Handlingsprogram i handikappfrågor : förslag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Handlings program i handikapp

frågor

FÖRSLAG Av BEREDNINGSGRUPPEN FÖR INTERNATIONELLA HANDIKAPPÄRET 1981

S99]

A

m*

@ Statens x

offentliga utredningar

~

ww 1982:46

F37

Socialdepartementet

i

Handlingsprogram

handikappfrågor

F r

r

Förslag av för internationella

ggredningsgruppen

handikappåret 1981

i Stockholm 1982

Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-07163-0 ISSN 0375-250X

GOTAB 71811 Stockholm 1982

.i

=

FÖRORD

I samband med förberedelserna inför det internationella han-

dikappåret 1981 rekommenderade Förenta nationernas general-

församling medlemsländerna att överväga att utarbeta natio-

nella långsiktiga handlingsprogram på handikappområdet.

Den av regeringen i december 1979 tillsatta beredningsgrup-

pen för handikappåret beslutade i ett tidigt skede av sitt

arbete att utarbeta ett svenskt handlingsprogram på området

att överlämnas till Som ett första led i detta

regeringen.

arbete lät beredningsgruppen utarbeta och publicera rappor-

ten Svensk syftade till att ge en

handikappolitik, vilken

samlad bild av dagens handikappolitik och samtidigt tjäna

som diskussionsunderlag för det fortsatta programarbetet.

över rapporten inhämtades yttranden från ett stort antal

statliga myndigheter, landstingskommuner, kommuner, organi-

sationer och företag.

I december 1981 tillsatte beredningsgruppen inom sig ett

- av före-

programutskott med uppdrag att på grundval det

liggande materialet, tidigare utredningar samt erfarenheter-

na från m.m. - utarbeta till hand-

handikappâret förslag

å

lingsprogram för handikappolitiken på 1980-talet. I utskot-

tet har följande ledamöter i beredningsgruppen ingått, näm-

s

E ligen riksdagsledamöterna Nils Carlshamre (m), ordförande,

Z E Rune Gustavsson (c), Håkansson (fp) och Anna-Greta

Margot

å

2 Skantz (5), sekreteraren Per Olof Bengtsson (vpk), ord-

2 a Å föranden i Handikappförbundens Centralkommittê (HCK) Bengt

Lindqvist, överdirektören Gunnar Olofsson, socialdeparte-

mentet och kanslichefen Nils Wallin, De Handikappades Riks-

förbund (DHR). Dessutom har ledamoten i beredningsgruppen,

4 › sou 1982:46

kansiichefen R01f Utberg, HCK, tagit viss dei i programut-

skottets arbete. Beredningsgruppens sekreterare Lennart

No1te har varit sekreterare åt utskottet.

Vid sitt siutsammanträde den 22 juni 1982 antog berednings-

gruppen ett av programutskottet utarbetat försiag til] hand-

att - vissa

iingsprogram och besiöt försiaget efter kompiet-

-

teringar och smärre justeringar av programutskottet sku11e

överiämnas ti11 regeringen.

Bakom försiaget ti11 handiingsprogram står ett enigt pro-

gramutskott. Att a11a riksdagspartiernas företrädare ti11-

sammans med handikappröreisens stödjer för-

representanter

siagen skapar eniigt beredningsgruppens mening goda förut-

sättningar för att ska11 komma

handiingsprogrammet också

att successivt förverkiigas under programperioden.

Programmet gör inte anspråk på att vara fullständigt. Det

är inte vare praktiskt e11er ekonomiskt möjiigt att un-

sig

der en tioårsperiod undanröja a11a de hinder på skiida sam-

häiissektorer som försvårar för människor med funktionsnedsättning att nå fu11 deiaktighet och jämiikhet i samhäiiet. Vissa av de åtgärder som föresiås är dessutom av så genom-

gripande art att de kräver iång tid för sitt genomförande

och därför endast kan hinna påbörjas under programperioden.

Programmet pubiiceras också som taibok, i punktskrift och

på iättiäst svenska.

Stockholm, juni 1982

g

Innehåü

Förord

perspektiv

v SOU 1982:46

T ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

Grundsynen på handikappade

om a11a människors 1ika värde biidar en av

Uppfattningen

I hörnstenarna för i vårt demokratiska samhä11e.

utveckiingen

Goda och ändamålseniiga bostäder, arbete åt a11a, god hälsa,

ekonomisk och informationsfrihet är vik-

trygghet, yttrande-

tiga mål för vilka det råder stor enighet.

politiken kring

och i samhä11et ska11 omfatta a11a

Tryggheten gemenskapen

medborgare.

har som andra att få de1 av

Handikappade samma rättighet

väifärden och ska11 kunna 1eva ett fritt och oberoende 1iv

som ger möjiighet ti11 sjäivförverkiigande. Det är en hela

foikets angeiägenhet att a11a kan vara med i gemenskapen.

Handikappade är en resurs i samhä11et, som med sina kun-

och erfarenheter ska11 kunna bidra ti11 framåtskri-

skaper

dandet.

Betydande insatser har gjorts under de senaste årtiondena

för att samhä11et och göra det ti11gäng1igt för handi-

öppna

Vi befinner oss eme11ertid bara i början av ett

kappade.

omfattande arbete och mycket återstår att göra.

Handikappade är eftersatta

Handikappade finns inom a11a grupper av befo1kningen, och* deras 1ivssituation väx1ar på samma sätt som andra människors. Genere11t sett har dock handikappade sämre bostäder,

8 Allmänna

utgångspunkter .,

Iägre utbildning, sämre ekonomi, de är oftare arbetsiösa,

de1tar mer sä11an i kultur- och nöjesliv, är mer iso1erade

etc. än vad som gä11er genomsnittet av befo1kningen. Pro-

b1emen är oiika för o1ika grupper av och svå-

handikappade

righeterna gör sig med varierande styrka gä11ande på ski1da

områden.

Vårt samhä11e har danats under 1ång tid. Utveck1ingen har

skett utifrån var tids tekniska och ekonomiska förutsätt-

ningar men utan hänsyn ti11 att inte a11a människor är ef-

fektiva och starka och utan funktionsnedsättningar, Det är

först under senare årtionden handikappades prob1em och be-

hov har uppmärksammats och angripits mera måimedvetet. I

det moderna samhä11et har högt utvecklad teknik, avancerad

forskning, goda kommunikationer osv. kommit också handikap-

pade till de1 och därmed bidragit ti11 att förbättra deras situation.

A andra sidan kan en rad orsaker ti11 handikapp sökas i

förhâ11anden som är en fö1jd just av det högt utveckiade

samhä11et och som 1eder ti11 obaians me11an kraven på hur människor ska11 vara och fungera och.vissa människors faktiska funktionsförmåga. Förekomsten av är ett

handikapp

stort samhä11spr0b1em som berör många människor. De f1esta

utsätts för handikappskapande faktorer och risk att Iöper

b1i handikappade. Mi1jögifter och förorsakar skador droger

och sjukdomar hos människorna som kan 1eda ti11

a11var1iga

funktionsnedsättningar. Många skadas varje år i trafiken och

på arbetsp1atserna. I skolan och i arbetsiivet råder konkur-

rens om poäng och meriter med krav höga Auto-

på prestationer.

utgångspunkter

, mation, rationaliseringar och stress är andra faktorer som kan leda till handikapp.

Funktionsnedsättningar drabbar oftare människor i högre åldrar. Med det kraftigt ökande antal åldringar som kan förutses måste man räkna med att även antalet handikappade ökar.

Handikappolitiken angår alla

Handikappolitiken syftar till att de allmänpolitiska målen förverkligas även för handikappade. Samhället skall göras tillgängligt för alla. Handikappade skall ha möjlighet att delta i samhällsgemenskapen och att leva på ett sätt som är

likvärdigt med andras.

Viktiga utgångspunkter för dessa strävanden är att alla människors behov är lika angelägna att tillgodose. Alla människor har och erfarenheter som behövs för utveck-

kunskaper lingen av vårt samhälle. Om gemenskapen inte omfattar alla, blir samhället fattigare. Full delaktighet och gemenskap för handikappade är därför en allmän

samhällsangelägenhet. Handikappfrågorna berör de flesta områden av samhällslivet och praktiskt taget varje samhällsfrâga har en

handikappaspekt. Handikappolitiken angår följaktligen alla människor.

Det är också viktigt att slå fast att inte

handikappolitiken syftar till att gynna handikappade eller annat sätt

på skapa förmåner som inte tillkommer andra. skall

Handikappolitiken medverka till att klyftorna mellan och andra ut- 5 handikappade é jämnas. Den skall leda till att får det som andra

handikappade

människor redan har och att den fortsatta sker

utveckiingen

med hänsyn också ti11 handikappades probiem och behov.

Handikapp är ingen egenskap

Det handikappbegrepp som har vuxit fram under senare år

skiijer me11an skada och sjukdom, funktionsnedsättning och

handikapp. En individ kan ha en faktisk skada, sjukdom e11er

annan störning i fysisk, psykisk e11er inte11ektue11 bemär-

keise. Funktionsnedsättning är den begränsning i individens

funktionsförmâga som är en föijd av skadan e11er sjukdomen.

Handikapp är de negativa följder som uppstår i reiationen

me11an en individ med en funktionsnedsättning och omgiv-

ningen i vid bemärkelse med dess krav viss funktionsför-

på

måga.

Uttrycket handikappade använder vi om människor som har en

varaktig funktionsnedsättning och som til} f61jd av denna

och bristfäiiigheter i samhäiiet möter mera betydande svå-

righeter. Med den definitionen av handikappbegreppet som

iämnats ovan är det egentiigen missvisande att ta1a om han-

dikappade. I stä11et borde man taia om funktionsnedsatta

e11er människor med funktionsnedsättningar. Ordet handikap-

pade är emeiiertid djupt rotat i det svenska

språkbruket

och är därför svårt att utan vidare utmönstra. I detta program används ordet handikappade. Tiden får utvisa om or-

det ska11 ersättas och efter hand utgå.

utgångspunkter

Vägjedande principer

Ett av handikappoiitiken förutsätter att förverkiigande a11a tar ansvar för att handikappade kan vara med i samhä11et. Ansvaret åviiar både den offentiiga och privata sektorn. Såväi staten, iandstingskommunerna och kommunerna som organisationer och enskiida persoprivata företag, ner måste beakta i sin verksamhet. handikappaspekterna

rätt ti11 ievnadsförhåiianden som är iikvär- Handikappades diga med andra människors får inte påverkas av svängningar i samhälisekonomin. Åtgärder för att skapa fu11 deiaktighet och gemenskap måste vidtas även om samhäiiets ekonomi är hårt Det är därför viktigt att utrymet för ansträngd. reformer med sådant syfte görs beroende av den ekono-

inte

miska tiiiväxten. Åtgärderna måste i stäiiet utgå ifrån en rättvis och sociait medveten fördeiningspoiitik.

och är centraia begrepp för in- Normaiisering integrering satserna på De innebär i korthet att hanhandikappområdet. dikappade så iångt möjiigt ska11 ha samma iivssituation som andra människor och att ska11 kunna deita handikappade i samhäiiet tiiisammans med andra människor.

Staten har i a11a sammanhang det övergripande ansvaret för samhäiisutveckiingen. Regering och riksdag formar genom sina besiut och kan b1.a. genom iagstiftning och an-

riktiinierna

nan normbiidning samt oiika ekonomiska styrmedei och stimuutveckiingen i önskad riktning. Vidare iansåtgärder påverka fuiigör statiiga myndigheter på en rad områden uppgifter som är betydeisefuiia för handikappade.

V

Landstingskommunerna och kommunerna bedriver verksamhet och

ansvarar för service som på ett direkt sätt handi-

påverkar

kappades levnadsförhållanden. Särskilt bör betonas kommunernas yttersta ansvar för alla människors välfärd. De senare

årens utveckling med lagstiftning av ramlagskaraktär, minskad

statlig tillsyn och reglering och större frihet för lands-

tingskommuner och kommuner att utforma olika verk-

själva

samheter ger dessa möjligheter att satsa där de upplever

behoven som störst men kan också motverka målinriktningen

för handikappolitiken. Konkurrensen om knappa resurser ökar.

Vid prioriteringen mellan olika, ändamål kan handi-

angelägna

kappolitiska intressen komma i skymundan av krav från andra

grupper som har lättare att hävda sina intressen. Det kan vara svårt att åstadkomma likvärdiga insatser och service-

. nivån kan komma att variera starkt mellan olika

landstings-

kommuner och från kommun till kommun.

Handikappades problem

och behov skall vara avgörande för utformningen av den ser-

vice landstingskommunerna och kommunerna skall tillhandahålla.

Anspråk måste också ställas på den privata sektorn, dvs.

företag, institutioner, organisationer och enskilda männi-

Stora och viktiga delar av samhällslivet hör till den

skor.

privata sektorn, t.ex. arbetsplatser, butiker, anläggningar

för fritidsliv och institutioner för kultur- och nöjesliv.

Enskilda människors attityder och inställning till handikap-

pade är ofta direkt avgörande för handikappades möjligheter

till delaktighet och gemenskap i samhället. Statens över-

gripande ansvar för samhällsutvecklingen måste gälla även

i förhållande till den privata sektorn. Vid behov skall den-

na kunna stödjas och pâverkas med olika former av normgivning

och

stimulering.

utgångspunkter 13

Handikappades delaktighet och gemenskap i samhället måste åstadkommas genom att miljö och verksamhet utformas ett

på sådant sätt att de blir för Var-

tillgängliga handikappade. je huvudman måste beakta detta i sin verksamhet. Kostnader som uppkommer för sådan anpassning skall ses som en

självklar del av kostnaderna för verksamheten och därmed också finansieras på sama sätt som verksamheten i

övrigt.

Full delaktighet och jämlikhet förutsätter att

handikappade både har inflytande över sin egen situation och kan

påverka utvecklingen i samhället. möter

Handikappade betydande svårigheter när det gäller att använda av en rad

sig grundläggande fri- och rättigheter. Ett krav är att

primärt

handikappade både enskilda människor och

handikapprörelsen - får

ett reellt inflytande i samhället, får ta ansvar för sin situation och ges att utveck-

möjligheter påverka lingen.

Handikappolitikens utveckling i vårt land under de senaste årtiondena har klart visat betydelsen av en stark handikapprörelse och nödvändigheten av samverkan mellan handikapprörelsen och samhällsorganen på alla nivåer.

i sou 1982:46 15

DEMOKRATI OCH INFLYTANDE

Det råder stark poiitisk enighet i kring en rad

Sverige

centraia värderingar som kännetecknar ett demokratiskt sam-

häiie, såsom yttrande- och informationsfrihet, åsiktsfri-

het, mötesfrihet, aiimän rösträtt och iikhet inför iagen.

Att dessa fri- och rättigheter gäiier och tiiiämpas iika

för aiia människor i iandet i demokratins natur.

iigger

Tiii kännetecknen på vårt demokratiska samhäiissystem hör

också respekt för och hänsyn tiii minoriteters eiier efter-

satta gruppers åsikter och behov och människornas rätt att ha infiytande över och kunna påverka den egna situationen.

Ett demokratiskt samhäiissystem och demokratiska arbetsfor-

mer bygger på aiia medborgares medverkan. Det innebär inte bara rättigheter för den enskiide utan också

skyidighet

för honom att medverka i samhäiisbyggandet och med sin in-

sats bidra tiii det gemensamma framåtskridandet.

Med detta synsätt är demokrati inte bara något som utövas

av enskiide medborgaren vid vaien tiii riksdag, iands-

den

ting och kommuner. Frågor om demokrati och infiytande i

denna vidare bemärkeise gör sig tvärtom gäiiande i skiftan-

de skeden i iivet och i de mest vardagiiga situationer.

Det handiar om rätten att ta dei av innehåiiet i en tidning,

ett radio- eiier TV-program, att få dei av information och

besiut, om rätten att överkiaga myndigheters besiut, att

offentiigt föra fram egna åsikter, att ta dei av andras

argument och att sjäiv argumentera. Demokrati handiar ock-

så om att få och att bii tiiifrågad och att bii res-

fråga

E pekterad som människa.

inflytande

För att de demokratiska ska11 fy11as med ett

rättigheterna

meningsfu11t innehå11 för den enski1de, krävs att han också har praktiska möjiigheter att utöva dem. Många handikappade hindras häri av sin funktionsnedsättning och de brister i tillgängiigheten som de möter i samhä11et till f61jd härav. På 01ika samhäiissektorer förutsätter därför den handikappades deiaktighet, när det gä11er hans möj1igheter att utöva de demokratiska fri- och rättigheterna på samma vi11k0r som

medborgare, att av vitt skiida övriga anpassningsåtgärder

Det inte bara att göra t.ex. va11okaslag genomförs. gä11er 1er samt po1itiska församlingars, myndigheters och organisationers lokaler i fysisk mening. Det gä11er

ti11gäng1iga också att göra det möj1igt för människor med o1ika siag av

att få dei av och ti11godogöra sig funktionsnedsättningar resuitatet av de möten, förhandlingar e11er andra aktiviteter som berör deras rättigheter och skyldigheter i samhä1let. Detta gä11er i särski1t hög grad i fråga om exempe1vis

och myndigheters besvärsprövning där d0msto1sförhand1ingar rättssäkerheten annars kan sättas ur spe1. Handikappade måste vidare 1iks0m a11a andra kunna ta dei av det informationsutbud som förmed1as press, radio, TV och and-

genom ra media och som de behöver för att fö1ja samhä11sdebatten och för en fri åsiktsbi1dning. De po1itiska partierna har ett stort ansvar för att göra sin utåtriktade information V för a11a. ti11gäng1ig

Angeiäget är att handikappade ges ree11a möj1igheter att sjä1va åta och fu11göra po1itiska uppdrag. För att det-

sig ta ska11 måste sammanträdes10ka1erna vara ti11gäng-

fungera iiga och utrustade med erforder1iga hjä1pmede1, t.ex. te1es1inga och bra beiysning, sammanträdeshandlingar måste b1i

Demokrati och 17

inflytande

inlästa på kassett för den synskadade och tolk

deltagaren mâste finnas till hands för att döva skall kunna delta i överläggningarna. Speciella arrangemang av detta slag behövs naturligtvis inte om ingen ledamot i den

politiska församlingen behöver servicen. Men det måste finnas en beredskap att kunna klara sådana behov med kort varsel, och avsaknaden av sådana resurser får inte leda till att handi-

avstâr från partipolitiskt arbete.

kappade

För stärkandet av i samhället och

handikappades inflytande tillvaratagandet av deras rättigheter har framväxandet av handikapprörelsen som en av landets breda folkrörelser kommit att spela en allt roll. mellan han- T viktigare Samspelet dikapporganisationerna och samhällsorganen, där organisationerna känner handikappades problem och behov, formulerar kraven och driver frågorna i det arbetet

intressepolitiska och där samhällets organ och på olika sätt

prioriterar styr och stimulerar, har lett till i han-

påtagliga förbättringar dikappades situation allmänt och på en rad olika samhällssektorer. utgör en resurs som också fram-

Handikapprörelsen

deles bör tas till vara i det arbetet och inom

politiska administration och Samhällsorganen måste

förvaltning. stödja

strävanden att öka i

ä handikappades inflytande samhället.

Förtroendevalda inom handikapporganisationerna utför ett omfattande arbete som för med sig kostnader i både tid och pengar för den enskilde. Dessa har i vissa av-

uppgifter seenden blivit så omfattande, bl.a. av ökade krav

på grund på medverkan i olika kommunala organ, att de inte alltid E kan fullgöras som Det undersökas om kom-

fritidsuppdrag. bör

i 18 Demokrati och sou 1982:46

inflytande

munaia uppdrag som företrädare för handikapporganisationer

kan motivera rätt ti11 iedighet för den anstäiide för att

utföras arbetstid såsom vid t.ex. nämndemansuppdrag.

på gäiier

Staten, iandstingskommunerna och kommunerna använder sig a11t

oftare av den samiade sakkunskap som finns inom handikapp-

rörelsen. Företrädare för organisationerna ka11as som sak-

kunniga e11er experter i utredningar, organisationerna an-

vänds som remissinstanser, tas i anspråk för information i

utbi1dningssammanhang osv. Dessa ti11tagande anspråk på or-

ganisationerna ieder tili ökade behov av resurser för att

de ska11 kunna svara mot den efterfrågan på medverkan som

finns. Om detta ska11 b1i möjligt är det önskvärt att inte bara fu11 kompensation ges för den a11männa pris- och iöneökningen utan att även reel] höjning av statiiga organi-

det

sationsstödet komner ti11 stånd.

Också handikapporganisationerna på 1äns- och kommunpianet

har fått ökade Samtidigt som samhä11sorganens

uppgifter.

anspråk på deras medverkan har ökat, har strävan att decent-

raiisera statiig verksamhet och att öka iandstingskommuner-

nas och kommunernas självbestämmande inneburit vidgade ar-

betsuppgifter i handikapporganisationernas intressepoiitiska

arbete på iäns- och kommunpianet. Landstingskommunerna och

kommunerna bör svara för att handikapporganisationerna får

ett verkningsfuiit ekonomiskt stöd som ger dem ree11a möj-

iigheter att bedriva ett aktivt och kontinueriigt arbete.

Länshandikappråden (LHR) och de komnunaia handikappråden (KHR)

har utveckiats ti11 fast etabierade forum för samverkan mel-

1an och handikappröreisen. Genom LHR och KHR

samhäiisorganen

inflytande

har handikapporganisationerna fått ökade möjligheter att kom-

ma in i planeringsprocessen på ett tidigare stadium och an-

lägga handikappaspekter på olika samhällsfrågor.

Rådens ställning varierar. På många platser har de funnit väl

fungerande arbetsformer och ingår som ett naturligt led i pla-

neringsarbetet. På andra håll har råden haft svårare att häv-

da sin ställning. De nya lagarna på hälso- och sjukvårdens

och socialtjänstens områden lägger ökat beslutsansvar på kom-

munerna. Uppgifterna för både LHR och KHR växer i takt härmed.

Råden besitter stor sakkunskap i och bör ses

handikappfrågor

som en viktig resurs. För att de skall kunna fullgöra sina uppgifter måste de förses med kansliresurser i sådan omfatt-

ning att ärendena kan beredas på ett effektivt sätt. Det är

också angeläget att rådsmedlemarna får lämplig utbildning eller fortbildning för att tillfredsställande kunna fullgöra sina Svenska kommunförbundet och

uppdrag. Landstingsförbun-

det bör tillsammans med statens ansvara för att

handikappråd

samhällsorganens representanter i råden får bättre kunskaper

i och att e

handikappfrågor handikapprörelsens representanter

får fortlöpande information i olika samhällsfrågor.

Till handikapprâdens viktigaste uppgifter hör att förmedla

kunskap och verka opinionsbildande, inte minst i förhållande

till de politiska partierna. Det är emellertid viktigt att

slå fast, att det är inom och i de beslutande or-

partierna

ganen som prioriteringarna skall göras. Partierna behöver

den kunskap och de erfarenheter som handikappade har. Detta

är ett betydelsefullt skäl för att skall ges

handikappade

bättre möjligheter att delta i de politiska partiernas ar-

E

Demokrati inflytande

bete. Dessutom är det från aiimändemokratisk synpunkt sjäivk1art att även handikappade ska11 kunna delta aktivt i partipoiitiskt arbete. ökade krav måste därför resas på att partierna gör sin information och verksamhet i övrigt tiligängiig för människor med olika funktionsnedsättningar.

Massmedierna speiar en viktig ro11 i vårt moderna samhä11e. Bland deras viktiga uppgifter är att fånga upp och

spegia opinioner. Massmedierna har därmed också ansvar för att bevaka och beskriva handikappades och se ti11 att in-

stä11ning formation och opinion når också

handikappade.

/Som redan nämnts är frågor om demokrati och också

infiytande nära förenade med det vardagiiga iivets situationer och företeeiser. Inom vård, rehabi1itering, utbildning, arbete osv. dyker dessa frågor De återkommer också

ständigt upp. därför i fiera av avsnitten.

de fö1jande

FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

En primär uppgift inom handikappo1itiken är att förhindra

uppkomsten av handikapp och motverka sådana förhå11anden i

samhä11et som ieder ti11 handikapp. Med den definition av

som vi - som i handikappbegreppet numera använder och kort-

het redovisats -

tidigare kan handikapp motverkas på tre

01ika vägar. En syftar ti11 att så Iångt som

väg möjiigt

skapa förhållanden som skyddar från skador och

människorna

sjukdomar. En andra väg avser åtgärder för att bota e11er rehabi1itera där en skada e11er sjukdom redan har inträffat.

En tredje väg tar sikte att utforma samhä11et

s1ut1igen på

på sådant sätt att människor med funktionsnedsättningar når

fu11 deiaktighet och gemenskap i samhä11et. En framgångsrik

handikappolitik förutsätter att a11a tre aspekterna beaktas. Detta synsätt återkommer i de avsnitten. Här

föijande

ska11 närmast behandias några mer a11männa och

övergripande

synpunkter pâ frågan om att motverka handikapp.

Eftersom det är skador och sjukdomar som

vaniigen ger upp-

hov ti11 är det att främ-

funktionsnedsättningar, angeiäget

ja en som motverkar av skador och

utveck1ing uppkomsten sjuk-

domar.

Den snabba medicinska och 1äke-

utveckiingen framstegen på

mede1sområdet under det senaste sek1et har revoiutionerat

möj1igheterna att förebygga och bota sjukdomar som tidigare

iedde ti11 iidande och kvarstående men för

iångvarigt många

människor.

i

Förebyggande åtgärder

Också den tekniska utveckiingen har haft en närmast omväi-

vande betydeise för människors iivsviiikor och för heia vår

samhäiisutveckiing. Den har påverkat arbetsmarknaden, bo-

stadsförhåiiandena, kommunikationerna, kuituriivet, heia sam-

hä11s1ivet. I sin dagliga ti11varo iever de fiesta människor i det moderna samhäiiet ett och bekvämare iiv än

tryggare

man gjorde förr. Många hinder i det samhäiiet som ute-

gamia

stängde människor med funktionsnedsättning från att ta dei

i kan nu med teknikens

samhäiisgemenskapen hjäip undanröjas

e11er minskas.

Å andra sidan möter människor i samhäiie risker och

dagens

handikappskapande faktorer av annan art än i gångna tider.

Sjäiva omstruktureringen i sättet att 1eva med uppiösningen

av gamiaffamiijeband och av med nya

fiergenerationsboende,

mönster för könsroiier och samt med en

arbetsiivsfördeining

ti11varo som i hög grad prägias av krav på effektivitet och

rationaiisering kan 1eda tili ökad isoiering för dem som av

fysiska eiier psykiska skäl inte förmår anpassa sig ti11 de

nya mönstren och rytmen i samhäiiet.

Trots den ökade uppmärksamheten på arbetarskydd och arbets-

miijöns krav utsätts människor även i dagens samhäiie för

svåra skador e11er sjukdomar i arbetsiivet, förorsakade av

stress och dâiiga miijöer, av buiier, damm och skad-

drag,

iiga ämnen, fariiga maskiner och tunga arbetsmoment. Ofta

orsakas oiycksfaii och yrkesskador av att nya arbetsformer

e11er produktionsmetoder tagits i bruk utan att därmed

förenade skadeverkningar eiier skaderisker i förväg doku-

menterats.

_

Trots att på många områden finns om de skade-

goda kunskaper

risker som inom arbetslivet och regier har stäilts

föreiigger

för att undvika riskerna, behövs ökad information och utupp för att motivera människor att föija de bestämmeiser

biidning

finns ti11 undvikande av skador i arbetet. A11a inom arsom betsiivet måste ta ett ökat ansvar i detta avseende för att det skal] b1i att nedbringa handikappande faktorer.

möjiigt

Det är därvid inte minst viktigt att vara observant på nya ämnen, e11er metoder, viikas eventueila skadeverk-

preparat

ningar inte är fuiit kiariagda.

I detta sammanhang kan pekas också på den fosterdiagnostik

som i dag bedrivs trots att samhäiiet saknar en politik för och på omrâdet. Det är angeiäget

forskning tiiiämpning

att en sådan 0mede1bart.utveck1as. Det är från han-

poiitik

dikappoiitisk synpunkt av vikt att också utveckiingen på

område föijs med största uppmärksamhet.

hybrid-DNA-teknikens

Bostadsförhåiiandena har under ioppet av ett par generatio-

ner genomgått förändringar. Stora foikomfiytt-

väsentiiga

och en ökad har gett män-

ningar kraftigt bostadsproduktion

niskorna modernare bostäder, i högre än förr kon-

nya, grad

centrerade ti11 tätorter. I de större kommunerna har stora

bostadsområden vuxit ibiand beskrivna som stenöknar,

upp, anonyma områden där människorna inte känner samhörighet och Dessa områden kommer att finnas kvar under

gemenskap.

tid. Kraftfuiia måste sättas in för att mot-

iång åtgärder

verka den som uppkommer. Gemensamhets-

bostadssegregering

1oka1er, infiytande den egna boendesituationen och andra

på

som engagerar människor bidrar ti11 att bryta den

åtgärder

som i många fa11 drabbar handikappade särskiit hårt.

isoiering

24 i

Förebyggande åtgärder

Bruket av o1ika droger, främst av a1koho1 och narkotika, har växiat från tid ti11 annan. Föijderna av drogmissbruk är vä1 kända: arbetsoförmåga, raserad ekonomi, spiittrade famiijer, kriminaiitet osv. Kostnaderna i pengar och i iidande är stora. Härtiii kommer att missbruket leder tili sjukdomar och funktionsnedsättningar som är i grad hanhög dikappskapande. Förhäriigandet av bruket av a1k0ho1 och narkotika på film, video, i TV osv. står i ett direkt motsatsförhå11ande ti11 det a11männa önskemåiet att minska drogmissbrukets verkningar. För att nå dessa mål är det nödvändigt att ingripa med åtgärder fiera områden än på det rent dr0gpo1itiska.

Trafikutveckiingen ti11 lands, ti11 sjöss och i iuften har varit omväivande. att snabbt färdas från en Möjiigheterna plats ti11 en annan har både arbetsliv och fritidspåverkat 1iv. Samtidigt har den trafiken en viktilitagande spe1at tig ro11 biand de handikappskapande faktorerna. män- Många niskor skadas varje år. har för att mot- Åtgärder vidtagits verka skaderiskerna, men ökade måste göras. ansträngningar Barn är särskiit oskyddade. Därför krävs försikspecieiia tighetsmått för att minska riskerna för att de skadas genom i trafiken - 1iksom i o1ycksfa11 hemmiijön.

Miijöförstöringen har fått en omfattning som ingen kunnat

förutse för bara nâgra decennier sedan. från bi1ar, Uts1äpp industrier och kommunaia påverkar Iuft, vatten

aniäggningar

och växtiighet. Effekten för människornas del är endast deivis känd. Vi har inte ievat med dessa ti11räckproblem Iigt länge för att med säkerhet veta hur påmänsk1igheten

. \ sou 1982:46 25

Förebyggande åtgärder

_ verkas på 1ång sikt. Däremot är det känt att

föroreningar-

A na även på kort sikt har ogynnsam inverkan på hä1soti11ståndet. Kraftfu11are än hitti11s måste vidtas för

åtgärder

att mi1jöförstöringen inte i ännu än som redan

högre grad

sker ska11 förorsaka

handikapp.

i sou 1982:46 V27

VÅRD OCH BEHANDLING i God hälsa samt vård av god kvalitet och på lika villkor för

Q hela befolkningen utgör grundläggande mål för politiken

på hälso- och sjukvårdens område. Vården skall också till-

godose patienternas behov av trygghet, vara lätt tillgäng-

lig och bygga på respekt för patientens självbestämmande

b

och integritet.

Människor med funktionsnedsättningar är enligt statistiska

centralbyråns rapport Handikappad. Delaktig och jämlik?

betydligt större konsumenter av sjukvård än befolkningen

i övrigt. Detta medför att olika handikappgrupper tillsammans tar en betydande del av hälso- och sjukvårdens resur-

ser i anspråk.

Som utvecklats under avsnittet Förebyggande åtgärder kan

handikapp motverkas efter tre skilda angreppslinjer, näm-

ligen genom förebyggande åtgärder, genom medicinska eller

andra behandlings- och rehabiliteringsåtgärder samt genom

utformning av samhället så att det blir tillgängligt för

människor med funktionsnedsättning.

Hälso- och sjukvårdens uppgift är framför allt att genom

hindra att ohälsa uppkommer och att

förebyggande åtgärder

bota och rehabilitera där sjukdom eller skada redan in-

träffat i syfte att återställa en skadad funktion eller

minska verkningarna av en funktionsnedsättning.

?

Utgångspunkten för all hälso- och sjukvårdsplanering måste

b vara att vården är till för patienten. Patienten bör därför i

28 Vård och behandling sou 1982:46

ha en aktiv roll i och själv känna sig delaktig i

vården

vårdarbetet. För att åstadkomma detta krävs att läkare och annan sjukvårdspersonal lyssnar och tar hänsyn till vad den enskilde patienten säger. Som ett naturligt led i vårdarbetet skall ingå att patienten informeras om sina rättigheter och skyldigheter, sitt sjukdomstillstånd, olika behandlingsalternativ osv. på ett sätt som han förstår. Det får inte vara den enskildes eller att tala

förmåga oförmåga

för sin sak som avgör om han skall bli delaktig i vårdarbetet eller ej.

Den pågående av arbetsorganisationen inom

utvecklingen

hälso-- och sjukvården mot ökat lagarbete med personalen organiserad i vårdlag bör skapa bättre för

förutsättningar

ikontinuitet i kontakten mellan patienter och personal, för »information till och från patienten, för inflytande för patient och personal och för fortbildning i

kontinuerlig

arbetet.

För många handikappade med långvariga sjukdomar och beståen-

de skador är det av särskilt stor betydelse att vid behandling eller utredning, som kräver flera besök, få träffa samma läkare och i ett Detta ställer

övrig personal vårdlag.

stundom krav på organisatoriska förändringar och vissa re-

sursförstärkningar. I samband med ikraftträdandet av ny

hälso- och sjukvârdslag är det nödvändigt att ansträng-

, ningar nu görs av sjukvårdshuvudmän, centrala myndigheter

och organisationer för att förverkliga kontinuitetskravet.

Primärvården utgör basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen. Den skall erbjuda människorna en geografiskt lättill-

i

Vård och 29 .

behandling

gänglig vård av god kvalitet, i första hand på vårdcentralen genom sköterskor och allmänläkare. För många patienter krävs emellertid en mera vård än den som all-

_ specialiserad

» mänläkarvården erbjuder. I ökad har detta behov

omfattning

\ under senare tid tillgodosetts inom ram

primärvårdens genom

medverkan av specialistläkare i sluten vård som konsulter

at primärvården eller genom att läkare i andra

specialite-

ter kunnat som allmänläkare. En fortsatt utveck-

tjänstgöra

ling i denna är önskvärd för att en god närvård

riktning

skall kunna beredas inte minst grupper av medicinskt

många

handikappade med ett kontinuerligt behov av specialistvård.

Den brist på vissa för behov

specialistläkare primärvårdens

som f.n. råder försvårar en sådan och bör därför

utveckling

täckas. Detta får dock inte leda till att specialistvârden

pa läns- och.regi0nnivå försämras, ty även den

specialist-

som lämnas på dessa nivåer uppvisar i

, vård dag allvarliga

brister på områden av stor betydelse för många handikapp-

grupper. Det är viktigt att dessa brister beaktas i den

långsiktiga planeringen för utbyggnad av specialistvârden.

För flera av de medicinska har den

handikappgrupperna på-

gående utvecklingen från sluten till öppen vård haft stor

betydelse. Så har t.ex. av

decentraliseringen psoriatiker-

I vården medfört att vården blivit mera lättillgänglig, vil-

ket öppnat för den enskilde att arbeta och bo

möjligheter

, hemma. Den har också medfört att reducera vård-

› möjligheter

kostnader för sjukvårdshuvudmännen. En liknande utveckling

E

där vården förankras i primärvården bör åstadkommas även

för andra medicinskt handikappade.

l

i mot Utvecklingen öppna vårdformer 0ch.närmare samverkan

mellan sjukhusens och vårdcentra«

öppenvârdsmottagningar

sou 1982:46 i

Vård och behandling 30,

lerna ställer stora krav på en flexibel vårdorganisation.

Till vårdcentralerna bör i ökad utsträckning knytas resurser för vård av medicinskt I många fall kan

handikappade.

med kroniska eller långvariga sjukdomar lära sig

patienter

att under kontroll av läkare och annan personal vid vård- 4 centralen själv sköta och ta ansvar för sin behandling. Stundom kan man genom förebyggande insatser reducera tyngre vårdbehov och skapa förutsättningar för ett större oberoende. Den fördelningen av vårdresurser är

geografiska

för ett gemensamt problem. En mål-

många handikappgrupper

för hälso- och sjukvården måste vara att minska sättning \de skillnaderna och sträva efter en jämnare för-

regionala

av vårdresurserna. I samband med en sådan omfördeldelning ning bör övervägas på vilken nivå resurserna skall ligga.

Enligt den nya hälso- och sjukvårdslagen skall landstingskommunerna i och utvecklingen av hälso- och

planeringen

samverka med och sjukvården samhällsorgan, organisationer enskilda. kommer härigenom att läggas på

Vidgade uppgifter

vars erfarenheter och kunskaper behöver

handikapprörelsen,

tas till vara i av alla nivåer inom vårdorga-

planeringen

nisationen för att skall bli beaktade

handikappaspekter

på ett tidigt stadium.

Inom f.n. under en femårsperiod försöks-

landstingen pågår

verksamhet med förtroendenämnder, vilka har till uppgift V att främja kontakten patient och personal. Många

mellan

emellertid också råd och hjälp av någon

patienter behöver

utomstående att föra sin talan och hävda sina intressen i tvister med landstinget. Handikappade möter ej sällan särskilda härvidlag till följd av sin funk-

svårigheter

i sou 1982:46 Vård och 31

behandling

tionsnedsättning. I samband med den utvärdering av verksam-

heten med förtroendenämnder som skall ske efter försöks-

bör övervägas förutsättningar och former för att

perioden

lösa berörda problem.

Inom långtidssjukvârden råder speciella problem, där pa-

tientens behov av omvârdnad måste särskilt beaktas. Längtidsvârden är huvudsakligen organiserad för värd av mycket

gamla, ofta senila För unga långtidssjuka, som

patienter.

under längre tider vårdas på långtidssjukhus, uppkommer

särskilt svåra problem. Differentiering av vården med möj-

ligheter till såväl intellektuell som fysisk stimulans sak-

nas inom de flesta regioner och behöver utvecklas.

Före intagning bör i samverkan mellan

pâ långvârdsklinik

den handikappade, sociala centralnämnden samt distriktsoch långvårdsläkare noga övervägas vilken boende- och vårdform som är lämpligast för den enskilde.

Inom den psykiatriska vården har på senare âr skett en för-

skjutning frân stora, ofta gamla institutioner med sluten

vård enligt en äldre tids vârdideologi till öppna vårdfori mer. Det råder i en allmän att så få

dag uppfattning patien-

| ter som möjligt skall behöva leva hela eller större delen

I av sitt liv på slutna vârdinstitutioner. En förändring sker således successivt mot ett allt större inslag av öppna värdformer. Patienten ses som en del av ett socialt sys-

r motiverar vårdens i den totala miltem, vilket förankring

jön och samverkan mellan somatisk och social

t psykiatrisk,

vård, För psykiatrins del har det främsta instrumentet för

att realisera denna nya inriktning varit decentraliserad

(sektoriserad) psykiatrisk verksamhet i vårdlag, sammansatta

av psykiatriker, psykolog, kurator, sjuksköterska och skö-

tare. Denna bredare syn på psykiska har aktualise-

problem

rat frågor om avgränsning och främst

ansvarsfördelning

mellan psykiatri, och socialtjänst.

primärvård

Både inom den slutna vården och inom somatisk

psykiatriska

långvárd återfinns människor som egentligen inte behöver institutionernas totala omvårdnad. Samma förhållande råder

i fråga om många som bor på institutioner för ut-

psykiskt

vecklingsstörda. Av olika skäl har de förblivit boende på

institutionerna. En del har institutionaliserats och så

på

vis utvecklat ett beroende till institutionen. Andra har

tyst funnit sig i sin lott. Rent är det orätt att

mänskligt

på detta vis göra i människors levnadsvill-

inskränkningar

kor. Av samhällsekonomiska skäl är det också att

olämpligt

behålla människor i dyra vårdformer när det av medicinska och vårdmässiga skäl inte behövs.

Dessa förhållanden har i olika sammanhang under se-

belysts

nare år men mäste ägnas ökad Problemen bott-

uppmärksamhet.

nar bl.a. i bristande resurser inom såväl och hem-

primär-

sjukvård som socialtjänsten vad gäller rehabilitering resp.

boende och service. Totalt sett ställs emellertid inte krav

på ökade resurser. Frågan är närmast hur resurserna används. Det är att finna former för att kunna föra över

angeläget

resurser som används inom en sektor till

angelägna uppgif-

ter inom en annan sektor och på så sätt minska det totala

behovet av insatser. Staten, landstingskommunerna och kom-

munerna måste utveckla sitt samarbete för att lösa dessa

problem.

. Vård och 33

behandling

Fortfarande behöver en del människor bo på institutioner

kortare eller längre tider. Institutionen blir då en ersätt-

ning för det egna hemmet. Institutionsvârden måste få de resurser som behövs för att negativa följder av institutionsboendet så möjligt skall kunna undvikas.

långt

Ett problem inom såväl öppen som sluten sjukvård är att

vårdpersonalen ofta har om handikapp. I

dåliga kunskaper

diskussioner om hur handikappades situation skall förbätt-

ras ständigt kravet på mer information och ut-

återkommer

bildning i handikappfrågor. Det är angeläget att inslagen

av och orientering om skilda funktions-

handikappkunskap

hinder ökas i I avvaktan på att så sker

vârdutbildningen.

är det att anordnar fortbildningskur-

viktigt landstingen

ser i för och i sin planering

handikappkunskap personalen

av denna finner former för samverkan med handi-

utbildning

kapporganisationerna.

. _ ” A

l . . x _ 1

x

a \.

. x

‘ ‘

HABILITERING OCH REHABILITERING

Habilitering och rehabilitering utgör ett viktigt led i vår-

den och behandlingen av människor med funktionsnedsättning,

varför de har en central ställning bland insatserna för han-

dikappade. Åtgärderna tar sikte på den enskilda människans

situation och syftar till att hjälpa den sjuke eller skada-

de att nå bästa möjliga funktionsförmâga eller att minska

verkningarna av hans funktionsnedsättning. Verksamheten är

av skiftande slag och kan gälla t.ex. medicinska, pedago-

giska, psykologiska, sociala, arbetsvärdande eller tekniska

åtgärder. Insatserna skall ta tillvara och utveckla den

handikappades förmåga i olika avseenden och därigenom stär-

ka hans egna förutsättningar att leva ett aktivt och oberoende liv.

Med habilitering avses insatser för personer som har en

medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, medan

rehabilitering är motsvarande insatser för den som har fått

senare i livet.

funktionsnedsättningen

När en människa drabbas av en funktionsnedsättning får detta

konsekvenser även för i den omgiv-

personer handikappades

ning. Det innebär i fall en svär psykisk press för

många

hela familjen och för andra nära anförvanter och medför

5 ofta allvarliga inskränkningar även i deras livssituation.

i Sådana problem mäste i högre grad än som

uppmärksammas

skett hittills. och rehabiliteringen skall

å Habiliteringen

vara till stöd också för de anhöriga.

f

Mycket av habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten

i

är knuten till institutioner, t.ex. medicinska rehabili-

i

Habilitering rehabilitering

vteringskliniker, avdelningar för barnhabilitering, syncent-

raler och arbetsmarknadsinstitut. Endast vissa delar av insatserna behöver dock bedrivas inom institutionerna. En strävan bör vara att förlägga så mycket som av trä-

möjligt

ning och behandling utanför dessa institutioner och i så

nära anslutning till den hemmiljö som

handikappades möjligt.

All och rehabilitering måste utgå ifrån den

habilitering

handikappades individuella behov och förutsättningar. Åt-

gärderna måste utformas med respekt för den enskildes in-

Den skall alltid medverka i plane-

tegritet. handikappade

och själv kunna påverka processen.

ringen

Många handikappade får i dag endast habiliteofullständig

ring eller rehabilitering. Resurserna är håll på många

. och verksamheten kan inte det be-

otillräckliga tillgodose

hov som finns. Vid det urval bland som därvid

handikappade

måste göras får äldre ofta stå tillbaka för de som yngre, bor på institutioner kommer efter dem som har bostad egen och de svårast som kräver de största resur-

handikappade

serna får ibland stå tillbaka för dem med lättare handi-

kapp.

kan till en del ett bättre

Svårigheterna avhjälpas genom

utnyttjande av de resurser som finns. Men det räcker inte. Ett målmedvetet arbete för att slussa ut människor som inte

behöver bo institutioner till ett boende

på eget, privat

måste omfatta betydande åtgärder av habiliterande och re-

habiliterande natur. Liknande behov finns för vuxna handikappade som bor hos föräldrar eller andra Totalt

anhöriga.

behöver därför habilitering och tillföras

rehabilitering

ökade vård--och behandlingsresurser.

i

och 37

Habilitering rehabilitering

V Landstingskommunerna har under senare år utveckiat barnha-

biiiteringen. Eniigt omsorgskommittêns förslag (SOU 1981:26)

skaii iandstingens ett habi1iteringsorganisation utgöra

’ skyddsnät, som bör omfatta a11a barn och

handikappade ung-

T domar, och ett bättre åstadkommas

resursutnyttjande genom

en ökad av verksamhet. Motsvarande ut-

samordning befintiig

veckiing behöver komma ti11 stånd när det gä11er habilitering och för vuxna.

rehabi1itering

Många samhäiisorgan är engagerade i e11er

habiiiterings-

rehabiiiteringsprocessens oiika de1ar, såsom arbetsförmed-

1ing, arbetsmarknadsinstitut, försäkringskassa, sjukvårds-

organ, sociaitjänst och utbiidningsväsende. En rad åt-

1ång

gärder behöver vidtas och den ena ofta

åtgärden påverkar

den andra. När som här o1ika är

samhälisorgan inb1andade,

med remissförfarande och stälis stora krav

väntetider, på

samarbete för att ska11 kunna samlat

åtgärderna genomföras

och utan tidsutdräkt.

onödig

För den enskiide kan det vara svårt att

handikappade veta

hur ansvaret fördeiar me11an olika och and-

sig myndigheter

ra organ. Det finns inte he11er instans som har en

någon

samiad överbiick över de som för den han-

åtgärder pianeras

dikappade e11er som har att bevaka den stä11-

handikappades

ning och se til] att e11er

habiiiterings- rehabiiiterings-

;processen fortskrider. Likaså saknar den i de

handikappade

ifiesta fal] en bestämd att vända tiil.

kontaktperson sig

Det är önskvärt att åstadkomma ett som innebär att

system

varje handikappad som befinner sig i e11er

habiiiterings-

rehabiiiteringsverksamhet får en sådan kontaktperson. Denne

iska11 håiia samman och överbiicka

pianerade rehabiiiterings-

och sou 1982:46 t_

38 Habilitering rehabilitering

se ti11 att habiliterings- e11er rehabiiiteringsåtgärder,

inte stannar upp och vara den enskiide handikappa-

processen

i oiika som habiiitering och de behjäiplig frågor gä11er

rehabilitering. Det 1igger i linje med den nya sociaitjänst-

att ansvaret för att kontaktperson utses pâ kom-

1agen iägga

som har ett ansvar för den han-

munens socia1tjänst, primärt

avseenden 1oka1 nivå. Aiternativt kan

dikappade i skiida på

Sâ1unda kan erinras om att vid

annan anknytning övervägas.

redan fa11 finns s.k. rehab-

försäkringskassorna i många

att finns med i biiden i grupper och försäkringskassorna

nästan a11 habi1itering och rehabiiitering.

Den rehabiiiteringen en viktig ro11

yrkesinriktade spe1ar

i strävan att minska anta1et och bereda

förtidspensionärer

arbete åt a11a. Den rehabiliteringen har

yrkesinriktade

en under de senaste åren. De nyin-

genomgått omorganisation

rättade arbetsmarknadsinstituten svarar för kva1ificerade

Verksamheten med rehabi1itering är

insatser. yrkesinriktad

ett bra av nära samverkan me11an

exempe1 på nödvändigheten

o1ika och heihetssyn den handikappade. Formerna organ på

för den rehabi1iteringen behöver emeiiertid

yrkesinriktade

utveckias Insatserna bör i större utsträck-

ytteriigare.

än som nu sker vara offensiva och samordnas me11an

ning

måste arbetet så att den

.olika organ. Heihetssyn prägia

handikappades tota1a iivssituation uppmärksammas.

och skal] utvecklas i

För att habiiitering rehabi1itering

som räcker det inte med samordning

riktning angivits

den

och ett av befintiiga resurser. Nya re-

bättre utnyttjande

behöver ti11föras verksamheten. Vid bedömningen av surser resursbehovet och hur resurserna kan skaffas är det ange-

i

och

Habilitering 39

rehabilitering

läget att anlägga ett brett samhällsekonomiskt

perspektiv.

Kostnaden för en en institution är -

vårdplats på lågt räk-

nat - 500 kr/dygn. En person boende på en sådan institution i 30 år kostar ca 5,5 människa som förtids-

milj.kr. En ung

pensioneras uppbär förtidspension med l-1,5 milj. kr. innan

han blir När man diskuterar

âlderspensionär. för

kostnader

habilitering och är det att be-

rehabilitering väsentligt

räkna även de kostnader som om man avstår ifrån

uppstår

att vidta en åtgärd. Kostnaderna för att rehabilitera en

institutionsboende bör alltså ställas i relation till vad

institutionsvârden kostar. Och kostnaderna för att

genom

rehabilitering bereda en handikappad till arbete möjlighet

bör ses i relation till kostnaderna för

förtidspension. En

viktig uppgift blir att finna former för av re-

överföring

surser frân en sektor till en annan eller olika

mellan

kostnadsansvariga och att åstadkomma en som med-

planering

ger ett förtida av resurser för i

iansprâkstagande att

gengäld kunna åstadkomma ett minskat resursbehov

längre

fram i tiden.

HJÄLPMEDEL OCH TOLKTJÄNST

och började i

Både hjälpmedelsverksamheten tolktjänsten

- - men har

ofta handikapporganisationernas regi privat

“successivt över av samhället. Båda verksamheterna tagits

för att leva

har stor betydelse händikappades möjligheter

aktivt och oberoende liv i med andra. De ett gemenskap

har utvecklats snabbt under senare år. Fler åtgärder be-

emellertid för att verksamheterna skall bli höver vidtagas

bättre och behov som ännu inte är täckta.

tillgodose

Tillhandahållandet av sker på olika sätt för

hjälpmedel

och beroende ändamålet för vil-

skilda handikappgrupper pâ

ket hjälpmedlet skall användas.

Ansvaret för till handikappade ele-

pedagogiska hjälpmedel

ver i och âvilar i huvudsak skolan.

grund- gymnasieskolan

Motsvarande för studier eller

hjälpmedel eftergymnasiala

för kan i vissa fall erhållas genom sko-

yrkesutbildning

*

i andra fall från arbetsmark-

lan/utbildningsanstalten,

i

nadsverket. som behöver i arbets-

Hjälpmedel handikappade

livet tillhandahålls arbetsmarknadsverket. Sådana

genom

I I som den enskilde behöver för att lättare klara

hjälpmedel

r

i för kommunikationer osv. tillsig hemmet, på fritiden,

ä

handahålls genom sjukvârdshuvudmännens försorg.

E

Samhället bör sträva efter att förenkla hjälpmedelshante-

De hittills ledande att var och en

ringen. principerna

som har behov av ett skall erhålla detta utan

I hjälpmedel

kostnad bör fast. Målet för en förenklad verksamhet

ligga

i

bör att får det samlade och

T vara sjukvárdshuvudmännen

fulla ansvaret för all Den enskilde

hjälpmedelsverksamhet.

E

42 och z

I Hjälpmedel talktjdnsi sou 1982:46:

handikappade behöver då inte ha kontakt med olika organ i samma typ av ärenden. Vidare underlättas och utprovning ordination. kan bedömas Den handikappades hjälpmedelsbehov i ett Dessutom underlättar ett sådant samanhang. system för den att kunna behålla ett som

handikappade hjälpmedel

fungerar bra vid från en skolform till en annan

övergången

eller frân till yrkesliv. En sådan

utbildning utveckling

ställer ökade krav att samverka med olika på landstingen sektorsmyndigheter såsom arbetsmarknadsverket, skolöverstyrelsen och UHF.

Samtidigt som förs samman hjälpmedelsverksamheten under

ett landstingskommunalt bör

huvudmannaskap verksamheten organiseras så att avståndet mellan den enskilde och de organ som handhar hjälpmedelsverksamheten förkortas. Värdcentraler, skolor och andra organ kommunal nivå bör på ges en mera aktiv roll i denna verksamhet. En viktig uppgift för dessa organ är att behov av och se upptäcka hjälpmedel till att landstingens resurser in. kopplas

Formerna för information, ordination utprovning, träning, och uppföljning behöver utvecklas. De olika leden skall komma i nära till varandra. Det är särskilt anslutning vik- . tigt att av hur uppföljningen hjälpmedlen fungerar förbättras.

Handikappinstitutet spelar en viktig roll för hela hjälpmedelsverksamheten. I takt med att hjälpmedelsverksamheten utvecklas hos ökar ytterligare landstingen anspråken på institutets insatser. Särskilt beträffande utbildning av personal som arbetar med behöver hjälpmedel institutet öka sina insatser.

-

1982:46 . och tolktjänst -43

sou Hjälpmedel

har också en viktig roll genom den sam-

Handikappinstitutet

A lade överblick institutet har. Ett särskilt ansvar faller 3 därför att medverka till att forsknings- och på institutet utvecklingsarbete kommer till stånd både för att utveckla och i att få fram nya produk- 1 befintliga hjälpmedel syfte t ter. områden som behöver prioriteras är t.eX. Angelägna s.k. samt för barn och flerhañdihemhjälpmedel hjälpmedel

vilkas behov hittills uppmärksammats i

kappade, grupper mindre utsträckning.

Det finns hur den snabba tekniska utveckgoda exempel på och inom elektronik och lingen forskningens landvinningar teleteknik för människor med funköppnar nya möjligheter Det är att de möjligheter tionsnedsättningar. angeläget som att med användande av modern teknik uti dag finns veckla för mer målmedvetet tas

nya hjälpmedel handikappade

tillvara över hela fältet. Utvecklingskostnaderna för sådana är emellertid ofta höga och produktionen hjälpmedel fördyras av små serier och av att hjälpmedlen i många fall kräver individuell anpassning. För att göra det möjligt att få och av hjälpmedel för igång utveckling tillverkning också i sådana fall där det marknadsekonohandikappade miskt inte bedöms lönsamt bör ett generöst utvecklingsoch kunna lämnas. produktionsstöd

om formerna för stöd till utvecklingsprojekt och Frågan för utreds f.n. På produktionsstöd på hjälpmedelsområdet av kunskaper och erfarenheter grund handikappinstitutets har institutet en framskjuten ställpå hjälpmedelsområdet ning i dessa sammanhang.

44 Hjälpmedel

och tolktjänst

Gränsen mellan vad som är för och

hjälpmedel handikappade

vad som kan anses som också hjälpmedel för andra människor är inte alltid helt lätt att dra. Vissa varor är

speciellt

utvecklade och producerade för att ersätta en nedsatt funk-

tionsförmåga. Andra produkter finns redan på marknaden och

har inte tillkommit direkt för men är till

handikappade sin

beskaffenhet ändå särskilt bra för dem. För den senare katergorin av varor måste det alltid bli en och

avvägning

ske en från fall till fall. Det är

prövning angeläget att

handikappinstitutet här genom generella råd och anvisningar spelar en vägledande roll. Det är önskvärt att

sjuk-

vårdshuvudmännen följer institutets rekommendationer.

Utveckling och av samt information om

utprovning hjälpme-

del är en verksamhet tämligen specialiserad inom landet.

Motsvarande insatser görs i andra länder. Pâ många nordisk

basis har ett konkret samarbete inletts.

Handikappinstitu-

—

tet har också utvecklade kontakter och

informationsutbyte

med andra länder. Det är att dessa viktigt former för samarbete och och

erfarenhetsutbyte fördjupas utvecklas.

Tolkverksamhet för döva började i mer form

organiserad

omkring l968 genom en av ledd försöksverk-

socialstyrelsen

samhet där tolkverksamhet jämställdes med tillhandahållan-

det av hjälpmedel. Verksamheten överfördes år l976 till

sjukvårdshuvudmännen och har successivt ut. byggts

Barndomsdöva, vuxendöva, dövblinda, gravt hörselskadade

och svårt och talskadade är de språk- grupper med funktionsnedsättningar som behöver tolktjänst. Såväl för människor med dessa som för

funktionsnedsättningar samhället i sin

sou 1982:46 och 45

Hjälpmedel tolktjänst

4 helhet är det betyde1sefu11t att det finns en

tiiiräckiigt

utbyggd och väi fungerande tolktjänst.

Att vara t01k är en kvaiificerad Toikarna måste

uppgift.

erhâ11a både grundutbildning och

speciaiiseringsutbiid-

ning, t.ex. tiil e11er kultur-

rättegângs-, utbiidnings-

toikar. Den plan skoiöverstyreisen gjort för att ti11-

upp godose behovet av toikutbiidning bör ses över mot

bakgrund

av det behov av toikar som kan förväntas i en kommande deivis ny

toikorganisation.

Tolkverksamheten är f.n. uppdeiad pä o1ika huvudmän för

skiida ändamåi. En bör komma ti11

samordning härvidiag

stånd. Sjukvârdshuvudmännen bör ha det samiade ansvaret

för att ti11handahâ11a toikar för de

ifrågavarande grupper-

na av funktionsnedsättningar. Den m0de11 för toikverksam-

hetens organisation som med

handikappinstitutet utarbetat,

t01kcentra1, heitidsanstäiida toikar och arvodestoikar,

,bör byggas upp hos a11a sjukvârdshuvudmän. Det är

viktigt

att verksamheten dimensioneras efter de behov som finns.

Rätten för den enskiide att aniita toik bör ha

riksgii-

tighet och såiedes ocksâ vid visteise i annan lands-

gä11a

tingskommun. I 1ikhet med vad som nu gä11er bör toiktjäns-

ten även vara kostnadsfri för den enskii-

fortsättningsvis

de. Även t.ex. och bör

myndigheter, företag organisationer

i ha rätt att hos toikcentrai toiktjänst.

iandstingets påkaiia

är nödvändig både för den och

fTo1ktjänsten handikappade

‘far den hon e11er han ska11 kommunicera med. Ibiand är det

att engagera många arvodestoikar för

tiiiräckiigt

:svårt

=

Hjälpmedel och tolktjänst

att klara den tolktjänst §om finns, b1.a.

efterfrågan pâ

av för tolkarna att fâ ledigt frân

på grund svårigheter

ordinarie arbete för att fu11göra tolkuppdrag. För att för-

bättra to1kar är det i första hand nödvän-

ti11gângen på

att Iandstingen utökar antalet fast anstä11da t01kar.

digt

Det bör därutöver övervägas om toikuppdrag för arvodes-

hos e11er annan form

t01k, särski]t vid tQ1knfng myndighet

av officie11 kan motivera rätt för den anstä11de

to1kn1ng,

t111 från arbetet på motgvarande sätt som förut

1edighet

ifrfigasatts vid k0mmuna1a för förtroendeva1da före-

uppdrag

Aträdare för

handikappgrganisationer,

i sou 1982:46 47

EKONOMISK TRYGGHET

Socialförsäkringen har till att ge eko-

huvudsaklig uppgift

nomisk ersättning för inkomstbortfall vid arbetsoförmåga på av sjukdom, handikapp, ålderdom m.ms och att ersätta

grund

merkostnader som orsakas av handikapp.

Grundläggande för alla åtaganden inom

socialförsäkringen

är principen att ersätta inkomstbortfall så att

ingen gene-

Arellt sett skall behöva leva på en sämre ekonomisk och social standard till följd av sjukdom, etc, Social-

handikapp

försäkringssystemet skall så vis medverka till att för-

på

verkliga viktiga jämlikhetsmål.

Det handlar inte bara om mål som kan uttryckas i ekonomiska och andra materiella termer. Det

gäller också möjligheter-

na att förverkliga rätten till 1 aröete gemenskap med andra och på fritid.

Samhällets kostnader för olika åtgärder inom socialförsäkringens område är höga. Samtidigt finns det ett samband mellan förhållanden på olika sektorer av samhällslivet och so-

cialförsäkringsutgifterna. Dålig osunda bo-

arbetsmiljö,

=städer och drogmissbruk medför leder till hälsorisker som sjukdom och arbetsoförmåga. Trafikolycksfali ger upphov till bestående rehabi-

funktionsnedsättningar, Otillräcklig

litering försvårar möjligheterna att till arbets-

återgå

livet. Utgifterna inom bör därför inte

socialförsäkringen

ses enbart som en fast kostnad utan också som en resurs som i vissa fall kan omfördelas och användas för att nå bättre

48 Ekonomisk sou

trygghet 1982:46.:

i

resuitat på andra områden. Försäkringens ökade kostnader för

förtidspensionering kan ses som ett uttryck för arbetsiivets

oförmåga att anpassa sig tiil handikappades förutsättningar.

Det är en ange1ägen uppgift att omsorgsfuiit utreda hur de

ekonomiska resurser som finns inom förtidspensioneringen kan användas för att i ökad utsträckning bereda handikappade arbete.

En person som har biivit handikappad tvingas ibiand att över-

ti11 ett arbete som är sämre betait än det han har haft

gå

L

Förutom att detta av den enskiide uppievs som

tidigare.

orättvist, stimuierar det inte ti11 återgång ti11 arbets-

Tivet. Inom socia1försäkringssystemet bör skapas ett skydd

mot den ekonomiska för1ust, som på detta sätt kan uppkomma.

Kostnaden för sociaiförsäkringen 1är vida understiga vad

förtidspension i stä11et sku11e kosta.

Tidigare har påpekats att ingen på grund av handikapp skal]

behöva genere11t sett 1eva en sämre ekonomisk och sociai

på

standard än andra. Handikappersättningen har ti11kommit för

att kompensera för de merutgifter och det ökade hjäipbehov

som en funktionsnedsättning kan ge upphov ti11. Många handi-

kappade kompenseras emeiiertid inte ti11 fu11o för det extra

stödbehov och de som funktionsnedsättningen med-

merutgifter

för. Vissa handikappgrupper står också heit utanför ersätt-

ningssystemet.

Måiet för utformning i framtiden mås-

handikappersättningens

te vara ett mer f1exibe1t system där det faktiska stödbe-

hovet är avgörande för rätten ti11 handikappersättning.

V SOU 1982:46 Ekonomisk 49

trygghet

Vårdbidraget är en ersättning till föräldrar som vårdar ett

= handikappat barn som inte fyllt 16 år. Bidraget har fått. W

ökad betydelse. Beloppet har höjts och villkoren förbätt-

rats. Vårdbidraget har därmed bidragit till att underlätta för föräldrar med svårt handikappade barn att vårda barnen

i familjens hem.

Fortfarande kvarstår dock problem bl.a. för familjer med

handikappade barn, vars vårdbehov inte är omfattande

lika

som hos svårt handikappade men där det ändå fordras en

vårdinsats och uppkommer merkostnader som vida överstiger

vad som andra barn. I fall förekommer ock-

gäller sällsynta

så former av ökat vårdbehov och merkostnader som inte kan

tolkas in i de nuvarande bör utfor-

reglerna. Vårdbidraget

mas så, att det kan tillämpas mer flexibelt och därmed

också komma fler familjer med handikappade barn till godo.

Både beträffande handikappersättningen och vårdbidraget

har ofta framhållits de olika som i för-

bedömningar görs

säkringskassorna. Det gäller såväl behovsbedömningen som

bedömningen av ersättningsnivân. Riksförsäkringsverket,

nyligen utrett hithörande frågor, bör få ökade möjligå som heter att följa upp lagstiftningens intensioner. Försäkringskassorna bör utöka sin internutbildning och sträva

efter att uppnå större enhetlighet vid bedömningen av an-

sökningar om handikappersättning och Vårdbidrag.

Ett flertal såsom

socialförsäkringsförmåner förtidspension,

livränta, handikappersättning och vårdbidrag är indexreg-

lerade och kopplade till basbeloppet. De ändrade beräk-

i 1 i

50 Ekonomisk ,

trygghet

ningsgrunderna för basbeioppet har urhoikat förmånernas

En viss kompensation har åstadkommits,

värdebeständighet.

viiken eme11ertid är oti11räck1ig. Värdesäkringen av handi-

kappades socia1försäkringsförmåner måste återstä11as.

Handikappade är betydiigt större konsumenter av sjukvård

än befo1kningen i övrigt. Det är naturiigt, eftersom många

orsakas av svåra, 1ångvariga sjuk-

_ funktionsnedsättningar

domar. Det s.k. högkostnadsskyddet medför att ingen ska11 behöva betaia för mer än ett visst anta] 1äkarbesök och Täkemedeisinköp. För med stort och kontinuer-

handikappade

vårdbehov kan emeiiertid detta skydd med nuvarande

iigt

avgränsningar visa sig oti11räck1igt. De avgiftshöjningar

som skett biir särski1t kännbara för dem som är beroende

av många och rege1bundna iäkar- e11er sjukhusbesök.

Möj1ighet att erhâ11a god vård får inte vara beroende av den enski1da personens ekonomiska förutsättningar. Det är

därför ange1äget att högkostnadsskyddet utvidgas ti11 att

omfatta även sjukvårdsresor. Dessutom bör övervägas om sjuk-

vårdande behandiing ska11 räknas och registreras på samma sätt som 1äkarbesök och iäkemedeisinköp.

Även om stora variationer förekommer me11an o1ika handikappgrupper kan ändå konstateras, att handikappade genere11t sett har sämre häisotiiistånd och därmed också be-

hov av högre sjukfrånvaro än andra Brister

arbetstagare.

i det ekonomiska skyddet vid sjukfrånvaro drabbar i första

‘

hand kroniskt sjuka och andra hä1s0svaga

handikappade,

grupper. Från handikappsynpunkt är det därför

väsentiigt

“i sou 1982:46 Ekonomisk trygghet ä]

med ett sjukförsäkringssystem som inte ger ekonomiska av-

bräck vid sjukdom.

De nuvarande inom sjukförsäkringen medför att för-

reglerna

- som i har ett stort

tids- och âlderpensionärer grupper regel

- utförsäkras efter 365 I

vårdbehov dagars sjukhusvistelse.

enlighet med en överenskommelse mellan staten och sjukvårds-

huvudmännen har huvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1982 rätt

att ta ut vårdavgifter som är differentierade med hänsyn

till pensionärernas betalningsförmåga. Detta nya avgifts-

System kan innebära äVSeVäYt höjda kostnader för den enskilde. I ogynnsamma fall kan detta i sin tur ge upphov till effekter som inte är önskvärda.

I enlighet med vad socialutskottet framhöll vid frågans be-

handling (SoU 1981/82:12) bör stor generositet prägla syn-

sättet när det människors möjligheter att

exempelvis gäller

behålla sin bostad. Särskilt då det gäller unga handikappa-

de som har förtidspension kan det enligt utskottets mening

ofta finnas särskilda skäl att medge avgiftsnedsättning.

Det är också angeläget att landstingsförbundet noga följer

för att en enhetlig tillämpning skall koma

utvecklingen

till stånd.

Som socialutskottet framhållit bör tillämpningen av de nya bestämmelserna följas upp och utvärderas i lämpligt samman-

i

hang.

SOU

1982:46*

SAMHÃLLSPLANERING OCH BOSTÄDER

Byggnaders och miljöers tillgänglighet är av fundamental betydelse för handikappades integrering på olika områden g av samhällslivet. En felaktig utformning av miljön innebär ökade olycksrisker för människor med olika funktionsnedsättningar eller en högre grad av passivitet, isolering och beroende av andra. Den utveckling som har inletts för att omforma miljön i samhället måste därför fortsätta. Det rör sig om en process som kommer att ta tid, men det är

viktigt att den fortsatta utvecklingen på området påskyndas. 2

I

Kraven på byggnaders tillgänglighet för har

handikappade i ökad blivit successivt ut-

omfattning tillgodosedda genom Pbyggda bestämmelser i byggnadsstadgan och svensk byggnorm.

Dessa gäller framför allt ny- och ombyggnad av bostäder för permanent bruk, allmänna lokaler och arbetslokaler. Även beträffande förflyttningsvägar från tomtgräns till byggnadsentrê ställs krav på handikappanpassning. Bestämmelserna i och

byggnadsstadgan tillämpningsbestämmelserna s i svensk är emellertid inte heltäckande. Även i

byggnorm de fall där byggnadsstadgans tillgänglighetskrav E gäller kan undantag i viss

medges utsträckning.

Sådana undantag och regler som dispens leder till

medger en lägre grad av tillgänglighet för Kravet

handikappade.

på tillgänglighet bör i tillämpningen.

skärpas

Såväl nya som äldre bostadsområden måste i än

högre grad som sker i göras för

dag tillgängliga handikappade. Skärpt

Samhällsplanering

uppmärksamhet måste ägnas handikappanpassningen av även cent-

och andra lokaler, till vilka allmänheten

rumanläggningar

äger tillträde.

När det gäller ny bebyggelse bör kommunerna vid fastställelse av stadsplan tillse att nya bostadsområden utformas så att kraven på och handikappanpassning till-

tillgänglighet

godoses. Vidare bör möjlighet öppnas för kommunerna att, även när ombyggnad inte planeras, beträffande befintliga byggnader ställa krav på tillgänglighet i flagranta fall av gensträvighet från fastighetsägarens sida. Kommunernas möjlighet att ge dispens från kravet på tillgänglighet bör utnyttjas restriktivt.

Krav på installation av hiss i bostadsbyggnad gäller i dag inte villkorslöst. Vid nybyggnad görs undantag för bostadshus i två våningar och för byggnad med högst två bostadslägenheter. Vid ombyggnad gäller hisskravet endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den som erfordras för att dessa delar av

omfattning byggnaden skall uppfylla anspråk

skäliga på handikappanpassning.

Diskussionen om tillgänglighet har ofta helt koncentrerats till hisskravet. Installation av hiss är en åt-

väsentlig gärd för att tillgänglighet för många rörelsehindrade skall uppnås. Men med skärpta krav på tillgänglighet kan man förvänta sig ett ökat intresse att utveckla också alternativa lösningar. Det är väsentligt att stödja forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att finna alternativ till den mer konventionella hisslösningen.

och bostäder 55

Samhällsplanering

har en väsent1igt vidare innebörd

Begreppet tiiigänglighet

än som enbart för röreisehindrade. Även för andra

problem

behöver vidtas för att

handikappgrupper anpassningsåtgärder

ska11 bli Detta bör komma ti11 k1a-

byggnader ti11gäng1iga.

rare uttryck i 1agstiftning och ti1iämpningsföreskrifter.

De ökade krav som ovan skisserats måste föras in i nya, den och som nu förbereds. Likaså krävs

nya plan- bygg1ag

en av de iåne- och bidragsmöjiigheter för handi-

översyn

av som nu finns. Det är

kappanpassning bebyggeisemiijöer

också med ökade utbildningspiatser och bättre

ange1äget

information ti11 bygg- och planeringsansvariga samt admi-

nistratörer på omrâdet för att ett aktivt och må1medvetet

arbete med från deras sida ska11 komma

handikappfrågorna

ti11 stånd.

.Vid av fritidshus bör vissa krav

nybyggnad grundiäggande

på tiiigängiighet för handikappade gä11a, t.ex. beträffan-

de dörrbredd för med ru11sto1. Lika höga krav på

passage

kan dock inte stä11as som beträffande

handikappanpassning

permanentbostäder med hänsyn ti11 att en aiimänt iägre

och m.m. är vaniig i fritidshus

utrymmes- hygienstandard

med i

jämfört permanentbostäder. Tiiigängiighetskraven

fritidsbostaden måste också avvägas i förhåliande ti11

i den terrängen. Regierna för

framkomiigheten omgivande

bör ändras så att bidrag kan ut-

bostadsanpassningsbidrag

gå även för viss anpassning av fritidshus.

När det gä11er fritidsaniäggningar för uthyrning, typ Stug-

byar o.d., bör krav på tiiigängiighet för handikappade gäi-

56 Samhällsplanering och bostäder sou 1982:46

__

ia i samma omfattning som i fråga om permanentbostäder och

tiiiämpas både vid ny- och

ombyggnad.

Byggnadsstadgan innehåiier f.n. inga bestämmeiser angående

den yttre miijöns tiiigängiighet för handikappade utöver

vad som om tomtmark. Motsva-

stadgas förfiyttningsvägar på

rande regier som beträffande sådana vägar bör gä11a också

i fråga om anpassning av parker, gator, torg, gångvägar

och andra a11männa piatser i tätortsbebyggeise.

Också i måste kraven

övrigt på utemiijöns ti11gäng1ighet

för handikappade mötas genom successiva anpassningsåtgär-

der. Det gäiier t.ex. framkomligheten för personer i ru11-

stol e11er med nedsatt orienteringsförmâga på a11männa

vägar utanför den egentiiga i fri-

tätortsbebyggeisen,

iuftsområden m.m.

Bostadspoiitiken syftar till att ge a11a människor en

god ändamå1sen1igt utrustad bostad ti11 skäiig kostnad.

Genom o1ika former av 1ån, bidrag och subventioner samt

andra stimuians- och

styrmedei påverkas bostadsbyggandet

i denna Olika har både

riktning. åtgärder vidtagits, gene-

re11t verkande och individueiit riktade, i syfte att de

bostadspoiitiska måien ska11 förverkiigas för a11a.

Handikappade ska11 ha samma möjiigheter som andra att väi-

ja bostadsort och bostadsform. De fiesta människor vi11

ha en egen bostad. Detta gä11er sjä1vk1art också handikap-

pade. Endast i de fa11 där den enskiide i intresse eget

väijer annan boendeform bör sådan komma i fråga.

i i

“

och bostäder 57

»Samhällsplanering

För vissa spelar olika former av kollektivt

handikappade

boende en roll och kan det enda verkliga

viktig utgöra

alternativet till institutionsboende. Inte minst inackor-

deringshemmen för utvecklingsstörda har visat att många

= svårt handikappade genom kollektivet kan få det stöd som närheten till andra innebär. Under senare år har olika for- V mer av kollektivboende vuxit fram t.ex. i form av storfa-

milj och grupphem. Denna utveckling av alternativa boende-

I former behöver uppmuntras och få stöd. Bidrags- och låne-

-

möjligheterna för bostadsbyggande bör vara så utformade

att tillkomsten av olika former av kollektivboende inte

försvåras.

Grundanpassningen av bostäder är viktig för att dessa skall

bli tillgängliga för och för att människornas

handikappade

möjligheter till kontakt och umgänge med varandra skall

tillgodoses.

Bostadsanpassningsbidraget är ett viktigt komplement till

de generella åtgärderna på bostadsområdet. Det ger möjlig-

het till en individuell anpassning av bostaden för att

möta den enskilde handikappades personliga behov av anpass-

i

ningsâtgärder. De förändringar av bostadsanpassningsbidraget

A

som beslutades under år 1982 kan medverka till att göra bi-

draget effektivare. Det är dock nödvändigt att öka utbild-

ningen för dem som skall administrera verksamheten och

förbättra informationen, både till myndigheter och enskil-

da om bostadsanpassningsbidraget för att handikappade,

göra verksamheten bättre känd. Särskild uppmärksamhet be-

höver ägnas frågan om bostadsanpassningsbidrag i samband

med olika former av kollektivt boende för handikappade.

58 och bostäder sou 1982:46

Samhällsplanering V

Många handikappades möjiigheter att ieva ett fritt, oberoende 1iv i egen bostad är starkt med ti11-

förknippade gången tiii service i bostaden. Utveckiingen av kommunernas sociaia hemtjänst speiar en betydeisefuii roll i detta “avseende och utgör grunden för en god boendeservice. På de fiesta hall är boendeservicen emeiiertid a11tjämt 0ti11räckiigt utbyggd. Många handikappade känner sig därför instängda och isoierade i den egna bostaden. Andra åter har ingen egen bostad på grund av att boendeservicen inte kunnat ordnas, utan de bor kvar hos åidriga föräidrar eiier andra som därmed får ett vårdarbete. Med

siäktingar, tungt hänsyn ti11 den otiiifredsstäiiande boendesituationen som sâiunda drabbar många handikappade och deras anhöriga är det utomordentiigt angeiäget att aiia kommuner bygger ut sin boendeservice, så att den för

ger möjlighet handikappade att erhåiia service i bostaden efter be-

individueiit

hov. Service skaii, där så erfordras, kunna aiia

påkaiias dagar och a11a tider på dygnet.

Kommunernas sociaia hemtjänst behöver vidareutveckias ti11 en vä] fungerande basresurs aiit efter individueiia behov. i Hemtjänst bör kunna även om

ges handikappade övriga famiijemediemmar inte har någon och därvid

funktionsnedsättning

fungera som aviösningstjänst. Hemtjänsten bör också kunna tiiigodose behov av t.ex. iäs- och iedsagartjänst. Handi- ~ kappade måste också kunna räkna med att få service under en Tängre tids visteise utanför hemmet. Den som får social hemhjäip i sin hemkommun måste kunna räkna med att få sådan service även när han tiiifäiiigt vistas i annan kommun. Det speciaidestinerade statsansiaget tiii kommunernas hemtjänst är en viktig stimuiansåtgärd.

1982:46 och bostäder 59

:sou Samhällsplanering

.Den ekonomiska situationen för den som genom en betydande

arbetsinsats vårdar en svårt anförvant i hem-

handikappad

.met är iöst. Många i denna situation

otiilfredsstäiiande

:utför ett oaviönat arbete som varken ger rätt ti11 sjukpen-

ning e11er ATP-poäng.

På institutioner av o1ika för kroppssjukvård e11er

siag,

vård, bor i dag ett stort antai handikappade

_psykiatrisk

som inte är i behov av den vård dessa institutioner är ti11

eför att för viika behovet av boendeservice inte kun-

ge men nat Iösas på iämpiigt sätt.

Inte bara humanitärt utan även samhä11sekon0miskt är det

att människor, som har förutsättningar att

betyde1sefu11t

1eva ett 1iv i samhäiiet, genom att be- _

meningsfuiit ute

redas bostäder samt den personiiga hjäip 1ämp1igt anpassade

och service de behöver får möjiighet att iämna institutionsboendet. Det är viktigt att den utveckiing som för närvarande sker på detta område fortsätter. Gemensamma överväganden me11an och kommuner för att bereda enskiida möj-

iandsting

iigheter att 1ämna institutionerna är nödvändiga. Givet-

vis är det att de ekonomiska hinder för en sådan

angeiäget

från institutioner som de skiida huvudmannain-

utf1yttning

tressena kan resa Statiiga stimuiansåtgärder för

undanröjs.

att en sådan utveckiing bör övervägas. Uveriägg-

påskynda

me11an och Svenska kom-

ningar staten, Landstingsförbundet

munförbundet bör tas i att utarbeta program med

upp syfte

rekommendationer för hur dessa ska11 iösas både tek-

frågor

niskt-praktiskt och ekonomiskt.

60 och bostäder

Samhällsplanering g

Som ett underiag för kommunernas och dimensione-

pianering

ring av bostäder och boendeservice är det att

angeiäget

s.k. b0stadss0cia1a inventeringar görs i aiia kommuner.

Dessa inventeringar bör omfatta också de

kommunmedborgare

som vistas på institutioner i andra kommuner. Pâ basis av

den bostadssociala bör en över

inventeringen pian göras upp

hur behoven av bostäder och boendeservice Skaii

ti11god0-

ses.

SKOLA OCH UTBILDNING

Utbildningspolitiken utgör ett av de mest betydelsefulla instrumenten för att utveckla samhället i demokratisk anda

för att skapa likvärdiga livsvillkor för människorna.

åoch

svenska utbildningsväsendet har under de senaste 15-20

‘Bet

F åren genomgått en omfattande och är väl

reformering utbyggt. Den grundläggande utbildningen i omfattar alla

grundskolan barn och i ålder. er-

ungdomar skolpliktig Gymnasieskolan bjuder ett rikt och differentierat linjeval. Vuxenundervisningen erbjuder många olika utbildningsalternativ för dem som vill förbättra eller komplettera Hög-

grundutbildningen. skolan har numera ett väsentligt bredare rekryteringsunderlag än tidigare. Utvecklingen har präglats av strävan att demokratisera utbildningsväsendet, att ge alla möjligheter till en god utbildning och att skapa ett utbildningssystem som svarar mot det högt utvecklade samhällets behov.

SCB-rapporten Handikapp. Delaktig och jämlik? visar klart att människor med handikapp har kortare utbildning än befolkningen i Som kan nämnas att i be-

övrigt. exempel folkningen som helhet mer än dubbelt så många har högskoleutbildning som i handikappgrupperna.

Redan i dag tar alltså människor med mindre del I handikapp I I av skolans resurser än övriga. Mot denna är det

bakgrund

att till skolan förstärks samt

tillgängligheten

iviktigt

den allmänna standarden hos skolan höjs.

latt

De allmänna nedskärningarna inom skolan, t.ex. av driftsbidraget, får inte hindra att handikappade får tillgång till en med andras.

utbildning likvärdig

utbildning

Inom a11 möter att

undervisning handikappade svårigheter få de] av böcker, studiemateria1 och andra 1är0mede1. För _att handikappade ska11 kunna deita i undervisningen och ha möjiigheter att få en med andra 1ikvärdig utbiidning, måstefrågor om ti11gång ti11 anpassade 1är0mede1 iösas. Detta är en uppgift för sko1myndigheter och iäromedeisföriag. Eievassistenter och vårdartjänst måste finnas för röre1se-

gravt hindrade och andra svårt handikappade i

undervisningsväsendets a11a deiar för att åstadkomma fritt studieva1. I kommunerna bör som stöd åt eiever med handikapp dessutom finnas extra iärarresurser, tiex. Dessa

kompanj0n1ärare. ska11 fungera ti11sammans med de ordinarie iärarna.

För att handikappade ska11 kunna delta i o1ika former av undervisning fordras åtgärder som inte direkt är att hänföra ti11 insatser på utbiidningens område. Färdtjänst och Iedsagartjänst behövs för att eieven ska11 komma ti11 utbi1dningen. Toiktjänst behövs för att han ska11 kunna följa undervisningen. Detta är exempe1 på det samband me11an o1ika åtgärder som återkommer i många sammanhang.

En grundiäggande för att förbättra

förutsättning handikappades 1ivsvi11k0r är att om ökar.

kunskaperna handikappade He1a utbildningsväsendet har en mycket viktig funktion att fy11a i detta avseende. På a11a nivåer inom

sk01systemet har dock hitti11s insatser Den nya

0ti11räck1iga gjorts.

för grundskolan pekar det i att Aiäropianen på ange1ägna handikappfrågorna uppmärksammas i undervisningen. Det ankommer pâ sko1överstyre1sen att aktivt föija upp och stimuiera ti11 att intentionerna i s1år Ett

1är0p1anen igenom.

1982:46 Skola och 63

J SOU utbildning

stort ansvar för genomförandet åviiar de kommunaia sko1-

styrelserna. På en 1ång rad iinjer inom gymnasium och hög-

h

skoia ges som ieder tiii arbete med människor,

utbiidning

‘

t.ex. för iärare, sociaiarbetare, sjukvårdspersonai. Under

många år har påtaiats de brister som här finns beträffande

zhandikappkunskap. Utbiidningsanordnarna bör uppmanas att

förbättra denna de1 av utbi1dningen. [

f

V

Grundsko1a och gymnasieskoia

i

Handikappade eiever ska11 i samma mån som andra eiever kun-

i

l I na fu11g6ra sin skoigång på hemorten och därmed också kunna j

bo kvar i sitt hem under skoitiden. Integreringen har nu

nått en sådan omfattning och pågått så iänge att man täm-

iigen vä] känner tiii var probiemen finns och vilka särskii-

e da resurser som behövs. Svårigheterna för handikappade ele-

ver i skoian beror ofta på brister i miijön, otiiiräckiigt

pedagogiskt och sociait stöd och hård konkurrens.

Kommunerna har på skoians omrâde getts större möjiigheter

att besiuta om Detta i med av-

resursanvändningen. förening

veckiingen av speciaidestinerade medei får inte 1eda ti11

en fördeining som missgynnar handikappade. Garantier måste

ges mot en sådan utveckiing. måste

Förstärkningsresurserna

användas eniigt riksdagens intentioner. En successiv uppföij-

ning av resursanvändningen måste ske.

f

Miijön i skoian måste förbättras och utformas så att handi- ‘ ’

kappade e1ever inte utestängs.

764 Skola och utbildning sou 1982:45 ‘

En anpassad och väl fysisk miijö är en nödvändig

fungerande

förutsättning för integreringen. Nybyggda skoior är i regei tämiigen bra utformade med tanke på röreisehindrade eievers svårigheter att förfiytta sig. Bristerna för dem är desto större i äidre sko11oka1er. A11tför ofta försummas vidare åtgärder som är nödvändiga för andra Aiierhandikappgrupper. giframkaiiande material e11er d51iga akustiska förhåiianden kan utestänga eiever som har eiier som är hörseiskaaiiergi dade. Det biir a11t vaniigare att även andra 1oka1er än sko- Ians egna tas i anspråk för undervisningen. Skolledningen måste bevaka att även dessa miijöer är tiiigängiiga för han-

dikappade elever.

Många iärare har fått sin under en tid då svårt utbiidning handikappade eiever var hänvisade ti11 särskiida skoior ei- 1er k1asser och då handikappkunskap knappast förekom i iärarutbildningén. Fortfarande är insiaget av handikappkunskap _ oti11räck1igt i iärarnas Denna brist kan delvis utbiidning. täckas genom fortbiidning för iärarna. Den ökade integreringen, särskiit av svårt handikappade eiever, ieder också ti11 större anspråk på skoihäisovården. Det är att viktigt andra i skolan får personaigrupper erforderiig förstärkning och ges bättre om och möjkunskaper handikappades probiem iigheter.

En organisation med reseiärare eiier konsuienter har successivt vuxit fram inom skoiväsendet. Dessa skall ge pedagogiskt stöd och service ti11 de iärare och skoior som har handikapeiever. Verksamheten har mycket stor betydelse. Men den

pade

är oti11räck1ig och behöver förstärkas och ut. ökad byggas

sou 1982:46 ~ Skola

och utbildning 65

i

uppmärksamhet bör därvid ägnas också de svårigheter som medicinskt handikappade e1ever möter. Vid iänsskoinämnderna bör finnas en sam1ad för att råd och ser-

kompetens ge

vice ti11 enskiida elever och ti11 skoiorna.

handikappade

Läromedeissituationen är besvär1ig för

många handikappade.

Det vidgade iäromedeisbegreppet och den ökade

användningen

av 10ka1t framstälida 1äromede1 kan komma att försvåra si-

tuationen för handikappade eiever. För att kiara dessa

pro-

V b1em måste iokala resurser Rikscentralerna för

tiiiskapas.

pedagogiska hjäipmedei (RPH) har viktiga uppgifter att fu11-

göra. Det är angeiäget att centraierna får ökade resurser för sitt arbete. Det bör om inte vissa centrait

övervägas

framstäiida 1äromede1 genom för-

1är0mede1sproducenternas

sorg redan från början bör göras för

ti11gäng1iga handikap-

pade.

Skoiarbetet upp1evs av e1ever som och

många ansträngande

hårt, särskilt i de k1asserna. Jakten efter bra

högre betyg

skapar konkurrens me11an e1everna. e1ever möter

Handikappade

svårigheter att hävda sig i konkurrensen. Det är ti11 fördei för a11a om sko1an kan utveck1a eievernas att

förmåga

i samarbeta och att ta ansvar för sjäiva och sina kam-

sig

’ rater.

Särskoian för utveckiingsstörda har iandstingskommunerna

som huvudman. Successivt har a11t fier särsk010r iokaimäs-

sigt föriagts ti11 kommunaia Under senare år

grundskoior.

har också försök med av

genomförts integrering utveckiings-

eiever i kommunaia Det närmande

_störda grundskoiekiasser.

Skola sou 1982:46

66_ och utbildning* v

mellan särskolan och den vanliga som sålunda

grundskolan

har skett bör fortsätta och understödjas.

Synskadade elever är i de flesta fall i skolor

integrerade

på hemorten. Ett fåtal fullgör sin skolgång vid specialskola.

Det är nödvändigt att specialskolornas till reutveckling

surscentra får fortsätta. På sikt bör detta innebära avveck-

ling av specialskolorna för synskadade. Huvudprincipen bör

vara att hemkommunerna oberoende av elevernas skolplacering

svarar för kostnaderna för dem enligt samma som

principer

gäller för mellankommunal ersättning.

›Döva och gravt hörselskadade elever behöver få undervisning

sitt - - har

på eget språk teckensprâket och behov av att

få utvecklas tillsammans med andra döva. Den statliga spe-

cialskolan för döva och gravt hörselskadade måste därför finnas kvar. För att skolan skall kunna bättre motsvara

elevernas behov är det nödvändigt att lärarna och all öv-

rig skolpersonal är teckenspråkskunniga. Teckenspråket bör

därför få en mer framskjuten ställning i dövlärarutbild-

ningen. Skolöverstyrelsen bör ombesörja att den personal

‘

som finns på skolorna erhåller fortbildning i teckenspråk.

Specialskolorna för flerhandikappade synskadade och döva

elever behöver kraftigt ökade resurser för att kunna fungera som resurscentra och kunna svara mot de högt ställda anspråk som finns på dessa skolor.

övergången från skola till arbetsliv innebär i många fall

särskilt svåra och sammansatta problem för

handikappade

elever. De olika och som

serviceåtgärder ansvarsfördelning

l

Skola och utbildning 67

finns under skoitiden upphör piötsiigt. e1e-

Handikappade ver är ofta sämre förberedda beträffande arbetsiivsorien- V tering och erfarenhet.

‘ Den ok1arhet som nu finns om för han-

uppföijningsansvaret

. eiever som iämnar och gymnasieskoian måste dikappade grundundanröjas. Det bör klart fastsiås var detta ansvar ska11 iigga.

Studie- och yrkesorienteringen för handikappade e1ever måste förstärkas. SYO-konsuienterna måste få bättre kun-

i och de få möjiigheter att skaper handikappfrâgor måste ägna handikappade elever den tid de behöver.

e1ever saknar oftare än sina kamrater prak- Handikappade tisk erfarenhet av arbetsiivet. Detta bidrar ti11 att öka svårigheterna vid övergången från sk01a ti11 yrkesiiv. ökade måste göras för att praktisk arbets1ivs-

ansträngningar orientering inom näringsiiv och förvaitning ska11 b1i möj- 1ig för a11a handikappade e1ever.

Vuxenundervisning

Mâien på omrâde är b1.a. att minska

vuxenundervisningens

i samhä11et, att stimuiera människorutbi1dningsk1yft0rna na ti11 ökade socia1a och ku1ture11a aktiviteter och attstärka deras ti11 kritisk anaiys av den egna situa-

förmåga tionen och av samhä11et.

är på av sin en viktig må1grupp Handikappade grund situation för vuxenundervisningen. Den uppsökande verksamheten på

_-

vuxenundervisningens omrâde behöver fördjupas och bedrivas

i former som gör det iättare än hitti11s att nå handikappade.

Studieförbunden når genom sin verksamhet ut ti11 mycket stora grupper av inte minst genom att de i

befoikningen,

fa11 har stora som med1emmar..De har

många organisationer

därmed goda möjiigheter att medverka ti11 att sprida kun-

skaper om problem i vårt samhä11e.

handikappades

Nästan a11a handikapporganisationer är mediemmar i e11er

har samarbetsavtal med något studieförbund. Den fria och

frivi11iga f01kbildningsverksamheten har ett starkt fäste

i och studiecirke1n är en form för vuxen-

handikappröreisen

studier som används av många handikappade. Det är angeiäget

att öka möjiigheter att de1ta i

ytteriigare handikappades

studiecirke1arbetet. Anpassning av studiemateria1 ti11 oiika

behov och ökad utbiidning av studiecirkei-

handikappgruppers

iedare behövs.

Foikhögskoiorna har i många fa11 kunnat erbjuda handikappa-

de en bra form av vuxenundervisning. Deis bygger foikhög-

skoieidên på uppfattningen att a11a har något att ti11föra

de1s har skoiorna ett fritt arbetssätt och en

gemenskapen,

anda som tar ti11vara och utveck1ar kursdeltagarnas egen-

och o1ika möjiigheter. Jämsides härmed har särskiida

skaper

stödåtgärder vidtagits som underiättar foikhögskoiestudier-

na för t.ex. vårdartjänst, eievassistenter och

handikappade,

extra iärartimmar.

Vid f1era foikhögskoior har verksamhet utveck1ats som inrym-

mer betydande moment av rehabiiitering. Pedagogiska insat-

ser, socialt och stöd i kombination med tradi-

psykologiskt

har tionellt rehabiliteringsinriktade åtgärder utvecklade T i en och - visat re-

positiv stimulerande miljö sig ge goda sultat. Denna utveckling av folkhögskolans verksamhet är viktig och behöver ökat stöd.

Kommunal vuxenutbildning är i första hand avsedd för personer med kort eller ofullständig skolgång. Många handikappade tillhör denna grupp av lågutbildade. Handikappade är dock underrepresenterade i den kommunala vuxenutbildningen. Till viss del beror det på att den uppsökande verksamheten och informationen om kommunal vuxenundervisning inte har nått fram till de olika handikappgrupperna. ökade ansträngningar bör därför göras i syfte att få med fler i ut-

handikappade » bildningen. De hinder som funnits för utvecklingsstörda att få del av den kommunala vuxenutbildningen bör i samband därmed undanröjas.

Högskolestudier

Handikappade deltar i högskoleutbildning i betydligt mindre omfattning än andra människor. Detta beror dels på att handikappade har lägre grundutbildning än andra, dels på att de möter en rad praktiska hinder av samma slag som i annan utbildning. Många universitet och är inrymda i

högskolor gamla, för handikappade otillgängliga lokaler. Svårigheterna att erhålla anpassad studielitteratur och tolktjänst utestänger andra. Olika former av serviceâtgärder har tillkommit för att underlätta för handikappade att bedriva högskolestudier, men insatserna är i många fall otillräckliga. Inom högskolan bör ett system tillskapas som innebär att en

70 Skola och sou 1982:46

utbildning

handikappad som blir antagen till studier automatiskt erhåller den service han behöver. Exempelvis bör synskadade studerande och rörelsehindrade studerande få vårdartjänst och annan personell assistans i den utsträckning som krävs för att de skall kunna fullfölja studierna. Även inom universitet och högskolor bör den fysiska miljön vara sådan att handikappade kan delta tillsammans med andra. Högskolornas lokaler bör systematiskt ses över och erforderliga åtgärder vidtas. Döva studerande, som har teckenspråket .som modersmål, pör erbjudas högskoleutbildning vid någon

eller ett par högskolor där undervisningen kan ges på

teckenspråk.

Handikappkunskap bör ingå som ett moment i all högskoleut-

bildning. Det är särskilt angeläget att förbättra utbildningen i detta avseende för sådana yrkesgrupper som i sin dagliga verksamhet har direkt kontakt med människor, t.ex. läkare, lärare och socialarbetare.

Handikappades studiekamrater kan skaffa inkomster och erfarenheter genom arbete under ferierna och dryga ut studiemedlen med deltidsarbete under terminerna. De flesta handikappade har inte dessa Det är att

möjligheter. väsentligt

detta förhållande ändras.

ARBETE OCH SYSSELSÃTTNING

Arbetets värde för såväi samhäiiet som den enskiide är utför För samhä11et ut-

gångspunkten arbetsmarknadspoiitiken.

arbetet basen för ekonomisk och social välfärd. För den

gör

enskiide är arbetet grunden för god materie11 försörjning,

men också en kä11a ti11 giädje, aktivitet och gemenskap.

Måiet för svensk arbetsmarknadspoiitik är att bereda aiia

människor arbete. Denna måisättning måste innebära att samväikomnar a11a människors vilja och förmåga att bidra § hä11et ti11 den väifärden. Vid en internationeii jäm-

gemensamma

E

f6re1se får arbetsiösheten i Sverige sägas iigga på en iåg

i

nivå. Arbetsiösheten för handikappade är dock genomsnitt1igt

i

avsevärt än för andra och har

högre grupper, handikappade

under de senaste decennierna fått a11t svårare att komma ut j E i arbetsiivet. Denna är föijden av ett hårdnande

utveckiing

kiimat arbetsmarknaden, där kravet på effektivitet a11t

på

E

mer sätts i En aiimänt lag efterfrågan på ar-

förgrunden.

betskraft inom såväi den som offentiiga sektorn

privata

minskar för att er-

ytteriigare möjiigheterna handikappade

hå11a arbete.

för att samhäiiets må] om arbete åt a11a ska11

Grundiäggande

kunna är att arbetsiivet i he1a dess vidd utfor-

förverkiigas

mas och efter människors oiika förutsättningar att

anpassas

deita i produktionen. Därutöver fordras också en offensiv

ekonomisk politik som ger utrymme för en hög och jämn syssei-

sättning.

72 Arbeté och

syaselsättning

Para11e11t med handikappades aiit större att

svårigheter

komma ut i arbetsiivet har ökat kraf-

förtidspensioneringen

tigt. Denna trend måste bör komma

brytas; Förtidspension

ifråga endast när a11a tänkbara ti11 arbete

vägar prövats.

Förtidspension innebär för den enskiide passivitet och iso-

iering, för samhäiiet siöseri med ekonomiska resur-

knappa

ser. Möjiigheterna att föra över medei från socialförsäk-

ringssystemet ti11 rehabiiiteringsinsatser och iönebidrag A

bör utredas.

Särskiit aiivariigt är det när unga människor som vi11 och

kan arbeta

förtidspensioneras. Åriigen förtidspensioneras

meiian 1 400 och 1 600 människor under 30 år i I

Sverige.

stäiiet för förtidspension måste samhäiiet kunna erbjuda dem som är e11er kan bii arbetsföra rehabiiite-

pianerade

ringsinsatser, ekonomisk trygghet genom utbiidningsbidrag

›e11er rehabiiiteringsiön under rehabiiiteringen samt

garantier för med sikte förvärsarbete. Prak-

arbetsiivspraktik på

tiken bör, när så behövs, kunna under tid.

pågå Iängre

Ett väsentiigt syfte med inom arbetsmarknads-

iagstiftningen

området är att stärka utsatta i arbets-

gruppers stä11ning

iivet.

Lagen om anstäiiningsskydd, LAS, innehå11er b1.a. om

regier

sakiig grund för uppsägning, turordningsregier samt reg-

1er om företrädesrätt vid Lagen ger inte

återanstäiining.

minst handikappade och äidre arbetskraft ett värdefuiit an- K stäiiningskydd och motverkar i arbets-

därigenom utsiagning

iivet. Varje uppiuckring av riskerar

anstäiiningsskyddet

att i första hand drabba arbetsmarksvagare grupper på naden.

sou 1982:46 Arbete och 73

sysselsättning

Lagen om anställningsfrämjande åtgärder syftar till att för-

bättra bl.a. handikappades arbetsmarknadssituation. Främjande-

lagen ger arbetsmarknadsmyndigheterna rätt att inhämta inforvmation och ta upp överläggningar med arbetsgivare samt utfärda

i syfte att främja anställning av

;anvisningar handikappade

äldre. I sin yttersta tillämpning ger lagen arbetsmark-

Each

möjlighet att förbjuda arbetsgivare att anställa

ånadsverket

än dem som anvisas av arbetsförmedlingen.

?andra

l l De som fanns vid ikraftträdan-

förväntningar främjandelagens

har inte helt infriats. Lagen har hittills tillämpats

;de

Inte vid något tillfälle har lagens yttersta

Esporadiskt.

- -

obligatorisk arbetsförmedling kommit till

ikonsekvenser

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1960-

lanvändning. och

understryker av en framtida effektiva-

betydelsen

;1970-talen

tillämpning. Främjandelagen måste fortsättningsvis ses

{re

L

som ett naturligt arbetsmarknadspolitiskt instrument som

skall tillämpas konsekvent i hela landet och, vid behov, i

avseenden.

*alla

Arbetsmiljölagens bestämmelser syftar till att förebygga ska-

dor i arbetslivet. Lagens breda definition av ar-

begreppet

betsmiljö innebär en skyldighet för arbetsgivare att anpas-

arbetsmiljön efter människors förutsättningar i såväl

;sa

fysisk som psykisk och social bemärkelse.

i

måste i framtiden kunna mer effek-

ÅArbetsmiljölagen tillämpas

i syfte att förhindra och från êtivt utslagning utestängning

En väsentlig förutsättning är att klara di-

larbetsmarknaden. r

och anvisningar utarbetas av ansvariga myndigheter

lrektiv

sysselsättning 3

vad gä11er de i som berör

regier iagen handikappområdet. Han-

hos arbetarskyddsstyreisen och

dikappkunskap yrkesinspek-

tionen måste förstärkas. Genom en bättre samordning meiian företagshäisovård, skyddskommittêer och anpassningsgrupper kan utsiagning motverkas. ökad samverkan me11an dessa organ och de instanser inom som arbetar med

företagen personaloch är också

rekryteringsfrågor nödvändig.

Arbetsmarknadspoiitiken ska11 inriktas på att i första hand bereda människor sysseisättning på den reguijära arbetsmarknaden. Arbetsförmediingen speiar i detta sam-

en nycke1ro11 manhang. Arbetsmarknadsverkets försöksverksamhet med intensifierade förmediingsinsatser för handikappade visar att det är möjiigt att förbättra placeringsresuitaten högst betydiigt. Arbetsförmedlingens resurser för sådana insatser

förstärkas såväi kvantitativt som kvaiitativt. Des-

,behöver

sa frågor bör övervägas av den kommitté som

pariamentariska utreder arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. Vägiedande för kommittén bör vara sysseisättningsutredningens beräkningar. om handi-

Förmediingspersonaiens kunskaper kapp måste också öka avsevärt. Införandet av den nya piatsförmediingsorganisationen (PLOG) får inte medföra en försämring av service ti11 arbetssökande med

handikapp.

ökade möjiigheter för att komma ut i arbetsiivet

handikappade förutsätter också av en rad arbetsmarknads-

förstärkningar poiitiska instrument och individueiit riktade stödinsatser.

Den yrkesinriktade rehabiiiteringen bedrivs sedan den 1 januari 1980 vid särskiida arbetsmarknadsinstitut (Ami). Mâisätt-

I

.SOU 1982:46 Arbete och sysselsättning 75

för rehabilitering måste alltid vara

ningen yrkesinriktad

en på den reguljära arbetsmarknaden. En utbyggnad

placering

och av är nödvändig för

decentralisering Ami-organisationen

rehabiliteringen och skall kunna bedrivas Eatt vägledningen

nära den egna miljön och i anslutning till den lokala ar-

betsmarknaden. bör tillföras resurser som

Ami-organisationen

gör det att utveckla och förfina metodiken för olika

möjligt

sökandegrupper. För fortbildning av personal samt metod-

utvecklingsarbete bör särskilda resurscentra inrättas

loch

Eför olika handikappgrupper.

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) är redan i dag av stor be-

för men bör i framtiden i än högre grad ltydelse handikappade

efter handikappades behov. Bättre anpassning av AMU-_

?anpassas

icentra, ökad till stöd i form av personell assis-

tillgång

tans och tekniska utveckling av pedagogik och

hjälpmedel,

i undervisningen samt ökade kunskaper om handikapp

;metodik

hos lärare och övrig personal är exempel på angelägna insat- Å 7 ser.

Genom arbetsmarknadsverket kan bidrag utgå till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen samt till arbetsbiträde åt gravt handikappade. Bidragsformerna bör under kommande år förstärkas och kunna användas

5 i mer flexibelt än för närvarande. En särskild medelsram bör

tillskapas som gör det möjligt för arbetsmarknadsverket

att svara för totalkostnaden för arbetshjälpmedlet, även om

denna överstiger det högsta bidragsbelopp som kan beviljas

i normalfallet. För att underlätta för gravt handikappade

i

att få arbete bör bidrag till arbetsbiträde i vissa fall l kunna kombineras med

lönebidragsanställning.

sysselsättning .

Av mycket stor betyde1se.för att underiätta av

anstäilning

handikappade är s.k. Iönebidrag. storiek vari- Lönebidragets

erar beroende om det ti11 enskiit kommu-

pa utgår företag,

na1 e11er statiig e11er

arbetsgivare a11männyttig organisa-

tion. Även för är det

iönebidragsanstäiiningar ange1äget

med förbättrade vi11kor och ökad fiexibiiitet. Om fier människor genom förbättring av kan erbjudas ar-

1önebidragen

bete, b1ir samhä11ets kostnader härför än

betydiigt iägre

vid aiternativen skyddad elier

sysseisättning förtidspension.

Den skyddade är numera samiad inom Samhä11s-

sysseisättningen

företagsgruppen. Arbetet inom måste under företagsgruppen

kommande år i första hand inriktas att finna metoder

pa nya och vägar att i än för närvarande

högre grad förverk1iga

verksamhetens primära mål, de sociaia.

Det är särskiit att f1er kan

väsent1igt gravt handikappade

beredas inom Detta förutsät-

sysseisättning Samhä11sföretag.

ter b1.a. att om arbetsbiträden åt dem som har

frågan skyd-

dat arbete kan iösas och att en ökad

satsning görs på tek-

nisk av och arbetsmoment.

anpassning arbetsp1atser Åtgärder

i att öka ti11 från ar-

syfte möjiigheterna övergång skyddat

bete ti11 måste vidtas. för

reguijärt Huvudregein rekryte-

ring till den skyddade sektorn bör vara, att arbetskraften

ska11 komma från den vars enda aiternativ är förtids-

grupp

pension. En större regiona1 ba1ans i på arbets-

ti11gången

ti11fä11en inom bör eftersträvas. Sjä1vfa1-

företagsgruppen

1et ska11 a11a anstä11da 1ön och inte

uppbära förtidspension.

f

Samhäiisföretag måste även fortsättningsvis kunna erbjuda

rikt differentierade a11t efter de anstä11-

arbetsuppgifter

das oiika

förutsättningar.

i SOU 1982:46 Arbete och sysselsättning 77

Behovet av en framtida utbyggnad av Samhäiisföretag är tiii”

stor de] avhängigt situationen på den reguljära arbetsmark-

naden samt utformningen av och ti11gång ti11 oiika arbets-

. instrument. Samhäiiets resurser bör i

marknadspoiitiska

- första hand satsas att bereda människor arbete på den

på

reguijära arbetsmarknaden. Mot bakgrund av den stora arbets-

g

16sheten b1and gravt handikappade behövs dock under kommande

E

? år en utökning av arbetstiiifäiiena inom den skyddade sektorn.

- - får inte å Målet för arbetsmarknadspoiitiken arbete åt a11a

Men i reaiiteten tvingas vi konstatera att det i

L ges upp. L kan

varje arbetsmarknadssituation finns människor som inte

beredas arbete och som såiunda stä11s utanför arbetsiivets

gemenskap. Många handikappade hör hit. Det är viktigt att

samhäiiet inte överger dessa människor, utan att de aktive-

ras och i oiika former bereds en regeibunden och menings-

fu11 som dem til] kontakt med

sysseisättning, ger möjiighet

andra och vägar att ta dei i samhä11s1ivet. Inom om-

öppnar

sorgerna om psykiskt utveckiingsstörda har verksamheten med

dagcenter ti11 stor dei fy11t detta ändamåi. Under senare

år har iiknande verksamhet i försöksformer utveckiats i kom-

munai regi också för andra människor som har behov härav.

Dessa frågor måste ägnas ökad uppmärksamhet, och det är an-

att ett ökad ansvar och initiativ i des-

geiäget ytteriigare

i sa avseenden tas.

KULTUR OCH

REKREATION

*Genom statsmakternas beslut vid mitten av l970-talet har

Å målen för kulturpolitiken preciserats. Härvid fastslogs

bl.a. att kulturpolitiken skall medverka till att skydda

3 yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att

denna frihet skall kunna utnyttjas. Den skall ge människor

: §möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kon-

takt mellan människor samt utformas med hänsyn till efteré V

satta gruppers erfarenheter och behov. lika

Handikappades

rätt att få del av det allmänna kulturutbudet har klart

slagits fast.

Det finns inte anledning att nu föreslå ändringar i de

principiella riktlinjer som sålunda nyligen dragits upp

på området. Kraftfulla åtgärder återstår emellertid att

g

vidta inte bara av staten och kommunerna utan även från

E

de privata kulturinstitutionernas sida, innan kulturut-

E

budet i vid bemärkelse och i dess olika yttringar är till-

i

gängligt för handikappade i samma omfattning och på samma

villkor som för andra personer.

En viktig princip när det gäller att ge handikappade del

av kulturutbudet är att ansvaret härför ligger på insti-

tutionerna själva inom ramen för deras ordinarie verksam-

é - het. I första hand är det om att göra lokaler för

fråga

skilda kultur- och rekreationsaktiviteter - biblio-

museer,

tek, teatrar, föreningslokaler, sport- och biografer,

- i

idrottsanläggningar etc. tillgängliga fysisk mening

för olika handikappgrupper. Men det är lika viktigt att

_ — 2

i

i

80 Kultur och rekreation r

själva kulturaktiviteterna anpassas så att människor med

funktionsnedsättningar av olika slag såvitt möjligt kan

tillgodogöra sig dem.

Åtskilliga åtgärder för att göra kulturutbudet tillgäng-

ligt för handikappade kan genomföras med enkla medel och

“till ringa kostnader. I andra fall förutsätter anpassnings-

processen komplicerade och kostsamma i gamla bygg-

ingrepp

nader, vilka mäste genomföras successivt och utan att fullt tillfredsställande alltid kan nås. tek-

lösningar Ny

nik och nya metoder kan dock öppna nya och lösa

vägar pro-

blemen. För att påskynda denna anpassningsprocess kan

statligt stöd i ökad behöva lämnas, t.ex. genom

omfattning

att bidraget för anpassning av allmänna samlingslokaler

ges en vidare tillämpning. Särskilt kan övervägas att ge

stöd i syfte att stimulera till ianspråktagande inom den

privata kultursektorn av moderna tekniska anordningar eller

metoder som kan underlätta för personer med skilda slag l av att ta del av utbudet. Det bör

funktionsnedsättningar

ankomma på statens kulturråd att beakta detta stödbehov inom sitt verksamhetsområde.

Det bör âligga särskilt och kommunala institutio-

statliga

- ner teatrar, museer, bibliotek etc. att inom ramen

för sin budget anpassa miljö, verksamhet och information

för att öka tillgängligheten för handikappade.

Radio och TV är landets största kulturförmedlare. För män-

med allvarligare funktionsnedsättningar som i högre

Vniskor

grad än andra är bundna till hemmiljön är radio och TV särskilt betydelsefulla som kultur-, förströelse- och in-

formationsförmedlingsorgan. I enlighet med målen för kul-

och i linje med vad som åligger dessa medier

A turpolitiken

enligt gällande avtal med staten är det angeläget att ra- ; dio och TV ökar sina ansträngningar att göra

fortlöpande

för Det kan ske

å verksamheten tillgänglig handikappade.

å både av och genom att det

genom anpassning programutbudet

3 ordinarie för olika han-

programutbudet görs tillgängligt

Det är t.ex. angeläget att i ökad utsträck-

dikappgrupper.

Å ning texta TV-program, teckentolka direktsända program ‘

och utforma delar av programutbudet för svagbegåvade. Kost-

naderna för sådan anpassning av utbudet bör bestridas inom

ramen för ordinarie licens- och andra inkomster. _

:

Viktigt är också att radio och TV även i fortsättningen

tar på sig den ansvarsfulla uppgiften att genom insikts-

full belysning av handikapproblem i sina program bidra

till att sprida kunskap om och förståelse för handikappa-

i

des situation.

Ett medel som väsentligt ökar valfriheten i förhållande

till det gängse programutbudet i TV är videogram för TV-

visning. Genom videotekniken har för hemmabruk öppnats en

marknad som är att bredda kulturutbudet inte

viktig ägnad

minst för berörda handikappgrupper. Särskilt intressant

är detta medium för döva, eftersom dessa i så hög grad fir‘

utestängda från kulturyttringar som bygger på språklig

kommunikation. Statligt stöd utgår till Sveriges dövas

riksförbund för av videogram för döva. För bud-

produktion

l982/83 har stödet bestämts till 500 000 kr. Be-

getåret

loppet bör höjas ytterligare, såatt det möjliggör inspel-

ning av ett varierat urval av informations- och kulturpro-

gram i vidaste bemärkelse.

82 Kultur och rekreation

Riksdagen har för budgetåret l982/83 anvisat l0 milj. kr.

för utgivning av dagstidningar som taltidning. En successiv

höjning av detta stöd bör komma till stånd under den l0åriga programperioden. Syftet skall vara att ge synskadade största möjliga valfrihet.

Den rika floran av facktidskrifter, och

Veckotidningar

periodiska publikationer förekomer i dag som

taltidningar

i ytterst blygsam omfattning. Utgivare av sådana publika-

tioner bör ta ansvar för att dessa ges ut som taltidningar.

Antalet som framställs som talböcker är alltjämt

boktitlar

lågt i förhållande till den totala bokutgivningen. En kraf- .tig successiv ökning bör ske med det slutliga målet att i princip all litteratur skall vara tillgänglig för synskadade och andra Om den centrala framställ-

talbokslântagare.

ningen av talböcker inte kan detta behov, bör

tillgodose

inläsningstjänsten vid biblioteken kunna ombesörja även inläsning av hela böcker.

Biblioteken har under senare år utvecklat sin verksamhet på flera områden, t.ex. genom av grammofonskivor

utlåning

och konstföremål, föredrag, sagostunder för barn etc. Handikappade bör vara en för dem. Alla

viktig målgrupp

läns- och kommunbibliotek i landet bör anskaffa beegna stånd av talböcker. I ett uppbyggnadsskede bör staten med ekonomiskt stöd stimulera en sådan utveckling.

Punktskrift är för synskadade ett viktigt för

hjälpmedel

information. Den är både ett läs- och ett Det

skrivspråk.

statliga talboks- och punktskriftsbiblioteket bör få medel

sou 1982:46 Kultur och rekreation 83

för ökad av böcker på punktskrift och att pâ

anskaffning

olika sätt, bl.a. med ett attraktivt bokurval, stimulera

_ till ökad läsning av punktskrift.

av lättlästa böcker, s.k. LL-böcker, har rönt

i Utgivningen

E stort intresse och visat fylla en viktig uppgift. LL-

sig

böckerna vänder sig i första hand till språkligt handikappade, t.ex. döva och utvecklingsstörda, som har svårt att ta del av litteratur i gängse form. Utgivningen av x LL-litteratur är f.n. inte särskilt omfattande och bör ökas. De grupper som LL-litteraturen främst vänder sig till är ofta läsovana. Information om att böckerna finns

att köpa eller att låna på bibliotek är viktig.

Uppsökande

; verksamhet med syfte bl.a. att sprida kunskap om och väcka intresset för LL-litteraturen bör därför öka i omfattning.

Ett viktigt instrument för att knyta sociala kontakter och

b intressegemenskap mellan människor är ett utvecklat före-

ningsliv. För handikappade är möjligheterna att genom ak-

tivt deltagande i föreningsverksamhet bryta isolering och

berika sin tillvaro ofta stängda på grund av föreningslo-

kalernas eller till följd av andra hinder,

otillgänglighet

såsom svårigheter att ta del av skriftligt material eller

\

att följa diskussioner och förhandlingar vid förenings-

i i

sammankomsterna. Likaså kan attityder hos medlemmarna av den som att han blir utfryst eller-

handikappade upplevas

inte är välkommen. För att handikappade skall kunna bli

delaktiga i föreningslivet är det viktigt att föreningar-

na anpassar sin verksamhet, så att kan ta

handikappade

del i den, och att också de enskilda känner

medlemmarna

solidaritet med sina kamrater, sâ att dessa

handikappade

rekreation \

84 Kultur och

får den information, det stöd och den personliga de

hjälp

kan behöva för att fungera i föreningen ett fullvär-

på

digt sätt.

Behovet av anpassning av miljö och verksamhet för att han-

dikappade skall bli delaktiga av gemenskapen gäller i hög

grad också idrottsverksamhet, friluftsliv och rekreations-

verksamhet i allmänhet. Det är för dessa aktiviteter av

“särskild vikt att reglerna i och svensk

byggnadsstadgan

- med vad byggnorm i enlighet som förordats i avsnittet om - får samhällsplanering även beträffande fri-

giltighet

tidsanläggningar och i områden utanför tomtmark.

Det kommersiella fritidsutbudet är ofta inte

tillgängligt

för handikappade. Även detta område måste var och en

på

som bedriver en verksamhet ta ansvar för att den blir tillgänglig för handikappade. Samhället måste utveckla åtgär- ‘ der som kan medverka till en sådan

utveckling.

Kommunerna bör företa av de lokaler och mil-

inventeringar

jöer som finns för friluftsliv och rekreation och granska

dem från tillgänglighetssynpunkt. Planer bör upprättas

över de anpassningsåtgärder som behöver vidtas. Vissa för-

bättringar torde kunna nås med enkla åtgärder,

tämligen

medan andra fordrar mera omfattande insatser som kan behöva fördelas över längre

tidsperioder.

KOMMUNIKATIONER

för lades fast av statsmakter-

Principerna trafikpolitiken

i

na senast år l979. Målet är att erbjuda medborgarna och

f

näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnader.

En utbyggnad av den kollektiva trafiken och en successiv

anpassning av denna till handikappades behov utgör ett

naturligt led i den nya trafikpolitiken. Eftersom handi-

kappade i hög grad är hänvisade till de kollektiva trafik-

med1en för sina resor, är förbättringar och utbyggnad av

kollektivtrafiken av största betydelse för deras möjlig-

heter att delta i samhällslivet.

Enligt l979 års trafikpolitiska beslut ligger ansvaret för

genomförandet av handikappanpassningen av kollektivtrafi-

ken pâ trafikverken och trafikföretagen. När kollektiv-

trafik planeras och genomförs skall, enligt lagen om han-

kollektivtrafik, handikappades behov beak-

dikappanpassad

tas så långt det är möjligt. De färdmedel som används skall så långt det är möjligt vara lämpade för handikappa-

de resenärer. Den nya lagstiftningen utgör en god grund

för att på bred front få till stånd en anpassning av färd-

medel, terminaler etc. till handikappades behov. I de

som utfärdats - och som i flera

tillämpningsföreskrifter

- har de minimikrav avseenden behöver förstärkas angivits på handikappanpassning som skall uppfyllas. Beträffande

nytillverkade färdmedel för kollektiv skall

persontrafik

zidessa krav börja tillämpas fr.o.m. år l984. I fråga om

sådana äldre fordon för persontransport som tillkommit

efter mitten av l970-talet skall handikappanpassningen

vara genomförd senast år 1989 med undantag för halva SJ:s

vagnpark, för vilken tiden utsträckts till år l99l. 3

Det är av vikt att transportrådet, som har att samordna

anpassningen med sikte på att nå en successivt högre grad

av tillgänglighet för handikappade, och trafikmyndighe-

terna, som har att vaka över efterlevnaden av bestämmel-

serna, kontinuerligt följer utvecklingen hos såväl de

statliga och kommunala som de privata och

trafikföretagen

genom effektiva kontrollåtgärder påskyndar anpassningspro-

cessen i alla av landet. Framför allt är det bety-

delar

delsefullt att strikta normer och krav i fråga om till-

gängligheten iakttas i samband med den fortgående förnyel-

å sen av fordonsbeståndet och terminalutbyggnaden. Anpassningen till rörelsehindrades behov träder här ofta i förgrunden, men det är viktigt att även andra handikapp-

gruppers krav på trafikapparatens tillgänglighet beaktas.

Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna färdmed-

len. Den har blivit mer omfattande än vad man inlednings-

vis förutsåg, bl.a. pâ grund av ökad färd-

efterfrågan på

bland äldre.

tjänst

En kommunal färdtjänst med 9e Särskild trans

uppgift.att

portservice åt handikappade måste bibehållas under överblickbar framtid. Även sedan en handikappanpassad kollek-

- -

tivtrafik vilken i sig bör inrymma färdtjänsten byggts

upp i hela landet, kommer det att behövas specialfordon.

Färdtjänst förekommer f.n. i a11a Iandets kommuner, men

utbyggnaden är ojämn, tiiigången ti11 speciaifordon varie-

rar och vi11koren beträffande antaiet medgivna resor,

taxornas utformning, resornas iängd m.m. skiijer sig vä-

sentiigt från kommun ti11 kommun. Det är ett angeiäget

jämiikhetskrav att utbyggnaden av färdtjänsten fortsätter,

så att denna service övera11t i iandet står til] förfo-

gande f erforder1ig omfattning för a11a handikappade som

inte kan aniita koiiektiva trafikmedei e11er eget fordon. För att garantera en sådan utveckiing och en godtagbar standard på färdtjänsten bör ett speciaidestinerat statsbidrag ti11 kommunernas färdtjänst bibehäilas. Kommunförbunden bör verka för att så iikartade vi11kor som möjiigt

kommer tili stånd i olika iandsdeiar i fråga om rätten

att utnyttja färdtjänsten och kostnaderna för den enskilde.

I det sammanhanget bör också uppmärksammas att vissa av

huvudmännen för färdtjänsten har regier för verksamheten

som medger möjiighet tili avstängning från utnyttjande av

färdtjänst som discipiinär bestraffning för missbruk i nå-

gon form. Med hänsyn ti11 de omfattande konsekvenser som å ett sådant besiut kan få för den enskiide finns det anied- E

å ning överväga att siopa den typen av regier.

Den pågående försöksverksamheten med riksfärdtjänst rappor-

teras inte ha fått den omfattning som förutsâgs när försö-

ken startades. B1.a. har riksfärdtjänsten utnyttjatsoiika i olika deiar av landet. På vissa hå11 har den inte utnytt-

a11s. förkiaras detta med att informatio-

jats Huvudsakligen

nen om verksamheten varit 0ti11räck1ig under den reiativt

korta tid verksamheten Det bör ankomma på nämnden

pågått.

för riksfärdtjänst att i samverkan med handikapporganisatio-

88 Kommunikationer

nerna tainitiativ till enförbättrad information för att öka kännedomen om och av För

nyttjandegraden riksfärdtjänsten.

att säkrare erfarenheter skall vinnas bör den

pågående för-

söksverksamheten förlängas, och så snart

försöksperioden

är till ända mäste former för

lämpliga övervägas att föra

verksamheten vidare.

Installationen av texttelefoner hos döva och vissa andra handikappade samt anordnandet av för sam-

förmedlingstjänst

tal mellan texttelefoner och det övriga telefonnätet kan med nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i huvudsak genomförda vid mitten av 1980-talet. Vid denna

tidpunkt

bör också och kommunala i

statliga myndigheter, som sin

verksamhet har kontakt med berörda

handikappgrupper, vara

anslutna till systemet.

Sedan uppbyggnadsskedet kan passerats, enligt riksdagens

beslut av som nu

finansieringen texttelefonverksamheten,

sker över komma att

statsbudgeten, omprövas. En naturlig

lösning för att finansiera installationer nytillkommande och den framtida förmedlingstjänsten synes därvid vara att televerkets kostnader slås ut för det på kostnaderna totala telefonnätet och att innehavare av betalar texttelefon

samma installations-, och abonnemangs- samtalsavgifter

som övriga abonnenter.

Inkomstprövade bidrag och lån till motorfordon kan

utgå till handikappade som är beroende av fordonet för att ta sig till arbetet eller skaffa Stödet till

yrkesutbildning.

motorfordon bör omkonstrueras och så att det höjas, blir ett verksamt stödfön i samhälls-

handikappades deltagande

livet.

3 S()IJ 1982:46 89 ‘ KONSUMENTPOLITIK

Konsumentpolitikens främsta mål är att stärka konsumenter- . nas ställning på marknaden och att därvid särskilt beakta

svaga eller eftersatta konsumentgruppers problem. Genom en

väl fungerande konsumentpolitik, som verkar för utveckling

av varor och tjänster som svarar mot konsumenternas behov och förmåga, minskar behovet av särlösningar för särskilt utsatta grupper.

Många av de generella åtgärder som vidtagits för att av-

hjälpa bristerna på handikappområdet har betydelse också

för handikappades ställning som konsumenter. Färdtjänst

och ledsagartjänst ökar möjligheterna för handikappade

att komma till butiker och serviceinrättningar. Byggnads-

lagstiftningens bestämmelser om handikappanpassning inne-

bär att lokaler görs tillgängliga för handikappade. Genom

anpassning av information blir också denna tillgänglig

osv.

I rollen som konsumenter av varor och tjänster möter han-

dikappade emellertid fortfarande betydande svårigheter.

De största bristerna finns beträffande utformningen av re-

klam, varufakta och annan information, miljöns utformning

samt utformningen av varor och tjänster. Ett förverkligan-

de av konsumentpolitikens allmänna mål förutsätter att

man vid all planering och utformning av miljöer och utbud

tar hänsyn till att människor är olika och har olika förut-

R

sättningar och behov.

Det grundläggande synsättet att praktiskt taget varje frâ-

ga har en också utformningen av

handikappaspekt gäller

90 -

Konsumentpolitik

information, miljö, varor, tjänster och andra åtgärder inom

konsumentområdet. Det övergripande ansvaret för generell

- liksom andra området - samhället

anpassning åvilar på

och dess olika Men ett särskilt ansvar vilar på de

organ. organ, inte minst inom den privata sektorn, som är verksam-

ma inom området, t.ex. tillverkare, återförsäljare och infor-

matörer.

Insatser behövs för att utbud

påverka produktutveckling,

och distribution. Dessa insatser bör präglas av målet att bassortimentet av varor för liv har sådana I

dagligt egen-

skaper att behovet av särskilda produkter, hjälpmedel eller

distributionsformer minskas eller undanröjs.

H

varuinformation och liknande åtgärder be-

Marknadsföring,

å

höver i grad utformas med hänsyn till handikappades

högre l

behov. Det gäller inte bara att göra informationen till-

för alla grupper utan också att se till att upp-

gänglig

lysningar som är av särskild betydelse för konsumenter

med funktionsnedsättningar lämnas.

i s

artiklar som genom sjukvârdshuvudmännens försorg

Många

tillhandahålls handikappade som kostnadsfria hjälpmedel ä

- J

är standardtillverkade varor som ofta i särskild ord-

- de blir använd-

ning förses med den detalj som gör att

bara även för personer med en viss funktionsnedsättning.

- och - skulle

Många fler varor tjänster på motsvarande

sätt kunna göras användbara.

Det är en att inte skapa konstlade grän-

angelägen uppgift

ser mellan vanliga konsumentvaror och hjälpmedel. ökade

i

.asou 1982:46 Konsumentpolitik 91

ansträngningar bör göras för att varor och tjänster utfor- ’ mas ett sätt som så iångt möjiigt passar a11a. Detta får

på

x dock sjä1vfa11et inte medföra att tiligången e11er kva1i-

teten på hjäipmedeisutbudet försämras.

Handikappades kunskaper och erfarenheter behöver fångas upp

och tas tilivara i utveckiingen av Det

konsumentpoiitiken.

behövs både i produktions- och konsumentiedet, på central

och 1oka1 nivå. Vid utformningen av varor och tjänster är

det t.ex. viktigt att handikappades erfarenheter av säker-

het och komfort beaktas.

I ett a11t rikare utbud av varor och tjänster ökar svårig-

heterna för den enskiide att göra ett riktigt va1° Stän-

digt tiiikommer nya med innehå11 e11er utform-

produkter

ning som kan förorsaka skador. I bevakning av utbudet av varor och tjänster med sikte på att förhindra att handikapp uppkommer har konsumentverket en centra] uppgift.

Konsumentverkets stöd ti11 konsumentpoiitiskt forsknings-

och studiearbete bör förstärkas. Verket bör ha

möjiighet

att, på egen hand e11er genom att beviija utveck1ingsbi-

drag ti11 andra organ, dokumentera problem som t.ex. konsumenter möter och dessa A

med handikapp ange iösningar på

probiem. Betydeisefuiia initiativ i denna riktning och

ti11 samarbete i delvis nya former har tagits under senare år. Sådant samarbete behöver utveckias ytteriigare och förstärkas.

En annan för konsumentverket är att sprida

viktig uppgift

information och kunskaper för att stärka konsumenternas

i

92 Konsumentpolitik

ekonomiska stälining. I detta arbete är det att

angeiäget

särskilt uppmärksamma kostnader som direkt e11er indirekt

förorsakas av o1ika funktionshinder.

Den regionaia och lokala konsumentverksamheten har en an-

svarsfuli uppgift när det b1.a. att inhämta och

gä11er

föra ut information om Det

k0nsumentpr0b1em på baspianet.

är angeiäget att den konsumentverksamheten får regionaia

ti11räck1iga resurser och att den 10ka1a konsumentverksambyggs ut att omfatta a11a kommuner.

heten

f sou 1982:46 93

FORSKNING OCH UTVECKLING

Människans strävan efter att söka nya och hennes

kunskaper

förmåga att stäiia samnan och systematisera redan

ti11gäng-

1iga kunskaper utgör en viktig grund för hennes möjligheter

att iösa probiem och finna nya

vägar.

Insatser på skiida områden inom och

forskning utveck1ings-

arbete har verksamt bidragit ti11 att förbättra

handikappa-

des vi11kor. Så har tekniska av o1ika t.ex.

hjäipmedei siag,

avancerade hörapparater och myoeiektriskt styrda proteser,

iett tiil en bättre ti11varo för många

handikappade.

Samtidigt måste eme11ertid konstateras att teknikens snabba

iandvinningar också kan innebära nya problem för

handikappa-

de. Aiitmer förfinade och effektiva system för att inhämta

och bearbeta information och nya metoder för masskommunika-

tion kan utestänga människor som redan varit ef-

tidigare

tersatta.

Frågor om vi1ken forskning som ska11 bedrivas, vem som ska11

finansiera den och hur finansieringen och arbetsfördeiningen

E på forskningsomrâdet ska11 ske är centraia probiem i forsk-

ningspolitiken. Svensk forskning har a11mänt sett utveck-

1ats efter två o1ika iinjer utan närmare inbördes samord-

ning. En iinje av den som bedrivs representeras forskning

vid universitets- och till stor dei

högskoieinstitutioner,

med stöd från de oiika forskningsråden, och som i a11t vä-

sentiigt är inriktad på Den andra iinjen ut-

grundforskning.

görs av mera måiinriktad forskning som är knuten ti11 o1ika

samhäiissektorer och är för de

uppbyggd utveckiingsbehov

dessa sektorer har.

_

h

§4 och utveckling Forskning _

Handikapprobiem möter inom många forskningsdiscipiiner, och

de bör i princip integreras i a11a forskningsområden där de

är reievanta. Initiativ i oiika avseenden behöver tas för att säkra en sådan Handikappaspekter på o1ika

integrering.

bör vidare föras in särskiit i forskarut-

forskningsområden

och oiika behövs för att få fram och

biidningen, åtgärder

behå11a forskare inom och

handikappområdet. Forskningsråd

andra som bör erinra forskarna om i

organ ger forskningsstöd

att ska11 integreras i forskningen.

handikappaspekterna

å

i

Forskning med särskild inriktning på handikappfrågor och

J

oiika 1

handikappgruppers problem försiggår på o1ikahå11.Den

är av natur1iga skä1 starkt sp1ittrad, eftersom den berör

Q

vitt skiida samhäiissektorer. Den bedrivs och finansieras

av universitet och högskolor, forskningsinstitut, forsk-

J

‘

ningscentra, forskningsråd och forskningsde1egationer med

ski1da huvudmän, av statiiga verk, av företag, organisatio-

5 ner och fonder. Sp1ittringen har b1.a. medfört svå-

privata

righeter att bedriva tvärvetenskap1igt arbete och generera

erfarenheter och kunskaper. Kontinuiteten har biivit iidan-

har I de och teori- och metodutveckiing eftersatts. I

Av oiika skä1, kanske framför a11t på grund av den 1 a11män-

het tvärvetenskapiiga inriktningen, har forskningen kring

handikapproblem mött särskiida svårigheter att utveck1as

vid de högskoieanknutna institutionerna. Sådan forskning

bör eme11ertid ses som en dei av samhäiiets reguijära forsk-

ning. Det är angeiäget att forskningsväriden tar ett ökat

ansvar för att organisera forskning kring handikappfrågor

och att högskoieinstitutionerna i högre än som f.n. är grad

fa11et engageras häri.

Forskning utveckling

Handikappforskningens stäiining behöver såiedes a11mänt stär-

kas. I detta syfte har

forskningsrådsnämnden tagit initiativ

ti11 bi1dandet av en

handikappforskningsgrupp. Denna grupp av-

ses b1i brett sammansatt och bestå av företrädare för o1ika

forskningsorgan, finansiärer, handikappröreisen och o1ika av-

nämargrupper. Gruppen ska11 ha ti11 b1.a. att initie-

uppgift

ra och stimuiera ti11 och att

handikappforskning medverka vid

samordning och av 01ika

prioritering forskningsuppgifter.

Gruppen bör också mer a11mänt verka för att stärka

handikapp-

forskningens stä11ning.

Ett generellt i formerna

prob1em forskningssammanhang gä11er

för hur kan föras ut, kända hos

forskningsresuitaten göras

avnämarna och därmed omsättas i praktisk

ti11ämpning.

Med

hänsyn till de särski1da svårigheter som möter i detta av-

seende pâ handikappområdet är det angeiäget att särski1da

ansträngningar görs för att föra ut forskningsresuitaten

ti11 avnämarna inom o1ika samhä11ssekt0rer, även internatione11t.

Handikappforskningen har utveck1ats o1ika 1ångt på skiida om-

råden. Beträffande vissa handikappgruppers finns re-

prob1em

1ativt omfattande forskning inom vissa sektorer. För andra grupper har främst inriktats mera

forskningen på specie11a

frågestäilningar. Genere11t sett gäiier dock för handikapp-

forskningen att vita1a forskningsuppgifter kvarstår att 1ösa

på praktiskt taget a11a områden.

Det är vansk1igt att prioritera me11an 01ika forsk-

angeiägna

ningsområden. Några områden som är särskiit eftersatta och i där ökade är för att en behöv-

forskningsinsatser nödvändiga

utveckling

lig utveckling skall komma till stånd kan emellertid fram-

hållas. Inom det utredningsarbete som resulterat i för-

om den nyss nämnda har

slaget handikappforskningsgruppen

bl.a. följande forskningsområden prioriterats:

- om fak-

åtgärdsinriktad forskning handikappframkallande

torer och kartläggning av handikappgrupper,

- av

effekterna socialpolitiska och ekonomiska åtgärder

för handikappade, attityder till handikappade, arbets-

livets utformning m.m.,

- kommu-

forskning rörande begreppsutveckling och språklig

nikation på handikappområdet,

- kvarstående

studier rörande effekter av behandling och

handikapproblematik när det gäller klarare riktlinjer

för rehabilitering och fortsatt åtgärdsprogram.

Utöver de av handikappforskningsgruppen prioriterade forsk-

ningsuppgifterna kan på vårdområdet nämnas behovet av forsk-

ning kring de psykologiska och sociala följderna av ett

livslångt beroende av sjukvården, liksom forskning kring

inflytande, Medbestämmande och medverkan i vården.

Vidare behövs ökade forskningsinsatser kring flerhandikappa-

de och andra svårt handikappade, varvid dessa människors

totala situation behöver uppmärksammas.

Andra områden som kan särskilt framhållas är t.ex. följder-

na av s.k. osynliga handikapp, psykisk ohälsa ur ett socialt

Forskning utveckling

perspektiv, skoiintegrering av handikappade eiever och samban-

det me11an handikappades utbiidning och totaia livssituation.

Handikappforskningen är en iiten dei av a11t forsknings-

och utveckiingsarbete. Insatserna på handikappområdet be-

höver den stimuians och de kunskaper som föijer av ett brett

erfarenhetsutbyte. Forskningsrön som görs i andra iänder be-

höver tiiiföras svensk och vice versa.

handikappforskning

Särskilt goda förutsättningar bör vara för handen beträffan-

de ökad nordisk samverkan. De nordiska iändernas iikartade

ku1ture11a och sociaia utveckiing och struktur i

förening

med ett utveckiat samarbete på en rad områden bör ses som

gynnsamma förutsättningar härför.

För vissa ändamåi, exempelvis där och resurser är

underiag

små i vart och ett av länderna, bör samnordiska projekt övervägas, både i form av sammanhâiina och med arbets-

projekt

deining me11an 1änderna men med sammanhâiien iedning. Informationen me11an iänderna om 0ch_avs1utad

pågående forskning

1iksom formerna för att föra ut resuitaten och få dem omsatta i behöver utveckias. Den och

tiiiämpning kompetens

överbiick inom handikappområdet som Nordiska nämnden för

handikappfrågor besitter är en betydeisefuii resurs i des-

sa avseenden.

sou 1982:46 99

BISTÅNDSVERKSAMHET OCH INTERNATIONELLT SAMARBETE

Måiet för svensk biståndspoiitik är att i utveckiingsiänder

främja resurstiiiväxt, ekonomisk och sociai utjämning, eko-

nomisk och poiitisk sjäivständighet samt en demokratisk

samhäiisutveckiing. Eniigt gäiiande riktlinjer bör stödet

koncentreras ti11 mycket fattiga iänder. Biståndet skaii

också nå ut ti11 de fattiga människorna. Insatser för handikappade i u-iänder fa11er vä1 inom ramen för dessa måi.

Den humanitära grundsyn som såiunda kommer tiii uttryck i vårt biiateraia bistånd präg1ar även Sveriges engagemang

i samarbetet i de internationeiia organen. En betydande an-

de1 av vårt bistånd har kanaiiserats via dessa organs operativa verksamhet. Från svensk sida har man aktivt verkat

för att FN:s fackorgan och andra internationeiia organ ska11

ägna ökat intresse åt att bereda vidgat utrymme för handi-

kappades prob1em i sitt arbete på utveckiingsområdet.

Dessa strävanden bör styra Sveriges insatser också i det

biiateraia och mu1ti1atera1a samarbetet. Sverige

fortsatta

bör i arbetet i FN:s generaiförsamiing, i fackorganen och

i andra internationeiia organ verka för en iinje i handi-

kappfrågor baserad på wH0:s handikappdefinition och på prin-

ciperna om fu11 deiaktighet och jämiikhet. Såväi utrikes-

departementet och SIDA som andra fackdepartement och myndig-

heter bör aktivt bevaka de handikappfrågor som fa11er inom ramen för deras verksamhet. Även de friviiiigorganisationer

som deitar i internationeiit samarbete inom oiika områden

kan och bör ta upp i dessa sammanhang.

handikappfrågor

Sverige bör verka för att handikappfrågorna bereds ökat ut-

rymme i de internationella organens operativa verksamhet och

för att de internationeiia organen vidtar åtgärder som ger

handikappade praktisk möjiighet att deita i organens egen

verksamhet.

i

1 Eftersom handikappade utgör en särskiit utsatt grupp i a11a

u-iänder, bör deras situation ägnas särskiid uppmärksamhet

i den svenska biståndsverksamheten.

J

1 Bistândsinsatsernas effekter för människor med skador och

I

funktionsnedsättningar i mottagariänderna bör anaiyseras.

bör i diaiogen med mottagariänderna aktivt verka för Sverige

i

att åtgärder för handikappade och åtgärder i syfte att före-

bygga skador, funktionsnedsättningar och handikapp integre-

ras som en komponent i utveck1ingsp1aner och -program inom

o1ika sektorer. Sverige bör härvidiag betona de enski1da

regeringarnas ansvar för handikappfrågorna.

Forsatt och ökat stöd bör iämnas ti11 enskiida organisationers biståndsverksamhet på handikappområdet med betoning

av måien fu11 deiaktighet och jämiikhet.

Det arbete med att sprida kunskap och skapa opinion i Sverige

kring 1ivsvi11koren för handikappade i u-iänderna som påbörjats under handikappåret bör fortsättas och vidareutveckias.

Med utgångspunkt i de a11männa för hur handikapp-

riktiinjer

frågorna bör infogas i den svenska biståndspoiitiken som så-

1unda bör gä11a kan föijande åtgärdsprogram för berörda de-

partements, myndigheters och organisationers handiande på

området anges.

Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 101

Utrikesdepartementet och övriga departement och myndigheter

kan

- i i

såväi det normativa som det operativa arbetet FN och andra internationeiia organ verka för att

handikappfrågor

ägnas ökad och att insatserna präglas av

uppmärksamhet

ett integrerat synsätt.

Utrikesdepartementet och övriga departement och myndigheter

kan vidare

informera svenskar som deitar i internationeiia möten om det svenska synsättet på handikappfrågorna,

i instruktioner ti11 svenska deiegationer ti11 internatione11a möten ange att handikappfrågor bör bevakas,

i instruktioner för bi1atera1a förhandiingar med motta-

gariänder för svenskt bistånd ange att handikappfrâgor

bör tas upp i diskussionerna,

ti11se att handikappsakkunniga aktivt deitar i förberedeiserna inför och genomförandet av internationeiia möten för

att ge deiegationerna möjiighet att på ett effektivt sätt

driva handikappfrågor,

verka för att FN och övriga internationeiia organ för en poiitik som underiättar för handikappade att få anstä11ning i organisationerna,

verka för att de internationeiia organen förstärker sin

bevakning av handikappfrâgor,

102 Biståndsverksamhet och internationellt samarbete

-

verka för att konferenser; symposier etc. i FN:s och andra

internationeiia organs regi i möjiigaste mån föriäggs tiii

iokaier som är tiiigängiiga för handikappade, för att be-

fintiiga iokaier som används vid internationeiia möten an-

passas och för att handikappsynpunkter tiiigodoses vid ny-

byggnader, 1

verka för att beredskap finns vid internationeiia möten

för att anpassa material och diskussioner samt i övrigt

tiiihandahåiia den utrustning och den service som krävs för att handikappade fu11t ut ska11 kunna deita,

- i sin

information ti11 utlandet sprida kunskap om svensk

handikappsyn och svenska insatser på handikappområdet.

SIDA kan

I

utse för inom verkets och

ansvariga handikappfrâgor byråer _

pâ biståndskontoren,

-

genom kontakt med och andra han-

handikapporganisationerna

Q

dikappsakkunniga bygga upp en kunskap i

handikappfrågor

inom det egna verket,

% 1

- i

vid land- och orientera utresande ex- i

projektinformation

perter och deiegationer i handikappfrâgor,

-

etabiera samarbete inom oiika områden i med expertgrupper

handikappfrågor i Sverige som kan fungera som konsuiter

och sakkunniga åt SIDA, bistå vid av

rekrytering personal

m.m.,

- i diaiogen med mottagariänderna framhå11a Sveriges beredviiiighet att integrera insatser för i bistånhandikappade det och utveckia metoder att på ett stadium i beredtidigt ningen av biståndsinsatser föra in i diahandikappfrågor 1ogen. Detta kan ske exempeivis genom att en check1ista utarbetas för hur kan tas handikappfrâgor upp, byggd på erfarenheter från biståndskontoren, från SIDA:s persona] och från handikapporganisationerna och andra i sakkunniga

handikappfrågor,

vid av biståndsinsatser särskiit utvärderingen ana1ysera i vad mån dessa når fram ti11 handikappade,

samarbeta med handikapporganisationerna i deras beredning av biståndsinsatser,

ge stipendier ti11 filmare, journaiister m.f1. som vi11 skiidra handikappades situation i u-1and och bygga upp en dokumentationsverksamhet kring som rör frågor handikappades situation i u-land och handikappinsatser i biståndsarbetet.

Svenska institutet kan

genom egen fierspräkig pubiikationsverksamhet sprida information ti11 utiandet om svensk handikappoiitik,

arrangera studiebesöksprogram för utiändska tiiiresande,

genom bidrag ti11 personutbyte och seminarier samt genom att visa fi1m och i utlandet medverka ti11 utstäiiningar ett ökat internatione11t erfarenhetsutbyte.

Statens handikapprâd kan

sin överb1ick över insatser för handikappade inom genom o1ika samhä11sområden i Sverige och sina internatione11a

kontakter fungera som ett viktigt sakkunnigorgan åt SIDA

och UD,

- i inom SIDA och vid information

medverka internutbiidning

ti11 biståndskontorens persona1,

Q

- information ti11 utlandet om svensk

sprida handikappoii-

tik och insatser på handikappområdet,

- informera i om 1evnadsförhå11anden

Sverige handikappades

i andra iänder.

1 Handikappinstitutet kan

- föra ut svenskt samt verka för ökat

hjäipmedeiskunnande

internatione11t informationsutbyte inom

hjäipmedeisom-

rådet och för en utveck1ing av u-iandsanpassade lösningar

på hjälpmedeisprobiem.

kan

Handikapporganisationerna

- sina internatione11a för att

arbeta genom organisationer

stärka informations- och erfarenhetsutbyte och

pågående

därigenom påverka FN-organen,

- i

utforma hand1ingsprogram biståndsfrågor,

ha ett biståndssekretariat inrättat,

Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 105

i kontakten med i u-iänderna fram-

systerorganisationer

hå11a vikten av att dessa påverkar sina i rikt-

regeringar

ning mot att ge handikappfrågorna högre detta prioritet;

får särskiid betydeise i mottagariänderna för svenskt bi-

stånd,

genomföra egna biståndsprojekt, som med fördel kan inriktas på stöd ti11 uppbyggnad av av

intresseorganisationer

handikappade i u-iänder och av

utbiidning föreningsfunk-

tionärer, samt utforma handböcker och

rådsiagsmateriai

kring uppbyggnad av handikapporganisationer,

samarbeta med andra svenska enskiida organisationer som driver hjäipprojekt i u-iänder och föra en kring

dialog

inriktningen av insatser för handikappade,

påverka statsmakterna i riktning mot att insatser för han-

dikappade prioriteras i det svenska biståndsarbetet,

sprida information om handikappades situation i u-1and

och bygga upp en kunskap i biståndsfrågor inom de egna

1eden,

medverka i inom SIDA och vid information

internutbiidning

ti11 biståndskontorens personal,

bi1da opinion biand aiimänheten ti11 stöd för bistândsinsatser för i u-1and,

handikappade

genom spridande av information om svensk handikappröreise

och svensk handikappsyn medverka ti11 utbyte av erfaren-

heter på handikappomrâdet meiian Sverige och andra iän-

der.

Andra friviliigorganisationer kan

i i förekommande fa11 arbeta genom sina internati0ne11a organisationer för att dessa ska11 engagera sig i handikappfrågor och utveck1a ett samarbete med internatione1-

1a organisationer av handikappade,

i kontakter med i andra 1änder fram-

systerorganisationer

Ahâ11a vikten av att dessa engagerar i

sig handikappfrågor

och utveck1ar ett samarbete med natione11a

organisationer

ä 4

av handikappade och gentemot regeringarna verkar för att

åtgärder för handikappade integreras i nati0ne11a re-

form- och utveckiingsprogram inom o1ika samhä11sområden,

i kontakter med systerorganisationer i u-1änder framhål-

i

1a vikten av att organisationerna gentemot regeringarna

verkar för att åtgärder för ges ökad priori-

handikappade

tet i bi1atera1t och mu1ti1atera1t utveck1ingssamarbete; detta får särski1d betyde1se i för

mottagariänderna

.svenskt bistånd,

i de fa11 då organisationerna bedriver biståndsverk-

egen

samhet ti11se att också människor med skador och funk-

I

tionsnedsättningar i mottagariänderna b1ir av delaktiga

denna verksamhet,

medverka till en opinionsbi1dning i Sverige ti11 stöd för

biståndsinsatser för handikappade i u-Tand.

Biiaga HANDIKAPPADE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

Antalet handikappade i u-iänder uppgår de

eniigt befoiknings-

studier som genomförts av WHO ti11 me11an 7 och 10

procent. Det motsvarar ca 300 miij. människor eller heia Afrikas befoikning. Av dessa beräknas var sjätte e11er omkring 50 miij. vara i behov av någon form av 1

rehabiiitering. Högst milj..

har i tiil sådana Den aiimänna

dag ti11gång åtgärder. knapp-

heten på resurser och den vitt gör det

spridda fattigdomen

svårt att genomföra handikappinsatser. För 97-98 av

procent

u-ländernas handikappade görs inga insatser a11s. Sociai in-

tegrering motverkas i vissa fa11 av att de få resurser som finns binds ti11 dyra, personaikrävande institutioner av västeriändsk modeii. Insatserna når mera säiian ut tiil de människor som bor på iandsbygden och i städernas siumområden. Vård och m.f1.

rehabiiitering,jundervisning, yrkesträning

åtgärder b1ir därmed ti11gäng1iga för endast ett iitet antal

priviiigierade och eniigt de erfarenheter man hitti11s gjort

kan sådana insatser inte nå ut ti11 fiertaiet

handikappade

i Ländernas sociaia och ekonomiska

befoikningen. utveckiings-

nivå och graden av har stor betydeise för

industriaiisering

vilka insatser som kan göras för

handikappade.

Preventiva åtgärder sku11e teoretiskt kunna reducera antaiet handikappade i u-iänderna med ca 50 Särskiit stor

procent. är den preventiva effekten biand barn. De som be-

åtgärder

hövs är i första hand förbättrad kost, och

näringstiiiförsei

hygien, vaccination mot smittsamma sjukdomar och

förebyggan-

de av o1ycksfa11 samt bättre vård i samband med

föriossningar.

i

108 _Bilaga fsou 1982:46

I takt medhn1ökande ökar antaiet äidre i befoik-

iivsiängden

ningen med en hög andei handikappade. Industriaiiseringen

medför erfarenhetsmässigt, trots många positiva effekter för

handikappade, även ett stigande anta1 arbetsolyckor. Nya

krav stalls också på människors och funk-

fysiska psykiska

tionsförmåga.

Totait sker eniigt wH0:s beräkningar i dag en stadig ökning

av antalet människor med skador. a

Kraftfuiia förebyggande åtgärder måste vidtas för att bryta

denna utveckiing. Nya strategier och program måste också ut-

I

veckias för att med enkia metoder anpassade ti11 1oka1 miijö

å

och med utnyttjande av 1oka1 rehabiiitera och bryta

teknoiogi 1

i , iso1ering och passivitet för människor med funktionsnedsättningar i de 1oka1samhä11en där de 1ever.

WHO har också antagit riktiinjer för för att före-

åtgärder

bygga handikapp samt för utveckling av enk1a rehabiiiterings-

åtgärder knutna ti11 primärhäisovården i byarna.

1. Motiv och mâ1 för svensk biståndsverksamhet

___.__.,.__._..__

,__ Mélen för den svenska biståndspoiitiken sammanfattas i propositionen (1977/78:135) om riktiinjer för internatione11t

utveckiingsarbete m.m. i fyra punkter:

- resurstiiiväxt -

ekonomisk och sociai utjämning

-

ekonomisk och poiitisk

sjäivständighet

demokratisk samhäiisutveckiing.

sou 1982:46 109

Bilaga

I propositionen understryks att bistånd även i fort-

Sveriges

sättningen bör koncentreras ti11 mycket fattiga iänder. Detta är emeiiertid ej Biståndet måste också nå

tiiiräckiigt.

ut ti11 de fattiga människorna. Detta måi

uppnås eniigt pro-

positionen sjäivkiart iättast om mottagariandets regering

och sjäiva aktivt strävar efter att förbättra

myndigheter

situationen för de fattigaste grupperna.

Insatserna för i u-iänder fa11er väi inom

handikappgrupperna

ramen för de mål som anges i Utan tvekan måste

propositionen.

de räknas ti11 de och mest

fattigaste underpriviiegierade

bland befoikningen.

2. Svenskt samarbete med internationeiia organisa-

tioner

I prop. 1977/78:135 som motiv för aktiva en-

anges Sveriges

gagemang i det internationeiia samarbetet att internatio-

ne11t umgänge och samarbete i former är av vitait

regierade

intresse för små staterna.

de många FN-organen möjiiggör

rådsiag och iångtgående samarbete meiian väridens stater.

Sveriges positiva hå11ning tiil de muitiiateraia organens

arbete på utveckiingsområdet har medfört att vi ak-

mycket

tivt medverkat i det normskapande arbetet. Vi har också ka-

naiiserat internationeiit sett höga andeiar av vårt bistånd

ti11 de internationeiia verksamhet. organens operativa

På senare år har i aiitmer

tyngdpunkten åtgärderna förskju-

tits i mot en av Vi har kommit

riktning anpassning miijöer.

tiii insikt om att man med av

hjäip rehabiiiteringsåtgärder

Bilaga

riktade mot individen endast när en bit på väg mot en fullständig de1aktighet i samhäiiet för människor med funktionsnedsättningar. En har skett mot ökat ansvarsta-

utveckiing

för av samhä11ets organ. I Sverige gande handikappfrågorna ser vi numera, till ski11nad mot många andra 1änder, handi-

som en fråga om sociaia rättigheter som det är kappfrågorna samhäiiets sky1dighet att ti11g0d0se.

har a11tmer utveckiats ti11 in- Handikapporganisationerna

där sjä1va har det avgörande intressegrupper handikappade

och har accepterats av samhäiiets organ som en i flytandet I

i › samtalspartner i utveckiingen av handikappo1itiska åtgärder.

. 3. i det internationeiia samarbetet

Handikappfrégorna

En motsvarande den som ägt rum i Sverige mot ett

utveck1ing ökat ansvarstagande i kombination med krav

samhä11e1igt från på ökat infiytande i de frivi11igorgani-

handikappade sationer som finns inom och på att få på-

handikappområdet verka samhäiiets åtgärder pågår i många 1änder. Sverige hör ti1T dem som komnit Iångt sâvä1 ideo10giskt när det gäiier samhäilets ansvar och handikappades infiytande som när det gä11er konkreta åtgärdsprogram. Detta förp1iktigar och stimuierar på samma gång.

verksamhet. FN:s generaiförsamiing och fack- Normskapande organ har antagit ett anta] resoiutioner och rekommendationer i handikappfrågor. Ti11 de viktigaste hör Dekiarationen om Handikappades Rättigheter, som antogs av genera1församiingen år 1975 om Psykiskt utveckiings-

och_Dek1arati0nen

stördas som antogs år 1971. Det har övervägts

Rättigheter

Bilaga

att ge FN-status även åt en deklaration om dövblindas rättigheter som antogs av den internationella dövblindkongressen år 1978. Den allmänna i FN:s ekonomiska och sociala meningen råd där frågan behandlades var att deklarainga ytterligare tioner för särskilda borde antas. En omarhandikappgrupper betning av den allmänna i att handikappdeklarationen syfte få med referenser till de olika har dis-

handikappgrupperna

kuterats. Sverige har i förberedelsearbetet inför handikappåret i det fäst sammanhanget uppmärksamheten på de rättighetsdeklarationer som antagits av den internationella blindfederationen och av de dövas världsorganisation.

ILO (Internationella år 1949 en

Arbetsorganisationen) antog rekommendation rörande yrkesinriktad De norrehabilitering. diska regeringarna har initiativ till en av tagit översyn rekommendationen. Frågan har behandlats vid internationella arbetskonferensen 1982 och översynsarbetet beräknas komma att tas upp igen vid 1983 års arbetskonferens.

UNESCO (FN:s organisation för och undervisning, vetenskap kultur) antog år 1977 ett till den s.k. Florencetillägg överenskommelsen från âr 1950, vari avtalats om tullfrihet för material inom och kulturundervisnings-, Vetenskapsområdena. De länder som anslutit till sig tilläggsöverenskommelsen förbinder sig att avskaffa tullar inom ytterligare ett antal områden, bl.a. för tekniska för hjälpmedel handikappade. Sverige har inte undertecknat tilläggsöverenskommelsen därför att den svensk enligt uppfattning utvidgar tullfriheten till alltför många områden.

Bilaga

I Unescos program finns även verksamheter som är speciellt inriktade för Bland dessa kan nämnas insatser

handikappade. som syftar till att öka förståelsen för handikappades problem, av handikappade i utbildning samt utbild-

integrering ning av lärare och föräldrar till handikappade.

Under Unescos senaste generalkonferens stödde ett flertal

däribland den svenska, de föreslagna verksamdelegationer,

flera fall önskades en än s heterna. I kraftigare satsning I

den Från många håll önskade man också att verk-

föreslagna. samheterna för skulle integreras i det allmän-

handikappade j

5 na programmet och vara en del av alla Unescos verksamheter inom utbildningsområdet.

Ett viktigt framsteg i det normskapande arbetet är den definition av som WHO utarbetat i anslutning

handikappbegreppet till att organisationen fram en internationell klassi-

lagt ficering av skador, funktionsnedsättningar och handikapp.

V I den internationella aktionsplanen för handikappåret under-

i

ströks vikten av att denna definition fick ett brett genomslag under året 1981.

resolutioner har i olika sammanhang antagits av Ytterligare FN:s och fackorgan samt av andra inter-

generalförsamling nationella organisationer.

verksamhet. WHO, ILO och UNESCO har handläggare av- Operativ delade för handikappfrâgor.

Ett resultat av de riktlinjer för förebyggande av

praktiskt

som WHO antagit är utvecklingen av ett program, handikapp

sou 1982:46 11‘3

Bilaga

vars dei är en handbok innehåiiande försiag ti11 viktigaste från ned ti11 träningspaket för oiika åtgärder poiicynivå Handboken har prövats i fyra 1änder och handikappgrupper. ska11 inför den s1ut1iga versionen. Sveprövas ytteriigare har stött av detta program och förbereder rige utvecklingen fortsatt stöd.

med frågor som har anknytning ti11 lL9_arbetar kontinueriigt främst inom området yrkesinriktad rehabilitehandikappade, bistår mediemsiänderna med experthjäip ring. Organisationen och regionaia seminarier för erfarenprojektstöd,arrangerar hetsutbyte iänderna eme11an och ger i viss utsträckning stipendier för yrkesinriktad rehabilitering. Inför handikappåret förberedde ILO b1.a. en väridsomfattande undersökning om yrkesinriktad rehabiiitering och iagstiftning beträffande en sammanstäiining över resurser för socia1 och yrkesinrik-. tad Oiika former av särskiida insatser för rehabiiitering. att har också under handikappåret gjorts förebygga handikapp inom ramen för ILO:s ordinarie program.

UNICEF (FN:s barnfond) bedriver sedan många år en omfattande bland barn i u-iänder. Insatserna inriktas hjäipverksamhet i första hand s.k. basic services program inom nutrition, på häisovârd, çociai omvårdnad och undervisning som är avsedda att täcka hos de stora grupperna fattiga barn. grundbehoven En viija har iänge funnits hos UNICEF att nå ut med dessa insatser också ti11 barn.

handikappade

Man har dock haft att handikappåtgärder med uppfattningen kräver insatser på hög professioneii och teknisk nödvändighet

nivå och därmed också resurser som i u-Tänder sku11e

göra

dem oåtkomiiga för aI1a utom ett Iitet fâtai barn. Mot bak-

grunden av UNICEF:s måisättning att med breda insatser nå

fiertaiet barn har man därför hittiiis inte ansett i

sig

. större kunna

någon utsträckning prioritera handikappåtgär-

der.

Ett genombrott skedde våren 1980 då en

rapport med försiag

ti1I strategi för att i UNICEF:s

integrera handikappinsatser

verksamhet antogs av organisationens styrelse. Eftersom fier-

taiet av de skador och sjukdomar som funktionsnedsätt-

ger ningar hos barn går att bör UNICEF inrikta huvud-

förebygga

deien av sina insatser mot förbättrad mödra- och

spädbarns-

vård, bättre nutrition och mot att hindra av visspridning

sa sjukdomar, b1.a. trakom, och Dessa insat-

mässiing poiio.

ser skal] i UNICEF:s basic services

integreras program.

UNICEF vi1I också inrikta och

sig på tidig diagnostisering

behandiing av skador som kan ge

funktionsnedsättningar ge-

nom åtgärder inom häisovård, och sociai omvård-

utbiidning

nad. Åtgärderna ska1I aktivt av

bygga på deitagande familjer

och

grannskap.

En grundtanke i UNICEF:s för

strategi handikappinsatser är

att skador/sjukdomar kan och att de fiesta barn

förebyggas

med fysiska och den

psykiska funktionsnedsättningar kan få

hjäip de behöver i sin Iokaia miijö. Detta kan ske

genom reiativt enkia som kan utföras av

åtgärder anhöriga, gran-

nar m.f1. förutsatt att dessa får rätt information och stöd.

UNICEF vi11 därför i första hand in

”bygga handikappinsat-

sou 1982:46 , 115

Bilaga

serna som en i större program och utbiida fäitper-

komponent

sonai inom oiika områden i hur skador, sjukdomar och funk-

kan och behandias och handitionsnedsättningar förebyggas

barn integreras i normal verksamhet.

kappade

På detta sätt viii man ge barn med funktionsnedsättningar

ti11 en så normai som möjiigt i deras natur-

möjlighet uppväxt

och nå ut med insatser tili betydiigt fiera män-

iiga miijö

niskor än som hittiiis varit I första hand vi11

möjiigt.

man inrikta sin verksamhet på barn som iever på u-iändernas fattiga och i storstadssiummen.

iandsbygd

Förutom de resurser som kan utnyttjas inom ramen för ordinarie räknar UNICEF med att också avsätta extra medei program

för handikappinsatser.

UNDP (FN:s har inte i någon större utsträck-

biståndsprogram)

finansierat År 1977 pubiicerades en ning handikapprojekt.

rekommendation avsedd som ett stöd för UNDP:s representanter

i i diskussioner med regeringarna kring

mottagariänderna

handikappfrågor.

Rekommendationen har inför handikappåret distribuerats på

nytt tiil samtiiga UNDP-representanter. Eniigt uppgift på-

går nu en aktiv diaiog meiian representanterna och mottagar-

iänderna om av för i

integrerandet åtgärder handikappade

resp. Vid en översyn av närmare 40 iandprogram

iandprogram.

som skuiie under år 1981 ansågs att utvärdera omfatt-

göras

ningen av sådana åtgärder.

UNDP har vidare anmodats ett anta1 iänder i hjäipa att sam-

band med

handikappåret genomföra undersökningar om före-

komsten av

handikapp.

å 2

Inom UNIDO (FN:s för industri organisation och utveckiing) 1

har ti11satts en för

arbetsgrupp handikappfrågor. Organisa-

tionen har dock hitti11s haft knappast nâgra program med

handikappanknytning.

FN:s regionaia kommissioner har hitti11s inte engagerat sig

i

handikappfrågor. Kommissionerna genomförde dock inför han

dikappåret förberedeisemöten med iänderna i resp. region.

Som ett led i förberedeiserna inför

handikappåret stäiide

svenska regeringen inom ramen för tili s.k.

ansiaget sär-

ski1da program hösten 1980 ett av

be10pp 13 mi1j.kr. för

tre år ti11 SIDA:s för i

förfogande samarbete handikappfrå-

gor med internationeiia

organ.

4. i det

Handikappfrågorna biiateraia biståndet

Sverige bedriver i ett direkt samarbete med 17

dag u-1änder.

Hitti11s har de särskiida insatserna

på handikappområdet

inom denna form av bistånd varit

begränsade. Den främsta

orsaken härtiii är iändernas naturiigtvis aiimänna resurs-

brist och mängden av behov som ska11

tillgodoses inom

ramen för mycket

knappa tiiigångar.

Eniigt principerna för den svenska biståndsverksamheten är

det mottagariändernas

egna prioriteringar som ska11 styra

användningen av de resurser som stäiier ti11 för-

Sverige

Bilaga

fogande. Det ökade intresse för handikappfrågorna som det

internationeila âret kan förväntas skapa bör därmed också

få effekter på mottagariändernas framstäiiningar och ieda

ti11 ökade biiateraia handikappinsatser. Redan nu har dock

vissa länder, Tanzania och Zambia, insat-

exempeivis begärt

ser för handikappade inom iandramen.

Från svensk sida förs en kontinueriig diaiog med mottagariänderna om biståndets inriktning. Det är natur1igt att

svensk handikappsyn och svenskt intresse för handikappfrå-

gor utveckias med sikte på framtida insatser.

5. Handikappfrâgorna i enskilda organisationers bi-

ståndsverksamhet

De f1esta projekt med inriktning på handikappade som hit-

ti11s finansierats via SIDA har bedrivits inom ramen för enski1da organisationers bistândsverksamhet. Inte minst

har viktiga insatser gjorts av de kyrkiiga

organisationer-

na.

Inför handikappåret ökade intresset för u-iandsfrâgor mar-

kant inom den svenska handikappröreisen. Ett anta] organi-

sationer har gemensamt biidat ett särskiit biståndssekre-

tariat. Främst vili man inrikta sig på projekt som syftar

ti11 att utveckia av handikappade intresseorganisationer

i u-iänder.

Statens offentliga utredningar 1982

Kronologisk förteckning

. Real beskattning. B.

. Real beskattning. Bilaga 1-3. B.

. Real beskattning. Bilaga 4-6. B

. Tandvården under 80-talet. S. (NÅGON-I . Da förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner.

Kn.

. Sockernärlngen. Jo.

. Talböcker-utgivning och spridning. U.

. Videoreklamfrågan. Ju.

. Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. Bo.

. Sanering efter industrinedlñggningar. Bo. a.: . Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbets-

_.o¢oao~:a: kraft. S.

12. Statlig fondförvaltning m. m. E. 13. Kommunalföretaget. Kn. 14. Tillväxt eller stagnation. E. 15. Intemationella företag i svensk industri. I. 16. Skatt på energi. B. 17. Skatt på energi. Bilagor. B. 18. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. 19. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. 20. Kommunerna och näringslivet. Kn. 21. Ett effektivare vite. Ju. i 22. Svensk amatörboxning och skedeverkningarna. Jo. .M44

23. Fritidsboende. Bo. 24. Vidgad lânsdemokrati. Kn. _ 25. Översyn av rättegång, “ . 1. Processen itingsrätt. Del A. - ”-

Lagtext och sammanfattning. Ju. 26. *Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B.

Motiv m. m. Ju. 27. Svensk industri i utlandet. l 28. Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E. 29. KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. U. 30. Information om arbetsmiljörisker. A. 31. information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1. Värdering av 1

risker i arbetsmiljön. A. j 32. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-

information-påverkan, behov och utbud. A. 33. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A. 34. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. i

Del l. Bo. 35. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsakar.

Del 2. Bilagor. Bo. 36. Enklare föräldraförsäkring. S. 37. Kommunal planering i förändring. Kn. 38. Fakta för konsumenter. H. l 39. Stöld i butik. Ju. 40. Ägarlâgenhater. Ju. 41. Överklagande av kommunala beslut. Kn. 42. Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig.

S. 43. Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i

förskoleåldern. S. _ 44. Nytt bilstöd till handikappade. S. l 45. Ortnamns värde och vård. U.

. Handlingsprogram i handikappfrågor. S.

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet Videoreklamfrågan. [8] Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Ett effektivare vite. [21] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Fritidsboende. [23] Processen i tingsrätt. Del A. Lagtaxt och sammanfattning. [25] Byggprisutredningen. 1.Prisutveckling inom bostadsbyggandet 2. Översyn av rättegångsbalken l. Processen i tingsrätt. Del B. och dess orsaker. Del 1.[34]2. Prisutveckling inom bostadsbyg- Motiv m. m. [26] gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35] Stöld i butik. [39] Ägarlägenheter. [40]

Industridepartementet

Direktinvesteringskommittén. 1.Internationella företag i svensk Socialdepartementet industri. [15]2. Svensk industri i utlandet. [27] Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11] Kommundepartementet Enklare föräldraförsäkring. [36] De förtroendevalda

i kommuner och landstingskommuner. [5] Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig.

Kommunalföretaget. [13] [42] Kommunerna

och näringslivet. [20] Språk- och kulturstöd för invandrar- ochminoritetsbarn iförsko-

Vidgad länsdemokrati. [24] leâldern. [43]

Kommunal planering i förändring. [37] Nytt bilstöd till handikappade. [44] av kommunala beslut. [41]

Överklagande Handlingsprogram i handikappfrâgor. [46]

Ekonomidepartementet Statligfondförvaltning m. m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] Löntagarna och kapitaltillväxtan 9. [28]

Budgetdepartementet Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1.Skatt på energi. [16]2.Skatt på energi. Bilagor. [17]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och vård. [45]

Jordbruksdepartementet Sockernåringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Handelsdepartementet Fakta för konsumenter. [38]

Arbetsmarknadsdepartementet Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30]2. Information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1.Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-information-påverkan, behov och utbud. [32]4. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. [33]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

7 I71

V ISBN 9|‘38-07163-O

r V

“:4 ISSN 0375—250x

AllmännaFörlagct