SOU 1984:5

Långtidsutredningen

LU

SEKTORSTUD/ER

B/LAGEDEL 7 ;

LU #

SEKTORS TUD/EH

B/LÅGEDEL 7

:sou 1984:5

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvud- delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4).

I föreliggande bilaga nr 1 redovisas en studie av skogsbruket. Den har utarbetats i samarbete mellan finansdepartementets långsiktsen- het och Skogsstyrelsens prognosavdelning, där Stefan Holm lett arbetet. Underlag till rapporten har i stor utsträckning hämtats från särskilda studier, utförda av Olle Ericsson och Lennart Rådström vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Karl-Gustaf Löfgren vid skogsekonomiska institutionen vid Sveriges lantbruksuniversitet samt av virkesråden.

Långstidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

• Sida 4
•  Original

.lilI'L- _

.l'l' .. I. "I"

• Sida 5
•  Original

InnehåH

1 Bakgrund 1.1 Inledning

1.2 Historik . . .

1.3 Avverkningarnas inriktning under 1970- talet

2 Beräkning av långsiktiga virkestillgångar

2.1 Inledning . . . . .

2.2 Beräkningsmodell och skötselförutsättningar

2.3 Resultat av bruttoavverkningsberäkningarna

3 Faktorer som påverkar virkesutbudet

3.1 Inledning . . .

3.2 Samband mellan lönsamhet och avverkningsnivå

3.3 Strukturfrågor . . . . . . . .

3.4 Produktivitetsförändringar mom skogsbruket till följd av ändrade produktionsförhållanden

4 Virkesförbrukning och virkesbalans

4.1 Inledning . .

4.2 Skogsindustrins virkesbehov 4.3 Virkesförbrukning för energiändamål 4.4 Virkestillgångar

4.5 Virkesbalans

5 Beräkningsförutsättningar

5.1 Inledning . .

5.2 Skogsbruksprogram för 1980

5.3 Skogsbruksprogram för 1990 5.4 Prestationer och metodblandningar

6 Resultat

6.1 Sysselsättning 6.2 Sysselsättningens säsongsvariationer

6.3 Känslighetsanalys . .

6.4 Investenngar och underhållskostnader

6.5 Produktionsvärde och förädlingsvärde 6.6 Export och import av rundvirke och flis

7 Tabeller

21 21 21 27

28

31 31 32 34 35 36

39 39 39 40 42

45 45 48 49 51 53 54

57

• Sida 6
•  Original

pni-...a ' ' ' fw”; _ ' ..lr” ' 1', """-lamina" ." . .— . .: "I!

• Sida 7
•  Original

1 Bakgrund

1 . 1 Inledning

Under de senaste åren har det publicerats en rad betänkanden, utredningar och rapporter, som beskriver och analyserar utvecklingen inom skogsbruket. Därför ägnas det historiska perspektivet mycket litet utrymme i föreliggande rapport. Läsaren hänvisas i stället till betänkandena SOU 1978:6 Skog för framtid, SOU 1981:81 Skogsindustrins virkesförsörjning, sektorsrapporten DsE 1980:4 Skogsbruket i LU 80 samt utredningarna SIND 1983z2 Skogsindustri — skogsenergi och SIND PM 198329 Ökad eldning med skogsråvara. Nya möjligheter och konsekvenser. Tillsammans med skilda årgångar av Skogsstatistisk årsbok ger de en god bild av utvecklingen inom skogsbruket fram till slutet av 1970-talet och, i några fall, något litet längre fram i tiden. Av intresse i detta sammanhang är också den rapport som utarbetats av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten på uppdrag av Styrelsen för teknisk utveckling, ”Skogsbrukets behov av teknisk utveckling under 80-talet”.

I dessa betänkanden och utredningar beskrivs problem och utvecklings- hinder inom skogsbruket, som varit aktuella under en följd av år och vars slutliga lösning vi ännu inte nått fram till. Därför är de problembeskrivning— ar, som redovisas där, fortfarande aktuella och utgör ett viktigt underlag för denna sektorsrapport.

Inför långtidsutredningen 1984 har en rad särskilda studier utförts med syfte att utgöra underlag för beskrivningen av utvecklingen inom skogsbru- ket. Rapporten Svenskt storskogsbruk 1982—1990, Metoder, produktivitet, kostnader och lönsamhet, som författats av Olle Ericson och Lennart Rådström vid Forskningsstiftelsen Skogsarbeten på uppdrag av Skogsstyrel- sen, utgör det huvudsakliga underlaget för bl. a. produktivitets— och sysselsättningsberäkningarna' 1 sektorsstudien. Denna studie publiceras 1 sin helhet' 1 en Redogörelse från Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Även den rapport från Forskningsstiftelsen, med samma författare, som ingick i underlaget till LU 80 (se DsE 1980:4 Skogsbruket i LU 80) har använts som underlag till denna sektorsrapport.

Vidare har professor Karl-Gustaf Löfgren med medarbetare vid skogs- ekonomiska institutionen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå gjort en studie av virkesmarknaden, An Econometric Analysis of Timber Supply in Sweden, som ingår som ett underlag till sektorsrapporten. Rapportens viktigaste resultat har sammanfattats av Karl—Gustaf Löfgren i avsnitt 3.2.

• Sida 8
•  Original

Ett tredje specialarbete utgörs av den kapacitetsundersökning av skogs- industrin som de regionala virkesråden utfört under våren 1983. Undersök- ningen avser dels förhållandena i skogsindustrin 1983 dels en bedömning av utvecklingen under resten av 1980-talet. Resultaten av denna studie utgör ett väsentligt underlag för avsnitt 4 där de också redovisas.

Huvuddelen av denna rapport har sammanställts av Stefan Holm vid Skogsstyrelsens prognosavdelning. Viktiga undantag utgöres av avsnitt 1.3, som författats av Magnus Fridh vid Skogsstyrelsens prognosavdelning, avsnitt 3.2, som till största delen författats av Karl-Gustaf Löfgren, skogsekonomiska institutionen vid Sveriges lantbruksuniversitet, och av avsnitten 2 och 4 som hämtats ur rapporten Ökad eldning med skogsråvara. De har författats av Nils-Erik Nilsson respektive Olle Jacobson, båda vid Skogsstyrelsens prognosavdelning.

1.2 Historik

Beskrivningen i detta avsnitt är i allt väsentligt baserad på virkesförsörj- ningsutredningens slutbetänkande Skogsindustrins virkesförsörjning.

Under 1970-talets sista år fick skogsindustrin inte virke så att industrika- paciteten kunde utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna medgav. Produktion och export begränsades således av brist på virke. En rad olika beräkningar av storleken på detta produktionsbortfall visar att det var fråga om miljardbelopp.

Samtidigt befann sig Sverige i en allvarlig ekonomisk obalanssituation, vilken dessvärre fortfarande råder. Olika vägar att komma ur denna obalans har bl a beskrivits i LU 80. I den processen har skogsnäringen tillmätts en viktig roll. En grundläggande förutsättning är då att Skogsindustrins råvaruförsörjning kan tryggas.

Under slutet av 1970—talet sjönk avverkningarna kraftigt jämfört med början av 1970-talet, från cirka 75 milj m3 sk per år 1970—1975 till cirka 59 milj m3 sk per år 1975—1980.

Inom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivån med mer än 10 milj m3 sk under senare hälften av 1970-talet jämfört med den första hälften och låg då på drygt 30 milj m3 sk. Sedan länge hade då storskogsbruket legat på en nivå över 30 milj m3 sk per år. Under den senare delen av 1970-talet sänktes dock avverkningarna en del även inom storskogsbruket efter en viss överavverkning i början av decenniet. Den sänkningen var ett led i anpassningen till en långsiktig avverkningspolitik.

Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån hängde delvis samman med den markanta minskningen av virkesbehovet under lågkonjunkturåren 1976—1978. Den kris som drabbade vissa skogsindustriföretag kan också ha medverkat till avverkningsnedgången. När skogsindustrin efter denna period av mycket lågt kapacitetsutnyttjande åter gick in i en bättre konjunktur ökade virkesutbudet emellertid inte i takt med efterfrågan. Avverkningarna under 1979 och 1980 uppgick sålunda endast till 57 resp 59 milj m3 sk. Sammantaget utnyttjades Skogsindustrins kapacitet endast till 80 procent dessa år. Med en bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsutnyttjandet kunnat vara högre. Även inom skogsbruket var produktionsförmågan underutnyttjad.

• Sida 9
•  Original

Tabell 1.1 Priser, avverkning och rånetton 1976/77—1983/84.

Avverknings— Pris kr/m3 fub Rånetto kr/m3 sk Bruttoavv säsong sågtimmer massaved medelv. löpande fast milj m3 sk

1973/74 134,80 72,50 98,70 55,40 1974/75 152,50 108,10 126,80 65,00 1975/76 157,90 113,10 132,00 61,30 1976/77 195,00 124,50 154,00 79,80 1977/78 187,00 107,50 140,80 67,50 1978/79 173,00 96,00 128,50 57,80 1979/80 194,50 107,00 148,00 67,00 1980/81 236,00 134,50 182,00 85,30 1981/82 210,50 156,50 182,00 83,00 1982/83” 223,00 155,00 187,00 84,00 1983/84" 254 ,00 174 ,00 212 ,00 95 ,00

17,70 76,3 18,90 69,6 16,20 66,7 18,90 56,0 14,50 56,6 11,60 57,1 11,90 58,9 13,50 60,5 12,10 61,5 11,20 65,9

68,1

" prognos

Till en del kompenserades de minskade avverkningarna av att industrins virkeslager minskade samtidigt som nettoimporten av vedråvara ökade drastiskt.

Under de första åren på 1980-talet har avverkningarna gått upp. Särskilt stor är uppgången under avverkningssäsongen 1982/83 då närmare 66 milj m3 sk avverkats. Prognoser för den just inledda avverkningssäsongen 1983/84 tyder på ytterligare ökningar. Den helt övervägande delen av uppgången faller på det enskilda skogsbruket. En viktig orsak till de ökade årsavverk- ningarna torde prisuppgången på rundvirkesmarknaden vara. Prisutveck— lingen på sågtimmer och massaved samt rånettots utveckling under den senaste tioårsperioden visas i tabell 1.1.

Import av flis

o o o o o

Figur 1.1 Schematisk bild över förbrukningen av industrivirke och brännved samt produk- tionsflödet från den svenska skogsindustrin 1980. ] OOO-tal enheter, m3f där ej annat anges.

' 000000 000000 oooooo' Ponoooooooooooocoaoooooocooooo oeooo - — :) oooooenooooooooooooeooooooooooooooooooo ' ooooooooouo' #* -oooooooooooeoooooooo — nocooooeo .» - -ooonoooooooooooocooocc oooooooocc Pa ersuvf || Y”(T*-01:0chtwoooococonutuu'smau oooooooooooo- DP & Q” o'ooe')(>L'taooooooot900000?,riaci'caoouoci'ooe'oeoeoc>oc , ouooooo o ' ' o-”oct:"iaoooaoooooq35:33'c1o 692 mn oeoooooooeoooooooooooooooooooooooooooouooooocooon ' ( lg oooooooooooooooooooooooooo » a_aooooooooooooooooooo'oo 900000coocooooooco000000concooooooouooeoooooooo 5 nFocoooooocuaooooooooooo . - ooooooooooooooooooooooo ooooooooocooooooonoooooooooooooooooooooooo'1 ' ouoooooooooooooooooooono ' oooaooooooooooooooncau nooooooouoeoooooooo ooooooouoocooo - macbooeoooo eo_o_e_o_o_oooooooooeoo ,x oooooooooooooo- ooooooopppoa r aoooceooooo , ocean—»M—häooo oooe— mo- oouu 0 ngooeooocooooooooooooo oooo'""1aoc.il3 31 ouooooooocoo 00000012 s'oooocoooo' ooo”o'o'eooooooooooo oooooovovovo'ooooooe oooo”o"o"o'"ooooo ooeuoooooooooooe- aoucooooooooooo ooooooaaooooo — _ — 7 _ z ' / e000000oooooooooooooooeoono- _. '17 ' ' Cx? V; ':- 'X: I, ' : )oooooooouoooooooooonooooooo' . 31 7 7) ' * /?" T*" 51051 'i 'ooooooooooooocooooooooooooo' SÅQVG'k 00” w ' ' X ' _ ' _ ' &" ' '*I'noooooocooooooooooonouooooo' ................. _ , _ » oooooooooeooooo , / ooooo - fll/VINN" ooaoooooooooooo- _ &. ,)ooooooooooocoooocoogo oooooooouoooooo * n / eooeooooooooo- ooooooooooooooo » _. *)ooooooooooooo ooooooooocceooa q- /oooooooocoooo- ooooooooooooooo , J)ooooooooooooo ooonoooooocoouo , '. ,ooooooooooooo- oooooooocoooooo » _ uoooeoeoooeooo - oooooooooaconeo V,.Nooonoooooooco- . oooooooooooooooo —_ Amooeoceoooooo . eccococoaooocoocoooooocoooooeoo 1N ,! poooooooocococoooooooooooo- '- _x */ooooooooooooo- . ' ' aoocooo _ Massalabnkur 4 719 ton _ , » oom",manager.—oiaoooo » , ' [_ "|" ooooooooooaonoaoooooooooo .. _ , ........... " ms . 147'0'1' , "> I _ g. | 211 (o,, Pappersbruk g_ ! v-. 3 950 ton 'o, Sul— * pappersmassa _c . 2 . *.. 0 nr _1 169 ..o _ _ .. 0. . _ron 1 542 3 010 ' _ ton ton . Byggnads och 450 2 301 11- 729 950 Träindustri ron "3" ton ron :ozox; ll H ;: ll _ lil 87 374 778 3 ” C " 8 ton mn 3178mn avsalu- 6 231 mn papp-r ; Inkl halvkemisk massa. Tidningspaoner. massa för export Inkl dissolvingmassa. c Anna! "vek o skrivoaoper. Flis, ribb, spån rn rn. Annat papper :) papp ej vidare bearbetat.

d Armar papper eller papp. Kalla: Skogsstyralsan

• Sida 10
•  Original

Det är emellertid inte enbart nettoavverkningens storlek som är av betydelse för skogsindustrins möjligheter att få den råvara den behöver. Även sortimentssammansättningen spelar stor roll. Avverkningarnas fördel- ning på gallring resp slutavverkning har betydelse för hur stor andel av virkesvolymen som utgörs av massaved resp sågtimmer. Det bör här påpekas att cirka 45 procent av den virkesvolym som går till sågverken går vidare till andra skogsindustrier, främst massaindustrin, i form av sågverksflis och spån. En god bild av virkesfångstens användning får man av figur 1.1.

I tabell 1.2 lämnas uppgifter om skogsvårdsåtgärdernas omfattning, i huvudsak för perioden 1973—1982. Avverkningsuppgifterna i tabell 1.1 baseras på Skogsstyrelsens awerkningsberäkningar medan uppgifterna om utförda skogsvårdsåtgärder i tabell 1.2 baseras på Skogsstyrelsens årliga statistikinsamling från skogsbruket.

Tabell 1.2 Skogsvårdsåtgärder 1973—1982. 1000-tal ha.

Hygges- Markbe- Skogs- Röjning Gödsling rensning redning odling 1973 220 105 183 246 123 1974 217 114 179 216 168 1975 215 133 164 256 160 1976 216 161 171 266 190 1977 199 179 173 251 189 1978 205 190 178 256 137 1979 160 147 170 202 133 1980 155 157 173 222 164 1981 152 163 172 260 139 1982 160 173 187 319 138

1.3 Avverkningarnas inriktning under 1970-talet

Magnus Fridh vid Skogsstyrelsens prognosavdelning och Sven A Svensson vid institutionen för skogstaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet har analyserat inriktningen av avverkningarna under 1970-talet. Arbetet har koncentrerats till analys av hur slutavverkningar resp gallringar har förlagts med hänsyn till bonitet, beståndsålder och virkesförråd. Vissa jämförelser mellan det enskilda skogsbruket och storskogsbruket har också gjorts. Analysen bygger bla på en jämförelse mellan avverkningsförslag från riksskogstaxeringen och utförd avverkning.

Studien har intresse i detta sammanhang bla därför att den visar hur avverkningarna utförts med avseende på förhållanden, som har betydelse för avverkningskostnadernas storlek. Den ger därför en bakgrund till de uppgifter om avverkningskostnadernas nivå som den redovisas av skogsbru- ket. Avverkningskostnaderna ingår också i beräkningen av rånettot och är därför centrala i alla resonemang om skogsbrukets lönsamhet. Ett skogs- bruksprogram, som utgår från en annan inriktning av avverkningarna än den hittillsvarande, kommer därför att påverka avverkningskostnader och rånetto.

• Sida 11
•  Original

De tidigare utförda avverkningarna har också betydelse för formuleringen av ett möjligt framtida skogsbruksprogram. Om man under en längre tid systematiskt ”krämat” dvs huggit i bättre bestockade bestånd än vad som genomsnittligt förekommer försämrar detta förutsättningarna för att bib- ehålla avverkningarna på samma kostnadsnivå som tidigare i och med att kvarvarande bestånd är i genomsnitt mera arbets- och kostnadskrävande, vilket eventuellt måste mötas med ökad mekanisering. Detta resonemang gäller oavsett fördelningen mellan slutavverkning och gallring. Om vi tar också denna fördelning med i bilden och beaktar valet mellan gallring och slutavverkning förstärks urvalseffekten.

När det gäller slutavverkning har Magnus Fridh funnit att för landet som helhet gäller att storskogsbruket har avverkat en större andel av arealen än privatskogsbruket. Ändå har storskogsbruket lägre bonitet i genomsnitt vilket ger mindre normalyta och årsyta.

I norra Sverige har slutavverkningarna tydligt riktats mot bördigare marker. Det gäller främst storskogsbruket. De sämsta boniteterna har knappast berörts. I södra Sverige gäller det senare i än större utsträckning än i norra Sverige. I södra Sverige har det även varit låg aktivitet på de allra bördigaste markerna. Låg aktivitet på de svagaste markerna beror förmod- ligen på deras låga ekonomiska avkastning.

Storskogsbruket har större arealer att välja mellan än vad varje enskild skogsägare har. Det kan bidra till den kraftigare styrningen mot bördigare marker för storskogsbruket än privatskogsbruket i norr. Om man räknar med att de nya föryngringarna leder till bestånd som producerar mera än vad det avverkade beståndet har gjort kan det långsiktigt sett vara bra ur virkesförsörjningssynpunkt om avverkningarna nu styrs mot bördigare marker. Detta gäller generellt, oavsett boniteten, om man tillämpar tillväxtdifferensprincipen (TVD). Enligt denna bör man i första hand avverka de bestånd där man får den största i tillväxt mellan det gamla och det nya beståndet. Det är denna princip som är grunden för det 5. k. 5å3-programmet. Skogsvårdslagens 5ä3 stadgar att skog som har ett virkesförråd (tillväxt) som är mindre än hälften av vad som kan förväntas i välsluten skog (bättre hälften) vid samma bonitet och ålder skall avverkas och ersättas med ett fullgott nytt bestånd. Att det kan vara vissa fördelar med att slutavverka bättre boniteter först visar följande exempel. En tioprocentig förbättring av produktionen genom anläggning av ett nytt bestånd ger dubbelt så stor volym om boniteten är 8 m3 sk per ha och år jämfört om boniteten är 4 rn3 sk per ha och år. Givetvis måste man då ta hänsyn till att avverkning på lägre bonitet ger lägre utfall per hektar varför den långsiktiga planeringen måste innefatta både area] och volym.

Några tänkbara orsaker till en längre aktivitet på de bördigaste markerna i södra Sverige är: a) speciella föryngringsproblem med bl. 3. mycket lövsly b) lägre priser och sämre avsättning för lövvirke än barrvirke (mera lövvirke på högre bonitet) e) det är mera vanligt förekommande med krav på naturvårdshänsyn på hög bonitet. För privata skogsbruket i norra Sverige liksom för alla ägare i södra Sverige gäller dock en tydlig förskjutning mot yngre skog även inom bonitetsklasser.

Genom storskogsbrukets klara styrning i norra Sverige mot bördigare marker och därmed virkesrikare bestånd kommer de totalt sett att ha haft

• Sida 12
•  Original

hektaruttag som överstiger den mogna skogens genomsnittsförråd medan hektaruttagen i södra Sverige varit lika med den mogna skogens förråd inom resp bonitets- och åldersklasser. Gallringarna understiger väsentligt det av riksskogstaxeringen bedömda behovet. I runda tal är hälften av den skog som är i gallringsbar ålder i behov av gallring inom en 5— 10 årsperiod. Storskogsbruket' 1 norra Sverige har endast gallrat en tredjedel av föreslagen gallring Övriga har gallrat runt två tredjedelar. Orsaken är att man antingen har en annan uppfattning av behovet eller så har man inte lyckats nå upp till behovet. Biologiska skäl ger vissa restriktioner för när det skall resp inte skall gallras. Inom ramen för dessa restriktioner kan man se gallringarna som en följd av markägarnas målsättning med skogsbruket. Gallringsbehovet är således beroende av både biologiska skäl och av Skogsägarens målsätt- ning.

Tydligt är att framför allt storskogsbruket just nu har små arealer i de åldersklasser som är i gallringsbar ålder. Genom åldersklassrullning kommer därför gallringsarealen att öka väsentligt vid oförändrad intensitet. En ökad intensitet leder till ytterligare större gallringsarealer. I hela landet gäller att man har gallrat i betydligt äldre bestånd än vad förslagen anger.

Om man på lång sikt (vid jämn åldersfördelning) vill ha den intensitet som nuvarande föreslagen areal uttrycker skulle således gallringsarealen öka med ca 50 % för det privata skogsbruket i södra Sverige, fördubblas för storskogsbruket i söder och privatskogsbruket i norr och fyrdubblas för storskogsbruket i norr. Privatskogens gallring måste dessutom styras mot den yngre skogen som behöver gallras. Mycket gallring sker nu i form av förtidsuttag i slutavverkningsskogen vilket inte är ekonomiskt rationellt.

När man har gallrat har man dessutom styrt avverkningarna mot lövfattiga bestånd. Å andra sidan har man i dessa bestånd gallrat hårt bland de lövträd som finns. Sammantaget ger detta resultatet att uttaget i stort sett motsvarat virkesförrådets sammansättning i den gallringsbara skogen. När det gäller avsättningsläget har särskilda studier skett av avverkningsintensiteten i Norrbottens län resp mellersta Norrland. Därvid har man funnit att intensiteten i avverkningarna varit klart lägre i de inre delarna av Norrbottens län än i mellersta Norrland, även sedan hänsyn tagits till bonitet och avsättningsläge. Ända tills för något år sedan fick nämligen skogsägaren i Norrlands inland betala vidaretransporten till industrin vid kusten eftersom prissättningen av virket var fritt industri. De transporttillägg, som utgick i prisområde 1 kunde endast delvis kompensera de högre transportkostnader- na från väsentligt belägna avverkningstrakter.

Numera tillämpas betalning fritt bilväg även inom prisområde 1 vilket enligt uppgifter från skogsbruket starkt förändrat lönsamhetsbilden i delar av norra Norrlands inland med ökade virkesleveranser som följd. Det särskilda inlandsstödet till beståndsanläggning medverkar också i hög grad till att öka den ekonomiska tillgängligheten av virkestillgångarna i inlandet. Vissa mer eller mindre starkt uttalade naturvårdshänsyn när det gäller fjällnära skogar kan å andra sidan verka starkt återhållande på avverkningsbenägenheten.

• Sida 13
•  Original

2 Beräkning av långsiktiga virkestillgångar

2.1 Inledning

För att beräkna teoretiskt tillgänglig bruttovolym utnyttjas en bruttoavverk- ningsberäkning som står i överensstämmelse med den av samhället accepterade skogspolitiken och som är fördelad på län och ägarkategorier samt på slutavverkning och gallring. Beräkningen innefattar även en fördelning av det avverkade virket på trädslag och diameterklasser.

Med hänsyn till att det i praktiken kan uppkomma svårigheter att genomföra avverkningarna enligt de förutsättningar som gäller för brutto- beräkningen, exempelvis vad beträffar totalt avverkad volym samt andel gallring, bör gallring och slutavverkning vara särredovisade så att man med små arbetsinsatser kan skala ned beräkningarna till den nivå som under rådande betingelser kan vara rimlig att räkna med.

2.2 Beräkningsmodell och skötselförutsättningar

Bruttotillgången av industrivirke uttryckt i skogskubikmeter (volym stam- virke på bark över stubbe) samt av avverkningsrester (toppar, grenar och stubbar) grundas på en ny avverkningsberäkning från januari 1983 som utförs med hjälp av den så kallade produktionsmallen.

Principen för avverkningsberäkningar med produktionsmallen finns redovisade i en promemoria av Magnus Fridh och Nils-Erik Nilsson från december 1980. Produktionsmallen bygger på en relativ utvecklingskurva för totalproduktionen i ett bestånd eller en skog. Produktionskurvan bestäms av ett antal beslutsparametrar som hämtas från tillgängliga underlagsdata eller tidigare erfarenheter. Modellen ger primärt inte någon trädslags- eller dimensionsfördelning och det behövs därför kompletterande beräkningar för att erhålla dessa uppgifter.

Vid de nu aktuella beräkningarna har utgångspunkten i huvudsak varit att tillämpa samma skogsskötselprinciper som legat till grund för beräkningarna för skogsutredningen och virkesförsörjningsutredningen. I de nya beräk- ningarna tillämpas emellertid en något högre gallringsandel än tidigare. Förutsättningarna i de nya beräkningarna ger i genomsnitt cirka två gallringar per växttid i varje bestånd.

De nya avverkningsberäkningarna grundas på följande indelningar och förutsättningar.

• Sida 14
•  Original

Områdesindelning

Beräkningarna har gjorts för 31 län eller länsdelar och med en indelning i två ägaregrupper, privata och övriga.

Grundmaterial

Produktionsmallsberäkningarna grundas på riksskogstaxeringen 1973—1981 vad beträffar åldersfördelning på 10-åriga klasser, genomsnittligt rått virkesförråd på skogsmark inom dessa klasser (exklusive fröträd och överståndare) samt genomsnittlig idealbonitet för samma klasser.

Produktionsni vå

Produktionsnivån har anpassats så att tillväxten under den första beräknings- perioden 1981—1990 ungefär skall överensstämma med tillväxten exklusive tillväxt på avverkat virke enligt den senaste redovisningen från riksskogs- taxeringen (supplementblad till Skogsdata 1982). Beräkningsnivån ligger dock något lågt i norra Sverige eftersom gödslingseffekten från 1970-talets gödslingar inte kan fångas med produktionsmallen. Man kan beräkna att gödslingarna under 1970-talet givit ett produktionstillskott av ungefär 2 milj skogskubikmeter per år. Beräkningsnivån ligger å andra sidan något högt i vissa delar av södra Sverige främst i Småland. Sistnämnda förhållande kan eventuellt bero på hög förekomst av bestånd med stor inblandning av lågproducerande lövträd. När det gäller den ädla lövskogen inom länen K, L, M och N torde dock den utförda reduceringen av produktionsnivån vara tillräcklig.

Konkret innebär nivåläggningen att äldre skog i allmänhet förutsätts kunna producera på samma nivå som produktionsöversikterna för hela skogen (genomsnittsskogen) enligt Bladh-Janz. När det gäller yngre skog ligger produktionsnivån ofta på bättre-hälften-nivån. I Y och X län ligger alla åldersklasser på bättre-hälften-nivån och i ett flertal län i södra Sverige inklusive smålandslänen ligger alla åldersklasser på genomsnittsnivå.

Inom samtliga områden förutsätts nyanlagd skog komma att producera på bättre-hälften-nivå (nuvarande medelproduktion x 1,1).

Växttid och lagålder

Befintlig skog beräknas ha en växttid som är 10 procent längre än lagåldcrn. För skog äldre än 70—100 är, beroende på belägenheten i landet, tillämpas en något förlängd växttid för att få en bättre överensstämmelse mellan aktuella virkesförråd och virkesförråden enligt den anpassade mallen. Vad man söker att beakta är att den tidigare skogsskötseln med hög andel gallring gav en högre tillväxtprocent än som kan förväntas i den framtida äldre skogen. Skog som är yngre än de åldrar som indikerats ovan bibehåller sina åsatta växttider och gallringsandelar vilket innebär att den utförda justeringen endast påverkar tillväxtberäkningen under de första 10-årsperioderna.

• Sida 15
•  Original

Gallringsandelar och gallringsintervall

Det som framförallt skiljer de nya beräkningarna från dem som utfördes för skogsutredningen och virkesförsörjningsutredningen är att vi nu räknar med att gallringshuggningar skall kunna komma till utförande i en större omfattning än som tidigare förutsatts. Tillkomsten av kravet i Skogsvårdsla- gen på en obligatorisk första gallring torde kunna tolkas såsom en ökad allmän förståelse av behovet av ökad gallring. Arealen skog i ålder för gallring ökar också efterhand.

I virkesförsörjningsutredningens beräkningar för period 2 hade vi en total gallringsareal av 314 000 hektar per år vilket inte är mer än drygt en gallring per skogsgeneration. Enligt de nya beräkningarna skulle gallringsarealen behöva uppgå till 550 000 hektar per år under 1980-talet, vilket i genomsnitt motsvarar cirka två gallringar per skogsgeneration. Liksom skogsvårdspro- grammet i övrigt bestäms gallringsandelen av vissa förutbestämda paramet- rar som är lika för hela landet eller för delar av landet. Endast när det gäller gallring förutsättes några skillnader mellan ägarekategorierna. Av olika skäl är det rimligt att räkna med något högre gallringsandel och något kortare gallringsintervall för privata skogsägare i jämförelse med övriga. Genom att mekaniseringsgraden är lägre kan man arbeta med mindre åtgärdsenheter och kan därigenom tillämpa en något högre åtgärdsintensitet.

Fastställandet av lämplig gallringsandel har stor betydelse när det gäller uttagsmöjligheter på lång och kort sikt eftersom man därigenom fastlägger vilka virkesförråd som behövs i den långsiktiga virkesproduktionen.

Gallringarnas tidsfördelning

Beräkningsmodellen räknar internt med begreppet relativ ålder. Med relativ ålder menas ålder i procent av växttiden. Om relativa åldern år 70 och växttiden 80 år är motsvarande absoluta ålder 56 år. ,

Gallringarna fördelas på olika ålder enligt en enhetlig förutsättning som tillämpats över hela landet. I uppställningen nedan redovisas hur stor procent av det totala gallringsuttaget som beräknas utfalla under olika åldersperioder uttryckt i relativ ålder.

Relativ ålder: 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50—59 60—69 70-79 80-89 90-100 Gallringsuttag: 0 0 0 8 20 20 20 20 12 0

Gallringsuttaget i relativa åldersklassen 30—39 får förutsättas innefatta även sen röjning. Röjning förutsättes normalt ha skett tidigare och därvid utfallande volymer bedöms vara försumbara.

Efter omräkning till absolut ålder kan man bestämma hur stort gallrings- uttag som skall äga rum i varje 10-årsklass. Med hjälp av det tidigare specificerade gallringsintervallet kan man dessutom bestämma gallringsarea- len inom varje aktuell åldersklass samt motsvarande uttag per hektar. Den tillämpade tidsfördelningen måste bedömas mot bakgrund av att beräkning- arna avser medelbonitet inom de olika beräkningsområdena. Karakteristiskt för den tillämpade tidsfördelningen är givetvis att den förlägger gallrings- ingreppen tidigare än vad som nu faktiskt förekommer i praktiken. Under

• Sida 16
•  Original

1970-talet kom ungefär en fjärdedel av gallringsvolymen från bestånd som åldersmässigt var slutavverkningsmogna.

Långsiktig styrning av virkesuttagen

Iskogsutredningen och virkesförsörjningsutredningen bestämdes den totala volymen slutavverkning och gallring i varje 10-årsperiod enligt ett prövnings- förfarande som i viss mån innebar att det fanns rum för vissa mer eller mindre omedvetna subjektiva inslag. Totalt sett kom beräkningarna att innebära att ett något större avverkningskrav ställdes på övriga ägare i jämförelse med privata.

I de nya beräkningarna bestäms virkesuttagen av en metod för automatisk styrning som har utvecklats av Magnus Fridh. Metoden bygger på ett grunduttag per period som är 95 procent av tillväxten. Grunduttaget ökas eller minskas beroende på hur stort det aktuella virkesförrådet är i förhållande till det virkesförråd som är önskvärt på längre sikt och med hänsyn till hur stor den aktuella tillväxten är i förhållande till den malltillväxt som kan beräknas med utgångspunkt i den aktuella åldersfördelningen.

Automatstyrningen innebär att det nu finns en möjlighet till en mera objektiv jämförelse av beräkningarna för olika områden eller för olika agare.

Arealbehandling och bruttouttag i skogskubikmeter

Gallringsandelar och gallringsuttag

På grundval av de principer som redovisats ovan beräknar modellen för varje 10-årsperiod hur stor areal som skall gallras inom varje aktuell åldersklass samt gallringsuttagets storlek. Det innebär att gallringsuttagets förlopp över tiden blir helt bestämt av utgångsförutsåttningarna samt av förskjutningar i åldersfördelningen.

Slutavverkningsarealer och slutavverkningsuttag

Som tidigare beskrivits används en automatisk modell för bestämning av de totala virkesuttagen i varje 10-årsperiod. Metoden avser att säkra en långsiktigt jämn och oftast ökande avverkningsnivå. Det har inte gjorts något försök att bygga in effekterna av s k 553-avverkningar, dvs tidigarelagd avverkning av lågproducerande skog. Eftersom 5å3-skog kan beräknas hålla ungefär hälften så stort virkesförråd som normal slutavverkningsskog kan effekten av ett visst program för 553-avverkning schablonmässigt byggas in i beräkningsresultaten enligt två alternativ. Enligt det ena mera optimistiska alternativet adderas 553-avverkningen till den totalt beräknade avverkning- en och man har då förutsatt att ett 553—program kan utföras utan att påverka den ordinarie avverkningen. Enligt ett mera realistiskt alternativ förutsätter man att hela 5å3-volymen tas inom ramen för det beräknade totaluttaget och beräkningarna skall då bara justeras genom att man ökar slutavverknings- arealen med halva arealen av det förutsatta 5å3-programmet medan avverkningsvolymen förblir oförändrad.

• Sida 17
•  Original

2.3 Resultat av bruttoavverkningsberäkningarna

Ett sammandrag av bruttoavverkningsberäkningen för de fyra redovisnings- områdena redovisas i tabell 2.1. Redovisningen i tabell 2.1 avser stamvirke uttryckt i skogskubikmeter.

Man bör bedöma rimligheten av förutsatta slutavverkningar och gallringar var för sig. En aspekt är därvid huruvida man är beredd att acceptera de skötselförutsättningar som ligger till grund för beräkningarna exempelvis vad beträffar gallringshuggningarnas omfattning. En annan aspekt är huruvida man kan bedöma det vara sannolikt att man kan erhålla den avverkningsnivå som förutsatts. I nuläget synes det helt uppenbart att det förutsatta gallringsprogrammet inte kan komma till utförande i full omfattning på grund av att det saknas avsättning för den stora volym lövvirke och klenvirke som faller ut enligt detta program. Eftersom avsättningsförhållandena varierar starkt mellan olika delar av landet nödvändiggör även detta förhållande en lokal och successiv bedömning av de faktiskt föreliggande avverkningsmöjligheterna.

Vi har inte ansett det vara realistiskt att spekulera i möjligheten av att avverka något uppsparat lövvedsöverskott — det skulle innebära ytterligare gallringsarealer utöver vad vi nu räknar med. Enligt beräkningsmodellen avverkar vi under den första 10-årsperioden en viss andel av varje åldersklass där gallring är aktuell. Vi baserar oss därvid på den genomsnittliga beskaffenheten av åldersklassen ifråga. Om gallringsintervallet i ett speciellt fall är 20 år räknar vi med att halva arealen i den 10-åriga_åldersklassen

Tabell 2.1 Bruttoavverkning med fördelning på område', ägare, slutavverkning och gallring samt trädslag

Område Ägare Areal, 1 000 ha Volym, 1 000 rn3 sk Gall- Slutav- Gallring Slutavverkning Gallring+ slutavverkning ring verk- ning Barr Löv Barr Löv Barr Löv Summa Område Privata 92,7 45,4 2261 1055 6191 641 8452 1696 10147 1 Ovriga 106,3 73 ,2 2220 981 8621 992 10840 1973 12813 Summa 199,0 118,6 4481 2036 14812 1633 19292 3669 22960 Område Privata , 57,9 34,2 1824 936 6135 407 7958 1343 9301 2 Ovriga 53,0 35 ,8 1501 708 5875 385 7376 1092 8468 inkl I summa 110,9 70,0 3325 1644 12010 792 15334 2435 17769 Område Privata 49,8 21,5 1758 1085 4377 364 6135 1449 7583 3 Ovriga 27,2 11,4 854 455 2123 135 2976 590 3566 Summa 77,0 32,9 2612 1540 6500 499 9111 2039 11149 Område Privata 124,9 48,4 4567 2730 9750 1651 14318 4381 18698 4 Ovriga 29,6 12,1 838 516 2335 376 3173 893 4065 Summa 154 ,5 60,5 5405 3246 12085 2027 17491 5274 22763 Riket Privata 325 ,3 149,5 10410 5806 26453 3063 36863 8869 45729 Ovriga 216,1 132,5 5413 2660 18954 1888 24365 4548 28912 Summa 541,4 282,0 15823 8466 45407 4951 61228 13417 74641

1 Område 1: Y, AC och BD län samt landskapet Jämtland, område 2: I, B, C, U, W och X län samt landskape Härjedalen, område 3: S, T, R län och landskapet Dalsland, område 4: övriga delar av landet.

• Sida 18
•  Original

kommer att avverkas under den första 10-årsperioden och att den andra halvan kommer att avverkas i nästa 10-årsperiod.

Eftersom lövträd i gallringsbestånd oftast har en högre tillväxtproccnt än barrskogen innebär modellantagandena att man måste räkna med ett högre lövutfall i andra perioden än i den första. Gallringsintervallet i beräknings- modellen är bestämt av ägare och bonitet. För privata beräknas gallringsin- tervallet vara 8 år plus 60 delat med boniteten, för övriga ägare är det 12 år plus 60 delat med boniteten. Om vi räknar med bonitet 4 som en medelbonitet blir ett däremot svarande gallringsinterva1123 år för privata och 27 år för övriga ägare. Dessa intervall kan betraktas som minimiskattningar av uthålligheten i produktionen av lövvirke. Förutsättningen för att lövutfallet därefter skall komma att minska är att man lyckas öka röjningarna i den omfattningen att inväxningen av lövträd i gallringsskogen blir på en acceptabel nivå.

Den diskussion som förts här ovan innebär att den tidigare osäkerheten om varaktigheten av det så kallade lövvedsöverskottet kan anses vara elimine- rad. Slutsatsen är nog att det knappast går att åstadkomma någon snabbt verkande metod för att genomföra ett sådant program. Enda vägen är att öka den årliga gallringsarealen samt att inrikta gallringarna på rätt bestånd. En förutsättning för att ett sådant program skall kunna lyckas är att man snabbt kan skapa avsättning för det lövvirke och klenvirke som härigenom kommer att falla ut.

Om man summerar beräkningarna till riksnivå och jämför med virkesför- sörjningsutredningens period 2 samt med riksskogstaxeringens tillväxtberäk- ning blir resultatet följande

Årlig tillväxt milj m3 sk/år Riksskogstaxeringen 1975—79 (exkl på avverkat virke) 75,1 Virkesförsörjningsutredningen period 2 71,9 Produktionsmallsberäkningarna 74,8

Bruttoawerkning milj m3 sk/år Slutav- Gallring Totalt verkning Virkesförsörjningsutredningen period 2 52,6 17,2 69,8 (inkl I län) Mallberäkningarna 51,1 24,1 75,2 (inkl I län)

Gallringsarealer och Slutavverkningsarealer 1 000 ha/år Slutav- Gallring verkning Virkesförsörjningsutredningen period 2 264 314 Mallberäkningarna 284 547

Som framgår av dessa sammandrag ger de nya beräkningarna några miljoner m3 sk större totalavverkning än virkesförsörjningsutredningen men hela ökningen och väl det kommer från gallringsavverkning.

• Sida 19
•  Original

När det gäller slutavverkningsytan är den cirka 20 000 hektar större än som beräknades i virkesförsörjningsutredningen.

När det gäller gallringsytan är den nära dubbelt större än vi har räknat med tidigare och den är cirka dubbelt så stor som slutavverkningsytan. Dessa realtioner är medeltal för hela landet och det föreligger betydande skillnader mellan norr och söder och mellan olika län och ägare beroende på bonitet och aktuell åldersfördelning.

• Sida 20
•  Original

"""" 'N'" " |*""' .. » » _ %$ 'ijwilri» | - ' . | . | . | |. | | , |,| | .. | |. " ' " ' " '_"T - 3' 4.5' __, - " ' '| _" " l ' ||| u:» . »4 l' T'L ”|| || .. | | : &; _.'l|. .|,'.*|"'*k iafl)- . , . , Jagat; .jq-immå_—|n-1W||, 313 |. ' ' -' " .. . |, . | || Drill'jjr'lif" 'r_.|"l__'|1"l'j',. 'l1 1'," "..1i_,,|;. ' U| |||| |jf|_rplum£-H1»nh "t'—'i 4'"11-r,.|.|=-v»r ";,i'"| .". ... .|':1"!. .'_.|.»',:, 111»1111..»r.»"t1»11i11111..». 1519; ”, 51»»-.1»..»i»ut1,11.11»»»» » .»"itt'i .» » " il'll ._g| . |.||..|'.. 1 ,. f) ' "”"V-U'l åtrå-M.," "i; uu. ”armé? lFijiif 345911 11.21 1. 1» är]. | ”j;-'i'! .. ";1|||| "."" . " ' _" "l'I Å"""' 'l| i l L'J_ .lu ' 1'1 1 || ”lh | . | .".- ." . ."11 », »»" i; 11". 11.1.”"1i5 "iii "»" "| '|'. ""å"-" ||| ';'E'fb ' * |)ij 'V'F. %" |l_:|| |]le då." . 1|fF l' "D'pikE1"_|' lillan)! '|f|_1;|.| 21 1' . _ . | ,

'» "i|".|1'1!.»r"=.1.. ..__ . " "11111.%.|" "'»' "$&-. lur?”— %» »»

| ' "Ap . 'ahfujf' ",|4|' »".i '%'HEKÄFH ' . | '_'-J:. tj"- .,..1 l,». i1»*,,l"'"'"1r»|r,|.z.11.1;,||t,',_,., ..; ."" Mi 415141 »» »

|. 1'."i1.,»'f"'i 131"ij IJ'FT"' %) ":F'ä'i i'll" ||'|*'f|||||-|E'|'| lå "nu |::'£|-| Qd! %'"T' '|'|'1'|.'

115

-11 'F..:|r|"|_'..,.|'1 |||11»»i».|

",..l ..1.- _.'.._|,_..' :|

||,..|.||||| » ' -»»..-j-..

||;|1=i » M .,.»|

[*:-"'-

' -.| _. "fifizw .'.-||| »»-'»11|.|i.. sc. - siar— ": ||1il'111"l.. ":"»*.».»_i"$1""»'» T'".""'"':.'"»-' ** '"" "" "" J | | -1r ||11| -'| | " | | 1J1"':- | "F&- "| | ' , | . .'|1. '_1 ' ' | 351131. .11 | »": . ||| || . '|' ..||- . , 111 '-.|'|||--| . -_| ". . » 1f..». 1], .|tju "||"'|'-|||||||' '..' ' || _| , _|?" . '|.L1|'*"l |||||||f " .| || | , » 1 få" ..'.'1 i"": HIF? lil-.- . '311- | E' "11. 1 . , . ..

|..ti"äl.'..' |. 'l'i'a ..1 11 .. |||| .|||."'.?,'"""'l'å";"""r1.ll-tl|'|

.'.. '

"Mäu'bigilm 115311] || . |ll=j|wqmm| rj | om;.

• Sida 21
•  Original

3 Faktorer som påverkar virkesutbudet

3.1 Inledning

I detta avsnitt behandlas några av de problemområden, som har stor betydelse för utbudet av virke. Avsnittet gör inte anspråk på att ta upp alla de faktorer, som påverkar virkesutbudet, inte ens samtliga de faktorer, som tillmäts den största vikten i sammanhanget. En kompletterande bild av de utbudspåverkande faktorerna redovisas i sektorsrapporten till LU 80, Skogsbruket i LU 80, avsnitt 4.

3.2 Samband mellan lönsamhet och avverkningsnivå

Virkesförsörjningsutredningen hade som en huvuduppgift att undersöka i vilken grad olika faktorer bidragit till det förhållandevis låga virkesutbudet under senare delen av 1970-talet samt att föreslå åtgärder i syfte att åstadkomma en förbättring av förhållandena. Av den intervjuundersökning som utredning lät genomföra framgår att de ekonomiska förhållandena spelat en stor roll för privatskogsbrukets virkesutbud under senare delen av 1970-talet.

En sammanställning av intervjusvaren visas nedan. Tabellen anger hur många procent av de intervjuade som angivit skäl inom resp grupp. Flera skäl kunde anges.

Angiven orsak Rangordning av skäl Första Andra Tredje

Har utnyttjat avverkningsmöj—

ligheterna fullt ut och liknande 41 9 3 Naturvårdsskäl 0 1 1 Kunskaps- och praktiska skäl 11 9 6 Ekonomiska och skatteskäl 36 38 20 Andra skäl 12 8 5 Ej svar 0 35 66

Tolkningen av resultaten är inte entydig men vissa slutsatser kan dras. Huvudintrycket är att de ekonomisk faktorerna har stor tyngd, särskilt bland andra- och tredjehandsskälen.

• Sida 22
•  Original

När det gäller ekonomiska och andra faktorer som påverkar skogsbruket är det viktigt att göra en åtskillnad mellan storskogsbruket och det enskilda skogsbruket. Storskogsbruket bedrivs ofta av juridiska personer, aktiebolag eller ekonomiska föreningar med en mekaniseringsgrad som ligger på en betydligt högre nivå än vad självverksamma, enskilda skogsbrukare kan upprätthålla. De ekonomiska faktorer som påverkar utbudet av skogsråvara från den ena resp den andra gruppen blir därigenom mycket olika. Olika kategorier av enskilda skogsbrukare kan också ha mycket olika ekonomisk situation.

Det är viktigt att skilja mellan kortsiktig lönsamhet, skillnaden mellan de omedelbara kostnader och intäkter som en avverkning ger upphov till, och långsiktig lönsamhet, där även långsiktigt uppträdande effekter, som inte alltid är direkt mätbara i kronor, skall räknas med.

Den kortsiktiga lönsamheten har ett starkt samband med den långsiktiga lönsamheten.

Den kortsiktiga lönsamheten beror dels av priset på rundvirke och andra sortiment dels drivningskostnaden. För ett givet bestånd kan avverknings- kostnaden endast påverkas genom att man väljer bästa avverkningsmetod. Intäkter kan endast påverkas genom noggrann aptering.

Den största möjligheten till lönsamhetspåverkan ligger i valet av bestånd. Den faktor som har det ojämförligt största inflytande på avverkningskost- naden är diametern på de träd som avverkas. Kostnaden för att fälla och upparbeta ett träd med en brösthöjdsdiameter på 12 cm skiljer sig inte nämnvärt från kostnaden för 14 cm trädet men det klenare trädets volym är bara 70 procent av det grövre trädets volym.

Förutom att hanteringskostnaden per rn3 sk är betydligt lägre för det grövre trädet ger det också, i genomsnitt, större intäkt per m3 f eftersom timmerandelen är högre. Möjligheten att kunna välja bestånd med stor medeldiameter är således av avgörande betydelse för lönsamheten. För att åstadkomma bestånd med hög medeldiameter måste dels beståndsanlägg- ningen dels ungskogsskötseln utföras med noggrannhet. De ungskogsgall- ringar som måste utföras för att vi i framtiden ska få bestånd som då ger hög kortsiktig lönsamhet får lov att betraktas som skogsvårdande åtgärder, dvs investeringar, utan krav på att ge en kortsiktig ekonomisk nettointäkt. Det bör dock betonas att tillkomsten av energivedssortimenten gör det möjligt att förbättra utfallet av ungskogsgallringen i många fall.

I modellredovisningen nedan finns ovanstående resonemang om medel- diameterns betydelse ej med explicit. Diameterns betydelse avspeglas i avverkningskostnaden.

De viktigaste faktorerna bakom prisbildningen på virkesmarknaden är skogsindustrins betalningsförmåga och kostnadsutvecklingen inom skogS- bruket.

Professor Karl-Gustaf Löfgren med medhjälpare vid skogsekonomiska institutionen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå har närmat sig dessa frågor från ett annat håll än virkesförsörjningsutredningen gjorde.

I analysen av virkesutbudet använder de sig av två åtskilda men kopplade marknader, sågtimmermarknaden och massavedsmarknaden. Efterfrågesi- dan på timmermarknaden består av en efterfrågefunktion med priset på sågtimmer, lönekostnaderna i sågverksindustrin och priset på sågade

• Sida 23
•  Original

trävaror som argument. Utbudssidan utgörs av en utbudsfunktion, som i en minimiversion av modellen innehåller timmerpriset, massavedspriset och avverkningskostnaderna som argument.

Idén bakom att använda priset på massaved som ett separat argument är att en del av klentimret kan användas både som sågtimmer och som massaved. Ju högre pris på massaved desto mera klentimmer överförs från sågtimmermarknaden till massavedsmarknaden. Därutöver kan man tänka sig att ett högre pris på massaved gör gallringar mera lönsamma än tidigare, och detta "övertalar” några av skogsägarna att gallra istället för att slutavverka, vilket också ökar massavedsutbudet och minskar sågtimmerut- budet.

Volym och pris på sågtimmermarknaden bestäms i modellen genom likheten mellan efterfrågan och utbud.

Massavedsmarknaden behandlas lite annorlunda. Det kan hävdas utifrån teoretiska och institutionella grunder att massavedspriset, ur de privata skogsägarnas synvinkel, bör betraktas som en exogen variabel. Skogsindu- strin är den klart starkaste parten i prisförhandlingarna och massavedspriset kan ses som en direkt konsekvens av skogsindustrins marknadsutsikter. (Korrelationen mellan massavedspriset och priset på blekt sulfatmassa är utomordentligt stark.) Skogsägarna antas därför anpassa sitt utbud till ett exogent givet massavedspris. I övrigt innehåller utbudsfunktionen för massaved sågtimmerpriset, och avverkningskostnaderna. Sågtimmerprisets funktion är att fånga upp verkan av möjligheterna att använda klentimmer både som massaved och sågtimmer. Ett högre sågtimmerpris bör med detta synsätt minska massavedsutbudet.

De data som använts för modellestimationerna hänför sig till perioden 1953—1981. Data är hämtade ur Skogsstatistisk årsbok, FAO- och FN- statistik. Priser och volymer avser hela landet, och priserna är de s k ”listpriserna”. Detta är en svaghet eftersom endast en del av virkeshandeln sker till dessa priser. En jämförelse mellan utnyttjande prisdata och statistik över rotpostpriserna visar på en acceptabel samvariation mellan dessa båda prisserier. Detta i kombination med att "listpriserna" har en viktig funktion i samband med s k virkesbyten gör att man vågar fästa vikt vid modellresul- taten.

I samband med estimationerna har man provat flera olika specifikationer av modellen. De mest rimliga estimationsresultaten av ekvationerna på timmermarknaden erhålles när betalningsförmågan för sågtimmer (sågtim- merspris — lönekostnad) och produktionen av sågade trävaror i föregående tidsperiod används tillsammans med timmerpriset i efterfrågefunktionen. Dessa estimat presenteras i tabell 3.1 nedan. Modellen är log-linjär så koefficienterna skall tolkas som elasticiteter. Estimaten säger oss att en ökning av sågtimmerpriset med 10 % ökar utbudet av sågtimmer med 6 %. Koefficienten för massavedspriset innebär att en 10 procentig ökning av massavedspriset skulle minska sågtimmerutbudet med ca 7 %. Sammantaget indikerar dessa siffror att det är svårt att via prisökningar stimulera sågtimmerutbudet när konjunkturcykeln för sågindu— strin och massavedsindustrin är i fas. Ur tabellen framgår också att avverkningskostnaderna har det förväntade negativa inflytande på sågtim- merutbudet.

• Sida 24
•  Original

Tabell 3.1 Utbuds- och efterfrågefunktionen för sågtimmer (log-linjärversion). Den modifierade modellen

oz0 ps pP Z pSW—wS PRsw R2 D—W CD -4.957*** -0.989*" 0.852” 0.848*** 0.998 2.03 ___—___— CS 5.28?" 0.609M —0.681*** -0.848*** 0.998 1.31

** statistiskt signifikant vid 5 % nivån *" statistiskt signifikant vid 1 % nivån

ozO = intercept

CD = efterfrågan på sågtimmer C5 = utbudet på sågtimmer ps = sågtimmerpriset pP = massavedspriset

Z = awerkningskostnader pSW-ws = priset per enhet sågtimmer — lönekostnader per producerad enhet PRsw = produktion av sågade trävaror i föregående tidsperiod

På grund av att sågtimmerpriset såväl som utbudet av sågtimmer bestäms av modellen är det inte meningsfullt att tala om effekten av en höjning av sågtimmerpriset på utbudet av sågtimmer. Ur jämviktsvillkoret för markna- den kan vi lösa sågtimmerpris och sågtimmerutbud som funktioner av de exogena variablernai modellen. En estimation av den reducerade formen ger det resultat som finns sammanfattat i tabell 3.2.

Denna tabell kan användas för att direkt koppla förändringen i de exogena variablerna till förändringen i de endogena variablerna. T ex så säger tabellen oss att en höjning av massavedspriset med 10 % minskar utbudet av

Tabell 3.2 Skattning i den reducerade formen av sågtimmeravverkningar och priset på sågtimmer

ao pP Z pSW—ws PRsw R2 D—W

ps —3.712*** 0.430*** 0.279 0.554*" 0.294" 0.88 2.32 6 —1.19 —0.417*** —0.308 0.302 0.553 0.85 1.71

statistiskt signifikant vid 5 % nivån *** statistiskt signifikant vid 1 % nivån p5 = sågtimmerpriset C sågtimmeravverkningen

Tabell 3.3 Utbudsfunktionen för massaved

yo pP plit] ps Z ci—l R2 D—W

cs 2.61*** 0.744*** 0.722*** —0.283 —0.089 0.591"* 0.84 1.98

** statistiskt signifikant vid 5 % nivån "* statistiskt signifikant vid 1 % nivån yo = intercept cs = utbudet av massaved Pii-1 = massavedspriset i föregående tidsperiod CLI = utbudet av massaved i föregående tidsperiod

• Sida 25
•  Original

sågtimmer med ca 4%, medan en höjning av betalningsförmågan för sågtimmer med 10 % ökar timmerutbudet med 3 %. Tabellen är alltså utomordentligt användbar för att förutsäga effekten av en ekonomisk politik eller en världsmarknadsutveckling som verkar på någon eller några av de exogena variablerna. I diagram 3.1 nedan visas modellens prediktiva förmåga på det historiska materialet. De mest rimliga estimationsresultaten för utbudsfunktionen på massav- edsmarknaden finns sammanfattade i tabell 3.3 nedan.

Kr/m3sk

62 Verkligt sågtimmerpris

--.... Med modellen skattat

58 sågtimmerpris

54 50 46 42

38 34

30

1954 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 76 78 80 År

106 m3sk

Verklig sågtimmeranvändning

37

---- Med modellen skattad sågtimmeranvändning

Diagram 3.1 Verkliga och med modellen skat- tade priser (Ia) och 1954 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 76 78 80 År kvantiteter (lb)

• Sida 26
•  Original

Den direkta priselasticiteten, och den procentuella effekten av en enprocentig ökning av massavedspriset på utbudet av massaved är ca 0.74. Det är vidare värt att lägga märke till att Sågtimmerprisets negativa effekt på massavedsutbudet (-0.28) är mindre än massavedsprisets negativa effekt på sågtimmerutbudet. En möjlig förklaring till denna asymmetri är följande. Sågtimmerpriset har troligen två effekter på utbudet av massaved. Å ena sidan ökar ett höjt sågtimmerpris den relativa lönsamheten av slutavverk- ningari förhållande till gallringar och den härav inducerade substitutionen av slutawerkning i stället för gallring har en återhållande effekt på massaveds- utbudet. Å andra sidan ger varje. slutavverkning såväl massaved som sågtimmer. Detta faktum motverkar i någon mån den ovan nämnda substitutionseffekten av en förbättrad relativ lönsamhet för slutavverkning- ar.

Ekvationen som finns sammanfattad i tabell 3.3 är inte direkt lämpad för policy-studier av samma typ som diskuteras i anslutning till ekvationerna för de endogena variablerna på sågtimmermarknaden (tabell 3.2). Orsaken härtill är att sågtimmerpriset, som är endogent i modellen, ingår i ekvationen. Genom att utnyttja den reducerade formen för sågtimmerpriset kan vi omformulera utbudsfunktionen på massavedsmarknaden till en ekvation där endast exogena variabler ingår som argument. Resultaten av en estimation av denna ekvation finns sammanställda i tabell 3.4 nedan.

Ur ekvationen framgår tex att en ökning av massavedspriset med 10 % ökar massavedsutbudet med 6 %. En tioprocentig ökning av avverknings- kostnaderna minskar utbudet med ca 1,5 %, medan en lika stor ökning av betalningsförmågan för sågtimmer minskar massavedsutbudet med 2 %.

Kombinerade kan tabell 3.2 och tabell 3.4 användas för att förutsäga såväl effekterna på respektive marknad som totaleffekterna på virkesutbudet av förändringar i de exogena storheterna. En höjning av betalningsförmågan för sågtimmer med 10 % ökar således sågtimmerpriset med 5 %, utbudet av sågtimmer med 3 % och minskar massavedsutbudet med 2 %. En motsva- rande förändring av priset på massaved ökar utbudet av massaved med 6 %, medan sågtimmerutbudet minskar med 4 %, samtidigt som priset på sågtimmer ökar lika mycket. Den senare ökningen beror på att ett högt massavedspris minskar utbudet vid varje givet sågtimmerpris och för att nå jämvikt på sågtimmermarknaden, allt övrigt lika, måste timmerutbudet öka. Detta åstadkommes i modellen genom ett höjt sågtimmerpris.

Vill man överföra ovanstående siffror i volymtermer innebär inte detta några problem. Experimentet med massavedspriset innebär vid ett initiellt massavedsutbud på 30 milj m3 och ett lika stort sågtimmerutbud ett netto på

Tabell 3.4 Skattning av massavedsutbudet i reducerad form

__M—

ro pp Pill Z på”-WSW PR” 02.1 RZ D-W

cs 4.45 0.62*** —0.76*** —0.13 —0.21 —0.13 0.58*** 0.85 2.32 M " statistiskt signifikant vid 5 % nivån "* statistiskt signifikant vid 1 % nivån

• Sida 27
•  Original

det totala virkesutbudet uppgående till ca 0,6 milj m3. Massavedsutbudet ökar med 1,8 milj m3 och sågtimmerutbudet minskar med 1,2 milj m3.

sou 1984:5

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvud- delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4).

I föreliggande bilaga nr 2 redovisas en studie av energiinvesteringarna under återstoden av 1980—talet. Den har utförts av civilekonom Bo Diczfalusy.

Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på författaren. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

• Sida 72
•  Original

1* i.? 1111”,

- Hm 1H111W 11 1 11 11 .' , ., ,. ¹¹ |1' 1.” l , . 1 1 l ,. , 1 1 ' f 111'. .' 1 , .1 1. _1-"1 ** 11 1'11111l l1 * W1 , 11 1,1 *1 1 _ l _ .-” 1,1 3,1 4 #1'11 1 11 1 ',,g,. ll *1 ** r1.,1l l1 ll 1 1 ”* l1 , 1 11 L 114 11 .: *** 1 **," 11 1 ,, * 11 1' 1 , F 11' 14 1 111 , 11 , , . 1 * 1 . | 1 1 1 . .- 1 . 1 ' 1 1 11 . 11 11: 1 * : — rl: 1W 1L 11 , _11, . J , , *, 11 11 , 1l -. l , 1 ' 11 1 '1 .1 , , 1 l e 1 1 1, 1.1 1 1 '1' , ' ., * 111' 1

• Sida 73
•  Original

4 Investeringar i förädling och lagring av energi 4.1 Förädling av energi 4.2 Energilagring

5 Investeringar i energiomvandling

5 . 1 Elproduktion

6 Energidistribution 6.1 Eldistribution

6. 2 F j ärrvärmedistribution 6.3 'Distribution av naturgas

7 Investeringar för energianvändning 7.1 Allmänt

7.2 Industrin . .

7.3 Bostäder, service m m

1 Bakgrund

De senaste decennierna har inneburit mycket stora omställningar när det gäller den globala energiförsörjningen. Under tjugo år - mellan 1950 och 1970 - ökade den industrialiserade världens energianvändning med i genomsnitt fem procent per år. Praktiskt hela denna tillväxt av energikon- sumtionen kunde tillgodoses genom en ökad oljeförbrukning. I början av perioden var oljans andel av världens kommersiella energiförbrukning ca 37%. I slutet av perioden hade oljeandelen ökat till ca 55%. Den grundläggande orsaken till oljans snabba frammarsch var dess låga pris, parat med andra egenskaper som hög energitäthet och goda transportegenska- per.

Åren 1973-74 ändrades denna bild radikalt genom de mycket kraftiga och av många oförutsedda ökningarna av råoljepriset. Under loppet av några månader fyrdubblades priset på råolja. Nästa våg av prisökningar kom år 1979-80, orsakade bl a av den politiska situationen i Iran. På ett år steg priserna med ca 130 procent. Trots att perioderna mellan oljeprisstegring— arna har karakteriserats av ett relativt lugn, i många fall med fallande realpriser på olja, har de kraftiga prisstegringarna inneburit en grundläggan- de osäkerhet om den framtida oljeförsörjningen. En reducering av oljebe- roendet är därför ett huvudmål för energipolitiken i de flesta industrilän- der.

De kraftiga oljeprisstegringarna har också inneburit stora förändringar i världsekonomin. Omställningen från lågpris- till högprisenergi har medfört stora anpassningsproblem för såväl i- som u-ländernas ekonomier. Oljepris- utvecklingen är därigenom en väsentlig förklaringsfaktor när det gäller världens nuvarande ekonomiska problem.

Sverige är, liksom huvuddelen av industriländerna, för sin energiförsörj- ning beroende av olja. I början av 1970—talet svarade oljan för ca 75% av vår energiförsörjning. År 1981 hade denna andel minskat till ca 65%. Fortfa- rande är emellertid vårt beroende av importerad olja mycket stort, och en huvuduppgift för den svenska energipolitiken är att minska vårt stora oljeberoende och att bygga upp ett energisystem som gör oss mindre sårbara för plötsliga och oförutsedda händelser på den internationella oljemarkna- den.

Ett annat utmärkande drag för det svenska energisystemet är kärnkraftens roll. F n finns nio kärnkraftsaggregat i kommersiell drift. Det första av dessa, Oskarshamn 1, togs i drift år 1972. Sammanlagt kommer före 1980-talets slut tolv reaktorer att ha tagits i drift. Det betyder att ca 40% av den svenska

• Sida 80
•  Original

elproduktionen väntas ske i kärnkraftverk i slutet av 1980-talet.

På våren 1980 hölls en rådgivande folkomröstning i kärnkraftfrågan. Med ledning av resultatet av denna omröstning beslutade riksdagen att inga reaktorer utöver nämnda tolv skall uppföras, och att de reaktorer som är i drift skall utnyttjas under en övergångsperiod men tas ur drift senast år 2010. Under tiden skall en successiv utveckling ske mot ett energisystem som i huvudsak baseras på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Gällande energipolitiska riktlinjer daterar sig i huvudsak från år 1981, då riksdagen beslutade om riktlinjer för återstoden av 1980-talet. Beslutet innebar, förutom de allmänna riktlinjer som har redovisats ovan, också bl a ett program för oljeersättning, vars mål är att ca nio miljoner ton olja skall ersättas med andra bränslen. Dessutom presenterades ett samlat program för energihushållning. Målet för detta program anges inte explicit, men kan beräknas motsvara ca 3 miljoner ton olja under 1980-talet. Ett flertal olika statliga styrmedel utnyttjas för att dessa mål skall uppnås, bl a energibe- skattningen och olika former av statligt stöd till energihushållning och oljeersättning.

Genomförandet av oljeersättningsprogrammet och energihushållnings- programmet kommer att innebära en betydande omställning av vårt energisystem. Detta kommer bl a att ställa krav på omfattande investeringar iolika slag av energiutrustning, t ex värmeverk, distributionsledningar för el, värme och gas samt åtgärder för att minska eller ställa om energianvänd- ningen inom alla samhällssektorer. Dessa investeringar kan beräknas bli av en sådan storleksordning att de har en stor påverkan både på investerings- utrymmet och på den ekonomiska utvecklingen i stort under återstoden av 1980-talet. Detta är skälet till att 1984 års långtidsutredning innehåller en separat analys av energiinvesteringarnas betydelse.

Energiinvesteringar är i många fall mycket lönsamma, och öppnar dessutom ofta möjligheter till export av svensk teknologi. De kan därför komma att innebära en viktig drivkraft för att förbättra förutsättningarna för en ekonomisk tillväxt. Samtidigt är det viktigt att konstatera att energipoli- tikens inriktning och effektivitet är sammankopplad med de allmänna ekonomiska problemen. Den djupa recessionen och den låga nivån på industriinvesteringarna kan innebära att angelägna energiprojekt försenas eller uteblir, och att svensk industri inte kan utveckla en kompetens inom energiområdet tillräckligt snabbt. Det finns således ett starkt och ömsesidigt beroende mellan den allmänna ekonomiska utvecklingen och energiinveste- ringarnas utveckling.

• Sida 81
•  Original

2 Utgångspunkter

Energianvändningens storlek och sammansättning under ett visst är har många orsaker. Av stor vikt är s k strukturella faktorer som byggnadsbe- ståndets omfattning och industriproduktions fördelning på olika branscher. Vidare har faktorer som den allmänekonomiska utvecklingen och energi- prisernas absoluta och relativa nivå stor betydelse. Därutöver kommer andra faktorer som klimatet, effekter av statliga och kommunala styrmedel etc. Det är alltså en komplicerad uppgift att göra en konsistent (sammanhäng- ande) prognos för energibehovet i framtiden. Det har också fallit utanför ramen för denna utredning att göra en sådan. Bedömningar av investering- arna inom energiområdet har i stället fått baseras på befintligt material. Ansvaret för att upprätta de energiprognoser som ligger till grund för statsmakternas beslut åvilade fram till den 1 juli 1983 statens industriverk (SIND) och har därefter överförts till det nyinrättade statens energiverk. Den senaste tillgängliga prognosen av energianvändningens utveckling gjordes år 1980 - bl a med utgångspunkt i den ekonomiska utveckling som förutspåddes i 1980 års långtidsutredning - och låg till grund för de bedömningar och målsättningar som gjordes i samband med 1981 års energipolitiska beslut (se ovan). I beslutet angavs energibalanser för åren 1985 och 1990. För år 1985 anges en total energianvändning om 400-430 TWh, motsvarande en energitillförsel om 457-489 TWh. För år 1990 är motsvarande siffror 400-430 respektive 461-492 TWh. Av figur 2.1 framgår den faktiska energitillförselns fördelning på olika energikällor år 1979 och den förutsedda fördelningen år 1990 enligt 1981 års beslut. Förutsättningarna förAenergianvändningen har i flera avseenden ändrats sedan år 1980, bl a som en följd av den fortsatt låga industriproduktionen och de på nytt kraftigt höjda oljepriserna. På skilda håll har också nya prognoser upprättats. Det rör sig emellertid i de flesta fall om sektorprognoser, rörande tex fjärrvärme- eller elanvändningens utveckling, där utvecklingen inom andra sektorer inte har beaktats i samma utsträckning som i de ovan angivna energibalanserna. I valet mellan en konsistent prognos och ett antal aktuella sektorprognoser har här bedömningen gjorts att den förra har ett större intresse, i synnerhet som den ligger till grund för nuvarande energipolitiska strävanden. De bedömningar av energiinvesteringarnas utveckling som görs i föreliggande studie skall därför inte betraktas som bedömningar av det mest sannolika utfallet av investeringsutvecklingen, utan som det behov av investeringar som blir följden av den utveckling som förutses i energibalan— sen. I kapitel 9 diskuteras dock de beräknade investeringsnivåernas realism

• Sida 82
•  Original

Energitillförseln år 1979 Beräknad energitillförsel år 1990

Olja 67%

Figur 2:I Energitillförseln år 1979 Beräknad energitillförsel år 1990

Kol o.l(oks Bark 0. Lutar 15%

Vattenkraft Kärnkraft 19%

Olja 40% Vattenkraft Kärnkraft

Flis 2% 25%

med hänsyn till nuvarande utvecklingstendenser.

Utgångspunkten för bedömningarna av investeringsutvecklingen har alltså varit de energi- och effektbehov som anges i regeringens proposition med riktlinjer för energipolitiken (prop 1980/81:90). I propositionen anges emellertid inte hur många och hur stora anläggningar av olika slag som energibalanserna förutsätter, och inte heller investeringskostnaderna för dessa. De uppskattningar av de totala investeringskostnaderna som avges i föreliggande studie är därför baserade på uppgifter från källor av varierande kvalitet, exempelvis kommunernas redovisningar av sina oljereduktionspla- ner år 1982. I den mån det har varit möjligt har en konsistensprövning gjorts mellan de insamlade uppgifterna och de ovan återgivna energibalanserna för år 1990. Någon fullständig överensstämmelse har emellertid inte kunnat näs, och de angivna investeringsnivåerna får därför betraktas som grova överslag snarare än förväntade värden.

3 Investeringar i energiutvinning

Under denna rubrik diskuteras omfattningen av tänkbara investeringar för avverkning eller utvinning av energi inom landet. De inhemska energikällor som väntas få störst betydelse under den studerade perioden är dels torv, dels skogsenergi och andra biobränslen (vass, halm m m). För dessa energikällor görs i det följande bedömningar av vilka investeringar som krävs för att de mål som anges i 1981 års energiproposition skall nås.

Utöver de nämnda energikällorna pågår verksamhet med utvinning av andra inhemska energikällor. Utbyggnad av vatten- och vindkraft behandlas i kapitel 5, Elproduktion, och utnyttjande av solvärme i kapitel 7, Energianvändning. Därutöver kan nämnas t ex den oljeutvinning som sker bl ai OPABs regi samt den utvinning av kol som sker i Högansbolagets regi. Dessa verksamheter har här inte bedömts få någon effekt av betydelse på de totala investeringarna under återstoden av 1980-talet.

Torv

I 1981 års energiproposition bedöms användningen av torv år 1990 motsvara en värmeproduktion om 6-11 TWh. Användningen bedöms komma till stånd i första hand i större eldningsanläggningar, framför allt i hetvattencentraler och för framställning av industriell processvärme.

De totala investeringskostnaderna för torvutvinning kan, enligt under- handsuppgifter från statens energiverk, bedömas till ca 70 000 kronor per hektar. Däri ingår kostnader för beredning av torvmossen, dikning, utrustning för beredning, tex traktorer, vändare, upplastare, fräsar rn m. Omräknad innebär den angivna kostnaden ca 130 miljoner kronor per TWh producerad värme. De totala investeringarna under perioden skulle därmed uppgå till ca en miljard kronor.

Utöver utrustning för utvinning och beredning av torv kan det bli aktuellt med förädlingsanläggningar av olika slag. Sådana anläggningar diskuteras i kapitel 4 nedan.

Skogsenergi rn m

År 1981 bedömdes användningen av skogsenergi uppgå till ca 3-7 TWh. I 1981 års energiproposition bedöms att användningen av skogsenergi år 1990 kommer att uppgå till 25-30 TWh. Däri inkluderas användning av skogsav- fall, ved, flis, energiskog, halm m m.

• Sida 86
•  Original

För att det skall vara möjligt att få fram ökade mängder av skogsavfall till konkurrenskraftigt pris fordras investeringar i rationella anläggningar, t ex mobila fliskrossar, mobila buntkvistare, stationära flisterminaler och kvist- ningstrummor vid skogsindustrierna. För att kunna tillvarata tillgänglig halm fordras investeringar i utrustning för balning, hantering m m. Investerings- kostnaden för den nämnda utrustningen kan, enligt underhandsuppgifter från statens energiverk, i genomsnitt beräknas till ca 100 miljoner kronor per TWh producerad energi. Den totala investeringskostnaden för dessa ändamål skulle därmed uppgå till ca 1,5 miljarder kronor under resten av decenniet.

Sammantaget skulle således de erforderliga investeringarna för utvinning och avverkning av torv och skogsenergi m m uppgå till ca 2,5 miljarder kronor under återstoden av 1980-talet.

• Sida 87
•  Original

4 Investeringar i förädling och lagring av energi

Under denna rubrik diskuteras investeringar i utrustning för förädling av oljeprodukter (raffinaderier), gas- och koksverk, kol samt inhemska bränslen (trä, torv och andra biobränslen). Några investeringar i utrustning för anrikning av kärnbränsle antas inte komma till stånd under 1980- talet.

Raffinaderier

Trots att de senaste åren har inneburit en snabb övergång från olja till andra energislag i det svenska energisystemet utgör olja fortfarande den domine- rande källan för vår energiförsörjning, och kan väntas göra det även under de närmaste åren. Ett viktigt inslag i vår energipolitik är därför att skapa förutsättningar för en tryggad försörjning med oljeprodukter. Genom bevarandet av en inhemsk raffinaderikapacitet skapas förutsättningar för att sprida inköpen av olja till olika producentländer.

Den svenska raffineringskapaciteten motsvarade år 1980 ca 70% av förbrukningen av oljeprodukter inom landet. På grund av förekomsten av stordriftfördelar karakteriseras raffinaderiindustrin av att enheterna är stora och därför relativt få. År 1980 fanns det sammanlagt sex raffinaderiet i Sverige, med en nominell kapacitet om 22,8 miljoner ton olja per år. Av dessa var fyra stycken bränsleraffinaderier och de övriga två asfaltanlägg- ningar. Sedan dess har emellertid Nynäs Petroleums bränsleraffinering i Nynäshamn upphört.

På grund av det låga antalet anläggningar har investeringsutvecklingen i branschen historiskt sett varit mycket ryckig. Exempelvis var den årliga procentuella förändringen av bruttoinvesteringarna i petroleum- och kolin- dustrin -28% per år under perioden 1974-79, medan perioden 1979-85 väntas uppvisa en ökning av investeringarna med ca 13% per år i fasta priser.

Investeringarna i raffinaderisektorn under senare år får ses mot bakgrund av utvecklingen på oljemarknaden. De höga oljepriserna har framtvingat en kontinuerlig förbättring av energieffektiviteten. Bl a har Shell- och BP—raffi- naderierna slutit avtal med Göteborgs kommun respektive Volvo om leverans av överskottsvärme för uppvärmningsändamål.

Den minskade efterfrågan på tjock olja har ställt krav på en anpassning av

• Sida 88
•  Original

raffinaderiernas produktbyte i riktning mot en högre andel lätta produkter, främst drivmedel. Detta sker i en situation med stor överkapacitet när det gäller primär destillation av råolja, vid vilken det relativa utbytet endast kan varieras marginellt genom tex ändrad råoljeinsats.

Genom bearbetning av s k återstodsolja (= tjockolja) i olika typer av vidareförädlingsanläggningar kan lättare produkter erhållas. I Sverige har denna anpassning till den ändrade efterfrågesituationen inneburit att t ex en s k visbreaker (för ökat utbyte av mellandestillat) har installerats vid Scanraff till en kostnad av 290 milj kr år 1982.

OK äri färd med att för egen räkning installera en s k katalytisk kracker vid Scanraff. Den beräknade investeringskostnaden uppgår till nära 1,2 miljar- der kronor varav 112 milj kr investerades år 1982. Krackern väntas komma i drift i slutet av år 1984.

Totalt väntas investeringarna inom raffinaderiindustrin under 1983 uppgå till drygt 500 milj kr enligt bedömningar från statens industriverk (SIND).

Under decenniets återstående år väntas en fortlöpande anpassning mot förbättrad bränsleekonomi och ett lättare produktutbyte komma att ske. Därtill kommer de tilläggsinvesteringar som ändrade miljökrav ställer. Sammantaget kan de årliga investeringarna under andra hälften av 1980-talet komma att uppgå till 300-400 milj kr. Om driften vid ytterligare något raffinaderi skulle upphöra, vilket inte kan uteslutas, måste detta belopp reduceras med ca 100 milj kr/år.

Dessutom kan nämnas Nynäs framskridna planer för det 5 k NSP- projektet (specialoljor), vilket skulle kunna omfatta 700 milj kr under mitten av 1980-talet. I denna utredning bedöms dock detta projekt inte komma till stånd under 1980-talet.

Sammanfattningsvis kan, med ledning av vad som har sagts, de totala investeringarna i raffinaderiindustrin uppskattas till ca två miljarder kronor under återstoden av 1980-talet.

Gas- och koksverk

lett gasverk omvandlas lättbensin eller gasol till stadsgas. Gasverk finnsi dag på fem orter i Sverige (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Helsingborg). I ytterligare två orter (Landskrona och Lund) används stadsgas. De huvudsakliga användarna är dels industrier, dels hushåll. På flera av de orter där stadsgas används övervägs fn hur abonnenternas energibehov skall täckas i framtiden. Med hänsyn till att stadsgas är jämförelsevis dyr att framställa antas det här att inga ytterligare gasverk tillkommer under 1980-talet. De eventuella ersättningsinvesteringar som kan komma att ske torde vara av i det här sammanhanget såpass blygsam omfattning att de bortses ifrån.

Koksverk finns i dag endast i Luleå och i Oxelösund. I båda fallen ägs verken av SSAB och har till huvudsyfte att tillgodose stålindustrins behov av koks för reduktionsprocessen. Som biprodukt av koksframställningen uppstår masugnsgas, som används för process- och uppvärmningsändamål. Med hänsyn till att kapacitetsutnyttjandet inom stålindustrin är och väntas

• Sida 89
•  Original

förbli lågt under resten av 1980—talet antas här inga ytterligare investeringar i koksverk komma till stånd under perioden.

Kolprodukter

Inom kolproduktindustrin är verksamheten med oljeersättande kol/vätske- blandningar (t ex kol/vattenblandningar) inne i en uppbyggnadsfas. Bl a har Nycol AB fått stöd från oljeersättningsfonden för en investering om ca 200 milj kr.

Om satsningen blir framgångsrik kan fortsättningsvis investeringarna i kolproduktindustrin komma att uppgå till i genomsnitt 100 milj kr/år under senare delen av 1980-talet.

Möjligen kan också till kategorin kolproduktindustri föras det 5 k energikombinatet i Nynäshamn. Detta projekt, som avser framställning av främst metanol och spillvärme till Storstockholmsområdet, skulle i det fall det kommer till stånd enligt bolaget omfatta en investeringsvolym på 2,5-3 miljarder kr under en treårsperiod. I föreliggande utredning har dock bedömts att energikombinatet inte kommer till stånd under 1980—talet. Sammantaget kan därmed investeringarna i anläggningar för framställning av kolprodukter beräknas till ca 700 milj kr under resten av 1980-talet.

Förädling av inhemska bränslen

I 1981 års energipolitiska beslut förutses en snabb ökning av användningen av inhemska bränslen under 1980-talet. Det rör sig framför allt om träbränslen, torv samt andra biobränslen som halm, vass m m samt avfall. I dag är utnyttjandet av dessa energiformer i stor utsträckning lokaliserat nära utvinningsstället. Den energiråvara som utvinnes eller avverkas är också av mycket skiftande kvalitet från bl a energi—, transport- och miljösynpunkt.

En förutsättning för att en större nationell marknad för inhemska bränslen skall utvecklas under de närmaste årtiondena är att förutsättningar skapas för förädling av de inhemska bränslena. Därigenom åstadkommer man produk- ter med mer homogena och mer attraktiva egenskaper från både transport- och förbränningssynpunkt. De produkter som i dag är aktuella är bl a briketter och pellets av träbränsle eller torv, träpulver m m.

Under perioden 1980-83 togs ett 20-tal anläggningar för sådan förädling i drift i Sverige. Den sammanlagda investeringskostnaden för anläggningarna kan beräknas till ca 275 milj kr i löpande priser. Huvuddelen av anläggningarna - både antals- och kostnadsmässigt - avsåg förädling av träbränslen.

Enligt underhandsuppgifter från statens energiverk är det rimligt att räkna med att det under resten av 1980-talet tillkommer 2-3 anläggningar per år, med en årlig produktion om 40-50 000 ton pellets etc. Investeringskostnaden för en sådan anläggning kan beräknas till 40-50 milj kr.

Sammantaget skulle de totala investeringarna i de nämnda typerna av anläggningar därmed uppgå till ca 1 miljard kronor under återstoden av 1980-talet.

• Sida 90
•  Original

Lagring av energi sker för olika ändamål. Här diskuteras dels lagring av energiråvaror för beredskapsändamål, dels lagring av värme i mark och vatten.

Beredskapslagring

Lagring av olja för beredskapsändamål sker inom ramen för oljelagrings- programmet. Enligt ett riksdagsbeslut på våren 1981 skall den lagrade volymen råolja uppgå till ca 6,5 miljoner kubikmeter år 1986. Utöver dessa lager - som är statliga - finns också tvångslager av oljeprodukter hos näringslivet. De lagringsanläggningar som programmet kräver är i stort sett uppförda. Dessutom pågår f n en översyn av oljelagringsprogrammet som - mot bakgrund av den kraftigt minskade förbrukningen av olja under senare år - kan väntas resultera i förslag om en minskad lagerhållning av olja och oljeprodukter jämfört med gällande program. Av dessa skäl antas i denna studie inga ytterligare investeringar i anläggningar för lagring av olja eller oljeprodukter komma till stånd under återstoden av 1980-talet.

När det gäller beredskapslagring av andra energiråvaror har framför allt intresset knutits till kol (ångkol) och naturgas. År 1982 fattade riksdagen också principbeslut om att viss lagringsskyldighet för dessa produkter skall införas. F n pågår ytterligare utredningar om formerna för en sådan lagringsskyldighet. Det finns således i dag inte underlag för att avgöra vilka investeringar som kan bli aktuella för lagring av ångkol och naturgas under resten av 1980-talet.

Värmelagring i mark och vatten

Ett intensivt utvecklingsarbete pågår f 11 när det gäller olika former för lagring av värme. Sådan lagring syftar bl a till att möjliggöra en rationellare användning av bl a solenergi och spillvärme genom att lagra värmen när den är billig och använda den - i allmänhet i kombination med en värmepump - då värmebehovet är stort och värmeenergin dyrare. Lagring kan ske dels i s k aktiva system, där en värmekälla — t ex solvärme eller spillvärme — lagras i jord, berg eller grundvattenmagasin, dels i s k passiva system där värmelag- ringen sker på naturlig väg i t ex jord, yt— eller grundvatten, bottensedimenti sjöar samt genom nyttjande av s k geotermisk energi.

Under de senaste åren har ett antal försöksanläggningar tagits i drift, och utvärderas f n. Det är i dag svårt att ange vilken omfattning en ev kommersiell användning av värmelager kan få under senare delen av 1980-talet. Här har antagits att omfattningen av eventuella investeringar blir så pass blygsam att den kan bortses ifrån i det sammanhang som denna studie behandlar.

• Sida 91
•  Original

5 Investeringar i energiomvandling

6 Energidistribution

Som tidigare nämnts finns det ingen allmänt omfattad definition av energidistribution. Energiråvaror distribueras på många olika sätt, tex via fartyg, järnväg, lastbilar och tankbilar. Det är emellertid svårt att avgöra till vilken del investeringar i fordon m m är att hänföra till energidistribution. I detta avsnitt begränsas därför diskussionen till investeringar i anordningar för distribution av ledningsbunden energi, dvs el, fjärrvärme och gas.

Näten för distribution av elkraft delas in i tre slag — stamnäten eller storkraftnäten, de regionala näten samt de lokala näten. Utbyggnad och drift av stamnätet, som består av ledningar och transformatorstationer för 220 och 400 kV spänning, ombesörjs av Statens Vattenfallsverk (Vattenfall) i samråd med de övriga kraftföretag som utnyttjar stamnätet. Villkoren för överföring på stamnätet är reglerade genom avtal mellan Vattenfall och ett antal kommunala och enskilda kraftföretag.

Den regionala kraftöverföringen från kraftverk och från uttagspunkter på stamnätet till storkonsumenter och återdistributörer ombesörjs av Vattenfall samt av kommunala och privata kraftföretag. Detaljdistributionen, slutligen, omfattar högspänningsledningar för 20, 10 och 6 kV och lågspänningsled- ningar för 380/220 volt. Distributionen sköts i dag av knappt 400 företag. Mer än hälften av dessa är privatägda och svarar för ca 20% av lokaldistributio- nen. De kommunala eldistributionsföretagen svarar för ca 70% av lokaldis- tributionen och Vattenfall med dotterbolag för återstående ca 10%.

Stamnäten

År 1982 fanns det drygt 8700 km 400 kV-ledningar och drygt 5 600 km 220 kV-ledningar i drift i Sverige. Under år 1983 beräknas ytterligare 27 km 400 kV-ledningar och 75 km 220 kV-ledningar tillkomma, vilket ger en total befintlig ledningslängd om nästan 9 000 km 400 leedningar och 5 700 km 220 kV—ledningar.

De planerade investeringarna i stamnäten under 1980-talet framgår av tabell 6.1.

De totala investeringskostnaderna för stamnätsutbyggnaden under 1980- talet beräknas bli 2 740 milj kr. 400 kV-ledningarna byggs då ut med 1 161 km och 220 kV-ledningarna med 99 km.

• Sida 104
•  Original

Tabell 6.1 Planerade investeringar i stamnäten 1984—89" ___—___— År 400 kV Antal 220 kV Antal Kostnad km” km (milj kr) ___—___— 1984 Ledningar 662 Ledningar 20 790 + stationsanlägg. + stationsanlägg. 1985 Ledningar 347 Ledningar 55 625 + stationsanlägg. + stationsanlägg. 1986 Ledningar 32 Ledningar 9 410 + stationsanlägg. + stationsanlägg. 1987 Ledningar 96 — — 295 + stationsanlägg. 1988 Stationsanlägg. — — 310 1989 Ledningar 24 Ledningar 15 310 + stationsanlägg. + stationsanlägg. Summa 1 161 99 2 740

” Källa: Statens Vattenfallsverk ”Anslagsframställning för budgetåret 1984/85". b Källa: Statens Vattenfallsverk ”1983 års långtidsplan för s-planerade distributions- anläggningar”.

De regionala näten

De regionala näten består av ledningar och stationsanläggningar på spänningsnivåema 130-20 kV. Statens Vattenfallsverk ansvarar för ca 50% av de regionala näten.

År 1980 fanns följande ledningar i drift:

Tabell 6.2 Befintlig ledningslängd i de regionala kraftnäten år 1980"

Spänning Längd

130 kV 13 300 km 70 kV 2 200 km 50 kV 4 700 km 40 kV 9 200 km 30 kV 3 400 km 20 kV 40 000 km

" Källa: Svenska Elverksföreningen ”Statistik 1980 del 1"

Någon samlad bedömning av tillkommande investeringar i de regionala distributionsnäten finns inte att tillgå. Statens Vattenfallsverk anger i sin anslagsframställning för budgetåret 1985/86 planerade utbyggnader av och kostnader för de regionala näten. Med utgångspunkt i att Vattenfall äger ca hälften av de regionala näten antas här att de totala investeringarna blir dubbelt så stora som Vattenfalls bedömningar.

Resultatet framgår av tabell 6.3. Som framgår av tabellen beräknas de totala investeringarna i de regionala näten under 1980-talet bli ca 4,2 miljarder kronor.

• Sida 105
•  Original

Tabell 6.3 Bedömda investeringar i de regionala kraftnäten 1984-1989"

___—___———————

År Kostnad (milj kr) ___—___— 1984 770 1985 745 1986 710 1987 685 1988 665 1989 665 4 240

" Källa: Denna studie.

De lokala näten

Som nämnts omfattar de lokala näten de lägsta spänningarna, normalt mellan 10-0,4 kV. År 1980 beräknades följande ledningslängder finnas i bruk:

Tabell 6.4 Befintlig ledningslängd i de lokala kraftnäten

Spänning Längd

10 kV 110 000 km 6 kV 7 000 km 0,4 kV 240 000 km

I likhet med vad som gäller för de regionala näten finns ingen samlad bedömning av de framtida investeringsbehoven att tillgå. År 1980 fanns totalt ca 4,6 miljoner abonnenter av lågspänd elektricitet. Av dessa abonnemang svarade Vattenfall för ca 265 000, eller knappt 6%. Om Vattenfalls helägda dotterbolag och delägda bolag inkluderas blir motsvarande siffror ca 525 000 abonnenter respektive 11% av abonnemangen.

I Vattenfalls anslagsframställning för budgetåret 1985/86 görs bedömning- ar av det framtida investeringsbehovet. Dessa bedömningar har tagits till utgångspunkt för att uppskatta de totala investeringarna i de lokala ledningsnäten. Härvid har hänsyn tagits till att Vattenfalls investeringar i större utsträckning än andras innehåller kapacitetshöjande åtgärder. Då erhålls följande tabell:

Tabell 6.5 Bedömda investeringar i de lokala kraftnäten 1984-1989

År Kostnad (milj kr) 1984 2 100 1985 2 000 1986 1 900 1987 1 850 1988 1 850 1989 1 850

11 550

• Sida 106
•  Original

1 Källa: Svenska Värme- verksföreningen ”Statis- tik 1982"

Under 1980-talet bedöms således utbyggnaden av de lokala näten kosta ca 11,5 miljarder kronor.

Övrigt

Under denna rubrik samlas det som redovisas i Vattenfalls anslagsfram- ställning under rubriken Distributionsanläggningar och som inte ingår i något av de ovan redovisade posterna. Det är framför allt driftövervakningsan- läggningar som inkluderas i följande siffror:

Tabell 6.6 Övriga investeringar för eldistribution 1984—1989

& År Kostnad (milj kr)

___—___ 1984 170

1985 170 1986 165 1987 145 1988 135 1989 135 x_— 920

De totala investeringarna i driftsövervakningsanläggningar o d beräknas enligt tabellen bli ca 920 milj kr.

De totala investeringarna i eldistributionssystemet

Om de ovan redovisade uppgifterna sammanställs erhålls följande tabell:

Tabell 6.7 Totala investeringar för eldistribution 1984—1989

Kategori Investeringar (milj kr) Stamnät 2 740 Regionalnät 4 240 Lokalnät 11 550 Ovrigt 920 Summa 19 450

De totala utbyggnadskostnaderna för eldistributionen under 1980—talet bedöms således bli ca 19,5 miljarder kronor. En stor del av dessa investeringar utgörs av reinvesten'ngar i befintliga nät.

Den anslutna effekten i fjärrvärmesystemet var vid utgången av 1982 16 413 MWl. Vid denna tidpunkt fanns det en kulvertlängd på 5 042 km. Ökningen i den anslutna effekten under år 1982 blev 1 100 MWl.

• Sida 107
•  Original

För att kunna ansluta 1100 MW till fjärrvärmesystemet krävdes en utbyggnad av distributionssystemet. Kostnaden för denna utbyggnad blev 1070 milj kr].

Utbyggnaden av ansluten effekt antas av Svenska Värmeverksföreningen bli följande:

Tabell 6.8 Ansluten fjärrvärmeeffekt 1983-89 enligt VVF

År Ansluten effekt (MW) 1983 17 408 1984 18 388 1985 19 391 1986 20 352 1987 21 332 1988 22 312 1989 23 298

Vid utgången av 1989 beräknas Sverige således ha 23 298 MW ansluten fjärrvärmeeffekt.

Under hela perioden 1984-89 planeras utbyggnaden bli 5 890 MW. Någon beräknad investeringskostnad för de angivna investeringarna finns inte att tillgå. I brist på annan information har här antagits att det redovisade förhållandet mellan utbyggnadskostnad och ansluten effekt är 1982 också kommer att gälla för resten av 1980-talet.

Resultatet blir 1,07 x 109 kr = 0,97 kr/W Måttet är grovt och mycket kan anföras mot en sådan schablon. Exempelvis kommer de anslutningar som planeras under 1980-talet, för de i dag befintliga fjärrvärmeorterna, huvudsakligen att ske i ytterområden. Distributionskostnaderna per watt ansluten effekt blir då högre. Någon hänsyn till detta har inte tagits här.

Kostnaden för utbygganden av distributionsanläggningar kan då uppskat- tas till ca 5,7 miljarder kronor. Därtill kommer installation av värmeväxlare mm i de byggnader som ansluts till fjärrvärme. Dessa investeringar diskuteras i kapitel 7 nedan.

7 Investeringar för energianvändning

Samfärdselsektorn svarar i dag för ca 20% av landets totala slutliga användning av energi. Sektorns energianvändning domineras av biltrafi- ken.

Inom samfärdselsektorn sker, liksom i samhällets övriga sektorer, en fortlöpande effektivisering av energianvändningen. När det gäller bilarna sker denna effektivisering i första hand dels genom att nya årsmodeller görs bränslesnålare, dels genom att bilförarna anpassar sitt körsätt i en energisnålare riktning. Det har i denna studie inte bedömts vara möjligt att särskilja några investeringar som helt eller i huvudsak kan sägas bli genomförda av energiskäl. Någon investeringskostnad för samfärdselsek- torns energianvändning har därför inte uppskattats.

1SIND PM 1982123

• Sida 124
•  Original

| - IH

» I *. '. ml | Hui," 'Fll' lp . u'y-Ii' [,vi-lll FI.] 13.5 ] _ .”..— i ' du? **! .nu—

.;_1 LIM , ',V . . '. 'In-IHM" * V

' "':”— limph— ..

't-

ft ”l.: 1... __ ' lt

• Sida 125
•  Original

8 Övriga energiinvesteringar

Som tidigare nämnts är det svårt att avgränsa energisystemet. I det följande tas upp vissa investeringar som här har bedömts rimliga att inkludera i energisystemet, men som inte kan inordnas under någon av de tidigare rubrikerna, nämligen kostnaderna för hantering av använt kärnbränsle.

Hantering av använt kärnbränsle

Som tidigare nämnts omfattar det svenska kärnkraftprogrammet tolv reaktorer. Enligt riksdagens beslut med anledning av folkomröstningen skall inga reaktorer vara i drift efter år 2010. Enligt lag skall de företag som driver kärnkraftverken redan nu göra upp planer för hur avfallet från kärnkraft- verken skall tas om hand. För att kunna göra den planering, de beräkningar m m som behövs har de kärnkraftproducerande företagen bildat ett särskilt bolag, Svensk Kärnbränsleförsörjning (SKBF). Företaget skall bl a ge en detaljerad redovisning av planerna för avfallshanteringen och kostnaderna för desamma. Det planerade systemet skall vara heltäckande och omfatta såväl hantering som slutförvaring av kärnbränsle samt rivning av kärnkraft— verken, inklusive tillvaratagande av avfallet.

De planer som har upprättats sträcker sig fram till mitten av 2050-talet, då alla slutförvar skall vara slutna. De investeringar som är aktuella under återstoden av 1980—talet är: — ett centralt lager för använt bränsle (CLAB), — ett centralt lager för förglasat avfall, dvs högaktivt avfall från upparbet- ningsanläggning (CLG) — ett centralt lager för låg— och medelaktivt avfall från upparbetning — ett slutförvar för reaktoravfall (SFR).

De totala investeringskostnaderna för dessa lager beräknas av SKBF till drygt 2 miljarder kronor.

• Sida 126
•  Original

,-..."* ,, _—' '.'":- m." - .__ - .-. ..-.. ... f. , il. .. ' . . ., . .' ! :.., l.., 1 . i 1 L] ' . . . ,. -', . ” , ' ' .. IF . . ,, ,, , , _ , , ._, .

• Sida 127
•  Original

9 Sammanfattning av de totala bedömda investeringarna under återstoden av 1980-talet.

Om de investeringar som har angivits i kapitlen 3—8 sammanställs erhålls följande tabell:

Tabell 9.1 Energiinvesteringar 1984-89 Miljoner kr

Energiutvinning

Torv 1 000 Skogsenergi 1 500 Förädling Raffinaderier 2 000 Kolprodukter 700 Inhemska bränslen (pellets m m) 1 000 Elproduktion 12 000 Fjärrvärmeproduktion 11 300 Energidistribution El 19 500 Fjärrvärme 5 700 Naturgas 1 100 Energianvändning Industrin, sparåtgärder 2 000 Industrin, konverteringar 6 300 Bostäder m m, sparåtgärder 30 000 Bostäder m m, konvertering + nyproduktion 15 400 Övrigt Lager för använt kärnbränsle 2 000 Totalt 111 500

Som framgår av tabellen bedöms således de totala investeringarna i energisystemet uppgå till drygt 1 10 miljarder kronor under perioden 1984-89, eller ca 18,5 miljarder kronor per år i 1982 års penningvärde. De totala bruttoinvesteringarna uppgick år 1982 till ca 114 miljarder kronor. Energi- investeringarna - med den definition som har valts här - utgör således ca 15 procent av de totala bruttoinvesteringarna, och utgör därmed, som inledningsvis framhölls, en betydande del av de totala investeringarna.

Utgångspunkten för de bedömningar som har gjorts i denna studie har angivits i kapitel 2 ovan. Energiomsättningens volym och sammanssättning

• Sida 128
•  Original

utgår således från vad som angavs i 1981 års energiproposition, vilken i sin tur i stor utsträckning baserades på material från året dessförinnan. Utöver de allmänna osäkerheter som är förknippade med varje prognos finns det därmed också osäkerheter som gäller utgångspunkterna för bedömningar- na.

Sedan 1981 års energiproposition har således flera väsentliga förändringar skett som kan väntas påverka energisystemets utveckling. Exempelvis pekar tillgängliga prognoser över oljeprisets utveckling på en lägre ökningstakt än vad som förutsågs i början av 1980-talet. Vidare har regeringen på senare tid vidtagit flera åtgärder som kan väntas påverka utvecklingen. Bl. a. har nyligen beslutats om en ny energibeskattning, ett nytt stödsystem för prototyp- och demonstrationsanläggningar och ett investeringsprogram för energiområdet för i första hand är 1984. Vidare har den ekonomiska tillväxten blivit lägre än vad som förutsågs i t ex 1980 års långtidsutredning, som i stor utsträckning bildade grunden för energiprognoserna i 1981 års energiproposition.

Det är således uppenbart att förutsättningarna för energianvändningen och energitillförseln under återstoden av 1980-talet väsentligt har förändrats. Därmed finns det också skäl att ifrågasätta rimligheten i de bedömningar av energiinvesteringarnas utveckling som har redovisats i det föregående.

Det är emellertid inte utan vidare uppenbart hur eller i vilken riktning de samlade energiinvesteringarna påverkas av de förändrade förutsättningar som har nämnts. När detta skrivs föreligger inga reviderade energibalanser för utvecklingen fram till år 1990 som kan ge någon vägledning.

Allmänt sett kan konstateras att investeringar i olika delar av energisys- temet har olika bestämningsfaktorer. Vissa investeringar, t ex de återstående investeringarnai kärnkraftverk och den fortsatta utbyggnaden av vattenkraf- ten, bestäms i huvudsak genom politiska beslut, och kan på kort sikt knappast sägas ha något närmare samband med det förväntade energibeho- vet under återstoden av decenniet.

Inte heller åtgärder av återinvesteringskaraktär, exempelvis en stor del av de redovisade investeringarna för eldistributionen, har något klart samband med energibehovets framtida utveckling.

Energisparåtgärder har sannolikt energiprisets förväntade utveckling som främsta bestämningsfaktor, tillsammans med statliga styrmedel av olika slag (lån, bidrag, skatter etc.) vilka i många fall också kan sägas vara prispåverkande. Eftersom ett minskat energibehov kan vara resultatet antingen av en högre sparaktivitet — dvs en större investeringsvolym — eller av en lägre aktivitet i ekonomin (vilket sannolikt leder till en lägre investerings- aktivitet) finns det inga eller obetydliga samband mellan energibehovets utveckling och energisparinvesteringarnas volym.

När det gäller omfattningen av åtgärder för övergång från olja till andra energislag är framför allt de relativa priserna för olika energislag av stor betydelse. I detta sammanhang kan konstateras att även om det nyligen föreslagna systemet för energibeskattningen har en energipolitisk styrfunk- tion, så utgör skatten för de flesta energislag en förhållandevis liten del av det totala priset till konsumenten.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att även om de bedömningar som görs i denna studie till viss de] bygger på föråldrade förutsättningar, så är det

• Sida 129
•  Original

inte utan vidare uppenbart på vilket sätt de förändrade förutsättningar som har inträtt kan väntas påverka den totala investeringsutvecklingen i energisystemet. Den totalsumma för investeringarna som har angivits ovan — ca 110 miljarder kronor under återstoden av 1980—talet — utgör således den bästa bedömning som har varit möjlig att göra inom ramen för denna studie.

• Sida 130
•  Original

'., "lllllliI-ll. mum. _HH- man ml '.'.ll' ': ' '#'an åt:-www»: nu nia.-4 man!

. . ' ärm.

- " -.'-(

”ut" .'ill

' raw tid

.' ign— ”'.'.r "__-"tt... "'.';r .; "LIT'HLIKE

4 ._ 'i' "' PM”-'let.

, 'In-"Madam d' - " hil' flår».

• Sida 131
•  Original

sou 1984:5

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvud- delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4).

Iföreliggande bilaga nr 3 redovisas en studie av bostadsbyggande och övrig byggverksamhet. Den har utförts gemensamt av bostadsstyrelsen, statens industriverk och svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). För utformningen av bostadsavsnittet svarar bostadsstyrelsen och för övriga avsnitt SBEF . Som underlag för bedömningarna av byggandets utveckling under 1980—talet har legat beräkningar gjorda av industriverket.

Ansvaret för studien och bedömningarna vilar på bostadsstyrelsen och SBEF. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

• Sida 142
•  Original

. ., , _, __ kt ,,?i'll.

. _, , .

, ' fl |” ' .'ll'lr |

,'i". .

.|',".'.

-#"

' '.

fri?—T'”, ,,,"l _ 'fl'fi

Iw' ._QFi'LLt'Z' naima; man; uncle: även." m

'. pur-vr '. ' 51,1de ' !"..Lu-K fifi-QS!" _ 'l'åF' ... ___. .- #:.hb, 5r_..|'i*..tjtlwi'l ," "')rä när? ,. '..'J . . ( l'c: .— _,.. nu,—tål .. .

",; al'k'fln Må:—'.. ,_.,,._,_H.,:,E__ .? 1W%_Ezir'a 'ZW..J.1';,"».:|'*.="&L ': ._. "låi'gw t.. . .:": _,-_. " il' ”__—""!il'l saba '

"."-.'.!Ä'. L't'l'i'cf—Wl. ". ' "TW:-- uh....uiiluå.

':_ . ._'.i ._'iaaf,

"'.'... er:... l il _ __J_ * .:; '.", |:. "." 'i. 1". _. 'l1""»»i'+wi"'

l .-_

' ".'___ _, ___..H '."2-.___.'._w_,__,-'., _ VIF- WA? " """'";"""7";..' Ej in'v " ' . ' _ ' "'

LMM”?

|' - .,': -» ',j."l'.'

• Sida 143
•  Original

1 Inledning

2 Bostadsin vesteringar 2.1 Historik

2.1.1 Nybyggandets omfattning 2.1.2 Nybyggandets sammansättning

2.1.2.1 2.1.2.2

Hustyper och upplåtelseformer Lägenhetstyper

2.1.3 Produktionskostnader 2.1.4 Avgång och nettoförändringar i beståndet 2.1.4.1 2.1.4.2 2.1.4.3 2.1.4.4 Förändrat utnyttjande av beståndet

Minskning av antalet lägenheter Orsaker till avgång Nettoförändringar i beståndet

2.1.5 Hushållsbildning 2.15] 21.52 2.1.5.3 2.1.5.4 Förändringar i hushållssammansättningen 2.1.5.5 Förändringar i hushållens utrymmesstandard

Antal hushåll . . Förändringar i hushållsstorleken Förändringar i hushållskvoterna

2.2 Nyproduktion under 1980-talet 2.2.1 Beräkningsmodell 2.2.2 Bostadsefterfrågan

2.221 2.222 2.223 2.224 2.225 2.226

Inledning . Beräkningsförutsättningar Befolkningsutveckling Hushållsbildning Antalsefterfrågan Utrymmesefterfrågan

2.2.3 Ersättning för avgång 2.2.3.1 2.2.3.2

Beräkningsmetod . . . Antaganden för 1980-talet

2.2.4 Nybyggnad under 1980-talet 22.41 22.42 2.3 Ombyggnad 2.3.1 Historik

Antal lägenheter Produktionsinriktning

11 11 11 12 12 12 15 16 16 17 17 18 19 19 20 21 22 23 24 24 25 25 26 26 27 28 28 30 30 31 32 32 32 33 33

• Sida 144
•  Original

2.4

2.5

3.2

3.3

4.1. 4.2

5.1 5.2

6.2

8.2

2. 3. 2 Ombyggnader under 1980-talet

Investeringar . . 2.4.1 Utvecklingen 1970—1983

2.4.2 Bostadsinvesteringar under 1980-talet 2.4.2.1 Nybyggnad 2.4.2.2 Ombyggnad 2.4.2.3 Sammanfattning Osäkerhet i beräkningarna 2.5.1 Efterfrågeutvecklingen 2.5.2 Byggandet

Övriga byggnadsinvesteringar Industrins byggnadsinvesteringar 3.1.1 Historik . . 3.1.2 Utveckling under 1980- talet Övrigt privat näringsliv

3.2.1 Historik . .

3. 2. 2 Utveckling under 1980- talet Kommunala och statliga myndigheter 3.3.1 Historik . .

3. 3. 2 Utveckling under 1980- talet

Anläggningar Historik . Utveckling under 1980- talet

34 35 35 36 36 37 38 38 38 38

41 41 41 43 44 44 45 46 46 47

51 51 52

Ombyggnadsinvesteringar inom övrigt husbyggande och anlägg- ningar Historik . Utveckling under 1980- talet

Reparationer

Bostäder . .

6.1.1 Historik . .

6.1. 2 Utveckling under 1980— talet . Övrigt husbyggande och anläggningar 6.2.1 Historik . .

6. 2. 2 Utveckling under 1980- talet

Byggexport

Byggnadsverksamheten

Total byggnadsproduktion

8.1.1 Historik . .

8.1.2 Utveckling under 1980- talet Sysselsättning och produktivitet 8.2.1 Historik . .

8. 2. 2 Utveckling under 1980- talet

57 57 58

59 59 59 63 65 65 66

69

73 73 73 74 75 75 80

• Sida 145
•  Original

8.3 Byggnadsföretagens egna investeringar . . . . . . . . 82 8.3.1 Historik . . . . . . . . . . . . . . . . 82 8.3.2 Utveckling under 1980-talet . . . . . . . . . 83

• Sida 146
•  Original

• Sida 147
•  Original

1 Inledning

Föreliggande bilaga till LU har utarbetats under medverkan av en referensgrupp bestående av representanter för bostadsstyrelsen, statens industriverk (SIND), bostadsdepartementet, finansdepartementet, bostads- kommittén och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF). Avsnitt 2 har utarbetats inom bostadsstyrelsen och övriga avsnitt av SBEF. De redovisade utvecklingarna inom olika delområden utanför bostadssektorn av byggnadssektorn baseras på LUs beräkningar rörande investeringar och reparationer. Med utgångspunkt från LUs resultat kommenteras utveckling— en med i första hand de resultat som framkommit genom SINDs prognos- modell för byggandet. Bedömningarna skiljer sig ibland från varandra, vilket framför allt beror på de två systemens olika uppbyggnad och syfte. SINDs modell avser att belysa den troliga utvecklingen av byggnadsinvesteringar och byggnadsreparationer genom antaganden om utvecklingen för olika bakomliggande förklarande faktorer medan LUs resultat för byggnadssek- torn är avhängigt de totala beräkningarna för hela ekonomin med utgångspunkt från de definierade totalmålen.

• Sida 148
•  Original

• Sida 149
•  Original

2 Bostadsinvesteringar

2.1.1. Nybyggandets omfattning

Antalet färdigställda lägenheter ökade under två årtionden nästan oavbrutet år för år, från omkring 40 000 per år vid början av 1950—talet till 110 000 år 1970. Under 1970-talet följde en snabb nedgång, som var särskilt markerad åren 1972—1976. Trenden har även därefter varit fallande och efter 1980 har antalet färdigställda lägenheter sjunkit ner emot samma nivå som under första hälften av 1950-talet.

Minskningen i nyproduktionen av lägenheter efter 1970 var förenad med stora förändringar i produktionens sammansättning. Dessa karaktäriserades av övergång från flerbostadshus till småhus, från lägenheter med hyres- eller bostadsrätt till ägarlägenheter och från mindre lägenheter till större. Denna utveckling bröts dock på nytt mot slutet av 1970-talet.

Under perioden 1950—1980 ökade lägenheternas medelstorlek, uttryckt i rumsenheter (antal rum och kök) per lägenhet. Mätt i rumsenheter var således produktionsökningen större åren 1950—1970, än om den uttrycks i antal lägenheter. Minskningen under 1970-talet var å andra sidan avsevärt mindre mätt i rumsenheter än i lägenheter, eftersom lägenheternas medelstorlek ökade starkt. Efter år 1978 har däremot minskat lägenhetsantal och minskad genomsnittsstorlek samverkat till en volymmässig nedgång.

Tabell 2.1 Lägenheter och rumsenheter i inflyttningsfärdiga hus under olika perioder åren 1951—1982

Period Genomsnitt per år, 1000-tal Lägenheter Rumsenheter Rumsenheter

per 100 lägenheter

1951-60 57 202 353 1961—70 93 355 381 1971—75 94 393 419 1976—80 54 280 516 1981—82 48 233 480

• Sida 150
•  Original

Diagram 2.1 Lägenheter och rumsenheter i inflytt- ningsfärdiga hus åren 1951—1982

SOU 1984:5 1000 Lgh 1000 Fle ¹⁰⁰ [400

75 —300

50 200

25 100

0 1951 55 60 65 70 75 80 År

2.1.2. Nybyggandets sammansättning 2.1.2.1 Hustyper och upplåtelseformer

Från mitten av 1950-talet till slutet av 1960—talet ökade nyproduktionen av småhus och flerbostadshus i stort sett parallellt och hade omkring år 1970 nått en nivå av drygt 30 000 resp 75 000 lägenheter per år. På kort tid — mellan åren 1971 och 1976 — minskade sedan antalet färdigställda lägenheter i flerbo- stadshus till en femtedel av toppårens nivå medan antalet nybyggda småhus fortsatte att öka. Den relativa hustypsfördelningen i nyproduktionen ändrades alltså drastiskt. Småhusandelen ökade från ca 30 % av antalet färdigställda lägenheter till omkring 70 %. ”Småhusvågen” blev dock relativt kortvarig. Efter år 1975 har småhusbyggandet minskat, medan byggandet av flerbostadshus stabiliserades och har ökat något under senare år. Diagram 2.2.

Samtidigt som småhusbyggandet ökade kom småhusen i ännu högre grad än tidigare att domineras av ägarlägenheter. Minskningen i nyproduktionen avsåg således helt lägenheter med hyres- eller bostadsrätt. Tillskottet av sådana minskade från omkring 70 000 per år vid början av 1970-talet till mindre än 20 000 per år under senare hälften av årtiondet.

2.1.2.2 Lägenhetstyper

Då det gäller de nybyggda lägenheternas fördelning efter storlek var trenden under hela perioden 1950—1980 en förskjutning mot större lägenheter. Fram till början av 1970-talet innebar förändringen främst att det relativa antalet tvårumslägenheter minskade och att andelen lägenheter om minst fyra rum och kök ökade.

• Sida 151
•  Original

1000 lägenheter

t

90

80 70

60 Fler— 50 bostadshus

40

30

1951 55 60 65 70 75 80 År

Under 1970-talet och främst den senare hälften av årtiondet blev förändringarna mycket större än under tidigare perioder. Alla lägenhetsty- per under fyra rum och kök minskade sin andel av nyproduktionen medan särskilt fem rum och kök eller större ökade starkt. Efter år 1980 har skett en viss återgång genom att andelen trerumslägenheter har ökat. Diagram 2.3.

Den stora förändringen av lägenheternas storleksfördelning i nyproduk— tionen under 1970—talet åstadkoms främst genom förskjutningen mot småhus samtidigt som dessa blev större. Drygt 60 % av småhusen bestod av minst fem rum och kök under perioden 1976—1980 mot knappt 30 % under första hälften av 1960-talet.

I flerbostadshusen förändrades lägenhetsfördelningen i mindre grad. Sedan början av 1960-talet har drygt hälften av lägenheterna i nybyggda flerbostadshus varit högst två rum och kök, omkring en tredjedel tre rum och kök och 10—15 % större lägenheter.

Under de senaste åren har lägenheternas storleksfördelning ändrats i realtiv hög grad både i småhus och flerbostadshus. Som framgår av tabell 2.2 har det relativa antalet större lägenheter minskat i småhusen och ökat i flerbostadshus.

Den förändrade produktionsinriktningen i förening med nedgången i antalet nybyggda lägenheter 1976—1980 medförde en mycket stor minskning av det absoluta antalet nybyggda mindre lägenheter. Under perioden 1960—1975 var utbudet av nya en- och tvårumslägenheter 30 000—35 000 om året och minskade till mindre än 9 000 under sista hälften av 1970-talet. Tillskottet av trerumslägenheter gick också ner, från 20 000—25 000 om året till ca 8 000. Utbudet av större lägenheter låg däremot kvar på en nästan oförändrad nivå — något under 40 000 per år — men försköts mot femrumslägenheter och större.

Diagram 2.2 Lägenheter i färdigställda småhus och flerbostadshus åren 1951—1982

• Sida 152
•  Original

Diagram 2,3 Lägenhets— typer i inflyttningsfärdiga hus åren 1951=1982

%

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

1951— 1956— 1961— 1966— 1971— 1976— 1981— 55 60 65 70 75 80 82

Tabell 2.2 Inflyttningsfärdiga lägenheter i småhus och flerbostadshus efter Iägenhetstyp åren 1976-1980 och 1981-1982

1976—1980 1981—1982

Lägenhets- Smä- Flerbo- Totalt Små- Flerbo- Totalt typ hus stadshus hus stadshus —1 rk 0 19 5 0 10 4

2 rk 2 32 11 4 37 16 3 rk 7 34 15 11 32 19 4 rk 29 13 24 35 17 28 5+ rk 62 2 45 50 4 33

Summa 100 100 100 100 100 100

• Sida 153
•  Original

2.1 .3 Produktionskostnader

Efter den stora inflationen under de första åren av 1950-talet utvecklades produktionskostnaderna för nybyggda flerbostadshus relativt gynnsamt fram till årtiondets slut. Kostnadsökningen per ytenhet var, inklusive kvalitets- förbättringar, svagare än ökningen i konsumentpriserna under perioden 1953—1960.

Under 1960-talet följde en period, då produktionskostnaderna för en oförändrad produkt synes ha utvecklats ungefär i takt med inflationen. Den relativt stora kvalitetsförbättringen ledde således till en kostnadsökning per ytenhet. Årtiondet avslutades dock med realt sjunkande produktionskost- nader åren 1968—1970.

Från 1970 till 1980 ökade produktionskostnaden för företag med preliminära beslut om statligt bostadslån till flerbostadshus i löpande priser från ca 1 100 kr till ca 4 100 kr, eller med ca 270 %, per kvadratmeter bruksarea (BRA.P bostadslägenhet). För statsbelånade gruppbyggda små- hus ökade motsvarande kostnad under samma tid från ca 1 200 kr till 3 600 kr, eller med 200 %.

I fasta priser var kostnadsökningen under 1970-talet drygt 50 % för flerbostadshus och ca 25 % för småhus. Produktionskostnaden avser hela kostnaden för byggnad, tomt- och grundberedning samt byggherrekost- nad.

Realt var produktionskostnaderna realtivt stabila under första hälften av 1970-talet och ökade därefter starkt fram till 1981. Diagram 2.4.

Kronor

Flerbostads- hus

/_—I

Gruppbyggda småhus

Diagram 2.4 Produk- tionskostnad i kr per m? bruksarea i preliminära beslut om statligt bo- stadslån åren 1970—1982

1970 75 80 85 1980 års priser.

• Sida 154
•  Original

Flera samverkande faktorer har medverkat till den reala ökningen av produktionskostnaden per ytenhet sedan 1975. Uppgifterna är riksgenom- snitt och påverkas alltså av förändringar i byggandets geografiska spridning. Byggandet av flerbostadshus har förskjutits från expolateringsområden till tidigare bebyggda områden, hushöjden har minskat och byggnadsskicket samt utformningen av närmiljön har förändrats. Skärpta byggnadsbestäm- melser ifråga om isolering och uppvärmning samt handikappanpassning har ökat kostnaderna för såväl flerbostadshus som småhus.

Dessa kostnadsökande faktorer, som har inneburit en väsentlig förändring av produktionen, förklarar dock inte hela ökningen. Produktiviteten i byggandet har således försämrats — möjligen med en återhämtning omkring 1980 — vilket torde ha samband med den stora omstruktureringen och det minskade kapacitetsutnyttjandet inom byggnadsindustrin.

2.1.4. Avgång och nettoförändringar i beståndet 2.1.4.1 Minskning av antalet lägenheter

Nettoavgången av lägenheter kan skattas för olika perioder genom jämförelser mellan FoB och uppgifter om bostadsbyggandet.

Mellan de båda första bostadsräkningarna 1945 och 1960 var avgången omkring 300 000 lägenheter eller i genomsnitt ca 20 000 per år. Under 1960- och 1970-talen var avgången i genomsnitt per år 38 000 resp 25 000 lägenheter med relativt jämn fördelning på femårsperioder under båda årtiondena.

För perioden 1976—1980 kan nettoavgångens hustypsfördelning inte beräknas med hjälp av FoB-uppgifterna, eftersom tillämpningen av hustyps- definitionen förefaller ha varit olika 1975 och 1980. För flerbostadshus redovisas emellertid i andra källor rivning av 16 188 lägenheter under åren 1976—1980 och minskning på grund av ombyggnad med 16 454 lägenheter, alltså tillsammans ca 33 000 lägenheter. Den totala avgångeni flerbostadshus kan antas vara större på grund av underskattningar i rivnings- och ombyggnadsstatistik och på grund av andra avgångsorsaker, t ex kontorise- ring. Det förefaller rimligt att anta, att nettoavgångens hustypsfördelning inte har förändrats väsentligt mellan de båda senaste femårsperioderna.

Tabell 2.3 Beräknad nettoavgång av lägenheter åren 1960—1980

Period Nettoavgång, 1000 lägenheter Totalt Småhus Flerbostads- hus 1960—1965 199 90 109 1965—1970 178 105 73 1970—1975 123 78 45 1975—1980 127

• Sida 155
•  Original

2.1.4.2 Orsaker till avgång

De viktigaste orsakerna till att lägenhetsantalet minskar i det befintliga beståndet är, att bostäder överges eller övergår från permanent användning till fritidsbruk, att lägenheter slås ihop vid ombyggnader, att husen rivs och att lägenheter tas i anspråk för annat ändamål än bostad, tex kontor.

Någon undersökning av lägenhetsavgången har inte gjorts sedan 1960-talet och det är därför svårt att bedöma hur olika avgångsfaktorer har förändrats. Rivning av flerbostadshus har dock minskat starkt medan sammanslagning av lägenheter vid ombyggnad har ökat. Då det gäller småhus kan antas att sammanslagning av lägenheter i tvåbostadshus har gått tillbaka, eftersom beståndet av sådana hus har minskat starkt. Avgången av småhus kan alltså främst antas vara att husen av olika skäl inte längre efterfrågas som permanentbostäder och därvid till en del övergår till fritidshus. Ett tillskott av permanentbostäder från fritidshussektorn förekommer också.

I tabell 2.4 redovisas omfattning av rivning och ombyggnad av flerbos- tadshus enligt den årliga statistiken. Enligt tidigare erfarenheter innebär rivningsstatistiken en underskattning av det faktiska antalet lägenheter i rivna hus av storleksordningen 20 %. Täckningsgraden i ombyggnadsstatis- tiken har inte kunnat bedömas.

Tabell 2.4 Lägenheter i rivna och ombyggda flerbostadshus, årsgenomsnitt

Period Rivning, Ombyggnad, lägenheter lägen- ___—__ heter Före Efter Avgång Total ombyggn. ombyggn. avgång 1976—1980 3 238 10 996 7 870 3 126 6 364 1981 1317 11745 8300 3445 4762 1982 2 365 20 455 15 376 5 079 7 444

2.1.4.3 Nettoförändringar i beståndet

Nettotillskottet av lägenheter har under olika femårsperioder uppgått till mellan hälften och tre fjärdedelar av nyproduktionen med de relativt sett minsta nettotillskotten under perioderna 1960—1965 och 1975—1980. Diagram 2.5.

Avgången och ombyggnaderna har medfört avsevärda förändringar av såväl hustypsfördelningen och fördelningen på lägenhetstyper som av det äldre beståndets kvalitet. På grund av bortfall i fråga om vissa uppgifter i FoB 80 samt bristeri jämförbarheten mellan denna och tidigare räkningar går det inte att dra några säkra slutsatser om förändringarna under perioden 1976—1980. För perioden 1960—1975 kan konstateras att antalet ej moderna lägenheteri 1960 års bestånd minskade med ungefär 800 000 och att antalet moderna lägenheter ökade med omkring 300000 genom ombyggnader. Antalet lägenheter om högst två rum och kök minskade med över 500 000,

medan det uppkom ett nettotillskott av lägenheter om minst fyra rum och kök. Tabell 2.5.

• Sida 156
•  Original

Diagram 2.5 Nybyggnad, nettotillskott och avgång av lägenheter 1960—1980

400

300

200

100

Tabell 2.5 Antal lägenheter är 1960 samt kvarvarande lägenheter år 1975 med byggnadsår 1960 eller tidigare efter hustyp, kvalitetsgrupp och lägenhetstyp

Hustyp, kvalitet, lägenhetstyp

Småhus Flerbostadshus Summa

Moderna Ej moderna

—1 rk 2 rk 3 rk 4+rk

Lägenheter, 1000-tal Lägenheter i % 1960 1975 Förändring 1960 1975 1 258 989 — 269 47 46 1 417 1 181 — 236 53 54 2 675 2 170 — 505 100 100 1 377 1 700 +323 52 79 1 258 459 — 799 48 21 698 423 — 275 26 19 846 597 — 249 32 28 619 539 — 80 23 25 512 611 + 99 19 28

2.1.4.4 Förändrat utnyttjande av beståndet

I F oB redovisas bostadsbeståndets utnyttjande med fördelning på lägenheter bebodda av hushåll, övriga upplåtna lägenheter (lägenheter utan mantals- skrivna), lediga lägenheter samt lägenheter som är obebodda på grund av reparationer m m.

Beståndets utnyttjande förändrades avsevärt mellan åren 1970 och 1975. Antalet upplåtna lägenheter utan mantalsskrivna ökade då med ca 50 000

• Sida 157
•  Original

och antalet lediga lägenheter ökade med 30 000. De båda grupperna utgjorde 3,5 % resp 1,6 % av beståndet.

Mellan åren 1975 och 1980 minskade antalet lediga lägenheter med ca 20 000 medan förändringarna av utnyttjandet i övrigt var små. De lägenheter som inte utnyttjas av hushåll är främst belägna i flerbostadshus och består mest av smålägenheter. År 1980 var andelen lägenheter som inte utnyttjades av hushåll 0,6 % i småhus och 8,0 % i flerbostadshus. För lägenheter om högst ett rum och kök var andelen 16 %, medan den var 1 % för lägenheter om minst fyra rum och kök. Tabell 2.6.

Tabell 2.6 Bostadsbeståndets utnyttjande år 1980

Samtliga Därav i % lägenheter, » — _ 1000-tal Bebodda Övriga Lediga Övriga av hushåll upplåtna Totalt 3 669 95,3 3,2 1,0 0,5 Småhus 1 626 99,4 0,3 0,2 0,1 Flerbostadshus 2 043 92,0 5,6 1,7 0,7 —1 rk 543 83,7 12,4 2,7 1,2 2 rk 821 95,0 3,4 1,1 0,5 3 rk 884 96,9 1,8 1,0 0,3 4+rk 1 357 98,9 0,6 0,3 0,2

2.1.5. Hushållsbildning 2.1.5.1 Antal hushåll

Mellan åren 1960 och 1980 ökade antalet hushåll1 från 2 582 000 till 3 498 000, vilket i genomsnitt innebar en årlig hushållstillväxt med 45 800. Jämfört med hushållstillväxten under perioden 1945—1960, då tillskottet var 33 000 per är, låg hushållsbildningen på en hög nivå.

Sett över femårsperioder var hushållstillväxten snabbast under senare hälften av 1960—talet och första hälften av 1970-talet. Under båda dessa femårsperioder ökade antalet hushåll per år med i genomsnitt ca 55 000, tabell 2. 7. I relativa tal innebar det ett hushållstillskott med knappt 10 % för vardera femårsperioden.

1 Med hushåll avses s k bostadshushåll, dvs per- son eller grupp av per-

Tabell 2.7 Hushållsutvecklingen under perioden 1960—1980

År Antal Förändring under femårsperioden soner som [391 i en bo— hushåll _____ stadslägenhet och även Antal Relativ ökning är kyrkobokförd där, 1 per år under perioden, % hushållet inräknas inne: __ boende och person som 1960 2 582 000 tillfälligt befinner sig på 1965 2 777 000 39 000 7*6 annan ort — tex på 1970 3 050 000 54 600 9”8 grund av studier — under 1975 3 325 000 55 000 9*0 förutsättning att de är 1980 3 498 000 34 600 52 kyrkobokförda på lägen-

heten (fastigheten).

• Sida 158
•  Original

Under de två andra femårsperioderna var hushållstillskottet 15 000—20 000 lägre, vilket var obetydligt högre än det genomsnittliga tillskottet under perioden 1945—1960.

Hushållstillväxten under perioden 1960—1980 hade sin grund i såväl befolkningsförändringar som ändringar i den genomsnittliga hushållsstorle- ken. Som framgår av tabell 2.8 hade befolkningsförändringarna, relativt sett, störst betydelse under 1960-talet, medan förändringarna i den genomsnittliga hushållsstorleken hade stor betydelse under hela perioden men framför allt under 1970-talet.

För hela perioden 1960—1980 svarade förändringarna i den genomsnittliga hushållsstorleken — successiv nedgång av hushållsstorleken — för ca två tredjedelar av hushållstillväxten.

Tabell 2.8 Hushållstillväxten under 1960—1980 fördelad på förändringar i folkmängd och genomsnittlig hushållsstorlek

Period Hushålls- Därav beroende på " tillväxt _

Ökad folk- Minskad hus- mängd % hållsstorlek %

1960—1965 195 000 50 50 1965—1970 273 000 41 59 1970—1975 275 000 28 72 1975—1980 173 000 26 74

1960—1980 916 000 33 67

2.1.5.2 Förändringar i hushållsstorleken

Mellan åren 1960 och 1980 minskade det genomsnittliga antalet boende per hushåll från 2,8 till 2,3. Andelen hushåll med fem eller flera boende minskade kraftigt, från 13 till 6%, medan det motsatta gällde för enpersonshushållen som ökade från 20 till 33 %. För två-, tre- och fyrapersonshushållen var förändringarna inte lika markanta; tvåpersonshus- hållen ökade något, medan tre- och fyrapersonshushållen minskade. Tabell 2.9.

Tabell 2.9 Hushållen fördelade efter antal boende

År Genomsnittligt Andel med nedanstående antal boende Summa antal boende per hushåll 1 2 3 4 5 + 1960 2,8 20 27 22 18 13 100 1965 2,7 22 28 21 17 12 100 1970 2,6 25 30 19 16 10 100 1975 2,4 30 31 17 15 7 100 1980 2,3 33 31 15 15 6 100

• Sida 159
•  Original

2.1.5.3 Förändringar i hushållskvoterna

Den ökade hushållsbildningen kan delas upp i två komponenter. Den ena komponenten är förändringen på grund av demografiska förändringar, bl a i fråga om befolkningens numerär och ålderssammansättning. Den andra komponenten är förändringen på grund av andra faktorer, bl a ekonomiska och sociala faktorer.

De sistnämnda faktorerna kommer till uttryck i förändringen av den relativa hushållsbildningen, dvs den som inte är betingad av demografiska förändringar. Ett mått på den relativa hushållsbildningen är andelen personer med egen bostad i en viss befolkningsgrupp — hushållskvoten.

I tabell 2.10 redovisas hur hushållskvoten för olika åldersgrupper förändrades under perioden 1960—1980. Som framgår av tabellen ökade hushållskvoten för samtliga åldersgrupper under perioden.

Flera faktorer låg bakom de ökade hushållskvoterna under perioden 1960—1980. Den under perioden snabba realinkomstökningen gjorde det möjligt för flera personer att få tillgång till en egen bostad. Vidare gällde att det i början av perioden fanns ett antal personer som visserligen hade ekonomiska möjligheter att skaffa sig en egen bostad men som på grund av den bostadsbrist som då rådde inte kunde få tillgång till en egen bostad. Därtill kommer förändringar i själva hushållsbildningsprocessen bl & vad avser samlevnadsformer och värderingen av en egen bostad.

En kvantifiering av de nämnda faktorernas inverkan på hushållskvoterna är förenad med betydande problem. Detsamma gäller även i fråga om andra faktorer som kan antas ha påverkat" kvoterna, bla priset för boende i förhållande till den allmänna prisutvecklingen (boendets relativpris) och prisstrukturen på bostadsmarknaden.

Sammantaget kan ca hälften av hushållstillskottet under perioden 1960—1980 hänföras till förändringar i hushållskvoterna, medan återstoden kan föras tillbaka på demografiska förändringar. Andelen personer i hushållsbildande åldrar (20-w årl) ökade successivt under perioden. Den kraftigaste ökningen svarade den äldsta åldersgruppen för (65-w år). Även

Tabell 2.10 Hushållskvoten för olika åldersgrupper åren 1960 och 1980 samt förändring i kvoten mellan de båda åren

Hushållskvot" Förändring av hushållskvoten __ mellan 1960 och 1980. 1960 1980 Antal enheter

16—19 3 9 6 20—24 33 57 24 25—29 72 85 13 30—34 84 92 8 35—44 89 94 5 45—54 91 95 4 55—64 90 96 6 65—w 82 90 8

20—w 82 89 7

" Kvoten har multiplicerats med 100. För samboende med tillgång till egen bostad har båda ansetts vara bostadsinnehavare.

1 En viss hushållsbildning sker även i lägre åldrar. Som framgår av tabell 2.10 är denna hushålls- bildning dock förhållan- devis begränsad.

• Sida 160
•  Original

åldersgruppen 20—44 år ökade något, medan antalet medelålders personer (45—64 år) minskade. Tabell 2.1].

Tabell 2.11 Befolkningens åldersfördelning i % åren 1960—1980

Ålder 1960 1965 1970 1975 1980 0—19 29,9 28,7 27,7 27,0 26,1 20-w 70,1 71,3 72,3 73,0 73,9 därav 20—44 32,6 32,7 33,4 33,7 34,8 45—64 25,5 25,7 25,2 24,0 22,5 65—w 12,0 12,9 13,7 15,4 16,6

2.1.5.4 Förändringar i hushållssammansättningen

Som har framgått av tabell 2.9 förändrades hushållens relativa storleksför- delning under 1960- och 1970-talen. Allmänt sett skedde en markant förskjutning mot de mindre hushållsstorlekarna.

I tabell 2.12 redovisas hur det absoluta antalet hushåll av olika storlekar utvecklades under perioden. Antalsmässigt ägde de största förändringarna rum för en- och tvåpersonshushållen. Antalet enpersonshushåll ökade med drygt 600 000, vilket innebar att antalet mer än fördubblades under perioden. Både i absoluta och relativa tal var ökningen ungefär hälften så stor för tvåpersonshushållen. Vidare kan noteras att förändringarna för de större hushållsstorlekarna var av mindre omfattning i fråga om såväl de absoluta som de relativa förändringarna.

Tabell 2.12 Förändringar i antalet hushåll för olika hushållsstorlekar åren 1960—1980. 1000-tal

Period Antal hushåll respektive förändring i antalet hushåll Summa med nedanstående antal hushållsmedlemmar

1 2 3 4 5+

Antal hushåll

1960 521 702 566 454 339 2 582 1980 1 148 1 090 525 515 220 3 498 Förändringar av antalet hushåll 1960—1965 +100 + 68 + 19 + 25 — 17 +195 1965—1970 +150 +133 + 5 + 18 — 33 +273 1970—1975 +226 +122 — 28 + 7 — 52 +275 1975—1980 +151 + 65 — 37 + 11 — 17 +173 1960—1980 +627 +388 — 41 + 61 —119 +916 Procentuell förändring 1960—1980 +120 + 55 — 7 + 13 — 35 + 35

• Sida 161
•  Original

Andelen hushåll med barn minskade från ca 40 till ca 30 % mellan åren 1960 och 1980. Antalsmässigt skedde dock ingen förändring. Både år 1960 och år 1980 uppgick antalet barnhushåll till drygt en miljon. Tabell 2.13. Det genomsnittliga antalet barn per barnhushåll minskade däremot från 1,74 till 1,68. Antalet hushåll med två barn ökade, medan såväl enbarnshushållen som hushållen med mer än två barn minskade.

Tabell 2.13 Hushåll efter antal barn (under 16 år) åren 1960—1980. 1000-tal

År Hushåll efter antal barn Antal

___—_ hushåll

0 1 2 3+ med barn 1960 1 568 501 342 171 1 015 1965 1 791 483 341 162 987 1970 2 031 484 376 159 1 019 1975 2 286 483 412 144 1 040 1980 2 485 473 416 124 1 012

2.1.5.5 Förändringar i hushållens utrymmesstandard

Nedgången i den genomsnittliga hushållsstorleken under 1960- och 1970- talen medförde, i kombination med att lägenheterna blev i genomsnitt allt större, en kraftig ökning av utrymmesstandarden. År 1980 hade 100 personer tillgång till 181 rumsenheter jämfört med 121 rumsenheter år 1960. Utrymmesstandarden förbättrades för samtliga hushållstyper. Tabell 2.14. Det var framför allt de mindre hushållen, i första hand enpersonshushållen, som fick en bättre utrymmesstandard. För enpersonshushållen ökade antalet rumsenheter per person dubbelt så mycket som för de största hushållen. Den procentuella förändringen var dock något större för de stora hushållen.

Tabell 2.14 Ökning av antalet rumsenheter per 100 boende för olika hushållstyper mellan åren 1960 och 1980

År Hushåll med antal boende Samtliga ___—_— hus- 1 2 3 4 5+ håll Antal rumsenheter 1960 234 162 120 99 80 121 1980 303 210 163 135 110 181 Ökning av antalet rumsenheter 1960—1965 10 10 9 8 6 10 1965—1970 17 11 10 10 9 15 1970—1975 21 14 12 10 9 20 1975—1980 21 13 12 8 6 15 1960—1980 69 48 43 36 30 60

Procentuell ökning 1960—1980 29 30 36 36 38 50

• Sida 162
•  Original

Antalet trångbodda hushåll med minst två boende — enligt definitionen mer än två boende per rum utöver kök och vardagsrum — minskade kraftigt mellan åren 1960 och 1980, från 866 000 till 153 000.

Den ökade utrymmesstandarden under perioden 1960—1980 bör ses mot bakgrund av den snabba inkomstutvecklingen. Mellan åren 1960 och 1980 ökade den genomsnittliga disponibla inkomsten med drygt 50 % (i fasta priser). De ökade inkomsterna torde ha spelat en icke obetydlig roll för ökningen av utrymmesstandarden under perioden.

Även boendeprisernas utveckling kan ha haft betydelse för standardtill- växten. Den genomsnittliga prisutvecklingen inom boendet avvek visserligen inte påtagligt från den allmänna prisutvecklingen under perioden, men det kan inte uteslutas att förändringar i prisstrukturen för olika typer av bostäder kan ha påverkat standardutvecklingen. Sålunda förefaller det t ex rimligt att anta att de finansieringsförutsättningar som gällde för byggande av egnahem under 1970-talet var en bidragande orsak till att de då tillkomna lägenheterna i förhållandevis stor utsträckning bestod av stora lägenheter.

Även om de ekonomiska faktorerna — inkomster och boendepris — kan antas ha haft stor betydelse för utrymmesstandardens tillväxt under 1960- och 1970-talen bör framhållas att det saknas kunskap om det närmare sambandet mellan de ekonomiska faktorerna och bostadsefterfrågan. Stor osäkerhet föreligger i frågan om i vilken utsträckning den ökade efterfrågan kan sägas vara en direkt följd av förändringari de ekonomiska förhållandena. Det kan därför inte uteslutas att faktorer av icke ekonomisk karaktär har spelat en central roll för standardutvecklingen.

3 Övriga byggnadsinvesteringar

4 Anläggningar

Anläggningsinvesteringarnas tyngdpunkt ligger inom energi- och vägsekto- rerna. Tillsammans svarar de för drygt hälften av den totala investeringsvo- lymen inom anläggningsbyggandet. Staten är den dominerande byggherren. Av den totala investeringsvolymen svarar statliga affärsverk för närmare hälften. Kommunerna svarade för ungefär en tredjedel och privata företag för en femtedel av de totala investeringarna.

Utvecklingen under de senaste 15 åren har varit något olika för olika delar av anläggningsbyggandet. Energisektorns investeringsvolym har successivt ökat (diagram 4.1). Utbyggnaden av kärnkraften har därvid betytt mycket för den totala investeringsvolymen. Investeringarna i vatten— och avlopps- näten var som störst i början av 1970-talet. I och med att byggnadsverksam- heten, framför allt bostadsproduktionen, under 1980-talet, dels minskat kraftigt, dels förskjutits mot kompletteringsbebyggelse från exploaterings- bebyggelse har också behovet av nyinvesteringar i vatten- och avloppsnät gradvis minskat. Ungefär samma utveckling har gällt väginvesteringarna, som också minskat under 1970-talet som en följd av en allt större måluppfyllelse och minskade utbyggnadsbehov.

Mkr

5000 4000 3000 2000

1000 Diagram 4.1 Byggnads- investeringar inom el-, och värmeverk 1970—1982. 1980 års pris-

1970 1975 1980 År er. Källa NR.

• Sida 190
•  Original

Enligt oljeersättningsdelegationen (OED) kan 60—70 procent av den totala energitillförseln år 2000—2010 komma att baseras på energikällor som i dag praktiskt taget inte alls utnyttjas. Energitillförseln fram till 1990 beräknas förändras så att elenergi genom vattenkraft och kärnkraft tar en allt större andel och tillskottet från bränslen minskar.

Trots stora strukturella förskjutningar i energitillförseln kommer oljan fortfarande att vara den klart dominerande basen för energiproduktion ur bränslen i början på 1990-talet.

Det är tre centrala politiska beslut som i allt väsentligt kommer att styra utvecklingen inom kraftområdet under 1980- och 1990-talet:

1. Kärnkraftanläggningarnas avveckling senast år 2010.

2. Oljeförbrukningen för uppvärmning skall reduceras med minst 50 procent fram till 1990.

3. Vattenkraften får byggas ut till 66 TWh.

Dessa politiska beslut kan omformas i operationella mål som i olika grad kommer att beröra byggnadsverksamheten. Avvecklingen av kärnkraften kommer inte att påverka byggnadsverksamheten under 1980-talet i någon större omfattning.

Under senare delen av 1980—talet kommer vattenkraften att vara utbyggd till den nivå som är fastställd genom politiska beslut. Det gäller en övre gräns för utbyggnaden till 66 TWh och för att nå denna nivå behövs endast en mycket liten ytterligare utbyggnad.

När det gäller det andra stora energipolitiska målet — ersättningen av oljan med andra uppvärmningsformer — finns ett flertal olika principiella vägar. Målet är att Oljeförbrukningen för bostads- och lokaluppvärmning 1983 — ungefär 12 miljoner ton — skall reduceras med 25—50 procent fram till 1985 och med 50—75 procent fram till 1990.

Direkt sparande beräknas kunna klara omkring en femtedel av den planerade oljereduktionen. Det handlar då i första hand om åtgärder i samband med den direkta driften av fastigheterna. Men även åtgärder i byggnaderna — isolering och tätning — beräknas kunna bidra med betydande besparingar.

Investeringarna i substituerande teknik kommer i första hand att gälla anläggningar för förbränning av fasta bränslen. Enligt planerna skall fastbränslebaserade anläggningar kunna ersätta mellan 20 och 40 procent av den erforderliga oljereduktionen. Den resterande delen av utbytet av olja mot alternativa energisystem beräknas ske genom en ökad användning av värmepumpar och elkraft.

Nybyggnadsinvesteringarna inom Va-försörjningen har kontinuerligt minskat sedan början av 1970-talet (diagram 4.2). Behovet av nya verk och ledningsnät sjönk allteftersom utbyggnadstakten av bostadsbeståndet mins- kade och ändrade karaktär. Fram till mitten av 1970-talet koncentrerades bostadsproduktionen till exploateringsområden. Under 1970-talet försköts produktionsstrukturen inom bostadsbyggandet från exploateringsproduk- tion mot sanerings- och kompletteringsbebyggelse. Med hänsyn till den avtagande befolkningstillväxten under 1980- och

• Sida 191
•  Original

Mkr

5000

4000

3000 2000

1000

1970 1975 1980 År

1990-talet kommer behovet av kapacitetsförstärkningar i verk och lednings- nät att vara begränsat. Bostadsproduktionen kommer även under 1980-talet att koncentreras till redan bebyggda områden. De investeringar som görs i Va-anläggningarna under 1980-talet beror i första hand på en strävan att höja anläggningarnas effektivitet. I och med att bebyggelsen i ökande grad har kommit att förläggas till områden med omkringliggande bebyggelse har också belastningen av befintliga Va-anläggningar ökat. Genom effektivise- ring av anläggningarna kan den tillkommande belastningen oftast bemäst- ras.

Saneringsvolymen kommer att öka allteftersom Va-näten blir äldre. Den snabba tillväxten av ledningsnätet under 1960- och 1970-talet kommer att bidra till en kraftigt ökad saneringsvolym utöver vad som genereras av ledningsnätets ålder. Med stigande ålder ökar också kostnaderna för akutåtgärder. Driftsavbrottens frekvens ökar allteftersom ledningsnätet åldras.

Den totala investeringsvolymen beräknas mot denna bakgrund ligga på ungefär samma nivå 1990 som 1980 men med väsentligt förändrat innehåll. Nybyggnadsvolymen förutsätts minska medan ombyggnadsvolymen ökar.

Samfärdselsektom är heterogent sammansatt av olika verksamheter inom såväl det offentliga som det privata området. Kapacitetsutbyggnaden inom olika trafiksystem har skett under olika perioder vilket bidragit till att investeringsvolymen varit relativt stabil under en lång period (diagram 4.3).

Tyngdpunkten i investeringarna ligger inom järnvägstrafiken, där inves- teringsstrukturen är en kombination av kompletteringsinvesteringar och säkerhetsinvesteringar. Inslaget av nyinvesteringar vad rör själva byggverk- samheten är begränsad. Lufttrafikens flygplatskapacitet byggdes ut under 1970-talet. Särskilt utbyggnaden av flygplatserna i storstadsområdena

Diagram 4.2 Investering— ar inom va-försörjningen 1970—1982. 1980 års pris- nivå. Källa NR.

• Sida 192
•  Original

Diagram 4.3 Investering-

ar inom samfärdselsek— torn (exkl vägar) 1970—1982. 1980 års pris- nivå. Källa NR.

Mkr

5000

5 Ombyggnadsinvesteringar inom övrigt husbyggande och anläggningar

5 . 1 Historik

Ombyggnadsverksamhet associeras oftast med åtgärder inom bostadssek- torn. Som i de flesta sammanhang är situationen för bostadssektorn välkänd medan förhållandena inom andra sektorer av byggnadsverksamheten är mindre känd.

Som redovisas i avsnitten rörande reparationer uppgår den sammanlagda ytan i flerbostadshusbeståndet till ca 130 miljoner mz. Den sammanlagda ytan av andra typer av byggnader uppgår till ungefär samma storlek.

Inom kommuner och stat torde finnas en total byggnadsmängd på 30—40 miljoner ml. Inom de privata affärshusen exkl tillverkningsindustri finns ungefär lika mycket. Inom industrin finns totalt ungefär 70 miljoner mz.

Härtill kommer ett stort bestånd av anläggningar av olika typ, t ex vägar, vatten- och avloppsledningar, broar, hamnar och energiproducerande anläggningar.

Gemensamt för praktiskt taget samtliga dessa byggnads- och anläggnings- bestånd är att de vuxit mycket kraftigt under 1960- och 1970—talet. Detta innebär att stora delar av byggnads- och anläggningsbestånden hittills genererat ett relativt litet ombyggnadsbehov.

Storleken av ombyggnadsverksamheten inom andra byggnadsbestånd än bostäder uppgick 1982 till omkring 4 000 Mkr. Sedan 1975 har volymen ökat med ungefär 60 procent eller med ca 7 procent per år. Tillväxttakten för ombyggnadsverksamheten inom olika byggnadsbestånd varierar starkt.

Liksom inom bostadsproduktionen har ombyggnadsverksamheten inom övriga bostadsbestånd tagit en allt större andel av byggproduktionen. I mitten av 1970-talet svarade ombyggnader för ungefär 10 procent av byggproduktionen inom det övriga byggandet. Under 1982 var andelen 20 procent.

Tabell 5.1 Ombyggnadsverksamhetens årliga procentuella förändring mellan 1975 och 1982, %

& Industri —2

Samfärdsel 25 Handel 12 Förvaltning 6 Skolor etc 9

&_

• Sida 196
•  Original

Som nämnts tidigare förekommer en betydande ombyggnadsverksamhet även inom andra byggnadsbestånd än bostäder. Normalt särredovisas inte dessa utan inkluderas i nyinvesteringarna för respektive byggnadsområde. I föreliggande redovisning har ökade ombyggnadsinvesteringar inom andra byggnadsområden än bostäder i första hand redovisats under respektive byggnadsområde. Det finns emellertid skäl att även i detta sammanhang översiktligt redovisa storleksordningen av den troliga ombyggnadsmarkna- den inom andra byggnadsbestånd och inom anläggningsbeståndet. Utgångs- punkten för bedömningarna är att de olika byggnadsbeståndens åldersstruk- tur under 1980-talet kommer att leda till ett gradvis ökat behov av mer eller mindre omfattande reparationer. I kombination med att funktionskraven på byggnaderna inom de aktuella byggnadsbestånden kan antas genomgå en snabbare förändring än funktionskraven på bostäder, bedöms ombyggnader inom andra byggnadsbestånd än bostäder bli allt vanligare. Även inom vissa delar av anläggningsmarknaden kommer reinvesteringar att uppträda mer frekvent än hittills.

För de flesta byggnads- och anläggningsbestånd gäller att de under en 20-årsperiod minst fördubblats. Om inga andra förändringar i de bakomlig- gande orsakerna till ombyggnader uppträder finns det skäl att anta att ombyggnadsvolymen under den närmaste 5—10-årsperioden kan komma att fördubblas. Detta skulle i 1980 års prisnivå innebära en ombyggnadsvolym på 9—11 000 miljoner kronor, exklusive bostäder. Under 1982 uppgick om- och tillbyggnadsvolymen till minst 4 000 miljoner inom andra byggnadsbestånd än bostäder och inom anläggningsbeståndet. Genom att statlig och kommu- nal egenregiverksamhet normalt inte ingår i det styrda byggandet där möjligheterna att bedöma ombyggnadsinvesteringarnas storlek finns kan den beräknade ombyggnadsvolymen för 1982 med stor säkerhet anses vara en underskattning av den verkliga volymen.

• Sida 197
•  Original

6 Reparationer

6.1.1. Historik

Den totala reparations- och underhållsverksamheten inom bostadsförvalt- ningarna kan för 1982 beräknas ha uppgått till omkring 25 000 mkr enligt nationalräkenskaperna. Volymökningen under 1970-talet har varit betydan- de (tabell 6.1). Den årliga tillväxten var ca 6 procent mellan 1970 och 1982. Fördelningen av den totala reparationsvolymen på olika typer av bostäder har varit relativt stabil. Flerbostadshusen svarade under hela perioden för omkring 45 procent av den totala reparationsvolymen.

Reparationsvolymen inom bostadsbeståndet äri allt väsentligt en funktion av beståndets åldersstruktur. Utnyttjandet av bostäderna leder till att underhållsåtgärder av olika slag uppträder. De underhållsåtgärder som erfordras vid normalt utnyttjande har en viss för olika åtgärder typisk periodicitet.

Underhållsåtgärderna i en flerbostadsfastighet under de första 30—40 åren illustreras av SABOs underhållsnorm som nedan i komprimerad form får exemplifiera innehållet i underhållsfunktionen. I princip torde underhålls- mönstret inom småhusbeståndet vara ungefär detsamma. I Åtgärder som behöver utföras med 10—12 års mellanrum: — Målning och tapetsering av lägenheter — Utbyte av maskiner — Målning i trapphus och gemensamma utrymmen — Utbyte av delar i värmeproducerande anläggning — Underhåll av markanläggningar

Tabell 6.1 Årlig procentuell förändring av reparationer och underhåll inom bostads- sektorn 1970—1982, %.

1970— 1976— 1970— 1975 1982 1980 Fritidshus 7,1 5 ,4 6,2 Småhus 6,3 4,9 5,5 Flerbostadshus 7,0 6,3 6,6 Totalt 6,7 5 ,7 6,1

• Sida 198
•  Original

II Åtgärder som behöver utföras med ca 15—20 års mellanrum: — Utbyte av golvbeläggningar i lägenheter — Utbyte av sanitetsvaror i lägenheter — Underhåll av hissar — Underhåll av markanläggning — Utbyte av delar av värmeproducerande anläggning — Målning av tak, fasader och balkonger III Åtgärder som behöver utföras efter ca 40 år: — Byte av stammar

Underhållsprogrammet beskriver tillsammans med det aktuella beståndets åldersstruktur den förväntade utvecklingen av reparationsvolymen inom det aktuella beståndet. Underhållsprogrammets olika åtgärder kan prissättas. Härigenom bestäms också beståndets förväntade reparationskostnader.

Underhållscykeln för en fastighet visar också något om hur efterfrågan på material och arbetskraft inom reparationsmarknaden skiljer sig från nyproduktionen. De företag som i första hand kommer ifråga är hantverks- företag av olika slag. De 5 k tioårsåtgärderna dominerar under lång tid. Först sent i fastighetens liv uppträder ett underhållsbehov som engagerar den egentliga byggnadsindustrin. Underhållsproduktionen kommer här också att gränsa till ombyggnadsproduktion. Efter 30—40 år, då vissa tunga underhålls- åtgärder måste genomföras, kan det finnas anledning att ändra fastighetens funktion, t ex genom att ändra lägenhetssammansättningen för att passa en ny situation på hyresmarknaden.

Den sammanlagda bostadsytan inom hyreshusbeståndet uppgick 1980 till ca 130 miljoner m2 enligt fastighetstaxeringsstatistiken. Det privatägda hyreshusbeståndet omfattade ca 46 miljoner mz. De allmännyttiga fastighets- företagen svarade för något större bostadsbestånd, ca 48 miljoner mz. Resterande 35 miljoner m2 bostäder inom hyreshusbeståndet finns i bostadsrättsföreningar.

Ålderssammansättningen är mycket olika för de tre fastighetskategori— erna. De allmännyttiga företagens fastighetsbestånd är till övervägande delen byggt efter 1960. Fastigheter inom bostadsrättsföreningar har en viss koncentration till perioden 1950- och 1960-talet (diagram 6.1). Det privata fastighetsbeståndet är generellt sett äldre än de övriga fastighetsbestån- den.

Sett ur denna synvinkel är det sålunda i första hand de privatägda bostadsfastigheterna som hittills utgjort underlag för utvecklingen av reparationsmarknaden. Det allmännyttiga bostadsbeståndet kommer fort- sättningsvis att i växande omfattning utgöra basen för reparationsmarkna- den. Bostadsrättsfastigheterna intar i detta sammanhang en särställning eftersom verksamheten inte på samma sätt kommer ut på marknaden. Bostadsrättsinnehavaren kan i betydande omfattning själv sköta det periodiska underhåll som består av målning, tapetsering och liknande begränsade åtgärder.

Den totala bostadsytan inom småhusbeståndet uppgick 1980 till ungefär 190 miljoner mz, dvs ca 50 procent mer än inom flerbostadshusbeståndet. Därtill kommer ca 25 miljoner 1112 bostäder som är belägna på lantbrukse- gendomar.

• Sida 199
•  Original

Miljoner kvm

14

12

10 i

._.- Allm nytta

Bost rätt

Före 31— 41— 51— 61— 71— 76— 1931 35 45 55 65 75 80

Miljoner kvm

9 '_I I 7 I : F—q __ r—-1 5 i l . r 1 .-—-___-.- | : : : - t : : 3 L__1 *——' "" -——3 1 L-... Privata Diagram 6.1 Bostadsyta i flerbostadshus fördelat efter värdeår. 1931 35 45 55 65 75 80 Källa SCB.

Åldersfördelningen inom småhusbeståndet är mycket speciell (diagram 6.2). Det finns gott omrelativt gamla hus och det finns gott om relativt unga hus. Ungefär en femtedel av den samlade bostadsytan inom småhusbestån- det ligger i fastigheter som är byggda före 1940. De småhus som ligger på lantbruksegendomar är genomgående relativt gamla. Under 1960-talet och framför allt under 1970-talet var småhusproduktionen omfattande. Knappt hälften av den sammanlagda bostadsytan i småhusbeståndet finns i småhus som är byggda efter 1960.

• Sida 200
•  Original

Miljoner kvm

Före 31— 41— 51— 61— 71— 76— 1931 35 45 55 65 75 80

Miljoner kvm

___—__.._____.| |__..-

Lantbruk

Diagram 6.2 Bostadsyta i småhus fördelat efter värdeår. Källa SCB.

• Sida 201
•  Original

6.1.2. Utveckling under 1980-talet

Bostadsbeståndets åldersprofil påverkar utvecklingen av reparations- och underhållskostnaderna. I diagram 6.3 redovisas den tänkta utvecklingen för 10- respektive 20-årsåtgärder uttryckt i antal m bostadsyta, som under en 5-årsperiod berörs av respektive underhållscykel. Beräkningarna bygger på antagandet att underhållsåtgärder vidtas regelbundet. Den faktiska utveck- lingen har därvidlag inte direkt följt teorin. Underhållsåtgärderna hari ökad utsträckning skjutits framåt i tiden. Det har uppstått en eftersläpning som normalt betecknas som eftersatt underhåll. Det troliga är att den utveck- lingen fortsätter även under 1980-talet, vilket skulle innebära att den reparationsvolym som beräknas, kommer att överskatta den verkligt genomförda.

Kalkylerna anger således den ”normala” utvecklingen av underhållsbeho- vet och tar således inte heller hänsyn till förekomsten av s k extraordinärt underhåll som en följd av ofullkomligheter i byggnadskonstruktionen.

Tioårsåtgärderna som omfattar t ex byte av väggbeklädnad, golvbekläd- nad, målning m ni har hittills dominerat underhållsverksamheten. Den underliggande volymökningen blir något långsammare under resten av 1980-talet för att plana ut under 1990-talet. För perioden 1980—1990 kan den underliggande årliga volymräkningen beräknas uppgå till ca 2,5 procent per ar.

De allmännyttiga bostadsföretagens bostadsbestånd var i början av 1980-talet i stort sett lika stort som de privata fastighetsägarnas. Åldersför- delningen inom de två fastighetsbestånden skiljer sig emellertid väsentligt. Underhållsbehovet kan beräknas ha varit större inom det privata fastighets- beståndet än inom de allmännyttiga fram till början av 1980-talet. Den kraftiga volymökningen under 1970-talet var emellertid i första hand koncentrerad till det allmännyttiga beståndet. Inom det privata fastighets-

Miljoner kvm 70

10-årsåtgärder

50

|-——- 20-årsåtgärder

30 :""J

10

1961— 71— 81— 91— 1965 75 85 95

Diagram 6.3 Repara- tionsvolym i flersbostads- hus, 10— resp ZO-årsåt- gärder, miljoner kvm. Källa SCB.

• Sida 202
•  Original

beståndet kommer tioårsunderhållets volym att plana ut under 1980-talet. Inom bostadsrättsfastigheter kommer tioårsunderhållet att öka under hela 1980-talet.

Mot slutet av 1980-talet kommer behovet av tioårsunderhåll i lägenheterna att vara ungefär lika stort inom de olika fastighetsägarkategorierna.

De underhållsåtgärder som uppträder efter 20—25 år kommer successivt att öka under 1980-talet. Den underliggande volymökningen kommer därvid att stagnera inom det privata fastighetsbeståndet och inom bostadsrättsfastig- heter. Inom det allmännyttiga fastighetsbeståndet kommer underhållsvoly- men att öka väsentligt. Totalt innebär detta en årlig ökning av den underliggande volymen med ca 4,5 procent under perioden 1980—1990.

En betydande del av reparations- och underhållskostnaderna för en fastighet infaller först efter 30—40 år. Det som normalt betecknas som reparations- och underhållsverksamhet överlappar i detta skede ombygg- nadsverksamheten, dvs fastigheten moderniseras oftai samband med att mer omfattande underhållsarbeten måste göras för t ex byte av ledningssystem. De finansieringsformer som förekommer har säkerligen också bidragit till att reparations- och underhållsbehov i denna fas görs simultant med en mer genomgripande förändring av fastigheten. Därigenom har åtgärderna kunnat finansieras med statliga län. Det är emellertid även troligt att fastighetens funktion gradvis föråldras i takt med nya funktionskrav som ställs på fastigheten allteftersom tex befolkningsstrukturen förändras. Det kan konstateras att den lägenhetsvolym som är äldre än 30 år inte växer nämnvärt under 1980-talet. De problem som uppstår med hus som är äldre än 30—40 år påverkar därför byggmarknaden i mer påtaglig grad först under 1990-talet och därefter.

En beräkning av reparationsbehovets utveckling inom småhusbeståndet på liknande sätt som för flerbostadshusen tyder på att reparations- och underhållsbehovet ökar i ungefär samma omfattning som inom flerbostads- hussektorn.

Industriverket (SIND) tar i sina beräkningar av reparationsvolymens utveckling inom bostadsbeståndet under 1980-talet hänsyn till åldersstruk- turen inom fastighetsbeståndet. Enligt SINDs beräkningar kommer tillväxt- takten inom bostadsreparationerna att avta väsentligt i förhållande till utvecklingen under 1970-talet. SIND beräknar den genomsnittliga årliga förändringen till ca 1,9 procent per år mellan 1980 och 1990. SIND har i sina beräkningar utgått från en lägre BNP-tillväxt än den som slutligen antagits i LU:s beräkningar, vilket förklarar en del av skillnaden i beräknad utvecklingstakt.

7 Byggexporten

Den totala byggexporten kan under 1982 beräknas ha uppgått till omkring 6 000 Mkr. Byggnadsindustrins inhemska försäljning låg 1982 på omkring 35 000 Mkr.

Utvecklingen har varit snabb under andra hälften av 1970-talet. Det var framför allt den ekonomiska utvecklingen i mellanöstern som ökade efterfrågan. Behovet av infrastrukturinvesteringar ökade starkt som en följd av mycket omfattande utbyggnadsplaner för OPEC-länderna i mellanöstern. De inhemska byggnadsföretagen kunde snabbt öka sitt utländska engage- mang genom att kapacitetsutnyttj andet på hemmamarknaden sjunkit ganska kraftigt under första hälften av 1970-talet. Byggexport har i och för sig förekommit under lång tid men det var först i efterdyningarna av OPEC 1 som exportutvecklingen sköt fart. Dittills hade byggexporten koncentrerats till de nordiska länderna och Europa, främst Östeuropa. Möjligheterna att etablera sig på i-landsmarknader var begränsade genom förekomsten av välutvecklad inhemsk byggnadsindustri och i allmänt relativt stabila eller minskande marknader (tabell 7.1).

Byggexporten upprätthålls av ett relativt litet antal företag. Under senare år har de byggexporterande företagen uppgått till 15—20 stycken. Export—

Tabell 7.1 De svenska byggföretagens utlandsbyggande. Årligt produktionsvärde 1 miljoner kronor löpande priser

Område/år 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 Norden 209 261 320 528 457 410 430 Östeuropa 195 532 494 514 580 514 340 Övr Europa 112 81 98 167 Mellanöstern 76 124 110 323 925 1 626 2 184 Övr Asien 41 234 52 127 Nord- o Mellan- amerika 1 1 89 97 104 86 Syd- Amerika 1 20 94 152 51 78 76 Afrika 38 31 32 108 75 88 333 Totalt 522 969 1 050 1 867 2 500 2 970 3 743

Källa: SPEF.

1980

392 344 171 1 891 498

201 621

4 156

400 300 208 1 369 303

314 1 321

4 349

700 300 200 1 550 400

250 1 800

• Sida 208
•  Original

affärerna är ojämnt fördelade och de flesta företag har ett relativt begränsat engagemang. För ett par av de större företagen uppgår emellertid byggexporten till omkring en femtedel av den totala omsättningen.

Andelen egna arbeten i byggexporten har hittills legat på ungefär 2/3 av den totala omsättningen. Byggexporten har engagerat ett stort antal underleverantörer och underentreprenörer. Projekten tas oftast i totalentre- prenad och leveransen omfattar ofta också delar som normalt utgör byggherrens beställningar. Ofta levereras projekten fullt utrustade och intrimmade så att de omedelbart kan tas i bruk. Härigenom engageras inte enbart leverantörer av olika byggämnen utan även leverantörer av andra produkter.

Byggexportens betydelse för hemmaindustrin kan bestämmas enbart i översiktliga termer. Kunskapen om tex byggexportens sysselsättningsska- pande effekter är dålig. I allmänhet gör byggföretagen sina inköp hos sina normala leverantörer även när det gäller exportaffärer. Antalet leverantörer kan uppgå till flera hundra.

Den andel av nedlagda kostnader i utlandsverksamheten som utgörs av byggmaterialinköp kan enligt SCB beräknas till omkring 20 procent (tabell 7.2). Inköpen av tjänster och underentreprenader i Sverige kan beräknas till mellan 10 och 20 procent av nedlagda kostnader.

Till ovanstående skall läggas den sysselsättningseffekt som skapas för byggföretagets egna anställda.

Byggexporten torde också ge mindre företag utan internationell organi- sation eller erfarenhet att uppträda på exportmarknaden möjlighet att sälja på den internationella marknaden.

Byggexporten har under 1970-talet kommit att bli en normal verksamhet för några av de största byggnadsföretagen. Byggexport ingår som en integrerande del i verksamheten och utgör inte längre enbart en möjlighet att mer eller mindre tillfälligt hålla kapacitetsutnyttjandet uppe. Företagen expanderar sin verksamhet geografiskt och funktionellt. Som framgått inledningsvis började den egentliga byggexportverksamheten att expandera genom en ökad efterfrågan i Östeuropa. Därefter expanderade exportverk- samheten till mellanöstern och under senare år till afrikanska länder. I stigande omfattning har byggnadsuppdragen utomlands genomförts i sam- band med leveranser från svenska tillverkare av processutrustning av olika slag. Byggnads- och verkstadsföretag har gemensamt genomfört leveranser av kompletta kraftverk. Tendensen hos köpare i utvecklingsländer att

Tabell 7 .2 Inköp av svenskt byggmaterial respektive tjänster och underentreprenader i procent av nedlagda kostnader 1979—1982, %

1979 1980 1981 1982 Tjänster och underentre- prenader 13 15 10 20 Svenskt material 21 20 18 23

• Sida 209
•  Original

upphandla kompletta projekt har medfört att efterfrågan på systemleveran- ser har ökat under senare år.

Till en början tog företagen främst kontantkontrakt i vissa OPEC-länder med hög betalningsförmåga och för projekt finansierade av IBRD, SIDA eller liknande biståndsorgan. För att öka volymen av utlandsverksamheten har företagen i stigande omfattning även tagit order där finansieringen varit en integrerande del av affären. Under 1982 svarade kontantaffärerna för ungefär hälften av den totala exportvolymen. Det verkar emellertid troligt att finansieringen i allt större utsträckning kommer att spela en viktig del i byggexporten. Dels beror detta på att betalningsförmågan inom OPEC- länderna minskat, dels beror det på att byggexporten fått nya marknader där betalningsförmågan är lägre och där sålunda kreditfrågorna är viktigare än de hittills varit.

Framtida byggexport kan mycket väl även komma att omfatta ett betydligt mer omfattande krav på utnyttjande av material och tjänster från köparlan- det.

Utvecklingen av byggandet i Sverige under 1960-talet gav byggnadsindu- strin ett fördelaktigt konkurrensläge på den internationella marknaden. Utvecklingen under 1960-talet utmärktes av en mycket starkt ökad byggvolym inom de flesta områden. Ofta var projekten stora och kravet på ett snabbt produktionsförlopp högt. Detta förde med sig stora förändringar i byggteknik och kunskaper om hanteringen av stora projekt som senare skulle visa sig vara starkt konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

• Sida 210
•  Original

Fult-115905! _m—atm—mi . , ww, ., ' "Eiga.

• Sida 211
•  Original

8 Byggnadsverksamheten

sou 1984:5

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvud- delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 198414).

I föreliggande bilaga nr 4 redovisas en studie av varuhandel och privata tjänster. Den har utförts inom Handelns Utredningsinstitut där arbetet har letts av professor Folke Larsson.

Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på Handelns Utred- ningsinstitut. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

• Sida 226
•  Original

,,".lm. . _ .

"i, 'ful. ' . "."3 || |

".."..l _.' * .|'! *.

| m'a " —. r.», '.ll”-'1t—"" 4 .

• Sida 227
•  Original

InnehåH

1 Problemöversikt och sammanfattning

2 Tillväxt och kapacitet . . . 2.1 Omsättningsutvecklingen på' längre sikt 2.2 Analys av försäljningsvariationema

2.3 Kapacitetsutnyttjandet 2.4 Sammanfattande slutsatser

3 Strukturtendenser i varuhandeln . . .

3.1 Några drag 1 detaljhandelns strukturutvecklin'g

3.2 Företagens storlek 3.3 Olika integrationsformer

3.4 Postorderhandel . . .

3.5 Livsmedelshandeln— företag och butiker

3.6 Branschblandning och sortimentsbreddning . 3.7 Inköpsmönstret mom livsmedels- och beklädnadsområ'dena 3.8 Tendenser' 1 partihandeln

4 Sysselsättning och produktivitet 4.1 Varuhandeln och övriga näringsgrenar 4.2 Branschgrupper i detaljhandeln

4.3 Arbetstidens längd . . . . . . . .

4.4 Jämförelse med lönestatistikens sysselsättningsuppgifter 4.5 Arbetskraftsvolymens förändringar . 4.6 Kostnads- och produktivitetsförhållandena' 1 detaljhandeln 4.7 Bedömning av produktivitetsutvecklingen och investeringsbehov de närmaste åren

5 Datoriseringens omfattning och konsekvenser 5.1 Datoriseringens omfattning 5.2 Några problemområden beträffande handelns dator- användning 5.3 Datakassor och scanning

6 Sektor privata tjänster 6.1 Inledning . . . . 6. 2 Företagsstruktur och utveckling

14 17 20

23 23 25 27 29 29 35 36 38

41 41 42 43 45 46 47

50

53 53

57 59

61 61 61

• Sida 228
•  Original

6.3 Sysselsättningen . . . . . . . . . . . . . . 63 6.4 Produktiviteten 1970—80 . . . . . . . . . . 67 6.5 Kommentarer till utvecklingen 1980—90 rnom vissa 'del-

branscher..................68

• Sida 229
•  Original

1 Problemöversikt och sammanfattning

Den händelse som kanske spelat den största rollen för varuhandelns nuvarande situation och framtidsutsikter är det brott i den allmänna tillväxten som inträffade vid mitten av 1970-talet. Det var framförallt i detaljhandeln som den dittillsvarande praktiskt taget årliga ökningen i försäljningsvolym upphörde och ersattes med en stagnerande utveckling där försäljningen årligen varierade uppåt och nedåt men ännu inte visat någon uttalad trend.

En redovisning av denna utveckling och en diskussion av några av de viktigare konsekvenserna ges i kapitel 2. Framförallt pekas på effekterna ifråga om kapacitetsutnyttjandet som i sin tur påverkar produktivitet och kostnader.

Varuhandelns strukturutveckling är en mera långsiktig process som behandlas i kapitel 3. Inom detaljhandeln fortsätter butiksnedläggningarna — på senare år har nettominskningen uppgått till närmare 1 000 butiker per år, varav huvuddelen inom dagligvarusektorn (livsmedel, tobak, tidningar, kem-tekniskt, blommor). Inom fackhandeln tyder dock tillgängliga uppgifter på att en viss företagsetablering av småföretag ägt rum under senare år.

I detta kapitel beskrives också förändringen i fråga om olika butikstyper, sortimentssammansättningen samt utvecklingen inom partihandeln.

Förut var de flesta butiker branschmässigt homogena i den meningen att de nästan enbart förde varor som tillhörde branschen i fråga. Idag ser man inte sällan i butikerna s k branschfrämmande produkter, vilket gör att bransch- gränserna numera inte är lika skarpa som tidigare. Detta sammanhänger framförallt med inriktningen mot ett mera behovsorienterat sortiment.

Fram till mitten av 1970-talet ökade sysselsättningen inom såväl industri som handel. Därefter har antalet sysselsatta gått ned inom industri och detaljhandel men ökat svagt i partihandel. I kapitel 4 tas också deltidspro- blematiken upp till diskussion. Vidare redovisas olika beräkningar av hur förändringarna i omsättningsvolymen påverkat sysselsättningen i detaljhan- deln. Kapitlet innehåller slutligen ett avsnitt om produktivitetsförhållan- dena.

I och med självbetjäningssystemets genomförande i dagligvaruhandeln och delar av fackhandeln samt den företagna koncentrationen och mekani- seringen i partihandeln är förutsättningarna för fortsatta konventionella rationaliseringsåtgärder begränsade. Här öppnar emellertid datatekniken med utvecklingen mot standardiserade dataprogram och mindre men kraftfulla datorer ökade möjligheter till produktivitetsstegringar. Datafrå-

• Sida 230
•  Original

gorna och datautvecklingen ägnas därför särskild uppmärksamhet i kapitel 5. Här pekas även på några av de hinder och svårigheter som är förenade med en snabb datorisering inom sektorn.

• Sida 231
•  Original

2 Tillväxt och kapacitet

Den följande analysen av tillväxttendenser och expansionsmöjligheter har begränsats till detaljhandeln. Att partihandeln utelämnas beror på flera skäl. Det saknas en officiell försäljningsstatistik över partihandeln Handelns Utredningsinstitut (HUI) gör varje år en sammanställning över försäljnings- utvecklingen bland Sveriges Grossistförbunds medlemsföretag. Även om dessa torde svara för större delen av den totala omsättningen inom denna sektor ligger betydande företagsbildningar bla partihandeln tillhörande ICA, KF, lantbrukskooperationen och vissa kedjebildningar utanför. Ett annat problem sammanhänger med deflateringen, dvs omräkning i fasta priser av omsättningsutvecklingen. Partihandeln utgör en ur sortimentssyn- punkt synnerligen heterogen företagsgrupp med försäljning av de flesta slag av konsument- och producentvaror. Någon prisindex som svarar mot den samlade partihandelns varusammansättning är inte tillgänglig.

2.1 Omsättningsutvecklingen på längre sikt Detaljhandelns avgränsning och sammansättning

Innan vi går in på en analys av tillväxttendenserna i detaljhandeln ska olika begreppsdefinitioner diskuteras och några storleksuppgifter redovisas.

Med detaljhandel avses försäljning av transportabla varor till privata hushåll och konsumenter. Härav följer att fastighetsförsäljning inte räknas till detaljhandeln.

Detaljhandel är (liksom partihandel) primärt ett funktionellt begrepp. Detta kan utvidgas att också avse det institutionella begreppet detaljhan- delsföretag eller arbetsställe i detaljhandel. Med detaljhandelsföretag menas då ett företag som till största delen (mer än 50 % av den totala aktiviteten) sysslar med detaljhandel. Motsvarande definition gäller för andra institutio- nella enheter, tex arbetsställen (butiker).

Exempel på blandad verksamhet ärinte ovanliga i detaljhandeln. Flertalet järnhandels- och färghandelsföretag har en större eller mindre andel partihandel, dvs försäljning till andra näringsidkare. I vissa livsmedelsbuti- ker förekommer matberedning, inom beklädnadshandel kan finnas tillverk- ningsmoment tex ändringsarbeten.

Ur ägaresynpunkt kan man skilja mellan offentlig och ickeoffentlig detaljhandel. Den offentliga detaljhandeln omfattar främst apotek och systembutiker. På den icke offentliga sektorn brukar branscherna bilhandel

• Sida 232
•  Original

Diagram 2.1 Samman- sättningen av total detalj- handel 1982

samt bränsle- och drivmedelshandel särredovisas. Övrig icke-offentlig detaljhandel brukar benämnas egentlig detaljhandel.

Diagram 2.1 illustrerar de olika delområdenas storlek mått som omsätt- ning (försäljning) 1982.

Det totala antalet försäljningsställen i detaljhandeln 1982 beräknas till 47 000 varav 40 000 (85 %) inom egentlig detaljhandel.

Totalomsattning 1992 miljarder kronor 4,5

18,6

offentlig detaljhandel 14,9 mdkr

icke offentlig detaljhandel 184,3 mdkr

Medelomsättning per försäljningsställe för de olika företagskategorierna redovisas i följande tablå

apotekshandel (2,2 %) systemvaruhandel (5,3 %)

bränsle- och drivmedels— handel (9,3 %)

bilhandel (1 1 ,9 %)

egentlig detaljhandel (71,3 %)

Genomsnittlig omsätt— ning per försäljnings- ställe milj kr 1982

Offentlig detaljhandel Apotek 6,1 Systembutiker 32,7 Icke offentlig detaljhandel

Bränsle och drivmedel 5,7 Bilar 7,4 Egentlig detaljhandel 3,2

Medelomsättningen per butik är högst i systembutiker medan skillnaderna är små mellan övriga kategorier.

• Sida 233
•  Original

Omsättnings- och konsumtionsutvecklingen

Diagram 12.2 visar detaljhandelsomsättningen (DPK) 1970—1982 uttryckt i fasta priser.1

Efter att under hela 60-talet ha uppvisat en stabil volymökning minskade detaljhandelsförsäljningen tillfälligt 1971 bl a som följd av arbetskonflikt och utdragna avtalsförhandlingar. Därefter steg omsättningen igen fram till 1976, då trenden bröts. De följande åren karaktäriseras av såväl upp- som nedgångar kring en i stort sett oförändrad försäljningsnivå i fasta priser.

Bakom utvecklingen sedan 1976 ligger den allmänna försvagningen i konjunkturläget, med bla stagnerande realinkomster för hushållen som följd. För detaljhandeln har trendbrottet 1976 inneburit att kapacitetsutnytt- jandet försämrats. Vid normal tillväxt sker inom detaljhandeln en årlig nyetablering av försäljningsställen som är dimensionerade med hänsyn till

1DPK-kurvan har bestämts som privat konsumtion av varor som säljs genom detaljhandeln. Detta mått överensstämmer inte helt med vad som är försäljning i företag klassificerade som detaljhandel. Dels sker som nämnts viss partiförsäljning genom detaljhandelsföretag, dels kan konsumtionsvaror säljas genom företag med annan huvudsaklig verksamhet. DPK-serien torde dock ge en för ändamålet fullt godtagbar approximation till den verkliga, ehuru okända försäljningen i detaljhan- deln.

Index

122 120 118 116

114

112 110 108 106 104

102 100

98

_l—T—Tå_å— 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 År

Diagram 2.2 Privat kon— sumtion av detaljhandels- varar ( ”detaljhandels- omsättning”) i fasta (1975 års) priser 1970-82. Index (1970 = 100)

• Sida 234
•  Original

1SNI = Svensk närings- grensindelning -

den väntade framtida försäljningsökningen. Om denna uteblir sjunker utnyttjandegraden av befintliga anläggningar.

De mera kortsiktiga fluktuationerna i detaljhandelsvolymen under de senare åren är delvis en följd av ekonomisk-politiska ingripanden såsom ändrad mervärdesskatt, devalveringar, minskning av livsmedelssubventio- ner etc. Dessa svängningar har framförallt fått betydelse för utnyttjandet av arbetskraftsresurserna. Ryckigheten i efterfrågan har försvårat en rationell personalplanering i detaljhandeln. Produktivitetsförluster har därigenom blivit ofrånkomliga — dessa frågor behandlas närmare i kapitel 4.

Sjunkande detaljhandelsandel

Följande tabell (2.1) visar förändringarna i detaljhandelns andel av den privata konsumtionen. Som synes har procenttalen sjunkit praktiskt taget samtliga är. Den egentliga detaljhandelns konsumtionsandel som 1970 var 48 % hade 1976 sjunkit till 47 % för att 1982 vara nere i 42,5 %. Det förefaller alltså som om nedgångstakten ökar vid vikande konjunkturer.

Tabell 211 Detaljhandelns andel av värdet av total privat konsumtion 1970—82

År % År % 1970 48,0 1976 47,0 1971 47,6 1977 46,7 1972 47,3 1978 45,1 1973 47,0 1979 44,3 1974 47,4 1980 44,1 1975 47,5 1981 43,2 1982 42,5

Detta beror primärt på att andra utgiftsposter i hushållsbudgeten än butiksinköpen, främst hyror och amorteringar är svårare att dra ned på vid sjunkande inkomster. Exempelvis har den andel av hushållens konsumtion som går till bostad, bränsle och lyse ökat från 21,9 % 1970 till 26,6 % 1982.

Vid bedömningen av de framtida tillväxtförutsättningarna inom detaljhan- deln måste alltså beaktas dels förändringarnai det totala konsumtionsutrym- met, dels den sannolikt fortsatta nedgången i varuhandelns konsumtionsan- del.

Utvecklingen branschvis

Detaljhandeln indelas traditionellt i ett tjugotal branscher med hänsyn till de varugrupper som förs i sortimentet. Under senare år har denna gruppering blivit allt mindre relevant beroende på att 5 k branschfrämmande produkteri ökad utsträckning tas upp i sortimentet. Vid analysen av tillväxttendenserna har dock en uppdelning på branschgrupper på s k SNI 4-nivå ansetts meningsfull. 1

• Sida 235
•  Original

I tabell 2.2 redovisas den genomsnittliga volymökningen/minskningen per år inom olika branschgrupper för perioden före resp efter det allmänna trendbrottet 1976 samt för LU:s basperiod 1970—80.

Ärsgenomsnitten här och i det följande beräknas genom anpassning till samtliga årsvärden av en exponentialfunktion enligt minstakvadratmetoden. Beträffande jämförelsen 1970—80 har dock endast första och sista årets värden använts.

Varuhussektorn som fram till 1976 utvecklades ungefär i takt med övrig detaljhandel har därefter fallit starkt tillbaka. Delvis har vamhushandelns förlorade marknadsandelar strukturella orsaker. Ett 40-tal varuhusenheter har nämligen under 70-talet lagts ned som följd av bl a fusioner mellan Åhlens- och NK/Turitzkoncernerna. Vidare har varuhusen mött hårdnande konkurrens från främst olika kedjeföretag samt nya distributionsformer.

Dagligvaruhandeln domineras av livsmedelsbutikerna men omfattar även tobaksaffärer, blomsterhandel, kiosker m m. Under första skedet av den studerade perioden var tillväxten inom denna sektor klart lägre än inom övrig detaljhandel. Det sammanhänger med att flertalet livsmedel inte ligger särskilt långt ut på behovsskalan, dvs konsumenterna tillgodoser åtminstone basbehovet av matvaror på ett rätt tidigt stadium, när inkomsterna stiger. Mera anmärkningsvärt är den nedgång i livsmedelsvolymen som skedde i dagligvaruhandeln när konjunkturläget försämrades 1976. Rimligen borde specialvarubranscherna drabbas hårdast när den allmänna efterfrågan mattades. Så skedde emellertid endast beträffande vissa kapitalvarubran- scher. I stället utnyttjade konsumenterna möjligheterna att spara in på matkontot genom att substituera högförädlade, förberedda eller specialför- packade livsmedel mot matvaror med mindre tjänsteinnehåll och därmed också med lägre priser, vilket är särskilt påtagligt 1981 och 1982. Därigenom registrerar statistiken en nedgång i försäljningen mätt i fasta priser, även om de inköpta kvantiteterna totalt sett inte har minskat.

Den näst livsmedelshandeln största delbranschen i detaljhandeln är beklädnadssektorn, som även inrymmer försäljningen inom skohandeln. Fram till 1976 redovisas en jämn volymökning motsvarande 4,1 % per år. Denna positiva utveckling har sedan fortsatt 1976—1982 i nästan samma tempo (+ 3,4 %), trots de försämrade ekonomiska betingelserna.

Orsaken härtill är främst att söka på prissidan. Den internationella konkurrensen på textilområdet har gett underlag för en långsammare

Tabell 2.2 Årlig procentuell omsättningstillväxt (fasta priser) för branschgrupper inom detaljhandeln

Branschgrupp 1970—76 1976—82 1970—80 Varuhus 3,0 — 2,1 0,7 Dagligvaruhandel 1,4 — 0,6 0,5 Beklädnadshandel 4,1 3,4 3,6 Hemutrustningshandel 5,1 0,0 2,2 Övrig sällanköpsvaruhandel 6,4 1,0 3,5

Total egentlig detaljhandel 2,9 0,2 1,3

• Sida 236
•  Original

prisutveckling än på flertalet konsumtionsvaror, vilket stimulerat efterfrågan på beklädnadsprodukter. En illustration härtill ger följande jämförelse av pris- och volymutvecklingen 1976—82.

Årlig procentuell ökning

Pris Volym Värde Livsmedel 10,6 — 0,3 10,3 Beklädnad 5,8 3,4 9,4

Båda branschgrupperna har haft en värdemässig försäljningsökning av cirka 10 % per år. På beklädnadssidan har emellertid prisuppgången endast varit hälften så stor som i livsmedelshandeln. Detta har möjliggjort en efter omständigheterna god volymökning inom handeln med beklädnadsvaror medan livsmedelsförsäljningen stagnerat.

Den kraftiga devalveringen hösten 1982 slog emellertid starkt igenom i textilpriserna, eftersom importandelen är hög. Detta kan komma att bryta den hittillsvarande positiva trenden för beklädnadshandeln.

Hemutrustningshandeln gynnades av de goda konjunkturerna i början av 70-talet men har efter 1976 legat praktiskt taget stilla volymmässigt. Utvecklingen inom branschgruppen har dock inte varit enhetlig. Branscher som möbelhandeln och handeln med hushållsmaskiner har vissa år drabbats av betydande volymminskningar. Däremot har radio- och TV-handeln tack vare ”video-boomen” och en stabil prisnivå haft en expansiv utveckling på senare år.

Den femte branschgruppen ”övrig fackhandel” har under perioden 1976—82 ökat genomsnittligt sett men uppvisat stora årliga volymvariationer. Här ingår branscher som fotohandel med en innovativ produktutveckling, sport- och fritidshandel där avsättningsmöjligheterna är starkt beroende på värderleksförhållanden samt ur- och guldsmedshandeln vars volymutveck- ling bl a påverkats av guldprisets variationer.

2.2 Analys av försäljningsvariationerna

För att underlätta en bedömning av de framtida utvecklingsmöjligheterna inom detaljhandeln är det betydelsefullt att något närmare analysera vad som ligger bakom försäljningsvariationerna på kortare och medellång sikt. Härför används den s k komponentuppdelningsmetoden.

Metoden

Utgångspunkten är en tidsserie över försäljningsvolymen månadsvis enligt SCB:s omsättningsstatistik för detaljhandeln. Försäljningsresultatet en given månad (F) förutsätts vara bestämt av fyra olika komponenter enligt följande formel

• Sida 237
•  Original

F=T+C+S+R

där: T är den långsiktiga trenden

C är en cyklisk variation som kan sammanhänga med olika konjunk- turella variabler

S är säsongfaktorn som antas oförändrad från år till år

R är en residualkomponent eller slumpavvikelse

Trenden förutsätts vara en konstant procentuell volymökning (minskning) per år. Säsongen är månadsvis, genomsnittliga avvikelser från årsmedeltalet. Den cykliska variationen framkommer som glidande tolvmånadersmedeltal och residualen representerar den återstående ”oförklarade” försäljningsva- riationen.

Studieperioden är aug 1975—juli 1982. För att möjliggöra beräkningar av tolvmånaders glidande medeltal har också försäljningsvärden avseende 6 månader före och 6 månader efter studieperioden använts.

Resultaten avseende hela detaljhandeln

Den trendmässiga komponenten visar på en genomsnittlig volymförändring av — 0,53 % per år för den totala detaljhandeln och + 0,41 % per år för egentlig detaljhandel (dvs exklusive bilar, bensin, apoteks- och systemvaru- handel). Tillväxten i detaljhandeln de senare åren har alltså varit klart lägre än före 1976 då ökningstakten ofta låg kring 3 % per år. De föreliggande bedömningarna av den privata konsumtionens förändringar under resten av 80-talet tyder på en något snabbare tillväxttakt än under åren efter 1976, men klart lägre än den dessförinnan registrerade.

Säsongmönstret i detaljhandeln är mycket markerat främst till följd av julhandeln. Decembers försäljningssiffror inom egentlig detaljhandel ligger genomsnittligt 39 % högre än månadsgenomsnittet. Inom bl a beklädnads- branscherna finns dessutom en säsongtopp på våren och en på hösten.

Av särskilt intresse i sammanhanget är den medellånga eller cykliska variationen. Utvecklingen av denna försäljningskomponent framgår av diagram 2.3. Punkterna i diagrammet motsvarar de vid beräkningen av 12 månaders glidande medeltal framkomna värdena. Till dessa punkter har anpassats en frihandskurva. Som synes framkommer en regelbunden cyklisk variation. Avvikelserna från kurvan är i de flesta fall mindre än 0,2 procentenheter, i enstaka fall upptill 0,4 procentenheter. Den totala amplituden i denna försäljningskomponent, dvs avståndet från genomsnitts- läget till vågtoppar resp vågdalar uppgick i början av perioden till 2,5 procent men har mot slutet tenderat att minska mot cirka 1,5 procent. Fasen dvs avståndet mellan två vågtoppar eller två vågdalar ligger ganska nära tre år. Topplägen inträffade under senare delen av åren 1976, 1979 och 1982.

Man kan spekulera över orsakerna till att det i fråga om detaljhandelsom- sättningen synes föreligga en underliggande cyklisk variation med omkring 3 års våglängd. Uppenbarligen finns inte något direkt samband med förän- dringarna i hushållens reella inkomster eller de allmänna ekonomiska konjunkturerna. En tänkbar förklaring är att riksdagsmannavalen skapar en

• Sida 238
•  Original

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 År

Diagram 2.3 Konjunk- turcykel för egentlig de- taljhandel periodicitet beträffande vissa ekonomisk-politiska åtgärder som i sin tur

påverkar konsumtionsutrymmet.

Sedan trend, säsong och cykel rensats bort återstår en residual, som i stort sett har ett slumpmässigt utseende. Denna restvariation uppstår av tillfälliga orsaker, men också samhällsåtgärder, t ex moms- och ränteförändringar ger utslag i residualen. Vidare inverkar förekommande mätfel i statistiken.

Branschjämförelser

Komponentanalys har också utförts för olika branschgrupper inom detalj- handeln avseende samma period. Följande värden på trendfaktorn har erhållits.

% per år Varuhushandel — 2,3 Livsmedelshandel — 0,2 Beklädnadshandel + 4,3 Hemutrustningshandel + 0,6 Ovrig fackhandel + 2,2

Även om inte siffrorna överensstämmer helt med de tidigare redovisade tillväxttalen, baserade på årsdata, är bilden i stort sett densamma. Det cykliska variationsmönstret framkommer också vid uppdelningen på

• Sida 239
•  Original

branschgrupper men kurvorna är delvis deformerade och bestämningen av våglängd och amplitud blir därför mera osäker. En sammanfattning av den cykliska variationens egenskaper för de olika branschgrupperna återges i tabell 2.3. Som jämförelse anges motsvarande parametrar för egentlig detaljhandel.

Även om det föreligger vissa detaljskillnader i branschgruppernas allmänna utseende är likformigheten påfallande. Våglängden ligger genom- snittligt på 3 å 3,5 år men avvikelser på några månader förekommer också inom en och samma bransch. Amplituden i den cykliska variationen är i medeltal lägst inom livsmedelshandeln, men kan i fackhandelsbranscherna nå upp till 3 % mätt från genomsnittsläget.

Tabell 2.3 Den cykliska försäljningsvariationen per branschgrupp

Branschgrupp Våglängd Amplitud (mån) (%) Egentlig detaljhandel totalt 35—38 1,7—2,5 Vamhushandel 32—40 1,8—3 ,0 Livsmedelshandel 34—47 1,2 —2,7 Beklädnadshandel 38 —47 1,7—2,3 Hemutrustningshandel 32—43 2,1—3,0 Övrig sällanköpshandel1 (25—35) (0,6—2,8)

1 Kurvan starkt deformerad

2.3 Kapacitetsutnyttjandet

Under 60-talet och första hälften av 70-talet skedde en så gott som oavbruten ökning av försäljningsvolymen inom detaljhandeln. Nya butiker dimensio- nerades med tanke på fortsatt tillväxt. Härigenom skapades en överkapacitet på anläggningssidan som när konjunkturen vände nedåt fick en tryckande effekt på lönsamheten.

Den naturliga åtgärden vid en nedgång i efterfrågan vore att minska utbudet av anläggningar och detaljhandelsytor. Men eftersom huvuddelen av detaljhandeln drivs i form av enbutiksföretag är en inskränkning av verksamheten i regel liktydig med att företagen upphör. Även om en viss ökning av företagsnedläggningarna i detaljhandeln ägt rum på senare år torde de volymminskningar som inträffat inom en stor del av butiksbeståndet fått till följd ett klart minskat kapacitetsutnyttjande. Tyvärr saknas inom flertalet branscher statistik som belyser dessa förändringar. För varuhussek- torn har dock vissa uppgifter sammanställts som redovisas i följande avsnltt.

Kontraktionen inom varuhushandeln

Varuhusens stora expansion inträffade under 60-talet. Det var framförallt de 5 k B-varuhusen (Domus, Epa och Tempo) som hade stora framgångar med sitt för den tiden populära sortiment och låga prisnivå. Olika omständigheter bl a ökad konkurrens från övrig handel gjorde att denna varuhustyp kring 1970 började tappa marknadsandelar. Fusionen mellan dåvarande Turitz &

• Sida 240
•  Original

Co (Epa) samt Åhlen och Holm (Tempo) innebar att dubbeletableringar på en del orter måste elimineras vilket minskade försäljningspotentialen. Också försäljningskurvan för stormarknader som var synnerligen expansiv i slutet av 60-talet och början av 70—talet, har planat ut efterhand. Vad de s k A-varuhusen eller cityvaruhusen (NK, Åhlens, PUB) beträffar har omsätt- ningsutvecklingen varit tämligen stabil — denna grupp svarar dock för en mindre del av hela varuhussektorn.

I tabell 2.4 redovisas utvecklingen under perioderna 1968—75 och 1975—1982. Medan förändringarna i antalet stormarknader varit ringa under den senare perioden har minskningen beträffande övriga varuhus varit påtaglig. Relativt sett är nedgången för båda varuhustyperna sammantagna 15 %. Den totala försäljningsytan har emellertid ökat med 5—6 % under perioden; detta beror helt på ökningen i utbyggnaden av stormarknader. Minskningen i yta beträffande B-varuhusen har varit lägre än reduceringen av antalet försäljningsställen. Detta sammanhänger med att det framförallt är de minsta varuhusenheterna som har lagts ned medan man i samband med moderniseringen av andra enheter ofta företagit en utbyggnad av lokalut- rymmet. Dessa siffror ska ställas i relation till nedgången i försäljningsvolym som för perioden 1975—82 motsvarar cirka 16 %. Det betyder alltså att den reella försäljningen per kvadratmeter har sjunkit. Kapacitetsutnyttjandet har med andra ord blivit sämre.

Tabell 2.4 Jämförelse av kapacitets- och försäljningsutveckling inom varuhussek- torn

Förändring under resp period Stormarknader Övriga varuhus Samtliga varuhus

1968— 1975— 1968— 1975— 1968— 1975— 1975 1982 1975 1982 1975 1982

Färsäljningsställen Antal + 28 + 10 + 18 —67 + 46 — 57 % + 311,0 + 27,8 + 5,7 —19,7 + 14,1 — 15,2 Försäljningsyta % + 298,6 + 35,3 + 45,3 — 3,6 + 70,5 + 5,5 Försäljning i fasta priser % - + 9,3 - —22,3 + 34,7 — 15,8

Förändringar i öppethållandet

Av betydelse för detaljhandelns kapacitetsutrymme ärinte bara den rumsliga dimensioneringen utan också under vilka tider butikerna hålls öppna. Fram till 1972 reglerades öppethållandet genom en särskild affärstidslag. Sedan denna upphört har detaljhandelsföretagen rätt att hålla öppet på vilka tider de önskar, men en praktisk begränsning ligger däri att särskilda lönetillägg för obekväm arbetstid (70 % på vardagar kl 18.15—20.00 och 100 % på vardagar efter kl 20.00 och på lördagar efter kl 12.00 samt på söndagar) utgår vid utsträckt öppethållande. Under åren närmast efter affärstidslagens

• Sida 241
•  Original

slopande gjordes en rad undersökningar för att kartlägga i vilken omfattning detaljhandeln utnyttjade möjligheterna till förlängt öppethållande. Störst intresse att öka affärstiderna visade varuhusen. Till en början hade ungefär vart tredje varuhus söndagsöppet men efter hand som det ekonomiska utbytet av det förlängda öppethållandet kunde analyseras reducerades antalet söndagsöppna varuhus med ungefär hälften.

Relativt få livsmedelsbutiker — mindre än 5 % — utnyttjade till en början möjligheten att hålla öppet på söndagar. Däremot var det vanligt att särskilt större livsmedelsaffärer höll öppet en eller flera kvällar i veckan till kl 19 eller 20. Affärstidslagens avskaffande möjliggjorde tillkomsten av en ny butiks- form ”servicebutiker". Kännetecknande för servicebutikerna är ett på djupet begränsat sortiment, dvs endast en eller annan variant per varuslag, lokalisering i bostadsområde eller i trafikknutpunkt samt utsträckt öppet- hållande. De fungerar främst som komplementbutiker till ordinära storlivs- butiker. Den omfattande etableringen av servicebutiker har medverkat till att andelen söndagsöppna försäljningsställen i livsmedelshandeln ökat på senare år.

Någon fortlöpande kartläggning av öppethållandetider förekommer inte. Handelns Forskningsinstitut (HFI) har emellertid företagit en bearbetning av enkätmaterial som årligen insamlas av Handelns Utredningsinstitut (HUI) som underlag till uppdatering av registret över privata livsmedelsbu- tiker. Därvid framgick det att av 6 308 tillfrågade försäljningsställen hade 1 195 eller 18,9 % öppet alla söndagar under året medan 324 eller 5,1 % höll öppet vissa söndagar. Sammanlagt skulle alltså var fjärde butik inom den privata livsmedelshandeln tillämpa söndagsöppet. Därtill förekommer söndagsöppeti varierande utsträckning inom kategorier som inte berördes av HFI-studien, bl a varuhus, konsumentkooperativa livsmedelsbutiker samt trafikbutiker (bensinstationer med livsmedelsortiment).

Tabell 2.5 redovisar förekomsten av Söndagsöppet inom olika butikstyper. Bland större självbetjäningsbutiker med totalsortiment (”supermarkets”) har ungefär var tredje enhet öppet på söndagar. Beträffande mindre och medelstora försäljningsställen föreligger en klar skillnad mellan ”servicebu- tikerna” som definitionsmässigt har långt öppethållande (över 60 timmar/ vecka) och den stora massan övriga livsmedelsaffärer däri genomsnitt endast var tionde håller öppet på söndagar.

En påtaglig ökning i butikernas försäljningskapacitet har således ägt rum inom livsmedelshandeln genom att en stor och växande andel av butikerna

Tabell 2.5 Söndagsöppet per butikstyp inom privat livsmedelshandel 1982

Antal Andel % Supermarkets Dagligvarumarknader 10 47,5 Hallbutiker 46 32,6 Ovriga 224 32,0 Mindre och medelstora butiker S_ervicebutiker 723 98,9 Ovriga 516 10,9

• Sida 242
•  Original

1 Konsumtionsprognos- gruppens rapport 1983

tillämpar förlängt öppethållande. Denna process får delvis ses som en anpassning till ändrade inköpsbeteenden och levnadsvanor bland konsu- menterna. Förlängt öppethållande har också blivit ett viktigt konkurrens- medel i branschen.

Beträffande affärstiderna inom fackhandeln föreligger inga empiriska undersökningar. Det ärinte ovanligt att särskilt kedjeaffärer på större orter håller öppet en eller par timmar extra någon kväll i veckan. Däremot förekommer söndagsöppethållande endast inom specialkategorier av före- tag, tex vissa, externt belägna försäljningsställen med lågprisprofil eller lokalt och temporärt i samband med speciella evenemang på orten. Sporadiskt söndagsöppethållande i fackhandeln kan förekomma i köpcentra och vid särskilda tillfällen. Annars förefaller det ordinarie öppethållandet dvs som regel 9—18 måndag—fredag och 9—13 eller 9—14 på lördagar i stort sett motsvara behovet hos de flesta konsumenter.

2.4 Sammanfattande slutsatser

Den svenska detaljhandelns utvecklingsmöjligheter de närmaste åren bestäms till stor del av det utrymme som kommer att stå till förfogande för privat konsumtion. Långtidsutredningen framlägger två alternativ beträffan- de den årliga förändringen i den privata konsumtionen 1980—90 — ca 1,0 % resp ca 0,5 % genomsnittlig volymökning. Med det samband som observe- rats råda mellan förändringarna i total privat konsumtion och detaljhandels- omsättningen skulle den antagna konsumtionsökningen leda till en beräknad tillväxt i detaljhandeln av ca 0,3 % resp ca 1,6 %. Handelns egna prognoserl överensstämmer väl med LU:s lägre alternativ (+ 0,5 %) och pekar på en sannolik årlig omsättningsökning i fasta priser av ca 0,4 % för perioden 1980—90. Denna prognos bygger på bedömningar av expertis inom handeln om konsumtionsutrymmet för detaljhandelsvaror.

Totalt sett låg omsättningsvolymen inom egentlig detaljhandel på prak- tiskt taget samma nivå 1982 som 1976. Utvecklingen inom skilda bransch- grupper har emellertid visat stora olikheter. Beklädnadsbranschen liksom TV—handeln och några andra specialbranscher har kunnat öka sin försäljning i fasta priser trots de svaga konjunkturerna. Varuhussektorn har däremot registrerat en kraftig nedgång som delvis har strukturella orsaker. Också dagligvaruhandeln har tappat omsättningsvolym — en konsekvens av att hushållen i ett pressat inkomstläge söker spara in på konsumtionsutgifterna genom att ersätta dyrare livsmedel med enklare och därmed billigare varianter. Uppenbarligen har prisutvecklingen spelat en väsentlig roll för försäljningsmöjligheterna i olika branscher. Branscher med mindre prishöj- ningar har haft en gynnsammare volymutveckling än branscher där prisstegringen varit hög. Konsumenten synes sträva att hålla ungefär oförändrad utgiftsandel för olika konsumtionsposter.

Karaktäristiskt för detaljhandeln är också de stora belastningsvariationer- na dels olika timmar under dagen dels olika dagar i veckan. Därtill kommer i de flesta branscher ett markerat säsongmönster under året. Vidare har kunnat spåras en medelfristig försäljningsvariation av mer eller mindre utpräglad cyklisk karaktär. Förutsättningarna för att detaljhandeln ska kunna hålla lönsamheten uppe är inte enbart en positiv tillväxt utan också att

• Sida 243
•  Original

kort- och medelfristiga försäljningsvariationer kan begränsas eller åtminsto- ne i större utsträckning förutses. Därigenom kan företagen lättare anpassa resursinsatserna efter variationerna i efterfrågan.

Den stabila tillväxten i detaljhandelsomsättningen fram till mitten av 70-talet ledde till investeringar i butiksanläggningar dimensionerade för fortsatta försäljningsökningar. När dessa uteblev skapades inom delar av detaljhandeln en besvärlig överkapacitet som påverkade lönsamheten negativt. Även om man på senare år visat ökad försiktighet med nyinveste- ringar på anläggningssidan — bl a har nyetableringen av stormarknader praktiskt taget upphört— kommer det att dröja åtskilliga år innan efterfrågan på detaljhandelstjänster kommit i fatt tillgången i form butikslokaler. Inom varuhussektorn har dock kapaciteten i viss mån skurits ned genom nedläggningar av olönsamma försäljningsställen. Också inom dagligvaru- handeln har butiksautalet sedan 60-talet årligen minskat. På senare år har dock etableringen av servicebutiker och utökningen av öppethållandet på kvällar och söndagar i viss mån motverkat effekten av butiksnedläggning- ar.

Samtidigt innebär emellertid ökningen av affärstiderna i livsmedelshan- deln att branschen sannolikt fångat upp en inte obetydlig meromsättning. Det är dock ännu för tidigt att utvärdera den produktivitetsökning som övergången till fria affärstider kan ha inneburit.

• Sida 244
•  Original

-- , ..--,'.-» 1 tr..) mm...! tilltal.-: 113.319

('n "mint...1 . w—"IWgL'r ,- .'.-emm

t...... ...-.. ,1'11 '.w

• Sida 245
•  Original

3 Strukturtendenser i varuhandeln

3.1 Några drag i detaljhandelns strukturutveckling

Betydande förändringar har ägt rum under efterkrigstiden i fråga om antalet företag och försäljningsställen samt i fördelningen på företagsformer, storleksgrupper, butikstyper etc. Denna process som brukar sammanfattas under benämningen ”detaljhandelns strukturomvandling" är synnerligen mångfacetterad och kan endast delvis beskrivas i kvantitativa termer. Strukturomvandlingen nådde sin höjdpunkt under 60-talet med bla en rekordstor nedläggning av livsmedelsbutiker samtidigt som självbetjänings- systemet slog igenom och varuhusen expanderade kraftigt. Denna process saktade av under 70-talet, åtminstone inom dagligvaruhandeln. 70-talet har på många håll blivit en konsolideringsperiod samtidigt som den svaga efterfrågeökningen gjort företagen mindre benägna att satsa på utvidg- ningar. Dock har 70-talet inneburit påtagliga strukturförändringar på många håll inom fackhandeln och delvis också inom dagligvaruhandeln. I detta kapitel redovisas förändringar i företags- och butiksstrukturen, bl a med hänsyn till betydelsen av nya stordriftsformer.

Antal företag/försäljningsställen

Förändringarna i ett längre perspektiv belyses i tabell 3.1. Statistiken bygger på uppgifter från de allmänna företagsräkningarna. Den senaste företags- räkningen gjordes dock 1972 varför utvecklingen under 70-talet får belysas med annat material.

Påfallande var den kraftiga utbyggnaden av distributionsapparaten under 30- och 40—talen. När sedan konkurrensen hårdnade bl a som en följd av 1953 års konkurrenslagstiftning skedde en i vissa branscher dramatisk utslagning av företag. Exempelvis mer än halverades antalet företag i livsmedelshan- deln och försvann mer än en tredjedel av beklädnadsföretagen. Inom fackhandeln motverkades dock utslagningen av mindre rationella butiker genom den kraftiga konsumtionsökningen som motiverade många nya butiker. Bl a ökade antalet företag inom hemutrustningssektorn även mellan 1951 och 1972. Den största ökningen, nästan en tredubbling, svarade bil- och bensinhandeln för.

• Sida 246
•  Original

1 Arbetsställe motsvarar normalt butik, men även andra försäljningsställen tex kiosker, gatukök, torghandel samt fristå- ende kontor och lager ingår.

SOU 1984:5 Tabell 3.1 Antal detaljhandelsföretag 1931, 1951 och 1972 1931 1951 1972

Egentlig detaljhandel Livsmedel 33 020 38 888 16 350 Ovriga dagligvaror 6 782 10 794 8 034 Beklädnad 8 639 14 634 8 779 Hemutrustning 3 168 5 301 6 955 Ovriga urvalsvaror 1 208 8 570 6 013

Summa (inkl varuhus) 53 134 78 522 46 216 Övrig detaljhandel Transport- och drivmedel 2 329 6 556 Apotek- och systembolag 2 060 1 081

Summa 2 331 4 389 7 637

Källa: Företagsräkningarna

För belysning av utvecklingen under 1970-talet har bearbetningar av Centrala Företagsregistret (CFR) använts. Beträffande totalantalet arbets- ställen1 redovisas följande uppgifter

År Total detaljhandel Egentlig detaljhandel 1971 (44 265) (38 636) 1976 57 427 50 114 1978 55 265 48 088 1982 52 309 44 794

Siffrorna för 1971 har satts inom parentes eftersom de säkerligen är för låga. I början av 70-talet pågick nämligen kompletteringsarbeten inom CFR innebärande att 1971 vissa ofullständigheter kvarstod i registret. Det är dock sannolikt att en viss ökning i butiksantalet ägde rum 1971—76 under inflytande av den starka efterfrågeutvecklingen i detaljhandeln vid denna tid. Efter 1976 har emellertid butiksantalet successivt minskat. När konjunktu- rerna försämrades mattades intresset för nyetableringar samtidigt som konkurser och andra nedläggningar ökat i omfattning. Fortfarande finns dock nära 50 000 försäljningsställen inom total detaljhandel, varav ca 40 000 inom den egentliga detaljhandeln.

Av tabell 3.2 framgår förändringarna i butiksantalet efter 1976 fördelade

på branschgrupper. CFR:s varuhusdefinition skiljer sig från de i bl a HUI-statistiken använda

begreppen. Den i föregående kapitel berörda nedläggningen av sk kedjevaruhus (Tempo, Domus) motverkas av en viss tillkomst av nya försäljningsställen med blandat sortiment som av CFR klassificerats som varuhus.

Dagligvarusektorn, främst livsmedelshandeln, utmärks av en relativt kraftig minskning i butiksantalet trots tillkomsten av nya distributionsformer såsom servicebutiker, ”lådbutiker” etc.

• Sida 247
•  Original

Tabell 3.2 Antal arbetsställen i detaljhandeln 1976 och 1982 per branschgrupp

Branschgrupp Antal Antal Differens 1976 1982 antal %

Varuhushandel 406 386 — 20 — 4,9 Dagligvaruhandel 26 054 21 619 — 4 435 — 17,0 Sällanköpsvaruhandel 23 654 22 789 — 865 — 3,7 Bil- och drivmedelshandel 6 303 6470 + 163 + 2,6 Apoteks— och systemvaruhandel 1 010 1 045 + 35 + 3,5

Totalt 57427 52309 — 5 118 — 8,5

Källa: Centrala Företagsregistret (CFR)

Inom den specialvaruinriktade detaljhandeln "sällanköpsvaruhandeln" är nettoförändringarna små. Denna kategori omfattar en rad kontraktiva branscher däribland järnhandel, möbelhandel, manufakturaffärer m fl där företags- och butiksantalet minskas. Men det finns också expansiva sektorer t ex radio- och fotohandeln samt 5 k ”boutiquer" som haft anledning öka ut sin försäljningsorganisation. Dessutom tillkommer helt nya branscher exempelvis butiker för försäljning av datautrustning. Samtidigt som de dåliga tiderna stänger en del försäljningsställen öppnas förutsättningar för nya branscher tex för försäljning av begagnade kläder som ökat kraftigt på senare år.

Sektorn utanför den egentliga detaljhandeln uppvisar en svag ökning i butiksantalet.

3.2 Företagens storlek

Följande tablå visar medelomsättningen per detaljhandelsföretag, omräk- nad i fasta priser, enligt företagsräkningarna. Vidare anges ett mått på butikstätheten.

1931 1951 1972

Genomsnittlig omsättning per företag

(fasta priser) kronor 56 400 95 000 265 600 Medelantal företag per 1 000 invånare 9,0 11,8 6,6

Mellan 1931 och 1951 ökade detaljhandelsföretagens omsättning med i genomsnitt 2,6 % per år. Under perioden 1951—1972 var tillväxttakten den dubbla, 5,0 % per år. Samtidigt som företagen blivit större har utvecklingen lett till allt färre företag i förhållande till invånarantalet.

De förskjutningar som ägt rum i företagens storleksfördelning har flera orsaker. Som närmare skall beröras i kapitel 5 är omsättningen per sysselsatt vanligen betydligt högre i de större butikerna än i mindre enheter. Det ger, åtminstone teoretiskt, storföretagen möjlighet att hålla lägre kostnader och därmed priskonkurrera aktivt. Vidare kan de större företagen vanligen få gynnsamma inköpsvillkor och därigenom förstärka sin konkurrensfördel. En

• Sida 248
•  Original

viss utslagning av mindre butiker är alltså en konsekvens av konkurrenssi- tuationen. Å andra sidan kan många mindre butiker kompensera de störres nominella öVertag genom en mera flexibel arbetsorganisation och genom att löne- och hyreskostnader kan hållas lägre samt inte minst genom att innehavaren och hans familj själva lägger ner en relativt stor arbetsinsats i rörelsen.

Fördelning efter antal anställda

Tabell 3.3 ger en bild av storleksförskjutningarna på senare år. Företagen är härvid klassade efter antalet anställda mätt i årsverken. Såväl inom dagligvaruhandeln som i fackhandelsbranscherna dominerar småföretagen med mindre än 5 anställda. Men medan företagsantalet i denna storleksklass minskat ganska påtagligt i dagligvarubranscherna har det ökat inom handeln med Sällanköpsvaror. Istället har andelen större företag, dvs med mer än 20 anställda, ökat inom dagligvarusektorn men gått något tillbaka i fackhan- deln.

Även om nedläggningen inom livsmedelshandeln inte är lika stor som på 60-talet får årligen några hundra mindre affärer slå igen (se vidare avsnitt 3.5). Det är på sikt svårt att med framgång konkurrera med de större självbetjäningsbutikerna som har möjlighet att effektivt exponera ett allsidigt dagligvarusortiment och som kan använda olika tekniska hjälpmedel för att rationalisera varuhanteringen. En del mindre eller medelstora livsmedelsaffärer har klarat sig genom ombyggnad till servicebutiker, vilket bl a inneburit breddning av sortimentet och förskjutning av öppethållan- det.

Situationen i fackhandeln är delvis annorlunda. Det är idag praktiskt taget

Tabell 3.3 Förskjutningar i storleksfördelningen inom detaljhandeln 1976-1982

Storleksgrupp Antal företag Differens (antal årsanställda/ företag) 1976 1982 Antal % Dagligvaruhandel 0— 4 18 569 16029 — 2 540 — 13,7 5—19 2 774 2 682 — 92 — 3,3 20—99 401 444 + 43 + 10,7 100— 34 29 — 5 — 14,7 Summa 21778 19 184 —2 594 — 11,9 därav 20 eller fl anst, % 2,0 2,5 + 0,5 %-enh. Sällanköpsvaruhandel 0— 4 16 630 17626 + 996 + 6,0 5—19 3 327 3 200 — 127 — 3,8 20—99 343 294 — 49 — 14,3 100— 40 34 — 6 — 15,0 Summa 20 340 21 154 + 814 + 4,0 därav 20 eller fl anst, % 1,9 1,6 — 0,3 %-enh.

Källa: Centrala företagsregistret (CFR)

• Sida 249
•  Original

omöjligt att nyetablera en livsmedelsaffär på en yta understigande 200—400 mz, motsvarande minst 5 helårsanställda, såvida inte affären har specialiserat sig ifråga om sortiment eller service. Däremot kan en fackhandelsbutik med rätt läge, rätt sortiment och rätt serviceutbud vara klart lönsam även med några få sysselsatta. Detta gäller framförallt inom de mera modebetonade branscherna samt för butiker med inriktning på tekniska produkter såsom ur, optik, foto m fl. Sådana försäljningsställen kan på grund av sitt tjänsteutbud vara fullt konkurrenskraftiga med större enheter. Företag med inriktning på konsumentkapitalvaror såsom möbler, hushållsmaskiner, radio- TV etc kräver emellertid vanligen stora utrymmen för att effektivt kunna visa sortimentet. Därigenom blir den optimala storleken för branschföretag av denna typ relativt hög.

Storföretagens andel av omsättningen

Storföretagsamhetens roll inom detaljhandeln kan också belysas utifrån omsättningsandelarna. Nedan anges den andel ”större företag” har av totalomsättningen i resp bransch. Som "större företag" räknas då en enhet i livsmedelshandeln som år 1978 hade minst 10 mkr i årsomsättning (svarande mot 14 mkr/år 1981) och en fackhandelsenhet med minst 5 mkr (1981 6 mkr).

Bransch1 Omsättnings- andel % 1978 1981 Livsmedel 55 56 Kläder 44 45' Skor 40 40 Möbler, hemtextil 50 50 Sportartiklar, böcker, ur, guld, optik, kioskvaror m m 18 16

Man konstaterar först att förändringarna i omsättningsandel 1978—1981 varit små, vilket understryker det faktum att detaljhandelns strukturutveck- ling är en långsam förlöpande process. De större företagen har trots sin relativt ringa numerär mer än hälften av marknaden ifråga om livsmedel och 40—50 % av omsättningen inom en del viktiga fackhandelsbranscher. Det finns emellertid också ett antal branscher sammanförda i den nedersta gruppen i tablån där förutsättningarna för stordrift är mera begränsade.

3.3 Olika integrationsformer

Stordrift kan ske antingen i form av stora försäljningsställen (butiker) eller genom att rörelsen (företaget) drivs i stor skala. I det första fallet är det framför allt rationaliseringen av hanteringsarbetet och effektiviseringen av varuexponeringen som kan ge vinster. Det stora företagets fördelar ligger framför allt på inköpssidan och på det administrativa planet. Storföretagsamhet bedrivs i detaljhandeln i form av filialföretag, men

1 Vissa branscher bl a järn- och färghandel med stort inslag av. par- tihandel har exkluderats

• Sida 250
•  Original

1 SE vidare "Frivilliga fackkedjor 1982/83" (HUI P 70037)

behöver inte förutsättta äganderättslig integration. Inom de 5 k frivilliga kedjorna äger varje detaljhandlare sitt företag men har ett organiserat ekonomiskt samarbete med kolleger i samma bransch via en centralorgani- sation som i de flesta fall gemensamt ägs av kedjemedlemmarna. F 11 är ett femtiotal dylika frivilliga kedjor i verksamhet och fyller en rad olika funktioner för medlemmarnas räkning tex inköp, import, marknadsbear- betning, utbildning etc.1 Med hänsyn till integrationsgraden kan detaljhan- deln indelas i tre kategorier enligt sammanställningen i tabell 3.4.

Integrationsförhållandena i olika branscher varierar starkt beroende på bl a inköpssituationen, sortimentsstandardiseringen m m. I branscher där märkesvarorna spelar stor roll som livsmedel och radio—TV är förutsättning— arna för samgående i inköps— och marknadsaktiviteter goda, vilket under- lättar kedjebildningen. Beträffande branscher där den individuella butiken har behov att profilera sig, som exempelvis inom stora delar av beklädnads- handeln är det mindre naturligt att samverka med andra detaljister. Inom textilhandeln finns dock en särskild kategori som med amerikansk termino- logi brukar kallas ”mass merchandisers”. Hit hör bl a företag som Hennes & Mauritz, som satsat på snabbrörligt sortiment med inriktning på en yngre kundkrets. I sådana fall är filialformen ofta lämplig eftersom den möjliggör en centraliserad marknadsstrategi och effektiv kontroll av varuflödet.

Det bör också framhållas att samverkan i form av frivilliga kedjor kan vara olika intensiv och avse ett varierande antal funktioner. Som nämnts har inköpsfunktionen oftast varit det centrala målet för samverkan. Ungefär hälften av kedjorna har därför organiserat särskilda partihandelslager. Andra kedjor sluter ramavtal för medlemmarnas räkning men varuleveran- serna går direkt till butikerna. En speciell form för kedjesamarbete finns inom blomsterhandeln där ”Interflora” svarar för den landsomfattande blomsterförmedlingen via ett nyupprättat datasystem.

Inom dagligvaruhandeln har ICA kunnat stärka sin ställning som det största företagsblocket före konsumentkooperationen. Vivo/Favör-gruppen är visserligen betydligt mindre än dessa båda men är genom sitt samarbete med J S Saba/Dagab väl konsoliderade. Inom fackhandeln torde antalet

Tabell 3.4 Olika integrationsformers omsättningsandelar 1981, %

Bransch Filial— Frivillig Fristående S:a företag kedja företag

Varuhus 98 2 — 100 Livsmedel

(exkl speciallivs) 32 66 2 100 Beklädnad 26 10 64 100 Möbler, hemtextil 28 32 40 100 Radio, TV, foto 8 54 38 100 Tobak, tidningar 37 1 62 100 Ur, optik, guld 13 26 61 100 Blommor 9 77 14 100 Bok, papper 18 26 56 100

Källa: HUlzs publikationer ”De största detaljhandelsföretagen 1981/82" och ”Frivilliga fackkedjor 1981/82”

• Sida 251
•  Original

kedjor inte komma att väsentligt förändras. En och annan ny gruppering kan väntas uppträda. Det är dock realistiskt att räkna med att någon kedja kan komma upplösas — så har skett i några fall under senare år. Det är dock sannolikt att de bestående fackkedjorna förstärker sitt inflytande genom att utöka antalet funktioner som utföres för medlemsföretagens räkning.

3.4 Postorderhandeln

En företagsform i detaljhandeln med speciella egenskaper är postorderhan- deln. I förhållande till hela detaljhandeln svarar postorderhandeln (inkl viss annan expeditionshandel) för 2,5 % av försäljningen. — Exkluderar man livsmedel blir andelen ca 4,5 %. Under 1960-talet sjönk marknadsandelen successivt men har under 1970-talet visat en stigande tendens och kan väntas öka ytterligare.

Det är främst kläder som säljs via postorder men denna försäljningsform förekommer även beträffande andra Sällanköpsvaror undantagandes större kapitalvaror. De tre största postorderföretagen i landet (Ellos, Haléns och Josefssons, Borås) omsatte 1982 1,2 miljarder kronor, dvs drygt en tredjedel av hela den beräknade postorderförsäljningen. Den totala volymökningen 1981—82 för dessa tre företag uppgick till cirka 12 procent, vilket är cirka 10 procentenheter mer än för motsvarande butiksförsäljning.

Traditionella butiksföretag såsom ICA och Konsumentkooperationen har den senaste tiden startat försöksverksamhet med postorder. Omfattningen är dock än så länge blygsam.

3.5 Livsmedelshandeln — företag och butiker

Möjligheterna till massförsäljning och stordriftsfördelar har varit störst i livsmedelshandeln även om mycket av den nya teknik som utvecklats inom denna sektor i tillämpliga former överförts till andra branscher. En översikt över viktigare strukturella tendenser inom livsmedelshandeln ska därför lämnas. Med livsmedelshandel avses här butiker med huvudsaklig försälj- ning av livsmedel (exkl 5 k speciallivsaffärer) samt varuhusens dagligvaru- avdelningar.

Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från registret över privata dagligvarubutiker samt KF:s föreningsregister.

Butiksbeståndets förändringar

Förändringarna i antalet försäljningsställen 1965—1982 visas i diagram 3.1. I början av perioden var bortåt 20000 dagligvarubutiker och varuhus i verksamhet, år 1982 var antalet endast ca 9000. Förändringarna under perioden sammanfattas nedan.

Bestånd vid slutet av 1964 19 300 Nedlagda 1965—1982 ./. 14050 Nyetablerade 1965-1982 + 3 720 10 330

Bestånd vid slutet av 1982 8 970

• Sida 252
•  Original

Diagram 3.1 Förän- dringar i livsmedelshan- delns butiksbestånd 1965—82

Antal

20 000

15000 Butiksbestånd

10000

5 000

1965 1970 ' 1975 1980 81 82 År

Medelantal per år 1965—69 70—74 75—79 80—81 82

nyetableringar

280 nedläggningar

Nedläggningarna nådde sin höjdpunkt i mitten av 60-talet då mer än 1 500 livsmedelsbutiker försvann varje år (därtill upphörde under denna tid ett stort men inte närmare känt antal specialaffärer för bröd, kött, fisk etc.) Bakom denna utveckling låg flera faktorer: Lågprisvaruhusens frammarsch, konsumenternas krav på ett brett sortiment och inte minst den snabba urbaniseringsprocessen som innebar en uttunning av kundunderlaget på glesbygden och i de mindre tätorterna. Efterhand har företagsdöden i livsmedelshandeln avtagit och under 1982 registrerades cirka 280 nedlagda livsmedelsenheter.

Antalet nyetableringar har varierat betydligt mindre men sjunkit från knappt 200 i slutet av 60-talet till ca 125 år 1982. Eftersom de nybyggda butikerna varit flerdubbelt större än genomsnittet av de nedlagda har försäljningsvolymen som tidigare nämnts kunnat öka trots det begränsade antalet nyetableringar. En sammanställning av förändringarna i omsättning genom nyetableringar och nedläggningar inom enskild livsmedelshandel lämnas i tabell 3.5.

• Sida 253
•  Original

Tabell 3.5 Omsättningsbortfall (—) och omsättningstillskott (+) genom nedläggningar resp nyetableringar 1977—82

Antal Summa Medel- butiker omsättning omsättning milj kr per butik milj kr Nyetableringar + 765 + 5 330 7,0 Nedläggningar — 1 985 — 3 840 1,9 Differens — 1 220 + 1 490 -

Medan butiksbeståndet under 5-årsperioden minskade inom enskild handel med netto 1 200 butiker åstadkoms genom strukturomvandlingen ett omsättningstillskott av närmare 1500 milj kr. Men också inom befintliga butiker skapades genom ombyggnader och utvidgningar en kapacitetsökning vars omsättningsmässiga betydelse dock inte är närmare känd.

En fortsatt nedgång i efterfrågan på dagligvaror kan väntas resultera i en ökning av nedläggningsfrekvensen. Av betydelse är här också om restriktio- nerna ifråga om öppethållandetiderna kommer att återinföras. Ett förbud mot butiksöppet på söndagar och sena vardagskvällar skulle sannolikt rycka undan existensmöjligheterna för några hundra servicebutiker samtidigt som förutsättningarna att bygga om en del äldre olönsamma livsmedelsaffärer till servicebutiker skulle starkt försämras.

En svag säljkonjunktur för livsmedelshandeln medför naturligen ökad försiktighet med nyetbleringar. Å andra sidan krävs oberoende av de ekonomiska förhållandena att omoderna affärsenheter successivt ersätts med nya butiker. De väntade investeringarna i datakassor och andra tekniska hjälpmedel förutsätter också en viss minimistorlek för att bli lönsamma.

Olika butikstyper

Försäljningen av dagligvaror sker genom olika typer av försäljningsställen som skiljer sig med hänsyn till främst storlek, sortiment och betjäningsform. I HUI:s definitionssystem redovisas följande butikstyper inom dagligvaruhan- deln.

1 Stormarknader — minst 2 500 m2 total säljyta, varuhussortiment, självbetjäning, externt läge, minst 300 parke- ringsplatser

2 Övriga varuhus — minst 800 m2 total säljyta, varuhussortiment

3 Dagligvaru- — minst 800 m2 säljyta, fullständigt dagligvarusor- marknader timent, självbetjäning, externt läge

4 Hallbutiker — minst 400 m2 säljyta, fullständigt dagligvarusor-

timent och ett nonfoodsortiment upptagande minst 30 % av försäljningsytan, självbetjänings- system

5 Övriga stor- — minst 400 m2 säljyta, fullständigt dagligvarusor- livsbutiker timent, självbetjäning

• Sida 254
•  Original

6 Servicebutiker — högst 250 m2 säljyta, allsidigt dagligvarusorti- ment, högst 2 500 artiklar, övervägande självbe- tjäning samt öppethållande minst 60 timmar per vecka

7 Övriga daglig- — fullständigt dagligvarusortiment varubutiker

Kategorierna 1—5 benämns "storlivsbutiker", ofta används den amerikanska termen ”supermarkets”

I tabell 3.6 jämförs butiksantal respektive omsättningsandel 1977 och 1982.

Av ca 9 000 dagligvarubutiker totalt tillhör endast 1 670 klassen storlivs- butiker (dvs har ett komplett dagligvarusortiment med en försäljningsyta överstigande 400 m2 samt tillämpar självbetjäning). Dessa förmedlar emellertid 60 % av hela dagligvaruhandelns omsättning och har ökat andelen sedan 1977 med drygt 2 %-enheter. Det finns närmare 50 stormarknader (bl a OBS och B & W) med 5 % av totalförsäljningen. Endast några få nya stormarknader har tillkommit på senare år. Av de 8 nya stormarknaderna etablerades dock 4 st under 1982. Huruvida denna relativt kraftiga ökning är tillfällig eller ej är svårt att bedöma. Den kraftiga nedläggningen av s k B-varuhus som tidigare berörts har inneburit att varuhussektorns totala andel av dagligvarumarknaden har sjunkit från 19,9 % till 17,7 %.

Också dagligvarumarknaderna dvs stora, externt belägna lågprisenheter, har förlorat terräng. En begränsad ökning redovisas för de mera allsidigt sorterade hall-butikerna. Den renodlade storlivsbutiken (kategori 5) är dock den större butikstyp som varit mest expansiv under senaste åren.

Frågan om servicebutikens egenskaper och förutsättningar kommer att närmare beröras i det följande. Som framgår av tabellen har under femårsperioden mer än 700 nya enheter tillkommit, varav dock 250

Tabell 3.6 Butikstyper inom dagligvaruhandeln 1977 och 1982

Butikstyp Antal butiker Omsättningsandel, %

1977 1982 Diff 1977 1982 Diff

l. Stormarknader 38 46 + 8 4,7 4,9 + 0,2 2. Övriga varuhus 315 264 — 51 15,2 12,8 — 2,4 3. Dagligvarumark-

nader 27 27 0 2,2 1,9 — 0,3 4. Hallbutiker 410 413 + 3 10,2 11,5 + 1,3 5. Övriga storlivs-

butiker 764 921 + 157 25,4 28,9 + 3,5 Summa storlivsbutiker 1 554 1 671 + 117 57,7 60,0 + 2,3 6. Servicebutiker 963 1 700 + 737 4,1 8,9 + 4,8 7. Övriga dagligvaru-

butiker 7 283 5 599 — 1 684 38,2 31,1 — 7,1

Totalt 9800 8970 — 830 100,0 100,0 0

• Sida 255
•  Original

trafikbutiker, dvs bensinstationer med dagligvarusortiment. Marknadsande- len har fördubblats 1977—82.

Nästan 2/3 av butiksantalet hänför sig till kategorin (7) "Övriga dagligvarubutiker”. Det gäller alltså butiker med mindre än 400 m2 försäljningsyta (som inte tillhör gruppen servicebutiker). Det är främst inom denna kategori som de omfattande butiksnedläggningarna har ägt rum. Trots detta går ännu ca en tredjedel av livsmedelshandelns försäljning genom dessa mindre och medelstora butiker.

Servicebutikens förutsättningar

Tillkomsten av många nya stormarknader, varuhus och andra stordriftsfor- mer har medverkat till en utglesning av det lokala butiksnätet.

De samhällsgrupper som genom strukturomvandlingen fått sämre tillgång till detaljhandelsservice är dock inte bara de som är bosatta på avlägsna orter. Det gäller också personer som på grund av ålder, sjukdom eller annat handikapp har svårt att ta sig till affären. Dessa befolkningskaterorier finns inom alla bebyggelsetyper. Det är därför orealistiskt när man, som ibland sker, hävdar att en ny slags närköpsbutik skulle kunna lösa problemen för dessa minoritetsgrupper. Härför kan det bli nödvändigt med speciella insatser från det allmännas sida för hemkörning, kundtransporter m m.

När man diskuterar behovet av en ny slags närhetsbutik är det egentligen inte för att ersätta den nuvarande lokalhandeln. Tanken är att tillgodose ett servicebehov som under vissa förhållanden kan uppstå i vilka befolknings- grupper och på vilka orter som helst. Det blir t ex allt vanligare att hushållen koncentrerar merparten av sina dagligvaruinköp till en eller ett par gånger i veckan och att de förläggs till någon större dagligvarubutik som ofta ligger en bra bit ifrån bostaden. För varor som behövs däremellan eller som glömts bort är det värdefullt om det finns en inköpskälla på närmare håll. Likaså när konsumenten plötsligt är i behov av en vara och den vanliga affären är stängd.

Man kan därför fråga sig om inte den traditionella kvartersbutiken med omsättning kring eller under miljonen tillhandahåller samma funktioner. Kvartersbutiken är dock som regel för trång för att rymma ett brett dagligvarusortiment och samtidigt möjliggöra självbetjäningstekniken och rationell varumottagning. Detta hindrar inte att de små matvarubutikerna i städerna liksom lanthandeln och andra livsmedelsaffärer på landsbygden idag tillgodoser en väsentlig funktion i varuförsörjningen. Många av dem kämpar emellertid med lönsamhetsproblem och har ofta svårt att få tillräcklig omsättningshastighet på de färskvaror de tillhandahåller. Det ställs också idag stora hygieniska krav från myndigheternas sida som det kan vara svårt att uppfylla i äldre fastigheter utan dyrbara ombyggnader. Slutsatsen blir att många mindre livsmedelsaffärer av denna typ sannolikt kommer att försvinna de närmaste åren. Det gäller då att så långt som möjligt kunna erbjuda befolkningen fullgoda inköpsalternativ på nära håll.

Det finns anledning hålla isär begreppen servicebutiker och ”lådbutiker”. Den senare kategorien som är vanlig i bl a Tyskland och Danmark är en extrem lågprisbutik med starkt begränsat personlig service (se vidare kap 4). Den egentliga servicebutiken har en normal prisnivå men som regel utan

• Sida 256
•  Original

Diagram 3.2 Servicebu- tikernas utveckling 1976—82

speciella prisaktiviteter och kampanjer.

Den markanta ökningen av servicebutiksantalet visas i diagram 3.2. Alla viktiga företagsgrupper inom dagligvarusektorn har etablerat sig på denna marknad. Den numerärt största gruppen är trafikbutikerna. Även om många bensinstationer har ett tämligen rikhaltigt sortiment av olika slags dagligva- ror är sortimentsbredden och omsättningen starkt varierande. Också ICA och KF har satsat starkt på servicebutikidén som komplettering till det ordinarie butiksbeståndet. ICA:s enheter av denna typ kallas ”ICA-Jour” medan kooperationen använder beteckningen ”Servus” och Vivo-Favör namnet ”Mini-Livs". En del av dessa butiker är dock betydligt större båte yt- och artikelmässigt än vad som anges i definitionen för servicebutik.

I gruppen "Filialföretag" ingår bl a Pressbyrån ("Pia-Närköp”) samt Näröppet (”Seven-eleven”) som startade med servicebutiker och nu ägs av ett amerikanskt företag i branschen.

1 800

1 500 totalt

1 000

500

200

1976 77 78 79 80 81 82 Är

Ovriga (trafik- 550 butiker)

500

400

KF

Övriga (ej trafik- butiker)

300

Filial-

200 företag

Vivo/Favör

100

1976 82 76 82 76 82 76 82 76 82 76 82

• Sida 257
•  Original

Man kan skilja på två huvudtyper av servicebutiker. Den första kategorin är bostadslokaliserad och kompletterar därvid storlivsbutiker på längre avstånd. De flesta besökarna kommer till fots men det bör enligt amerikanska normer finnas åtminstone 5 parkeringsplatser för bilburna kunder. Den andra kategorin är mera direkt trafikorienterad. Dessa butiker ligger vid eller i anslutning till genomfartsleder och knutpunkter. Många är inrymda i bensinstationer. Det beräknas 1982 att det finns 600 s k trafikbutiker, dvs bensinstationer med ett relativt brett sortiment av olika slags dagligvaror samt vissa specialartiklar.

3.6 Branschblandning och sortimentsbreddning

Förut var de flesta butiker branschmässigt homogena i den meningen att de nästan enbart förde varor som tillhörde branschen i fråga. Idag ser man inte sällan i butikerna s k branschfrämmande produkter, vilket gör att bransch- gränserna numera inte är lika skarpa som tidigare. Detta sammanhänger framförallt med inriktningen mot ett mera behovsorienterat sortiment.

Särskilt intressant är härvid utvecklingen av dagligvarubutikerna. Från början sålde dessa affärer huvudsakligen specerier. Efterhand utökades sortimentet med olika färskvaror samt kemisk-tekniska produkter t ex tvätt- och rengöringsmedel. Den moderna dagligvarubutiken har alla slag av livsmedel och dessutom ett omfattande non-food-sortiment med bl a diverse hushållsprodukter, pappersvaror, tobak och tidningar m m. En del affärer inom dagligvaruhandeln säljer också udda artiklar ur fackhandelns sortiment såsom damstrumpor, läppstift, grammofonskivor, verktyg, leksaker m 111.

För dagligvarubutikerna är det väsentligt att varorna i sortimentet är snabbrörliga. Det spelar härvid mindre roll om det gäller livsmedel eller andra varor. Artiklar som ofta efterfrågas av hushållen bör därför hemma i denna butiksform. Fackhandelsbutikernas naturliga sortiment naggas alltså i kanten både av dagligvarubutikerna och av varuhusen. Följande procenttal visar hur stor andel av den totala försäljningen av ett antal typiska fackhandelsvarugrupper som säljs genom varuhus, livsmedelsbutiker och fackhandel.

Tabell 3.7 Distributionsfördelningen för några utvalda varugrupper, andel av summa omsättning, %

Varuhus Livsmedels- Fackhandel o lanthandel

Kem-tekniska artiklar 24 63 13 Tobak, tidningar 9 40 51 Kläder 28 4 68 El och belysning 47 21 32 Husgeråd, järn-färg— 31 13 56 artiklar Hushållsmaskiner 23 6 71 Leksaker, grammofonskivor, övriga musikartiklar 36 17 47

Källa: 1978 års hushållsbudgetundersökning (SCB)

• Sida 258
•  Original

Varuhusen har som synes hög marknadsandel för bl a elartiklar, husgeråd samt leksaker m m. Livsmedelsbutikerna är numera den dominerande försäljaren av kemisk-tekniska produkter såsom tvätt- och rengöringsmedel, hygienartiklar o d och har nästan hälften av tobaks- och tidningsförsäljning- en.

Den tilltagande sortimentsbreddningen och branschblandningen får ses som en naturlig konsekvens av ändringar i konsumenternas inköpsvanor och den ökade konkurrensen inom detaljhandeln. Uppenbarligen kommer denna utveckling att fortsätta åtskilliga år framåt i tiden. vilket torde medföra att de traditionella branschgränserna alltmera luckras upp och att en del nya försäljningsformer kommer att uppträda på marknaden.

3.7 Inköpsmönstret inom livsmedels- och beklädnadsområdena

Konsumentens val av inköpsställe för skilda varor påverkas av en rad olika faktorer. Ser man på hela sortimentsspektrat framkommer ett tämligen komplicerat och svårtolkat inköpsmönster. För att illustrera olika distribu- tionskanalers varierande betydelse ska här återges uppgifter om var konsumenten köper olika varuslag inom livsmedels- resp beklädnadsområ- det — de två största marknaderna inom detaljhandeln. Siffermaterialet är liksom uppgifterna i avsnitt 3.6 ovan hämtade från 1978 års hushållsbudget- undersökning (HBU). Något aktuellare material föreligger inte men uppgifterna torde i stora drag spegla också dagens inköpsförhållande.

I tabell 3:8 redovisas försäljningsfördelningen för ett antal utvalda varor eller varugrupper inom livsmedelssektorn. De har här ordnats i fallande sekvens efter den andel som säljs genom egentliga dagligvarubutiker. Andelen är högst — mellan 70 och 80 % — för standardiserade märkespro- dukter såsom socker och konserver. Här har också stormarknader och andra varuhus en relativt stark position. Beträffande varugrupper som choklad och konfektyrer går en väsentligt mindre del genom den vanliga livsmedelshan- deln. I stället spelar kiosker, fruktaffärer och andra försäljningsställen en större roll. För olika färskvaror förekommer ibland specialinriktade distri-

Tabell 3.8 Inköpskällor för olika livsmedel, %

Distributionskanaler Socker Mejeri— Fisk Potatis Söt- varor saker

All-livsbutik 69,2 66,3 55,8 43,2 42,2 Varuhus 15,9 15,8 18,6 11,7 13,6 Stormarknader 8,3 6,3 6,6 5,3 5,2 Servicebutik och

bensinstation 2,4 2,9 1,5 1,9 4,4 Speciallivsmedels-

butiker 0,5 1,5 5,3 2,6 2,8 Kiosk- och torghandel 1,9 1,7 4,1 3,2 22,2 Diverse kanaler och

natura 1,8 5,5 8,1 32,1 9,6

Summa 100 100 100 100 100

• Sida 259
•  Original

butionsformer. Många konsumenter odlar bl a frukt och grönsaker för eget behov eller sysslar med husbehovsfiske och jakt.

En motsvarande fördelning för olika varugrupper inom beklädnadssek- torn återgesi tabell 3.9. Den 5 k beklädnadsfackkhandeln, såväl i form av ett antal stora filialföretag som representerande den stora massan mindre och medelstora textilaffärer, svarar för omkring 80 % av marknaden för rockar, kappor, kostymer etc. I fråga om lättare konfektion och ekiperingsartiklar är dominansen inte lika påtaglig utan där har främst olika varuhusformer en starkare ställning. Andra detaljhandelsbranscher har ”mutat in" vissa delar av den textila försäljningen. Exempelvis går huvuddelen av sportklädesför- säljningen genom fritidsaffärer, dagligvarubutikerna säljer med framgång damstrumor etc. En traditionellt viktig försäljningskanal för beklädnadsva- ror är postorderhandel. De senaste åren har postorderhandeln upplevt något av en renässans — som sannolikt också inneburit ökad textilförsäljning.

Tabell 3.9 Fackhandelns andel av tekoförsäljningen

Andel Varugrupper

Över 90 % Dräkter, pälsar 80—90 % Överrockar, kostymer, kappor, Skinnkläder 70—80 % Kavajer, klänningar, kjolar, blusar, jeans, slipsar 60—70 % Byxor, skjortor, morgonrockar 50—60 % Jackor, tröjor, överdragskläder, hattar, mössor 40—50 % Regnplagg, overaller, badkläder, BH, handskar, vantar 30—40 % Underkläder, nattkläder 20—30 % Strumpor, strumpbyxor, idrottskläder

Källa: 1978 års hushållsbudgetundersökning (SCB)

3.8 Tendenser i partihandeln

Begreppet partihandel

Medan begreppet detaljhandel är relativt entydigt — försäljning av varor till allmänheten — är avgränsningen av verksamheten partihandel ofta mer oklar. Funktionellt innebär partihandel all varuförsäljning som inte är detaljhandel. Det innebär först och främst att alla leveranser till detaljhandel vare sig de sker från särskilda handelsföretag (grossister) eller från tillverkande enheter utgör partihandel. Vidare hänförs till partihandel all försäljning till andra slutliga förbrukare än konsumenter, t ex byggnadsföretag och hantverkare. Men definitionsmässigt kommer också alla leveranser mellan industriella företag av råvaror, halvfabrikat eller färdigvaror för insats eller investering att räknas som partihandel. Också all importverksamhet innefattas i begreppet partihandel.

I institutionell mening består partihandel av enheter vars huvudsakliga verksamhet innebär utövandet av funktionen partihandel. Även om i princip alla tillverkande företag utövar partiförsäljning utgör partihandelsverksam- het som regel inte den huvudsakliga aktiviteten. Vissa avgränsningsproblem

• Sida 260
•  Original

uppstår dock när det gäller mer eller mindre starkt integrerade företagsfor— mer i olika marknadsled. Exempelvis har många industriföretag sin försäljningsverksamhet organiserad i särskilda försäljningsbolag, som då definitionsmässigt räknas om partihandelsföretag. Ett annat exempel är de särskilda organ för inköp och marknadsbearbetning som upprättas av grupper av detaljister (frivilliga kedjor). I den mån dessa utgör självständiga juridiska personer rubriceras de som partihandelsenheter.

Förändringar i företagsantalet

Utvecklingen i ett längre perspektiv belyses av följande siffror hämtade från företagsräkningarnas material.

Tabell 3.10 Antal partihandelsföretag 1931, 1951 och 1972

Partihandelssektor 1931 1951 1972 Producentvaror 4 711 8 268 7 160 Konsumentvaror 4 967 8 575 6 184 Transport- och drivmedel, bränsle 343 1 132 1 079 Totalt 10 021 17 975 14 423

Mellan 1931 och 1951 ökade företagsantalet med nära 80 % för att sedan falla tillbaka under den följande 20-årsperioden med ca 20 %. Tendenserna är likartade de som tidigare redovisats för detaljhandeln. Bakom minskning- en av företagsbeståndet i partihandeln ligger inte enbart nedläggningar av rörelser utan i stor utsträckning förvärv och fusioner mellan olika företag- senheter.

Utöver de enligt ovanstående redovisade drygt 14 000 egentliga partihan- delsföretagen upptar företagsräkningen 1972 närmare 3 000 enheter inom kategorin varuhandelsförmedling (handelsagenter m fl) varför det totala antalet företag inom partihandeln detta år skulle ha uppgått till ca 17000. För att belysa utvecklingen under sjuttiotalet har använts Centrala Företagsregistrets (CFR) uppgifter, se tablån på nästa sida. Vissa defini- tionsolikheter medför att nivån inte helt överensstämmer med den som företagsräkningarna redovisar.

1976 1982 Diff %

Producentvaror 7 833 8 589 + 9,7 Konsumentvaror 7 154 7 007 — 2,1 Transport- och driv-

medel, bränsle 1 021 880 — 13,8 Varuhandelsförmedling 2 463 2 746 + 11,5

Totalt 18 471 19 222 + 4,1

• Sida 261
•  Original

Enligt uppgifterna ovan har trenden från femtio- och sextiotalet brutits och antalet partihandelsföretag ökar igen. Även om man i någon mån måste reservera sig beträffande jämförbarheten i CFR, beroende på definitionsän- dringar tycks uppgången vara säkerställd eftersom den kan iakttas inom alla storleksgrupper av företag. Den avtagande tendensen från detaljhandeln går igen beträffande partihandeln med konsumentvaror. Däremot tycks behovet av grossistföretag inom producentvaruområdet öka liksom av enheter som ägnar sig åt varuhandelsförmedling (handelsagenter m fl). Dessutom har iakttagits en utbrytning av försäljningsbolag från industrin som fortsättnings- vis drivs som fristående enheter.

Storleksfördelning

Liksom i detaljhandeln föreligger stora skillnader i företagens storlek. Av samtliga partihandelsföretag har hela 30 % inte någon anställd personal och ytterligare 40 % mindre än 5 anställda.

Storleksgrupp (antal helårs— Partihandelsföretag 1982 verken för anställda) Antal % 0— 4 13 925 72,5 5—19 3 891 20,2 20—99 1 167 6,1 100— 239 1,2 Summa 19 222 100,0

Storleksfördelningen ovan illustrerar det förhållandet att den officiellt tillämpade partihandelsdefinitionen täcker ett väsentligt bredare fält än vad som i gängse tal uppfattas som grossistföretag. Uppenbarligen har på detta sätt ett stort antal rörelser som är av den karaktären att de inte kan hänföras till tillverkning, hantverk och detaljhandel eller annan klart avgränsad verksamhet kommit att hamna i kategorin partihandel.

Det kan nämnas att Svleriges Grossistförbund (SGF) som organiserar huvuddelen av den fristående grosshandeln har ca 1250 medlemsföretag med en sammanlagd omsättning av ca 175 miljarder kronor (1982).

Den markanta snedfördelning i storlekshänseende som utmärker företa- gen i partihandeln kunde också iakttas inom detaljhandeln. Men i det senare fallet har tillkomsten av de frivilliga kedjorna inneburit att viktiga funktioner kunnat utföras i stor skala och därmed rationaliserats. En liknande organiserad arbetsform finner man mera sällan i partihandeln. Följande sammanfattande aspekter kan läggas på storleksstrukturen i partihandeln. 1. Partihandel är en verksamhetsmässigt heterogen näringsgren (jämför

avsnitt 5.3). Vissa verksamhetsgrenar t ex försäljning av insatsvaror till industrin liksom distribution av dagligvaror till detaljhandelsblocken förutsätter vanligen hantering i stora kvantiteter .via högmoderna anläggningar. Specialinriktade aktiviteter, agenturverksamhet m rn krä- ver inte nödvändigtvis storskaliga operationer för att vara konkurrens- kraftiga.

• Sida 262
•  Original

2. Den lokala marknadsbevakningen är väsentlig inom branscher där huvuddelen av omsättningen går till mindre företag tex detaljhandel, hantverk, byggmästare etc. Det lokala grossistföretaget står nära problemen på orten och kan ofta agera med stor flexibilitet.

3. Vissa faktorer som favoriserar storföretagsamheten kan dock väntas få ökad tyngd i framtiden. I den hårdnande konkurrensen behövs expertis om bl a marknadsföring samt inköp på den internationella marknaden. Vidare kommer ADB-tekniken att få ökad användning (jmf kapitel

6).

• Sida 263
•  Original

4 Sysselsättning och produktivitet

4.1 Varuhandeln och övriga näringsgrenar

Uppgifterna i detta kapitel bygger i stor utsträckning på Statistiska Centralbyråns löpande Arbetskraftsundersökningar (AKU). Enligt denna källa definieras som sysselsatt den som under mätveckan arbetat minst 1 timme (”i arbete”) eller som haft anställning men varit tillfälligt frånvarande p g a sjukdom, semester, tjänstledighet, värnplikt, arbetskonflikt etc. ("frånvarande"). Som arbetslös räknas den som ej varit sysselsatt och som sökt arbete eller avvaktat resultatet av någon åtgärd för att söka arbete. Gruppen sysselsatta och arbetslösa utgör tillsammans kategorin arbetskraf- ten. De största grupperna utanför arbetskraften är hushållsarbetande, studerande, arbetsoförmögna och övriga (flertalet pensionärer).

Handelns andel av arbetskraften

År 1982 redovisades totalt 4,35 milj personer i arbetskraften. Därav hänfördes 601 000 till huvudgruppen ”Handel, restaurang, hotell". Förskjut- ningen i de olika huvudgruppernas andel av den totala arbetskraften framgår av tabell 4.1.

Tabell 4.1 Olika näringsgrenars andelar av arbetskraften 1970, 1976, 1980 och 1982

Näringsgren Procentuell fördelning (SNI—grum»

1970 1976 1980 1982

1 Jordbruk 8,1 6,8 5,6 5,6 241 Industri m m 28,7 28,1 25,4 23,8 5 Byggnadsindustri 9,8 7,4 6,8 6,7 6 Handel, restaurang, hotell 14,5 14.9 13,8 13,8 — varav handel 12,7 13,4 12,2 12,1 7 Samfärdsel post-televerk 6,9 6,6 7,0 7,1 8 Bank-försäkringsverksamhet m rn 4,9 5,9 6,6 6,7 9 Offentlig förvaltning och andra tjänster 27,1 30,3 34,8 36,3

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

• Sida 264
•  Original

Den offentliga sektorn (grupp 9) har expanderat kraftigt medan flertalet övriga sektorer däribland handeln fått minskad andel. Varuhandeln (inkl hotell och restauranger) kom på tredje plats i storlek bland näringsgrenarna efter offentlig verksamhet och industri. Den egentliga varuhandeln syssel- satte 1982 drygt 500 000 personer varav cirka 195 000 i partihandel och 315 000 i detaljhandel.

Av särskilt intresse är att jämföra arbetskraftsförhållandena i industri och handel. I tabell 4.2 anges genomsnittliga förändringstal för den första resp den andra hälften av Studieperioden. För industrins del har en svagt stigande trend ersatts med en nedåtgående tendens efter 1976. Partihandeln expanderade kraftigt sysselsättningsmässigt 1970—76 men har endast visat en obetydlig ökning under senare delen av perioden. Detaljhandeln hade ungefär oförändrad personalstyrka under första delen av 70-talet. På senare år har tendensen emellertid varit negativ, motsvarande en årlig nettominsk- ning av cirka 4 000 sysselsatta personer.

Man observerar att ovanstående uppgifter hänför sig till antal sysselsatta personer oavsett arbetstidens längd.

Tabell 4.2 Genomsnittlig årlig sysselsättningsförändring 1970—76, 1976—82 resp 1970-80, %

1970—76 1976—82 1970—80 Industri + 1,1 — 1,7 — 0,3 Partihandel + 2,3 + 0,4 + 1,8 Detaljhandel + 0,5 — 1,3 — 0,1

4.2 Branschgrupper i detaljhandeln

AKU-materialet möjliggör också en uppdelning av detaljhandelns sysselsat- ta på olika branschgrupper som framgår av tabell 4.3.

Tabell 4.3 Sysselsättning per branschgrupp 1976 och 1982 samt 1970 och 1980

Branschgrupp Antal sysselsatta 1976 1982 Diff % 1970 1980 Diff % Varuhus 58 600 47 500 — 18,9 49 900 54 700 + 9,6 Livsmedel 88 000 92 400 + 5,0 97100 84 700 — 12,8

Ovriga dagligvaror,

apotek, systembolag 48 500 42 000 — 13,4 55 900 44 900 — 19,7 Sällanköpsvaror 96300 92500 — 3,9 97 500 95200 — 2,4 Bilar och drivmedel 44 200 40 800 — 7,7 23 700 41 000 + 73,0 Summa 335 700 315 300 — 6,1 324 100 320500 — 1,1

• Sida 265
•  Original

Vid studiet av tabellen bör observeras att resultaten baseras på uppgifter från ett representativt befolkningsurval där de detaljhandelsanställda utgör en förhållandevis liten delmängd. När denna uppdelas på branschgrupper kan osäkerheten i talen bli betydande. Man bör därför mera fästa avseende vid systematiska förändringar i tidserierna än på de absoluta talen respektive ar.

Personalminskningen inom varuhussektorn har pågått varje år sedan 1976 med närmare 2 000 personer om året. Detta är en konsekvens av den förut berörda stängningen av varuhusenheter samt nedgången i försäljningsvolym. Mera svårförklarig är utvecklingen inom livsmedelshandeln. År 1970 var 96 000 personer sysselsatta i livsmedelsbutikerna. Antalet sjönk sedan till 83 0001979 men har sedan år från år stigit och var 92 000 år 1982. Detta skulle kunna tyda på att omstruktureringen inom livsmedelshandeln med mera servicebutiker och andra mindre enheter inneburit ett ökat personalbehov i branschen. Också ökad användning av deltidsanställd arbetskraft kan ge denna effekt. Det kan emellertid finnas statistiska orsaker bakom förän- dringarna och det är därför ännu för tidigt att dra några mera definitiva slutsatser.

Inom ”övriga dagligvarubranscher” finns emellertid en klar nedåtgående trend sedan 1970. En stor del av "sällanköpsvaruhandeln" är arbetsintensiv och arbetskraftens förändringar har därför hittills varit små. Arbetsproduk- tiviteten är dock klart lägre i de mindre företagen. En ökad betydelse för kedjor och större företag samtidigt som försäljningsvolymen inte ökar nämnvärt bör dock på sikt leda till ett minskat arbetskraftsbehov.

4.3 Arbetstidens längd

Diagram 4.1 visar arbetskraftens inom detaljhandeln fördelning efter arbetsveckans längd åren 1976—82. Det framgår att andelen heltidsarbetande successivt minskat under perioden, från 63 % 1976 till 58 % är 1982. Det är den ”långa deltiden” som ökat — från 25 % till 30 % — medan andelen med kort deltid (1—19 tim/v) varit praktiskt taget konstant (ca 12 %). Det har bl a från fackligt håll framförts som önskvärt att man undviker en ökning av just de korttidsarbetandes andel, eftersom det är vid veckoarbetstider understi- gande 20 tim som en del sociala anställningsförmåner bortfaller.

Från företagens synpunkt är det å andra sidan betydelsefullt att möjligheter finns att kunna anställa personal med varierande arbetstider. Som tidigare nämnts kan kundtillströmningen till butikerna variera kraftigt — inte bara med hänsyn till säsongen utan också under veckan och dagen. I möjligste mån måste detaljhandeln försöka att anpassa arbetsinsatsen efter de väntade försäljningsvariationerna. Det är i de flesta fall omöjligt att åstadkomma en sådan anpassning utan användning av deltidsanställd arbetskraft.

• Sida 266
•  Original

Diagram 4.1 Antal sys- selsatta i detaljhandeln 1976—82 fördelade efter veckoarbetstid

Procent Procent 100 100

1—19 timmar

90 90 80 80 20—34 timmar 70 70 60 60 50 50 35 timmar och mer o 0 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Manliga och kvinnliga deltidsarbetande

Av tabell 4.4 framgår andelen deltidsarbetande män och kvinnor inom parti- resp detaljhandel. Följande slutsatser kan dras.

1. Deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män såväl i partihandeln som i detaljhandeln

2. Deltidsarbete förekommer oftare i detaljhandeln än i partihandeln 3. Förekomsten av deltidsarbete har ökat inom samtliga kategorier

Tabell 4.4 Andel anställda män resp kvinnor med arbetstid understigande 35 tim/v

1976 1982 Diff 1970 1980 Diff %-enh %-enh & Partihandel Män 5,3 10,4 +5,1 5,1 8,9 + 3,8 Kvinnor 40,5 42,9 + 2,4 31,0 42,1 + 11,1 Detaljhandel Män 12,7 16,9 +4,2 9,4 14,3 + 4,9 Kvinnor 58,7 65,6 + 6,9 50,5 65,2 + 14,7

• Sida 267
•  Original

Medelantal arbetstimmar per vecka

1970 1976 1980 l982

Partihandel 40,7 39,7 38,5 38,4 Detaljhandel 35,0 33 ,3 32,2 31,9

Även ovanstående uppgifter om de handelsanställdas veckoarbetstider har hämtats från AKU-materialet. I början av 1970-talet sänktes arbetstiden per vecka från 42,5 till 40,0 arbetstimmar. Minskningen i arbetstiden är resultatet dels av denna arbetstidsförkortning dels av att heltidstjänster ersatts med deltidsarbeten samt även av minskningen av arbetstiden på individuella befattningar.

4.4 Jämförelse med lönestatistikens sysselsättningsuppgifter

Uppgifter om antalet sysselsatta inom varuhandeln insamlas också i samband med de kvartalsvisa löneundersökningarna. Olikheter i undersökningarnas uppläggning och vissa definitionsskillnader gör att de båda statistikkällorna inte är jämförbara med avseende på sysselsättningsnivån. Av visst intresse är dock att ställa de procentuella sysselsättningsändringarna enligt lönestatisti- ken mot närmast motsvarande uppgifter i AKU.

Genomsnittlig förändring per år, % Partihandel Detaljhandel

1976— 1970- 1976— 1970- 1982 1980 1982 1980

(1) AKU, totalantal sysselsatta + 0,4 + 1,8 —- 1,3 — 0,1 (2) AKU, antal anställda i arbete — 0,1 + 1,5 — 2,1 -— 0,3 (3) Lönestatistiken, antal anställda — 3,1 — — 2,4

Lönestatistikens sysselsättningstal (3) bör närmast jämföras med den AKU-serie (2) där innehavaren och eventuellt medhjälpande familjemed- lemmar är exkluderade. Det framgår då att överensstämmelsen är god vad gäller detaljhandeln men dålig i fråga om partihandeln. En förklaring kan vara att urvalet för lönestatistiken huvudsakligen är begränsat till partihan- delsföretag i relativt snäv mening medan man för klassificeringen i AKU använder en vidare definition.

För perioden 1970—80 är lönestatistiken ej användbar, eftersom denna startade 1970 och har vissa brister i början av perioden.

4.5 Arbetskraftsvolymens förändringar

AKU-undersökningarna redovisar också uppgifter om antal utförda arbetstimmar för anställda. Genomsnittsförändringen i denna storhet under period 1976—82 var— 0,8 %/år i partihandeln och — 1,9 %/är i detaljhandeln.

• Sida 268
•  Original

Diagram 4.2 Antal ar- betstimmar i detaljhan- deln 1976—82. Index (1976 = 100)

En direkt jämförelse med lönestatistikens uppgifter av samma typ som ovan beträffande antal sysselsatta är dock inte möjlig eftersom arbetsvolymsre- dovisningen i lönestatistiken inte delas upp på parti- och detaljhandel. Däremot anges timuppgifter för olika personalkategorier. I diagram 4.2 har inritats dels index för arbetskraftsvolymens utveckling i detaljhandeln enligt AKU med 1976 = 100, dels motsvarande förändringar för butiksanställda i detaljhandeln enligt lönestatistiken med samma basår. Bägge serierna visar nedgång — AKU dock endast med i genomsnitt 2,1 % per år jämfört med 4,4 % för lönestatistiken.

Orsakerna till denna diskrepans kan inte utan vidare klarläggas. En tänkbar förklaring kan vara att de tillfrågade i AKU uppger den totala arbetstiden, dvs också den som eventuellt utförs inom andra näringsgrenar som biyrke, medan lönestatistiken som är företagsbaserad endast tar upp den vid arbetsstället redovisade tiden.

76 78 79 89 81 82

100

95

90 AKU

(—2,1 %lår)

85

80

Lönestatistik (butiksper—

(—4,4 %/år) sona!)

75

Jämförelse med omsättningsförändringarna

Av intresse är att jämföra de årliga förändringarna i arbetsvolymen och omsättningen. För denna analys har använts en enkel regressionsekvation av typen y( = a + b -xI (Typ I)

där y är procentuell årlig förändring i antalet arbetstimmar och x är procentuell årlig ökning i försäljningen, uttryckt i fasta priser samt t betecknar tiden (är). Som ett alternativ har också prövats funktionen

y' = a + b - x,_l (Typ II)

• Sida 269
•  Original

varvid förändringen i arbetsförbrukningen förklaras av omsättningsutveck- lingen året innan. Beräkningen har gett följande parametervärden för detaljhandeln perioden 1976—82

Sambandstyp Statistikkälla Koefficienter a b r [ AKU — 2,20 — 0,99 — 0,54 LS - 4,07 0,34 0,25 II AKU — 1,72 0,43 0,57 LS — 4,09 0,76 0,68

Använder man sambandstyp I erhålles ingen meningsfull förklaring — AKU ger negativ regressionskoefficient och LS (lönestatistiken) alltför svag korrelation (r). Enligt typ II blir korrelationsvärdena klart bättre och regressionskoefficienterna får ”rätt tecken". Resultaten kan tolkas på följande sätt. 3 Det finns en långsiktig omsättningsberoende minskning av arbetsvolymen i detaljhandeln som enligt AKU skattas till ca 2 % och enligt LS till ca 4 %. :! Därutöver påverkar förändringen i omsättningsvolymen arbetsförbruk- ningen men först ett år i efterhand. För varje procent som försäljningen minskar sjunker arbetsåtgången ytterligare en halv resp trekvarts procent.

Resultaten ska inte hårdras eftersom korrelationskoefficieriterna inte ens i alternativ II är särskilt höga. Delvis kan detta bero på att de båda variablerna x och y inte är härledda från ett homogent material samt att mätfelen i variablerna sannolikt inte är obetydliga. Det är dessutom inte säkert att den faktiska ”lag” som existerar mellan nedgång/uppgång i omsättningen och motsvarande förändring i arbetsförbrukningen är jämnt ett år. Tidigare undersökningar vid HFI tyder på att en tidsförskjutning om fem kvartal ger högst korrelationsvärden.

Det intressanta med analysen är dock att den indikerar att detaljhandeln har svårigheter att tillräckligt snabbt anpassa personalinsatserna till förän- dringar i efterfrågan. Det betyder att handeln vid en försäljningsnedgång arbetar med en outnyttjad arbetskraftskapacitet men i uppgångstider kan ha svårt att i tid få fram tillräckliga personalresurser vilket kan innebära missade försäljningstillfällen. I båda fallen blir resultatet försämrad produktivitet jämförd med situationen vid en jämnare omsättningsutveckling.

4.6 Kostnads- och produktivitetsförhållandena i detaljhandelnl

Kostnadsbelastningen vid företag av olika storlek

Resultaten i tabell 4.5 redovisas på tre storleksklasser efter antal sysselsatta omräknat till helårsverken. Redovisningen har begränsats till dagligvaruhan- deln eftersom en sammanläggning med övriga branscher skulle försämra materialets homogenitet.

1 De följande företags- ekonomiska uppgifterna bygger på bearbetningar vid HFI av räkenskaps- material från Sveriges Köpmannaförbund.

• Sida 270
•  Original

1 Antalet sysselsatta har räknats om att avse ett givet antal arbetstimmar per år

Tabell 4.5 Kostnader i procent av omsättningen (exkl moms) inom detaljhandeln med dagligvaror

Kostnadsgrupp Storleksgrup (antal årsverken) 1—2 3—5 6— Personal: anställda 4,0 8,6 9,9 chef (kalkylerat) 33,7 37,7 12.8 21,4 2,4 12,3 Lokaler 3,0 2,7 3,4 Kapital (ränta och avskrivningar) 1,4 1,4 1,0 Ovrigt 3,9 2,6 2,4 Summa 46,0 28,1 19,1

Skillnaden i kostnadsbelastning mellan större och mindre företag framgår klart. Tabellen visar också att personalkostnaderna spelar en dominerande roll. I de mindre företagen svarar innehavaren och eventuella familjemed- lemmar för en stor del av arbetsinsatsen. Eftersom denna post inte ingår bland de bokförda kostnaderna måste ägarersättningen kalkyleras enligt någon konventionell metod. Här har utgåtts från de avtalsmässiga lönerna för föreståndare i filialbutiker. På en mindre omsättning blir belastningen följaktligen relativt hög. För konkurrensutsatta mindre butiker är det därför ofta svårt för innehavaren att ta ut marknadsmässig lön. Eftersom många köpmän i denna kategori inte har alternativa utkomstmöjligheter, fortsätter de dock verksamheten så länge de finner det rimligt. Oftast aktualiseras nedläggningsalternativet först i samband med generationsskiftena.

Faktorpriserna

De primära produktionsfaktorerna i detaljhandeln utgöres av arbetskraft, lokaler och kapital. För att inte kostnadsbelastningen skall öka måste förekommande löne-, hyres- och räntehöjningar balanseras genom bättre utnyttjande av respektive faktorinsatser, dvs produktivitetsförbättringar.

Av diagram 4.3 framgår att lönerna (personalkostnaderna) ökat något mera än försäljningen per sysselsatt.1 Skillnaden uppstod emellertid i början av perioden och under de senare åren har båda kurvorna utvecklats ungefär parallellt.

Beträffande lokalkostnaderna har pris- och produktivitetsrelationen utvecklats klart oförmånligt. Hyran per kvm har ökat drygt 80 % under femårsperioden, medan försäljningen per kvm endast stigit hälften så mycket. Därigenom har lokalkostnadernas andel av omsättningen ökat.

Företagens genomsnittliga skuldränta har varierat en del, beroende på främst diskontoförändringar, men visar under perioden en klart stigande tendens. Kapitalutnyttjandet mått som kvoten mellan omsättning och summa tillgångar har dock inte nämnvärt förbättrats. Det innebär alltså att också de relativa kapitalkostnaderna i företaget stigit.

• Sida 271
•  Original

Index

160

140

120

100

Index 180

160

140

120

100

Index

— I, — _—— Ränta

140

, Diagram 4.3 Laine-, ,s , hyres- och ränteutveck- Kapitalomsättnings- lingen i detaljhandelsfö- hastighet retag med mer än 5 an- ställda 1977—82. Index 1977 1978 1979 1980 1981 1982 År (l977= 100)

120

100

Produktivitetsutvecklingen i reala termer

Ovanstående uppgifter är uttryckta i löpande priser. För att få fram den reella produktivitetsutvecklingen har respektive serier i följande tablå omräknats i fasta priser.

• Sida 272
•  Original

Produktivitets- Företag med mer än 5 anställda index

1977 1978 1979 1980 1981 1982

Arbetskraft 100 98 101 100 98 98 Lokaler 100 90 89 91 89 88

Indexserierna visar att arbetsproduktiviteten förhållit sig ungefär oföränd- rad under perioden. Ytproduktiviteten sjönk däremot ca 10 % i början och har sedan inte återhämtat sig.

Skillnader mellan stora och små företag

Tabellen 4:6 visar att det råder ett starkt samband mellan företagens storlek och produktivitetsnivå

Tabell 4.6 Produktivitetsnivån 1982 vid företag av olika storlek

Storleksklass, antal anställda

1—2 3—5 6- Omsättning/sysselsatt, kr 213 400 388 400 628 300 Omsättning/ml försäljningsyta, kr 8 400 16 000 19 700 Omsättning/m2 totalyta, kr 4 300 8 400 11 400 Kapitalomsättningshastighet, ggr 2,5 3.5 4.5

Företag i den högsta storleksgruppen säljer för nära tre gånger så mycket per sysselsatt som enheterna i den lägsta gruppen. Också vad gäller ytproduktivitet och kapitalomsättningshastighet redovisar de större företa- gen högre siffror även om skillnaderna inte är lika som på personalsidan.

Storföretagens övertag i dessa avseenden motverkas delvis av högre faktorkostnader. Medelhyran per kvm i gruppen över 5 anställda var 1982 459 kronor jämfört med 191 kronor i gruppen 1—2 anställda. Detta torde främst sammanhänga med att större butiker ofta finns—i centrala lägen där hyresnivån är högst. Mindre butiker är relativt ofta inrymda i egna fastigheter vilket drar ned lokalkostnaden. Företag med flera anställda har också genomsnittligt högre lönekostnadsnivå. Det är en följd av att i de minsta enheterna företagaren själv svarar för de mera kvalificerade arbetsuppgif- terna.

4.7 Bedömning av produktivitetsutveckling och investerings— behov de närmaste åren

Underlag saknas för uppställandet av en formell prognos rörande de framtida resursbehovet i varuhandeln. Vad som är möjligt är att på basis av det presenterade materialet dra ut vissa trender och bygga vissa slutledningar för delar av varuhandelssektorn. Resultaten sammanfattas i följande punk- ter.

• Sida 273
•  Original

1. Partihandeln med producentvaror bör i ett förbättrat konjunkturläge ha relativt goda expansionsmöjligheter. Detta gäller främst distributionen av insatsvaror till industrin samt den utrikeshandelsinriktade partihandeln. Däremot blir tillväxten svag inom byggmaterial- och investeringsvarusek- torerna.

2. Partihandeln med konsumentvaror kommer åtminstone de närmaste åren att ha begränsade utvecklingsmöjligheter. En viss överkapacitet förelig— ger varför större produktivitetsförbättringar är osannolika och anlägg- ningsinvesteringarna blir låga. En ökad satsning på helautomatiska lager och datoriserade informationssystem kan dock förväntas.

3. Ännu syns inga tecken på att varuhusens tillbakagång har hejdats. Branschen kämpar med överkapacitets- och lönsamhetsproblem, vilket begränsar etableringsverksamheten. Och andra sidan görs stora satsning- ar på förbättrad lagerkontroll och effektivare varuflödesrutiner, bl a genom användning av stora, integrerade datorsystem. Varuhusen kom- mer sannolikt att tvingas till en fortsatt relativt hårdhänt personalratio- nalisering.

4. Så länge matpriserna fortsätter att stiga i snabbare takt än priserna på övriga produkter blir dagligvaruhandelns expansionsmöjligheter begrän- sade. Detta leder till ett skärpt konkurrensläge som i sin tur driver fram olika utspel i form av nya distributionsformer och strategier. Etableringen av större dagligvarubutiker minskar. Användningen av datakassor och andra tillhörande informationssystem slår genom under senare delen av 80—talet, men de behövliga investeringarna finansieras till betydande del av partihandeln. Några större produktivitetsvinster på personalsidan väntas inte, bl a beroende på tendensen till fortsatt småskalighet (servicebutiker o d). Effekterna av datoriseringen kommer i stället att visa sig i form av ökad kapitalproduktivitet genom bättre lagerekonomi och bättre kapacitetsutnyttjande av lokaler och utrustning.

5. Utvecklingsbilden vad avser fackdetaljhandeln är mera splittrad och svårbestämnd. En del traditionella branscher har uppenbara problem att anpassa sortiment och serviceutbud efter förändringarna i konsumenter- nas efterfrågan. En viss ytterligare utslagning av olönsamma enheter kan därför förväntas, särskilt i centrumlägen med höga butikshyror. I stället kommer en del externa etableringar av lågpris- och lågservicekaraktär att göras, ofta i utrymda industrilokaler etc. — Samtidigt sker en polarisering såtillvida att också företagsformer som är mera behovsinriktade och specialiserade expanderar främst i nya köpcentra. Arbetsproduktiviteten i teknisk mening (distribuerad volym per arbetstimme) kommer sannolikt inte att stiga nämnvärt, men genom att detaljhandelsföretag av denna typ oftast har möjlighet att ta betalt för ökningen av tjänsteinnehållet kan ökade butikshyror och marknadsföringskostnader kompenseras.

• Sida 274
•  Original

"'i 1.5: | L! | "illa "

| .. Ianlita-i.: ”1,5" - pir".- em ' tim.;äiitl

• Sida 275
•  Original

5 Datoriseringens omfattning och konsekvenser

Möjligheten att med hjälp av datorn rationalisera olika administrativa rutiner och åstadkomma ett säkrare beslutsunderlag uppmärksammades tidigt i varuhandeln. Många partihandelsföretag och de större företagsbild- ningarna inom detaljhandeln har således länge använt datakraft för uppgifter som bokföring, fakturering och lagerkontroll. Angreppssättet skiljer sig härvidlag inte väsentligt från det som tillämpas i industrin. Olika omstän- digheter har emellertid motverkat en ännu snabbare takt i datoriseringen, bl a följande. D Som beskrivits i kapitel 3 domineras varuhandeln antalsmässigt av småföretag som tidigare bedömts sakna förutsättningar för ekonomisk ADB-användning 13 Tekniska hinder har förelegat för en effektiv dataregistrering av försäljningstransaktionerna i detaljhandeln D Från främst personalhåll har oro uttalats för att en snabb datorisering skulle få ogynnsamma konsekvenser för sysselsättning och kundservice i handeln

Även om åtskilliga problem kvarstår kan hävdas att förutsättningarna för en mera omfattande dataanvändning har nu påtagligt förbättrats. Datorn kan därigenom komma att få en väsentlig produktivitetsskapande roll framförallt under senare hälften av 80-talet. I detta kapital skall ges en översiktlig beskrivning av datateknikens nuvarande användning och omfattning i varuhandeln samt diskuteras några av de problemställningar som aktualise- rats av datoriseringen.

5.1 Datoriseringens omfattning

Det finns ingen övergripande undersökning av hela handeln. Genom en relativt aktuell utredning av Handelns Yrkesnämnd,1 publicerad hösten 1982, föreligger en bild av den nuvarande och planerade datoranvändningen inom företag i parti- och detaljhandeln med minst 10 anställda.

Förekomst av datakraft

I Yrkesnämndens utredning ingick en enkätundersökning bland ett slump- mässigt urval av cirka 600 företag. Aven om företag av denna storlek representerar en mindre andel av totalantalet i handeln svarar de dock för

1 "Datoriseringen inom handeln”. En utred- ningsrapport från Han- delns Yrkesnämnd 1982

• Sida 276
•  Original

Diagram 5.1 Datoran- vändning inom handeln 1981

större delen av den samlade omsättningen.

Diagram 5.1 visar den nuvarande (1981) användningen av datakraft inom den undersökta varuhandelssektorn.

Inom partihandeln har något mer än hälften av tillfrågade arbetsställen tillgång till egen datakraft. Därmed menas att man antingen förfogar över en egen större eller mindre dataanläggning eller utnyttjar datakraft på annat håll inom företaget. I det senare fallet har arbetsstället ofta en terminal kopplad till centraldatorn.

Närmare en fjärdedel utnyttjar servicebyrå för själva databehandlingen. Det betyder att personalen på arbetsstället inte själva behöver arbeta med datautrustning utan använder sig av datalistor o d som servicebyråer levererar (de anställdas arbetsuppgifter beskrivs närmare i ett senare avsnitt).

Det återstår knappt en fjärdedel av arbetsställena som idag inte alls utnyttjar datakraft. I något fall är dock datorisering under införande, vartill kommer fem procent som sagts sig planera övergång till datoriserade rutiner.

Ungefär lika stor andel av de undersökta butikerna i detaljhandeln saknar tillgång till datakraft. Däremot är det betydligt fler än i partihandeln som använder sig av servicebyråer, medan ett motsvarande mindre antal har egna datorer.

Det bör än en gång understrykas att undersökningen var begränsad till företag med mer än 10 anställda. Bland företag under denna gräns är förutsättningarna för egen datoranskaffning klart begränsade, även om redan idag många mindre företag utnyttjar datasystem via servicebyrå, exempelvis för bokföringsändamål.

Förekomsten av datakraft

Partihandel Detaljhandel

_— Egen datakraft x

• Sida 277
•  Original

Datoriserade rutiner

Följande tabell (tabell 5:1) visar hur stor andel av företagen i enkätunder- sökningen som använder egen eller hyrd datakraft för olika rutiner.

Tabell 5.1 Andel företag med datoranvändning för olika rutiner 1981

Rutin Partihandel Detaljhandel (ändamål) % % Redovisning 72 80

(bokföring) Fakturering 60 35 Statistik 68 45 Löneadministration 42 38 Lagerstyrning 56 43 Inköp 37 52 Orderregistrering 48 — Schemaläggning

(arbetstid) — 9 Prissättning ' 34 Partihandel

Vanligast (72 %) är att man lägger bokföringen på data. Nästan lika många (68 %) tar fram statistik. Därnäst kommer fakturering (60 %). Pä vartannat arbetsställe används datorn för lagerstyrning och orderrutiner. Mindre än hälften har lagt löne- och inköpsrutiner på data. Användningen av servicebyrå är relativt sett vanligast ifråga om bokföring, statistik och löner.

Detaljhandel

Den avgjort vanligaste formen för datoranvändning i detaljhandeln är för redovisningsändamål. De flesta företagen använder sig därvid av system som tillhandahålles av servicebyråer. Ungefär hälften av arbetsställena tar fram statistik av något slag och ungefär lika många utnyttjar datorer för inköpsrutiner. En närmare granskning av materialet visar att datorframställd statistik är mest förekommande inom beklädnadshandeln (74 %). Därnäst kommer varuhusen (69 %) och livsmedelsbutikerna (61 %). Därvid utnytt— jar varuhusen som regel terminaler eller servicebyråsystemet, medan egen datakraft förekommer i ungefär hälften av beklädnadsaffärerna. Cirka 40 procent av de dagligvaruaffärer som har mer än 10 anställda beställer varor med hjälp av bärbara terminaler.

Anställda med ADB-uppgifter

Den avgjort vanligaste ADB-anknutna arbetsuppgiften är användning av datalistor eller microfiche.l Exempel på information av detta slag är prislistor, statistikrapporter, inköpsunderlag och lagerrapporter. Mer än 50000 personer sysslar dagligen med sådana arbetsuppgifter, varav två tredjedelar i partihandeln.

1 Microfiche (eller mik- rofilm) utgörs vanligen av genomskinliga för- minskade fotografier direkt från datorn, vilka uppförstoras av använ- daren på en speciell betraktningsapparat.

• Sida 278
•  Original

Cirka 25 000 personer inom varuhandeln fyller regelbundet i stansunder- lag — något fler i partihandeln än i detaljhandeln. Av varuhandelsanställda med direkt kontakt med datautrustning arbetar de allra flesta eller 17 000 med bildskärmsutrustning, nästan alla inom partihandeln.

I detaljhandeln redovisas cirka 5000 personer som ofta använder handhållna terminaler. Dessa används i butiker huvudsakligen för beställ- ningsarbete. Butiksbiträdet registrerar på handterminalen vilka varor som håller på att ta slut. Varje kväll inkopplas terminalen via telenätet till grossistens dator som ger utskrift av order- och leveranshandlingar. Hela 84 procent av personer med dessa arbetsuppgifter är verksamma inom varuhussektorn och resten inom livsmedelshandeln. Just denna sorts utrustning finns i ett stort antal livsmedelsbutiker med mindre än 10 anställda, som var undre gränsen för undersökningen. Uppskattningsvis använder omkring 20000 personer i detaljhandeln totalt handhållna terminaler.

Egentligt stansarbete utförs endast av cirka 4000 personer, flertalet i partihandeln. Några tusen anställda framförallt vid varuhusen och i beklädnadsaffärer betjänar datoriserade kassaregister.

Utvecklingstendenser

De i enkäten medverkande företagen ombads också ange vilka rutiner de avsåg att databehandla 1983 resp 1985. Resultaten har i tabell 5.2 sammanfattats i form av en s k datoriseringsindex 1981—85. Indexen uttrycker alltså det beräknade antalet företag med ADB-användning för olika rutiner 1985 jämfört med 1981. Uppgiften för 1985 bör inte betraktas som en prognos i egentlig mening utan som det antal arbetsställen som i dag har någon relativt klar uppfattning av att använda datatekniken före 1985. Med den för de flesta okända tekniska utvecklingen på dataområdet är det naturligtvis inte uteslutet att det faktiska antalet 1985 kan komma att ligga

högre. Genomgående är indextalen lägre för detaljhandeln än för partihandeln. Dataanvändningen kom i gång snabbare i partihandeln och åtskilliga företag som nu utnyttjar datatekniken för enstaka ändamål planerar att utvidga

Tabell 5.2 Datoriseringsindex 1981—85

Rutin Partihandel Detaljhandel (ändamål)

Redovisning 119 108 Fakturering 126 110 Statistik 118 103 Löneadministration 141 119 Lagerstyrning 131 113 Inköp 167 124 Schemaläggning 145 136 Prissättning - 131 Kassaarbete - (859)

(läspenna/scanner)

• Sida 279
•  Original

användningsområdet. Starkast ökning förutses beträffande löneadministra- tion, schemaläggning och inköp.

5.2 Några problemområden beträffande handelns datoran- vändning

Utnyttjandet av datakraft i varuhandeln har dock långt ifrån varit en problemfri process. Olika tekniska, organisatoriska och kunskapsmässiga brister har stoppat upp eller fördröjt införandet av skilda datasystem. Några av de svårigheter som uppstått men nu som man på olika sätt försöker att bemästra ska beröras i det följande.

Motiv för datorisering

Väsentligt för bedömningen av handelns fortsatta datoriseringsmöjligheter är att man klarlägger de motiv för utnyttjandet av den nya tekniken som föreligger bland företagen inom handeln. I samband med Handelns Yrkesnämnds undersökning tillfrågades ett urval av företag om vilka motiv som legat bakom anskaffandet resp utvecklingen av nuvarande datasystem. Svarsresultaten kan sammanfattas sålunda.

Ungefär en tredjedel av de tillfrågade företagsledarna angav ekonomiska skäl, dvs att datoriseringen sänkte personalkostnaderna, minskade lager- kostnaderna och ökade kapitalomsättningshastigheten. Ytterligare en tred- jedel pekade på datoriseringen som en nödvändig förutsättning för ytterligare tillväxt i företagen — man uppgav sig ha svårt att klara de aktuella rutinerna med konventionella medel.

Det tredje huvudskälet till att handelsföretagen i ökad utsträckning tar datorn i sin tjänst är att man önskar ge kunderna bättre service. Exempelvis kan grossister snabbare informera om en viss vara finns i lager eller när den kan väntas in. Detaljisten å sin sida kan genom effektivisering av orderrutinerna snabbare få fram artiklar som kundkretsen efterfrågar.

Det är alltså inte renodlade rationaliseringsskäl, dvs önskan att spara personal som ide flesta fall är drivkraften. Minst lika ofta är det behovet av datorframställd information som anses betydelsefullt. Med datorns hjälp vinner man konkurrensfördelar gentemot andra företag i branschen.

Personalutvecklingen

Frågan om hur datoriseringen påverkar sysselsättningen är central men svår att entydigt besvara. Införandet av databehandling respektive övergång till mer avancerade system sker sällan som en isolerad åtgärd. Ofta är datoriseringen ett led i ett mer omfattande rationaliseringsprogram. Det är därvid svårt att urskilja vilken sysselsättningseffekt som just datoranskaff- ningen eller datorutbyggnaden fått.

Av de i undersökningen speciellt studerade 41 företagen visar sig något flera ha ökat antalet anställda (20) än som minskat sysselsättningen (15) medan resten har oförändrad personalstyrka (6). Även om generella slutsatser inte kan dras av denna begränsade studie är det dock uppenbart att datoriseringens inverkan på sysselsättningsläget inte är så ensidigt negativt som man ofta gör gällande. På grund av urvalets begränsning är det främst

• Sida 280
•  Original

tjänstemän som tillfrågats.

Däremot kan införandet och utnyttjandet av egna datorsystem få betydande effekt på befattningsnivån. Vissa befattningstyper, tex personal med utpräglade kontoristfunktioner, blir mindre efterfrågade medan efter- frågan ökar på mera kvalificerade personalkategorier och naturligtvis på anställda med renodlade ADB-uppgifter.

Uppgiften att ge olika befattningshavare i företagen adekvat utbildning på dataområdet erbjuder också en rad problem. Leverantörerna av datautrust- ning svarar som regel för den grundläggande undervisningen om hur maskinerna skall skötas. Många anställda inom varuhandeln saknar den övergripande insikt om datateknikens möjligheter som oftast är en förut- sättning för en effektiv användning av den nya tekniken. Inom handelns företag och organisationer pågår fn ett utvecklingsarbete för att få fram bättre utbildningsmöjligheter.

Effektivitet och säkerhet

Anmärkningsvärt få företag har av undersökningen att döma genomfört kalkyler av datoriseringens ekonomiska utfall. Mer än 80 procent av de tillfrågade har dock kunnat peka på enskilda indikatorer om effektivitets- förbättringar. Cirka 20 procent var missnöjda med den systemlösning de valt.

Driftsäkerheten utgör uppenbarligen ett betydande problem. Undersök- ningen ger vid handen att vid hälften av företagen står dataanläggningen still mer än 5 procent av tiden p g a driftsstörningar av olika slag. Endast till en del kan i sådana fall reservsystem eller manuellla rutiner tillgripas. Det förekommer t o m att de anställda saknar andra meningsfulla arbeten att ta till vid driftsstopp.

Användaranpassning

Ett mera generellt problem är bristen på tillräckligt användaranpassade dataprogram. De stora företagen och kedjorna har i allmänhet utvecklat egna system speciellt utformade efter de krav som respektive företag har. De mindre och medelstora företagen är som regel hänvisade till ett mera standardiserat programutbud, som mestadels tagits fram av maskinleveran- törerna. Hittills har systemen varit utformade för bearbetning på större datamaskiner, vilket innebär att flertalet detaljhandelsföretag varit hänvi- sade till körningar på utomstående datacentraler. Statistikrapporter o dyl har erhållits en gång i månaden och ofta varit alltför detaljerade och svåröverskådliga för att den ”vanlige" köpmannen ska ha egentlig nytta av dem. Först när följande krav är uppfyllda kan datatekniken få en verkligt produktivitetshöjande effekt inom detaljhandeln.- D Datakraften ska finnas i ”huset” vilket i de flesta fall innebär microdator eller terminalanslutning till central dator Datorprogrammen ska finnas i ”huset” vilket i de flesta fall innebär microdator eller terminalanslutning till central dator 3 Datorprogrammen skall vara tillräckligt flexibla för att kunna anpassas efter förhållande i olika branscher eller företagsformer

• Sida 281
•  Original

D Information om försäljning, inköp, lager, räntabilitet m ni måste kunna

tas fram momentant och på artikelnivå Utrustningen skall vara driftsäker samt enkel att handha U Kostnaderna för anskaffning av utrustning och program ska vara rimliga i förhållande till de ekonomiska fördelar databehandlingen medför D

5.3 Datakassor och scanning Uppläggning och egenskaper

För företag som säljer varor och tjänster till andra företag, t ex inom industri och partihandel, utgör kundfakturan ett för dataregistrering lämpat under- lag. Inom detaljhandeln saknas ett sådant naturligt dokument för registrering av försäljningstransaktionerna. Man har diskuterat och prövat olika lösning- ar för detta ändamål. Det mest lovande är registrering med hjälp av s k streckkod (EAN-symbol). Med EAN (European Article Number) förstås en enhetlig internationell kod för varuidentifiering som anbringas av fabrikan- ten på varuetiketten.1 När varan säljs ”läses” varukoden i kassan med hjälp av en stationär s k ”scanner” eller en handhållen ”läspenna”. En med kassan förbunden dator som har butikens alla priser lagrade i sitt minne, söker omedelbart upp det aktuella priset och registrerar det i kassaapparaten. Kassabiträdet behöver alltså inte knappa in transaktionerna utan endast sköta betalningsrutinen. Datargistrering med EAN-kod har främst följande fördelar. 1. Varorna behöver inte prismärkas (däremot måste prismärkningen på hyllkanten vara tydlig för konsumenten) 2. Man riskerar inte att fel pris slås in i kassaregistret 3. Kunden får automatiskt ett kvitto i klarskrift, dvs med angivnade av varje inköpt varas namn och pris 4. Detaljhandeln kan för valfri period få uppgift om försäljning m m på artikelnivå 5. Fabrikanten kan efter överenskommelse med detaljhandelsledet få aktuella besked om försäljningen av egna och konkurrerande produkter (av betydelse t ex för uppföljning av annonskampanjer m m)

Ett mera konsekvent genomförande av EAN-tekniken skulle kunna få en betydande produktivitetshöjande och lönsamhetsbefrämjande effekt inom hela dagligvarumarknaden och även delar av specialvaruhandeln. Ännu är dock erfarenheterna av datakassor alltför begränsade för en närmare bedömning.

Nuvarande omfattning

Införandet av EAN-systemet är förenat med en rad tekniska och organisa- toriska problem. För att handlägga dessa frågor har tillsatts en särskild EAN-kommitté med representanter för industrin och handeln.

I Sverige har fram till hösten 1983 cirka 500 leverantörsnummer utdelats. Märkningsgraden, dvs andelen av antalet i en ordinär dagligvarubutiks kassor utpasserande artiklar med EAN-märkning är cirka 45 procent. Arbetet med märkning av mejeriprodukter och s k viktvaror är emellertid

1 EAN-koden omfattar i sin fullständiga version 13 positioner varvid 2 anger land, 4 leverantör, 6 vara och 1 checksiffra

• Sida 282
•  Original

1 USA använder UPC (Uniform Product Code) som är en med EAN besläktad streckkod

snart avslutat varför märkningsgraden under första kvartalet 1984 beräknas vara uppe i cirka 70 %. Man har beräknat att datakassorna i butikerna kan bli ekonomiska först när märkningsgraden ligger högre än 60 a 65 %.

Hittills har 32 butiker installerat anläggningar för läsning av EAN-koden i Sverige. Flertalet av dessa använder läspenna för registrering, bl a beroende på att ergonomiskt accepterade fasta scanneranläggningar ännu inte kommit fram. Installationer med läspenna ställer sig också väsentligt billigare och är lämpade i introduktionsfasen.

Framtidsbedömning

Vid en bedömning av utvecklingstakten för EAN-systemet inom svensk dagligvaruhandel kan erfarenheterna från USA vara till ledning. Redan år 1974 fanns praktiskt fungerande system i amerikansk detaljhandel.1 Det dröjde dock till 1979 innan installationer i butikerna kom igång i större skala. Idag (1983) beräknas 7 500 av totalt mindre än 30000 supermarkets vara utrustade för scanning.

Enligt bedömningar gjorda av den svenska EAN-kommittén kommer det år 1985 att finnas cirka 500 butiker inom dagligvaruhandeln som har anläggningar för läsning av EAN-kod. 1988 bedöms antalet butiker med sådan utrustning uppgå till mer än 2 500 st.

Utvecklingen på andra områden

Arbete pågår fn för att sprida EAN-märkningen till andra produkter än dagligvaror. Relativt långt har man kommit bl a beträffande böcker och tidskrifter samt läkemedel. Man sysselsätter sig också med att få fram en teknik för att förse ytteremballage av olika slag med streckkod av EAN-typ. Införandet av EAN-tekniken också i varuflödet före detaljhandeln skulle kunna få betydande effekter, bl a genom att möjliggöra en praktiskt taget arbetskraftsfri hantering av godset i större distributionscentraler.

• Sida 283
•  Original

6 Sektor privata tjänster

6.1 Inledning

Sektorn privata tjänster utgör en betydande del av samtliga näringsgrenar beträffande såväl sysselsättning (15 %) som förädlingsvärde (18 %). I motsats till industrin och handeln uppvisar de privata tjänsterna en ökad sysselsättning under senare år.

Export och import av privata tjänster uppgick 1980 till ungefär samma värde. Exporten har successivt ökat och fyrdubblats under perioden 1970—80. Under samma tid fördubblades importen. Exporten av privata tjänster utgjorde 1980 cirka 3 % av den totala exporten.

Företagen ingående i sektorn privata tjänster bedriver synnerligen artskiljande verksamhet. Följande näringsgrenar inräknas i denna sektor: Restaurang- och hotellverksamhet Bank- och annan finansieringsverksamhet Försäkringsverksamhet Uppdragsverksamhet och maskinuthyrning Renings-, renhållnings— och städningsverksamhet Undervisning, sjukvård m m (privat verksamhet) Personlig service (reparation av bilar, hushållsvaror o d, tvätterier, hushållsarbete m m).

6.2 Företagsstruktur och utveckling Företagsstrukturen 1982

Företagen inom tjänstesektorn når inom en del områden betydande storlek såsom banker och försäkringsbolag. Merparten av företagen är dock mycket små tex inom personlig service typ reparationsverkstäder och frisörer.

Den officiella källan för information om företagens antal och storlek är Centrala Företagsregistret (CFR) inom Statistiska Centralbyrån. Enligt CFR fanns under 1982 totalt ca 440 000 företag i Sverige, varav cirka 46 000 kunde hänföras till privata tjänstesektorn. I de här angivna CFR-uppgifterna ingår dock företag som ägs av stat, kommun eller landsting t ex försäkringskas- sorna. Antalsmässigt torde de dock ha mindre betydelse.

Storleken på företagen mäts i antal anställda (årsverken). Ungefär 10 % av företagen saknar uppgifter om antal anställda, vilket mestadels innebär att

• Sida 284
•  Original

företaget upphört eller verksamhet är vilande.

Av tabell 6.1 framgår hur företagen inom privata tjänster fördelar sig på näringsgrupp och storlek (1982).

Ca 82 % av företagen inom tjänstesektorn har färre än 5 anställda. Totalt för samtliga näringar är andelen 87 %. De allra största företagen med mer än 50 anställda utgör 1,4 % av tjänsteföretagen. Motsvarande andel för samtliga näringar uppgår till 1,3 %.

Tabell 6.1 Antal företag 1982 inom sektorn privata tjänster

Näringsgrupp (SNI) Storleksklass, ärsverken Andel små resp stora företag, % 0—4 5—49 50—199 200— Summa 0—4 50— Restauranger och hotell 5 478 1 892 92 15 7 477 73 1,4 Banker och andra finansinstitut 452 358 52 35 897 50 9,7 Försäkringsinstitut, -agenturer 349 68 23 39 479 73 12,9 Uppdragsverksamhet inkl ' maskinuthyrning 13 550 3 111 173 59 16 893 80 1.4 Renings-, renhållningsverk, städningsrör m m 1 887 599 45 13 2 544 74 2.3 Reparations—, tvätteri— och annan serviceverksamhet 16 505 1 509 61 18 18 093 91 0,4 Summa 38 221 7 537 446 179 46 383 %-fördelning 82,4 16,2 1,0 0,4 100,0 82 1,4

Företagens utveckling 1978—82

Enligt CFR steg antalet företag som bedriver affärsmässig verksamhet från ca 395 000 1978 till ca 440 000 1982. I princip skall alla företag ingå som har anställda och/eller redovisar mervärdeskatt. Under 1981 tillfördes registret nya enheter efter kontroll mot Folk- och bostadsräkningens uppgifter om arbetsgivare. Därmed registrerades en hel del företag dubbelt. 1981 års uppgifter avs. utvecklingen 1978—82 utgår därför.

I tabell 6.2 nedan redovisas antalet företag per näringsgrupp åren 1978, 1979, 1980 och 1982.

Antalet företag inom tjänstesektorn har ökat med cirka 23 % mellan 1978 och 1982. Relativt sett är nettotillskottet av tjänsteföretag dubbelt så stort jämfört med jordbruk, skogsbruk, industri och handel, som totalt redovisar en ökning på cirka 10 %.

De mest expansiva grupperna ur företagssynpunkt är reparations— och annan serviceverksamhet (+ 25,5 %), uppdragsverksamhet (+ 24 %) samt renings-, renhållnings- och städningrörelse m m (+ 24 %).

• Sida 285
•  Original

Tabell 6.2 Antal företag 1978—82 inom sektorn privata tjänster

Näringsgrupp (SNI) Antal företag 1978 1979 1980 1982

Restauranger och hotell 7 217 7 412 8 024 8 600 Banker och andra finansinstitut 975 983 1 028 912 Försäkringsinstitut, -agenturer 441 461 480 479 Uppdragsverksamhet inkl

maskinuthyrning 15 684 16 385 17 844 19 460 Renings-, renhållningsverk,

städningsrör m m 2 138 2 182 2 337 2 653 Reparations-, tvätteri- och

annan serviceverksamhet 16 523 16 617 17 628 20 740

Summa 42 978 44 040 47 341 52 844

6.3 Sysselsättningen Arbetskraften 1980

Ur SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU), som mäter befolkningens sysselsättning och arbetslöshet under drygt ett 20-tal veckor per år, har hämtats de sysselsättningsdata som anges i tabell 6.3. De angivna värdena avser årsmedeltal. Liksom i tabell 6.1 och 6.2 ingår viss statlig och kommunal verksamhet med ca 45 000 sysselsatta varav hälften inom försäkringsföreta- gen.

Frånvaron (sjukdom, semester, tjänstledighet o (1) inom privata tjänste- näringsgrenarna är lägre än inom övriga näringsgrenar totalt. 1980 låg den vid 16 % — 1 procentenhet mer än som redovisas för handeln men 2 procentenheter mindre än tillverkningsindustrin.

Arbetslösheten inom tjänsteföretagen utgör i genomsnitt 1,9 %, vilket är ungefär i nivå med övriga näringar. Talen varierar dock kraftigt mellan de olika näringsgrupperna. Restauranger och hotell t ex redovisar en arbetslös-

Tabell 6.3 Arbetskraften 1980 fördelad på sysselsatta i arbete, frånvarande och arbetslösa

Näringsgrupp (SNI) Sysselsatta Arbetslösa Summa

I arbete Frånvarande Summa

Restauranger och hotell 54 200 11 700 65 900 3 100 69 000 Banker och andra finansinstitut 44 600 10 300 54 900 200 55 100 Försäkringsinstitut, -agenturer 35 900 7 000 42 900 300 43 200 Uppdragsverksamhet inkl

maskinuthyrning 110 400 18 400 128 800 1 300 130 100 Renings-, renhållningsverk,

städningsrör m m 25 500 6 300 31 800 1 000 32 800 Reparations-. tvätteri- och

annan serviceverksamhet 68 500 11 100 79 600 2 100 81 700

Summa 339 100 64 800 403 900 8 000 411 900

• Sida 286
•  Original

het på 4,4 % och renhållnings- och städningsrörelser ligger också relativt högt med en andel på 2,9 %. Inom banker, försäkringsbolag och uppdrags- verksamhet däremot noteras arbetslöshetstal kring 1 %.

Antal sysselsatta 1970—80

Sysselsättningstalen och förändringarna avseende perioden 1970—80, vilka anges i tabell 6.4 och diagram 6.1, grundar sig på Nationalräkenskapernas uppgifter och avser hela sektorn privata tjänster i motsats till AKU- uppgifterna för 1980 (tabell 6.3). Dessa omfattar även sysselsatta i statliga och kommunala företag (ca 10 %) men ej de ca 110000 sysselsatta inom privat undervisning, hälso- och sjukvård samt forskningsinstitutioner och ideella organisationer.

Antalet sysselsatta totalt inom sektorn utgjorde 1980 ca 496 000 dvs samma antal som 1970 (tabell 6.4). De skilda delbranscherna uppvisar en mycket olikartad utveckling under 1970-talet. Medan antalet sysselsatta ökat kraftigt inom uppdragsverksamhet, renings-, renhållningsverksamhet samt privat undervisning, sjukvård m m (34—38 %) noteras en betydande minskning beträffande ”personlig service” (40 %). Det är här främst sysselsatta med arbetshjälp i hemmet som minskat (61 %) men även sysselsatta inom bilreparationsnäringen har avtagit rätt väsentligt (46 %).

De årliga förändringarna från 1970 i antal sysselsatta inom delbranscherna framgår av diagram 6.1.

De årliga relativa upp— och nedgångarna i antal sysselsatta var störst fram till mitten på 1970-talet. Därefter blev variationerna i sysselsättningen i allmänhet mindre. Under 1979 och 1980 accentuerades dock minskningen beträffande de sysselsatta inom området ”personlig service”. Antal syssel- satta i banker och finansinstitut ökade igen 1979 och 1980 efter att ha legat stilla sedan 1975, medan sysselsättningen inom det privata försäkringsområ- det drabbades av en relativt kraftig minskning under 1980.

Antal arbetstimmar 1970—80

Under 1970-talet har veckoarbetstiden förkortats, semestertiden ökat och andelen deltidsarbetande stigit. Rättigheterna till ledighet har dessutom utvidgats. Detta innebär att den arbetade tiden per person sjunker. Hur mycket de nämnda faktorerna inverkat på arbetstimmarna inom sektorn privata tjänster är ej möjligt att beräkna. Inom vissa områden tillämpades tex tidigare en kortare veckoarbetstid och längre semester.

Antalet arbetade timmar enligt Nationalräkenskaperna sjönk inom de privata tjänsteföretagen med totalt 11,7 % mellan 1970 och 1980 (tabell 6.4). Sysselsättningen mätt i arbetade timmar uppvisar större variationer än sysselsättningen mätt i antal personer inom delbranscherna med minskat antal sysselsatta. I delbranschen ”personlig service” noteras en halvering av timantalet. Bilreparationsnäringen uppvisar ungefär lika stor minskning som delbranschen totalt, medan timmarna för arbetshjälp i hemmet reducerats med drygt 70 %. För övrig personlig service såsom tvätterier och friseringar noteras en 30 %-ig nedgång. Även beträffande restauranger och hotell sjönk antalet arbetade timmar relativt kraftigt (22 %).

• Sida 287
•  Original

Tabell 6.4 Antal sysselsatta, arbetade timmar (företagare och anställda) och genomsnittlig arbetstid 1970 och 1980 inom resp delbransch

Näringsgrupp Antal sysselsatta Arbetade timmar Arbetade timmar (SNR) 10 OOO-tal per sysselsatt 1970 1980 Föränd- 1970 1980 Föränd- 1970 1980 Föränd- ring ring ring

Restaurang och hotell 72 100 66 900 — 7,2 12 644 9 857 — 22,0 1 754 1 473 — 16,0 Banker och andra

finansinstitut 43 400 53 000 + 22,1 6 653 7 176 + 7,9 1 533 1 354 — 11,7 Försäkring (privat) 19 500 20 600 + 5,6 3 181 3 219 + 1,2 1 631 1 563 — 4,2 Uppdragsverksamhet,

maskinuthyrning 77 700 103 700 + 33,5 13 347 16 273 + 21,9 1 718 1 569 — 8,7 Renings- och renhåll-

ningsverk, städn. rör

m m 27 800 38 300 + 37,8 3 803 4 898 — 28,8 1 368 1 279 — 6,5 Undervisning, sjukvård

m m (privat) 79 800 108 600 + 36,1 12 093 14 424 + 19,3 1515 1328 —12,4 Personlig service (repa-

rationer av bilar m m,

tvätterier, arbetshjälp

i hemmet m m) 175 400 104 500 — 40,4 27 119 13 794 — 49,1 1546 1 320 — 14,6 varav reparationer av bilar 56 300 30 200 — 46,4 10 424 5 012 — 51,9 1 852 1 660 — 10,4 arbetshjälp i hemmet 52 500 20 300 — 61,3 6 675 1 889 — 71,7 1 271 931 —26,8 Övr. personlig service 66 600 54 000 — 18,9 10 020 6 893 — 31,2 1 505 1 277 — 15,2

Totalt 495 700 495 600 i 0 78 840 69 641 — 11,7 1 591 1 405 — 11,7

Källa: Nationalräkenskaperna

De ur sysselsättningssynpunkt mest expansiva branscherna — uppdrags- verksamhet, renings- och renhållningsverksamhet samt privat undervisning, sjukvård m m — redovisar en ökning i timantalet på mellan 20 och 30 %.

De årliga minskningen 1970—801 i antal arbetade timmar (tabell 6.5) beträffande delbranschen ”personlig service” utgjorde i genomsnitt 6,5 % per år. Den relativa nedgången var högst 1971 (10 %) och lägst 1976 (1,5 %). Perioden 1975—78 uppvisar nedgångstal kring 4 % i genomsnitt jämfört med 8 % för åren 1972—74 och 1979—80.

Inom hotell- och restaurangnäringen som redovisar —2,5 % i genomsnitt per år för 10-årsperioden, var den relativa nedgången i antalet arbetstimmar kraftigast 1972 (6,5 %), 1977 (5 %) och 1980 (4,5 %). 1974—75 ökade däremot timantalet med 2,5 resp 1 %. Åren däremellan sjönk de arbetade timmarna med cirka 2—3 % per år.

Inom både privat försäkringsverksamhet samt banker och finansinstitut är den årliga förändringen 1970—80 i arbetstimmarna låg och relativt jämn. Försäkringsbranschen med en genomsnittlig årlig ökning på 0,1 %. under perioden, redovisar sin högsta årliga sysselsättningsökning 1975 (2,7 %) och sin högsta minskning 1978 (1,7 %). För banker och finansinstitut ligger den årliga ökningen avseende arbetstimmarna i genomsnitt på + 0,8 % 1970—80. De två första åren varierade sysselsättningen relativt kraftigt med föränd- ringstal på + 4,8 resp —3,2 %. Därefter vidtog en ökning i antalet timmar till

1Vid beräkning av den årliga förändringen 1970—80 har talen för 1970 och 1980 använts i en exponentialfunktion (ränta- på ränta-meto- den)

• Sida 288
•  Original

"130 Renhållning mm

Uppdrag

120 Undervisning mm (privat)

Bank

100 Försäkring (privat)

80 Hotell, restaurang

Diagram 6.1 Arbetade timmar (företagare och anställda) 1970—80 inom 60 resp delbransch. Index (1970 = 100) 50 Personlig service

Renhållning mm Undervisning mm (privat)

Uppdrag

140

120 ,r Bank

Försäkring (privat) 100

Hotell, restaurang

80

60 Personlig service

Antal sysselsatta (företa- gare och anställda) inom resp delbransch. Index

(1970=100) 1970 71 72 73 74 75 76 "77 78 79 80 År

och med 1976 följt av en minskning 1977—78. Under 1979 och 1980 steg antalet timmar igen. Förändringen per år 1973—80 ligger i allmänhet mellan 0,5 och 1,5 %.

Arbetade timmar inom privat undervisning, hälso- och sjukvård m m steg i genomsnitt med 1,8 % per'åi1970—80. Flertalet är låg ökningen kring 2—3 %. 1974 noterades en kraftigare uppgång (6,5 %) och 1976 en nedgång (2,5 %). I början och slutet av perioden var sysselsättningen så gott som oföränd- rad. ' '

Uppdragsverksamhet och markinuthyrning redovisar ökad sysselsättning samtliga år 1970—79 men en svag nedgång — ca 1 % — 1980. Den genomsnittliga årliga ökningen under hela perioden utgjorde 2,0 %. 1971. 1975 och 1979 steg antalet timmar mest (4—5 %). Åren däremellan ökade antalet timmar med ca 1,5—2 % 1972—74 och ca 1—1,5 % 1976-78.

Antal arbetade timmar inom renings- och renhållningsverk, städrörelser

• Sida 289
•  Original

m m steg genomsnittligt 2,6 % per år 1970—80. Ökningen låg på ca 7 % i början av perioden men avtog och 1975 noterades 0,5 % minskad sysselsätt- ning. 1976 blev det en kraftig ökning igen (6,6 %) som avtog även den successivt och vändes till en minskning på 2 % 1980.

6.4 Produktiviteten 1970—80

Det bör påpekas att produktivitetsberäkningarna för sektorn privata tjänster innebär problem ifråga om mätningen av tjänsteinnehållets prisförändring. Hur mycket av produktionsförändringen beror på förändrad kvantitet och hur mycket på ändringar i kvaliteten? Har t ex den sedan början på 70-talet halverade tidsåtgången för en bilservice inneburit att produktiviteten fördubblats eller har arbetskvaliteten försämrats och produktiviteten därför stigit mindre?

Produktivitetsförändringarna 1970—80 enligt diagram 6.2 och som kom- menteras i det följande, är hämtade från Nationalräkenskaperna.

Det ojämförligt högsta produktivitetsökningen inom privata tjänstesek- torn svarar ”personlig service” för. Totalt utgör ökningen 61 procent 1970—80, vilket gör 4,9 % i genomsnitt per år. Inom delbranschen redovisar bilreparationsnäringen en uppgång på 71 % eller 5,5 % som årsgenomsnitt. Produktivitetshöjningen var störst åren 1972—73 och 1979 med drygt 8 % per år. De svagaste ökningarna inträffade 1976—78 (ca 1—2 %).

För uppdragsverksamhet och maskinuthyrning beräknas produktiviteten ha stigit 17 % mellan 1970 och 1980 (1,6 % per år). En relativt kraftig ökning inträffade 1972 (ca 8 %). Däremot gick produktiviteten ned 1975 (0,8 %), 1978 (0,3 %) och 1979 (2,2 %). Förändringarna övriga är under perioden uppgick till ca + 1— + 3 %.

Delbranschen privat undervisning, hälso- och sjukvård m m uppvisar 19 % ökad produktivitet mellan 1970 och 1980 (1,8 % per år). Förändringarna mellan åren har varit relativt små med som mest 4—5 % ökning 1976—77. Endast för 1972 redovisas en minskning (1,7 %).

Produktiviteten inom renings- och renhållningsverk, städningsrörelse m m har varierat kraftigt mellan olika år. Nivån 1980 låg ca 10 % över 1970 års (+ 1,0 % per år). 1971 sjönk produktiviteten men steg nästan lika mycket året därpå. Ökningen avtog till och med 1974 för att stiga närmare 11 % 1975. Därefter följde tre år med sänkt produktivitet. De två sista åren — 1979 och 1980 — uppvisar återigen en höjd produktivitet i storleksordningen 1— 1,5 % per år.

Hotell- och restaurangnäringen uppvisar ur produktivitetssynpunkt två vågdalar (1971 och 1978) och en topp (1974). 1980 låg nivån endast 2 % högre än 1970 (+ 0,2 % per år). De årliga förändringarna var kraftigast 1971 (ca — 5 %) och 1972 (+ 7 %). Därefter steg produktiviteten 2—4 % 1973—74 men sjönk åren 1975—78 med mellan 1 och 4 %. I slutet på perioden inträffade återigen en höjning med 1,3 resp 3,6 %.

Produktiviteten inom banker och finansinstitut samt privat försäkringsrö- relse beräknas ha stigit med 2 % varje år. Det innebär att produktiviteten 1980 låg 22 % över 1970 års nivå.

• Sida 290
•  Original

Index

Personlig service 160

150

140

130

120 Undervisning mm (privat)

Uppdrag

Renhållning mm Bank och Försak- ring (privat) —(Iika)

110

Hotell, restaurang 100

90

Diagram 6.2 Produkti- vitet 1970—80 inom resp delbransch. Index (I970=100) 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 År

6.5 Kommentarer till utvecklingen 1980—90 inom vissa delbranscher

Hotell och restauranger

Intervjuad part: Sveriges Hotell- och Restaurangförbund

Organisationen, som är både en intresse- och arbetsgivarorganisation. har för närvarande ca 1 700 medlemsföretag med ca 75 % marknadstäckning.

Beträffande hotellen kommer rumskapaciteten att öka liksom den gjort under de senaste 10 åren. Det är idag i allmänhet ej ekonomiskt att bygga hotell med mindre än 150 rum. Motorhotellens expansiva utveckling beräknas avta. Esso t ex går nu in på stadshotellmarknaden. Den för närvarande växande turismen innebär att en viss etablering även av mindre hotell kommer att ske. De mindre (under 5 anställda) företagens andel

• Sida 291
•  Original

fortsätter att minska. 1975 låg andelen vid ca 73 % och 1982 vid'66 %. Andelen stora företag (50 anställda och fler) utgör idag drygt 3 % och har förändrats obetydligt de senaste fem åren.

Inom restaurangnäringen går utvecklingen mot en ökning för restauranger med bordsservering. De 5 k fastfood-restaurangerna fortsätter att ta en större del av marknaden samtidigt som den gamla typen av ringbarer försvinner. Dessa förändringar beräknas ta ut varandra ur sysselsättnings- synpunkt.

I motsats till hotellen har antalet småföretag inom restaurangnäringen ökat både totalt och relativt medan storföretagen minskat. Det sker en kontinuerlig förnyelse av restauranger samtidigt som helt nya enheter tillkommer.

Totalt inom hotell- och restaurangverksamhet har näringslivet fått en ökad andel medan privata konsumenters andel sjunkit. Den fördelning som gäller idag torde inte förändras. Man räknar med en försiktig volymökning totalt under 1980-talet.

Sysselsättning

Hotell och restauranger uppvisar en minskning i antalet arbetstimmar 1970—80 på 22 procent (2 % per år). Det kommer även under hela 80-talet att ske en kontinuerlig minskning i timantalet, vilket är nödvändigt av lönsamhetsskäl. På restaurangsidan finns ledig kapacitet mellan kl 1 och kl 5 på dagen, då lokalerna är nästan tomma och personalen måste sysselsättas med andra aktiviteter.

Produktivitet

Enligt Nationalräkenskapernas produktivitetsberäkningar låg produktivite- ten 1980 endast 2 % högre än 1970. Inom branschen anser man att en ökning är nödvändig men att först måste en attitydändring ske såväl från gästernas som personalens sida till denna serviceverksamhet.

Branschens administrationsandel är liten varför en rationalisering av administrativa rutiner får liten betydelse.

Den lediga kapaciteten såväl inom restauranger (ojämn beläggning under dagen) som hotell (säsongsvängningar under året) torde bestå. Då även möjligheterna till rationaliseringsvinster inom branschen förefaller små blir slutsatsen att eventuella produktivitetsförbättringar kommer att till största delen bli beroende av efterfrågeökningar.

Investeringar

Behovet av investeringar är stort på hotellsidan, där gamla, omoderna hotell behöver ersättas med nya. Beträffande restaurangerna sker en kontinuerlig förnyelse med jämn investeringsutveckling.

Bilverkstäder

Intervjuad part: Motorbranschens Riksförbund Organisationen har ca 2 000 av totalt ca 8 000 företag som medlemmar och

• Sida 292
•  Original

är en ren intresseorganisation. Medlemmarna svarar för 2/3 av den totala reparationsvolymen beträffande bilar.

Småföretagen (mindre än 5 anställda) inom branschen utgör ca 70 % av totalantalet. Storföretagsandelen är mycket låg — endast ca 1 % av företagen har 20 anställda och mer. 1979—80 friställdes arbetskraft inom branschen på grund av en relativt kraftig volymnedgång. En hel del av denna friställda personal öppnade egna verkstäder. Den nyetablering som skett avser små verkstäder. Bilarna utvecklas tekniskt och fordrar mindre service. De skrotas snabbare, vilket innebär mindre reparationsvolym. Man räknar dock med att totalt sett volymen blir oförändrad. Detta förutsätter att de seriösa företagen kan ta en bit från den svarta marknaden som är stor inom branschen. Under 1970—talet ökade ”gör-det-själv"-marknaden och utvecklingen tyder på att denna sektor fortsätter att växa.

Sysselsättning

Antalet arbetade timmar har gått ned med 52 % från 1970 till 1980. 1971 och 1972 låg de årliga förändringarna på — 10 % och ökade 1973 och 1974 till — 12 respektive — 13 %. 1975 avtog minskningen och för 1976 redovisas en svag ökning. Därefter minskade sysselsättningen igen och låg vid 6 procent de sista två åren av perioden.

Den nuvarande personalen är anpassad till dagens behov och beräknas ej minska ytterligare. En viss brist på utbildad arbetskraft föreligger för närvarande.

Produktivitet

Enligt Nationalräkenskaperna låg produktiviteten drygt 70 % högre 1980 än 1970. 1971 utgjorde ökningen 5 % men steg åren 1972—74 till drygt 7 %. 1975 beräknas ökningen till det dubbla (15,6 %). Därefter följde två år med måttliga produktivitetsstegringar (2—3 %) som följdes av en minskad produktivitet (2 %) 1978. För 1979 noteras en kraftig stegring i produktivi- teten på drygt 10 %. Året därpå beräknas dock ökningen till endast 0,6 %.

Bakom den kraftiga produktivitetsökningen i branschen ligger en bety- dande rationalisering i form av nya tekniska hjälpmedel för reparationerna samt det förhållandet att bilarna utvecklats tekniskt och blivit enklare att reparera. En bilservice som för 10 år sedan tog 8 timmar är nu nere i 4 timmar. Rationaliseringarna beräknas fortsätta. Något mått härpå är svårt att ange.

Investeringarna

Investeringarna under 1980-talet beräknas bli lägre än under 1970-talet. En viss försiktighet kan iakttas i investeringshänseende. Den nuvarande investeringsnivån har dock nått en viss stabilitet.

• Sida 293
•  Original

Teknisk konsultverksamhet

Intervjuad part: Svenska Konsultföreningen

Föreningens medlemmar sysselsätter cirka 10 000 personer inom verksam- hetsområdet teknisk uppdragsverksamhet med inriktning på industri-, bygg- och anläggningsverksamhet samt samhällsplanering. Konsultföretag inom dataområdet är dock ej medlemmar i föreningen. Företagen i Svenska Konsultföreningen beräknas täcka knappt hälften av verksamheten inom sitt intresseområde.

Under 1970-talet och fram till 1980—81 ökade volymen inom branschen, vilket till viss del berodde på att exporten steg. Denna beräknas ha legat kring 650 milj kronor 1981. Merparten av exporten gick till Saudiarabien. Nu är arbetena på denna marknad slutförda varför exportvolymen gått ned kraftigt. Nya exportmarknader bearbetas för närvarande men man räknar ej med någon ökad exportvolym framöver.

Etableringsverksamheten inom branschen är för närvarande relativt låg. Få nya företag tillkommer. Viss friställd personal inom byggkonsultområdet 1982—83 har dock bildat egna företag.

Sysselsättningen

Under 1970-talet och fram till 1980—81 ökade sysselsättningen (timantalet) men bedöms sjunka 1982—83. Sysselsättningen beräknas minska sakta även kommande två—tre år. Därefter är utvecklingen oviss. De avtagande nyinvesteringarna inom byggsektorn har inverkat negativt och medförde 1980—81 att många uppsägningar ägde rum. Detta bortfall kompenseras i viss män med ökad verksamhet inom det elektrotekniska området och energi— hushållningsområdet.

Produktivitet

Under 1970-talet rådde ingen arbetsbrist i branschen. Beläggningen var god liksom lönsamheten och produktivitetsutvecklingen positiv. Den efterfråge- minskning som uppstod 1980—81 innebar bl a att lönsamheten i dag är ansträngd. 1982 började man utnyttja datorer i projekteringsarbetet, men totalt sett är dataanvändningen mycket blygsam, eftersom den innebär stora investeringar. Som exempel kan nämnas att 6 företag med tillsammans I 200 sysselsatta gått samman om en anläggning. Datoriseringen av projekterings- arbetet innebär att man inte längre anställer några ritare.

• Sida 294
•  Original

• Sida 295
•  Original

• Sida 296
•  Original

am:.

H- - I )””- ' än? .ll' -.'_ I'll; ”er ."

• Sida 297
•  Original

Förord

1984 års långtidsutredning har utarbetats inom finansdepartementet. I samband med utredningen har ett antal specialstudier genomförts. Huvud- delen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport (SOU 1984:4).

I föreliggande bilaga nr 5 redovisas en studie av samfärdsel. Den har inom kommunikationsdepartementet utförts av ekonomidirektör Bengt Rickard på underlag som erhållits från transportrådet och andra statliga kommuni- kationsverk.

Ansvaret för studien och bedömningarna däri vilar på författaren. Långtidsutredningens användning av studien och dess resultat framgår av huvudrapporten.

Stockholm i mars 1984

Michael Sohlman Planeringschef

nihiul IH llll IH

• Sida 299
•  Original

InnehåH

ONMÅWNH

Inledning

Trafikpolitik m m

Person- och godstransporter De olika transportmedlen . . . . . . . . . . . . 14 Post- och telekommunikationer . . . . . . . . . . 18 Utvecklingen av investeringar, förädlingsvärde och sysselsättning mellan 1980 och 1990 . . . . . . . . . . . . . . 20

0!)le

• Sida 300
•  Original

”till || i'4 | 1 i"

• Sida 301
•  Original

Samfärdsel

1. Inledning

I samfärdselsektorn ingår enligt LU:s modellsystem transporter samt post- och telekommunikationer. Det är dock endast de yrkesmässiga transporter- na i snäv mening som sektorn omfattar. Utanför sektorn faller kostnaderna för både företagens och förvaltningens firma- och tjänstetransporter och hushållens transporter med egna fordon. De senare redovisas under sektorn privat konsumtion. Också väghållningen ligger enligt LU-systemet utanför samfärdselsektorn. Den ingår i offentlig förvaltning, men behandlas dock i det följande för att komma nära en helhetsbild av transportväsendets infrastruktur.

Den redogörelse för samfärdselsektorns beräknade utveckling som lämnas här bygger till stor del på planer som de olika kommunikationsverken tillställt kommunikationsdepartementet i samband med LU-arbetet. Som underlag för prognoser över person- och godstransportutvecklingen har utnyttjats de beräkningar som transportrådet lagt fram i rapportserien Transporter i Sverige. Underlaget för persontransportprognosen är del 1, Transportmedlens utveckling och utnyttjande (rapport 198224). För gods- transporter utgörs underlaget av del 3, Godstransportprognos 1980—2000 (rapport 198325).

2. Trafikpolitik m m

Trafikpolitiken skall enligt 1979 års trafikpolitiska riktlinjer utformas så, att den bidrar till att uppnå samhällets mål för näringspolitiken, energipolitiken, miljöpolitiken samt sysselsättnings- och regionalpolitiken. Transportförsörj- ningen skall ske till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Avgifterna för resor och transporter skall så långt möjligt anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna. Kostnader för miljöförstöring. olyckor och trängsel skall alltså vägas in. Den samhällsekonomiska effektiviteten främjas bäst av fri konkurrens mellan transportmedlen. Det bör emellertid skapas utökade möjligheter för samverkan mellan olika transportmedel och transportföre- tag. För att få en godtagbar avvägning av investeringar m m äger samhället fastställa olika ramar. Den kollektiva trafiken måste ges ökat utrymme. Detta är en förutsättning för att tillgodose såväl de ekonomiskt svagare befolkningsgruppernas transportbehov som de allt viktigare trafiksäker-

• Sida 302
•  Original

Diagram 3.1 Inrikes per-

somransportarbeten 1950—1990 fördelade på personbilar och kollek- livtrafik

hets-, miljö- och energisynpunkterna.

Genom utrikeshandelns allt större betydelse för Sveriges försörjning och näringsliv spelar också andra länders trafikpolitik en växande roll för möjligheterna att tillgodose svenska transportbehov. Svenska transportföre- tags möjligheter att konkurrera om de allt viktigare utlandstransp'orterna påverkar vidare transportföretagens förtjänstmöjligheter, sysselsättningen inom näringen och därmed också betalningsbalansen. Svensk sjöfartsnäring ärt ex till sin huvuddel uppbyggd på att transportera gods mellan främmande länder.

I fråga om den internationella transportmarknaden har Sverige sedan länge hävdat en frihandelslinje med krav på fri konkurrens på lika villkor för transportörer från olika länder. Emellertid har utvecklingen på den internationella transportmarknaden på många håll gått mot en ökad protektionism under senare år. Transporterna förbehålls således ofta det egna landets företag. Sverige söker i samverkan med andra länder att bryta denna utveckling. Syftet är detsamma då Sverige i olika sammanhang arbetar för internationell standardisering av transportmedel, lastbärare och olika procedurer.

3. Person- och godstransporter

Efter ett par årtionden av snabb tillväxt har persontransporterna från mitten av 1970-talet ökat mycket långsamt (diagram 3.1). Mellan 1950 och 1975 gick

Personkilometer Miljarder

100 ' Totalt

Personbil 70 Kollektivt 23 1990

• Sida 303
•  Original

det totala persontransportarbetet upp från ca 18 till 79 miljarder personkm, dvs med totalt ca 350 %. I genomsnitt per år var tillväxten drygt 6 %. Personbilismen stod för nästan hela ökningen med en genomsnittlig tillväxt om 10 %. Dess andel av det totala persontransportarbetet gick upp under denna period från 34 till 81 %.

Från 1975 har den genomsnittliga ökningstakten gått ned mot 1 % per år. En förskjutning har också skett mot kollektiva transporter. Denna blev påtaglig redan 1974 som följd av de kostnadsökningar som de starkt höjda drivmedelspriserna innebar för privatbilismen. Både järnvägar och bussar erhöll betydande trafiktillskott. Flyget fick först ett par år senare en förnyad, stark ökning, bl a sammanhängande med ändrad taxepolitik. Även järnvä- gen fick i slutet av 1970-talet en ny stor uppgång i anslutning till en framgångsrik satsning på lågpriser.

Mellan 1975 och 1980 ökade kollektivtrafiken med totalt drygt 22 %. Ökningen fortsatte 1981 och 1982. Totalt steg de kollektiva transportmedlens andel av det totala transportarbetet från ca 18,5 % år1975 till 22,5 % år 1982. Utvecklingen beräknas fortsätta (diagram 3.1).

Personkilorneter Miljarder

Luftfart ² muuiuiuuulumiiiiiiuullllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIllllll||||I||Illllllllliiilillli

00 ovan 0 ooo Neon ”o o en 00 Ovngt: 0: De 004) :iSpårväQT-bana

00 000000 Woooooo

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82

Diagram 3.2 Den inrikes kollektiva trafikens tran- sportarbete per färdmedel 1970-1990

• Sida 304
•  Original

Ökningen av transportarbetet med personbilar fram till år 1990 väntas som framgår av tabell 3.1 bli liten. Den utbyggda kollektivtrafiken. ändrade reseavdrag och höjda drifts- och kapitalkostnader gör det för många hushåll oförmånligt att utnyttja egen bil för arbetsresor.

Genom att primär- och landstingskommuner tagit över huvudmannaska- pet för linjetrafiken på lokal och regional nivå har kollektivtrafiken fått en kraftig stimulans. Servicen har förbättrats och avgifterna sänkts. Främst landsbygden har fått förbättrade förbindelser. Detta avspeglar sig i en ökning av transportarbetet för buss i landsbygdstrafik med drygt en tredjedel enbart mellan åren 1980 och 1982. Utvecklingen beräknas fortsätta och är huvudförklaringen till den fortsatta ökning av busstrafiken som förutsätts i prognosen. För busstrafiken i tätorter liksom trafiken på tunnelbana och spårvägar beräknas tillväxten bli begränsad. Samma gäller bestållningstrafi— ken och den långväga. interregionala linjetrafiken med buss.

Från 1974 harjärnvägen vänt den negativa utvecklingen av persontrafiken. Fram t o m 1981 utgör ökningen totalt nära 30 %. Trafikstörningar vintern 1981/82 som följd av snö och kyla tillsammans med bortfall av vissa prisnedsättningar bröt dock uppgången. Med de investeringar som nu sker i rullande materiel m ni får SJ helt andra resurser att möta framtida vädersvårigheter och att allmänt göra järnvägen till ett mer attraktivt alternativ för både interregionala, regionala och lokala resor. Ansvaret för utformningen av den regionala och lokala järnvägstrafiken faller på de regionala huvudmännen. SJ fyller här numera rollen som entreprenör. Det finns dock goda utsikter för SJ att genom avtal med länshuvudmännen utveckla järnvägstrafiken.

Den reguljära persontrafiken till sjöss är relativt sett liten. Den domineras av linjerna mellan fastlandet och Gotland samt skärgårdstrafiken i Stock- holms- och Göteborgsområdena. Kapaciteten har byggts ut och en viss fortsatt ökning av sjöresorna är att räkna med.

Av de kollektiva transportmedlen harflyget haft den ojämförligt starkaste utvecklingen under 1970-talet. Transportvolymen mer än fördubblades. Tillväxttakten bibehölls de följande åren. lnrikesflygets starka expansion särskilt under de senare åren beror främst på en ny prisstruktur och ett ökat antal turer. Inrikesflygets koncentration till Arlanda och den nya terminalen där bedömdes innebära ett momentant trafikbortfall. Hittillsvarande erfa—

Tabell 3.1 Persontrafikarbetet 1970—1990 (miljarder personkm)

Transportmedel 1970 1980 1982 1990 Personbil 55.4 (76.7 (16.9 70.0 Buss 5.5 7.3 8.6 10.1) Tunnelbana. spårväg 1.1 1.5 1.6 1.6 Taxi 0.5 0.6 0.6 0.0 Järnväg 4.6 7.0 6.6 8.0 Sjöfart 0.1 0.2 0.2 0.3 Flyg. inrikes 0.6 1.4 1.8 2.4

Totalt 67.8 84.7 86.3 92.1) Därav kollektivtrafik % 18.3 21.3 22.5 34.7

• Sida 305
•  Original

renheter talar dock för att fördelarna av en samlad verksamhet klart kommer att överväga. Härtill bidrar den ökade samverkan mellan SAS och Linjeflyg som kommit till stånd. Prognosen bygger på en fortsatt stark ökning av inrikesflyget.

Utanför beräkningarna ligger de utrikes flygresorna och det betydande transportarbete dessa ger inom det svenska luftrummet. Luftfartsverket räknar med att antalet utrikesresenärer mellan 1982 och 1990 skall öka med drygt 35 % och komma upp i 7 milj. Ökningen är betydligt större för den reguljära trafiken än för chartertrafiken.

Godstransporter

Gods- och persontransporter visar en likartad utveckling. Godstransportar- betet utvecklades snabbt to m 1974 (diagram 3.3). Det gick upp från 15,5 till nära 50 miljarder tonkm. Den årliga ökningen låg sålunda i medeltal på 5 %. I genomsnitt har utvecklingen därefter varit mycket svag. En viss uppgång skedde 1979 då transportarbetet kom nära 5 % över 1974 års rekordvolym. Övriga år har den hållit sig vid eller under denna nivå. Orsaken till godstransportarbetets stagnation och tillbakagång är givetvis den svaga konjunkturen under senare år och den inverkan denna haft på den tunga, transportkrävande industrin, dvs i första hand järnmalmsgruvor samt stål-, skogs- och byggnadsindustrin.

Liksom inom persontrafiken har under efterkrigstiden skett en stark förskjutning mot landsvägstransporter. Lastbilarna ökade sin andel av transportarbetet från 17 % år 1950 till 45 % år 1974. Den inrikes sjöfarten höll sin ställning med 15 % av trafikvolymen. Till en del berodde detta på

Tonkilometer Miljarder

70 60

50

40

30 Flottning

chocoooooooo

2O/IIIII/ ”””””

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1990

11111"

000 nu 0000 00 0000 0; 000 0 De o' on '

co oo . .- ozl

Ww/Ilm

Diagram 3.3 Inrikes godstransportarbete för- delad på transportmedel 1950—2000

• Sida 306
•  Original

utbyggnaden av de svenska oljeraffinaderierna varigenom inrikes transpor- ter ersatte utrikes. Denna utveckling förstärktes under senare delen av 1970-talet genom tillkomsten av Scanraff i Lysekil. Det totala transportar- betet längs kusten och på de inre vattenvägarna ökade däremot inte. Järnvägens andel minskade från 55 till 39 % trots ett drygt fördubblat transportarbete. Flottningen som år 1950 svarade för 12 % av det samlade transportarbetet har numera nära nog upphört.

Det i utrikes fart sjötransporterade godset ökade från mindre än 30 milj ton år 1950 till 97 milj ton år 1974, dvs i samma takt som det inrikes transportarbetet. Mineraloljor var den klart mest expansiva varugruppen. Det mera högvärdiga godset gick allt mer över till att befordras med landtransportmedel via bil- och tågfärjor. Härigenom försköts godsström- marna mot syd- och västkusten. Samma utveckling kom att gälla för den transoceana linjetrafiken. Containeriseringen vid mitten av 1960-talet förde med sig att fartygens hamnanlöp starkt begränsades. Huvuddelen av trafiken koncentrerades till Göteborg som i detta avseende allt mer fick karaktär av en nordisk centralhamn.

För bedömning av den framtida utvecklingen av godstransporterna finns nu ett omfattande underlag i form av transportrådets prognos. Denna är inriktad på år 2000 och är direkt kopplad till en ekonomisk prognos över samhällsekonomin som helhet och utvecklingen inom olika branscher. Två ekonomiska alternativ och två möjliga utvecklingsvägar i fråga om varornas grad av vidareförädling kombineras till tre skilda prognoser.

Basaltemativet utgår från en årlig tillväxt av bruttonationalprodukten med omkring 2 % , som fördelar sig jämnt mellan privat och offentlig konsumtion, och från en normal ökning av vidareförädlingsgraden.

Det s k industrialternativet förutsätter en högre tillväxt av näringslivets investeringar på bekostnad av ökningen av offentlig konsumtion. Vidareför- ädlingen antas utvecklas på samma sätt som i basalternativet.

Det s k vidareförädlingsalternativet bygger på samma förutsättningar som basalternativet men förädlingsgraden förutsätts öka snabbare.

Jämfört med åren före 1975 visar samtliga tre prognosalternativ en långsam utveckling av godskvantiteter och transportarbete (diagram 3.3, tab 3.2). Jämfört med åren därefter innebär prognoserna dock en viss ökning.

Tabell 3.2 Godstrafikarbetet 1970—2000 (miljarder tonkm)

Transportmedel 1970 1980 1982 1990 2000 prel Lastbil. kortväga 7.2 6.6 6.5 7.5 8.6 Lastbil. långväga 10.3 16.4 16.2 19.0 22.1 Lastbil. summa 17.5 23.0 22.7 26.5 30.7 Järnväg 17.3 16.6 14.4 19.0 21.3 Sjöfart. inrikes 5.2 10.3 8.8 10.5 10.1 Flottning 0.8 0.2 0.1 0.0 0.0 Summa 40.8 50.1 46.0 56.0 62.1 Sjöfart. utrikes . . 18.5 . . 18.0 17.4

Totalt . . 68.6 . . 74.0 79.5

• Sida 307
•  Original

Basalternativet visar en uppgång av det totala inrikes transportarbetet med sammanlagt 24 % från 50 till 62 miljarder tonkm mellan 1980 och 2000. Den genomsnittliga tillväxten per år blir 1,1 %. I industrialternativet beräknas den årliga ökningen till 1,5 % och i vidareförädlingsalternativet till 0,7 %.

Till basalternativets förutsättningar hör en årlig brytning av 17 milj ton järnmalm och avverkning av 75 milj m3 skog. Liksom för övriga alternativ beräknas Oljeförbrukningen bli halverad fram till år 2000. Användningen av kol och inhemsk energi beräknas öka. Malm-, energi- och byggmaterialtran- sporter får minskad betydelse. Övriga varugrupper— bestående av i medeltal mera högvärdigt gods — väntas öka snabbare. För denna del av transport- marknaden beräknas den årliga tillväxten i genomsnitt till 1,8 %. Relativt sett höga tillväxttal väntas för skogssektorerna samt stål-, verkstads- och kemisk industri. Betydligt under medeltalet beräknas tillväxten bli för ”handel", vari ingår varugrupperna styckegods, samlastningsgods, blandad last och containers.

För utrikessjöfarten använder transportrådet 1979 som basår. Trots minskade transporter av energi, dvs olja och kol, och också av malmer förutsätts de med lastfartyg transporterade kvantiteterna öka med samman- lagt 7 % till 81 milj ton år 2000. En betydande del av ökningen faller på skogsråvara och skogsindustriprodukter. Också för enhetsgodset i form av containers m rn väntas en betydande tillväxt. Detta berör främst det transoceana varuutbytet.

Den huvudsakliga ökningen av utrikesgodset faller dock på landtransport- medlen. En fortsatt avledning av gods från ostkusten till färjehamnarna på syd- och västkusten väntas ske.

De kortväga transporterna, dvs under 100 km, är numera nästan helt förbehållna landsvägstrafiken och lastbilarna. I basalternativet förutsätter transportrådet som framgår av tabell 3.2 att dessa transporter ökar med 30 % mellan 1980 och 2000. Konkurrensen mellan lastbil, järnväg och sjöfart gäller de längre avstånden.

Vid en fortsättning av tidigare tendenser skulle utvecklingen mot mera förädlat gods påtagligt gynna lastbilarna. Under de senare åren har dock järnvägen erbjudit ökad konkurrens. De investeringar som nu sker inom SJ i fråga om både bana och rullande materiel bör tillsammans med en effektiv marknadsbearbetning göra det möjligt för järnvägen att flytta fram sina positioner. För detta talar främst en förväntad fortsatt ökning av utrikes- transporterna med dessas i medeltal långa avstånd. Ett betydande utrymme finns också för kombinerade järnvägs- och lastbilstransporter med utnytt- jande av påhängsvagnar, växelflak och containers. En från samhällseko- nomisk synpunkt mera effektiv arbetsfördelning bör kunna komma till stånd. I prognosen förutsätts de långväga lastbilstransporterna räknat i tonkm öka något mer än järnvägstransporterna (se tabell 3.2), dvs med resp 35 och 28 %. Till den svagare ökningen av järnvägstransporterna bidrar bl a en jämfört med basåret minskad malmtransport.

De neddragna energitransporterna väntas främst gå ut över sjöfarten. Transportarbetet för inrikes sjöfart förutsätts minska något mellan 1980 och 2000.

Prognosen för 1990 är grundad på de genomsnittliga ökningstal som

• Sida 308
•  Original

transportrådet i basprognosen förutser för perioden 1980—2000. De förän- dringar som skulle följa av att utvecklingen mer anknyter till industrialter- nativet eller vidareförädlingsalternativet skulle främst avspegla sig under perioden efter 1990 och är därför av mindre intresse i detta sammanhang.

4. De olika transportmedlen

Det finns åtskilliga viktiga frågor inom transportväsendet som bör lösas under 1980-talet. Vad gäller flyget har ett problem bortfallit genom lokaliseringen till Arlanda av den reguljära inrikestrafiken. Också i en annan viktig fråga har skapats förutsättningar för en långsiktig positiv utveckling. Det gäller den av riksdagen godkända överenskommelsen mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten i fråga om de fortsatta spårinvestering- arna i regionen. Nya dubbelspår, ombyggnad av Stockholm C, m ni kommer att eliminera SJs enskilda mest kännbara kapacitetsproblem. Utrymme skapas för betydande ökningar av den långväga järnvägstrafiken samtidigt som resestandarden höjs väsentligt för arbetspendlarna.

Två andra för SJs långsiktiga trafikutveckling viktiga frågor väntar på en lösning, nämligen snabbtågen och förbindelserna till Danmark/kontinenten. I fråga om snabbtågen finns regeringsbemyndigande för beställning av tre provtåg. Om upphandlingen, provdriften och marknadsbedömningen faller ut positivt kan snabbtåg komma i trafik i full omfattning i mitten av 1990-talet på sträckorna Stockholm—Göteborg, Stockholm—Malmö och Stock- holm—Sundsvall. Frågan om de framtida järnvägsförbindelserna till Dan- mark och kontinenten väntas komma att lösas inom den närmaste tiden. SJ anser en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör vara det bästa alternativet för Öresundstrafiken. Tas beslut inom den närmaste tiden kan förbindelsen vara klar i början av 1990-talet.

Godstransportväsendet präglas allmänt av överkapacitet. Mest utpräglad är denna inom åkerinäringen. Lönsamheten är svag och det ekonomiskt pressade läget inom branschen frestar till underbud och olagligheter som ytterligare förvärrar konkurrensen både mellan åkarna och med andra transportmedel. Också inom hamnväsen och stuveri råder ett påtagligt kapacitetsöverskott, liksom delvis inom järnvägen. Som följd av många år med otillräckliga investeringar föreligger dock för järnvägens del stora brister både när det gäller banstandarden och i fråga om moderna godsvagnar.

Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut skall järnvägsnätet utgöra stommen både inom person- och godstrafiken, bl a med hänsyn till miljön, energin och trafiksäkerheten. Det är då en nödvändighet att järnvägen upprustas så att den kan konkurrera effektivt om både person- och godstransporter. I annat fall belastas samhället med ytterligare kostnader. En hög investeringsvolym tillsammans med den finansiella rekonstruktion av SJ som har skett är förutsättning för att järnvägen till lägsta samhällsekonomiska kostnad skall kunna fylla sin tilltänkta roll för landets transportförsörjning. I enlighet med detta synsätt bör enligt riksdagens uttalande 1983 för investeringar av stort samhällsekonomiskt intresse men med otillräcklig företagsekonomisk lön-

• Sida 309
•  Original

samhet SJ befrias från viss del av kapitalkostnaderna. Detta tillämpas för en del av spårutbyggnaderna i Stockholmsregionen. Investeringar i ban- och vägnätet får därmed mer likartade utgångspunkter. SJ förutsätter en motsvarande modell för finansiering av en järnvägstunnel mellan Helsing- borg och Helsingör.

I det följande belyses vissa för de olika trafikgrenarna betydelsefulla drag och utvecklingstendenser närmare.

Av det totala vägnäteti landet svarar statsvägnätet för en knapp fjärdedel. På detta utförs emellertid ca 70 % av det samlade trafikarbetet, räknat i fordonskilometer. Genom de stora investeringar som skett, främst under 1960-talet, har kvaliteten på de statliga vägarna höjts betydligt. Trots detta är vägunderhållet eftersatt för stora delar av vägnätet. Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut förskjuts insatserna inom väghållningen under åtmin- stone den närmaste framtiden från byggande mot underhållsåtgärder. Den särskilda medelsbevillningen för sysselsättningsfrämjande åtgärder, som ökat kraftigt under senare tid, tillåter dock en högre nybyggnadsvolym än som ryms inom ordinarie investeringsanslag. Det största problemet enligt vägverket är att upprätthålla underhållsstandarden på de mindre trafikerade vägarna. Ett annat problem som alltmer uppmärksammats under senare år är de skador som har uppstått på framför allt äldre betongbroar.

Även för vägtrafiken har frågan om den framtida trafikavvecklingen via Öresund stor betydelse. Flera alternativ till fasta vägförbindelser är tekniskt utredda. En förnyad samhällsekonomisk utvärdering av dessa pågår.

Busstrafiken bedrivs av dels allmänna, dvs statliga och kommunala, dels privata företag. Antalet bussar fördelar sig ganska jämnt mellan de båda ägarkategorierna. I och med att det nu finns huvudmän för kollektivtrafiken i samtliga län har ansvaret för den lokala och regionala persontrafiken samlats hos landstingen och kommunerna. Huvudmännen antingen anlitar entrepre- nörer, bl a SJ och postens diligenstrafik samt ett stort antal enskildägda bussföretag, eller driver trafiken i egen regi. Förutom bussar omfattar den av huvudmännen för den lokala och regionala trafiken utnyttjade transportap- paraten i en del län även tunnelbana, spårvägar och järnväg. SJ verkar därvid som entreprenör för järnvägstrafiken. Som nämnts i det föregående beräknas framför allt den regionala kollektiva trafiken öka under 1980- talet.

Taxinäringen kännetecknas av överetablering och därmed lönsamhetspro- blem. Av inkomsterna hänför sig ca hälften till körningar för det allmänna, dvs färdtjänst, skolskjutsning m m. Arbetet med en samordning av dessa transporter pågår. Datoriserade beställningssystem ger betydande effektivi- seringsvinster och minskar ytterligare behovet av bilar och förare. Näringens framtid beror på möjligheterna att finna nya marknader.

Lastbilarna har till följd av bl a sin flexibilitet, tillförlitlighet och snabbhet tagit över en allt större andel av godstrafiken. främst de högvärdiga varorna. De senaste årens ökningar har gällt huvudsakligen utrikes transporter.

Lastbilstrafiken i Sverige har fördelen av internationellt sett liberala trafikbestämmelser. Det gäller främst tillåtna bruttovikter, samt längd och bredd för fordonskombinationer. Den tillåtna maximilängden, 24 m, gynnar kombinationen lastbil med släpvagn medan i övriga Västeuropa, där en maximilängd av 18 m vanligen gäller. dragbil och påhängsvagn dominerar.

• Sida 310
•  Original

Detta stimulerar mer än i Sverige till kombinerad järnvägs- och landsvägs- trafik.

Åkerierna svarar för 83 % av lastbilarnas transportarbete. De yrkesmäs- siga lokala transporterna sker i stor utsträckning i lastbilscentralernas regi medan den långväga trafiken i huvudsak organiseras av transportförmed- lingsföretagen. Det stora antalet småföretag i form av en- och tvåbilsåkare, försvårar en anpassning av transportutbudet till den efterfrågan som f n råder och som är att påräkna framöver. Det påverkar även laglydnaden och prisutvecklingen inom näringen. Lastbilarnas relativt sett korta livslängd bör dock underlätta den tekniska anpassningen av transportapparaten till nya krav som kan komma att ställas på denna i framtiden.

Utmärkande för järnvägen är den höga andelen fasta kostnader, i första hand för banan och vad därtill hör. Detta gäller — som i Sverige — i än högre grad vid eldrift. Själva trafikproduktionen är således förhållandevis billig. Förutsättningen för att nå totalkostnadstäckning vid en sådan kostnadsstruk- tur är betydande trafikvolymer. För stora delar av det svenska järnvägsnätet saknas denna förutsättning, vilket har lett till att samhället svarar för kostnaderna för denna del av nätet, det s k ersättningsberättigade bannätet. En betydande del av detta bannät har en sådan betydelse för det regionala och interregionala resandet att det av riksdagen har förts till det 5 k riksnätet, på vilket persontrafiken skall upprätthållas under överskådlig tid.

SJs investeringar de närmaste åren avser till mer än hälften fasta anläggningar. Både för person- och godstrafiken höjs banstandarden samtidigt som underhållet förbilligas. I mitten på 1980-talet beräknas alla huvudlinjer ha skarvfritt spår. Genom utbyggnaden av automatisk tåghas- tighetskontroll (ATC) och fjärrblockering ökar trafiksäkerheten betydligt. Investeringarna i rullande materiel omfattar både lok och vagnar. För persontrafiken anskaffas förutom sittvagnar även sovvagnar, liggvagnar och serveringsvagnar. Genom insats av s k intercity-tåg med hög komfort räknar SJ med att kunna få fler affärsresenärer i vissa trafikstarka relationer.

Inom godstrafiken inriktas investeringarna bl a på anskaffning av vagnar med helt öppningsbara sidor för att underlätta godshanteringen. För att kunna bygga ut den kombinerade järnväg/lastbilstrafiken anskaffar SJ fler vagnar för containers och påhängsvagnar. Vissa vagnar förses med anord- ningar som skyddar godset mot skador vid växlingar. För omlastning har SJ terminaler på ett 40-tal platser i Sverige. Speciella vagnkorgar, ”maxilådor", monterade på konventionella containervagnar ger kunderna möjligheter att anskaffa vagnar som är helt anpassade till de egna transportbehoven. Den negativa utvecklingen av styckegodstrafiken har vänts genom en ny kombination av järnväg/lastbilstransport med en särskild typ av småcontai- ners, den s k C-sam modellen, som förenklar och förbilligar godshantering- en. Ännu har dock inte lönsamhet uppnåtts inom styckegodstrafiken.

Utvecklingen mot mycket stora tankfartyg i trafiken på Sverige har vänt. Detta beror delvis på minskade oljetransporter men framför allt på att en stor del av råoljan hämtas från närliggande utlastningsplatser, dvs i Nordsjön. Den sjunkande Oljeförbrukningen skärper hamnarnas ekonomiska problem. Hanteringen av förädlade varor ger vid den konkurrens som råder mellan hamnarna dålig lönsamhet. En ökad samordning behövs — i första hand på regional nivå. För att söka effektivisera den samlade verksamheten

• Sida 311
•  Original

integreras hamn- och stuveriverksamhet. I främst de större hamnarna har detta lett till att kommunerna har majoriteten i stuveribolagen. I Göteborg drivs den samlade verksamheten i aktiebolagsform. För sjöfartsverket skapar den starka förskjutningen av fartygstrafiken mot syd- och västkusten olika anpassningsproblem. En samlad organisation för sjöfartsverket och kustbevakningen borde dock underlätta lösningen av dessa. Vid fortsatt trafikbortfall hotas underlaget för en samhällsekonomiskt effektiv isbrytar- verksamhet inom vissa delar av Norrlandskusten.

Under det senaste årtiondet har den svenska sjöfarten allmänt sett haft dålig lönsamhet. De finansiella resurserna är uttunnade. En fortsatt minskning av tonnaget är att räkna med. Främst lär detta beröra de mycket stora tankfartygen som inte bedöms ha någon framtid under svensk flagg. De investeringar, utanför off-shoreverksamheten, som är kända avser främst viss förnyelse av färje- och fjärrlinjetonnaget samt fortsatta tillskott till det specialiserade biltransporttonnaget. Utbyggnaden inom den mindre sjöfar- ten sker främst genom andrahandsförvärv, bl a med hjälp av statligt lånestöd. Fram till 1986 utgår också ett allmänt rederistöd, utformat som en avtrappad restitution av viss del av den inlevererade sjömansskatten.

UNCTADl-koden trädde i kraft hösten 1983. Kodens lastuppdelningsbe— stämmelser är klart negativa för svenska linjerederier och avlastare. Genom att de av linjekonferenserna2 bundna skeppningarna inom OECD-området hålls utanför lastuppdelningen begränsas dock skadeverkningarna.

Efter tillkomsten av inrikesterminalen på Arlanda föreligger för 1980-talet inte något stort samlat utbyggnadsprojekt inom flygplatssystemet. För att bemästra den stora passagerarökning som följt med lågprissatsningen sker en utbyggnad av terminalerna på åtskilliga flygplaser som Luleå, Norrköping, Kalmar, Karlstad och Halmstad. Dessutom föreligger planer på utbyggnad av vissa flygplatser som ingår i sekundärnätet, nämligen Gällivare, Trollhät- tan och Örebro. Under 1990- talet kan uppstå behov av ytterligare investeringar på Arlanda och om Bromma inte längre skall finnas kvar som flygplats en allmän flygplats i Stockholmsregionen för affärs- och annat privatflyg.

Genom en ytterligare fördjupad samverkan mellan Linjeflyg och SAS ökar förutsättningarna att ytterligare effektivisera inrikesflyget och därmed hålla nere biljettpriserna. Överflyttningen till Arlanda gör det möjligt för Linjeflyg att under 1980-talet bibehålla Fokkerplanen (F 28). Också SAS är inriktad på att bibehålla huvuddelen av sin flygplansflotta. DC—9-planen rustas upp. Grundtanken i planeringen är att öka turtätheten och införa fler direktlinjer. Större flygplan är därför f 11 inte aktuella i Europatrafiken. SAS arbetar aktivt för att under 1990-talet få fram en ny flygplanstyp som passar dess framtida behov.

De nya flygplan som kommer under 1990-talet är i huvudsak avsedda för sekundärlinjetrafiken. Som exempel kan nämnas det av SAAB-Fairchild framtagna turbo-propplanet S-F 340 med plats för 34 passagerare. Det kommer att innebära en kraftig kapacitetsökning och starkt bidra till sekundärflygets fortsatta utveckling.

På samma sätt som sker inom andra samhällssektorer utnyttjar trafikfö- retagen datorsystem för internstyrning av olika verksamheter. De kommande åren torde de största vinsterna gå att göra genom att knyta samman de

1 United Nations Confe- rence on Trade and De- velopment

2 En linjekonferens är en grupp av rederier som avtalat om att er- bjuda regelbunden trafik mellan vissa hamnar efter en i förväg publi- cerad tidtabell och med enhetliga fraktvillkor.

• Sida 312
•  Original

interna systemen. Med hjälp av avancerade telekommunikationer utvecklas datorerna allt mer till kapacitetsstarka externa kommunikationssystem såväl på nationell som — kanske än viktigare — på internationell nivå.

I fråga om godstransporterna kan datorer programmeras för uppföljning och optimering av alla kostnader i ett materialflöde. Det logistiska synsättet drivs vidare. Detta inbegriper — förutom de direkta transportkostnaderna — även kapitalkostnaderna för varan under väg, räntekostnader i samband med lagring, terminaluppbyggnad, kostnader som uppstår innan varan kan läggas i lager etc.

Datoriseringen inom transportväsendet har redan nått långt. Det gäller såväl linjerederier och speditörer som de statliga trafikverken. Datorer blir allt billigare och standardprogram utvecklas för olika branscher. Datorise- ringen kommer att bidra till effektiviseringen av också mindre företag. De stora vinsterna görs dock i mera komplexa organisationer. Rimligen bör datoriseringen därför på sikt ge relativt större konkurrensfördelar för järnvägen än för landsvägstransporter.

5 Post- och telekommunikationer

Post och tele har nyckelroller i ett framtida informationsintensivt samhälle. Den elektroniska (digitala) tekniken med dess sammansmältning av tele- och datorteknik innebär att vissa av postens nuvarande verksamhetsgrenar kan komma att stagnera och to m minska. Det gäller både information och betalningsförmedling. Den nya tekniken erbjuder också ett verktyg för att effektivisera postens olika tjänster och bygga upp nya sådana. På sikt kan avancerad telekommunikation t ex skapa nya förutsättningar för detaljdis- tribution och därmed ge posten med dess rikt förgrenade system av kontor och lantbrevbäring nya uppgifter.

För både post och tele gäller att de konkurrensskyddade verksamheterna relativt sett minskar i betydelse. Detta har, liksom för bl a SJ, nödvändiggjort mera marknadsorienterade organisationer med decentraliserat beslutsfat- tande. Även taxesättningen har ändrats för att bl a effektivisera verksamhe- ten och hålla nere kapacitetsanspråken.

Post. Postens huvuduppgift är att förmedla information, lättgods och betalningar. Intäkterna i fast pris från brev, masskorsband, paket och tidningar ger ett sammanvägt mått på produktionsvolymen inom de båda förstnämnda verksamheterna, alltså distributionsrörelsen. Den årliga tillväx- ten nådde vid mitten av 1970-talet ca 4 %. Den har därefter sjunkit och ligger sedan 1976/77 kring 2 %. Den ökade konkurrensen från telekommunikatio- ner gör det troligt att, trots en fortsatt stark uppgång av den totala informationsmängden i samhället, ökningstakten kommer att minska något fram till 1990.

Antalet brev har hittills följt den allmänna volymökningen. Tillväxten under prognosperioden bör enligt postens beräkningar sjunka till ca 1 % i medeltal per år. Ökningen av massförsändelser, mass- och gruppkorsband, beräknas— från tidigare höga 6 % — gå ned till ca 2 %. Paketen har delvis som följd av övergången till ekonomibrev ökat mindre än breven. Den framtida årliga tillväxten torde hålla sig på samma nivå, dvs vid ca 1 %. Antalet

• Sida 313
•  Original

distribuerade tidningar har länge legat stabilt vid drygt 600 milj exemplar per år. Tendensen framdeles torde bli svagt nedgående.

Betalningsförmedlingen präglas av mycket hård konkurrens om företa- gens och hushållens betalningar. Det gäller både för postgirot och för PKbanken som dominerar bland postens externa uppdragsgivare. Både affärs- och sparbankerna har byggt ut sina lönekonton med gireringsfunk- tioner. De visar vidare allt större intresse av att lösa in statliga betalnings- handlingar som pensions-, barnbidrags- och försäkringskasseanvisningar. Det blir också allt vanligare att beloppen sätts in direkt på bankkonton. Till minskning av betalningarna över postverkets kassor bidrar också det starkt utbyggda systemet av utbetalningsautomater (Bankomat, Minuten).

Snabbheten i både distribution och betalningsförmedling ökar. Genom uppdelning av brevposten i två skilda behandlingsströmmar kommer den brådskande posten väsentligt snabbare till sortering. Den maskinella sorteringen förbättrar produktiviteten och säkerställer befordringstiderna. Malmö och Stockholm-Tomteboda har nu moderna anläggningar. En sådan är också beslutad för Göteborg.

Genom entreprenadavtal med PKbanken och samarbete med sparbanker- na har två tredjedelar av samtliga lönekunder tillgång till postgirots betalningsrutiner. Över 80 % av betalningarna inom post- och bankgirosys- temen sker via postgirot. Produktutvecklingen baserar sig på minidatorer och teletransmission i kommunikationerna med företagskunderna.

För att upprätthålla servicenivån för postkassor och lantbrevbäring krävs en satsning från postens sida på att utveckla nya tjänster. Posten arbetar efter olika huvudlinjer, i första hand anknutna till distribution och betalningsför- medling. En utvecklingslinje är att i samarbete med PKbanken ge kvalificerad bankservice åt privatpersoner. En annan består i att utnyttja kontoren mer för olika typer av samhällsinformation. En tredje linje är att bredda användandet av postkassamaskinerna för olika typer av bokningar såsom teater- och idrottsevenemang m m.

Tele. Telekommunikationer företer en snabb tillväxt som inte påtagligt har mattats av de senaste årens svaga konjunkturer. Sedan mitten av 1960-talet har antalet huvudledningar ökat med 3,4 % och antalet telefonapparater med 4,3 % per år. Samtalsmarkeringarna visar en uppgång med 4,5 %. Med 856 apparater per 1 000 invånare är Sverige numera det telefontätaste landet i världen. Teknisk framförhållning och stordriftsfördelar bidrar till att taxorna både för företag och hushåll ligger lägre än i något annat industriland.

Expansionen kommer att fortsätta men med delvis annan inriktning. Elektroniken skapar en genomgripande ny teknik med stora utvecklingsmöj- ligheter. Tele- och datorteknik smälts samman. Komponenterna blir lättare och mer driftssäkra vilket drar ner drifts- och underhållskostnaderna.

Vid praktiskt taget fullständig hushållstäckning väntas antalet huvudled- ningar öka relativt långsamt under 1980-talet, dvs med 1,6 % per år. Vad gäller antalet telefonapparater väntas tillväxttakten kunna upprätthållas betydligt bättre, innebärande en årlig tillväxt av 3,5 %. Ökningen av antalet samtalsmarkeringar ligger enligt televerkets prognos vid nära 3 % om året. Räknas företagssektorn för sig blir den betydligt snabbare, 4—6 % per år. För utrikes telefonsamtal, som från mitten av 1960-talet gått upp med ca 15 % per

• Sida 314
•  Original

år, beräknas den fortsatta tillväxten ligga vid 7 %. För nya tjänster, tex dataöverföring och mobiltelefoni, förutsätts betydligt snabbare tillväxt.

Stommen i den nya tekniken är digitala telestationer (AXE) och digitala telefonväxlar. Också abbonentutrustningen i övrigt digitaliseras. Telefoner- na får utökade funktioner. En vidareutveckling av telextjänsten utgör teletex med integrerad produktion, kommunikation och lagring av textmeddelan- den. Telefax gör det möjligt att ta emot och sända förutom text också ritningar och bilder. Liksom telex och teletex är telefax en internationellt standardiserad tjänst som utnyttjar telefonnätet.

Teletex tillåter också samtrafik med terminaler som är anslutna till det allmänna datanätet. Den snabbt växande datakommunikationen sker också via telefonnätet antingen som temporära eller fast uppkopplade förbindel- ser.

För informationssökning i databaser i olika länder inom olika ämnesom- råden finns sedan några år televerkets tjänst, Telepak. Ett annat och bredare användningsområde har televerkets teledatatjänst, Datavision. Tjänsterna på datakommunikationsområdet är under uppbyggnad.

Det nordiska automatiska mobiltelefonsystemet, NMT, har efter en forcerad uppbyggnad nu nått landstäckning. Efterfrågan är stor. Med landmobil radio går det att effektivisera fordonsutnyttjande och ge förbättrad kundservice samtidigt som personsäkerheten ökar.

De traditionella överföringssätten luftledning, kabel och radiolänk möter ökad konkurrens från optiska ledningar och satelliter. Optiska ledningar kan i ett första skede bli aktuella främst för kabel-TV. I ett längre perspektiv ger de möjligheter att skapa ett landsomfattande bredbandsnät med mycket stor kapacitet.

Redan 1984 får svenska företag möjlighet att föra över höghastighetsdata via satellit såväl inom Europa som över Atlanten. Uppskjutning av experimentsatelliten Tele-X planeras ske under 1986 eller 1987. Därmed skapas ytterligare kapacitet för såväl datakommunikation och rundradio/T V. Den rymdtekniska utvecklingen innebär samtidigt som den ger nya möjligheter ett hot mot telenätsinnehavarnas överföringsmonopol. Avance- rade privata satellitbaserade kommunikationssystem växer fram. De nyeta- blerade företagen har behov av att belägga systemen med också de volymmässigt tunga teletjänsterna. Stora kunder med geografiskt spridd verksamhet och kvalificerade krav på telekommunikation bygger upp egna system. Det är Förenta staterna som dominerar i denna utveckling. Konkurrenshotet medför att samarbetet mellan de europeiska teleförvalt- ningarna intensifieras för att kunna möta olika förändringskrav. Televerket deltar aktivt i detta arbete. Harmoniseringen av avgiftssystemet påskyndas liksom standardiseringen av utrustning och tjänster.

6 Utvecklingen av investeringar, förädlingsvärde och sysselsättning mellan 1980 och 1990

Uppgifter om utvecklingen mellan åren 1980 och 1990 av investeringar, förädlingsvärde och sysselsättning inom de olika samfärdselgrenarna har ställts samman i tabell 6.1. Prognossiffrorna bygger i huvudsak på de

• Sida 315
•  Original

Tabell 6.1 Samfärdselsektorn, investeringar, förädlingsvärde och sysselsättning 1980-1990 (1980 års prisnivå)

Investeringar Medeltal Förädlingsvärde Sysselsättning mkr mkr 1 000 arb t

1980 1990 1980—90 1980 1990 1980 1990

Transporter Järnväg 1 344 1 970 1 652 3 600 4 238 35 900 32 700 Spårvägar, bussrörelse 1 013 1 290 1 189 2 531 3 063 40 600 49 100 Taxirörelse 192 182 187 1 912 1 720 25 800 25 000 Lastbilsåkerier 1 097 1 221 1 158 7 941 9 296 93 900 104 700 Sjöfart 1 200 1 100 589 3 173 2 400 31 000 18 000 Hamn- och lotsväsen, stuveri 538 181 326 1 125 1 102 13 500 13 000 Flygtransport 414 215 379 1 774 2 837 17 000 16 900 Summa transporter 5 798 6 159 5 480 22 056 24 656 257 700 259 400 Post och tele Post 280 310 386 5 198 5 185 95 200 93 300 Tele 3 239 4 197 3 782 6 330 10 670 60 400 60 700 Summa post och tele 3 519 4 507 4 168 11 528 15 855 155 600 154 000 Offentlig väg- och gatuhållning 3 567 2 297 2 650 2 895 2 337 33 200 25 200 Totalt 12 884 12 963 12 298 36 479 42 848 446 500 438 600

bedömningar och planer som transportrådet och övriga statliga verk inom samfärdselsektorn i början av år 1983 har lämnat som underlag för LU-arbetet. Den faktiska utvecklingen blir bl a beroende av de stats- och kommunfinansiella överäganden som görs under prognosperioden och den politik för fördelning av det allmännas resurser som kommer att föras.

De redovisade uppgifterna överensstämmer av olika skäl inte helt med de beräkningar som följer av LU-modellen. Förädlingsvärdena redovisas sålunda inklusive ”varuanknutna subventioner”, tex statliga och kommu- nala ersättningar för olönsam trafik. Som följd av nationalräkenskapernas metodik omfattar uppgifterna bortsett från väghållning i princip inte reparationer och underhåll i egen regi. Delbranschen Transportförmedlings- rörelse m m ingår inte i redovisningen. Även vissa omfördelningar sker inom samfärdselsektorn. För 515 del redovisas sålunda bussrörelsen under Spårvägar, bussrörelse och tågfärjetrafiken under Sjöfart.

Enligt nationalräkenskaperna svarade samfärdselsektorn år 1980 för 10 % av samtliga investeringar inom landet. Väghållningen ligger som nämnts utanför sektorn. Andelen av BNP utgjorde 6 %. För sysselsättningen mätt i antalet arbetade timmar låg andelen vid 8 %.

Som framgår av tabellen skulle enligt de bakomliggande bedömningarna och planerna den sammanlagda investeringsvolymen vara oförändrad under perioden. Den starka utbyggnaden av telekommunikationerna för med sig en viss förskjutning mot informationsområdet. Inom transportområdet visar järnvägen den största ökningen. Sett som medeltal för perioden faller

• Sida 316
•  Original

nedgången i första hand på sjöfart, hamnar etc och väghållning. Särskilt vad gäller den senare kan av bl a arbetsmarknadsskäl dock den faktiska utvecklingen komma att skilja sig avsevärt från den nu föreliggande bedömningen. För sjöfart, dvs rederinäringen, förutsätts ungefär samma investeringsvolym åren 1980 och 1990. Omfattande försäljningar av befint- liga fartyg tillsammans med relativt begränsade nyförvärv innebär emellertid enligt beräkningarna en markerad investeringssvacka under första delen av 1980-talet.

Det sammanlagda förädlingsvärdet inom samfärdselsektorn, räknat i oförändrade priser förutsätts öka med 17 % under perioden. Exklusive väghållning blir ökningen 21 %. Med LU-modellens beräkningssätt blir uppgången 27 % i alternativ 1 och 23 % i alternativ 2, vilket innebär att samfärdselsektorns bidrag till det totala förädlingsvärdet blir oförändrat 6 % år 1990.

I fråga om förädlingsvärdet är förskjutningen mot telekommunikationer än mer markerad än för investeringarna. Det beräknas för televerkets del öka med nära 70 % under perioden. Betydande ökningar av förädlingsvärdet förutsätts också inom transportområdet. Högst ligger flyget med en uppgång om 60 %. Kring 20 % ligger spårvägar, bussrörelse och också lastbilsåkerier samt järnväg. Minskningar anges för i första hand taxirörelse, sjöfart och väghållning. För väghållningens del innebär utvecklingen en betydande nedgång mellan 1980 och 1982. Därefter håller sig förädlingsvärdet kring 1982 års nivå.

Sysselsättningen mätt i arbetade timmar mellan 1980 och 1990 är enligt beräkningarna nära nog oförändrad för samfärdselsektorn sedd som helhet. För spåvägar, bussrörelse liksom för lastbilsåkerier förutses relativt betydan- de ökningar. En markerad fortsatt nedgång av sysselsättningen beräknas ske inom sjöfarten. Också inom taxirörelse och väghållning minskar arbetstill- fällena.

Kvoten mellan förädlingsvärde och arbetade timmar går för samfärdsel- sektorn totalt upp från 82 till 98 kr mellan 1980 och 1990, dvs med 20 %. Ökningen beror på flera faktorer, bl a förskjutning mot en mera kapitalin- tensiv verksamhet, eliminerade driftsunderskott och ändrad personalsam- mansättning. Särskilt i en sektor som domineras av statlig och kommunal verksamhet, där de förväntade driftsöverskotten begränsas till förräntning av det insatta nettokapitalet, ger utvecklingen av förädlingsvärdet per timme inte ett godtagbart mätt på effektiviteten, mätt t ex som arbetsprestationen för att utföra en viss kvantifierad prestation. De uppgifter som på basis av andra beräkningssätt redovisats i LU-underlaget tyder på att effektiviteten tillsammantaget inom samfärdselsektorn kommer att utvecklas än gynnsam- mare än förädlingsvärdet per arbetad timme.

• Sida 317
•  Original

Statens offentliga utredningar 1984

Kronologisk förteckning

Sociala aspekter på regional planering. I. Värdepappersmarknaden. Fi. Domstolar och eko-brott. Ju. Längtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. Fi.

.U'PPNT'

• Sida 318
•  Original

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Domstolar och eko-brott. [3]