och tunga Stigorts— Tunnel— lätta och tunga

bergborraggregat borrning borrning bergborraggregat

Pneunatiska Hydrauliska Pneumatiska Hydrauliska

Atlas Copco

Lindén-Alimak

Strömnes AB

Tamrock Division (Tampella) Böhler

SIG

Habeggerl

Demag Dnlcklufttechnik (Mannesman) Stenuick

ConpAir Construction and Mining Halco-Halifax Tool Company Montabert

Secoma (Envirotec)

XX - XX XX XX

X X XX

X

äääxäåxåå

X X X X X

2

.. 32 35.4 mg.. 52 wmmömööomöönm

l . Hela produktionen kontrakteras av Atlas Copco, som äger tillverknings— och patenträttigheterna.

2 Säljer även under gamla namnet Holman. Representerar även Tamrock.

X = Mindre sort-J'Jnent XX: Fullt sortiment Tabell 3.2 Konkurrenter inom bergborrutrustningsindustrin år 1980.

___—______——————_-———————-——————_—

Eöretag/ Division Natio— Trans— Underj ordsborrning Ovanjordsborrnl'ng

nalitet portabla Spränghå lsborming Fullortsborrning Spränghålsbomling

sorer Lätta och tunga Stigorts— Tunnel— Lätta och tunga bergborraggregat borrning borrning bergborraggregat

Pneumatiska Hydrauliska Pneumatiska Hydrauliska

Chicago Pneumatic Tool USA Gardner Denver (Cooper Industries) USA Ingersoll—Rand USA Joy USA le Roi (Dresser Industries) ' USA Dresser (" " ) USA XX

Marion (" " ) USA X Jarva (Atlas Copco) USA

Robbins USA XX Sullair USA

Worthington Compressors (Atlas USA Copco)

52323252. X 325252

32525232

3232

5232

Bucyrus — Eire Co. USA X

Jarvis Clark

X X D

Furukawa Kobe Steel Mitsubishi Toyo

_____________________________.______—_——_——————————-

5252. ÖÖÖÖ

På ovanjordsområdet dominerar Atlas Copco, Ingersoll— Rand, Gardner Denver och Joy (kolborrning). I Väst— tyskland och Österrike har Böhler ett starkt fäste. I Storbritannien är hemmaföretagen CompAir och Halco- Halifax viktiga konkurrenter samt i Belgien Stenuick (främst sänkborrmaskiner). Halco-Halifax och Stenuick har även en ganska stark ställning i SpanienochPortu— gal på sänkborrmaskiner.

Den nordamerikanska marknaden domineras av Ingersoll— Rand, Gardner Denver, Joy, Atlas Copco och Tamrock (underjord). Tamrock kom in så sent som i slutet av 1970—talet men har med sina hydrauliska utrustningar gjort stora insteg på marknaden. I Kanada har det in- hemska företaget Jarvis Clark stark ställning.Hydraul- maskinerna köps, som redan påpekats, från Montabert (tidigare från Tamrock) och monteras på egna riggar.

ESEQPQEEÅESEEEEÅE

I bergborrindustrin ingår ståltillverkande och hård— metalltillverkande företag samt sammansättningsföre— tag. Några av de företagen täcker alla tre tillverk— ningsstegen. Sandvik Coromant bergborrarär detledande märket i alla världsdelar inom området för slående borrning om man undantar Nordamerika. Därefter kommer Fagersta Secoroc, Boart (SA), Gardner Denver (USA), Ingersoll-Rand (USA), Kenroc (USA) och Brunner & Lay (USA). Coromant håller en världsmarknadsandel kring 30 %, Boart och Fagersta kring 15 %, Gardner Denver och Ingersoll—Rand 10 %, Kenroc strax under 10 % och Brunner & Lay strax under 5 %1.

Inom området roterande borrning är konkurrenssituatio- nen en helt annan. Teknikenliar växt fram i USAcach det är där de ledande företagen finns. Rullborrkronor,som är den viktigaste produkten, används framför allt vid olje— och naturgasborrning men ävenvidspränghålsborr— ning av större hål i hårdberg. Först under 1970—talet har Sandvik börjat tillverka rullborrkronor och har

1

Sandvik ser i dag Boart som den mest aggressiva konkurrenten. Boart är också i ett starkt tillväxtskede med geografisk diver- sifiering.

därmed börjat konkurrera med de stora amerikanska bo— lagen Security (Dresser Industries), Hughes, Reedoch Smith, Sandvik, Fagersta och Boart1 har satsat på rull— borrkronor för hårdare bergarter, medan de amerikanska bolagen tillverkar borrkronor för medelhårt och mjukt berg vid borrning efter olja och naturgas.

På stålsidan är de tre största stålverken Iscor (SA), Atlas Steel (Can) och Sandvik ingefär lika stora. De tre dominerande företagen tillverkar ungefär två tredje— delar av världsproduktionen. Därefter kommer Fagersta, Böhler (A), Timken (USA) och Mitsubishi (J).

Av hårdmetalltillverkarna (inräknat all hårdmetall av vilken stor del går till skärande verktyg, slitdelar m m) är Sandvik och Secoroc störst. Därefter kommer Carboloy (USA), Kennametal, vari Kenroc ingår (USA), Eurotungsten, som ägs av Sandvik (F), Widia (D),Wick- man Wimet, som ägs av Sandvik (GB), Boart (SA) och Toshiba (J). Sandvik (moderbolaget), som är klart do— minerande, tillverkar ungefär lika mycket som Carboloy

och Kennametal gör tillsammans.

Hårdmetall tillverkas dessutom av en mängd småföretag. Som exempel kan nämnas att Storbritannien har omkring 30 tillverkare, Vilka mestadels har specialiserat sig på kolbrytning. Produktionen i dessa företag, som lig— ger på mindre än två ton per år, är mycket liten i jäm— förelse med Sandviks (moderbolaget och Seco Tools) på omkring 2 500 ton per år. De företag som nämndes ovan, förutom de tre största, har en tillverkning kring 200—

800 ton per år.

Först i Sverige med hårdmetalltillverkning varFagersta, därefter kom Sandvik. Senare kom även stålföretag som Uddeholm, Stora Kopparberg och Avesta Jernverk in i branschen. Uddeholms och Stora Kopparbergs hårdmetall— rörelser förvärvades av Fagersta, medan Avestas hård— metallrörelse förvärvades av Sandvik på l960—talet.Ta— bell 3.3 visar de viktigaste tillverkarna av bergbor—

rar.

1 I samarbete med Smith.

Tabell 3.3 Konkurrenter inom bergborrindustrin år 1980. Företag/Divis ion Natio- Msllanvaror Färdiga produkter nalitet '

Hålat Hård— Hel- Skarvad borrutrustning borr— metall, stångs— Skarvstänger Gängade 'Sänk— Rullborrkronor

stål stift o borr adaptrar o borr— borr— skär skarvhylsor kronor kronor Hard Medium Soft

X X X X X X X X

X X X X X

X XXXX XXXX

Widia (Krupp)

Haloo-Halifax Tool Gonpany Holman (ConpAir)

Padley & Venables (Gardner Denver) Wickman Wimet (Sandvik)

Mefesa

Minetesa (Sandvik)

Eurotungsten (Sandvik)

Le Burin (Sandvik) Minas & Metalurgia

XXXXXXXX X X X X X

X X omäamooöööömmmsd

X

X

X XXXXX

X

Boart ISCXXC

X X X X X X X 5552

___—mm

Tabell 3.3 Konkurrenter inom bergborrindustrin år 1980. Företag/ Division Natio— Mellanvaror Färdiga produkter

nalitet Hålat Hård— Hel- Skarvad borrutrusming borr— metall, stångs- Skarvstänger 'Gängade 'Sänk- Rullborrkronor

stål stift o borr adaptrar o borr- borr- _ . skär skarvhylsor kronor kronor Hard Medium Soft

Brunner & Lay USA X Gardner Denver (Cooper Industries) USA

Ingersoll—Rand USA

Kenroc (Kennametal) [BA X Timken [EA X

Hughes USA X Reed USA

Security (Dresser Industries) USA

Smith Tool (Smith Int. Inc.) USA X Mission USA X Robbins USA X Carboloy USA X

X

X

X XXXXX XXXX

XXXX XXXX

Atlas Steel C X

Daido J X X Mitsubishi J X X X X Toshiba J X X

I Norden, där de viktigaste marknaderna är Sverige och Norge, har Sandvik Coromant och Fagersta Secoroc traditionellt dominerat. I Sverige säljerSandviksjälv till gruvorna och statens vattenfallsverk, men i öv— rigt sker all försäljning genom Atlas Copco. Coromant har ungefär 50—60 % av marknaden, Secoroc 30—40% och sydafrikanska Boart knappt 10 %. Kometa och Gardner Denver har mindre marknadsandelar. I Finland är dock det inhemska företaget Kometa starkt.

Sandvik, Fagersta, Boart, Ingersoll—Rand och Gardner Denver säljer i hela Västeuropa. GD tillverkar sina produkter i sitt engelska dotterbolagPadley &Venables och är dessutom agent för Timken. Sandvik Coromant är det klart ledande märket. Fram till år 1970 försågs Västeuropa genom export från Sverige. Numera finns tillverkningsenheter i Frankrike (år 1970), Spanien (år 1971), England (år 1972) och Norge (är 1979). Boart har först under senare delen av 1970—talet på allvar börjat intressera sig för den västeuropeiska marknaden. Det första steget var att bygga en till— verkningsenhet i Shannon på Irland, varigenom före- taget kom i åtnjutande av statliga subventioner och skattelättnader. Hittills har Boart satsat på främst Norden, Västtyskland och Storbritannien. I Spanien har Boart samarbete med CompAirs dotterbolag. Arbete pågår för att få ett täckande säljnät i Västeuropa. Ett sådant har Fagersta Secoroc som har all tillverk- ning förlagd till Sverige.

I flera länder förekommer mindre tillverkare som en viktig del i konkurrensen på varje ländermarknad. I Storbritannien är P&V marknadsledande. P&V är även

starka 1 f d brittiska kolonier. Widia (Krupp) finns i de tysktalande länderna, sporadiskt i Italien (an- vänds ofta i SIG— och Böhlermaskiner) samt i Indien, där de är stora inom sänkborrområdet.

Amerikanska Kenroc gjorde år 1975 ett inbrytningsför- sök i Västtyskland genom prisdumpning. Försöket att få fotfäste misslyckades och företaget är inte längre kvar på marknaden. På sänkborrkronor under 100 mm har

lokala Karnebogen en total dominans med ungefär 95 % av den västtyska marknaden. (Hårdmetallen köps bl a från Sandvik.) Zimmerman är en annan lokal tillverkare

av betydelse inom vissa produktgrupper.

I Portugal finns lokala Minas & Metalurgia, som på helstångsborr är större än Coromant. Belgiska Stenuick och de två engelska bolagen Halco-Halifax och Holman (ingår i CompAir) är, förutom på hemmamarknaderna, stora även i Portugal och Spanien, främst på sänkborr-

området, där de är större än Coromant.

I Nordamerika dominerar de amerikanska tillverkarna stort. Eftersom den roterande borrningen utvecklats här är detta den viktigaste marknaden för rullborrkro— nor. Företag som Security, Hughes, Reed och Smith har en klar marknadsdominans, främst inom områdena medel— hårt och löst berg. På kolområdet är Joy ledande.

Inom området för slående borrning täcks marknaden av Ingersoll—Rand, GardnerDenver(Timken),Kenroc,Brunner & Lay, Coromant, Secoroc och Boart med de tre sistnämn- da som de största. Boart kom in på marknaden genom att förvärva Gills, som är ett amerikanskt företag. [Mexico har Secoroc en lika stark ställning som Coromant. Båda

har där lokal tillverkning.

Världens näst största tillverkare av hålat borrstål, Atlas Steel, finns i Kanada. Atlas Steel levererartill flertalet av de konkurrerande bergborrföretagen.

För världsmarknaden som helhet har de viktigaste kon- kurrenterna och deras marknadsandelar återgivits i tabell 3.4. Som där framgår är marknaden starkt kon— centrerad och utvecklingen har inneburit en ökande an—

del för de större företagen.

Tabell 3.4 Ledande tillverkare av bergborrar (medel

till hårt berg). Andel av världsmarknaden (utanför de centralstyrda ekonomierna).

1974 1978

% milj kr % milj kr Sandvik Coromant 42 388 40 578 Fagersta Secoroc 13 120 18 260 Boart 8 74 15 217 Gardner Denver(inklP&V) 15 138 12 173

78 720 85 1 228 Världsmarknaden 100 923 100 1 444

Källa: Sandvik

Produktionslokalisering och internationell handel

De multinationella utrustningsbolagens produktionslo— kalisering visas i tabell 3.5. Av tabellen framgår att det är Atlas Copco,GardnerDenver,Ingersoll—Rand, Joy och Dresser som etablerat flest utländska till— verkningsenheter. Vidare kan man se att fabrikerna lokaliserats till de viktigaste marknaderna. Den främsta skillnaden mellan Atlas Copco ochtkaamerikan— ska konkurrenterna är att Atlas CopCC)har tillverkning i fler europeiska länder. För de amerikanska företa— gens del är England (av skäl som språkfördelar m m) viktigt som språngbräda till Europa.

På bergborrsidan är produktionsnätet mindre interna— tionaliserat än på utrustningssidan (se tabell 3.6). De flesta investeringarna ligger på de stora markna— derna i Nordamerika, Sydamerika och södra Afrika. Världsledande Sandvik, som tillverkar i 14 länder, har den största spridningen av produktionsorganisa— tionen. De övriga konkurrenterna med utlandsproduk— tion tillverkar i två till sju länder. Kundkriterier vid val av leverantör

Kunderna efterfrågar alltmer hela paketlösningar med utrustning, kompressorer och borrar. För underjords— arbeten vill man samtidigt få last— och transportpro- blem lösta. För en större tillverkare är det därför

Huvudkontor/ tillverkning

Tillverkande dotterbolag

Minoritetsintresse i tillverkande bolag

Produktionssamarbete

Kontraktstillverkning Tabell 3 . 5 Företag med utländsk tillverkning av bergborrutrustning Lioenstillverkning år 19 80 .

åamoom

|| || || || ||

Atlas Copco Tamrock Gardner Denver Ingersoll—Rand Joy Dresser CompAir Industries

Sverige HK A Norge D Finland HK England A A Spanien

Frankrike A A Schweiz D

Västtyskland A

Belgien A Turkiet A

_____________________________________________—_—-_—————

Sovjetunionen C

Jugoslavien B

M

Kanada A

USA A

Mexico B A A

4141

& då sära måna näms

Li

:C

Brasilien Bolivia ___—_______________________________________—_———_——————

Sydafrika B Zambia

Indien B Japan C Australien A A A

KC 4! 414 414

* HK: Huvudkmtor/tillverknl'ng

A = Tillverkande dotterbolag B = Minoritetsintresse i tillverkande bolag

C = Produktionssamarbete

D = Kontraktstillverkning

E = Lioenstillverkning Tabell 3.6 Företag med utländsk tillverkning av bergborrar år 1980. Sandv1k Fagersta Kometa Widia Boart Gardner Hughes Smith Kenroc (inkl Wickman Denver (inkl Whmm,le Ruin Unkl Cnng Od'l Mimetesa P & V) Bits)

___—W

Sverige HK HK

Italien A Västtyskland HK Bulgarien E

44444 44444 5

Tillsammans ned Boart.

Källa: Intervjuer, årsredovisningar.

Industrierna för bergborrutrustning 91 4 4 4 4 4 2 &

nödvändigt att vara fullsortimentföretag. Kunden gör en avvägning mellan pris och kvalitet. Högprisproduk— terna har varit förknippade med bättre funktionsdug— lighet och servicemöjligheter. Ett lågt pris har en större betydelse vid försäljning av exempelvis de lätta handhållna maskinerna,vars framställningsteknik blivit allmänt tillgänglig och konkurrensen ökatgenom tillkomsten av mindre, lokala tillverkare. Vid köp av nya produkter, som hydraulmaskinerna, ärkundenmindre priskänslig. Tekniska prestanda är då viktigare än priset, vilket också betyder att tillverkningskostna— derna är av mindre betydelse för tillverkaren.

Service är ett mycket viktigt konkurrensmedel liksom korta leveranstider vid köp av reservdelar. Tidskraven som avtalas vid t ex ett tunnelbygge gör att entrepre— nören är mån om snabb service och korta leveranstider för reservdelar. För en internationellt verksam entre- prenör är det viktigt att leverantören har ett service- nät som täcker de områden där entreprenören verkar. I gruvorna, där arbetsskiften går utan arbete om maski— nerna står stilla, ställs också höga krav på service och korta leveranstider för reservdelar. Däremot är kravet på korta leveranstider mycket mindre uttalat vid köp av ny utrustning p g a gruvornas långa plane—

ringshorisont.

I utvecklingsländer, där köparna ofta är finansiellt svaga, är kreditgivning ett mycket viktigt konkurrens- medel. Goda kontakter i internationella finansierings— organ och biståndsorgan är av stort värde för tillver— karna. I vissa länder slutligen spelar produkternas ursprung en viktig roll, då statliga upphandlingsorgan och statsägda gruvor prioriterar lokalt tillverkade

produkter.

Vid köp av borrutrustning tar köparna alltmer hänsyn till hur olika fabrikat tillgodoser arbetsmiljökrav. Operatörerna har sålunda fått mer att säga till om vid val av utrustningar och de får avge utlåtanden

om produktens olika egenskaper efter provborrning.

Vid försäljning till stora projekt där konsulter är inkopplade blir självklart köpbeslutet i hög grad beroende av konsultens rekommendationer om metoder och utrustningar.

De avgörande konkurrensmedlen vid försäljning av borrar är pris, kvalitet (framför allt jämnhet i stålkvaliteten) och leveranstider. Bergets samman— sättning är avgörande för om det är ekonomiskt att använda de kvalitetsmässigt bättre, men dyrare,sven— ska borrarna. Framför allt i lösare berg är sämre stålkvalitet att föredra ekonomiskt. I vissa länder, som i Frankrike,ärdetdessutomnödvändigtattborrar—

na är tillverkade lokalt.

Konkurrensbeteende

De svenska företagen är högprisföretag, som är kända för sin kvalitet1 och pålitlighet. Samtidigt har de satsat på att få ett rykte som tillverkare av miljö— vänliga produkter som blivit ett allt viktigare kon— kurrensmedel. Både svenska och amerikanska företag har satsat på att bli fullsortimentföretag samtidigt som de byggt upp ett globalt servicenät. Framförallt de japanska företagarna och de mindre, lokala till—

verkarna använder priset som främsta konkurrensmedel. De mindre tillverkarna kan också inrikta sig på små, lönsamma segment av marknaden och på så sätt "plocka russinen ur kakan". 5959995522525EEÅESåÅEQEåEEÅE

Strax efter andra världskriget började Atlas Copco marknadsföra en ny produkt, som innebar en mindre revolution inom gruvbrytningen. Metoden, sonlkom att kallas The Swedish Method, kombinerade en ny lätt knämatad maskin med Sandviks nyframtagna, hårdmetall- förstärkta bergborrar. Produktsamarbetet lade grunden till den framtida internationaliseringen och till—

1

En kontinuerlig uppföljning av kvalitetsnivån får nan i och ned att kunderna ofta anordnar borrtest nellan konkurren- terna.

växten. Atlas Copco kom att bli produktledare inom underjordsborrning i hårt berg över hela världen,

Nordamerika undantaget.

I USA började man redan på 1920—talet att mekanise- ra bergborrningen. Produkterna var avsedda för rote— rande borrning i löst berg (bl a kol- och oljeborr— ning). Gardner Denver och Ingersoll—Rand gav sig ock— så in på hårdbergteknologin och kom att bli produkt— ledande inom ovanjordsborrning i hårt berg. Gardner Denver kom med sin första borrtraktor redan år 1954, medan Atlas Copcos lanserades först år 1965. På under— jordssidan i löst berg har Joy varit ledande och är det alltjämt.

De större förändringarson1inträffade inom teknologin påverkade konkurrensstrukturen. Inom bergborrning växte under 1940—, 1950— och 1960—talen ett relativt stabilt Oligopol fram uppbyggt kring pneumatiken. Hydraulikens inträde på marknaden skakade om struk- turen. Några mindre företag fick en snabb tillväxt, medan de amerikanska företagen Ingersoll—Rand och Gardner Denver p g a några "missade år" fickdrasig tillbaka från Västeuropa, där hydraulikkonkurrenter— na hör hemma. Gardner Denver kom först ut på markna— den med en hydraulmaskin år 1968. Den visade sig ha stora brister och modellen drogs in efter ett par år. I stället lyckades franska Montabert lansera en modell år 1972 som visade sig pålitlig och effektivl.

Lagom till lOO—årsjubileet lanserade Atlas Copco sin första modell år 1973. Åren strax efter kom Tamrock (med mycket bra prestanda), Ingersoll—Rand, Gardner Denver (med en helt ny generation), Joy (för borr— ning i lösberg) och Le Roi (Dresser). Japanska Toyo och Furukawa ligger just i startgroparna.

1 Att Montabert kom med den första fungerande hydraulnaskinen är förknippat med det faktum att Frankrike är ett framstå- ende land incnthydraultekniken (Citroéns bilar och Poclains entreprenadmaskiner är exenpel på detta).

Teknologiövergången till hydraulik betyder att ut- rustningsindustrin fått en beröringspunkt med de in- dustrier som har hydraulikkunnande. Detta innebär möjligheter för företag med ett redan befintligt hy- draulkunnande att applicera detta på produkterinom bergborrområdet. Så har t ex Lindén—Alimak, tillver— kar bl a hydraulhissar och kranar, framgångsrikt börjat konkurrera med hydrauliska underjordsmaskiner.

Av nya bergborrmaskiner som såldes i världen år 1978 var ungefär 25 % hydrauldrivna och 75 % luftdrivna. Atlas Copco räknar med en 50—50 fördelning redan år 1983. Utvecklingen kommer att gå fortanepåovanjords- sidan, där entreprenörerna p g a tidspress efterfrå- gar snabbare utrustningar. På underjordssidan i gru— vorna, där man byggt upp fasta pneumatiska system, kommer övergången till hydraulik att gå långsammare. Likaså vid borrning av små hål är det ekonomiskt oför— delaktigt att använda hydrauliska maskiner med out— nyttjad kraft. Den luftdrivna maskinen räcker här för att utnyttja borret till det yttersta.

Atlas Copcos och dess tre stora konkurrenters sorti— ment uppvisa stora likheter beroende på modellimita— tioner och till följd av att de mekaniserade riggarna byggs upp av standardkomponenter. "Hjärtat", dvs borr— maskinen, som representerar omkring 10 % av borrtrak— torns totala värde, är den strategiskt viktiga kompo- nent som skiljer konkurrenterna åt.

Genom företagsförvärv och olika former av sälj— och tillverkningssamarbete har resp företag breddat sitt kunnande och därmed sitt produktprogram. Om vi börjar med Atlas Copco går det att finna flera viktiga steg i utvecklingen av produktsortimentet till följd av externt tillförd kunskap. Avtalet från år 1947, ge— nom Vilket Atlas Copco fick exklusivrätten att sälja 3 Sandvik Coromant bergborrar, var ett första viktigt

steg mot försäljning av hela paketlösningar. På 1960— talet fick Atlas Copco agenturen utanför Nordamerika för Mobile Drills produkter (roterande brunns- och undersökningsborrning).

År 1977 blev Atlas Copco agent för Hägglundsproduk— ter avseende malmlastning och transport och sontdär- för kompletterar Atlas Copcos eget sortiment. I och med att dieselteknologin blev den dominerande inom malmlastnings— och malmtransportområdet underl970— talet var Atlas Copco inte längre någon fullsorti— mentleverantör. Detta försvagade ställningen på marknaden, där kunderna efterfrågade helhetslös— ningar. Diesellastarna är uppbyggda av standard— komponenter, där konkurrenterna i stor utsträckning använder samma komponentleverantörer. Att med en egen standardprodukt slå sig in i detta Oligopol skulle vara mycket kostsamt. Agentavtalet var då ett mindre resurskrävande alternativ för Atlas Copco.

För att stärka sin ställning inom mekaniserad pro— duktionsborrning ovanjord (roterande borrning som har amerikanskt ursprung) slöt Atlas Copco ett av— tal om produktionssamarbete med amerikanskaSchramm. För att få tillgång till fullortsborrningsteknolo- gin satsade Atlas Copco först på ett samarbete med Habegger i Schweiz, som hade utvecklatdensliunder- skärsprincipen. Med tiden hade denna visat sig un- derlägsen principen med rullborrskär, varför Atlas Copco år 1979 förvärvade Jarva Inc, en av de två ledande tillverkarna i världen för utrustningar baserade på denna metod. Gardner Denver har agent— avtal med både Timken och Widia på motsvarande sätt som Atlas Copco säljer Coromant. Gardner Denverhar också förvärvat bergborrtillverkandePadley'&Venables i England. Ingersoll—Rand slöt år 1969 ett agentav— tal som gällde försäljning av Fagerstas bergborrar. Samarbetet fungerade dåligt och har upphört på de flesta marknader. Även Ingersoll—Rand gav sig in på

fullortsborrningen men lyckades inte få verksamheten

lönsam, varför den lades ned.

Som det tidigare påpekats är det själva borrmaskinen som är den tekniskt avancerade komponenten. Denna maskin kan sedan med enkla verkstadsresurser monte— ras på en rigg, som i sin tur är ett montage av stan— dardkomponenter. Detta har lett till att företagen

med de tekniskt mest framstående maskinerna säljer dessa till mindre verkstäder runt om i världen.Atlas Copco säljer t ex pneumatiska maskiner både till in— hemska Lindén—Alimak (som komplement till deras hyd— raulprogram) och Strömnes. Tamrock och Montabert, som inte har någon globalt täckande sälj— och ser— viceorganisation, har sålt hydraulmaskiner till ut— rustningstillverkare utan eget hydraulprogram. Tam- rock sålde tidigare sina maskiner till kanadensiska Jarvis Clark. Montabert säljer sina hydraulmaskiner till Jarvis Clark i Kanada och Toyo i Japan som mon— terar dem på olika chassin. Joy har licensierat ut tillverkningen till bl a Secoma i Frankrike och Kobe Steel i Japan. Secoma, som tidigare köpte maskinerna från Klemm, har nu förvärvat detta bolag.

Marknadsförutsättningarna är helt olika för Atlas Copco, med en liten hemmamarknad, och dess främsta konkurrenter, som alla kommer från USA och har värl— dens största hemmamarknad. Atlas Copco måste därför ha en större utlandsförsäljning för att nå upp till samma volym som konkurrenterna. Atlas Copcos ut— landsfakturering är nu drygt 90 %, medan de ameri— kanska konkurrenternas ligger kring 30 %. Atlas

Copco har också hunnit längst bland konkurrenterna i fråga om internationalisering. Atlas Copco, Inger— soll—Rand, Gardner Denver och Joy har alla en global marknadstäckning med säljande dotterbolag på de40—50 största marknaderna i världen. Skillnaden ligger i att Atlas Copco i större utsträckning än sina konkur— renter valt att producera lokaltl. Atlas Copco har spritt sin produktionsorganisation i flera europeiska länder, medan konkurrenterna från andra sidan Atlan— ten främst använder England som exportplattform. I USA, vars marknad kan jämföras i storlek med Väst— europas,harhemmaföretagen produktion i flera viktiga delstater.

l Atlas Copco har produktion av bergborrutrustning i tolv länder,

Ingersoll—Rand i tio länder, Gardner Denver i nio och Joy i åtta länder, se vidare tabell 3.4.

På de marknader som inte täcks av dotterbolag används agenter. Tamrock och Montabert, som nu försökersprida sina hydraulprodukter, satsar framför allt på Väst- europa och Nordamerika. Olika agentavtal med större konkurrenter samt med lokala konkurrenter hjälper de båda företagen att snabbt få ut sina produkterl. Tam— rock har också börjat bygga ut ett dotterbolagsnät.

De amerikanska företagens internationella satsningar

% har påverkats av konjunkturcyklerna i USA. En dalande konjunktur har stimulerat till utlandssatsningary medan

en uppåtgående konjunktur verkat i motsatt riktning.

Atlas Copco, som inte har denna bindning till en domi- nerande marknad, har bedrivit en mer konsekvent inter—

nationalisering.

Förutom en geografisk diversifiering har även en kund— diversifiering gjorts. Detta är en följd av att före— tagen ständigt breddat sina produktprogram och därmed kommit att vända sig till nya kundkategorier. De ame— rikanska företagen har således börjat sälja till kunder inom hårdberg, samtidigt som Atlas Copco alltmer börjar

kolgruvorz.

! | intressera sig för kunder inom mjukberg, exempelvis För att förstå det strategiska beteendet inom industrin måste man studera hela koncernerna i vilka bergborrut— rustningsföretagen (divisionerna) ingår. Beteendet är I nämligen i allra högsta grad avhängigt av koncerntill— : hörigheten. Vi har tidigare talat om amerikanarnas till- ' bakadragande från bl a Västeuropa. Konjunkturuppgången år 1978 är en trolig del av förklaringen. Dessutom kan en del av förklaringen ligga i prioriteringar hos kon- cernledningarna. Dresser, Ingersoll—Rand,JoyochGardner

l Tamrock har sålt agenturer till CtnpAir, Sullair (USArmarknaden) och en japansk tillverkare. I Norge har man säljsamarbete ned Fagersta—Haak.

2 Viktigaste kolmarknaderna är USA, Australien, Japan, Sydafrika, Västtyskland, England, Spanien, Indien, Polen, Sovjetunionen odiKina.

Denver är alla verksamma inom området energil. "Energidivisionerna" (de flesta baserade i Texas), som hos dessa bolag presenterar 10—40 % av omsätt— ningen, är vanligtvis de mest lönsamma delarna av koncernerna. Satsningar på energisidan drar ned resurstilldelningen till andra koncerndelar. Ett ytterligare exempel på detta är det stora engelska företaget CompAir som år 1979 annonserade att det kommer att satsa hårdare på tillverkningsindustrin. Eszgäerzieésåzrin

I princip fungerar bergborrföretagen på samma sätt som bergborrutrustningsföretagen. Tillväxtsträvan mot dominans bygger på penetration och utvidgning av produktsortiment och marknader. Sandvik, Fagersta och Boart har närmat sig mjukbergteknologinz, medan de amerikanska konkurrenterna närmat sig hårdberg— teknologin. Sandvik tog ett stort steg mot kolborr— ningsteknologin i och med köpet av Wickman Wimet.

Ett alternativ till helstångsborren kom i början på 1950—talet. Coromant och Gardner Denver kom då ut med gängade skarvborrar. Dessa möjliggjorde lång— hålsborrning och utbyteanlborrkronorna.Utvecklingen

av skarvborrar var en följd av den begynnande meka— niseringen av borrutrustningarna.

Hårdmetallbestyckade rullborrkronor utvecklades i USA under mitten av 1950—talet för den roterande borrningen. Sandvik och Fagersta kom in på detta område först i början av 1970—talet.

Under slutet av 1950—talet utvecklades sänkborrma— skinerna i framför allt USA (Ingersoll—Rand,Mission m fl) och England (Halco, Holman och Stenuick), vil- ket ledde till att man kom från problemetrmaieffekt-

l Atlas Copco har mycket begränsad verksanhet inom området. 2 Sandvik började tillverka rullborrkronor år 1973. Boart har ett tillverkande joint venture för rullborrkronor rmä munikauka amrh.

förluster i borrskarvarna. Till dessa maskiner koppla— des sänkborrkronor. Sandvik lanserade sin första sänk—

borrkrona år 1969.

Stiftborrkronan (används vid slående borrning), som kom i slutet av 1960—talet, utvecklades i USA som en följd av rullborrkronetekniken med användande av hård— metallstift. Fördelen med dessa var att slitstyrkan ökades, vilket minskade antalet omslipningar —enstor fördel vid djupborrning. I dag håller stiftborrkronor— na helt på att tränga ut skärborrkronorna och används uteslutande vid sänkborrning. Under slutet av 1970— talet lanserade Sandvik och Secoroc stiftborrkronor

i små dimensioner.

Beteendet hos flera av borrföretagen är lika med ut— rustningsföretagens, då dessa står för försäljning och marknadsföring. Sandvik och dess största konkur— renter har en global marknadstäckning. Sedan början av 1970—talet kan man framför allt för Sandviks del skönja en marknadspenetration byggd på företagsför- värv, dvs förvärv av marknadsandelar men som också gett tillverkningskapacitet som inte alltidvaritett önskvärt tillskott. De svenska företagen hardennest

spridda produktionen utomlands.

Sydafrikanska Boart växer snabbt i främst Nordamerika och Västeuropa. Som främsta konkurrensmedel används priset. Boart har infört ett nytt system, som innebär att man säljer borrmeter i stället för borrar. Syste— met, som uteslutande används i gruvor, fungerarså att Boart, som äger borrarna, lägger upp konsignations- lager i gruvorna, ur vilket kunden kan ta hur många borrar han vill. Betalning sker till ett fastställt pris per borrad meter. Boart tillhandahållerävenviss personal för övervakning av arbetena.

Boarts system används i dag i stor utsträckningi_Syd— afrika, Italien, Schweiz, österrike och Norge. Atlas Copco (dvs Coromant) och de övriga konkurrenternahar

på dessa marknader varit tvungna att följaefterBoart för att inte tappa marknadsandelar. Inom Atlas Copco

är man besvärad över systemet som man menar leder till dåligt handhavande med borrarna, samtidigt som man får problem med lagerstyrning och kontroll. För kunden är det en uppenbar fördel, eftersom kapital

inte behöver bindas i borrlager.

Det strategiska beteendet hos Fagersta, Widia,Böhler m fl har påverkats av att de tillhör stålkoncerner. UtrustningstillverkarnaIngersoll—Rand,GardnerDenver och Joy, som alla tillverkar och innehar agenturer för bergborrar, har behandlats ovan. Sandviks strate— giskabeteendehar sedan1960—taletframföralltstyrts av hårdmetallmanufaktursidan. Bergborrarnas domine- rande ställning har efter hand tagits över av verk— tygssektorn. Investeringarna under l970-taleti.hård— metallproduktion har främst styrts av verktygssek- torn. Förändringar i produktionsorganisationen för bergborrar har därför i viss utsträckning varit ett resultat av strategiska beslut som tagits inom verk— tygssektorn. Inom amerikanska Timken, som är en av världens största tillverkare av kullager, står berg— borrtillverkningen för en obetydlig del av koncer- nens totala verksamhet.

ATLAS COPCO AB

Atlas Copcol, med ursprung från 1870-talet, har ut- vecklats till ett av Sveriges största och mer inter— nationaliserade verkstadsföretag. Med början i till- verkning av järnvägsmaterial och dieselmotorerharman kommit över på ett brett produktsortiment, uppbyggt kring tryckluftsteknologin (kompressorer, bergborrut— rustning, industriverktyg m m). Av försäljningen går i dag omkring 20 % till gruvor, 40 % till entreprenad— verksamhet och 40 % till industrin. Bolaget är delat i tre produktbolag; Tools (verktyg), Airpower2 (komp—

l Bygger på en fusion mellan Nya AB Atlas och AB Diesels Motorer till AB Atlas Diesel SCHli början av 1950—talet döptes om till Atlas Copco, där Copco står för Compagnie Pneumatique Ctnuerciale. 2 Huvudkontor och huvudsaklig tillverkning är lokaliserade till Belgien.

ressorer) och MCT (bergborrutrustning), ett 40—tal säljbolag samt några förvärvade fristående dotter- bolag. Omkring år 1950 inleddes Atlas—koncernens in— ternationalisering på allvar. Framför allt vidgades säljorganisationen, men även tillverkningen kom allt— mer att internationaliseras. Atlas Copco—koncernens internationella utveckling förstärks av att företa— gets långsiktiga FoU-verksamhet numera bedrivs vid CERAC—laboratoriet i Schweiz. Andelen FoU som be— drivs i Sverige har sedan år 1965 minskat från 97 % till 66 % år 1978 (källa: IUI-enkät).

Utlandsinvesteringarna inom bergborrtillverkningen

År 1939 startades en fabrik i England. Där monterade man in engelska motorer i sina kompressorer för att bli "stämplat" som engelskt bolag, "Buy British"— känslorna i England på 1930—talet var mycket starka. Dessutom tillverkades här betongspett (lätta hand- hållna maskiner för vägbyggen och byggnadsindustri). När så England gick med i EG flyttades tillverkningen av transportabla kompressorer över till Airpower i Belgien. Det lediga verkstadsutrymmet gjorde det möj— ligt att utöka betongspettproduktionen. År 1947 för- värvade Atlas Copco 22 % i det sydafrikanska företa— get Delfos och startade med produktion av bergborr- utrustning. Atlas Copco har fullständigt management— ansvar trots att företaget bara äger en minoritets— andel. Den lokala produktionen var motiverad av när— heten till en av världens största gruvmarknader.Dess— utom krävs en viss anpassning av produkterna p g a lokal lagstiftning. Mycket av insatsvarorna tas från Europa. De färdiga produkterna säljs till den lokala

marknaden samt i mindre utsträckning till Zambia.

De låga arbetskostnaderna i sydafrikanska gruvor mot— verkar en mekanisering av bergborrutrustningarna. Lätta handhållna maskiner av äldre typ efterfrågas därför mest. Priserna på dessa maskiner är hårt pres— sade och uppgår till ungefär hälften av priset i öv—

riga världen.

År 1960 öppnades en fabrik i Brasilien i syfte att försörja denna stora marknad som då var i stark till— växt. Risken för framtida hårdnande importrestriktio— ner samt valutasvårigheter motiverade investeringen. Från början tillverkades bara bergborrmaskineri_liten skala. Senare byggdes produktionskapaciteten ut, sam— tidigt som nya modeller började tillverkas. Dessutom

startade man en kompressortillverkning.

I Indien, där man haft försäljning sedan 1950—talet via en agent (Vulcan Trading), övergick man först till säljbolag och senare till lokal tillverkning (år 1962). Valutaproblem och handelshinder motiverade investe— ringen. Bolaget, som ursprungligen var ett helägt dot- terbolag, har i enlighet med myndigheternas direktiv efter hand övergått till ett 40—procentigt minoritets— intresse. Produktionen som först gälldetvålättaborr— maskintyper omfattar nu även stationära och transpor— tabla kompressorer samt mekaniserade utrustningar. Dessutom importeras vissa utrustningar från Europa.

År 1966 kom den andra investeringen i Latinamerika, nämligen i Mexico. Marknadens tillväxt i förening med importrestriktioner motiverade investeringen. Härpro— duceras lätta handhållna maskiner samt vissa typerav kompressorer. Mexicos marknad fortsätter att växa mycket, varför Atlas Copco planerar att expandera tillverkningen. Nyligen startades ett joint venture med en stor mexikansk entreprenör och stålkonstruktör.

När Atlas Copco under mitten och slutet av 1960—talet kom in på mekaniserad ovanjordsborrning behövde man utöka sina tillverkningsresurser. Den kontraktstill— verkning som utfördes i Sverige hade inte tillräcklig kapacitet för de framtida förväntade produktionsök- ningarna. Den bästa kalkylen för en produktionsinves— tering visade sig vara en lokalisering till Västtysk— land (Bremen). Detta till Viss del beroende på till— fälligheter, men även placeringen inom EG samt god tillgång på yrkesarbetare låg till grund för investe— ringen. Produktionen kom i gång år 1970. Samma år

köpte man Habeggers patent och tillverkningsrättig— heter för produktion av tunnelborrningsmaskiner i

Schweiz.

I Turkiet etablerades ett säljbolag redan år 1950. Importrestriktioner och turkiska myndigheters löften om ensamrätt till marknaden fick Atlas Copco att starta en mindre tillverkning där år 1970. Produk— tionen bygger på sammansättning av kompressorer från Belgien, borrmaskiner från Sverige och spett från England. Trots förmånliga villkor från statens sida har etableringen varit förenad med många problem. De statliga uppköparna har lyckats kringgå reglerna om importförbud och köper både GardnerDenver—ochlnger— soll—Randutrustningar, ofta genom bundet amerikanskt bistånd.

I Australien, som är en stor marknad, finns en mindre sammansättningsenhet som p g a olönsamhet har skurits ned kraftigt. Den sammansättning som finns kvar moti— veras med att den håller Atlas Copco-namnet känt som en australiensisk tillverkare. Den klart övervägande delen av de sålda produkterna kommer från Europa.

I syfte att sänka kostnaderna för Specialmaskiner (framför allt hydrauliska) för den nordamerikanska marknaden sätts dessa samman i Kanada. De viktiga komponenterna tas från Sverige. Rigg, chassin m m läggs så till i Kanada. Systemet medför en kostnads—

sänkning på omkring 15 %.

Andin—paktens hårdnande handelsregler samt länder— prioritering för producentvaruindustrier tvingade Atlas Copco att tillverka lokalt om manvillestanna kvar på marknaden. Atlas Copco fick också ensamrätt att tillverka handhållna bergborrmaskiner samt sta— tionära och transportabla kompressorer i Bolivia. De 70—procentiga tullmurarna är emellertid inte omöjli- ga att kringgå. Andinska intressenter har rätt att inom 20 år förvärva 51 % av bolaget. De 5 % som hit— tills skulle ha sålts ut har det dock inte funnits några köpare till.

I USA förvärvade Atlas Copco inte mindre än tre före— tag år 1979. Ett av dem var Jarva Inc, son1tillsammans med Robbins är världsledande på tunnelborrningsmaski— ner. De två övriga förvärven gällde kompressorsidan. Ett joint venture för kompressortillverkningstartade nyligen i Jugoslavien, där-Atlas Copcos andel är 30 %. Atlas Copco tillför teknologi i utbyte mot färdiga produkter.

De lokala tillverkningsbolagen är i de flesta fall

5 k marknadsorienterade direktinvesteringar. Motiven har främst varit handelshinder samt att åstadkomma ett närmande till marknaden vilket underlättat pro— duktanpassning och service. Investeringen i Bremen var däremot resursorienterad. Förvärven av tillverk— ningsrättigheterna till Habeggers produktion i Schweiz samt av Jarva i USA var rena teknikköp. Produktionen av bergborrutrustningens Viktigaste del — borrmaski— nen — sker fortfarande huvudsakligen i Sverige. De strategiskt viktiga delarna tillverkas i egna verk- städer. I övrigt fungerar produktionsanläggningarna som sammansättningsindustrier av externt anskaffade

komponenter.

Under 1960—talet ökade koncernens fakturering från 380 milj kr till 1 280 milj kr, Vilket innebar en dryg tredubbling eller en genomsnittlig årlig till— växt med drygt 12 %. Med antagande om en 30—procentig prisstegring under perioden blir den genomsnittliga volymökningen 10 % per år. Tillväxttakten i försälj— ningen mattades något under den senare hälften av 1970—talet (se tabell 3.7).

Tabell 3.7 Atlas Copcokoncernens försäljningsutveck- ling — totalt och på utländska marknader. _________________________________________________ År Atlas Copcokoncernens Utlandsförsäljningens totala försäljning andel av den totala (milj kr) försäljningen (procent) ___________________________________________________ 1965 829 85 1970 1 592 89 1974 2 949 90 1978 4 792 92

________________________________________ Källa: Gårdlund (1973), årsredovisningar.

MCT omsatte år 1979 drygt 1,1 miljarder kr. Grovt kan denna försäljning delas upp på utrustning 1/3, reserv— delar 1/3 och Coromant 1/3. Dotterbolagens försäljning går huvudsakligen till resp lokal marknad. Undantag är Bremenfabriken som exporterar större delen av sin pro— duktion (drygt 100 milj kr år 1978). Av denna export går en mycket liten del till Sverige. Dotterbolagen i Sydafrika, Västtyskland, Storbritannien och Turkiet har ökat sin import (i löpande priser) från de svenska koncernenheterna, dock ej i samma takt som bolagens totala försäljningsökning (se tabell 3.8). Brasilien och Indien har minskat sinaköpunderl970—talet.Största importörer av svenska färdigvaror och insatsvaror är Sydafrika och Västtyskland.

Tabell 3.8 Koncernens utlandsförsäljning — andel.svensk— tillverkade produkter, milj kr.

______________________________———————————-——

1965 1970 1974 1978 ____________________________________________________ Omsättning utländska 457 967 2 627 4 381 hymenuxuag Varav exporterat från 204 287 415 760 smaska koncenuaueter Andel i procent 45 30 16 17

_____________________————————————————-

Källa: Atlas Copco.

Från 1950—talets början ökade sysselsättningen konti- nuerligt fram till början av 1970—talet då ökningen började stagnera. Efter år 1975 har sysselsättningen varit relativt konstant. I Sverige har genom förvärv tillförts drygt 1000sysselsättningstillfällen under 1970—talet. Endast mindre förvärv skedde utomlands mellan åren 1960—1978. Däremot har förvärv under åren l979—l980,främsti USA,tillförtdrygt 500 arbetstill— fällen (se tabell 3.9).

Tabell 3.9 Koncernens sysselsättningsutveckling åren 1960—1978.

_______________________—_——————-—-—_—-

1960 1965 1970 1974 1978

_______________.._____—_————_———-————' Totalt antal an— 7 740 10 415 13 764 17 392 17 664 stäudai_kamenmm varav i Sverige, % 55 45 34 33 32 _____________________________———-—————————-——-————

Källa: Gårdlund, aa, samt årsredovisningar.

Den svenska produktionen av bergborrutrustning var fram till år 1967 koncentrerad till Nacka. Tabell 3.10 visar sysselsättningsutvecklingen för yrkesarbetare och tempoarbetare i Sverige. Nedgången från 1 262 ar— betare år 1965 till 701 arbetare år 1978 förklaras delvis av den omfördelning som skedde till de nyupp— satta verkstäderna i Borås och Smedjebacken åren 1967 resp 1971. Atlas Copco MCT AB sysselsatte totalt 2 839 anställda år 1979 (2 112 år 1971).

Tabell 3.10 Antal sysselsatta inom tillverkningen av bergborrutrustning i Sverige. %

1965 1970 1974 1978

___—%...— Nacka:

Yrkesarbetare 695 564 474 424 Tempo- och 567 585 451 277 grovarbetare

——————————————__..__________ Totalt 1 262 1 149 925 701 ___—W Källa: Atlas Copco .

Under perioden utflyttades svarvautomatsverkstaden år 1967 från Nacka till Borås och smedjan år 1971 till Smedjebacken, som därefter haft den personalutveckling som redovisas i tabell 3.11.

Tabell 3.11 Utvecklingen av antalet anställda vid ar— betsplatserna i Borås och Smedjebacken. ___—___M

, 1967 1970 1971 1974 1978 1980 a , %

1. Borås: Arbetare 62 60 54 49 54 Tjänstemän 5 5 5 8 10 1 Totalt 67 65 59 57 64 W.. Smedjebacken: ? Arbetare 96 211 152 197 i Tjänstemän 18 33 41 41

Totalt 114 244 193 238 ___—M Anm: Av ovanstående siffror avser endast en tredjedel i Borås och

två tredjedelar i Smedjebacken bergborrproduktion. Dessutom

tillkomner vissa arbeten som utförts i örebro (ca 250—300 anställda år 1978) .

Källa: Atlas Copco .

8

Fallet Västtyskland

I början av 1960—talet beslöt Atlas Copco att bredda sitt produktsortiment och gå in på mekaniserad ovan— jordsborrning, de 5 k borrtraktorerna (crawlers). I Sverige var bristen på yrkesarbetare stor år 1965 och dessutom hade Atlas Copco ingen ledig tillverkningska— pacitet. I stället för att bygga ut tillverkningskapa— citeten lade man i ett första skede ut tillverkningen på kontrakt hos en underleverantör-WennbergsMekaniska Verkstad i Karlstad. Försäljningen gick mycket bra och snart förstod man inom Atlas Copco att Wennbergs till— verkningsresurser inte skulle räcka till för ett fram— tida behov. Samtidigt ansåg man att Karlstad transport— mässigt låg dåligt till. I och med att produkten blev allt viktigare del i sortimentet önskade Atlas Copco också öka kontrollen över produktionen, något som ta—

lade emot en fortsatt kontraktstillverkning.

Vid samma tid höll man på kompressorsidan på.attp1anera för en ny fabrik i Europa. I Bremen, där biltillverka- ren Borgward just gått i konkurs, stod omkring 30 000 människor arbetslösa. I myndigheternas försök attlocka till sig ny industri erbjöds förmånliga villkor i form av olika subventioner och Atlas Copco erbjöds en äldre fabrik. Så småningom blev det bestämt att Atlas Copco med vissa subventioner skulle sätta upp en ny fabrik med krav på viss minimisysselsättning. Verkstaden av— sågs då att användas för tillverkning av kompressorer.

I Atlas Copcos styrelse svängde man dock så småningom i sin uppfattning om att dela produktionen mellan Ant— werpen (huvudanläggning med huvudkontor för Airpower) och Bremen. Men man befann sig då i den situationer1att man redan gjort vissa utfästelser till myndigheterna i Bremen, och det var då som idén kom upp att man skulle förlägga produktionen av borrtraktorer dit. Den jämfö— rande kalkyl mellan olika investeringsalternativ som upprättades talade entydigt för Bremen. Rädsla för EGs tullmurar, lägre tillverkningskostnader, gott om yrkes— utbildad arbetskraft, närhet till den expanderande EG—

marknaden m m talade för Bremen. År 1968 togs beslutet ochår 1970 sattes produktionen i gång.

Utvecklingen av fabriken i Bremen

Den första verkstaden som togs i bruk hade lika stor kapacitet som Wennbergs maximalt kunde erbjuda. Fram till i dag har kapaciteten fyrdubblats. År 1970 till— verkades en huvudtyp av borrtraktor och numera sex huvudtyper. Genom rationaliseringar har man inte be—

hövt höja priset för en borrtraktor med mer än omkring 20

60

Bremenfabriken, 55 % togs från Sverige (övervägande

oxo sedan år 1970. Tillverkningstiden har sjunkit med . År 1971 tillfördes 17—18 % av produktvärdet i oxo

delen från egna koncernbolag) och 27—27 % från under— leverantörer främst inom EG. Nu tillförs 25 % vid Bre— menfabriken, 50 % från Sverige (omkring 40 % från Atlas Copco) och 25 % från underleverantörer inom EG.l Den externa tillförseln består helt och hållet av stan—

dardkomponenter.

Av produktionen går 95 % på export. Viktigaste motta— garländer är Norge, Sverige, Italien, Frankrike, Bra— silien och Saudi Arabien. Fabriken sysselsätter knappt 300 personer (65 personer år 1971) varav 80 tjänstemän. Viss utvecklingsarbete, men framför allt anpassnings- arbete, utförs i en mindre konstruktionsavdelning. In- köpen görs av en egen inköpsavdelning. Försäljningsker till olika priser till säljbolagen. Priset påverkas av ständigt pågående prisförhandlingar. Vid stora refe- rensobjekt kan man sälja till priser under tillverk— ningskostnad. Koncernen som helhet tjänar på det ändå genom följdköp av service och reservdelar hos säljbola— gen. Kontakt med finansinstitut sköter dotterbolaget på egen hand.

Relationerna till underleverantörer utvecklas alltmer. Sålunda meddelar Bremenfabriken numera varje leveran— tör sitt framtida behov genom att översända rullande

femkvartalsprognoser.

1 I andra produkter som tillverkas i Bnamriabriken är dock an— delen svenska konponenter betydligt lägre. För fabrikens totala produktvärde torde andelen svenskt innehåll därför vara av storleksordningen 15—20 %.

Effektanalys

När Atlas Copco i mitten av 1960—talet beslöt sig för att utöka sitt produktsortiment med mekaniserade ovan— jordsutrustningar, s k borrtraktorer, befann företaget sig i en situation med kapacitetsbrist. Kontraktstill- verkningen i Karlstad löste temporärt problemet. Mot bakgrund av de goda marknadsutsikterna bestämde man sig i slutet av 1960—talet för att överta produktionen i egen regi. Att förvärva Wennbergs kom inte i fråga. Företaget var inte till salu och huvuddelen av till- verkningen låg utanför Atlas Copcos verksamhetsområde. Vidare ansågs Karlstad som lokaliseringsort mindre lämplig av transportskäl. Atlas Copco beslöt därför att bygga upp en ny tillverkningsenhet för borrtrak—

torer.

År 1966 hade man inom Atlas Copco beslutat sig för att sätta upp en större tillverkningsenhet för kompresso— rer. Motivet var, förutom det allmänna expansionsbeho— vet, att komma innanför EGs tullmurar. Kompressortill— verkningen kom att lokaliseras till Belgien och inte till Bremen som först var tänkt. Även inom bergborr— tillverkningen fanns behov av lokalisering inom EG,

och enligt löften som man tidigare givit staden Bremen beslöts nu att lokalisera en mindre anläggning för mon— tering av borrutrustning till Bremen. Då strax därefter ; behovet av en tillverkningsenhet för borrtraktorer upp— stod beslöt man att förlägga även denna till Bremen. Väsentliga motiv har angivits vara fördelen av att ha tillverkningen inom EG och framför allt svårighetenatt rekrytera yrkesutbildade arbetare i Sverige. Inlednings— vis sysselsattes 100 arbetare i Bremen. I dag är anta— let ungefär 300. Produkterna säljs över hela världen, då denna enhet är ensam om borrtraktortillverkninginom

Atlas Copco.

Ex post kan vi konstatera följande. Sverige fick ett avtal med EG som lett till att handelshindren avlägs- nats. De vid l970—talets början lägre arbetskraftskost—

naderna i Västtyskland har höjts snabbare än i Sverige

och är nu högre. Produktiviteten sägs ha utvecklats likartat i Bremenanläggningen som vid de svenska en-

heterna.

På grund av nedläggning av ett större verkstadsföre— tag fanns det gott om yrkesutbildad arbetskraft i Bremen. Det var däremot inte fallet iSverige.Enligt Konjunkturinstitutet har det under hela 1970-talet rått brist på yrkesarbetare i Sverige. Under andra halvan av 1969 och 1970 hade således 80 % av verk— stadsföretagen anmält brist på yrkesarbetare (Kon— junkturbarometern, mars 1980).

När vi därför försöker summera effekterna för Atlas Copco av investeringen i Bremen och som alternativ har en lokalisering till Sverige, finner vi att ef— fekten för konkurrenskraften är positiv. Igångsätt- ningen blev snabbare och sannolikt mindre kostsam än om fabriken hade lokaliserats till Sverige. På lång sikt måste denna effekt ändå vara relativtnar-

ginell.

Vilka är då de näringspolitiska effekterna för Sverige? I genomsnitt har ungefär 200 personer sysselsatts i Bremen. Då det under 1970—talet rått bristpå yrkes— arbetare hade en förläggning till Sverige knappast betytt att ytterligare 200 arbetslösaberettsarbete. Sannolikt hade en del av dessa arbetare måst rekry— teras från andra företag, som i sin turvarittvungna att rekrytera osv. Effekten är snarast av struktur— omvandlande karaktär. Den kundehainneburitattvissa företag fått svårigheter att producera men ocksåatt arbetsbesparande maskiner införts i snabbare takt samt att ett antal "nya" yrkesarbetare utbildats. Således kan Bremeninvesteringen antas ha haft en viss negativ effekt för sysselsättningsstrukturen och produktivitetsutvecklingen.

Exporten av komponenter från Sverige till Bremenfa— briken var år 1978 ca 20 milj kr. Hade monteringen legat här hade exporten varit ca 100 milj kr. Im— porten av färdiga borrtraktorer var år 1978 ungefär

13 miljoner. Den hade bortfallit vid montering i Sverige. I gengäld hade komponentimporten, antagan- des att samma leverantörer använts, uppgått till

11 miljoner. Nettoexportbortfallet vad gäller Atlas Copco var således drygt 80 milj kr. Om emellertid Atlas Copco rekryterat sin arbetskraft från andra företag hade exporten från dessa minskat, eller om de producerade för den svenska marknaden, importen ökat. Därför är den negativa effekten på handelsba— lansen långt mindre än 80 milj kr men störreåninoll.

Effekterna för den totala FoU-verksamheten inom Atlas Copco kan antas vara ringa. Den centrala ut— vecklingsenheten, med bl a byggande av prototyper, är förlagd till Sverige, även om visst konstruktions- arbete görs i Bremen. Effekterna för kompetensupp— byggnaden i Sverige är därför små.

I efterhand står alltså en positiv effekt för Atlas Copcos internationella konkurrenskraft, framför allt till följd av att produktionen snabbt kom i gång, mot vissa negativa effekter för sysselsättningsstruk— turen icxjiexporten från Sverige. Vid den aktuella tidpunkten, åren 1969—1970,hadebedömningen antagli— gen varit något annorlunda, bl a på grund av osäker— heten om Sveriges framtida relationer till EG. De positiva effekterna för Atlas Copco hade sannolikt bedömts som större än vad de faktiskt kom att bli. Som situationen var är det emellertid troligt att investeringen gjorts i Sverige om Atlas Copco för— bjudits att göra den utomlands.

Den av Atlas Copcos utlandsinvesteringar som vi här har diskuterat är inte på något vis representativ

för samtliga. Även om den inte kan sägas varaenren- odlat resursorienterad investering tycks tillgången på yrkesutbildad arbetskraft ha varit den mest bety— delsefulla enskilda förklaringen till lokaliseringen. övriga investeringar i produktionskapacitet har varit motiverade av handelshinder, kostnadsskäl ochi_fallet Jarva, USA, av önskemål om att få tillgång till ny

teknologi. Effekterna av investeringar på skyddade

marknader, som de sydamerikanska, är troligen posi- tiva. Investeringarna ger upphov till export av cen— trala komponenter som tillverkas i Sverige. Denna export skulle sannolikt inte kommit tillståndinves— teringarna förutan. Investeringarna i Sydafrika och Kanada är motiverade av framför allt kostnadsskäl. Exporten av färdiga produkter från Sverige skulle inte vara ett konkurrenskraftigt alternativ. Effek—

terna är positiva på grund av komponentexporten.

Sammanfattningsvis finner vi att Atlas Copcos inves— teringar utomlands i produktionskapacitet för berg- borrutrustning haft övervägande positiva effekter för export och sysselsättning, även om den senare minskat i absoluta tal. Investeringen i Bremen anser vi emellertid haft vissa negativa effekter samtidigt som dess effekt på Atlas Copcos internationella kon— kurrenskraft har varit begränsad. övriga investering— ar bedömer vi varit väsentliga i stärkandet av den internationella konkurrenskraften. De har bidragit till att Atlas Copco både marknadsmässigt och tek—

, niskt är ett av världens främsta borrutrustningsfö—

retag.

Den svenska koncerndelens kompetens är hög genonlatt huvuddelen av forskningen och utvecklingen samt till— verkningen av själva borrmaskinerna är förlagd till Sverigel. Emellertid har en del av den långsiktiga

3 forskningen förlagts till Schweiz sedan början av 1 1960—talet. Motiven var bl a att öka kunskapernaom , förutsättningarna för borrning i mjukabergartersamt svårigheten att rekrytera utländska forskare till

Sverige. Totalt sysselsätts ett 40—tal personer.

1

Det bör påpekas att för den här inte undersökta kcnpressor— tillverkningen finns såväl ledning som produktutveckling i Belgien.

SANDVIK AB Historik

Upprinnelsen till Sandvikens Jernverk, fr o m år 1972 Sandvik AB, var två viktiga händelser. År 1858 lycka— des grundaren av Sandvik, Göran Fredrik Göransson, att såsom den förste i världen få fram en industriell stål— framställning enligt Bessemermetoden. År 1895 köpte så Göransson en femtedel av det patent som låg till grund för stålframställningen.

Sandvikens Jernverk kom att satsa på olika stålmanufak- turer (propelleraxlar, hjul m m). Efterfrågan var stor

i hela Europa, varför utlandsmarknaderna redan från

början fick stor betydelse. Ett första steg i interna— tionaliseringen togs i och med att man övergick från att exportera via svenska handelshus till att byggaupp ett eget agentnät ute i Europa före och omkring sekel— % skiftet. Det andra steget togs år 1914 då det förstaut— ländska dotterbolaget etablerades i England. I slutet av 1930-talet hade Sandvik omkring 15 utlandsbolag och antalet kom att bli i stort sett oförändrat fram till slutet av 1950—talet. Under denna tid fortsatte dock agentnätet att växa från omkring 30 till 75 agenter. Under l960— och 1970—talen har antalet dotterbolaglnång— dubblats, samtidigt som agentnätet kraftigt har reduce— rats. Utvecklingen visas i tabell 3.12.

Tabell 3.12 Antal utländska joint ventures, dotterbolag samt antalet länder (förutom Sverige) täckta av dotterbolag åren 1945-1978.

1945 1965 1970 1974 1978 Tillverkande joint venturesl — - 5 4 5 Säljande dotterbolag 12 12 14 18 24 Tillverkande dotterbolag2 6 17 37 54 67 Dotterbolag totalt 18 29 51 72 91 Länder med dotterbolag — 27 36 34 36

1 Varav tre för specialprodukter inom kärnkraftsindustrin år 1970, " två "— 1974, " ett "— 1978.

2 Inkl enklare sannansättningsindustri.

Källa: Årsredovisningar.

Intressant att notera är att antalet dotterbolag ökat mycket mer än antalet dotterbolagsmarknader. Mot att företaget år 1965 i genomsnitt hade ett företag per marknad har man i dag tre. Sandviks strategi är såle— des att stärka sin ställning på befintliga marknader, vilket huvudsakligen skett genom företagsförvärv. AV de 40 utländska bolag som tillkommit under 1970—talet

har mer än hälften skett genom förvärv.

Produktionssystemet

Sandvik hör till de svenska industrikoncernersonlredan i början av detta sekel började investerai_produktions— anläggningar utomlands. För Sandviks del var det de ökade handelshindren för sågar som fick företaget att starta utlandsproduktion. Strax efter andra världskri— get, då den s k svenska metoden fick sitt genombrott, beslöt företaget att för första gången förlägga även produktion av bergborrar utomlands. Produktionsbolagen i utlandet har i ett första skede fungerat enbart som sammansättningsenheter. När dotterbolagen växtharfler och fler led i produktionsprocessen förlagts dit, sam— tidigt som nya produkter tagits upp på produktprogram— men. Tillverkningen uppdelas i följande fyra led:

Tillverkning av hålat borrstål

Tillverkning av hårdmetallskär/ stift

Sverige

Huvuddelen av bergborrproduktionen ligger fortfarande kvar inom Sverige. Anläggningen för produktionen/hålat borrstål (led 1) ligger i Sandviken och är Sandviks enda. Tackjärn tas från olika svenska bruk. Hårdmetal— len framställs vid Coromantfabrikerna i Stockholm och Gimo (led 2 och 3), medan sammansättningen (led 4) ut— förs i Sandviken och sedan år 1973 även i Köping (rull— borrkronor). Insatsvarorna för hårdmetallframställning— en köps från olika håll i världen. Kobolten köps helt

och hållet från Belgienl. Wolfram köps vanligtvis ge— nom långsiktiga leveransavtal direkt med gruvbolagen. För Sandviks del köps den mesta wolframen från Sverige, Brasilien, Australien (där Sandvik år 1977 gick in som minoritetsdelägare i en wolframgruva) och Kanada. På 1980—talet hoppas man kunna köpa från Kina.

Sydafrika (1948)

Sydafrika utgjorde och utgör fortfarande en av världens största gruvmarknader. För att kunna vara med och kon— kurrera på denna marknad var företagen mer eller mindre tvungna att tillverka lokalt. Fördelarna var att man fick tillgång till den billiga arbetskraften och det billiga inhemska stålet, samt att man undgick tull på ca 5—10 %.

I och med köpen av Avestas bergborrdivision år l969och Wickman Wimet år 1973 tillkom två dotterbolag som man tidigare hade konkurrerat med i Sydafrika. Dessa bolag är nu helt integrerade med det ursprungliga dotterbo— laget Sandvik (Pty) Ltd i Benoni. I dag utför man till— verkningsled 2, 3 och 4 medan det hålade borrstålet köps lokalt. Produktionen täcker så gott som hela pro—

duktprogrammet.

Kanada (1952)

Liksom Sydafrika är Nordamerika en stor gruv- och anlägg- ningsmarknad. Sandvik började med att sammansätta hel- stångsborrar. Produktsortimentet har efter hand utökats till att även omfatta gängad borrutrustning. År 1971 startade man tillverkning av hårdmetallskär. Produktio— nen av dessa är så stor att man exporterar en del till det amerikanska bolaget. Hålat borrstål köps till mer

än 50 % lokalt från en av världens största tillverkare, Atlas Steel. I övrigt importeras stål från Sandviken. Trots sin ålder är bolaget relativt litet medenlomsätt— ning på omkring 20 milj kr. Motiven för bildandet var,

l Kobolten som kouuer från Zaire vidareförädlas i Belgien.

förutom den lockande marknaden, risken för dumping- anklagelserl samt att myndigheterna på den tiden

krävde viss lokal tillverkning av försörjningsskäl. Brasilien (1958)

De främsta motiven för bergborrtillverkningi.Brasilien var marknadens storlek och tillväxt samt mycket höga handelshinder. Under en lång följd av år har en regel tillämpats som tvingat importören att avsättaenlsumma, lika stor som köpesumman, på ett räntelöst kontoi_riks— banken under ett år, vilket betytt stora förluster på grund av den höga inflation som rått i Brasilien. Re— geln är sedan något år borttagen och har ersatts med

höga tulltariffer.

Sandviks dotterbolag har växt betydligt och har nu den största omsättningen efter det sydafrikanska dotter- bolaget. Produktprogrammet är ganska heltäckande. In— vesteringar har gjorts efter hand, så att man i dag utför leden 2, 3 och 4. Led 2 utförs i Seco Tools an— läggningar. Bolaget täcker förutom den lokala markna—

den även Chile och Argentina (LAFTA—området).

Indien (1962)

En viktig marknad med några av världens besvärligaste handelshinder var motivet för etableringen i Indien. Sedan år 1963 tillverkar Sandvik där hårdmetallskär och stift (led 3). Numera står man även för den ke- miska hårdmetallpulverprocessen (led 2. Wolfram köps från Thailand via ett svenskt handelshus.). På grund av att lokalt hålat borrstål av tillräcklig kvalitet ej går att få tag på importeras detta från Sandviken på licens. 10 % av produktionen exporteras (vanligt-

vis till Sverige) i enlighet med de indiska myndig—

Priserna, son på den kanadensiska marknaden är hårt pressade, står inte i samklang ned de priser som Atlas Copco vid normala marginaler skulle behöva ta ut för importerade bergborrar. En försäljning av Atlas Copcos produkter till marknadspris skulle då kunna leda till dumpinganklagelser.

heternas krav. Bolaget är i dag ett av Sandviks större

och har ett så gott som heltäckande produktsortiment. Zambia (f d Nord—Rhodesia) (1965)

Det förhållandet att Zambia var en betydande gruvmark— nad, som samtidigt var skyddad av handelshinder, moti— verade Sandvik att börja med en enklare sammansättning (led 4) av helstångsborrar. Så småningom har man även börjat tillverka gängad utrustning. Stål och hårdme— tallskär importeras från Sverige. Tidigare,innangrän— sen mot Sydafrika stängdes, togs insatsvarorna däri— från. Bolaget, som är ett av Sandviks minsta, syssel—

sätter totalt 17 personer (år 1978). Australien (1967)

Sandvik förutsåg framtida handelshinder varför man eta— blerade en mindre tillverkningsenhet i syfte att vara väl förberedda när tullskyddet senare trädde i kraft.

I dag ligger tullsatserna kring 25 %. Australien är

ett av världens största gruvländer.

Bolaget (benämns SAPL) som är ganska litet håller just nu på att integreras med det australiensiska dotter— bolag (benämns WAU) som följde med vid köpet.mJWickman Wimet. SAPL har tidigare endast utfört sammansättning (led 4) av svenska insatsvaror men får genom WAUs an— läggningar nu tillgång till egen framställning avhård- metallpulver och sintringsanläggningar för hårdmetall— skär och stift (led 2 och 3). stålet tas från Sandviken.

Mexico (1967)

Även när det gäller Mexico har investeringar i pro— duktionsanläggningar motiverats av att landet är en stor marknad som är stängd för import. Tullsatser på upp till 175 % samt tidvisa förbud mot importenrhård— metallpulver och färdig hårdmetall har omöjliggjort en import. Insatsvarorna köps främst lokalt. Tidvis har wolframkarbid skickats för vidareförädling vid

Coromant—fabriken i Stockholm för att sedan skeppas

tillbaka till Mexico. År 1968 startade Sandvik till— verkning av hårdmetallskär och stift (led 3). Led 2 är just under införande. Fortfarande är det mexikan—

ska bolaget ett av de mindre men med en god tillväxt. Frankrike (1970)

Sandvikhaderedan före köpet av Le Burin år 1971 en ledande ställning på den franska marknaden. När så Le Burin förklarade att man var "till salu" var flera av Sandviks konkurrenter, däribland Fagersta, intres— serade av att komma in och bryta Sandviks dominans. För att inte mista sin dominerande ställning beslöt Sandvik att förvärva företaget. Företaget utför en— dast sammansättning av ett ganska brett sortiment (led 4). Insatsvarorna importeras från Sverige. Bola— 1 get, som är medelstort, exporterar till flera EG— 1änder, främst Italien och Västtyskland. Genom för- värv år 1980 av Eurotungsten blev Sandvik ensanltill-

verkare i Frankrike av bergborrar med hårdmetallskär.

Spanien (1971)

Köpet av Mimetesa år 1971 medförde att Sandvik slapp importkostnader (tull och frakt från Sverige) på 40—50 %. Bolaget som har egna sintringsanläggningar utför led 2 och 4. Stål och hårdmetallpulver importeras från Sverige. Fabriken, som är liten (omsatte 7 milj kr år 1978), har viss export till Marocko.

1 1 England (1973) 1 1

; Köpet av Wickman Wimet var ett led i expansionen av 1 hårdmetallverktygssektorn. Det köpta företaget hade ! emellertid även en mindre tillverkning av sänkborr—

kronor och kolbrytningsverktyg. Sandvik kom därmed in på en teknologi för kolbrytning som man tidigare inte sysslat med.

Wickman Wimet utför hela hårdmetallkedjan, led 2 och 3 (wolfram köps främst från Australien) samt samman- sättning, led 4. Stål tas från Sverige. Hårdmetallen som är anpassadförkolverktygåh:av lägrekvalitet.

USA (1973)

Som tidigare nämnts utgör Nordamerika en storochin— tressant marknad, framför allt inom anläggningssek- torn, trots de hårt pressade priserna. Importkostna— den (tull och frakt från Sverige) ligger kring 15 %. Köpet av Mountaintop—fabriken var dock starkt be— tingat av Atlas Copcos satsning på den nordamerikan— ska marknaden. Fabriken är medelstor med ett smalt produktsortiment. Insatsvarorna tas från Kanada och

Sverige.

Peru (1978)

Den anläggning som Sandvik byggt upp fungerar endast som en sammansättningsindustri (helstångsborrar) och är fortfarande under inkörning. Meningen är att pro— dukterna skall säljas inom hela den Andinska gruppen. Enligt den länderprioritering för produktion av olika producentvaror som görs inom Andinpakten, har Peru prioriterats för produktion av bergborrar (helstångs— borr och gängad utrustning). Stålet importeras vanli— gen från Sverige, medan hårdmetallskären tas fråndet brasilianska bolaget. Så småningom kommer en del av smidesarbetet att förläggas till den peruanska fabri— ken. Bolaget är det minsta bergborrproducerandedotter— bolaget i koncernen. Sandvik äger 70 % och lokala in- tressenter 30 %. Enligt lag kommer Sandvik endastatt kunna behålla 49 % och 51 % blir nationelltägt(gruv— bolag m m).

Produktionsmönster

De utländska dotterbolagen har byggts upp som samman— sättningsindustrier. Efter hand har fler produktions— led införts, samtidigt som produktsortimentet utökats. Mer lokal upphandling av insatsvaror har följt med det ökade produktionsansvaret. Utvecklingen med ökat produktionsansvar är betingad av marknadens storlek, tillväxt och lönsamhet. På grund av investeringarnas karaktär förekommer mycket litet av specialisering

mellan enheterna. Dotterbolagen som bygger utsintill— verkningskapacitet, alternativt inför nya förädlings—

steg, köper normalt sin utrustningj_Sverige,antingen det gäller standardiserad maskinutrustningellersådan

som specialtillverkas inom Sandvik.

Som det är i dag är det möjligtvis verktygssidan som kan motivera lokal produktion av hårdmetall. Bergborr— sidan är för liten för lönsamma investeringar i hård— metallanläggningar. Enligt uppskattningar på Sandvik skulle en lönsamhetsgräns ligga kring 300 ton hårdme— tallpulver. I Stockholm tillverkas i dag 1 700 ton.

Av detta levereras 1 100 ton till svenska anläggningar och 600 ton till utländska dotterbolag i Frankrike (Safety), Spanien, Italien, Västtyskland, England,USA, Kanada, Japan, Australien och Sydafrika. I de utländ— ska anläggningarna tillverkas betydligt mindre;i.Indien 125 ton, i Sydafrika 100 ton, i Brasilien 130 ton och

i England 360 ton (Wickman Wimet). Dessutom tillverkar Seco Tools 450 ton i Sverige. Tabell 3.13 visar produk— tionsmönstret för bergborrtillverkningen år 1978. Hur stor andel av produktionen i de fyra produktionsleden som utförs i Sverige resp utlandet visas i figur 3.1.

Tabell 3.13 Produktionsmönster Sandviks bergborrproduk- tion.

Tillverkning Franställning Tillverkning Sanuansätt- av hålat avhårdmetall— avhårdmetall- ning till borrstål pulver stift/skär bergborrar 1 2 3 4

Sverige x England (1973 köp) Indien (1962)

Sydafrika (1948) Brasilien (1958) Australien, WAU (1973 köp) Spanien (1971 köp) Mexico (1967 köp)

Kanada (1952)

Frankrike (1970 köp) Zambia (1965)

Peru (1978)

Australien, SAPL (1967) USA (1973 köp)

XXXXXN xxxxxxxxx

XNNXXXX'XXXXXXX

Källa: Sandvik.

122. Industrierna för bergborrutrustning SOU 1981:33 LED

Produktion i utlandet

Figur 3.1 Andel av produktionen i de fyra produktions— leden som utförs i Sverige resp utlandet.

Källa: Sandvik.

Försälj ningsutvecklingen

Tabell 3.14 Koncernens totala fakturering fördelad på marknadsområden (%) samt bergborrfakture— ring. 1965 1970 1974 1978

Elmopg 63 67 66 61 därav Sverige 15 14 13 8

EG 28 32 40 40

övriga EFTA inkl 16 ' 17 Finland 13 13

övriga länder 4 4 USA och Kanada 19 16 13 16 Latnumerika 5 4 6 7 Afrika, Asien, Australien 13 13 15 16 Totalt % 1001 100 100 100 Total koncernfakturering 791 1 601 3 383 5 412 milj kr Bergborrfakturering 130 183 414 535 milj kr

1 Fördelning beräknad på 1968 års fakturering. Källa: Sandvik.

Bergborrfaktureringen vid moderbolaget dominerar stort. Därefter kommer dotterbolagen i Sydafrika

och Brasilien. Bolagen i dessa tre produktionslän— der står i dag för ca 70 % av Sandviks totala fak— turering av bergborrar. Moderbolagets andel av total bergborrfakturering har stadigt sjunkit från 68 %

år 1965 till 64 % år 1970, 50 % år 1974 och slutli- gen 46 % år 1978.

Tabell 3.15 Bergborrprodukter, exportfakturering av mellanvaror till producerande dotterbo— lag samt export av färdiga produktervia Atlas Copco, milj kr, åren 1965—1978.

1965 1970 1974 1978

Export färdiga produkter 75 87 132 182 Export mellanvaror 6 8 35 51 Total export 81 95 167 233 Exportandel % 91 80 81 84

Källa: Sandvik.

Exporten av mellanvaror uppvisar, till följd av det ökade antalet utländska produktionsenheter underl970— talet, en mycket starkare ökning än exporten av fär- diga produkter (7,5 gånger mot 1,4 gånger mellanåren 1965—1978). Import till Sverige av mellanvaror (rå— varor ej inräknat) eller hela bergborrprodukter före— kommer i mycket liten omfattning.

Sysselsättningsutvecklingen

Sandvik har i dag drygt 28 000 anställda, varavdrygt 50 % är utlandsanställda. Som normalt är inom stora svenska multinationella bolag, har andelen utlands— anställda ökat med åren, dvs företaget har växt snab— bare utomlands än här hemma. Figur 3.2 visar att an— delen utlandsanställda har ökat från 20 % år 1964 till 54 % år 1978.

Procent 100_

90.

80_ 70. Andel anställda i Sverige 60.

50,

40

30

20

Andel anställda utomlands

10

1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 Figur 3.2 Fördelning av anställda mellan Sverige och

utlandet åren 1964-1978. Källa: Sandvik.

Relationen tjänstemän — arbetare har också stadigt för— ändrats så att tjänstemannasidan ökat fortare än arbe— tarsidan och därmed kommit att utgöra en allt större andel av de sysselsatta. År 1945 utgjorde tjänstemännen 16 % av arbetsstyrkan, år 1978 hela 39 %, vilket bl a visar mjukvarusidans ökade betydelse (se tabell 3.16).

Inom Sverige sysselsattes år 1978 omkring 13 000 männi— skor, vilket innebär en ökning med omkring 3 000 sedan år 1965. Under samma period har Sandvik genom företags— förvärv i Sverige införlivat omkring 3 000 anställda, vilket betyder att personalökningen i Sverige sedan år

1965 kan förklaras med företagsförvärv.

I utlandet har antalet anställda ökat från omkring3 500 år 1965 till drygt 15 000 år 1978, dVS med omkring 11500 personer. Genom företagsköp har omkring 5 500 anställda tillförts koncernen och den interna sysselsättningsök—

Tabell 3.16 Antal anställda, Sverige och utlandet, månadsavlönade och timavlönade, åren 1945—1978.

År Månadsavlönade Timavlönade Totalt

Sverige Utlandet Totalt Sverige Utlandet Totalt Sverige Utlandet Totalt ——_————_——_______________________

1945. Antal 1 106 ...,200 1 306 4 964 N 59 5 023 6 070 259 6 329

% 85 15 100 99 1 100 96 4 100 ___—_____________

1955. Antal 1 903 '» 534 2 464 5 415 #250 5 665 7 345 784 8 129

% 78 22 100 96 4 100 90 10 100 ___—___— 1965 Antal 2 719 1 965 4 684 7 432 1 455 8 887 10 151 3 420 13 571 % 58 42 100 84 16 100 75 25 100 ___—___— 1975 Antal 3 728 6 288 10 016 10 186 6 729 16 915 13 914 13 017 26 931 % 37 63 100 60 40 100 52 48 100 ___—_____________________ 1978 Antal 3 786 7 349 11 135 9 254 7 920 17 174 13 040 15 269 28 309 % 34 66 100 54 46 100 46 54 100

___—___— Källa: Sandvik.

ningen inom utlandsorganisationen har därför varit

ca 6 000 personer. Sysselsättning inom bergborrproduktionen

År 1978 sysselsattes 715 personer i bergborrproduk- tionen i Sverige. Av dessa arbetade ungefär 70 % i Sandviken och 30 % i Köping. Efter år 1965 ökade sys— selsättningen fram till mitten av 1970—talet, varefter den sjönk för att år 1978 ligga på samma nivå som år 1965. Köpet av Avesta Bergborrdivision gav ett till— skott på ungefär 200 anställda, vilket gör att brutto—

sysselsättningen har ökat under perioden.

Totalt i världen sysselsattes drygt 1 700 personer, en ökning med omkring 850 sedan år 1965. Denna ökning har till 80 % berott på företagsförvärv. Se vidare tabell 3.17.

Tabell 3.17 Brutto— resp nettosysselsättning inonlberg- borrproduktionen totalt och i Sverigeåren 1965—1978.

1965 1970 1974 1978 Sverige brutto 526 552 831 715 netto 526 362 641 525 Totalt brutto 858 1 071 2 076 1 717 netto 858 881 1 386 1 027

Anm: För att få nettosysselsättningen har från bruttosysselsätt— ningen, för varje år efter inköpsåret, dragits av ingångs— sysselsättningen för inköpsåret. Företagsförvärv som exklu— derats i nettosysselsättningen är sysselsatta ned bergborr- produktion vid Avesta Bergborrdivision, Le Burin, Mimetesa, Mmudainhxrfabrnam ajIWidmwnlwnet.

Källa: Sandvik.

Forskning och produktutveckling

FoU-verksamheten för bergborrar har varit koncentre— rad till Sandviken. FoU för hårdmetaller bedrivs vid Coromantfabriken i Stockholm men även vid tillverk— ningsenheterna i Indien, USA, Japan och England. I Indien ställde nämligen myndigheterna krav på viss

FoU—verksamhet i samband med en kapacitetsutbyggnad. Kontakt med framstående forskningsinstitut samt när— het till storindustrin har motiverat till viss FoU— verksamhet i USA, Japan och England. I samband med köpet av Wickman Wimet i England tog man överenlgan— ska betydande forskningsavdelning, vilken bl a bedri— ver forskning inom kolbrytningsområdet. Vid de utländ— ska tillverkande enheterna förekommer viss lokal pro— duktanpassning, vars kostnad dock understiger 5 % av de totala FoU—utgifterna.

Inom hårdmetallområdet pågår ett samarbetenedlabora— toire Suisse de Recherches Horlogéres, den schweiziska urindustrins forskningsinstitut. Tillsammans med det— ta institut fick Sandvik fram bl a en ny hårdmetall för skärande verktyg år 1969 som närapå innebar en

revolution i fråga om skärhastigheter och skäreko— nomi.

Tabell 3.18 visar FoU-utgifter och sysselsättning inom bergborrforskningen.

Tabell 3.18 FoU—utgifter och personal, åren 1965—1978. _________________________________________________ År FoU—kostnad, % Personal milj kr _________________________________—____________________ 1965 4 3 65 1970 7 4 85 1974 11 3 90 1978 19 4 95

___________________________________________________ Källa: Sandvik.

Forskningsinsatserna för bergborrar har varit inrik— tad på att öka livslängden så att man dels kan öka

borrSjunkhastigheten, dels minska behovet av omslip— ning. Stora forskningsinsatser har också gjorts för

att m;nska beroendet av hittills använda råvaror för hårdmetallskären.

Fallet Frankrike

Den franska marknaden domineras starkt av Sandvik som har en marknadsandel kring 50 % (inkl Le Burin) . Därefter kommer Eurotungsten (F)l med omkring 20 %, Secoroc med drygt 10 %, Gardner Denver med knappt 10 % och reste— rande företag på marknaden2 med omkring 10 %. Total— marknaden är 80 milj kr- 85 milj kr. Coromant och Euro- tungsten har fallit tillbaka något under 1970—talet. Secoroc och GD har kraftigt ökat sina marknadsandelar sedan år 1978.

Den franska marknaden har de senaste åren minskat något. Den minskade inhemska förbrukningen har dock till viss del kompenserats av reexport via de internationellt verk- samma entreprenörerna. Endast Sandvik, dvs Le Burin, och Eurotungsten har produktion inom landet. Boart överväger eventuellt någon större etablering i Frankrike. Timken och Padley & Venables säljs via GDs säljbolag.

På kundsidan finns både kol— och metallgruvor. Kolgru— vorna, som konsumerar stora mängder borrar, pressar pri— serna. Relationerna mellan leverantör och kund bygger

ofta på personliga kontakter och är mycket stabila. Kol— gruvorna, som till stor del är statligt ägda, köper en— bart franska borrar, dvs från Le Burin3 och Eurotungsten. Relationerna till kunderna på metallsidan är även de

stabila på 3—5 års sikt.

Entreprenörerna har samma leverantör av borrar under ett visst projekt. Innan nya arbeten sätts i gång görs ( ofta borrtest mellan konkurrenterna. Relationerna till 1 köparna som bedriver stenbrott är dock instabila, då " dessa ofta byter leverantör. Stenbrotten kännetecknas av viss oorganisation och risken för kundförluster är

stor.

Förvärvades av Sandvik sommaren 1980 efter godkännande från franska myndigheter.

2 Böhler (A), Timken (USA), I—R (USA) , P&V (GB) och Boart (SA).

3 Observera att Le Burin använder svenskt stål och hårdmetall. Även färdiga borrar tas från Sverige. Kunden upplever dock varumärket Le Burin som franskt.

Hos kunderna har folket på arbetsplatsen mycket mer att säga till om vid val av borrleverantör än vid val av utrustningsleverantör. Beslutsfattare vid utrust— ningsköp är främst den centrala inköpsavdelningen. Borrmästarna värderar hög och framför allt jämn kva— litet, medan inköparna främst ser till priset (denna syn hade både intervjuade leverantörer och inköpsche— fen i ett kundföretag). Enligt en intervjuperson skulle man hos stora kunder, där produktiviteten inte hänger på borren utan på utrustningen, se mer till priset på borrarna än till kvaliteten. Däremot skulle för en mindre kund kvaliteten på borren vara av större bety— delse än priset. En mindre kund kan inte använda sig av "slit och släng"—filosofin på samma sätt som en storförbrukarel. Marknaden utgörs till ungefär 40 %

av stora kunder och 60 % av små kunder.

Bergborrpriserna i Frankrike är förhållandevis höga. Enligt en källa skulle det t o m vara lönsamt för en kund att köpa borrarna i USA och frakta dem över till Frankrike. Samma källa uppgav att I—R skulle vara40 % billigare i USA än i Frankrike. Den verkliga prissätt— ningen fluktuerar kraftigt och över korta tidsrymder. Fluktaationerna kan uppgå till 40 %. Generellt ligger t ex Timken 30 % under Coromant. Enligt en annan källa är kunderna beredda att betala 10 % mer för högkvali— tetsbarrar som Coromant och Secoroc. För att bryta de stabila kundrelationer som finns med gruvorna skulle det krävas 20—procentiga prisreduktioner.

Sandviks köp av Le Burin

Le Burin är ett gammalt franskt bergborrföretag. In— satsvarorna, hålat borrstål och hårdmetall, köptes från olika underleverantörer. Före år 1970konlstålet från Sverige, Kanada och England, medan hårdmetallen köptes lokalt. Viktigaste kunden var, och är fortfa- rande, de franska gruvorna. Sedan 1940—talet hade borrarna sålts genom Montabert (kommissionsförsälj— ning). Fram till år 1970, då bolaget förvärvades av Sandv1k, exporteradesnwcketlitet(mindreän.10% av

omsättningen). lEn stcr gruvkund kan förbruka uppåt 50 000 borrar årligen.

Mot slutet av 1960-talet började man inom Le Burin anse att företaget var för litet för att kunna klara av framtiden. Man hade främst problem med att få stål med jämn kvalitet. Det naturliga var då att söka san— arbete med något stålföretagl. Med Le Burins storlek fanns också risk för leveransvägran från de stora stålkoncernerna. Slutligen ansåg man sig inte kunna generera tillräckligt med resurser för att kunna föl— ja med i den framtida tekniska utvecklingen.

Resultatet av Le Burins sökande blev att företaget förvärvades av Sandvik. Sandviks främsta motiv var att öka sin marknadsandel i Frankrike och därmedsir dominerande ställning. Alternativet att inteförvärva Le Burin, vilket inneburit att någon konkurrentgjort det, hade kunnat leda till en försvagning av domi—

nansen .

Efter år 1970 har FoU—intensiteten ökat i Le Burin till ca 5 % av omsättningen. Produktsortimentet har inte förändrats. Exporten liggerkring 20%. Defrämsta exportländerna är Italien, Västtyskland och Storbri— tannien. Av Le Burins försäljning är 20 % produkter som tillverkats i Sverige och som säljs under varu- namnet Le Burin. Till övriga 80 % tas stål och hård—

metall från Sverige för sammansättning i Frankrike.

Effektanalys

Investeringens syfte var att öka Sandviks marknads— andel i Frankrike, samtidigt som köpet förhindrade att någon större konkurrent kom in och bröt Sandviks dominans på marknaden. Förvärvet förbättrade Sandviks konkurrenskraft genom att företaget fick tillgång till ett franskt varumärke, som är en nödvändig in- trädesbiljett till de franska gruvorna. Däremot med— för inte förvärvet i någon större grad sänkta pro— duktionskostnader, förbättrade leveranstider, för—

bättrade servicemöjligheter eller kreditmöjligheter.

l Tänkbara alternativ var Krupp, Atlas Steel, Bedford, Sandvik

och Fagersta.

Härvidlag verkar ett säljbolag på den franska mark- naden vara en lika effektiv kanal som lokal produk— tionl. Ingen av de utländska konkurrenterna förutom Sandvik har heller någon lokal produktion.

Alternativmöjligheten att exporteraborrarfrånSverige och samtidigt öka marknadsandelen i Frankrike motsva— rande vad köpet av Le Burin innebar, skulle ha krävt

; ett utkonkurrerande av antingen de övriga importö— rerna eller de inhemska tillverkarna. Det senare skulle närmast ha varit omöjligt på grund av köpar- preferenserna för franska borrar.

Förvärvet har inneburit ökade försäljningsintäkter inom koncernen med omkring 20 milj kr per år. Av detta härrör huvuddelen från Sverige (20 % direkt— försäljning plus insatsvaror till resterande 80 % av försäljningen kommer från Sverige). Effekten på ) sysselsättning och export kan bedömas som positiv. ' Förvärvet har däremot inte påverkat Sandviks tek-

1 niska kompetens, ej heller importen.

Här har vi således bedömt effekterna i jämförelse

med det "påtvingade" alternativetexportfrånSverige.

Av skäl som framförts tidigare är det inte troligt att Sandvik skulle ha valt det alternativet. Med tanke på förvärvets relativa litenhet i förhållande till de resurser som Sandvik förfogar över ter det sig inte heller särskilt meningsfullt att diskutera en alternativ användning av de finansiella resur— serna inom ramen för Sandviks verksamhet. Det cen— trala är snarast betydelsen av förvärvet som ett medel för stärkande av Sandviks ställning inonldet

globala oligopolet.

1 1 1 Sammanfattning

Sedan år 1948 har Sandviks produktion av bergborr— produkter blivit alltmer internationaliserad. Ofta har plötsligt uppkomna eller förväntade handelshin-

der varit den utlösande faktorn. I ett.fall, Indien,

l Studier av Fagerstas försäljning, son sker via säljbolag,

styrker oss i denna tro.

har investeringen tillkommit efter krav från myndig— heternas sida. I de fall investeringarna gällt före- tagsförvärv har behållande av eller ökade marknads— andelar varit det främsta motivet. I ett par fall

har Sandviks investeringar kommit till som en följd

av Atlas Copcos internationalisering.

Fram till och med 1960—talet byggde Sandvik upp en produktionsorganisation för att nå ut tillstora väx— ande marknader. Utifrån den dominerande ställning som Sandvik fått på världsmarknaden har det varit fördelaktigare att efter hand öka marknadsandelarna genom företagsförvärv. 1970—talets expansion har där— för enbart tillkommit till följd av företagsförvärv (undantaget Peru med dess speciella förutsättningar). Förvärven har skett på relativt öppna marknader i Västeuropa samt i USA. Tidigare investeringar ligger företrädesvis på för import stängda marknaderi.Asien, Afrika och Latinamerika (där även Sandviks främsta

konkurrenter har lokal produktion).

För Sandvik, som är ledande i bergborroligopolet(hård— berg), är dominansen en specifik fördel, som möjliggör kontroll över produktutveckling, prisutveckling m m. Internationella investeringar i produktion och mark— nadsföring har banat vägen för denna dominans. För— utom de vanliga konkurrensmedlen är därför dotterbo— lagens storlek (marknadsdominans) och en globalsprid— ning av produkterna två mycket viktiga aspekter av Sandviks konkurrenskraft. Direktinvesteringar'på större marknader runt om i världen, genom uppbyggnad eller företagsförvärv, har därför varit en naturlig del i Sandviks expansionsstrategi.

Sysselsättningen i den svenska delen av tillverkning— en av bergborrar har ökat från år 1965 men vid från— räkning av förvärv varit ungefär konstant. Dmiärhög- re än vad den skulle ha varit om inte de utländska direktinvesteringarna genomförts. Exporten av berg— borrar och material för sådana har ökat. Även om Sandvik via förvärv utomlands kommit att ha en del

FoU—verksamhet i andra länder är ändå huvuddelenför— lagd till Sverige. Ingen central kompetens saknas därför här.

SOU 1981:33 Industrierna för bergborrutrustning 133 FAGERSTA AB

Fagersta, som bildades år 1873, började redanår 1932 med hårdmetalltillverkning under namnet Seco. Berg— borrtillverkningen kom i gång år 1944. Fagerstakon- cernen har genomgått ett flertal omstruktureringar. Under l960— och 1970—talen skedde en specialisering genom produktbyten med övrig svensk stålindustri. Fagersta övertog sålunda hårdmetallrörelserna från Uddeholm, Bofors och Stora Kopparberg. På stålsidan har Fagersta dragits med stora problem under lågkon—

junkturerna med ett flertal nedläggningar som följd.

I början av 1970—talet drabbades Fagersta av en all— varligare kris som ledde till stora omstruktureringar. Man sålde då bl a skogsegendomar och en del utländska dotterbolag samt 65 % av verktygsrörelsen (hårdmetall— verktyg) — Seco Tools — till Sandvik. De finansiella resurserna satsades inom stål— och bergborrörelserna. På bergborrsidan investerade företaget både i Secoroc—

fabriken i Fagersta samt i en ny bearbetningsenhet i

1 östersund. 1

Bergborrtillverkningen organiserades i ett eget bolag, Fagersta—Secoroc år 1971. Secorocs produkter avsätts

i dag till 90 % utanför Sverige. För att förbättraden internationella marknadsföringen skrev manår 1969 ett avtal med Ingersoll—Rand (motsvarande Sandviks avtal med Atlas Copco). Samarbetet fungerade dock aldrig tillfredställande och har sedan år 1973 gradvis upp—

lösts.

Produktionen av bergborrar har genomgått en interna— 1 tionalisering med början i Sydafrika år 1949. Till- gången till en av världensstörstanwrknadersamttill— gång till billigt inhemskt stålochbilligarbetskraft motiverade etablering av en anläggning för produktion av helstångsborrar. Dotterbolaget, som är Secorocs största, sysselsätter i dag omkring 420 personer med

en omsättning på 115 milj kr (år 1979).

I Mexico, där man sålt bergborrar sedan mitten på 1940-talet, öppnades en fabrik för helstångsborrar år 1953, motiverad av handelshinder och en kommande marknad. Företaget, som har ca 90 anställda, omsatte 22 milj kr år 1979. I sortimentet ingår nu även borr-

kronor och skarvborrar.

År 1954 sattes så en mindre fabrik upp i Kanada för tillverkning av helstångsborrar. I dag tillverkas där även borrkronor. Företaget, som har ca 70 anställda, omsatte 31 milj kr år 1979, varav 45 % är hänförligt till Secorocprodukter. Secoroc har ordentligt stärkt sin ställning på den kanadensiska marknaden under senare hälften av 1970-talet, efter ett kraftigt av—

bräck under åren som Ingersoll—Rand skötte försälj—

ningen.

Fabrikenj.Brasilien, Fagersta(k)Brasil (FdB), förvär- vades år19681 odnmedövertagandet avStoraKoppar— bergshårdmetallrörelse.Stora Kopparbergs fabrik igångsattes år 1961 i Sao Paulo med ett fullständigt hårdmetallprogram, från tillverkning av hårdmetall

till färdiga bergborrar och skärande verktyg.

År 1970 förvärvade Fagersta firman VulcanuscknBrasil (VdB) i Sao Paulo. VdB var en av världens största tillverkare av helstångsborrar,grundatpål950—talet och baserat på svensk teknik, från bl a Hällefors. Fagersta hade levererat borrstål och FdB hårdmetall— skär till Vulcanus. VdB hade vid förvärvet en endast två år gammal, rymlig fabrik, som tillät överflytt- ning av hela hårdmetalltillverkningen från Fst an— läggning under slutet av år 19701. Produktionen av- ser dels tillverkning av helstångsborrar, dels skarv—

borrutrustning.

Anledningen till att Fagersta etablerade sig i Brasi— lien var främst handelshinder. Därtill var förvänt- ningarna på en marknadstillväxtstora,bådei_Brasilien och i omkringliggande länder inom LAFTA. Fagersta—

1 År 1978 såldes verktygsdelen till Seco Tools AB.

Secorocs do Brasil omsättning var 45 miljkr'år 1979 och i bergborrproduktionen sysselsattes omkring 170 personer.

I Australien, där Fagersta haft säljbolag sedan år 1964, bildade man år 1972 ett joint venture(Fagersta— Titan) tillsammans med Titan Manufacturing Co. Pty. Ltd, som ägs av Australiens största industrigrupp, Broken Hill Proprietary Co. Ursprungligen ägde Titan 75 % och Fagersta 25 % men i samband med att Secodi— visionen bröts ur Fagersta år 1974 och ombildades till Seco Tools övertog detta bolag 25 % från Titan. Seco— rocs investering i Australien var en följd av dålig försäljningsutveckling och förlorade marknadsandelarl. Ett joint venture med lokala Titan innebar tillgång till en bra marknadsorganisation och en komplettering av produktprogrammet med kolbrytningsverktyg. Man räk— nade dessutom med att Sandvik skulle expandera, sam— tidigt som man visste att myndigheterna alltmerskulle försvåra importen genom höjda tullar.

För Titans del innebar samarbetet att man fick till— gång till avancerad teknologi. Titan var dessutonlinne i en finansiell kris. De sista förluståren hos Titan innebar en attraktiv avdragspost för det nybildade Fagersta—Titan. Fagersta—Titan nådde aldrig de för— väntade framgångarna, utan Fagersta sålde år1977sin

aktiepost, bl a till följd av ledningsproblem och en vikande marknad.

Under år 1979 började Fagersta bygga upp en tillverk— ningsenhet i Peru. Där var företaget på samma sätt som Sandvik tvingat att starta lokal produktion för att kunna sälja på den stora peruanska gruvmarknaden. Insatsvarorna till den peruanska tillverkningsenheten tas från Brasilien. Det gäller även stålet, som ur— sprungligen kommer från Sverige. Bolagetägs till 51% av lokala intressenter.

1 Vid tiden för investeringen sålde Ingersoll—Rand Secorocs

produkter.

Tabell 3.19 visar hur de lokala tillverkningsbolagen försörjs med insatsvaror. Förutom denna handel till—

kommer handel av färdiga produkter.

Tabell 3.19 Bergborrtillverkande enheternas försörj— ning med insatsvaror.

Enheter för berg— Borrstål Hårdmetall— Sintring borrtillverkning pulver stift/skär Sverige Forsbacka Seco Tools Egen sintring Brasilien Forsbacka Seco Tools Seco Tools do Brasil do Brasil Kanadal — — Lokal tillverk— ning Maxico Forsbacka lokal till- Egen sintring verkning Sydafrika Lokal till— Lokal till— Egen sintring verkning verkning Peru Fagersta— Seco Tools Seco Tools Secoroc SA do Brasil do Brasil (Brasilien) 1

Endast produktion av borrkronor.

Källa: Fagersta—Secoroc .

Fakturering och sysselsättning inom Secoroc har ut— vecklats som nedan (tabell 3.20).

Tabell 3.20 Fakturering och sysselsättning (i Sverige) Fagersta-Secoroc åren 1971—1979. ___—___—————————-———————————-——— År Total fakturering Fakturerat i Genomsnittligt antal

Secoroc, milj kr Sverige (inkl anställda export) milj kr

Världen Sverige 1971 122 42,5 1 030 395 1972 118 47,0 893 354 1973 141 53,8 817 295 1974 156 71,6 983 339 1975 212 129,0 1 066 422 1976 242 129,0 1 158 435 1977 257 113,0 1 140 438 1978 274 128,0 1 082 452 1979 332 149,0 1 184 480

M

Källa: Fagersta—Secoroc.

Hela koncernen fakturerade för drygt 1,5 miljarder kr år 1978 (900 milj kr år 1970).Avsysselsättningen, som år 1978 låg på 6 178 anställda, har andelen sys— selsatta i Sverige legat omkring 70 %underhela1970— talet (Secoroc knappt 50 %). År 1970 sysselsattes 9 800 personer inom koncernen. Sysselsättningen har starkt påverkats av de omstruktureringsprocessersom Fagersta genomgått. Under 1970-talet harnärmareZ 000 sysselsatta övergått till andra företag som en följd av avyttring av vissa produkter. Försäljningen av Seco Tools (år 1974) väger klart tyngst (ca 1 500 anställda). Genom förvärv har drygt 1 OOOSysselsätt— ningstillfällen tillförts sedan slutet av 1960—talet. Förvärvet år 1968 av Stora Kopparbergs hårdmetall— rörelse (inkl tre dotterbolag) innebar ett tillskott på ca 600 anställda.

Exporten från Secoroc—Sverige går huvudsakligen till USA, Norge, Brasilien, Kanada, Frankrike, Finlandoch Västtyskland. Enstaka år har Polen, Sydafrika och österrike tillhört de viktigare marknaderna.I expor— ten till Brasilien, Kanada, Mexico och Sydafrika in— går insatsvaror främst i form av ihåligt borrstål,

se vidare tabell 3.21.

Tabell 3.21 Secorocs i Sverige export och import åren 1965—1978, milj kr. ________________________________________________________ 1965 1970 1974 1978 ______________________________________________________

Export

Färdiga varor 24 42 77 103 Mellanvaror 4 6 10 16 Maskinutrustning l 2 5 6 _________________________________ Totalt 29 50 92 125 ____________________________________________________. Import

Färdiga varor och 2 4 6 8 mellanvaror

___—___—

Källa: Fagersta—Secoroc.

Koncernen som helhet satsar omkring 5 % på FoU (se utveckling nedan). FoU-resurserna finns huvudsakli— gen inom Sverige. Enda undantaget är Brasilien där man håller sig med ett komplett forskningslabora-

torium."

Tabell 3.22 Fagerstakoncernens FoU—kostnader åren 1960—1978.

1960 1970 1973 1975 1978

_____________________________________________________ Milj kr FOU 35 40 50 65 75

___—_______—-—-—————————

Källa: Fagersta—Secoroc.

Sammanfattning

Fagersta—Secorocs främsta konkurrensfördel har legat i produktionsteknologin (stål— och hårdmetalltillverk— ning) samt i framtagande av bergborrar av hög kvalitet.

Inom ståltillverkningen har man dessutom skalfördelar.

Beroendet av utlandsmarknader är stort då 90 % av för— säljningen sker utomlands. På de marknader därmanhar lokal tillverkning,samtpå närliggande marknader (tex Norge),harnmn sina starkaste fästen. I Latinamerika och delar av Europa är man med och dominerar ett fler- tal marknader. De europeiska marknaderna bearbetas via säljbolag och agenter med export från Sverige. Dehöga marknadsandelar man nått på avlägsna marknader, t ex

i Latinamerika, hade inte varit möjliga utan lokal produktion. Sydafrika, Mexico, Kanada, Brasilien och Peru är alla exempel på marknader som inte kunde ha bearbetats med export från Sverige med lika gott re— sultat.

Direktinvesteringarna har positivt påverkat Secorocs produktutveckling via vinsthemtagning och överföring av marknadsinformation. FoU—resurserna ligger till allra största delen i Fagersta (både stål- och hård— metallteknologi). Även inköpsfunktionen har i stor utsträckning behållits i Fagersta.Direktinvestering— arna har bidragit till en ökad stålexport men där—

emot inte givit upphov till ökad import.

SAMMANFATTANDE OM BERGBORRINDUSTRIERNA

De svenska bergborrutrustnings- och bergborrindustri- erna täcks mycket väl genom studierna av Atlas Copco AB, Sandvik AB och Fagersta AB. Vad gäller industri— ernas direktinvesteringar ger studien en heltäckande bild. På utrustningssidan har det historiskt sett förekommit mycket få industrimedlemmar. Några mindre företag har förvärvats av Atlas Copco(Berema,Gematic, Jahrls Mekaniska Verkstad och Monsun—Tison) i syfte att bredda sin kompetens (främst inom hydraultekniken) och bredda produktprogrammet (t ex bensindrivna berg— borrmaskiner från Berema).

På bergborrsidan har det när det gäller hårdmetall— tillverkningen varit en klar koncentrationsutveckling i svensk industri. Detta främst till följd av den kon— kurrenskraft som Sandvik och Fagersta byggt upp inter— nationellt, vilket lett till förvärv av övriga svenska tillverkare. Den internationella expansionen under l960— och 1970—talen har främst byggt på hårdmetall— verktygen. Sandvik revolutionerade marknaden med en

ny produkt i slutet av 1950—talet (de 5 k vändskären)

och expansionen började på allvar.

Mot slutet av 1960—talet hade konkurrenterna kommit på efterkälken. Fagersta tog i detta skede ett djärvt investeringsbeslut. För 60 milj kr byggde man en ny hårdmetallfabrik och 18 milj kr satsadesj.en ny berg— borrfabrik. De mindre konkurrenterna valde att dra sig ur. Fagersta kunde köpa in Uddeholms och Stora Kopparbergs hårdmetallrörelser, medan Sandvik tog över Avestas hårdmetallrörelse. Därmed var Fagerstas hårdmetallrörelse lite mer än en tredjedel av Sand— viks. Sandvik, som var störst i världen, hadec2115% av världsmarknaden och Fagersta hade 5 %.

I slutet av 1960—talet lanserade Sandvik återigen en nyhet. Ett mycket tunt skikt av titankarbid,sl(gamma— coating, ökade hårdmetalldelarnas livslängd.

10

Fagersta drabbades av sin första stora kris och sålde år 1973, som ett led i rekonstruktionen, bort 65 % av sin hårdmetallrörelse, Seco Tools.Därmedhade Sandvik övertagit hela den svenska produktionen av hårdmetall— verktyg. Däremot fortsatte konkurrensen på bergborrom— rådet mellan de två återstående tillverkarna Sandvik och Fagersta. Genom att dessa båda företag numera kon— trolleras av investmentbolaget Kinnevik,ochdärigenom kommit att få samma styrelseordförande, har koncentra— tionen ökat ytterligare. De två företagens bergborr— delar fortsätter dock att verka som två fristående

företag.

Fagerstas behov av investeringsmedel hade, om inte Sandvik trätt in, troligen lett till att Seco Tools sålts till någon av de amerikanska konkurrenterna, vilket hade betytt att en konkurrenskraftig svensk— baserad verksamhet hade blivit utlandsägd. !

De tre svenska företagen arbetar i internationella oligopol. Oligopolen kännetecknas av att varje lokal marknad domineras av ett fåtal multinationella bolag. Därutöver finns ofta några lokala konkurrenter som har mindre marknadsandelar. Framför allt Atlas Copco och Sandvik har växt och stärkt sin internationella konkurrenskraft så att man på flertalet marknaderhar en dominerande ställning inom sina huvudsakliga pro—

duktområden.

Greppet om marknaderna och marknadsandelarna har bli— vit allt viktigare. Konkurrenterna bevakar varandra noga. Investeringarna under 1970—talet kan i hög grad betraktas som defensiva, dvs tillkomna i syfte att inte tappa mark till konkurrenterna. För Sandviksoch Fagerstas del gäller det främst att hålla ställning— arna gentemot sydafrikanska Boart, som är på stark frammarsch. Om Boart på allvar skulle lyckas bryta Sandviks dominans, främst genom prisetsonlkonkurrens— medel, skulle detta innebära kraftiga försämringer för Sandviks lönsamhet.

Atlas Copco har, förutom sina amerikanska konkurren— ter och engelska CompAir, de två "nya" företagen Tam— rock och Sullair att bevaka. De kan genom samarbete komma att bli ännu mer konkurrenskraftiga.Denteknik— förändring som kom i början på 1970-talet har kraf- tigt påverkat styrkeförhållandena i oligopolet. Kon— kurrenskraften hos Gardner Denver har försvagats och det råder nu osäkerhet om vad som kommer att hända efter det att företaget blivit uppköpt av Cooper In— dustries, som tidigare inte varit med i branschen. För Atlas Copcos del, som tillsammans med Tamrock

och Montabert ledde teknikförändringen, har tekno- logiförändringen inneburit möjlighet att på allvar slå sig in på de viktigaste konkurrenternas hemma- marknad, USA, som är världens största marknad för

borrutrustning.

Det har blivit allt vanligare att direktinvestering— arna skett genom förvärv av företag som försvagats gentemot de multinationella bolagen. Efter samgåen— det med de stora koncernerna, vilket medfört ökade , resurser i form av management, investeringsmedellnm, har de förvärvade företagen kunnat fortleva, i många fall som fristående dotterbolag. Företagsförvärven har ofta gällt köp av ny teknologi, antingen nya lös- ningar på gamla kunders problem eller en diversifie— ring mot nya kundgrupper. Dessutom har det i flera fall för Sandviks och Atlas Copcos del varit lönsam- mare att ytterligare öka sina marknadsandelar genom förvärv än genom att konkurrera ut befintliga före— tag.

Den svenska marknaden har kommit attbetydaalltndndre för de tre företagen. Detta är en följd av den inter— nationalisering av försäljnings—, service- och till—

verkningsverksamhet som pågått under hela 1900—talet. I jämförelse med konkurrenterna i USA är de svenska företagen långt mer internationaliserade.Förklaringen ligger i att de amerikanska konkurrenterna har en stor hemmamarknad och ett mindre behov än de svenska före—

tagen att sprida sin tillverkning internationellt.

Skillnader i Fagerstas och Sandviks internationalise- ring avspeglar tydligt skillnader i internationell konkurrenskraft (storlekstillväxt, vinstnivå m m) . Fagersta exporterar t ex till flera av de marknader där Sandvik har produktion. Skillnaderna i marknads—

andelar är emellertid mycket stora.

Atlas Copcos, Sandviks och Fagersta—Secorocs utländ— ska investeringar i produktion utomlands har enligt vår mening varit nödvändiga beståndsdelar i utveck— lingen av dessa koncerners ställning inom bergborrut- rustnings- resp bergborrindustrin. Tillsammans med ett fåtal konkurrenter dominerar de nu de flesta av värl— dens marknader. Koncentrationsutvecklingen är en följd av företagens agerande. Den hade med all sannolikhet ägt rum även de svenska företagens medverkan förutan. Ett generellt hinder för de svenska företagen att in— vestera i produktion utomlands hade därför endast inne— burit att vi inte haft några svenska medlemmar av dessa

globala oligopol.

De svenska koncerndelarna inom resp industri har stärkt sin konkurrenskraft i den meningen att forskning och utveckling samt tillverkning av de "teknologibärande" komponenterna sker härl .

l Atlas Copcos kompressordivision har dock lokaliserat lednings—

ansvar och produktutveckling till sitt belgiska dotterbolag. Sandviks Transportördivision har administrativ ledning och produktutveckling i anslutning till sin enhet i Västtyskland.

KAPITEL 4 INDUSTRIN FÖR SVETSPRODUKTER

Inledning

Svetsproduktindustrin tillverkar och säljer produk— ter för sammansättning och skärning av metallstycken. Dessa produkter kan grovt indelas i gassvetsutrust— ningar resp utrustningar och elektroder för elsvets— ning.

Vid gassvetsning upphettas metallen av en gaslåga. Speciella utrustningar har utvecklats för skärning i metall, s k gasskärutrustningar.

Elsvetsning uppdelas i ljusbågsvetsning ochlnotstånds— svetsning. Inom ljusbågsvetsningen skiljernwn_iförsta hand mellan manuell, halvautomatisk och automatisk svetsning.

Vid manuell ljusbågsvetsning tillförs svetsfogen me— tall från en s k handsvetselektrod. Denna är belagd med en pulvermassa, som vid förbränning skyddar svets— fogen från syret i luften och därmed ger fogen en hög beständighet. Elektroderna är anpassade till olika metaller och stålkvaliteter. Grovt skiljer man mellan legerade och olegerade elektroder. Utrustningen be- står i huvudsak av en strömkälla (omformare, trans— formator, likriktare eller omriktare).

Vid halvautomatisk svetsning utgörs elektroden av svetstråd och svetsfogen skyddas från luftens syre under svetsningen av ett gasflöde (koldioxid, argon eller blandgas). Utrustningen utgörs av strömkälla (likriktare), matarverk för tråden, svetskabel och svetspistol. Svetsaren följer fogen manuellt med pistolen.

Vid automatisk svetsning utgörs också elektroden av svetstråd men svetsförloppet sker under ett lager av pulver (flux) som skyddar mot luftens syre. Meto—

den kallas också under—pulver svetsning. Utrust— ningen utgörs av strömkälla, matarverk för tråd och pulver samt system för fogföljning.

Vid motståndssvetsning (vanligt förekommande bl a inom bilindustrin) används en teknik där vanligen

inget tillsatsmaterial tillförs svetsfogen.

Svetsningsarbetena är ofta underställda stränga kvalitets— och säkerhetsnormer. Svetsobjekten va— rierar starkt med hänsyn till form, storlek, mate— rial och godstjocklekar. Svetsproduktsortimentet är därför mycket omfattande.Tillsvetsutrustningen hör också en betydande del tillbehör och kringut— rustning för hantering, fixering och kontroll av svetsobjekten samt skyddsutrustning för svetsaren.

Industrirobotar för motståndssvetsning har utveck— lats främst inom bilindustrin. Under senare år har robotar även för ljusbågsvetsning utvecklats och svensk svetsindustri är ledande inom detta område.

Detta kapitel är koncentrerat kring de stora volym- produkterna gassvetsutrustningar, manuella och halv— automatiska ljusbågsvetsutrustningar samt belagda handsvetselektroderl. Vidare är kapitlet koncentre— rat kring marknaderna i Europa, Nord-ochSydamerika där de svenska företagen huvudsakligen verkar.

Avsättningsmarknaden

Försäljningen av svetsprodukter samvarierar i hög grad med stålkonsumtionen, då 70—80 % av stålet in— går i produkter och konstruktioner som genomgår nå— gon form av svetsning. Den totala världsmarknaden för svetsutrustning och tillsatsmaterial uppgick till omkring 25 miljarder kr år 1977. Västeuropastodför drygt 4 miljarder kr och Norden för 800 milj kr. Den

1 Svetstråd scnxbredvid de belagda elektroderna utgör denastora volymprodukten på tillsatsmaterialsidan, tillverkas främst inom stålmanufakturindustrin, varför produktgruppen endast behandlas perifert i denna rapport cuisvetsproduktindustrin.

nordiska marknaden fördelade sig ungefär enligt föl- jande: 100 milj kr gassvetsutrustning, 300 milj kr elsvetsutrustning, 200 milj kr belagda elektroder och 200 milj kr övrigt tillsatsmaterial (svetstråd

m m).

Tillväxten på de traditionellt stora marknaderna,dvs de utvecklade ekonomierna i västvärlden, har under 1970—talet avtagit och flera marknader har till och med minskat i volym. Den västeuropeiska marknaden ökade fram till och med år 1974, men har sedan sjunkit drastiskt. Detta är en följd av de kriser sonxdrabbat delar av verkstadsindustrin och varvsindustrin.Efter— frågan har i stället ökat i de starkt växande ekono— mierna i Mellersta östern och Fjärran östern, därbl a anläggnings— och varvsindustrierna expanderat snabbt. Vidare har offshore—marknaden ökat betydligt.£klökad byggnation av pipelines innebär också en ökad efter— frågan på svetsprodukter. På elsidan har en ökande användning av halv— och helautomater lett till en minskad efterfrågan på de belagda elektroderna till förmån för svetstråden. En nedgång i efterfråganinom tung industri, t ex inom varven där handsvetsning fortfarande är av störst betydelse, bidrar också till svetstrådens allt större andel av tillsatsmaterial- marknaden. År 1960 stod handsvetsutrustningarna för omkring 90 % och halvautomaterna för resterande 10% av marknaden. I dag står de för omkring 45% var, me- dan resterande 10 % täcks av helautomaterna. Helauto— materna, som introducerades på allvar i början av 1970—talet, har under senare år haft en långsanltill— växt. Andelen har sjunkit något till följdavnunskad aktivitet vid bl a varven, som är den viktigaste kundkategorin för helautomater. Svetsrobotarnas an— del är fortfarande obetydlig. Anledningen till den långsamma tillväxten av automatiserade utrustningar är att en mycket stor del av all svetsning sker i korta serier och att svetsobjekten ofta är svårhan— terliga. Repetitiva svetsmoment, som är en förut— sättning för automatisering, utförs främst inonlverk—

stadsindustrin och speciellt då inom bilindustrin.

Vid t ex anläggningsverksamhet är få svetsmoment

lika varandra. Detta gäller också i huvudsak för varven, även om helautomater kan användas vidsvets—

ning av stora fartygsplåtar med långa, raka fogar.

Köparna av elsvetsutrustningar utgörs avdels stora kunder som anläggningsindustri (broar och andra stålkonstruktioner), verkstadsindustri (bilindustri m m) och varv, dels småkunder som mindre verkstäder (bilverkstäder m m), reparatörer och montörer (rör— mokare m m), jordbrukare och privatpersoner som köper för hobbybruk. Det normala är att de stora kunderna utgör mindre än 5 % av det totala antalet, men att de stora kunderna står för närmare hälften av inköpen. Kriserna bland storförbrukarnaharlett till att de mindre kunderna blivit betydelsefullare, vilket i sin tur ökat möjligheterna för nya, mindre svetsprodukttillverkare att slå sig in på marknaden. Distributionen till storförbrukarna går vanligen direkt från svetsproduktföretagen, medan försälj— ningen till småkunderna går över grossister och detaljister. USA utgör ett undantag där i stort sett all svetsprodukthandel går via distributörer.

Gassvetsutrustningar används främst i mindre meka— niska verkstäder, på lantgårdar och vid hobbyverk— samhet, för utförande av mindre reparationsarbeten, sammanfogning, uppvärmning och skärning. Gassvets— utrustningar används mycket sällan vid rena till— verkningsmoment. Utrustningarna, som kräver mycket små investeringar, har vid normalt verkstadsarbete en livslängd på minst två år. Gassvetsutrustningar— na kan ändå närmast karakteriseras som förbruknings— varor. På grund av efterfrågestrukturen och utrust— ningens relativt korta varaktighet, samvarierar efterfrågan på gassvetsutrustningar inte fullstän— digt med investerings— och konjunkturcyklerna. Marknaden för dessa utrustningar har ökat stadigt

men långsamt.

Produktionslokalisering och handel

25999522929195212525229

Produktionen av svetsutrustning är mer centrerad än produktionen av tillsatsmaterial (elektroder m m). Detta beror huvudsakligen på de höga kostnaderna för att frakta elektroder längre sträckor. Det gäller särskilt huvudprodukten olegerade belagda elektro—

der som har lågt värde i förhållande till sin Vikt.

De elektriska svetsmaskinerna består i huvudsak av ett ihopmontage av den elektriska strömkällan med omgivande plåthölje, kablar, matarverk och svets—' pistol. Stordriftsfördelar är av stor betydelse vid komponenttillverkning men däremot inte vid samman— sättningsmomenten. Stordriftsfördelarna vid kompo— nenttillverkning har resulterat i att en del före- tag specialiserat sig på någon viss komponent. Så— lunda levereras t ex flertalet svetspistoler som monteras i Europa från en västtysk tillverkare. Småskaligheten vid sammansättningsmomenten, Vilken möjliggjorts av det ökade komponentutbudet i kom— bination med ett alltmer spritt elektronikkunnande, har lett till ett ökat antal små, nationellt verk- samma företag.

Ihopmontaget av utrustningen kräver mycket arbets- kraft, varför produktion i låglöneländer tett sig alltmer intressant. Så låter t ex både ESAchjiAGA kontraktstillverka elektriska svetsutrustningar i Polen och Jugoslavien.

På tillsatsmaterialsidan är kunskapen närdetgäller tillverkningsprocessen och pulverblandningen för be- ? lagda elektroder begränsad, vilket lett till enstor , licenshandel. Elektrodproduktionen når lönsam pro— duktionsvolym vid relativt små kvantiteter(omkring 2 000 ton per år och produktionslinje), vilket gör det möjligt att lägga produktionen nära avsättnings— marknaderna.

Produktionen av utrustningar och elektroderär främst lokaliserad till de största marknaderna i Västeuropa, Nord— och Sydamerika. På dessa marknader har, för— utom den inhemska industrin, multinationella före— tag satt upp lokal tillverkning. De länder som har största antalet utlandsägda tillverkande dotterbo— lag är USA, Kanada, Mexico och Brasilien i Nord— och Sydamerika samt Västtyskland, Storbritannien, Frank—

rike och Spanien i Västeuropa.

Handelsstrukturen

Utrikeshandeln med svetsprodukter motsvarar inte mer än ungefär 10 % av världsproduktionen. Anledningen till det ringa handelsutbytet är att det finns 10— kala tillverkare på alla större marknaderl. Relate— rat till marknadsstorleken är handeln med svetsut— rustningar klart större än handeln med tillsatsmate—

rial.

Trots att utrustningstillverkningen erbjuder begrän— sade stordriftsfördelar i tillverkningen har flera av de största tillverkarna produktionen koncentre— rad till ett fåtal enheter. Däremot kan det erbjuda fördelar att lokalt tillverka tillsatsmaterial med volymer på ett par tusen ton. Detta förklarar varför handeln med utrustning är större än dennmd.tillsats-

material.

Länderna i Mellersta östern är stora importörer av både utrustning och tillsatsmaterial från främst Europa där Västtyskland står för stor del. De syd— europeiska länderna exporterar tillsatsmaterialtill Nordafrika. öststaterna och Latinamerika är stora importörer av elsvetsutrustningar från USA, Japan

och Europa.

1 Analytische Hbersichten des Aussenhandels, 197l,l974,l977. Industrie und Handwerk, Reihe 8, Industrie des Auslandes. Produktion ausgewählter Erzeugnisse des Verarbeitende Gamer— bes im Ausland, 1972—1977, Reihe 2.2, Statistik des Auslanr des (sid 193, 194). verarbeitende Industrie 1973 (sid 127, 137). World Trade Annual, Vbl V, 1971, 1974, 1977.

'

Marknadens stagnation har inneburit att priskonkur—

rensen intensifierats och marginalerna pressats.

Genomsnittligt uppgår transportkostnaderna inom Eu—

ropa till 5 % av försäljningsvärdet.

Industrimedlemmar

Den internationella industrin för svetsprodukterkan inte liknas vid internationella Oligopol typ tele— kommunikationsutrustnings— eller bergborrutrustninge— industrierna. Industristrukturen, framför allt på de traditionellt stora marknaderna, är nämligen rela— tivt lågt koncentrerad. Världens elva största till— verkare av svetsprodukter (se tabell 4.1) står för mindre än halva världsmarknaden (exkl statshandels—

länderna).

Tabell 4.1 Produktsortiment hos de största industri— medlemmarna i den internationella svets—

produktindustrin.

Företag Natio— tuljarder Till— El— Gas- Maskinutrust— nali— kr, fak— sats— svets svets ning förtill— tet turering mate— satsmaterial—

svetspro— rial tillverkning dukter 1979

ESAB 5 1,4 X X X

Oerlikon CH 0,5 X X X

British Oxygen Corp GB 2,4 X X X X

(BOC) l

Messer—Griesheim D 0,7 X X X

SAF/Air Liquide F 1,6 x x x

N V Philips NL 0,5 X X X

Miller Electric Co USA 0,6 X

Union Carbide USA 0,5 X X X

Lincoln Electric Co USA 1,7 X X

Hobart Bros. Co USA 0,5 X X X

Kobe Steel J 0,7 X X X

1 . Inkl Airco.

Källa: Intervjumaterial, olika svetsföretag och års- redovisningar.

I Europa finns en mängd tillverkare. Som exempel kan nämnas att Västtyskland har över 100 inhemska elsvetstillverkarel. Likaså finns det i USA rela— tivt många inhemska tillverkare. På gassvetssidan finns mindre tillverkande verkstäder på de flesta

lokala marknader.

Företagskoncentrationen är således relativt låg i Västeuropa och USA. Norden utgör därvidlag ett un— dantag med hög företagskoncentration för alla de tre studerade huvudproduktgrupperna: belagda elek— troder, elsvetsutrustning och gassvetsutrustning.

Elektrodtillverkningen är genomgåenåemerkoncentre— rad än utrustningstillverkningen och har enklarare oligopolstruktur. Medan det på utrustningssidan ; blivit allt fler tillverkare har det på elektrod—

sidan skett en företagskoncentration. På de nya marknader som kommit under l960— och 1970—talen, framför allt i Latinamerika och delar av Asien, finns ingen, eller endast en obetydlig, inhemskt ägd industriz. Marknaderna försörjs i stället ge— nom lokal tillverkning och import från multinatio—

nella bolag i USA, Västeuropa och Japan.

Inom AGA, Philips, BOC, Messer—Griesheim, Oerli— kon, SAF och Union Carbide utgör svetsproduktsek- torn endast en liten del av resp koncern (( 10 %), medan ESAB (100 %), Miller (60 %), Hobart (70 %) och Lincoln (100 %) är mer renodlade svetsprodukt— företag. Svetsrörelserna inom AGA, BOC, Messer— Griesheim, SAF och Union Carbide har utvecklats

ur företagens gasverksamhet (tillverkning och di— stribution av gas bl a för gassvetsning och som

skyddsgas vid elsvetsning).

l Efterhand som elsvetstekniken kommit att bli allmänt känd,

samtidigt med att marknadstillväxten fortfarande var god, växte det urr>ndndre sannnnsättningsverkstäder för manu— ella och halvautomatiska elsvetsutrustningar, främst i Eunqpa och USA. Utvecklingen incnlelektronik och komponent— tillverkning har bidragit till denna utveckling. 2 Dock finns det på gassvetssidan ofta mindre tillverkande verkstäder.

Elersreésr

De olika ländermarknaderna för elektroder täcks van— ligtvis till omkring 80—90 % av tre till sex företag. Den inhemska industrins dominans är stor. De största företagen har på sina nationella marknader andelar om 30—60 %. Det gäller exempelvis ESAB i de nordiska länderna, BOC i Storbritannien, Westphälische Union i Västtyskland, SAF i Frankrike, Philips i Holland, Böhler i österrike, Oerlikon i Schweiz och Lincoln

i USA.

El:_995_925åYSEåEEEEEEDÅDS

Företagskoncentrationen är lägre inom produktområ— dena el- och gassvetsutrustningar än vad som gällde för elektroder. Dock domineras de flesta viktigaxnark— naderna av de i tabell 4.1 upptagna företagen. I Eu— ropa är amerikanska Miller, Union Carbide, Lincoln och Hobart svåra konkurrenter till den europeiska hemmaindustrin. Starka lokala konkurrenter,sominte tidigare nämnts, är Migatronic i Danmark och Kemppi i Finland (elsvetsutrustningar).

Köparnas kriterier vid val av leverantör

Följande kriterier kan sägas vara avgörande vid val av leverantör (utan rangordning):

— pris,

— varumärke,

— jämna svetsresultat (kvalitet),

— miljöpåverkan (gaser, rök m m),

— produktivitet (tekniska nyheter),

— service.

På grund av hårdnande konkurrens inom både gas— och elsvets (manuella och halvautomatiska), en stagne— rande marknad och ett ökat antal industrimedlemmar, har marginalerna kommit att pressas. Även en stagne—

rande elektrodmarknad, med minskat kapacitetsutnytt— jandel som följd, har lett till pressade marginaler.

Prisets roll i mixen av konkurrensmedel bör inte överbetonas. För kunden kostar utrustning (manuell eller halvautomatisk) och tillsatsmaterial ca 8 000 kr per svetsare och år, medan lönekostnaden för en svetsare är ca 100 000 kr. Endast 15—20 % av den tid svetsaren använder för ett svetsarbete åtgår till själva svetsmomentet. övrig tid används till posi— tionering av svetsämnen och kontroll av fogar. För kunden är således priset på utrustningar och till— satsmaterial av mindre betydelse i jämförelse med driftsäkerhet, kvalitet och produktivitet i svets— arbetet. Köp av manuella och halvautomatiska ut— rustningar föranleder inte heller kunden att göra noggranna inköpskalkyler, utan köpen sker löpande i takt med att utrustningarna tar slut, ungefärsom vid köp av förbrukningsmaterial (samma situation råder på gassvetssidan). Vid köp av en större mängd svetsutrustning, t ex vid uppbyggande av en produk— tionslinje med fasta svetsstationer, har dock pri- set en relativt avgörande betydelse för val avleve— rantör. Köpet är då mer att karakterisera som en

investering i maskinutrustning.

Allt eftersom marknaden för storförbrukare minskat har småkunderna ökat i betydelse, vilket i sin tur lett till att distributörernas ställning stärkts

då dessa står för huvuddelen av försäljningen till

småförbrukarna.

Kraven på driftsäkerhet samt hög och jämn kvalitet på svetsfogarna är vanligtvis de viktigaste krite— rierna, vilket gynnar företag med väl inarbetade varumärken och missgynnar nya märken utan "kvali— tetsstämpeln". Kunderna är märkestrogna framför allt på utrustningssidan. Någon uttalad märkestro— het mellan utrustning och tillsatsmaterial finns

inte. För industrin där produktionsstopp är mycket

1 De flesta europeiska tillverkare ligger i dag på ett kapa— citetsutnyttjande i intervallet 50—60 %.

kostsamt betyder en utbyggd serviceorganisation mycket. De mindre tillverkarna har ofta inte till— räckliga resurser att kunna erbjuda lika bra ser— vice som de större tillverkarna och har därmed en konkurrensnackdel vid försäljning till de större kunderna.

Egenskaper hos produkterna (även tilläggsprodukter som röksugar m m) som skyddar svetsaren från far— liga gaser, rök, strålning m m blir allt viktigare som en följd av att arbetsmiljön tillmäts alltstör-

re vikt. Industrimedlemmarnas konkurrensbeteende ____________________________________

För att kunna konkurrera med priser har företagen sökt sänka kostnaderna genom att rationalisera till— verkningsprocessen. Vidare har man ersatt tidigare material och komponenter med billigare varianter och även ökat användningen av färdiga komponenter. Från att tidigare ha satsat på konstrukticuloch till- verkning av alla detaljer, har företagen mer'ochner övergått till ren sammansättningsverksamhet. Några tillverkare har valt andra vägar, nämligen att spe—

cialisera sig på någon eller några detaljerl.

För att möta nya svetsbehov har produktutvecklingen styrts mot användare inom bl a offshoreindustrin och pipelinebyggen. Amerikanska Lincoln har varit särskilt framgångsrikt på dessa områden. Företaget har bl a utvecklat elektroder för arktiska förhål- landen. För att närma sig kunderna och få direktkon— takt med deras svetsbehov har några företag valtatt starta svetsentreprenadverksamhet och sälja svets— tjänster (bl a BOC och Norgas).

Internationalisering av produktionen (tabell 4.2) har varit ett sätt att sänka kostnaderna genom min— skade transportkostnader och tullar. De största

industrimedlemmarna har breddat sina produktpro—

l Omkring halva värdet på en elsvetsutrustning ligger i kring— utrustningen (svetspistol, kablar m nu till strömkällan.

tillverkande dotterbolag

licenstagare

joint venture — tillverkning

kontraktstillverkning

HK = huvudkontor/tillverkning Tabell 4.2 Viktigare industrimedlatmars internationella produktionsstruktur.

så!!-HUD

II || || Ii

ESAB AGA BOC Messer Oerlikon SAF/Air N V Philips Lincoln Miller Union Hobart Griesheim Liquide Carbide Sverige HK HK A Finland A A Norge A Västtyskland A Nederländerna HK A Belgien A Storbritannien Frankrike Spanien Portugal Italien Schweiz HK österrike

J ugOSlavien

U

.:::

n!]

m 44:1an

Polen Ungern

doom 0.

USA Kanada Naxico A ,C C E B B A C

mamman

SOU 1981:33 4] r:! 0 :C |!)

tillverkande dotterbolag

lioenstagare

joint venture — tillverkning

kontraktstillverkning

huvudkontor/tillverkning Tabell 4.2 Viktigare industrilnedlemnars internationella produktionsstruktur.

amooå

ESAB AGA BOC Messer Oerlikon SAF/Air N V Philips Lincoln Miller Union Hobart Griesheim Liquide Carbide

B B A

Venezuela A A Brasilien A

Chile A

Uruguay

Equador A Peru

Argentina A B

mmmmmm

Angola B Nigeria B Sydafrika

Iran Turkiet Algeriet Indien Saudi Arabien C

ommm

Japan B

Taiwan B Sydkorea B B Filippinerna B C Australien ' A C A A B

%

Anm: Mindre ofullständighet föreligger vad gäller de europeiska tillverkarnas produktionsstruktur (gäller ej ESAB och AGA) . Källa: Intervjuer (i Sverige och USA) , diverse rapporter.

gram, samtidigt som man sökt sig ut på nya mark— nader. Av tabell 4.1 ser man att flertalet av de största konkurrenterna har ett heltäckande sorti— ment. De i tabellen uppräknade företagen finns på de flesta viktigare marknaderna genom egna säljbo— lag eller representanter. Trots den geografiska spridningen är både de amerikanska och europeiska tillverkarna starkt koncentrerade till hemmamark— nadenl. ESAB, med sin begränsade hemmamarknad, ut— gör ett undantag. Detta avspeglas bl ai.ESABs långt gångna internationalisering. Inget annat företag

har en så geografiskt spridd produktion.

Licensgivning förekommer i ganskalitenomfattning. Framför allt är det ESAB, Oerlikon, Lincoln och Hobart som sålt produktionsteknisk kunskap inom elektrodtillverkning. Forskning och utvecklinghar i hög grad inriktats mot att åstadkomma en högre automatisering. Tekniken har förändrats långsamt med en förskjutning mot avancerad elektronik (halv- ledartekniken). Denna förskjutning har fått stor betydelse för konkurrensstrukturen. De äldre svets— produktföretagen som byggts upp som verkstadsindu— strier har förlorat marknadsandelar,främsthos kundkategorin småförbrukare, till små, lokala fö— retag med elektronikkunnande som relativt lätt kunnat tillgodogöra sig teknologin. Sammansätt— ning av utrustning erbjuder heller inga stordrifts—

fördelar.

Utvecklingen i de undersökta företagen

ESAB

ESAB är i dag ett av världens ledande svetsprodukt—

företag. De viktigaste produkterna har varit, och är fortfarande, belagda elektroder och annat till- 4

satsmaterial samt elektriska svetsutrustningar. ;

Koncernens försäljningsutveckling visas i tabell 4.3. Utlandsförsäljningen är koncentrerad framför allt

till de traditionellt stora marknadernai_Västeuropa

1 Det är vanligt att försäljningen på henuanarknaden uppgår till 60—80 % av den totala försäljningen.

Tabell 4.3 ESABs försäljningsutveckling åren 1969— 1979, milj kr. ____________________________________________________________________________________ Försäljning/produkt 1969 1971 1973 1975 1977 1978 1979 Elektroder och 223,9 282,5 380,6 622,0 689,0 718,0 742,0 annat tillsats- material

Svetsutrustning 125,9 169,3 217,4 358,9 394,0 579,0 655,0 övrigtl 30,0 47,1 115,9 156,4 218,0 114,0 92,0

_________________________.________________________ Totalt i koncernen 379,8 498,9 713,9 1 137,3 1 301,0 1 411,0 1 489,0

FörsäljningAnarknad2

Norden 401,7 478,0 484,0 502,0

varav Sverige 88,3 98,9 125,9 216,1 242,0 255,0 242,0 Västeuropa 379,5 489,0 530,0 597,0 Nord— och Sydamerika 356,1 163,0 208,0 183,0 övriga världen 171,0 189,0 207,0 Moderbolaget 177,7 215,8 322,9 554,0 455,0 507,0 567,0 Export 367,3 321,0 367,0 391,0

Främst gasskärutrustning och elektrodtillverkningsutrustning.

Före år 1974 användes annan indelningsgrund, varför värdena ej är medtagna.

Källa: ESAB.

och Amerika. Av exporten från Sverige har under 1970- talet omkring hälften gått via egna dotterbolag (både tillverkande och försäljande) och hälften sålts ex— ternt.

Som tabell 4.4 visar så har andelen sysselsatta i den svenska delen av koncernen ökat under 1970—talet. Av den totala koncernsysselsättningen har omkring 1 000 sysselsättningstillfällen tillförts genom företags— förvärv mellan åren 1965 och 1978 (varav ungefär 600 i Sverige). Inga försäljningar av vikt har förekom- mit. Huvuddelen av förvärven har bindningar till till— verkningen av svetsprodukter.

Tabell 4.4 Sysselsättningsutvecklingen i ESAB åren

1965—1979. ________________________________________________________ År Totalt i koncernen Därav i Sverige1 % _____________________________________________________ 1965 4 056 1 618 40 1970 4 381 1 917 44 1973 4 823 1 800 37 1975 5 551 2 136 38 1979 5 297 2 047 39 _________________________________________________ l Huvudenheterna ligger i Göteborg, Perstorp och Laxå.

Källa: Årsredovisningar.

ESAB började redan på 1920—talet att tillverka utom- lands. Det var främst fråga om elektrodtillverkning på ett flertal marknader i Europa. Fram till år 1970 startades ett lO-tal tillverkande dotterbolag för elektrodtillverkning. Från att tidigare alltid ha satt upp dotterbolag började man efter år 1970 gå över till att licensiera ut produktionstekniken och fick nio licenstagare under 1970—talet som, förutom i Kanada, låg i statshandelsländer och utvecklings— länder. Utlandsinvesteringarna är uteslutande mark— nadsorienterade, varför mycket liten export före— kommer från de utländska dotterbolagenl

Internationaliseringen har syftat till att stärka konkurrenskraften genom sänkta kostnader till följd av lägre transport- och lönekostnader (t ex genom kontraktstillverkning i östeuropa). Att sprida elek— trodtillverkningen medför inte sämre lönsamhet, då man redan vid relativt små volymer uppnår lönsam

produktionsstorlek.

På maskinsidan har endast ett fåtal utländska till— verkande enheter satts upp. Den första elsvetspro— duktionen började dock under 1920—talet i ett tyskt,

senare össtyskt dotterbolagZ. Först när leveranserna

Viss handel förekamner inom Norden (till följd av specialise— ring nellan bolagen) samt inan EG. Leveranser från europeiska bolag till marknader i Afrika och Asien är av obetydlig stor— lek (5—10 %).

2 Lokaliseringen var notiverad av den goda tillgången på kunnig arbetskraft inan anrådet för elektriska maskiner.

från det tyska bolaget på grund av krigetblevosäkra började man år 1942 med elsvetstillverkningi.Sverige. Den stora anläggning som då byggdes upp i Laxå utgör fortfarande centrum för elsvetsproduktionen. Utlands— tillverkningen sker i dotterbolaget i Brasilien samt av licenstagare i Jugoslavien. I Polen har man kon— traktstillverkning av transformatorer, vilka impor- teras till Sverige.

Forskning och utveckling har varit, och är fortfaran— de, huvudsakligen förlagd till de svenska enheterna. De olika FoU—avdelningarna sysselsätter knappt 200 personer. År 1978 uppgick de totala FoU—utgifterna till 2,5 % av omsättningen. 60 % av FoU-resurserna användes till produktutveckling, 35 % till utveck- lande av för företaget nya produkter och 5 % till ren grundforskning.

Effektanalys

För den här redovisade analysen valdes dotterbolaget i Frankrike som i likhet med de flesta övriga dotter- bolag tillverkar endast elektroder. Verksamheten igångsattes år 1951 i samarbete med den tidigare agenten som innehade en minoritetspost. Denne lös— tes senare ut. Motiven till etableringen var huvud— sakligen att sänka kostnaderna genom att undgå han— delshindren och få lägre transportkostnader. Under perioden 1958—1963 tillverkades även elsvetsutrust— ningar. År 1967 byggdes fabriken ut. Efterhand har fabriken alltmer automatiserats. Sysselsättningoch försäljningsutveckling visas nedan i tabell 4.5.

Tabell 4.5 ESAB S A, sysselsättning och produktion.

M

1968 1970 1973 1974 1975 1976 1977 1978

____________________________________________________________________ Sysselsättning

Antal arbetare 126 156 172 183 184 178 175 157 Antal tjänstemän 106 173 199 198 202 205 215 201 Faktureringl,miljkr — — 97 120 150 133 168 173 M 1

ESAB S A, ETARC S A och Sarazin Soudure. Källa:.ESAB.

Elektroderna säljs lokalt dels under eget varumärke, dels genom ett systerföretag med eget varumärkel Förutom elektroder säljs elsvetsmaskiner, reservde— lar och utrustning för elektrodtillverkning som im— porteras från Sverige. Storleksordningen av denna import är ungefär 10 milj kr och elsvetsmaskiner

svarar för den dominerande delen av beloppet.

Kunder är främst kärnkraftsindustrin, petroleum-och kemisk industri, varv samt järnvägsindustrin. Den franska marknadens behov ledde till framtagande av höglegerade elektroder, vilka senare Vidareutveck— lades i Sverige för övriga marknader.

ESABs olegerade elektroder har hållit en marknads— andel kring 20 % under 1970—talet. Störst på den franska elektrodmarknaden är SAF med en marknadsan— del på knappt 30 %. De övriga 50 procenten delas av en mängd mindre tillverkare. 10 % täcks av import från bl a BOC, Böhler och Messer—Griesheim. ESAB har också tillverkning av legerade elektroder. På maskinsidan (import från Sverige) ligger marknads— andelarna lågt. Marknaden har minskat bl a till

följd av kris inom varven.

Det största företagets, SAF, styrka anses ha legat i det väl utvecklade distributionsnätet. ESABs för— del har legat i kvaliteten och de förtroendefulla relationer man efter hand lyckats etablera till någ— ra storförbrukare, sonlvarv och leverantörer till kärnkraftverk. De mindre företagen har sökt hävda sig genom låga priser. Priset anses emellertid ha varit mindre viktigt på den franska marknaden: det skall vara stora skillnader för att storförbrukarna skall byta leverantör. ESAB är det enda utländska

företaget som har lokal produktion av elektroder.

Det franska dotterbolaget har enligt uppgift från ESAB varit en lönsam affär, som lämnat royalty och

utdelningar samt initierat export från Sverige. Att

1 År 1978 förvärvades dessutom en större distributör — Sarazin Soudure.

exportera den volym som under de senare åren produ— cerats lokalt i det franska dotterbolaget skulle

kostnadsmässigt vara fullt tänkbart. De större trans— portkostnaderna skulle mer än väl uppvägas av de lägre tillverkningskostnaderna som skulle blivit

följden av det högre kapacitetsutnyttjandet i de svenska anläggningarna.

På ESAB gör man emellertid den bedömningen att man aldrig skulle ha nått den ställning man i dag harpå den franska marknaden om man inte haft den lokala tillverkningen. För det första har den lokala till— verkningen givit vissa fördelar gentemot kunderna. Under de första 20 åren spelade tullarna en viss roll och ESAB använde inledningsvis priset för att vinna vissa kunder. För en del köpare, som försva— ret, var det viktigt att tillverkningen var lokal. Andra köpare har haft allmänna preferenser förfransk- tillverkade produkter. Status av ett tillverkande och därmed också större företag gjorde attESABsågs som "seriöst" och fick lättare att etablera kontakt med presumtiva köpare. För det andra har det med en tillverkningsenhet i Frankrike varit möjligt attpro— ducera varianter speciellt för vissa större kunder. Det hävdas att det inte skulle varit möjligt att göra dessa i Sverige, genom att det är både "men— talt" ("i Sverige finns ingen förståelse för pro- blemen där ute") och tekniskt besvärligt att ställa om produktionsutrustningen. Det är också troligt att det föregående utvecklingsarbetet, som byggde på samverkan mellan dotterbolagets och kundernas tekniker, aldrig skulle kommit till stånd. Genom att ESAB bedrev tillverkning blev det nödvändigt och möjligt att rekrytera personal medenlkompetens som inte skulle kunnat sysselsättas i enbart för— säljande bolag. Dessa senare argument har delvis att göra med produktionsfaktorernas odelbarhet, delvis är de av organisatorisk art. Implikationen är alltså att det inte går att se tillverkningen som en isolerad företeelse — den har haft verk— ningar utöver de man ser vid ett statiskt betrak—

tande av tillverkningskostnaderna. Tillverkningen

har ingått söm en väsentlig beståndsdel i det för- lopp som lett fram till ESABs marknadsposition i

Frankrike. AGA

AGAs kompetensuppbyggnad grundar sbgpåGustafDaléns uppfinningar i början av detta sekel. Användningen

av gas var den gemensamma nämnaren för det produkt— sortiment som Växte fram vid sidan om den rena gas— tillverkningen. Applikationsområdena konlatt bli.många, vilket ledde till en kompetensuppbyggnad inonlområden som optik, medicinsk och nautisk utrustning, luftbe— handling, svetsning, elektronik m m. Tyngdpunkten

har dock alltid legat i själva gastillverkningenoch distributionen.

Redan år 1906 började AGA tillverka gassvetsutrust— ningar. När elsvetstekniken med skyddsgas kom gav man sig även in på sådan tillverkning år 1947. Till— verkningen av gassvetsutrustningar började interna- tionaliseras redan på 1910— och 1920—talen. Intresset riktades mot Europa och Latinamerika (de åtta största länderna), där anläggningar för gasförsörjningetable— radesl. I Latinamerika började AGA även tillverka elektroderz. I Europa har man däremot ingenegenelek— trodproduktion utan använder sig av kontraktstill— verkning och agenturer. De utländska enheterna för tillverkning av svetsprodukter är mycket små med en omsättning under 10 milj kr. Tillverkningenlaarefter en decentraliseringsperiod fram till och med årl967 centraliserats till Malmö. Dit lokaliserades även

FoU—resurserna.

I Europa är endast enheterna i Finland3ochösterrike kvar. I Latinamerika finns ett flertal mindre verk— städer,menendast två tillverkningsenheter, de i

1 Den utländska tillverkningen av svetsprodukter ligger alltid i anslutning till gasanläggningar och utgör alltså inga fri— . stående enheter.

2 På licens från Oerlikon.

3

Fabriken är organiserad som filial till huvudenheten i Malmö.

Mexico och Venezuela, är av någon betydelse.I Polen och Jugoslavien konstraktstillverkas främst ström—

källor till halvautomater.

År 1972 separerades svetsverksamheten från gasdivi- sionen och fick status som egen division. Sex år se— nare införlivades svetsdivisionen åter i gasdivisio— nen. Försäljning av svetsprodukterna sker främst ge— nom gasbolagen. Därutöver har man egna säljbolag i Västtyskland och Storbritannien samt agenter i ett flertal länder. 65 % går via AGAs koncernbolag och 35 % till externa kunder (år 1978). Tabell 4.6 visar försäljningsutvecklingen inom AGA.

Tabell 4.6 Försäljningsutvecklingen inom AGA-koncer— nen/svetsprodukter fördelat på viktigare marknader, milj kr.

___—__M— År Total fakturering Gas + svets Svets kmrenmm varav faktu— Totalt Skandi— övriga Latin— rerat utom— navnai Europa anerika lamb 1965 735 — 363 89 - _ ' 1968 802 — 469 102 — — — 1969 954 — 540 117 — — _ 1970 1 058 — 606 146 — — — 1971 1 136 — 674 147 — - — 1972 1 181 700 709 155 — — _ 1973 1 403 800 844 189 106 29 54 1974 1 655 1 100 1 058 239 145 31 63 1975 2 250 1 300 1 238 278 161 27 90 1976 2 207 1 500 1 430 295 169 26 100 1977 2 443 1 500. 1 582 293 160 29 104 1978 3 635 2 400 1 985 — — — _

___—M..—

Källa: Interna PM, årsredovisningar.

Som synes står svetsförsäljningen för en mycket liten del av AGA—koncernens totala omsättning (ca 10 %) och andelen tenderar att minska. Viktigaste svetsmarkna—

derna är Norden, Storbritannien, Nederländerna,Öster-

rike, Mexico och Venezuela.

Mellan åren 1965-1977 tillfördes AGA—koncernen om— sättningsvärden på drygt 500 milj kr genom förvärv. År 1978 tillfördes ytterligare 862 milj kr genom förvärven av Frigoscandia och Burdox Inc. Den vik- tigaste avyttringen var Tudor år 1976 som hade en

omsättning kring 250 milj kr.

Sysselsättningsutvecklingen visas i tabell 4.7. Elektrodtillverkningen i Mexico och Venezuela har ökat medan tillverkningen vid övriga enheter har minskat, vilket visar sig i nedanstående syssel—

sättningssiffror.

Tabell 4.7 Sysselsatta med svetsprodukttillverkning inom AGA-koncernen åren 1974—1978.

1974 1975 1976 1977 1978 Sverig 603 675 688 614 - Vididktigne utländska en— heter Finland 84 80 78 70 63 Österrike 66 57 58 55 — Mexico — 222 200 187 213 Venezuelal 134 131 185 257 270

_____________________—_——————

1 Ny elektrodfabrik år 1976. Källa: Interna PM.

Koncernen som helhet hade 15 374 anställda år 1978. Genom förvärv har omkring 6 000 anställda tillkommit och knappt 3 000 anställda utgått till följd av av— yttringar mellan åren 1965—1978. Sysselsättningen inom svetsdelen har inte påverkats av dessa struk—

turförändringar.

I anslutning till de större gasbolagen i Europa pla— cerades mindre svetsverkstäder. En del verkstäder byggdes ut till mindre tillverkningsenheterl. Så små— ningom insåg man småskalighetens kostnadsnackdelar och började centralisera tillverkningen till Malmö. De två tillverkningsenheterna som finns kvari.Europa

1 I fallet Finland var andra världskriget utlösande faktor.

minskar i betydelse. Verkstaden i Finland, som är organiserad som filial till centralenheten i Malmö, har halva sin produktion i form av legoarbete åt

den svenska koncerndelen.

På senare år har en del av den svenska produktionen av vissa elsvetsprodukter ersatts av kontraktstill— verkning i östeuropa. Man åstadkommer därigenonlkost— nadssänkningar i produktionen med 25-40 %. Även om utlandstillverkningen i detta fall inte ärenidirekt— investering är dess påverkan på den svenska ekono— min ändå av intresse. Kontraktstillverkningen har

bl a lett till att numera bara 10 % av insatsvarorna

anskaffas i Sverige mot tidigare 20—25 %.

I Latinamerika har man på svetssidan främst inves— terat i elektrodanläggningar. De viktigaste, som ligger i Mexico och Venezuela, producerar omkring 6 000 ton/år. Då importhinder och transportkostna— der omöjliggör en exportförsäljning från Sverige har AGAs alternativ varit antingen direktinveste— ringar eller att helt avstå från marknaderna. Den starka marknadsställning AGA byggt upp har gjort det möjligt att sälja kompletterande produkter via agenturer på elsvetssidan och produktionssamarbeten på gassvetssidan. De gjorda direktinvesteringarna ger god avkastning. Även gasförsäljningen påverkas positivt av produktförsäljningen. Insatsvarorköps nästan uteslutande från lokala källor samtidigt som de färdiga varorna avsätts lokalt. AGAs sälj— och servicenät, som byggts upp kring gastillverkningen och dess distribution, har starkt bidragit tillkon— kurrenskraften inom svetSproduktsidan. Med denna fördel inom marknadsföringen har AGA framgångsrikt kunnat bearbeta utländska marknader, inte bara med egentillverkade produkter utan i stor utsträckning också med agenturprodukter med AGAs varumärke.AGAs försäljning av svetsprodukter har i sin tur bidra- git till konkurrenskraften i koncernen. Större de— len av konkurrenskraften tillgodogörs Sverige, då huvudfunktionerna finns här.

Sammanfattande effektanalys

Den grundläggande svetsteknologin är mycket gammal och väletablerad. Utrustning och tillsatsmaterial

har emellertid förändrats kontinuerligt till följd

av kundernas förändrade svetsbehov. Detta har också möjliggjort viss specialisering av produkterna.Svets— behoven varierar beroende på vilka metallersonlskall svetsas, i vilket klimat det sker, gradenzn/repetiti— vitet m m. Detta är en förklaring tillattstordrifts- fördelar i tillverkning och marknadsföring inte spe— lar så stor roll. Även om de stora företagen har sva— rat för en ansenlig del av världsproduktionen har an— talet små företag varit stort. Elektroder kan inte göras i hur liten skala som helst, men genom mång— falden av varianter som har tillverkats, vilketkrä— ver omställning av produktionsapparaturen, är kravet

på storskalighet inte särskilt framträdande.

De stora företagens ursprungliga konkurrensfördelar synes ha legat i kunskap om elektrodtillverkning. Med hjälp av denna har de byggt upp marknadsförings—

och distributionsnät.

På ett begränsat segment har de stora tillverkarna under senare tid skaffat en fördel. Det gäller den repetitiva svetsningen vid löpande—bandtillverkning av typ svetsning av bilkarosser. Här har funnits möj— ligheter till mekanisering av svetsmomentennedlljälp av "svetssystem" som svetsrobotar. Inom detta område

anses ESAB vara ett ledande företag.

Inom tillverkning av enklare svetsutrustning finns ett stort antal små företag. De kan lätt kopiera befintliga aggregat och ofta montera dem till lägre kostnader. Komponenter finns att köpa från speciali— serade tillverkare. Denna tillverkning är däremot

ofta storskalig.

Utlandstillverkningen i svetsindustrin grundas på två olika förhållanden. De gastillverkande företa—

gen, som till följd av transportkostnadsskäl är

tvingade att ha lokal tillverkning, har ofta i an— slutning till den lokala gastillverkningen lagt mindre verkstäder för tillverkning av gassvetsappa— ratur. Några elektrodtillverkande företag har å andra sidan utnyttjat kunskap om elektrodframställ— ning till att etablera lokal tillverkning elleratt sälja licenser. Värdet av dessa företagsspecifika fördelar har avtagit efterhand och ersatts av för— delar i form av etablerade kundrelationer och di— stributionsnät. Den minskning av försäljningen som förekommit i industriländerna har inte lett till någon strukturrationalisering. Det kan bero på att minskningen framför allt legat hos storförbrukare

som varit kunder hos större tillverkare av elektro— der och utrustning.

ESABs etableringar gjordes relativt långt tillbaka

i tiden och motivet var förekomsten av handelshin— der och de då relativt sett betydelsefulla trans— portkostnaderna. De utländska tillverkningsbolagen har bidragit till att ge ESAB en framskjutande po— sition i svetsindustrin. Vår bedömning är att expor— ten från och sysselsättningen i Sverige påverkats positivt av tillkomsten av de utländska tillverkan— de bolagen. De svenska delarna av koncernen har gynnats genom att den större utlandsförsäljningen lett till kompetensuppbyggnad som huvudsakligen skett i hemlandet.

Under 1970—talet har ökningen i försäljningen av svetsutrustning skett på marknader som ESAB inte tidigare bearbetade.

&

KAPITEL 5 INDUSTRIN FÖR VENTILATIONSPRODUKTER

Inledning

Ventilationsindustrin omfattar företag som tillverkar produkter och anläggningar för kontroll och påverkan av värme, kyla, luftcirkulation, luftfuktighet, s k klimatinstallationer, samt luftföroreningar. Industrin kan delas upp i ett antal grupper;fordons—ochnerina luftbehandlingssystem, utrustning för livsmedelsindu— strin (lagring och frysning), industriell processut— rustning (bark—, massa—, pappers— och färgtorkning), luftbehandlingsanläggningar för den yttre miljön (rök— gasrening, stoftavskiljning) och slutligen produkter och anläggningar för luftbehandling aV'den inre miljön, dvs bostäder, kontor, samlings— och affärslokaler, skolor, sjukhus och verkstadslokaler. Det är den sist— nämnda gruppen som denna rapport behandlar. Motivet bakom valet var framför allt den låga koncentrations—

graden i denna delbransch.

Till gruppen luftbehandling av den inre miljön hör följande komponenter: fläktar (axia1—, radial— och tvärströmsfläktar), värmebatterier, kylbatterier, fil— ter, luftfuktare, lufttorkare, spjäll, till— och från— luftsventiler, ljuddämpare, värmeväxlare och kanaler samt produkter såsom klimataggregat, luftvärmare, in— duktionsapparater, fläktkonvektorer (även kallade fan coil units), luftridåer m fl. De olika komponenterna

och produkterna sätts samman av installatörer till system för ventilation av byggnader.

Med ventilation menas utbyte av luft. Det finns två

olika metoder för luftbyte: självdragsventilationoch

mekanisk ventilation. Den allra enklaste formen av

självdragsventilation är fönstervädring. En annantyp

av självdrag uppnår man genom installation av en ver—

tikal luftkanal. Genom att den varma inomhusluften

stiger uppåt och ut genom kanalen, skapas ett under— tryck i byggnaden, och kall utomhusluft strömmar in genom springor i väggen. Den bästa drageffekten upp-

nås vintertid då temperaturskillnaden är som störst.

Det vanligaste sättet att uppnå luftväxling är dock mekanisk ventilation, där en fläkt utnyttjas för att öka ventilationskapaciteten. Genom att använda en fläkt eliminerar man kapacitetsskillnaden mellanårs— tiderna. Den allra enklaste formen av mekanisk ven— tilation är att använda en fläkt som suger ut luften ur lokalen. I och med att luften sugs ut uppstår ett undertryck i lokalen, och ny luft strömmar till genom springor i väggen. Om även ersättningsluften regle— ras med en fläkt benämns detta balanserad ventila—

tion.

En vidare utveckling av ventilationsprincipen uppnås om den tillströmmande luften behandlas på något sätt, dvs värms, kyls, filtreras, fuktas eller avfuktas. Vid kontroll över temperatur, fuktighet, luftcirku— lation och luftens renhet i en lokal talar man om luftbehandling eller luftkonditionering (tonvikt på kylning).Dennmderna luftbehandlingstekniken började utvecklas i början av 1900—talet. Grundläggaren av luftbehandlingstekniken var'amerikanen Willis Carrier, som även grundade företaget Carrier Corporation, i dag ett av de ledande företagen på den internatio— nella luftbehandlingsmarknaden.

De fläktar som tillverkades under lSOO—talets slut och 1900—talets början utgjorde framför allt kompo— nenter i olika produktionsprocesser. I Sverige bör— jade man inte utnyttja principen för balanseradven- tilation förrän under 1940—talet. Det främsta använd— ningsområdet var bergrumsanläggningar, där det annars inte fanns någon möjlighet till luftbyte. I början av 1950—talet börjademanäveninstalleraanläggningar för balanserad ventilation i sjukhus, kontorsbygg—

nader och butiker.

Den svenska luftbehandlingsteknikens utveckling kan indelas i två faser med början på 1960—talet. Ett flertal faktorer hade en avgörande betydelse förden utveckling som då tog fart. För det första övergick man till lättare byggnadsmaterial, som hadeenlbättre isolerande effekt. För det andra utvecklades arki— tekturen mot större fönsterytor, och för det tredje började man utnyttja belysning med hög installerad styrka efter amerikanskt mönster. De nämnda fakto— rerna ledde till ett ökat behov av ventilation och

kylning.

I USA hade utvecklingen börjat ungefär 20 år tidigare. På grund av ett varmt och fuktigt klimati.stora delar av landet drevs utvecklingen framåt av behovet av kyla och avfuktning. Detta medförde att luftkondi— tioneringssystem utvecklades vars primära uppgift var att sänka temperatur och luftfuktighet och inte att ventilera. Samma mönster finner mani.andradelar av världen där klimatet är liknande, vilket innebu— rit att amerikanska företag och amerikansk teknik

fått en ledande ställning.

Nästa fas i den svenska utvecklingen inträdde i och med energikrisen 1973/74. 1960—talets ventilations— system innebar ofta ett stort värmespill. De höjda energipriserna tvingade fram energisnålare system. Man började utnyttja ventilation för attta tillvara den värme som alstras av starka belysningar. Värme— återvinning med hjälp av värmeväxlare i luftbehand— lingssystem blev också ekonomiskt attraktivt. Under 1970—talet ökade även kraven på en bättre arbets- miljö, vilket ökade behovet av ventilations— och ut—

sugningsanläggningar till industrilokaler.

I jämförelse med övriga Europa har Sverige legat ca tio år före på luftbehandlingens område under 1960— och 1970—talen. På industrisidan har de svenskakra— ven mer och mer blivit normgivande i många länder. Även i jämförelse med USA ligger Sverige före på industrisidan. Den grundläggande teknologin angå— ende olika möjligheter att transportera ochbehandla

luft äremellertidväl spriddocherbjuderintelängre konkurrensfördelar för något företag. I stället har utveckling av applikationer för skilda luftbehand- lingsproblem kommit att bli det väsentligaxnuigäller själva produktutvecklingen. Sådana tillämpningar kan emellertid sedan relativt lätt kopieras av tillräck— ligt resursstarka konkurrenter.

Marknadl

Efterfråganpå.luftbehandlingsprodukter påverkas fram— för allten/byggkonjunkturens utveckling.Dettainne- bär att avsättningen är beroende av investeringarna i industribyggnader, skolor, affärscentra,bostäder osv. Dessutom är olika myndigheters agerandei_fråga

om lagstiftning på ventilationsområdet av stor bety— delse.

Under hela 1950- och.l960—talen ökade byggnadsinves— teringarna starkt såväl i Sverige som i.en rad andra västeuropeiska länder. I Sverige var byggnationen främstinriktadpå att rådabotpå den rådandebostads— bristen. Det ökade bostadsbyggandet medförde även en ökad produktion av skolor, affärscentra etc. I början av 1970—talet minskade bostadsbyggandet,vil— ket medförde minskad efterfrågan på ventilationsan— läggningar. Dock ökade investeringarna i industri— byggnader under denna period.

Efterfrågan på ventilations— och luftbehandlings- produkter för den inre miljön kan delas upp efter olika användingsområden som bostäder, kommersiella byggnader, kontor, industrilokaler, skolorochsjuk— hus. Mellan dessa skiljer sig efterfrågans storlek avsevärt mellan olika länder. I fråga om bostadsven— tilation är de skandinaviska länderna och Frankrike föregångsländer. I såvälSverigesom Frankrike finns det frånluftsventilation i alla nybyggda bostäder. Även bostäderna i Portugal och Nederländernaär”ven- tilerade i relativt stor utsträckning. I Belgien

l Rapporten är koncentrerad till den europeiska marknaden.

12

och Västtyskland förekommer det i viss utsträckning. För länderna utanför Skandinavien är dettill90—95% fråga om kontroll av enbart frånluft och resterande 5—10% ävenkontrollav tilluft samt värmeåtervinning.

För affärslokaler gäller att andelen luftbehandlade lokaler är större på kontinenten än i Skandinavien. Det största efterfrågan finns i Västtyskland, Frank— rike och Storbritannien. För kontorsbyggnaderär*dock efterfrågan av luftbehandling lika stor i Skandina— vien som på kontinenten. I nybyggda sjukhus instal— leras så gott som alltid luftbehandlingssystem som även omfattar värmeåtervinning. Efterfrågan på indu— strisidan har hittills varit ringa utanför de skandi— naviska länderna. Ökade krav på energibesparing och en bättre arbetsmiljö har dock satt fart på försälj—

ningen.

Variationerna i efterfrågan mellan olika länder beror delvis på klimatskillnader. I södra Europa är intres— set naturligtvis störst för ventilation och kylning, medan man i länder med kallare klimat framför allt efterfrågar ventilation, värme och värmeåtervinning.

På bostadssidan är de västtyska, franska och holländ— ska marknaderna de största i Europa. På industrisidan och för övriga byggnader är Västtyskland, Storbritan— nien och Sverige de största marknaderna. Västtyskland, Nederländerna och Sverige har en högre andel produkt— värde av den totala kostnaden för installation, 25-30% mot 20 % för de övriga länderna. Ett högre produkt— värde kan betyda att kvalitetskraven är högre. Under intervjuerna har det framgått att utvecklingen går mot ett allt högre produktvärde.

Stora marknader utanför Europa är USA och-Japan, varav Japan är den snabbast växande. Dessutom finner man snabbt växande efterfrågan i Mellersta östern. Stora satsningar på en uppbyggnad av förvaltning, skolor, bostäder, industrier osv, har medfört att byggnads— verksamheten där befinner sig i ett mycket expansivt

skede. Andra expanderande marknader är bl a Brasilien,

Venezuela, Hongkong, Singapore och Filippinerna.

Produktionens geografiska lokalisering och internationell handel ___________________________________

Den övervägande delen av tillverkningen av luftbehand— lingsprodukter sker inom ett antal OECD—länder, där USA, Japan, Australien och vissa västeuropeiska länder är mest betydande. Som framgår av tabell 5.1 är Väst— tyskland, Italien och Storbritannien de största produ— centerna i Västeuropa.

Tabell 5.1 Produktion av luftbehandlingsutrustning1 i ett antal utvalda länder, milj USD. _______________________________________________________ Land År

1974 1976 19802 Frankrike 98 100 120 Västtyskland 500 500 700 Storbritannien 169 190 215 Nederländerna 87 78 61 Belgien 27 25 22 Italien 280 300 340 Spanien 25 29 42 Japan 1 448 1 687 3 110 Australien 176 156 162 Brasilien 117 106 155

l Komponenter och produkter för ventilation, kylning, värnming, luftrening, filtrering och luftfuktighet.

Estimeratxäude.

Källa: Global Market Survey, Building Products and Construction Equipment — U.S. Department of Commerce. Bureau of International Business, 1977.

Som jämförelse kan nämnas att produktionen i Sverige år 1973 var omkring 54 milj USD, 58 milj USD år 1976 och 67 milj USD år 1978.

1 Källor: Wörld Trade Annual Volume V. The Statistical Office of

the United Nations, 1965, 1967, 1977. Statistics of Foreign Trade, OECD Trade by Ctnnodities Volumes IIand III, 1970, 1973, 1975. SOS Utrikeshandel och Industri, SCB,SUx*hohm

Från år 1974 till år19765kedde ingen ökning av pro— duktionen i de länder som redovisasi.tabe115.l. Stor— britannien och Japan utgör undantag, där ökningen uppgick till 12 % resp 16 %. Fram till år 1981 för— väntar man sig en positiv utveckling i så gott som

alla länder.

Även den internationella handeln med luftbehandlings— produkter domineras av ett antal länder inom OECD. Till de största exportörerna hör USA, Japan, Frank- rike,Västtyskland,Italien,StorbritannienochSchweiz. Exporten från dessa länder utgör ca 90 %aV(knitotala OECD—exporten (år 1975). Exporten från icke OECD-län—

der är marginell.

Viktiga avsättningsmarknader för USA är Kanada, Mel— lersta östern och Västeuropa. De kanadensiska och Västeuropeiska marknadernas relativa betydelse har minskat under 1970—talet, medan den har ökatförMel- lersta östern. Den japanska exporten gårframförallt till Fjärran östern och Australien och under senare år också till Mellersta östern. Merparten av exporten från de olika västeuropeiska länderna går till andra

länder inom Västeuropa.

Stora importörer inom OECD-blocket är Kanada, Austra— lien, Belgien—Luxemburg, Frankrike, Västtyskland, Nederländerna och Storbritannien. Ca 65 % av den to— tala OECD—importen gick till dessa länder år 1975. Importen utgör dock i de flesta länderbaraenndndre del av den totala försäljningen av luftbehandlings—

produkter i resp land.

Under perioderna 1960—1965 resp 1965—1970 nästan för— dubblades produktionen i Sverige. Efter år l970avtog denna tillväxt avsevärt för att återigen ta fart år 1977. Även importen följer ett liknande mönster, men tillväxten avtog först år 1977, när den inhemska pro— duktionen ökade. Exporten visade en svag ökningunder senare hälften av 1960—talet beroende på den starka inhemska efterfrågan. Under 1970—talet sköt export—

försäljningen dock fart ända fram till år 1977, då en nedgång skedde. Orsaken till denna nedgång var en vikande efterfrågan på ett flertal europeiska mark— nader.

? Produktions— och transportkostnader

Produktionskostnaderna varierar mellan ventilations— företagens produktionsställen i olika länder'pågrund av skillnader i lönekostnader, insatsvarornas kvali— tet och noggrannhet i utförandet. Produktionskostna— derna i de nordiska länderna är dock ungefär desamma som i övriga europeiska länder. En faktor som kan bi— dra till kraftigt sänkta produktionskostnader är en mekaniserad stordriftstillverkning av komponenter och detaljer. Produkttillverkningen, dvs sammansättningen av komponenter till produkter, är däremot med nödvän— dighet ett arbetsintensivt moment. Här ställs också

krav på kundanpassning, vilket omöjliggör längre se—

rier.

Transportkostnaderna är höga för såväl komponenter som produkter. Det är nämligen till stor del fråga om transport av skrymmande plåtkonstruktioner. När produkterna dessutom är enkla och billiga blir trans— portkostnadernaoproportionerligtstora. För luftbe— handlingsprodukter för den inre miljön utgör trans— portkostnaden inom Europa 5—20 % av försäljnings—

priset. Industristruktur

På ventilationsmarknaden finns i flertalet länder ett stort antal konkurrerande företag som är rela— tivt specialiserade. I länder som Västtyskland,Stor- britannien, Nederländerna och Frankrike finns ett stort antal konkurrerande företag. Koncentrationen tycks dessutom ha minskat något. En spridningen/det ventilationsteknologiska kunnandet och enökadefter— frågan på produkter för energibesparing och värme— återvinning har medfört att nya företag dykt upp på

marknaden. Ett exempel är den franska bostadsventi— lationsmarknaden, där det vid 1960—talets slut en— dast fanns ett fåtal konkurrenter. Under 1970—talet har ett flertal större tillverkare etablerat sig, samtidigt som även mindre installatörer börjat pro- ducera komponenter för luftbehandlingssytem. Väst— tyskland, Nederländerna och Storbritannien känne— tecknas av en mycket låg företagskoncentration. I varje land finner man, förutom de nationella och internationella företagen, även små lokala företag som kan vara betydande konkurrenter i en viss re—

gion.

Ventilationsbranschen och de ingående företagen är svåra att beskriva på ett sammanfattande sätt. Den utgörs av flera marknads— och produktsegment. Det är därför snarast oegentligt att på nivån "den euro— peiska ventilationsindustrin" tala om marknadsande— lar. Några sådana beräkningar tycks heller inte exi— stera. Av branschkännare har vi emellertid fått en uppskattning som tyder på att Svenska Fläktfabriken är det klart största företaget med en genomsnittlig andel av storleksordningen 20 %. DärnästskulleBahco och schweiziska Luwa följa med andelar på ungefär 5%, medan inget av de övriga företagen skulle ha andelar överstigande l %. De europeiska konkurrenterna har också betydligt färre antal anställda än de inter—

nationellt verksamma svenska företagen.

De svenska företagen Bahco och Svenska Fläktfabriken har angetts vara de företag som har de bredaste sor— timenten. Även Luwa har ett brett sortiment, medan övriga tillverkare är höggradigt specialiserade. Sålunda är t ex Woods, Storbritannien, och Nordisk Ventilator, Danmark, specialiserade på tillverkning av fläktar och Trox, Västtyskland, på tillverkning av don (in— och utblåsningsventiler). De amerikanska företagen i Europa, Trane, Carrier och Carlyle, är

specialiserade på kylprodukter och klimataggregat.

Japanska tillverkare har hittills i stort sett lyst

med sin frånvaro. Men Bahco är t ex agent.för Hitachis

kylaggregat,ochett mer aktivt bearbetande av den europeiska marknaden från japansk sida förväntas

inom branschen.

Lönsamheten i ventilationsindustrin har angettsvara låg, vilket styrks av Bahcos och Svenska Fläkts re- sultat under senare år. Genomsnittsmarginaleni_till—

verkningsledet har uppskattats till 3—5 %.

Ledande företag på den västtyska marknaden är Wolf och Svenska Fläktfabriken, vilka dock inte har mer

än ca en tredjedel av klimataggregatmarknaden och endast 10—15 % av den övriga ventilationsmarknaden. Bostadsventilationsmarknaden i Frankrike domineras

av Aldes, Bahco och Svenska Fläkt. På denna marknad finns även ett antal inhemska kanaltillverkandeföre- tag, som ingår i större koncerner med inriktning på järn— och plåtprodukter. De största av dessa är Helistra och Profiles et Tabes de l'Est, där Bahco harettsam— arbete med det förstnämnda. Solyvent är ett annat stort franskt företag som specialiserat sig på fläkt— tillverkning. Detta företag, samt det engelska fläkt— tillverkande företaget Woods of Colchester, är till— sammans med Svenska Fläkt de största tillverkarna av fläktar i Europa. Tillsammans svarar de dock endast

för en sjättedel av den europeiska marknaden.

På den holländska klimataggregatmarknaden finns två inhemska företag, Holland Heating och Klima, som till— sammans har en andel på över två tredjedelar. På ven— tilationssidan finns ett stort antal företag med mark- nadsandelar på mindre än 15 %, varav Bronswerk och Holland Heating tillhör de största. Den engelska mark— naden domineras helt av inhemska och amerikanska före— tag. Trane, Carlyle, Ozonair och Searle täcker till— sammans mer än hälften av marknaden för luftbehand—

lingsprodukter. Därutöver finns dock ett stort antal

konkurrerande företag.

Situationen i de skandinaviska länderna är något an— norlunda. Ett betydligt färre antal företag konkurre— rar på såväl luftbehandlings— som ventilationssidan.

I Sverige finns fem större tillverkare med Bahco och Svenska Fläkt i spetsen. Svenska Fläkt är också Europas största ventilationstillverkare. Den norska ventilationsmarknaden domineras av Svenska Fläkt— fabriken och Bahcos agent AlfsenochGundersen.Dessa har tillsammans ca 50 % av marknaden. I Danmark in- tar Svenska Fläkt en ledande ställning tillsammans med inhemska Nordisk Ventilator. På den finska mark— naden har Svenska Fläkt och Ilmateollisuus ca 60 % av marknaden. Ser man till värmeåtervinningssystem och kylprodukter domineras denna marknaden/detstat—

liga företaget Valmet.

Om tillverkningsledet är lågt koncentrerat är detta ändå mer uttalat för entreprenörs— och installatörs— leden. Den sannolika förklaringen härtill är bety- delsen av förtroendefulla relationer tillbyggherrar och byggentreprenörer som gynnat lokala företag. Det vanliga mönstret är att installatörerna och entre— prenörerna är från tillverkarna helt fristående fö— retag. Väsentliga undantag är Bahco och framför allt Svenska Fläkt, som integrerat framåt och byggt upp egna installations- och entreprenadföretag. Detgäl— ler i synnerhet på den svenska marknaden.Bahcobe— driver installationsverksamhet på 25 utländsk mark— nad medan Svenska Fläkt gör det i flera länder.För Svenska Fläkts vidkommande har denna utveckling avancerat så långt att tillverkningen i jämförelse med entreprenad— och installationsverksamhetenbli—

vit den mindre delen.

I Sverige har det uppskattats att Bahco och Svenska Fläkt har vardera ungefär 25 % av marknaden. En lik— nande situation råder i de övriga nordiska länderna, men på övriga marknader är de större företagens an—

delar mindre.

Myndigheterna

De länder som har krav på någon form av luftbehandling i nya byggnader har också normer för hur anläggningen skall utformas. Vanligtvis är dessa normer kopplade till brandmyndigheternas bestämmelser,eltekniskaföre- skrifter samt byggnormerna i resp land.Kraveni.Sverige avser främst det tekniska inomhusklimatet (luftens tem— peratur, fuktighet och hastighet), luftkvalitet, ener— gihushållning och installationsförfarandet. Detta på— verkar luftbehandlingssystemets utformning i fråga om kanaler, extra brandventiler, ljuddämpande komponen- ter, värmeåtervinning etc. Även i de länder där inga direkta krav på luftbehandling finns följer man brand— myndigheternas bestämmelser vid installation av en

anläggning.

I fråga om bostäder är det endast ett fåtal länder, förutom de skandinaviska, som ställer krav på någon form av ventilation. Till de länder som nått längst i detta avseende hör Frankrike, där det år 1968 kom en lag om mekanisk bostadsventilation. Både Bahco och Svenska Fläkt hade genom konktakter med myndigheterna stort inflytande över utvecklingen av dessa regler. En liknande lag infördes i Sverige redan i början av 1960—talet. Därutöver finns även lagstiftning inom bostadsventilationsområdet i Portugal och Nederlän- derna. Den portugisiska lagstiftningen är uppbyggd efter den franska modellen, vilket naturligtvis är

av stor betydelse för de svenska tillverkarna.

I Sverige, Danmark och Finland förekommer det stat— liga lån och bidrag vid installation av vissa luft— behandlingsanläggningar. Detta har även inneburit att intresset för produkter för värmeåtervinning finns i främst dessa länder. Stigande energipriserkommer'dock troligen att leda till såväl lagar som lånemöjlighe— ter på värmeåtervinningssidan i fler länder.

De nationella former som finns i vissa länder kan fun— gera som konkurrensbegränsande åtgärder genom att de utestänger utländska tillverkare från marknaden. En

annan konkurrensbegränsande åtgärd är kravet att 10- kala tillverkare skall prioriteras. I Västeuropa är Finland ett exempel på detta, ty merparten av inne- hållet i produkterna till statliga och kommunala byggnadsprojekt måste ha finskt ursprung. Man kan dock skönja en trend mot ökade nationella preferen— ser även i andra europeiska länder, t ex Frankrike, österrike, Schweiz och Storbritannien. [Latinamerika och Indien finns uttalade krav på lokal tillverkning. Handelshinder förekommer främst vid försäljning till Latinamerika. Portugal och Spanien är dock exempel på europeiska länder där importlicenser resp skydds—

tullar förekommer.

Köparna och deras kriterier vid val av leverantör

Flera parter är inblandade vid beslut om inköp och installation av en luftbehandlingsanläggning. Proces— sen initieras av byggherren, dvs beställaren av ett byggprojekt. Denne lämnar ett projekteringsuppdrag dels till en arkitekt vad gäller byggnadsprogrammet, dels till en konsulterande ingenjörsbyrå för upprät— tandet av ett program för VVS (inkl ventilation), el, målning etc. Entreprenaden lämnas sedan ut till en byggentreprenör, som i sin tur engagerar ett antal underentreprenörer (installatörer). Denna uppdrags— form är den vanligaste och kallas generalentreprenad.

En annan typ är totalentreprenaden,därprojekterings— uppdraget går direkt till byggentreprenören. Destörre byggentreprenörerna har ofta avdelningar för(keolika konsulttjänster som erfordras. Om upphandlingen av de olika entreprenadtjänsterna för t ex VVS,el_etc,görs av byggherren, och endast samordningen lämnas till byggentreprenören, talar man om delad generalentre— prenad. I vissa fall utför byggherren projekteringen och byggnadsprogrammet i egen regi. Detta kan före— komma vid alla tre entreprenadformerna. Framför allt är det vissa statliga verk och större industriföretag som har kapacitet för denna typ av egenregiverksam— het.

Den ovan beskrivna köparstrukturen återkommer i de flesta länder. I vissa länder finns det ytterligare ett led mellan installatörenochleverantörenavluft— behandlingsutrustning,nämligengrossisterelleragen— ter. Dessa fungerar som uppsamlare av alla de funk— tioner som en installatör arbetar med, (tex el, rör, ventilationsprodukter etc för en VVS—installatör)och erbjuder denne alla nödvändiga komponenter. Länder i vilka en liknande uppbyggnad finnsär'Finland,Schweiz, och österrike. Detta innebär att i Finland utnyttjar alla tillverkande företag grossisterna för att nå ut till de mindre och medelstora installatörerna.Deras köp kommer sedan att påverkas av de finansierings— möjligheter som grossisterna kan erbjuda.

Vanligtvis är typerlav luftbehandlingsanläggning samt lämplig leverantör angivna i den programhandlingsom projekteringen mynnar ut i. Det är oftast endast de större tillverkarna som blir föreskrivna på detta sätt. Meningen är attinstallatörenskall följadessa föreskrifter. Det är framför allt mindre installatö— rer som gör det,medande större ofta ärmersjälvstän— diga i sitt val. Dessutom har de sistnämnda större möjlighet att tidigare påverka konsulten/byggherren, De avgörande besluten om vilken produkt/leverantör som skall väljas fattas följaktligen i de flesta fall av konsulten resp byggentreprenören. Situationen va— rierar dock mellan olika marknader. I Västtyskland har konsulterna en mycket stark ställning och instal— latörerna följer i de allra flesta fall deras speci- fikationer. På de franska och engelska marknaderna däremot är installatörerna betydligt mer självstän— diga, och det finns flera stora entreprenadfirmor som själva utformar programhandlingarna. I vissa län— der, som i Storbritannien, har arkitekterna fortfa- rande mycket stort inflytande, men generellt gäller

att deras inflytande minskat i betydelse.

Det är av stor vikt för tillverkarna av luftbehand— lingsprodukter att känna till hur köparstrukturenoch

distributionsmönstret ser ut på varje lokal marknad

och för varje enskilt byggnadsprojekt. Detär nämligen ofta konsulten eller byggentreprenören som en till— verkare bör bearbeta för att bli föreskriven i deras program. Är emellertid någon större VVS-installatör inblandad i byggprojektet kan denne vara av stor be- tydelse som beslutsfattare. I de fall projektering etc utförs i egen regi är det byggherren som själv fattar beslut om lämpliga produkter/leverantörer.Har en tillverkare en gång blivit föreskriven hos enlqund är det mycket troligt att tillverkaren utnyttjas på nytt. I vissa länder slutligen är anlitande av gros— sister/agenter den enda möjligheten att nå de mindre

installatörerna.

Kriterierna för val av luftbehandlingsutrustningen varierar mellan de olika aktörerna som kan vara in— blandade i köpprocessen. Byggherren lägger tonvikt vid utformning och driftskostnader samt vid priset som en del i en driftsekonomisk kalkyl. För statliga och kommunala upphandlare, som har hand om inköpen men inte driften, är priset nästan helt avgörande. Konsulten ser främst till produktens tekniska egen- skaper samt tillverkarens tekniska kompetens. Bygg- entreprenören är mycket prismedveten, då.han är tvung— en att pressa sitt anbud vid anbudstävlingar. Instal— latören slutligen tar stor hänsyn till föreskrivna tillverkare i programhandlingar, leveranstider, ser— vicemöjligheter samt givetvis priset.

Utmärkande för den studerade typen av luftbehandlings- produkter är en hög priskänslighet. De flesta produk— terna är relativt enkla att kopiera, vilket resulte— rar i likartade produkter hos de olika tillverkarna. Då ett luftbehandlingssystem ofta fordrar service, och då vissa delar, som batterier och filter, med jämna mellanrum måste bytas ut, är service också ett viktigt konkurrensmedel. Kraven på produktens utform- ning och verkningsgrad tycks dock skilja sigåtnellan olika länder. I Skandinavien och Västtyskland är kra- ven på utformning och verkningsgrad höga jämfört med i många andra europeiska länder. På den franska mark-

naden är priset viktigare, och man föredrar enklare

produkter, dvs produkter med sämre verkningsgrad och högre bullernivå. Ett krav som dock framställs på kon- tinenten är att produkten skall ha en robust konstruk- tion för att undvika skador vid transport och monte— ring. Även i Skandinavien fäster man allt större Vikt

vid denna punkt.

Förutom krav på att produkterna skall vara anpassade till lokala förhållanden tycks köparna ha starkaöns— kemål om leveranssäkerhet och korta leveranstider.Ti- den mellan beställning och installation äroftamycket kort. De svenska företagen har framställt det så att de såsom utländska företag ofta uppfattas som mindre trovärdiga i dessa avseenden. Köparna söker om inte annat utnyttja detta som prispressande argument.

Ventilationsföretagens konkurrensbeteende

De stora skandinaviska företagen skiljer sig från de övriga konkurrenterna på flera punkter. En av dessa är inriktningen på ett brett produktsortiment. övriga europeiska och amerikanska företag är vanligtvismyck- et mer specialiserade på en viss typ av produkter el- ler komponenter. Detta innebär att många företag bara tillverkar fläktar, ventiler, filter etc, som säljs direkt till kunden eller till andra tillverkandeföre— tag för att ingå i en produkt. Exempel på sådanaföre— tag är Bronswerk, Woods of Colchester,Trox,Pollrich, Aldes, Cofratol, Solyvent m fl. En del av de klimat— aggregattillverkande företagen gör även vissa av kom- ponenterna till dessa produkter, vanligtvis fläktar. I de fall då produkttillverkande företag även till— verkar komponenter är det vanligtvis fråga om ett be— gränsat antal komponenter. Vissa företag, som Wolf — en tillverkare av klimataggregat, köper in alla kom— ponenter som sedan monteras i ett hölje tillverkat vid företaget.

Fördelen med komponenttillverkning och smala sorti— ment 1igger i möjligheten till en storskalig produk— tion. Produkttillverkning innebär i mycket större ut- sträckning monteringsarbete och blir därmed betydligt

mer arbetskraftsintensiv. En nackdel med ett smalt kom— ponentsortimentärsvårigheten att tillhandahållainstal—

latörerna alla komponenter som krävs i ett system.

Under de senaste åren har det dykt upp en radnyaföre- tag på ventilationsmarknaden. Dessa har till stor del specialiserat sig på något visst segment, t ex produk— ter för värmeåtervinning, men även på vissa komponen— ter som till— och frånluftsdon. Samtidigt har många europeiska företag haft allvarliga problem sonlen föld av de senaste årens låga bostadsbyggande. Det tycks framför allt vara de icke specialiserade företagen som blivit lidande. I såväl Västtysklandsxanrankrike finns exempel på sådana, icke specialiserade företag, som haft problem att hävda sig och blivit tvungna att min—

ska eller lägga ned verksamheten.

Entreprenadverksamhetens omfattning är ytterligare en skiljelinje mellan de skandinaviska företagen och öv— riga konkurrenter. Som tidigare nämnts är de nordiska företagen unika, därför att de spänner över hela pro— cessen från konstruktion, installering, service etc, till själva produkttillverkningen. I USA och Europa förekommer detta mera sällan. Installation görs i de allra flesta fall av fristående VVS-firmor som köper produkterna från olika tillverkare av luftbehandlings- produkter. Vissa undantag finns i Europa. Så har exem— pelvis stora företag som Luwa (Schweiz), Bronswerk (Nederländerna) och Mathew & Yates (Storbritannien) egen installationsverksamhet. Entreprenadverksamhet och produkt—/komponenttillverkning kan betraktas som två helt olika affärsidéer. Det primära för företaget som sysslar med entreprenadverksamhet är att säljaett system för luftbehandling till en konsult eller bygg- entreprenör. Om produkter resp komponenter soulanvänds kommer från det egna företaget är av mindre betydelse. För att kunna sälja en installationstjänst måste det inom företaget finnas ett tekniskt kunnande i fråga om konstruktion av luftbehandlingssystem men även en servicefunktion. Fördelen med att ha en entreprenad— verksamhet är, förutom den rent kommersiella, den kon— !

takt man får med de slutliga kunderna. En nackdel är

att det kombinerade tillverknings— och installations- företaget ofta konkurrerar med en del av sina egna kunder. Dessutom kan det uppstå svårigheter att an— vända det egna företagets produkter i länder där 10— kalt tillverkade produkter föredras. Vissa företag, som Svenska Fläkt, har undvikit detta problem genom

att ha separata entreprenadbolag skilda från den rena

produktförsäljningen.

Då installatörerna ofta är lokalt anknutna är ett

spritt dotterbolagsnät (med lokala filialer) ett na- turligt sätt för de större tillverkningsbolagen att bearbeta de europeiska marknaderna. Detta är även en

fördel i servicehänseende.

Tabell 5.2 visar de företag som har tillverkande ut— landsenheter i Europa. Endast ett fåtal tillverkare har utlandsproduktion, vilket hänger ihop med deras prägel av nationella bolag. Svenska Fläkt har dock

tillverkning på ett flertal europeiska marknader.

Tabell 5.2 Företag med utländsk tillverkning av luft— behandlingsprodukter(inrendljö)inomEuropa.

HK= huvudkontor—tillverkning

A = tillverkande dotterbolag B = minoritetsintresse i tillverkande bolag 0 = licenstillverkare Svenska Bahco Trox Luwa Trane Carrier Fläkt

Sverige HK HK

Norge A

Finland A B,C

Storbritannien A A A

Västtyskland A HK A

Belgien A A

deeiz A HK

Frankrike A A A A

Synden A

Itäien A B

Källor: Bahco och Svenska Fläktfabriken.

De amerikanska luftbehandlingsföretagen är välrepre— senterade över hela världen vad beträffar såvältill— verkande dotterbolag och licenstagare som försälj— ningsbolag och agenter. Deras produktsortiment i Europa består till övervägande delen av olika typer av kylprodukter. Undantag är Carrier och Trane, som även tillverkar klimataggregat, anpassade för den

europeiska marknaden i såväl Frankrike som Storbri—

tannien.

Licensiering är sällan förekommande inom denna indu— stri, då teknologin är lättillgänglig och relativt

okomplicerad.

Vissa tillverkare, med Bahco och Svenska Fläkt som framträdande exempel, har i sin entreprenadverksam— het utvecklat mer kvalificerade produkter,somgenom hopfogning av ett antal produkter ur den egna till— verkningen — ibland också med produkter från andra industrier — erbjuder kompletta lösningar på olika användarproblem. Ett exempel från Bahco: genom att använda ihåliga betongelement i byggnadsstommar, i kombination med ventilationsprodukter, kan värmeresp kyla lagras och tas till vara när så erfordras. Sys— temet har visat sig leda till lägre energiförbruk— ning. En växande andel av de svenska företagens pro— dukter ingår i någon form av system.

Å andra sidan har man försökt, och försöker alltjämt, rationalisera tillverkningen av den egna produkzio— nen genom att minska sortimentet och försöka uppnå

längre serier av de produkter man fortsätter at:

tillverka. De är framför allt enklare komponenter, typ ytterväggsgaller och inblåsningsventiler, som lyfts ur sortimentet och som i stället köps frånfri—

stående leverantörer - inte sällan utländska.

AB SVENSKA FLÄKTFABRIKEN

Svenska Fläkt grundades år 1920 i Jönköping. Sedan bolaget förvärvats av Kräger & Toll år 1927 drevs

det som en division inom Svenska Tändsticks AB (nu— varande Swedish Match)framtillårl932.EfterKräger— kraschen övergick bolaget i ASEAs ägo. År 1959såldes två tredjedelar av Svenska Fläkt ut till ASEAs aktie— ägare och företaget återvann därmed sin självständig- het.

Företaget har byggts upp kring området "luftbehand— lingsteknik" för den inre och yttre miljön. Kompeten— sen har kommit att omfatta industriella processerl, entreprenadverksamhet2 och luftbehandling av marina enheter samt tillverkning och försäljningav'standard- produkter för den inre miljön. Dessutom har man för— värvat en stor handelsrörelse3 — Gadelius AB - med Fjärran östern (främst Japan) som huvudsakligt verk— samhetsområde.

Fläktgruppens internationaliseringtogordentlig fart först under 1950— och 1960-talen. Redan på 1930-talet började man emellertid med utlandstillverkning på vik- tigare avsättningsmarknader i Europa, såsom Finland, Norge och Frankrike. På 1950—talet tillkom så till— verkningsenheter i Belgien, Västtyskland,Italien,USA och Mexico och på 1960—talet i Danmark och Indien. Under 1970—talet har så tillkommit tillverkningsbolag i Australien, Brasilien och Schweiz, förutonlatt köpet av Gadelius tillfört en del mindre verkstäderi_Fjärran östern4. Flera av tillverkningsbolagen var tidigare försäljningsbolag. Näten av försäljningsbolag täcker, förutom ovan uppräknade marknader, Portugal, Neder— länderna, Storbritannien, österrike, SpaniencxjiKanada.

l Omfattar yttre miljövård, industriell torkning, ytbehandling, lagring av sparmål Him.

2 Omfattar systemutveckling, installation och service av venti-

lationsanläggningar, centraldannsugning sant anläggningar för pneumatisk soptransport och återvinning av hushållsavfall.

I rörelsen ingår även tillverkande enheter.

Dessutom har man på industrisidan ett joint venture i Japan.

I Iran och Irak finns försäljningskontor. Försälj-

ningsutvecklingen visas i tabell 5.4.

Tabell 5.4 Försäljningsutvecklingen åren 1965-1979,

milj kr. _______________________________________________________ År Koncernfaktu- Varav på utlands- %

rering marknaderna ____________________________________________________ 1965 409,0 - — 1970 772,6 — — 1974 1 882,5 1 464,7 78 1976 2 247,5 1 605,8 71 1979 3 439,2 2 601,2 76

________________________________________________________ Anm: Förvärvet av Gadelius tillförde ca 600 ndlj kr till faktu— reringsvärdet år 1974.

Källa: Årsredovisningar.

Viktigaste enskilda marknaden för koncernen ärSverige följt av Japan. Hela Europa, inkl östeuropa, stod år 1979 för 64 % av faktureringen, Nordamerika (inkl Mex— ico) för 8 %, Mellersta östern för 4 %, Japan för 15% och övriga världen för 9 %. Den svenska marknadens an— del av försäljningen har minskat från 37 % årl972 till 24 % år 1979. Exporten från Sverige till externa kun- der går främst till Europa, där östeuropa är av viss betydelse. De snabbast växande marknaderna för expor— ten från Sverige har under senare år varit Mellersta

och Fjärran östern.

Sysselsättningssiffrorna för koncernen som helhet har påverkats av att 328 anställda tillkom genom köpet av Evaporator (år 1968), 1 679 anställda tillfördes år 1975 (till allra största delen utomlands) genom köpet av Gadelius och år 1978 tillkom 333 anställda genom köpen av Sundsvalls Rör AB, Gullängets Rör AB och schweiziska Moeri AG. Sysselsättningsökningen sedan år 1974 har till fullo varit ett resultat av dessa

förvärv. (Se tabell 5.5.)

Under l960— och 1970-talen har ungefär 2—3 % av kon— cernens omsättning satsats på FoU. Centralenheter är Jönköping och Växjö. Därutöver sker viss produktut— veckling vid dotterbolagen (mindre än 10 %).

Tabell 5.5 Sysselsättningsutvecklingen åren 1960—1979. _____________________________________________________ År Totalt antal an- Varav anställda %

ställda i koncernen i Sverige ____________________________________________________

1960 4 846 - — 1965 6 652 3 628 54 1970 8 518 4 082 48 1974 9 424 3 956 42 1979 11 777 4 584 39

Källa: Årsredovisningar.

Luftbehandlingsutrustning för den inre miljön

Tillverkning och försäljning av luftbehandlingsutrust— ning för den inre miljön är organiserad inomFläktAppa— ratgruppen och Fläkt Installationsgruppen. Installa— tionsgruppen är i dag ungefär dubbelt så stor som appa— ratgruppen. Av produkttillverkningen säljs i dag om— kring 40 % genom installationsgruppen och 60 % direkt till externa kunder. Viktigare produkter är klimatagg- regat (24 %), kanaler (21 %), fläktar (16 %), värme- växlare (16 %) och don (13 %).

Produkttillverkningen sker,förutomi Sverige, vid kon— cernbolagi.Norge,Finland,Västtysk1and,Belgien,Schweiz, Frankrike, USA, Mexico och Australien. Tillverkningen av produkter för den inre miljön lyder i Sverige under dotterbolaget Fläkt Evaporator AB. Huvudkontor, FoU— avdelning, tillverkning m m ligger i Jönköping. Dess- utom finns tillverkande enheter i Söderköping, Järna och Holmsund.

Apparatgruppen står för knappt 20 % av koncernens to- tala fakturering (593 milj kr år 1979).Årl9785ysse1— sattes 2 814 personer, varav 1 325 (47 %) utanför Sve— rige. Motsvarande siffror årl975var 3067sysselsatta, varav 1 546 (50 %) utanför Sverige. Vid de utländska tillverkningsenheterna har man som ett led i rationa- liseringen av produktionen låtit några koncernbolag specialisera sig på någon ellernågrakomponentereller produkter. För den skandinaviska marknaden har det

skett en specialisering mellan Sverige och Finland,

190 Industrin för ventilationsprodukter SOU 1981:33 för EG—marknaden mellan enheterna i Västtyskland, Belgien och Frankrike. Det belgiska bolaget levere— rarvärmeväxlareochdetfranskabolagetfläktar bl a till det västtyska bolaget för sammansättning med där tillverkade höljen till klimataggregat. Moti- vet till specialiseringen har varit att den tidi— gare spridda produktionen gav för korta serier för

att vara lönsam.

AB BAHCO

Bahcokoncernen härrör ursprungligen från en samman— slagning av Enköpings Mekaniska Werkstad (grundad år 1887) och Enköpings Maskinfabrik (grundad år 1898) till AB Enköpings Verkstäder, som senare fick namnet AB E A Hjort & Co efter ägaren. I anslutning till börsintroduktionen, år 1955, döptes företagetcmltill det förkortade namnet AB Bahco. Företagets kompetens byggde ursprungligen på tre svenska uppfinningar, Primus—köket, skiftnyckeln och rörtången. Mot slutet av lBOO—talet börjadenmn somförsta företag i Norden att tillverka fläktar.

Efter flera omstruktureringar med både förvärv och avyttringar, delades företaget år 1968 i tre fristå- ende företag, AB Bahco Verktygl, AB Bahco Ventilation och AB Mecman2 (förvärvat år 1964). Dessutom kom ett mindre dotterbolag i Argentina, Bahco Sudamericano

S A C I, att utgöra ett fristående bolag. AB Bahco Ventilation delades i fyra sektorer (år 1974), som år 1979 ombildades till fristående dotterbolag. De fyra luftbehandlingsbolagen är Bahco Industri AB, AB Bahco Ventilation, Bahco Ventilation Entreprenad AB och AB Bahco Komfort. AB Bahco Ventilation är det bolag som tillverkar produkter för luftbehandling av

. den inre miljön. Huvudprogrammet består av klimatagg— regat, takaggregat och bostadsaggregat. I programmet ingår även fläktar, luftridåer, portabla luftvärmare

mm.

1 Produktsortinentet omfattar handverktyg och kraftverktyg(tryck- lufts— och hydrauldrivna). 2 Produktsortinentet cnåattar pneumatiska och hydrauliska kontrr nenter och system samt styrsystem främst för industrin.

191 Det var främst genom Primus—produkterna och handverk-

tygen som Bahco kom ut på exportmarknaderna.Fram torn 1950—talet användes uteslutande agenter. Under 1950— talet började så ett dotterbolagsnät byggas upp och internationaliseringen tog fart. Bolag startades i Belgien, Peru(avvecklatår 1968 efter långvarig olön— samhet), Danmark och Storbritannien. I Danmark och Storbritannien förvärvade man sina tidigare agenter. Under 1960-talet fortsatte så etableringarna, främst inom större marknader i Europa, som Västtyskland och Frankrike. Utanför Europa startades bolag i Indien (joint venture), USA, Australien (joint venture som upphörde år 1970), ArgentinaochJapan (joint venture). AB Mecman bidrog starkt till 1960-talets intensifie- rade internationalisering efter förvärvet år 1964. Internationaliseringsprocessen avstannade sedan näs— tan helt under 1970-talet. Vid flera dotterbolag startades emellertid tillverkning av främst ventila—

tionsprodukter.

Licenser har på industri- och komfortsidan (bastuagg- regat m m) sålts till Finland, Västtyskland,Frankrike, Italien, USA och Japan, av Mecman till bl a Ungernoch Japan. Licenser för luftbehandlingsprodukter för den inre miljön har sålts till Norge och Finland.

Under 1960-talet låg utlandsförsäljningen kring 60 %, vilket till stor del berodde på Primus höga utlands- försäljning (80—90 %). Andelen har sjunkittill30-40% under 1970-talet. Hela ventilationssektorn har under 1970—talet stått för omkring 60 % av koncernensomsätt- ning.Försäljningsutvecklingenvisas i tabell 5.6.

Tabell 5.6 Bahcokoncernens försäljningsutveckling för— delad på olika marknader, procent.

_______________________________________________._________ 1961 1972 1973 1974 1975 1976 1979 ___—___—

Sverige 41 65 58 57 64 65 58 övriga Norden 31 15 15 15 16 14 14 Västeuropa 28 14 17 18 13 12 16 övriga världen - 6 10 10 7 9 12 Total omsätt— 113 440 520 632 680 806 1040 Mng mljkr _____________________________________________________ Källa: Bahco.

Koncernen sysselsatte 4 323 personer år 1979, varav 2 916 i Sverige och 1 407 utomlands. Bahco Sudame- ricano S A C I i Argentina står för ungefär halva utlandssysselsättningen (742 sysselsatta år 1979), därefter kommer Frankrike (152 sysselsatta år 1979) och Danmark (122 sysselsatta år 1979). I övriga län- der sysselsätts sammanlagt mindre än 100 anställda. Sysselsättningsutvecklingen visas i figur 5.1.

Under perioden 1964—1968 förvärvades AB Mecman, sam— tidigt som Primus och Bahco Erenco avyttrades med tillsammans ungefär lika många anställda. Under 1970— talet har AB Mecman förvärvat några mindre företag med sammanlagt mindre än 50 anställda. Dessutom för— värvade AB Bahco Verktyg år 1974 ett företag med 145

anställda.

Antal anställda

Totalt

MV-x 4 323

xx/" X—Jxr/C_ÄX Sverige

2 916

000.

1967 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79

Figur 5.1 Bahcokoncernens sysselsättningsutveckling totalt i Sverige och i utlandet åren 1967— -1979.

Källa: Bahco.

AB Bahco Ventilation

Tillverkning av luftbehandlingsutrustning för den inre miljön sker i dag i Enköping och sedan år l972vidkon— cernbolaget i Frankrike. Dessutom har man ett minori- tetsintresse (i dag 25 %, helägt åren 1964-1968) i Finland. Mellan åren 1969 och 1979 skedde tillverk— ningen av fläktar och kanaler samt sammansättning av klimataggregat i Danmark. Bahco Ventilation Entrepre— nad AB tillverkar dessutom kanaler i Belgien.

Enköping är huvudenhet med så gott som all produktion. Verkstaden är i första hand en plåt- och sammansätt- ningsverkstad. Motorer, filter m m, av vilka ungefär 30 % importeras, tas från olika underleverantörer. Alla exportprodukter skickas osammansatta då färdiga produkter, som är mycket skrymmande, blir för dyra att transportera.

I Frankrike tillverkas produkter för enklare bostads- ventilation. Dessutom sammansätts klimataggregat och luftridåer. Motorer, filter och fläktar anskaffas ex- ternt. Vissa insatsvaror tas från Enköping (35 % år 1978). Ingen försäljning sker tillbaka till Sverige.

Då all export från Sverige består av osammansatta pro- dukter, innebär det att enklare sammansättning U.prin- cip utan verktyg) även sker vid säljbolagen. Man bör dock poängtera att det är frågan om mycket enkla sam- mansättningsmoment. Motorer och filter anskaffas all- tid lokalt. Säljbolag för luftbehandlingsprodukter finns i dag i Danmark, Västtyskland, Belgien, Neder- länderna, Frankrike, Storbritannien och USA (endast Bahco Industri AB).

AB Bahco Ventilation omsatte sitt första verksamhets— år (1979) 119,5 milj kr. 75 % av försäljningen gick till de övriga tre ventilationsbolagen i Sverige, 3% till externa svenska kunder och 22 % på export. Viktigaste exportländer är Norge (via agent), Danmark, Frankrike

och Storbritannien. Det franska bolaget omsatte på produktsidan 20 milj kr år 1978.

Hela ventilationssektorn (industri, komfort, entre- prenad och ventilation) sysselSatte 2 102 anställda år 1978, varav 1 724 (82 %) i Sverige. År 1972 sys— selsattes 2 114 personer, varav 1 776 (84 %) i Sve- rige, medan Bahco Ventilation år 1979 sysselsatte 605 anställda. Bahco Ventilation har både produktion och huvuddelen av sin avsättning i Sverige. Utlands— försäljningen av dessa produkter går i huvudsak ge— nom säljbolag. Den totala exporten är ca 20 milj kr. Viss tillverkning har efter hand flyttats utomlands, men till följd av olönsamhet har produktionen åter centraliserats till Enköping. Den franska marknaden. med dess speciella krav på inhemskt tillverkade pro— dukter samt krav på kundanpassning, har emellertid

motiverat en mindre tillverkningsenhet där.

FoU—resurserna på ventilationssidan, som helt och hållet är lokaliserade till Enköping, uppgår till ca 3 % av omsättningen. En stor del av resurserna

har på senare år satsats på värmeåtervinning.

Effektanalys

För analysen har vi valt att studera två marknader, där både Bahco och Svenska Fläkt verkar, nämligen

Frankrike och Finland.

Ersatribs

Frankrike har haft en utveckling liknande den i Sve— rige i fråga om bostadsbyggandet. Tillväxten var god under 1950— och 1960-talen och ända fram till år 1974. Därefter har bostadsbyggandet minskat avsevärt, medan anläggningssidan, offentlig byggnation och kontors- byggnader visat en svag ökning. År 1978 noterades återigen en ökning av den totala byggproduktionen.

Byggproduktionen fördelar sig på: bostäder 34 %, indu— stribyggnader 10 %, förvaltningsbyggnader, jordbruk och övrigt 17 % samt reparationer och underhåll 39 % (1976 års fördelning). Ungefär 20 % av marknaden för

ventilationsprodukter täcks av import (källazlls Depart— ment of Commerce).

På bostadsventilationssidanl domineras marknaden av Aldes (40 %), Svenska Fläkts dotterbolag VIM (30 %), Bahco (knappt 20 %) och Cofratol. Dessutom finns ett flertal små, ofta regionalt verksamma företag. Bland de största företagen varierar marknadsandelarna re—

gionalt.

Laninoirs de Strasbourg och Profiles et Tabesde l'Est de Wendel är två större företag som enbart tillverkar och marknadsför plåtkanaler till VMC-systemen.Fläktar saluförs av ett fyrtiotal företag med Solyvent som största franska och Svenska Fläkt som största utländ- ska företag. På klimataggregatsidan täcks marknaden av VIM, Bahco, CIAT (F), Trane (USA), Carrier (USA), Orion (CH) och Luwa (CH). VIMs och Bahcos klimatagg- regat håller en högre kvalitet än konkurrenternas

och är i gengäld dyrare. Marknaden för värmeåtervin— ning är ännu liten. VIM och Bahco har varit föregång- are med nya produkter, vilket inneburit problem med myndigheterna för att få produkterna godkända. I gen- gäld har myndigheternas standard och produktkrav på- verkats av Bahco och VIM.

Vid försäljning är goda personrelationer till bygg— mästare, arkitekter och konsulter av störstavikt.Van- ligt är att konsulter anger ett speciellt märkei_pro- gramhandlingarna. Konsulterna äri.mycketstorutsträck- ning placerade i Paris, vilket underlättar marknads- föringen. Produkttillverkarna erbjuder ofta hjälp

med projekteringen, vilket är en fördel för konsul- ten. Försäljning av produkter för bostadsventilation sker i stor utsträckning till en mängd små, lokala installatörer. Förutom goda personrelationer är leve— ranstiden av största vikt,dådessasmåinstallatörers

planeringshorisont är mycket kort.

Marknaden kännetecknas av ett ökat antal konkurren-

ter och med därtill ökad priskonkurrens. Denna ökning har möjliggjorts av att tekniken blivit allmänt känd. Med den ökande konkurrensen har följt att kundförhål—

landena blivit mer instabila.

1 År 1955 infördes en lag om krav på enkel bostadsventilation.Sys- tenen kallas VMC = ventilation Mécanique Gontrollée.

VIM

Redan år 1935 startade Svenska Fläktfabriken en till— verkningsenhet i Frankrike under namnet LaVentilation Industrielle et Minére (VIM). Försäljningen tog ordent— lig fart i slutet av 1950—talet och år 1961 gjordes

en ombyggnad av fabriken,bl a för sammansättning av klimataggregat. År 1974 öppnades en ny fabrik för till- verkning av radialfläktar (används bl a i klimatagg— regat). Avsikten med den nya enheten varattdenskulle kunna täcka hela den europeiska marknaden exkl Norden. I dag harman,förutom produktbolaget VIM, ett instal- lationsbolag och ett industribolag. VIMs försäljning går främst till den franska marknaden och EG som hel— het. VIM omsätter knappt 100 milj kr och sysselsätter knappt 300 anställda.

Svenska Fläkts beslut att etablera produktion i Frank— rike togs dels på grund av förekommande handelshinder, vilka begränsade importmöjligheterna, dels på grund av transportkostnaderna. När så tullarna successivt avvecklades under 1970—talet befann man sig i en nå— got annorlunda situation. Skäl som kostnadsfördelar och leveranstider medförde emellertid attett"Sverige"- alternativ aldrig var aktuellt. Tillverkning enbart för den franska marknaden skulle dock ha inneburit

att serierna skulle ha blivit oekonomisktkorta.Sven— ska Fläkts lösning innebar en specialisering mellan existerande fabriker i Frankrike, Västtyskland och Belgien som främst skulle försörja de mellaneuropei— ska marknaderna. Under 1950— och 1960—talen importe— rade det franska dotterbolaget såväl hela aggregat

som komponenter och detaljer.

Att förlägga produktionen till Sverige skulle med stöd av vad som tidigare redogjorts om den franska marknaden troligtvis ha inverkat negativt på försälj- ningen. Liksom i Bahcos fall är produkterna anpassade till den franska marknaden. Under 1960—talet var dock kraven på ventilationssystemets utformning inte så specificerade, dvs innan lagen om bostadsventilation infördes, vilket sannolikt medförde att betydelsen

av produktanpassning var mindre. Dessutom var efter—

frågan stark under 1960—talets slut och början av 1970-talet. Mot mitten av 1970—talet minskade efter— frågan och konkurrensen hårdnade. Som ett resultat av detta skulle troligtvis en tillverkning i Sverige ha medfört ett försämrat konkurrensläge. Då vi inte kunnat få tillgång till behövligt material kan vi inte ha någon bestämd uppfattning om skillnaderna mellan alternativen att tillverka lokalt och att ex- portera produkterna i sin helhet från Sverige. Men den tidigare förekomsten av handelshinder och mark- nadens karaktär gör det troligt att Svenska Fläkts försäljning påverkats positivt av den lokala till— verkningen. Hur sysselsättningen i ochexportenfrån de svenska delarna av koncernen påverkats är emel—

lertid svårt att uttala sig om.

En väsentlig förändring inträdde åren 1974—1975, då man koncentrerade tillverkningen av fläktar för den europeiska marknaden till Frankrike. Dessa fläktar används bl a i de klimataggregat som tillverkas i Västtyskland. Ungefär en femtedel av produktvärdet utgörs därvid av från Sverige importerade komponen— ter. Svenska Fläkt tillverkar därmed fläktari.huvud— sakligen tre länder: i Sverige och Finland för de nordiska och engelska marknaderna och i Frankrike för övriga Västeuropa.

Det väsentligaste skälet till denna koncerninterna strukturrationalisering är detsammasompåverkathela branschen. Minskande handelshinder och relativa trans— portkostnader i kombination med ökade mekaniserings— möjligheter och —önskemål gör att själva tillverk— ningen koncentreras. Rimligtvis måste därvid möjlig— heterna att tillgodose behov av marknadsanpassning försvåras (behovet av anpassning till de lokala kun— dernas krav var ju ett av skälen bakom påbörjandet av lokal tillverkning). De stora företagen söker emellertid, i denna såväl som i andra industrier, att åstadkomma så lika standard som möjligti_olika

länder.

Det franska dotterbolaget kan således sägas ha två uppgifter: att dels försörja den lokala marknaden, dels tillverka fläktar, vilka det västtyska dotter- bolaget använder som en insatsvara vid montering av klimataggregat. För den andra av dessa uppgifter är skälet inte hänsyn till marknaden utan önskemål om att få en tillräckligt stor tillverkningsvolynn Skill- naden i transportkostnader mellan Frankrike och Väst— tyskland resp Sverige och Västtyskland harinte varit någon avgörande faktor i sammanhanget.

Bahco France S A

Bahco började exportera till den franska marknaden under senare hälften av 1960—talet. Bostadsbyggandet i södra Frankrike genomgick vid denna tidpunkt en lavinartad tillväxt. Det var därför naturligt för Bahco att söka sig en agent i denna del av landet. Man slöt ett avtal med ett installationsföretag i Marseille för försäljning av olika typer av ventila— tionsprodukter. År 1968 köpte Bahco detta företag. Anledningen till detta förvärv var bl a att agenten successivt skaffat sig andra agenturer. Till att börja med låg bolagets huvudkontor i Marseille och därutöver fanns även ett kontor i Paris. Pariskon— toret expanderade dock snabbt och år 1972 flyttades

hela administrationen från Marseille.

AV stor betydelse för Bahcos verksamhet i Frankrike var den lag om mekanisk bostadsventilation, VMC (se fotnot sid 195), som trädde i kraft år 1968. Lagen medförde ett krav på utnyttjande av fläktar för kon— troll av till— och frånluften i flerfamiljshus samt kanaler och ventiler. Detta innebar att marknaden

för ventilationsprodukter ökade avsevärti.Frankrike.

Försäljningen på den franska marknaden tog inte rik- tigt fart förrän i början av 1970—talet. En anledning till detta var troligen att man först då fått fram produkter som var anpassade till de normer som före— skrevs i lagen av år 1968. Även oljekrisen 1973/74 var av betydelse för efterfrågan på ventilationspro—

dukter. Intresset kom att gälla framför allt system med värmeväxlare i energibesparande syfte. Försälj- ningen i Bahco France visade en positiv utveckling från år 1968 ända fram till år 1976, då den positiva trenden vände. Försäljningsminskningen kan huvudsak- ligen tillskrivas det kärvare marknadsläget med av- tagande byggnation och en hårdare konkurrens.

Bolaget sysselsätter omkring 100 anställda. Vikti— gaste produkterär VMC,därefter klimataggregat,luft- ridåer och agenturen för Hitachis kylkompressorerl.

Ursprungligen tillverkades specialanpassade produk- ter för den franska markanden i Enköping. På grundav höga krav på produktanpassning utnyttjades ej stor- driftsfördelarna i Enköpingsverkstäderna.Årl972bör- jade produktionen successivt överflyttas till Frank— rike. Detta innebar minskade transportkostnader och en effektivare produktanpassning. Av försäljningen i dag är endast 10 % färdiga produkter (främst ven— tiler) från Sverige. Resterande del monteras (klimat-

aggregat) eller tillverkas (plåthöljen, fläktar) vid det franska bolaget.

Den kanaltillverkning som påbörjades år 1972 lades ned år 1979 på grund av höga produktionskostnader och dålig lönsamhet. I stället träffade man ett av- tal med ett franskt järnverk, Laminoir de Strasbourg, med en speciell division för kanaltillverkning, Hé- listra, om samarbete på ventilationsområdet. Avtalet innebär att Bahco sålde sin kanalproduktionsutrust— ning till Hélistra, som nu förser Bahco med denna produkt. Hélistra å sin sida köper hela sitt behov av bostadsventilationsprodukter från Bahco. I och med detta har man vid Bahco frigjort produktionska- pacitet som i stället utnyttjas för tillverkning av olika detaljer till bostadsventilationssystemen. An- ledningen till att plåtboxen till luftridåsystemen tillverkas lokalt beror dels på höga transportkost- nader, dels på att boxen måste måttanpassas efter varje kunds behov. Fläktarna tillverkas av komponen- ter från Enköping.

1 Tas från Hitachis fabriker i Belgien och Japan.

Några utmärkande drag för den franska ventilations— marknaden är en hög priskänslighet, låga kvalitets— krav och en hård konkurrens. Bahcos strategi vad beträffar bostadsventilationssidan har varit att marknadsföra en produkt som är direkt anpassad till kraven på den franska marknaden. Man startade där— för en tillverkning av fläktar och andra tillbehör till bostadsventilationssystemet. Med hjälp av di— verse förenklingar i produktutförandet försöker man hålla en låg prisnivå. För övrigt har man satsat på att göra alla de moment i den franska verkstaden som skulle ha medfört ökade kostnader för transport om de utförts i Enköpingsverkstaden. Detta har lett till att man i början av 1970—talet började produ— cera kanaler och i slutet av samma decennium bör— jade tillverka plåtboxarna till luftridån som mon—

tage av ABC—aggregaten.

Även på klimataggregatsidan är kvalitetskraven låga och konkurrensen hård. Bahco har dock i fråga om denna produkt eftersträvat att upprätthålla en hög teknisk kvalitet. Man har däremot försökt tillmötes- gå kundernas önskemål i själva monteringsskedet ge— nom att möjliggöra olika kombinationsalternativ, ibland även med inslag av någon lokalt anskaffad komponent. På det hela taget har man satsatpå flexi- bilitet vad gäller utformning av de i sortimentet ingående produkterna. Man har strävat efter att vara

ett fullsortimentföretag.

Ända fram till år 1978 skedde försäljningen till ett stort antal VVS—installatörer samt i vissa fall till byggentreprenörer. Den övervägande delen av dessa installatörer utgjordes av små lokala firmor. Till dessa levererades hela system inkl kanaler. I ochned att vissa installatörer så småningom även började an- vända konkurrerande företags produkter, samt att ad— ministration och hantering av en mängd småorderblev ineffektivt, valde man att satsa på att sälja till Hélistra, som i sin tur förser Bahco med kanaler. För Hélistras vidkommande utgör ventilationsprodukterna

från Bahco ett nödvändigt komplement till det egna

sortimentet vid försäljning till installatörerna. Bahco har å sin sida genom detta avtal ökat sin to— tala marknadstäckning. Vissa kundföretags interna- tionella verksamhet, framför allt byggentreprenö— rernas, medför en viss export för Bahco France pro- dukter. 60—70 % av innehållet i dessa exportproduk— ter har tillförts i Frankrike.

Marknadsföringen var tidigare främst riktad mot in— stallatörssidan. Det har dock visat sig att man för att nå de verkliga beslutsfattarna måste inrikta sig mer på konsulter och myndigheter. Bahco harintebyggt upp någon entreprenadverksamhet vid det franska dot- terbolaget. Anledningen till detta är att en sådan verksamhet innebär ett större risktagande, men fram—

för allt att man inte vill konkurrera med sina egna kunder.

Ett alternativ till den tillverkning som etablerades i Frankrike mot mitten av 1970—talet kunde ha varit att fortsätta att förse den franska marknaden med ex— port från Enköping via ett försäljningsbolag. Kanal- tillverkningen är exkluderad i denna analys i och med att transportering över längre sträckor av en sådan skrymmande produkt inte är ekonomiskt lönsam. I öv— rigt skulle förutom ventiler även hela fläktdelen

för bostadsventilationssystemet ha kunnat tillverkas i Enköping. Under förutsättning att likadana produk- ter tillverkats för den franska marknaden som för öv— riga marknader, skulle Bahco med allra största säker- het fått problem att avsätta sina produkter. Motstån— det bland de franska köparna mot denna "svenska" pro— dukt av högre kvalitet till ett högre pris (beroende på såväl produktions—lsoultransportkostnader) skulle sannolikt ha medfört att kunderna sökt sig till andra leverantörer. Då efterfrågan sjönk betydligt år 1975, blev de konkurrerande företagen tvungna att sänka sina priser för att upprätthålla sin försäljningsvo— lym. Marknaden blev mycket priskänslig. Köparna skul— le därför ha kunnat få den enklare produkt de efter- frågade till avsevärt lägre pris, med påföljd att 1

Dessa måste dock vägas mot nöjligheten till stordriftsfördelar.

Bahcos försäljning skulle ha sjunkit. Därmed skulle också exporten av ventiler och vissa insatsvaror till. VMC—fläktarna, som tas från verkstaden i Enköping, ha

minskat.

För övriga produkter, dvs luftridåer och klimatagg— regat, framstår det som nödvändigt med en lokal till— verkningsenhet. Såväl tillverkningen av luftridålådan som sammansättningen av klimataggregaten görs efter kundens specifikationer. Dessutom skulle de i färdigt skick medföra alltför höga transportkostnader. Den lägre franska arbetskostnaden bidrar till en lägre sammansättningskostnad vid detta arbetsintensiva mo— ment. Dock återstår frågan om den franska produktivi- teten motsvarar densamma i Sverige. EnligtBahcosegna uppskattningar reduceras sammansättningskostnaden med 10-15 % samt transportkostnaderna med ca 5 % i jäm— förelse med en alternativ svensk produktion. En ök— ning av priset motsvarande den kostnadsökning som sammansättningsalternativet i Enköping medför skulle avsevärt försämra Bahcos konkurrenskraft på den fran- ska marknaden. Exporten från Sverige skulle sannolikt

blivit lägre än vad den faktiskt varit.

Finland

Den finska marknaden för ventilationsprodukter har, i likhet med flertalet övriga europeiska, inte växt.un- der större delen av 1970—talet. Det är först under år 1979 som man kunnat notera en uppgång. Marknaden kan karakteriseras som i hög grad nationalistisk.lnxistat— lig, och i viss mån vid kommunal, upphandling kräVS att produkterna är=finsktillverkade. "Buy Finnish"— kampanjen har även påverkat privata köpare.

Klimataggregat säljs vanligtvis direkt till kunden (byggentreprenören). Däremot säljs fläktar, luftvär— mare, kylaggregat, luftbehandlingssystem för enfa— miljshus m m via grossister. Grossisternagervanligt— vis krediter till de mindre byggentreprenörerna, vil- ket försvårar en direkt bearbetning av dessa kunder, då de ofta är mycket beroende avdessakrediter.

På klimataggregatsidan är Svenska Fläkts dotterbolag, Finska Fläktfabriken, klart störst. Därefter kommer inhemska Ilmateollisuus OY, Valmet OY, OY Aerator, där Bahco har ett minoritetsintresse (drygt 10 %), Mercantile OY, Koya OY och slutligen Luwa, Trox, Trane och Carrier som importerar via agenter (tillsammans mindre än 5 %). Ilmateollisuus OY bildades år 1964 av några avhoppare från OY Aerator. Koya OY och Mer- cantile OY ligger i lågkvalitets— och lågprissegmen— tet.

AB Finska Fläktfabriken

Finska Fläktfabrikens historia går tillbaka till år 1931. Bolaget har efter hand bytt tillverkningsort från Mosabacka till Åbo, bl a till följd av regional— politiskt stöd. År 1978 togs en ny, högt automatise- rad fabrik i bruk. Förutom tillverkning för lokala marknaden görs vid denna tillverkningsenhet radial- fläktar för den nordiska marknaden. Detta ingår som ett led i en specialisering mellan olika enheter inom koncernen i syfte att nå stordriftsfördelar.

Från de svenska enheterna exporteras insatsvaror i form av kyl—/värmebatterier, komponenter till klimat- aggregat m m till det finska bolaget. I gengäld skick- as bl a fläktar från Finland till Sverige.FinskaFläkt- fabriken, som är verksam både inom industrigruppen, apparatgruppen och installationsgruppen, sysselsatte 861 personer år 1979 och omsatte 195 milj kr. Bolaget bedriver viss utveckling av produkter anpassade för den finska marknaden.

Den finska tillverkningen startade, som redan nämnts, på 1930-talet. Marknaden för ventilationsprodukterbör- jade nå någon betydande storlek först mot slutet av 1950—talet och början av 1960-talet. När den finska staten och de kommunala myndigheterna började ställa krav på lokalt innehåll blev det nödvändigt med någon typ av lokal tillverkning för att bibehålla konkurrens— kraften. Den offentliga eferfrågan utgör nämligen en betydande del av den totala marknaden. Lokaliseringen

till Finland av tillverkning av radialfläktar är moti—

verad av andra skäl än hänsyn till marknaden. OY Aerator AB

OY Aerator AB, grundat år 1949, köpte år 1955 en li— cens av Bahco för tillverkning av första generatio- nens klimataggregat. År 1964 förvärvade Bahco före- taget av de två tidigare ägarna i syfte att snabbt etablera sig på den finska marknaden. År 1969 såldes

75 % av företaget till Kymmene OY.

Licensavtalet har efter hand utvidgats och omfattar numera, förutom klimataggregatl, luftridåer, kanaler och olika typer av fläktar. Dessutom tillverkar före— taget ett enklare luftbehandlingssystem för enfamiljs- hus (Aerator) samt säljer kylprodukter genom en Hi— tachiagentur. De licensierade produkterna kräver viss lokal anpassning till finska el— och brandsäkerhets— krav. OY Aerator tillverkar även produkter för den

yttre miljön och har också en entreprenaddivision.

På grund av minskad försäljningsvolym har företaget dragit ner tillverkningen. Sysselsättningen har där- för sjunkit sedan år 1973. Omsättningen låg år 1979 på lite drygt 30 milj kr (15 milj kr år 1970). För- säljningen går till 95 % till den finska marknaden och 5 % på export till Sovjetunionen.

Bahco kunde som alternativ till förvärvet av Aerator år 1964 ha fortsatt att exportera från Sverige samt behålla Aerator som licenstagare och/eller etablera ett säljande dotterbolag. Försäljningen skullei.detta fall sannolikt inte ha skiljt sig så mycket från den man uppnådde efter Aeratorförvärvet, eftersom de stat— liga och kommunala kraven på lokal upphandling ännu inte hade aktualiserats. Trots att arbetskraftskost— naden inom den finska verkstadsindustrin år 1965 låg 35 % under den svenska, och trots något förlängda

transportsträckor, skulle en tillverkning i Sverige

l Dock ej den svenska modellen som ligger 20-30 % högre i

pris än vad som är gångbart på den finska marknaden.

sannolikt inte har försämrat Bahcos möjligheter att konkurrera på den finska marknaden.

Förvärvet år 1964 tycks inte ha inneburit något upp- sving för den finska marknaden, trots att det skedde samtidigt som bostadsbyggandet visade en stark till- växt. Efter år 1975 skulle Bahco troligen ha fått pro- blem med export av svensktillverkade produkter till Finland. De krav på lokal tillverkning soniunder'andra hälften av 1970—talet har ställts vid statlig och kom— munal upphandling skulle med stor sannolikhet ha ute- stängt Bahco från en betydande del av marknaden.

Åren 1965-1968 gav inte Bahcos licensintäkter och ut— delningar från Aerator önskad avkastning på investe- rade medel. Fr o m år 1969 har verksamheten i Finland givit ett överskott som uppvägt tidigare förlustår, varför direktinvesteringen totalt sett har varit lön- sam. Dessutom har försäljningen från Enköping till Aerator ökat starkt under 1970-talet. Det rörsigdock om små belopp (2 milj kr — 4 milj kr årligen). Vår bedömning är därför att effekterna för såväl Bahco som exporten från de svenska koncerndelarna varit po— sitiva.

Sammanfattning

Det syntes från början svårt att förstå hur industrin för ventilation, med tanke på den låga koncentrations- graden och produkternas karaktär, kunde utgöra en gro— grund för multinationella företag. Nu finns det inte särskilt många, långt internationaliserade företag i denna industri. Svenska Fläktfabriken är ett unikum. De företagsspecifika fördelar på vilka Svenska Fläkts internationalisering vilar hör emellertid snarast hem- ma i en annan, om än närliggande industri, nämligen luftbehandling för olika processindustrier.Bahcohade sannolikt inte lika stora företagsspecifika fördelar, och dess internationella expansion avstannade. De ame- rikanska företagens styrka tycks vila på kunnande om kylning, som är ett område de svenska företagen av för- ståeliga skäl inte kom att bygga upp något kunnande om.

Handelshinder, transportkostnader samt krav på an- passning till lokala behov och normer har gjort det fördelaktigt att montera och tillverka vissa kompo- nenter i utlandet. Vi har beträffande Bahco bedömt det så att tillverkningsverksamhet i utlandet posi- tivt har påverkat exporten från de svenska koncern- delarna. Vi har inte tyckt oss vara i stånd att göra en motsvarande bedömning för Svenska Fläkt men finner ingen anledning att tro att inte förhållandet skulle

vara detsamma i den koncernen.

Svenska Fläkt har agerat framgångsrikt för att ta sig ur den från företagets synpunkt "besvärliga" konkur— renssituationen med många tillverkare av likartade produkter. Medlen kan sägas ha varit tre: internatio— nalisering, som samtidigt inneburit tillväxt, verti- kal integration, omfattande entreprenad- och installa- tionsleden, samt produktutveckling,framföralltgenom utveckling av kundanpassade system. Det viktigaste medlet har sannolikt varit integration framåt, som givit kunskaper om användarbehov, vilkakunnatläggas till grund för produktutvecklingen. Dessutom finns naturligtvis omedelbara fördelar i form av högre grad

av kontroll av distributionskanalerna.

Att döma av utvecklingen inom telekommunikations- och borrindustrierna kommer andelen systemvaroroch"tjäns- teverksamhet" inom ventilationsområdet att fortsätta att öka. De svenska koncernernas "försprång" i fråga om systemförsäljning framför konkurrenterna bör där- för kunna ge de svenska företagen möjlighet att bibe— hålla en hög internationell konkurrenskraft. Så vitt vi kan se har den förstärkning av konkurrenskraften som internationaliseringenhittillsinneburit kommit de svenska koncerndelarna till godo. Forsknings- och utvecklingsaktiviteterna är till helt övervägande de-

len förlagda till Sverige.

De senare årens liberalisering av handeln har lett till omstruktureringar av produktionen. Vissa företag inom ventilationsindustrin har specialiserat sig på stor—

skalig tillverkning av komponenter eller produkter.

För Svenska Fläkt, som vuxit kraftigt, har det varit lönsamt att inom koncernen specialisera dotterbola— gens tillverkning och transportera produkterna till resp avsättningsmarknad. Svenska Fläkt har därvid gjort den fördelningen att varje produkt tillverkas på i princip två ställen: i Skandinavien för denna marknad och på kontinenten för övriga Europa. Om man väl väljer att specialisera produktionen på detta sätt är motiven rimligtvis mer av produktions- och trans— portkostnadsmässig natur än av "hänsyn till markna—

den".

Den bedömning som Svenska Fläkt gjort av vad som är optimal produktionslokalisering kan emeller- tid inte överföras på Bahco. Detta företag arbetar nämligen med en mindre volym och har för att uppnå stordriftsfördelar i produktionen i stället varit tvunget att centralisera tillverkningen till huvud— enheten i Enköping.

KAPITEL 6 DEN SVENSKA DAMKONFEKTIONSINDUSTRIN

I motsats till verkstadsindustrin har konfektions- industrins utlandsinvesteringar i första hand syftat till att så långt möjligt försvara den svenska hemma— marknaden. Utgångspunkten för detta kapitel är därför förhållandena på den svenska marknaden. Inriktningen på "damkonfektion" motiveras av att importkonkurrensen

här varit särskilt stark.

Marknad och distribution

Den svenska konfektionsmarknaden kännetecknades aven snabb tillväxt efter andra världskrigets slut franltill mitten av 1960-talet, då tillväxttakten började avta något. Under perioden 1965-1976 ökade försäljningen med i medeltal 2 % per år för att därefterhaökat nå— got snabbare. Denna låga försäljningsökning i kombi— nation med att priserna på kläder har stigit långsam— mare än genomsnittet för övriga konsumtionsvaror har lett till att klädinköpen kommit att utgöra en allt mindre del av den privata konsumtionen. Andelen har minskat från knappt 10 % år 1960 men ökat från 1970 års nivå på 6,1 % till 7,2 % år 1979 (Dsli l977:l, sid 12 och SIND l980:16, sid 67). Tabell 6.1 visar den svenska marknaden (inhemsk produktion-—export4-import) för damöverkläder åren 1960—1977.

Tabell 6.1 Svensk tillförsel av damöverkläder, 1 000 plagg, perioden 1960-1977.

M—

År Produktion - Export + Import = Marknad __________________________________________________________ 1960 12 184 730 1 880 13 334 1965 15 926 1 323 2 545 17 148 1970 12 750 1 840 7 741 18 651 1973 9 743 2 754 14 285 21 274 1976 6 982 3 407 24 320 27 895 1977 5 502 3 556 23 275 25 221

__________——————————————-———-—

Källa: SOS, Industri och Utrikeshandel.

. l l _

Den svenska marknaden har sedan 1950-talets början i allt större utsträckning täckts av importl. Utveck— lingen framgår av figur 6.1.

100 % 90 80 70 60 Inhemskt producerat

och konsumerat 50 40 30

20

10

55 58 62 66 70 74 78

Figur 6.1 Försörjning av den svenska marknaden för dam- överkläder, åren 1965-1977.

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

Distributörerna

Konfektionsindustrins produkter säljs genom olika gl— stributörer, som varuhuskedjor, mångfilialföretag, fackkedjor, fristående butiker och postorderföretag. En markant förändring, som skettinombranschen under 1960- och 1970—talen, är den aktivare roll souldistri— butörerna (gäller importagenter, grossister och de— taljister) kommit att spela. Genom vertikal integra- tion bakåt har distributörerna kommit att engagera sig i design och kontraktstillverkning av produkterna.

Dessutom har de större distributörerna alltmer över—

1 Inporten härrör till största delen från Europa och till en mindre del från Bortre Asien.

gått till att själva importera direkt från ursprungs— landet, vilket radikalt minskat betydelsen av import— agenter och grossister. Från att distributörerna under 1960—talet började direktimportera kollektionerna,har de tagit steget vidare till att själva styra designen och slutligen till att kontraktera hela produktions— utrustningen. Kooperativa förbundet (KF) har t o m satt upp egna fabriker (år 1964 i Flen och år 1967 i Salak Enligtsamstämmiga uppgifter från damkonfektions— industrin utgör omkring 65 % av importen direktimport (via distributörer), 20 % kommer från kontraktstill- verkning (både via svenska tillverkningsföretag och distributörer) och 15 % från svenskägda tillverknings—

enheter.

Utvecklingen mot distributörernas alltmer betydelse- fulla roll har möjliggjorts av att ägare tillenskilda butiker har slagit sig ihop i stora kedjor, samtidigt som varhuskedjor typ NK—Åhléns och KF (Domus, Pub) och mångfilialföretag typ>Hennes &Mauritz, Rapp-Ahl, Gulins— Pepita m fl, stärkt sina marknadspositioner och utvid— gat sina butiksnät (se tabell 6.2). Denna centralise— ring har givit distributörerna möjlighet att över— blicka hela världens tillverkningsresurser, vilket möjliggjort rationellare inköp. Den bindning som tidi— gare fanns mellan de små distributörerna och svensk konfektionsindustri har således försvunnit under 1960- och 1970-talen. Enligt beräkningar gjorda vid statens industriverk skall importelasticiteten, dvs ett aggre- gerat mått på distributörernas/importörernas pris— elasticitet ligga strax under 2, vilket betyder att

en relativ prishöjning hos den inhemska produktionen ger en dubbelt så stor importandelshöjning (SIND PM 1979:11, sid 128).

Konsumenterna

Konsumenternas preferenser i fråga om mode, kvalitet, varumärken, pris m m varierar naturligtvis mycket. Att priset, åtminstone inom vissa produktgrupper, är väl- digt viktigt har visat sig i lågprisimportens utslag-

ning av svensktillverkade varor. Priskänsligheten

Tabell 6.2 Varuhuskedjor, antal försäljningsställen och årlig försäljning.

Antal försäljningsställen Årlig försäljning, milj kr 1950 1955 1960 1965 1970 1973 1975 1977 1950 1955 1960 1965 1970 1973 1975 1977

%

KF 30]. 67 128 166 178 180 180 6762 1 626 3 706 4 954 7 171 7 934

3

Åhlén & Holm AB 21 29 48 67 81 82 A 87 190 500 1 157 1 702 2 488 Turitz & C05 25 37 63 101 ) 1 191 131 263 500 1 148) 7 315 7 663 119 ) 113 2 233 2 694 NK (7) ) (330)

M

1 År 1956. 2 År 1961.

3 Wessels, bestående av tre köpcenter införlivades med Åhlén & Holm år 1971. 4 År 1974 fusionerade NK—Turitz och Åhlén & Holm och bildade NK-Åhléns AB.

5 Turitz & Co införlivades ned NK år 1970.

Källa: Handelns Utredningsinstitut .

varierar dock mellan olika produkter. Den är sålunda lägre för högpris- och högkvalitetsvaror än för låg—

pris- och lågkvalitetsvaror.

Att varumärket spelar stor roll visar det faktum att konsumenterna betalar dubbelt så högt pris för s k märkesjeans som för jeans i samma kvalitetcxdldesign utan moderiktigt varumärkel. Omkring 60 % av alla jeans som säljs i dag är av typen märkesjeans. Pris— känsligheten är lägst hos de yngre köparkategorierna, där modet också växlar snabbt. Ungdomar i åldern 15—24 år utgör en mycket viktig köpargrupp, då de står för lite drygt halva klädmarknaden.

Förutom att priskänsligheten varierar med varumärke, prisläge och kvalitet har även försäljningskanalen betydelse. Små serier säljs i enstaka exklusivaaffä- rer, medan större serier säljs i kedjebutiker, varu- hus och på postorder. Exklusiva butiker säljernärkes— varor och varuhus masstillverkade varor. Enochsamma produkt kan också säljas till olika priser och före— komma i olika försäljningskanaler beroende på var i modecykeln varan befinner sig. En modeprodukt sonlgår bra blir nämligen tillverkad i allt fler exemplar. Med det ökade utbudet följer en övergång från exklu- siva försäljningsställen till mångfilialföretag och varuhus. Denna modecykel, under vilken varans pris sänks och priskänsligheten ökar, är typisk för dam— blusar. Figur 6.2 visar schematiskt volymutveckling och prisförändringar över tiden för en sådan produkt. När priskänsligheten ökar minskar möjligheterna till

produktion i Sverige.

Priskänsligheten varierar således mellan olika typer av varor och olika stadier i modecykeln. Men genom

att de relativt prisokänsliga, yngre köparna svarar för så stor del av konsumtionen, finns uppenbarligen

ett utrymme för produkter till högre priser.

Jeansen tillverkas ofta i sanma fabriker efter sanna mönster och av likadant tyg.

A 300 000 plagg a 49 kr i alla affärer

30 000 plagg ä 99 kr i kedje- företag »

3 000 plagg ä / 150 kr i buti— ker i Stockholm

Utländska bolag Rea a 9'90 kr

[> TID Högt modevärde små När kvantiteten stiger Ju högre modegrad kvantiteter höga sjunker varans nodevärde desto mer sjunker priser varans värde när

modet är förbi

Figur 6.2 Modecykel för lätt damkonfektion.

Källa: Svenska Dagbladet 1970-02—09.

Produktionslokalisering och handel

Den ökade efterfrågan efter andra världskriget ledde till att befintliga svenska företag expanderade samti- digt som nya företag snabbt växte upp. I början av 1950- talet sysselsatte den svenska tekoindustrin 115 OOOper— soner (nu knappt 40 000) . Den svenska marknaden till— godosågs då nästan helt av inhemsk produktion.

I mitten av 1960-talet började importen öka och de sven— ska företagens konkurrenskraft sjönk drastiskt. Lättare bomullskonfektion och tyngre konfektion hade svårast

att hävda sig. Distributörerna ersatte svensktillver—

kade produkter med direktimport och utländsk kontrakts— tillverkning i låglöneländer. En del av de svenska till- verkarna svarade med att investera i produktionsanlägg-

ningar i låglöneländer i Europa eller med kontrakts-

tillverkning i utlandet. I början och mittenpå 1960— talet var Portugal främsta investeringsland.I slutet på 1960—talet riktades intresset mot Finland och se— nare under 1970—talet mot Malta, Irland och Storbri— tannien. Kontraktstillverkning har företrädesvis för— lagts till länder i Fjärran östern som Hongkong och Sydkorea och i viss utsträckning även till europeiska

länder som Jugoslavien, Portugal, Finland och Danmark.

Samtidigt som den svenska tekoindustrin gjorde nyin— vesteringar ute i Europa skars verksamheten i Sverige ner kraftigt på både tjänstemanna— och arbetarsidan, och "tekokrisen" var ett faktum (se tabell 6.3). En bidragande orsak till den svenska industrins problem

var också att marknadstillväxten började stagnera.

Tabell 6.3 Sysselsättning inom svensk konfektionsindu- stri åren 1950—1977.

År Tjänstemän Arbetare Totalt 1950 6 670 40 178 46 848 1955 7 087 40 223 47 310 1960 6 329 37 125 43 454 1965 6 448 34 356 40 804 1970 4 852 24 695 29 547 1975 3 349 18 071 21 420 1977 2 815 14 124 16 939

Källa: SOS Industri.

År 1978 hade sysselsättningen minskat ytterligare till 16 552 personer (SIND PM l980:16).

Antalet sysselsatta i svenska konfektionsföretags pro— duktionsenheter utomlands var år 1978 omkring 4 500 personer (exkl anlitade lönsömnadsföretag). Detta är en betydande ökning i förhållande till år 1970, men samtidigt en minskning med närmare 1 000 personerjäm- fört med år 1976 (främst ett resultat av Algots ned— skärning av utlandsverksamheten). Dessutom sysselsatte konfektionsföretag med enbart utlandsproduktion ca 1500 personer år 1977 (huvudparten avser AB Melka). De ut- landsverksamma företagen har hållit uppe sin inhemska

sysselsättning bättre än de företag som enbart har tillverkning i Sverige (SIND PM l979:2). Tillverk- ningsföretagens utlandsproduktion sker huvudsakli- gen i egna tillverkningsenheter och i mindre ut- sträckning genom lönsömnad. Under slutet av 1970- talet har omkring 90 % av plaggtillverkningen skett i egen regi och 10 % genom 1önsömnad(SINDPM1979:2, sid 15 och 16). Beräkningar vid SIND har visat att den svenska konfektionsindustrin genom sin utlands— produktion (egna fabriker och 1önsömnad) år 1976 stod för 18 % av totala importvärdet (SINDIH41977:11, sid 31) och år 1978 för 22-23 % av totala importvo— lymen (SIND PM l979:2).

Produktionstekniskt har tillverkarna i Europa och Fjärran östern kommit i kapp Sverige även när det gäller mer komplicerade plagg som kostymer.Densven— ska industrin har i fråga om automatisering och da- torisering utvecklats långsammare än motsvarande in— dustri i bl a Finland och Fjärran östern. Detta för— klaras med att branschen i Sverige präglats av för— siktighet och pessimism.

Handel

Som tidigare nämnts har både importen och exporten av konfektion ökat. Den ökade importen har dock inte tillnärmelsevis motsvarats av ökad export. I början av 1960-talet, sedan EFTA bildats, ökade importen i allt snabbare takt och uppgick under slutet av 1970- talet till 70—80 % av den totala svenska konsumtionenl

Sverige har sedan mitten av 1960-talet varit bland de länder som haft den största konfektionsimporten per

capita i västvärlden.

1 P 9 a genomsnittligt högre prisläge för svensktillverkade plagg, utgör importandelen en större andel räknat per plagg än räknat efter försäljningsvärdet. År 1975 var 25 % av an- talet försålda plagg svensktillverkade, år 1977 20 %. (Dagens Nyheter 1975-10-23 och 1977-07—17.)

Både insatsvarorl och färdiga plagg importeras till Sverige och vidareexporteras utan, eller efter mind— re vidareförädling (t ex gradering, tillskärning, etikettering och förpackning). Insatsvarorna,son1re— exporteras, går till de svenskägda tillverkningsbo- lagen i bl a Finland och Portugal. Efter vidareför- ädling där, importeras nästan hela produktionen (80— -90 %) tillbaka till Sverige. Är det fråga om lönsöm— nad i utlandet återimporteras hela produktionen (SIND

PM l979:2).

En del importerade färdiga plagg reexporterasför för— säljning på utländska marknader. Denna vidareexport ingår i handelsstatistiken, vilken därför inte säger något om hur stor del av den svensktillverkade kon— fektionen som säljs utomlands. I bakgrundsmaterialet till SIND PM 1980:3 redovisas försök att få fram en verklig nettohandel. Materialet visar för flertalet produktgrupper2 att huvuddelen av exporten utgörs av reexport, dvs att mer än hälften av den svenska kon—

fektionsexporten utgörs av varor som är tillverkade

i utlandet.

Import — ursprungsländer

Den svenska konfektionsimporten sker huvudsakligen från EG— och EFTA-länder. I värdeandel har importen från dessa områden under 1970—talets senare hälft stått för 63-67 %, i volymandel 49—52 %.U-länderhar i värdeandel stått för 23—27 % och i volymandel för 32—38 %. U-länderna har stadigt minskat sin andel sedan år 1976, medan EG-/EFTA—blocket ökatsinandel. (Källa: Kommerskollegium H dnr 575/80.)

l Bl a bristen på spinnerier och väverier i Sverige nedför att

insatsmaterial, både för inhemska och utländska enheter, näs- tan uteslutande inporterats till Sverige. Insatsvarorna som skall förädlas vid de utländska enheterna reexporteras sålunda, ofta efter gradering scnlvanligtvis sker vid en central autcr natiserad enhet. Foder och snärre tillbehör scnlknappar och dragkedjor köps i större utsträckning i Sverige.

Gäller plagg som långbyxor, jackor, blusar, kjolar, över-rockar, kostyner, kavajer och blazers samt Skinnkläder.

Knappt 20 % av importen kan i dag betecknas som sk lågprisimport (Affärsvärlden 1979/12). Inom ramen för GATT och det 5 k multifiberavtalet (MFA) har Sverige sedan år 1967 infört restriktioner mot sk lågprisimport från främst länderna i Bortre Asien. Utanför MFA har även regleringsavtal slutits med Malta och Portugal. För ett flertal varugrupperhar inte kvoterna utnyttjats fullt ut. En orsaklunivara att importörerna inte vill riskera ett plötsligt stopp i leveranserna från begränsningsländertmuidär- för i stället satsar på de säkrare västeuropeiska och amerikanska marknaderna för sina inköp. År 1979 utgjorde importen från oreglerade marknader 57,4 % i vikt räknat och 68,3 % i värde (Kommerskollegium H dnr 575/80, sid 6). Kommerskollegium antar att im— port som är underkastad begränsning i huvudsak är avsedd för den svenska marknaden och att reexport främst sker av varor importeradefrånoreglerademark- nader (Kommerskollegium H dnr 575/80, sid 12).

Export

Av Sveriges totala export av konfektionsvaror går över 95 % till EG— eller EFTA—länder (källa: Kom— merskollegium H dnr 575/80). De viktigaste export— marknaderna är Norge, Danmark, Finland, Västtyskland, Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Schweiz, Kanada och USA. Det är inte bara den inhemska till- verkningsindustrin som exporterar,utanäven distri— butörerna, som byggt upp butiksnät ute i Europa, age- rar som exportörer. (Figur 6.3.)

Kostnadsstruktur - en internationell jämförelse

De lägre produktionskostnaderna utomlandshar angetts vara det viktigaste skälet till utlandsproduktion. De lägre lönerna har varit den kostnadsfaktor som särskilt framhävts. Lönekostnadens andel av försälj- ningsvärdet har för konfektionsindustrin i Sverige stigit från i genomsnitt 29 % till 33 % (se tabell 6.4). En jämförelse mellan löneutvecklingenj_Sverige

ll

produktion

II

produktion 4 export

Total produktion

till export— marknader

till svenska marknader

—————t-————+—v————*— 60 62 64 66 68 70 72 74 76 78

Figur 6.3 Svensk produktion och export av damöver— kläder.

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

och i länder där svenskägd eller kontrakterad till—

verkning huvudsakligen är förlagd visas i figur 6.4.

Uppskattningar som gjorts av bl a svenska branschorga— nisationer och KF visar att det inte föreligger några signifikanta produktivitetsskillnader mellan Sverige och dess främsta importländer. Det eventuella för— språng som Sverige hade fram till 1960-talet har in- hämtats av våra konkurrentländer (se tabell 6.5).

Vid jämförelse mellan produktionskostnadernai.Sverige och i utlandet måste man också ta hänsyn till att de

utländska företagen ibland inte är konfektionsföretag utan snarare tillverkningsställen. En fabrik i exem—

pelvis Hongkong är en renodlad syfabrik med en chef

på 300 sömmerskor (inkl direkta arbetsledare). Allt € arbete med design, dvs snitt, mönster, krav på tyg— ] kvalitet m m, görs av kunden. I det kontrakt som upp— 5 rättas preciseras pris, kvantitet, tygkvalitet, fär— ; ger, storlekar och leveransdag. Fabrikerna haringain- gående eller utgående lager. Som jämförelse kan nämnas

att en svensk fabrik med 300 anställda i regel har 100 tjänstemän och lagerarbetare.

Tabell 6.4 Produktionskostnader, konfektionsindustrin, tusen kr och procent av försäljningsvärdet.

1 2

19551 19601 1965 1970

19732 19762

Råvaror (ej tusen kr 615 704 642 068 791 842 848 529 879 618 953 041 emballage) procent 53,6 50,2 45,4 42,0 42,3 39,0 ___—___— Emballage tusen kr — 5 740 7 059 9 092 9 486 8 997 procent 0,4 0,4 0,4 0,5 0,4 ___—__M— Bränsle (inköpt) tusen kr 4 580 4 737 6 117 6 891 8 235 13 799 procent 0,4 0,4 0,4 0,3 0,4 0,6 Elenergi tusen kr 3 042 3 963 4 659 5 066 5 006 6 548 procent 0,3 0,3 0,3 0,3 0,2 0,3 __M— Lejda transporter tusen kr — — 6 859 10 520 14 099 22 692 procent 0,4 0,5 0,7 0,9

___—Mm— Dön tjänstemän tusen kr 92 562 108 685 152 015 178 412 173 797 201 471

procent 8,1 8,5 8,7 8,8 8,4 8,2 % Lön arbetare tusen kr 240 751 281 159 396 588 479 595 500 071 611 189

procent 21,0 22,0 22,7 23,7 24,1 25,0

%

Lön hemarbetare tusen kr 10 955 8 084 12 617 19 292 16 448 18 401

procent 1,0 0,6 0,7 1,0 0,8 0,8 ———————————————————————_____.___________ Bortlämnade tusen kr 16 256 25 353 60 190 86 817 77 323 ' 92 913 Lonearbeten procent 1,4 2,0 3,4 4,3 3,7 3,8

___—M gama kostnader tusen kr 983 850 1 079 789 1 437 946 1 644 214 1 684 083 1 929 051

procent 85,6 84,4 82,4 81,4 81,0 78,9 -———_——_______________________________

Återstår drifts— tusen kr 1 149 357 1 279 371 1 745 080 2 019 919 2 079 115 2 444 932 överskott (av- ;krivn. rep, procent 100 100 100 100 100 100

:äntekostnad, av vinst) ———————————————-—————-———_____________.__

Lma 4,78

> ' TAB 4,3220

Källa: SOS , Industri .

lön kr/ t 28 Sverige

24. H—i Portugal

_ . _ . _ . _ Jugoslavien 22 _ __ _ _ Hongkong . 20 ___—_— Syckorea / - Malta 18 Finland

16 14

Figur 6.4 Löneutveckling i några utvalda länder. (Löne— kostnad exkl sociala avgifter i beklädnads—

industrin/timme) .

Källa: Annuaire des statistiques du travail International Labour Office Geneva 1972, 1979. Allgemeine Stati- stik Deutschlands Länderkurzberichte 1976.

Tabell 6.5 Produktivitetsutvecklingl inom konfektions-

industrin åren 1972-1977 (år 1970 = 100). ___—___—

1972 1974 1975 1976 1977

______________________________________ Sverige 107 118 113 115 105 Finland 105 105 108 114 118 Norge 105 110 110 104 119 Danmark 113 122 120 137 — Belgien 116 120 130 142 — Nederländerna 128 125 150 148 — Seorbritannien 109 117 125 128 137 Österrike 103 120 114 117 115 Västtyskland 109 112 124 124 — USA 110 114 123 » 138 154 Kanada 109 116 106 * 108 110 Singapore 123 132 118 — — Republ Korea 139 219 225 — — Sovjetunionen 102 99 107 — — Polen 117 138 148 — — Ungern 104 111 103 - — Tjeckoslovakien 112 127 136 — — Rumänien 112 137 145 — - _______________________________________________________

l Produktiviteten är mätt scm produktion i volym per anställd. Källa: UN, Yearbook of Industrial Statistics, OECD Short Term Economic Indicators (1976—1977).

Myndigheterna

Konfektionsindustrin i Sverige började i slutet av 1950—talet känna av konkurrensen från den alltmer ökande importen. Under 1960—talet följde en våg av företagsnedläggningar och omkring 70 000 människor inom tekoindustrin miste sina arbeten. Den dåvarande regeringen och LO menade att de tekoföretag som inte var konkurrenskraftiga gentemot importen borde slås ut och att arbetskraften kunde flyttas över till mer konkurrenskraftiga delar av industrin. Export av s k höglöneprodukter inom andra delar av industrin skulle

därmed kunna kompensera den ökande tekoimporten (se t ex Arbetet 1970—07—22).

Efter en intensiv debatt om "tekokrisen" kom ett

första ingripande mot lågprisimporten genom det

första begränsningsavtalet för konfektion år 1967

(Sydkorea). Senare har fler begränsningsavtal in— förts,ochnu finns sådana avtal gällande 141änderl

förutom statshandelsländerna (källa: Kommerskolle—

giets författningssamling). Sedan år 1974 regleras

begränsningsavtal för medlemsländer inom GATT av det 5 k Multifiberavtalet (MFA).

Förutom handelsbegränsningar har myndigheterna i

ett flertal länder, däribland Sverige, Finland,Por—

tugal, Malta och Storbritannien, subventionerat teko— industrin. I Svekige har, förutom allmänna subven-

tioner som regionalpolitiska stödåtgärder, export—

stöd och 25—kronan, ett särskilt äldrestöd införts

för tekoarbetare över 50 år och omställningsstöd

för bidrag till konsultutredningar. Under perioden 1970—1979 utgick omkring 1,5 miljarder kr i teko- stöd. Slutligen har staten förvärvat ett flertal

konfektionsföretag som inte klarat den hårdnande

konkurrensen. Företagen ingåri.Statsföretagsgruppen

och är samordnade under moderbolaget Eiser.

Utvecklingen i de undersökta företagen

Vi har närmare undersökt utvecklingen i fem damkon—

fektionsföretag. Då förhållande och beteende har

varit tämligen likartat i.de fenxföretagen, begränsas

den fortsatta framställningen till två av dessa:

Janstorp International, med egna tillverkande dot— terbolag utomlands, och Hettemarks, som använt sig

av utländsk legotillverkning.

l

Avtalen är bilaterala och gäller Sydkorea, Hongkong, Macao, Indien, Malaysia, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Mauritanien, Thailand, Filippinerna, Jugoslavien, Malta och Portugal. Dess— utom tillkonner Taiwan ned en unilateral begränsningsöverens— kcanelse.

Janstorp International

Janstorp, som är ett familjeföretag som grundades i början av 1950—talet, tillverkar huvudsakligen dam— överkläder, byxor, jeans och jackor samt viss barn— konfektion. Företaget, som stadigt ökat sin fakture— ring, omsatte drygt 100 milj kr år 1978. Den svenska delen av produktionen är förlagd till Svenljunga.

År 1967 inleddes internationaliseringenj_ochmedatt företaget började kontraktstillverkning i Finland. Anledningen var de lägre sömmerskelönerna,sonlsänkte tillverkningskostnaderna betydligt. De positiva er— farenheterna av kontraktstillverkningen ledde till att Janstorp två år senare investerade i en anlägg— ning i Åbo. Maskinutrustningen köptes från konkurs- företag i Sverige, medan byggnaderna hyrdes förmån- ligt aV Åbo stad. Efter hand har Janstorp utvidgat produktionen utomlands med ytterligare två fabriker i Finland (åren 1972 och 1976), en på Malta (år 1972)

och en i Storbritannien (år 1977).

Produktionen har ökat både i Sverige och utomlands fram till år 1977, därefter sjönk produktionen något i Sverige, medan en fortsatt ökning har noterats vid de utländska enheterna. Produktionsvolymerna i de svenska resp de utländska enheterna framgår'av tabell 6.6.

Tabell 6.6 Produktionsvolym tusental minuter, åren 1972—1978.

___—W

1972 1973 1974 19751 1976 1977 1978

___—__M—

Sverige Finland

Åbo

Khdto

Pieksänäki Malta Storbritannien

3 973 5 891 9 550 10 138 13 837 16 303 13 790

6 160 8 439 8 977 8 252 8 385 7 329 7 012 1 200 4 325 6 940 6 795 7 202 5 767 6 599 11 478 13 701 15 549

3 611 3 642 6 014 11 468 20 756 23 730 24 750 3 200 9 600

M.—

1 Helt ny fabrik i Svenljunga.

Källa: Janstorp.

Sysselsättningen i de utländska enheterna har ökat stadigt på både tjänstemanna— och arbetarsidan. An— delen tjänstemän är mycket låg utomlands, då före— tagsledning (inköp, produktionsstyrning, marknads— föring m m), designavdelning m m i huvudsak hållits kvar i Sverige. Kontraktstillverkning har använts i mycket liten utsträckning (främst vid överbelägg— ningar på Malta).

I Sverige har antalet tjänstemän hållits konstant och till och med ökat en aning, medan arbetarperso— nalen minskat med 57 % underperiodenl975-1978.Sys—

selsättningsutvecklingen visas i tabell 6.7.

Tabell 6.7 Sysselsättningsutvecklingen vid svenska och utländska enheterl (31/12)åren1970— 1978.

________________________________________________.____________

1970 1972 1975 1976 1978 Sverige2 140 1523 322 243 220 Finland 73 128 276 334 344 Malta 70 256 277 298 Storbritannien 125 Totalt 213 350 854 854 987

1 Ett säljbolag i Västtyskland sysselsätter tre personer.

2 Åren 1974 och 1975 förvärvades två företag, Rosendals och westlunds, Hed sannenlagt 210 anställda.

3 År 1973.

Källa: Janstorp.

Varuflöden

Insatsvaror till de svenska, finska och i viss mån engelska produktionsenheterna går via Svenljunga. Tillverkningsenheten på Malta tarsedanår 1975allt insatsmaterial direkt från leverantörerna. De in— satsvaror som går via Svenljunga importeras till mer än 90 % och kommer från Portugal, Italien,

Storbritannien, Brasilien, USA, KanadaochFjärran

östern.

De färdiga utlandsproducerade plaggen går till ca 90 % tillbaka till Sverige. Av dessaplaggär 65—70% avsedda för den svenska marknaden och 30—35 % av— sedda för exportl. Försäljningen i Sverige skertill ungefär hälften till de fem stora distributörerna

Hennes & Mauritz, KF, NK—Åhléns, Kapp—AhlochLindex. E594915Eleaårétieaellåerlnasr Tillverkningskostnaderna i de resp länder där Jans— torp har dotterbolag framgår av det system för kost— nadskalkylering som företaget använder (se tabell 6.8).

Tabell 6.8 Produktionskostnad, öre/minutl, åren 1974—

1978. 1974 1975 1976 1977 1978 Sverige 67 72 82 84 88 Finland 16 23 35 37 39 Storbritannien 28 35 Malta 12 15 18 18 20

l Inkluderar direkta och indirekta löner (arbetare och fabriks- leåung),naskhkostnakn'odlränom;

Källa: Janstorp.

Värdena är inte helt jämförbara eftersom produktionen inte är identisk i de olika enheterna. Den viktigaste skillnaden är att fabriken i Sverige gör kortare se— rier för snabba leveranserz, provkollektioner samt utför vissa omarbetningsmoment, t ex rättar till fel på kollektioner från utlandsenheterna. Tabellen ger dock en fingervisning om Sveriges relativa kostnads— läge. Produktiviteten är högst i Finland. Om Finland indexeras till 100 så hamnar Storbritannien på 90, Sverige på 86 och Malta på 84. Utlandsetableringarna

l Främsta narknader under slutet av 1970—talet har varit Norge,

Finland, Västtyskland, Danmark och Storbritannien i nämnd ordning.

Leveranstiderna ligger kring en till två veckor från Sven— ljunga, tre veckor från Finland och Storbritannien och fyra veckor från Malta.

har också inneburit att företaget kommit i åtnju- tande av subventioner (skattefrihet, hjälp med

tomter, byggnader m m), vilket också sänkt de to— tala kostnaderna och således gjort företaget kon—

kurrenskraftigare.

I Sverige har Janstorp infört (bland de första i Sverige) ett datoriserat system för datagradering samt ett informationssystem som snabbt ger besluts—

underlag (på veckobasis) för produktionsplaneringen.

Det sortiment som Janstorp tillverkar, damöverklä— der, byxor, jeans och jackor i låg— och mellanpris— klassen, är utsatt för en mycket hård konkurrens av importen. Ändå har företaget stärkt sin konkurrens- kraft och haft en mycket god tillväxt. Både företags- ledning och den lokala fackklubben menar att detta

varit möjligt tack vare utlandsproduktionen.Mannenar

och säkrare marknadssegment och inte behövt satsa på

utpräglade högpris— och modevaror.

För att få en bild av kostnadsfördelarna i utlands— produktionen visas två tabeller över produktionskost— naderna i Svenljunga och Åbo resp i Svenljunga och

St Helensl (Storbritannien) av jämförbara plagg.

Tabellerna visar att alternativet svensk produktion skulle ha medfört årliga kostnadsökningar på mellan 40—50 % under åren 1970—1979 för klänningar och.30—40% dessutom att företaget kunnat hålla sig kvar i större i ! under åren 1973—1979 för jeans. '

l Värdenaföreår 1976, då fabriken öppnades, har beräknats '

för anläggningen i Åbo för att få en ordentlig tidsserie.

Tabell 6.9 Tillverkningskostnad för en klänning i Svenljunga resp i Åbo. ______________________________________________________________

(SEK).

År Kostnad i ”Material Transport Total tillverk— tillverkning till Sverige ningskostnad

___________________________________________________________________

1970 Åbo 5,25 13,10 2,68 21,03 Svenljunga 17,50 13,10 — 30,60

1973 Åbo 5,25 14,25 2,90 22,40 Svenljunga 17,85 14,25 — 32,10

1975. Åbo 8,75 17,10 3,31 29,16 Svenljunga 25,55 17,10 — 42,65

1979. Åbo 16,10 21,38 3,35 40,83 Svenljunga ned 28,35 21,38 — 49,73 ähheäbd Svenljunga utan 39,90 21,38 - 61,28 äkhesää

%

Källa:

Janstorp.

Tabell 6.10 Tillverkningskostnad för ett par jeans i Svenljunga, i St Helens (från år 1977) och i Åbo (åren 1973 och 1975), (SEK). ________________________________________________________________ År Kostnad 1 Material Transport Total tillverk— tillverkning till Sverige ningskostnad

_______________________________________________________________.

1973 Åbo 6,00 11,76 4,29 22,05 Svenljunga 18,00 11,76 — 29,76

1975 Åbo 7,50 13,07 4,66 25,23 Svenljunga 21,90 13,07 — 34,97

1977 St Helens 9,24 14,52 5,06 28,82 Svenljunga 23,90 14,52 — 38,32

1979 St Helens 12,04 16,13 5,50 33,67 Svenljunga med 22,68 16,13 — 38,81 äldrestöd Svenljunga utan 31,92 16,13 — 48,05 äldrestöd

___________________________________________________________________ Janstorp.

Källa:

Utlandsproduktionen har inte ökat sysselsättningen inom den svenska delen av Janstorp vare sig direkt eller indirekt genom köp av svenska insatsvaror och svensk maskinutrustning. Köpen av insatsmate— rialet i Sverige och svenska maskiner skulle inte ha varit större eller mindre vid en alternativ svensk produktion, varför den indirekta syssel—

sättningseffekten är noll.

Dethadealdrig kunnat gå att i Svenljunga lönsamt bedriva den tillverkning som nu sker utomlands. Sysselsättningen vid en alternativ svensk produk—

tion blir därför noll.

En positiv effekt av utlandsproduktionen är att den hållit uppe sysselsättningen på tjänstemanna—

sidan i Sverige.

Den tillväxt som skett av Janstorp har gjort det möjligt för företaget att investera i datoriserade system för produktionsplanering, gradering m m, vilket positivt bidragit till företagets konkur— renskraft. Enbart produktionsverksamheteni.Sverige

skulle inte förmått bära dessa kostnader.

Konkurrenskraften förstärks också av de erfaren— heter och kunskaper som en ökad produktion och ökad försäljning kan ge. Utlandsetableringarnas effekter på handelsbalansen är liten. Eftersom de plagg som säljs i Sverige måste tillverkas i utlandet, spelar det ingen roll för handelsba- lansen om de görs i Janstorps eller någon annans utländska fabrik.

Hettemarks

Hettemarks var ett familjeföretag frånstartenår 1944 fram till år 1971, då företaget uppgick i den nybil- dade statliga tekokoncernen Sweteco (sedan år 1978 Eiser AB). Företaget har huvudsakligen tillverkat tung damkonfektion i de högre prisklasserna. Omsättningen ökade relativt långsamt under 1960— och 1970—talen, från 10 milj kr år 1960, 30 milj kr år 1970 till 54 milj kr år 1978. Tillverkningen skedde ursprungligen enbart i Enköping. Efter företagsförvärv tillkom en enhet i örbyhus år 1960 och en i Uppsala år 1967. De förvärvade enheterna avvecklades dock.år 1973 (Uppsala) resp år 1975 (örbyhus). I stället lades tillverkningen ut på kontrakt. Kontraktstillverkning startade i Fin— land år 1974, därefter i Jugoslavien år 1975 och i Sydkorea år 1976.

I Finland tillverkas huvudsakligen bomullskappor, i Jugoslavien och Sydkorea kjolar, byxor, jackor och bomullskappor. För att kunna erbjuda kunderna vissa kombinationserbjudanden köps även färdiga plagg från Italien. I Sverige tillverkas uteslutande yllekappor.

Dessutom sker all översiktlig produktionsplaneringoch

design i Enköping.

Som indirekt framgår av tabell 6.11 har produktionen

i Sverige minskat. I antalet plagg var minskningen mellan åren 1974 och 1978 drygt två tredjedelar.I gen— gäld tolvfaldigades under samma period antalet kon— traktssydda plagg utomlands. Merparten av dessasyddes

i Jugoslavien och resten i Finland och Sydkorea.

Tabell 6.11 Hettemarks sysselsättning fördelad på tjänstemän och arbetare, åren 1973—1978.

1973 1974 1975 1976 1977 1978 Totalt 450 418 369 242 218 194 Tjänstemän 65 65 59 58 58 53 Arbetare 385 353 310 184 160 141

Källa: Hettemarks.

Vereflééee

Ca 90 % av insatsmaterialet till den kontrakterade tillverkningen i Finland1 och Jugoslavien importeras först till Sverige. Tyger m m tas främst från Stor— britannien, Västtyskland, Schweiz, Frankrike och Dan-

mark.

De färdiga kontraktstillverkade plaggen skickas nästan samtliga först till Sverige, även om de skall.gå vidare på export. Exportandelen var 36 % år 1973 och ökade

till 45 % år 1978. Viktigaste exportländer är Norge,

Danmark, Kanada, Storbritannien och Finland i nu nämnd ordning. På den svenska marknaden är NK—Åhléns, PUB(3ch Bredenbergs de viktigaste kunderna. Därutöver försäljs

varor till en mängd enskilda butiker. 5599952192åäéElQEåiiäåEåEQåE

Anläggningen i Enköping är byggd för produktion avylle— kappor. När det blev aktuellt att vidga produktsorti— mentet under 1970—talet valde Hettemarks av kostnads— och kunskapsskäl att inte bygga ut den egna kapacite— ten utan att i stället tillverka på kontrakt i utlan— det. Det väsentligaste skälet var att produktionskost— naderna därigenom blev lägre. Sålunda uppges att söm— nadskostnader plus fraktkostnader till Sverige vid till— verkning i Jugoslavien år 1978 uppgick till drygt hälf—

ten av enbart sömnadskostnaden i Sverige.

Företaget har inte varit tillräckligt stort för att det skulle kunna investera i datagradering eller dato— riserad tillskärning. Däremot har personal— och produk—

tionsplaneringen alltmer kommit att datoriseras.

Hettemarks marknadsstrategi är ett typexempel på vad många menat vara den enda möjligheten för svensk kon— fektionsindustri att överleva, nämligen en oriente-

ring mot modeplagg i de högre prislägena som inte är

1

Det sker även viss tillskärning i Sverige.

så priskänsligal. Hettemarks har i Sverige behållit produktionen av högkvalitetskappor (åldersgruppen 25—55 år) som följer modet. Försäljningen stöds av att företaget också har kompletterande plagg som är tillverkade i utlandet. Sortimentet av svenskproduce— rade och utlandsproducerade kollektioner har starkt bidragit till Hettemarks konkurrenskraft på hemmamark— naden och i allt större utsträckning även på export— marknaderna.

Den utländska kontraktstillverkningen, vilken i kost— nadshänseende jämställer Hettemarks med de utländska tillverkare som svenska distributörer anlitar, har möj— liggjort en betydligt större försäljning än vad som varit möjligt med enbart svensk produktion. Denna till— växt har emellertid inte ökat sysselsättningenj_Sverige och har inte heller förbättrat landets handelsbalans. Materialet för lönsömnaden i Finland och Jugoslavien importeras först som tyg. Efter tillskärning skickas halvfabrikaten för sömnad för att slutligen importeras igen såsom färdiga plagg. Plaggen från Sydkorea impor- teras direkt som färdiga plagg.

Genom att viss sömnad förlagts utomlands har de totala tillverkningskostnaderna kunnat hållas nere. De delar av sortimentet som sys utomlands är priskänsliga och hade sannolikt inte kunnat tillverkas lönsamtj_Sverige på grund av de högre lönekostnaderna. Hettemarks kon— kurrenskraft har därför vunnit på utlandssömnaden.Sys— selsättningen i den svenska enheten inom design och tillskärning har varit större än vad den skulle ha va-

rit utan utlandssömnaden.

Frågan är naturligtvis hur Hettemarks svensksydda pro— dukter kunnat klara sig. Enligt flera källor beror det på att varumärket för dessa är inarbetat och plaggen har varit "moderiktiga". De har därför tilltalat i

mindre grad priskänsliga konsumenter.

1 Dagens Nyheter 1977—06-17.

Sammanfattning

Tidigare avsnitt har försökt beskriva hur den sverska konfektionsindustrin utvecklats, hur förutsättningarna på den svenska marknaden förändrats och hur myndighe— ternas agerande påverkat förloppet. Den svenska kon— fektionsindustrin expanderade på 1940— och 1950—talen i takt med att marknaden Växte. Företagenbedömdefram— tidsutsikterna som ljusa och vågade satsa på design och utveckling av sortimenten. Under 1960—talet såg företagen möjligheter till lönsamhet i storskalig pro— duktionJ ochproduktionsteknologin fick allt större be— tydelse. "Flaggskepp" som Algots, Schlasbergs nlflupp— visade en snabb omsättnings— och lönsamhetstillvärt. Trots satsningarna på produktionssidan blev det enel— lertid svårare att konkurrera med de importerade pro— dukterna. Den ökade importen möjliggjordes av liberala handelsregler i kombination med tillkomsten av starka inköpsorganisationer i detaljhandeln.

Försöken att möta konkurrensen med sänkta produktions— kostnader misslyckades. Importen kom under 1960— Jch 1970—talen att ta omkring 80 % av den svenska markna— den med följd att den inhemska industrin kraftigt re— ducerades. En ökad export bidrog i någon mån till att hejda utvecklingen. Ett led i den kostnadssänkandestra— tegin var att etablera tillverkning utomlands. Konfek— tionsföretagen investerade i egna anläggningari_Europa och använde sig också i viss mån av kontraktstillverk— ning. Det senare gäller också för de stora distribu—

rörerna som har egen designavdelning.

Som tidigare framgått emanerar en stor del av importen inte från länder med extremt låga löner. Kostnaden för själva sömnaden, det produktionsmoment som i så hög grad förlagts till andra länder, utgör endastennindre del av den totala kostnaden. Det finns vidare skäl att anta att en stor del av konsumtionen inte är särskilt priskänslig. Vi drar härav slutsatsen att det inte en— dast är lönekostnadernas höjd som legat bakom många svenska konfektionsföretags svårigheter att hävda sig

i konkurrensen. Det kan även vara brister i fråga om

design, varumärkesstrategi och annat. Det förhållan— det att de konfektionsföretag som investerat i ut— ländska produktionsanläggningar varit mer framgångs— rika än de övriga motsäger inte detta. Det är nämli— gen troligt att de utlandsinvesterande företagens

framgång också beror på att de valt "rätt design"och

"rätt distributionskanal".

De studerade företagens konkurrenskraft har gynnats av kombinationen av hemmaproduktion och utlandsproduk— tion. För Janstorp och Petri har utlandsproduktionen gjort det möjligt att hålla sig kvar i priskänsliga segment där importkonkurrensen är hård. Att företagen som utlandsinvesterat dessutom hållit uppe, och istor utsträckning ökat, försäljningen har bidragit till bättre kunskaper inom dessa företag i fråga om exem—

pelvis produktionsteknik och produktionsplanering.

De företag som övergår från svensk produktion till utländsk kontraktstillverkning mister efterhand den rent produktionstekniska kunskapen men behåller kun—

nandet inom produktionsplaneringen och design.

Den del av tillverkningen som flyttats ut från landet är själva sömnaden. Funktioner som design, material- inköp, logistik, service, provframtagning, lager, di— stribution, marknadsföring, kapitalanskaffning m m har behållits i Sverige. Därför har en stor del av administrationen blivit kvar, vilket gynnat syssel— sättningsutvecklingen på tjänstemannasidan. Givet valet av marknadssegment hade de plagg som den sven— ska konfektionsindustrin tillverkar i utlandet och säljer i Sverige inte kunnat tillverkas lönsamt här

i landet. Om inte de svenska företagen haft någon tillverkning i utlandet skulle vi ha fått köpa mot— svarande produkter från utländska företag. Utlands— investeringarna i konfektionsindustrin har därför inte ökat importunderskottet i landets handelsbalans. Den export som registreras för konfektionsföretagen förbättrar inte heller handelsbalansen, eftersom det

rör sig om transiteringshandel från de utländskatill— verkningsenheterna.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att den ökade konkurrens som den svenska konfektionsindustrin ut— sattes för inte gav företagen stora valmöjligheter. ökad utlandstillverkning var en förutsättning för att företagsenheterna skulle kunna fortleva. Så länge företagen har kvar någon verksamhet i Sverige drar den delen nytta av utlandstillverkningen. För kon— fektionsindustrin har vi noterat positiva effekter på framför allt den tekniska utvecklingen samt på kunskaper i företagsledning, produktionsplanering och design. Utlandsinvesteringarna har således gjort det möjligt för företagen att behålla kvalificerad tjänstemannapersonal. Effekterna vad gäller syssel— sättning i produktion samt på handelsbalansen kan

intesägasvaravaresig positiva eller negativa.

En annan väsentlig lärdom från studiet av konfek- tionsindustrin är att inriktningen på direktinveste— ringar i traditionell mening är tveksam. Huruvida det svenska företaget självt äger den utländska pro— duktionsanläggningen spelar mindre roll. Vissa be— dömare i branschen tror också att andelen legotill— verkning kommer att öka, därför att lokalaägarehar lättare att driva verksamheten. Man kan därför anta att företagandets internationalisering kan:Eånäringsb politiska effekter genom andra åtgärder än direkta

investeringar.

|__-....._.._m___._ "_ ___. _ __ __... _

KAPITEL 7 EFFEKTER AV DIREKTA INVESTERINGAR I UTLANDET

I kapitel 1 gjordes en distinktion mellan kortsiktiga effekter — export och sysselsättning-(samtlångsiktiga effekter i samtliga näringspolitiska dimensioner. Det— ta kapitel börjar med en sammanfattning av de kort— siktiga effekterna. Tyngdpunkten i kapitlet utgörs

av en stiliserad beskrivning, en modell, av en indu— stris och i den ingående företagens utvecklingsför— 1opp. Beskrivningen ligger sedan till grund för nästa avsnitt, i vilket de långsiktiga effekterna av före-

tagens investeringar i utlandet diskuteras.

Sammanfattning av resultaten avseende kortsiktiga effekter _______________________________________________

Som kortsiktiga effekter definierades skillnader i utfall i export från och sysselsättning i de svenska koncerndelarna mellan alternativen lokal produktion i utlandet och försörjning av avsättningsmarknaderna i fråga om export från Sverige eller licensförsälj— ningl. Även om förhållandena under vilka de studerade investeringarna genomförts har varit olika är ändå vissa karakteristika gemensamma. Konfektionsindustrin undantagen har samtliga här undersökta investeringar i utlandsproduktion helt eller delvis föranletts av handelshinder.

De investerande företagen har för att kunna bibehålla eller öka sin försäljning på utländska marknaderkring— gått handelshinder genom att försörja marknaderna ge- nom lokal produktion. I vissa fall har det också före- kommit direkta krav på lokal tillverkning eller till lokala förhållanden anpassade produkter, som ur före— tagets synvinkel bäst framställts lokalt.

1 I fallet konfektionsindustrin var det fråga om produktion i Sverige för den svenska marknaden.

16

Dessa investeringar har vi genomgående funnit leda till en större försäljning för det svenska företaget än vad export från Sverige skulle kunna leda till. Det investerande företagets konkurrenskraft gynnades således av investeringen. Genom att exportalterna- tivet skulle leda till en mindre försäljning på erk— naden och att man i den lokala tillverkningen utnytt— jar komponenter från de svenska koncerndelarna har exporten från Sverige i de undersökta fallen gagnets av de utländska produktionsinvesteringarna. Syssel— sättningen i de investerande företagens svenska kcn— cerndelar har därför också varit högre än vad den

annars skulle ha varit.

Licensförsäljning hade, i de fall den varit tillämp- lig, gett upphov till mindre finansiella flöden änvad direktinvesteringarna gjort på grund av den export från Sverige som dessa fört med sig. Licensförsäl;- nirmghade därför varit ett sämre alternativ, inte el-

dast från företagets synpunkt.

I ett par fall har vi ifrågasatt om effekternavarit positiva. Atlas Copcos uppbyggnad av en sammansätt— 'ningsfabrik i Bremen i början av år 1970 var endast delvis motiverad av handelshinder. Sverige hade ärnu inte träffat frihandelsavtalet med EG. Det Väsentli- gaste skälet till lokaliseringen i Bremen var doc] de bättre möjligheterna att där rekrytera utbildad arbetskraft. I Sverige rådde vid tillfället bristpå yrkesutbildade arbetare. Enligt företagets bedömn;ng gick det därför snabbare att få i gång produktion i Bremen än vad det skulle ha gjort i Sverige. Vid den tidpunkten var dessutom företagens kostnader för ar—

betskraften lägre i Västtyskland än i Sverige.

Bremeninvesteringen var därför huvudsakligen resu:s— orienterad. Det är visserligen troligtattAtlachpcos konkurrenskraft påverkades positivt,meneffektentorde ha varit marginell eftersom tillgången på yrkesarbe— tare redan år 1972 blev något bättre i Sverige och

arbetskraftskostnaderna mellan de båda länderna u:-

jämnadesl. Produktivitetsutvecklingen har varit lik— artad i Atlas Copcos enheter i Sverige och Västtysk— land. En förläggning till Sverige skulle ha haft en positiv inverkan på exporten och på sysselsättningen inom de svenska delarna av Atlas Copco utan.att.Atlas Copcos konkurrenskraft skadats märkbart.AtlasCopcos

övriga utlandsinvesteringar anser vi haft positiva effekter.

Svenska Fläktfabrikens investeringar i produktion i utlandet var ursprungligen marknadsorienterade — det var tillverkning avsedd för den lokala marknaden och detta gäller delvis fortfarande. Med beaktande av fak— torer som förekommande preferenser för lokalt till— verkade produkter, behov av anpassningochhöga trans— portkostnader torde lokal tillverkning ge upphov till positiva effekter även för exporten från och syssel—

sättningen i Svenska Fläktfabrikens svenska koncern—

delar.

En förändring inträffade emellertid i och med att av— vecklade handelshinder och ökade mekaniseringsmöjlig— heter gjorde det fördelaktigt för Svenska Fläkt att strukturrationalisera koncernens tillverkning. Det franska tillverkande dotterbolaget blev, utöver till— verkningen för den franska marknaden, leverantör av fläktar till bl a det västtyska bolaget som monterar klimataggregat för även den franska marknaden. Till den delen får utlandsinvesteringarna en resursorien— terad prägel och de skäl som ursprungligen var väg— ledande, transportkostnader och behov av lokal an—

passning, kan inte längre vara lika giltiga.

Vi har inte material nog för att besvara frågan men vill i alla fall ställa den: I hur hög grad skulle Svenska Fläktfabrikens konkurrenskrafthämmats avatt en större del av tillverkningen, inom ramen för den koncerninterna specialiseringen, förlagts till Sverige? Det är möjligt att exporten från och sysselsättningen

i Svenska Fläkts svenska koncerndelar skulle hapåver- kats positivt.

l Bristen på yrkesarbetare återkom dock senare.

Konfektionsindustrins produktionsinvesteringar i ut— landet är renodlat resursorienterade. Genom utlägg— ning av det mest arbetskraftsintensiva momentet i tillverkningsprocessen — sömnaden — har företagen försökt förbättra sin konkurrenssituation. otvivel— aktigt har de också gjort det, men det är inte ute— slutet att användning avandrakonkurrensmedelskulle ha varit effektivare. En stor del av konfektionsva— rorna framstår inte som så extremt priskänsliga. Egenskaper som design och karaktär av märkesvara verkar vara minst lika viktiga. Tillyttermeravisso har en låg sömnadskostnad inte någon större inver— kan på den totala kostnaden, då den i allmänhet är en ganska ringa del av densamma. Givet att de sven— ska företagen ändå varit beroende av den lägre söm— nadskostnaden har vi bedömt effekterna för nettoex— portutvecklingen och sysselsättningen i dessa före— tag vara positiva. Viss sömnad, design och andra funktioner har därmed kunnat behållas i de svenska

konfektionsföretagen.

Det bör för säkerhets skulle upprepas att effekter på sysselsättning och export/import i de berörda företagen inte automatiskt ger upphov till motsva- rande förändringar för landet som helhet. En syssel— sättningsökning i ett företag motsvaras i de flesta fall av en sysselsättningsminskning i något annat företag. Effekten för landet som helhet består där— för snarast av strukturförändringar, som dock kan

utgöra ekonomisk—politiska problem.

En industris förändringsprocess

Ett intressant resultat av industristudierna är att samtliga fem producentvaruindustrier tycks ha genom— gått likartade utvecklingsförlopp även om de olika

faserna i förloppen inte är parallella i tiden.

De fem industrierna är att betrakta som verkstadsin- dustrier även om utvecklingsförloppet tycks innebära att företagen delvis byter branschtillhörighet. Men

ursprunget i verkstadsindustrin påpekas här därför

att det naturligtvis inte är säkert att motsvarande förlopp återfinns i alla andra industriella verksam— heter. Konfektionsindustrin har sålunda haft en an-

norlunda utveckling.

Den följande beskrivningenen;utvecklingsförloppetgörs i termer av vissa av de struktur— och beteendevariab— ler som ingår i den modell som presenterades i kapi— tel 1.

I ekonomisk teori brukar man skilja mellanolikamark— nadsformer. Ett par sådana är perfekt konkurrens och oligopol. En mer "realistisk" variant av perfekt kon- kurrens brukar benämnas monopolistisk konkurrens un— der vilken produktdifferentiering och lägesfördelar antas kunna påverka prissättningen. Men liksom under perfekt konkurrens antas de många säljarnas produk— ter vara utbytbara ur köparnas synvinkel. En enskild tillverkare anses inte kunna påverka denallmännapris— nivån för produkterna i fråga.

Under marknadsformen Oligopol är antalet tillverkare så litet att en enskild tillverkares beteende kan på— verka de övriga tillverkarnas resultat. Det uppstår därför beroendeförhållanden mellan inte bara till- verkarna och köparna utan även mellan tillverkarna inbördes. Man brukar skilja mellan homogena och dif— ferentierade oligopol. I det förra fallet är produk— terna från olika tillverkare direkt utbytbara. I det senare fallet är produkternas utformning så olika att utbytbarheten i varje fall är mindre uppenbar. Det kan betyda att prisernas jämförbarhet är liten och att jämförelsen därför försvåras. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att priskonkurrens inte förekommer. Det beror bl a på strukturen i köparle— det, där få men stora köpare kan förhandla sigtill låga priser.

I empiriska undersökningar konstaterar man ofta att olika branscher arbetar under olika marknadsformer. Vi tycker oss ha funnit att de industrier vi arbetat

med har genomgått en förändringsprocess som bl a inne—

burit en glidning från en mindre till en mer koncent— rerad marknadsform. Det gäller då inte bara på den

svenska marknaden utan också på världsmarknaden.

De här studerade företagen har redan från början eller mycket tidigt i sin utveckling kommit i besittning av en teknologisk kunskap som kommit att utgöra en företagsspecifik fördel. Kunnandetkonlantingen från en uppfinning, som i fallet L M Ericsson eller, som i fallet Sandvik, från ett förvärv av rätten att till— verka stål enligt Bessemermetoden. Den företagsspe— cifika fördelen exploaterades genom att produkter baserade på den nya teknologin tillverkades och sål— des. I motsats till andra typer av tillgångar mins— kas inte kunskapens värde av att den exploateras i stor skala. Det är därför i regel lönande att expan— dera och sälja produkterna på nya, dvs oftast utländ— ska, marknader. Det är också vad som har skett i de

studerade företagen.

Vad företagen hade att sälja i dessa tidiga skeden kan karakteriseras som just "produkter". Det var te- lefonapparater eller järnvägshjul. Köparen förvär— vade produkterna och använde dem i sin produktions— process. Försäljningen, som i de tidigare stadierna ofta ombesörjdes av agenter, var i många fall att likna vid ordermottagning eller bestod i argumenta- tion om pris och kvalitet. Det gällde att sälja vad

man kunde tillverka.

Värdet av de företagsspecifika fördelarna var sådant att verksamheten gav överskott — det är av naturliga skäl framgångsrika företag vi studerat. överskotten kan sägas ha använts på i princip två sätt: dels pro- duktutveckling som gav ett kvalitetsmässigt bättre och bredare sortiment, dels i uppbyggnad av ett nät av marknadsförande och lagerhållande dotterbolag.

L M Ericsson tillverkade så småningom inte endast telefonapparater utan även växlar, kabel och andra för ett telefonsystem behövliga produkter. Sandvik

ersatte, huvudsakligen under 1920— och l930—ta1en,

successivt sina dittillsvarande agenter med egna försäljande dotterbolag.

...—_. ___—___..- .

De egna säljande organisationerna var intebaraöver— 1ägsna i att sälja utan även i den, som det skulle visa sig, väsentliga informationsöverföringen från köparna tillbaka till dem som fattade beslut(mnpro- duktutveckling och sortimentfrågor. Mellan det sven- ska företaget och dess representanter samt det kö- pande företaget och dess personal uppstod ofta för— troendefulla relationer men också ömsesidiga beroen- deförhållanden. Till följd härav uppstod ofta lång—

variga förbindelser mellan säljare och köpare.

På så sätt blev det svårare för konkurrenterna att vinna köparen i fråga. Ytterligare en viktig effekt blev att det säljande dotterbolagets personal lärde sig köparföretagets produktionsprocess och på vilket sätt det egna företagets produkter passade ini.denna. Med kännedom om detta kunde moderbolaget utveckla produkter och system som bättre svarade mot köpar— nas behov. Sannolikt kom de säljande dotterbolagen

i vissa fall att vara köparna överlägsna i kunnandet

om dessas egna produktionsprocesser.

På grund av periodvis avsaktande teknisk utveckling och imitation från konkurrenterna har sannolikt de svenska tillverkarna under långa perioder inte haft någon fördel i form av teknologisk överlägsenhet. I stället har förbindelserna med köparna och de upp— byggda marknadsförings— och servicenäten varit den främsta fördelen. I enlighet med fördelscykeln (se kapitel 1) har exploaterandet av den ursprungliga fördelen lett till uppbyggandet av en ny eller en ytterligare fördel.

Företag som inte förmått bibehålla värdet av sina företagsspecifika fördelar eller utveckla nya har upphört som självständiga företag, antingen genom att de förvärvats av en konkurrent eller genom att

de lagts ned. Därigenom har koncentrationsgraden ökat.

Den ökade kunskapen om köparnas produktionsproces—

ser och de egna produkternas roll i dessa processer

kom att utnyttjas bl a så att tillverkarna började leverera mer eller mindre kompletta lösningar på köparnas problem. Dessa "system" består av företrä— desvis de egna produkterna - i Vissa fall också andra företags produkter - kombinerade så att de i ytterlighetsfallet kan bilda köparens hela pro— duktionsprocess. En väsentlig, om inte den väsent— ligaste, delen utgörs av kunskapen om hur de olika produkterna och varianter av dessa bör kombineras, hur systemet skall opereras och dess funktionsdug— lighet bibehållas. Företagen inom telekommunika— tionsindustrin har i flera decennier kunnat leve— rera hela system. Det avspeglades i de säljande dotterbolagen, som organiserades och bemannades så att i ytterlighetsfallet varje befattningshavare i den köpande teleadministrationen kunde finnaemlper— son med kapacitet att bistå med lösningpåjustsitt problem. Ett annat exempel är kombinationeneu/Sand— viks borrar och Atlas Copcos borrutrustning, som på 1950-talet blev ett system för bergbörrning som uppenbarligen hade stora framgångar. i ! g i Denna utveckling mot alltmer komplexa och differen- tierade produkter har skett samtidigt som antalet konkurrenter har minskat och de kvarvarande före— tagen vuxit. Det har krävts en viss storlek.på före- tagen för att kunna göra de nödvändiga investering— arna i utvecklings- och marknadsorganisationer. Ventilations— och svetsindustrierna kännetecknas av att antalet konkurrenter är betydligt större än vad det är i telekommunikations— och borrindustrierna. Att tillhöra en industri som kännetecknas av monopo— listisk konkurrens, med många konkurrenter ochenlåt- följande priskonkurrens, är ingen behaglig situation i för det enskilda företaget. Det innebär nödvändigt— vis att det är svårt att generera överskottsresurser. ; Företaget försöker därför att ta sig ur den situatio— nen. Det kan t ex ske genom förvärv av konkurrenter

— som alltså kan vara ett uttryck för en medveten

strävan att "förbättra" sin konkurrenssituation. Det

intressanta är att även uppbyggnadavnwrknadsförings-, entreprenad— och serviceverksamhet samt forskning och utveckling (vare sig det är i Sverige eller på utländska marknader) kommer att utgöra hinder för företag som inte kan göra motsvarande investeringar att vara med och konkurrera. Uppbyggnaden av mark- nadsföringsnätet och de därav följande stabila rela- tionerna till kunderna samt förändringen av levere— rade produkter och system är långsamma processersom sannolikt inte är avsedda att förändra industrins marknadsform. Förändringarna får ändå en sådan ver—

kan.

Utvecklingen inom svets— och ventilationsindustrierna kan ses på det viset. Bahcos och Svenska Fläktfabri— kens entreprenadverksamhet och åtföljande utveckling av systemprodukter är, och kommer sannolikt att vara,

företagsspecifika fördelar som förändrar konkurrens-

situationen.

Man kan fråga sig varför denna utveckling gått för— hållandevis långsammare inom svets— och ventilations— industrierna än i bergborr— och, framför allt, tele— kommunikationsindustrierna. Sannolikt beror det på de olika behov som industriernas produkter'och system skall fylla.

Kommunikationsbehovet löses sålundagenonluppbyggnadav ettförett land enhetligt telefonisystem.Pmtaletkö— pare har därför också blivit mycket litet — oftast endast en för varje nation. Svets— och ventilations— behoven däremot är ytterligt mångfasetterade: de va— rierar med klimat och metallernas eller byggnadernas egenskaper. Det har därför varit svårt att på mot— svarande sätt utforma system med vida användnings— områden. Det är också ett viktigt skäl till varför

antalet installatörer är så stort i ventilationsin—

dustrin.

Då nu utformningen av system för vissa behov påbör— jats är det sannolikt att antalet tillverkare kommer att reduceras. Dessutom torde det vara så, att de

framåt vertikalt integrerade företagen har större möjligheter att uppfatta potential för förbättringar i produktutbudet. De företag som enbart tillverkar och säljer produkter kommer att förlora terräng.

Vissa företag har emellertid specialiserat sig på tillverkning av mycket få produkter, i ytterlighets— fallet rent av en enda produkt eller till och med komponent. Det finns nu företag som specialiserat sig på tillverkning av t ex don, dvs in— och utblås— ningsventiler. Även om det naturligtvis finns många varianter även av don, som en sådan tillverkare då kan hålla ett sortiment av, är huvudpoängen möjlig— heterna att genom mekaniserad, storskalig tillverk—

ning kunna pressa kostnaderna.

En tendens som vi funnit i alla de undersökta verk- stadsindustrierna är att systemtillverkarna söker standardisering på produkt— och, framför allt, kom— ponentnivån. Det har lett till att en och samma pro- dukt— eller komponenttillverkare levererartill flera systemtillverkare. Dessa synes i växande utsträckning ha slutat att själva tillverka framför allt enklare

komponenter.

Vi har inte undersökt de kostnadspåverkande fakto— rerna i komponenttillverkningsledet men finner det mycket troligt att serielängden är av stor betydelse. Det är i så fall en förklaring till att så mångakom— ponenter kommer från tillverkare i stora länder som Västtyskland. Sannolikt har företag från sådana län— der fått ett försprång i fråga om kapacitetsuppbygg- nad som kan vara svårt att hämta in för t ex svenska komponenttillverkare. Erfarenheterna från undersök— ningen stöder därför uppfattningen att Sverige är på väg att bli "en sammansättningsfabrik".

Om vi nu har sagt att en del företag inom ventila— tions— och svetsindustrierna har valt att speciali— sera sig och konkurrera med låga tillverkningskost- nader bör också en annan specialiseringsdimension

nämnas. Större delen av försäljningsvolymen består

alltjämt av produkter. Då tidigare uppbyggda relatio— ner till användarna är viktiga, kommer det sannolikt att finnas ett antal företag specialiserade på en viss region. De har en fördel i närheten tillköparna. Men om systemlösningar kommer till ökad användning minskar värdet av denna fördel och sådana företagkan bli attraktiva förvärvsobjekt för systemtillverkna.

De svenska verkstadsföretagens första investeringar utomlands har i allmänhet varit i marknadsförings— och distributionsnät. De fördelar dessa nät fört med sig, ikombination med fördelar av teknologisk karak— tär, har gjort det möjligt, när det bedömts som moti- verat, att etablera även tillverkning utomlands.0fta har alternativet att tillverka lokalt varit överläg— set ur företagets synvinkel, därför att marknadenom— gärdats av handelshinder. De flesta av de svenska fö- retagens etableringar i Västeuropa tillkom således så långt tillbaka att tullfrihet inte rådde. För öv— riga länderområden kvarstår tullhindren alltjämt. I många länder finns icke—tariffära handelshinder. Ett annat motiv för etablering av lokal tillverkning har också varit att köparna föredragit, eller krävt, lo— kalt tillverkade produkter, som visats för bl a tele- kommunikation. Transportkostnaderna har, såsom varit fallet för vissa skrymmande ventilationsprodukter, omöjliggjort export från Sverige.Annorlundauttryckt: värdet av fördelspaketet har inte varit tillräckligt stort för att uppväga den nackdel det inneburit att exportera från Sverige, men det har varit tillräck—

ligt stort för att medge lokal tillverkning.

Även den lokala tillverkningen har gradvis utveck— lats. Det har i allmänhet varit de sista momenten i tillverkningsprocessen med avseende på marknaden i fråga som flyttats utl. Det har varit produktanpass— ning eller sammansättning. Export till Sverige eller tredje land har i dessa stadier inte varit vanliga.

1 Då de direkta investeringarna i regel varit förenade ned all— nän tillväxt har det i regel inte varit fråga om utflyttning i ordets egentliga Hening. Snarare har kapacitetsutvidgningen lokaliserats till en utländsk marknad i stället för i Sverige.

Det har inte varit fråga om att utnyttja eventuella landspecifika fördelar i värdlandet. Eventuella lägre arbetskraftskostnader har i regel motsvarats av en lägre produktivitet. Det har varit renodlade mark— nadsinvesteringar i produktionsmoment delvis paral— lella med de som funnits i den svenska deleneNIkon—

cernen .

Syftet med etablerandet av den lokala tillverkningen var att öka försäljningen. Än viktigare i det lång— siktiga perspektivet var att de investerande företa— gen därmed kom att ingå fler och djupare förbindel— ser, möjliggjorda genom t ex bättre kapacitetförpro— duktanpassning. Ur den synvinkeln är den lokala pro— duktionen snarast att se som ett led i marknadsfö—

ringsprocessen.

Ett annat karakteristiskt drag för denna de1.aV'inter— nationaliseringsprocessen har varit att investering— arna skett i form av nyetableringar. Mera sällan har det varit fråga om förvärv av företag. Likväl har dessa investeringar inneburit en framflyttningamzpo— sitionerna. Karaktären av utländskt företag med där— till hörande nackdelar har minskat. Svagare inhemska konkurrenter slås ut. Det kan uttryckas så att visser— ligen utgör Oligopol en förutsättning för uppkomst

av direktinvesteringar och multinationella företag, men direkta investeringar är i sin tur ett led i processen mot en fortsatt oligopolisering. I ytter— lighetsfallet är resultatet uppkomst av globala oli— gopol.

Som framgått av tidigare kapitel har de olika verk— stadsindustrierna hunnit olika långt i denna med den tekniska utvecklingen och internationaliseringen pa— rallella koncentrationsprocess. Telekommunikation

har mycket länge varit starkt koncentrerad. Borrin— dustrierna har nått sin höga koncentrationsgrad rela— tivt nyligen. Svets— och ventilationsindustrierna är alltjämt jämförelsevis lågt koncentrerade, men det

finns enligt ovan anledning att tro att koncentratio— nen kommer att öka.

Konkurrensbeteendet i ett globalt Oligopol får så— ledes studeras med utgångspunkt i telekommunikations— och bergborrindustrierna. Antalet konkurrenter är alltså litet. Etableringshindren för icke-industri— företag har blivit mycket höga. Alla konkurrenterna kan i princip mötas på alla marknader utanför'de cen— tralstyrda ekonomierna. Konkurrenssituationen har drag av nollsummespel: en positionsframflyttningför ett företag är att se som en förlorad möjlighet för de övriga företagen. De bevakar varandras agerande och imiterar beteenden som eventuellt kan leda till vidare framgångar.

Att vara verksam på utländska marknader är inte längre någon nackdel. De svenska företagen — och det gäller alla de undersökta industrierna - är de bland konkur— renterna som är längst internationaliserade. Enligt egna och konkurrenternas bedömningar har de svenska företagen nu i flera fall en fördel gentemot sina ut- ländska konkurrenter i form av erfarenhet avattsätta upp och driva dotterbolag i främmande länder. Sanno— likt är detta en följd av att de svenska företagen betydligt tidigare än konkurrenterna, som oftast har större hemmamarknader, tvingats ut på främmande mark— nader för att kunna expandera.

Tillverkarnas roll har blivit att förse köparna med system som erbjuder tekniskt avancerade och tillför— litliga lösningar på deras produktionsproblem. Eko- nomin är självfallet viktig för köparna. Men det är snarast "totalekonomin" sedd över ganska långa tids- perioder och där eventuella stilleståndskostnader är betydelsefulla. I en sådan situation är priset på det levererade systemet endast en faktor av flera som påverkar det ekonomiska utfallet för köparna.Då dessutom de system som de konkurrerande tillverkarna erbjuder skiljer sig åt i en mängd avseenden,ochdet alltså är svårt att göra direkta prisjämförelser,kom— mer inte prissättningen att vara det centrala konkur— rensmedlet. Viktiga sådana är i stället forskning och utveckling samt marknadsföring — den senare sedd i mycket vid mening. Det gäller som tidigare sagts

att genom produktanpassning, problemlösning, utbild— ning och service skapa så förtroendefulla relationer

som möjligt till köparna.

De flesta utländska investeringar i tillverkning som de svenska företagen har genomfört har även i detta sena skede tjänat syftet att försörja en lokal mark— nad. Men därtill kan för det sena stadiet typiska företeelser noteras. Kvarvarande mindre konkurrenter blir attraktiva förvärvsobjekt. Skälen kan vara flera. De kan t ex ha utvecklat en specialitet som visat sig användbar. För de stora företagen, som försöker hålla breda sortiment för att kunna erbjuda lösningar för så många behov som möjligt inom den valda avgräns— ningen, är det en snabbare väg att förvärva detxnindre företaget än att själva bygga upp kompetensen från början. Ett exempel är Atlas Copcos förvärv av det amerikanska företaget Jarva, som är ett av mycket få företag som utvecklat den s k fullortsborrningstek— niken, innebärande att hela det behövliga utrymmet borras upp och sprängning således kan undvikas.

Att förvärva en konkurrent med etablerat varumärke

och uppbyggda relationer till vissa köpare ärettsnab— bare och sannolikt billigare sätt att öka marknadsan— delen. Sandviks köp av Le Burin i Frankrike är ett exempel på dylika förvärvsmotiv.

Förvärven är emellertid inte enbart att se som posi— tionsframflyttningar. De rymmer också ett defensivt moment. Inte nog med att konkurrenssituationen skulle förändras på kort sikt, som i Sandviks fall med möj— liga prissänkningar på den franska marknaden, om för- värvsobjektet "föll i händerna" på en av de stora kon— kurrenterna. Det skulle också innebära en positions— framflyttning för denna med möjliga negativa verk—

ningar på lång sikt på andra marknader.

Vi har tidigare beskrivit etablering av tillverkande dotterbolag med uppgift att försörja en lokal marknad

som ett led i företagens internationaliseringsprocess. Efterkrigstidens liberalisering av den internationella

handeln i kombination med de internationaliserade företagens ökade storlek har gett upphov till nästa fas i internationaliseringsprocessen.Nytillkommande eller befintliga tillverkande dotterbolag speciali— seras på tillverkning av delar av sortimentet för

en större marknad än den som värdlandet utgör.

Atlas Copco och Svenska Fläktfabriken kanutgöraexem— pel på koncerner som gått in i denna internationali— seringsfas. Atlas Copcos fabrik i Bremen är sålunda koncernleverantör av borrtraktorer. Svenska Fläktfa— brikens franska dotterbolag tillverkar fläktar och det belgiska dotterbolaget batterier (vätskefyllda slingor för upptagande eller avgivande av värme) som används vid det västtyska dotterbolagetförnwntering av klimataggregat, vilka levereras till stora delar

av den västeuropeiska marknaden.

I detta skede är det inte fråga om att utnyttja före— tagsspecifika fördelar i kampen med lokala konkurren— ter om en lokal marknad. Det är snarare fråga(mnmini- mering av kostnaderna för att förse de säljande en— heterna med de produkter de behöver. Ländernas egen— skaper är därför viktiga och det är snarast landspe— cifika fördelar — inkl avståndet till avsättningsmark— naderna — som styr lokaliseringen, i varje fall vid en nyinvestering. Atlas Copcos val av Bremen påverka- des i hög grad av den rikliga tillgången på yrkesut- bildad arbetskraft där. Genom att de internationellt förgrenade företagen har kunskap om och erfarenhet

av förhållandena i olika länder kan de således "ratio— nellt" välja mellan olika lägen givet egenskaperna hos den aktuella produktionsprocessen. Det kan också vara fördelaktigt att dela en produktionsprocess om momenten sinsemellan är mycket olika och motsvarar

olika länders landspecifika fördelar.

Men ett betydligt vanligare sätt för omfördelning av produktionsaktiviteter är att företagen i vissa fall slutat att själva tillverka enklare komponenter och i stället köper dessa från fristående,specialiserade

tillverkare. De svenska tillverkarna förbrukadeinte så stora volymer att en egen tillverkning längrekun—

de motiveras.

Det tydligaste exemplet på utnyttjandet av landsspe— cifika fördelar erbjuder i stället konfektionsindu— strin. Många tillverkare har således förlagt det ar— betsintensiva sömnadsledet till länder med låga ar— betskraftskostnader. I vissa fall har man därvid valt att äga enheten i fråga — i andra fall har legotill—

verkning föredragits.

I vissa fall kan den koncerninterna specialiseringen leda till att ett utländskt dotterbolag blir mer be— tydelsefullt med avseende på en viss produkt än mot— svarande svenska enheter. Koncernledningenkandåfin— na det fördelaktigt att förlägga också ledningsansvar och forsknings— och utvecklingsaktiviteterna för pro— dukten i fråga till det utländska dotterbolaget. Så har inte skett i nämnvärd utsträckning inom de avoss studerade industrierna. Men inom andra industrier,i vilka de studerade koncernerna är verksamma,finnsså— dana exempel. Sandviks stålbandstransportörsdivision har den administrativa ledningen och större delen av FoU—aktiviteterna förlagda i anslutning till det väst— tyska dotterbolaget. Divisionsledning och FoU-verksam— het för kompressordivisionen inom Atlas Copco är loka— liserade till koncernens belgiska dotterbolag, som är den klart största tillverkningsenheten för denna pro- duktgrupp. Denna typ av förändringar kan ses som att företagen genomgått ytterligare en fas i internatio—

naliseringsprocessen.

Att vissa koncerner - eller snarare delar av koncer— ner — följt det ovan beskrivna internationaliserings— förloppet ända fram till en förläggning av lednings— ansvar för en del av verksamheten till ett utländskt dotterbolag betyder inte att alla företag kommer att följa samma förlopp. Vissa företag kommer äveni.fort— sättningen att finna det fördelaktigast att försörja de utländska marknaderna genom export från Sverige. Andra kommer även i framtiden att ha dotterbolag som

endast producerar för den lokala marknaden. Genom den av DIRK beställda delundersökningen som utförs vid IUI kommer en lägesbeskrivning i fråga om före— tagens internationalisering att kunna ges för hela

den svenska industrin.

Långsiktiga effekter av de undersökta verkstadsföre—

tagens utlandsinvesteringar

Beskrivningen av internationaliseringsprocessenj_de studerade verkstadsföretagen visade att investering— arna i huvudsak varit marknadsorienterade. Då så många marknader har varit, och alltjämt är, omgär— dade av handelshinder eller på annat sätt varit svå— ra att sälja till genom export från Sverige,harlo— kal produktion varit ett viktigt medel i stärkandet av de investerande koncernernas konkurrenskraft. Företagen har därigenom vuxit snabbare och kunnat generera större resurser för investeringar, forsk— ning och utveckling samt marknadsföringj_vidnening. Företagens konkurrenskraft — definierad som värdet av paketet av företagsspecifika fördelar-—harstärkts till följd av de utländska investeringarna i mark— nadsföring och tillverkning. Genom att det huvudsak— ligen har varit de senare leden i produktionsproces— sen som förlagts till utlandet har deavanceradetill— verkningsaktiviteterna, som vilar på teknologiska företagsspecifika fördelar, behållits och vidareut— vecklats i Sverige. Detsamma gäller för de studerade industriernas forskning och utveckling samt lednings— funktioner. Det innebär att den kunskapsutveckling som de utländska produktionsinvesteringarna fört med sig tillgodogjorts de svenska koncerndelarna. Dessas konkurrenskraft kan därför sägas ha stärkts och ex— port och sysselsättning varit större än vadckniskulle

ha varit de direkta investeringarna förutan.

Alternativen till dylika fördelsexploaterande inves— teringar i utländsk tillverkning är i första hand export eller licensförsäljning. Vi tycker ossluikon-

staterat att dessa alternativ inte skulle ha givit upphov till likartade verkningar vad gäller uppbygg—

nad av nya företagsspecifika fördelar i koncernerna som helhet och deras svenska enheter. Utan utlands— investeringar skulle de undersökta koncernerna inte ha existerat i en form och storlek påminnande om

dagens.

Även investeringar i fördelsskapande syfte — ofta i form av förvärv - har vi bedömt ha positiva effekter. Alternativen, som i dessa fall skulle ha bestått i en betydligt långsammare uppbyggnad av motsvarande fördelar genom marknadsinvesteringar eller investe— ringar i forskning och utveckling, skulle ha varit sämre. Konkurrenssituationen i de undersökta indu— strierna är sådan att en konkurrent skulleluautnytt—

jat situationen till sin fördel.

Vi tycker oss ha konstaterat att karaktären av de multinationella företagens företagsspecifika förde— lar har förändrats. Från att ha utgått huvudsakligen från teknologisk kunskap och förmåga att framställa avancerade produkter till att nu också utgöras av förmåga att utveckla kundanpassade system och få dessa att fungera tillfredställande ur köparenssyn—

vinkel under lång tid.

De undersökta företagen har flyttat sig framåt ipro— duktionsvertikalerna. En växande del av deras verk— samhet utgörs av tjänsteproduktion och informations- behandling. De har till viss del upphört att till— verka enklare komponenter. Förutom att karaktären

på de företagsspecifika fördelarna därigenonländrats är det troligt att sysselsättningsstrukturen påver— kats. Andelen tjänstemän har ökat, andelen arbetare minskat. Huruvida detta är en generell tendens kom— mer att kunna utläsas ur den inledningsvis nämnda undersökningen av utvecklingen av sysselsättnings— strukturen i svensk industri(leutlandsinvesterande

företag.

Till den del fortsatt kompetensuppbyggnad huvudsak— ligen sker i koncernernas utländska delar måste de långsiktiga effekterna för de svenska koncerndelarna

sägas vara negativa. Nu har vi inte funnit.en sådan avsaknad av kompetensuppbyggnad i de av oss under— sökta svenska koncerndelarna. Vi tror emellertid

att det finns ett antal sådana exempel inom svensk

industri.

En ganska given effekt av de utländska investering— arna är att de svenska delarna av koncernerna utgör en minskande andel i termer av sysselsättning och omsättning. Redan detta kan ha betydelse för myn- digheternas och de anställdas möjligheter att på— verka företagen. För företagsledningen blir hänsyns— taganden till de utländska koncerndelarna mer nöd— vändiga ju större dessa är. Påverkansmöjligheterna beror också av fördelningen av de företagsspecifika fördelarna mellan koncernens enheter. Det svenska moderbolaget kan hamna i ett kunskapsmässigt under— läge och därmed ett beroendeförhållande till ett utländskt dotterbolag. Dessa frågor avhandlasi_den rapport som utarbetas vid företagsekonomiska insti— tutionen vid Uppsala universitet och i slutbetän— kandet.

Avslutande reflexioner

De redovisade resultaten bygger på ett begränsat empiriskt material. I statistisk mening är genera— liseringsmöjligheterna obefintliga. Till den del de undersökta industrierna är "typiska" till sina egenskaper kan ändå undersökningen ge en förståel— se för direktinvesteringarnas roll i industrins och företagens utvecklingsprocess.

Det gäller inte minst de skilda industriernas för— ändring med internationella koncentrationstenden— ser, strukturförändringar och förändringen/de före— tagsspecifika fördelarna. Det är möjligt att dis— kutera Välfärdsekonomiska, ekonomisk—politiskaoch industripolitiska konsekvenser av dessa föränd— ringar. Uppkomsten av globala Oligopol kan ge an— ledning till frågor av välfärdsteoretisk natur.

Leder de framtagna produkterna och systemen till

välfärdshöjningar? Försvåras en optimal allokering av resurserna? Sätts den framtida konkurrensen ur .spel? Vi skall inte här diskutera dessa frågor som snarast är av relevans för världsekonomin som hel— het. Möjligen kan vi ge några synpunkter utifrån vårt material på en underliggande problematik, som dessutom är av betydelse för bedömning av de sven— ska företagens konkurrenssituation: Är utvecklingen mot globala Oligopol oundviklig? Utvecklingen i de undersökta industrierna motsäger i varje fall inte ett positivt svar på denna fråga.Borrindustrinhar nått en mycket hög grad av koncentration. Telekom— munikationsindustrin skulle ha varit än mer koncen— trerad än vad den faktiskt är om inte myndigheterna i några länder av olika skäl valt att subventionera

det egna landets företag.

Svaret följer också av fördelscykeln; ett företag som skaffat sig en företagsspecifik fördel kan vid exploaterandet av den ursprungliga fördelen bygga upp en ny fördel. Hindren för icke-industrimedlem— mar att bli en av de allt färre medlemmarna blir allt högre. Och eftersom större marknadsandel för— väntas leda till högre lönsamhet är fortsatt till— växt önskvärd ur företagets synvinkel. Det behöver inte nödvändigtvis leda till absolut sett stora företag då många marknadssegment inte är så stora. Världens klart största tillverkare av borrar för hårt berg, Sandvik, hade således år 1978 en faktu— rering på endast drygt 500 milj kr för denna pro— duktgrupp.

Det verkar dock som om förutsättningar för uppkomst av Oligopol inte finns i alla industrier. Om beho— ven är alltför differentierade, som för delar av

ventilations—, svets— och konfektionsindustrierna, är det sannolikt inte möjligt att konstruera stan— dardiserade lösningar för att tillfredställa dessa behov. Å andra sidan reduceras antalet differentie— rade behov successivt i förhållande till de stan—

dardiserade genom marknadsföring och påvisande av en standardiserad behovsuppfyllelses överlägsna

ekonomi.

Det finns dock vissa skäl till varför utvecklingen mot globala oligopol inte behöver vara oundviklig och också till varför redan bildade oligopol inte behöver bestå för evigt. Den teknologiska utveck— lingen kan leda till att tidigare gällande gränser för en industri ändras eller attetableringshindren plötsligt blir lägre. övergången till elektronik tycks bl a komma att leda till en hopsmältning av industrierna för tillverkning av utrustning för informationsbehandling och telekommunikation.Dessa funktioner integreras i samma system. Antalet till— verkare av telekommunikationsutrustning kan därige—

nom komma att öka.

Ett par i sammanhanget små företag introducerade hyd- raulik som drivkraft i bergborrutrustningar. Då hyd— rauliken visade sig klart överlägsen tryckluften kun— de dessa företag genom sitt försprång ta en viss, om än liten, del av marknaden. De större tillverkarna har nu också lanserat hydrauliska system och det är ovisst vilken framtida roll de ursprungliga "hydrau— listerna" kan komma att spela.

Förändringar på avsättningsmarknaden kan varaan/den arten att de ger utrymme för nya konkurrenter.Genom att köparna av svetsprodukter, som varv, avsevärt minskat sin volym på de traditionella marknaderna och i stället ökat på andra — i synnerhet i Japan och Sydostasien - faller värdet av etablerade rela— tioner drastiskt. I stället gynnas svetsutrustnings- företag med hemvist på de växande marknaderna.

En annan typ av marknadsförändring skullekunnatän— kas uppstå för telekommunikationsindustrin. Om stora telefonabonnenter, som stora, internationellt för— grenade handels— och industriföretag, byggeruppegna telekommunikationssystem, skulle det kunna betyda att telefonförvaltningarnas betydelse som köpare minskar. Det skulle förstås avsevärt minska värdet av de etablerade relationerna med teleförvaltning— arna och därmed öka möjligheterna för de producen- ter som inriktar sig på privata telekommunikations—

system.

Det är således svårt att på å priorigrunder avgöra huruvida globala oligopol är oundvikliga. Endast ytterligare empiriska undersökningar kan visa om skälen för eller emot är tyngst vägande. Men som sagt, varaktigheten av en del stora konkurrenters position inom t ex telekommunikationsindustrin ut— gör ett stöd för tanken om oligopolets oundviklig— het.

Förekomst av oligopol skall inte nödvändigtvis be— traktas som något enbart negativt. Blir medlemmarna alltför få kan det visserligen finnas risk för kon— kurrenshämmande överenskommelser och förhögapriser enligt välfärdsekonomiska kriterier. Å andra sidan har de stora, internationellt spridda företagen en— ligt ovan varit ett effektivare instrument för till- fredställande av vissa behov än små, nationella,

genom marknadsmekanismen samordnade företag.

Här har emellertid avsikten varit att visapå arten av den konkurrensmiljö under vilken företagen ver— kar i många branscher. Det är av betydelse vid en diskussion om önskvärdheten och konsekvenserna av

att påverka de direkta investeringarna.

Om den givna beskrivningen av en industris föränd— ringsprocess är rimlig, finns det anledning att anta att de strukturella förhållanden som utgör en gro— grund för direkta investeringar kommer att fortsätta att förändras i direktinvesteringsbefrämjande rikt- ning. Det är därför troligt att svenska industrifö— retag även framgent kommer att anse det förenligt med sina intressen att bedriva verksamhet i andra länder. Därmed är emellertid ingenting sagt om for— merna för den utländska verksamheten.Avnånga skäl, som att andra parter i växande utsträckning är in— tresserade av att utöva kontroll, är det troligt att minoritetsägande och samarbete av olika slag mellan formellt fristående företag kan komma att

bli vanligare.

KÄLLFÖRTECKNING

Kapitel 1

Bain, J.S., Industrial Organization, 2:a upplagan, John Wiley & Sons, 1968.

Caves,ILE.,American Industry: Structure, Conduct

Performance, 3:e upplagan, Prentice Hall, 1972.

Caves, R.E., The Determinants of Market Structure;

Designs for Research, i Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W. (red), 1976.

Connor, J.M., The Market Power of Multinationals

— A Quantitative Analysis of U.S. Corporations in Brazil and Mexico, Prager Publishers, 1977.

Dunning, J.H., The Determinants of International

Production, Oxford Economic Papers, November 1973.

Dunning, J.H., Explaining Changing Patterns of Inter—

national Production: In Defence of the Eclectic Theory, University of Reading Discussion Papers in International Investment and Business No. 46, November 1979.

Galbraith, J.K., The New Industrial State, Bostonl967.

George, K.D. och Silberston, A., The CausesandEffects

of Mergers, i Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W. (red) 1976.

Hedley, B.A., Fundamental ApproaditoStrategyDevelop— ment, Long Range Planning, Vol. 9, 1976.

Hymer, S., The International Operations of National Firms: A Study of Direct Investment, opublicerad avhandling, Massachusetts Institute(3fTechnology, 1960.

Industriens Utredningsinstitut, IUI, Rapport till

direktinvesteringskommittén , publiceras 1981 .

Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W. (red) , Markets, Corporate Behaviour and the State, Nijonrode Studies in Economics, Vol.l, Martinus Nijhoff, 1976.

Jacquemin, A.P. och Philips, L. , Concentration,

Size and Performance of European Firms, i Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W. (red), 1976.

Johanson, J, Mattsson, L-G, Sandén, P och Vahlne, J—E, The Role of Knowledge in the Internationalization of Business, Faculty of Social Sciences at Uni— versity of Uppsala, Uppsala University 500 Years —7,

Acta Universitatis Upsaliensis, 1976.

Johanson, J och Vahlne, J—E, The Internationalization Process of the Firm, A Model of Market Development and Increasing Market Commitments, Journal of

International Business Studies, Spring/Summer 1977.

Knickerbocker, F.T., Oligopolistic Reaction and Multinational Enterprise, Boston, 1973.

Lind, R, Utvärderingsforskning — en litteraturöversikt, Research Paper 6133, Ekonomiska Forskningsinsti— tutet vid Handelshögskolan i Stockholm, 1979.

Marris, R. , The Economic Theory of "Managerial" Capi— talism, New York, 1964.

Muller, R.E., Systematic Instability and the Global

Corporation at Home: The Role of Power in Economic Analysis, i Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W.

(red) , 1976.

Penrose, B.T., The Theory of the Growth of the Firm, Oxford, 1959.

Sandén, P och Vahlne , J—E , Impact of Multinationality

on Performance, Working Paper, Centre for Inter— national Business Studies, Uppsala universitet, 1976.

Shepherd, W.G. , The Elements and Evaluation of Market

Structure, i Jacquemin, A.P. och de Jong, H.W. (red) , 1976.

SOU 1975:50, Internationella koncerner i samhälls—

ekonomin .

Stobaugh, R.B. , Nine Investments Abroad and Their Impact at Home: Case Studies on Multinational

Enterprises and the U.S. Economy, Harvard Uni— versity Press, 1976.

Weiss, C.H., Evaluation Research, Prentice Hall, 1971. Vernon, R. , International Investment and International

Trade in the Product Cycle, Quarterly Journal of Economics, Vol.80, May 1966.

Kapitel 2

American Telephone & Telegraph, The Worlds Tele- phones, 1977.

CCITT,TelecommunicationsEconomicstudies,1973—1976.

Doz,Yu GovernmentPowerand Multinationalstrategic

Management,WorkingPaper,HarvardBusinessSchool, 1978.

Ds I l979:l, State Business — Public Enterprise in the EEC.

Financial Times, 14 juni 1979.

GuzzardiJr,V.,TheGreatWorldof Telecommunications,

Fortune, August 1977.

Lizzeri och de Brabant, L'industria della telecommu—

nicazione, Franco Angeli Editora, 1979.

LM Ericsson 100 år, Band I-III, 1976.

MUller,.J.,Major Points Ubbe Analyzed in an Inter— national Comparative Study of the Telecommuni— cations Eguipment Industry,WorkingPaper,Centre for Contemporary European Studies,TheUniversity of Sussex, 1979.

OECD, Microtables Import—Export, 1979. Statistical Yearbook, 1977.

Telefon AB LM Ericsson, Årsredovisningar 1965—1979.

U.S.DepartmentofCommercq Market Survey of Commu— nications Eguipment and Systems — Brazil, 1978.

U.S.DepartmentofCommerce,Market Survey of Commu— nications Eguipment and Systems-—France, 1975.

U.S. Department of Commerce, Survey on the Italian

Market for Communication Eguipment and Systems, 1979.

SOU 1981:33 Källförteckning 261 Kapitel 3

Atlas Copco Manual, 3:e upplagan, Atlas Copco, 1978.

Borrtraktorer för pallborrning, Statens vägverk, 1979.

Building Products and ConstructionEguipment,Global Market Survey, U.S. Department of Commerce, 1977.

Ett svenskt järnverk, Sandviken, och dess utveckling 1862—1937, 2:a upplagan, Uppsala, 1938.

Fagerstabrukens historia, volymerna 1—3, Fagersta Bruks AB, 1957.

Gårdlund T, Atlas Copco 1873—1973, AtlasCopcoAB,l973.

Handbok bergborrning. Teori och teknik,SandvikAB,l975.

Konjunkturbarometern, Mars 1980.

Malmer och metaller, SOU l979z40.

Mining Machinery and Eguipment, Brasil Trade Center, Sao Paulo, 1977.

The Mining Machinery Industry — An Economical,Marketing

and Financial Investigation, The Morton Research Corporation, New York, 1979.

Tungsten, Proceedings of the First International Tungsten Synposium, Stockholm, 1979.

Årsredovisningar, Atlas Copco AB, Fagersta AB och Sandvik AB, 1965—1979.

Kapitel 4

Analytische Ubersichten des Aussenhandels, 1971, 1974, 1977.

Industrie und Handwerk, Industrie des Auslandes.

Produktion Ausgewählter Erzeugnisse des Verarbeitende Gewerbes im Ausland, 1972—1977, Statistik des

Auslandes.

Verarbeitende Industrie, 1973.

World Trade Annual, The Statistical Office of the United Nations, 1971, 1974, 1977.

Årsredovisningar — AGA AB och ESAB AB, 1965—1979.

SOU 1981:33 Kapitel 5

Building Products and Construction Eguipment

(France), National Technical Information

Service, U.S. Department of Commerce, 1976.

Global Market Survey, Building Products and Con— struction Eguipment, U.S. Department of Commerce, Bureau of International Business, 1977.

Lilja, G, Luftbehandling I, Hermods, 1977.

Palmqvist, R, Airconditioning, Home and Commer—

cial, Th. Andel & Co., Indianapolis, 1977.

SOS Industri.

SOS Utrikeshandel.

Statistics of Foreign Trade, Trade by Commodities, Vol. II and III, OECD, 1970, 1973, 1975.

Wages and Total Labour Costs for Workers, Inter—

national Survey 1967—1977, Svenska Arbets—

givareföreningen.

World Trade Annual, Vol. V, The Statistical Office of the United Nations, 1965, 1967, 1977.

Årsredovisningar — AB Bahco, AB Svenska Fäktfabriken, 1965—1979.

Kapitel 6

Affärsvärlden, 1979 nr 12.

Anal s av utrikeshandel och handels olitiska åt ärder

på TEKO—området, Kommerskollegium, H Dnr 575/80, 1980.

Anal sis of the Com etitive Position and Outlook of the

Swedish Heayy Clothing and Wearing Industries, Stan— ford Research Institute, (prepared for TEKO—utred—

ningen), 1970.

Annuaire des Statistiques du Travail, International Labour Office, 1972, 1979.

Beklädnadsarbetarnas förbund 90 år, Svenska Beklädnads—

arbetareförbundet, 1978. Beklädnadsfolket, nr 13, 1969.

Beklädnadsindustrin — teko—, sko— och läderbranschernas

utveckling, en sammanställning gjord inför Bekläd— nadsarbetarnas förbundskongress 1976.

Branschsystem - Konfektion, Datorbaserad Mönsterhante— ring, Styrelsen för teknisk utveckling, STU—infor—

mation nr 86, 1978.

Dagens Nyheter, 23 oktober 1975 och 17 juli 1977.

De svenska tekoindustriernas utlandsverksamhet, Statens

industriverk, PM l979:2. Kläder i kristid, Handelsdepartementet, Ds H l977zl.

Länderkurzberichte, Allgemeine Statistik Deutschlands,

1976.

Prissättningsmetoder inom beklädnadsdetaljhandeln, Statens pris— och kartellnämnd, dnr SPK 148/77, 1978.

Short Term Economic Indicators, OECD, 1976—1977. SOS Handel.

SOS Industri.

Svenska Dagbladet, 9 februari 1970.

TEKO—80, Bedömning av tekoindustriernas utveckling,

Statens industriverk, PM 1980:3.

Tekoindustrierna - Förutsättningar på kort och lång sikt, Statens industriverk, PM l980:16.

TEKO—industrierna inför 70—talet, del I och II, SOU 1970:59 och l970:60.

TEKO—industrierna under 1970—talet, Rapport från TEKO—arbetsgruppen, Ds I 1974:3.

Tekoutredningen 1978 — Bedömning av tekoindustriernas

utveckling, Statens industriverk, PM l979:3.

Textil Beklädnadshandel, del 2, Priser och Marginaler

våren 1972, Statens pris— och kartellnämnd, juni 1973.

The U.S. Apparel Industry: The Causes for Its Decline in International Competitivness and What Could Be

Done To Reverse It, Executive Summary, Conference Series No. 3, Georgia Word Congress Institute,

Georgia State University, 1979.

de la Torre, J. och Baccetta, M., Decline and Adjust— ment, European Policies Toward Their Clothing Industries, Working Paper, INSEAD, Fontainebleau, juni 1979. Trikå— och konfektionsindustri — Produktions— och

sysselsättningsnivåer i början av 1980—talet, Statens industriverk, PM l977:ll.

Tung damkonfektion — Omvärldsanalys, Statens industri— verk, PM l978:7.

Yearbook of Industrial Statistics, United Nations. ]

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31. 32. 33.

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. 5. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. 5. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetlig! huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. I. . Datateknik i processindustrin. !.

lnrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. Översyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete Ill. H. . Sjukersänningsfrågor. S.

Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag-

förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsensvarel. Jo. Forskningens framtid. U. Forskerutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. |.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31]

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård inför 90—talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Siukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2, Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete Ill. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisaring. [17]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Effekter av investeringar utomlands. [33]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen,

EM leerForlag ISBN 91—38-06305-0

Allmänna Förlaget ISSN O3w75-250X