& Statens offentliga utredningar ww 1981z50 %% Kommundepartementet

Den svenska psalmboken

Band 2 Förslag angående bearbetning

m. m. av psalmerna i 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok

Betänkande av 1969 års psalmkommitté

Stockholm 1981

• Sida 2
•  Original

Omslag Jan Bohman Jernströms Offsettryck AB

ISBN 91-38-06423-5 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

© Upphovsrätten tillkommer upphovsmannen eller den till vilken upphovsrätten övergått.

• Sida 3
•  Original

FÖRORD

På förslag av 1975 års kyrkomöte fick psahnkomnittén i uppdrag att framlägga ett förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Kommitténs tidigare uppdrag anfattade utarbetandet av ett tillägg till dessa båda böcker.

Kommittén har i SOU 1981z49, band 1, kap 3, av föreliggande betänkande närmare redovisat sitt arbete och de principer son där varit vägledande. Av denna redovisning framgår att kommitténs arbete med revisionen av psalm— och koralböckerna inte är slut- fört. Konmittén har emellertid funnit det rimligt att redovisa läget och därmed ge en bild av revisionsarbetets inriktning.

Konmitténs bedömning av psalmerna i psalmboken har lett fran till ett förslag on vilka som bör behållas oförändrade, vilka son bör behållas efter en bearbetning och vilka son bör utgå. Av förteck— ningen på sid 11 i denna del av betänkandet framgår vad komnittén föreslår härvidlag.

1978 genanfördes en undersökning genom Statistiska centralbyrån rörande psalmernas användning och användbarhet. I anslutning till den ovan nämnda förteckningen återfinns en sammanställning son visar användningen av de psalmer son kommittén föreslår ska utgå. Procentsiffran anger hur stor andel av de tillfrågade prästerna som under den närmast föregående treårsperioden använt psalmen ifråga. Beträffande denna undersökning se betänkandets band 1, sid 38.

Av förteckningen framgår vidare att 99 psahner är under bearbet— ning. Det kan gälla allt från mer onfattande bearbetningar till mindre justeringar son av olika skäl inte kunnat slutföras ännu. Komnittén återkommer senare med förslag till åtgärder.

Psahnerna har i förteckningen förts upp i nummerordning enligt Den svenska psalmboken. Komnittén har inte tagit ställning till psalmbokens framtida disposition eller psalmernas numrering.

De texter san återges i det följande är sådana som undergått någon form av bearbetning. Undantag har dock gjorts för texter där endast verbformerna ändrats från pluralis till singularis eller där enstaka ord ersatts. Detta slags ändringar meddelas i stället i förteckningen. Inte heller återges de texter som kommittén föreslår ska kvarstå oförändrade eller de som föreslås utgå.

I några fall har kommittén redovisat två bearbetningar av samma text. Detta beror inte på svårigheter att avgöra vilken av bear—

• Sida 4
•  Original

betningarna som är att föredra, utan på att båda bearbetningarna enligt kommitténs mening bör tas med i en framtida psalmbok. Det kan — som fallet är med sv pss 86 och 142 — gälla dels en bear— betning som ligger nära vår nuvarande text, dels en kraftigare omgestaltning av texten. Den här först upptagna bearbetningen föreslås ersätta nuvarande text medan den andra föreslås bli en ny psalm, möjligen också placerad under en annan avdelning. I andra fall, som t ex sv ps 50, innebär den ena bearbetningen att tre verser ur den nuvarande psalmen brutits ut och föreslås bli en ny egen psalm. När det gäller sv ps 518 har psalmens längd motiverat att vissa verser ställts samman till en kortare variant. Här kan erinras om att också i vår nuvarande psalmbok samma text kan förekomma i två olika utformningar. Det mest påfallande exemp— let är sv pss 598 och 599. Släktskapen mellan sv pss 132 t o m 135 är också tydlig. Svenska psalmerna 132 och 134:1 utgår ur— sprungligen från samma latinska text. Fler exempel kunde nämnas.

När melodier från 1939 års koralbok — inkl koralbokstillägget 1964 och Väckelsetidens melodier 1969 — eller Psalmer och visor del 1 och förslaget till Psalmer och visor del 2 använts har noterna inte skrivits ut. Endast en hänvisning till resp koral görs. Inte heller redovisas i notskrift obetydliga ändringsför— slag som enkelt kan förklaras i en kommentar. Sådana förändring— ar, liksom sänkning av tonhöjden i många fall, tillhör utarbe— tandet av en kommande praktisk utgåva av en koralbok och melodi— psalmbok. Däremot återges i noter alla mer betydande ändrings— förslag liksom alla nyinförda melodier, de senare i harmoniserat skick.

Till vissa av de bearbetade psalmerna har knutits en kommentar. Av tidsskäl har det inte varit möjligt att förse alla texter med en kommentar, även om detta varit önskvärt. Kommittén har fått välja några av de texter som undergått en mer genomgripande be— arbetning och genom kommentarerna till dessa exemplifiera arbetet och dess problem.

Kommentarerna kan omfatta tre led. Det första utgörs av en inle— dande allmän hymnologisk kommentar där psalmen sätts in i sitt historiska, teologiska och litterära sammanhang. Dessa kommenta— rer har utarbetats av fil dr Inger Selander, i några enstaka fall av docenten Esbjörn Belfrage och utbildningssekreteraren Per Olof Nisser. Det andra ledet utgörs av bearbetarens egen kommentar. Om vederbörande så önskat har han/hon här redovisat sin person— liga uppfattning av psalmtexten ifråga och gett motiveringar för de lösningar som valts. Eftersom det handlar om personliga kom— mentarer för vilka bearbetaren och inte kommittén ansvarar har de signerats. Det tredje ledet utgörs av en musikalisk kommentar utarbetad av professorn Harald Göransson.

I anslutning till texterna har bearbetarens namn satts ut. Bear— betarna har medgivit att deras namn satts ut under texterna i flera fall där de inte haft för avsikt att göra det om dessa texter skulle komma att ingå i en slutgiltig psalmbok. Där endast smärre ingrepp gjorts har i regel anmälts att det gäller en be— arbetning; inget namn har satts ut. Det kan i dessa fall också vara kommittén som svarat för bearbetningen.

• Sida 5
•  Original

Ofta kan det vara svårt för den intresserade att hitta en översatt text på dess originalspråk. Samma gäller om förlagor etc till musiken. I anslutning till kommentarerna har kommittén därför gjort sådana hänvisningar som underlättar för läsaren att finna en psalms textliga och musikaliska förlagor. En lista över de förkortningar som därvid används återfinns i anslutning till registret.

• Sida 6
•  Original

. . I . '# -.- | I "Iulll .. ; 'H'i' '.. »' ' .'_..- ' . '. 1-7 !" EHF II. |_-

. . . .. ., _g,» m _ . . .. _. _ %#; .'|. ' | ' lll 'I. ..I " .' "f: _ [5.15le ' "FL” '."'.. &

• Sida 7
•  Original

INNEHÅLL

Förkortningar

FÖRTECKNING ÖVER KOMMITTENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER BETR TEXT OCH MUSIK I 1937 ÅRS PSALMBOK OCH 1939 ÅRS KORALBOK

Prästernas faktiska användning enligt SCB—undersökningen av de psalmer i 1937 års psalmbok som kcmmittén föreslår skall utgå i en kommande psalmbok

BEARBETNINGSFÖRSLAGEN

Musikkomentarer till en del texter son föreslås kvarstå oförändrade eller som är under bearbetning (Musikbilaga)

11

29

37

263

• Sida 8
•  Original

. wil I)'1|'.'l"

'h'rl'- .

• Sida 9
•  Original

FÖRKORTNINGAR

Textförlagor

1695 Den svenska psalmboken 1695 (vår första officiella psalmbok, även kallad den karolinska eller oftare den gamla psalmboken) 1819 Den svenska psalmboken 1819 (vår andra officiella psalmbok, även kallad den wallinska) 1921 Psalmbokstillägget Nya psalmer 1921 1937 Den svenska psalmboken 1937 (vår tredje officiella och nuvarande psalmbok) Da psb Den danske salmebog (danska kyrkans psalmbok 1953) EKG Evangelisches Kirchengesangbuch 1950 (för de väst- tyska evangeliska kyrkorna) H A&M Hymns Ancient and Modern 1916 (psahnbok för den

anglikanska kyrkan)

Musikförlagor

G 1697 års koralpsalmbok till 1695 års psalmbok

H Haeffners koralbok 1820 till den wallinska psalm- boken 1819

1921 1921 års koralbok med koraler även till Nya psalmer 1921

1939 1939 års koralbok till Den svenska psalmboken 1937

PoV 76 Psalmer och visor 76, tillägg till Den svenska

psalmboken, del 1 POV del 2 Psalmer och visor, förslag till d:o, del 2 PoS Psahn och sång (Svenska Baptistsamfundets sångbok 1966) ST Sionstoner (Evangeliska Fosterlandsstiftelsens sång— bok 1972) SoP Sånger och psalmer (Svenska Missionsförbundets sångbok 1951) EKG Evangelisches Kirchengesangbuch 1950 (för de väst—

tyska evangeliska kyrkorna, ibland med beteckning för en viss Landeskirche)

NK Nordisk koralbok 1961 (utarbetad av en internordisk komnitté och avsedd som riktningsgivande för framtida revisioner av nordiska koralböcker)

Z J Zahn, Die hblodien der deutschen evangelischen Kirchenlieder, Götersloh 1889—93 hs(s) handskrift(er)

I musikkomentarerna anges melodiernas förekomst i G, H, 1921, EKG, NK och i Z 1 den mån de återfinns i dessa källor.

• Sida 10
•  Original

* if. ..||-.'

" lr .I _..._ * F'rl' ' ' .- .. 'm-

åt.-"fälld? .l_ -' .! .."-. .

l'l

' l Llll -, .. .'..|

" .

• Sida 11
•  Original

FÖRTECKNING ÖVER KOWMHTTENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER BETR TEXT OCH MUSIK I 1937 ÅRS PSAINBOK OCH 1939 ÅRS KORALBOK

Här redovisas i nummerordning kommitténs förslag till åtgärder.

Redovisningen av bearbetningsförslagen, här förtecknade Bearbetad, ofta med åtföljande text- och musikkommentar, börjar på sid 37.

Om enda textändring är att verbformen ändrats från pluralis till singularis har den förtecknats Singularis och är inte utskriven.

Samma gäller då enstaka ord ändrats. I sådana fall har textraden redovisats med ändringen understruken.

I fråga om musiken har beteckningen Alt meZ använts i de fall då konmittén föreslår att den alternativa melodin i nuvarande koralbok skall vara psalmens melodi.

I särskild musikbilaga på sid 263 redogörs för musikfrågorna till en del av de texter sun föreslås kvarstå oförändrade eller son är under bearbetning.

Nr Text Musik 1 Bearbetad Se 16 2 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga 3 Under bearbetning Se 587 4 Oförändrad Bearbetad, se musikbilaga 5 Bearbetad Oförändrad 6 Utgår 7 Utgår 8 Bearbetad Oförändrad 9 Utgår Se 206 10 Bearbetad Oförändrad ll Bearbetad Ny melodi 12 Bearbetad Bearbetad 13 Bearbetad Oförändrad 14 Under bearbetning Se 11 15 Bearbetad Bearbetad 16 Bearbetad Oförändrad 17 Utgår 18 Utgår 19 Utgår '20 Utgår

N |._a Bearbetad Oförändrad

• Sida 12
•  Original

Nr

22 23 12 Förteckning . . . förslag till åtgärder SOU 1981:50 Text Nhsik Bearbetad Alt mel Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga Bearbetad Oförändrad 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 50 51 52 53

54 55 56 57 58

Under bearbetning Singularis Singularis Oförändrad Singularis Bearbetad

Under bearbetning Under bearbetning Bearbetad Utgår Bearbetad

Under bearbetning Bearbetad Bearbetad

Utgår

Bearbetad Bearbetad Bearbetad

Under bearbetning 1:1 Jerusalen, höj upp din röst Bearbetad Oförändrad Oförändrad

1:4 ger oss sin kraft och frid Bearbetad Bearbetad Bearbetad Bearbetad Oförändrad Singularis

Under bearbetning Oförändrad Bearbetad

Utgår

Bearbetad, se musikbilaga Alt mel, se musikbilaga. Se 199

B—mel utgår, se övrigt 238 Se 163

Se 343

Oförändrad, se musikbilaga Alt mel, se musikbilaga Oförändrad

Oförändrad Se 35

Alt mel Alt mel

Oförändrad

Alt mel

Oförändrad

Oförändrad, se musikbilaga Se 63

Alt mel

Alt mel + hänv 63, se musikbilaga Se 16

Oförändrad

Bearbetad

Oförändrad

Oförändrad

Oförändrad

Bearbetad, se musikbilaga Oförändrad, dock annorlunda text— underläggning, se musikbilaga Se 13 Oförändrad, se musikbilaga Se 63

• Sida 13
•  Original

Nr Text Musik

59. Utgår

60 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga 61 Bearbetad Alt mel

62 Bearbetad Alt mel

63 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga

64. Utgår 65 Utgår

66 Bearbetad Oförändrad

67 Bearbetad Oförändrad

68 Bearbetad Oförändrad

69 Bearbetad Se 32

70. Singularis Oförändrad, se musikbilaga

4:4 där skall vi med honom vara

71 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga

72 Oförändrad Bearbetad, se musikbilaga 73 Oförändrad Se 362

74 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga

75 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga

76 Bearbetad Oförändrad

77 Bearbetad " Se 362

78. Utgår

79 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 80 Bearbetad Se 75

81 Oförändrad Alt mel, se musikbilaga

82 Bearbetad Mel = 400

83 Under bearbetning Se 95 84 Utgår

85 Bearbetad Se 76

86 a Bearbetad Se 94

86 b Bearbetad Se 94

87. Utgår

88 Under bearbetning Se 297

89 Oförändrad A-mel oförändrad, b-mel en bear— betning, se musikbilaga 90 Utgår 91 Utgår

92 Bearbetad Oförändrad

93. Utgår

• Sida 14
•  Original

14 Förteckning . . . förslag till åtgärder SOU 1981:50 Nr Text Musik 94 Bearbetad Oförändrad

95 Bearbetad 96 Under bearbetning

97. Utgår 98 Utgår 99 Under bearbetning 100 Bearbetad

101. Utgår 102 Bearbetad 103 Utgår 104 Under bearbetning 105 Bearbetad

106 1:6 som ett skuldlöst offerlamm 4:9 leder oss till salighet

107. Utgår 108 Under bearbetning 109 Utgår 110 Under bearbetning 111 Utgår

112 Bearbetad 113 Bearbetad 114 Bearbetad

115 314 sin tröst skall Herren sända 116 Utgår 117 Utgår

118 Under bearbetning

119 5:6-7 emot det 1öftet:”Där jag är, där skall ni också vara."

120 Bearbetad

121. Utgår 122 Utgår

123 Bearbetad

124 Under bearbetning 125 Bearbetad

126. Under bearbetning 127 Bearbetad

128. Utgår

129 Oförändrad

Oförändrad, alt mel utgår

Alt mel; son b—mel nuvarande huvudmel

bearbetad, se musikbilaga

Bearbetad, se musikbilaga Se 341

Oförändrad

Alt mel, se musikbilaga Se 50 Oförändrad, se musikbilaga

Bearbetad, se musikbilaga Se 50

Se 5

Alt mel

Alt mel + hänv 319 Bearbetad, se musikbilaga

Bearbetad, se musikbilaga

Alt mel, se musikbilaga

Alt mel

Alt mel

Oförändrad, se musikbilaga Oförändrad

Se 104

Alt mel, se vidare 482

Oförändrad, se musikbilaga

• Sida 15
•  Original

Nr Text Musik

130 Bearbetad Se 120

131 Oförändrad Oförändrad '

132 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 133 Bearbetad Alt mel, huvudmel utgår

134 Bearbetad Aanel = alt mel, b—mel = tidigare huvudmel bearbetad

135 Bearbetad Alt mel

136. Utgår 137 Bearbetad Alt mel

138 Bearbetad Se 508

139 Singularis Se 474 140 Oförändrad Oförändrad

141. Utgår

142 a Bearbetad Se 118

142 b Bearbetad Se 118

143. Utgår 144 Under bearbetning Oförändrad + ny banel, se musikbilaga

145 Bearbetad ' Se 140

146. Utgår 147 Bearbetad A—mel oförändrad

148 Under bearbetning Se 359 149 Utgår 150 Utgår

151. Utgår 152 Utgår

153 Bearbetad Alt mel

154 Bearbetad Oförändrad

155 Bearbetad Se 66

156 Bearbetad Se 400

157. Utgår

158 Bearbetad Oförändrad

159. Utgår 160 Utgår 161 Bearbetad Se 102

162 Under bearbetning Se 199 163 Bearbetad Oförändrad

164 Under bearbetning Se 12 165 Bearbetad Ny mel + hänv 279

• Sida 16
•  Original

16 Förteckning . . . förslag till åtgärder SOU 1981:50 Nr Text Musik

166. Utgår

167 Bearbetad Se 16 168 Utgår

169 Bearbetad Oförändrad

170 Bearbetad Ny mel + hänv 120 171 Bearbetad Se 600

172 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga 173 Utgår

174 Oförändrad Se 420

175 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 176 Bearbetad Se 119 177 Under bearbetning Oförändrad 178 Utgår 179 Utgår 180 Utgår

181 Under bearbetning Se 212 182 Utgår 183 Utgår

184 Bearbetad Oförändrad

185 Bearbetad Oförändrad

186 Bearbetad Se 35 187 Under bearbetning Oförändrad 188 Bearbetad Alt mel

189 Bearbetad Oförändrad

190 Bearbetad Alt mel

191. Utgår 192 Utgår

193 Bearbetad Se 190

194. Under bearbetning Melodifrågan ej klar, se musikbilaga 195 Utgår

196 Under bearbetning Se 474

197 Bearbetad Se 297

198 Singularis Oförändrad 2:1 du gläder och stärker vår själ 199 Singularis Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 200 Utgår

201 Bearbetad Rytmiskt förändrad 202 Oförändrad Oförändrad

• Sida 17
•  Original

Nr Text Musik

203. Utgår

204 Bearbetad Oförändrad

205 Bearbetad Se 15

206. Bearbetad Rytmiskt förändrad

207 Bearbetad Se 41

208 Bearbetad Rytmiskt förändrad 209 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga

210 Bearbetad A—mel = nuvarande b—mel, b—mel ny

211. Utgår 212 Under bearbetning Alt mel, nuvarande utgår, se musikbilaga

213 Under bearbetning Se 206 214 Bearbetad . Alt mel 215 Bearbetad Oförändrad

216 1:7 i ord och gärning prisa Se 119 217 Oförändrad Enl Väckelsetidens melodier, mel psb s 815, se musikbilaga 218 Utgår

219. Utgår 220 Utgår 221 Utgår 222 Utgår

223 Under bearbetning Se 41 224 Utgår 225 Utgår

226. Utgår 227 Utgår

228 Under bearbetning Se 470 229 Utgår

230 Under bearbetning Se 215 231 Utgår 232 Utgår 233 Utgår 234 Bearbetad Se 66

235. Under bearbetning Oförändrad 236 Utgår 237 Singularis

116 där någon tröst och råd begär Se 119 238 Oförändrad Oförändrad

• Sida 18
•  Original

Nr Text Musik 239 Bearbetad Se 238 240 Under bearbetning Se 319 241 Under bearbetning Se 45 242 Bearbetad Mel = 58 + hänv 14. Se äv nr 11 243 Utgår 244 Utgår 245 Bearbetad Se 326 246 Bearbetad Ny mel + hänv 260 247 Utgår 248 Bearbetad Se 102 249 Utgår 250 Bearbetad Se 534 251 3:5 höras ännu i dag Oförändrad 252 Singularis Oförändrad 2:1 Låt nya släkten bed.—La Fader vår 253 Utgår 254 Bearbetad Oförändrad 255 Bearbetad Se 400 256 Under bearbetning Se 362 257 Bearbetad Se 279 258 Utgår 259 Bearbetad Se 35 260 Bearbetad Oförändrad 261 Utgår 262 Utgår 263 Utgår 264 Utgår 265 Bearbetad A-mel oförändrad, b—mel utgår 266 Bearbetad Oförändrad 267 Bearbetad Rytmiskt förändrad 268 Utgår 269 Bearbetad Oförändrad 270 Utgår 271 Utgår 272 Utgår 273 Utgår 274 Utgår

275 Under bearbetning Se 41

• Sida 19
•  Original

SOL' 1981z50 Nr Text 276 Utgår 277 Utgår 278 Bearbetad 279 Bearbetad 280 Bearbetad 281 Utgår 282 Utgår 283 Bearbetad 284 Utgår 285 Utgår 286 Oförändrad 287 1:4 fadersblick har sport 2:8 som jag hittills gjort 288 Bearbetad 289 Utgår 290 Utgår 291 Utgår 292 Bearbetad 293 Utgår 294 Utgår 295 Utgår 296 Bearbetad 297 Bearbetad 298 Bearbetad 299 Bearbetad 300. Utgår 301 Oförändrad 302 Bearbetad 303 Oförändrad 304 Singularis 305 Oförändrad 306 Under bearbetning 307 Bearbetad 308 Utgår 309 Utgår 310 Bearbetad

Musik

Alt mel Huvudmel oförändrad, alt mel utgår Alt mel

Alt mel

Rytmiskt förändrad, se musikbilaga Oförändrad

Oförändrad

Alt mel (dock med första tonen = fjärdedel)

Se 15

Rytmiskt förändrad Se 279

Se 15

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 816, se musikbilaga

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 817 Rytmiskt förändrad, se musikbilaga

A—mel oförändrad, b-mel utgår, se musikbilaga Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga Oförändrad

Se 329 Mel=118

• Sida 20
•  Original

20 Förteckning . . . förslag till åtgärder SOU 1981:50 Nr Text Misik 311 Utgår 312 Utgår 313 Bearbetad Se 292 314 Utgår 315 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 316 Utgår 317 Bearbetad Oförändrad 318 Bearbetad Se 333 319 Under bearbetning Oförändrad 320 Bearbetad Se 120 321 Utgår ⁷ 322 Utgår 323 Under bearbetning Se 306 324 Bearbetad Se 66 325 Utgår 326 Bearbetad Bearbetad 327 Utgår 328 Utgår 329 Bearbetad Rytmiskt förändrad 330 Utgår 331 än; aEt saligt he'm jag vänder Oförändrad, se musikbilaga 332 Singularis Oförändrad 4:6 du himmelske gäst 7:4 och rena vårt stoft från all svaghet och död, 333 Bearbetad Alt mel 334 Utgår 335 Utgår 336 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 337 Bearbetad Se 12 338 Utgår 339 Utgår 340 Under bearbetning Melodifrågan ej klar, se musikbilaga 341 Bearbetad Alt mel 342 Bearbetad Oförändrad 343 Bearbetad Alt mel 344 Bearbetad Oförändrad 345 Bearbetad Mel rytmiskt förändrad + nuvarande

• Sida 21
•  Original

Nr Text

346 Bearbetad

347. Oförändrad 348 Utgår 349 Bearbetad

350. Utgår 351 Utgår

352 Bearbetad

353 Under bearbetning 354 Bearbetad

355 Bearbetad

356 Under bearbetning 357 Bearbetad

358 Utgår 359 Under bearbetning 360 Utgår 361 Utgår 362 Under bearbetning 363 Under bearbetning 364 Utgår 365 Under bearbetning 366 Under bearbetning 367 Utgår 368 Utgår

369 Bearbetad

370. Utgår 371 Utgår 372 Utgår 373 Utgår 374 Utgår 375 Utgår 376 Oförändrad

377. Under bearbetning 378 Bearbetad

379 Oförändrad

380 Bearbetad

381 Bearbetad

Musik

Se 118 Ny mel + hänv 120, se musikbilaga

Se 45

Rytmiskt förändrad Se 315

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 820, huvudmel utgår A-mel oförändrad, b—mel utgår Se 344 Se 292

Oförändrad

Alt mel, se musikbilaga Rytmiskt förändrad, se musikbilaga

Oförändrad Se 470

Oförändrad

Se 413

Oförändrad

Aanel oförändrad, b—mel utgår, se musikbilaga

Se 369

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 821, huvudmel utgår

Se 317 Oförändrad

• Sida 22
•  Original

Huvudmel rytmiskt förändrad, alt mel

Nr Text hhsik 382 Bearbetad Oförändrad 383 Utgår 384 Utgår 385 Utgår 386 Utgår 387 Bearbetad Oförändrad 388 Under bearbetning Oförändrad 389 Utgår 390 Utgår 391 Under bearbetning 392 Bearbetad Se 362 393 Utgår 394 Under bearbetning 395 Oförändrad Oförändrad 396 Bearbetad Oförändrad 397 Utgår 398 Utgår 399 Utgår 400 Bearbetad Rytmiskt förändrad 401 Utgår 402 Bearbetad Se 292 403 Bearbetad Se 395 404 Utgår 405 Utgår 406 Utgår 407 Bearbetad oförändrad 408 Bearbetad Se 267 409 Utgår 410 Utgår 411 Oförändrad Bearbetad, se musikbilaga 412 Utgår 413 Oförändrad hb1=15, se musikbilaga 414 Oförändrad Se 345 415 Utgår 416 Bearbetad A—mel oförändrad, b—mel utgår 417 Bearbetad Se 16 418 Bearbetad Se 45 419 Utgår

• Sida 23
•  Original

Nr Text Musik

420. Under bearbetning Oförändrad 421 Under bearbetning Se 306 422 Utgår 423 Bearbetad Se 184

424 Bearbetad Oförändrad

425 Bearbetad Me1=279 + hänv 474

426 Bearbetad Se 600

427. Utgår 428 Utgår 429 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 430 Utgår 431 Bearbetad Se 283

432. Under bearbetning Oförändrad 433 Oförändrad Se 442

434 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga

435 Utgår Se 400 436 Oförändrad Ny mel, se musikbilaga 437 Bearbetad Läsepsalm 438 Bearbetad Oförändrad

439 Bearbetad Se 315

440 Bearbetad Alt mel

441. Utgår 442 Bearbetad Bearbetad

443. Utgår 444 Utgår 445 Bearbetad Oförändrad

446. Utgår 447 Bearbetad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 822, b-mel utgår

448 1:3 Jag knäpper mina händer Se 429

312 förlåt vad jag har brutit

449 Oförändrad A = ny mel, b—mel nuvarande, se musik— bilaga

450 Oförändrad Oförändrad

451 2:2 mig rena i ditt blod Endast mel enl Väckelsetidens mel, mel psb s 823

452. Utgår Utgår

453 Bearbetad Oförändrad

454 Bearbetad Se 442

• Sida 24
•  Original

24 Förteckning . . . förslag till åtgärder SOU 1981:50 Nr Text Musik

455. Utgår 456 Utgår 457 Utgår

458 Oförändrad Oförändrad

459 Under bearbetning Melodifrågan ej klar 460 Oförändrad A—mel oförändrad, b—mel utgår 461 Bearbetad Se 600 462 Utgår 463 Utgår 464 Under bearbetning Oförändrad 465 Under bearbetning Se 38

466 Under bearbetning Se 32 467 Bearbetad Me1=329

468. Utgår

469 1:4 för allt vad du mig gav Se 434 470 Bearbetad Oförändrad

471 Bearbetad Se 474

472 Oförändrad Se 475

473. Utgår

474 Bearbetad Oförändrad

475 Bearbetad Oförändrad

476 Under bearbetning A=ny mel, b-mel nuvarande, se 326 och

musikbilaga

477. Utgår

478 Bearbetad Se 74

479. Utgår

480 Oförändrad Se 475

481. Utgår

482 Under bearbetning Oförändrad, se även under 127 483 Oförändrad Oförändrad

484 Under bearbetning Se 66 485 Bearbetad Se 238

486. Utgår 487 Utgår 488 Utgår 489 Utgår 490 Utgår 491 Utgår

• Sida 25
•  Original

SOU 1981:50 Nr Text 492 Bearbetad 493 Utgår 494 Utgår 495 Utgår 496 Utgår 497 Bearbetad 498 Under bearbetning 499 Utgår 500 Bearbetad 501 Utgår 502 Oförändrad 503 Utgår 504 Under bearbetning 505 Under bearbetning 506 Utgår 507 Utgår 508 Under bearbetning 509 Utgår 510 Bearbetad 511 Under bearbetning 512 Oförändrad 513 Under bearbetning 514 Utgår 515 Bearbetad 516 Bearbetad 517 Singularis 3:l går ifrån lamm och hem, 518 Bearbetad 519 Oförändrad 520 Oförändrad 521 Under bearbetning 522 Utgår 523 Bearbetad 524 Utgår 525 Under bearbetning 526 Utgår 527 Oförändrad 528 Oförändrad

Musik Mel=482

Se 25 Se 13

Se 292

Se 396

Se 35 Melodifrågan ej klar

Oförändrad

Se 260

Se 13

Oförändrad, se musikbilaga Oförändrad

Oförändrad Se 63

A—mel oförändrad, b—mel ny, se musik— bilaga

A—mel ny, b—mel nuvarande A-mel oförändrad, b—mel utgår

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 823. Nuv huvudmel utgår Banel oförändrad, annel utgår Alt mel Se 600

Rytmiskt förändrad, se musikbilaga Ny mel + hänv 286, se musikbilaga

• Sida 26
•  Original

Nr

529 530 531 532 533 534 535 536 537 538 539 540 541 542 543 544

545 546 547 548 549 550 551 552 553 554 555

556 557 558 559 560 561 562 563 564 565

Text

Under bearbetning Utgår Under bearbetning Oförändrad

Utgår

Bearbetad Bearbetad

Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår

Under bearbetning Utgår

Utgår

Under bearbetning

Utgår Utgår Utgår Utgår

Bearbetad

Utgår

Under bearbetning Utgår Under bearbetning Utgår Bearbetad

Utgår Bearbetad Utgår Utgår Utgår Bearbetad Utgår Utgår Oförändrad Utgår

Ahsik

Ny mel, nuvarande utgår, se musikbilaga

Oförändrad Oförändrad

Nbl=279 Se 5

Mel=449 b, se musikbilaga

Melodibearbetning ej klar, se musik—

bilaga

Rytmiskt förändrad

Se 555 a

Se 333

A—me1=huvudme1 rytmiskt förändrad,

b-mel ny

Se 363

Alt nel

Se 81

• Sida 27
•  Original

Nr Text

566. Utgår

567 Bearbetad

568. Utgår 569 Utgår 570 Utgår

571 Bearbetad

572. Under bearbetning 573 Bearbetad

574 Under bearbetning 575 Under bearbetning 576 Bearbetad

577. Singularis

578. Utgår 579 Singularis

580 Bearbetad

581. Utgår 582 Utgår 583 Utgår

584 Bearbetad

585. Utgår

586 Bearbetad

587 Under bearbetning 588 Utgår

589 Bearbetad

590. Utgår

591 Oförändrad

592 Bearbetad

593. Singularis

1:2 då världen har blivit Guds rike till sist

594 Bearbetad

595 Bearbetad

596. Utgår

597 Bearbetad

598. Under bearbetning 599 Under bearbetning 600 Bearbetad

Musik

Se 306

Rytmiskt förändrad

Se 475

Ny mel + hänv 138

Oförändrad + hänv 575, se musikbilaga

Rytmiskt förändrad + hänv 574, se musik— bilaga

Se 432

A = ny mel, b = alt mel + hänv 238, se musikbilaga

Rytmiskt förändrad, se musikbilaga Se 238

A = ny mel, b—mel = alt mel

Se 32 Alt mel, se musikbilaga

Me1=555

Oförändrad Se 474 Oförändrad

Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 824 Rytmiskt förändrad

Se 306 Oförändrad, se musikbilaga Oförändrad, se musikbilaga Oförändrad

• Sida 28
•  Original

Nr

601 602 603 604 605 606 607 608 609 610 611 612

Text

Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår Under bearbetning Utgår Under bearbetning Under bearbetning Under bearbetning Under bearbetning Under bearbetning

Musik

Alt Hel

Mel ska bearbetas Oförändrad

Mel frågan oklar Mel frågan oklar Nbl frågan oklar

• Sida 29
•  Original

Prästernas faktiska användning (i procent) enligt SCB-undersök- ningen av de psalmer i 1937 års psalmbok som konmittén föreslår skall utgå i en kcmmande psalmbok (Siffrorna anger för varje strof procenttalet av de svarande.)

Nr

17 18 19 20 34 36 39 57 59 64 65 78 83 84 87 88 90 91 93 97 98 101 103 107 109 110 111 116

Vers

26 14

36 63 35

14 18 11 37 55 18

18 11

19 17 29 18 10 56 19 52 20 10

axe N

24 31 11

31 69 29

14 13

44 53 17

62 10

17 16 28 17 10 55 18 50 20

010 (.:—I

N

23

12

24 53 19 12 11

57 14

10

22 15 13 26 11 50 15 47 16

17 30 18

12

13

11

23 16 10

48 18 43 17 10

13 30 19

12 10

15

11

18 10

48 23 45 15 12

13

27

23

11

17

22 50 16 12

oxh x)

14

35

12

18

16

27 23

12 14 14

• Sida 30
•  Original

Nr Vers 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 117 3 3 2 2 2

121 53 52 51 42 44 45

122 23 19 18 18

128 18 15 14 18 25

136 31 28 22 17 12 11 10 14

141 23 42 17 13 16

143 22 20 18 19 18 19

146 18 18 18 17 15 15 15 15 15

149 8 8 16 17 19

151 16 16 16

152 22 22 27

157 15 15 24

159 25 24 29 31 32 32

160 10 8 9 9 10 17 15

166 41 38 31 29

168 3 3 3 9 8 16 18

173 15 14 15 29 27 27

178 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 2 179 2 3 5

180 26 25 19 14 12 12

182 29 29 25 25

183 4 5 5 3

191 31 30 24 20 17 17 18 20

192 39 39 37 35 34

195 9 8 12 11

200 15 16 26

203 2 2 2 4

211 18 23

218 12 12 12

219 16 16 15

220 Z 2 221 5 5 222 5 6 224 10 12 225 5 5 226 1 l 1 1 1

RDONU'ILN wax-bu!

11

• Sida 31
•  Original

Nr 1215.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

9 D

227 27 23 19 18

229 17 17 7 13 12

231 20

232 3 3 3

233 31 29 29 14 12

236 9 8 17

243 41 38 30 30

244 19 17 15 20

247 35 31 32

249 21 19 23 35

253 8 8 8

258 4 4 3 4

261 22 22 18 11 9 10 14 15 262 3 2 2 2 2 2 2

263 2 2 2 2 2

264 20 20

268 6 6 6

270 13 11 14 18 22 23

271 2 2 2 2 272 32 32

LN ;>

273 25 28 18 10 20 20

274 4 3 3 10 6 5 6 5

276 — — 0.5 0.5 0.5 — - 2 2 277 0.5 0.5 0.5 0.5 0.5 2

281 2 2 3 9 8

282 7 7 7 7 6 6 9 10

284 2 2 2 2 2 3 7 7 285 9 9 9

289 5 5 5 3 3 3

290 2 2 4 6

291 14 14 14 14 15 15 15

293 25 23 26 26 31

294 8 8 8 9

295 29 27 24 15 11 14 17

300 21 21 21 21 21 23 23

• Sida 32
•  Original

_N_r Vers 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

9 o

e o o o :. =

308 11 9 9 9 8 7 7 13 13 14 14 14 309 12 8 7 7

311 17 8 9 10 10

312 10 8 2 2 2 4 4 10 314 9 7 6 6 8 8 8 8 316 7 5 4 11

321 14 15 13 12

322 4

325 5 6 4 4 4

327 3 2 6 6

328 1 1 1 0.5 — - 0.5 0.5

330 18 16 15 15 15 17

334 5 4 3 3 3

335 27 27 20 18 19

338 8 8 8 7 7 7 7 11

339 31 29 23 21 28 32

348 2 2 5 5

350 2 2 3 2 5 4 4

351 2 6

358 16 2 2 2 4

360 8 11 10 12 13

361 8 6 5 5 5 10 10 10 11 10 364 7 8 8 7 6 8

367 5 7 8

368 1 1 1 6 6 6 7

370 2 2 1 2 1

371 11 12 13 12 12

372 3 3 4 2 5 8 7

373 5 S 5 3 5

374 8 6 6 9

375 8 9 7 6 6 5

383 1 1 1 0.5 0.5

384 1 1 1 1

385 7 6

386 12 12 12 387 0.5 0.5 0.5

• Sida 33
•  Original

11 12 13

|_1 N (44 oxo & oxo U'l oxo O exe Xl oxo OO m= 30 H G exe exe oxo oxo

389 3 3 3 3 390 10 9 11 10 11 391 21 21 19 17 18 14 16

393 24 13 6 5 5 4 4 5 10

397 35 24 21 16 14 7 7 14

398 21 21 22 17 13 6 7 8

399 4 4 3 3 3 3 2 2 2 4 4 401 4 4 3 2 2 2 3 4

404 9 7 5 5 25 47

405 2 2 2 2 2 2

406 3 3 3 2 2

409 14 13

410 4 4

412 18 18 17 17 12 10 9 12 415 22 18 18 17 18 20

419 15 15 15 14

422 6 6 6 6 7 7 7 427 4 3 4 3 4 5 7 5 428 8 6 5 8 10 4 5 430 17 16 14 14 13 13 9 16 22 22

435 6 6 5 6 7

441 19 19 19 17 17

443 17 17 14 12 20

444 18 18 17 17 18 23 21 446 5 5 5 5 5

452 15 15

455 8 8 7 7 7 7 7 456 13 13 14 12 12

457 5 5 5 4 4 3

462 16 12 13 15 15 12 13 21 463 20 18 15 14 30

468 17 17 16 16 16 16

473 27 25 26 26

477 2 2 2 2

479 29 28 33

481 7 8 10 14

• Sida 34
•  Original

N; vers l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 486 4 10 487 5 5 6 13 488 l 1 0.5 0.5 0 5 - - 489 0.5 0 5 0.5 0 5 490 2 491 ' 2 3 3 493 5 5 5 S S 494 6 6 6 6 495 3 3 3 3 496 11 11 5 5 5 499 0 5 0.5 0.5 501 15 14 19 23

503 3 3 2 2

506 4 3 2 l 1 7 28 28 507 0.5 0.5 0.5 0.5

509 3 3 2 2 3 3 514 44 45 46

522 38 39 38 38 43

524 8 7 8 7 6 8 526 38 38 37 33 31

529 75 74 71 70

530 9 13

533 19 18 22 22

536 1 0.5 0.5 1

537 3 2 3 3 4 7 538 24 29 31

539 4 4 1 3 10

540 27 25 25 541 0.5 0.5 1 542 15 14 13 16 12 13 11 11

543 3 2 0.5 0.5 0.5 0.5 1 1 0.5 0 5 1

545 7 2 2 3 2 7 8 9

546 0 0 0 0 0 O

547 0.5 0.5 0 0 0 0 0 O 1 2 3 12 12 548 3 3 4 6 7 8

550 6 7 6 4 4 5 5

• Sida 35
•  Original

Nl Vers 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 % % % % o o % % % % % % % 552 10 9 8 5 5 27 29 554 3 3 4 2 1 2 4 12 556 1 1 1 1 1 2 558 5 6 6 11 559 5 6 5 560 11 11 9 7 8 13 11 11 13 562 3 3 3 4 4 4 563 9 8 8 565 2 2 2 2 2 566 1 2 1 0.5 — — — - 568 3 4 5 6 6 569 16 11 12 25 570 13 12 12 578 28 27 30 32 581 0.5 1 1 2 1 0.5 582 3 3 3 3 11 583 1 1 1 1 585 4 4 4 4 4 4 588 19 9 8 9 15

590 29 28 19 21 28 35 36 596 18 16 18 15 14 14

• Sida 36
•  Original

• Sida 37
•  Original

BEARBETNINCSFÖRSLAGEN

1

1. Upp, psaltare och harpa! Upp, kraftens ord, du Andens svärd, tveeggade och skarpa, ur dvalan väck en syndig vär1d2 Och, nådens mi1da lära, de väckta hjärtan bjud att känna, älska, ära barmhärtighetens Gud, som hu1d i Sions gårdar med Anden och sitt ord

a11tsom en herde värdar ändwn,ä&rWsm Mom.

2. Dig ska11 ditt Sion sjunga och bära fram för dig, 0 Gud,

2

1. Lova vill jag Herren, Herren. Mina böner har han hört. Han är, då all hjä1p syns fjärran, dock min starkhet, sköld och tröst. Han mig ti11 det goda drager och allt ont ifrån mig tager.

2. Hos min Gud i 1ivet, döden jag min trygga tillflykt har. Han har gett mig hjälp i nöden. Av a11t hjärta är jag glad. Därför vi11 jag honom prisa, tacka med min säng och visa.

Eearbetarens kommentar

med hjärta och med tunga sin 10vpsa1m och sitt böne1jud. Ditt ord i våra bygder må rike1igen bo och bära frukt i dygder, gudaktighet och ro. Som havets sand ota1igt ditt fo1k föröke sig och he1igt och 1ycksa1igt i evighet 1ovsjunge dig.

J 0 Wa11in 1816 Bearb 1980

3. Herre, var de trognas styrka, hjä1p oss att vi Jesus ser. Fräls ditt fo1k och stöd din kyrka. Skänk det bröd som 1iv oss ger. Ge oss g1ädje här i 1ivet och en gång i himme1riket.

G Å11on 1694 J 0 Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1977

Bearbetningen har sökt sig närmare Ållons original. I V 1:5—6 ”Som mig til det goda drager,/ Och det onda mig förtager." Vers 2 5—6 ”Derför wil jag honom prisa,/ Och städs tacka med min visa.” Det är underlag nog för lovsång. Psaltarens ”din smorde" syftar fram på Jesus.

1695:45:6—8 1819=1937

Mgsikkommentar

AF

Denna tyska melodi från 1731 har — frånsett några tidstypiska föruttagningar — behållit sin form oförändrad till våra dagar. Ingen ändring föreslås.

H 112 19212112 Z 3706

• Sida 38
•  Original

&

1. He1a vär1den fröjdes Herran 3. Tacka honom i hans portar, tidigt och av hjärtans grund. 1ovsjung i hans tempelgård, Kom från orter när och fjärran sam1as hit från a11a orter,

ni som står i hans förbund. prisa den om oss har värd. Träd nu fram med 1ust och fröjd, Han oss nådig är och blid, lovsjung Gud i himme1shöjd. trofast inti11 evig tid.

2. Till sitt fo1k han oss har skapat, oss bevisat mycken nåd, frä1sat det som var förtappat J Franck 1653 och är den som med oss står, J Arrhenius 1691 vill oss en gång föra in J Svedberg 1694 uti him1ag1ädjen sin. Bearb 1979 Musikkommentar

Melodin. från 1676, hos oss först tryckt i Arrhenius 'Psalmeprofwer 1689, antas vara av tyskt ursprung. Ingen ändring föreslås.

G 84 H2 1921z268

• Sida 39
•  Original

19

l. Lovad vare Herren, våra fäders Gud.

Både när och fjärran höres detta ljud. Oss har han bevisat outsäglig nåd. Hela världen prisar Herrens makt och råd, prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

2. Du som mäktig råder över Kerubim och vars öga skådar, ner i djupen in, sol och måne prisar, Gud, din stora makt. Himlens stjärnor visar all sin gyllne prakt, prisar ..

3. Regn och vind och väder sjunger här ditt lov. Allt i dig sig gläder, du som allt förmår. Hagel, snö och isar, rimfrost, natt och köld Herrens allmakt prisar som är sol och sköld, prisar ...

4. Hela jorden tackar Gud som är så god, ängar, berg och backar,

källa, hav Och flod, örter, blad och blommor, minsta frö som gror, varje gräs som kommer ur den svarta jord prisar ...

5. Allt som bärs av vingar och i luften far, allt som rörs och simmar genom sjö och hav,

alla fåglar talar om Guds härlighet, fiskstim, stora valar honom prisa vet,

prisar ...

6. Vilda djur och tama uti mark och skog stämmer in i samma ljud och glädjerOp. Vi som undfått mera av hans trogna värd bön och sång förenar till Guds godhets lov; prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

H Spegel 1686 J 0 Wallin 1811 1816 Bearb K—G Hildebrand 1979

Textkommentar

Haquin Spegel (1645 — 1714), vår störste psalmdiktare före Wallin, spelade en mycket viktig roll vid tillkomsten av 1695 års psalmbok. Många av hans psalmer tillkom under hans tid som superintendent på Gotland och utgjorde ett led i hans strävan att försvenska denna provins. För att psalmerna lättare skulle få ingång i församlingarna använde sig Spegel gärna av melodier kända från danska psalmboken. Ofta har han också utnyttjat dans- ka psalmer som förlaga. Till de psalmer som har anknytning till dansk psalm- och koraltradition hör ”Lovad vare Herran” (tryckt 1686). Psalmen är en parafras av ”De tre männens lovsång”, som ingår i tillägget till Daniels bok i apokryferna och som inne— hållsligt ligger nära skapelsens lovsång i Psaltaren 148. Man kan här liksom i Spegels övriga naturpsalmer finna paralleller till hans stora skapelseepos Guds Werk och hwila. I naturpsal— merna när han också litterärt sett högst. Barockpoetens förkär—

• Sida 40
•  Original

lek för mångfald och starka effekter möter vi i rikt mått i den— na psalm, men dessa stildrag är också utmärkande för den gam— maltestamentliga poesien.

Psalmen upptogs oförändrad i 1695 års psalmbok men försågs med annan melodi. Wallin bearbetade psalmen kraftigt samt förkortade den. I originalet ansluter sig psalmens uppbyggnad till skapel— seordningen i 1 Mos 1, vilket också är fallet med ”De tre män— nens lovsång”, men hos Wallin har denna ordning rubbats och där— med blir också anknytningen till bibeln lösare. Med en lätt för— ändring av ordalydelsen i sista strofen ingår Wallins bearbet— ning i vår nuvarande psalmbok.

16952303 1819z270

Bearbetarens kommentar

Den wallinska omdiktningen är glansfull men framstår numera som alltför retorisk, och med sin inriktning på det storslagna blir den ibland allmän och abstrakt i jämförelse med den härliga kon— kretionen hos Spegel. Dennes text är märgfull, naiv och oemot— ståndlig men i flera fall oanvändbar i praktiskt bruk. Som van— ligt kommer det ”hopplösa" gärna 1 rader som logiskt anknyter till, och också rimmar på de finaste ställena: det obrukbara är sammanslingrat med det omistliga.

Målet för en bearbetning måste väl vara att komma Spegel närmare och att därmed - i jämförelse med 1819 och 1937 — ge det allmän— na och det magnifika mindre och det realistiskt åskådliga större

utrymme.

Vid den stilistiska detaljhanteringen ser man att det som i vår nuvarande psalmbok verkar speciellt åldrigt och vördnadsvärt i själva verket kan vara rätt sena påfund. "Lovad vare Herran” i första raden verkar sålunda karolinskt och sprunget ur folkliga djup men i den karolinska psalmboken stod det ”Herren”, och den högtidligare formen kom väl till av praktiska skäl,—för att ge bättre rim på ”fjärran.”

En särskild svårighet vållas av imperativformerna ”priser och berömmer" i omkvädet. Denna fonn är ju obrukbar i modern svenska Både Spegel och Wallin blandar emellertid imperativ- och pre— sensformerna. Och innehållsligt kan man knappast betrakta impera— tiverna som omistliga. Det är ju inte bokstavligen så att psalm— diktaren eller den sjungande församlingen vänder sig till stjär— nor, berg och djur med en uppmaning, som väntas få effekt. Vad psalmen i ggk_utsäger är att lovsång faktiskt, om man förstår det rätt, går genom skapelsen och att också vi skall stämma in i den. Att ersätta imperativerna med presens går — enligt min mening — ganska bra för sig. Psalmen behöver inte alls mista sin karaktär. En detalj. Spegels ”ner i djupen in” är väl inte 0— klanderligt ur logiskt—pedantisk synpunkt, men det är fullt be— gripligt och lyriskt underbart.

K—GH

• Sida 41
•  Original

Musikkommentar

I C har melodin tretakt ända fram till omkvädct, som övergår i jämn takt (denna form har återupptagits i den finlandssvenska koralboken 397). Vi föreslår dock ingen ändring.

G 303 H 270 19211270

11

l. Lova Gud i himmelshöjd med stor glädje, lust och fröjd, lovsjung med Guds änglar nu, lova Herren i hans hus.

2. Allt hans skaparhand har gjort är förunderligt och stort, och hans stora härlighet varar i all evighet.

3. Lova honom varje stund högt och utav hjärtans grund, låt till sången ljuda klart

Textkommentar

flöjter, harpa och cymbal.

4. Allt vad liv och anda har, skynda dig och redo var, lova Herren och var glad, lovsjung Gud: Halleluja!

J Svedberg 1794 J 0 Wallin 1816 Bearb 1978

Jesper Svedbergs ”Lofwer Gud i himmels högd" är en parafras över Ps 150. Wallin bearbetade psalmen och fogade in rader som "Varje själ till honom böjd” och ”Ljuvt bland helga sångers tal”, rader som bryter av både mot den ursprungliga psalmens stil och mot en naturlig psalmstil idag. ”Jehova” i sista versen enligt 1819 och 1937 års psalmböcker är en form för det gammaltestamentliga guds— namnet som var riktigt för Wallin men som vi nu vet beror på en missuppfattning. Vid bearbetningen har man sökt nå fram till en naturlig språkform samtidigt som man i verserna 1 och 3 anknutit till Svedbergs formuleringar i 1695 års psalmbok:

1. Lofwer Gud i himmeZs högd Med stor gamman, lust och frögd, Änglar och hwar mennskia from, Lofwer i hans Helgedom.

3. Lofwer honom allan stund, Högt och utaf hiertans grund, Uppå harpor och regal, pipor, trummor och cymbal.

16951112 1819:271

Musikkommentar

Här föreslås oförändrad, melodin nr 14 i 1939 (1921:271, 2 1256). I G hänvisas texten till en ålderdomlig melodi som även H behöll.

• Sida 42
•  Original

Den förekommer även i 1921 till en annan text (29) men har sedan försvunnit ur svensk tradition. Redan 1858 föreslog P Pettersson i sin koralpsalmbok nuvarande melodi 14 till texten ll; sanna melodi har 1921 och än idag de tre viktigaste frikyrkliga sång— böckerna POS, ST och SoP. Även 1939 hänvisar till den, även om Lagergrens nr 11 där införts som första alternativ. Starka hi— storiska och ekumeniska skäl talar alltså för att återgå till den tyska melodin 14, tryckt i Basel 1745. — Lagergrens melodi före- slås kvarstå till 381, och den används även till begravnings— psalmen När jag lever har jag dig (POV del 2, nr 860); den kopp— las alltså nu till texter av en helt annan karaktär. Se även un— der 242.

Musik: J CrUger 1647

1. Nu tacka Gud, allt folk, med hjärtans fröjd och gamman för stora ting, som han gör med oss allesamman. Han som i dopet tog oss in i sitt förbund så mycket gott han gjort och än gör varje stund.

2. Du evighetens Gud, låt oss i dig få glädjas, så att i frid vi nu och alltid dig kan tjäna. 0 Herre, stor i nåd, bli du vårt hopp, vårt liv och låt oss ur all nöd

för evigt frälsta bli.

3. Vi prisar dig, 0 Gud, och Sonen som du sände och Anden som går ut till alla folk och länder, Treenighetens Gud, du alltings ursprung är. Du var, du är och blir. Högtlovad vare du!

M Rinkart 1636 J Svedberg 1694 Bearb A Frostenson 1979

• Sida 43
•  Original

Musikkommentar

Melodin av J CrUger 1647 förekommer i EKG och NK i två former: A = original (med punkteringar och från 1939 avvikande melodi— form), B = senare tradition (1939 års melodiform och utjämnad rytm); övergången från A till B sker i den svenska utvecklingen mellan G och H. År 1921 gjordes en kompromiss mellan de båda formerna: den senare traditionens melodiska form behölls men punkteringarna återinfördes. Som i så många andra liknande fall var här 1921 för tidigt ute: 1939 togs punkteringarna åter bort och melodin återgavs i Haeffners utjämmade form. Vi har menat att 1921 års idé kunde vara värd att tas upp igen och föreslog i försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978 (nr 337) en form son liknar den i 1921, dock med en överflödig punktering (mot originalet!) borttagen samt med en välbehövlig andningspaus före repristecknet. Den formen mottogs positivt och föreslås här. Samma form har PoS 480.

G 305 H 197 1921:272 EKG 228 NK 81 2 5142

13 l. Herren, vår Gud, är en konung uppå korset utgivit, i makt och i ära. som på vår jord Kom alla folk att vårt eviga lov leder med Ande och ord honom bära! dem som åt Kristus sig givit. Himmel och jord bärs av hans kraftiga ord, 4. Herren, vår salighets Gud, allt han sitt hägn vill beskära. må vi prisa och tjäna. Kraften är hans 2. Pris vare Herren, som allting och all vishet och ära allena. så härligt bereder, Pris ske hans namn, som oss har skapat och blickar att han oss vill i sin famn i nåd till oss neder, alla med Kristus förena. som i vår nöd skänker oss välfärd och bröd och sitt beskydd kring oss breder. 3. Herren, vår Gud, vare lov, Z Topelius 1869 som en Far för oss blivit, J Neander 1680 som för vår synd har sin Son Bearb 0 Torvalds 1980

Musikkommentar

Melodin, ursprungligen i många varianter, behålls i den numera vedertagna formen (=EKG, NK). Huvudtext bör vara 13.

H 383 l921:383 EKG 234 NK 90 Z l9lZa—d

• Sida 44
•  Original

Musik: tysk 1690

l. Dig skall min själ sitt offer bära, o Fader, Skapare och Gud. Dig vill jag med mitt hjärta ära och dig med mina läppars ljud, med vördnad tänka på din nåd, din makt, ditt underfulla råd.

2. Du liv och varelse har givit åt allt i himmel och på jord. Ditt stora, sköna namn du skrivit så i naturen som ditt ord. Där är din storhet uppenbar, o Skapare och Gud och Far.

3. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar att se och vörda dina spår. Var stjärna som i höjden tindrar är vittne om vad du förmår, och minsta blomma på min stig den är ett ord av tröst från dig.

Musikkommentar

4. Jag lyfter blicken mot det höga, jag litar på ditt löftesord. Du följer med ditt fadersöga det minsta kryp på denna jord. På glädjens eller sorgens stig till slut du för mig hem till dig.

5. 0 Herre, dig jag vill åkalla när aftonstjärnan framgår skön. När morgondaggens pärlor falla jag möter dig med tack och bön. Så lär mig hålla dina bud, 0 Fader, Skapare och Gud.

A A Afzelius 1814 Bearb E G Hallqvist 1979

Alt melodi bedömdes negativt i SCB—undersökningen, kanske boro— ende på den tidstypiska halvnotsupptakten, som knappast är mo— tiverad i denna melodi,samt första frasslutet, som väl uppfatta— des som litet tvärt avhugget. I anslutning till EKG har vi där— för inlett med fjärdedels upptakt och satt in en punktering som effektivt förbereder och motiverar förkortningen av första fras— slutet. Denna form, som helt överensstämmer med Pos 3, bedömdes positivt då den först framlades i försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978 (jfr EKG, som frånsett förlängningarna fr o m fras 2 har exakt samma form).

H 28 1921:323 EKG 237 NK 92 Z 2781

• Sida 45
•  Original

16

1. Nu vill jag lova Herren, av hjärtat prisa högt hans namn. Han är från oss ej fjärran, han har en ständigt öppen famn. Han lyss till våra böner och läker våra sår. Han oss med nåd bekröner och bär oss är från år. Vår ungdomstid han mättar med fröjder utan tal och ålderns börda lättar och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar sitt stora verk, sin vilja god, och han allt gott oss unnar, han ger försagda hjärtan mod. Till Gud får vi oss vända, när prövningen blir svår, och vad som än må hända, hans trofasthet består, och åter han befäster det hopp som vi har mist. Så långt som öst från väster förvisar han vår synd och brist.

3. Som sig en far förbarmar och barnens fel förgäter snart, så Gud i sina armar oss tar och tröstar underbart.

Musikkommentar

Han vet vårt svaga väsen, av stoftet är det gjort. Vi blomstrar såsom gräsen och vissnar lika fort. Som trädens blad skall falla och blekna rosens prakt, skall vi försvinna alla.

Här hjälper ingen mänsklig makt.

4. Men Herrens nåd allena står fast i tid och evighet. Så låt oss honom tjäna i ödmjuk tro och redlighet. Hans rike skall ej bäva, det står när allt blir grus. Ni helgon som får leva i himlens klara ljus, ni änglar som får bära till människor hans bud, kom, låt oss alla ära och prisa Herren Gud, vår Gud.

J Gramann 1540 L P Nericius? 1567 J 0 Wallin 1816 Bearb B G Hallqvist 1979

Melodin av H Kugelmann 1540 (efter en världslig visa), i Norden tidigast i Thomissdns danska psalmbok 1569 och i den finlands— svenska Kangasala-hs 1624, behålls oförändrad. Huvudtext bör vara 16.

G 86 H 1 l921:l EKG 188 NK 47 Z 8244

• Sida 46
•  Original

21 l. Härlig är jorden, i själens glada pilgrimssång. härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. 3. Änglarna sjöng den Genom de fagra först för markens herdar. riken på jorden Skönt från själ till själ det ljöd: går vi till paradis med sång. Människa, gläd dig,

Frälsarn är kommen, 2. Tidevarv kommer, frid över jorden Herren bjöd. tidevarv försvinner, släkten följer släktens gång. Aldrig förstummas B 5 Ingemann 1850 tonen från himlen Bearb 1977

Musikkommentar

Den tyska melodin från 1842 behålls oförändrad.

l921:504 Z 3976

l. Gud trefaldig, stå oss bi Giv kärlek till vår nästa. och låt oss ej fördärvas. Gud, hjälp oss till det bästa. Gör vår själ från synden fri. Amen, amen. Låt det ske. Låt himlen av oss ärvas. Halleluja! Halleluja! Styrk oss, att vi med din kraft det onda övervinner, i dig vår trygghet finner "och fram till målet hinner. M Luther 1524 Hjälp oss att till livets slut J 0 Wallin 1816 vår tro vid dig blott fästa. Bearb L Lindman 1980 Musikkommentar

SCB—undersökningen gav visserligen stöd åt den utjämnade huvud- melodin, men då tog man uppenbarligen hänsyn till att psalmen tidigare ofta sjungits vid konfirmation, varvid kyrkan är full av kyrk-ovana föräldrar. I det nya förslaget till konfirmations- ritual är ps 22 borttagen, och det förändrar melodiläget. Vi föreslår nu alt melodi, dvs den allmänkyrkliga formen (= EKG och NK).

G 189 H 22 l9le22 EKG 109 NK 23 Z 8507

• Sida 47
•  Original

24

l. Allena Gud i himmelrik 3. D helge Ande, gör mig from, må lov och pris tillhöra förnöjd och oförfärad. för all den nåd han kärleksrik Gör hjärtat till en helgedom med oss har velat göra. där Gud i allt blir ärad. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Giv stöd, giv tröst i all vår brist Så låt oss alltid glädjas vid och hjälp oss tro på Jesus Krist Guds nåd och goda vilja. i dag och alltid. Amen.

2. 0 Jesus Krist, Guds ende Son, du såg vår nöd och fara. All himlens glans du avstod från att oss till räddning vara. N Tech 1525 Du med ditt blod, din bittra död A Pedersen 1529 befriar oss från synd och nöd. J 0 Wallin 1816 Förbarma dig, 0 Jesus. Bearb 1980 Textkommentar

Denna liturgiska psalm ”Allein Gott in der Höh sei Ehr” är en av våra äldsta reformationspsalmer och lär ha tillkommit redan 1522. Dess författare, Nicolaus Tech (Decius; 1485—1546), som tidigt övergick till den evangeliska tron, var verksam såväl som präst och lärare och som kantor. Han har själv omformat hymnens gregorianska melodi till en mer församlingsmässig andlig visa. Psalmen är en förtyskning och vidarediktning av mässans "Gloria in excelsis Deo” och går tillbaka till urkristen tid, ytterst till texten i Luk 2:14. Tech har också utnyttjat lovsången ”Laudamus te”, som redan i den romerska mässan integrerats med ”Gloria". Den fjärde versen (= v 3 i bearb 1981), som är en bön och lovsång till den helige Ande, har tillfogats senare, ovisst av vem, men den förekommer i äldsta trycket av psalmen 1526. Genom denna tilldiktning förvandlades psalmen till en treenig— hetspsalm. Reformationsteologin genomsyrar psalmen, och man kan peka på enskildheter som är signifikativa, t ex ”Allena Gud", vidare betonandet av Guds nåd, den personliga adressen (för 0551 framhävandet av nuet. Central är den andra strofen om förso— ningen, vilken avslutas med kyrieropet ”erbarm dich unser aller" (förbarma dig över oss alla) — jfr Laudamus, sv ps 602!

Den första kända svenska versionen ingår i en psalmbok från 1567 och är en nödtorftig försvenskning av Arvid Pedersöns danska tolkning. Samma version, med några förändringar av ord- böjningarna, intogs i 1695 års psalmbok. Wallin bearbetade psal— men, särskilt den femte versen, och denna gestaltning har psal— men alltjämt i vår nuvarande psalmbok. Bearbetningen här inne- bär framför allt en förkortning av psalmen, varigenom dess ka— raktär av treenighetspsalm blir tydligare. I första och sista verserna har endast smärre språkliga justeringar gjorts. Den andra strofens text har delvis närmats till 1695 års version. Från den tyska texten har kyrie-ropet införts i sista raden.

16951192 18l9=l937 EKG l3l

• Sida 48
•  Original

Musikkommentar

lhlodin, oförändrad, bör gälla hela psalmen, som numera ofta sjungs med dessa tre verser i den liturgiska funktionen av Laudamus.

G 192 H 20 l921:24 EKG 131 NK 45 2 4457

1. Så mycket älskar Gud vår värld Och vi drar över oss Guds dom, att han oss Jesus givit, om fastän ljuset kommit, sin käre Son, som vägen är vi älskar mörker mer än ljus, och sanningen och livet. ej söker efter sanning 0 Gud, du här i kärlek stor i liv och handling oss söker och vill leda, men går den väg där Gud för ont oss freda. ej längre styr vår vandring. Vi som på jorden bor har del i himlen redan. 4. Den som i trohet håller ut skall få när allt försvunnit

2. Vår synd, o Gud, från dig oss skilt det liv förutan gräns och slut och stängt blev paradiset. som Jesus åt oss vunnit. Den salighet som var förspilld Hjälp oss att utan rädsla här oss Jesus återgivit. vi Jesu namn bekänner, Ty Gud har inte sänt sin Son tills med hans vänner att han skall vär1den döma, vi i Guds himmel är, sin nåd fördölja. i glädjen utan ände. Vår synd vill han ta bort och den för alltid glömma.

Okänd tysk förf 1586

3. På Sonen har vi ingen tro, l Kolmodin 1694 om vi varann ej älskar. Bearb A Frostenson 1979 Textkommentar

Denna efterreformatoriska psalm, ”Also hat Gott die Welt geliebt", (tr 1611) är skriven över en evangelietext, Joh 3:16—19. Den okände tyske författaren följer evangeliet mycket nära och låg— ger ut texten om Guds kärlek, om tron på Kristus, som för till liv, och om otron. som för med sig dem. En knagglig svensk över— sättning, ”Altså haffuer Gudh oss til frögd”, ingår i den psalm— bok från 1614 som tillskrivits Forsius. Israel Kolmodin gav psalmen en bättre språklig fonn och förändrade också innehållets accenter i den bearbetning han gjorde för Svedbergs psalmbok och som togs in i 1695 års psalmbok, "Så högt har Gudh oss till stor frögd". Genom en utvidgning av den andra strofen om Jesu kärlek kom psalmen att omfatta fem strofer i stället för de ursprung— liga fyra. För 1819 års psalmbok gjordes några smärre föränd— ringar, troligen av Wallin, och i denna form överfördes psalmen till vår nuvarande psalmbok.

16952203 1819=l937

• Sida 49
•  Original

Bearbetarens kommentar

Den tyska texten (1686) har mycket av reformationspsalmens ka— raktär. Det finns t o m en rad om att tron utan gärningar gör oss saliga. Den har en ljusare ton, som delvis gått förlorad i den svenska översättningen. ”Så högt har Gud älskat världen /att han gett oss Kristus, sin käre Son, som blev till döden be- drövad, / för att vi evigt skulle leva./ 0 Gud hur stor är icke din kärlek, inget mänskohjärta kan mäta den.” (v 1). Psalmen fortsätter: ”Kristus har fört oss till himlen..” Sista versen talar om att vi utan fruktan skall bekänna honom inför hela världen. Så står det också i den äldsta svenska bevarade över— sättningen från 1626. I Kolmodins bearbetning sker en pietis— tisk omstöpning, som förändrar psalmens reformationskaraktär. I stället för att bekänna Kristus ska man omfamna honom och så hamna, där själen har ro. 1626 står det att Gud älskat "hela världen" och 1695 "Then ganska världen”. 1819 avviker man från Joh 3:16 etc enligt ovan och talar om att det är ”den fallna” vär1den Gud älskat. Genom att bli förd närmare sitt ursprung och bli befriad från föråldrade ord kan psalmen bli en fin gammal— kyrklig pendang till den mycket mer sjungna sv ps 31. Ändå har ps en ganska stor användning. Enligt SCB—undersökningen anser 25 procent att psalmen inte är användbar i sin nuvarande fonm.

33

1. En blomma fin i öknen stod, sprang fram ur torra sanden. Och doften, likt en hälsoflod, gav kraft och mod åt kvalda mänskoanden.

2. Guds son det var! Till jordisk mor han sändes att bli mänska. Snart ordet fördes runt vår jord: ljus i mörk port mot liv och evig grönska.

3. Han ljuset är och sanningen, han vägen är och livet. Den honom söker finner än. Åt bedjaren skall vara rikligt givet.

4. Han genom hela livets dag utsträcker sina händer. Milt med envar har han fördrag. Där tron är svag han elden ätertänder.

5. Han är en herde för sin hjord, oss ger vad allt oss fattas:

AF

sin anda, salighetens ord, sitt rika bord, i trohet han ej mattas.

6. Vad skulle Herren göra mer att oss från synden frälsa! Han för oss blöder, segern ger, vår längtan ser och är vårt liv, vår hälsa.

7. Låt nära dig oss alla bo som dina barn och njuta kraft av ditt ord till hopp och tro, för själens ro till dess vår vandring slutar.

8. I lidandet är du vårt stöd, o kärlek utan like. Du tar oss genom själanöd och vanmakt, död in i din Faders rike.

5 J Hedborn 1814 Bearb A Mannerheim 1979

• Sida 50
•  Original

Bearbetarens kommentar

Doftminnen är de oförstörbaraste, därför att de inte som syner och ljud kan skymmas och deformeras av beskrivningar, så att man till slut inte vet vad som är minne och vad som är en föreställ- ning uppbyggd i hjärnan av beskrivningen. Därför är doften ett fynd som symbol för det som inte kan nedbrytas av världens alla makter, som kan nedfrysas för en tid men inte dödas eller för— ändras, hos Hedborn symbolen för Kristi obeskrivbara personlig- het, hans kärleks utstrålning.

Psalmen om blomman i öknen, som utsände en sådan doft, trycktes första gången i Hedborns andra psalmhäfte, 1813. Den går till- baka till nr 227 i 1695 års psalmbok som i sin tur går tillbaka till en tysk visa överförd till svenska av kongl kanslisten Peder Dåleman (tr 1583) som börjar: ”1.Jagh weth ett Blomster är lustigt och fijnt, Thet mon migh wäl befalle" och vars andra strof lyder: "2.Thet Blomster är thet helige Ordh, Som Gudh oss Haffuer giffuit, Thet lyser genom then mörke porth (tyska texten: Den trånga port), Här och på all orth, Alt til thet ewige Liffuet".

Hedborns version 1813 börjar: ”En blomma uti öcknen stod Wid klippan uti sanden; Dess doftning, lik en helsoflod, Gaf kraft och mod Åt qwalda menskoanden.” Och fortsätter: ”Det war Guds son, som kom här ned, En salig klippa werden; Det månget hjerta war som led, Men Ordet spred Sin balsam rundt kring jorden."

I förlagorna är blomman Guds ord. Den är lustig (nusvenska: an— genäm, vacker) och fin och behaglig. 1813 är blomman en symbol för inkarnationen, den är Guds son. Dess utseende beskrivs inte, men doften ger likt en hälsoflod kraft och mod åt den kvalda mänskoanden. Men fyra rader längre ner är Kristus vorden en klippa. I Wallins psalmboksförslag 1814 är den bildkollisionen redan avlägsnad, men inte nog med det, blomman har nu detroni— serats till en sinnebild för världens förtvinade hopp. Och så är den ännu i 1937 års psalmbok: ”När världens hopp förtvinat stod Likt blomman uti sanden, Rann upp så klar en hälsoflod (...) Det Jesus var, som huld och god Blev oss en livets källa." Men ursprungsversionen 1813 — där blomman är den inkarnerade Kristus och doften är hans ord och allt som utgår från honom — har stöd i ett så centralt bibelrum som Jes 5322 ”Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom,/såsom ett rotskott ur för- torkad jord.”

Och jag väljer trots allt att återföra psalmen dit. Läsaren glömmer inte doften fram genom psalmen utan den genomsyrar ända till slutet, medan man lämnar källan i version 1814 efter sig redan vid tredje strofen och snart mister den för andra bilder.

Till sist några detaljer. Den vackra bilden med den mörka port— gången där man bländas av himmelrikets ljus har jag lyft in i psalmen från Dåleman och 1695, och folkvisetonfallet går till— baks till dessa och den tyska förlagan. Subjektet ”vi” i grund— texten ("tills vi vår vandring sluta”) har jag velat undvika i näst sista strofån.

• Sida 51
•  Original

Texten följer alternativmelodin i vår melodipsalmbok. Fjärde frasens fyra långa toner präglar också texten vars fjärde rad genomgående har hög betoningsnivå.

Min sista version har psalmkommittén på flera ställen i här fram-

”sprang fram" har associativa förbindelser med hälsoflod: en framspringande källa. "steg" associerar med doften som stiger. Doften är strofens huvudsymbol och bör ha högre betoningsnivå än hälsofloden (där hälso— är ett viktigare led än —flod). Det vinner man genom "steg”. "Den steg” ger också ett lugnare för— lopp, vilket ger plats för tanken på inkarnationen, sådden före växandet. 2:1—3 Guds son det var: Till jordisk mor

kom Ordet och blev mänska; blev sen för mången på vår jord Det har anmärkts med fog att ”ordet” i min tidigare version, den som psalmkommittén föredragit, kan missförstås som det predikade ordet, som ”fördes runt vår jord”. Det följande "ljus i mörk port” blir då också det predikade ordet, vilket det inte bör vara, då ”ljuset" i 3:1 är Kristus. Dessa brottytor har försvun— nit i min sista version, där ”ordet" entydigt är det inkarnerade, till yttennera visso här stavat med stor bokstav. Ordet "mången" är ett uttryck ur Hedborns grundtext.

1819 = 1937 AM

Musikkommentar

Melodin är ursprungligen tenorstämma i en sats av J Rhau 1589

(Z 1678), vars sopranstämma också blivit använd som koralmelodi (EKG 315, H 195, Z 1679). Vår huvudmelodi och alt melodi är me- lodiskt lika; huvudmelodin är rytmiskt utjämnad medan alt melodi har Rhaus originalrytm (det kan f ö påpekas att H sörjde för andningspauser: i 1939 års notvärden slutar varje fras med halv- not + fjärdedelspaus). Vi föreslår som a—melodi alt melodi (= ST 44), vartill textbearbetningen är anpassad, men behåller den utjämnade formen som b—melodi. lagda text inte följt: 1 1—2 En blomma fin i öknen stod. / Den steg ur torra sanden. % H 146 19211146a Z 1680

• Sida 52
•  Original

åå

l. Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp. Stilla inom tidens gränser evighetens sol gär opp, ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga mä och Guds dolda råd första.

2. Ej av världens vise kändes den oändligt Vises räd. Kristus kom, och dagen tändes full av sanning och av nåd: sanning för den själ som sökte, nåd för ångerfulla bröst. Så fick jorden ljus och tröst.

3. I den värld som synd fördärvat levde bland oss Frälsaren. Kärlek han åt oss förvärvat, honom följde helgelsen.

Helgelse blev hjärtats glädje, kärlek slöt begärens strid. Så fick jorden renhet, frid.

4. De är sälla som vill höra vad den evigt Gode lärt,

Musikkommentar

de som älskar och vill göra vad den Helige begärt, de som ledda av hans Ande, lysta av hans milda ljus närmar sig sin Faders hus.

5. Deras tro skall övervinna tidens otro, jordens flärd. Deras kärlek skön skall brinna i den kärlekslösa värld. Deras hopp i livets skiften och i livets aftonstund vilar på sin klippas grund.

6. Milda sken av Faderns ära, dina rena strålar sprid kring vår värld, och låt den bära ljus och renhet, tröst och frid. Lät vår jord få bli en förgård till den himmel, dit du vill samla dem som dig hör till.

J 0 Wallin 1818 Bearb B G Hallqvist 1979

Denna sannolikt svenska melodi, först påträffad i Leimontinus— hs 1675, föreslås oförändrad.

G 173 H 111 1921273

• Sida 53
•  Original

-..a..._ 'A_Au—_-:C ,,.

37 1. 0, gläd dig Guds församling nu, Han blev en människa som jag! kom, låt oss med varandra Han följer mig varenda dag, av allt vårt hjärta tacka Gud mig för allt ont bevarar. och sjunga allesamman om kärleken som han oss gav, 6. Han sade: håll dig nu till mig, om frälsning, ljuvlig, underbar stå tätt invid min sida som kostat Gud så mycket. mitt liv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida. 2. Jag fången var i ondskans makt Ty jag är din och du är min. och låg vid dödens portar. Jag är hos dig och ingenting Min synd mig tyngde dag och natt. oss från varann kan skilja. Jag såg: jag var förlorad. Jag ville ej det goda mer. 7. Jag till min Far i himlen går Förlamad, maktlös drogs jag ner och lämnar detta livet, i ångest och förtvivlan. är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver, 3. Min plåga till Guds plåga blev. som tröstar och som låter dig Hans hjärta ville brista. allt bättre lära känna mig, Han kunde ej uthärda mer till sanningen dig leder. att se hur jag fick lida. Han tänkte: den jag älskar mest 8. Vad jag bland er har lärt och gjort och den som du behöver bäst det skall du också lära, vill jag åt dig få giva. så växer sig Guds rike stort, det älskat blir och ärat. 4. Han sade till sin ende son: Låt mänskobud ej skymma bort nu vill jag mig förbarma. det evangelium du fått, Så skynda dit, min käre Son, den största skatt du äger. ge räddning åt den arme och honom fräls ur synd och nöd och plåna ut den bittra död, lät honom med dig leva. 5. Guds Son var lydig mot sin Far, M Luther 1523 kom till mig här på jorden. 0 Petri 1536 En jungfrus sköte honom bar 0 Forssell 1816 och han blev här min broder. Bearb A Frostenson 1977

Textkommentar

”Nun freut euch lieben Christen gmein” är kanske Luthers först skrivna psalm. Den spreds redan 1523 på ett flygblad och blev snabbt mycket sjungen. Forskarna är ense om att den på ett mycket personligt sätt återger Luthers religiösa erfarenheter, de erfarenheter som drev fram reformationen. Psalmen översattes - sannolikt av Olaus Petri — till svenska och den ingick i Svenska sånger eller visor 1536. Som Liedgren påpekat med ut— gångspunkt från de Olaus Petri tillskrivna psalmerna, skiljer sig den svenske psalmförfattaren från Luther: "Luthers stornmnde kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller." (Svensk psalm och andlig visa). Liedgren (s 78) citerar den strof som i kommitténs nyöversätt- ning av "Nun freut euch lieben Christen gmein" blivit nr 6 och skriver: "Den svenska översättaren, det må nu vara Olaus Petri

• Sida 54
•  Original

eller någon annan, har alldeles utelämnat denna härliga strof och överhuvud förvandlat psalmen från en folklig ballad till en läropsalm om Kristi återlösningsverk.”

Den svenska 1500—talsöversättningen, Var man må nu väl glädja sig, skiljer sig således i mycket från Luthers original. Den ingår i stort sett oförändrad i 1695 års psalmbok och får bara en lätt bearbetning i den wallinska.

Den tyska texten i EKG 239 lyder i prosaöversättning:

1 Nu gläd er, käre kristne tillsammans,/ och låt oss dansa av glädje, / så att vi frimodigt och alla gemensamt/ sjunger med lust och välbehag/ om vad Gud kostat på oss / och om hans ljuvliga underbara gärning / som har stått honom dyrt.

2 Jag var fången under Satan, / förlorad var jag i döden, / min synd plågade mig natt och dag, / den som jag var född i: / jag sjönk också allt djupare ner i den, / det fanns inget gott i mitt liv, / synden hade besatt mig.

3 Mina goda gärningar hade inget värde,/ det var (helt) för— stört med dem,/ den fria viljan hatade Guds dom,/ den var död för det goda,/ ångesten drev mig att förtvivla,/ så att inget annat än döden fanns kvar för mig,/ jag måste sjunka till helvetet.

4 Då ömkade sig Gud i evigheten / över mitt gränslösa elände,/ han tänkte på sin barmhärtighet,/ han ville skaffa mig hjälp./ Han vände sitt Fadershjärta mot mig,/ det var sanner- ligen allvar för honom,/ han offrade det bästa han hade.

5 Han sade till sin käre Son:/ tiden är inne att förbarma sig,/ far dit, mitt hjärtas dyrbara (alt: kära) krona/ och bli den fattiges frälsning/ och hjälp honom ur syndens (altzsynder— nas)nöd/ döda för honom den bittra döden/ och lät honom leva med dig.

6 Sonen blev lydig mot Fadern,/ han kom till mig på jorden/ ge— nom en ren och späd jungfru;/ han skulle bli min broder./ Han höll sin makt mycket hemlig,/ han gick i min fattiga ge- stalt,/ han ville fånga Satan.

7 Han sade till mig: håll dig till mig,/ det skall nu gå lyck— ligt (alt: väl) för dig;/ jag ger mig själv helt för dig,/ så vill jag kämpa för dig,/ ty jag är din och du är min,/ och där jag är, där skall du vara./ Fienden skall inte skilja oss åt.

8 Han (=Fienden) kommer att utgjuta mitt blod/ och att ta mitt liv,/ allt detta tar jag på mig för din skull,/ håll fast vid detta med stark tro./ Mitt liv uppslukar döden,/ min oskuld bär din synd,/ så har du blivit salig.

9 Till himlen till min Fader /far jag från detta livet;/ där vill jag vara din mästare,/ vill ge dig Anden,/ som skall trösta dig i bedrövelse,/ och lära dig att känna mig (alt: förstå mig) väl/ och leda dig i sanningen.

• Sida 55
•  Original

10 Det som jag har gjort och lärt,/ det skall du göra och lära,/ så att Guds Rike förökas/ till hans pris och ära;/ och akta dig för människornas stadgar,/ därigenom förstörs den ädla skatten,/ detta är mitt testamente till dig.

1695z219 1819=l937 EKG 239

Musikkommentar

Det är oklart till vilken melodi denna text egentligen har sjungits i äldre tid hos oss. Olaus Erici's sångbok 0 1600 har den ursprungliga melodin från Achtliederbuch 1524 som första alternativ men även nuvarande 118. Den senare melodin förekommer dock som enda alternativ i G och H 1820. Visserligen dyker ori— ginalmelodin upp i andra delen av H 1821, men ännu den annars så framsynta Petterssons koralpsalmbok 1858 har enbart nr 118, vilket tyder på en ovanligt stark tradition för denna melodi. Först 1921 fastslås officiellt den nuvarande, allmänkyrkliga me— lodin som enda alternativ. Här föreslås alt melodi med original— rytmen (= EKG, NK, P08 89, ST 46), som har slagit mycket väl ut.

H 1821:28 1921:46 EKG 239 NK 26 Z 4427

• Sida 56
•  Original

l. 0 Gud, du av barmhärtighet till dina barn oss tagit, oss från vår orättfärdighet i Kristi blod rentvagit.

Ej något gott vi själva gjort kan öppna för oss himlens port, blott tron på Jesus Kristus.

%,

41

l. Gläc dig, du Kristi brud, och möt din Herre Gud. Den stora dag du skådat som oss profeter bådat. Hosianna, pris och ära! Vår konLng är nu nära.

2. En åsna honom bär som fricens furste är. Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga. Hosianna, pris och ära! Vår kontng är nu nära.

3. Saktmodig, mild och god, han ger de svaga mod. Vill du till honom höra, skall han dig salig göra. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

4. Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Textkommentar

5. Hm Mädemptin %yn vid denna glada syn: här kommer Sions förste, bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

6. Strö palmer på den stig där Herren nalkas dig. Lägg för hans fot din prydnad, giv honom tro och lydnad. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

7. De små på barnavis skall sjunga Herrens pris, och folkets hela skara skall glad och frälsad svara: Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Dansk sång från lSOO-talet tryckt 1642 S J Hedborn 1812 J 0 Wallin 1819 Bearb E G Hallqvist 1979

Denna psahn om Jesu intåg i Jerusalem har mycket av bibelvisans enkla berättande stil och närhet till evangelietexten. Troligen härstanma? den från 1500-talet och den är med all sannolikhet dansk. Nödtorftigt försvenskad möter vi den i en handskrift från omerng 1570 och senare i tryck 1642. I denna form intogs den i 1695 års psalmbok "Frögda tigh tu Christi Brudh".

8 J Hedbond publicerade en nyöversättning 1812 och omformade den första versen i brudmystikens anda, "Var glad du Christi brud/ Som längtar efter Gud”, men i övrigt har han bevarat mycket mer av den äldre versionens åskådlighet än Wallin i sin tolkning. I 1819 års psalmbok har vi närnast Hedborns översätt- ning i en av Wallin överarbetad form med ingressen "Gläd dig, du Kristi brud”. Psalmen överfördes utan bearbetning till 1937 års psalnbok.

Med små.nedel har nu bearbetaren, Britt G Hallqvist, modernise— rat språket, återinfört mer av den äldre textens åskådlighet och nänmx psalmen till det bibliska stoffet. Bilden av Jesus ridande på åsnan finner vi på nytt i den andra strofen. I stället för "Han aktar hos dig gästa" får vi i vers 4 "I dag vill han lig gästa", vilket tydligare alluderar på berättelsen om Sackéu; (Luk 19z5) och samtidigt ger ett rakare tilltal till oss som sjunger psalmen. Den för många svårbegripliga frasen

• Sida 60
•  Original

i omkvädet, ”Pris och ära vår konung vi hembära”, har bytts ut med bevarande av rimmet "Pris och ära! Vår konung är nu nära”.

(1695:116)' 1819=l937

Musikkommentar

J chnarts melodi (ursprungligen till världslig text), i Sverige först i Ålem-hs 1645, föreslås här enligt alt melodi (=PoS 35, ST 91), som har slagit väl ut.

G 116 H 51 1921:51

1. Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned: din Gud och Frälsare det är som på ditt hjärta klappar här. Höj upp din röst med helig fröjd, stäm upp din sång till himlars höjd. Dig vare pris, 0 Jesus kär, som komma vill och bli mig när.

2. Han kommer här. Åt dig han ger sin nåd och sin rättfärdighet. Han helighetens krona bär, barmhärtihget hans spira är. På all din plåga gör han slut och all din skuld han plånar ut. Dig vare pris, 0 Jesus Krist, som hjälper mig i all min brist.

3. Den stad blir trygg, det land får fred, där man i tro på Jesus ser och han får bli vår förebild i vad vi gör och vad vi vill. Han inga höga tecken här men konungarnas konung är. Dig vare pris, 0 Jesus god, som komma vill och bland oss bo.

Bearbetarens kommentar

EKG 289 NK 62A Z 2162/62

4. Gör porten hög, gör dörren bred, ditt hjärta till hans boning red. Låt tron han tänt få brinna klar och vaka, bed och redo var. Han komma vill, han närmar sig med liv och med allt gott till dig. Dig vare pris, 0 Jesus kär, som mig så mild och nådig är.

5. Kom snart till mig, 0 Jesus kär, för dig mitt hjärta öppet är. Kom in med nåd och salighet och bli där kvar i evighet. 0 Jesus, kom och stärk min tro. och hjälp mig till en himmelsk ro. "Jag kommer snart, 0 kära själ!" Ja amen, kom, nu är mig väl.

G Weissel 1642 J Arrhenius 1694 J 0 Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1980

Bearbetningen har på en del ställen sökt sig närmare 1695 års text som i v 4: "All godhet Jesus med sig för” (v Zzl). Ett skäl till bearbetning i några strofer är den rytmiska kora— len. I nuvarande "Hans krona är av helighet,/Hans spira av barm— härtighet" kommer en stark betoning på orden ”är” och ”av” (v 2:3—4). Till v 3 som är ålderdomlig har en friare återgiv—

ning gjorts.

1695:117 1819=1937 EKG 6 AF

• Sida 61
•  Original

Musikkommentar

Den svenska melodin från 1697 föreslås oförändrad.

G 117 H 52 18211385

45

l. Länge, länge har mitt hjärta sökt och längtat efter friden, sökt i oro och i smärta, aldrig funnit den i tiden. Du, o Gud, dess rop besvarar. Vanmakt du i visshet vänder. Du din vilja uppenbarar, när din Son till oss du sänder.

2. Ner till oss som ängslas stiger han med kärlek och försoning, och hans Ande hjärtat viger till sitt tempel och sin boning. Sig med människonaturen Herrens härlighet förenar, och Guds Son, av kvinna buren, blir det offer som oss renar.

3. I det heligaste rummet han gått in och frihet vunnit.

Textkommentar

Åt min själ i synder bunden ger han friden som försvunnit. Aldrig mer jag nu vill svika honom som bär allas börda, honom som för mig fick lida och för min skull gick i döden.

4. Salig, salig den som kände, den som trodde dig allena, du, all sannings Gud, som sände den som oss med dig förenar. Jesus Kristus, du har blivit vägen, sanningen och livet. Här på jorden och i himlen är ej annat namn oss givet.

J 0 Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1980

Denna wallinpsalm om den fallna människans upprättelse genom Jesus publicerades första gången i StockholmsPosten 11 april 1816. Här finns liksom i flera av Wallins psalmer ett platoni— serande drag, en föreställning om en motsättning mellan jordiskt och himmelskt, som egentligen är främmande för biblisk skapelse- tro. Platonskt inspirerad är t ex psalmen "Var är den vän", där vi möter tanken att den jordiska skönheten är av avglans av den himmelska. Men ingen psalm utvecklar de platonsk—romantiska idéerna i så hög grad som denna psalm om inkarnationen "Huru länge skall mitt hjärta”. I verserna 3 och 4 gestaltas den ny— platonska idén om andens bundenhet vid stoftet, materien och återerinringsläran, dvs själens minne av och längtan till sitt ursprung, fadersboningen eller Eden. Nyplatonskt idégods smälts samman med Bibelns lära om syndafallet. Hemlängtansmotivet som vi också finner här hör till de vanligaste motiven i de wallin— ska psalmerna och ofta förenas det liksom här med nyplatonskt- romantiska föreställningar. Den högstämda poetiska stilen sva— rar väl mot innehållet. Enkel och centralt evangelisk är den sista versen med dess anknytning till Joh 14:6 ”Jag är vägen, sanningen och livet."

Kommittén föreslår att psalmen förs till Jungfru Marie Bebådelsedag.

1819=l937

• Sida 62
•  Original

Bearbetarens kommentar

Psalmen bärs av en stark känsla. Den har en fast uppbyggnad. Wallin börjar här som i flera av sina psalmer med en beskriv— ning av en mänsklig situation. v 1 oron, v 2 sökandet, kluven— het, självanklagelse, v 3 alienationen. Man får sen en klar väg— ledning hur man ska komma ur detta fram till att kunna sjunga ”Salig, salig den som kände".

Han börjar med att se bakåt. Han stöder sig på minnet av det förlorade paradiset, en av romantikens grundtankar, går över till GT—profetian sammanvävd med skapelsens och mänskohjärtats längtan.

Därefter bebådelsen—Jesu födelse, sedan rakt in i det allra heligaste (Hebr 9:12) i försoningens hemlighet och stora räck- vidd.

Det är de tre sista verserna som används. Onskemålet har alltså varit att få en inledande vers, som tar upp något av det som står i nuvarande 1-5 och ger en naturlig övergång. Man har att välja mellan att ha åtta verser eller fyra, det senare bör väl vara att föredra.

Särskilt v 7 är mycket svårtillgänglig, inte bara språkligt utan genom sin uppbyggnad med åtta rader hopflätade i en mening.

AF

Musikkommentar

J Crögers melodi 1649 föreslås enligt alt melodi (= EKG, NK, PoV 76 638), till vilken textbearbetningen anpassats.

H 45 1921: 45 EKG 157 NK 82 Z 6923

• Sida 63
•  Original

&

1. Jag höja vill till Gud min säng ännu en gång ur dessa jordens dalar. Min Herre Kristus hämtar mig snart hem till sig i himlens höga salar. Som blixtens sken

man plötsligt ser: han komma skall

till hopp och fall

när Guds basuner talar.

2. När fikonträdet skjuter blad jag väntar glad på sommarns ljusa tider Och när jag tidens tecken ser i tron jag vet: mot Kristi dag det lider. När ångest svår

kring jorden går

han närmar sig att hämta mig ur sorger, nöd och strider.

3. Snart skall min frihets timme slå: mitt huvud då jag lyfter upp i glädje! Från sorg och oro går jag in till vännen min, in i hans hus jag träder. Det jag fick så i sorg och grät skall då slå ut i sol och ljus, och allt blir sång och glädje.

Musikkommentar

4. Vid världens undergång och fall min Herre skall av nåd de sina skona. Jag hör hans röst, den ljuder klar: Håll det du har, att ingen tar din krona. Håll ut i bön! Dig väntar lön bland dem sem bor i himlens ro och med Guds helgon tronar.

5. Snart skapas himmel ny och jord: vid rikets bord jag kommer Jesus nära. Med skaran som för tronen står mitt hem jag får och skall min krona bära. Halleluja!

Jag sjunger glad

min Herres pris i paradis. Hans namn ske lov och ära!

M B Landstad 1861 E Evers 1902 Bearb J A Hellström 1981

Huvudmelodins utjämnade form med sina andhämtningssvårigheter har i alt melodi, som här föreslås, rytmiserats i nära anslut— ning till äldre källor (Klugs sångbok 1533, Mönsterås 1646 m fl) - dock med första tonen = fjärdedel — och bör i den formen vara väl sångbar till denna psalm, ofta använd som gradual på 2 sönd i Advent.

G 280 H 10 1921:234 Z 8113

• Sida 64
•  Original

50 a

1. Vår Herre Krist var Sonen hos Gud i evighet,

den älskade, fördolde och alltings hemlighet. Nu är han uppenbarad Guds morgonstjärna, klarast av alla rymdens ljus.

2. Han föddes här på jorden som Skriften säger oss blev människa, vår broder, och bar till sist vårt kors. Från fängelset och graven han bröt en väg till Fadern till salighet och liv.

3. Dig vill vi lära känna och din uppståndelse dess höjd och djup av kärlek dess smak av salighet. Ja, må din Ande vidga den törst blott du kan stilla

4. O skaparord, o Kristus som uppehåller allt, den förste och den siste, allt är dig underlagt. Så bjud oss återvända från alla vilsna vägar till dig, vårt sanna hem.

5. Oss döda och förnya i nådens dom och fred och må din Ande styra i kärlek våra steg. Och var vi än må vandra bor vi med längtans tankar i himmelen hos dig.

E Cruciger 1524 0 Petri 1526 J Åström 1816

som skapat oss till dig. Bearb 0 Hartman 1978

Bearbetarens kommentarer

Denna psalm går tillbaka på en text av Elisabet Cruciger, maka till teologen Caspar Cruciger, en av Luthers lärjungar. Den tryck— tes i Erfurt 1524. En svensk översättning, traditionellt till— skriven Olaus Petri, förelåg redan 1536 i Swenske songer eller wijsor. Den bearbetades sedan för 1819 års psalmbok av J Åström.

Originaltexten utmärkes av att reformatoriska trostankar här fö— renas med ett drag av Kristus—mystik som man ofta frånkänt Luthers egna skrifter. Det är av särskilt intresse att denna syntes mel— lan luthersk tro och mystisk innerlighet springer fram ur hans närmaste vänkrets.

Betecknande är vers 3, i vilken bön om att få förbliva i tron förenas med längtan efter Kristi ljuvlighet. Den tyska texten lyder i prosaöversättning:

"Låt oss tillväxa i din kärlek och kunskap, så att vi förblir vid tron, tjänar så i Anden, och att vi (redan) här smakar din ljuvhet i hjärtat och alltid törstar efter dig."

I översättningarna till svenska har denna innerlighet inte kom— mit till sin rätt. Den här föreliggande tolkningen är ett för— sök att i detta stycke komma originaltexten närmare.

Ett annat påfallande drag i den tyska texten är en tolkning av Treenighetsläran som tillerkänner Sonen del i Faderns skapar— gärning (communicatio idiomatum): ”Du som är alltings skapare, du som är Faderns kraft” (v 4).

• Sida 65
•  Original

Den svenske översättaren löser upp denna syntes av första och andra trosartikeln och skiljer mellan Faderns uppdrag och Sonens utövning av den anförtrodda makten:

AZZ mact haffuer tin fäder, I händer githit tich, Tas är nu hwar man gZadher, At tu then macten fick, Ty tu skaZt aZZtijd hielpa...

Åström har följt detta exempel men i det sammanhanget infört Guds—folkets enhet som en frukt av Kristi konungamakt.

I den nya tolkningen av denna psalm föreligger även här ett för— sök att komma närmare den ursprungliga texten. Kristi delaktig— het i skapelsen apostroferas med en anknytning till Joh 1: "O skaparord..."(v 4), och tanken fullföljs med en bön om att få återvända från all vilsenhet till Kristus, "vårt sanna had' (v 4), en bön som inte saknar anknytning till mystikens bild— värld.

1695:119 1819=1937 EKG 46 OH

Musikkommentar

Denna klassiska melodi av förreformatoriskt ursprung till andlig text 1524, i Sverige först i Olaus Erici's sångbok 0 1600, bör ha alt melodi (som är en rytmisk förenkling av EKG), till vilken textbearbetningen är anpassad på ett mycket övertygande sätt. Samma form har P08 56 samt, som alt mel, ST 168.

G 119 H 50 1921:50 EKG 46 NK 12 Z 42973

50 b.

l. 0 Kriste, oss benåda, 3. Vad Fadern dig har givit så att i tron vi må de ej borttappa vill, ljus i din sanning skåda, du för till rätta livet liv av din kärlek få. allt vad dig hörer till. Till dig vårt hjärta längtar, Dit värdes mig ock föra, från världens flärd det trängtar att jag må dig tillhöra till din rättfärdighet. i tid och evighet.

2. Din Fader dig allena har givit allt i hand, att du må allt förena med trons och fridens band, E Cruciger l524 och så åt dig förvärva 0 Petri l526 ett folk, som sällt skall ärva J Åström l816 det rike du berett. Bearb l980

• Sida 66
•  Original

Textkommentar

Verserna 3—5 har i Åströms bearbetning fått en självständig ka— raktär. Dessa verser har också blivit mycket sjungna. Här före— slås att de behålls oförändrade som en särskild psalm, dock ej som julpsalm.

16952119 1819=l937 EKG 46

Sl

l. Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam, av fäderna besjungen, en ros i Juda land, en blomma skär och blid mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena ljöd förr Jesajas ord, att född av jungfrun rena han frälsa skall vår jord. Av Herrens nåd och makt oss detta under skedde som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina, som doftar salighet i mörkret skall den skina, besegra dunkelhet. Sann Gud och mänska sann oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan.

Musikkommentar

4. 0 Jesus, dem som klagar i denna jämmerns dal nu med din hjälp ledsaga till himlens högtidssal. Ja, i din Faders hus låt oss dig evigt lova i salighet och ljus.

Vers l,2,4 efter en tysk katolsk julsång l588 Vers 3 okänd tysk förf l83l T Knös 1867 Bearb B G Hallqvist l979

Denna gamla katolska julvisa, först publicerad i Köln 1599, har i sina äldre versioner, och även i M Praetorius' bekanta kör— sättning, en ganska komplicerad rytm, som dock behållits i EKG. En förenkling av denna föreslogs i NK, till vilken PoS och ST anslutit sig - dock utan framgång i praktiken. Melodin före- slås därför oförändrad.

1921: 514 EKG 23 NK 65 Z 4296

• Sida 67
•  Original

59

1. Se natten flyr för dagens fröjd, och änglars röst från himlens höjd ett bud till markens herdar bär, att född den gode Herden är.

2. I stillhet går han bland oss fram. Av dem som skydd och hjälp ej fann han sig en hjord församla vill, ett folk som hör hans rike till.

3. Saktmodig, mild och oskuldsfull, han ej med silver eller guld, men med sin lydnad och sin död skall lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd, skall växa till ett skuggrikt träd som sina grenar sträcker ut kring jordens rund, till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljUVa fall hans ord all världen glädja skall och bära frukt till evig tid i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel skall förgås och jord, men aldrig någonsin hans ord. Han skall så långt hans ord når ut bli kallad Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, o mänsklighet! Ditt namn skall vara kristenhet, din ära och ditt hjärtas ro att tryggt på Herren Kristus tro.

8. Högtlovad vare Herrens nåd, hans makt, hans underfulla råd, högtlovad i all evighet den Eviges barmhärtighet!

S J Hedborn ? J O Wallin 18l3 Bearb l979

• Sida 68
•  Original

Musik: medeltida hymnmelodi Erfurt l524

1. Världens Frälsare, kom här! 4. Natten går nu mot sitt slut. Dig den rena jungfrun bär. Snart kring krubban gryr Guds ljus. Aldrig världen har fått se Tron med nya ögon ser, något större under ske. famlar ej i mörker mer. 5. Gud, vår Far, dig ärar vi, 2. Ordet före allting var. Sonen som du sänder hit, Det blir här ett mänskobarn. Anden som oss ger din frid Gud av Gud och Ljus av Ljus nu i dag och all vår tid. kommer hit till jorden nu.

Ambrosius 300—talet

3. Han med glädje och med fred M Luther 1524 från sin himmel stiger ner. 0 Petri l536

Stor, gudomlig är hans makt. J 0 Wallin l8l6

Doden blir 1 ocjor lagd. Bearb A Frostenson l979 Textkommentar

Med hänsyn till sitt ursprung kan denna psalm kallas vår äldsta. Den går tillbaka på en adventshymn av Ambrosius, "Veni redemptor gentium" (Folkens Frälsare, kom). Ambrosius, som brukar kallas den latinska hymnens skapare — i varje fall har han gett den dess karaktäristiska fonn - förstod att använda församlings— sången som hjälpmedel i kampen för trons renhet (mot arianismen) Denna hymn har tillkommit under 300—talet samtidigt som den ni- censka trosbekännelsen. Huvudtankarna från andra artikeln känns igen i hymnen: Kristi enhet med Fadern och hans människoblivande att han utgått från Fadern, farit ned till dödsriket och åter— vänt till Faderns tron. Medan intresset i fornkyrklig teologi och liturgi i första hand gällde Kristi väsen och hans livsväg,

• Sida 69
•  Original

låg huvudintresset i reformationsteologin vid hans verk som återlösare. I Luthers tolkning av hymnen betonas julens under starkare (de nu ur EKG uteslutna v 2, 3) och Kristi kommande som en historisk händelse genom den nydiktade v 7 (nuv 4). I tyska psalmböcker har psalmen sedan århundraden placerats som adventspsalm, och den var länge den enda.

Den första svenska översättningen, vilken ingår i Swenske Songer eller wijsor från 1536, följer närmast den latinska texten, så— dan den använts i Sverige. Denna äldre översättning intogs i 1695 års psalmbok bland julpsalmerna. För 1819 års psalmbok bearbetades den av Wallin, och i samma version ingår den i vår nuvarande psalmbok.

1695:121 l819=l937 EKG:l

Bearbetarens kommentar

Den latinska psalmen börjar inte med det berättande ”Världens Frälsare kom här" utan med hälsningsordet "Kom folkens Frälsare” och är alltså en adventshymn också som den finns i de medeltida svenska gudstjänstböckerna. Fyra av de sju verserna handlar om jungfrufödseln. När Luther översatte den gav han den julkaraktär, särskilt genom den nydiktade v 7 ”Din krubba lyser ljust och _ klart,/ natten skänker där ett nytt ljus./ Mörker får inte kom- ma dit in,/ tron förblir alltid i ljuset."

I nuvarande tyska psalmboken är den ingångspsalm och står med sina fem verser under rubriken Advent. Den är i sin första rad ett anrop, en åkallan till honom som skall komma. Den handlar om Kristi mänskovardande, lika mänskligt enkelt som outgrundligt Bearbetningen följer närmast den avkortade versionen av Luther— psalmen, sådan den används nu. Adventsordet Rom 13:12, i v 4, följer nyöversättningen av NT. ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära". Ambrosius'-Luthers psalm har fem strofer, 1695 års psalmbok sju. Bägge klingar ut i en lovsång till Treenig- heten. AF

Musikkommentar Denna ”koralisering" av den gregorianska hymnen Veni redemptor gentium föreslås återfå sin rytmisering av år 1524, använd i EKG samt föreslagen i NK och försökshäftet Den signade dag.

G 121 H 58 l921:58a EKG l NK 4 Z ll74

• Sida 70
•  Original

ål

l. Var kristtrogen fröjde sig utav hjärtat innerlig. Gud har nu förbarmat sig.

Han är hos oss. Han föddes av Maria. Allt fullbordas.

Det kungjorde Gabriel. Eja! Eja! Ordet blivit mänska nu. Han som kom är världens ljus. Halleluja! Född är Jesus Krist, Guds Son, i Davids stad, i Betlehem. Konungen från himmelen blev här en träl. Stort hans namn, vår trygga hamn, Immanuel, namnet som förkunnats genom Gabriel.

2. Han som är av Isais rot kom till oss, han bland oss bor. Rena jungfrun är hans mor. Han är hos oss. Han föddes av Maria.

3. Prisa Herren, kvinnor, män, sjung till honom lovsången. Ara Kristus, Konungen. Han är hos oss. Han föddes av Maria.

Textkommentar

4. Nu med hjärta och med röst lova Gud, vår enda tröst, han som oss har återlöst. Han är hos oss. Han föddes av Maria. Allt fullbordas.

Det kungjorde Gabriel. Eja! Eja!

Ordet blivit mänska nu. Han som kom är världens ljus. Halleluja! Född är Jesus Krist, Guds Son, i Davids stad, i Betlehem.

Konungen

från himmelen blev här en träl. Stort hans namn, vår trygga hamn,

Immanuel,

namnet som förkunnats genom Gabriel.

övers 1586 Bearb A Frostenson 1978

Genom sin egenartade uppbyggnad med det långa omkvädet skiljer sig denna psalm från de övriga i Vår psalmbok. Till grund för psalmen ligger en enkel latinsk julsång från 1300—talet, "Re- sonet in laudibus", vilken sjöngs vid barnens julkrubbespel. Det berättas att den framfördes som växelsång mellan ett par personer som föreställde Josef och Maria och att en kör föll in i omkvädet. Maria vaggade ett barn i famnen, och melodin leder verkligen tanken till vaggsång. Denna julsång förekom i flera olika latinska versioner och den ingår bl a i Piae Cantiones från 1582.

I två olika svenska översättningar jämte den latinska texten återfinnes den i en psalmbok från 1586, "Hwar Christtrogen , frögde Sigh" och ”All then ganske Christenhet”; den senare under ' rubriken ”Then samme Lofsång (Resonet in laudibus) annorlunda”. De svenska översättningarna synes inte efter vanligheten ha skett via tyskan, men den senare svenska versionen är beroende

• Sida 71
•  Original

av en dansk översättning i Malmöpsalmboken från 1529. Båda för— svenskningarna men inte den latinska texten upptogs i 1695 års psalmbok (nr 128, 129). För 1819 års psalmbok gjorde Wallin en bearbetning av den förstnämnda texten, "Var kristtrogen fröjde sig", medan den senare fick utgå. Den wallinska bearbetningen togs in i vår nuvarande psalmbok oförändrad, så när som på ett par rader i omkvädet.

1695:128 18l9:61

Bearbetarens kommentar

Psalmen har något av julevangeliets berättelsekaraktär, inte minst genom de i sången starkt betonade namnen: Maria, Gabriel, Israel, Immanuel, Isais. Den får därigenom ansikte och närhet. I några rader är den t o m så modern att den överensstämmer med nyöversättningen av NT "Af jungfru är thet födt, Wardt Människa" (1695 och tidigare). Bearbetningen är en närmare återgivning av den latinska texten och den äldre svenska än 1819 års version. Den får en lyftning av bibelorden, bättre än av de högtidligt litterära orden. Det "i dag" som finns i hymnen 1695 och tidi— gare, har ersatts med "nu" på grund av önskemål om att psalmen skall kunna sjungas inte bara på juldagen. /1695 v 1: Hwar Christtrogen frögde sig,/Utaf hjertat innerlig,/ Gud är oss misskundelig:/ Han är oss när,/född af Jungfru Maria./ Här full— bordas thet kungjorde Gabriel./Eja! Eja! Guds Ord är nu wordet kött,/Af en jungfru är thet födt,/Wardt Människa./ I dag föddes Jesus Christus,/Jesus Christus, Israel./ Gud wardt här Man, En Konung sann Wardt här en träl,/Stort är hans namn,/ en trygger hamn, Immanuel,/Som jungfrun förkunnat wardt af Gabriel.

AF Musikkommentar

Melodin härstammar från två medeltida julsånger, Resonet in laudibus och Magnum nomen domini Emanuel, vilka i sin tur torde hänga samman med en Sanctus-melodi från 1000-talet (1942 års mässbok, l:a serien, 1976 års gudstjänstordning, Allmänna see rien). Äldsta svenska tryck: Piae Cantiones 1582. Melodin har också använts i medeltida kyrkospel med texten Joseph, lieber Neffe mein (Josef, käre Josef min, Kyrkovisor för barn 722). — Här föreslås alt melodi (= EKG, NK, Kyrkovisor för barn), till vilken textbearbetningen anpassats.

G 128 H 61 1921:61 NK 24A Z 8573

• Sida 72
•  Original

66 1. Se, Jesus är ett tröstrikt namn blir från allt ont av dig förlöst. och i all nöd vår säkra hamn. Vi genom Jesus fär Guds nåd 4. Dig vare pris för livets ord, och finner på det bästa råd. för dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden giv 2. Guds ende Son, 0 Jesus huld, och efter döden evigt liv.

förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjälper här. Du både Gud och mänska är. B Förtsch 1609

3. Av dig är all rättfärdighet, H Ausius 1641 av dig all frid och salighet. J Boethius 1694 Den som till dig har satt sin tröst Bearb 1978 Musikkommentar

Melodi ur hugenottpsaltaren 1542 (väl ursprungligen fransk folk? visa), i Sverige först i Gyllenhielms Schola captivitatis 1632. Textbearbetningen är anpassad till alt melodi. Då denna psalm ofta sjungs i sammanhang där orgel och/eller yrkesmässig ledning saknas, har emellertid jämte alt melodi även huvudmelodin före— slagits.

G 307 H 198 1921:250 EKG 282 NK 55 Z 750

1. En stjärna gick på himlen fram, 5. Vi också vill vårt offer ge, på himlen fram, vårt offer ge och österns vise såg dess glans. åt honom som till oss kom ner.

Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor, 6. Vi tackar dig, 0 Gud, vår Far, av glädje stor. o Gud, vår Far, Till Betlehem de genast for. som Jesus Krist, din Son, oss gav.

Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3. De visste nu att Konungen, 7. Pris vare Guds barmhärtighet, att Konungen barmhärtighet var kommen hit från himmelen. i dag och i all evighet.

Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. Den gåva de åt Jesus gav, åt Jesus gav, L J Gestritius 1619 guld, rökelse och myrra var. J O Wallin 1816 Halleluja! Halleluja! Bearb A Frostenson 1977 Textkommentar

Denna julsång har en lång historia och är beroende av flera för— lagor. Dess ursprung är en latinsk julsång från 1300—talet, "Puer natus in Betlehem", som i likhet med andra folkliga sånger förekom i ett flertal varianter. Redan före reformationen över- sattes den till folkspråken och sjöngs ”till skiftes”, dvs

• Sida 75
•  Original

växelvis av kör och församling på latin och folkspråket. I 1562 års psalmbok ingår texten i en latinsk version som vers för vers följs av en svensk översättning. I det närmaste samma svenska text, förmodligen en översättning via tyskan, följer omdelbart efter den latinska texten i 1695 års psalmbok, ”Ett barn är födt i Betlehem" (nr 145). Nästa nummer i denna psalmbok är en annan svensk version av samma latinska psalm, ”Ett barn är födt af jungfru reen". Detta är en bearbetning av Svedberg av Lauren— tius Jonae Gestritius, översättning av en tysk variant av "Puer natus." Gestritius' psalm, som har inledningen ”Itt lijtet Barn är oss födt nu", trycktes bland hans år 1619 publicerade psalm- översättningar. För 1816 års psalmboksförslag bearbetades och kortades denna psalm av Wallin. Genom att han uteslöt de fem första verserna och lät psalmen börja med den sjätte strofen om stjärnan fick den mer karaktär av trettondedagspsalm än tidi— gare. Vidare införde han ett "halleluja" efter rad 1 i stället för omtagningen av slutet av första raden. Oförändrad överför- 1 des psalmen till 1819 års psalmbok och sedermera till vår nu- ? varande psalmbok endast med ändring av några ålderdomliga ord— former.

16952146 1819=l937

Bearbetarens kommentar

I översättningen finns följande rena rim resp assonansrim: nu— Jungfru, Emanuel-Gabriel, all—sal, så-tå(=då), tröst—Wist, Osterland-försan, Konung rijk-Himmelrijk, Betlehem—offer reen, skjär-är offra ock—prijs och loff, Son—Thron, Barmhertighet- Ewighet.

Psalmen blev i svedbergska psalmboken försedd med i huvudsak rena rim. 1695 finns den i två versioner. I dessa finns mer av 1 julnattens händelser medtagna än i nuvarande.

Hos Gestritius framhävs offertanken starkt. "The kommo och til Bethlehem,/ til Bethlehem,/Offrade honom Offer reen,/ Alle, Alleluja." ”Honom skole wij offra och,/ wij offra och, Tack-

? offer, ewigt prijs och loff,/ Alle, Alleluja" (v 8 och 10). Ordet offer finns fem gånger. Detta har tagits upp i bearbet- ningens v 5. Det kan vara värdefullt, då den används vid upp- tagandet av missionsoffret.

Bearbetningen har återgått till det ursprungliga upprepandet av de tre eller fyra sista stavelserna från rad 1 i rad 2. Detta ger psalmen en prägel av folkvisa. AF

Musikkommentar

Denna förreformatoriska julvisa sjungs till två olika melodier,

vilka — som i fallet 33 — kan ha ingått i en och samma flerstäm— miga sats (båda finns i Piae Cantiones 1582). Den melodi som an— vänts i Sverige har så småningom fått just 1939 års form (redan så gott som exakt i G). Behålls oförändrad.

G 145 H 67 1921:67 NK 1 Z 192b

M F—= __.

• Sida 76
•  Original

l. Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, profet och kung. Du hans stjärna skådar. Stäm upp i helig fröjd din röst. Se, dess ljus bebådar att världen skall bli återlöst. Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst.

2. Hur skön och klar den stjärnan går! Vi följer hennes ljusa spår, följer med de visa. Vi vill med våra läppars ljud dig, vår Herre, prisa och ödmjukt lyda dina bud, du som i din kärlek återspeglar Gud.

3. I nåd, o Herre, tag emot vad vi vill lägga för din fot. Våra gåvor bliver ej myrra, guld och rökelse. Vi vårt hjärta giver åt dig, vår vän, vår Frälsare,

Musikkommentar

fyll det du med kärlek, tro och helgelse.

4. Ditt Ord skall vara är från år, den stjärna i vars ljus vi går. Låt din helga lära oss leda rätt i all vår tid. Låt din kraft oss bära igenom livets sorg och strid, och när döden nalkas, kom till oss med frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren, kring jorden sprid Guds klarhets sken. Alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron. Alla böner höjas till Jesus Krist, Guds ende Son,

alla tungor prisa Gud med jubelton.

J 0 Wallin 1819 Bearb B G Hallqvist 1980

I svensk tradition finns denna förreformatoriska julvisa i två melodiska versioner, den ena i en ursprunglig, "ren" form, sv 606 alt melodi (=NK), den andra i en mera utsirad version, sv 68 (= G). Vi föreslår att båda behålls, den första till 606, den andra till 68, vilken alltså kvarstår oförändrad.

G 130 H 68 1921:68 NK 15B 2 4947

• Sida 77
•  Original

62

1. Nu segrar alla trognas hopp: Vid änglars lovsång rinner opp en salig morgonstjärna. Den stannar över Herrens hus, och folken skall i stjärnans ljus församla sig så gärna. Stort ljus, klart ljus nedergjutes, natten slutes, dagen börjas som skall kring all vär1den spörjas.

2. I nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden, mild och stor, en Frälsare för alla. Vi skådar nu hans härlighet som ende Sonens härlighet och till hans fötter faller. Hav tröst, mitt bröst: gläds att Ordet

76

1. Jesus, du mitt liv, min hälsa, Jesus, du för mig är död. För att mig från mörkret frälsa gick du ut i natt och nöd. Inget kan mig nu fördärva. Liv och glädje får jag ärva. Tack och ära tillhör dig, Jesus, du som dog för mig.

2. Du, min Jesus, måste höra smädelser och hot och hån. Band och bojor fick du bära, Du som är Guds egen son, för att mig från banden lossa, mina tunga kedjor krossa! Tack och ära tillhör dig, Jesus, du som dog för mig.

3. Du fick lida kval och pina, törnet gav dig djupa sär.

Textkommentar

kom till jorden, Gud, vår Fader, blev i Sonen uppenbarad.

3. O gläds, min själ, och sjung hans pris, som öppnat dig det paradis, vars port din synd tillslutit. 0 gläds att Gud förbarmar sig och nu förnya vill med dig

förbundet som var brutet. Ara

vare

Gud i höjden! Friden, fröjden,

helig vilja sig från jorden ej mä skilja.

S J Hedborn 1811 J O Wallin 1819 Bearb 1979

För att läka såren mina fick du böjd och blodig stå. Du fick bära korsets plåga. Jag fick liv och hopp som gåva. Tack och ära tillhör dig, Jesus, du som dog för mig.

4. Nu dig tackar allt mitt hjärta, Jesus, för din bittra nöd, för din ångest, för din smärta, för ditt kors och för din död. Tack för allt det tunga, svåra, att du tog min skuld och plåga, Tack och ära tillhör dig, Jesus, du som dog för mig!

E Homburg 1659 E Norenius 1675 Bearb J A Hellström l979

Ernst Christoph Homburg (1605—81) inledde sitt författarskap med lyriska dikter, dryckes— och kärleksvisor, de senare enligt ti—

dens sed i herdediktningens inklädnad. Enligt egen utsago förde

• Sida 78
•  Original

honom lidandet till Jesus Kristus, som sedan blev enda ämne för hans diktning. Den innerliga tacksägelsepsalmen till Jesus som Frälsare och Försonare, "Jesu meines Lebens Leben", publicerades 1653 och försågs sedermera med egen melodi av w Wessnitzer (tr 1661). Homburg har haft en förebild till denna psalm i en bön i Arndts Paradisgärtlein (tr 1612). I motsats till många andra löOO-talspsalmer om Jesu försoningslidande saknar denna psalm åskådlighet; lidandeshistoriens olika faser är endast vagt antydda: törnekrönt, slagen, hånad etc. Den antitetiska kompo— sitionen är ett med temat: varje fas av Jesu lidande ger åt människan motsvarande gott: Jesus dog för att omintetgöra ”min” död, blev slagen och bunden för att "jag" skulle befrias från syndens kedjor, blev sårad för att "jag” skulle bli helad etc. Genomgående är det personliga perspektivet; allt skedde för ”min" skull. Detta framställningssätt är vanligt i tidens passions— psalmer. Den antitetiska kompositionsprincipen är ett barockdrag men detta Stildrag är också utmärkande för Bibeln. Vi finner det i den Jesajatext citatet ovan alluderar på (Jes 53 5).

Psalmen översattes mycket följsamt av E L Norenius och publicera- des 1675. I de första bevarade trycken är också ingressen troget återgiven, "Jesu tu mit Lijwes Lijfwe, 0 min Dödz död”. Formeln "Jesu, meines Lebens Leben, meines Todes Tod", som har talrika förebilder i psalmdiktningen, har sitt ursprung i bibeln (Gal 2:20 och, enl Vulgata, Hos 13:14). I 1695 års psalmbok intogs psalmen efter någon bearbetning. För psalmboksförslagen 1765 och 1793 gjorde man kraftiga omarbetningar, medan Wallin i det närmaste återställde psalmen till lydelsen i den gamla psalmboken. Han nöjde sig med varsamma språkliga justeringar och fick rytmen att flyta bättre.

16951152 1819=l937 EKG 65

Bearbeta rens komment ar

Målsättningen för bearbetningen har varit att försöka bibehålla naiviteten och innerligheten i originalpsalmen men att förenkla de språkliga konstruktionerna; detta gäller inte minst omkvädet. Vers 4, slutversen, har, bortsett från omkvädet, behållits nära nog oförändrad, bl & eftersom den är så älskad och insjungen.

I övrigt har versarna arbetats samman till tre. Jag tror att man på det sättet kan uppnå bättre koncentration och samtidigt stryka under psalmens idé: spänningen mellan vad jag var skyldig att lida - och vad Jesus faktiskt led — så att jag blev fri. De många upprepningarna i den tidigare versionen blir då inte heller så påtagliga.

JAH

Nbsikkommentar Homburgs text sjungs i Tyskland till en annan melodi (EKG 65= sv ps 293), men vi har ingen anledning att byta ut den troligen svenska melodin (i hs 1676), som behålls oförändrad.

G 151 H 76 1921:76

• Sida 79
•  Original

ZZ 1. Jesus, djupa såren dina, dina kval, din bittra död, som för min skull du fick lida, ger mig tröst i all min nöd. Faller något ont mig in, tänker jag på pinan din, vill mig själv med allvar pröva, ej med synd dig mer bedröva.

2. Min förtröstan nu jag ställer, Jesus, till den nåd du ger. Med din död du döden fäller. Den kan ej mig skada mer. I gemenskapen med dig har jag läkedom och frid. Du allt ont från mig fördriver,

Textkommentar

ger uppståndelsen och livet.

3. När du finns där i mitt inre, du all godhets källa djup, ingen plåga när mitt sinne. Jag har frid. Min frid är du. Herre Jesus, har jag dig, då skall intet fattas mig. Den i dig sitt liv har funnit äger allt, när allt försvunnit.

J Heermann l644 E Norenius 1675 Bearb A Frostenson 1977

Johann Heermann (1585—1647) räknas som Tysklands störste psalm— diktare under perioden från Luther till Gerhardt. Han var också i övrigt en erkänd författare i sin samtid. Ofta har hans psal— mer en utgångspunkt i äldre uppbyggelselitteratur, och särskilt hämtade han stoff från M Mollers Meditationes sanctorum patIImL För passionspsalmen ”Jesu, deine tiefe khmder" anvisar han själv ”Augustinus” manuale”, vilket ingår i nämnda verk. Psahnen tryck— tes först i 3 uppl av Devotis Musica Cordis, 1644. Tonvikten ligger vid begrundandet av försoningslidandets betydelse för människan, och som överskriften säger, Jesu sår ger tröst i allehanda anfäktelser. Förutom son passionspsalm har psalmen också använts vid dödsberedelse. Några bilder och uttryck i psahnen visar Heermans beroende av medeltida mystik, men psal- men har ändå en objektiv hållning och svarar väl mot Luthers program för en passionspsalm, att det är försoningens betydelse man skall stanna inför, inte den marterade människan Jesus.

E L Norenius, svenska översättning,följer troget den tyska texten och med få ändringar har den införts i 1695 års psalmbok. Wallins bearbetning 1816 är skonsam, men några ändringar är på— fallande. I den tredje strofen har "wällusts barn" ersatts med en allmännare formulering om livsvägen. Mest ändrad är den sista strofen, där den i mystiken hemmahörande bilden "Then i thin sår rum har funnit” har ersatts med "Den sitt allt i dig har funnit".

Psalmen infördes i 1937 års psalmbok endast med justering av ett par böjningsformer.

16951151 1819=l937 (med några justeringar) EKG 413

Bearbetarens kommentar

Enligt SCB—undersökningen har verserna 2—4 mycket låg användning. Verserna 1, 5 och 6 har därför ställts samman till en psalm med bevarat innehåll men i ny språklig gestaltning. Det blir nu en Jesus—psalm. AF

• Sida 80
•  Original

l. Dig, min Jesus, nu jag skådar, hur du vandrar till den stad, som skall slås i spillror snart, säger till den under tårar: "0 att du förstått i tid, vad som kan ge fred åt dig!"

2. Konung fast en åsna bär dig, kring dig höjes hyllningsrop, palmer strör man för din fot, hela staden fylls av glädje. Allesamman ropar högt: Hosianna, Sions tröst!

3. Du som mänskohjärtat känner vet att hyllningen du får skall bli hädelse och hån. De som nu är dina vänner skall förblindade av hat ropa "korsfäst, korsfäst” snart.

4. I din nåd på oss du tänker och ett testamente gör, innan du för alla dör.

Du i vin ditt blod oss skänker. Du din kropp oss ger i bröd, oss till styrka i vår nöd.

5. Du som mättar våra munnar, hjälp oss att vår vardag blir till ett vittnesbörd om dig, att vi där din död förkunnar din uppståndelse, det liv som du ger i bröd och vin.

6. Hjälp oss att vi icke sviker dig som mött oss vid ditt bord. Bed för oss och stärk vår tro. Du oss aldrig övergiver. Jesus led oss vid din hand in i himlens glädjeland.

Okänd svensk förf l765 K Dahl l807 J 0 Wallin l8l9 Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Med ingressen ”0, hwad djuphet mig nu möter!” ingår denna psalm i 1765 års Prof—psalmbok. Författaren är okänd men troligen svensk. Psalmens jag erinrar sig Jesu lidande och betänker vad detta innebär för honom själv. Delar av evangeliernas passions— berättelse antyds, men någon åskådlig beskrivning är det inte fråga om. Betraktelsen skall leda till att människan av JeSu exempel lär sig ödmjukhet och inser att hon behöver be om att inte bli en förnekare. Psalmen innehåller vissa bilder och ut— tryck som påminner om pietistisk psalmdiktning såsom den in— ledande metaforen Guds ”kärleks—hat" och avslutningsraderna: "Led mig wid tin högra hand In uti titt frögde—land." Att Jesus beskrivs som vänlig, ödmjuk, mild och god innebär en humanise— ring av kristusbilden, som blir vanlig under 1700-talet både inom neologi och pietism. Detsamma gäller betoningen av männi- skans salighet i detta livet.

I 1819 års psalmbok möter psalmen 1 Christoffer Dahls bearbet— ning, vilken överarbetats av Wallin. Intressant är att Dahl har lagt in nya scener ur passionshistorien och vidareutvecklat det antydda. De ovan nämnda pietistiska dragen har avlägsnats eller tonats ner. Livsvandrings— och hemlandsmotivet i avslutnings— strofen har tagits bort. - Psalmen ingår nästan oförändrad i vår nuvarande psalmbok.

1819z80

• Sida 81
•  Original

Bearbetarens kommentar

Psalmen gör ett starkt intryck när man läser den i dess första tryck från 1765. Den är bibliskt återberättande. Det är ett du— jagförhållande mellan Jesus och den som läser eller sjunger psalmen. Den har en stark känsla, men ingen känslosamhet. Det inslag av pietism som finns i den märks kanske bäst av den mänskliga Jesus—bilden. Som i v 3: "Tu som är then störste . Herre,/ Up ifrån din nattvard stod,/ Wänlig, ödmjuk, mild och god,/ Och, som räknad bland de smärre,/ Oss i ringhet föregår,/ Tå tu andras fötter twår." I v 7 står det "Jag med daglig synd och brist/ Har förrådt min Herra Christ." Ett "jag" som man tappat bort i nuv v 8.

Chr Dahl har starkt bearbetat psalmen i psalmboksförslaget 1793 och i hans Psalmer 1807. Det var en annan och högtidligare psalmstil tiden krävde. Dahl behåller ändå de korta avslutade satserna i sin återgivning, som i strofen: "Du saktmodig der inträder;/ Folket ära Dig beter,/Menigheten wördnad ger;/ Med din ankomst Du dem gläder./ Alle ropa med hög röst:/ Hosi- anna, Sions tröst." Wallin har vidarebearbetat denna strof och andra. Han visar här prov på sitt mästerskap att bygga upp satsperioder. För den som nu läser eller sjunger denna viktiga psalm blir flera strofer alldeles för invecklade och tillkrång— lade.

En rad föråldrade ord har ersatts. Nyåtergivningen har sökt sig till det tidiga 1700—talsspråket. Psalmen är betydelsefull ge— nom att den sätter nattvardsfirandet i samband med vår vardag. De första 6 stroferna har trots sin tunga utformning fortfarande en stor användning- Inte mycket mer än en tredjedel av de till— frågade i SCB—undersökningen använder de sista 4 stroferna.

AF

• Sida 82
•  Original

1. Han på korset, han allena, är min fröjd och salighet. Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet. Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod. Söker jag kring land och rike, aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden för en vän som hjälp begär. Jordisk kärlek går i döden om den blott besvarad är.

Men var ser vi här en man

som så tåligt älska kan att han allt för mänskor lider som i hat mot honom strider?

3. Han på korset, han allena, annan är ej funnen än. Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän. Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför!

Musikkommentar

Aldrig tröttnar han att kalla: "Kom! Min frid jag ger er alla."

4. Honom vill jag glad tillhöra, vad mig än blir förelagt. Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt. Vanskligt är i världen allt,

som ett töcken tomt och kallt, men den jag vill efterfråga, evig är hans kärleks låga.

5. Han på korset, han allena, allt mitt hopp och goda är. Ingen må mig det förmena att jag håller honom kär. Ingen annan har för mig så fullkomligt offrat sig. Han kan mig med Gud förena, han på korset, han allena.

J L Runeberg l857 Bearb B G Hallqvist 1980

Då huvudtexten (168) till nuvarande melodi föreslås utgå får kanske melodin svårt att hävda sig här; den är dessutom svårre— staurerad. Den frikyrkliga traditionen är något splittrad, men fyra samfund har till denna text sv koralen 400 som vi också föreslår.

• Sida 83
•  Original

85

l. Jesus, dig i djupa nöden dina egna överger. När du går för dem i döden, vågar de ej följa mer. Också jag, som du har vunnit med ditt blod, som för mig runnit, frestas lätt att liksom de fegt min Herre överge.

2. Vem var den som dig förrådde trots all kärlek, som han fått, han vars fötter du nyss tvådde men din varning ej förstått? Det var jag, som hörde ordet, mötte dig vid nattvardsbordet, men kom snart på fall igen, svek min mästare och vän.

3. Ej förmår de svaga vänner vaka ens en stund med dig, då du i din ångest känner dödens timme närma sig. Själv förmår jag ej att vaka, ej min egen ro försaka. Väckt och gripen - inom kort sover jag min bättring bort.

4. Vem var den som dig ej kände, dig, sin mästare och vän,

86 a

l. Guds Lamm, dig hälsar skaran av dem du återlöste. Vi skådar segerfanan du återtog från döden och sjunger med i hymnen från jorden och från rymden: Pris vare dig, 0 Jesus.

2. Från fjärran såg du banden som ondskan höll beredda, såg smärtorna och skammen och döden och Gehenna. Men fylld av nåd och sanning gick du din tunga vandring. Pris vare dig, 0 Jesus.

3. Du såg vårt släkte fallet dess skuld och dess förnedring. Du såg det onda arvet och längtan efter rening. Du kom — ej för att döma men för att lyfta bördan.

bröt den tro han nyss bekände, bröt den tredje gången än? Det var jag, som många gånger glömt mitt löfte och min ånger, svikit och förnekat dig, som så ofta sökte mig.

5. Salig den dig aldrig sviker, en gång av din kärlek rörd, aldrig från din sida viker,

av en trolös värld förförd, som Johannes lik, vid ropen

från den onda, blinda hopen, troget följer dina spår, vid ditt kors till slutet står.

6. Men du ock den fallne åter med din blick upprätta kan, den som liksom Petrus gråter och dig älskar såsom han. Se min sorg och bittra smärta. Se, dig älskar dock mitt hjärta. Jesus, Frälsare och Vän, slut mig i din famn igen.

F M Franzén l812 l8l7 Bearb L Lindman l980

Pris vare dig, 0 Jesus.

4. Du bar vår nöd, vår ångest och ropade till Fadern tills mörkrets stund var kommen, den stund då du fick svaret och gick i tro mot döden, ditt liv för oss en lösen. Pris vare dig, 0 Jesus.

5. För vår skull blev du slagen och dömd, fastän rättfärdig. Din kärlek sprängde lagen om skuld och vedergällning. Befriad och försonad står världen upp och ropar: Pris vare dig, 0 Jesus.

C C Sturm l780? J 0 Wallin l8l6 Bearb O Hartman l978

• Sida 84
•  Original

Textkommentar

Wallin har skrivit ”Du går, Guds Lamm, du milda” med utgångs— punkt från en passionspsalm av C G Sturm, ”Sieh Gotteslamm wir fallen” (1780?). Han har förhållit sig fri till sin förlaga. Jesus är hos Wallin mild, bedrövad, rörd av vårt elände. Stora delar av Sturms psalm har en annan ton. I första strofen skallar jublet över segern över döden mot himlen. I psalmens fortsätt— ning möter vi den lidande Jesus, men han är starkare, inte så passivt lidande som hos Wallin.

Psalmen presenteras här i två versioner. Den första (a) är en nytolkning av Olov Hartman utifrån Sturms text. Den andra (b) är en mycket lätt justering av Anders Frostenson av texten i vår nuvarande psalmbok. I första strofen har den ålderdomliga formen "Gudi" försvunnit och satskonstruktionen har förenklats. Genom att adjektiven "milda" och ”rena" fått byta plats försvin— ner den veka tonen i anslaget (nu: "Du går, Guds Lamm, du rena”).

Även ändringen i andra strofen eliminerar det alltför veka: "Dock rörd av vårt elände/Du kvalen snart ej kände" har ersatts av ”Ditt eget kval du kände /Men tyngre vårt elände." Anled— ningen till att kommittén här föreslår att psalmen också bör finnas kvar i en i det närmaste oförändrad version är dess höga användning.

1819=l937

Bearbetarens kommentar

Föreliggande bearbetning griper tillbaka till den tyska origi— naltexten. Detta medför att psalmen inte som hos Wallin börjar vid vandringen till Getsemane och sedan stannar där, utan liksom kommer Jesus till mötes när han efter slutad strid hälsas av alla återlösta som segrare. Denna utgångspunkt ger hela psalmen en prägel inte bara av lidande, utan av triumf och seger.

I sin wallinska version slutar psalmen i den enskildes tacksam— het — han ger sitt hjärta till Jesus. I föreliggande version slutar den, såsom den börjat, i världens segerjubel som brusar emot Jesus Kristus. Noteras bör även att den avgörande segern inte vinnes bara genom undergivenhet och lydnad, utan genom tro, vilket har sin motsvarighet i Sturms text.

OH

• Sida 85
•  Original

86 b

1. Du går, Guds Lamm, du rena, oskyldiga och milda, för att med Gud förena oss som från Gud är skilda. Ditt hjärta bär vår sveda att våra hjärtan freda. Pris vare dig, 0 Jesus!

2. Du såg de hårda banden, de fasanfulla öden, bedrövad var dig anden, bedrövad intill döden. Ditt eget kval du kände men tyngre vårt elände. Pris vare dig, 0 Jesus!

3. Att kunna oss välsigna du låter dig förbanna. De tyngda skuldror digna, blod droppar från din panna. Den kalk som vreden rågar, du ensam tömma vågar.

22

l. Skåda, skåda nu här alla, se hur Jesus plågad är. Klaga högt, låt tårar falla. All vår vånda Jesus bär. Så som Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

2. Sträckt är varje led och plågad, genomborrad hand och fot, huvudet av törnen sårat, sjunker ned, betäckt med blod. Så som Jesu smärta var aldrig någons varit har.

3. Sist han ropar högt och sänder upp sin suck till Gud och ber: Fader, jag i dina händer nu min ande återger.

Så som Jesu smärta var

aldrig någons varit har.

Musikkommentar

Pris vare dig, 0 Jesus!

4. Fast änglars legioner din bön kan nederkalla, fast över himlatroner ditt ord förmår befalla, du villig bojan tager och tålig bördan drager. Pris vare dig, 0 Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat, min synd mig nu förlåter. Befriat och försonat mitt hjärta lever åter. Mitt hjärta jag dig giver och din för evigt bliver. Pris vare dig, 0 Jesus!

C C Sturm 1780? J O Wallin l8l6 Bearb l977

4. Denna stund är Jesu sista, templets förlåt rivs i tu, solen mörknar, bergen brister. Uga, hjärta vad gör du? Så som Jesu smärta var aldrig någons varit har.

5. Har du öga, har du hjärta, är din bäste vän dig kär, känn i dag din skuld med smärta. Just för dig han korsfäst är.

Så som Jesu kärlek var

aldrig någons varit har.

J Qvirsfeld l682 A P Amnelius l690 K Dahl l809 F M Franzén 1814 Bearb J A Hellström l980

Den svenska melodin av Th Ihre (?) föreslås oförändrad-

G 156 H 92 l9le92

• Sida 86
•  Original

l. Guds rena Lamm, oskyldig Giv oss din frid, 0 Jesus. på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, N Tech tryckt före l529 vår synd på dig du tagit O Petri l536 och dödens makt nedslagit. Bearb l977 Musikkommentar

Denna gamla melodi, i Sverige belagd redan i Hög—hs 1541, före— kommer i många varianter, varav två huvudgrenar har fortlevat till våra dagar, en nordtysk och en sydtysk (båda i EKG). Sverige och Danmark har närmast bevarat den nordtyska formen, medan den sydtyska har vunnit hävd i Norge. Den svenska versio- nen är i sin nuvarande utjämnade form icke andningsvänlig och inte heller estetiskt i klass med många äldre former, men de försök som har gjorts att restaurera melodin — bl a i NK och i Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, nr 86 — har inte slagit väl ut. Eftersom ingrepp i denna melodi tydligen upplevs negativt, föreslår vi att 1939 års melodi kvarstår oför— ändrad.

G 150 H 86 1921:94 EKG 55 NK 49A Z 4360/61

• Sida 87
•  Original

gg

l. 0 huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek höljt. 0 huvud, slaget, fårat, i kamp och ångest böjt. 0 huvud, som skall siras med ärans krans en dag,

men nu med törne viras,

dig ödmjukt hälsar jag!

2. 0 ansikte, du höga, som nyss betvang en värld, av törnets sår du blöder, din kraft försvunnen är. Du dödens smärta lider, och brusten är den blick som alla ljus i tiden i klarhet övergick.

3. Den börda du har burit min synd och ondska är, den skörd som du har skurit jag sådde, Herre kär! När skuldens tyngd mig böjer hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: Se ned till mig i nåd!

4. Dig tackar allt mitt hjärta, min Herre Jesus god, för all din djupa smärta

Musikkommentar

och allt ditt tålamod. Du vän för evigt trogen, dig vill jag mig förtro. När jag till skörd är mogen mig bärga till din ro.

5. När jag skall lämna världen, 0 lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När ångest trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, 0 Jesus, för din död.

6. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram. Ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, han dör väl.

Arnulf av Löwen 1200—talet P Gerhardt 1656 E Linderholm 1920 Bearb J A Hellström l980

Hasslers ursprungligen världsliga visa, välkänd i hans körsätt— ning från 1601, är kanske för svår som församlingssång; inte ens på tyskspråkigt område har originalformen helt slagit ige— nom: den frikyrkliga Gemeindelieder 1978, liksom den ”alltyska" katolska Gotteslob 1975, har visan i utjämnad form. Vi föreslår därför att huvudmelodin i 1939 behålls och att alt melodi utgår.

G 393 H 395 19le91 EKG 63 NK 68 Z 5385

• Sida 88
•  Original

1.00

1. Ditt lidande har nått sitt slut, 0, Jesus, du har kämpat ut för oss den svåra striden. Ej förrän frid åt oss du vann du ville njuta friden.

2. Så vila, gode Herde, nu. Du ägde aldrig hem och hus och inget viloläger. Den viloplats som sist du fann i klippans famn du äger.

3. Dig vännerna till graven bar: Jag vet att dina vänners grav

Textkommentar

du känner, vet och finner. Du följer mig till gravens ro när sist min stund är inne.

4. Blir sömnen tung och natten lång jag vet ändå att du en gång ur graven skall mig kalla. Som du jag då med glädje går ut ur min vilokammar.

J 0 Wallin 1815? Bearb J A Hellström 1979

I denna innerliga psalm för långfredagskvällen framställs Kristus som övervinnaren av vår fruktan för död och grav. Det är en av Wallins originalpsalmer och den tycks ha tillkommit 1815. De båda första verserna har formen av direkt tilltal till Kristus, som liksom en trött, hemlös människa äntligen funnit vila efter fullgjort livsverk. Herdebilden i den andra versen leder tanken till Johannesevangeliets berättelse om den gode herden, som ger sitt liv för fåren. Herdemotivet, som öht är mycket vanligt hos Wallin, har också hävd i fornkyrklig grav- konst. Kristus framställdes som herden som bar lammet—själen. Wallins dödsuppfattning är evangelisk och nyantik. Döden är inte mörk och skrämmande för honom på samma sätt som för äldre psalm— författare.

De båda sista verserna inleds med apostroferingar, "Du stilla grav", Du tunga sömn", ett retoriskt grepp, som idag känns främmande och som bearbetaren nu avlägsnat.

Även ur innehållslig synpunkt är det motiverat att omarbeta dessa verser. I den nya versionen står Kristus i centrum. Hans närvaro ger tröst inför döden och hans tilltal skall en gång kalla "mig" ur graven till livet.

1819=1937

Bearbetarens kommentar

Min ursprungliga föresats var att behålla Wallins innerlighet och varma, förhoppningsfulla ton, men göra en förenkling och modernisering av bilder, språk och konstruktioner.

Efter referenternas reaktioner fick jag till stor del lämna den målsättningen och har - med undantag av v 3 - nöjt mig med en relativt varsam justering av Wallins språk. Vers 3 är emeller— tid i sin ursprungliga version inte funktionell, och_den har jag skrivit om på ett sätt, som jag anser går ihop med tonen

• Sida 89
•  Original

i psalmen. Även i 4:1—3 är revisionen något mer omfattande än i v 1 och 2.

Denna version är mao en kompromiss nwllan bearbetarens inten— tioner och referenternas reaktioner. Personligen skulle jag ha önskat en något mer djupgående förenkling. Ändå anser jag att psalmen i nuvarande skick dels har bibehållit Wallin—tonen, dels uppnått en större grad av gripbarhet än i 1937 års psalm—

bok,

ia

1. Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är skriften, o salighets höjd! Från himmelen hälsad han framgår i glans, och världen är frälsad och segern är hans. Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, och vakten har flytt för hans andes fläkt, och avgrunden bävar.

Halleluja!

2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid. Dock segrade ljuset för evig tid. Nedstörtad är döden och tron står opp bland jordiska öden med himmelskt hopp. Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? Den levande ej bland de döda är. Uppstånden är Jesus, halleluja!

3. Så himlen med jorden

försonade sig,

så graven är vorden till glädjen en stig. De fromma som gråter vid korsets fot skall fröjda sig åter trots världens hot.

Kom, skingrade hjord, till din herde igen.

JAH

Han lever, han lever,

och följer dig än osynlig från himlen, halleluja!

4. I stormar och strider hans kyrka består. Så vitt den sig sprider som jordkretsen når. Den för över världen den levandes bud och vittnar bland svärden och bålen om Gud, och vittnar om honom, 0 tröst i all nöd, som, död för vår synd, blev genom sin död vår segrande Herre, halleluja!

5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? Snart är både dagar och nätter förbi. Snart jorden oss täcker där kornen skall gro, snart han som oss väcker fullkomnar vår tro. Ja, skördarnas Herre skall komma till slut och samla in säden, men först skilja ut ogräset från vetet.

Halleluja!

F M Franzén 1812 Bearb K—G Hildebrand 1981

• Sida 90
•  Original

Musikkommentar

Denna danska melodi från Malmö—mässan 1528, i Sverige först på- träffad i Olaus Erici's sångbok 0 1600, föreslås oförändrad.

G 165 H 102 19212102

1. Du segern oss förkunnar, du oss förlossat har. Dig prise våra munnar, 0 Jesus, vårt försvar. Du dödens udd har krossat och gravens bommar lossat och livet fört därut.

2. Du träder fram i ära och världen fylls av ljus. Dess strålar hugnad bära i själva dödens hus. Fröjd är i änglars boning, på jorden fröjd, försoning och ett odödligt hopp.

3. Ej graven oss förskräcker, den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, hur djupt vi vila må. Den dig i livets skiften har följt skall ock ur griften

lL 1. Detta är den stora dagen," som oss Herren Jesus gav, ljusets dag och glädjedagen, som ej någon ände har.

Gravens mörker har försvunnit, livets sol har nu upprunnit.

2. Underbar den stora stunden. Satan med all makt han haft blev av Lammet övervunnen, ondskan av Guds kärleks kraft. Dödens välde är nu brutet, Jesus stiger fram i ljuset.

3. För att trösta den som gråter, kommer han i påskens sol. Paradiset öppnas åter. Ormen krossats av hans fot. Vi befrias ur vår ångest

upptagas i din famn.

4. Lär oss att leva, lida som du och dö din död, låt oss din hjälp få bida, i kampen var värt stöd. Blott den som delar striden skall dela segern, friden och himlens ro med dig.

5. När, Herre, du oss väcker den sista morgonväkt och du din hand utsträcker att döma jordens släkt, ljuvt skall din stämma klinga och oss ditt budskap bringa att ingen död mer är.

E G Geijer 1812 Bearb 1979

nu när Jesus är uppstånden.

4. Låt oss jubla, vara glada, mitt ibland oss Herren bor. Nu är botad all den skada som oss syndafallet gjort. Frukta inte döden mera! Jesus segrat. Vi får leva.

5. Upp, min själ, min mun och tunga, upp mitt hjärta och min röst till att prisa och lovsjunga Jesus som oss återlöst, Jesus tacka och berömma,

Jesu godhet aldrig glömma.

J Franck 1653 G Ållon 1694 Bearb A Frostenson l978

• Sida 91
•  Original

Textkommentar

Gustav Ållons "Thenne är then store dagen", som togs in av Svedberg i hans psalmbok 1694, förhåller sig mycket fri i för- hållande till sin förlaga, Johann Francks "Dieses ist der Tag der Wonne”. Psalmen klarade sig igenom den biskopliga revisionen 1695, vilket knappast en trogen översättning av Francks psalm gjort. Ållons omgestaltning skedde således delvis på goda grun- der, men han har kommit att mycket starkare än originalet mar- kera dödsmotivet och så försvaga seger— och jubeltonen hos Franck.

Hos Wallin och i 1937 års psalmbok har psalmen lämnats ganska oförändrad. År 1937 uteslöts dock den gamla psalmens 7:e vers. Språkligt och i fråga om dödsmotivets gestaltning är psalmen i nuvarande psalmbok i mycket hög grad präglad av ett gänget århundrade. Kommittén har tagit fasta på att Ållon i v 7 och 8 riktigt har återgivit det tyska originalets jubelstämning. Dessa två strofer — den sjunde lätt bearbetad - får avsluta psalmen.

1695zl74 1819=l937 (i det närmaste)

Bearbetarens kommentar

I Beckmans psalmhistoria står det om psalnen, att den inte en- dast är en vers längre än den tyska utan också på annat sätt mycket olik. Olikheten finns på flera punkter. Man märker den genast i första versen. ''Detta är glädjens dag,/ det är glädje- festen,/ då Herren, livets sol,/ låter sin starka strålglans gå ut..." En glädje- och ljusexplosion, nästan. Det är som om Gustaf Ållon knappast vågar släppa fram den. Han hinner inte mer än till rad 3 så börjar han mörklägga, tala om ”Mörksens Förste, helfwetes port: Dödsens mörker" (1819:dödens port, gra- vens mörker). I Francks original dramatiseras texten sedan. I v 3 står det en aning högtidligt översatt: ”Salig, ja salig den stunden,/ och åter salig ty Lammet har övervunnit..." Sen fort— sätter Franck med att skriva om Farao som med häst och vagn störtades i havet, om filisteerna som blir slagna, om Simson, om Jesus som den David vilken fällde Goliath till marken. Där det i den svenska psalmen talas om fåren bland ulvar (vargar) talar den tyska om lejon (enl Jes 11:6). Ållons psalm blir i de 4 följande stroferna i huvudsak ett upprepande av vad han skri- vit i v 1:3—5. I den nya bearbetningen har psalmen kortats ner till hälften, så mycket som möjligt av originalpsalmens karaktär och innehåll har bevarats. En anledning till förkortningen har varit att psalmen ska kunna sjungas rakt igenom, gärna stående.

AF

• Sida 92
•  Original

1. I dödens bojor Kristus låg Den mäktig på ditt kors bröt fram av våra synder slagen. ur plåga, död och smälek. Han uppstod. Vi i honom får Blott en skugga vid vår fot ett evigt liv hos Fadern. är döden och dess mörka hot. Därför är vi glada nu. Vår verklighet är Kristus. Vi tackar av allt hjärta Gud Halleluja! och sjunger: Halleluja! Halleluja! 4. Vi firar påsk av hjärtans lust

och sjunger glädjesånger. 2. Här var en hård och häftig kamp, Vår glädjesol är du, 0 Gud, som allas frälsning gällde, och natten är förgången. då liv och död stod mot varann Kristus uppstod och hans ljus och livet döden fällde. nu strömmar över världen ut. Döden skrämmer oss ej mer. Han lever mitt ibland oss. 1 Jesus den förintad blev. Halleluja! Han lever. Vi skall leva. Halleluja!

M Luther 1524 3. Du Jesus är vårt påskalamm. J L Runeberg 1857 Vi lever av din kärlek. Bearb A Frostenson l979

Textkommentar

Luthers påskpsalm "Christ lag in Todesbanden” (tr 1524) är en sammansmältning och vidareutveckling av påskleisen ”Christ ist erstanden” och påsksekvensen ”Victimae paschali laudes”. (Se PoV 673. Termerna förklaras i anslutning till textkommentaren till nr 62.) I sju strofer utlägger Luther påskens budskap och vad detta betyder för oss. Anknytningen till Bibeln är rik och flerskiktad. Den nytestamentliga påsken är förebådad i det gam— la förbundets påskfirande. Gamla förbundets påskmåltid syftar fram mot nattvarden. Psalmen är inte rent teologiskt reflekte— rande, utan det finns en antydan till berättande, och kampen mellan liv och död gestaltas dramatiskt (urspr v 4). Glädje är den dominerande känslan, och varje strof avslutas med det gamla påskropet, "Halleluja”.

Den första kända svenska översättningen "Christ lågh i dödzens bandom" finns i en psalmbok från 1562. Omedelbart efter denna psalm följer den latinska sekvensen "Victimae paschali laudes” samt leisen "Christus är upstånden aff dödha”. Ungefär samma svenska text, en ganska trogen överföring, möter i 1695 års psalmbok. I 1819 års psalmbok bereddes psalmen ej rum, men i 1911 års psalmboksförslag togs den med, starkt bearbetad. Efter ytterligare överarbetning, som förde den långt från det tyska originalet, intogs den, nu femstrofig, i 1937 års psalmbok. De nånga sammanknytningarna mellan Gamla och Nya testamentet, vilka förutsatte typologisk bibeltolkning och god förtrogenhet med Gamla testamentet, är nu borta.

1695:163 EKG 76

• Sida 93
•  Original

Bearbetarens kommentar

Lutherpsalmen har liksom översättningen i 1695 års psalmbok och tidigare sju verser. Den har avkortats till fyra. Det kan ha sin förklaring, kanske också sitt berättigande. 1937 v 2-4 talar i stort sett om samma sak. Att man behållit den ganska negativa

v 2, som närmast är en bakgrund till de två följande, kan bero på att den stora svenska Lutherteologins tid då ännu inte kommit.

Nu torde det vara självklart att det är den berömda, dramatiska v 4 som skall vara huvudvers. Den lyder hos Luther: "Det var en sällsam strid,/ när liv och död brottades;/ livet vann och be— höll segern, det har uppslukat döden./ Skriften har förkunnat detta,/ hur en död förintade (åt Upp) den andra./ Döden har bli— vit något som man inte behöver bry sig om (ein Spott) HallelujaW

Den ursprungliga v 6 har en mycket ljusare och gladare ton än nuvarande v 4 där man firar "med gott behag” och slutar med ne— gationerna "ingen nöd och ingen synd, ej heller död." LuthersUn- fen är nästan som en glädjeexplosion. "Så firar vi denna höga fest (lika i l695)/med hjärtats lust och glädje,/ högtiden som Herren låter oss vara med om,/ Han själv är solen,/ som genom sin nåds glans/ helt lyser upp våra hjärtan./ Syndens natt är förbi./ Halleluja". Också 1695 års psalmbok talar om Kristus som den klara solen. Bearbetningens slutrader v 1 efter 1695 "Och sjunga: Halleluja, Halleluja."

Musikkommentar

Melodin, komponerad av Luther (?) i anslutning till den medel— tida påsksekvensen Victimae paschali laudes från 1000-talet och den däri sjungna inskottsversen Christ ist erstanden från 1100- talet (båda i PoV nr 673) trycktes 1524; i Sverige först i Kangasala—hs 1624. - Här föreslås alt melodi (= NK och i stort sett EKG).

G 163 H 103 19212103 EKG 76 NK 31 Z 7012

• Sida 94
•  Original

1. 0 min Jesus, dit du gått där vill jag få vara, fri från världen som mig blott oro ger och saknad. Du i himmelen berett mig en evig boning. Du är vägen. Du mig gett frälsning och försoning.

2. Oförgänglighet och liv har du fört i ljuset. Jesus, du som har för mig öppnat fadershuset. 0 jag längtar efter dig, ber att du mig låter

att jag synden överger och får dig tillhöra, att jag håller ditt förbund, minns vad du mig lärde nu och ända till den stund, då jag lämnar världen.

4. Dig jag efterfölja vill, inget mer begära,

glad att dig få höra till. Du mitt kors vill bära. Jag vill vara nära dig, gå dit du mig leder. I ditt kors jag finner frid, salighet och seger.

här på jorden tjäna dig, tills du kommer åter.

3. Hjälp att världen inte mer mig kan vilseföra,

J 0 Wallin 1819 Bearb A Frostenson l978

Textkommentar

En av de sista psalmer Wallin skrev för 1819 års psalmbok var denna psalm för tiden efter påsk. Temat är Jesu efterföljelse, som Wallin utvecklar i anslutning till äldre bönbokslitteratur av katolsk eller pietistisk färgning. Att följa Kristus innebär en negativ inställning till välden och att korsfästa sitt kött. I sista versen finner man tanken att ju större kors själen bär, desto snarare renas hon och förenas med Kristus. Det hos Wallin så vanliga hemlängtansmotivet är starkt uttalat redan i första versen, men denna längtan är främst en kristuslängtan. Man fin- ner emellertid även nyplatonskt-romantiska drag t ex i v 6 i vilken föreställningen om själens bundenhet i ”gruset”, mate— rien, antyds. Men i centrum av psalmen står det evangeliska bud— skapet om förlåtelse och rening genom Jesu blod (v 5).

1819=l937

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen innebär en förskjutning av tolkningen av efterföl— jelsen. Psalmen har blivit mer kristocentrisk, det negativa, det passiva har tonats ner. Att följa Kristus är att tjäna honom. Kristus bär även vårt kors.

I sista hälften av v 1 har den deklamatoriska stilen ersatts av en mer objektiv återgivning. Så har det blivit möjligt att di—' rekt ansluta den till de bevarade tre sista stroferna. Dessa fyra strofer har störst användning. Nära en fjärdedel av de tilk frågade i SCB——undersökningen anser v 2—4 inte användbara.

AF

• Sida 95
•  Original

Musikkommentar

J Crögers melodi från 1653 uppträder i 1939 i en konstlad ryt— misering (delvis i anslutning till KSV:s koralbok 1901), som markant avviker från den plastiska originalrytmen i alt melodi som här föreslås. För speciella förhållanden behövs kanske dock en lättare melodi; i stället för att förvirra praxis med en an— nan version av samma melodi väljer vi då att hänvisa till 319.

G 319 H 128 19212128 EKG 296 Z 6309a

& 1. Jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är.

Skulle jag då som de flesta övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär. Vad han vill, det skall jag vilja, alltid här och evigt där.

2. Jesus led för min skull döden, ingen skall fördöma mig, och i himlen ber han för mig, drar mig närmare till sig. Vem är då som vill anklaga den som han förlåtit allt?

Musikkommentar

Vem kan rycka Guds utvalda ut ur Jesu Kristi hand?

3. Därom är jag fast förvissad: kroppens eller själens nöd skall mig ej från Jesus slita, inte liv och inte död.

Inga djup och inga himlar,

intet okänt eller känt skall mig från Guds kärlek skilja som i Jesus Kristus är.

J Arrhenius l69l Bearb 0 Hartman l978

Melodin, av G Döben d ä till en världslig text 1674 och använd till denna psalm av Arrhenius l689, bearbetades av Otto Olsson i l92l till närmare likhet med originalet men återfördes 1939 till H:s utjämnade form. En ny bearbetning gjordes av H Görans— son till koralbokstillägget 1964, vilken har mottagits positivt och här föreslås som enda form (=alt melodi).

G 245 H 8 192lz213

• Sida 96
•  Original

l2_3 l. Jesus, du min glädje, ingenstans i världen finns en tröst som din. Mer än jag kan säga ger du mig att äga, salighet och liv. 0 Guds Lamm på korsets stam! Du som ej dig själv har skonat mig med Gud försonat.

2. Vad i världen finnes, vad jag där kan vinna, ära, guld och pris, skall med hast försvinna, skingras som en dimma, smälta som en is. Det går bort. Dess tid är kort. Jesus, du hos mig förbliver och du ger mig livet.

3. Möda, sorg och tårar, allt som hjärtat plågar, synd och dödens kval,

Musikkommentar

kan min kraft försvaga men ej från mig taga vad i dig jag har. Allt du vet. För mig du ber. Till ditt barn du tar mig äter och min synd förlåter.

4. Din vill jag få vara, gärna platsen taga nederst vid ditt bord. Där bland bröder, systrar, Jesus, vill jag lyssna till din röst, ditt ord. Där i dig jag har den frid som bevarar mig och bär mig, Jesus, du min glädje.

J Franck 1655 J Schmedeman l694 J 0 Wallin l8l6 Bearb A Frostenson l977

J Crögers melodi från 1653 föreslås här i original, dvs alt melodi (=EKG, Pos 435), vartill textbearbetningen anpassats.

G 266 H 216 1921:216 EKG 293 NK 86 Z 8032

• Sida 97
•  Original

125

l. Till härlighetens land igen jag ser dig, Jesus, fara, men jag på jorden måste än en gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går, ack Herre, huru länge? Men dit mitt öga inte när dit skall min bön sig tränga. Den outsäglig, innerlig skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i tron kan se utav det goda landet, där du från mig ej skiljas mer, när löst ur syndabandet bland helgonen jag fri och glad får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt och ingen gråt och smärta;

Musikkommentar

där uppe är min högsta skatt, dit söker sig mitt hjärta: till himlen och min Frälsare, till glädjen världen ej kan ge.

5. Och som du for du komma skall, 0 Jesus, hit tillbaka. Jag nu vill akta på mitt kall, jag bedja vill och vaka.

Jag vet ej stund, jag vet ej dag, men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren, som du så finner göra, när sist du komma skall igen: du honom lovat föra till ära och odödlighet uti din Faders härlighet.

J 0 Wallin 1816 Bearb 1977

J H Scheins melodi från 1628 (efter förlaga av Gesius 1605) föreslås helt enligt originalet, dvs alt melodi (= EKG). Dock kvarstår även huvudmelodin som andra alternativ.

H 113 19212113 EKG 321 NK 75 Z 2383

• Sida 98
•  Original

EZ

1. Till himlen Herren Jesus for. Halleluja, halleluja. Han nu hos Gud, sin Fader bor. Halleluja, halleluja.

2. På korset med sin bittra död, halleluja, halleluja, han hela världen återlöst. Halleluja, halleluja.

3. Så stor hans kärlek till oss var. Halleluja, halleluja. Att rädda oss sitt liv han gav. Halleluja, halleluja.

4. Sin Fader har han blivit lik. Halleluja, halleluja. Han konung är i himmelrik. Halleluja, halleluja.

5. Han tänker på oss var och en, halleluja, halleluja, och hos sin Fader för oss ber. Halleluja, halleluja.

6. Varför ni män från Galileen, halleluja, halleluja, står ni och ser mot himmelen? Halleluja, halleluja.

7. Som Jesus till Guds himmel for, halleluja, halleluja, han kommer åter till vår jord. Halleluja, halleluja.

8. Och då i makt och härlighet, halleluja, halleluja, skall allas ögon honom se. Halleluja, halleluja.

9. Dig heliga Treenighet, halleluja, halleluja, ske lov och pris i evighet. Halleluja, halleluja.

Latinsk sång lSOO—talet J Åström 1814 Bearb A Frostenson l977

Musikkommentar

Den nuvarande huvudmelodin bör inte användas till så olikartade texter som nu, nämligen till en himmelsfärdspsalm (127), en nattvardspsalm (194) och en psalm om hemmet (482). Vi föreslår att himmelsfärdspsalmen får alt melodi, som har lång svensk tra— dition. Den har uppstått ur diskantstämman i en trestämmig sätt— ning av en medeltida visa Surrexit Christus hodie, tryckt 1555, och kan följas hos oss alltifrån Ålem—hs 1645 över Mönsterås 1646, Leimontinus 1675, Roslagskulla 1693, Riddarholms-hs 1694 och G fram t o m Haeffner; den försvinner först 1921.

Nuvarande huvudmelodin till 127 reserveras däremot för psalmer om hemmet: utom 482 kan som sådana räknas även 492 om foster— landet och doppsalmen nr 777 i PoV del 2. Beträffande 194 är me— lodifrågan ännu olöst och kommer att tas upp i samband med textbearbetningen.

G 176 H 115 Z 288

• Sida 99
•  Original

132

l. Livets Ande, kom från ovan, kom och bär från himlen bud. Du kan ge den stora gåvan: tron på ordet, tron på Gud. Till Guds människor du talar än i dag kring all vår jord. Folk och själar du hugsvalar än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar än i dag från bibelns blad, än i klara drag den målar heliga gestalters rad. Genom tidevarv föres tro som lever och består.

Än ett heligt arv av böner, än profetens röst oss när.

3. Giv att vi för Gud må vandra såsom Abraham i tro,

l33

1. Kom Skapare, Guds Ande, god. Besök vårt hjärta, ge oss mod. Du från begynnelsen var med. Vad vi behöver bäst du vet.

2. Du Guds, den Högstes, gåva är och namnet ”Tröstaren" du bär; Guds eld och nådens brunn vars djup allt liv, all kärlek strömmar ur.

3. Smält hjärtats köld att vi kan ge en kärlek utan krav och svek. Du all vår svaghet känner väl. Så stärk oss nu till kropp och själ.

&

l. Ande, du Guds gåva! När oss oron plågar ger du tröst och liv. Kom, ack kom min längtan, du mitt hjärtas trängtan kom, hos mig förbliv! Ge oss glädje i bekymren, lovsång när oss oron tynger.

2. Jagad söker hjorten trygga tillflyktsorten. Den vill vattnet nå. Törstande den flämtar. Så vårt hjärta längtar efter frid och nåd, söker i det torra landet strömmarna av liv och ande.

3. Du som oss församlar, helgar och förvandlar

Textkommentar

genom Kristi ord,

Ande, som oss enar, ge vårt inre renhet, stärk vår svaga tro, så att vi till Gud oss vänder, lämnar allting i hans händer.

4. Styr och led min vandring, tanke, ord och handling,

hjärta, sinne, håg,

att i sömn och vaka jag hos dig får vara, tills jag himlen når. Där skall jag med själ och tunga Gud, dig Halleluja sjunga.

J Franck l653 P Brask 1690 Bearb A Frostenson 1977

Flera av Johann Francks psalmer ger uttryck för själens kärlek till Jesus med ett bildrikt språk, färgat av brudmystik, däri— bland ”Brunnquell aller göter" (l653). Petrus Brasks översätt— ning ”Kiälla af all Nåde” har ett annat tonläge, ett mindre erotiserande språk, men är ändå präglad av barockens stil. De hopade beteckningarna på den helige Ande har emellertid även bi— bliska förebilder (Psaltaren). Efter en överarbetning acceptera— des psalmen för 1695 års psalmbok. Bland annat har man ersatt den i klassisk mystik vanliga bilden av källan i inledningen med '%nde full av nåde”. Bevarad är däremot den från Psaltaren (42: ) hämtade bilden av den törstiga hjorten, en vanlig bild för själens törst efter Gud i mystiken och senare i pietismen. — Man brukar säga att Franck med sin subjektiva, innerliga Jesus—kärlek förebådar Johann Scheffler och pietismen.

Wallins bearbetning innebar endast smärre ändringar, i huvudsak av språklig, stilförhöjande art.I vår nuvarande psalmbok är en— dast ett par ord ändrade i v 8. 16952186 18192137

Bearbetarens kommentar

Francks original har som grundtema: hjärtats oro och vilan i Gud. Men inte som ett allmännt fromt talesätt. Där finns en be- skrivning både av de tunga bekymren, den starka ängslan och av Andens stora gåvor. Den är som de flesta av Francks psalmer liv— lig och kraftfull. Det är en överdriven blygsamhet när han i första strofen skriver att han med sina svaga strängar ville ut- breda Guds lov. Det är inget fel varken på strängarna eller han— den som får dem att ljuda. Också ögat får sitt. En brokig bild— kavalkad drar genom stroferna. Där talas om Anden som de älska— des låga, hjärtats ljuva sav, krukmakaren som skapar oss av ler, själens brudgum som tar oss in i sin ljuvlighets grotta, nådes—

• Sida 105
•  Original

solen som kysser oss etc. Det blev väl i mesta laget. Psalmen har försvunnit ur de tyska psalmböckerna. Men i vårt land har den levt kvar. I den återgivning den fick här, behärskad och återhållsam, blev den till en varaktig psalm, först under sista årtiondena har den börjat föra ett tynande liv.

Vers 7 i originalet lyder:”Led min sak,/ min sömn och vaka/ mina steg och min väg,/mina lemmar och ögon,/ så att min arma dikt,/ min enkla sång/ vad jag gör och är, att alltsammans/ kan behaga dig 0 Fader'k Något restriktivt finns den återgiven i bearb v 4:1—4. Slutraderna med deras Halleluja är Francks egna.

Ungefär 20 procent av de tillfrågade i SCB—undersökningen anser psalmen inte vara användbar i nuvarande skick.

Musikkommentar

AF

Denna Cräger—melodi från 1653 bör självklart återfå sin till— gängliga och inprägsamma originalrytm enligt alt melodi, till vilken textbearbetningen anpassats.

G l86 H l37 l92lzl37 Z 6252

& l. Kom, helge Ande, till mig in, upplys min själ och ge den liv att jag i dig förbliver. Var själv ett ljus på all min stig och led mig du den väg du vill, åt dig jag helt mig giver.

2. Led mig var dag i sanningen och öppna mitt förstånd för den så att jag ser din vilja. Från alla synder gör mig ren. Dig vill jag följa steg för steg och från allt ont mig skilja.

3. O Herre, giv mig av din nåd det som jag aldrig själv förmår: att vinna rot och fäste i tron på Herren Jesus Krist, i kärlek som ej söker sitt. Min hjälp är blott din kärlek.

4. Stå på min sida mot den makt som får mig glömma vad du sagt och så din nåd betvivla. Giv du min ande vittnesbörd att till Guds barn jag också hör, till Kristi medarvingar.

5. All svaghet känns jag vid hos mig, vet ej vad jag skall be till dig om inte du mig manar. 0 helge Ande, bed för mig och lär mig be med Frälsaren

mitt Abba, käre Fader.

6. Mig i din nåd behåll du kvar som allt i dina händer har, mitt enda jag förvandla. Förlåt mig all min synd och brist, styrk mig att jag det goda vill och i din fruktan vandrar.

7. Giv lycka, Gud, till allt gott verk, befrämja det och kraften stärk att följa Jesus efter, och som jag lägger år till år låt mig få växa i din nåd och i din visdom, Herre.

8. Hjälp mig att nyttja tiden rätt som Jesus själv till andras tjänst och, Gud, till deras glädje. Vi strävar bittida och sent men, Herre, om ej du är med så är det allt förgäVes.

9. 0 glädjens Ande, stå mig bi i all den sorg jag kommer i, helst när mig döden kallar. I natten kom och brinn i mig. I döden giv mig liv i dig, och mig skall intet fattas.

Okänd svensk förf l694 Bearb 0 Hartman l978

• Sida 106
•  Original

Musikkommentar

Den tyska folkvisan "Lindenschmid—Ton” från 1400—talet har ned olika andliga texter fortlevt i en inte helt stabil tradering med flera varianter både i Tyskland och Norden. NK sökte åstad— ,komma en kompromiss, men vi föreslår den svenska formen i den rytmisering den har i nr 508.

G 215 H 138 192l2l38 EKG 245 NK 39 Z 2496

142 a

l. Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara, och budskap om hans kärlek är mång tusen änglars skara. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar från vår barndomsdag oss följer och bevarar.

2. De vakar över var och en, uppmuntrar oss och varnar. De skyndar att sin hjälp oss ge mot dem som vill oss skada. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar från vår ungdomsdag är med oss i all fara.

3. De har oss i sitt skydd, sin vård, när allt slags ont oss möter. Vår oro tar de från oss bort och rädslan inför döden. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar intill ålderns dag oss leder och oss stöder.

Bearbetarens kommentar

4. Med vänlig hand, fast inte sedd, de mörkrets makt förjagar. De håller tröstens kalk beredd när ångest oss försvagar. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar oss på dödens dag till himmelen skall taga.

5. Kom mild och god till oss när vi med döden måste strida, och giv oss Herre då den frid som världen ej kan giva. Med tack och lovsång låt oss snart få möta himlens stora dag. Därom vi, Gud, dig beder.

G Reimann l639 J Svedberg l694 J 0 Nallin l8l6 Bearb A Frostenson 1979

På Mikaelidagen - barnens och änglarnas dag — hålles ofta famil— jegudstjänster. Då fungerar den wallinska åldersindelningen i denna psalm liksom änglaskildringen. Änglarna är skyddsmakter. Det finns kontroll— och skyddsmekanismer inbyggda i hela skapel- sen, vår kropp, kosmos etc. I svedbergska psalmen liksom i den tyska förlagan ligger tyngdpunkten på verben, änglarna vakar, bevarar, skyndar till hjälp, de lägrar sig, värnar, leder, skö— ter. I v 4 blir det mer Mikaeli: de vårdande änglarna förjagar Satan (hos Wallin ”gravens skräck"). Wallin har lagt in en get— semaneskildring här och de mycket vackra raderna "Med vänlig hand, fast icke sedd”. Det är ett mänskligt drag som kommer in

i wallinpsalmen. Hos Svedberg liksom hos Wallin är änglarna hu— vudpersoner i alla stroferna utom den sista, som handlar om Fadern och Anden. Tycker det ligger något i att Svedberg slutar med "0 Gud! hör, hwad wi bedje”. Det kan finnas en bön som är ner värd än lovsången.

1695zl95 1819=l937

• Sida 107
•  Original

l42 b

l. Guds änglar är hans sändebud av eld och vind och ande, en himmelsk här av liv och ljus som glimmar genom natten. Vi känner dem som bönesvar. Det är Guds änglars dag i dag med eldsken över landet.

2. Och står du för rättfärdighet mot övervåld och lögner, var viss att med dig är långt fler än de som dig förföljer. Då strider du för änglars sak. Det är Guds änglars dag i dag. Det brinner ljus i mörkret.

3. Du möttes på din olycksled av ej förstådda hinder, och när du trodde du gått fel du kanske letts av himlen. Guds änglar visste vägen klart. Det är Guds änglars dag i dag och de för inte vilse.

Bearbetarens kommentar

4. En mörkrets stund, en ångestnatt — då manar dig ditt inre: "Stå upp och gå dit Gud befallt." En glimt av ljus, en stillhet. En ängel är det från Guds stad.

Det är Guds änglars dag i dag.

Vårt hjärta har en himmel.

5. Är sången svag, tycks bönen stum och glesnar Guds församling — hör templet är av änglar fullt som lovar Gud Trefaldig. Så sjung med dem till Guds behag. Det är Guds änglars dag i dag. Guds lov ske nu och alltid.

G Reimann l639 J Svedberg l694 J 0 Wallin l816 Bearb 0 Hartman l978

Denna psalm går tillbaka på en tysk psalm av G Reimann l639, ”Aus lieb lässt Gott der Christenheit". Den talar om änglarna i fyra strofer: de är exempel på Guds godhet mot kristenheten, de är en hjälp mot onda människor, de skyddar mot snubbelfaror på gatan, de är till hjälp mot djävulen. Jesper Svedberg har skri— vit fyra motsvarande strofer och lagt till en femte om ängla— hjälp i dödskampen, men i 1695 års psalmbok har änglarna för- svunnit ur denna strof. När Wallin fått behandla psalmen handlar den alls inte om Satan (1695, v 4), motsvarande strof talar om gravens skräck och om dödsångest. Wallins största ingrepp är ändringen av det gamla omkvädet ”nu är the helga änglarnas dag" till omkvädet om människans åldrar; ”Guds änglar från vår barn- domsdag... vår ungdomsdag..." etc.

Här har psalmen återfått sitt gamla omkväde som psalm på S:t Mikaels dag. Den anknyter först till de äldre texterna om Guds godhet: ”bönesvar”. Om ”eld och vind” se Hebr 1:4.

Däremot ändras begränsningen för änglarnas intresse till "kris— tenheten” eller ”Guds trogna”. I stället talas om striden för rätt och rättfärdighet som är allmänsklig. I motgången är det gott att komma ihåg stället i 2 Ken 6:16 att de som är med är flera än de som är emot. Glöm inte änglarna!

Men stötestenarna på gatan, omnämnda av både Wallin och Reimann? Diverse olyckor motsäger att änglarna alltid skulle vara till— städes i sådana sammanhang. Men det finns en viss ledning från himlen, och historien om Bileam skymtar, liksom P5 139 4.

• Sida 108
•  Original

I vers 4 återkommer den upplevelse av hjälp mot anfäktelsen som Wallin talar om, fast i annan form. Exemplet är hämtat från 1 Kon 19 5. I stället för den änglalösa strofen om döden ankny— ter psalmen nu till en annan anfäktelse: den ”tomma” kyrkan och påminner om änglarnas närvaro i templet Jes 6.

I sin helhet har psalmen anknutit till erfarenheter av änglar som kan beläggas också i nutiden, och har återfått sin gamla karaktär som psalm på S:t Mikaels dag.

1695:l95 1819=1937

& 1. Den stora vita skaran där som tusen snöbetäckta berg med skog omkring

och palmers ring, säg vilka dessa är.

Det är den stora skara som ur mycken nöd och plåga kom. Och Lammets blod dem rena gjort

för himlens helgedom. Där har de nu sin kyrkogång med oavbruten jubelsång i valv av ljus hos Herren Gud bland alla änglars sång.

2. Här levde de i djupt förakt, men se dem där i deras prakt för tronen stå. Av Jesus får de himmelsk glans och makt. De ofta haft det tungt och svårt och deras kinder höljts i gråt. Gud mötte dem. Strax de kom hem. Han varje tår tog bort. Lövhyddefest de firar nu

Textkommentar

OH

i himmelen hos Herren Gud, och Lammet själv vid livets älv är både värd och gäst.

3. Så gläds, ja gläd er tusenfalt ni som har mist och vunnit allt. Ni som i tre bestod ert prov, blev jordens ljus och salt. Ni kände till en hemlighet som änglar men ej världen vet: att den som sår med sorg och grät en jubelskörd får se. Så sjung, slå takt med palmens blad, ty detta är vår glädjedag. Dig vare pris till evig tid Guds Lamm! Halleluja!

H A Brorson l765 E Linderholm l909 —Bearb l978

Den pietistiskt sinnade biskopen Hans Adolf Brorson är Danmarks mest betydande psalmdiktare under 1700—talet. Den populära all— helgonapsalmen "Den store hwide flok" ingick bland sångerna om evigheten i den efter hans död publicerade Svane-sang, l765.

Strofformen i denna psalm är unik med sina oliklånga rader, nå— got som tyder på att Brorson skrev den till en given melodi. Särskilt sångerna i Svane—sang, vilka inte var avsedda för för— samlingssång utan för den privata andakten, uppvisar en rike— dom av strofformer och ger goda exempel på hans musikalitet och

• Sida 109
•  Original

versifikatoriska förmåga. Psalmen inleds med en suggestiv be— skrivning av skaran inför tronen i anslutning till Upp 7:9 ff, en text som också utnyttjas i de följande stroferna. Genom att Brorson lyft fram det ganmmltestamentliga stoff som finns latent i denna text får psalmen en innehållslig fördjupning.

Festen i himlen blir så en fullbordan av den judiska lövhydde— högtiden: 'Nu holde de ... Hos ham en evig Löfsals Fest”. Jämför Sakarja 14 l6—Zl, där lövhyddehögtiden har eskatologisk syftning. Liksom den judiska lövhyddehögtiden firades som en tacksägelse- fest till minne av hur Herren hjälpt folket under ökenvandringen, så firas i himlen en fest inför Gud och Lammet för dem som beva- rat tron genom jordelivets prövningar.

Förmågan att med knappa medel teckna en åskådlig bild är känne— tecknande för Brorson, likaså det visionära draget: "Den store hvide Flok vi se". Psalmen ger också exempel på den stora spänn— vidd som är_utmärkande för Brorsons psalmstil och som kan vålla översättningsproblem. Se t ex ingressen till tredje strofen: "Til Lykke, Kiempe—Samling, ja,/ O tusindfold til Lykke da".

”Den store hvide flok" översattes först av E Linderholm 1909 och upptogs efter bearbetning i 1921 års tillägg och sedan yt— terligare överarbetad i 1937 års psalmbok. Jämsides härmed före- kommer flera andra översättningar i de frikyrkliga sångböckerna.

Da psb 661

Bearbetarens kommentar

Denna Brorsonpsalm har som många andra danska psalmer ett stil- mässigt omfång, som sällan finns i svensk psalm. På ett själv— fallet och naturligt sätt blandas högtids— och vardagsspråk. Brorsons psalm har det svindlande sköna anslaget: ”Den store hvide flok vi se/ som tusind bjerge fuld av sne..." Den fort— sätter med skildringen av den jublande gudstjänsten i den him— melska helgedomen med "höga kor” — som i Ribe domkyrka där han var biskop. I nästa vers kommer vardagsorden rakt in,l ritualen. ”Sandt er det, i så mangen nöd/ tit tåreström på kinder flöd,/ men Gud har dem,/ strax de kom hjem,/ aftörret...” Brorsons bildspråk har en mycket livlig och frisk åskådlighet. I första strofen blir palmerna kring tronen en skog som rörs av vinden. Bilden kommer tillbaka i v 2 där det talas om "en evig löv— salsfest”. Och i v 3 uppmaningen att mitt i det högtidliga sjungandet "slå palme—takt”.

Det är de två första raderna som ger psalmen dess säregna karak— tär och suggestionskraft. Brorson var Slättbo. Han hade aldrig varit utomlands och sett ett berg.

Han har säkert när han skildrar den himmelska helgedomen tänkt på det judiska templet byggt på Sions berg. Men det räcker knappt som förklaring. Den danske psalmforskaren Chr Ludwigs förmodar att det här är fråga om längtansbilder. Man drömmer om det man aldrig sett. Sina berg, gissar han, har Brorson sett i molnbankarna över Västerhavet. Ändå var det norrmännen som ti— digast och starkast upplevde hans psalm. Den gav himmelsk höghet och närhet åt deras eget landskap.

• Sida 110
•  Original

Det är i psalmen något mer än aning, längtan efter "något bortom bergen”. Det är en vitklädd skara, berg, skog och en helgedom vi ser. l bearbetningar och psalmförslag försökte man jämna ut stilErytningarna. Så djupt sitter — också i Danmark - den språk- liga fördomen att en psalm genom alla sina verser och rader måste hållas på en jämn horisontell stilnivå.

AF

l47 b. Musik R Vau-han Williams (1872—1958)

tron stått fast

l. För alla helgon, som i kamp 2. Du var i världen deras för tron fasta hus. stått fast mot världen och nått Din röst dem ledde fram i himlaron, stridens brus, till dig, 0 Jesus, höjes lovets Och genom ödsligt mörker ton: sken ditt ljus.

Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

• Sida 111
•  Original

&

l. Mitt i livet råder död mitt i glädjen plåga. Nogsamt vet vi syndens lön. Vem ger livets gåva? Du själv och ingen annan. Dig bröt vi dock var dag emot, slog när vi varandra slog. Helige Herre Gud, helige starke Gud,

helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud,

låt oss inte falla i den bittra dödens nöd. Kyrieleison.

2. Mitt i dagens bråda lopp rister dödens ängslan som en feber i vår kropp. Vem kan då oss frälsa? Du, Herre, ingen annan, förstod vår nöd och ensamhet, kom till vårt Getsemane. Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud,

låt oss ej förtvivla när vi går i själens natt. Kyrieleison.

3. Mitt i döden lever vi, mitt i sorgen glada. Vem ger oss i döden liv, jubel i vår klagan? Du, Kristus, ingen annan, i dödens riken steg du ned, fyllde dem med liv och fred. Helige Herre Gud, helige starke Gud, helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte mista tron som ger oss liv i dig. Kyrieleison.

M Luther l524 0 Petri 1529 J 0 Wallin 1816 Bearb 0 Hartman 1977

• Sida 112
•  Original

Textkommentar

Liksom så många andra av Luthers bästa psalmer utgör "Mitten im Leben" en vidarediktning av en medeltida sångstrof. Hans utgångs— punkt har varit den latinska antifonen ”Media vita in morte sumus", en böne— och klagosång som sjöngs vid olyckor och i fara. Redan före Luthers tid fanns den i flera tyska översättningar. Hos Luther blir det tydligare att döden är syndens lön, och i de nya stroferna betonas Guds nåd och barmhärtighet. Kompositionen är mycket fast och de tre stroferna är symmetriskt uppbyggda. Efter påståendesatser följer fråga, svar och lovprisning som mynnar ut i bön med böneropet Kyrieeleis. Innehållsligt sker en stegring i de tre stroferna.

Psalmen ingår i Een handbock på Swenske från 1529 i en översätt— ning, "Wij som lefwe i werlden här", som på flera punkter av- viker från Luthers text. Från 1586 är psalmen upptagen bland be— gravningspsalmerna i våra psalmböcker.

Någon genomgripande bearbetning gjorde inte Wallin 1816, men man kan säga att han något mildrat uttrycken för syndaångest och dödsfruktan. l Wallins version ingår psalmen i vår nuvarande psalmbok.

1695:398 1819=l939 EKG 309

Bearbetarens kommentar

Då tredje versen här ställts i motsats till den första anknyter detta till Luthers omvändning av medeltidshymnens ord Media vita in morte sumus, Mitt i livet är vi i döden. (Luther har — icke i sin psalm men annorstädes - kastat om orden så de kommit att lyda: Media morte in vita sumus, Mitt i döden är vi i livet.)

Luther talar i sin psalm om det eviga helvetet. Här har anknu— tits till reformationens svar på anfäktelser som drabbar redan i jordelivet: "Mitten in dem Tod anficht/ uns der Höllen Rachen" — det svar som med samma kraft bemöter jordiska och eviga an— fäktelser.

Föreliggande tolkning går tillbaka på den tyska originaltexten där psalmen inte som i tidigare svenska version är en trefaldig— hetspsalm utan helt kristocentrisk.

OH

Musikkommentar

Den medeltida antifonen Media vita in morte sumus, ombildad av Luther eller Walter 1524, har förts nära den allmänkyrkliga traditionen i alt melodi (= NK), som här föreslås.

G 398 H 26 1921226 EKG 509 NK 22 Z 8502

• Sida 113
•  Original

&

l. Vänd bort din vrede, bar att dem försona. Gud, som straffet sänder, låt nåden skina, Vänd bort din vrede oss i kärlek skona! från bestörta länder. Var oss en Fader! Vänd bort din vrede, du som har i händer 5. Jesus allena livet och döden. dem som har förskjutits

med dig förenar,

2. Böner så varma helar vad som brutits alla vi förenar: genom det rena döm ej oss arma blodet som har flutit såsom vi förtjänar. ner från hans hjärta.

Gud, dig förbarma, I din nåd allena 6. Låt oss ej falla, har vi vår räddning. låt den förbön gälla

som för oss alla

3. Bojor vi drager Jesus hördes fälla. av den lott vi ärver, Dig vi åkallar, lustar oss jagar, Gud, all godhets källa, frestelser omvärver. trefaldigt store! Gud, vi är svaga — vill du oss fördärva utan förskoning?

4. För Jesu pina, G Thymus? 1541 för den törnekrona, J O Wallin 1813 han för de sina Bearb J A Hellström l98l

NMSikkommentar P Schalnreuters melodi från 1552 behålls oförändrad.

G 308 H 387 19211387 Z 976

ra 1. När vi i högsta nöden står 4. 0, skynda till oss med din hjälp. och vi ej råd och hjälp kan få, Var hos oss, från allt ont oss fräls. när ingen utväg vi kan se, Vår synd är stor, men större är fast bittida vi sökt och sent din nåd, som frihet åt oss ger. 2. är det vår stora tröst att vi 5. Bevara oss, 0 Gud, i tro tillsammans, Gud, kan be till dig, och gör oss trogna mot ditt ord, får lita på din trofasthet att vi i glädje och i frid och veta att du hjälp oss ger. kan lova dig till evig tid. 3. Vi tror på löftet du oss gav. Du hör vår bön och ger oss svar. P Eber omkr 1566 Vår nöd vi inför dig bär fram S A Forsius? 1614

och ber till dig i Jesu namn. Bearb l977

• Sida 114
•  Original

Textkommentar

Paul Eber, professor och så småningom generalsuperintendent i Wittenberg, hörde till Luthers vänkrets men stod framför allt Melanchthon nära. Han var livet igenom handikappad av en olycks— händelse i lS-årsåldern. Som kyrkoledare efter Luthers död hade han en tung och svår uppgift — också personligen eftersom många av hans närmaste tycktes bort av döden. I sin bönepsalm ”Wenn wir in höchsten Nöten sein" gav han ord också åt andras bekym— mer och sorg. Han använde en personlig inträngande stil och ett Språk som måste ha legat den tidens talspråk mycket nära.

EKG har sju strofer, i 1695 års psalmbok blir en slutvers med bönekaraktär tillagd. Som prov på den tyska textens stil— och innehållskaraktär återges här v 1, 2 och 4 i prosaöversättning:

1 När vi är i mycket stor nöd/ och inte vet ut eller in/ och varken finner hjälp eller råd/ om vi än bekymrar oss både bittida och sent,

2 så är endast detta vår tröst,/ att vi tillsammans (och) ge— mensamt/ anropar dig, trofaste Gud/ om räddning ur ångesten och nöden;

4 som du i nåd utlovar/ åt alla som ber dig om det/ i din Sons Jesu Kristi namn,/ hans som är vår frälsning och (vår) för- svarare.

I den gamla svenska översättningen, som togs in i 1695 års psalmbok, har i stort sett denna grundkaraktär bevarats. I 1819 års psalmbok togs psalmen inte med. Sverige har fått den till- baka från Finlands svenska psalmbok. En bearbetning gjordes för det runebergska förslaget 1857. Den bearbetades ytterligare för 1889 års svenska psalmboksförslag. Den föreliggande bearbet- ningen av psalmen är ett försök att med enkelt språk återskapa Paul Ebers fria, naturliga bön.

1695:307 1921=1937 (med undantag av att texten i 1921 års Nya Psalmer har en vers (v 5) mer än 1937 EKG 282 Musikkommentar

Bör ha mel 66 som av ålder hör till denna text.

• Sida 115
•  Original

13

l. Vänd nu om, ni sorgsna sinnen, vänd nu om till Herren Gud, han vars makt ej kan förintas, han vars kärlek ej tar slut. Han som tar och åter ger, bygger där han rivit ner. Mer än vi kan be och tänka, ja, långt mer vill han oss skänka.

2. Åt de fångna ger du frihet, oss ur dödens välde tar, Jesus, när du för oss lider, dör och lägges i en grav. Och när påskens morgonljus bryter in i våra hus, lyser mark och träd och skyar och vårt hjärta blir förnyat.

3. Då får vi med glädje skåda huru stor Guds kärlek är, vilka under, nädegåvor

Bearbetarens kommentar

han från himlen åt oss ger. All vår längtan skall då bli, Herre, att tillhöra dig,

över allt dig älska, ära,

du som alltid är oss nära.

4. Se, han kommer oss till mötes som en morgonrodnad klar. Hela jorden ler och fröjdas. Han vår Gud och vi hans barn. Oss till glädje kommer han. Livet strömmar ur hans hand såsom när ett värregns flöde vattnar marker som låg öde.

P Gerhardt l656 P Brask 1690 J 0 Wallin 1814 Bearb A Frostenson l976

Denna psalm, ”Kommt, Ihr traurigen Gemöther", är till sitt ur- sprung Paul Gerhardts omskrivning i psalmform av Israels rop om bot i Hoseas 6:e kapitel. Det är en botpsalm i ordets egentliga mening — återställande av liv och hälsa. Det omfattar inte bara människan utan enligt gammaltestamentlig syn hela den jord hon lever på. Botpsalmen blir på samma gång en skapelsehymn. Den betonar starkt suveräniteten i Guds handlande bl a sådan den framställs i Jobs bok.

Två strofer i översättning av den tyska texten kan räcka som illustration av psalmens art:

— Sedan kommer man att märka/ och se med stor iver,/ hurdana under, nåd och gåvor/ som händer oss från ovan./ Då kommer endast detta/ att vara vårt hjärtas längtan,/ att vi rätt och väl lär känna Gud/ vars (egendom) vi kallar oss.

— Ty han kommer till oss/ den sköna morgonrodnaden/ som fram- kallar glädje och leende/ i hela vär1den./ Han kommer oss till glädje/ just i rätta stunden,/ med ljuvlig (alt god, välgö- rande) kraft och välsignelse som de tidiga och sena regnen. I den svenska psalmboken i Finland har den bevarats i nära an- slutning till 1695. I 1819 års bearbetning kommer ett annat slags psalmpoesi in, särskilt i slutversen. lnnehållsligt sker förskjutningar: Guds nåd görs beroende av oss, av att vi överger synden, l:8. Herren benådar med kärlek, frid och tröst "dem som akta på hans röst”(V 4). Det är de fromma som Gud bebådar sin ljusa salighetsdag. Detta saknar motsvarighet i den tyska texten och den äldsta översättningen.

16952294 1819=l937 AF

• Sida 116
•  Original

l. Herre, dig i nåd förbarma. Hör ditt folk, som hjälp begär, du som ömmar för de arma och vår enda tillflykt är. Kom att bort ifrån oss vända våra synders svåra lön och ditt ljus från höjden sända. Fräls ditt folk och hör dess bön.

2. Du som har en faders hjärta, du som bär en faders namn, du som under dödens smärta öppnat oss en broders famn, du som världens väl bereder, söker dem som kommit bort, kallar, väcker, styr och leder Herre Gud, bevara oss.

3. Skydda, led och fräls din kyrka, samla oss, gör oss till ett,

l. Upp, Sion, att prisa och lova din Gud och hörsamhet visa hans heliga bud! Hans under vi skådat, hans sanning vi sett, han har oss benådat och salighet gett. Se, jorden förbrinner och himlen förgår,

som blomstret försvinner. Guds ord dock består

och evigt förbliver. Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar till salighetsgrund, försvinner som agnar i prövningens stund. På Kristus vi bygga, på honom vi tro, så bliva vi trygga, och själen får ro. Vårt hjärta sig gläder och fröjdas i Gud: Han själv oss ikläder rättfärdighetsskrud, den Kristus förvärvat. Halleluja!

3. Än vårdar och föder vår Herre sin hjord,

öppna hjärtat, lär oss lyssna till det ord som du oss gett. Räck din hand åt dem som faller. Lät ditt ord på nytt gå ut att de vilsna återkalla. Hör oss, milde Herre Gud.

4. Du som världens synd borttager, över oss förbarma dig. Du som världens synd borttager, hjälp oss finna hem till dig. Du som världens synd borttager, Jesus, gå ej oss förbi. Med ditt blod du oss rentvager. Hör vår bön och giv oss frid.

S ödmann l798 Bearb l979

oss styrker och stöder med sanningens ord. Se, dukat är bordet med himmelskt bröd, en läkedom vordet mot synder och död. Och Anden oss renar i döpelsens bad, med Gud oss förenar, att bo i den stad, där Kristus är konung. Halleluja!

4. Som stjärnornas skara i midnattens väkt, så tallös skall vara, 0 Sion, din släkt,

som talet av droppar

i daggens mängd, som blommor och knoppar i sommarens ängd.

Ett folk såsom sanden vid havets strand Gud leder vid handen till löftenas land, det himmelska Kanaan. Halleluja!

S Alin 1906 Bearb l981

• Sida 117
•  Original

ie

l. Gammal är kyrkan, Herrens hus, står medan mänskoverk faller. Skyhöga torn har blivit grus. Klockorna ännu oss kallar, kallar på gammal och på ung, kallar på själ som trött och tung längtar till evig vila.

2. Världarnas Gud kan inte bo här i de byggverk vi skapar, de av hans himlars helgedom är såsom skuggbilder bara. Åt sig ett hus han rest ur stoft, skapade oss, vår själ och kropp, tar i vårt inre sin boning.

3. Vi är Guds kyrka, är hans hus, uppbyggt av levande stenar, där under korsets milda ljus dopet och tron oss förenar. Om vi än här var bara två komma han vill och bo ändå hos oss med allt som han äger.

Textkommentar

4. Husen som kallas Herrens hus helgats och vigts till hans ära. Där åt oss alla nåden bjuds. De är som hemmet det kära. Där togs vi in i Guds förbund, möttes vid Herrens altarrund. Där är oss himmelen nära.

5. Kalla oss, Gud, att vi i tro kommer när klockorna ringer, samlas kring Jesu Kristi ord, där han sitt budskap oss bringar: Världen ej ser vad ni skall se. Allt vad jag säger, se det sker. Frid vare med er alla.

N F S Grundtvig l837 E Evers l906 Bearb A Frostenson l978

N S F Grundtvig(1783—187Z) brukar betecknas som Danmarks främste psalmdiktare och är representerad i den danska psalmboken med fler psalmer än någon annan författare. Till den danska reforma- tionsfesten 1836 skrev han "Kirken den er et gammelt Hus". Tex- ten översattes av Edvard Evers i hans Tillägg till 1819 års psalmbok (1906) och upptogs senare i 1921 års Nya psalmer. Med endast någon lätt justering infördes den i 1937 års psalmbok.

Den föreliggande bearbetningen söker ta upp ytterligare något av det för Grundtvig karaktäristiska, exempelvis den avslutande kyrkklockans hälsning.

19212528 Da psb 280

]. Kirken den er et gammelt hus, står, om end tärnene folde; tårne fuldmange sank i grus, klokker end kime og kalde, kalde på gammel og på ung, nest dog på sjaelen traet og tung, syg fbr den evige hvile.

2. Eimlenes Gud vist ej bebor Ruse, som haender mon bygge, orkepaulunet var på jord kun af hans tempel en skygge; dog sig en bolig underfvld lygged han selv af stov og muld, rejste af gruset i nåde.

3. Vi er Guds hus og kirke nu, bygget af levende stene, som under kors med aerlig hu troen og dåben fbrene; var vi på jord ej mer end to, bygge dog ville han og bo hos os i hele sin vaelde.

4. Samles vi kan da med var drot selv i den laveste hytte, finde med Peder: her er godt! tog ej al verden i bytte; naer som sit ord i allen stund er kan vort hjerte og vor mund, drot over tiden og rummet.

• Sida 118
•  Original

5. Husene dog med kirkenavn, 6. Fonten os minder om vor dåb bygte til FPQZSZPZHS aere, altret om nadverens nåde, hvor han de små tog tit i jäv”, alt med Guds ord om tro og hdb er os som hjemmet Så kaere; og om Guds kaerligheds gåde, dejlige ting i dem er sagt, huset om ham, hvis ord består, slutter har der med os sin pagt Kristus, i dag alt som i går, han, som os Himmerig skaenker. evig Guds sen, var genloser.

7. Give da Gud, at hvor vi bo, altid, når klokkerne ringe, fblket fbrsamles i Jesu tro der, hvor det plejed at klinge: Verden vel ej, men I mig ser, alt hvad jeg siger, se, det sker, fred vaere med Eder alle!

Musikkommentar

L M Lindemans melodi från 1840 behålls oförändrad.

19212528

— Musik: 5 S Wesley 1864 se även 2 9

• Sida 119
•  Original

1. Sin enda grund har kyrkan 4. När lögn och våld förmeras i Kristus, Frälsaren. var är då jordens salt? Hor är hans egen byggnad, Vem hjälper och vem helar der nya skapelsen. vid världens sönderfall? I världen som han löste Må kyrkan bli som fordom från mörkret med sitt blod ett hjärta och en själ, blev hon den brud han krönte en fristad mitt i oron, med evangelii ord. för sanningen ett värn.

2. Fast spridd i många länder 5. Guds kyrka är gemenskap är kyrkan endast en med Fadern och hans Son, och har en enda Herre det skådar hon och erfar och en bekännelse. i Andens kraft och nåd. Av vattnet född och Ande Guds helgon och martyrer till ett och samma hopp betygar det med blod. hon går till löfteslandet Omkring dem sjunger rymden med samma resekost. där segerns kyrka bor.

3. Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid. 5 J Stone 1866 Hur sällsamt klingar orden J A Eklund 1911 i kyrkor utan fred N Beskow 1936 om Herrens frid på jorden T Fogelqvist 1936 om Guds barmhärtighet. Bearb 0 Hartman 1981 Textkommentar

Bland den unge anglikanske prästen Samuel John Stones dikter över de olika artiklarna i den apostoliska trosbekännelsen, vilka han skrev som hjälp åt sin församling, ingår en hymn om den heliga, allmänneliga kyrkan, ”The Church's One Foundation” (tr 1866). I dikten återspeglas den samtida kyrkliga diskussio- nen mellan företrädarna för ortodox och liberal bibeltolkning, föranledd av biskop Colensos kommentar till några bibelböcker. Stones lärodikt är en partsinlaga för företrädarna för den orto— doxa tron, men psalmen har en allmängiltighet och en ekumenisk grundhållning som höjer den över det tidsbundna och partiska. Den har därför blivit mycket spridd och omtyckt i olika kyrkor och samfund. Redan år 1868 upptogs den i Hymns Ancient & Nb— dern, den anglikanska kyrkans psalmbok, och denna version, som innebär en förkortning av de sju verserna till fem, har sedan blivit den officiella texten.

• Sida 120
•  Original

].

Den första svenska tolkningen tycks ha gjorts av Anna Ohlander, "Guds kyrkas fasta grundval" (tr 1900), som upptogs i KFUM—sång— boken Uppåt och i Sionstoner (1906 års ed). Till grund för tex— ten i vår nuvarande psalmbok ligger en mycket fri tolkning av J A Eklund, ”Nu fridens grund på jorden" (tr 1911). I denna do— minerar det för ungkyrkorörelsen karaktäristiska kamp—seger—mo— tivet. Eklund överarbetade själv psalmen för sitt psalmboksför- slag 1934, men först med Beskows bearbetning för februariför— slaget 1936 fördes psalmen närmare originalet. Innan den intogs i 1937 års psalmbok överarbetades den ytterligare av T Fogel— qvist. En likaledes fri tolkning som ingår i några andra sam— fundssångböcker gjordes av PaulOngman, missionssekreterare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, ”Det byggs ett heligt tem— pel” (tr 1928).

Den engelska texten i Hymns Ancient & Modern nr 215 lyder:

The Church's one foundation Is Jesus Christ, her Lord; She is his new creation By water and the word: From heaven he came and sought her To be his holy bride, With his own blood he bought her And for her life he died.

Elect from every nation Yet one o'er all the earth, Her charter of salvation One Lord; one faith, one birth; One holy name she blesses, Partakes one holy food, And to one hope she presses With every grace endued.

3. Though with a scornful wonder Men see her sore Oppressed, By schisms rent asunder,

By heresies distressed, Yet saints their watch are keeping, Their cry goes up, 'How long?” And soon the night of weeping Shall be the morn of song.

'Mid toil and tribulation,

And tumult of her war, She waits the consummation Of peace fbr evermore; Till with the vision glorious Her longing eyes are blest, And the great Church victorious Shall be the Church at rest

5. Yet she on earth hath union —; With God the Three in One, And mystic sweet communion With those whose rest is won: O happy ones and holy! LordL give us grace that we, Like them, the meek and lowly, On high may dwell with thee.

Bearbetarens kommentar

De strofer som J A Eklund har nydiktat och fört in i psalmen har starkt omarbetats eftersom den ekumeniska situationen i dag är en helt annan än på hans tid. Frågan vilken kyrka "som skall Vinna" har i dag inte samma relevans. Det ekumeniska samtalet förs nämligen nu inte bara mellan kyrkorna. Ytterligare en part har anmält sig: ”världen". Problemet är inte längre en kyrka, utan en värld — eller ingen. Och där vore en avgörande seger vunnen om det åtminstone fanns en kyrklig enhet.

• Sida 121
•  Original

Detaljer:

Y.li ”a new creation" kunde översättas med ”en nyfödd skapelse” eller ”hans nya skapelse", men ”den nya skapelsen” klingar bättre och är en djärvare eskatologi som likväl är biblisk; jag tänker på t ex på Jak 1:18 där kyrkan är "förstlingen" av Guds skapelse.

Beträffande ordet ”brud” har jag tidigare undvikit det eftersom det år förstört av vulgärspråket. Jag tycker emellertid nu att bilden är alltför urbiblisk för att försakas. Slangspråket ändras snabbt men Skriften består. Versen är något ändrad i förhållande till den engelska textens formulering som inte gör rättvisa åt försoningens universalitet, utan framställer det som om bara kyrkan var köpt med Guds blod.

v 3: här kvarstår Eklunds anmärkning om motsatsen mellan kyrkans ffidsbudskap och hennes inbördes ofrid.

y;4; relevanta bibelställen Matt 5:13, 2 Pet 3:11, Apg 4:32, 1 Tim 3:15, 4 Mos 35:6.

v 5: i denna vers omnämnes nu hela Treenigheten. OH

Musikkommentar

Vi föreslår att till denna kyrkopsalm prövas Samuel S Wesley's överallt annars i världen använda melodi från 1864 till texten The Church's one Foundation, dock med hänvisning till nuvarande melodi 279.

1_61 1. En Fader oss förenar, och sjunger där vi vandrar en Herde och en fårahjord, det frälsta Sions segersång. ett dop som alla renar, I mörker och i fara, ett frälsningens och livets ord, i trångmål och i nöd en röst från tusen munnar, trygg skådar Jesu skara en själ i allas röst, mot evig morgons glöd. ett bud som frid förkunnar, Från kors, från grav vi ilar en tro med evig tröst, med saligt lov och pris en kärlek och en längtan till evig sabbatsvila och samma mål till sist, i Guds, vår Herres, paradis.

ett slut på allas trängtan, ett liv i Herren Jesus Krist. E S lngemann 1843

2. Så går vi med varandra E Evers 1920 med bön och hopp vår pilgrimsgång Bearb 1981 Kommentar

Verbens pluralformer har genomgående ändrats till singularis. Ordparen "vandar/varandra" och "ilar/vilar" kommer så nära helrim att ändringen ansetts befogad.

• Sida 122
•  Original

in

1. Fädernas kyrka i Sveriges land, ett med Guds kyrka på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, fast är hon grundad av Herrens hand, byggd till hans ära i Norden!

2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: brudgummens löfte till bruden, hemmet, de nyföddas kristna namn, färden till sist mot vår trygga hamn, väntan på livet i ljuset.

3. Adel är skaran sen tusen år Herren har frälst i sin kyrka. Framåt vår hoppfyllda längtan går! Unga och gamla i Kristus får

framtid och frihet och styrka.

4. Kalla nu åter ditt folk, o Gud, låt det sin Konung få möta.

Villigt det samlas på Herrens bud kommer som daggen i morgonljus flödar ur gryningens sköte.

5. Gud, du som hör när din kyrka ber, du som ditt löfte ej sviker: sänd som i lågor din Ande ned, tänd i oss elden för rätt och fred, Herre, lat komma ditt rike!

J A Eklund 1909 Bearb P 0 Nisser 1981

Bearbetarens kommentar

J A .Eklunds text publicerades första gången i Sveriges Ungdom 1909 och skrevs för ungdomens korstågsmöten. Den togs upp i Nya Psalmer 1921 och är kanske ungkyrkorörelsens mest karaktäris— tiska psalm med sin höga värdesättning av svenska kyrkan i dess nationellt och historiskt givna form. Det har påpekats att för Eklund var det ”i främsta rummet stormaktstidens Sverige som stod i förgrunden" (Allan Arvastson). Detta återspeglas också i Fädernas kyrka. - Med Gustaf Auléns melodi har den under lång tid varit en av våra mest uppskattade psalmer, inte minst i det kyrkliga ungdomsarbetet. Den har också fått en särskild ställ— ning som vigselpsalm (vers 2). Under senare år synes den emel— lertid alltmer ha kommit ur bruk, sannolikt på grund av vad som kan uppfattas som alltför högstämd och exklusiv nationalism. Till det främmande intrycket bidrar säkert också språket.

Föreliggande bearbetning är ett försök att ta vara på något av den eklundska klangen och motivvalet men under ett bredare per- spektiv: svenska kyrkan ses som en del av den världsvida kyrkan, psalmen gäller alla generationer, inte bara ungdomen, och kampen för "frihet åt bunden träl" blir en kamp för fred och rättvisa i världen under den helige Andes insegel. Vissa av de ”kyrkohisto— riska" verserna har därvid fått utgå. Slutligen har texten i vers 4 (hos Eklund vers 8) lagts närmare den nya översättningen av Ps 110z3: Villigt samlas ditt folk i dag då makten blir din_ På heliga berg har jag fött dig som dagg ur gryningens sköte

1921:533 PON Musikkommentar

• Sida 123
•  Original

——— Musik: 1688, tyska brödraförsamlingen efter 1735

l. Hjärtan, enigt sammanslutna, sluter oss i fadersfamn. sök nu i Guds hjärta ro. Lågor, ur Guds väsen flutna, 3. Kristus, du som oss förenat brinn här klart i Kristi tro. till en helig syskonrund, Han vår Herre, vi hans egna, lär oss, såsom du det menat, solen han, och vi dess glans. älska till vår sista stund. På hans livsträd är vi grenar. Tänd i oss den heta flamman Han är vår och vi är hans. som all själviskhet förtär.

I din sanning bind oss samman, 2. Gud ske ära! Vilka höjder, du som själv Guds sanning är. vilka djup av evig nåd, vilka osägbara fröjder, oss beredda i hans råd! Gud, som var och är och bliver, N L von Zinzendorf 1725 unders Under är hans namn, 0 Mannström 1913 sig i Kristus åt oss giver, Bearb 1977 Musikkommentar

Vi föreslår att här prövas den melodi som.hört till denna text av v Zinzendorf alltsedan den herrnhutiska brödraförsamlingens dååar och som ännu används i Tyskland. Dock hänvisas även till

EKG 217 Z 6699

• Sida 124
•  Original

& 1. Tack, 0 Gud, att i din kyrka, våra fäders tempelgård, du oss giver ljus och styrka och din trogna herdevård Än i helgedomens famn samlar Jesu Kristi namn en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet.

2. Korset som i guldglans glimmar för vårt öga högt mot skyn, lyfter i bekymrens timmar mot ett himmelskt mål vår syn. Klockorna, vars klang går ut, kallar syndare till Gud, psalmen, som sig mäktig svingar, skänker åt vår andakt vingar.

3. Kristi kyrka ger åt alla stillheten och hjärtats frid. Till försoning den oss kallar i en hård och söndrad tid. Och i Jesu Kristi tro får var själ som vill ha ro

in

1. Se Herrens ord är rent och klart som silvret, när i degeln det renats tills det lyser klart. Det är för oss en spegel. Det visar oss vårt rätta jag, när det förkunnar oss hans lag och oss till Jesus leder.

2. Bevara, Herre, var och en som här ditt ord försvarar,

Textkommentar

och mot tvivel söker fäste hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver bor där Herrens boning är. Kraften som vår själ behöver mot det onda får vi där. Där förnimmer vi hur bön striden hoppfull gör och skön. Där vi vapenrustning finner för att världen övervinna.

5. Låt din kyrka visa vägen som vi vandrar, tills vi här staden där Gud själv är templet och vi inför honom står. Lyft oss, led oss, Herde god, in i ljuset där du bor, där de återlösta lammen du kring dig församlar. Amen.

E N Söderberg 1910 Bearb l978

din lära bibehåller ren, din sanning rätt förklarar. Då skall ditt ord i all vår strid ge kraft till seger, skänka frid som evigt, evigt varar.

Okänd svensk förf 1695 J O Wallin 1819 Bearb G-A Danell 1979

Till de psalmer av okänd författare som vi finner först i 1695 års psalmbok hör "Hielp Herre, de helige äro nu få", en trogen parafras över Ps 12. Men temat ordet och läran renodlas mer i psalmen, vars innehåll är böner om att de ogudaktigas lögnaktiga tal må straffas, de rättfärdigas suckar må bli hörda och att de ”frimodigt må lära". Så följer en lovprisning av Herrens tal eller ord. Psalmen avslutas med bön om beskydd för dem "som titt ord förfächta". I den bearbetning som ingår i 1819

• Sida 125
•  Original

års psalmbok - troligen av Wallin — är det gammaltestamentliga hämndmotivet nertonat. Slutraderna ger uttryck för en starkare förtröstan och segervisshet. Stilen är mer omskrivande.

I den här presenterade bearbetningen har stroferna 1—4 om Ond— skans utbredning och Herrens hämnd uteslutits. De har mycket låg användning (SCB). Här kan tilläggas, att de båda frikyrkosång— böcker som upptagit psalmen endast har med de båda avslutnings— stroferna. Dessa båda strofer har nu omarbetats. Den första strofen har kompletterats med stoff från Jak 1:23 f, bilden av ordet som en spegel. De första raderna i sista strofen griper tillbaka på 1695 års version, medan senare delen av strofen för— håller sig mycket fri till förlagorna. Vi har nu fått en psalm om Guds ord med en mer evangelisk ton.

1695132 1819=l937

&

1. Glad jag alltid vill bekänna: Jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väger mot det ena, att jag äger klädd i dopets vita skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma: Jag är döpt i Jesu namn. Fadern all min skuld vill glömma, och mig föra till den hamn, där mitt hjärta finner rening och mitt liv får mål och mening. Jag i Jesu Kristi blod frihet har och kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara: Jag är döpt i Jesu namn.

Musikkommentar

Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn. Han i dopet mig har renat kallat mig att honom tjäna. Honom vill jag, som han bjöd, följa genom liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, ger mig hopp att efter striden finna i Guds himmel ro. När min blick, mitt hjärta brister vill jag säga i det sista: Jag är döpt i Jesu namn; Fader, tag mig i din famn.

E Neumeister 1718 J A Eklund 1910 Bearb 1977

W Wessnitzers melodi från 1661 har fortlevat i en något obeständig tradering, särskilt beträffande 5:e frasen. Vi föreslår att 1939 års version, som frånsett 5:e frasen står originalen mycket nära, behålls oförändrad.

• Sida 126
•  Original

Ei

l. Fader, du som livet tänder, tag i dina goda händer detta späda mänskoliv. Kristen tro, som allting vinner och det ljusa målet hinner, åt ditt barn till gåva giv.

2. Detta barnet skall som andra genom sorg och glädje vandra. Ingen vet sin morgondag. Barndomsleken, ungdomsvåren, mödan i de vuxna åren, allt i dina händer tag.

3. Barnet måste ut omsider i en värld som slåss och lider. Giv det trygghet i din famn, mod att kämpa, kraft att bära korsets tecken, dig till ära, kristen tro och kristet namn.

Musikkommentar

4. Gud, i livets bok du skriver namnet som vi barnet giver. Låt det där stå evigt kvar. Mot allt ont som vill förstöra, fläcka, skada och förgöra, bli vårt lilla barns försvar.

5. Dunkel höljer mänskors öden. Livet ryms i dem, och döden. Släkte följer släkte här. Ej vi fruktar eller famlar. Du oss leder, du oss samlar sist i himlen, Fader kär.

N Beskow 1919 Bearb B G Hallqvist 1980

Nuvarande melodi av H Weman från 1937 föreslås oförändrad.

33.6.

1. Gud, hos dig är livets källa, allt du bär med allmakts ord. Nytt du låter livet välla över samma gamla jord. Aldrig du ditt verk skall glömma aldrig glömmer du de små, deras änglar när dig står.

2. Gud, hos dig är nådens källa; bättre är än liv din nåd. Hur vår vandring vi skall ställa står ej i vårt eget råd. Mer än jordelivets gåva du åt barnen skänka vill: himmelriket hör dem till.

3. In i kyrkans hägn du för oss, förrän själva dit vi går.

Dold din milda hand berör oss, innan vi ditt ord förstår.

Nya släkten du välsignar: över späda huvun spänns nådens himmel utan gräns.

4. Här den ström går fram, vars flöden giver glädje åt Guds stad Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad. Nya mänskor, Sonen lika, klädda i hans renhets skrud, vill du dana av oss, Gud.

E Liedgren 1911 Bearb l980

• Sida 127
•  Original

&

1. Jesus Kristus är vår hälsa. Han oss alla ville frälsa. Med sin plåga och sin död han oss har frälst ur dödens nöd.

2. Att oss om sin död påminna låter han sig själv här finna. Han sin kropp, sitt blod oss ger. I bröd och vin vi honom ser.

3. Vid sitt bord han vill oss trösta. Vi har blivit återlösta. När vi litar på hans nåd vi mitt i döden livet får.

-4. ”Kom till mig, mitt barn," han säger.

"Jag vill ge dig allt jag äger. Vad jag är det skall du bli. Här får du läkedom och liv.

5. Tycker du jag ej behövde lida för dig, gå i döden? Tror du bara på dig själv,

Textkommentar

så får du här ej någon hjälp."

6. Om du Jesus vill bekänna, tror på honom i ditt hjärta, ser din synd och ser hans nåd beredd du till hans nattvard går.

7. Rikt på frukt vårt liv skall bliva när Guds Ande oss får driva. Andra skall få glädje av vad Herren Jesus åt oss gav.

8. Gud, vår Fader, dig vi lovar för din gränslöst stora gåva. För så stor barmhärtighet dig vare pris i evighet.

J Hus omkr 1400(V 1-2) M Luther 1524 0 Petri 1530 Bearb A Frostenson 1979

Som förlaga till Luthers nattvardspsalm "Jesus Christus, unser Heiland” brukar anges en latinsk nattvardshymn ”De coena Dominiw en betraktelse och tillbedjan av altarets sakrament. Denna hymn har tillskrivits Johann Hus, eftersom ett av de första trycken av Luthers psalm (Erfurt 1524) har överskriften ”Das Lied Sanct Johannis Hus gebessert”, men huruvida Hus verkligen skrivit den är omstritt. Med denna latinska hymn har emellertid Luther— psalmen egentligen endast inledningen gemensam. Luthers psalm är en versifierad motsvarighet till en av hans nattvardspredik— ningar från 1522. ”Gebessert" (förbättrad) kan här betyda: ut— lagd enligt evangelisk nattvardsuppfattning. Psalmens tema är värdiga och ovärdiga nattvardsgäster och dess kärna är en ut- läggning av 1 Kor 11:23-29. Svaret på frågan vilka som är vår- diga ges utifrån Matt 9:12 och Matt 11:28.

En svensk översättning, som eventuellt kan ha utförts av Olaus Petri, ingår i Swenske songer eller wijsor 1536. Endast de båda första stroferna är följsamma mot den tyska texten, medan de övriga förhåller sig mycket fritt till förlagan. Den svenska psalmen slutar med tacksägelse och lovprisning, medan Luthers psalm avslutas med en strof om trons frukt, vilket också har sin motsvarighet i hans samtida nattvardspredikningar. 1695 års psalmbok har endast få avvikelser från denna översättning. wallins bearbetning för 1819 års psalmbok innebär flera inne— hållsliga förändringar, och hans version ingår även i vår nu— varande psalmbok.

1695:l4 18l9=l937 EKG 154

• Sida 128
•  Original

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen, som delvis är en ny—återgivning, har i sin första hälft sökt sig närmare sakligheten i de gammalsvenska översätt— ningarna. I v 5—7 har Luthertexten (EKG 154) gjorts till under— lag. Motsvarande strofer lyder i prosaöversättning:

8 Hade du kunnat förvärva något åt dig,/varför hade jag då be— hövt dö för dig?/ Detta bord är inte heller till för dig,/om du vill hjälpa dig själv. 9 Tror du detta av hela ditt hjärta/ och bekänner (det) med mun— nen,/så är du mycket väl beredd/ och måltiden ger din själ åter liv. 10 Frukten får inte heller utebliz/din nästa år du skyldig att älska,/ så att han kan njuta av dig,/ såsom Gud har handlat mot dig.

Texten har genomgående rytmiserats till den ursprungliga nu alternativa melodin. Några svåra satskonstruktioner finns inte i denna psalm, men däremot en rad föråldrade ord. De fem första verserna i 1937 års psalmbok är mest använda. Nära 25 procent av de tillfrågade i SCB—undersökningen anser v 6 och 7 oanvänd— bara. AF

Musikkommentar

Den klassiska melodi, som ända från början hört till denna natt— vardspsalm, har varit egendomligt kallsinnigt behandlad i vår officiella tradition: den dyker upp hos H (1 en svårt misshand- lad form, se betänkandets band 1, s 54), men försvinner åter för att via Koralmusik I 1957 upptas som nuvarande alt melodi (= NK). Den har dock sjungits hos oss tidigare, eftersom den förekommer i en rad hss från 1600-talet. G m fl har en annan melodi, som tycks ha varit förbunden med den förra i en bicantus (till detta se Glahn, Melodistudier..., Köpenhamn 1954) — detta förhållande kan vara en förklaring till förvirringen i melodifrågan. Vi före— slår alt melodi, till vilken textbearbetningen har anpassats.

Huvudmelodin i 1939, som upptogs först i 1921, passar metriskt inte till texten. Då denna melodi numera förekommer hos oss till sin originaltext (Quem pastores, Prisad högt av herdars skara, Kyrkovisor för barn, PoV 76 nr 653) och i metriskt korrekt skick, bör den självfallet utgå som melodi till texten 188.

H 152b EKG 154 NK 5 Z 1576

• Sida 129
•  Original

&

1. En röst, en ljuvlig röst mig når. Den säger: än en dag av nåd och ljus från Gud du får. Hans Son mig kallar i sitt ord: Kom, också du, kom till mitt bord.

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, men kläd mig själv i helig skrud, min Herre och min Gud. Ikläd mig din rättfärdighet och låt mig se din salighet.

3. Som Petrus har jag ej känts vid men svikit och förnekat dig. Du dömde inte mig. Du såg på mig. Din kärleks blick till djupet av mitt hjärta gick.

4. Nu kan och vill jag aldrig mer dig, Herre Jesus, överge. Jag genom tårar ser ditt kors, dess smärta och dess nåd, vi11 bära det i dina spår.

5. Jag under bördors tyngd böjs ner,

blir trött och orkar inte mer. Du nya krafter ger, när som Maria vid din fot

jag stilla lyssnar till ditt ord.

6. Ett enda mig nödvändigt är: att jag har dig av hjärtat kär och tror vad du mig lär. I liv och död får själen ro av denna kärlek, denna tro.

7. Dig själv du åt de trogna bjöd. Du är det sanna livets bröd, som frälsar oss från död. Du är den källa ur vars djup

Guds kärlek till oss flödar ut.

8. Vad hjälper mig allt jordiskt väl om jag som denna världens träl mrSMdatnlmuigäH Snart skall jag lämna allt jag har. Vad du mig gav skall bliva kvar.

9. Din Ande vittnesbörd mig ger att jag av dig är älskad mer, långt mer än själv jag vet. Så var hos mig i liv och död, du nådens källa, livets bröd.

J 0 Wallin 1813 Bearb A Frostenson l979

Textkommentar

Denna nattvardsmeditation ingick i det andra häftet Prof-psal- mer, som Wallin och Franzén publicerade gemensamt 1813. Efter överarbetningar intogs den i 1819 års psalmbok i den version som vi har i vår nuvarande psalmbok. Psalmen år kristocentrisk och innehåller rikligt med bibelanspelningar, men eftersom den rym— mer så många olika tankar gör den ett splittrat intryck. Efter den högstämda inledningsversen med inbjudan till nattvards- bordet följer människans svar och beskrivning av sig själv. I det följande finner man bl a anspelningar på liknelsen om det förlorade fåret (v 3), på berättelsen om Petri förnekelse (v 4) och om Maria som lyssnar vid Jesu fötter (v 6—7). Vidare utnyttjas stoff från Jesu tal om sig själv som livets dryck och bröd i Joh 6 (v 8,9,15) och från Galaterbrevets beskrivning av Andens frukter (v 12).

1819=l937

Bearbetarens kommentar

De strofer som i mer eller mindre bearbetat skick behållits ut— trycker ett jag—duförhållande till Jesus. De fem första stro— ferna är bibliskt återberättande, de har en enkel stil, som i

• Sida 130
•  Original

verser som 7 och 9 (här) lyfts till bekännelse och tillbedjan.

I flera av verserna i denna psalm är det inte bara enstaka ord men också invecklade satskonstruktioner som gör den svårtill- gänglig. Särskilt verserna 6, 10 och 12 betraktas som svåra (SCB). Psalmens stora inneboende värde skall genom bearbetningen - förhoppningsvis — bli upptäckt av många fler. Den har nu inte större längd än att den kan sjungas i sin helhet. Genom att börja med v 1 t o m v 6, eller med v 6, kan man få två kortare psalmer, båda med bärkraftigt, enhetligt innehåll.

Musikkommentar

AF

Här föreslås alt melodi, en tysk folkvisa, som från 1565 blivit mycket sjungen till texten Warum betröbst du dich, mein Herz och till vilken textbearbetningen anpassats. Dock upptas även Ahlströms huvudmelodi från 1825 som b—melodi.

NK 59 Z 1689

nu

1. Vår Herres, Jesu Kristi, död är oss till tröst i all vår nöd, och tänker vi tro därpå en hjärtans glädje får vi då.

2. Vårt skuldebrev han sönderrev. Det överkorsats, finns ej mer. Han ej med silver eller guld men med sitt blod betalt vår skuld.

3. Att vi skall tro att så har skett han oss ett synligt tecken gett. I bröd och vin han ger oss här vi smakar, ser hur ljuv han är.

4. Vi för all hunger mättnad får ur outtömliga förråd, det bröd från himlen som vår själ till evigt liv bevarar väl.

5. Och salig är den nattvardsgäst som sig vid Jesu löfte fäst.

Hos den som håller ut i tro vill med sin kärlek Jesus bo.

6. 0 Jesus Krist, vår Broder kär, du som för vår skull korsfäst är. Med dina sår du helar väl en plågad, trött och sorgsen själ.

7. Hjälp oss att tro av hjärtans grund. Med oss förnya ditt förbund. Välsignad den som litar på och flyr till Jesu stora nåd.

H Spegel 1686 J 0 Wallin 1814 Bearb A Frostenson l978

• Sida 131
•  Original

Textkommentar

Nattvardspsalmen "Jesu Christi oskyldiga död" tillkom liksom de flesta av Spegels psalmer under hans tid som superintendent på Gotland. Det första bevarade trycket av psalmen finns i en nattvardsbok från 1684. (Se Esbjörn Belfrage, löOO—talspsalm, 1968.) Psalmen ingår i Spegels Til-ökning till Keysers Manuale (1686) med melodihänvisning till "Jesu dulcis memoria" (Jesu ljuva minne). Belfrage har visat att Spegel inte i första hand är beroende av denna medeltida Jesuspsalm utan i formuleringar, tankegångar och komposition kommer mycket nära en dansk psalm, vilken i sin tur är beroende av Jesu dulcis memoria.

Svedberg upptog psalmen i det närmaste oförändrad i sin psalmbok 1694, medan v 10 med de stränga men dunkla orden om de ovärdiga nattvardsgästerna uteslöts då man införlivade psalmen med 1695 års psalmbok.

Wallin företog en varsam bearbetning för att få en ledigare rytm med naturligare betoningar och för att avlägsna ålderdomliga ord. I 1819 års psalmbok är inledningen ändrad till 'När Herres, Jesu Kristi, död".

1819=1937

Bearbetarens kommentar

De som anser psalmen oanvändbar är betydligt fler än de som an- vänder den (SCB). Skall den bevaras som levande psalm behöver den främst en språklig förnyelse; också en avkortning.

Texten har omrytmiserats till den ursprungliga nu alternativa melodin. Detta är orsaken t ex av bearbetningen i v 5 (v 4 här). Enligt 1819 skulle i v 9:4 betoningen falla på ordet "och”.

AF

Musikkommentar

Nblodin av B Gesius 1603 bevaras tämligen intakt i G, men i det tidiga l800—talets släpiga församlingssång kunde dess plastiska rytm givetvis inte forleva. Även den melodiska gestalten föränd- rades och Haeffners version ter sig snarast som en vrångbild av originalet. Här föreslås alt mel (=EKG, NK) till vilken textbe— arbetningen av både 190 och 193 anpassats.

G 16 H 154 1921:154 EKG 200 NK 69 Z 467

• Sida 132
•  Original

&

l. Säll den som håller Jesus kär och i sitt hjärta honom bär,

ty ingen större glädje är än att få vara där han är.

2. Mer ljuv för mig finns ingen röst, mer kär för mig finns ingen tröst än Jesus, han som med sin död och med sitt blod mig återlöst.

3. Han är mot ångerfulla god, åt de betryckta ger han mod, han renar oss i dopets flod och ger oss styrka med sitt blod.

4. Han är mitt hjärtas högsta fröjd. Min själ i Jesus är förnöjd. Den under korsets tyngd var böjd av Jesus lyfts mot himlens höjd.

5. Du är en konung och ditt ord har makt i himmel och på jord, men full av nåd du ändå bor hos den av hjärtat på dig tror.

6. Från himlen kom du till oss ner. För våra synders skull du led. Åt oss du gav en evig fred och lät oss Faderns kärlek se.

Bearbetarens konmentar

7. Din plågas rop ej tystas kan. Ditt blod som från din sida rann, din död som döden övervann, en väg till himlen åt oss fann.

8. Du i vår svaghet ger oss stöd. Här med välsignat vin och bröd ditt folk förkunna skall din död till tidens ände, som du bjöd.

9. Den som i tro mottager dig har himmelriket inom sig, har mitt i frestelser och strid i dig sin glädje och sin frid.

l0. Ack, Jesus, oss beredda gör, all syndens makt i oss förstör och öppna du vårt hjärtas dörr, att vi dig möter som sig bör.

ll. Ja, nu och alltid hos oss bliv, allt ont, 0 Jesus, från oss driv, och en gång nådigt åt oss giv en salig död, ett evigt liv.

H Spegel l686 Bearb A Frostenson l977

Det var till stor del Johann Arndts bönbok Paradislustgård som gjorde den medeltida latinska sången ”Jesu dulcis nemoria” spridd och känd inom de lutherska kyrkorna. Åtföljd av en över— sättning ingår den i de flesta utgåvorna av bönboken. Av Spegels artonstrofiga "Säll den som haver Jesum kär” motsvarar de tolv första verserna v 1-7 och 9—13 i den redaktion av Jesu dulcis memoria som ingår t ex i Göteborgsutgåvan 1674 av Paradislust— gård och även i Beckmans psalmhistoria. Spegels övriga sex strofer är friare.

Wallin bearbetade de strofer som han fann språkligt eller teo— logiskt alltför grovhuggna innan han tog in Spegels psalm i sin psalmbok. Han kom då att ibland använda ett språk som förefaller mer främmande för vår tid än Spegels eget: så t ex i strof 6: "till Jesu kors står all min lit;/ med ömt begär jag längtar dit/ från tidens flärd och svek och split”.

Där kan också komma in rader av nästan gråtmild sentimentalitet som i v 2: "Den vännen som mig återlöst,/ han ensam lugna kan mitt bröst.” (Spegel: ”Än Jesum, som mig återlöst,/ Och har för mig sit blod utöst.”) I v 6 "med ömt begär jag längtar dit."

• Sida 133
•  Original

I det här framlagda förslaget har 7 strofer uteslutits. Några av dem därför att de i Wallins bearbetning alltför mycket av- lägsnats från Spegel och fått en alltför stark prägel av 1800— talets stil- och känslolägen.

Huvudavsikten med avkortningen har varit att få fram en psalm där man lättare får en klar överblick både av innehållet och psalmens uppbyggnad. Den är som en triptyk. V 1-4 (här): Jesus— fromheten från Arndt och "Jesu dulcis memoria”. V 5—7: lyft— ningen mot dogmats och trosbekännelsens Kristus, födelse, död, uppståndelse. För att få fram den har ordningen kastats om mellan nuvarande v 12 och 13. Vers 8—ll: Jesus kommer till oss i nattvarden, (i v 8 med eskatologiskt perspektiv,) vår bere— delse att ta emot honom. Vers 10:3 är en återgång till Spegels

skrivning.

Psalmen har enl SCB-undersökningen en svag användning. Vissa verser, t ex 5, 6, 10 är man mycket kritisk emot. De som anser dem vara oanvändbara är mer än dubbelt så många som de som an— vänder den.

Psalmen har omrytmiserats till den alternativa melodin (se nr 190). Genom denna melodi och den språkliga förnyelsen bör psalmen, förhoppningsvis, åter kunna få en användning som mot— svarar dess stora religiösa och litterära värde.

1695=l9 18l9=1937

197

l. Du sanna vinträd, Jesus kär som dina trogna liv beskär och livet näring giver,

giv mig, du ädla, friska stam, att jag ur dig må växa fram och att i dig jag bliver. Som grenen vissnar utan saft finns dig förutan ingen kraft förutan dig är själen död och väntar dom och evig nöd. 0 Jesus Krist, bevara mig, bevara mig, att jag förbliva må i dig.

2. 0 Fader, sanne vingårdsman, som trädets grenar rensa kan,

AF

att de må rikligt bära, från all min ondska gör mig ren, att jag må bli en ädel gren, min vårdare till ära. Ja håll mig du i ans och tukt, att jag må giva mera frukt och en gång i ditt rike bär en frukt, som Oförgänglig är. 0 Jesus Krist, liv av ditt liv, liv av ditt liv,

och evig nåd och glädje giv.

J A Eklund l9ll Bearb l977

• Sida 134
•  Original

zu

Musik: P Sohren l668

II-—__——k-——_—_—l __—_——__—__ _n-nl

0 Jesus, för din sto - ra nåd min kropp och själ dig lo-var. Jag i en jar-disk mål- tid får av dig en himmelsk gå-va.

Väl - kom-men var,du hö — ge gäst. Vår mål— tid gör du till en

l. 0 Jesus för din stora nåd min kropp och själ dig lovar. Jag i en jordisk måltid får av dig en himmelsk gåva. Välkommen var, du höge gäst. Vår måltid gör du till en fest. Nu är jag glad och sjunger.

2. 0 Jesus, du mig bjudit in. Du vid ditt bord mig mättar. Nu är jag din och du är min. Du mina bördor lättar. Vad jag behöver får jag här, och djup och klar din källa är.

Musikkommentar

sjung—er.

Den ger mig tröst och glädje.

3. Låt mig få bliva, där du är. Din vill jag alltid vara och leva för dig, Herre kär. Var hos mig alla dagar. Låt mig i svaghet och i nöd bli stärkt av detta vin och bröd, sist glad till dig få fara.

J Olearius l67l J Svedberg l694 Bearb 1976

Den tidigare huvudtexten 191 utgår, men melodin, av P Sohren 1668 kvarstår till 201. Melodin förändras rytmiskt i anslutning till originalet på samma sätt och av samma skäl som nr 9 (vid denna rytm bör femte frasen få slutet dess-dess-c i konsekvens med sjätte frasens slut).

G 17 H 155 1921:155 EKG Hannover 415 Z 4680a

• Sida 135
•  Original

393

1. Så skön en väg ej finns på jord som den vi fått att vandra till samme Herres hus och bord. Där gläds vi med varandra att vi får här på jorden bo som syskon uti samma tro och sedan evigt vara i Herrens tempel klara.

2. En nåd det är att i vårt land än kyrkans klockor ljuder. Likt källor invid öknens rand Guds gårdar svalka bjuder. Där helgedomen öppen står, dit folket upp till högtid går, där får vi, gamla, unga vår Gud och Far lovsjunga.

3. Fast Guds församling bristfull är och ingen ren där finnes, har Herren dock sin vingård kär, och sitt förbund han minnes. Hans ord, hans Ande bland oss bor. Han frälsar var och en som tror, han söker sina vänner

Musikkommentar

där man sin skuld bekänner.

4. 0 Jesus, din förtjänst det är att kyrkan ej går under, att vi får hämta styrka här för strid och mörka stunder. Trots all vår stora synd och brist har du, 0 Herre Jesus Krist, ej tagit från oss ljuset, ej reglat fadershuset.

5. Med dig vår kyrka väl består när hon för dig vill strida. Av dig välsignelse hon får, ej minst när hon får lida. Så giv oss kraft i kyrkans famn, lär oss bekänna rätt ditt namn. Väck upp vårt folk och kalla till helig tjänst oss alla.

A F Runstedt l909 Bearb B G Hallqvist l980

D Wikanders melodi från 1938 behålls oförändrad.

&

l. Hör, Gud sin nåd vill ge åt alla, se templets portar öppnar sig. Härnäst dess klockor kanske kallar på andra, men ej mer på dig. Ej mer i Herrens hus du går. Hans ord dig inte längre när.

2. Men om i dag du söker Herren, och hem hans ord i hjärtat bär, han följer dig och är dig nära då du hans hjälp och tröst begär; Han ej din sjuksäng överger,

och än i döden till dig ser.

3. Så sök i dag, då är och hälsa dig ännu krafter ger och tid, sök Herrens nåd som vill dig frälsa, i liv och död din tillflykt bli; och Gud som hör din bön och sång, välsigna skall din kyrkogång.

F M Franzén l8l4 Bearb l978

• Sida 136
•  Original

&

0 Gud, det är en där vi får glädjas av

hjär - tans tröst att din röst med

i ditt hus få di -na al- la

Hur väl det i ditt tem- pel går, hur hel- ge- do-men

här- lig står, det

l. att där med Hur hur det

2. lång än a som Full uti där

3. att att där och av d

0 Gud, det är en hjärtans tröst i ditt hus få komma, vi får glädjas av din röst alla dina fromma. väl det i ditt tempel går, helgedomen härlig står, är stor lust att skåda.

Här i ditt hus en enda dag t mer för oss kan bliva llt det nöje och behag, världen har att giva. komlig glädje hos dig är din boning, Herre kär, du dig uppenbarar.

Vi ber till dig så innerligt du vår själ förunnar alltid stärkt och mättad bli man ditt ord förkunnar, låt oss här en skymt få se ig och av din härlighet

Musikkommentar

är stor lust att

skå — da.

till fröjd förutan ände.

4. Giv oss, 0 Gud, din Ande god, som på din väg oss leder, upplyser, styrker håg och mod och nådigt oss bereder, att vi ditt ord kan rätt förstå och oss därefter ställa så, att ditt namn alltid helgas.

5. Vi prisar dig, 0 Fader kär, vi dig, 0 Jesus, ärar och Anden som oss trösten ger och alltid är oss nära som det i varje tid har skett. nu sker och i all evighet. Vi sjunger därtill: Amen.

L J Gestritius l619 J Svedberg 1694 Bearb l978

En melodi med denna rytmiska utformning är nära nog omöjlig att utföra rytmiskt: efter varje fras görs i praktiken en rytmisk tänjning, kanske upp till en fjärdedels paus. Detta åstadkommer en ledlöshet hos hela.melodin som gör sången osäker. Från G upptar vi därför punkteringarna, som nästan automatiskt medför ett rytmiskt utförande (jfr Kungssången, som har likadana punk— teringar och som alltid sjungs rytmisktl). Dessutom förlängs sista tonen före repristecknet. Den tidigare huvudtexten 9 föreslås utgå; huvudtext till denna melodi blir då 206.

G 108 H 140 1921:l40

• Sida 137
•  Original

30_7

1. Hur skön och ljuvlig är din boning, Herre kär, ditt tempel och din kyrka, där jag får liv och styrka. Du talar till mitt hjärta och med ditt ord mig mättar.

2. Min glädje där jag har, och dit min tillflykt tar. Där får jag dina gåvor och där ditt barn du vårdar. Ditt namn jag där får prisa för all den nåd du visar.

3. Sitt näste sparven har och dit med glädje far. Och svalan, hon har funnit ett bo för sina ungar. Så vill till dig jag ila.

Textkommentar

Där får jag kraft och vila.

4. Långt hellre tjänar jag min Gud en enda dag än söker världens ära och har dess nöjen kära. Ditt namn jag högre aktar. Din dörr jag hellre vaktar.

5. Du är min sol i köld, i strid är du min sköld. Med dina starka händer allt ont du från mig vänder. Du är mig alltid nära! Ditt namn ske pris och ära!

H Spegel l694 Bearb J A Hellström l979

Haquin Spegels gudstjänstpsalm "O huru ljuvlig är”, som utgör en parafras på psaltarpsalmen 84, togs först in i Svedbergs psalm— bok och därefter i 1695 års psalmbok.

Spegel har ganska noga följt texten i den samtida bibelöver- sättningen; från denna avviker 1917 års översättning pa flera punkter och än mer bibelkommissionens nyöversättning.

Spegels parafrasering innebär givetvis en tolkning av psalmen utifrån ett nytestamentligt perspektiv och i centrum för guds— tjänsten står Ordet. Psalmen har också präglats av luthersk ortodoxi genom det starka betonandet av att det är människans plikt att lära och hålla Guds bud. Man ärar Gud genom att lyda hans ord. Det särskilda framhållandet av lärarna i v 8, "Ja, deras lärare Med hjertats hugnad se Att deras ord bli åtlydda", kan återföras på den äldre bibelöversättningen, men det harmo- nierar även med den lutherska ståndsindelningen. Det är över huvud taget kännetecknande för Spegel att betona vikten av kun- skap för att leva rätt som kristen, och i detta avseende kan man säga att han föregriper upplysningstiden.

För 1819 års psalmbok gav Wallin psalmen en lätt språklig re- tuschering. Innehållsligt bör psalmen ha tilltalat honom, som gärna framhöll människans plikter och Guds bud och i vars psalmbok ståndsindelningen återspeglas. — I 1937 års psalmbok intogs psalmen utan överarbetning eller förkortning.

1695z76 18l9=l937

Bearbetarens kommentar

Här ställs man inför två grundtexter: psaltarpsalmen 84 och Spegels återgivning i 1695 års psalmbok. Psalmen är i sin nu-

• Sida 138
•  Original

varande form i långa stycken obegriplig för en nutida guds— tjänstbesökare. Eftersom den är elva verser lång måste den rim- ligtvis förkortas. Jag har försökt behålla sådana ord och ut- tryck hos Spegel som är välkända för bibelläsare och något så när begripliga i fråga om ordval och konstruktion. Dit hör in— ledningsorden och strofen om att vakta dörren till Guds hus, som hos Spegel slutar: "Ja, om tu wilt tilstädja /at iagh tin husdörr vaktar,/ Iagh al ting tå förachtar". Bilden av fåg- larnas bo och tryggheten i nästet är bibehållen men starkt be- arbetad. JAH & l. Hur fröjdar sig i templets famn för oss här uppenbaras. mitt hjärta och min tunga! Hur ljuvligt att den Högstes namn 3. Som cedrarna på Libanon, ibland hans folk lovsjunga! de resliga och sköna, Var morgon hans barmhärtighet, som palmerna vid Jeriko, var afton hans sannfärdighet de ständigt lika gröna, hur saligt att förkunna! så skall i Herrens tempelgård de trogna växa i hans vård. 2. Så kom med glädje hit och se Gud vare tack och ära. hur Gud sin nåd bevisar. För allt det goda han vill ge vi honom ödmjukt prisar. Hans härlighet, hans stora makt J 0 Wallin l813 i vad han gjort, i vad han sagt, Bearb L Lindman l980 Musikkommentar

Melodin förändras rytmiskt som i PoV 76 nr 671.

G 109 H 326 19212326 Z 4473

2l0 b. Musik: I Dannström l88l

• Sida 139
•  Original

l. Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, där trogna själar blommar som liljor i hans vård. Man ser hur skära kalkar för Gud där öppna står, och himmelsk dagg dem svalkar, att liv och kraft de får.

2. Hur kärt i Andens enhet att dem tillsammans se i trohet och i renhet åt Herren offer ge. När de Guds lov upphöjer på denna fridens ort, vem är väl då som dröjer och stannar vid dess port?

3. Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka med hans utvalda där. Där ute lever flärden så glädjelös och tom; ack, ringa fröjd ger världen emot Guds rikedom.

4. Ej vill jag vandra fjärran till mörker bort från dag. Mitt ljus, det är av Herran, min sol uppsöker jag. Inför hans anlet klara vill i hans hus jag bo. Där mig gott att vara, där har mitt hjärta ro.

J L Runeberg 1857 Bearb 0 Torvalds l980

• Sida 140
•  Original

Musikkommentar

Här föreslås två alternativ, a) nuvarande b-melodi, som nyligen identifierats som en komposition av J G Lotscher för Evangeliska Brödraförsamlingens "Choral Bok Til Andeliga Sånger", Sthlm 1795 (se härtill B Persson, Nytt ljus över känd koral, l979), b) I Dannströms melodi från 1881, som förekommer i samtliga frikyrk- liga psalmböcker som har texten (10 stycken).

& l. 0 Jesus Krist, dig till oss vänd, tills vi en salig dag bland dem din helge Ande till oss sänd, får skåda Gud i himmelen. Han är vår hjälpare som lär oss se och gå din sannings väg. 4. 0 Fader vår, i ära stor

du med din Son och Anden bor. 2. Låt lovsång i vårt hjärta bo, Treenighet, dig vare lov, ge ljus av ljuset i ditt ord du livets källa, livets mål. att redan nu i tro vi ser en glimt av Herrens härlighet

Okänd tysk förf 1648

3. och med hans änglar sjunger här: J Gezelius 1695 Gud helig, helig, helig är, Bearb A Frostenson l978 Textkommentar

Psalmen är en översättning av den tyska ”Herr Jesu Christ, dich zu uns wend”,”Herre Jesu Christ dig till oss vänd," publicerad första gången 1648.

Översättningen till svenska gjordes av åbobiskopen Johannes Gezelius d y (1647—1718) och infördes, uppenbarligen under Svedbergs öppna ogillande, i psalmboken 1695 av den kommission som hade i uppgift att revidera Svedbergs eget psalmboksförslag av år 1694. Denna kommission anmärkte att psalmen vore ”tjänlig att bruka då prästen går på predikstolen". Som predikstolspsalm har den hållit sin ställning ända in i vår tid.

I sin nuvarande utfonnning ligger den inte så långt från 1695 års psalmbok men vissa skillnader finns, där 1695 stämmer närmare överens med den tyska förlagan och där vår psalmbok präglats av det för Wallin typiska språket, så t ex

1695 1819/1937

v 1. Med nåd och kraft du oss reger vår andakt höj, vår suckan hör

v 2. Styre hjertan wår din Andes wis på oss din nådes kraft bevis

v 3. Och skåde hans ansikte klar Och saligt skåda Zjusens fur I himla—höjd bland änglaskar bland änglaskaror uppenbar

1695:234 1819=l937 EKG 126

• Sida 141
•  Original

Bearbetarens kommentar

Den nya bearbetningen har i v 1 närmare anslutits till original- texten som är en bön om att den helige Ande skall hjälpa oss på "den väg som leder till sanningen". Vers 2 och 3 har lagts i nämnare samklang med varandra, fått mer lovsångs- och ljuskarak- tär. Texten har rytmiserats om till den ursprungliga melodin som kommer att användas. I nuvarande lydelse skulle en rad felbeto— ningar uppstå.

AF

Musikkommentar

Haeffner påpekar på bägge de anförda ställena att texten tillhör den tyska Görlitz-melodin från 1648 till vilken den sjungs både i Tyskland och övriga Norden. Vi föreslår därför denna melodi med rytmen som i EKG (= alt melodi).

H 18082419 H 1821:13 EKG 126 NK 79 Z 624

215

l. Salig är den stilla stunden, näring till ett evigt liv. Jesus, då vi möter dig, då vår bön ur hjärtegrunden 3. Kom i denna stilla timma till ditt hjärta tränger sig. Dig vi söker, låt oss finna dig och så vårt goda vinna. Ingen kan som du ge frid och välsigna vilans tid.

2. Jesus, låt nu nådesorden styrka var och en som ber, och som solsken över jorden låt din kärlek strömma ner. Du som utan gräns oss unnar livets dryck ur friska brunnar, oss i din församling giv

Musikkommentar

med den kraft vi väntar på. Låt ditt ljus för ögat glimma och din bild för själen stå. Lär oss lyssna likt Maria till det ord som gör oss fria. Endast ett nödvändigt är: välja dig och det du lär.

E G Woltersdorf 1752 J A Eklund 1909 Bearb 8 G Hallqvist l979

P Nodermanns melodi från 1911 behålls oförändrad.

1921z423

• Sida 142
•  Original

l. Gud, se i nåd till dessa två som inför dig tillsammans står med löfte att i liv och död gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund ett heligt kärlekens förbund. I nåd, o Herre, hos dem bliv och din välsignelse dem giv.

3. Ej alltid levs i rosengård, och mången prövning kan bli hård; behåll dem då, 0 Herre god, i kärlek, hopp och tålamod.

&

1. Jesus, Guds Son, träd in i denna skara. Oss med din Ande i din frid bevara, låt våra hjärtan dina tempel vara, Jesus, vår Herre.

2. Du som för oss har burit syndanöden, värm våra själar med den starka glöden, att vi dig älskar trofast intill döden, Jesus, vår Herre.

3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, att till din likhet närmare vi hinner, Jesus, vår Herre.

4. Gud, låt din Ande leda dem och bli en gäst i deras hem, att stilla fröjd och ljuvlig ro alltid hos dem får bli och bo.

5. I bön vi böjer oss för dig 0 Gud, vår Gud till evig tid. Du är vår glädje och vår frid. Välsigna oss. Din nåd oss giv.

J L Runeberg 1857 Bearb 1977

4. För oss den väg, som fram i stillhet drager, giv oss den kärlek som alltmer tilltager, allt tror och hoppas, lider och fördrager, Jesus, vår Herre.

5. Var oss i döden med din Ande nära. Tårarnas sådd, låt den en gång få bära skörd oss till glädje, dig, blott dig, till ära. Jesus, vår Herre.

J A G Disselhoff 1860? R T Kihlberg 1890? P Nilsson 1908 Bearb l980

• Sida 143
•  Original

se 1. Gud, vår Gud, för världen all folken vandra i hans ljus. högt din nåd förkunnas skall, att du oss en Konung gett 5. Mot oss alla är han god, som är vår rättfärdighet. lyssnar till förkvävda rop, hjälper fattiga och små 2. Se, han kommer och hans fred som ej annan hjälp kan få. sänks från berg och höjder ner. Såsom regnet är hans ord, 6. Lova, lova Herren Gud, ger nytt liv åt törstig jord. ropa högt hans ära ut! Den skall hela världen se. 3. Med barmhärtighet hans hand Amen! Låt, 0 Gud, så ske!

råda skall från strand till strand. Han förtryckaren slår ner, räddning åt de svaga ger. H Spegel 1694

4. Lika långt som solen når, A F Runstedt 1911 månens glans och havets våg, P Nilsson 1916 skall hans välde bredas ut, Bearb A Frostenson 1976 Textkommentar

Ur de psaltarparafraser som Haquin Spegel skrev mellan 1680 och 1682 lånade Jesper Svedberg några som han tyckte "tjänlige vara” för sin psalmbok. Bland annat tog han med föreliggande parafras på P5 72.

I 1695 års psalmbok har den 21 verser som språkligt och inne- hållsligt nära ansluter till psaltartexten. Men den bär också prägel av Spegels personlighet. Spegel tar väl tillvara textens många politiska och sociala övertoner, säkert också med adress till samtiden: ”Ja, de stolta slicka skall/ stoftet av hans fotapall" (v 9). I Spegels text möter vi också en av 1695 års psalmboks mest uttrycksfulla och originella bilder: "Han ned- kommer nådefull/ och så tyst som regn på ull” (v 6).

Psalmen togs inte med i 1819 års psalmbok. I starkt omarbetat skick återkommer den i 1889 års psalmboksförslag, därefter i 1896 års förslag. Därifrån hade den hämtats från sedermera biskopen Carl Alfred Cornelius” privatförslag till revision av den svenska psalmboken 1879. Cornelius anger Spegel som förfat- tare och uppger att han hämtat texten från det finska psalmboks- förslaget 1869. Också där står Spegel angiven som författare. Det finska förslaget hade emellertid i sin tur hämtat texten från ett av J L Runeberg författat förslag av år 1857. Det är alltså sannolikt Runeberg — kanske i samverkan med hans medarbetare i Finland, Lars Stenbäck och B 0 Lille - som svarat för omarbet— ningen.

En av dem som häftigast angrep 1896 års förslag var kyrkoherden Axel Fredrik Runstedt som menade att det inte höll inför kravet på god luthersk lära. Runstedt lär ha haft en hög uppskattning av Spegel, men i den bearbetning som han gjorde av denna psalm utgick han från den omarbetade formen. Psalmen infördes i 1911 års psalmboksförslag, togs upp i Nya Psalmer 1921 och införliva- des - sedan den 1936 utökats med en vers — i 1937 års psalmbok.

• Sida 144
•  Original

Den här föreliggande texten har lagts nännare Spegel. Bearbetaren har också tagit hänsyn till nyöversättningen av nsaltarpsalmen.

1695z71 19212510

Musikkommentar

Spegels text hade i G m fl en numera försvunnen melodi och ute— slöts i den wallinska psalmboken. När den återupptogs 1921 an— visades den till nuvarande melodin 14; först 1939 infördes här Lagergrens melodi. Vi föreslår den kraftfullare 58, men hänvisar även, liksom 1939, till 14. Beträffande Lagergrens melodi se under nr 11.

315 1. Så långt som havets bölja går För Jesu skull

och solen strålar sänder, Gud kärleksfull varhelst ett mänskohjärta slår, oss möter när och fjärran. till alla folk och länder All vär1den prise Herran. skall ord från Gud med glädjebud om Kristi rike föras och hosianna göras.

ge

1. I makt utan like är Herren vår Gud. All skapelsens rike förkunnar hans bud. Se, stjärnorna tänder för honom sin brand, och blomstren uppsänder hans lov i all land. Så människovärlden skall komma en gång och blanda sitt jubel med änglarnas sång kring Människosonen. Halleluja!

2. Kring jorden skall höras, att Herren är Gud,

250

1. För hela världen vida vi beder dig, vår Gud: Låt ljuset snart sig sprida kring jorden, på ditt bud. Låt oss bland dem få vara som samlar skörden in och mötas i den skara som står kring tronen din.

2. Låt över jorden komma ditt evangelium. Låt torra öknar blomma av ordet från din mun. Ur oron och ur nöden de vilsna kalla fram till dopets friska flöden och led dem med din hand.

till trälarna föras förlossningens bud. Bland folken skall talas Guds härliga råd, att världen hugsvalas av frälsningens nåd. Se, då är fullbordat vad Herren har sagt, och honom sker ära och lov och makt i evighet. Amen. Halleluja!

P Nilsson 1906 Bearb 1980

3. Låt jorden bli ditt rike, din kärlek famnar allt. Låt varje tvekan vika från verket du befallt. Oss alla skall du visa att undrens morgon grytt. I hoppet vi dig prisar, du som gör allting nytt.

H F Ringius 1907 Bearb J A Hellström 1980

• Sida 147
•  Original

254

1. En syndig man låg sänkt i syndens dvala, då hörde han Guds röst i själen tala, ja, Guds ord kom: "Nu är det tid att vakna." Och redan brann på bergens tinnar dagen.

2. Den sjöng Guds lov i bäckarna och träden men ingen sång blev hörd i mänskohjärtat, där var det natt, dess värld var skuld och ängslan. Då kom Guds ord och sade: "Bed till Herren."

3. Det finns en natt i själva morgonljuset. O mänskonatt, som ropar ut ur djupen om nåd för den som all Guds nåd förbrutit, om läkedom för den till döden sjuke.

4. Då lyser fram, i själen som i Ordet, en strimma ljus, en blidhet över jorden.

Bearbetarens kommentar

Så föregår en morgonstjärna solen, den stjärnan är Maria, Herrens moder.v

5. Hör himlens röst om glädje för allt folket! Att Krist är född blir sant på nytt var morgon. Hur segerrik är

inte soluppgången, ty allt blir nytt.

Det gamla är förgånget.

6. Och han som stum

mött dagens födslotimma brast ut i sång,

han kunde inte tiga, ty dagens sol

var syndares Messias. Stå upp, var ljus!

Du är av nåd befriad.

L P Gothus? 1572 J 0 Wallin 1819 Bearb 0 Hartman 1978

I sin ursprungliga fattning är denna psalm ett stycke mystik. Schemat uppväckelse - upplysning — tro är tydligt. Och det yttre landskapet med soluppgång och morgonsång bryts igenom av ett inre där det ännu är natt när solen lyser i det yttre. Men natten har en morgonstjärna — Guds moder - och morgonen kommer när solen går upp som är Kristus.

Sol invictuS-motivet hör samman med två olika liturgiska huvud- tankar, julens och påskens. Jag har här givit företräde åt jul- traditionen. Ursprungstextens ängel har jag tagit med bara i strof 5. Hans roll i psalmen är helt densamma som vi brukar tillmäta Ordet.

1695:251 1819=l937 (med undantag för "vems” istället för ”vars" i vers Zzl) OH Musikkommentar

Melodin, som förekommer i många svenska och finlandsvenska hss från 1600-talet (Kangasala 1624, Ålem 1645, Mönsterås 1646,

• Sida 148
•  Original

Ilmola), har ansetts som svensk och möjligen lika gammal som texten, först tryckt 1572; dock har T I Haapalainen framkastat en förmodan om släktskap med en melodi från Strassburg 1525 (Z 299; se Haapalainen, Die Choralhandschrift von Kangasala..., Åbo 1976, s l46ff). Melodin förslås oförändrad, dock bör frase- ringstecknen // i denna melodi - som ändå har blandad taktart — bytas ut mot fjärdedelspauser. G 252 H 167 l921:167

&

1. Till den himmel som för alla är så gränslös som Guds nåd ingen finns som inte kallas. Ingen har av Gud glömts bort. Jesus Kristus tar emot den som tvivlar, den som tror. Han på torg och gator kallar. Samma frälsning ger han alla.

2. Du som trött av slit och möda under krav och bördor går:

kom till mig, jag delar bördan. Vila, frihet, kraft du får. Och du vilseförde, kom, vill du leva, o vänd om, överge den breda vägen. I sitt ord han oss så säger.

3. Den som ändå hjärtat sluter när han kallar oss i nåd,

Textkommentar

den som stänger honom ute och sin egen väg vill gå, den som, fast Guds ord han har, i sin synd dock lever kvar har sin egen dödsdom skrivit, utestängt sig själv från livet.

4. Jesus, gör mig angelägen att en gång få evigt liv. Du till himlen visat vägen. Följ mig, Jesus, led mig dit. Du som gav ditt liv för mig, låt mig hålla fast vid dig, att jag, skyddad i all fara, nu och alltid din får vara.

J Åström l816 Bearb A Frostenson 1978

Prosten och kyrkoherden i Uppsala ärkestift, Johan Åström (1767-1844) blev Wallins främste medhjälpare under senare skedet av arbetet med 1819 års psalmbok och han kom att utöva mycket stort inflytande över Wallin. Åström tjänstgjorde först och främst som granskare, men han gjorde även översättningar och fick också anmodan av Wallin att skriva psalmer om särskilda ämnen. "Store Gud vad skall jag göra” är en av Wallin beställd psalm om nådevalet (enl brev i oktober 1815). Psalmen kan vis- serligen betraktas som original, men den står ändå i visst be- roendeförhållande till en psalm om samma ämne av den pietistiske teologen Johann Jacob Rambach, "Von dem Ratschluss Gottes". Åström har också använt sig av samma meter.

Man märker i denna psalm inget av Åströms upplysningsfärgade kristendom, vilken är skönjbar i andra av hans psalmer. Tvärtom framställs de första stadierna av nådens ordning i enlighet med strängt ortodox uppfattning. De båda första verserna ger uttryck åt själens bävande oro inför frågan om utkorelse till salighet

• Sida 149
•  Original

eller förtappelse. I den tredje versen hänvisas till förso- ningen.

I vår nuvarande psalmbok börjar psalmen med den ursprungliga vers fyra, 'Till den himmel som blir allas /.../ Ingen är som icke kallas”. Guds kallelse och kärlek kommer därmed att fram— tona på ett helt annat sätt än i 1819 års version. Verserna 4—7 intogs i det närmaste oförändrade i 1937 års psalmbok.

18l9:163

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen av v 1:1—4 har gjorts för att förankra psalmen i Joh 3:16 och liknande ord. Har uppfattat psalmen som en evan- gelisationspsalm. Därför fortsätter strofen med att budskapet ska gå ut på gator och torg.

Salighet och kallelse är ord som gärna användes när man predi- kade efter salighetens ordning. Ord som huld och trägen, fräck i lastens överdåd och liknande gör att den blir främmande för oss. I denna psalm som i många andra, särskilt från 1800-talet, lägger man i Jesu mun ord som kan ha sin anknytning till vad Jesus sagt, men som genom sin poetiska högtidlighet inte ger oss något intryck av att det är äkta Jesusord, "Nåden, friden, sa- ligheten/ Jag åt sorgsna själar vann." I bearbetningens v 2 har en närmare anknytning gjorts till Matt 11:28 ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” enligt nyöversättningen av NT.

en

1. Vak upp! Hör ropet ljuder! Gör bot och välj den vägen Gud kallar på dig än som leder dig till frid. och nådens sol dig bjuder Vill du den nåd förnimma, en bättringsdag igen. som ges åt dig ännu, Men tar du ej tillvara så tänk var dag, var timma vad livets Gud dig gav att nu är tid, blott nu. skall du för honom svara en gång på domens dag.

2. ”Vak_upp! Hör Herren säger: F M Franzén 1812 1816 Nu ar din frälsnings tid. Bearb A Frostenson l978 Textkommentar

Franzéns bättringspsalm från 1812 ”Wak upp! hör, väkten ljuder” speglar de samtida apokalyptisk—cskatologiska stämningarna, vilka hade samband med den politiskt oroliga tiden. Mer direkt synes denna psalm, liksom "Bereden väg" och "Vad ljus över griften”, ha inspirerats av kyrkoherde P J Häggmans tal på en

• Sida 150
•  Original

sammankomst i Evangeliska Sällskapet i mars samma år, då han gav en eskatologisk tolkning av världshändelserna.

Hotet om den nära förestående domen målas i denna psalm upp med en för Franzén kännetecknande visionär kraft. Det bibliska underlaget är Upp 10. Efter den dramatiska upptakten med var- ningsropet "Vak upp hör väkten ljuder Från Sions murar än", som närmast alluderar på gammaltestamentliga texter, såsom Jes 62:6 men även på Ef 5:12, framträder bilden av den apokalyptiska hä— rolden, en ängel i kosmisk gestalt, som ropar ut att denna tids— ålder nått sitt slut, "ingen tid är mer". Den vers i vilken denna syn tar gestalt har Franzén själv tagit bort vid bearbet— ningen för 1819 års psalmbok. Det dramatiskt visuella har för- svunnit till förmån för en bot- och bättringsförkunnelse i bild- lös stil.

Psalmen bearbetades språkligt och innehållsligt—teologiskt för 1937 års psalmbok. Den makabra bilden med ursprung i medel- tidens och barockens gravdiktning har lyfts ut ("Att synden hopplöst minnas 0 mask, som ej ger ro”). Andra och tredje ver— serna har dragits samman, varvid framställningen av förtappel- sens möjlighet poängteras mindre.

1819:165

Bearbetarens kommentar

Som framgår ovan har redan Franzén avdramatiserat den ur- sprungliga psalmen. Bearbetningen har rört sig ytterligare ett steg i samma riktning. Det är orsaken till att ”väkten” som ljuder från Sions murar försvunnit. Det är en bild som har biblisk förankring och stämning. Men är nu ändå främmande för de flesta. I sin nyversion passar psalmen på en söndag som 10:e efter Trefaldighet. Temat ”Förspillda tillfällen" har mer blivit dess centrala tema, som det ju också är i originalet.

AF & l. Skingra, Herre, tvivlets dimma! Låt mig från min synd befriad Låt mig ljus i ljuset se! och från ångerns bittra kval Låt i tron mig få förnimma mer och mer det landet nalkas att du ensam frälsning ger, där allt mörker skingrat är, att den väg som du har banat ty du själv är solen där. är den enda jag kan gå för att liv och räddning få.

2. Lys mig, led mig genom livet! J Åström 1816 Var mitt ljus i dödens dal! Bearb J A Hellström l979

• Sida 151
•  Original

Textkommentar

Liksom nr 255 "Till den himmel som blir allas" är denna psalm av Johan Åström beställd av Wallin. I flera avseenden är detta en psalm om upplysning. Dess ämne är det stadium i nådens ord— ning som kallas upplysningen, och ljussymbolik dominerar bild- språket. Åströms av neologien färgade teologi går i dagen i ord— val och bildspråk; psalmens jag ber om upplysning, om att kunna skåda och förstå och om att få vägledning genom Kristus, ljuset. Men den näst Sista strofen är klart kristocentrisk: ”Den väg som Jesus banat Är den enda jag kan gå”. Kunskapens väg leder inte till frälsning. Psalmen tillkom 1816 men omarbetades flera gånger, innan den upptogs i 1819 års psalmbok; de sex stroferna blev till fem och i sista strofen infördes livsvandringsmotivet och bilden av himlen som ett land, bildspråk som Wallin gärna använde.

Då psalmen intogs i 1937 års psalmbok uteslöts den tredje stro— fen, vilken innehåller en komplicerad bild: "Lagens blixt vid korset faller Släckt uti det dyra blod”. De flesta övriga sam— fund som upptagit psalmen har endast med de båda sista stroferna och psalmen börjar liksom i föreliggande bearbetning: ”Skingra Gud all tvivlans dimma”. Genom att de inledande stroferna om Andens upplysning och om syndakännedom tagits bort har man fått en psalm med temat Guds ledning och i bildspråket är ljus— och vandringsmetaforiken helt genomförd.

1819:168

Bearbetarens kommentar

Liksom flera av mina andra bearbetningar är denna version en kompromiss mellan egna föresatser och referenternas synpunkter. Själv skulle jag alltså ha önskat en något mera ingående bear- betning och språklig förenkling.

I vers l:2 står nu som alternativ 1 — enligt_de flesta referenters önskemål — ”ljus i ljuset" i enlighet med originaltexten. Sjalv skulle jag föredra "ljus i mörkret" vilket skulle göra raden be— griplig även för icke bibelsprängda kyrkobesökare.

Att v 1 och 2 enligt vår nuvarande psalmbok skulle strykas in— gick i förutsättningarna för min bearbetning. Det är alltså 1nte min egen åtgärd — men jag tycker att Strykningen är motiverad.

JAH

• Sida 152
•  Original

l. Vart flyr jag för Gud

och hans eviga lag? Den drabbar mig nära och fjärran. Hur skall jag på domens förfärliga dag väl kunna bestå inför Herran? Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser: där står mina synder beskrivna. Och vänder mot jorden jag ögonen ner:

se där är de alla bedrivna.

Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända. var finner jag tröst i denna min jämmer och smärta? Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst, som hyser mitt syndiga hjärta. Gud vare mig syndare nådig.

Musikkommentar

4. 0 du som mig skapat, min Frälsare bliv, mig led och mig styrk med din Ande. Din frid mitt oroliga samvete giv. Din tröst låt med tårarna blandas. Gud vare mig syndare nådig.

5. 0 Jesus, det blodet, som talar

så milt, ditt blod, som från korset flöt neder, giv att de på mig ej mä bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig.

0 Kolmodin 1734 K Dahl l807 F M Franzén l8l4 Bearb l977

Denna folkmelodi, före Wallin brukad till texten "Himmelriket liknas widh tijo jungfrur" och tidigast funnen i Kangasala—hs 1624 (T I Haapalainen gissar på danskt ursprung för både text och melodi) bör behållas oförändrad.

G 214 H 170 l921:170

• Sida 153
•  Original

&&

l. Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron varpå vår salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, annars är himlen förlorad.

2. Hinder finns det många. Gör motstånd min själ, satan dig nåden ej unnar. Träng dig genom allt som vill hindra ditt väl, övergiv tomhetens brunnar. Lyd ej hennes röst, som ropar: Följ med oss. Ty min dyra själ, du måste då förgås. Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit, värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, kronan förtjänar din trängtan. Därför vakna upp och se dig flitigt om, gör dig nu beredd till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ, som in i staden skall komma.

Musikkommentar

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land, tro mig, o själ, vad jag säger, aldrig kastas ankar på himmelens strand, om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall; därför, käre, hör och res dig från ditt fall, bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord. Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber: Kämpa för sällhetens krona. Herren vill av nåd dig den skatten visst ge, sträva därefter i trona. Himlafaderns hand är utsträckt till din själ, Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl, nådens helge Ande vill störa din sömn. Salig är du, om du vaknar.

L Linderot l8l5 Bearb L Lindman l98l

Melodin, som upptogs jämte texten i Sionstoner 1889, behålls oförändrad. B—melodin utgår.

l9le576

• Sida 154
•  Original

&&

l. Två väldiga strider om människans själ att helt i sin lydnad den taga. Den ene han vill hennes eviga väl och kommer med tuktan och aga. Den andre vill se henne

fången och snärd, förvillar med smicker

och lockar med flärd och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är, som bjuder oss frid och förskoning. Vår Hjälpare är han, som syndaren lär i Kristus att vinna försoning. I mörker och synd går den andre fram, han börjar i lögn och slutar i skam. Förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, 0 människa, välj, medan tid du äger att än dig besinna. Slut aldrig med lustan och frestaren frid,

Musikkommentar

vad skulle du därpå väl vinna? Den icke betänker sitt eviga väl, men binder i stoftet sin fattiga själ, skall aldrig till himmelen hinna.

4. Men salig är den som vill höra Guds ord och vet att dess salighet gömma. För honom blir nåden i evighet spord, när Herren all världen skall döma Guds helige Ande, mig mana och lär att söka av hjärtat vad ovantill är och aldrig min Frälsare glömma.

A T Strömberg 1883? Bearb 1977

Melodin av B Waldis 1553, i Sverige först i Kangasala—hs 1624, behålls oförändrad.

G 22 H 151 Z 5609

az

1. En dunkel örtagård jag vet, vars port jag ofta nalkas. Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas. Därinne är min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.

2 Jag vet ett vatten, friskt och klart; var afton kan jag höra det sorla djupt och underbart, när andra ljud ej störa. Jag kunde nå det med min hand, men törstar än vid källans rand.

3. Jag vet en gammal väg att gå, när morgon åter randas.

Musikkommentar

(4518)

Den leder upp mot höjder blå, där lätt och fritt jag andas. Från kraft till kraft den vägen bär, men sällan, sällan går jag där.

4. 0 Herre, led mig i din vård den väg jag gått så sällan, för in mig i din örtagård och släck min törst i källan. Du vet ju allt vad i mig är, du vet ju att jag har dig kär.

E Liedgren 1919 Bearb l977

Ablodin, av B Berglund 1937, ger i sin rytmiska utformning and- ningssvårigheter. Vi föreslår den lätta omrytmisering som den finlandssvenska psalmboken har gjort:

t HJJJJUJJrfUJJJ då 31” en

• Sida 155
•  Original

&

1. I dig, 0 Herre Jesus Krist mitt enda hopp jag äger. Det är hos dig som hjälpen finns. Din tröst allt ont uppväger. Från världens skapelse tills nu finns ingen enda mer än du som i allt trångmål hjälp kan ge. Till dig jag ber. Du ensam allting vet och ser.

2. Min synd är stor. Dess börda blir allt tyngre i mitt hjärta. 0 Jesus, lös mig, gör mig fri genom din död och smärta. Du all min skuld har plånat ut, mtwmum nältmminWrGw. Vad du mig lovat, låt mig få. Ge mig din nåd, att aldrig bort jag från dig går.

3. Ge mig av din barmhärtighet den tro som mig bevarar. Låt mig din stora kärlek se

Bearbetarens kommentar

och innerligt erfara. Att älska dig, 0 Gud, mig lär, att som mig själv ha nästan kär. Kom, var hos mig i liv och död. I all min nöd finns det då ingen verklig nöd.

4. Ära ske Gud, som från sin tron till oss i nåd ser neder, och Jesus Krist, hans ende Son, som för oss alla beder, och Anden, Hjälparen som lär oss se och gå Guds sannings väg att vi kan vandra i hans ljus, på jorden nu tills vi en gång får skåda Gud.

K Hubert l540 L P Gothus 1564 J 0 Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1977

En rakt på sak-återgivning av reformationens centrala trosupp— levelse och förkunnelse, rättfärdiggörelsen genom tron. Med ett starkt bildspråk som i v 1 framhålls det att Jesus är vår ende hjälpare. Psalmen är personlig, det finns en innerlig fromhet och en trons glädjeupplevelse i den som i v 3. - Två verser ur den tyska texten (EKG 166) ger en bild av dess karaktär: De lyder i prosaöversättning så här:

v 1.Endast till dig, Herr Jesus Kristus,/ står mitt hopp på jor— den./ Jag vet att du är min tröstare,/ ingen annan tröst kan jag få./ Från begynnelsen är ingenting utvalt,/ på jorden har ingen människa blivit född/ som kan hjälpa mig ur nöd;/ jag enropar dig,/ som jag har satt min lit till.

V'3. Ge mig efter din barmhärtighet/ den sanna kristna tron,/ så att jag innerligt må betrakta/ din ljuvlighet,/älska dig över allting/och min nästa liksom mig själv./ På slutet (= i min sista stund) sänd mig din hjälp,/ så att genast/ satans list vänder sig från mig.

Den svenska översättningen är gjord av Laurentius Petri Gothus i En liden Tröstebock 1564 och togs relativt oförändrad in i 1695 års psalmbok.

Ibland med tunga formuleringar som i v 1 ”Från ewig tid är ingen utkorad, I werlden ingen människa boren”. Innerligheten är inte borttappad. I v 3 "På thet jag tina kärlighet/ Må innerlig röna”. I v 4: ”Ära ske Gud i sin högsta thron,/Alles wår käre Fader”.

• Sida 156
•  Original

Med 1819 års bearbetning har texten fått en mer allmänt hållen psalmstil. Den djupa bibelförankringen har försvagats, därmed också framställningen av det för alla tider gällande och full— bordade försoningsverket. Det inskränks i v 2 till att gälla ångerns och farans stund. Därmed är också grunden till lovsången i v 4 försvagad. Ett betydande positivt värde har tillförts 1819 genom att Jesus i v 4 blir vår förebedjare.

I 1695 års psalmbok finns assonanser som utkorad—boren, throna- röna, thron—Son, Fader—bewarar.

16951240 1819=l937 EKG 166

Nbsikkommentar

AF

Den kraftfulla melodin från 1541 är alltsedan H utjämnad på ett sätt som gör andningsbekymren påtagliga. Vi föreslår den i för— hållande ti11 1500-talsformen förenklade versionen i alt melodi (som NK har och även EKG frånsett första tonens notvärde). Text— bearbetningen är anpassad till denna form; särskild omsorg har nedlagts på v 4, som förekommer som Laudamus—alternativ i mässan. Denna form är upptagen i 1976 års gudstjänstordning. Som b—form behålls dock 1939 års version (liksom i GO 76).

G 240 H 194 l921:194 EKG 166 NK 50 Z 7292

&

l. Ur djupen ropar jag till dig. Så här mig, Gud, och svara, var mild, ha tålamod med mig och lyssna till min klagan. Om du vill ställa mig till doms och räkna med allt ont jag gjort, då är jag utan räddning.

2. Ej ens det bästa i mitt liv är nog att ge som gåva. Från synden blir jag inte fri, om inte du förlåter. Du ingen större längtan har än att jag tror och blir ditt barn och av din nåd vill leva.

2_7_9_

l. Till dig ur hjärtegrunden jag ropar i min nöd. Du för din hjälp vet stunden. 0 Gud, du hör min bön. Om natten och om dagen är du mig nära, Gud. Min längtan och min klagan, allt ser och känner du.

2. Vem kan så felfri vara, att han för dig består, och vem kan sig försvara, om du till doms vill gå? Jag är din nåd ej värdig. I nåd dock till mig se och hjälp att jag botfärdig min synd nu överger.

Innehållsmässigt griper denna bot- och bättringspsalm tillbaka på äldre psalmer genom de mycket starka uttrycken för synda— känsla. Särskilt frapperande är detta i den första versen: ”usle syndaträl", "mig ångerns låga tär", "mig samvetsmasken gnager”. Denna originalpsalm av Wallin publicerades i psalmboks— förslaget 1814, men han bearbetade den något, innan den upptogs i 1819 års psalmbok, varifrån den sedan fördes över till vår nuvarande. Det bibliska underlaget för verserna 2-3 är liknelsen om den stora måltiden i Luk 14:16-24 och liknelsen om kungaso- nens bröllop i Matt 22:3—14. I anslutning till äldre bibelöver— sättningar talar Wallin här om nattvard i stället för måltid, vilket idag leder tanken till nattvard i speciell mening, den sakramentala måltiden. Det huvudsakliga innehållet i dessa verser (2—3) rör själens ängslan och bävan inför förtappelsens möjlighet. De många frågorna ger här eftertryck åt innehållet. Det befriande evangeliska budskapet möter i v 5. Psalmen slutar med en bön till den gode herden med anspelning på liknelsen om det borttappade fåret (Luk 15).

1819=l937

Psalmen har flera bearbetare. En av dem har givit följande kom— mentar.

Som ovan beskrivits kan man nog uppleva psalmen litterärt, så tycker jag själv om den. Men tror att anhopningen av frågor här verkar alienerande. Är man i sådana situationer frågar man nog inte så vältaligt. I bearbetningen har jag 1 enl kommitténs mening börjat med v 2:1—2 och där gjort en sammanfattning av nuvarande v 2—4 som en bakgrund.

• Sida 161
•  Original

Vi har här stöd av SCB. De tre första stroferna har enligt SCB— undersökningen mycket liten användning. Nära hälften av de till— frågade prästerna anser dem vara oanvändbara.

Genom en bearbetning som denna — eller liknande — kan man få fram en psalm, som är stark och samlad. Mänskan står där med sin existentiella fråga, psalmen blir både bön och tillsägelse om den erbjudna nåden.

Den alternativa melodi som skall användas har lång upptakt. Psalmen vinner i sångbarhet genom att raderna, så långt som möjligt, får en betonad första stavelse. ”Det ordet finns" (v 2) här är bättre än ”Det finns ett ord".

Musikkommentar

B Waldis” melodi förekommer i de flesta av 1600-talets hss alltifrån Olaus Erici's sångbok 0 1600 i en mycket enhetlig tradering; G ger en något annorlunda melodisk—rytmisk form, som sedan dess har vidareförts till 1939. Alt melodi, som här före— slås, är en restaurering i anslutning till den äldre traditio- nen, som är både andningsvänligare och estetiskt överlägsen den yngre. G 68 H 39 1921:184 Z 7737

• Sida 162
•  Original

&

l. Min synd, o Gud, mot dina bud är mig så tung att minnas, och ingenstans en hjälp jag kan i denna världen finna.

2351

1. 0 Jesus Krist, i dig mitt liv, mitt enda hopp jag äger. Jag tror på dig. 0, var hos mig, låt ordet bli det ljus som visar vägen.

2. Dig, Herre, vill jag höra till och dig i sanning dyrka. Du är min Gud och livet ut min hjälp är du. Du själv min tro vill styrka.

3. Nu helt åt dig

jag lämnar mig. Låt ske med mig din vilja, 0 du mitt stöd, ej lust, ej nöd ej liv, ej död skall från din nåd mig skilja.

4. Jag all min lit har ställt till dig. Du, Jesus, är min Herre. I all min nöd är du min tröst.

Textkommentar

Ditt ord, din röst de är mitt hjärtas glädje.

5. Det vet jag visst, 0 Jesus Krist, du mig ej ensam lämnar. Du säger själv: Jag är hos den,

som ber om hjälp Du ont till gott kan vända.

6. Oss hjälp, 0 Gud i dina bud här vandra så tillsamman att vi hos dig evinnerlig i himmelrik får leva saligt. Amen.

H Christensen Sthen 1591 S A Forsius 1614 J O Hallin 1816 Bearb A Frostenson 1976

Från den förste danske psalmdiktaren av betydelse, Hans Chris— tensen Sthen (1544—1610) härstammar den kristocentriska psalmen ”Herre Jesu Christ Min Frelser du est”. Den ingick i hans 1589 utgivna En liden Vandrebog, en bönbok för enskild andakt. Sthen, som var kyrkoherde och prost i Malmö, tillhörde sin tids lärda män och publicerade en rad skrifter på vers och prosa. Ofta hämtade han inspiration till sina psalmer från samtida folkliga visor och utnyttjade deras bilder och tekniska uppbyggnad. Gärna använde han sig av melodier från världsliga visor och för denna psalm hänvisas till en kärleksvisa. Men även om förebilder kan tas fram till hans psalmer har de en starkt personlig prägel. ”Herre Jesu Krist” är en akrostikonpsalm (de första bokstäverna i var strof bildar orden HANS, ANNO) ningen tycks den vara inspirerad av s väntningar just till det år psalmen

Enligt den senaste forsk— amtida apokalyptiska för— måste ha skrivits, 1588.

I en mycket trogen svensk översättning återfinnes psalmen bland kors— och botpsalmerna i Forsius* Andeliga Psalmer och Wisor från 1614. Oförändrad kom den med i 1695 års psalmbok, och efter lätt bearbetning av Wallin togs den in i 1819 års psalmbok. Sam- ma version finns i vår nuvarande psalmbok.

1695:195 1819=l937

• Sida 165
•  Original

Psalmen är i sin äldsta bevarande danska version och i den svenska översättningen från 1614, som också står i 1695 års psalmbok, en personlig, kristuscentrerad, adjektivfri bönepsalm. Den är skriven i jagform, ändå är Jesus—bilden helt dominerande. I 1819 års version kommer jaget på ett annat sätt i förgrunden genom beskrivningar av det svaga hjärtat, den ymniga trösten, den ljuva rösten etc. I föreliggande bearbetning kan följande noteras. Vers 1:4—5 efter Sthen: ”Jeg troer paa dig Forlad icke mig.” Därefter talas om ordet. Liknande lydelse i 1695 års psalmbok. Vers 2:4ff har förts närmare Sthen:”Du est min Gud laer mig dine Bud All min Tid ud Du mig i troen styrcke.” Vers 3:1—2 efter Sthen v 4: "Saa inderlig Forlader jeg mig” Vers 4:4—7 följer den äldre svenska versionens femte strof:

"Tu äst mijn tröst Titt ord och röst, I all min brist, Mijn hiertans glädie må wara.”

Vers 5 Både Sthen och den äldre svenska versionen har ett personligt talspråk, som gjorts till retorik 1819.

Vers 6:4—8 enligt Sthen v 8: "At wi met dig Evindelig I himmerig Kunde leffue i Salighet” Amen." Musikkommentar AP Melodin av E G v Rosén, som upptogs i Åhlströms koralbok 1832 och sedermera ombildades till 3-takt, föreslås oförändrad. l921:146b

&

1. ( Gud, ditt rike ingen ser, För tro och hopp

, och ingen blir därinne en port slås opp 1 åt vilken ej din Ande ger till himlen, fadershuset. 1 ett sveklöst barnasinne. Men övermod Vad jordiskt vett och kött och blod ; ej hört och sett, för evigt stänges ute.

! det skall de trogna äga. i I vac som sker 4. Dock alla är vi barn av dig, Guds plan de ser, om vi av Anden drives, hans underbara vägar. och är jag barn, skall också mig

det goda arvet givas. 2. Jag vill, men Gud, vad orkar jag Bland brist och sorg så oren och så bräcklig? jag i din nåd Ty utan dig är viljan svag min tröstekälla finner, och kraften otillräcklig. min själaro Vi ktm av jord, uti den tro blir åter jord, som världen övervinner.

mem själv du oss har lovat: i Anten blir

ett evigt liv oss givet som din gåva.

3. Fig då, 0 Gud, din Ande giv, somisyndens makt kan döda OChlEV sin kraft till evigt liv J 0 Wallin 1816 på nytt min ande föda. Bearb A Frostenson l978

• Sida 166
•  Original

Bearbetarens kommentar

En Wallinspsalm av äkta halt, med stark känsla och personligt engagerande; något som bl a märks av de frågor som den sjungande ställer. Den har varit mycket använd men synes nu vara på snabbt sjunkande. I mer än hälften av församlingarnas används den inte. De tre sista verserna är så gott som helt ur bruk. Det är sanno- likt mest av språkliga skäl man drar sig för att använda dem. Men innehållet är inte heller så särskilt lätt. T ex i v 2.

I föreliggande bearbetning har v 2 och 3 smälts samman till en strof. Ett försök till tolkning har gjorts av de vackra men svåråtkomliga Slutraderna i v 1. Särskilt slutorden: ”Ser him— lens råd förklarat." Man kan gissa att bakom dem ligger en van— lig tanke hos Wallin att det gåtfulla i livet en gång skall få sin förklaring i himlen. Mest kända är de rader som står på hans gravsten: "Jordens oro viker/för den frid som varar/Graven allt förliker/Himlen allt förklarar." Men när det står ”himlens råd” ligger det ändå närmare till hands att tänka på de bibliska orden om Guds rådslut eller det himmelska rådslutet. I nyöver- sättningen av NT används orden Guds plan. Guds plan med den nåd han gav (Gal 313), Guds beslut och plan (Apg 2:23), Gud har kallat oss efter sin plan (Apg 20:27), Guds hemliga plan

(Upp b 10:7). 1819=l937 AF

Musikkommentar

Melodin av B Waldis 1553 behålls enligt alt melodi, dock med första noten = fjärdedel i kongruens med övriga fraser.

G 94 H 199 l921:199 Z 8097

392 1. Jag vill dig, Gud, med glädje prisa, 4. All jordens fröjd så snart försvinner, jag vill dig alltid hålla kär. all ära, njutning, rikedom.

För all den godhet som du visat Om än jag dem med möda vinner, till dig mitt tack, min sång jag bär. blir själen lika trött och tom. Jag vill dig alltid höra till Den enda skatt som gör mig rik, och vet att du mitt bästa vill. den finner jag, min Gud, i dig.

2. Jag efter mycket sökt och letat, 5. Jag vill dig alltid vara nära, men sent och sällan efter dig. du som i kärlek sökte mig. Så länge har min kärlek tvekat, Låt mig få sjunga till din ära fast du så högt har älskat mig. och i min glädje prisa dig. Jag blygs för dagarna som flytt Jag vill dig alltid höra till, och ber dig: gör mitt sinne nytt!" jag vet att du mitt bästa vill.

3. Den sällhet världen gav att skörda var bara bländverk, slaveri. Men du har tagit av min börda J Scheffler l657 och rest mig upp och gjort mig fri. G A Hiärne l765 Den falska frihet som mig band K Dahl 1807 i ljuset av din blick försvann. Bearb J A Hellström l979

• Sida 167
•  Original

———- Musik: tysk l577

Du, Je—sus, all min

. - Av hjär-tat hål—ler jag dig kär.

Ty i den he— la vi—da värld blott otrygg- het och

glädje är. Hos dig vill jag för - bli - va. När all—ting o —ro är, men du har frid att gi - va.

sviktar,bryts i - tu, min hjälpa - re,mitt hopp är du, min tillflykt

Je - sus Krist,min Frälser -man,min Frälser — man, ack, ba —ra

du mig hjäl-pa kan.

0 Jesus Krist, ack för din död, ack för din död var du min tröst i all min nöd.

l. Av hjärtat håller jag dig kär. Du Jesus, all min glädje är. Hos dig vill jag förbliva. Ty i den hela vida värld 3

blott otrygghet och oro är, ' men frid har du att giva.

När allting sviktar, bryts itu min hjälpare, mitt hopp är du, min tillflykt och mitt hjärtas tröst. Du med ditt blod mig återlöst. 0 Jesus Krist,min Frälserman, min Frälserman, ack, bara du mig hjälpa kan.

Sänd, Herre, dina änglar ut

att själen blir vid livets slut av dem till himlen tagen. Min kropp som läggs i jorden ned, låt den få vila i din fred intill den sista dagen. Uppväck mig då till evigt liv, låt mina ögon skåda dig i glädje stor, o du Guds Son, försonare på nådens tron. 0 Jesus Krist, ack bönhör mig, ack bönhör mig. i liv och död jag tillhör dig.

2. För vad jag är och har och får jag tackar dig, som allt förmår, för varje nådegåva. Så lär mig, Herre, bruka rätt till andras hjälp vad du mig gett, så kan jag bäst dig lova. Allt gott, o Gud, du själv mig lär. M Schalling l569 Mot synden var mitt fasta värn. H Ausius l64l Ge styrka i min motgångs tid J 0 Wallin 1807 och från förtvivlan rädda mig. Bearb 1979

• Sida 168
•  Original

Textkommentar

Psalm 297 har bearbetats av flera personer. En av dessa ger följande kommentar:

1695 års psalmbok följer den tyska texten mycket nära, rad för rad. Den är emellertid rytmiskt oregelbunden. De långa verserna har medfört att språkliga otympligheter kommit in i något högre grad än när det gällt översättningar av korta fyraradiga verser.

I 1819 års återgivning skrudas psalmen i ett kyrkolitterärt språk, som t ex i v 1:4-5: 'Ty i den hela vida värld / är idel oro, sorg och flärd". 1695 års psalmbok har med sin återgiv— ning av Ps 73:25 en annan kraft och närhet.

Vers 2:9—10 ”Och gör mig tålig och förnöjd/ och över jordens sorger höjd”— det är sagt i många andra psalmer. Den gamla tex— ten går rakt ner i vår verklighet: ”Uti all motgång uphålt mig/ och hjelp then draga tolelig.”

Vers 324—7: ”Och låt min trötta kropp i ro/sig vila i sitt tysta bo/ tills där din röst skall höras./Då skall jag klädd i helig skrud/..." 1695 uttrycks det så: ”Min kropp som läggs i jorden nid/ låt hwilas uti ro och frid/ In till then sista dagen./Och ifrån döden uppväck mig..."

1695 års text talar i Slutraderna om att vi skall se Jesus, det är en annan tyngd och tydlighet än i_den.abstrakta ordföljden "Och av hans nåd och härlighet/ mig fröjda i all evighet”.

1695z290 1819=l937 EKG 247

Den tyska texten i EKG lyder i prosaöversättning:

1, Jag har dig hjärtligt kär, Herre./Jag ber att du inte skall vara långt borta från mig/ med din godhet och din nåd./Jag bryr mig inte om hela världen, frågar efter ingenting i him— mel och på jord/bara jag har dig./Om mitt hjärta skulle brista/ är du min tillförsikt/ min del och mitt hjärtas tröst/ du som med ditt blod har återlöst mig./ Herre Jesus Krist, min Gud och Herre låt mig inte komma på skam.

2. Min kropp och själ och vad jag har/är ju din gåva, Herre, i detta arma livet,/ för att jag skall bruka det till din ära/ och till nytta och gagn för min nästa/ vill du ge mig din nåd./ Skydda mig, Herre för falsk lära/ för Satans mord och lögn/ uppehåll mig i allt trångmål/ så att jag tåligt kan uthärda. Herre Jesus Krist, min Herre och Gud trösta min själ i dödens nöd.

3. Ack, Herre, låt din kära ängel/ vid livets slut / bära min själ till Abrahams sköte/. Kroppen vilar i sin sovkammare/ milt, utan kval och plåga/ till den yttersta dagen./ Uppväck mig då från de döda/ att mina ögon ser dig/ i all glädje, o Guds Son/ min Frälsare och min nådetron/ Herre Jesus Krist, bönhör mig. Jag vill evigt prisa dig.

• Sida 169
•  Original

Musikkommentar

Melodin från 1577 är i sin rytmiska utformning ytterst besvärlig ur andningssynpunkt. Vi föreslår melodin oförändrad men rytmen som i EKG (samma rytm har den amerikanska Lutheran Book of

Worship 1978).

G 290 H 5 l921:221 EKG 247 Z 8326

aa

l. Befall i Herrens händer din möda och din väg, och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg. Ty intet ord är givet som Herrens ord, så visst. Det visar väg till livet, det för dig hem till sist.

2. För lycka, makt och ära i denna värld ej strid. Låt sorgen dig ej tära för denna korta tid. Det är till andra strider dig Herren kallat har. Det är för andra tider han lönen åt dig spar.

3. Här gäller det att verka för honom som dig sänt och låta Anden stärka det liv som han har tänt. Här gäller det att söka först hans rättfärdighet och sträva att föröka hans rikes härlighet.

4. Så strid med helig iver mot mörker, synd och brist och vet att Kristus giver dig segerns lön till sist. I glädjen och i nöden håll dig till Herrens bud. Var trofast intill döden och hoppas allt av Gud.

5. tro när och Han gör och att

6.

Tro ej han löftet bryter, ej han glömmer dig, stormen kring dig ryter molnen hopar sig. far på vindens vingar, molnen till sin vagn själva skadan tvingar tjäna dig till gagn.

Var trofast! Natten dagas,

nu purpras österns rand. Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand

som och och

ur sitt hus Orion morgonstjärnan för nåden över Sion

i gryningsdaggen strör.

7. och

Alltså Guds hjälp förbida räds ej mänskors hot.

Ar Herren på din sida,

vem Sin som

kan dig stå emot? kraft han dem förlänar vandrar i hans bud.

Allt till det bästa tjänar för

J 0

dem som älskar Gud.

Wallin l8l6

Bearb B G Hallqvist l979

• Sida 170
•  Original

&

l. Jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar. Jag i min Frälsare den funnit, den lades innan världen var. När himmel och när jord förgår, orubbligt fast den grunden står.

2. Det finns en Far, som sig förbarmar mer ömsint än jag fatta kan, som än med sina starka armar de vilsegångna tar sig an.

En ständigt öppen famn jag vet, den heter Guds barmhärtighet.

3. Guds kärlek är som djupa havet, där all vår synd kan sänkas ner. I Kristi grav blev allt begravet, och ingen dom skall drabba mer. Ty Kristi blod i evighet högt ropar om barmhärtighet.

4. När onda minnen mig anklagar, jag söker vid Guds hjärta ro. Med allt som hopp och mod försvagar till Kristus skyndar jag i tro. Då när jag vad jag tryggast vet: Guds eviga barmhärtighet.

5. Om än till jorden ner jag tryckes, och ingen vän jag längre har, om allt i världen undanryckes,

&

l. Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig. Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

2. Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

3. Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig. Naken, dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

och jag blir ensam lämnad kvar, en enda tillflykt då jag vet, och det är Guds barmhärtighet.

6. När i mitt arbete, min strävan, i allt vad jag mig företar, jag ser på nytt med sorg och bävan att mycket fattas varje dag, min tröst mot all min bristfullhet jag har i Guds barmhärtighet.

7. Jag lämnar allt åt Herrens vilja. Han är i nåd och godhet stor, och intet skall från honom skilja den som åt honom sig förtror. I ve och väl jag tror och vet: Allt vilar på barmhärtighet.

8. På denna grund vill jag förbliva, så länge jag i livet är. Från den skall intet mig fördriva, så länge jorden än mig bär. Sist sjunger jag i evighet: 0 djup av Guds barmhärtighet!

J A Rothe 1726 C D af Wirsén 1889 J A Eklund 1911 Bearb L Lindman l980

Jag förgås om inte du i din källa tvår mig nu.

4. Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.

A M Toplady l776 B Ehrenborg l855 Bearb B G Hallqvist l980

• Sida 171
•  Original

Musikkommentar

Melodin av Th Hastings 1830 har via Sionstoner l889 upptagits i 1939 års koralbok. Föreslås här i originalformen (se Väckelse- tidens melodier, melodipsalmboken s 817), som står mycket nära den inte alldeles enhetliga svenska frikyrkliga traditionen.

&

l. Herren är min herde god, intet skall mig fattas. Han mig skänker hopp och mod, när min styrka mattas. På hans gröna ängar jag ljuvlig vila finner, och vid källan dag för dag nya krafter vinner.

2. Rätta vägen han mig för, på sitt löfte tänker. När jag ropar han mig hör och mig trygghet skänker. Inte ens i mörkrets dal räds jag någon fara. Gud, min tröst i sorg och kval, du skall mig bevara.

Musikkommentar

3. Med din stav du håller vakt ständigt vid min sida, att jag av min oväns makt ej må skada lida. Bordet dukar du för mig

med din godhets gåva. I ditt hus, min Gud,jag dig tacka vill och lova.

A F Runstedt 1908 Bearb L Lindman l98l

G Wennerbergs melodi från 1869 föreslås oförändrad.

l921:587

310

l. Gud är vår starkhet och vårt stöd. Bli stilla, hör hans stämma. Hans hjälp har prövats i all nöd. Oss inget mer kan skrämma om haven än i skälvning kom, om hela jorden välvdes om och bergen sjönk i djupen.

2. Den helgedom all tid består där ordet blir förkunnat, där hjärtat tröst och glädje får ur nådens djupa brunnar. Ty Herren själv därinne bor. Sin frälsningsgärning på vår jord han nu oss låter skåda.

3. Med oss är Herren Sebaot. Oss Jakobs Gud bevarar.

Vi räds ej längre något hot. Hans hjälp är störst i faran. O Fader, Son och Ande giv

oss fred och låt en ström av liv och himmelsk glädje flöda.

Heyd l537? A Forsius l6l4 0 Wallin l8l8 a 5 S J Be rb A Frostenson l980

• Sida 172
•  Original

Textkommentar

Liksom för Luthers kända kamppsalm Vår Gud är oss en väldig borg är Ps 46 det bibliska underlaget för denna psalm. Men medan Luther använde psaltarpsalmen mycket fritt och tolkade den i ljuset av Nya testamentet, följer författaren till ”Gott unser Stärck' und Zuversicht" psaltartexten mycket troget. (Jfr kom— mentaren till nr 279.) Psalmen är troligen skriven av Sebald Heyden (eller Heyd, 1494—1561), verksam som kantor och senare som rektor i Nörnberg, där han spelade en betydande roll vid reformationens genomförande. Som lärare var han progressiv vilket kommer till uttryck i hans läroböcker i latin och musik. Men för eftervärlden är han känd som psalmdiktare.

I svensk tolkning möter psalmen för första gången i Een liten Psalmbook från 1602 (Jens Lyster i Hymmologiske Meddelser 1974 3). Den äldre följsamma översättningen ingår i 1695 års psalmbok medan den wallinska psalmboken har en kraftigt bearbetad version, som sedermera överförts till vår nuvarande psalmbok. Det kärva språket har ersatts av en poetisk mjukhet. Stridsmotivet har tonats ner och Herren framstår mer som beskyddare för sitt folk än som Stridsman. I ett par strofer har Wallin gått förbi den äldre översättningen och anknutit till psaltarpsalmen och därmed till den tyska texten (”Sions hälsobrunnar", v 2, ”Waren stilla. Besinnen" etc, v 5).

Bearbetnigen här innebär framför allt en förkortning men därmed också en innehållslig förskjutning. Stroferna 3—5 om strid mot ondska och våld har lyfts ut. Psalmen har fått en mer evangelisk ton med ämnet Gud som hjälpare och beskyddare.

1695:57 1819=l937

Bearbetarens kommentar

De två första stroferna har störst användning, särskilt som in— gångspsalm. Beträffande v 3—5 är enl SCB—undersökningen de som anser den vara oanvändbar betydligt fler än de som använt den. Genom att lägga samman v 1,2 och 6 får man en psalm med enhet— ligt sanmanhang och naturlig uppbyggnad. Vers 2 slutar med att tala om Guds frälsningsgärning och v 3 klingar ut i en lovsång till Treenigheten. Denna finns både i originalet och 1695. Wallin har här som så ofta ersatt den med en mer allmänt hållen uppmaning till tacksägelse.

I sin nuvarande utformning borde den närmast ha placerats under rubriken Ofärdstider. Den skrevs 1537 i Nörnberg, som då låg i krigszonen, översattes senast 1602, ingick i stort oförändrad i 1695. Wallins nyversion är tydligt präglad av Napoleonkrigen eller minnet av dem. Psalmen har i sin här framlagda nyversion närmare än tidigare anslutits till Ps 46 i dess nya översättning. Texten har rytmiserats till den ursprungliga melodin som kommer att användas.

AF

• Sida 173
•  Original

Musikkommentar

Texten sjöngs hos oss på melodin 118 ända fram till 1921 då den anvisades nuvarande melodi, som dock efter den självklara restau— reringen med korta upptakter passar dåligt till 310. Vi föreslår därför återgång till melodin 118.

312 l. Var glad min själ och fatta mod. hans trofasthet Gud vill sig än förbarma. omsluter våra dagar. Han på ett kors för ond och god Så tro och vet har öppnat sina armar. att Gud är med Vårt liv är hårt. och du skall intet sakna. I rosengård får man ej alltid vara. 4. Den som hos världen söker hjälp Så tro och vet och ej hos Gud, sin Herre, att Gud är med. tar miste och bedrar sig själv Han hjälper i all fara. och vandrar mot fördärvet. Gud först och sist 2. Visst kan det ofta synas så: i Jesus Krist Gud är från oss långt borta, oss hjälper allesamman. när världen hotfull kring oss står I denna tro och mänskors ord är hårda. du trygg kan bo Var viss att han och bliva salig. Amen.

dig ändå kan i rätt tid hjälpen sända. Ja, tro och vet att Gud är med. Han ont till gott kan vända.

3. Gud ofta övergiven blir. Han aldrig övergiver. När i hans hand vi lagt vårt liv K Schmucker 1578 allt gott åt oss han giver. P Brask l682 Vad än oss sker Bearb A Frostenson 1979 Textkommentar

Om författaren till denna psalm om gudsförtröstan vet man inte mycket, egentligen endast att han hette Kaspar Schmucker och levde i Bayern omkring 1580. Psalmen "Frisch auf mein Seel, verzage nicht" (Frisk upp, min själ, misströsta ej) finns i ett separat tryck från 1578. Den spreds mycket snabbt i Tyskland och upptogs bl a i Förtschs Geistliche Wasserquelle från 1609 som aftonsång om fredagen. I den andra svenska utgåvan av denna andaktsbok, Andeligh Wattukälla 1682, vilken ombesörjdes av Pethrus Brask, finns psalmen i den översättning (troligen av Brask) som efter smärre justeringar kom att upptas i 1695 års psalmbok. Ingressen har där ändrats från ”Frisk upp min siäl och fatta modh” till "War gladh min siäl och fatta modh". I 1819 års psalmbok togs psalmen in efter mycket lätt bearbetning. Endast verserna 3 och 7 har omarbetats.

1695:238 1819=1937

• Sida 174
•  Original

Bearbetarens kommentar

1819 gjordes endast mindre förändringar i denna psalm. Ett språk som står talspråket närmare får i vissa rader en högtidligare lyftning. "Fast det går hårdt: I rosengård .. .” (v 1) blir "är nöden hård: I rosengård ...".

Avkortningen har motiverats av att v 2—5 har obetydlig användning. De som enligt SCB—undersökningen anser dem inte användbara är ca tre gånger fler än de som använt den.

Ett skäl till bearbetningen har varit att få texten anpassad till melodin. I den också språkligt ålderdomliga refrängen får ordet ”på" en tyngdpunkt i melodin i v 1,2 och 7 (1819).

Psalmen bärs som så många andra löOO—talspsalmer av en stark gudstro baserad på första trosartikeln.

&

l. Vi kristna bör tro och besinna vad Kristus så nådigt har lärt, då här han oss ville påminna hur litet allt världsligt är värt. Ty den kan ej himmelen söka som blott vill det jordiska öka och fäster sitt hjärta därvid.

2. Att tjäna två herrar så skilda som Mammon och Herren vår Gud, det kan ingen utan att svika och bryta mot enderas bud. Ty om man vill älska den ene så kan man den andre ej tjäna men glömmer, föraktar hans ord.

3. Bekymra dig inte för livet, nog får du ditt dagliga bröd. Det är dig av Skaparen givet, han ser ditt behov och din nöd. Se fåglarna får ju sin föda fast aldrig de sår eller skördar. Är du ej förmera än de?

4. Se liljorna, se hur de lyser om våren när marken är grön. Ej spinner de, ej heller syr de, en dräkt har de ändå så skön

att Salomo, fast han var mäktig, ej hade en klädnad så präktig som de i sin blomningstid bär.

5. Om Gud nu ger kläder åt gräset som växer och varar så kort, i dag med sin vällukt oss gläder, i morgon är vissnat och torrt, hur kan du i oro och svaghet då tro du är bortglömd och klaga som kände han inte din nöd.

6. Så ängslas då ej för i morgon. Var dag av sin plåga har nog. Nej, öppna ditt hjärta för honom som lovat var dag hos dig bo. Om före allt annat du söker Guds rike, skall allt du behöver dig skänkas och mera därtill.

H Spegel l686 J 0 Wallin l816 Bearb A Frostenson l978

• Sida 175
•  Original

Textkommentar

Spegel skrev flera av sina psalmer till melodier, som sjöngs i den danska kyrkan. Hans psalmarbete var ett led i strävan att försvenska Gotland, som fram till 1645 varit danskt.

"Oss kristna bör tro och besinna" hör till denna grupp av psal— mer. Den publicerades första gången 1686 i Spegels "Till-Ökning Vtaff Åthskillighe Andelige Psalmer”. Texten går, via danskan, tillbaka på en tysk text.

Man har menat att den är skriven till en svensk folkmelodi. I själva verket är melodin av tysk härkomst och användes i den danska koralboken. Melodin var sålunda bekant för den gotländska menigheten — det var ju ett av Spegels pedagogiska grepp. Genom denna melodi har texten ett något ovanligare versmått.

Ur Spegels text, som vi i vår psalmbok har i bearbetning av Wallin, citerar konmentatorerna gärna v 7 som exempel på hur nära folkvisan och balladen psalmen ligger: Se liljorna, hur de upprinna/ på markene, när hon är grön./ De intet arbeta och spinna;/ dock är deras fägring så skön,/ att Salomo, fast han var mäktig/ var ej i sin klädnad så präktig/ som ett av de blomstren är./

1695z211 1819=l937

Bearbetarens kommentar

Den nya bearbetningen är en återgivning så nära som möjligt av Spegels psalm, som i sin tur nära följer bergspredikan. Han an- vänder bara gtt_adjektiv i den folkviseklingande raden ”på mar— kene när hon är grön ” Wallin sätter i sin bearbetning in en lång rad: huldrik, talrik, förtjusande, otidig, ivrig, flitig, torftig. För 1800-talsmänniskan låg inte poesin i sakorden, utan i målande beskrivande adjektiv. Här blir det en poesislöja som läggs mellan bergspredikans ord talade rakt in i en vardagssi— tuation som är ungefär densamma för oss som för männskorna på Jesu tid, hushålls— och andra omsorger. Dessa dimensioneras i 1819 års psalm upp till "världssorger". Det är inte mänskan som plågas utan det klentrogna hjärtat, Gud kallas för ”den All— gode", "Allfadern" var på den tiden en av de vanliga benämning— arna på Gud.

AF Musikkommentar

Melodin, som återfinns i de flesta svenska och finlandssvenska hss från 1600—talet, tidigast i Olaus Erici's sångbok 0 1600, går tillbaka på en tysk 1500—talsmelodi i dur (Z 4297c, Thomissöns danska psalmbok 1569). Föreslås oförändrad.

G 210 H 298 19212298

• Sida 176
•  Original

att

1. Du, Gud, är källan till allt gott, och allting liv av dig har fått. Nu ser vi upp till dig och ber: Välsigna oss och vad du ger. Låt människor i alla land få bröd och frihet ur din hand.

2. O Gud, på oss i nåd du tänkt, och goda gåvor du oss skänkt.

&

l. Glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Tom den lycka är som vinnes om vi glömmer Gud därvid. Men ej högsta nöd skall rycka glädjens känsla ur vårt bröst, om i både nöd och lycka, vi förnimmer Herrens röst.

2. Molnen våra blickar stänger, vanmakt tecknar våra spår, men till allt hans blickar tränger, över allt hans makt förmår. Fadershjärtat i det höga vårdar barnahjärtats rätt: fadershand och fadersöga heter Guds regeringssätt.

3. Låt oss därför glada sträva genom tidens dunkla lopp och ej tröttna eller bäva men till Herren ha vårt hopp. Låt oss i hans fruktan vandra på den väg som blivit vår, och den högre väg ej klandra där han själv i vishet går.

Vi tackar dig med bön och sång att du oss mättar än en gång. Din godhet, du vår Gud och Far, ske pris i dag och alla dar.

B Mänter 1773 J O Wallin 1816 Bearb L Lindman 1981

4. Stilla är hans gång och säker som hans milda stjärnors gång. Våra hjärtans sår han läker, löser våra bördors tvång endast vi de bud betänker som han skrev i våra bröst, och den nåd som han oss skänker är vår tillflykt 'och vår tröst.

5. Så vi känner hur försoning, helgelse och sinnesro på vår vandring, i vår boning med oss vandrar, bland oss bor. Så får hjärtat tröst och minnes under livets sorg och strid: Glädje utan Gud ej finnes, umnGmlm Hnmsfnd.

J 0 Wallin 1819 Bearb 1981

• Sida 177
•  Original

324

1. Uti din nåd, o Fader blid, från nu och intill evig tid jag lämnar mig och vad jag har. Alltsammans tag i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är din egendom, o Herre kär. Bevara själv vad dig tillhör, att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd, du är min enda tröst och fröjd; i all min nöd och stora brist

är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid, hjälp att jag alltid blir därvid; ifrån ditt barn du aldrig vik, att jag må ärva himmelrik.

B Förtsch 1609 H Ausius 1641 J Svedberg 1694 Bearb 1978

1. På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga, till Faderns vishet, makt och nåd med barnsligt hopp mig trygga. Han allt förmår, han allt förstår, och allting som han giver hans barn till nytta bliver.

2. Jag vet att både natt och dag på denna jord behövas, att vilja, tro och sinnelag i livet måste prövas. Så har jag lärt: blott det är värt att lita till i livet som av Guds nåd är givet.

Musikkommentar

3. All världens makt är bräcklighet och ingenting att äga. Och all min självtillräcklighet för Gud skall intet väga. Ett vet jag visst: att Jesus Krist i trofasthet är nära. Hans kärlek skall mig bära.

C F Gellert 1757 J O Wallin 1818 Bearb E Norberg 1981

Melodin av S Gastorius (?) från 1681 föreslås som i EKG och NK (samma form har PoS 533 och finlandssvenska psalmboken 168).

H 252 19211252 EKG 299 NK 91 (Z 5629)

• Sida 178
•  Original

&

1. Pris vare Gud. Allena han fullkomlig gåva skänker. Han giva vill och giva kan mer än jag ber och tänker. Han dagens ljus från fästets höjd allt levande förunnar. Han bjuder livets sanna fröjd ur nådens rika brunnar. Allena han

dmiätm MäMengWakw.

2. Han gav mig av sin rikedom mitt hem, mitt kall i tiden, min arbetshåg, min egendom, mitt mod i levnadsstriden. Från år till år, från dag till dag hans omsorg jag fått röna. Jag älska lärt hans rikes lag, hans tempelgårdar sköna, hans sannings ord, hans verk i himmel och på jord.

3. Att tacka dig, 0 Gud, mig lär. Giv mig det barnasinne, som livets alla dagar bär din trofasthet i minne. Du älskar rikt och handlar stort: Så låt mig aldrig glömma det goda du mot mig har gjort,

Musikkommentar

men det i hjärtat gömma och prisa dig i dina gårdar innerlig.

4. 0 Gud, mitt fäste och min borg i livets prövningsdagar, giv att jag icke i min sorg mot dina rådslut klagar, men vandrar tålamodets stig, om sårad fot än blöder, där Jesus själv gått före mig, och där hans hand mig stöder. En liten tid, och du förlänar salig frid.

5. När nya himlar och ny jord, o Fader, du bereder, till glädjen vid ditt rikes bord din Son de trogna leder; hans Ande fridens ande är, förlossar dem som lida. Så låt oss glada vandra här och sist i hoppet bida fullkomlig fröjd hos dig, vår Gud, i himlens höjd.

J A Eklund 1914 Bearb 1978

Melodin av B Waldis 1553 föreslås med 1939 års melodi oföränd— rad; dock bör varannan fras sluta med halvnot + fjärdedels paus. Den tidigare huvudtexten 309 föreslås utgå; huvudtext bör vara 329.

G 80 H 225 1921z225 Z 7652

• Sida 179
•  Original

133

1. Att be till Gud han själv oss lär. En utväg i vår nöd det är. Den som med troget hjärta ber blir hörd av Gud, som hjärtat ser. Kan någon lycka likna den att gå till Gud som till en vän?

2. Hur än det dig i livet gått: Vad har du, som du ej har fått? Allt dig skänkt av Gud som lån, allt kommer till dig ovanfrån, mer än du själv förstår och vet och först och sist din salighet.

3. Bed flitigt, bed i Jesu namn. Se, öppen är Guds fadersfamn. Han ger dig Andens hjälp var dag till stöd, när du är trött och svag, till hopp och tröst i sorgens tid, till kraft och mod i andlig strid.

4. Bed ödmjuk och förtröstansfull att Gud för dina synders skull ej visar bort dig utan ger sin nåd och hjälp i allt som sker.

Musikkommentar

Ja, bed med ånger och med tro, så får du i ditt hjärta ro.

5. Med Gud du tala får om allt, men glöm ej bort vad han befallt: att tänka på de andras nöd och med din förbön ge dem stöd. Om vänner eller ej de är, i förbön fram till Gud dem bär.

6. Vad tröst, o Gud, ditt löfte ger att du i godhet till oss ser. Du hör, närhelst vi bedja vill. Låt Anden driva oss därtill. Hjälp att vår bön av hjärtat går och ej i tomma ord består.

Vers 1 och 2 Okänd svensk förf 1767 Vers 3-6 J 0 Wallin 1816 Bearb L Lindman 1981

Melodin, som har fortlevat i en ytterst stabil tradering allt— sedan den trycktes 1539, föreslås få alt melodi (= EKG, NK).

G 9 H 31 1921:258 EKG 241

aa

1. Mitt hjärta, fröjda dig, må själ och sinnen röras. Den bön som här du ber skall Gud i himlen höra. Din Fader kallar dig i Jesus Krist, sin Son, att komma och i tro gå fram till nådens tron.

2. Det är din Fader kär som sagt att du skall bedja. Din broder Jesus är. Han med och för dig beder. Hur du skall bedja rätt din Tröstare dig lär. Så kan du säkert tro: din bön av Gud blir hörd.

3. Du ser Guds hjärtelag, så tvivla ej och tveka. Han som sin Son oss gav kan inget gott oss neka.

NK 44 Z 2561

Vad dig omöjligt syns

det vill hans fadershand dig giva, ja, långt mer

än du ens tänka kan.

4. Så komner jag min Gud i Jesu namn och säger: Jag är ditt barn och du min Fader och min glädje. Jag beder, tror och vet: du ger min bön ett svar. Du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har.

J Olearius 1671 G Ållon 1694 Bearb 1977

• Sida 180
•  Original

Bearbetarens kommentar

Det första kända trycket av Gustaf Ållons Mitt hjärta fröjda dig finns i Svedbergs psalmbok 1694. Psalmen är en ganska trogen översättning av Johannes Olearius Wohlauf mein Herz zu Gott, som första gången trycktes 1665. Psalmen är i 1937 års psalmbok nära nog oförändrad i förhållande till 1694 års version. Språk— formen 1937 är därför på flera ställen mycket ålderdomlig.

Psalmen har i 1695 års psalmbok en del assonanser: "Son/tron”, "lär/hör" och ”hand/kan". Wallin har av dessa tagit bort "lär/ hör".

Lägger man så de två följande raderna bredvid varandra, tycker man att det är ett stort avstånd mellan både trosförhållanden och psalmstil:

1695: Ty kant tu säkert tro,/at Gud tin suckan hör

1819: Alltså med ödmjukt hopp/till Gud din suckan bär.

1695:299 1819=l937

1. På dig jag hoppas, Herre kär, Ja, du min säkra tillflykt är. Så låt din hand mig leda. Jag maktlös är,

men du finns här. Jag dig om hjälp nu beder.

2. Var du den borg där jag får bo, mitt fäste, Gud, där jag i tro och i din kraft kan strida. Om hårt jag trängs av fienden är du dock vid min sida.

3. Du är mitt liv, min salighet, den klippa som mig trygghet ger. I din hand jag mig lämnar.

Textkommentar

Osmrm &d, min hjälp är du, om jord och himmel rämnar.

4. Till evig tid dig vare lov och pris och ära, Fader vår, som sänder oss din Ande. Guds kraft vi har och segerns dag i Jesus Kristus. Amen.

A Reusner 1533 J Åström 1814 J O Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1976

Adam Reusners psalm ”In dich hab ich gehoffet" (På dig har jag förtröstat) är en parafras över Ps 31. Efter studier i Witten— berg blev Reusner (1496-1575) sekreterare åt fältherren Georg von Frundsberg och följde med honom då han förde den kejserliga hären mot Rom 1526. Reusner deltog också själv i striderna. Psalmen "Ich hoffe", som beskriver nöd och fara och hot från fiender, kan alltså relateras till författarens personliga erfarenheter. Kanske har den skrivits som tröstepsalm för

• Sida 181
•  Original

Frundsbergs soldater. I tryck möter den första gången i den augsburgska psalmboken 1533. På flera sätt erinrar psalmen om reformationens brytningstid. Man märker att författaren är lika hemma i Vulgata som i lutherbibeln, men på avgörande punkter slår reformationsbudskapet igenom och Reusner föredrar liksom Luther att tala om Guds nåd i stället för om hans rättfärdighet.

Den svenska översättning, som upptagits i 1695 års psalmbok, finner vi i ett tryck före 1601, ”På tigh hoppas iagh O Herre kär". För 1819 års psalmbok bearbetades den av Åström och Wallin.

1695z46 1819=l937 EKG 179

Bearbetarens kommentar

”En fri omskrivning av Ps 31. Särskilt i v 3 går författaren utanför psaltarpsalmens ram och lånar bilder ur krigarlivet.” (0 Lövgren) Underlaget är bönen i P5 Slz9 om att inte bli överlämnad i fiendens hand. Den blev aktualiserad i reforma— tionstidens kampsituation och hos oss under stormaktstiden. ”Fiendens här "der Feinde Heer" har 1695 blivit ”Satans här" och 1819 "ondskans här." Det är en psalm om gudsförtröstan. Också försoningen tages in, man har tagit tillvara den Kristus- profetia som finns i denna psaltarpsalm. Psalmen som Kristus— psalm har försvagats 1819, särskilt genom de förändrade och re- toriska Slutraderna: "Din nåd och makt/ din vård och vakt/ ske pris i allo lande." I den tyska texten "Din gudomliga makt gör oss segerrika genom Jesus Kristus. Amen." Följsamt översatt i 1695: ”Tins Gudoms magt/ Hafwer öfwer oss wakt/Genom Jesum Christum. Amen."

I vissa rader har den militanta tonen ytterligare förstärkts 1819 som i slutraden i: "Är du mig när, /Har du mig kär,/ Jag trotsar själva döden." 1695: ”Om du mig wär/ O Herre kär,/ Ho kan då mot mig strida?" Detta senare är ett mindre framhävande av sig själv.

Minst använda är de tre sista stroferna. De som inte anser dem vara användbara är fler än de som använt den (SCB). Vilket kan vara ett skäl för avkortning.

AF

Musikkommentar

Tysk andlig folkvisa från medeltiden, som evangelisk koral tryckt 1552, med nuvarande text i Strassburg 1560 = EKG och vår alt melodi, som här föreslås.

G 46 H 226 19212145 EKG 179 Z 2459

• Sida 182
•  Original

3_43

1. Jesus, du som själen mättar, bördor och bekymmer lättar, allt jag söker finns hos dig. Stanna alltid kvar hos mig.

2. All min glädje snart jag mister om jag ser på mina brister, Jesus, lär mig se på dig! Stanna alltid kvar hos mig.

3. Bördan känns så tung att bära. Jag är svag. Men du är nära!

4. Var min tröst när jag får lida. Vandra alltid vid min sida. Ge mig kraft och hopp i dig. Stanna alltid kvar hos mig.

5. Låt till sist mig hem få fara och förenas med din skara och med änglar prisa dig, du som alltid blir hos mig!

J Flittner l661 J Arrhenius l69l

Gör mig stark och fri i dig. Bearb J-A Hellström l979 Stanna alltid kvar hos mig.

Textkommentar

Till de Jesus—psalmer, som Arrhenius överförde från tyskan och som införlivades med 1695 års psalmbok, hör Johann Flittners (1618-1676) psalm "Jesu meiner Seele weide", som emellertid är ganska ovanlig i tyska psalmböcker. Psalmen hör hemma i den av augustinsk—bernhardisk mystik präglade fromhet som lever vi— dare efter reformationen, framför allt genom andaktslitteratu— ren. Formellt är psalmen en bön till Jesus, som är själens högs— ta glädje. Psalmen är bönen om Jesu närvaro, vilken upprepas som ett omkväde i varje vers. Här finns ett kvietistiskt drag, som är vanligt i Jesus-fromheten: Jesu närvaro är nog och ger själen vila och ro under allt som hotar, den onda makten och frestelsen att anpassa sig efter världen.

Arrhenius har noga följt den tyska förlagan, men denna ger i några fall innerligare uttryck för Jesus-kärleken. Psalmen upp- togs i 1695 års psalmbok efter någon överarbetning. Wallins be— arbetning skedde med lätt hand, men även i denna psalm kan man notera, hur det konkretare uttrycket, i vissa fall bibelgrun— dade, ersatts av ett abstraktare, allmännare.

1695:246 18l9=l937

Bearbetarens kommentar Två principer bakom bearbetningen

För det första upprepningen i strofsluten, den lilla refrängen. Det är i svensk luthersk psalmtradition ganska ovanligt och väl värt att ta vara på - givetvis i förenklad form. Refrängen i slutstrofen kan diskuteras. Ska den förändras från bön.t111 konstaterande i imperfektum, ”du som alltid var hos mig"? Eller ska man behålla den tidigare versionen? Med andra ord: ser man framåt eller framåt—bakåt? För det andra: viktigt är i den här psalmen att försöka ”täcka upp" människans otillräcklighet med Jesu nåd och godhet, att ta vara på anslaget i strof 1. Det sker i v 2—3 genom att man direkt spelar ut ”människan" mot

• Sida 183
•  Original

Jesus: lär mig se till din ”förtjänst” i stället för till mina brister. Jag är svag i mig själv - gör mig stark i dig! Kanske kan psalmen också fungera som nattvardspsalm. Flera av de tunga motiven i nattvardsteologin återkommer här.

Musikkommentar

JAH

Melodin,_som först påträffas i Arrhenius PSalmeprofwer 1691 och som möjligen komp av A själv, föreslås oförändrad.

G 246 H 205 1921:205

33.

l. Till dig jag ropar, Herre Krist, ditt ansikte jag söker.

Giv mig en tro som fast och viss min bundna själ förlöser. Jag sätter all min lit till dig som syndare benådar

i deras våda. Må Anden styrka mig och till det bästa råda.

2. Giv mig ett hopp som än står fast när världen mot mig stormar. Ej nånsin kommer jag på skam

när blott på dig jag hoppas. Då kan jag skåda hän till dig,

då kan jag be och vaka i nöd och fara. Jag ser mot himmelen, dit du mig lovat taga.

3. O Gud, som älskar ond och god och sänder oss att tjäna, giv villighet och tålamod att andras bördor bära. Hjälp mig att bli till läkedom, ej till betryck och plåga, och hjälp förlåta envar som vill mig ont. Ditt rikes fred må räda.

Textkommentar

4. Låt intet få den makt med mig, om så det livet gällde, att det kan skilja mig från dig, förtvivlan eller glädje. Lät intet bli mig kärt som du. Jag vill av allt mitt hjärta dig lära känna. Min Herre och min Gud du vet att jag dig älskar.

5. Här står jag i en andlig strid som ger mig sorg och ängslan, ty Satan unnar ingen frid åt dem som dig vill tjäna. Så vill jag lita på din nåd, ditt helga namn åkalla för mig och alla. Låt ej ditt folk förgås, o Gud, som dig förbarmar.

Okänd tysk förf 1529 övers 1567 J 0 Wallin 1816 Bearb 0 Hartman l979

Psalmen "Ich ruf zu dir, Herr Jesu Christ” vill somliga forskare tillskriva Johann Agricola (1494—l566), elev och vän till Luther. Den ingår emellertid i Klugska sångboken 1529 bland psalmer av anonyma författare. Psalmen som har bönens form har sitt huvudtema från 1 Kor 13:13a, men anknyter till många bibel— ställen.

• Sida 184
•  Original

Den äldsta bevarade översättningen till svenska har vi i 1567 års psalmbok, men den okände översättaren måste ha utgått från en äldre dansk tolkning (tr 1544), eftersom den svenska och den danska versionen har samma avvikelser från den tyska texten. Psalmen har i sin tyska avfattning starkt präglats av reforma— tionens huvudtankar vikten av att välja den rätta tron accen— tueras kraftigare, likaså betonas att Ordet är själens föda och ger kraft till strid, vidare att Guds nåd, ej gärningarna, räddar oss från döden. Beroendet av Guds nåd är totalt. Dessa tankar framhävs mindre eller inte alls i de danska och svenska översättningarna. I stället har man renodlat psalmens huvud— tanke: bönen om tro, hopp och kärlek. Psalmen blir därigenom mer helgjuten.

Psalmen intogs i det närmaste oförändrad i 1695 års psalm— bok, medan däremot Wallin bearbetade den ganska kraftigt. Med den språkligt elegantare formen följer ett abstraktare fram— ställningssätt.

1695:281 1819=l937 (med smärre undantag i Vers 5) EKG 244

Bearbetarens kommentar

1 föreliggande nytolkning har eftersträvats att ta vara på och kanske förtydliga den själavårdande förkunnelse som psalmen fört fram, i olika tider på olika sätt, och göra det mot bak- grunden av nutida själavårdserfarenhet. Sålunda har tron på nå— den i första versen konkretiserats, i den andra har "världens smädeljud" fått gestalten av personförföljelse, i den tredje är ordet ”såra" ett nyckelord - i den rådande vänlighetskonven— tionen får personangrepp ofta ett slags nålstickskaraktär — och den i nutida själavård vanliga läkedomsaspekten har fått träda fram;_å andra sidan har icke fördolts att man på skilda håll kan få riskera livet för sin tro, ehuru det i dag inte är så i Sverige än så länge; den sista versens anrop har i huvud- sak behållits oförändrat, första raden och den andra har i sin pregnans helt säkert varit till hjälp för många från århundrade till århundrade.

Anmärkas bör att de fyra sista raderna i fjärde versen får sin fulla innebörd som bibelcitat (Fil 3:10, Joh 21:15 ff), och att accenten på sista versens "i" som i det vanliga sångsättet är alltför stark, i den äldre melodiform som framdeles torde komma att användas inte är lika störande.

OH Musikkommentar

Melodin, som är en omformning av en äldre andlig visa (2 5689) och först tryckt 1533, föreslås enligt alt melodi (=EKG, NK).

G 281 H 41 l921:208 EKG 244 NK 41 Z 7400

• Sida 185
•  Original

35

1. Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och de är så få som finner den vägen och vill på den gå.

2. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död.

3. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, att inte förblindas av högmod och flärd, allt själviskt och syndigt försaka i grund och hålla sig redo att lida var stund.

Musikkommentar

4. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod. Det ger till den dagliga bättringen mod. Med bävan och iver här arbeta på att vinna din själ och till himmelen nå.

5. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår, och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv.

%nng"MgnM'HH evinnerligt liv.

0 Kolmodin l742 Bearb l977

Upptogs i 1921 från Sionstoner 1889 (141), där den uppges vara en tysk melodi; I Norge anses den vara en norsk folkmelodi (Landstad 524), medan K Peters gissar på svensk. Föreslås oför— ändrad.

1921:605

• Sida 186
•  Original

345 a. Musik: A Drese (?) 1698

l. Vaka, själ, och bed och till strids dig red. Räds att frestarn lägger snaran, där du minst förmodar faran: han din svaghet vet. Vaka, själ, och bed.

2. Där i synd du går följer han ditt spår, vännens röst han efterapar, sig till ljusets ängel skapar, tills han snärjd dig får, där i synd du går.

3. Vaka, bed, min själ, bli ej tingens träl och låt världen dig ej köpa. Vad dess barn så ivrigt söka är ett flyktigt väl. Vaka, bed, min själ.

&

1. Upp, kristen, upp till kamp 3. Tag tron som sköld, bind och strid! Andens svärd,

o kristen, vid din sida

Gå dit dig Anden sänder, och mot de makter väpna dig som rätt i orätt vänder. Om du med allvar kämpa vill så hör du Herren Jesus till. I honom är vår seger.

2. Här gäller liv, här gäller död, så strid att livet vinna. I Herren Gud som striden bjöd du kraft och hjälp skall finna. Men skyr du mödan feg och svag, så förestår dig nederlag och fångenskap och döden.

och mot all ondska i vår värld med allvar gå att strida. Den inti11 döden trofast är, han en gång livets krona bär som Herren Jesus giver.

J Åström 1816 Bearb l977

• Sida 188
•  Original

Textkommentar

Som förebild för denna helgelsepsalm har Johan Åström haft en psalm av den för sin andliga herdediktning bekante Johann Scheffler, ”Auf, auf, o Seel! auf, auf zum Streit". Denna psalm ingick i svensk översättning i radikalpietismens sångbok Andeliga wisor om Hwargehanda Materier (1739), och i bearbetad form fanns den med i psalmboksförslagen 1767 och 1793. Det är förmodligen från psalmboksförslagen som Åström känt till psalmen och så använt den som utgångspunkt då han på Wallins anmodan skrev sin helgelsepsalm 1815.

Stridsmotivet är ovanligt rikt utvecklat. Det bibliska under— laget är avsnittet om den kristnes andliga kamp och den andliga vapenrustningen i Ef 6:11—17. Uttryck som "köttet och en farlig tid" och ”världen och dess lusta" hör hemma både i mer ortodox lutherdom och i pietism. Det förhållandet att direkta demonolo— giska uttryck saknas kan möjligen ses som en anpassning till upplysningskristendom. I viss mån bryter pliktmoral igenom i den andra strofen som handlar om betydelsen av egen möda, men mer iögonfallande är lönemoralen. Tydligt framträder Åströms neologiska kristendomsuppfattning i den tredje strofen. Här an— tyds det i äldre moralisk diktning så vanliga motivet de två livsvägarna, dygdens törniga och nöjets med rosor beströdda, vilka för till olika slutmål. (Utvecklat är detta motiv som bekant i Stiernhielms Hercules.) Strofen om dygden utgör närmast ett inskott i den annars med stridsmetaforik genomkomponerade' psalmen. — Då psalmen upptogs i 1937 års psalmbok uteslöt man denna strof (3), men i övrigt behölls psalmen oförändrad.

Med reducering av andra versen i 1937 års version har psalmen upptagits i flera andra samfundssångböcker. Den andra strofen, som handlar om att lönen står i relation till mödan och att Herren ger kraft till ny framgång har också Frostenson ute— slut1t vid sin här presenterade bearbetning. Den första strofen har han omarbetat, eftersom den är svår att använda på grund av utläggningen av kampen "Mot köttet och en farlig tid Mot världen och dess lusta." I vår nya NT—översättning kommer ordet ”köttet" att ersättas av andra uttryck. Frostenson framhåller vidare: "Det är mot ondskan och orätten i världen vi skall kämpa. Inte mot världen. Den är skapad och älskad av Gud.”

l8l9:211

• Sida 189
•  Original

&

1. Tänk på honom som var frestad såsom du i alla stycken, honom, som vid korset fästad, drack för dig den bittra drycken. Ren och helig, han den ende kunde frälsning oss förvärva, att vi, heliga och rena

skulle paradiset ärva.

2. Upp, min själ, att korset bära. Vet att du skall bliva prövad.

den som vakar, beder, strider en gång livets krona vinner.

3. Upp att helgelsen fullborda, låt Guds kärlek bli besvarad. Dig i frestelsen skall ordet, bönen och din tro bevara. Fyll med lovsång livets dagar,

0 mitt hjärta, 0 min tunga, tills du får bland helgons skara helig, helig, helig sjunga.

Vill du leva till Guds ära, då skall frestelser dig möta. Den som här med Jesus lider J 0 Wallin 1814 salighet och tröst skall finna, Bearb A Frostenson 1980 Textkommentar

I psalmboksförslaget 1814 hade denna wallinska psalm om hjärtats renhet något annorlunda utseende än den fick i 1819 års psalm- bok. I de båda första verserna fanns bilderna själens vita klä- der, Christi brud, själens bröllopskläder, men vid sin omarbet— ning valde Wallin att hämta stoff från Ps 24 till första versen och i tredje versen anspelar han på Ps 1. Genom dessa gammaltestamentligt präglade verser kom avståndet till världen att markeras mycket starkt. Den fromme måste fly umgänget med världens barn. Dessa verser behölls i 1937 års psalmbok, men Frostenson har nu uteslutit dem vid sin bearbetning. Psalmen avkortades emellertid redan för 1937 års psalmbok, då verserna 2 och 4 enligt 1819 års version uteslöts. Den andra versen hade kritiserats av norrlandsläsarna för att ge uttryck för egen— rättfärdighet (”Utan helgelse kan ingen skåda Herren Gud"). 1 den fjärde versen beskrevs själens helighet med hjälp av Höga Visans blomsterspråk, i anslutning till äldre andaktslitteratur. I Frostensons bearbetade och förenklade version handlar psalmen om .att i Kristi efterföljd bestå i frestelsen.

l8l9z294

Bearbetarens kommentar

Utan tvekan är det en av Wallins stora psalmer, särskilt om man får tänka att den egentliga psalmen i denna psaltarparafras är stroferna 2, 4, 5. Den är fast uppbyggd, anger temat, håller fast vid det och utvecklar det på ett klart genomtänkt sätt ge— nom stroferna. Den är "poetisk" genom att Wallin helt avhållit sig från allmänna lyrismer. Den handlar om frestelsen v 1 (1937 v 2) Jesu frestelse, v 2 (= v 4) den frestelse som kommer i Jesu efterföljelse, där vi tjänar och lider. vers 3 (5) hjälp— medlet mot frestelsen, tron och bön. Ur detta tas helgelsetemat fram och lyfts lovsången. Det går en stark, levande biblisk dynamik genom psalmen. Därför störs man inte av appellerna

• Sida 190
•  Original

0" ||

"Tänk pa , Upp -upp"— lagiska.

De upplevs inte som moraliserande eller

Det som för oss kan verka främmande är en del ord och satskon— struktioner som blivit föråldrade. En rad i v 5 som ”och din himlaskatt förvara” (=ta vara på) var nog helt klar både för Wallin och hans samtid. Det är en mycket wallinsk tanke i den, samma som i raderna "och skatten vakta/ som Gud dig sänder/ den halkar sakta/ ur dina händer.”

AF

3_5_2

l. Fördolde Gud, som tronar i det höga, du Helige, ej har ett mänskoöga dig skådat än i härlighetens skrud. I otillgängligt ljus du bor och bliver, och när din vilja du till känna giver, föraktar världen dina bud, fördolde Gud.

2. Fördolda råd, i vilket Gud oss leder! Vad än som sker, vårt bästa han bereder och goda gåvor ger ur sitt förråd. I urtids dagar Fadern på oss tänkte, och till en Frälsare sin Son han skänkte, som kom med sanning och med nåd. Fördolda råd.

3. Fördolda tröst, som all vår nöd betvingar, när nådens ord oss ljus och ledning bringar och ger sin frid åt ett förkrossat bröst. Det tröstar mig när jag min skuld begråter, det gör mig viss, att du, 0 Gud, förlåter. Hur ljuv är ej för mig din röst, fördolda tröst.

4. Fördolda liv, som av Guds Ande födes och inte dör, när annat allt förödes.

Det livet även mig, o Herre, giv. Du ädla liv, dig äger Jesu vänner, de Faderns barn,

som världen inte känner. Kom till mig in, hos mig

förbliv, fördolda liv.

5. Fördolda skatt, du pärla enda rena. Från tidig morgon och till kvällen sena jag söker dig som gör mitt hjärta glatt. I dig en evig rikedom jag vinner, som skall bestå när världens glans försvinner. Du skingras ej i dödens natt, fördolda skatt.

6. Fördolda tid, jag bidar dig i hoppet, då alla trogna, som fullbordat loppet, får skåda Jesus efter slutad strid. När för du mig min Frälsare till möte, när när min själ sin vila i hans sköte och smakar evighetens frid, fördolda tid?

J E Schmidt 1714 C J E Hasselberg 1927 Bearb l978

• Sida 191
•  Original

Musikkommentar

D Wikanders melodi från 1937 medför i sin rytmiska utformning så besvärliga andningsproblem, att användningen av denna psalm därigenom säkert har hindrats. Vi föreslår följande rytmisering (dels för att betona de inledande nyckelorden "fördolde Gud”, ”fördolda råd" etc, dels för att ge andningspauser mellan fra- serna i fortsättningen):

CF J Id & d- JI J J J J IJ cl 5 J 3 J etc 93 1. Led, milda ljus, så stolt fast rädd — kring mig står dimman tät, o glöm den tid som var. 0 led mig nu. Natten är mörk, 3. Din kraft har hjälpt mig och jag är främling här, hittills och alltjämt o led mig nu. mig leder du Målet i fjärran, fram över klippor, ber jag ej få se, strömmar, öde fält ett steg är nog - till nattens slut. 0 led mig nästa steg. Åter skall morgonljusets änglar le som förr jag såg och ej 2. Jag var ej alltid skall mista mer. sådan att jag lät dig leda mig, jag ville välja själv och se min väg, J H Newman 1834 men led nu mig. B D Assarson 1922 Dagar av glans och T Fogelqvist 1937 klarhet ville jag Bearb 0 Hartman l979

Textkommentar

John Henry Newmans (1801-1890) hymn "Lead kindly Light" hör till de mest kända i den engelsktalande världen. Märkligt nog är den ofta använd som begravningspsalm. Den tillkom 1833, kort före uppkomsten av den högkyrkliga rörelse som brukar gå under namnet oxfordrörelsen och för vilken Newman, universitetslärare och predikant i Oxford, blev en av ledarna. Newman kom sedermera (1845) att övergå till romersk—katolska kyrkan, men de flesta av sina psalmer skrev han innan han konverterade.

Psalmens tema, Guds ledning, understryks genom den upprepade bönen, led mig. Ingressen "Led milda ljus" för tanken till Kristus som väldens ljus (Joh 8:12 m fl) och till bilden av Guds ord som en själens lykta eller ljus (Ps 119:105). Pilgrimsmotivet är ut- fört på ett personligt sätt och naturdetaljerna antyder ett engelskt landskap färgat av romantisk nattstämning.

Då psalmen översattes för Svenska Missionsförbundets sångbok 1893 av J E Nyström och C Boberg formades den efter pilgrims- sångernas schablonmönster, förenklades och adapterades efter väckelserörelsernas förkunnelse. Andra strofen kom att utformas

• Sida 192
•  Original

till ett klart omvändelsemotiv (jfr SMFzs sångbok Sånger och psalmer från 1951). Denna översättning bearbetades något av J A Eklund och upptogs i hans psalmboksförslag 1934 i stället för den språkligt mer tungflytande översättning han själv gjort tidigare (ingår i Under korset och inför döden, 1922). Den ver— sion som slutligen upptogs i 1937 års psalmbok återgår emeller- tid på en trognare, men samtidigt ledigare översättning av B D Assarsson från 1922.

H A&M 266

Bearbetarens kommentar

Psalmen har i tidigare svenska översättningar tolkats som en omvändelsepsalm. Författaren, J H Newman, säges där se tillbaka på den tid när han varit "världens vän” eller "världens slav” eller, som i Sv ps 1937: "Jag stundens yra njöt på farligt spår." Ett studium av Newmans självbiografi, Apologia pro vita sua, ger emellertid vid handen att någon sådan tid inte funnits i hans liv. Han var universitetsman, kyrkoman, i alla stycken framgångsrik. På en resa till Rom och Sicilien 1818 blev han dödssjuk men just i den situationen förvissad om en väntande kallelse i hemlandet, ännu till sin natur okänd men säkert i kyrkans tjänst. I döende tillstånd sade han att han visst inte skulle dö, ty han hade inte syndat ”mot ljuset” — formuleringen går sannolikt igen i "Lead, kindly Light”. På hemfärden skrev han denna psalm. Den återspeglar korsade planer, felslagna beräkningar, och manar till tålamod och tillförsikt under Guds ledande försyn. En uppgörelse väntade honom men inte någon yra, utan med en trygg och ofarlig situation där han som exemplarisk forskare och kyrkoman kunde se fram mot en mer förnämlig kar— riar.

Det uttryck som vilselett så många översättare finns i den andra versen: ”I loved the garish day" - ”garish" betyder ”gräll”, "bländande", "prunkande". Det står i motsats till ”the dark night" i vers 1. Alltså: förr låg vägen klar, författaren visste vad han ville med sitt liv och strävade framgångsrikt mot de mål han satt för sig, nu ser han inte handen framför sig och måste lita helt till Guds ledning steg för steg. Han går inte från någon yra till ett i allo välplanerat liv, utan tvärt om från det välkalkylerade livet till ett ganska "farligt spår”. Over— sättningen ”Dagar av glans och stolthet ville jag" är ett försök att omöjliggöra de ovannämnda missförstånden och ändå — även med hjälp av de följande orden om stoltheten — antyda författarens kritiska inställning till sitt lovande förflutna. Beträffande "morgonljusets änglar" må noteras att Newman som barn trodde att den yttre verkligheten var ett spratt som hans änglakamrater spelade honom-

OH

Musikkommentar

Här föreslås C H Purday's överallt annars i världen och i svensk frikyrklighet använda melodi från 1860 (se melodipsalmboken s 820). Huvudmelodin utgår.

• Sida 193
•  Original

& l. Blott en dag, detta löfte gav han mig. ett ögonblick i sänder vilken tröst, vad än som kommer på! 3. Hjälp mig då Allt ju vilar i min Faders händer, att vila tryggt och stilla skulle jag, som barn, väl ängslas då? blott vid dina löften, Herre kär, Han som bär för mig en faders hjärta, ej min tro och ej den tröst förspilla han ju ger ät varje nyfödd dag som i ordet mig förvarad är. dess beskärda del av fröjd och smärta, Hjälp mig, Herre, möda, vila och behag. att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand 2. Själv han är blott en dag, ett ögonblick i sänder, mig alla dagar nära, tills jag nått det goda land.

för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. L Sandell 1865 ”Som din dag,så skall din kraft och vara", Bearb l978

Musikkommentar

O Ahnfelts melodi från 1873 föreslås som enda melodi, oföränd— rad. 3.51 l. 0 giv oss, Herre, av den tro men drömmer om det jubelår som sorgerna betvingar, som evig sällhet giver. som lyfter oss till ljus och ro på unga, starka vingar, 3. 0 giv oss kärlek först och sist som talar mäktigt till envar som är ur stånd att svika, och bär oss under färden, som tål och tror och hoppas allt som härlig tröst i tvivlen har och älskar alla lika, och övervinner världen. den glöd som ej kan släckas ut av stora vattuflöden, 2. 0 giv oss, Herre, av det hopp den makt som ej vet gräns och slut som glömmer nederlagen men segrar över döden. och inte låter missmod gro men ser mot morgondagen, som ej, hur stjärnlös natten står, I Granqvist 1902 1 till ängslig bävan bliver. Bearb E G Hallqvist 1978

• Sida 194
•  Original

l. Min själ, låt Gud i allt få råda, han vet ditt väl, han känner dig. Han är din hjälp i all din våda, på orons dag är han din frid. Den som sig lämnar i Guds hand han bygger ej på lösan sand.

2. Låt ingen vägra dig din glädje, att Herrens nåd är ny var dag. Tag mot med öppen hand de skänker du får från himlaljusens Far. Glöm inte bort vad gott han gjort. Låt världen veta: Gud är god.

3. Låt ingen hindra dig att ropa, när sorgen värker i ditt bröst, som Herren Kristus själv har ropat. Ännu i dag finns en som hör. I natten lyssnar han ännu. Herren, din Gud, gör mörkret ljust.

Iegtkommentar

4. Tro ej att Gud dig älskar mindre den dag när stormen bryter ut. Hans kärlek växlar ej med vinden, den liknar rymdens klara djup. Dröj, 0 min själ, i denna rymd. Den är av Herrens kunskap fylld.

5. Sjung, bed och gå på Herrens vägar och gör vad Gud dig kallar till. Sätt lit till Ordet som han säger, så öppnas himlen över dig. Den fast på Gud förtrösta kan han vilar evigt i Guds hand.

G Neumark l657 G Ållon l684 Bearb 0 Hartman l978

"Min siäl och sinne låt Gud råda”, som ingår i 1695 års psalm— bok, är en trogen översättning gjord av Gustaf Ållon av Georg Neumarks 'Mbr nur den lieben Gott lässt walten" från 1657. Den intogs med små förändringar också i Wallins psalmbok. Genom den här framlagda bearbetningen har psalmen på många punkter språk- ligt förnyats. Den stora förändringen gäller emellertid innehål- let. Förnöjsamhetsfilosofin i den ursprungliga psalmen har gjort den omöjlig att använda för den som starkt upplever hur hårt lidande, olycka och död ibland kan drabba, hur många människor på jorden aldrig tycks komma ur den onda kretsgången.

1695:288 1819=l937 EKG 298

Bearbetarens kommentar

Psalmen sådan den framträder i 1937 års psalmbok företer två teologiska problem som ter sig annorlunda i dag än på 1600—ta- let: Är verkligen allt som sker Guds vilja? Skall man finna sig i allt som sker? Därtill kommer ett psykologiskt problem: Skall man inte tillåta sig att sörja? Den bortträngda sorgen är far—

lig.

I föreliggande version har dessa problem angripits på följande sätt: Guds vilja skildras i det ögonblick då den bryter fram genom mörkret för att mottagas som gåva. Här anslutes till Jak l:l7 att idel goda gåvor kommer ned från himlaljusens Fader.

Församlingen ber att få vara redskap för Guds vilja, inte bara objekt för den. Talet om sorgens onyttighet undvikes. Sorgens uttryck - att "ropa" - framställes som något vi efter Kristi

• Sida 195
•  Original

föredöme inte bör förhindra, något som bland oss alltför ofta sker, till men för den mentala hälsan. I stället för: "Tänk: tiden snart förbyter sig" förkunnar nu psalmen: "Låt ingen hindra dig att ropa /när sorgen värker i ditt bröst,/ som Herren Kristus själv har ropat./ Ännu i dag finna En som hör.”

I sista versen påminnes om handlingen som ett alternativ till

grämelsen.

Musikkommentar

OH

Originalmelodin av G Neumark 1657 har slutfrasen en ters lägre än i 1939. Vi gjorde ett försök att införa den formen (= EKG, NK) i försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, men reaktionen blev övervägande negativ. Föreslås därför oförändrad. (I melodipsb finns ett tryckfel: sista notsystemets andra not skall vara dZ).

H 162 l9le239 EKG 298 NK 87 Z 2778

&

aa

l. Herren gav, och Herren tog, solen sken, och blixten slog. Hårda prov och öppen famn: lovat vare Herrens namn!

2. Gav han, var det salighet, lycka, som ej gränser vet. Varje dag som drog förbi var en nåd med glädje i.

3. Tog han, var det för att ge

oförtjänt välsignelse.

Musikkommentar

Vingårdsmannens vassa kniv tuktade till evigt liv.

4. Ljusa visshet, stor och sann: Tager han, så giver han. Hårda törnar, öppen famn. Lovat vare Herrens namn!

N Bolander l933 l936 Bearb l978

J P Lagergrens melodi från 1886, upptagen först i 1939, föreslås här. Texten bör vara huvudtext till denna melodi, som även upp- tas till begravningspsalmen 860 POV del 2. Se vidare under ll.

&

l. Bed för mig, Herre kär. Se till mig ner. Modfälld och trött jag är, orkar ej mer. Jag har blott synd och brist. Bönen sin kraft har mist. Bed för mig, Jesus Krist, bed för mig, du.

2. Detta är mörkrets stund. Maktlös jag är. Hjärtat är ängestfullt. Herre, var här! Bed att ett under sker, att i din blick jag ser

Musikkommentar

kärlek som liv mig ger. Bed för mig nu.

3. Såsom för Petrus du bad i hans nöd, bed för mig, Herre, nu, styrk mig, giv stöd, att jag bevarad må genom all fara gå, snart i din skara stå, evigt dig när.

Anders Frostenson l936, l980

0 Lindbergs melodi från 1937 behålls oförändrad.

• Sida 198
•  Original

l. Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga. Är den en ängel, sänd ifrån min Gud? Då skall jag ej den gode Fadern fråga, varför han valde detta sändebud.

2. Som fågeln under moderns vingar vilar, intill hans bröst jag lutar mig i ro, och kommer döden än med tusen pilar,

1. Jesus, gör mig så till sinnes, såsom du till sinnes var. I all nöd mig för till minnes hur ditt kors du tåligt bar; Och om mänskor hatar mig, Jesus, lär mig likna dig, sörja över dem och gråta och av hjärtat dem förlåta.

2. Jesus låt ditt liv på jorden alltid för mitt öga stå, att i handlingarna, orden dig jag efterlikna må. Du som villigt gjorde allt vad din Fader dig befallt, hjälp mig så min levnad föra, att jag helt må dig tillhöra.

3. Jesus, lär mig så i nöden som i glädjen tro på Gud,

jag segrar dock, och segern är min tro.

3. Låt offret av min vilja dig behaga, o Gud, som djupet av mitt hjärta ser. Jag vill av dig min kalk med kärlek taga, du som i allt mig all din kärlek ger.

E Sjöberg (Vitalis) 1824 Bearb 0 Nivenius l98l

så i livet som i döden med förtröstan be till Gud, med Guds vilja vara nöjd, i hans ord ha all min fröjd och intill min levnads ända söka att hans verk fullända.

4. Jesus, kom att mig utrusta med din helge Andes nåd, att ej världen och dess lusta skiljer mig från dina råd. Se, jag villig är, men svag, Jesus, i din vård mig tag, du som, mäktig i de svaga, bäst kan hjälpa och ledsaga.

V l och 2 J Hjertén l8l6 V 3 och 4 J 0 Wallin l816 Bearb l977

• Sida 199
•  Original

&

l. Jesus, du mitt hjärtas längtan, 4. När jag lägger mig att sova, all min glädje och min tröst, låt mig vila trygg i dig. kom till mig och låt mig höra När jag vaknar, låt mig lova i ditt ord din egen röst. dig som vakat över mig. Kom till mig, 0 Jesus kär, Kom till mig ... låt mig vara där du är. 5. När jag slutar mina dagar,

2. Jesus, låt mig alltid börja var hos mig och ge mig tron: i ditt namn allt vad jag gör, där du är, där får jag vara, att jag kan mitt bästa göra bland Guds helgon får jag bo. och så sluta som jag bör. Kom till mig ... Kom till mig ...

3. Alla mina ord och tankar Jesus, låt dem glädja dig. Mera värd än allting annat Okänd tysk förf 1686 lät din kärlek bli för mig. J Arrhenius l69l Kom till mig ... Bearb l979 Textkommentar

Bland Arrhenius” Psalme—Profwer, 1691, ingick den från tyskan översatta "Jesu tu min tröst och fromma", en psalm om själens kärlek till och längtan efter Jesus. Beckman anför den tyska förebilden av anonym författare, "Jesu meine Lust und Wonne”, vilken ingår i Löneburgisches Gesangbuch, 1686. Arrhenius har i stort sett följt den tyska texten ganska väl men undvikit de i brudmystikens varma sfär hemmahörande beteckningarna på Kris- tus (”Allerschönster Gnadensonne”, ”Allerliebster Helffersmann”). Efter en bearbetning som innebar ett fjärmande från den tyska texten upptogs psalmen i 1695 års psalmbok. Wallins bearbetning för l8l9 års psalmbok innebar egentligen endast en språklig re- vision. Psalmen överfördes utan ändring till vår nuvarande psalmbok.

1695zl44 1819=l937

Bearbetarens kommentar

Det tyska originalet är en Jesuspsalm med starkt innerlig glöd och bildglans. Jesus besjungs inte bara som hjärtats högsta glädje utan också som den allraskönaste nådessolen och i re— frängen som själens smycke. I Arrhenius översättning från 1691 har den flyttats in i vår vardag, blivit mer nykter utan att innerligheten gått förlorad. Skillnaden märks i v 2 och ändå mer markerad i v 3: "Låt all min möda och strävan ha sin upprinnelse i Jesus. Hjälp mig så jag inte bryr mig om något annat, bara älskar dig, Jesus." I v 5:3-4 har Arrhenius gjort en fri tolk— ning, som ger psalmen en fin åskådlig avslutningsrelief: "När mig döden hädan tager,/ Jag tå fins bland helgon din." I de gamla psalmerna finns livet i sin helhet med, slutet (slut— versen) öppnas mot en himlahorisont. Den wallinska psalmen är på ett annat sätt präglad av dödstanken. Den nya bearbetningen

• Sida 200
•  Original

har närmare anknutits till originalet i v 3 och till den ur- sprungliga svenska återgivningen i v 5. Vers 3:3-4 återger Fil 3:8 enligt nyöversättningen av NT.

Musikkommentar

H Alberts melodi från 1642 har i original (= EKG) en del utsir— ningar, varav den i fras 5 upptogs i NK. Vi föreslår 1939 års melodi (= 1921) oförändrad.

H 407 l921:204 EKG 345 NK 77 Z 3614a

Musik: svensk l697

|__-k__- H.l-l-__—

l. Säll är den som sina händer så att du mig alltid leder, i Guds händer sluter in. för mig till ditt fröjdeland. Vad som än i livet händer Där försvinner allt besvär. har han ro i själen sin. När min vandring slutar här Han är nöjd i sorg och nöd, och jag dig min ande sänder: han har tröst i liv och död. tag den då i dina händer. Gud allt ont från honom vänder. Han är alltid i Guds händer.

2. Sist min Gud jag dig nu beder G Ållon 1694 tag min hand uti din hand Bearb J A Hellström l979 Musikkommentar

Föreslås rytmiskt enligt G, dvs med några välgörande punkte— ringar införda.

G 268 H 78 1921:257

• Sida 201
•  Original

&

l. Allt mänskosläktet av gtt blod den store Guden danat, och allas väg han vis och god till samma mål har banat, att vi som barn av samme Far här skulle med varandra som syskon våra prövningsdar i endräkt genomvandra.

2. Allt mänskosläktet med ett blod förlöstes att i renhet, i ödmjukhet och tålamod bevara andens enhet. En medlare, en tro, ett dop gav samma tröst åt alla, som låter sig av nådens rop till bot och bättring kalla.

3. Han, alla herrars Herre, kom ej hit för att befalla. Han levde här i fattigdom och gav sitt liv för alla, och vid sin bortgång skänkte han åt oss sitt testamente: "Jag tjänat er. Och ni varann på samma sätt skall tjäna."

aa

l. Stilla jag min blick vill fästa, Herre Jesus, blott på dig,

viss om att du vet mitt bästa, du som är min hjälp, min frid.

Vid din hand jag trygghet vinner, fram till saligheten hinner.

&

l. Ni mänskobarn, som alla äger er vård av samme Faders hand och ändå kivas här på vägen till ett och samma fadersland, ni har ej mer de bud i minne som Herren gav oss, evigt god, ni har ej Jesu Kristi sinne, ej liv och rening i hans blod.

2. Försona dig, var angelägen om sämja med din trätobror, gör väl då än du är på vägen och bed till Gud om kraft och tro, att ont med gott du övervinner och inte tänker mer på hämnd. I samma böner, samma sinne, ha rum för ovän och för vän.

3. Besök de sjuka, kläd de nakna, för hungrande lås upp din dörr.

Textkommentar

Då skall du själv ej något sakna. Dig Herren hjälper nu som förr. En gång skall du i Faderns rike få höra Jesu ord till dig: det goda du har gjort den ringe, det har du också gjort mot mig.

4. 0 du som gav ditt liv för fåren, om nåd och kraft till dig vi ber, att vi kan följa dig i spåren, att aldrig vi dig överger. Låt mer och mer en skingrad skara församlas kring din sannings ord att det må vara, evigt vara gn_herde och gg_enad hjord.

J 0 Wallin 1809 Bearb 1977

Psalmen om mänskokärlek är den av Wallins tidigaste psalmer som fortfarande är mest populär.Den trycktes först i hans Psalmer 1809 men bearbetades vid flera tillfällen. Man finner några på— fallande likheter mellan denna psalm och en psalm om försonlig- het i Prof—psalmboken 1793 (Wid altaret lägg offret ned”), och det är väl troligt att Wallin tagit intryck av denna psalm.

Båda psalmerna är i inledningsverserna beroende av Matt 5:23—25 och de slutar likartat, med en uppmaning eller bön att följa i Jesu spår. Wallins psalm innehåller emellertid en mängd andra bibelallusioner vilket bidrar till att tona ner det didaktiska, undervisande draget. verserna 2 och 3 ansluter nära till bergs— predikan och till v 5 har stoff hämtats från berättelsen om Mänskosonens dom i Matt 25. I avslutningsversen möter även i denna psalm den av Wallin så gärna använda herdebilden. I den femte versen finns ett par dunkla rader: "Du skall ej själv din nödtorft sakna/av Herrens händer mer än förr." Uttrycket är kanske exempel på Wallins förnöjsamhetsideal. Denna psalm om humanitet, om medmänsklig omtanke och hjälpsamhet, har även mot- svarighet i äldre och samtida diktning. Det fanns en tendens i upplysningstidens kristendom, neologin, att framhäva nästankär— leken som kristendomens kärna.

18l9=l937

Bearbetarens kommentar

Detta är en av Wallins stora etiska psalmer. Dessa är självupp- levda på samma sätt som hans psalmer om himmelslängtan. Det är sannolikt orsaken till att de fått en så stark genomslagskraft. Man har känt äktheten i dem. En psalm som denna Skulle få en ändå bättre funktion i våra liv och gudstjänster om den gjordes

• Sida 203
•  Original

mer språkligt tillgänglig. De högtidliga orden förmår inte lång- re väcka samma patos eller genklang hos oss som hos wallins sam- tida. De lyssnade till en förkunnelse som hade samma språk.

Vers 2,3 och 4 har i bearbetningen dragits samman till en strof. Den mer högstämda strof l räcker som inledning till den under— visning, förmaning och starka sociala appell som finns i origi— nalets och bearbetningens två slutstrofer. Bearbetningens två sista rader i v 3 har skrivits efter nya bibelöversättningen. En rad föråldrade ord och några svåra satskonstruktioner har er— satts.

AF Musikkommentar

Melodin från Freylingshausens sångbok 1704 behålls oförändrad, dock med andningspauser som i POS 241, dvs varannan fras slutar med halvnot + fjärdedelspaus. Alt melodi (= EKG 181, Z 6002) föreslås som b—melodi.

407a H 19 1921:285 EKG 430 Z 6009

&

l. Gud söker oss i kärlek stor, När mänskor knyter fridens band han ännu på oss kallar, blir fröjd i änglars boning. och nådens liksom dagens sol Som vi varann förlåter här, går upp för mig och alla. så Gud oss vill förlåta där. Som regnet är den nåd han ger, på ond och god det faller ner. 4. O Herre, du vår Fader är, du dina barn vill lära

2. Om vi oss undan nåden drar att alltid hålla friden kär vår egen dom vi vållar. och den i hjärtat bära. Så låt oss glömma hämnd och hat Välsigna oss i all vår tid och vreden återhålla, och låt oss mötas i din frid. att den ej finns i hjärtat mer, när dagens sol för oss går ner.

3. Kom, broder, räck mig här din hand J O Wallin 1816 till vänskap och försoning. Bearb l978

Bearbetarens kommentar

De två sista stroferna är enligt SCB—undersökningen de mest an— vända. Också v 2—5 används, dock i betydligt mindre utsträck— ning. Nästan en fjärdedel av prästerna anser dem vara oanvänd— bara. Den negativa inställningen gäller i ännu högre grad de två första verserna. På basis av denna undersökning har bearbet- ningen gjorts, i förhoppning att det bästa i denna viktiga psalm skall kunna leva vidare och tala också till nya genera— tioner.

18l9=1937 AF

• Sida 204
•  Original

&

l. Verka tills natten

kommer,

kallelsens verk är stort: hela livet behöves, dagarna svinner fort. Tidigt i livets morgon sände dig Herren bud. Dopets gåva förpliktar livet helt åt Gud'.

2. Verka tills natten Du som gick tidigt ut, kastar du dina redskap

kommer.

,

tror du ditt verk är slut? Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår.

3. Verka tills natten

kommer,

dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i kallet, Herren, din Gud, går med. Dignar du under oket: "Herre, min kraft är slut",

Musikkommentar

han som gav kallet ger dig kraft att hålla ut.

4. Verka, ty natten kommer! Dagen är alltid kort. Kallelsens mått skall fyllas, spill ingen timme bort. Verka, ty natten kommer, dagsverkets prövningstid, lönen för dagens möda: evig tjänst och frid.

A Coghill 1854 S Dahlquist 1913 Bearb l980

L Masons melodi från 1864 behålls oförändrad. B-melodin utgår.

416a 1921:612b

• Sida 205
•  Original

31

l. Gud gav i skaparorden dig, människa, ditt höga kall. Du i hans namn på jorden i makt en konung vara skall. Själv konung utan like dig Kristus del vill ge

av väldet i det rike, där du hans makt kan se.

I skapelsen som trängtar till sin förlossnings dag men våndas än och längtar, du råda skall med Andens lag.

2. Är syndens boja krossad och brutet lustans tyranni går människan, förlossad, från alla världens makter fri. Hon får den makten stora, i ringhetens gestalt, att kunna allt förlora och kunna äga allt, att kunna allt försaka och allt behålla kvar, ja, vinna allt tillbaka, om allt på jord hon offrat har.

3. Dig Kristus visar vägen, där du till denna höghet når, om ödmjuk, fast och trägen du stilla i hans lydnad går: i mödans verk att bringa de dina dagligt lröd, i tjänargärning ringa att ge de svaga stöd,

att tåligt bördan bära i sorgens tunga tid och modigt, Gud till ära, här kämpa ut din goda strid.

4. Det härlighetens rike som Kristus åt de sina vann, den skatt förutan like som väntar dem som Kristus fann, Gud må åt mig förläna, sin vilja till behag. Må han ge kraft att tjäna min levnads hela dag, att, när den är förrunnen, jag hör från himlens höjd: "Du trogen är befunnen gå in uti din Herres fröjd."

J A Eklund 1910 Bearb L Lindman l980

• Sida 206
•  Original

&

l. Kristus, hjälten, han allena har mig löst ur träldomsbandet. Skulle jag ej honom tjäna all min tid i främlingslandet? Han som verkar min förvandling, Herre över herrar alla, varje tanke, ord och handling vill han styra och befalla.

2. Ensam skall jag ej förbida Herrens dag som ingen känner. När och fjärran kämpar, lider rikets barn, min Konungs vänner. Får hans saktmods milda ande oss i endräkt sammansluta skall vår väg i mörko lande himmelsk klarhet övergjuta.

3. Då vi livets goda delar, delar sorgerna som bränner, beder varmt för dem som felar, villigt våra fel bekänner,

Kommentar

då av Andens röst vi ledes under bön i stilla stunder genom lydnad vi beredes till att se Guds dolda under.

4. Du som var till döden trofast, fostra oss att bliva trogna.

Ingen är på jorden bofast, vi för himlen måste mogna. Lär oss här i timligheten kämpa utan all förfäran tills vi ser i härligheten dig som makten har och äran.

J G Thorsell 1919, 1934 Bearb 1981

Verbens pluralformer har genomgående ändrats till singularis. Ordparet "förbida/lider" kommer mycket nära helrim (jämför nr 167).

42_3

l. Morgonrodnaden skall väcka mig till lovsång med sitt ljus. Mina händer vill jag sträcka upp mot Herren Gud, min Gud och med hjärta och med tunga den Allsmäktige lovsjunga. Han som gett mig denna dag, delar glädjen som jag har.

2. Samma sol, vars gyllne strimma över Edens lunder brann, för vars strålar nattens dimma från en nyfödd jord försvann, se, den lika härlig brinner lika mild den oss påminner, att med samma nåd och makt Herren på sitt verk ger akt.

3. Hoppfull vill i dag jag möta allt vad han mig förelagt, troget mina plikter sköta, lita till vad han har sagt. Låt mig glad som fågeln sjunga när jag går i dagens tunga, trygg i Herrens skugga bo, när jag går till nattens ro.

4. Och när solen en gång sjunker, och dess ljus ej mer jag ser, ej kan lyssna, be och sjunga gläds jag ändå, ty jag vet: snart skall öga, tunga, öra bättre skåda, sjunga, höra Herrens nåd och härlighet i en salig evighet.

J 0 Wallin 1814 Bearb A Frostenson l980

• Sida 207
•  Original

' Textkommentar

Wallin inleder sin morgonpsalm på traditionellt sätt; den nya dagen börjar med bön och lovsång till Gud. Men anslaget är ro— mantiskt färgat: "Morgonrodnan mig skall väcka” (1814: "Morgon— rodnan vill jag väcka”). Gudsbeteckningen "Allsvåldige" däremot hör närmast till vokabulären från upplysningstid och neologi. I tidens stil lovsjunger Wallin solen (v 2). Samma sol, som en gång lyste i skapelsens morgon och i Eden, "lika härligt brin- ner". Naturens skönhet består även efter syndafallet, eftersom Gud uppehåller sitt verk. Tanken på Guds försyn vidareutvecklas i följande strof, som emellertid inte känns helt nödvändig. I den fjärde strofen möter vi den hos Wallin så vanliga tanken om plikttrohet i kallet. De sista raderna om tryggheten under Herrens skugga anknyter till Ps 9121, och någon rädsla för nattens mörker finns inte såsom i psalmerna i 1695 års psalm- bok. Inte heller talas det om grav, död och mörker i den sista strofen, där parallellen dras mellan dagens och livets afton. Psalmen mynnar ut i evighetslängtan och ljus förväntan.

18l9=l937

Bearbetarens kommentar

Denna psalm handlar som så många andra morgonpsalmer också om dagens arbetstimmar och nattens ro. Den är liksom flertalet Wallinpsalmer fast uppbyggd. Skapelsens—Edens härlighet i v 2 och den nya skapelsens härlighet i slutversen. Vers 3 är inte bara utfyllnad, den skildrar historien från den första tiden till nu. Den är dock så allmänt hållen, att den kan utgå. Psal- men får genom avkortningen en större kraft. De stora stroferna, särskilt den sista kommer bättre till sin rätt. På grund av sin snåriga satskonstruktion är det den versen som mest varit i be— hov av nyåtergivning.

AF

• Sida 208
•  Original

&

1. Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ned till oss komma, den lyser så blid med allt klarare sken, oss alla till glädje och fromma. Må Herren den Högste oss alla i dag för synder och sorger bevara.

2. Den signade dag,den signade tid vår Frälsares födelsetimme,

då var det som Ljus i natten bröt in,

Guds mäktiga Ord ifrån himlen, och herdarna hörde Guds änglar som sjöng att äntligen dagen var kommen.

3. Det heliga kors som Herren själv har för vår skull att synderna sona mot frestarens makt jag sätter i dag, det står mellan mig och det onda, ty där har Guds Son all min skuld plånat ut, att jag skulle vara hans egen.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djuren och fåglarna ljuvligt och starkt med änglarnas röst kunde sjunga förmådde de aldrig till fullo Guds Son vår Frälsare Jesus lova.

5. En fågel sig gläder i himmelens höjd och vindarna lyfter hans vingar. Bland bergen har strömmarna upphävt sin röst. På stränderna spelar Guds lindar. Så instämmer jorden i himlarnas sång till Jesus Kristus, vår Herre.

Textkommentar

6. O låt oss då lova och bedja vår Gud när stunderna växlar och skrider. Vår bön ger oss kraft att hålla hans bud och vaka med alla som lider. Så frambärs vårt liv till Guds heliga tjänst så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen är ändå aldrig så lång att inte dess afton skall stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång, det må vi med allvar begrunda. Då bär man oss ut och sömnen blir tung i graven,vår slutliga boning.

8. Den signade tid, de signade år när Frälsaren gick här på jorden har helgat vårt liv till dagar av nåd, ja,hans är var dag under solen. Vid slutet står korset, hans eget och vårt, och bådar uppståndelsens morgon.

9. Och när vi skall hem till sällhetens land, så fjärran från dödsskuggans länden då lämnar vi allt i Frälsarens hand och sorgen skall vändas i glädje. Bevara vår utgång och ingång, Gud, 0 Fader och Son och Ande.

J O Wallin 1812 Bearb 0 Hartman 1978

Den äldsta version som finns bevarad av denna s k kristliga dag— visa ingår i en handskrift från Vadstena kloster, daterad till mitten av 1400—talet. Enligt somliga forskare utgör visan en sammansmältning av två olika sånger, en morgonsignelse, dvs en bön om beskydd mot det onda, och en lovskång till jungfru Maria. Mariastroferna saknas givetvis i de efterrefonnatoriska versio- nerna, vilka samtliga, inbegripet avfattningen i 1695 års psalm—

• Sida 209
•  Original

bok, kan återföras på den text som upptagits i Den danske psal— mebog... Aff H Thomissön, 1569.

Psalmens ursprung och datering, tidigaste form och användning utgör alltfort mycket omdiskuterade och svårlösta problem. Även beteckningen dagvisa, vilken följt psalmen från Thomissöns psalmbok, har tytts olika. Den vanligaste uppfattningen är att dagvisa betyder morgonsång, eventuellt en sång endast avsedd för söndagen, några menar, särskilt för juldagen. Den tycks emellertid ha räknats som morgonpsalm i Sverige och Danmark efter reformationen.

Psalmen ingår bland morgonpsalmerna i 1695 års psalmbok med nio verser. Wallin omarbetade psalmen för 1819 års psalmbok och gav den en romantisk färgning samt inslag av pliktmoral i v 6 vilken närmast fått ersätta den fjärde strofen i den äldre versionen, strofen om korset som skydd mot det onda. Wallins be— arbetning ingår oförändrad i 1937 års psalmbok.

16951354 1819=l937

Bearbetarens kommentar

Wallin har tillrättalagt dagvisan efter sin tids världsbild och krav. Han har tagit bort strofen om korset; på så sätt har psal- men fått den julkaraktär den i dag har i allmänna medvetandet. Vidare lyser tidens misstänksamhet mot en lat nådeförtröstan igenom — det gäller att verka — se de av Wallin nydiktade ver— serna.

Också v 3 i 1819 års version var nyskriven av Wallin. Den hand— lar om hur olika julen upplevs av fromma människor och av "världens fåfängliga trälar". I stället har här återinförts den gamla V'4, den som handlar om korset.

Fågeln, strömmarna och lindarna i v 5 förekommer alla i äldre versioner, lindarna dock bara i en dansk text från 1569.

Vers 6: verkandet är kvar men tolkat i enlighet med Rom 12:1 om vår gärning som gudstjänst.

1 v 8 var verkandet en väg till den trogna tjänarens belö— ning. Där fanns ingen salighet och nåd allena.

Här görs nu i stället den förut underförstådda tillämpningen av stroferna om Kristi födelse och hans kors: det är fråga om hela Kristi liv, och om vårt. He1a vårt liv är genom hans liv en nå— dens tid, en nådens dag — man talar ju ännu om "nådens år” så och så. Detta var ännu tydligare när solen direkt och inte ge— nom klockan fick mäta tiden och härska över dagens alla timmar. Så var det också Kristus, ”Sol invictus", den segrande solen, som gjorde dagen till en nådens dag och livet till en nådatid. Så att han också fick göra vår död till vad den i evangelium är, en natt mellan två dagar.

I sista versen har hänvändelsen till Heliga Trefaldighet som fanns i förwallinska versioner fått komma tillbaka. OH

• Sida 210
•  Original

Musikkommentar

Denna förreformatoriska danska melodi, först tryckt i Thomis— söns danska psalmbok 1569, finns i en dansk—norsk och en svensk— finsk variant (se NK). Föreslås oförändrad.

G 354 H 424 19211424 NK llB

&

1. Min Gud och Fader käre nu vill jag tacka dig. Du är mig alltid nära och vakar över mig. I natt du mig bevarat och mig beskyddat väl, och inget har fått skada ditt barn till kropp och själ.

2. Jag för den nya dagen i bön blir stilla nu. I dina händer tag den och låt den bli, 0 Gud, en dag då jag får vandra på vägar du berett, en dag då jag åt andra kan ge vad du mig gett.

3. Ge tro på den du sände, på Jesus Krist, din Son, vår Frälsare, den ende, som kan ta synden bort. Låt mina tankar vila i vad för mig han gjort. Ge hopp som ej kan svika men öppnar himlens port.

4. Förnya du mitt hjärta med kärleken från dig, så att jag dem kan älska som har gjort ont mot mig, och hjälp mig, Gud, att söka ej mitt, men det du vill. Var mänska jag får möta o Herre, hör dig till.

Bearbetarens kommentar

5. Ditt ord vill jag bekänna och göra vad du sagt, ej vika eller rädas för någon världslig makt, och ej i ord och handling förneka och gå bort från dig och din församling, 0 Jesus Krist, Guds Son.

6. 0 Gud, i dina händer jag lägger allt jag har, min korpp, min själ, min ande, det liv som du mig gav. Du är min stora glädje, den trygghet som förblir. När jag skall lämna världen tag in mig i din frid.

J Kohlros 1535 övers 1601 Bearb A Frostenson l977

Psalmen har utan någon egentlig bearbetning från 1695 gått vi- dare till 1819 och 1937. Översättningen är tämligen följsam mot den tyska reformationspsalmen. Den är liksom de flesta andra från denna tid både undervisande och centralt trosförankrad. På en gång katekisation och evangelisation. Genom att den så gott som genomgående behållit sin svenska språkdräkt från 1600—

• Sida 211
•  Original

talet kan den på oss verka starkt föråldrad. I nuvarande v 5 har man tappat bort församlingen. I den tyska texten står: "låt ingenting skilja mig från din klara sanning och från den kristna skaran." 1695:355 1819=1937 (med undantag av 217—8) EKG 335 AF Musikkommentar

Eftersom vi menar att melodin till en så känd sommarpsalm som 474 mindre väl lämpar sig för en psalm som sjungs året runt, föreslår vi här melodin 279, dock med hänvisning även till 474.

26.

1. Ljus av Ljus, o Morgonstjärna, Kristus, världens hopp är du, och med dig vi vågar hälsa dagen som ett glädjebud. Din är dagen, varje stund gör du evigt meningsfull. Mot fördärvets makt som hindrar ber vi; Herre, ske din vilja.

4. Herre, låt vår lampa brinna när du kommer i din dom. Skydda den i hårda vindar, hjälp oss att bevara tron. Vid din ankomst blir det ljust, bordet dukas i ditt hus. Ingen lampas ljus behöves. Äntligen är natten över.

4_37_

1. Nu i tysta skuggan fången som med stjärnor stickad är känner hjärtat lust i sängen till min Herre Jesus kär. I det klara mörkret väver mina tankar guldbokstäver om Guds Lamm, som för mig lät fånga sig i dödens nät.

2. Nu när allting annat tiger vill min tunga tala så att ditt lov än högre stiger än där månen brukar gå. Fast min blick dit upp ej räcker där en gång jag törsten släcker når trons öga redan dit bortom stjärnan silvervit.

3. Måne, låt ditt ljus förvåna alla djupa vidder blå med sitt silver, det du lånar vattnen som du spelar på. Skin och skimra, blänk och glimma, höj din låga för var timma, Jesu lov i ringar sprid

till var ort i nattens tid.

4. Jag min sol i mörkret söker, medan andra somnar in. Bönens kraft min tro föröker: jag skall finna vännen min.

AF

Vem vill byta mötet ljuva mot den tunga sömnens huva? Medan kroppen väntar dag, alltså vaken vilar jag.

5. Till dess daggens pärlor börjar klart att lysa Jesu pris och att grönskans lov besörja före gryningsljusets bris. Ja, fast kroppen måste sova, hör ej själen upp att lova dig, mitt hjärtas högsta skatt som har åtskilt dag och natt.

6. Din är jag när jag uppvaknar, din då jag till vila gär. All sin fröjd och ro den saknar som ej vännen möta får. Mörkrets ljus i dig jag äger. Nu min aftonbön jag säger. Intet mig förfära skall. Intet störtar mig på fall.

E Lindschöld 1688 J 0 Wallin 1814 Bearb A Mannerheim 1981

• Sida 214
•  Original

Textkomentar

Genom sin stämningsfulla naturlyrik och hänförda, innerliga lov— sång till Kristus såsom Lammet skiljer sig Erik Lindschölds psalm "Nu i skuggans tijd den tysta" från äldre och samtida svenska morgon— och aftonpsalmer. Ämbetsmannen och diktaren Lindschöld var vän och litterär rådgivare till Haquin Spegel och denna psalm ingår under rubriken En andäcktig Siäls Nattero i en nyutgåva av Spegels Barna Bibel, 1886. Psalmen är verstek— niskt välgjord och konstmässigt komponerad. Det sinnrika bild— språket tyder på inflytande från fransk barockdiktning, men den innerliga Kristusgemenskapen och föreningen av naturlyrik och Jesus-kärlek påminner om pietistisk tysk psalm.

Psalmen intogs i Svedbergs psalmbok, men i 1695 års psalmbok fick den inte kom med under motiveringen att den var mera konstmässig och bildrik än andäktig och för de enfaldiga obe— griplig. Wallins bearbetning av psalmen är närmast en nydikt- ning. Det centrala, lovsången till Kristus och glädjen över gemenskapen med honom, tog han bort, och han förenklade den bildrika stilen. Denna fria omdiktning med ämnet naturens lov- sång till Gud, "Jag i tysta skuggors timmar", publicerades först i psalmboksförslaget 1814 och intogs sedan i 1819 års psalmbok varifrån den oförändrad överfördes till vår nuvarande psalmbok. Texten föreslås som läsepsalm.

1819=l937

Här följer Erik Lindschölds text efter J W Beclqnan:

]. Nu i Skugga-ns tijd den tysta,/Som med Stiernor stickad är,/ Lätt du dig mitt Hiärta lyfta / Lambsens Loff upphöya här./ Mörckret mig en klarheet blifwer,/ När iag uti Gull beskrifwer,/ Hur” mitt Lijff i Döden sig,/ För mig störter willelig.

2. Medan nu alt annat tijger,/ Tala du min Tunga sä,/ Att ditt loff fast högre stijger,/ Ä'nn dijt alla Stiemor nä./ Ty hwad deras Krets omfattar, / Iag för lågt, för ringa fattar/ Til hans Lofs oändligheet,/ som är af uhr—ewigheet.

3. Fast min Syn dijt opp ey räcker, / Där som Hiärtat blijr förnögt,/ Tron dock genom Skyn sig sträcker, / Stiger upp med sin' Ögon högt,/ Hon mitt Lamb ur Högden drager,/ Att det hos mig boo, behagar,/ Och uti sann andackts beet/ Seer des hela Hiord blij feet.

4. Lätt ditt Liuus, du sköne Måna, / Öfwer sina Widder gå,/ Och ditt klara Sölfmer låna/['Watnen, som du spelar på./ Skijn och skimra, blänck och glima,/ Öök din klarheet i Whar strima./ Lambsens Loff föör fort och fort,/ Bri-nn sielf, sielfwa köldens Ort.

5. Uti daggens Pärlor sköna/ Lambsens Prijs uthskickas skal,/ Bärg och Daal, och Marcken gröna/ Brister uth i Lofords Taal;/ Sij hwar Droppa är en Spegel,/ Och ett fast Demant Insegel/ Til hans Tro och Kärligheet,/ Til hans Macht och Härligheet.

• Sida 215
•  Original

6. Ty wil iag nu waken blifva,/ Medan andra sombna inn,/.Nattens Tröttheet från mig drifwa,/ At få fägna hannen min,/ Och min Sool i Mörckret söka, Utan återwända öka/ Tack och Lofj; och i min Famö/Sluta inn Guds rena Lamb.

7. Hwijla lär mig då ey tryta,/ Såleds maken, hwijlar iag./ Hwem wil Siäla-nöyet byta,/ Uthi tunga kropsens Lag?/ Skulle iag mitt Lamb ey sköta?/ I des tienst min Natt förnöta2/ Som har i all Ewigheet/ mig en säker Roo beredt.

8. Skulle någon Sömbn mig hindra/ Ifrån Guds den högstes Prijs?/ Som kan all min Swdrheet lindra/ Med sitt Ord, min Siäla—spijs,/ Ney! Fast kroppen måste sofUa,/ Skal dock Siälen altid lofwa/ Tig tu aldra högste Skatt,/ Som har åtskilt Dag och Natt.

9. Din är iag, när iag oppwaknar,/ Din när iag til hwijla går;/ All min Boo och frögd iag saknar,/ När iag tig ey skåda fär,/ All klaarheet i tig iag äger,/ Och til Mörckret trygglig säger:/ Intet mig förfära skall,/ Intet störta.mig på fall.

Bearbetarens kommentar

Jag har försökt överföra det graciösa och underfundiga hos Lind- schöld, men det barockt överlastade och sammanpackade har jag för att psalmen skall bli användbar eliminerat. Naturligtvis har jag också överfört hans kosmiska fascination, det "kallvarma", och hans friska naturkänsla. Bilder har fallit bort och bilder har tillförts, som alltid vid överföring, beroende på vad språ— ket har att bjuda.

Min sista version har psalmkommittén på några ställen i här framlagda text inte följt: 1:7 mitt Lamm I Lindschölds underfundiga stil är "Guds Lamm" en övertydlighet som försvagar. Stort L är tillräcklig signal för Kristus. 6:7 Brinn hans lov, du måne kall! Lindschöld här 1 mitten av psalmen raden: ”Brinn sielf / sielfwa köldens Ort.” Med köldens ort menas månen. Det är en höjdpunkt i psalmen: att den kallaste himlakroppen skall brinna Jesu lov. Jag fick med denna rad i slutfallet, en besvärjelse: om den kalla månen brinner, kan jag inte störtas på fall. Psalmen skulle förlora mycket av sin paradoxala varm-kalla spänning, om den egenartade månraden slopades.

AM

• Sida 216
•  Original

9.32

1. Den ljusa dag framgången är 5. I morgon skall vi lova dig, och natten kring oss fallit. din trofasthet bekänna, Kom, Jesus Krist, vår Herre kär, tills vi en gång 1 himmelrik och stanna hos oss alltid. dig prisar utan ända_ Glädje oss Gud i himmelriket- Glädje oss Gud i himmelriket.

2. 0 Jesus Krist, du världens ljus, oss hjälp att dig bekänna. Ja, kom att i vårt hjärtas hus din kärleks eld upptända. Glädje oss Gud i himmelriket.

3. Du är den trogne väktaren. När oss det onda trycker då söker vi hos dig vår hjälp, du ger oss skydd och trygghet. Glädje oss Gud i himmelriket.

4. Oss dagen möda ger och slit H Christensen Det får vi alla märka. ' . Sthen omkr 1591 men natten skänker ro och frid övers omkr 1640 och trötta kroppar stärkes. J 0 Wallin 1814 Glädje oss Gud i himmelriket. Bearb A Frostenson l976

Bearbetarens kommentar 1695 års text lyder:

1. Then ljuse dag framgången är,/Och natten hänger oss på:/ 0 Jesu Christ, wår Here kär,/Tu alltid hos oss blifwa mål/ Glädje oss Gud i himmelrike!

2. Tu äst thet ewiga Gudoms ljus,/Thet mä wi ju bekänna;/ Kom til oss i wår hjertans hus,/ Med tine nåd oss uptända./ Glädje oss Gud...

3. Tu äst wår wäktare trygg och tro,/Tu wilt oss aldrig und— falla; På tig så wilje wi bygga och bo,/ I all nöd tig på— päkalla./ Glädje oss Gud...

4. Dagen är skapad till arbet och omak,/Thet kan hwar med sig wäl märka;/ Men natten är skapad till ro och mak,/The trött lemmar att stärka./ Glädje oss Gud.

8. Så wele wi i morgon lofwa tig,/ Tin godhet gerna bekänna,/ Och sedan alltid i himmelrik/ Tig prisa förutan ända./ Glädje oss Gud i himmelrike.

Denna gammalsvenska översättning följer nära Sthens psalm. Wallin gav den 1800—talsdiktion och omkvädet: ”Bliv oss när,

0 Herre Jesus.” Bearbetningen är en närmare återgivning av Sthens psalm och 1695 med deras större både realism och bibel— förankring, som i v 4. Med den gamla refrängen kommer folkvise— tonen tillbaka.

1695z367 1819=l937 Da psb 701 AF

• Sida 217
•  Original

Musikkommentar

Denna antagligen danska melodi behålls oförändrad i anslutning till svensk tradition.

G 367 H 438 19Zl:438

4_39

Nu är en dag framliden och natt tillstundar visst. Från oss är solen skriden: bliv när oss, Jesus Krist. Ge oss en stadig tro och alltid oss bevara, så att vi utan fara kan gå till nattens ro.

&

1. Så har nu denna dag alltefter Guds behag sitt mål för färden nått, och natten, sömnens vän, är här hos oss igen, när ljuset från oss gått.

2. 0 höga himmelsmakt ditt "Varde ljus" du sagt. Du skapat natt och dag själv oföränderlig när allt förändrar sig. Bliv alltid hos mig kvar.

3. Mitt öga slutes till. Din ängel blid och mild, o Herre, till mig sänd att hålla trogen vård och att osynlig stå hos mig som vakt och värn.

Textkommentar

Okänd svensk förf 1682 J Svedberg 1694 Bearb 1977

4. Min klädedräkt läggs av: min synd, o Gud, begrav i Kristi sidosår. Så skall min skröplighet bli vänd i härlighet, när jag av jord uppstår.

5. I himmelen jag blir från alla synder fri och får lovsjunga dig, dig som mig också då när jag i synden låg var mig en nådig Gud!

5 Columbus 1674 J Svedberg 1694 Bearb A Frostenson 1980

Denna aftonpsalm, "Alt effter Gudz behag", är hämtad från Samuel Columbus diktsamling Odae Sveticae från 1664 vilken bl a inne— håller världsbetraktelser, somliga i horatiansk anda, andra berör typiska barockteman som världens obeständighet. Columbus aftonsång som är konstmässigt utformad i tidens stil innehåller en del tankar och bilder som är främmande för den traditionella lutherska aftonpsalmen, och det var först efter genomgripande bearbetning som Jesper Svedberg ansåg texten lämplig som psalm

• Sida 218
•  Original

och tog in den i sin psalmbok 1694. Denna version övertogs för 1695 års psalmbok och har i stort sett bevarats allt intill 1937 års psalmbok. Wallin (?) företog endast smärre ändringar och 1819 års version överfördes till vår nuvarande psalmbok.

För Svedberg var Bibeln normgivande för psalmdiktningen, såväl till innehåll som stil. Den andra strofen i Columbus'original höll inte måttet och ersattes därför med två nydiktade strofer av i aftonpsalmer traditionellt innehåll: psalmens jag påminner sig Guds bud samt ber om beskydd under natten. Den ursprungliga andrastrofen som citeras nedan har tolkats olika. Frostenson har här tagit vara på det väsentliga: Gud är den oföränderlige, medan allt annat förändras.

Även den sista strofen omgestaltades av Svedberg men knappast av teologiskt—innehållsliga skäl. Kanske var anledningen att "åg" (ock) står i rnnställning. Frostenson nämnar sig här originalet och lyfter därmed fram den lutherska formuleringen i Slutraderna.

2. Du höge Himle Mackt 5. Hur hjärtlig skal iag seen som neder jordens trackt Från alla Synder reen Mäd dijne Himle—bloss Uthi en herlig skrud Forandrar underlig Lofsiunga dig /som åg Sielf oföränderlig Då jag i synden läg Wijk aldrig du från oss. har mig en Nådig Gud.

1695: 370 1819=l937

anikkommentar

Melodin av G Döben d ä från 1674 föreslås tagas upp i original- formen (=G,a1t mel), vartill textbearbetningen är anpassad.

G 367 H 440

442 a. Musik: H Isaac 0 1500

• Sida 219
•  Original

1. Nu vilar folk och länder och skogar, berg och stränder. Nu sover barnen gott. Men jag vill bedja, vaka och tacksam se tillbaka på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit och natten övervunnit den ljusa dagen nu. En annan sol jag hälsar. Min Jesus som mig frälsar, den sol som ej går ner är du.

in

1. 0 Kristuå, du som ljUSEt är, 5. Gud Fader, Son och Ande, bär dlg kan EJ morker komma nar. oss genom natt och mörker här. VI skådar upp 1 tro till dig Dig, heliga Treenighet, nar solens lJUS fOPdOlJeF Slg- ske pris och lov i evighet.

2. Till tröst för alla är du satt. Var hos oss du i denna natt. Låt oss i ditt beskydd få bo, där är vi trygga, där finns ro.

3. När våra ögon sluter sig, låt hjärtat ha sin frid i dig. Om vi din väg har övergett, förlåt oss nu och led oss rätt.

4. Du frälste oss från skuld och skam med korsets död, Guds rena lamm. W Meusslin 1526 Du är vårt enda hopp, vår tröst. 0 Petri 1536 Så hjälp dem som du återlöst. Bearb 3 G Hallqvist l979 Musikkommentar

Den medeltida hymnen Christe qui lux es et dies förekommer i flera översättningar och med två olika melodier, dels en medel— tida hymnmelodi (EKG 353, Z 343), dels en yngre melodi från 1400—talet (EKG 354, Z 384). Den första av dessa (=445) finns hos oss redan i Een liten Songbook 1553; i fortsättningen ges ofta båda melodierna: så i Thomissdn 1569, Mönsterås 1646, Roslagskulla 1693, Riddarholm 1694. G har endast den andra me- lodin (364); den wallinska psalmboken har överhuvud inte texten (dock sjungs 432 till den andra av Christe qui lux—melodierna). När texten åter infördes 1921 upptogs den medeltida hymnmelodin i en rytmiserad form. I koralbokstillägget 1964 infördes som alt melodi den gregorianska melodiformen. Vi föreslår att båda behålls och placeras i tidsföljd: a) alt melodi, b) huvudmelo- din.

1921:648

• Sida 222
•  Original

&

1. Bli kvar hos mig. Mot kväll det hastigt går. Snart är det natt. Var, Herre, hos mig då. När andra sviker, ingen stannar kvar är du den enda hjälp och tröst jag har.

2. Snabbt ebbar livet ut och drar sig bort. All jordisk glans och glädje varar kort, och ingenting är längre som det var. Du är densamme, bli du hos mig kvar.

&;

1. Det ringer till vila, och veckan går ut, Guds sabbat sig nalkar, och mödan har slut. Tack, evige Fader, för hälsa och bröd för gåvor av nåd under tider av nöd.

2. Förlåt mina brister och giv att alltmer din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser. Ack, öppna mig ögonen, Gud för ditt ord, som finns än, då himmel förgås med vår jord.

3. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus. I morgon det ljuder ännu i ditt hus. Jag dit med de dina ' så gärna då vill, och själen hon längtar och trängtar därtill.

4. Lär mig då besinna mitt eviga väl, upplys du mitt sinne, upplyft du min själ från livets bekymmer och sorg och besvär till dig och till det som av evighet är.

Musikkommentar

sa

1. Nu vilans dag förflutit då vi på nytt har njutit din omsorg och din vård. Din kärlek du oss visat, med livets bröd bespisat och lärt oss livets väg att gå.

2. Gud, giv oss nåd att gömma ditt ord och aldrig glömma vad du i ordet lär. Låt oss hos dig få bliva och dig vårt hjärta giva. Du alltid vid vår sida är.

3. Ditt rike bland oss främja, giv endräkt, frid och sämja, o Gud, omkring ditt ord. Giv din betryckta kyrka nytt ljus och liv och styrka och hjälp i nåd din svaga hjord.

&

l. Giv, 0 Jesus, fröjd och lycka: ett nytt år går åter in. Låt mig under dina blickar stilla präglas av din bild. Kom, i dina händer tag nu mig själv och allt jag har, du som varje dag du sänder ny välsignelse oss skänker.

2. Lär mig detta år att höra rätt ditt ord, 0 Herre blid, bättra mig, din vilja göra utan svek i all min tid, att jag har min nästa kär, aldrig hat till någon bär. Jag till dig vill vända åter, du som all min synd förlåter.

3. Jesus, allt i dig jag finner, Jesus, dig jag längtar till. Jesus, ge åt mig ditt sinne, Jesus, led mig dit du vill,

Textkommentar

4. När dagen från oss ilar, låt hjärtat finna vila hos dig i stilla tro. För synd och nöd oss skydda. Sist låt oss i din hydda få njuta evig sabbatsro.

L J Nyblom tryckt l9ll Bearb J A Hellström l980

Jesus, stärk min kropp och själ, Jesus, mig beskydda väl, Jesus, var i mina tankar, Jesus, vid min sida vandra.

4. Jesus, lär mig rätt använda året som har börjat nu. Vad som än med mig skall hända vet jag att mitt liv är du. I all vånda hos mig var, ge mig kraft när jag är svag, tills du i din famn mig sluter, när min livstid här är ute.

J Rist 1642 P Brask 1690 J 0 Wallin l8l9 Bearb A Frostenson l979

Nyårspsalmen ”Hilf, Herr Jesu, lass gelingen” är författad av Johann Rist (1604—1667), kyrkoherde, lärd mångsysslare och en i samtiden erkänd skald. Psalmen, som inleder tredje delen av Rists "Himmlischer Lieder" (tr 1642), tar sin utgångspunkt i

• Sida 226
•  Original

nyårsdagens evangelietext, Luk 2:21, namngivningen. Jesus är som namnet säger hjälparen, Frälsaren. Den ursprungligen 16 strofer långa psalmen består av böner inför det nya året, böner som kan sammanfattas i en önskan att helt stå under Guds vilja och led- ning och att allt vad man företar sig i tanke och handling skall ske i Jesu namn (Kol 3:17). Här finns också uttryck för synda— medvetande och i hälften av den ursprungliga psalmen utvecklas bottemat. Psalmen när sin höjdpunkt i näst sista strofen (så även i 1937 års psalmbok) i vilken Jesus—namnet inleder varje rad så som vanligt är i Jesus-psalmer (psalmer som beskriver vad Jesus är och gör). Denna kompositionsteknik är också ett drag i barockdiktningen. Det kan tänkas att Rist varit beroende av den Bernhard av Clairvaux tillskrivna ”Jesu dulcis memoria” (Jesu ljuva minne), i vilken var känd och spridd i samtida ge- nom översättningen i Arndts Paradisgärtlein. Redan tidigt tycks man ha förkortat psalmen. I nuvarande EKG har sex strofer jämte två alternativa strofer upptagits, och det är denna version Frostenson nu gripit tillbaka på vid sin nyåtergivning.

Till svenska överfördes psalmen av biskop Brask och han publi— cerade den i sin sångsamling ”Ehn Helig och hiärtelig Sång—Lust från 1690. Brask tycks ha utgått från en förkortad tysk variant_ med åttaradiga strofer i stället för sexradiga. Denna sju-strofiga tolkning togs in i Svedbergs psalmbok och därifrån överfördes den till 1695 års psalmbok. I lätt bearbetning, det är egentligen endast första strofen som omarbetats, kom psalmen att ingå i 1819 års psalmbok. Oförändrad står den kvar i vår nuvarande psalmbok.

16953139 1819=l957 EKG 41

Bearbetarens kommentar

1 v 5 i den svenska översättningen finns en moralisering och mångordighet, som man inte finner i den tyska texten. Denna har överhuvudtaget en större kraft och svikt än den svenska. I före— liggande bearbetning har den avkortats till fyra strofer. Efter inledningsstrofen som har både högtidlighet och bönekaraktär, kommer v 2 som handlar om självprövning och vilja till bättring. Vers 3 är en Jesuspsalm. "Var i mina tankar" är efter origina— let. Slutversen öppnar sig framåt. Texten har samlat det vik— tigaste i Nyårsdagens budskap.

Vers 1, 2 och slutversen har enligt SCB—undersökningen stor an- vändning. Beträffande mellanverserna: de som inte anser dem an- vändbara är fler än de som använder dem.

AF

• Sida 227
•  Original

&

1. Jag är det trädet i din gård som du har velat spara. Men är jag tacksam för din vård och skydd i storm och fara? Från år till år i himlens hägn har trädet grönskat, knoppats, fått jordens must, och sol och regn. På frukter har du hoppats. Du kom i år, men lika ofruktbart det står.

2. "Hugg ner det trädet," säger du, "ty ingen nytta gör det." "Ack, låt det stå ett år ännu!" så Jesus beder för det.

Ja, bed, du gode vingårdsman,

din förbön ensam gäller, och hjälp mig du att bära frukt

Musikkommentar

förrän mig döden fäller. 0 Jesus, bliv den svages kraft, den dödes liv.

3. Ja, giv mig näring med ditt ord, du vän så god och trogen. Låt mig bli nyttig på din jord och för din himmel mogen. Stärk du min tro, så den bär frukt som hungrande behöver. Jag tackar dig för vård och tukt. När livet här är över, låt för ditt namn mig falla, Jesus, i din famn.

J 0 Wallin 1816 Bearb B G Hallqvist 1981

Den nuvarande melodin av G A Ericson från 1915 (l921z414) har säkert utgjort ett hinder för användningen av denna nyårspsalm, av vilken nu endast de sista tre verserna behållits. Vi före— slår därför melodin 329, som passar bra till denna del av

psalmen.

&

l. 0 Gud, vår hjälp i gångna är, vår framtids hopp och frid, vårt värn när storm kring jorden går, vårt hem för evig tid!

2. Där uppe dina helgon tryggt i ljus och frihet bor. Här är din hand ett stöd för dem som söker, ber och tror.

3. Långt innan jord och hav blev till och bergen fick gestalt, från evighet till evighet är du som skapat allt.

4. Likt dagen som förgick i går är tusen år för dig,

Textkommentar

som nattens mörker, skingrat snabbt, när solen höjer sig.

5. Fort rinner tiden som en ström och sköljer alla bort. Vår levnad liknar mest en dröm, förgäten inom kort.

6. 0 Gud, vår hjälp i gångna år, vår framtids hopp och frid, du är och blir när allt förgår vårt hem för evig tid.

I Watts 1719 N Beskow 1934 Bearb B G Hallqvist 1979

Den nonkonformistiske prästen Isaac Watts (1674—1748) räknas som den anglosaxiska hymnens fader. Hans psaltarparafraser inne— bar en markant förnyelse i det att han liksom Luther såg det

• Sida 228
•  Original

gammaltestamentliga stoffet i eyangeliets ljus, något som fram— går av titeln på hans år 1719 utgivna samling, The Psalms of David Imitated in the Language of the New Testament. Mest

känd har parafrasen över Ps 90: 1—5 blivit ”Our God, our help in ages past”. Psalmen lär ha skrivits i början av 1714, en för nonkonformisterna orolig tid, eftersom de stod inför hotet att förlora den religiösa frihet de vunnit 1689. För engelsmännen hör denna psalm om mänskolivets oro och korthet och Guds eviga omsorg samman med dagar av oro och svåra beslut.

J A Eklund översatte fyra strofer av psalmen för sitt psalmboks— förslag 1934 och efter bearbetning upptogs den i 1937 års psalm— bok. Den första svenska översättningen hade emellertid gjorts för en metodistpsalmbok tryckt i Cincinnaty 1860 ("Förr'n bergen lyfte hjässan opp”), dvs med början på vers tre hos Watts. Denna översättning övertogs i den svenska metodistkyrkans första psalmbok 1892 men har nu ersatts med Den svenska psalm— bokens version vilken upptagits i ett flertal andra samfunds församlingssångböcker.

Den nu utförda bearbetningen innebär ett närmande till Watts” text och därmed till psaltarpsalmen. Från det engelska origi— nalet har ytterligare två strofer upptagits (här v 2 och 3), och psalmen omfattar nu de sex strofer som vanligen ingår i engelska psalmböcker, t ex Hymns Ancient & Modern. Samtidigt som psalmens tema utvecklas rikare har bildspråket blivit preg- nantare och åskådligare.

Hymns Ancient & Modern 165:

1. O GOD, our help in ages past, Our hope fbr years to come, Our shelter from the stormy blast; And our eternal home;

2. Under the shadow of'thy throne Thy saints have dwelt secure; Suffieient is thine arm alone, And our defence is sure.

3. Before the hills in order stood, Or earth received her frame, From everlasting thou art God, To endless years the same.

4. A thousand ages in thy sight Are like an evening gone, Short as the watch that ends the night Before the rising sun.

5. Time, like an ever—rolling stream, Bears all its sons away; They fly forgotten, as a dream Dies at the opening day.

6. 0 God, our help in ages past, Our hope fbr years to come, Be thou our guard while troubles last, And our eternal home.

• Sida 229
•  Original

Musikkommentar

Melodin av W Croft från 1708, som upptogs 1939, behålls oföränd- rad.

&

1. Den blida vår är inne, ochInytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Hur livligt solen strålar, hur majestätiskt mild! Och för var blick hon målar den värld vi längtar till.

2. Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt. Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt! Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt.

Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt.

3. För Andens skaparunder vi vill dig tacka, Gud.

Bearbetarens kommentar _______________i_____

Nu hörs ur luft och lunder ett jubel utan slut. Då går vi som i drömmar, allt löfte är och ljus, och ur vårt inre strömmar en lovsång till dig, Gud.

4. Och allt som låg där fruset, förstelnat, vinterhårt, skall löst av skaparljuset mot blom och mognad gå. Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid, att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.

J O Wallin 1807 Bearb A Frostenson 1978

Psalmen, daterad 1807, är en av Wallins tidigaste. Som inspira— tionskälla har han haft Kolmodins ”Den blomstertid nu kommer.” 1 de tre första stroferna finns en frisk, livfull naturskildring, rader som kommer en att tänka på Bellman. Det är som om Wallin iakttagit "varje vindens fläkt” som får de nyutslagna löven att glittra. Det är samma solsken som Fröding sett över sin hem— bygds "lunder och näs.” Som vi har psalmen nu kommer sedan ett typiskt romantiskt inslag. Det är inte längre ögat som iakttar utan vår frälsta anda som vill blanda sin känslas offer med na— turens fröjd. En vårlig rit av mystik. Så långt är väl allt tämligen gott och väl och så långt sjunger också församlingarna med. I början av v 4 serveras en bastant moralkaka. Här slutar man mycket riktigt också att sjunga psalmen. I fortsättningen får man konstlade jämförelser mellan vinterkölden och kylan i vårt sinne, mellan vårmorgonen och kärleken, som man hellre tänker får sin tid på kvällen.

Bearbetningen har i stort sett, med viss språklig modernisering, följt originalet i de tre första verserna. Den otillgängliga slutraden i v 1 "odödlighetens bild" har ersatts med en rad som till innehållet är wallinsk. Se sv ps 125, 600z3—4 och flera liknande.

De två sista verserna kan i viss mån betraktas som nydiktning, ett sätt att bearbeta som ofta använts. Anknytningen finns dock

• Sida 230
•  Original

till originalet i v 4 början och sista versens 4 slutrader. De säger ungefär detsamma som Wallins "Som bröder må vi vandra/ en stund i gruset än,/ som bröder se varandra/ en gång hos dig igen." Att systrarna blivit bortglömda hör till den tidens sätt att se eller inte se.

1819=l937 AF 4_74 1. Den blomstertid nu kommer till den som vill oss nära med lust och fägring stor. och fröjda på en gång. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. 4. 0 Jesus, du oss frälsar, Med blid och livlig värma du är de svagas skö1d. till allt som varit dött Dig, glädjesol, vi hälsar. sig solens strålar närmar, Värm upp vårt sinnes köld. och allt blir återfött. Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. 2. De fagra blomsterängar Vänd bort all sorg och smärta, och åkerns ädla säd, du vän som allt förmår. de rika örtesängar och lundens gröna träd 5. Välsigna årets gröda skall oss var dag påminna och vattna du vårt land. Guds godhets rikedom. Giv alla mänskor föda, Låt oss den nåd besinna välsigna sjö och strand. som räcker året om. Välsigna dagens möda och kvällens vilostund. 3. Nu hör vi fåglar sjunga Låt livets källa flöda med mångahanda ljud. ur Ordets djupa grund. Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, till Herrens ära I Kolmodin 1694 stäm upp din glädjesång, Bearb B G Hallqvist l979 Textkommentar

Denna psalm som framför allt förknippas med skolavslutningar, möter första gången i Svedbergs psalmbok 1694, varifrån den överfördes till 1695 års psalmbok. Traditionellt har psalmen tillskrivits Israel Kolmodin (1643—1709), e o teologie professor i Uppsala och senare superintendent i Visby (1692—1709). Men Arvastson har visat, hur svagt underbyggd denna författarbe— stämning är (Imitation och förnyelse, 1971). Åtskilliga före— bilder kan spåras till psalmen. Inledningen bl a anknyter till en latinsk vårsång, som i sin tur är en omskrivning av en världslig visa. Genom melodien i såväl Svedbergs psalmbok som i 1697 års koralbok förbinds psalmen med en annan sommarpsalm, ”Migh giör stoor lust och glädie".

Psalmen har alltifrån början betecknats som en sommarpsalm, men det är snarast en vårpsalm; sommaren ligger framför. I de tre första verserna skildras naturen, men redan i andra versen märks ett undervisande drag, som förstärks i den tredje versen. Naturen påminner människan om Guds nåd och fåglarnas lovsång

• Sida 231
•  Original

är ett exempel att efterfölja. Tanken att naturen skall ge män— niskan undervisning är vanlig i samtida uppbyggelselitteratur. I vers 4-5 förs vi över på det andliga planet. Naturens sommar bör motsvaras av en själens sommar. Den femte versen innehåller ett för Vår tid svårförståeligt bildspråk. Kristus kallas Sarons ros och lilja, symboler som går tillbaka på Höga Visan och brud- mystiken. Vidare finns antytt att själen skall krönas med dygder liksom med en blomsterkrans, en i samtida bönbokslitteratur vanlig bild. I den sista versen vänds blicken åter mot den yttre verkligheten i bönen om välsignelse över årets skörd. Men psal- men avslutas med en bön om andlig föda.

Wallin bearbetade psalmen för 1819 års psalmbok och förbättrade rytmisering och accentförhållanden. Något omotiverat i samman— hanget införde han frasen ”dämpa lustans brand” i v 4. Psalmen infördes utan ytterligare ändring i 1937 års psalmbok.

Britt G Hallqvist har i sin bearbetning bevarat de väl insjung— na v 1-3. I den senare versen har hon endast bytt ut ett par ålderdomliga verbformer. Den femte versen med sitt svårförståe— liga bildspråk har lyfts ut. I de båda återstående verserna har språket förenklats och vi har fått en direkthet och innerlighet i känslan, som mer påminner om psalmens ursprungliga gestalt— ning.

1695:317 1819=l937

Musikkommentar

Denna förmodligen svenska folkvisa föreslås oförändrad.

G 412 H 394 19212394

• Sida 232
•  Original

i7_5

1. I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid vår Herres a11a gåvor.

Se, härligt smyckad jorden står, se hur för dig och mig hon får

så underbara håvor!

2. Av rika löv är grenen full och jorden täckt sin svarta mull med sköna, gröna kläder. Och blommorna i ängens krans med större härlighet och glans än Salomos dig gläder.

3. Nu växer säd för skördens tid, och ung och gammal gläds därvid och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa.

4. När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan berg och backar, då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.

5. Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt, hur skall det då ej bliva

Textkommentar

i himmelen, där Gud berett vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.

6. Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär, och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer.

7. Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får. Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar.

8. Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen,

i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.

P Gerhardt 1653 J von DUben 1725 Bearb B G Hallqvist l980

Gerhardts psalm om försommarens prakt, ”Geh aus, mein Herz, und suche Freud”, trycktes först i Crögers Praxis pietatis melica, 1653. Psalmen börjar med en målande beskrivning av ett mellan— europeiskt försommarlandskap. En mångfald syn- och hörselin— tryck ger liv åt bilden. De växt- och djurarter författaren nämner finns också i Bibeln och ger därigenom associationer till det andliga planet, t ex (turtur)duva, hjort, vinstock, får (och herdar). Som en allmän biblisk förebild skulle man kunna nämna psaltarpsalmen 104, lovsången till Skaparen. Avslutning på denna avdelning och övergång till nästa bildar strofen om människans spontana instämmande i fåglarnas lovsång. Men natu— rens skönhet väcker samtidigt längtan till det himmelska para— diset, Kristi trädgård. Så följer i slutstroferna den andliga tillämpningen. Naturens förnyelse blir en sinnebild för hur människan bör växa andligen och bli fruktbärande.

Psalmen har förebilder i äldre världsliga och andliga visor om naturens uppvaknande. I de andliga visorna pekar alltid naturen utöver sig själv och blir sinnebild för det andliga. Denna läs— ning av "Naturens bok" finns genomförd i Arndts Sanna Christen—

• Sida 233
•  Original

dom och kanske har Gerhardt inspirerats av denna. Psalmen som översattes till svenska av Joachim von Döben (tr 1725), intogs 1732 i den svenska översättningen av Arndts bok. I 1855 års ut— gåva möter vi psalmen i en bearbetning, som ligger närmare 1937 års version. Först här finner vi egentligen den platoniserande tolkningen av v 9, den jordiska skönheten som en avglans av den himmelska. (1937 v 5)

Efter bearbetning och förkortning togs psalmen in i 1937 års psalmbok. Vad man utelämnat var framför allt några av de de— taljrika naturbeskrivande stroferna. Tonvikten ligger därigenom mer på det andliga.

Britt G Hallqvists varsamma bearbetning gör psalmen mer lättill- gänglig och genom att hon i några fall gått tillbaka till den tyska texten har psalmen också fått större konkretion. I v 4 ansluter hon sig mer till ett par strofer i den tyska texten än till den svenska översättningen, men i stället för näktergalen nämner hon trasten som hos oss är vanligare. Bilden av ”andens vingar” saknar motsvarighet i den tyska texten, som inte heller har den negativa formulering som vi fått: "Vi skulle jag allena då I denna tid otacksam gå..." Också här följer den nya versionen närmare den tyska texten. Vers 6 har uteslutits och v 8 och 9 har dragits samman till nuvarande v 7 och bildspråket har förenk— lats.

EKG 371

Musikkommentar

N Söderbloms melodi från 1916 föreslås oförändrad.

1921:643

4_7£_3_

l. Fram skrider året i sin gång, 4. Jag vet ett träd så friskt och grönt, nu gulnar lund och lid. när döden råder här: Farväl med all din lust och sång, på Golgata det blomnar skönt, du korta sonmartid. och evig frukt det bär.

2. Låt gulna varje blad på kvist, 5. Det liv, som fram ur graven går, låt vissna varje strå; skall aldrig mera dö. Guds rika nåd, det vet jag visst, Mig Kristus lovar evig vår den skiftar ej ändå. trots död och vintersnö.

3. Jag vet, var glädjen har sitt hem, när jordens prakt förgår; C J Boye 1833 ännu som förr från Betlehem J A Eklund 1911 ett livets bud mig når. Bearb 1980

• Sida 234
•  Original

&

l. Sanningens Ande,

himmelskt ljus du tänder, klarhet du sprider,

tröst och hopp du sänder. Kom att oss leda.

Vi till dig oss vänder: Helga vår kunskap.

2. Led oss att söka i vad vi får lära evige Faderns visdom, makt och ära. Låt Kristi kärlek fostra oss att bära frukt för Guds rike.

3. Du som är vägen, sanningen och livet,

&

l. Bevara, Gud, vårt fosterland, häll över det din starkhets hand och var dess skydd i strid som frid, i sorgens som i glädjens tid.

2. Här ser vi det som mest är värt, allt vad vi håller dyrt och kärt.

Ej fjärran finns en bygd, ej när, som är för oss vad denna är.

3. Här våra fäder en gång bott, arbetat, kämpat, hoppats, trott. Här även vi vår boning fått med samma liv och samma lott.

4. Här kommer våra barn också att snart på våra stigar gå,

Musikkommentar

eviga ljus, till

salighet oss givet, Kristus, låt ordet,

i vårt hjärta skrivet, helt oss förnya.

4. Herre, du ensam är det sanna ljuset, som kan oss leda hem till fadershuset. Lys oss, att under vandringen i gruset dig vi må följa.

Z Topelius 1869 Bearb U-B Gustafsson-Pensar 1978

ha det vi haft, se det vi sett och be till Herren som vi bett.

5. Välsigna varje trofast själ som vill vårt land av hjärtat väl. Men slå de onda uppsåt ned som hotar det och stör dess fred.

6. Gud, skydda detta kära land från sjö till sjö, från strand till strand. Sänk över det din milda vård som sommardagg på rosengård.

J L Runeberg 1857 Bearb 1980

Här föreslås melodin 482 med hänvisning till resonemanget under 127.

• Sida 235
•  Original

en

1. Var du barmhärtig mot oss, Gud! Välsigna oss, var med oss! Ditt ansikte, dess klara ljus, till evigt liv oss leder. Låt oss din stora gärning se, det kors och den försoning, som frälsningen åt vär1den ger och gör den till din boning, när vi i tro dig söker.

ns.

1. Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig, min Gud, som är barnens vän, min bön och tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig och mina böner vill höra.

3. Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga.

Musikkommentar

O Lindbergs melodi från 1918, först upptagen i oförändrad.

5l6

1. När Jesusbarnet låg en gång på krubbans halm, vid änglars sång, då tände Gud i himlens hus den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart små ljus som skiner varmt och klart Och alla barnen tänker då på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man, så god och vis, så stark och sann som ingen förr på jorden var och ingen sedan varit har.

Tack, gode Far, för så mycket mer än jag kan tänka och säga.

4. Så håll du över mig än din hand, du Far, som ej har din like. Och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike.

J L Runeberg 1857 Bearb 0 Torvalds 1980

1939, föreslås

4. Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss. Var gång vi följer glatt hans ord det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen, du som är barnens bäste vän. Vi vet du hör var bön vi ber. Kom, lär oss likna dig alltmer.

J Oterdahl l909 Bearb B G Hallqvist 1980

• Sida 238
•  Original

518 a

1. Himlen är så härligt blå, underbar att titta på, många tusen stjärnor blinkar och de säger, när de vinkar: Kom till oss och hälsa på!

2. Kom till mig, ni som är små, vill ni inte höra på? Jag ska sjunga om en stjärna, jag tror nog ni lyssnar gärna, det är ni som kan förstå.

3. Det var jul och det var natt, varje stjärna lyste glatt, men med ens så fick man blunda, en av dem var annorlunda, glänste som en stjärnesol!

4. Långt, långt bort i österns land stod en man vid himlens rand, såg ifrån sitt torn ett vimmel stjärnor mot en nattmörk himmel och den stora stjärnans glans.

Musik: dansk ca 184

5. När den stjärnan trygg och ljus lyste över markens hus sade de i österns rike att en konung utan like skulle födas på vår jord.

6. Därför blev, långt österut, mannen mycket glad till slut, för han ville själv så gärna se sin ljusa kungastjärna innan han blev trött och dog.

7. Och när natten hade gått gick han upp till kungens slott. Kungen ville gärna veta vad den stjärnan kunde heta som ett löfte förutsagt.

8. De blev tre, som följdes åt för att följa stjärnans stråt, var och en var nödd och tvungen, tyckte han, att finna kungen som var född just nu i natt!

• Sida 239
•  Original

9. Klara stjärnan förde dem ända till Jerusalem och i slottet som de nådde fanns det nog en kung som rådde, men det var fel kung de fann.

10. Klara stjärnan förde dem dag och natt mot Betlehem, men vid stallets bräder glesa saktade den in sin resa, lyste stilla, ljus och mild.

ll. Lyckliga gick alla tre in i stallet för att se. Där fanns ingen kung att finna, men de såg en fattig kvinna med sitt lilla barn i knät.

12. österlandets visa män fann sin stjärna där igen som de skymtat i det höga, för i barnets milda öga lyste stjärnan lika klar.

13. Det var Jesus, som de såg, Jesus, som i krubban låg, och de böjde knä och lade dyra saker fram och sade: Det har vi haft med till dig!

14. Vill ni inte allra helst se hans ljus, som världen frälst, böja knä för den som äger Himlens rike, och som säger att just ni hör hemma där!

15. Titta, himlen är så blå med små ljusa stjärnor på. En av dem kan ingen hitta, var kan julens stjärna sitta? över Jesu kungatron.

l6. Ja, det barn som levde här blev en mäktig konung där, högt i himlens rymder vida på Gud Faders högra sida över alla stjärnors här.

17. Han som bor i himmelen ser på er och är er vän, han blir lycklig om ni sänder varma ord från alla länder, det är dyrbar gåva nog!

18. Stjärnan ledde visa män med till Jesus, deras vän. Ni kan följa samma stjärna. Om ni gör det glatt och gärna ska ni också hitta hem.

19. Stjärnan som är mild och ljus tar er till hans eget hus. Stjärnan är hans ord som lyser klarast när vi går och fryser, stjärnan gör det lätt att gå.

N F S Grundtvig 1815 S Cavallin 1873 Bearb S—Ch Swahn 1978

• Sida 240
•  Original

518 b

1. Himlen är så härligt blå, underbar att titta på, många tusen stjärnor blinkar och de säger, när de vinkar: Kom till oss och hälsa på!

2. Det var jul och det var natt, varje stjärna lyste glatt, men med ens så fick man blunda, en av dem var annorlunda, glänste som en stjärnesol!

3. När den stjärnan trygg och ljus lyste över markens hus sade de i österns rike att en konung utan like skulle födas på vår jord.

4. Det blev tre, som följdes åt för att följa stjärnans stråt, var och en var nödd och tvungen, tyckte han, att finna kungen som var född just nu i natt!

Musikkommentar

5. Lyckliga gick alla tre in i stallet för att se. Där fanns ingen kung att finna, men de såg en fattig kvinna med sitt lilla barn i knät.

6. Stjärnan ledde visa män med till Jesus, deras vän. Ni kan följa samma stjärna. Om ni gör det glatt och gärna ska ni också hitta hem.

7. Stjärnan som är mild och ljus tar er till hans eget hus. Stjärnan är hans ord som lyser klarast när vi går och fryser, stjärnan gör det lätt att gå.

N F S Grundtvig 1815 S Cavallin 1873 Bearb S—Ch Swahn 1978

Den i Danmark brukade melodin från 0 1840, som föreslogs i Re— vision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, mottogs med en viss tveksamhet, även om de positiva reaktionerna tycks över— väga. Den föreslås som a—melodi, Widéens melodi som b—melodi

enligt mångas önskan.

• Sida 241
•  Original

&

1. Med tacksam röst och tacksam själ min lovsång sjunger jag. 0 Gud, du alltid gjort mig väl och gör det än i dag.

2. Min Gud, jag vet att ett består, när är och dagar flyr. Det är din nåd, för varje år och varje morgon ny.

3. Säg, vem har skapat jordens rund och himmel, hav och sjö? Vem sänder sol i morgonstund och ger oss regn och snö?

4. Vem ger oss skörd i höstens tid? Vem håller i sin hand vår framtid? Vem kan ge oss frid i hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår av livets rikedom? Vem sänder mig de goda år då lyckan går i blom?

Musikkommentar

6. Min Gud och Fader, det är du. Du vakar för mitt väl. Från livets början och till nu

du skyddat kropp och själ.

7. Ack, jag har brutit mot ditt bud och flytt från dina krav, men du, 0 Gud, har sänkt min Synd i nådens djupa hav.

8. Du breder kring min väg ditt ljus från evighetens värld och öppnar porten till ditt hus vid målet för min färd.

9. Så sjunger jag min glädjesång dig, Herre Gud, till pris, till dess jag sjunga får en gång ditt lov i paradis.

P Gerhardt 1653 J A Eklund 1911 Bearb B G Hallqvist 1979

Här föreslås endast alt melodi, J Crägers originalmelodi 1653 till denna text (= EKG 231, NK 83, Kyrkovisor för barn 783, 2 207), som har slagit mycket väl ut (de frikyrkliga sångböcker som har texten har också denna melodi).

• Sida 242
•  Original

5_34

1. När stormens lurar skallar kring bleka fält och land och dystra vågor svallar mot öde skär och strand, när dödens lie blänker i sommarblomstrens lid, jag mänskans lott betänker och hennes bråda tid.

2. Hör, allt omkring mig ropar: Förgängelse och död! Och mörkrets här sig hopar kring dagerns sista glöd. 0 Gud, mig kläd med styrka för Andens höga strid: nu samlar sig din kyrka till Mikaelitid.

Musikkommentar

Nu Mikael mot draken till väldig strid skall gå.

4. Se ljusets änglaskara! Dess iver tar ej slut. Guds makt skall oss bevara och draken kastas ut. Igenom mörkrets länder och dagens heta strid vi hoppets blickar sänder mot löftets gyllne tid.

5. Och falnar sista glöden av solens eld en gång, skall mörkrets här och döden ej sjunga segersång. Från fjärran stammar glansen i Kristi stridsmäns drag: de skymtar segerkransen och alla helgons dag.

5 Rönnegård 1936 Bearb 0 Nivenius 1981

Melodin av G Lindberg 1917, upptagen i 1939, har nog utgjort ett hinder för användningen av denna psalm, en av de få Mikaeli— psalmer vi har. Vi föreslår i stället 279 (se denna).

1. Allt av samma skaparflöde föds och bäres i vår värld, tankar, ting och mänskoöden, stjärnors, skyars, floders färd, myran som med strået strävar, örnen som i rymden svävar.

2. Gud, i dig är livets källa, rik och ren och underbar. Ur dess djup de flöden väller, varav allt sitt ursprung har. Jublande ur hjärtan unga, Gud, ditt lov vi nu vill sjunga.

3. Kraften som i allt pulserar brusar i vårt eget blod. Herre, du som allt regerar, led oss med din Ande god. Tänd den tro som oss kan bära.

.

Låt oss leva till din ära.

4. Mer än drömmar, mer än aning; Kristus är vår verklighet. Se hans tecken, följ hans maning, se dig ej tillbaka mer. Han, din vän, dig aldrig sviker. Hans är löftet, morgonriket.

5. Gör ej vad dig själv behagar, men dig själv åt honom giv, i din dag de andras dagar, i ditt liv de andras liv. Allt begär han, allt han ger dig. Alla dagar är han med dig.

A Frostenson 1936, 1981

• Sida 243
•  Original

5_49_

1. Jag går mot döden, var jag går. Den korsar mina vägar, Jag ej en dag, en timme får då jag kan vara säker. Ett flyktigt andetag, så slutar livets dag, och i Guds evighet jag står. Jag går mot döden, var jag går.

2. Jag går med Jesus, var jag går. Han vandrar vid min sida. I kamp och strid han med mig står, ger tröst när jag får lida. Hans spår jag ser i tro och sätter där min fot. När det är lätt, när det blir svårt

Musikkommentar

jag går med Jesus, var jag går.

3. Jag går till himlen, var jag går. Så ängslas ej och fråga! Där torkas alla tårar bort. Där finns ej död och plåga. Mig lockar inte mer vad världen har att ge, men himlens glans och härlighet. Jag går till himlen, var jag går.

H A Brorson 1734 J 0 Wallin 1816 Bearb A Frostenson 1978

Den tyska melodin från 1726 bearbetas endast rytmiskt så att fras 2 och 4 slutar med halvnot + fjärdedelspaus.

H 452 1921:452

• Sida 244
•  Original

svensk folkmelodi

555 b. Musik:

Befriad från förgänglighet

2.

3

0 Jesus, när mitt liv släcks ut min sista stund är slagen, skall prövotiden vara slut, 1.

och löst ur syndabandet jag kläder mig i salighet uti det goda landet

till dig skall jag bli tagen.

där livets krona för mig står. Av Herren Sebaot jag får vad jag har efterlängtat.

ml :d h ., wi gud .1d _| 109 ”o.—I d_l . dd Suoa edml doa d 11 03 sk Syr nuo m :| Gå Stt se pph ppg OUJI r ll klr .lua nah .lk MS....

• Sida 245
•  Original

'—

3. Jag kommer av ett brusand hav på rätta glädjestranden. Min kropp skall läggas ner i grav, men Gud upptager anden. Ur mörker kommer jag till ljus, från armod till Guds rika hus, från oro till god vila.

4. Min hydda som har fallit här byggs upp av Herrens händer. Sitt paradis han öppnar där, på nytt mitt liv han tänder. Och öga emot öga jag får se min Faders anletsdrag. Så är all sorg försvunnen.

5. Du jordeliv, du bräcklighet, när jag dig rätt begrundar, vad är din lust och härlighet emot det liv som stundar? Se, döden är alls ingen död. En gång jag lyfts ur natt och nöd till evigt liv där ovan.

Musikkommentar

6. O död, du gör de fromma väl, de onda du förskräcker. Du tröstar varje sorgsen själ, de stoltas mod du knäcker. Och fattigdom får evigt nog, men allt vad girigheten tog den måste evigt mista.

7. Kom, Jesus, du min Frälserman, kom, för mig till det livet som på din Faders högra hand blir trogna hjärtan givet. Giv mig din hjälp att leva så att jag kan dö i frid och gå till glädjen i din himmel.

M G de la Gardie tr l694 Bearb B G Hallqvist 1979

Den tyska melodin, först tryckt 1533, behålls, dock som i EKG med genomgående halvnotsupptakter. Till denna genuint svenska text föreslår vi som b—melodi en folkmelodi från Dalarna, som f ö en variant av m—melodin, i bearbetning av H Göransson.

G 27 H 280 l921:47l

&

1. Vu vill jag bryta upp, och till mitt hemland fara. Där finns ett fadershus, där är det gott att vara. Jag (ämpat länge nog med brister och besvär. Nu längtar jag till ro hos dig, min Herre kär.

2. Win högtidsdag går in, det blir tyst och stilla, och världens sorl dör bort, det skall mig ej förvilla. Dig, Jesus, tillhör jag, och väntar nu på dig.

EKG 193 Z 44413

0 Herre, trygg jag vet: du är ej långt från mig.

3. Vad salighet att snart ha lämnat dödens dalar och föras av din hand till himlens ljusa salar. Du känner vägen väl: när mörkret sluter sig, ett steg blott, och jag är i livets land hos dig.

J O Wallin 1816 Bearb L Lindman 1981

• Sida 246
•  Original

se

1. I frid och glädje går jag bort. Ske, Gud, din vilja. I dig mitt hjärta vila fått och är stilla. I ditt ord du lovat så: en sömn skall döden bliva.

2. För mig ditt frälsningsverk har skett. Allt kan jag lämna. Jag Jesus, världens ljus, har sett och lärt känna. Han är all min salighet, när jord och himmel rämnar.

3. Här mitt ibland oss Jesus finns och är vår like.

Och hela världen bjudits in till hans rike.

Bearbe tarens kommentar

Ordet med hans Andes vind bland alla folk nu sprides.

4. Han är det klara, stora ljus som uppenbaras. Han leder oss till Faderns hus. Han bevarar, ger oss glädje livet ut. All äran hans skall vara.

M Luther 1524 övers 1572 J 0 Wallin 1814 Bearb A Frostenson l979

Luthers text i prosaöversättning lyder så här:

1. Med frid och glädje far jag bort/ i Guds vilja; /Tröstad till hjärta och sinne/ lugn och stilla,/därför att Gud lovat migz/ döden skall bli min sömn.

2. Det gör Kristus, Guds sanne Son/ den trogne Frälsaren,/ han som du Herre låtit mig se/ och lärt känna,/så att han är mitt liv/ min frälsning i nöd och död.

3. Honom har du ställt fram/ och i stor nåd låtit inbjuda/ hela världen till ditt rike/ genom ditt dyra frälsande ord,/som förkunnas överallt.

4 Han är den frälsning och det saliga ljus/ som lyser för fol- ken/ som inte känner dig och ger dem föda/ Han är ditt folk Israels/ pris, ära och glädje.

1695 följer originalet mycket nära.

1819 års version är en ondiktning som hamnat rätt långt bort från originalet, vilket bygger på Simeons lovsång. Den största skillnaden är att av Luthers Kristuspsalm har det blivit en jagpsalm. "Jag njutit av det bröd (v 2). Ty vandrar jag med fröjd och flärd (v 3). Jag räds ej dödens mörka hus." Luther har ett "jag " i v 1 och i v 2 talas det om Kristus för mig; här är det nio ”jag". Där Luther efter Lukas talar om hela världen som inbjudits till Guds rike och att Kristus är ett ljus för folken som inte känner honom, krymps perspektivet till att gälla "de trogna" (2:2), själen (2:3) och den fromma

förnöjda människan.

Psalmen har liten användning på grund av melodin (?). En fjärde- del av de tillfrågade i SCB—undersökningen anser den vara oan—

• Sida 247
•  Original

vändbar. Det är dock en av de stora Lutherpsalmerna som i en nyåtergivning trogen mot originalet förhoppningsvis kan bli brukad på nytt.

169S:397 18l9=l937 EKG 310

Musikkommentar

Melodin hos Walter 1524 föreslås enligt alt mel, dvs i den var— samma förenkling som även EKG och NK har. Denna version är svår, men det är av både historiska, estetiska och ekumeniska skäl knappast försvarbart att välja en annan form än den allmänkyrk— liga. Vi vill dock påpeka att Simeons lovsång (som denna text parafraserar) föreslås i PoV del 2 i en tonsättning av Trond Kverno, som blivit synnerligen positivt mottagen.

G 397 H 478 19212478 EKG 310 NK 25 Z 3986

az

1. Med alla Herrens fromma en liten tid och sedan jag till den staden går, varann vi återser. där livets träd i blomma vid ljusets källa står, 3. O klarhet, som fördriver där skaran ingen räknar all tidens dunkelhet, lovsjunger kring Guds tron o härlighet, som bliver och alla sår är läkta min lott i evighet! och hjärtat har fått ro. Där skall vår lovsång stiga som bruset från ett hav

2. Och Herdens röst jag känner, och alla se och prisa som ropar mig vid namn, den nåd, som Gud oss gav. där väntar mina vänner, där öppnar Gud sin famn. I hoppet gläds jag redan: J O Wallin 1814 snart finns ej döden mer, Bearb A Frostenson 1978

Bearbetarens kommentar

Psalmen säger något som finns som en längtan hos många, det framgår av ofta återkommande verser i dödsannonserna. Återse— endet: som skildras i så många frikyrkosånger, som vanligen har en ljus, ofta jublande karaktär.

I Wallins psalm finns många föråldrade ord, men också en, som man kan tycka, alltför dyster beskrivning av vad som ligger framför de kvarlevande "en liten tid att lida/ännu på korsets

stig.”

I stroferna 2 och 6 finns en klang av ljus och lovsång. I bear— betningens v 2 som är en sammanskrivning av v 3 och 4 (1937) har den bevarats. Så eller på liknande sätt kan psalmen få en enda klar och bärande ton. Vers 2—4 och 6 har störst användning. Mot dem finns det också minst kritik (SCB).

1819=l937 AF

• Sida 248
•  Original

åLl

Musik: förreformatorisk, Wittenberg 1542

1. Låt gråten och klagan få stillna, och grodde, blev strån på hans åker och sörj ej som hopp inte funnes. så ax och så fullbildat vete.

De älskade, de som oss lämnat, bereds genom döden för livet. 6. Förgängelsens vinter skall ändas, då uppstår vår kropp från de döda

2. Vad säger Guds ord som är ristat och bär sin bestämmelse med sig med stenskrift i gravarnas vårdar? i liv som ej dör eller vissnar. De döda som vilar därunder de är inte döda. De sover. 7. Vi söker bland minnenas bilder en mänska vi kände i tiden.

3. Det livlösa stoftet är tecknet Vad ville hon här i sin strävan? att människan vilar från livet. Vem var hon i ljuset från Kristus? Det kommer en dag när hon vaknar av härlighet krönt, och av ande. 8. När fullbordan avlöser hoppet, då avtäckes bilden Gud skapat,

4. Guds skapelse sker i det dolda, då brister det dunkel som höljde, där väver han människan samman. vi skådar de älskade dragen. Så nyskapas livet i döden för tider och världar som kommer.

Prudentius omkr 400

5. Vi sådde de livlösa kornen, J 0 Wallin 1816 de bar på sin Skapares tanke Bearb 0 Hartman 1979 Textkommentar

Prudentius' begravningshymn, "Jam maesta quiesce querela”, (från omkr 400) har blivit en klassisk begravningspsalm i den evangelisk lutherska kyrkan, mycket beroende på Luthers höga uppskattning av den. Denna hymn om den kristna uppståndelse är ett utdrag (12 strofer) ur en längre dikt i vilken kristet och antikt bildgods blandas. Den latinska hymnen ingår i en svensk sångbok från 1536 tillsammans med sånger på svenska. Från reformationstiden härstammar de båda tyska översättningar som ligger till grund för en rad olika versioner och som har varit förlagor för de båda svenska översättningar, vilka seder— mera kom att ingå i 1695 års psalmbok. Den första svenska över— sättningen "Lät oss thenna kropp begrafwa" påträffas i en psalm—

• Sida 249
•  Original

bok från 1543. Det är en återgivning av den M Weisse tillskrivna tolkningen, "Nu last uns den leib begraben” (se EKG 174). Denna översättning hörde till de psalmer som i handböckerna från 1614 och b693 anbefalldes vid jordfästning. Detsamma gäller den andra svenska översättningen, "Hörer till i christtrogne alle", som ingår i en psalmbok från 1567 och är översättning av den andra tyska huvudversionen, "Hört auff mit Trauen und Klagen" (N Herman, 1500-1561). Båda dessa svenska återgivningar av Prudentius” hymn har jämte den latinska hymnen upptagits i 1695 års psalmbok (nr 400—402). För 1819 års psalmbok gjorde Wallin en nytolkning utifrån den latinska texten och den ingår i vår nuvarande psalmbok

(1695z401) 1819=1937 Bearbetarens kommentar

Wallin har gjort en psalm i upplysningstidens anda men rotad i kyrkans lära. Han följer sin urtext vers för vers, med för ho— nom och hans samtid betecknande tillägg och avvikelser. Pru— dentius vill veta hur kroppens uppståndelse egentligen går till, hur kontinuiteten bevaras tvärs genom död och förruttnelse. Han uppehåller sig påfallande mycket vid kvarlevorna i jorden; de återförenas vid uppståndelsen med själen eller anden - var den befinner sig säger han ingenting om, ehuru också den företräder kontinuiteten. Wallin är mer angelägen om uppståndelsens faktum än om kontinuitet och igenkännande. Hos honom är läran om stof— tet som vilar i jorden och anden som lever i höjden klarare ut— talad än hos Prudentius (v 1). Men han ser med tillfredsställel— se att kroppen inte känner något efter döden — begär, sorg, glädje betraktas som störningar som man då är av med. Detta drag saknas hos Prudentius — och är knappast urkristet. I v 10 info- gar Wallin ett ord om Kristi försoning — för honom är inte dö- den, utan synden det stora hindret för frälsningen. Men för bå- de Prudentius och Wallin är kvarlevorna i jorden en garanti för kontinuiteten mellan den människa som dör och den som uppstår.

l föreliggande nytolkning finns kontinuiteten hos Gud som har en avsikt med varje människa (v 5) och som nyskapar livet i dö- den (v 4). Liksom Kristus säger att patriarkerna lever, ty för Gud lever alla. Luk 20:37 f. Parallellen mellan Guds skapelse i människans moderliv och hans skapelse vid uppståndelsen ur graven har hämtats från Ps 139zl4 f. Det är också Gud som ga- ranterar att människan som uppstår är igenkännlig: hon är verk- ligen densamma som en gång dog. Wallin är angelägen att man skall vara en ”förädlad", men i den här formen mynnar allt- sammans ut i hoppet om ett återseende av ”de älskade dragen”, vad Prudentius kallar människans "figura". Psalmen är i den här versionen orimmad, som hos Prudentius. För modern uppfattning är det naturligt att låta de antika versmåtten vara vad de är, osmyckade. Man rimmar inte hexameter — varför skulle man försöka

utsmycka dessa anapester?

. OH Mu51kkommentar

Melodin, först tryckt i Wittenberg 1542, föreslås i NKs fonn, som är mera lättsjungen än den nuvarande.

G 40l H 492 l92lz492 NK Sl Z l454a

• Sida 250
•  Original

Musik: svensk folkmelodi

• Sida 251
•  Original

l. Att ta farväl på riktigt sätt från solens ljus är aldrig lätt för människan att lära. Det skedde aldrig på vår jord om inte Jesus med sitt ord stod oss som vän så nära.

2. Så ofta jag hos dig fått ro när hjärtat darrat i sitt bo och världens vågor forsat; vid jorden binds min arma själ och ormen hugger mot min häl fast du hans huvud krossat.

3. 0 Jesus, Gud och broder kär, du vet hur bitter döden är som du har segrat över; du vet med vilken skräck vi ser vårt timglas sandkorn falla ner, du vet vad vi behöver!

4. Kom till mig du som snart, jag vet, skall din och himlens härlighet för alla uppenbara; blir det en morgon eller kväll jag tar farväl och reser säll för att hos dig få vara.

5. Men kommer döden före dig, kom då förklädd, du glömmer ej hur gravens natt förskräcker, lys kring mig så jag glömmer den, och hjälp din stackars sjuke vän att se hur morgon bräcker.

Musikkommentar

6. Kom i min sista natteväkt i en av mina käras dräkt och sätt dig vid min sida, och tala så som vän med vän om att vi snart skall ses igen och aldrig mera lida!

7. Kom hur du vill. Jag vet det ju, du själv har sagt att här och nu skall du bli känd på rösten, den rösten som trots världens larm gör själen brinnande och varm så den får del av trösten.

8. Och låt mig i min sista stund få höra från din egen mun som liv och ande talar, hur skönt det är, 0 Gud, hos dig, att du en stol satt fram åt mig i dina ljusa salar.

9. Men innan dödens istappshand gör själen fri från stoftets band och mig från världen vänder jag redan somnar full av tröst som barnet vid sin moders bröst i dina frälsarhänder.

N F S Grundtvig l845 E Ahnfelt-Laurin l879 N Beskow 1936 Bearb S-Ch Swahn l979

I psalmens hemland, Danmark, har man två olika melodier att välja på. I andra länder har man inte funnit någon av dem lämp— lig utan prövat ytterligare andra. I Sverige har psalmen anvi— sats nr 138, som dock är knuten till en kraftfull andepsalm av helt annan karaktär än Grundtvigs lågmälda, intima text. Vi vill pröva att ta upp en folklig dalamelodi sjungen av Land Lars Ersson, lätt bearbetad av H Göransson. Hänvisning görs dock till 138.

• Sida 252
•  Original

s_a

l. Där finns ett land av ljus och sång. Där är vårt rätta hem. Där skall i ändlös dag en gång vi bo bland helgonen.

2. Som Israel bortom Jordan såg Kanaan, löftets land, så nära ser och så klart en himmelsk värld ibland,

3. ett morgonland i evig vår med skog och äng i blom. Än är vi skilda därifrån

av dödens smala flod.

4. Ej av ett hav, ej av en sjö men av en flod så smal, och ändå ängslas vi inför

Textkommentar

vår korta överfart.

5. 0, att vårt tvivel snart togs bort så att vi mer och mer det underbara landet såg som bara tron kan se.

6. 0, kunde vi som Mose se från berget där han stod, då skulle dödens mörka flod oss ingen Skrämsel ge.

I Watts l707 J A Eklund 1922 E Åkesson l934 Bearb A Frostenson l978

Psalmen "There is a land of pure delight" ger exempel på den enkla med bibliska allusioner mättade stil som Isaac Watts ut— vecklade i sin psalmdiktning. (Jfr kommentaren till nr 470). Av pedagogiska skäl valde han en stil som bröt starkt mot tidens poetiska ideal, som han dock behärskade, vilket framgår av hans övriga diktning. Hans psalmstil kan emellertid sägas vara klas— sisk i den meningen att den kännetecknas av enkelhet, saklighet och måttfullhet, dygder som också hyllades av puritanismen.

Under rubriken Perspect of Heaven ingick denna psalm i Watts år 1707 publicerade Hymns and Spiritual Songs. Det bildspråk vi finner här från Israels historia och landet Kanan är mycket van— ligt i anglosaxisk evangelikal sång och ingår i en mängd av de sånger som upptas hos oss av den nyevangeliska väckelsen och frikyrkorörelsen. Psalmen översattes också för dessa kretsar långt innan den fann vägen till psalmboken. J E Nyström gjorde en trogen översättning för Svenska Missionsförbundets sångbok 1893.

Den översättning som ligger till grund för versionen i 1937 års psalmbok utfördes av J A Eklund och publicerades först bland hans bearbetade psalmer, Under korset och inför döden, 1922, och sedermera i hans psalmboksförslag 1934. Texten gavs emeller— tid en språklig överarbetning och fick en poetiskt högtidligare diktion, innan den upptogs i 1937 års psalmbok. Denna version används numera även i andra samfunds sångböcker.

H A&M 536

• Sida 253
•  Original

Bearbetarens kommentar

Ordet "the narrow sea” finns i både vers 2 och 4. Det smala vattnet, den korta överfarten. Det är tolkningsordet för det viktigaste denna psalm har att säga: döden är en snabb passage, vår långa och tunga ängslan står inte i någon rimlig proportion till vad den är. År, kanske årtionden av rädsla för det som tar någon timma, minut eller sekund.

AF H A&M 536:

]. THERE is a land of pure delight, Where Saints immortal reign; Infinite day excludes the night, And pleasures banish pain.

2. There everlasting spring abides, And never—withering flowers: Death, like a narrow sea, divides That heavenly land from ours.

3. Sweet fields beyond the swelling flood Stand dress'd in living green; So to the Jews old Canaan stood, While Jordan roll'd between.

4. But timorous mortals start and shrink To cross the narrow sea, And linger shivering on the brink, And fear to launch away.

5. Oh, could we make our doubts remove, Those gloomy doubts that rise, And see the Canaan that we love With unbeclouded eye:

6. Cculd we but climb where Moses stood, And view the landscape o'er; Att Jordan's stream, nor death's cold flood, Should fright us from the shore.

• Sida 254
•  Original

&

l. Från våra kära, från våra vänner skils vi och lämnar dem i Guds händer. Led oss, 0 Gud, i dödsskuggans länder hem till ditt rike.

2. Du som befaller vindar och lågor, du som tar från oss vånda och plågor, du som ger svar på ängslande frågor, allt du förvandlar.

&

l. Snart bröt du upp,

snart drog du bort, en flyktig gäst. Ditt liv blev kort, en vår, som blott i blomning gick, en gryning, som ej dagas fick.

2. Vi ser ej meningen, vet blott: Gud är hos oss i ont och gott. Fullbordan han åt allt skall ge som här ej mer än början blev.

Nhsikkommentar

3. Ljus är den mantel vari du höljer den du benådar. Mörker fördöljer mer ej ditt anlet. Evighet följer livet på jorden.

A Frostenson l936, l980

3. Din nåd, o Gud, oss vare nog. För vad du gav, för vad du tog, för löftet om ditt paradis

dig vare tack och lov och pris.

A Frostenson 1936, 1979

Här föreslås en folkmelodi från Sköldinge, POV 76 nr 743, som redan blivit mycket sjungen och som väl ansluter till denna text. Alternativmelodin (till Luthers klassiska begravnings— psalm, EKG 174, Z 352) kvarstår som b-melodi.

• Sida 255
•  Original

&

l. Så skön går morgonstjärnan fram och bådar, klar och lyckosam, den stora dagens möte, då själen, över jorden höjd, får svinga sig med helig fröjd till Himlafaderns sköte. Tiden, striden snart skall slutas, friden njutas, hoppet vinna, tro och kärlek målet hinna.

2. Jag skyndar till den staden fort, det nya Salem, på vars port min bön så länge klappat. Jag vet att du som har mig kär bevarat väl de dina här, och ingen du borttappat. Jesus Kristus, tålig var du, korset bar du för att frälsa oss till frihet, liv och hälsa.

3. Helt varsamt lossas jordens band. Jag vet att vid din trogna hand jag i den glädjen hamnar där vännen återfår sin vän, och David, from och glad, igen sin Jonatan omfamnar. Modern, brodern där ej gråter.

Makar åter möts och finner kärlek som för evigt brinner.

4. Ej mer med blicken skum och svag jag söka skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel, men Herrens klarhet ohöljd se bland dem som blivit tecknade med Herren Guds insegel.

Salig hör jag sången tona

bär min krona, ser det höga som här doldes för mitt öga.

5. Min sällhetsdag, jag väntar dig, jag är beredd, jag kläder mig i vita högtidsdräkten. Kom, Jesus! "Ja, jag kommer snart," så svarar du, då hör'jag klart din röst i morgonväkten. Ära, ära

vare Herran!

Bort i fjärran viker världen. Till min Faders hem går färden.

J 0 Wallin l8l6 Bearb B G Hallqvist l981

• Sida 256
•  Original

&

l. En dag skall uppgå för vår syn, all världen till förfäran, när Herren visar sig i skyn med alla sina änglar. Och allt som finns på denna jord skall genomträngas av hans ord. Och rymd och hav skall bäva.

2. För domsbasunens gälla ljud skall rummets murar falla. All tid skall bli ett enda nu, ty tidens ur skall stanna. Och alla gravar, alla hav skall ge ifrån sig det som var och alla folk församlas.

3. Då finns ej tid, då finns ej rum, då finns blott räkenskapen där gott och ont, där krav och skuld dras fram och läggs i dagen. Då blottas alla dolda djup och vittnesbörd som plånats ut. Allt dömes efter Lagen.

4. Men förra gången Herren kom, då bar han våra skulder, de var hans ångest och hans kors, han dignade därunder.

Bearbetarens kommentar

Och det var då den kedjan brast där länk vid länk av skuld och straff all världen hållit bunden.

5. Med bävan ser jag fram emot den dagen när han kommer, men litar ändå på hans ord, förlåtelsen från korset. Jag vet han är densamme än som lyssnade till rövaren och gav sitt liv för folket.

6. Vi längtar efter klarheten som domen ger oss åter, men tror på djup i sanningen där korset finns, och nåden. Förbarma dig, vår Herre Krist och giv oss syndare den frid som i ditt rike råder.

B Ringwaldt l586 efter hymnen Dies irae L Springer 1676 J O Wallin 1814 Bearb 0 Hartman l978

Psalmen går tillbaka på en tysk version av Dies irae, författad av B Ringwaldt 1586 och tryckt i Goslar 1621. Den översattes till svenska av L Springer 1676. Psalmens rotsystem når dock ända ned till Dies irae. Skulle den alltså vara ett svenskt

Requiem?

I 1500— och 1600—talsversionerna är all bön för de döda uteslu— ten. Där skildras domedagen som en fruktansvärd räkenskap. Denna skildring efterföljs av bön om förbarmande och Jesu med— larskap. Detta sker i jag—form.

Wallin har i ett avseende avvikit från dessa versioner: hans Slutbön förstärker väntan på Kristi ankomst med den personligt färgade bekännelsen att han gläder sig åt "tidens fart och mö— dans flydda dagar”. Han är viss om att tiden för honom allt när— mare härligheten. Här bryts psalmens ton av bävan. Konsekvent är det icke. Jag har i mitt försök till ny version dels sökt anknyta till Dies irae, dels sökt införa moment från en nutida världsbild.

Förstnämnda strävan märks i en detalj som omnämnandet av rövaren på korset men framför allt i en förbön som utan att särskilt nämna de döda likväl innesluter alla syndare i vädjan om för—

• Sida 257
•  Original

barmande. Därmed finns åtminstone en anknytning till ”requiem aeternam dona eis”. En nutida världsbild: jag har undvikit att tala om ”skyn”, i stället talar jag om rymden. Likaså söker jag rycka domstankarna loss från tid och rum. ”Rummets murar falla”. ”All tid skall bli ett enda nu".

1695:404 1319=1937 (med smärre avvikelse i v 5) EKG 120

Musikkommentar

OH

Texten sjungs ibland till melodin 555 (se denna), som här före— slås.

&

1. Med lust och glädje tänker jag på den sommartid då Gud de sina skänker en evig ro och frid, då skapelsen har blivit Guds viljas återsken, då han all synd fördrivit och denna jord är ren.

2. När Guds basuner skallar kring all vår vida jord, ur gravens mörker kallar oss Jesu Kristi ord. Då faller tidens slöja, då flyr all dunkelhet. Då skall vår Herre röja sin dolda härlighet.

3. Vad ingen kan beskriva och ingen hört och sett skall Gud de sina giva. Hans rike står berett. Där får till sist de skåda Guds majestät och ljus. Oändlig frid skall råda i deras Faders hus.

4. Se, ny skall solen vara och månens ljusa rund

och alla stjärnor klara på fästets mörkblå grund. Guds himlavalv skall sträckas helt nytt i vidd och höjd. I ljus Guds barn skall väckas till rikets nya fröjd.

5. Vid evighetens brunnar står livets träd i blom, där Gud de sina unnar sin kärleks rikedom. Och honom skall de prisa i alla helgons kör med livets höga visa,

med sång som aldrig dör.

6. Oss Kristus där bereder en evig högtidssal och till sin måltid leder en skara utan tal. Då kan oss intet skilja från Kristi kärlek mer. Då är vår enda vilja att Herrens vilja sker.

7. Så må Guds vänner alla i strid och sorg och nöd ej vackla eller falla men ha i Gud sitt stöd. Han hjälper oss att bära vårt kors med tålamod. Han är oss alltid nära, oändligt stark och god.

8. Välsigna, Gud, de dina i denna mörka värld, och låt din kärlek skina som ljus på deras färd. Min själ i nåd bevara och skydda all min tid. Gör mig beredd att fara från denna värld i frid.

9. Nu vill med fröjd jag sluta mitt hjärtas sommarsång. Jag vet att Gud skall byta i frihet allt mitt tvång. Sin nåd skall han bevisa när utan sorg och brist för evigt jag får prisa och tjäna Jesus Krist.

J Walther l552 P J Gothus l604 A F Runstedt l9ll Bearb B G Hallqvist l978

• Sida 258
•  Original

29.4

l. Tänk när en gång

det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig, när evighetens sköna dag upprunnit och himmelskt solljus flödar på min väg.

2. Tänk när en gång vart "varför” blir besvarat, var gåta löst, som här jag grubblat på, när allting blir av Herren själv förklarat, tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå.

3. Tänk när en gång är stillad varje smärta, vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn, när varje snyftning tystnat vid Guds hjärta och varje tår avtorkats av hans hand.

4. Tänk när en gång med obeslöjat öga jag honom ser som här jag trodde på och inför honom mina knän får böja och till hans ära sjunga tack och lov.

Musikkommentar

5. Tänk när en gång jag utan synd skall vara, var tanke ren, var gärning utan brist, när jag ej ängslas mer för någon fara och varje frestelse sin kraft har mist.

6. Tänk när en gång i himlens gyllne salar jag med den vän som jag på jorden fann om evighetens nya liv får tala och om det liv som likt en dröm försvann.

7. O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta, var gång mig vägen tyckes lång och svår. Den tröst jag får tar bort var bitter smärta och lockar fram ett leende ur gråt.

W A Wexels l845 E Silén l920 Bearb l980

Här föreslås endast väckelsemelodin av 0 Ahnfelt från 1859 (me— lodipsalmboken s 824). 0 Lindbergs fina huvudmelodi utgår här men används till 387 och PoV 76 695 samt föreslås även till PoV del 2 nr 811.

• Sida 259
•  Original

532

l. Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går, Jerusalem, Guds stad, mitt hem, där all min nöd och smärta för alltid tages bort. Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går.

2. Men på de stora vattnen hur hittar jag min väg bland grund och rev där jag ej ser i mörkret över vattnen; jag vet var målet är, men på de stora vattnen hur hittar jag min väg?

3. Dock tänker jag med glädje: min färd till himlen går. Ge mod och tro i stormens hot, sköt roder, Gud, och ankar. Jag inget själv förmår, dock tänker jag med glädje: min färd till himlen går.

Vers l och 2 H A Brorson tr l765 Vers 3-5 C Ahnfelt l859 Bearb A Frostenson l978

Textkommentar

Längtan till himlen är ett vanligt tema i H A Brorsons psalm— diktning och längtan till Jerusalem, den himmelska staden är ämnet för psalmen ”0 Helligand! mit hjerte", som publicerades i Svanesang 1765 efter författarens död. I likhet med många andra av Brorsans psalmer kom den att först upptas i väckelsekretsar i vårt land, innan den införlivades med vår psalmbok. Den över— sattes till svenska av sångare—predikanten Oscar Ahnfelts maka Clara, som diktade till sju strofer om den himmelska saligheten, vilket svarade mot samtidens förkärlek för sånger om pilgrims- färd och hemland (tr i häfte 5 av Ahnfelts sånger). Vanligtvis har nun gjort egna översättningar från kyrkligt håll oberoende av väckelsekretsarnas och frikyrkornas, men denna psalm upptogs först i 1921 års tillägg och sedan i 1937 års psalmbok efter en lätt bearbetning och med bibehållande av tre av de ahnfeltska verserna.

Den nya bearbetningen utgår från Brorsons originalpsalm, Pil— grimsmotivet har sålunda tonats ner, medan den för äldre tid typiska bilden av livet som en sjöresa tillvaratas bättre.

Den återges här (Da psb 645):

1. O Helligänd! mit hjerte 2. Men ak, de fare—vande! den stad så hårdt attrår, Hvor kan jeg finde spär det sade hjenu blandt blinde skaer, Jerusalem, mod stram og uejr, hwr al min no'd og smeri ; til frydeborg at lan ? sit pas og afsked får. Jeg skal, jeg er der r. 0 Helligänd! mit hjerte Men ak, de fare—vande. den stad så härdt attrår. Hvor kan jeg finde spor?

• Sida 260
•  Original

5. Befaest mig dag de tanker: Jeg snart i Himlen står! Gar troen kaek mod bdlgens skraek, hold selv ved ror og anker, du ved, hvad jeg förmår! Befaest mig dog de tanker: Jag snart i Himlen står!

Musikkommentar

Melodin av 0 Ahnfelt från 1859 behålls oförändrad, dock införs de punkteringar som finns i PoS 544 och som torde motsvara det

vanligaste sångsättet.

192l:669

&

]. Nu dagen är till ända och natten förestår. Håll edra lampor tända när timmarna förgår. Långt innan morgon bräcker skall allt bli uppenbart. Se till att oljan räcker: vår brudgum kommer snart.

2. Ni visa jungfrur, vaka att honom ta emot. Stor sällhet skall ni smaka med sång och jubelrop.

Ty bröllopsfesten stundar, se, porten öppnad är,

och väktarna förkunnar att brudgummen är här.

3. Nu kommer glädjens timma och efter kors och kval

skall fröjdefacklor brinna i Herrens bröllopssal.

Och den som i förbidan har hållit fast sin tro skall snart vid Lammets sida stå inför Faderns tron.

4. 0 Jesus, du min längtan, låt mörkret bli till ljus, och stilla all min trängtan i glädje utan slut. Jag vet att du skall komma i min förlossnings tid och ge åt dina fromma en Oförgänglig frid.

L Laurenti l7OO C D af Wirsén 1889 Bearb O Hartman l978

• Sida 261
•  Original

&

l. Hör hur tempelsången stiger andaktsfull mot himlens höjd, oro stillas, klagan tiger, hjärtat slår av helig fröjd. Själen då, från jordens grus trängtande till Faderns hus, himlens tungomål ren talar och av hoppet sig hugsvalar.

2. 0 min själ, du skall dig svinga till det Salems berg en gång, där kerubers harpor klinga bland de sällas segersång. Låt ditt lov, ditt böneljud gå i förväg hem till Gud, medan än du, följd av sorgen, irrar utom fadersborgen.

pristecknet: & d & lil G 323 H 160 1921:193 EKG 383a Z 5138

377. L Masons melodi från 1856 tycks numera vara övergiven i anglo— saxiska länder. I Sverige sjungs den dock allmänt, och vi föreslår nuvarande a-melodi oförändrad. B—melodin utgår.

l921:598

411. Melodin, först i en böhmisk sångbok 1595, fortlever i Tysk— land i en variant av M Praetorius från 1610 (=alt melodi). Denna passar dock inte så bra till texten, och vi föreslår i stället den mera lättsjungna formen i NK, som närmast bygger på svensk-finländsk tradition alltifrån Kangasala—hs 1624 (men före G, där utjämningstendenserna redan börjat göra sig gällande).

G 352 H 416 EKG 342 NK 63 Z 247a 411 a. Musik: tjeckisk 1595, M Praetorius l610

• Sida 274
•  Original

413.

429.

434.

436.

Den nuvarande mollstämda melodin passar knappast till denna text. I stället föreslår vi nr 15, som även SoP har (övriga frikyrkliga sångböcker har andra melodier utom metodisterna som har 1939 års melodi).

Melodin av N Selnecker 1587, omarbetad av J Cröger 1649, föreslås som hittills i dubbla versioner: a) alt melodi, b) huvudmelodin.

G 342 H 429 l921:429 EKG 227 Z 159

Även om det vore frestande att pröva A Kriegers melodi från 1667 i originalgestalt (se t ex Koralmusik II, nr 90) före- slår vi dock 1939 års version oförändrad.

H 434 192lz434 EKG 364 Z 212a

Nuvarande melodi (66) infördes först 1921 till denna text. Då det måste anses önskvärt att avlasta denna melodi åtmins— tone någon av dess många och olikartade texter, föreslår vi här en folkmelodi från Leksand (bearbetad av H Göransson), som sjungits till sv ps 585:6.

Musik: svensk folkmelodi

• Sida 275
•  Original

= den nuvarande av

Här föreslås som a—melodi den hos oss redan mycket sjungna och i anglosaxiska länder till denna text brukade melodin av C C Scholefield från 1874. B—melodi H Rung 1857.

449.

449 a. Musik: C C Scholefield 1874

• Sida 276
•  Original

517.

1919 (upp melodi utgår. oförändrad. Som b—melodi föreslås A Tegnérs melodi från tagen i Kyrkovisor för barn 1960). Nuvarande b— Nuvarande a—melodi av I Widéen från l916 (1921:623) behålls först införd 1939.

Texten huvudtext till denna melodi av I Widéen f

512.

T 8. o n 1914 ,

Musik; N Åhlén 1933

476.

b—melodi den nuvarande (se 326). Som a—melodi föreslås W Åhléns mycket sjungna körvisa f 1933, här i orgelsättning av tonsättaren fran 1980; som

rån

• Sida 277
•  Original

• Sida 278
•  Original

527. Melodin av T Wall 1933 är inte andhämtningsvänlig. Därför föreslås en omrytmisering enligt finlandssvenska psalm— boken 504 som fint ansluter till texten.

Musik: T Wall 1933, 1967

0 du som ser, o du som vet vart stac - kars vä - sens

hemlig-het, som ock- så vet långt mer än jag mitt vä - sens

natt och dag, tag allt jag ä — ger i din hand, bränn slagget

med din renhets brand och låt mig le — va i ditt land, min

Fa - der och min Gud.

528. Här föreslås Th Söderbergs melodi från 1877 som används i elva frikyrkliga sångböcker (endast metodisterna har en annan). Dock görs hänvisning till nuvarande melodi (se 286.)

Musik: Th Söderberg 1877

• Sida 279
•  Original

529.

541.

544.

574.

575.

Hj Nilssons melodi tycks inte ha blivit mycket sjungen. Vi föreslår i stället en folkmelodi från Dalarna som sjungits till denna text i ett flertal varianter, här i en bearbet— ning aV H Göransson som bygger på en variant från Älvdalen.

O Åhlströms melodi från 1820 (H 449, l921:449) torde knappast ha främjat användningen av denna psalm. Vi före— slår Rungs melodi 449 som till texten 449 upptagits som b-melodi.

Denna förmodligen svenska folkmelodi finns i ett stort antal hss under 1600-talet, tidigast i Kangasala 1624. Den förändrades starkt av Haeffner 1808 och bör restaure— ras efter äldre källor. Den tidigare huvudtexten 262 före— slås utgå; huvudtext blir då 544.

G 380 H 173 1921:173

Till denna text är den nordiska meloditraditionen synner— ligen splittrad. I Norge (640) har man som a—melodi vår svenska koral 125 i sönderhackad fonn samt en b—melodi av Fugl. I Danmark sjungs texten till en melodi av Laub och i den nya finlandssvenska koralboken har man gått över från Fugl till en melodi av Klemetti (610, resp 119 i den gamla koralboken). Vår melodi, av C E F Weyse 1826, är emellertid mycket älskad i Danmark, där den sjungs till texten Den signede dag med fryd vi ser, och behålls därför här. Hänvisningen i 1939 års koralbok till Wikan— ders 575 har dock ofta blivit följd (så i Koralmusik II 1960 nr 70) och bör kvarstå.

1921:658

D Wikanders melodi från 1933 föreslås endast rytmiskt förändrad till likhet med originalmelodin, vilket innebär att andra, fjärde och sista fraserna slutar med två fjärdedelsnoter, följda av fjärdedelspaus (se t ex Koral—

• Sida 280
•  Original

577 a. Musik: Fr F Flemming 1811

till 238. slås alt melodi av J Cröger 1640 (=EKG 375, Z 991), som utmärkt väl ansluter till texten. Hänvisning görs även

577.

melodi från 1811 som förek ommer i a

5

böcker (vi väljer formen i PoS 640). Här föreslås som a—melodi Fr F Flemmings mycket sjungna tta frikyrkl'

0

Som b—melodi före—

1ga sang—

till 574. musik II, nr 70). Hänvisning görs, liksom i 1939, även

• Sida 281
•  Original

579. Melodin av H R Bishop 1823 behålls oförändrad, dock med de punkteringar som förekommer i PoS och ST och som torde motsvara det vanligaste sångsättet.

Musik: H R Bishop 1823

587. Melodin av Ph Nicolai 1599 börjar i nyare koralböcker allt oftare återfå sin äldre rytm; här föreslås alt melodi (=NK). I SCB—undersökningen bedömdes denna form negativt, men man utgick då från 1939 års text nr 3 som inte alls passar till den. Huvudtexten till denna melodi bör vara den traditionella, nämligen 587 (Wachet auf).

H 3 192113 EKG 121 NK 66 Z 8405

598. Melodin är en svensk variant av en tysk melodi, tryckt 599. 1662 (Z l83la), i Sverige först i Roslagskulla—hs 1693. Nuvarande form är upptagen från KSVs koralbok nr 78b, som där sägs vara en av R Norén upptecknad folklig va- riant från Västergötland. Behålls oförändrad.

G 411 H 487 l921:487

• Sida 282
•  Original

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31 . 32. 33.

35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42.

45. 46. 47.

50.

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso— och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. l. Datateknik i processindustrin. I. lnrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrägor. Ju . Film och TV i barnens värld. U.

Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. Oversyn av radiolegen. U.

. Omprövning av semvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete III. H. . Sjukersättningsfrågor. S.

Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. 5. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, Iag-

förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. I. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begra ningsverksamheten. Kn. Företag obestånd II. 8. Om het mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. De internationella investeringarnas effekter. I. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text-TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. .lu. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn.

• Sida 283
•  Original

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48]

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård inför90-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttiande. [2] 3. Hälso— och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorgar om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35]

Kommunikationsdepartementet lnrikesflyget under 1980-talet. [12]

Ekonomidepartementet Löntagarna och kapiteltillväxten. Slutrapport. [44]

Budgetdepartementet Företags obestånd ll. [37]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa— tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier — text-TV, teledata. [45]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [41] 3. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38]

Bostadsdepartementet Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47]

Industridepartementet

Data— och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Direktinvesteringskommitten. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning rn. rn. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50]

• Sida 284
•  Original

• Sida 285
•  Original

.......| __._

|"*J_._._' .|'

* vw "'" "it"" "' ""|*'||"'|*.:_'-" -"'"j"2"'."" "' .l"& _"' '_'|':"' "'

| .. __.illm; 'L'l""" ]'|'.'*l" "*|"].']' '.||._ ' "L'"']"" —..'_"J_

' |ll |.” .... '*"__*1|... ,. ___).

ll .. _. '.” liv" ' . .. . -.. .. , ..”Hll '.'""|||_' '_wulf _ _ .._._._ _

."l'w'. .. |"-'1. L" . . . |__|..._-__ __.__ .__.__... __ _. . _ _

..i __|.._|' '.__||__-__'_|L.._.]_

• Sida 286
•  Original