Prop. 1980/81:90

om riktlinjer för energipolitiken

Prop. 1980/81: 90

Regeringens proposition 1980/81: 90

om riktlinjer för energipolitiken;

beslutad den 29januari l98l.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för de åtgärder eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDlN CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990.

Det betonas att energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas. [ propositionen understryks att ett centralt mål för energipolitiken är ett kraftigt minskat oljeberoende. Vidare framhålls att förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut.

En successiv utveckling skall enligt propositionen ske mot ett energisy- stem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Oljeimportens stora ekonomiska betydelse behandlas särskilt. Det fram- hålls att vi genom att minska oljeanvändningen kan förbättra våra möjlig- heter att nå full sysselsättning vid stabila priser.

l propositionen redovisas riktlinjer och styrmedel för ett program för energihushållning under 1980-talet. Det betonas att tyngdpunkten i pro- grammet bör ligga på åtgärder som sparar olja och som verkar på kort och medellång sikt. Styrmedel som priser samt rådgivning. utbildning och information betonas.

En omprövning av programmet föreslås ske omkring år 1985. En viktig del i energihushållningsprogrammet för industrin är att föra ut kunskap om energibesparande åtgärder. För rådgivning till bl.a. mindre och medelstora företag samt till encrgiinriktad utbildning av yrkesverk- l Rikt—duger: I980/8l. ] saml. Nr 90

Prop. 1980/81: 90

IQ

samma beräknas en ram om sammanlagt 65 milj. kr. för den närmaste treårsperioden. För energirådgivning inom jordbruk och trädgårdsnäring föreslås 9 milj. kr. för motsvarande period.

Energianvändningen beräknas uppgå till 400—430 TWh år 1990. Det innebär att den genomsnittliga årliga förändringen av användningen av energi under perioden 1979—1990 beräknas till mellan en minskning med 0,2% och en ökning med 0,5 %. Det framhålls att detta är en väsentligt lägre ökningstakt än vad andra industriländer räknar med.

I propositionen betonas att det är nödvändigt att energiförsörjningen dimensioneras så att det finns utrymme för den snabba industriella tillväxt som fordras för att det under 1980-talet skall vara möjligt att uppnå balans i Sveriges ekonomi. Det framhålls att energitillförselsystemet bör planeras Så att en användningsnivå kring den övre gränsen av det angivna intervallet skall kunna tillgodoses.

Ett program för oljeersättning läggs fram. Programmet består av tre delar. nämligen åtgärder med anledning av förslag från oljeersättningsdele- gationen. åtgärder grundade på elanvändningskommitténs förslag och åt- gärder för att minska oljeanvändningen i Storstockholmsområdet. Oljeer- sättningen beräknas bli ca 9 milj. ton per år vid slutet av 1980-talet.

I propositionen redovisas de olika bränslenas förutsättningar och kvali- teter och den roll som de därmed bör spela i energiförsörjningen.

Prissättningen som ett medel i den statliga oljepolitiken behandlas. Det framhålls att en friare prispolitik skulle kunna bidra till att mildra försörj— ningsproblemen under perioder med knapphet på olja.

Svenska Petroleum AB:s roll som instrument för den statliga oljepoliti- ken behandlas. Ett kapitaltillskott till bolaget på 225 milj. kr. föreslås.

En höjning föreslås av den särskilda beredskapsavgiften för oljepro- dukter med 4 kr. per m3 motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja. Medlen disponeras för att medge förstärkt stöd till prospektering efter olja. naturgas och kol. Vidare föreslås en höjning av ramen för statliga kredit- garantier för oljeutvinning m.m. med 2000 milj. kr. till 4000 milj. kr.

Möjligheterna till ökad användning av naturgas i Sverige behandlas. Ett lån till Swedegas AB av 22 milj. kr. för fortsatt utrednings- och förhand- lingsarbete föreslås.

En försiktig kolintroduktion förordas. Riktlinjer som innebär skärpta miljökrav vid koleldning redovisas. En aktiv kolförsörjningspolitik före- språkas. Stöd till kolprospektering föreslås.

Frågor om utveckling och introduktion av inhemska bränslen behandlas i propositionen. Det framhålls att en målsättning är att ersätta 3 milj. ton olja med framför allt skogsavfall och torv.

I propositionen aviseras ett uppdrag till statens vattenfallsverk att utreda förutsättningarna för att uppföra några eldningsanläggningar för torv i södra och mellersta Sverige. Vidare redogörs för vidtagna förenklingar i handläggningen av ärenden om torvkoncessioner enligt lagen om vissa mineralfyndighcter.

Prop. 1980/81: 90 3

Riktlinjer för uranförsötjningen redovisas. En introduktionsplan för alternativa drivmedel läggs fram. Planen består av dels en omfattande satsning på utveckling och införande av fordon för drift med s.k. M lOO-bränsle. dels en intensifierad verksamhet för att klarlägga de närmare förutsättningarna för introduktion av blandbränsle.

[ propositionen läggs fram förslag till lag om utförande av eldningsana läggningar för fast bränsle. Förslaget innebär att eldningsanläggningar som årligen förbrukar 180 TJ bränslen. motsvarande ca 5000 m3 tung eldnings- olja, skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle. Mindre eldningsa'n- läggningar skall enligt förslaget utföras så att de utan omfattande ombygg- nadsarbeten eller kompletteringar kan eldas med inhemskt fast bränsle. Enligt lagförslaget skall anläggningshavaren då det gäller större eldnings- anläggningar före val av fast bränsle samråda med den myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten avses därvid verka för att inhemskt bränsle används före kol om det inte framstår som olämpligt av ekoiiömis- ka eller andra skäl.

Åtgärder för finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden med hänsyn till den föreslagna lagen om fastbränsleeldning redovisas i propositionen.

[ propositionen lämnas riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av fjärr- värme. Vidarc behandlas särskilt storstadsregionernas värmeförsörjning.

Förslag till lag om ändring i lagen om vissa rörledningar läggs fram. Ändringen innebär att rörledningslagens koncessionskrav kommer att gälla också ijärrvärmcledningar av större omfattning.

Generella villkor för installation av direktverkande elvärme med elradia- torer föreslås i propositionen.

Behovet av elkraft beräknas i propositionen komma att uppgå till ca 134 TWh år 1990.

Utbyggnaden av vattenkraft föreslås få en sådan omfattning att bidraget från vattenkraften år 1990 uppgår till 65 'l'Wh vid normal tillrinning. År l983 bör en uppföljning av lämnade tillstånd göras i syfte att bedöma om eftersträvade tillskott från vattenkraft kommer att uppnås.

Därutöver föreslås i propositionen att i första hand kraftvärmeverk eldade med fasta bränslen byggs ut från slutet av 1980-talet.

I propositionen betonas behovet av planering för de elproduktionsan- läggningar som skall ersätta kärnkraften. Behovet av att kraftföretagen bygger upp erforderliga projektreserver framhålls.

I propositionen behandlas åtgärder för att ytterligare höja säkerheten vid de svenska kärnkraftverken. Ett förslag till lag om finansiering av framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle m.m. läggs fram. Vidare föreslås att en ny myndighet inrättas den I juli 1981 för att svara för den verksamhet som ankommer på staten när det gäller hantering av använt kärnbränsle.

I propositionen framhålls att kommunernas roll i energipolitiken bör inriktas främst på åtgärder som får betydelse för att minska oljeberoendet

Prop. 1980/81: 90 4

under 1980—talet. En förändring föreslås i lagen om kommunal energipla- nering. Enligt förslaget skall kommunerna senast den 1 juli 1982 upprätta planer för att minska användningen av olja. Planen skall antas av kommun- fullmäktige.

I propositionen läggs vidare fram riktlinjer för en omorganisation av myndigheter m.fl. organ inom energiområdet. För övergripande plane- ringsfrågor. forsknings- och utvecklingsverksamhet vad gäller energitill- försel på kort och medellång sikt. kommunal energiplanering. information och utbildning. råd. föreskrifter och tillsynsf'rågor m.m. föreslås att en myndighet. statens energiverk. bildas. Vid sidan härav föreslås att den nya organisationen bör bestå av ytterligare två organ dels den nyligen inrättade oljeersättningsfonden. dels ett organ för långsiktiga och övergripande upp- gifter vad gäller energiforskning. Den nya organisationen bör träda i funk- tion den 1 juli 1982. I propositionen anmäls att en organisationskommitte' kommer att tillkallas för att lägga fram förslag till detaljutformning av den nya organisationen.

Förslag läggs fram om ett nytt — det tredje treårigt energiforsknings- ' program med en kostnadsram om 1400 milj. kr. för treårsperioden 1981/ 82—1983/84. En huvuddel av resurserna satsas på sådana energikällor. främst inhemska. som ersätter olja och oljeprodukter. Stora satsningar med det syftet görs på bl.a. teknik för produktion av skogsbränslen. torv och energiskog samt miljövänliga och effektiva förbränningsanläggningar. Stora insatser görs också på förädling av inhemska bränslen och kol och på utveckling av motorer för användning av alternativa drivmedel. bl. a. ren metanol. Även utveckling av solvärme-. värmepumps- och energilagrings- teknik samt teknik för effektivare energianvändning och oljeersättning i industriella processer samt ijordbruk och trädgårdsnäring får en stor del av resurserna.

Det nu pågående vindkraftprogrammet fullföljs. Bevakning av den tekniska utvecklingen på långsiktigt betydelsefulla områden bibehålls för att bidra till långsiktig energipolitisk handlingsfrihet. Sådana bevakningsinsatser görs både genom ökad satsning på grundforsk- ning och genom målinriktade insatser på energianvändnings- och energitill- förselområdena.

Finansieringen av energiforskningsprogrammet läggs om och sker fr.o.m. nästa budgetår genom en höjning av den särskilda beredskapsav- giften på oljeprodukter med 19 kr. per m3 motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja.

Förslag läggs också fram om anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 198118! under littera F.. Energi och till Studsvik Energiteknik AB m. m. '

I propositionen behandlas ocksa beredskapen mot omgivningskonsek— venser vid olyckor i kärnkraftverk. Förslagen innebär att beredskapen effektiviseras och att beredskapsplaneringen även skall beakta mycket

Prop. 1980/81: 90

'JI

stora olyckor. Handlingsberedskapen hos de närmast berörda organen föreslås bli förstärkt genom bl. a. en systematiserad utbildning av besluts- fattarna. en ständigt fungerande personalbercdskap samt ett säkerställt telesamband.

Inom närområdet till kärnkraftverk. den s.k.” inre bcrcdskapszonen. behövs enligt förslaget en i förväg genomförd detaljplanering av skyddsåt— gärder. Denna planering avses omfatta bl.a. information till allmänheten, förberedelser för alarmering. utrymningsplanering och förhandsutdelning av _iodtabletter.

För beslut om olika skyddsåtgärder vid en olycka behövs vidare bl.a. mätningar. s.k. indikering. av strålningsnivåer och därmed hälsorisker. Av detta skäl förordas att en indikeringsorganisation upprättas inom en vid— sträckt indikeringszon.

Beredskapsorganisationcn föreslås byggas ut successivt under de _när— maste åren. Kostnaderna. som föreslås finansieras med avgifter som tas ut av kraftföretagen. beräknas för budgetåret 1981/82 till 16.7 milj. kr.

En revidering föreslås av löpande oljelagringsprogram 1978—1984 inne— fattande en ändring av sammansättningen av tvångslagren att genomföras fram t. o. m. utgången av år 1986. En statlig inlagring av ytterligare 4,5 milj. rn3 råolja och ca 250000 m3 oljeprodukter föreslås fram t.o.m. år 1984. Detta innebär en minskad inlagring av bl.a. ca 3 milj. rn3 råolja i förhållan- de till löpande oljelagringsprogram.

En ändring i användningen av oljelagringsfonden förordas så att samtliga driftkostnader. exkl. räntekostnader. för delprogrammct Bränslen öch drivmedel m.m. under trettonde huvudtitelns anslag F 2. Drift av bered- skapslager skall finansieras över oljelagringsfonden.

Vidare hemställs om medel för budgetåret 1981/82 för delprogrammet Bränslen och drivmedel m.m. under anslagen F 2. Drift av beredskaps- lager och F 3. Beredskapslagring och industriella'åtgärder.

Prop. 1980/81: 90 6

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-29

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adel- sohn. Danell. Petri. Eliasson.

Föredragande: statsråden Petri. Åsling. Söder och Burenstam Linder.

Proposition om riktlinjer för energipolitiken

Statsråden Petri. Åsling. Söder och Burenstam Linder anmäler sina förslag. Anförandena redovisas i underprotokollen för industri-.jordbruks- resp. handelsdepartementet.

Statsrådet Petri hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsråden Åsling. Söder och Burenstam Linder har anfört för de åtgärder eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 lndustridepartementet 1 Bilaga 1

Utdrag INDUSTRlDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid rcgeringssammanträde 1981-01-29 Föredragande: statsrådet Petri. såvitt avser kapitel 1— 14, statsrådet Åsling. såvitt avser kapitel 15.

Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser indu- stridepartementets verksamhetsområde

Föredraganden

1. Inledning

Energipolitiken skall skapa förutsättning för ekonomisk och social ut- veckling. Detta ställer krav på tryggad energiförsörjning och god energi— hushållning. En väl avvägd energipolitik är nödvändig för att centrala välfärdsmål skall nås till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.

Tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt. Effektiv hushållning skall främjas. Miljön skall värnas.

Ett centralt mål för energipolitiken är ett kraftigt minskat oljeberoende. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften enligt riksda— ' gens beslut. _

Övergång till fasta bränslen skall främjas. En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga. helst förnybara och inhemska. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Med utgångspunkt häri läggerjag i det följande fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990. Som en följd av mina ställ- ningstaganden föreslår jag också viss lagstiftning. Lagförslagen bör fogas till detta regeringsprotokoll som bihang enligt följande:

Förslag till

1. lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle (bihang A)

2. lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

(bihang D) . lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) (bihang G) 4. lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för

oljeprodukter (bihang H) . lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar (bihang I) 6. lag om ändring i lagen ( 1942:335 ) om särskilda skyddsåtgärder för

vissa kraftanläggningar m.m. (bihang J) '.» (J!

2 Riksdagen [980/81. ! saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilaga] Industridepartementet

to

7. lag om ändring i lagen ( 1902: 71 s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (bihang K)

8. lag om ändring i lagen ( 1977:439 ) om kommunal energiplancring (bihang L) Över förslagen 1 och 2 har lagrådets yttrandel inhämtats. Regeringspro- tokoll med lagrådsremiss samt lagrådets yttrande bör fogas till detta rege- ringsprotokoll såvitt avser förslaget 1 som bihang B resp. bihang C och såvitt avser förslag 2 som bihang E resp. bihang F.

Inledningsvis villjag i det följande lämna en kort redogörelse för utveck- lingen inom energiområdet under senare tid.

Riksdagen beslutade år 1975 (prop. 1975z30 bil. 1. NU 1975c30 rskr. 1975:202 ) om riktlinjer för energipolitiken för tiden till omkring år 1985. Utgångspunkten för det program som i sina huvudpunktcr då antogs med stor majoritet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar att programmet inriktades starkt på hushållning med energi och planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.

År 1979 tog riksdagen ställning till den dåvarande regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken ( prop. 1978/79: 115 ). Förslagen grundade sigi huvudsak på resultatet av det arbete som energikommissionen (! 1976: 05) hade bedrivit. Förslagen. som i första hand avsåg tiden fram till omkring år 1990. utformades i syfte.att möjliggöra en successiv utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på uthålliga. helst förnybara och inhems- ka. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Det framhölls att en central energipolitisk uppgift för vårt land var att stegvis förbättra vån försörjningsläge genom att minska det stora oljebe- roendet. I propositionen redovisades ett flertal åtgärder för att begränsa energianvändningen. Omfattande insatser för att ersätta olja med andra energislag föreslogs. Trots dessa åtgärder bedömdes oljan under hela den aktuella perioden komma att lämna det största bidraget till landets energi- försörjning.

Riksdagen beslöt (NU 1978/79:60. rskr 1978/79z429) dels om principer och styrmedel för energihushållning samt riktlinjer för försörjning med bl. a. olja och naturgas. dels om uppskov med behandlingen av prop. 1978/ 79: 1 15jämte motioner i de delar som berörde eller hade nära samband med kärnkraften. Regeringen återtog senare prop. 1978/79: 1 15 i dessa delar.

Bakgrunden till beslutet om uppskov var att det reaktorhaveri som inträffade den 28 mars 1979 vid det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island nära Harrisburg. Pennsylvania. hade lett till en överenskom- melse mellan riksdagspartierna om att en rådgivande folkomröstning rö- rande kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skulle hållas. 1 december 1979 lade regeringen fram förslag till lag om folkomröstning i

' Beslut fattat vid regeringssammanträde den 4 resp. 11 december 1980.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 3

kärnkraftsfrågan ( prop. 1979/80: 75 ). Förslaget antogs av riksdagen (NU 1979/80: 26, rskr 1979/80: 141). Folkomröstning hölls den 23 mars 1980.

Efter folkomröstningen förelade regeringen riksdagen proposition 1979/ _ 80: 170 om vissa energifrågor, vari behandlades vissa allmänna riktlinjer för energipolitiken med utgångspunkt bl. a. i resultatet av folkomröstning- en. I propositionen betonades behovet av att minska oljeberoendet och betydelsen av energihushållning. Ett program för fortsatt energihushåll- ning aviserades i propositionen liksom en fond för investeringar i energi- teknik som snabbt kan ersätta olja. Åtgärder för att införa fasta bränslen förordades. Eltillgången föreslogs enligt propositionen användas för att bl.a. ersätta olja. Det skulle dock ske utan låsning till ett'ökat elutnytt- jande i framtiden och/eller försvårande av introduktion av andra energikäl- lor. I propositionen behandlades också förslag till åtgärder för att höja _ säkerheten i de svenska kärnkraftverken. Slutligen lades i propositionen fram vissa riktlinjer för genomförandet av det s.k. Sydgasprojektet. I propositionen angavs att mer omfattande och detaljerade riktlinjer för den framtida energipolitiken skulle läggas fram under riksmötet 1980/81.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen (NU 1979/80: 70. rskr 1979/ 80: 410).

I december 1980 beslutade riksdagen om stöd för åtgärder för att ersätta olja. m.m. ( prop. 1980/81:49 . NU 1980/81: 19. rskr 1980/81: 100). Bestäm- melser om stödet finns i förordningen (1980: 1085) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja. m. m. Den nya stödverksamheten. som admi- nistreras av delegationen ( I 1980: 08) för uppbyggnad av en oljeersättnings- fond, inleddes den 1 januari 1981 och finansieras genom den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter. För den första treårsperioden beräk- nas stödet uppgå till 1 700 milj. kr.

Mina förslag i det följande är utformade i syfte att möjliggöra en kraftig minskning av oljeberoendet och att skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften. .

Som underlag för mina ställningstaganden ligger utredningsbetänkan- den. rapporter m.m. enligt följande sammanställning. I de fall remissbe- handling har skett ingåri bilagan en sammanställning av remissyttrandena.

Kommitté eller Betänkande/Rappon/PM ' Remiss- Bilaga motsvarande behandlats

Statens industriverk Energi på 80-talet. (SIND Nej 1.1 1980: 17) Energiprovningsutred- Provning för bättre energi- .la 1.2 ningen (I 1978: 06) hushållning (DsI 1980: 12) Statens industriverk Försökskurscr och utred- Nej 1.3

ningsarbete vid statens in- dustriverk 1979/80 rörande energihushållningsarbete

Statens industriverk Energikonsulenter vid regio- .la 1.4 nala utvecklingsfonder Energisparkommittén (I Energi och förpackningar. Ja 1.5 1974: 05) ESK 1979: 01

Prop. 1980/81:90 Bilaga] Industridepartementet- 4

ergiplanering

Kommitté eller Betänkande/Rappon/PM Remiss- Bilaga motsvarande behandlats

Oljeersättningsdelega- - Program för oljeersättning. Nej 1.6 tionen(I 1979:01) 051 1980: 23 Oljeersättningsdelega- Promemoria från oljemark- Nej 1.7 tionen nadsgruppen Oljeersättningsdelega- Introduktion av alternativa Ja 1.8 tionen (I 1979: 01) drivmedel. Ds I 1980: 19 Utredningen om omställ- Overgång'till fasta bränslen. Ja 1.9 bara eldningsanläggning- SOU 1980:9 ar(I 1977:11) Statens industriverk Storstockholms fjärrvärme- Ja 1.10 försörjning. SIND 1979: 4 . Storstockholms Energi Fjärrvärme från Forsmark Nej 1.11 AB och statens vatten- fallsverk Elanvändningskommit- El och olja. Ds I 1980: 22 Ja 1.12 téntl 1980: 05) Industridepartementet Koncessionsplikt för vissa . Ja 1.13 fjärrvärmeledningar Statens industriverk Bidragsgivning till små vat- Ja [, |4 tenkraftverk. SIND PM - 1980: 23 Riksrevisionsverket Oversyn av expeditionsav- gifter inom elområdet Statens industriverk Utredning om differentiering Ja 1.15 av koncessionsavgifter på elområdet Reaktorsäkerhetsutred- Säker kämkraft'! SOU Ja 1.16 ningen (I 1979:07) 1979: 86 Ångexplosionskommit- Ångexplosioner i lättvatten- Nej 1.17 tén ([ 1980: 06) reaktorer. Ds 1 1980: 27 - Utredningen om käm- Kärnkraftens avfall. organi- .la 1.18

kraftens radioaktiva av- sation och finansiering. SOU fall — organisations- och 1980: 14 finansieringsfrågor (I

1978: 07) .

Utredaren av myndig- De statliga energimyndighe- Ja 1.19 hetsorganisationen inom terna arbetsfördelning och energiområdet. m.m. (I samverkan. Ds I 1980: 16 1979: 10) Statens industriverk Rapponer om kommunal en- Ja 1.20

Jag har dessutom tagit del av en stor mängd synpunkter och förslag rörande åtgärder inom energiområdet från kommuner. organisationer. fö- retag och enskilda. _

Chefen för industridepartementet grundar sina ställningstaganden på bl.a. följande utredningsbetänkanden.

Kommitté eller Betänkande/Rapport/PM Remiss- Bilaga motsvarande behandlats Delegationen för energi- Energi i utveckling. SOU .la 1.21 forskning(l 1975:02) 1980: 35(EFUD 81)

2-utredningen (I Fortsatt verksamhet vid R 2- .la 1.22 1978: 08) reaktorn i Studsvik

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet

'Jl

Som underlag för ställningstagande rörande framställning av etanol finnes följande betänkande.

Kommitté eller Betänkande/Rapport/PM Remiss- Bilaga motsvarande behandlats Etanolutredningen (Jo Etanol urjordbrukspro- - Ja ' 2.11 1979: 05) dukter. Ds Jo 1980:7

I prop. 1980/81: 100 (bil. 17 s. 114-115 och s. 142—143) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1981/82 beräkna -

1. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. ett reserva- tionsanslag av 1750 milj. kr..

. till Statens elektriska inspektion ett förslagsanslag av 6317000

kr., . till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltnings/(osmader ett för-

slagsanslag av 1 000 kr..

. till Statens kärnkraftsinspektion: Kärnsäker/tetsforskning ctt rc-

servationsanslag av 1 000 kr..

. till Kostnaderför vissa nämnder ett förslagsanslag av 165000 kr.. . till Vissa utbildningsåtgärder m.m. i energibesparande s_vfte ett

reservationsanslag av 1 000 kr.. . till Främjande av landsbygdens elektrifiering ett reservationsan-

slag av 4.5 milj. kr..

. till Åtgärderför hantering av radioaktivt alfa/I m. m. ett reserva-

tionsanslag av 1000 kr.,

. till Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB ett

reservationsanslag av 7 milj. kr.. . till Solmätning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut ett reservationsanslag av 1 736 000 kr.. . till Energiforskning ett reservationsanslag av 1 000 kr.. . till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB ett

reservationsanslag'av 1 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp även frågorna under p. 1—10. Chefen för industridepartementet återkommer i det följande (kapitel 15) till frågorna under p. 11 och 12.

Prop. 1980/81:90 Bilaga] Industridepartementet 6

2. Den internationella bakgrunden

2.1. Energipolitik i ett internationellt perspektiv

Tillgången till billig energi i form av importerad olja under de första årtiondena efter andra världskriget har varit en av förutsättningarna för den välståndsökning som Sverige har upplevt. Utvecklingen har emellertid också lett till ett stort utlandsberoende. För att vi skall kunna nå angelägna samhällsmål som ekonomisk utveckling. god resurshushållning. full syssel- . sättning. regional balans. social och ekonomisk utjämning och god miljö är vi beroende av en säker energiförsörjning pä rimliga villkor och därmed av stabila förhållanden på den internationella oljemarknaden. ()Ijeberoendet innebär att vi i hög grad påverkas av beslut och händelser i vår omvärld över vilka vi inte har någon kontroll. Detta är. med de framtidsperspektiv vi nu kan skönja och med tanke på risken för störningar i oljetillförseln. en bräcklig grund för vår välfärd.

Enligt min mening är det en väsentlig uppgift för energipolitiken att nära följa och förutse utvecklingen i vår omvärld ] energihänseende och att anpassa inriktningen av vår energipolitik därefter. Vi mäste försöka skapa oss en bild av hur den internationella energisituationen kommer att se ut mot slutet av detta århundrade. Pä grundval av våra bedömningar av energisituationen mäste vi redan nu. med tanke på den tid det tar att genomföra förändringar i energisystemet. vidta åtgärder för att trygga en energiförsörjning på rimliga villkor. Härtill kommer att vi i den energipoli— tiska planeringen måste räkna med plötsliga och oförutsedda störningar i den internationella oljeförsörjningen. Erfarenheterna från 1970-talet har tydligt visat vikten av att vi bygger upp ett energisystem som gör oss mindre sårbara mot sådana störningar.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen ijanuari 1981 har bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare för att analysera Sveriges möjligheter att tillgodose sina behov av importerad energi lnot bakgrund av utvecklingen på de internationella energimarknaderna. En viktig uppgift för den nya myndighetsorganisation inom energiomrädet som jag kommer att föreslå i det följande (kapitel 1 1) blir att följa den internationella utveck— lingen och tillhandahålla underlag i dessa avseenden för energipolitiska beslut.

2.2. Internationella utvecklingstendenser

Hänvisningar till S2-2

2.2.1. Allmänt

1 de. allmänna riktlinjer för energipolitiken som statsmakterna har fast- ställt våren 1980 ( prop. 1979/80:170 . NU 1979/80:70. rskr 1979/801410) understryks att energipolitiken måste utformas i fullt medvetande om de stora problem som världen står inför inom energiområdet samt att vi i dag

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1. Industridepartementet 7

befinner oss i en helt ny energisituation jämfört med den som rådde under 1950- och l960-talen.

I flertalet prognoser rörande världens energisituation på läng sikt dras likartade slutsatser. Energibehoven kommer att växa. inte minst i u-län- derna. även om tillväxten sker i långsammare takt än under tiden före åren 1973—1974. Utvinningen av olja kommer på sikt inte att ske i en takt som - tillgodoser de väntade behoven. Produktionen av energi från andra energi- källor kommer sannolikt inte att bli tillräcklig för att negativa konsekven- ser i form av höjda reala priser på olja och därmed också lägre ekonomisk tillväxt skall kunna undvikas. Skillnaden mellan förväntad efterfrågan och förväntat utbud på energi vid en given tidpunkt i framtiden uttrycks ofta som ett teoretiskt "gap" mellan utbud och efterfrågan på olja. dvs. som ett efterfrågeöverskott på detta energislag vid ett givet pris.

Världen står inför en betydande omställning inom energiförsörjningen där huvudinslaget måste bli en minskad oljcandel. l970-talets oljekriser. den ökade medvetenheten om de långsiktiga energiproblemen samt de under det senaste årtiondet begynnande strukturella förändringarna i en- ergisystemet utgör vändpunkter i detta avseende. Det ligger i hög grad i Sveriges intresse att omställningen sker smidigt och successivt och att balans på oljemarknaden inte skapas genom snabba ökningari realpriset på olja. Det ligger därför också i hög grad i vårt intresse att andra länder begränsar sitt oljeberoende. hushållar med energitillgångarna samt utveck- lar andra energikällor och nya energisystem. Den svenska politiken måste självfallet utformas i enlighet med dessa krav som vi verkar för i internatio- nella sammanhang.

Jag avser att i det följande kortfattat redovisa huvuddragen i den energi- politiska utvecklingen i vår omvärld. med utgångspunkt framför allt i en sannolik utveckling av energisituationen inom olika ländergruppcr under de kommande årtiondena. Jag avser också. på grundval av denna redovis- ning. ytterligare något diskutera de slutsatser som bör dras härav på lång sikt. både ur global synvinkel och för svenskt vidkommande.

2.2.2. IEA |Järn/erna

Risken för störningar i oljetillförseln. de kraftiga höjningarna av oljepri- set samt utsikterna när det gäller priser och tillgång på olja på lång sikt har lett till att industriländerna under 1970-talet gett ökad prioritet åt åtgärder inom energipolitiken. Huvudmålet för åtgärderna är att minska beroendet av olja. främst importerad olja. Den vikt som fästs vid en målmedveten och förstärkt energipolitik får ses mot bakgrund av den betydelse som utveck-

' IEA: International Energy Agency. IEA har upprättats inom OECD:s ram för att genomföra det s. k. internationella energiprogrammet. lEP. Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till ll—ZP (prop. 1975142. NU l975:29. rskr 1975: 180). lEA har numera Zl medlemsländer sedan Portugal anslutit sig till organi— sationen i april 1980. De OECD-länder som står utanför IEA är Finland. Frankrike och Island.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet . 8

lingen inom energiområdet har för uppnåendet av ekonomisk-politiska mål om ekonomisk tillväxt. full sysselsättning. balans i utrikesbetalningar och

prisstabilitet.

Inriktningen av de åtgärder som i-länderna koncentrerat sig på illustre- ras bäst av de principer för energipolitiken som antogs vid ett ministermöte inom det internationella energiorganet IEA i oktober 1977. Vid samma tillfälle antogs ett s.k. gruppmål för begränsning av medlemsländernas samlade oljeimport år 1985.

De energipolitiska principerna kan sammanfattas i följande punkter: _. fortsatt utveckling av energipolitiken i varje medlemsland med så preci- serade mål som möjligt för en begränsning av oljeimporten genom" hushållning. oljeersättning samt utveckling av inhemska energikällor:

# beaktande av aspekter rörande miljö. hälsa och säkerhet. samt frågor rörande regional balans och beredskap: & energipriser på en sådan nivå att hushållning och utveckling av alterna- tiv till olja uppmuntras; kraftigt förstärkta åtgärder rörande energihushållning i syfte att begrän- sa ökningen i efterfrågan på energi i förhållande till den ekonomiska tillväxten:

gradvis ersättning av olja i tjärrvärmenät och i industrisektorn m.m. samt för produktion av elkraft: kraftiga satsningar på ökad kolanvändning och kolhandel:

koncentration av användningen av naturgas till kvalificerade ändamål: kontinuerlig expansion av kärnkraftzz kraftiga satsningar på forskning. utveckling och demonstration: skapandet av ett gynnsamt klimat för energiinvesteringar: — formuleringen av alternativa strategier i energipolitiken som inte inne— bär ökad oljeanvändning:

samarbete med andra i-länder och u-länder samt med internationella organisationer. Den allmänna inriktningen av energipolitiken inom lEA-länderna som dessa principer är ett uttryck för har bekräftats vid en rad tillfällen i både nationella och internationella sammanhang. Vid lEA:s ministermöte i de- cember 1979 antogs nationella mål för en begränsning av oljeimporten år 1985. Samtidigt sänktes det s. k. gruppmålet för oljeimporten år 1985 till "26.2 milj. fat per dag (inkl. bankers). motsvarande 1290 milj. ton per år. Vid ett följande ministermöte i maj 1980 överenskoms att oljeimporten år 1985 borde ligga väsentligt under denna nivå. samt att det borde vara möjligt att minska oljans andel i IEA-ländernas totala användning av energi från 52% idag till omkring 40% år 1990. IEA-ländernas oljeimport år 1979

3 Formuleringen i principen om kärnkraft fick en sådan utformning att Sverige och flera andra länder anmälde reservationer vid beslutets antagande,

Prop. 1980/81:90 Bilagai industridepartementet 9

låg på ca 24.5 milj. fat per dag (1208 milj. ton). Gruppens oljeimport beräknas är 1980 ha sjunkit till 21.7 i'nilj. fat per dag ( 1 069 milj. tö'til.

Mellan åren 1960 och 1973 ökade IEA-ländernas energianVändning i ungefär samma takt som ökningen i br'tlttönationalprodukten. dvs. med ca 59% årligen. Användningen av" olja ökade med hela 7.697"?- pe'f år" under samma period. Under perioden 1973—1978 ökade dessa länders energian- vändning med endast 0.89?- årlig'e'n. De hade under samma tid en årlig ekonomisk tillväxt på 2.5 92; Oljekonsum'tionen ökade med endast 0.792- per år.

Prognoser över tillväxten i IEA—'låhdernas efterfrågan på energi under perioden fram till är 1990 har kontinuerligt reviderats under de' senaste åren. främst som en följd av att fö'r'väntningarna sänkts rörande den ekono- miska tillväxten och som en följd av energiprishöjningarnas efterfrågedäm- pade effekt. Det förutses att högre energipriser och åtgärder för att använ- da energi mer effektivt kommer att leda till en väsentlig förändring i det traditionella sambandet mellan ekonofnisk tillväxt och tillväxt i energian- vändning. Vid lEA:s ministermöte i maj 1980 gjordes bedömningen ätt det borde vara möjligt att minska förhållandet mellan tillväxt i energikonsum- tion och tillväxt i bruttonationalprodukt "Linder 1980-talet till 0.6. Med en genomsnittlig årlig ekonomisk tillVåth av exempelvis 3.592 skulle detta innebära en årlig ökning av den totala energikonsumtionen med 2.163 Vid en lägre årlig ekonomisk tillväxt än 3.5 9? skulle tillväxten i energiförbruk- ningen bli ännu lägre kanske ned "mot 1.5 97. per år under 1980-talet. Elanvändningen kan dock väntas öka snabbare än den totala energian— vändningen. bl.a. eftersom minskningen i oljeanvändningen delvis" sker genom ökad elanvändning.

()säkerheterna när det gäller utvecklingen av energianvändningen under 1980-talet inom olika samhällsektorer är givetvis stora. Det förefaller dock sannolikt och möjligt att IEA-ländernas oljeanvändning inom industrin kan ligga kvar på ungefär oförändrad nivå fram till år 1985 för att därefter sjunka. Oljeanvändningen inom "övrigsektorn" förutses kunna minskas relativt kraftigt. Utvecklingen inom transportsektorn är mer osäker medlemsländerna själva förutser en icke oväsentlig ökning men mycket talar för att prognosen kan komma att revideras. Användningen av olja för att genererat elektricitet förväntas minska under 1980-talet och oljans rela- tiva andel i lEA-ländernas totala elproduktion kan sjunka från ca 22 % idag till omkring 10% år 1990. Totalt kan IEA-ländernas oljeanvändning för- utses komma att minska långsamt under 1980-talet. möjligen i något snab- bare takt under den senare hälften av årtiondet än under den förra.

Under 1980-talet förutses IEA-ländernas produktion av kärnkraft och kol komma att öka medan naturgasproduktionen förväntas ligga kvar på ungefär samma nivå som nu.

()ljeproduktionen inom IEA-länderna uppgick till ca 704 milj. ton år 1979 och kan väntas sjunka till ca 650 milj. ton år 1990. främst till följd av en

Prop. 1980/81:90 Bilaga] industridepartementet lt)

sjunkande produktion i Förenta staterna. Att finna nya oljetillgångar inom [EA-länderna är i dag en utomordentligt angelägen uppgift om medlems— ländernas oljeproduktion skall kunna upprätthållas på sikt.

Kol svarar i dag för närmare 30 C"?- av IEA-ländernas energilörsörining. En stark vilja att öka utnyttjandet av kol i syfte att minska oljeberoendet har uttalats från samtliga IEA-länders sida. Efter de senaste två årens höjningar av oljepriset har det också blivit allt mer ekonomiskt att använda kol i stället för olja. (.)mfattande åtgärder har vidtagits i snart sagt samtliga IEA-länder i syfte att ersätta olja med kol inom olika användningsomrä- den. att ta fram miljömässigt mer acceptabla kolteknologier och att effekti— visera produktions- och distributionsledcn. IEA-länderna förfogar över närmare 409"? av världens tekniskt och ekonomiskt utvinningsbara kolre- server.

Prognoserna för utbyggnaden av kärnkraft inom IEA-länderna har konti— nuerligt reviderats de senaste åren. Så sent som år 1977 uppskattades att medlemsländerna år 1990skulle ha en kärnkraftskapacitet på 410 GW medan en bedömning i dag ger en sannolik siffra på kanske 250 GW. Även denna kapacitet representerar dock en kraftig ökning jämfört med de 102 GW som fanns tillgängliga i 162 kärnkraftverk i slutet av år 1979. Kärnkraf- tens andel i lEA-ländernas elproduktion skulle med-en sådan utbyggnad öka från ca 1 1 '.f-"r- i dag till ca 20 '-.T'Z-- år 1990. Kärnkraften inom lEA represen- terar i (jag en energiproduktion motsvarande 125 milj. toe och kan väntas representera 315 milj. toc år 1990.

En viktig del av den energipolitik som IEA—länderna har formulerat under 1970-talet har varit kraftigt ökade satsningar på forskning. utveck- ling och uppförande av demonstrationsanläggningar. Anslagen för dylika ändamål har i reala termer ökat med 130% under perioden 1974—1979 och satsningar på förnybara energikällor spelar härvid en viktig roll. Samtidigt förutses att bidragen till energiförsöriningen från förnybara energikällor (sol. vind. geotermisk energi. biomassa och minivattenkraft) endast kan bli marginella är 1990 kanske någon procent av IEA-ländernas totala ener- gibehov. Enligt lEA-sekrctariatets bedömning torde denna andel kunna komma att öka under 1990-talet och möjligen nä ca 10 % vid sekelskiftet.

Analyser av IEA—ländernas aktuella prognoser när det gäller utbud och efterfrågan på energi ger vid handen att IEA-"länderna som grupp skulle ha ett behov av importerad olja är 1985 som något överskrider det s.k. gruppmål på 26.2 milj. fat per dag som jag tidigare har redogjort för. Samtidigt har dock medlemsländerna enligt lliA-sekt'etariatets uppfattning sannolikt varit alltför optimistiska i uppskattningarna av de framtida eko- nomiska tillväxten. något som kan ha lett till en överskattning av importbe- hoven. lliA-sekreteriatet har uppskattat att det borde vara möjligt. med hänsyn härtill och till ytterligare möjliga energipolitiska åtgärder. att be- gränsa gruppens oljeimport till 22.9 milj. fat per dag är 1985.

Vad gäller år 1990 har IEA-sekretariatet ansett det möjligt att minska

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 11

gruppens oljeimpon till ca 20 milj. fat per dag. eller 1000 milj. ton per år. Summan av medlemsländernas egna prognoser av importbehovet detta är ligger f.n. väsentligt högre. eller på 26 milj. fat per dag.

2.2.3. U-länderna (ex/cl. OPEC)

Energikonsumtionen i u-länderna utgör en liten del av världens totala energikonsumtion men har växt i mycket snabbare takt än denna. Enligt Världsbanken kan u-ländcrnas användning av kommersiell energi-väntas öka med 6.2 % årligen under 1980-talet. Under perioden före år 1973 växte energianvändningen i u-länderna snabbare än deras samlade bruttonatio- nalprodukt. Det finns skäl att förmoda att samma relation kommer att gälla även under 1980-talet.

Kategorin u-länder som inte tillhör OPEC innefattar länder med mycket skilda förhållanden i energihänseende och i ekonomiskt hänseende. [grup- pen linns ett antal länder som är betydande oljeproducenter. t. ex. Mexico. Ungefär 80 % av de icke OPEC-anslutna u—ländernas oljeproduktion år 1979 på ca 5 milj. fat per dag härrörde från nio länder. Gruppen innehåller emellertid främst ett stort antal mycket fattiga länder som för sin försörj- ning med kommersiell energi och för sin utveckling är höggradigt beroende av importerad olja flertalet till över 75 %.

Dessa länder har drabbats utomordentligt hårt av de senaste årens prishöjningar på olja. Kostnaden för de oljeimporterande u-ländcrnas ol- jeimport har nästan tio-dubblats i reala termer under 1970-talet. Den ut- veckling av den globala energisituationen som nu ter sig sannolik ger anledning till allvarliga farhågor för de oljeimporterande u-Iändernas möj- ligheter att uppnå sina ekonomiska och sociala mål. om inte massiva insatser görs för att utnyttja energi mer effektivt och för att utveckla inhemska energikällor. Samtidigt står det klart att varje åtgärd som vidtas någonstans i det internationella energisystemet för att minska oljeanvänd- ningen och därmed minska efterfrägetrycket på olja ligger i de oljeimpor- terande u-ländernas intresse.

De icke OPEC-anslutna u-ländernas nettoimport av olja var är 1979 2.4 milj. fat per dag (120 milj. ton). Denna siffra döljer dock omfattningen av oljeimporten och oljeberoendet hos flertalet länder inom gruppen eftersom en betydande oljeexport till OECD-länderna äger rum från ett litet antal icke OPEC-anslutna oljeproducerande u-länder. Omfattningen härav var år 1979 ca 2 milj. fat per dag.

Oljeproduktionen i de u-länder som inte tillhör OPEC väntas öka från ca 5 milj. fat per dag är 1979 till kanske 8—9 milj. fat per dag är 1985 och mer än 10 milj. fat per dag är 1990. Huvuddelen av denna produktion väntas fortfarande äga rum i ett begränsat antal länder, även om förutsättningarna finns för ett antal "nya" oljeproducenter att minska sitt importberoende avsevärt eller t. o. m. bli nettoexportörer. Övriga u-länder —— kanskeett 90- tal är i huvudsak hänvisade till OPEC-olja.

Ptop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 12

De icke OPEC-anslutna u-ländernas samlade efterfrågan på olja under 1980-talet väntas. som jag har konstaterat i det föregående. växa snabbt. döck möjligen inte fullt så snabbt som produktionen i dessa länder. En viss förbättring i gruppens försörjningssituation bedöms därför som möjlig un- der" detta årtionde. Jag vill dock återigen understryka att det överväldi- gande flertalet u-länder väntas förbli i stor utsträckning hänvisade till importerad olja och att de därmed befinner sig i en utomordentligt besvär- lig sit'uation genom de förändringar som förväntas äga rum när det gäller priser och tillgång på detta energislag.

Världsbanken har uppskattat att de oljeimporterande u-ländernas behov av importerad olja kommer att växa från 4.5 "milj. fat per dag är 1980 till kanske 7 milj. fat per dag är 1990. En sådan ökning skulle innebära en aVSevärd belastning för dessa länders ekonomier. med en kostnad för oljeimporten i fasta priser som skulle öka från 50 miljarder dollar år 1980 till det dubbla år 1990.

I ett längre perspektiv år 2000 och därefter — finns det anledning att förmoda att u-ländernas mycket stora energibehov på grund av befolk- ningsökning. urbanisering och behov av ekonomisk tillväxt kommer att utgöra det allt överskuggande globala energiproblemet.

Inom World Energy Conference (WEC) har följande tabell tagits fram för" att illustrera möjliga utvecklingstendenser rörande befolkning. total energikonsumtion samt energikonsumtion per capita i i-länder och u- länder är 1976 och år 2020. Tabellen bygger på antaganden om en ärlig tillväxt av energianvändningen i u-länder om 4.2 % och i i-ländcr om 2.3 %.

1976 2020 Befolk— Energi- Energi- Befolk— F.nergi— Energi- ning behov behov ning behov behov per per capita capita miljarder ' miljarder toe miljarder miljarder toe toe toe Industriländer 1.1 5.0 4.4 1.5 9 _6 6.4 Utvecklingsländer 3.0 1.7 0.6 6.8 10.4 1.5 Världen totalt 4.1 6.7 8.3 20.0

Av tabellen framgår att energikonsumtionen per capita i u-länderna år 2020 trots en relativt snabb tillväxt i den totala energianvändningen fortfa- rande förväntas bli mycket låg, eller ca 1.5 toe per capita. Denna siffra kan jämföras med t.ex. energikonsumtionen i dag i i-länderna på i genomsnitt ca 4.4 toe per capita och i Sverige på ca 6 toe.

Prop. 1980/81: 90 Bilaga ] Industridepartementet 13

2.2.4. Ösrsraternu och Kina

Sovjetunionen är världens största oljeproducent med en produktion år 1978 på 572 milj. ton (11.44 milj. fat per dag). Av den sammanlagda exporten detta år på 160 milj. ton gick ca 70 milj. ton till de övriga SEV- ländernal medan återstoden exporterades till Västeuropa.

Sett i ett globalt perspektiv är SEV-ländernas framtida situation i oljeför- sörjningshänseende av stort intresse. Ofliciella sovjetiska siffror som nyli- gen har redovisats i en rapport från FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) tyder på en oljeproduktion år 1990 på 620—700 milj. ton. vilket med ett antagande om en inhemsk konsumtion på 534 milj. ton ger en exportpotential på 86—166 milj. ton. Om exporten till de europeiska SEV- länderna antas ligga kvar på en nivå kring 80 milj. toa skulle 6—86 milj. ton återstå för export till övriga länder.

Vissa bedömare har emellertid gjort gällande att den sovjetiska oljepro- duktionen kommer att nå en topp på kanske 600 milj. ton de närmaste åren för att sedan gradvis minska. En sådan utveckling skulle ha betydelsefulla konsekvenser för läget på den internationella oljemarknaden.

De östeuropeiska ländernas problem på energiområdet är desamma som IEA-ländernas och samma typer av åtgärder är aktuella för båda länder- grupperna. Hög prioritet har av de östeuropeiska regeringarna givits åt åtgärder för att främja en effektiv cnergihushållning och för att utveckla till oljan alternativa energikällor. Fortsatta satsningar på kol och en mycket kraftig expansion av kärnkraft är enligt de östeuropeiska regeringarna väsentliga inslag i en strategi för att möta de framtida energibehoven. En kraftig ökning av den sovjetiska gasproduktionen och gasexporten väntas äga rum under 1980-talet.

Kinas oljeproduktion uppgick år 1979 till ca 110 milj. ton varav ca 16 milj. ton exporterades. Betydande osäkerhet råder om den framtida ex- portpotentialen men de tidigare mycket optimistiska bedömningarna synes nu ha reviderats. bl.a. på grund av växande behov av olja för internt bruk och ökande problem med den inhemska energiproduktionen. Vissa bedö- mare förutser att Kina kan komma att bli nettoimportör av olja mot mitten av 1980-talet.

2.2.5 ()PEC

Den utsträckning i vilken OPEC-länderna kan och vill producera och exportera olja är av avgörande betydelse för världens situation i energiför- sörjningshänscende och för läget i världsekonomin. OPEC svarar i dag för 50 % av världens oljeproduktion och för ca 80 % av världshandeln med olja.

' SEV = Rådet för ömsesdigt ekonomiskt bistånd. Följande länder är aktiva med- lemmar i 51in Bulgarien. Polen. Rumänien. Sovjetunionen. 'ljeckosltwakien. Ung- ern. Osttyskland. Mongoliet. Kuba och Vietnam.

Prop. 1980/81:90 Bilaga] Industridepartementet 14

OPEC:s oljeproduktion uppgick år 1979 till 31.5 milj. fat per dag. Härav exporterades 28.7 milj. fat per dag. Produktionen är 1980 uppskattas till 26.6 milj. fat per dag. OPEC:s oljeproduktion under sista kvartalet 1980 uppskattas till ca 24.5 milj. fat per dag. bl. a. till följd av kriget mellan Iran och Irak.

Tidigare prognoser rörande OPEC:s oljeproduktion tydde på en icke oväsentlig ökning fram till perioden 1985—1990. Dagens bedömningar ger vid handen att möjligheten är stor att OPEC aldrig mer kommer att produ- cera och exportera så mycket olja som man gjorde år 1979.

Det finns flera anledningar till denna förändringi synen på omfattningen av OPEC:s framtida oljeproduktion. Den viktigaste är kanske att hänsyn tagits till ()PEC-regeringarnas växande oro inför vad som har uppfattats som en alltför snabb utvinningstakt med hänsyn till långsiktiga nationella och ekonomiska intressen. kombinerat med ett allt starkare inflytande från OPEC—regeringarnas sida över oljeproduktionen och oljehandeln. Plane- ringen för den tid då oljetillgångarna sinar är för många OPEC—länder en realitet. Eftersom oljan är dessa länders viktigaste. i många fall cnda. naturresurs samt eftersom uppgiften att bygga upp en diversifierad ekono- mi och att åstadkomma en social anpassning härtill är tidskrävande och förenad med stora problem. är det naturligt att man kan vilja föredra en mer utsträckt prtxluktionsperiod med en långsammare utvinningstakt. Dessa tendenser har givetvis förstärkts genom de senaste två årens drastis- ka höjning av oljepriset. Sedan slutet av är 1978 har räoljepriset genom- snittligt gått upp med ca 175 % och en lägre produktion krävs alltså för att llnansiera ett konstant importbehov. För vissa s. k. lågabsorberande OPEC-länder som dessutom på det hela taget är de som har de största reserverna tillkommer att man har svårt att av infrastrukturella skäl finna lönsamma investeringsobjekt för de inkomster som oljeförsäljningen genererar samt att de överskott som man placerar i i—Iänderna tenderar att urholkas av inllationen. För dessa länder kan det framstå som mer lönsamt att begränsa produktionen och behålla oljan i marken än att skaffa sig finansiella tillgångar som bedöms ge sämre avkastning. De s.k. högabsor- berande OPEC—länderna. vilka i princip har ett intresse av ökad export och högre priser. är samtidigt också i stor utsträckning de som har relativt små reserver. l dessa länder är också den inhemska konsumtionen av olja snabbt växande.

Fysiska möjligheter till högre produktion än den som ägde rum är 1979 finns dock på sikt och kapacitetstillskott kan tänkas ske i t.ex. Saudiara- bien och lrak. ] den rapport rörande OPEC:s långsiktiga strategi. som har diskuterats inom organisationen under senare tid. sägs emellertid att OPEC:s produktionskapacitet är 1985 kommer att vara ca 35 milj. fat per dag och att en ökning av denna siffra är osannolik.

Hur mycket olja som OPEC kommer att producera i framtiden bestäms dock som jag har antytt i det föregående i mänga fall i mindre utsträckning

Prop. 1980/81:90 Bilagal industridepartementet 15

av den tillgängliga fysiska produktionskapaciteten. ] stället spelar viljan att producera mot bakgrund av överväganden av den typ som jag här har redovisat en alltmer framträdande roll. En annan betydelsefull faktor att beakta vid uppskattningar av OPEC:s framtida oljeproduktion är också effekterna av politiska kriser och förändringar. såsom har illustrerats av revolutionen i Iran och kriget mellan lran och Irak. Det har hävdats att det finns en risk att viss del av OPEC:s produktionskapaeitet permanent kan komma att vara "utslagen" av dylika orsaker. Ytterligare en aspekt att beakta i ett längre perspektiv är möjligheten att viss prioritet ges åt'andra u-länder när det gäller oljeleveranser från OPEC.

Även om osäkerheterna är betydande synes det mot denna bakgrund realistiskt och klokt för oljeimporterande länder att räkna med en sjun- kande oljeproduktion inom OPEC under 1980-talet jämfört med nivån är 1979. Minskningen av OPEC:s export torde bli ännu snabbare på grund av de växande behoven att tillgodose inhemsk efterfrågan. OPEC:s inhemska konsumtion uppgick år 1979 till ca 2.3 milj. fat per dag. Nivån år 1990 kan komma att ligga kring 5.4 milj. fat per dag.

Hur mycket OPEC:s export kommer att minska är naturligtvis omöjligt att förutsäga. Vissa bedömare har angett att en minskning från 28.7 milj. fat per dag år 1979 till ca 23 milj. fat per dag är 1990 och ca 17 milj. fat per dag är 2000 är sannolik. '

Hänvisningar till S2-2-4

  • Prop. 1980/81:90: Avsnitt 4.5

2.2.6. Den globala till?r.?is'ilualimwn på sikt

Varje prognos över den globala energisituationen på sikt är förenad med osäkerheter. Den redovisning som jag nu har lämnat torde dock medge att vissa allmänna slutsatser dras vilka utgör en utgångspunkt för den svenska energipolitiken.

Utvecklingen under senare delen av 1970-talet har inneburit att en peri- od av omställning mot minskad oljeandel i världens energiförsörjning har inletts. Prognoser över 1980-talet ger dock vid handen att de åtgärder som har vidtagits inte är tillräckliga och att det finns en risk att de väntade energibehoven med en rimlig utveckling av energipriserna och med en rimlig ekonomisk tillväxt inte helt kommer att kunna täckas mot mitten av årtiondet. Övervägande skäl talar för att resten av 1900-talet kommer att karakteriseras av en tilltagande knapphet på energi och av en tilltagande ' konkurrens om begränsade tillgångar på olja. Därmed är sannolikheten stor för fortsatta ökningar av oljepriset med åtföljande effekter på betal- ningsbalanser och på världsekonomin.

För att en sådan situation skall kunna undvikas är beslutsamma åtgärder nödvändiga i alla länder för att minska oljekonsumtionen. främja effektivi- teten i energianvändningen. ersätta olja med andra energikällor och ut- veckla till oljan alternativa energikällor.

Tvä faktorer kommer att dominera utsikterna för 1980-talet när det gäller utbud och efterfrågan på energi. Den ena är vilken kvantitet olja som

Prop, 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 16

OPEC-länderna kan tänkas exportera. Den andra är i-ländernas ekonomis- ka utveckling och energipolitik. Ett särskilt ansvar för att övergången till en förändrad struktur i energiförsörjningen äger rum på ett smidigt sätt och utan störningar på världsekonomin åvilar därmed givetvis irländerna och OPECrländCanii.

Jag vill emellertid understryka att en faktor av största vikt att beakta när det gäller den globala energisituationen under 1980-talet är riskerna för störningar i oljetillförseln till följd av politiska kriser och förändringar.

Som jag nyss har framhållit framstår i ett längre tidsperspektiv u-Iänder- nas energisituation som det centrala energiproblemet. Energiförsöhjningen blir därmed en internationell fråga av stor dignitet. med omfattande äter- verkningar på förhållandet mellan rika och fattiga länder och pä ekonomisk och social utveckling och stabilitet.

Behovet av internationellt samarbete och samförstånd föratt åstadkom- ma de nödvändiga förändringarna _är stort. Det finns ett gemensamt intres- se hos alla länder att förändringarna sker utan ekonomiskt och socialt negativa konsekvenser.

Dessa gemensamma intressen har kommit till uttryck i ett avsnitt i den strategi för FNgs tredje utvecklingsårtionde som antogs av generalförsam- lingen hösten 1980. Detta avsnitt har följandelydclse:

"] syfte att skapa mer gynnsamma förutsättningar för utveckling och för tillväxten i världsekonomin måste ansträngningarna förstärkas för att söka långsiktiga lösningar på energiproblemet. Världssamfundet måste göra omfattande och snabba framsteg i övergången från en internationell ekono— mi som huvudsakligen är baserad på olja och gas. Den måste i ökad utsträekning förlita sig på nya och förnybara energikällor och ansträng- ningar måsie göras att reservera användningen av olja och gas för icke- energiändamål och för ändamål där de inte kan ersättas av andra energikäl- lor. Mot bakgrund av förhållandet att fossila bränslen utgör en ändlig resurs i världsekonomin och det ofta slösaktiga och ineffektiva sätt på vilket dessa resurser används måste effektiva åtgärder snabbt vidtas och/ eller förbättras inom energihnshåliningsområdet. i synnerhet i i-länder- na vilka konsumerar den största delen av världens olje- och gasproduk- tion . . .”

För svenskt vidkommande vill jag mot denna bakgrund understryka att en politik som syftar till ett kraftigt minskat oljeberoende inte bara är ett första rangens nationellt intresse av försörjningstrygghetsskäl och av eko- nomiska skäl, En sådan inriktning av politiken är också ett internationellt intresse. Sverige måste axla sin del av ansvaret i den globala omställning som förestår ? och detta ansvar är betydande på grund av vår höga oljekonsumtion- .

Enligt min mening är- oekså en kraftfull politik för att minska oljekon- sumtionen en fråga om solidaritet med de oljeimporterande u-länderna. Ju mindre olja som efterfrågas på världsmarknaden av Sverige och de andra i-

Prop. 1980/81:90 Bilaga [ Industridepartementet l7

länderna desto större är utsikterna att energipriser och encrgitillgång inte kommer att lägga en hämsko på u-ländcrnas ekonomiska och sociala utveckling. Jag anser att det är angeläget att frågan om utnyttjandet av energikällor som kan ersätta olja ses också i detta perspektiv. Särskilt relevanta ter sig överväganden av denna u-landspolitiska karaktär mot bakgrund av de mycket stora energibehoven som u—länderna kommer att ha på lång sikt för att ge sina växande befolkningar en dräglig tillvaro.

Jag vill också för svenskt vidkommande återigen understryka att vårt försörjningsläge är utsatt och att den nuvarande situationen innebär oac— ceptabla risker för vår ekonomi och för vår välfärd. Vi är för vår energiför- sörjning i dag till nära 70 % beroende av olja. och av oljeimporten härrör 65—75 (:.??- från Mellanöstern och Afrika. Händelser under senarc tid har visat hur politiska kriser har direkta konsekvenser för vår försörjning med energi. Enligt min mening måste en ansvarsfull energipolitik beakta möjlig- heten av ytterligare kriser i bl.a. Mellanöstern med konsekvenser för Sveriges oljeförsörjning. Verkligt förbättrad försörjningstrygghet kan där- för enbart åstadkommas om oljans andel i vår encrgiförbrukning väsentligt minskas.

2.3. Internationellt energisamarbete

Av vad jag nyss har anfört om energipolitiken i ett internationellt per- spektiv framgår att ökad vikt måste läggas vid det internationella encrgi- samarbctet. Vi står inför växande behov inte bara av informationsutbyte utan också av samförstånd och gemensamt handlande mellan alla länder när det gäller de framtida energiförsöniningsproblcmen. Inte minst angelä— get är det internationella energisamarbetet för ett land som Sverige som är starkt beroende av energiimport och utrikeshandel. Också hänsyn till u— ländernas encrgiproblem talar för ett utvidgat sådant samarbete.

Särskilt viktigt synes det vara att få till stånd ett nära och förtroendefullt samarbete mellan oljeimporterande och oljeexporterande länder. Sedan Conference on International Economic Cooperation i Paris åren 1975— l977 har endast smä framsteg gjorts när det gäller frågan om FN-systcmcts behandling av övergripande energipolitiska frågeställningar.

FN:s generalförsamling har emellertid fattat principbeslut om att en s.k. global förhandlingsrond omfattande råvaror. energi, handcl. utveckling samt monetära och finansiella frågor, skall äga rum inom FN-systemet. Förberedelsearbetet har ännu inte slutförts men förhandlingsronden kan förhoppningsvis inledas inom de närmaste månaderna. Energifrågorna väntas komma att spela en viktig roll i denna förhandling. Enligt min mening är det önskvärt att den globala rondcns cncrgidel leder till största möjliga enighet om sådana överenskommelser eller principer som främjar stabilitet och förutsebarhet inom energiområdet och förbättrar försörj- ningstryggheten. Allmänt sett är det angeläget att främja kontakterna mel- 3 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 90

Prop. 1980/8lz90 Bilaga! Industridepartementet 18

lan olika ländergrupper i övergripande och långsiktiga energipolitiska frä- gor så att grunden kan läggas för ett brett samförstånd om de åtgärder som erfordras. Förstärkta åtgärder för att bistå de oljeimporterande u-Iänderna i deras ansträngningar att öka sin energiproduktion bör också utgöra en viktig del av energidiskussionerna inom ramen för den globala förhand- lingsronden. [ dessa diskussioner bör också den analys och de förslag som framförts i rapporten från den s.k. Brandt-kommissionen spela en viktig roll.

FN:s generalförsz-tmling har beslutat att en FN-konferens om nya och förnybara energikällor skall äga rum i Nairobi den It)—Zl augusti l98l. Konferensen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja utvecklingen av nya och f("ftrnybara energikällor i u—Iänder och förutses komma att anta en s. k. världsplan med denna inriktning.

En särskild kommitté har tillkallats för att förbereda det svenska delta— gandet i konferensen. Jag hoppas att Nairobi-konferensen skall leda till åtgärder. både nationellt och internationellt. som förbättrar u-ländernas energisituation.

I sammanhanget vill jag erinra om att ett ökat intresse vuxit fram i i- länder. u-länder och inom internationella organisationer för ett vidgat bistånd till u-länder inom energiområdet. lnom Världsbanken diskuteras t.ex. ett utvidgat program för finansiering av cnergiinvesteringar. För svenskt vidkommande har särskilda riktlinjer för energibistånd antagits av styrelsen för internationell utveckling (SIDA). I dessa riktlinjer prioriteras svenskt stöd till energiplanering. utbyggnad av vattenkraften. bättre ut- nyttjande av skogstillgångarna och samarbete för att utveckla nya och förnybara energikällor.

Sveriges deltagande i internationellt energipolitiskt samarbete koncen- treras i hög grad till det internationella energiorganet. lliA. Arbetet inom IEA har under senare år dominerats av åtgärder dels för att minska effekterna av plötsliga störningar i tillförseln av olja. dels för att åstadkom- ma ett långsiktigt minskat beroende av importerad olja.

Vid lEAzs ministertnötc i maj 1980 överenskoms om ett system för uppskattningar av och tak för medlemsländernas oljeimport. (")verenskom- melsen innebär att IEA-sekretariatet skall i kontakt med varje land konti- nuerligt utarbeta uppskattningar av oljeimporten för innevarande och på- följande kalenderår. Under normala förhållanden skall dessa uppskattning- ar tjäna som mf'tttstockar på vilka framsteg som görs i strävandena att minska oljeimporten. Om man vid ett ministermöte anser att situationen på oljemarknaden så kräver. skall ministrarna ta ställning till om individuella tak för oljeimporten skall tillämpas sotn ett instrument att förbättra balan- sen. Dessa tak skall i så fall fastställas efter förhandlingar som delvis baseras på de nätnnda uppskattningarna. Vidare överenskoms vid samma tillfälle om att ett system för konsultationer rörande medlemsländernas laget-politik skulle etableras. Vid organisationens ministermöte i december

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 19

1980. vilket främst ägnades åt situationen på oljemarknaden som en följd av kriget mellan Iran och Irak. överenskoms att det i det läge som då var för handen inte fanns anledning att fastställa individuella importtak. I stället fattades beslut om en rad andra åtgärder för att minska risken för oljeprishöjningar.

Vad gäller den långsiktiga energisituationen har IEA-länderna. som jag tidigare har redogjort för. vid upprepade tillfällen betonat problemens allvar och nödvändigheten av en förstärkt energipolitik för att undvika negativa konsekvenser för den ekonomiska tillväxten.

Jag har tidigare också berört frågan om de nationella mål för en begräns- ning av oljeimporten år [985 som fastställdes vid Il'iAzs ministermöte i december 1979. För svenskt vidkommande anmäldes vid detta tillfälle att något mål inte kunde preciseras med hänsyn till den då förestående folk- omröstningen om kärnkraft och att det svenska målet skulle fastställas vid ett senare tillfälle.

Jag återkommer senare (avsnitt 5.2) till frågan om oljeimportmäl för Sverige för år l985. Ett mål bör enligt min mening anges också för är 1990.

För att främja strukturella förändringar som leder till minskat oljebe- roende har inom IEA särskild uppmärksamhet ägnats energisparande och kol. Jag återkommer senare till vad som har gjorts i dessa avseenden (kapitel 4. 7).

De årliga analyserna av varje medlemslands energipolitik utgör ett vik- tigt element i IEA-samarbetet. Analyserna syftar till att utvärdera framste- gen i medlemsländernas ansträngningar att minska beroendet av importe- rad olja och att formulera rekommendationer för fortsatta åtgärder. Resul- taten sammanfattas i rapporter som tillsammans med en sammanfattande bedömning årligen publiceras. Separata undersökningar görs av politiken när det gäller forskning, utveckling och demonstration inom energiområ- det."

Vad gäller forskning. utveckling och demonstration har ett mycket om- fattande och konkret internationellt samarbete växt fram inom IEA. Sveri- ge deltar i huvuddelen av de aktuella projekten. Vidare har en för IEA— länderna gemensam gruppstrategi för forskning. utveckling och demon— stration utarbetats. Strategin antogs vid ministermötet i maj l98t) som vägledning vid planering av nationella energiforskningsprogram. Chefen för industridepartementet kommer senare i dag att ytterligare beröra forsk- ningssamarbetet inom IEA vid behandlingen av förslag till ett fortsatt energiforskningsprogram.

Jag vill också nämna att ett intensifierat samarbete etablerats inom OECD/IEA rörande införande av lovande ny energiteknik. En särskild arbetsgrupp inom OECD/IEA lade i april [980 fram förslag rörande ett utvidgat samarbete inom detta område. Som ett resultat av gruppens arbete har upprättats en särskild högnivågrupp för införande av energitek- nologi med uppgift att bl.a. främja konkreta samarbetsprojekt.

Prop. l980/81:90 Bilaga] Industridepartementet ' 20

Min uppfattning är att samarbetet inom IEA är av betydande värde för Sverige. inte minst för utformningen av vår långsiktiga energipolitik. ()rga- nisationen är det effektivaste instrument vi har för att i samverkan med andra länder verka för en förbättrad global hushållning med energire- surser. Som källa till information om utvecklingen i vår omvärld i energi- hänseende är IEA av stor betydelse eftersom våra egna resurser för att följa denna utveckling är begränsade. Organisationens mål såsom de fast- lagts i IEP-avtalet står i allt väsentligt i överensstämmelse med Sveriges energipolitiska mål. Jag vill särskilt understryka vad jag redan har framhål- lit i det föregående. nämligen att energipolitikens utveckling i andra länder är av stor betydelse för vår egen energisituation och att vi har ett starkt intresse av att alla länder begränsar sitt oljeberoende genom hushållning och genom ökat utnyttjande av andra energikällor än olja. Medlemskapet i IEA innebär en möjlighet att framföra synpunkter på andra länders energi- politik. Det innebär också att vi själva får vara beredda att ta emot synpunkter på vår egen politik.

Det Internationella atomenergiorganet i Wien (IAEA) har i dag llt) medlemsstater. Tyngdpunkten i organisationens verksamhet ligger på kön- troll av att avledning av klyvbart material för framställning av kärnvapen inte äger rum.

Jag kommer senare (avsnitt 7.6.3) att ta upp frågan om internationellt samarbete beträffande kontroll av klyvbart material.

Under år 1980 undertecknade och ratificerade Sverige en internationell konvention angående fysiskt skydd av nukleärt material.

Under senare år har inom organisationen ökad vikt lagts på kärnsäker— hetsätgärder.

Den första fasen av programmet för kärnsäkerhetsstandards (Nuclear Safety Standards Programme. NUSS). avses bli avslutad år 1982. Då har fem säkerhetskoder och ca 50 säkerhetsguider givits ut. En genomgripande översyn av [AEA:s riktlinjer för säkra transporter av radioaktivt material pågår f.n. och avses resultera i utgivandet av ett reviderat dokument är 1983.

På den svenska regeringens inbjudan höll IAEA en större konferens angående kärnkraftssäkerhet i Stockholm den 20—24 oktober [980 Konfe- rensen. som var organiserad i en plenarsession och två parallella tekniska sessioner. samlade 560 deltagare och 80 observatörer från 44 länder. Vid konferensen lämnades beskrivningar över tekniska förbättringar inom kärnsäkerhetsområdet samt gavs tillfälle till diskussion och aktuell utvär- dering av bl. a. säkerhets- och beredskapsfrågor vid drift av kärnkraftverk. För de svenska förberedelserna för konferensen svarade en särskild kom- mitté (! l980:()l).

Inom OECD:s kärnenergiorgan NEA har tyngdpunkten i arbetet legat på erfarenhetsutbyte i fråga om föreskrifter på kärnenergiområdet. NEA:s arbete är organiserat i fyra huvudkommittc'cr. en för strälskyddsfrågor. en

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 2!

för säkerhetsfrågor. en för frågor om radioaktiv avfallshantering och en för kärnbränslecykeIfrågor. Samordnande kommitté är Steering Committee for Nuclear Energy.

Enligt min mening är ett förstärkt internationellt samarbete inom kärnsä- kerhetsområdet av väsentlig betydelse. Erfarenhetsutbytet inom NEA är av stor vikt för svenska myndigheter som statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut. Det utvidgade arbetet inom IAEA på säker- hetsområdet har aktivt stötts från svensk sida.

IAEA bör ytterligare aktivera sin roll på kärnsäkerhetsområdet. bl.a. genom utveckling av arbetet på kärnsäkerhetsstandards. (.")rganisationen borde särskilt kunna intensifiera insatser för informations- och erfaren- hetsutbyte i kärnsäkerhetsfrågor. Ett särskilt område där vissa förslag redan har lagts fram inom IAEA gäller eventuella gri'insöverskridande effekter av drift av kärnkraftverk. Arbete bör vidare inriktas på större internationell samstämmighet i synen på kärnsäkerhetsfrågor och utvidgat internationellt säkerhetssamarbete. I detta sammanhang kan ökad har- monisering av säkerhetskriterier och möjligheten av nya internationella överenskommelser om minimikriterier för kärnsäkerhetsarbete diskuteras. Därutöver skulle naturligtvis nationella myndigheter föreskriva ytterligare säkerhetsvillkor betingade av t. ex. lokala förhållanden.

Det nordiska energisamarbetet har under senare tid intensifierats. Vid ett möte mellan de nordiska ländernas statsministrar i Reykjavik i mars 1980 beslutades att uppdra åt energiministrarna att undersöka förutsätt- ningarna för en utbyggnad av det energipolitiska samarbetet i Norden och av det nordiska samrådet inför energidiskussioner i internationella organi- sationer. Vissa riktlinjer för det nordiska energipolitiska samarbetet fast- ställdes vid ett energiministermöte i april 1980. Särskild uppmärksamhet ägnas fortlöpande åt frågor om bl.a. cnergihushällning. energiforskning. introduktion av nya och förnybara energikällor. energisystemanalys. olja och gas samt kol.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet ”

Hänvisningar till S2-3

3. Den ekonomiska bakgrunden

God tillgång till energi är en grundläggande förutsättning för ekonomisk och social utveckling. De högutvecklade industriländermi använder. som jag redan har nämnt. mångdubbelt större energimängt'ler per invånare än u- länderna. Jag har tidigare redogjort för aktuella bedömningar av den lång- siktiga internationella utvecklingen på energiområdet. Jag strök därvid under behovet av en kraftfull energipolitik inriktad på ett minskat svenskt oljeberoende med hänsyn både till solidariteten med de oljeimporterande u-länderna och till vårt eget utsatta försörjningsläge.

Energipolitiken måste också vara förenlig med de samhällsekonomiska förutsättningarna och bedrivas i samverkan med den ekonomiska politi- ken. Som jag avser redovisa närmare senare utgör vårt oljeberoende dess- utom en viktig bestämningsfaktor för den ekonomiska politikens utform— ning. Målmedvetna och effektiva insatser för att nedbringa oljeimporten utgör väsentliga inslag i en ekonomisk politik som syftar till att komma till rätta med den nuvarande obalansen i den svenska ekonomin.

.Jag kommer senare också att lämna en översiktlig redogörelse för den ekonomiska utvecklingen hittills. de aktuella problemen och de krav som kommer att ställas på den ekonomiska politiken under I980-talcts första hälft och för att den skall leda utvecklingen in på en väg mot ekonomisk jämvikt. Jag kommer särskilt att fästa uppmärksamheten på den roll ol- jeimporten och de ökade oljepriserna har spelat och förutses spela i framti— den. Jag baserar i allt väsentligt framsti'illningen på den i december l98t) presenterade långtidsntredningcn LU 80 (SOU I98(): 52).

För industriländerna innebar den ekonomiska utvecklingen under [950- och l960-talen en tillväxt utan motstycke. Den genomsnittliga BNP—till- växten i industriländerna var under 1950-talet något över 4 97- per år. medan den under 1960—talet låg nära 5 f."-'2- per år. Detta skall jämföras med att genomsnittet tidigare under l9()()-talct knappast överstigit 2 '='-?. Efter- krigstiden har också kännetecknats av en stor stabilitet i olika avseenden. såsomjämna och regelbundna konjunkturcykler och en lugn utveckling av den allmänna prisnivån. Inom ramen för denna stabila utveckling var det möjligt att bedriva en framgångsrik stabiliseringspolitik. som möjliggjorde att den snabba kapacitetstillväxten också kunde utnyttjas för en snabb produktionstillväxt.

Hög tillväxt. god stabilitet. högt kapacitetsutnyttjande och full syssel— sättning samverkade alltså till l95()— och l9(a()-talens snabba ekonomiska utveckling i industriländerna. lin rad yttre faktorer möjliggjorde denna utveckling. Hit hör den snabba produktivitetstillväxt som kunde komtna till stånd dels genom att övriga industriländer drog nytta av teknologi som redan var etablerad i den i teknologiskt hänseende mer avancerade ameri— kanska ekonomin. dcls genom att arbetskraft ktlnde föras över från jord- brukssektorn till lörhållandevis högproduktiv industri. Den amerikanska

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1980/81:90: Avsnitt 14

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet

IJ 'JJ

ekonomins dominans bidrog under perioden till stabiliteten i hela det internationella ekonomiska systemet och yttrade sig. med få undantag. i genomgående låg inflation i industriländerna. stabila växelkurser och små påfrestningar på betalningsbalanserna. Handelsliberaliseringen efter kriget bidrog till världshandelns snabba utveckling.

En annan väsentlig faktor var stabila priser på råvaror och olja. Medan råvarupriserna med smärre fluktuationer nära nog följde priserna på bear- betade varor så sjönk det relativa priset på olja. Detta bidrog till låg inflationstakt och stabila relativpriser samtidigt som nedgången i oljepri— serna bidrog till att priserna på industriländernas importvaror kom att sjunka i förhållande till deras exportvaror. Tillgången pä råvaror och billig energi drev på utvecklingen mot att ersätta arbetskraft med kapital i industriell produktion. som ofta är energikrävande. Detta bidrog till en snabb investerings- och produktivitetsutvcckling.

De sjunkande oljepriserna bidrog till att sänka transportkostnaderna. vilket i sin tur underlättade den snabba tillväxten i världshandeln.

Inom ramen för den höga produktionstillväxten och det förbättrade bytesförhållandet i utrikeshandeln var det möjligt att undvika fördelnings- konflikter inom industriländerna. Det gick därför att kombinera en snabb reallönetillväxt med en god vinstutveckling. Det var också möjligt att kombinera en god utveckling av reallönen efter skatt med en snabb tillväxt i den offentliga sektorn. Detta bäddade dels för låga nominella löneavtal. vilket bidrog till en låg inflationstakt. dels till en god räntabilitet i företa- gen. vilket i sin tur bidrog till snabba investeringsökningar. Till investe- ringsutvecklingen bidrog också den stabila situationen på prissidan.

Den svenska ekonomins utveckling under efterkrigstiden anslöt sig i många avseenden till den internationella bilden. Sålunda upplevde även Sverige under 1950— och l960-talen en period av unik materiell tillväxt. I jämförelse med utvecklingen i övriga OECD-området under samma period motsvarar den svenska ungefär ett genomsnitt. Detsamma gäller utveck— lingen av industriproduktion och handel. Detta medförde en kraftig ökning av energianvändningen. Inom industrin bidrog en teknisk utveckling un- derstödd av en förmånlig prisutveckling på energi i förhållande till andra insatsfaktorer verksamt till detta. Den materiella standardutvecklingen innebar också en allt energiintensivare konsumtion bland hushållen. som bl. a. tog sig uttryck i en ökad personbilsanvändning.

Den snabba ökningen av energiförbrukningen under dessa år åtföljdes av en övergång från fasta till flytande bränslen. I mitten av l950-talet svarade oljan för ca 45 % av den totala energitillförseln. År 1973 hade dess andel stigit till ca 7 %. I motsvarande mån minskade tillförseln av fasta bränslen särskilt av kol.

När det gäller användningen av resurstillväxten tillhör Sverige den grupp av länder som har satsat på en snabb tillväxt av offentlig konsum- tion. 'l'ill denna bild hör också att Sverige i högre grad än de flesta

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet 24

industriländer prioriterat den fulla sysselsättningen. Med denna priorite- ring är det inte onaturligt att den svenska inflationstakten under I95()- och [%D-talen läg något över OECD-genomsnittet.

Under senare delen av [960-talet inträffade i flera europeiska länder kraftiga löneökningar som inte var förenliga med den låga intlationstakt som ekonomierna dittills uppvisat. Efter en lång period där den materiella utvecklingen överträffat förvi'tntningarna blev efter den mycket snabba tillväxten under perioden [960- [965 förhållandet det omvända. Det skärpte fördelningskonllikterna.

I början av I970-talet rycktes en av grundförutsättningarna för den gynnsamma [950- och [960-talsutvccklingen undan. nämligen de stabila energi- och råvarupriserna. Dåliga skördar i Sovjet och Kina m.fl. [änder tvingade dessa till stora köp av vete på den internationella spannmålsmark- naden. Därmed började livsmedelspriserna stiga kraftigt från år [972. Senare under konjunkturuppgången steg priserna på metaller och övriga råvaror. Slutligen påbörjades hösten [973 den dramatiska oljeprisstcgring som kom att innebära ett fyrfaldigande av de nominella priserna på råolja inom loppet av mindre än ett år. Den utlösande faktorn var kriget i Mellersta Östern och de därav följande störningarna i vissa arabländers oljeexport till Förenta Staterna och Västeuropa. I den knapphetssituation som uppstod lyckades de oljeproducerande länderna inom ()PEC ta över kontrollen av prissättningen på råolja från de internationella oljebolagen. Oljeprisökningarna bidrog till att öka inflationstrycket i västekonomierna och till att konjunkturnedgången åren [974 och [975 blev den kraftigaste under hela efterkrigstiden.

[ början av [970-talet går således en skiljelinje mellan en period av lugn prisutveckling och en av kraftiga prisstegringar. Inom detta mönster fram- träder två tendenser av särskild vikt. För det första förekom över huvud taget inga cykliska variationer i oljepriserna under [%D—talet och endast jämförelsevis små cykliska rörelser i råvarupriserna. Detta kontrasterar mot [970-talet där oljepriser och råvaror fått ett utpräglat cykliskt förlopp anknutet till industrikonjunkturen. Mönstret med kraftiga prisstegringar på råvaror och olja i anslutning till slutfasen av konjunkttn'uppgången år [973 upprepades åren [978 och 1979. Även denna gång förelåg ett samband med politiska oroligheter i Mellanöstern genom att revolutionen i Iran hade medfört en drastisk nedgång i oljeleveranserna från detta land. Sammanta- get innebar utvecklingen under l97tl-talet en relativprisförskjutning till färdigvarornas nackdel. Tidigare hade förhållandet varit det omvända.

En annan viktig orsak till oljeprisernas uppgång är att den amerikanska oljeimporten började öka kraftigt vid slutet av 1960-talet. Därutöver kom en restriktivare utvinningspolitik hos många producentländer att efterhand spela en ökande roll.

Oljeprisstegringarna har haft flera fundamentala effekter på den ekono- miska utvecklingen i industriländcrna. Dessa har fått ett försämrat bytes-

| J 'Jl

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet

förhållande gentemot omvärlden vilket har medfört att det potentiella utrymmet för realinkomstökningar har minskat. Vidare har OECD-[än- derna tenderat att få bestående underskott i bytesbalansen. vilket har medfört en växande sktrldbörda för området i dess helhet. (')PEC-[änderna har däremot fått stora överskott och snabbt växande finansiella tillgångar. Vidare har olje- och råvaruprisstegringarna bidragit till att höja inflations- trycket i OECD-länderna.

De nämnda effekterna kan alla sägas vara av stabiliseringspolitisk natur. I ett längre perspektiv kommer också den förändring i relativpriserna på energi som oljeprishöjningarna har inneburit att ge djupgående förändring- ar i de existerande mönstren av energiproduktion och energianvändning. Delvis har denna process påbörjats genom att åtgångstalen för energi har sänkts och att oljans relativa betydelse på tillförselsidan har tenderat att minska under 1970-talet. Anpassningsproblemen i denna omställning har emellertid visat sig vara mycket stora.

Den produktionsapparat och den kapitalutrustning som industriländerna förfogade över i början av 1970-talet var anassad för [96t.)—ta[ets relativ- priser på energi och olja. En omställning till de nya priserna. och till i övrigt ändrade förutsättningar i form av bl. a. konkurrens från de s. k. nya industriländerna. kräver omfattande nyinvesteringar och omflyttningar från gamla till nya produktionsprocesser. En sådan omställning har emel- lertid visat sig vara oväntat svår att genomföra i det depressiva ekonomis- ka klimat som oljeprishöjningarna har bidragit till att skapa.

Slutresultatet av detta har blivit kvarstående strukturella problem i industriländerna med låg eller ingen lönsamhet i de branscher som är särskilt utsatta för de ändrade villkoren. Samtidigt har subventioner eller protektionistiska åtgärder satts in för att skydda branscherna från interna- tionell konkurrens. Detta har fördröjt en långsiktig nödvändig anpassning till de nya konkurrens- och efterfrägeförhållandena. Ändå har det inte varit möjligt att förhindra en betydande regional arbetslöshet i områden där dessa branscher är betydelsefulla.

En viktig orsak till den ökade ekonomiska instabiliteten under 1970-talet har varit de kraftiga oljeprishöjningarna. För Sveriges del har det stora oljeberoendet i hög grad försämrat förutsättningarna för en god ekonomisk utveckling under denna tid. (')ljeprisökningarna har under 1970-talet bidra- git till att importpriserna årligen ökat 2.7 procent snabbare än exportpri- serna. Därmed har vårt bytesförhållande försämrats med [7 %. Sett som andel av BNP har det reala resursutrymmet därmed minskat med 5 %.

()ljeprishöjningarna har också försvårat stabiliseringspolitikcn. Samti- digt som oljeprishöjningarna verkar inflationsdrivande och försämrar bytesbalansunderskottet så verkar de aktivitets- och sysselsättningsned— dragande genom att de reducerar realinkomsterna i den svenska ekono- min. I Sverige har under [970-talet förts en expansiv ekonomisk politik för att hålla uppe aktivitetsnivån och sysselsättningen. Därmed har emellertid inflationstrycket och bytesbalanspåfrestningarna förstärkts.

Prop. l980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 26

(')ljeprishöjningarna åren [973 och [974 och den därpå följande utveck- lingen medförde tidigare osedda behov av industripolitiska stödåtgärder. 'l'otalt kan den statsfinansiella kostnaden för extraordinära åtgärder av denna karaktär Linder l970-talet beräknas till inte mindre än 26 miljarder kr. Merparten härav utgick trnder I97tl-talets senare hälft. För arbetsmark- nadspolitiska m.fl. åtgärder riktade i huvudsak till industrin har därutöver 49 miljarder kr. disponerats under l97tl-talet. Härtill kommer utställda garantier till mycket betydande belopp. Syftet med statens insatser har varit att göra det möjligt för nedläggningshotade företag. som ofta haft en sysselsättningsmässigt central ställning på sin ort eller inom en region. atti socialt acceptabla former genomföra en nödvändig anpassning till ändrade pris- och konkurrensförhållanden på världsmarknaden. [ andra fall har insatserna syftat till att bevara industriell kapacitet som kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

Produktionstillväxten har varit mycket svag under andra hälften av 1970-talet. Resursutrymmet har ytterligare knappats in av den försämring i vårt bytesförhållande som oljeprishöjningarna gav upphov till. Mellan åren l973 och I979 steg sålunda det svenska importpriset på olja med ca Ztlt) ?? jämfört med index för svensk export. Detta tillsammans med övriga pris- rörelser försz'imrade vårt bytesförhållande med totalt drygt lt) '.??- under perioden l973—l979.

Den svaga resurstillväxten motsvarades inte av en nedgång i konsum- tionen. I stället byggdes upp ett gap mellan konsumtionstillväxt och resurs- tillväxt som senare inte har slutits. En pådrivande faktor har varit den komunala konsumtionstillväxten som uppgått till 4.1 'if..- om året i genom- snitt under l970-talet. medan motsvarande siffra för den statliga konsum- tionen är 1.7 '.'; per år.

På efterfrågesidan har också den offentliga utgiftstillväxten kommit att spela en alltmer dominerande roll under I97tl-talet. Den trendmässiga tillväxten i de totala offentliga utgifterna har sedan NGO-talets början legat kring (» '.3'2 per år realt. Eftersom BN P-tillväxten varit långsammare har den offentliga sektorns utgifter fortgående ökat sin andel av BNP så att denna 1979 uppgick till 62 97.

Med en dämpad BNP-tillväxt under |970-talet samt en fortsatt trend— mässig utgiftstillväxt i offentlig sektor kom utgiftsökningen att ta omkring 80 % av hela BNP-ökningen i anspråk. Vissa är har den offentliga utgifts- ökningen t.o.m. överstigit BNP—tillväxten.

Den låga tillväxttakten i ekonomin trndcr l970-talet och det ökande realpriset på energi har givetvis haft återverkningar på energianvändning- en. Medan tillväxten under perioden 1965— l973 i genomsnitt uppgick till 3.5 % per år var den 0.7 1.7-?. per år under perioden l973—l979. Även energianvändningens sammansättning har präglats av prisutvecklingen. lnom ramen för ett stigande realpris på energi har relativpriset på olja höjts kraftigt i förhållande till el under l970-talet. Detta har inneburit en viss övergång från olja till el.

Prop. l980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 27

De övergripande målen för den ekonomiska politiken är full sysselsätt- ning. god hushållning med tillgängliga resurser. stabila priser. god tillväxt. rättvis inkomstfördelning och regional balans. För att på lång sikt kunna uppfylla dessa mål är det nödvändigt att nå extern balans. Jag har i det föregående pekat på att vi trnder 1970-talet fått växande underskott i bytesbalansen. att tillväxten i ekonomin varit låg och att inflationstakten varit hög. Den fulla sysselsättningen har däremot kunnat upprätthållas till priset av mycket stora underskott i statsbudgeten.

De anpassningskrav som nu vilar på den svenska ekonomin kommer. enligt vad som sägs i LU 80. att innebära en stagnation av den totala konsumtionen i samhället. För att varaktighetcn av denna stagnation skall kunna begränsas krävs en ökning av produktion och investeringar.

[ LU 80 redovisas två huvudalternativ för landets ekonomiska utveck- ling under den första hälften av 1980-talet.

Det ena htrvudalternativet (alternativ l) beskriver ett scenario för den ekonomiska utvecklingen som innebär att våra balansbrister minskas och i vilket det är möjligt att uppnå de centrala målen för den ekonomiska politiken. I detta alternativ anges en väg till balans för den svenska ekono— min inom ramen för de restriktioner som bl. a. den internationella utveck- lingen och den möjliga kapacitetstillväxten förutses utgöra. Nödvändiga inslag i en utveckling mot balans är enligt LU att underskottet i bytesbalan- sen reduceras så att balans uppnås senast år I99t.). Underskottet i statsbud- geten måste också minskas genom återhållsamhet i de offentliga utgifterna. Realkapitalbildningen måste öka så att en långsiktig tillväxt med i storleks- ordningen 2.5 % per år möjliggörs. Vidare är det nödvändigt att industrin stärks genom att dess konkurrenskraft och finansiella situation förbättras. Detta alternativ innebär ett klart brott mot utvecklingen under 1970-talet.

l det andra huvudalternativet (alternativ 2) analyserar LU 80 en utveck- ling som innebär att de nuvarande utvecklingstendenserna i ekonomin i stort sett består även under första hälften av 1980-talet. En sådan utveck- ling skulle enligt utredningen innebära att utgångslägets kraftiga obalanser förvärras och att näringslivet stagnerar med bl.a. den konsekvensen att den fulla sysselsättningen inte kan upprätthållas.

Efter remissbehandling av [U 80 avser regeringen lägga fram sin syn på de ekonomiska problemen i 1981 års reviderade frnansplan. Jag vill dock. i avvaktan härpå. erinra om vad som anfördes i fråga om den ekonomiska politiken i prop. l98O/81120 om besparingar i statsverksamheten m.m. (s. 7—47). Chefen för ekonomidepartementet anförde där bl.a. att den nuva- rande ekonomiska utvecklingen måste brytas. att underskottet i bytesba- lansen måste nedbringas ochjämvikten i ekonomin på sikt återställas. Han strök också rrnder att svårigheterna att komma till rätta med problemen blir större ju längre de skjuts på framtiden. Med hänvisning härtill finnerjag. efter samråd med chefen för ekonomidepartementet. att energipolitiken i sina huvuddrag bör läggas upp så att den bidrar till att skapa förutsättning-

Prop. 1980/81:90 Bilaga ! Industridepartementet 28

ar för att genomföra en ekonomisk politik som syftar till att under 1980- talet återställa balansen i den svenska ekonomin.

Det är mot bakgrund av vad jag nu har anfört av särskilt intresse att notera vilka förutsättningar alternativ l i LU 80 bygger på i fråga om energianvändning och energitillförsel.

Realpriset på olja ökade med drygt 47 % mellan åren 1979 och 1980. Den lägre tillväxt som kan förutses i industriländerna under de närmaste åren och som förutom av hänsynen till de interna inflationsproblemen i hög grad betingas av rädslan för att utlösa kraftiga höjningar av oljepriset talar för en lugnare oljeprisutveckling framöver. OPEC-länderna kan å andra sidan antas föra en relativt stram utbudspolitik innefattande direkta nedskär- ningar av produktionen i vissa situationer — i syfte att upprätthålla en fortsatt rcalprisökning på olja och motverka en snabb uttömning av oljetill— gångarna. Sammantaget har mot bakgrund av dessa bedömningar realpri— set på olja av LU 80 antagits öka med i genomsnitt endast 2 % per år [980— l985.

Jag finner för egen del detta vara en rimlig bedömning, framför allt i ett något längre perspektiv än det LU 80 arbetar med. men vill samtidigt stryka under att osäkerheten om den framtida utvecklingen på oljemarkna- den är mycket stor. Risken för utbudsstörningar vilken f.n. på ett mycket påtagligt sätt illustreras av kriget mellan Irak och han — är bety- dande. Störningar av detta slag kan ge upphov till betydligt kraftigare prisökningar. Samtidigt bör påpekas att inte heller perioder med fallande reala oljepriser kan uteslutas i samband med att efterfrågan på olja sjunker till följd av en utbredd lågkonjunkturi industriländerna.

l LU 802s alternativ 1 har förutsatts att realprishöjningen på olja fär slå igenom i konsumentledet. Det har också förutsatts att den tidigare utveck- lingen av relativprisct på olja i förhållande till el kommer att fortsätta under 1980-talet. Det innebär att de tendenser när det gäller energianvändningen och dess sammansättning som har konstaterats under 1970-talet också kan väntas fortsätta under 1980-talet. Vidare förutsätts en minskad total ener— gianvändning i förhållande till BNP liksom en fortsatt övergång från olja till bl. a. el. [ alternativ ] fortsätter ökningen av andelen el- och fjärrvärmean- slutna bostäder.

Den genomsnittliga specifika energiförbrukningen i bostadsbeståndet beräknas minska med ca 3 ffr- per år. Härvid förutses att statsmakterna kommer att föra en sådan politik att bl.a. de energibesparingar som anta- gits bli uppnådda i den s.k. energisparplanen för befintlig bebyggelse realiseras. Det kräver att bostadssektorns årliga investeringar i energibe- sparingar mer än fördubblas under prognosperioden. Även i transportsek- torn och industrisektorn förväntas den specifika energianvändningen mins- ka och oljans andel i den totala användningen antas gå ned. För att få till stånd den angivna utvecklingen krävs i alla sektorerna en ökad investe- ringsaktivitet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 29

Den totala energianvändningen i alternativ 1 beräknas minska med [9 % peråri förhållande till en given BNP-nivå. Samtidigt förutsätts oljeanvänd- ningen minska med 4.3 % per år i förhållande till en given BN P-nivå. Detta innebär en kraftig ambition på oljebesparingssidan ijämförelse med 1970- talet.

Till LU 8015 förutsättningar i alternativ l hör också en viss ökning av kolanvändningen.

(_)ljeandelen i den totala energiförsörjningen skulle enligt förutsättningar- na i detta alternativ minska från 68 % år l979 till 61 % år 1985. Oljan ersätts i detta tidsperspektiv genom en betydande ökning av mängden kärnkraft- producerad elenergi samt i någon mån också av en ökad tillförsel av fasta bränslen. Oljans dominerande roll kvarstår dock i.allt väsentligt ännu är 1985.

I fråga om investeringsutvecklingen är det i ett femårsperspektiv enligt LU mest angeläget att öka industriinvesteringarna och de investeringar som bidrar till att minska oljeberoertdet. De senare investeringarna åter- finns i energisektorn på produktionssidan men också i alla övriga sektorer på energianvändningssidan. Investeringarna syftar i det senare fallet till besparingar i energianvändningen och till substitution i användningen mot billigare energislag.

Jag finner för egen del att de energipolitiska målen. som jag kommer att utveckla närmare i det följande. och kraven på insatser för att komma till rätta med landets ekonomiska problem ställer i stort sett sammanfallande anspråk på en kraftfull energipolitik som syftar till att minska vårt oljebe- roende.

Oljeberoendet är. som framgår av vadjag här har redovisat. inte bara en energipolitisk fråga utan också i högsta grad en ekonomisk-politisk fråga. Genom att minska oljeanvändningen ger vi vårt bidrag till en stabilisering av det internationella ekonomiska läget. Samtidigt förbättrar vi våra egna möjligheter att nå full sysselsättning vid stabila priser och att utveckla en internationellt konkurrenskraftig teknik. Vikten av att minska oljeberoen- det understryks av den utveckling i vissa av de oljeproducerande länderna som vijust nu bevittnar.

Jag vill stryka under att det i det tidsperspektiv som LU 80 har arbetat med. dvs. den första hälften av l980-talet. endast finns begränsade möjlig- heter att ändra energiproduktionssystemet. I detta perspektiv måste därför insatserna för att minska energianvändningen genom sparande spela den största rollen. Härtill kommer dock betydande möjligheter att ersätta olja med el, vilket kommer att närmare framgå av min fortsatta framställning.

lett något längre perspektiv spelar en ökad användning av fasta bränslen och investeringari ny energiteknik en viktigare roll. Jag räknar med att den nyligen inrättade oljeersättningsfonden skall bli ett verksamt medel för att skynda på denna utveckling.

Där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt hör bland de fasta bränslena i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 30

första hand de inhemska nyttjas med hänsyn till såväl betalningsbalans som försörjningstrygghet. Användningsområdet för dessa begränsas emel- lertid bl. a. av att tillgångarna av cnergiråvara. dvs. i första hand torv. flis. skogsavfall och andra biobränslen. till stor del är belägna på för långt avstånd från tätorter där stora bränslebehov finns för uppvärrnningsända- mål. Dessa bränslen är nämligen i förhållande till sitt energiinnehåll skrym- mande. vilkct innebär att transportkostnaderna blir höga om de inte kan utnyttjas i närheten av de platser där de förekommer. När det gäller skogsråvara begränsas dessutom den för energiändamål tillgängliga kvanti- teten av skogsindustrins råvarubehov.

Där oljan inte kan ersättas med inhemska fasta bränslen är det f.n. till buds stående alternativet kol. För framför allt flertalet av de större städer- nas uppvärmning får man enligt min mening räkna med att oljan till stor del kommer att ersättas med kol. Kol är liksom oljan ett bränsle som måste importeras. Jämfört med olja svarar dock bränslekostnaden i koleldade anläggningar för en väsentligt lägre andel av den totala energiproduktions- kostnaden. Med nuvarande priser på kol och olja. och med beaktande av att energiinnehållet per ton bränsle är lägre för kol än för olja. kan man grovt räkna med att kostnaden för bränsleimport. och därmed belastningen på betalningsbalansen. halveras när olja ersätts med kol. För varje miljon ton olja som ersätts med kol innebär detta en minskning av importkostnav den med omkring 500 milj. kr. Detta gäller både när kol används för enbart het 'attenproduktion och när det används för samtidig produktion av el och värme i kraftvärmeverk.

Ibland förs även naturgas fram som ett alternativ när det gäller att ersätta den tjocka eldningsolja som används i ljärrvärrnesystemen för uppvärmningsändamål. Det finns därför skäl att här påpeka att naturgas av kostnadsskäl utgör ett alternativ främst till lättare oljeprodukter och el- energi för direkt användning i bostäder och industrier. lnom sådana an- våndningsområden kan gasen. Linder förutsättning av att en rimlig försörj- ningstrygghet kan uppnås på tillräckligt lång sikt för att försvara de med gasintroduktion förenade stora investeringarna. erbjuda ett miljövänligt alternativ till en rimlig kostnad. Med hänsyn till naturgasens användnings- område på kontinenten och det därav bestämda marknadspriset är emeller- tid importkostnaden högre än för tjockoljan. (_)m naturgas skulle användas som bränsle i fjärrvå'trmesystemen skulle betalningsbalansen påverkas i negativ riktning samtidigt som de totala kostnaderna för uppvärmningen skulle öka.

Utöver de insatserjag redan har nämnt för att i ett kort- och medelfristigt tidsperspektiv ersätta oljan räknarjag med att utnyttjandet av värmepum- par. solenergi och annan förnybar energi cfter hand ökari betydelse. Dessa energislag bygger på teknik som förutsätter höga investeringsutgifter men relativt eller mycket låga rörliga kostnader. F.n. pågår en betydande teknisk utveckling och demonstrationsverksamhet inom dessa områden.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 3l

Det finns i detta sammanhang skäl att stryka under vikten av att stödja utvecklingen av svensk teknologi inom dessa områden sa att vi kan undvi- ka ett importberoende när dessa tekniker kommer till bredare användning. För detta talar såväl försörjningstrygghetsskäl som industripolitiska och betalningsbalansmässiga skäl.

Genom att främst inrikta stödet till energiteknisk forskning och utveck- ling mot områden som bedöms kunna uppnå kommersiell mognad redan på kort och medellång sikt bör det vara möjligt att samtidigt på två olika vägar främja en utveckling mot ekonomisk balans. Dels kan härigenom kostna- derna för oljeimporten minskas i takt mcd att oljan ersätts med andra bränslen och energiformer. dels skapas förutsättningar för svensk industri att utveckla ny energiteknik som bör vara begärlig inte bara för svenskt vidkommande utan även i andra länder som är beroende av olja. Vid en framgångsrik teknisk utveckling kan med denna inriktning nya exportmöj- ligheter öppnas för svensk industri.

De åtgärder jag här har nämnt för att under [9810-talet spara och ersätta olja. och därigenom minska belastningen på bytesbalansen ställer samtliga krav på investeringar i ny utrustning och nya processer såväl inom de energianvändande sektorerna som inom energiproduktionssystemet. De ligger därmed också i linje med den av LU 80 förordade vägen mot balans i samhällsekonomin. Jag tänker här speciellt på kravet att göra sådana investeringar i det svenska näringslivet att en ökad andel av de framställda produkternas förädlingsvärde skapas inom landet.

Genom en kraftfull satsning på investeringar i energisektorn bör det också vara möjligt att stärka den svenska industrins ställning både på den svenska marknaden och inom vissa exportmarknader. Utnyttjande av inhemska bränslen och förädling av dem bör vidare kunna skapa förutsätt- ningar för produktiv sysselsättning inom näringslivet i glesbygdsområden och på mindre tätorter med i övrigt begränsade sysselsättningsmöjligheter. Genom målmedvetna satsningar inom energisektorn kan således betydan- de insatser göras för att stimulera stora delar av svensk industri. öka sysselsättningen och förbättra betalningsbalansen.

Utöver den allmänna inriktning av insatserna för att minska oljeimpor- ten som jag här har redovisat villjag framhålla att det finns vissa möjlighe- ter att inom ramen för utnyttjandet av resp. bränsle göra en avvägning mellan bränslekvalitet och investeringar i förbrz'inningsteknik. Det är såle- des möjligt att t. ex. uppfylla ett givet miljökrav i form av restriktioner på utsläpp från en energiprodtrktionsanläggning antingen genom att utnyttja ett rent. men förhållandevis dyrt. bränsle och relativt enkla reningsanord- ningar vid förbränningen eller genom att använda ett mindre rent men billigare bränsle i en mera avancerad förbränningsanläggning med långtgå— ende reningsutrustning. Häri ligger alltså en möjlighet att. utan att göra avkall på miljökraven. välja en medveten strategi som ytterligare bidrar till att förbättra betalningsbalansen samtidigt som den ökar försörjnings- tryggheten.

'JJ Is)

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet

4. Energihushållning

Hänvisningar till S4

4.1. Energianvändningens struktur och utveckling

Den slutliga energianvändningen i Sverige uppgår f. n. till ca 416 'I'Wh el- och värmeenergi per år'. Användningen av olja för icke energiändamål uppgår till ca ll TWh.

Den totalt tillförda energin uppgår till 473 TWh. Förlusterna vid omvandling av energi och vid överföring och distribu- tion av energi uppgår alltså till 46 TWh.

Av den totala slutliga användningen är ca 85 TWh el och 33l TWh bränslen. främst oljeprodukter. Jag kommer i det följande (kapitel 7) att redogöra för användningen av bränslen inom olika områden.

Energianvändningen brukar delas in i sektorerna industri. transporter och bostäder, service m.m. Inom den sistnämnda sektorn ryms energian- vändningen inom bl. a. områdena bostäder. handel och hantverk. offentlig förvaltning. byggnadsverksamhet samtjordbruk, skogsbruk och fiske. Den största delen av energin inom denna sektor används för uppvärmning av bostäder och lokaler. Industrin svarar f. n. för knappt 40 % av den slutliga energianvändningen. Motsvarande andel för resp. transportsektorn och sektorn bostäder. service, m.m. är ca 20 % och drygt 40 %.

Energianvändningens storlek påverkas av många olika faktorer. [ fråga om industrisektorn är det framför allt industriproduktionens storlek och sammansättning samt energiåtgången per producerad enhet som har bety- delse.

För transportsektorns energibehov är storleken av det totala trafikarbe- tet i landet. val av transportmedel och transportmedlens energieffektivitet viktiga faktorer.

Energibehovet inom bostäder, service m.m. domineras av bostädernas och andra lokalers uppvärmningsbehov och påverkas därmed framför allt av antalet bostäder och lokaler samt dessas storlek och standard. vårt klimat och hushållens förbrukningsvanor.

Sedan år l945 har användningen av energi i Sverige mer än trefaldigats. Några viktiga faktorer. som har påverkat utvecklingen av energianvänd- ningen under denna tid. är industriproduktionens starka uppgång. inrikt- ningen på energiintensiva branscher, den ökade förädlingsgraden bl.a. till följd av ökad mekanisering och automatisering, den kraftiga ökningen av antalet personbilar samt ökningen av bostadsvolymen och av energian— vändningen per volymenhet.

Energianvändningen för transporter ökade under denna tid snabbare än användningen inom övriga sektorer. Detta'har medfört att transportsek-

' Uppgifterna avser icke temperaturkorrigerade preliminära siffror för år l979. De inkluderar energi för bunkring för utrikes sjöfart och flyg men inte oljeanvändning för icke energiändamål.

'.!—) '.»)

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet

torns andel av den totala energianvändningen har ökat under denna tid medan industrins andel har minskat och ,andelen för bostäder. service m.m. har varit i stort oförändrad.

Samtidigt med den snabba ökningen av energianvändningen Linder efter- krigstiden skedde en övergång från fasta bränslen till olja. Detta kan illustreras av att oljan i mitten av 1950-talet svarade för ca 45 % av den totala energitillförseln medan andelen år 1973 hade stigit till 73 %. 1 mot- svarande mån minskade tillförseln av fasta bränslen — särskilt av kol.

Utgångspunkten i 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975130. NU 1975: 30. rskr 1975: 202) var att de energipolitiska strävandena skulle vid- gas till att i princip omfatta hela energiområdet. Inte bara tillförseln utan även användningen av energi är numera föremål för statsmakternas över- väganden. Som mål sattes att energikonsumtioncns ökningstakt skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden 1973—1985 jäm- fört med en genomsnittlig årlig ökningstakt på ca 4.5 % under efterkrigsti- den. För tiden däreftcr skulle en ytterligare minskning av tillväxten efter- strävas så att om möjligt landets totala energikonsumtion skulle stabili- seras på en konstant nivå omkring år 1990. Det uppställda målet beräkna- des motsvara en total slutlig energianvändning om ca 500 TWh och en total energitillförselnivå om 540 TWh år 1985.

Inom ramen för tvåprocentmålet angavs dels som en realistisk målsätt- ning för industrins energianvändning en årlig ökning med ca 3 %- t. o. m. är 1985. dels ett särskilt mål avseende elkonsumtionens ökning. Målet inne- bar en årlig genomsnittlig ökning av elförbrukningen under perioden 1973— 1985 med ca 6 % mot 7—8 % per år under 1960-talet.

Av tabell 4.l framgår den totala slutliga energianvändningen av el och bränsle åren 1965. 1973 och 1979. Uppgifterna i tabellen bygger i huvudsak på rapporten (SIND 1980: 17) Energi på 1980-talet från statens industriverk (SIND). Av tabell 4.l framgår bl.a. att den totala slutliga energianvändningen har ökat under perioden 1973—1979 med endast 0.6 (;?/(. i genomsnitt per år. Motsvarande ökningstal under perioden 1965— 1973 var 3.4 %.

Användningen av el och bränslen utvecklades olika under perioden 1973—1979. Sålunda uppgick den genomsnittliga årliga ökningen av elan- vändningen till 3,5 % medan bränsleanvändningen praktiskt taget inte förändrades alls.

Utvecklingen skiljer sig också åt mellan sektorerna. Medan den slutliga användningen av energi inom industrisektorn har minskat med i genom- snitt 0.6 % per år under nämnda period har energianvändningen ökat med i genomsnitt 1.5 % per år inom transportsektorn. För sektorn bostäder. service m.m. är den genomsnittliga årliga ökningen 1.3 %. Om 1979 års siffra korrigeras för det onormalt kalla vädret under detta år kan den genomsnittliga årliga ökningen av energianvändningen i sistnämnda sektor under perioden 1973—1979 beräknas till 0,5 % och den genomsnittliga 4 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 90

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 34

Tabell 4.1 Energianvändningen i Sverige åren 1965. 1973 och 1979

Förbruknings- Energianvändning Genomsnittlig årlig pro- kategori 'l'Wh' centuell förändring1 1965 1973 19792 1965 — 1973 1973—1979

IIIl/llSN'i [22 160 l54 3.4 —().6 varav el 27 38 40 4.4 0.9 bränsle 95 122 114 3.2 — 1.1

Transporter" 5 8 73 80 2 , 9 I .5 varav el 2 2 2 0.0 0.0 bränsle 56 71 78 3.0 1.6

Bostäder. .t'errt'c't' m.m. 126 l68 [82 3.7 1,1 varav el 13 29 43 10.6 6.8 bränsle 113 139 139 2.6 0.0

Total slutlig användning 306 401 416 3.4 0,6

varav el 2 ' 69 85 6.4 3.5 bränsle 264 332 331 2.9 0.0

Övetförings— och omvandlingsför—

luster 20 42 46 9.7 1.5

Total tillförd energi 326 443 462 3.9 0.7

Temperatur-

korrigerat4 323 443 453 4.0 0.4

' Avrundade värden. Värdena angivna exkl. oljeanvi'indning för icke-encrgiändamål och olja för beredskapslagring. men inkl. energi för bunkring för utrikes sjöfart och flyg. 2 Preliminära värden. "1 Beräknat efter avrundade värden. * Total tillförd energi vid normal temperatur under året.

ökningen av den totala slutliga energianvändningen till 0.2 % per år under samma period. Tillgängliga uppgifter tyder på att en lageruppbyggnad av eldningsolja __ utöver det normala — skedde hos cnergianvändarna under år 1979. Denna kan enligt uppgifter från Överstyrelsen för ekonomiskt försvar beräknas till motsvarande ca 3 TWh. Om hänsyn tas till detta blir den beräknade genomsnittliga ökningen av energianvändningen under pe- rioden 1973—1979 lägre än de uppgifter som jag nyss har nämnt.

Efter oljekrisen 1973—1974 har sålunda ökningstakten i energianvänd- ningen avtagit väsentligt. Orsaken till detta är till stor del den svaga ekonomiska utvecklingen efter år 1973 jämfört med perioden före detta år. vilkenjag tidigare har redogiort för. Bruttonationalprodukten ökade med i genomsnitt endast 1.8 % per år under perioden 1973—1979 medan ökningen var ca 3.392 per år under perioden 1965—1973. Samhällsekonomin är i obalans. Vi konsumerar mer än vad vi producerar. Industriproduktionen ökade med endast 0.4 % per år i genomsnitt under perioden 1973—1979 jämfört med ca 49%. per år under perioden 1965—1973. Även strukturella förändringar inom industrin, innebärande en minskad andel av produk-

Ul

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 3

tionen från de energiintensiva branscherna. har bidragit till att industrins energianvändning har minskat under den senaste perioden.

De kraftiga realprisstegringarna på energi efter år 1973. särskilt på olje- produkter. och de statliga styråtgärder som har satts in har medfört att energihushållningsåtgärder har vidtagits i stor omfattning. Som exempel på detta kan nämnas att de åtgärder som har genomförts inom näringslivet med stöd av statliga bidrag lämnade under perioden juli 1974—juni 1980 beräknas medföra en årlig energibesparing och oljeersättning motsvarande sammanlagt ca 1.3 milj. ton olja.

Energihushållningsdelegationen (Bo 1978: 03) har i rapporten (SOU 1980: 43) Program för energihushållning i befmtlig bebyggelse beräknat att de åtgärder som har genomförts i byggnader — exkl. näringslivets byggna- der — med statligt ekonomiskt stöd lämnat under perioden juli 1974— december 1979 leder till 'en årlig energibesparing motsvarande närmare 450000 ton olja.

lnom såväl industrin som i byggnader tillkommer spareffekterna från åtgärder som har vidtagits utan statligt stöd.

Inom sektorn bostäder, service m.m. torde förutom vidtagna hushåll- ningsåtgärdcr det ringa nybyggandet under de senaste åren ha bidragit till den låga ökningstakten av energianvändningen.

lnom transportsektorn har inte ökningstakten i energianvändningen minskat lika markant som inom de båda andra sektorerna. Den upp- bromsning av ökningstakten som ändå har noterats inom denna sektor torde hänga samman med en långsammare ökning av godstransportvoly- men än under perioden 1965—1973. De kraftigt höjda bensinpriserna torde också ha bidragit till den lägre ökningstakten.

Jag går nu över till att redogöra för det material som ligger till grund för mina överväganden om den framtida energianvändningen.

SIND bedriver fortlöpande prognosarbete inom energiområdet. Verket har i december 1980. i rapporten Energi på 80-talet. presenterat en prognos över energiutvecklingen fram till år 1990. En sammanfattning härav redo- visas i bilaga 1.1. Verket har också medverkat i arbetet med den i decem- ber 1980 presenterade långtidsutredningen LU 80 (SOU 198015?) genom att beräkna energiutvecklingen fram till år 1985 i LU 80:s två huvudalter- nativ för ekonomisk utveckling.

Det bör framhållas att karaktären av de beräkningar som SIND har gjort för åren 1985 och 1990 skiljer sig åt. Beräkningarna för år 1990 represen- terar sålunda en av verket bedömd sannolik utveckling mot bakgrund av dels kända politiska beslut. dels bcdömningari LU 80 om den ekonomiska utvecklingen under hela 1980-talet. Beräkningarna för år 1985 utgör resul- tatet av en studie över hur energianvändningen och energitillförseln kom- mer att bli vid de i LU 80 presenterade två huvtrdalternativen för den ekonomiska utvecklingen.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 36

Bland de antaganden som har legat till grund för SlND:s prognos till år 1990 kan nämnas följande. Energipriserna ökar realt under perioden 1980— 1990. Den genomsnittliga årliga ökningen beräknas för råolja och oljepro- dukter till realt 2 % per år. För kol. el och fjärrvärme är motsvarande siffra . resp. 2—3 %. 1 % och 2 %. Uppgifterna avser priset hos konsumenten.

Kalkylerna i LU 80 visar att den inhemska produktionskapaciteten mäste öka snabbt för att klara de uppsatta målen i samhällsekonomin. Det innebär bl.a. krav på en snabb ökning av näringslivets investeringar och en minskad ökningstakt i såväl privat som offentlig konsumtion. Näringslivets investeringar antas öka med 4.2 % per år under perioden 1979—1990jäm- fört med endast 1.7 % per år under perioden 1970—1979. Den totala kon- sumtioncns ökningstakt antas förändras från 2.4 % i genomsnitt under sistnämnda period till endast 0.9 % per år under perioden 1979—1990.

Enligt LU 80 krävs alltså stora förändringar för att balans skall kunna nås i den svenska ekonomin vid slutet av 1980-talet. Detta påverkar inrikt- ning och omfattning av energianvändningen.

SIND har räknat med att den specifika energiåtgången. dvs. energian- vändningen i förhållande till produktionen. per lägenhet etc. minskar bl.a. på grund av att hushållningsåtgärder kommer att vidtas. Verket har också räknat med att olja i ökad utsträckning kommer att ersättas med andra bränslen som kol. flis och torv samt med el. Jag kommer senare (avsnitt 4.6) att behandla frågan om vårt energibehov i framtiden.

4.2 Energihushållningsprogram Mål och medel

4.2.f Principer och inriktning

Åtgärder för att minska oljeberoendet är en huvuduppgift för vår energi- politik. Oljeberoendet kan minskas genom hushållning med energi och genom att ersätta olja med andra energislag.

[ prop. 1979/80: 170 om vissa energifrågor (NU 1979/80:70. rskr 1.979/ 80:410) harjag framhållit att energihushållningsåtgärder inom samhällets olika delar bör samordnas. planeras och avvägas i ett program för energi- hushållning. Jag framhöll att förslag rörande ett sådant program bör kunna läggas fram till riksmötet 1980/81 och att programmet bör ses som ett led i strävandena att minska oljeberoendet och att begränsa ökningen i använd- ningen av energi.

Jag återkommer nu till denna fråga. Jag har därvid samrått med cheferna för kommunikations-. ekonomi-. budget-. utbildnings-. jordbruks-. handels-. bostads- och industrideparte- menten.

En rad åtgärder för att hushålla med energi har vidtagits under 1970- talet. Våra kunskaper om effekten av och kostnaden för olika åtgärder för energihushällning har ökat under detta decennium. Samtidigt har insikten om att det är nödvändigt att hushålla med energi fått allt vidare spridning.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 37

Dessa kunskaper och erfarenheter ger oss en grund för att utforma ett energihushållningsprogram för 1980-talet.

Målet för detta program bör vara att med beaktande av samhälleliga mål och ekonomiska förutsättningar nå lägsta möjliga nivå på energian- vändningen. Ansträngningarna bör särskilt riktas in på att minska oljean- vändningen.

En riktpunkt bör — med de förutsättningar som har givits — vara att inte överstiga de användningsniväer som jag kommer att ange i det följande.

Jag övergår nu till de principer och riktlinjer som jag anser bör tillämpas för energihushållningen under 1980—talet.

God tillgång till energi är en nödvändig förutsättning för att nå angelägna samhällsmål som t.ex. god tillväxt. full sysselsättning och regional balans. Energipolitiken — och därmed hushållningsprogrammet som en del därav — bör utformas så att uppnåendet av dessa mål underlättas. Vad jag nu har sagt innebär bl. a. att en ökad energianvändning för en ökad industripro- duktion för att t. ex. nå god tillväxt eller för regional balans inte står i strid mot våra strävanden för en god energihushållning.

Hushållningsprogrammet bör utformas bl.a. under hänsynstagande till de svaga grupperna i samhället. Vidare bör åtgärderna inom programmet medverka till bl.a. god miljö.

Programmet för energihushållning bör omfatta åtgärder som syftar till att nödvändig energi utnyttjas sa rationellt och effektivt som möjligt. Av grundläggande betydelse för en framgångsrik encrgihtrshållning är att ut- nyttja energislag anpassade för sina användningsområden.

En väsentlig princip för energihushållning är att så länge kostnaden för att spara en enhet energi inte är högre än kostnaden för att tillföra en enhet bör sparande väljas före tillförsel. lnom energipolitikens ram bör därför åtgärder för energihushållning avvägas mot åtgärder för tillförsel. Erfaren- heter visar att det ofta kan kosta mindre att spara en enhet energi än att tillföra den. Därtill kommer att åtgärder för hushållning ofta leder till snabbare resultat än tillförselåtgärder.

Avvägningen mellan åtgärder för tillförsel och hushållning måste i stor utsträckning ske med hänsynstagande till de förhållanden som råder på lokal nivå. [ kommunerna görs också fortlöpande avvägningar av detta slag.

Avvägning av hushållningsåtgärder i byggnader mot åtgärder för tillför- sel kan vara aktuell t.ex. när möjlighet finns att utnyttja spillvärme för uppvärmning av byggnader. Motsvarande kan gälla sparinsatscr i byggna- der i sådana omräden som försörjs eller kan väntas försörjas med fjärr- värme särskilt när värmeproduktionen sker med kraftvärmeverk.

Energihushållningsprogrammet bör omfatta energianvändningen inom alla samhällssektorer. Det bör vidare omfatta både nya och befintliga byggnader. anläggningar m.m. Programmet bör också omfatta åtgärder för att ta fram och introducera ny teknik för energihushållning.

Prop. l980/Slz90 Bilagal Industridepartementet 38

Energihushållningssynpunkter bör också få en vidgad betydelse för sam— hällsplaneringen i stort. Detta innebär bl. a. att vi bör försöka åstadkomma en sådan lokalisering av bostadsområden och arbetsplatser att transportar— betet för arbets- och serviceresor blir så litet som möjligt utan att detta inkräktar på möjligheterna att få till stånd en god boendemiljö eller ända- målsenlig regional utveckling.

Tyngdpunkten i hushållningsprogrammet bör mot bakgrund av nödvän- digheten att snabbt minska oljeberoendet ligga på åtgärder med effekt på kort- och medellång sikt. Möjligheter till hushållning genom enkla åtgärder av drifts— och underhållskaraktär bör tas till vara. Dessa möjligheter är särskilt stora inom byggnader och näringslivets processer.

De mest långsiktiga åtgärderna vidtas inom ramen för det statliga energi- forskningsprogrammet för att ta fram ny energisnål teknik. Det är angelä- get att de hushållningsåtgärder som genomförs under 1980-talet underlättar möjligheterna att senare införa sådan teknik.

En väsentlig del av hushållningsprogrammet bör vara att nya byggnader. anläggningar. motorfordon m.m. uppförs eller tillverkas under beaktande av de energihushållningskrav som ställs mot bakgrund av förutsedda kost- nader fö.r energi. Särskilt väsentligt är att detta arbete kommer igång snabbt beträffande byggnader och anläggningar. som har lång livslängd och som uppförs i stort antal samt där mera väsentliga hushållningsresultat kan uppnås. Detta innebär att sådana åtgärder är särskilt betydelsefulla inom sektorn bostäder. service. m.m. där energin huvudsakligen används för uppvärmning av byggnader vilka i regel har en betydligt längre livs- längd än anläggningarna m. m. inom andra sektorer.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar m.fl. myndigheter planerar de åtgärder som bör vidtas vid ett plötsligt avbrott i vår energitillförsel. Dessa åtgärder. som har karaktären av krisåtgärder. ingår inte i det energihushåll— ningsprogram som jag nu föreslår.

Förutsättningarna för energihushållning inom användningssektorerna är olika. Detta bör beaktas vid utformningen av hushållningsprogrammet. lnom industrin och bostäder. service m.m. finns stora möjligheter till energihushållning. Tyngdpunkten i det samlade programmet bör därför vad avser åtgärder med befmtlig teknik ligga på dessa sektorer. De resurser som satsas bör givetvis sättas in där de får störst effekt. lnom transportsektorn finns goda möjligheter att spara energi. Genom 1979 års trafikpolitiska beslut har riksdagen lagt fast riktlinjer för energihushållning- en inom denna sektor. Jag återkommer senare (avsnitt 4.5) till dessa riktlinjer och hur de bör utvecklas.

lnom de olika användningssektorerna bör programmet inriktas mot föl- jande områden.

Möjligheterna att hushålla med energi inom näringslivet är goda. Upp- gifter från SlND tyder på att årsförbrukningen av olja kan minskas med ytterligare 1 milj. ton fram till år 1985. i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 39

Det är viktigt att nya byggnader och anläggningar inom industrin utförs så att god energihushållning uppnås. Stora möjligheter till ökad energihus- hållning ftnns vid byte av utrustning m.m. Det är därför av vikt att ny energisnål teknik tas fram och introduceras så att näringslivet kan öka energieffektiviteten i produktionsapparaten vid nyanskaffningar av utrust- ning.

Erfarenheter från industriverkets rådgivningsverksamhet visar på stora möjligheter att hushålla med energi genom åtgärder av bl.a. drift- och underhållskaraktär. Arbetet för energihushållning inom industrin och nä- ringslivet i övrigt bör inriktas mot åtgärder som ger effekt på kort- och medellång sikt och mot att ta fram och introducera ny teknik.

lnom sektorn bostäder. service m.m. utnyttjas den huvudsakliga delen av den använda energin för uppvärmning av byggnader. Oljeberoendet för hela sektorn är drygt 70 %. För enbart uppvärmning är oljeberoendet ännu större. En viktig del av energihushållningsprogrammet bör avse åtgärder för att säkerställa att ny bebyggelse uppförs så energisnål som möjligt.

Flenalet av de byggnader som vi använder i dag kommer att användas i många år. Stora möjligheter att spara energi. särskilt olja, finns i det befintliga byggnadsbeståndet. Detta framgår av energihushållningsdelega- tionens rapport Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. En väsentlig del i hushållningsprogrammet bör därför gälla åtgärder i befintliga byggnader.

lnom transportsektorn är möjligheterna att genom investeringar minska energianvändningen mindre än inom övriga sektorer. Användningen av energi sker framför allt i personbilar och lastbilar. vilka jämfört med t. ex. byggnader har en relativt begränsad livslängd. lnom sektorn är huvudpro- blemet det nästan fullständiga oljeberoendet. Åtgärderna inom denna sek— tor bör mot bakgrund härav inriktas på att minska transportarbetet genom bättre organisation av transporterna och bättre planering av resandet. vilket kan resultera i bl.a. ökad samåkning. Åtgärderna bör också inriktas mot att begränsa energianvändningen genom övergång till mer energieffek— tiva transportmedel samt bättre framförande och underhåll av fordonen. Vidare bör åtgärder vidtas avseende tekniska förändringar i fordonens drivsystem och utrustning.

4.2.2 Styrmedel

Olika styrmedel kan sättas in för att påverka energianvändningen. Styr— medlen kan delas in i fyra huvudgrupper. nämligen dels direkt prispåver— kande medel som taxor, skatter och subventioner. dels administrativa styrmedel som direkt eller indirekt reglerar resurstilldelning och/eller re— sursanvändning. dels direkt statliga resursinsatser som t.ex. insatser för forskning och utveckling. dels information. utbildning och rådgivning.

Åtgärder som syftar till att förändra attityder verkar starkast på längre sikt. Restriktioner och förbud beträffande bl. a. hushållens och företagens

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 40

energianvändning kan användas som medel bl. a. för styrning på kort sikt. exempelvis vid törsörjningskriser. Regleringar — iform av t. ex. normer avseende byggnaders och anläggningars energiegenskaper verkar också på kort sikt. men spareffekterna uppkommer framför allt på längre sikt allt eftersom andelen byggnader m.m. som har uppförts enligt de nya reglerna blir större.

Redan nedlagda resurser i byggnader. maskiner. apparater och trans- portmedel skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att göra omställningar vid prisändringar som betraktas som tillfälliga. Även anpass- ning till bestående förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt. Prisstyrning inom energisektorn torde således påverka energianvändningen framför allt på medellång och lång sikt. Senare års undersökningar tyder emellertid på att energieftcrfrågans priskänslighet är högre än vad man tidigare har antagit. Internationellt anses antaganden om en priselasticitet på 0.l5 på kort sikt och minst 0.5 på längre sikt som rimliga. Att priskänsligheten har ökat är också naturligt med hänsyn till att energikostnadernas andel av de totala kostnaderna vuxit markant. Prisin- strumentet blir därmed ett viktigt medel i energipolitiken.

En fördel med prisstyrning genom t. ex. skattebelastning är att energian- vändarna får möjlighet att själva ta ställning till om energihushållningsåt- gärder skall vidtas eller inte och var eventuella åtgärder skall vidtas genom att väga kostnaderna för åtgärderna mot värdet av effekterna av dessa.

De styrmedel. som har använts hittills i Sverige. har i huvudsak varit prispåverkande åtgärder framför allt ekonomiskt stöd till energibespa- rande åtgärder — statliga resursinsatser samt information. En regleringsåt- gärd har varit införandet av bestämmelserna om energihushållning i Svensk byggnorm l975 (SBN 1975). De skatter som finns inom energiom- rådet var under lång tid motiverade av andra skäl än energipolitiska. Under senare tid har dock förändringar av energiskatten i allt högre utsträckning genomförts för att stimulera hushållning med energi.

Jag går nu över till att behandla de styrmedel somjag anser bör användas för energihushållningen under 1980-talet.

Det pris som cnergianvändarna får betala för att utnyttja olika energislag har stor betydelse för benägenheten att vidta encrgihushållningsåtgärder. Därvid har förutom kunskap om dagens energipriser inkl. skatt bedömningar av den framtida prisutvecklingen betydelse.

Enligt min mening bör en viktig utgångspunkt för energihushållningen under l980-talet vara att cnergianvändarna får betala ett pris för att utnytt- ja olika energislag vilket så mycket som möjligt avspeglar de samhällseko- nomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin. Även sådana samhällsekonomiska kostnader för energianvändningen som inte drabbar användaren direkt bör så långt möjligt inkluderas. Det bör emeller- tid framhållas att det kan vara svårt att fastställa de samhällsekonomiska kostnaderna. Strävan bör dock vara att genomföra de energihushållnings- åtgärder. som är samhällsekonomiskt motiverade.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 41

Ur energianvändarnas synvinkel är det naturligtvis summan av pris och skatt som är den relevanta kostnaden för energianvändningen. Underlag för beslut om energiskattens utformning och taxe- och prissättning inom energiområdet tas f.n. fram av två utredningar. nämligen utredningen (B l979:()6) om beskattningen av energi och utredningentl 1980: ()7) om principerna för taxe- och prissättning inom energiområdet. Jag återkom- mer till dessa frågor i det följande (avsnitt 4.2.3).

Under 1980-talet bör enligt min mening priset användas mer medvetet för att uppnå en god energihushållning. Flera bedömare anser att vi måste räkna med en genomsnittlig årlig real ökning av priset på energi. framför allt på olja. under 1980-talet. lndustriverket räknar med en genomsnittlig real oljeprisstegring av 2 % per år. Motsvarande bedömning för el är I % per år. Jag finner inte skäl att frångå denna bedömning. Av uttalanden i prop. l979/801l50 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret l980/8l. m.m. (bil. l s. 20) framgår att regeringen avser att med hjälp av beskattningen åstadkomma en successivt höjd prisnivå på energi. Genom att cnergianvändarna informeras om att energin successivt kommer att bli allt dyrare. oavsett eventuella tillfälliga variationer i t. ex. oljepriserna. skapas en stabil grund för deras planering av fortsatta insatser för energihushållning. Jag kommer i det följande (avsnitt 7.2.5) att föreslå att den särskilda beredskapsavgiften på motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja höjs. Enligt vad jag har erfarit kommer också chefen för bud- getdepartementet att i annat sammanhang föreslå höjning av den allmänna energiskatten på olja. Jag räknar med att dessa höjningar stimulerar till ökad energihushållning och användning av andra bränslen än olja. Jag återkommer till frågan om skatten på energi (avsnitt 4.2.3).

Effekterna på energianvändningen av förändringar i priser och skatter på energi uppkommer. som jag har framhållit. framför allt på medellång och lång sikt. De stora prishöjningar som har skett på framför allt olja sedan oljekrisen 1973—1974 har påverkat energianvändningen under l970-talet och kan tillsammans med förväntade framtida höjningar av priset väntas ge allt större effekt på energianvändningen under 1980-talet.

Jag har tidigare framhållit betydelsen av att nya byggnader. anläggning- ar. transportmedel m.m. utformas med beaktande av krav på god energi- hushållning. Detta utgör en viktig del av hushållningsprogrammet under 1980-talet. Ett styrmedel för att säkerställa detta — i de fall ökade priser inte kan väntas ge erforderliga resultat är någon form av reglering. Regleringen kan vara tvingande eller t.ex. ske i form av frivilliga överens- kommelser.

Ny industriell verksamhet. liksom väsentlig utvidgning av sådan verk- samhet. är sedan den I juli 1975 prövningspliktig också från energihushåll- ningssynpunkt enligt [36 a & byggnadslagen (l947: 385. paragrafen ändrad senast l97612l3). Staten kan enligt denna lag pröva bl.a. energihushåll- ningen hos vissa större energianvändare vid nyanläggning eller utvidgning

Prop. 1980/81: 90 Bilaga ] Industridepartementet 42

av verksamheten. Även energiomvandlande anläggningar omfattas av prövningsplikten. ljuli 1979 tillkallades en särskild utredare (l l979: l3) för att se över de administrativa styrmedlen rörande näringslivets energihus- hållning. Utredaren har bl. a. att pröva och lägga fram förslag till en särskild lag för energihushållning inom näringslivet. Om utredaren finner att en sådan lag bör komma till stånd bör enligt direktiven den nuvarande energihushållningsprövningen inordnas i denna lag. Enligt vad jag har erfarit planerar utredaren att redovisa resultatet av sitt arbete under andra halvåret 1981.

En tvingande regleringsåtgärd för byggnader är införandet av bestäm- melserna om energihushållning i SBN l975. Dessa regler trädde i kraft år 1977.

En regleringsåtgärd av frivillig karaktär är de riktlinjer om nya personbi- lars bränsleförbrukning varom riksdagen fattade beslut våren 1979. Tran- sportrådet har med anledning härav fått regeringens uppdrag att inleda förhandlingar med personbilsleverantörer. Förhandlingarna är inriktade på att ingå överenskommelser med personbilsleverantörerna som möjliggör att den genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya personbilar år l985 inte överstiger ca 0.85 liter per mil.

Stora bindningar skapas vid uppförande. tillverkning och inköp av nya byggnader. anläggningar och transportmedel. Det är därför en väsentlig uppgift för ansvariga myndigheter att se till att gällande bestämmelser och anvisningar m.m.. som syftar till att nya byggnader och anläggningar m.m. blir så energisnåla som möjligt. löpande ses över.

Forskning och utveckling som syftar till att ta fram ny energieffektiv teknik är också en väsentlig uppgift under 1980-talet. Chefen för industri- departementet kommer i det följande (kapitel 15) att lägga fram förslag om ett omfattande program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet omfattar betydande resurser för forskning och utveckling för effektivare energianvändning inom olika samhällssektorer.

För energihushållning i befintliga byggnader och anläggningar bör inrikt- ningen av styrmedlen vara följande.

De kraftiga prisstegringarna på olja under 1970-talet har medfört att allt fler hushållningsåtgärder har blivit lönsamma. Dessa prisstegringar medför också att många åtgärder som tidigare inte'har bedömts vara lönsamma kan bli aktuella för genomförande. Energiprisnivån och förväntningarna om den framtida prisutvecklingen torde påverka energianvändningen inom industrin i högre grad än inom sektorerna för transport och bostäder. service m. m. Industrins benägenhet att vidta energihushållningsåtgärder påverkas i stor utsträckning av bedömingar om energipriset. Detta gäller särskilt de- energiintensiva branscherna. vilka svarar för större delen av industrins energianvändning. De risker som det stora oljeberoendet med- för borde också få företagen att i allt högre grad betrakta investeringar och andra åtgärder. som kan minska känsligheten för prishöjningar och för

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 43

störningar i tillförseln av olja. som strategiska och av betydelse för företa- gets överlevnad på sikt. Detta innebär att lägre krav på lönsamhet än eljest bör kunna accepteras för sådana investeringar och att ekonomiskt stöd för investeringar inte längre är nödvändigt i samma utsträckning som tidigare. Riksdagen har mot denna bakgrund beslutat (prop. 1980/81: 20 bil, 13. NU 1980/81: 18. rskr 1980/81:99) att det slag av bidrag som har utgått sedan år 1974 för energibesparande åtgärder inom näringslivet inte skall lämnas för huvudparten av åtgärder som rör byggnader och processer efter utgången av år 1980. Utgångspunkten bör vara att näringslivet självt tar ett ökande ansvar för sin energihushållning.

Genom de insatser som hittills har vidtagits för att hushålla med energin har vidare avsevärda kunskaper och erfarenheter samlats om olika hus- hållningsåtgärder och om möjligheterna att genomföra åtgärder inom olika branscher m.m. Ett led i en ändrad inriktning av statens stöd till energibe- sparande åtgärder inom näringslivet bör därför vara att stödet i ökad utsträckning förs över till insatser för att öka intresset för energihushåll- ning samt sprida insamlade kunskaper och erfarenheter bl. a. genom infor- mation. rådgivning och utbildning. Denna verksamhet får särskilt stor betydelse för mindre och medelstora företag vilkas energikostnader i regel utgör en mindre andel av företagets totala kostnader och vilkas möjligheter att hålla egen personal för energihushållningsuppgifter är mer begränsade.

De statliga styrmedlen bör för industrin också inriktas på att stödja införandet och kommersialisering av ny teknik som snabbt kan minska oljeberoendet. Riksdagen har bl. a. mot bakgrund härav nyligen (prop. 1980/81:49. NU 1980/81: 19. rskr 1980/811100) fattat beslut om stöd för åtgärder för att ersätta olja. m.m. Stödet skall finansieras genom en avgift på oljeprodukter. Stödet omfattar bl. a. prototyper och demonstrationsan- läggningar som är inriktade på att ersätta olja eller spara energi och fullskalcanläggningar.

De styrmedel som jag nu föreslår torde enligt vad som f.n. kan bedömas i huvudsak inte behöva ändras innan hushållningsprogrammet i sin helhet omprövas. Jag föreslår i det följande att omprövningen skall ske omkring år 1985. I samband med ställningstaganden till de förslag. som utredningen om styrmedel rörande näringslivets energihushållning m.m. kan komma att lägga fram. bör enligt min mening en översyn av styråtgärderna ske.

lnom sektorn bostäder. service m.m. svarar uppvärmning av byggnader för den huvudsakliga delen av energianvändningen. Styrmedlen för hus- hållning i befintliga byggnader bör därför rikta sig till främst fastighetsäga— re och boende. Kommunerna har viktiga uppgifter för genomförandet av energisparandet i befintlig bebyggelse. Kommunernas arbete måste under- lättas.

De stigande energipriserna medför att många hushållningsåtgärder är lönsamma. Energihushållningsdelegationen konstaterar bl.a. i rapporten Program för energihushållning i befintlig bebyggelse att resultatet av flera

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 44

undersökningar som har initierats av delegationen tyder på att den fastig- hetsekonomiska lönsamheten för energisparande åtgärder i byggnader nu- mera är relativt god även utan bidrag. En rad sparåtgärder är såväl fastig- hetsekonomiskt som samhällsekonomiskt lönsamma. Bidrag till energibe- sparande åtgärder i byggnader behövs därför enligt delegationen inte Iängre. Vid rådande läge på kapitalmarknaden med knapphet på kapital särskilt för hushållens investeringar kan dock många encrgihushällningsåt- gärder komma att hindras på grund av finansieringssvårigheter. Chefen för bostadsdepartementet kommer mot bakgrund härav enligt vad jag har erfarit att lämna förslag till förändringar av energisparstödet.

Liksom inom näringslivssektorn gäller att den kunskap som har samlats under 1970-talet om möjligheterna att genomföra åtgärder för energi- hushållning och åtgärdernas effekter bör föras ut till dem som kan påverka energianvändningen. Detta gäller inom sektorn bostäder. service m.m. — framför allt dem som arbetar med förvaltning och drift av byggnader. Dessutom är det viktigt att största möjliga effekt av det statliga ekonomis- ka stödet erhålls. Detta kan åstadkommas bl.a. genom att råd och informa- tion ges till cnergianvändarna om de mest lämpliga hushållningsåtgär— derna. Chefen för bostadsdepartementet kommer, enligt vad jag har in- hämtat. att senare föreslå åtgärder inom dessa områden i syfte att öka effektiviteten i energisparandet i bostäder m.m.

Viktiga åtgärder för energihushållning inom transportsektorn liksom inom övriga energianvändningsområden är — förutom ändamålsenliga energipriser -— informations- och rådgivningsåtgärder.

Stat och kommun har när det gäller energihushållningen ett dubbelt ansvar genom att de dels genom sina beslut kan påverka förutsättningarna för energianvändning i hela samhället. dels ansvarar för att energianvänd- ningen inom egna verksamheten är sa effektiv som möjligt samt för att pröva ny teknik. Kommunernas arbete har stor betydelse för möjligheter- na att genomföra planerade åtgärder för energihushållning inom befmtlig bebyggelse.

Inriktningen av styrmedlen för 1980-talets energihushållning kan sam- manfattas pä följande sätt. Utgångspunkten bör vara en prissättning — inkl. skatt — som speglar målen inom energipolitiken. Därutöver bör tyngdpunkten ligga på rådgivning. utbildning och information. ekonomiskt stöd för spar-åtgärder i befmtlig bebyggelse och stöd till introduktion och kommersialisering av ny energihushållande teknik. Även styrmedel av regleringskaraktär bör kunna utnyttjas bl.a. för att säkerställa att nya anläggningar m.m. uppförs så energisnåla som möjligt. Restriktioner och förbud däremot bör användas med yttersta sparsamhet. Under krisperio- der kan dock givetvis åtgärder av denna typ bli aktuella. Detta innebär att inriktningen av styrmedlen ändras så att prisstyrning samt rådgivning. utbildning och information får större tyngd framöver.

Stöd till forskning och utveckling av ny energihushållande teknik bör

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 45

också lämnas. Dessa insatser torde dock ha sin största betydelse för energianvändningen framför allt efter 1980-talet. Jag återkommer i det följande till bl.a. frågor rörande utbildning. provning och skatter inom energiområdet.

Jag återkommer också i det följande (kapitel 12) till kommunernas Upp- gifter inom ramen för bestämmelserna i lagen (l977z439) om kommunal energiplancring.

Det energihushällningsprogram. som jag föreslår. bör gälla under 1980- talet. Energipolitiken bedrivs i en dynamisk omgivning. Det innebär att en fonlöpande uppföljning av programmet är nödvändig för att garantera att det står i överensstämmelse med de energipolitiska målen. Denna kan bl.a. ske i samband med den årliga budgetprövningen. För att ytterligare garantera att de resurser som satsas på programmet ger uttryck för en rimlig avvägning bör en omprövning av programmet ske omkring år 1985. Detta bör också ske mot bakgrund av att inriktningen i programmet kan behöva stämmas av mot ändrade förhållanden inom energiområdet m.m.

Energihushållningsprogrammet omfattar flera åtgärder som administre- ras av olika myndigheter. Det bör ingå som en naturlig del i dessa myndig- heters ordinarie verksamhet att dels löpande följa programmet, dels ta fram underlag för utvärdering av energihushållningsåtgärderna så att mate- rial för omprövning av programmet finns tillgängligt i sådan tid att denna kan ske omkring år 1985.

Det är väsentligt att uppgifter om olika styrmedels effekter på energian- vändningen och också andra effekter tas fram inför utvärderingen. Likaså bör uppgifter om uppskattade kostnader för aktuella åtgärder. eventuella övriga synpunkter och förslag till förändringar tas fram.

En del av utvärderingsarbetet bör bestå i att ta fram statistiska uppgifter om effekterna på energianvändningen av hushållningsarbetet. Jag behand- lar frågan om behovet av bättre statistik inom energiområdet i det följande (avsnitt 5.3).

Många industriländer har under 1970-talet gett ökad prioritet åt åtgärder för att minska sitt behov av importerad olja. En åtgärd härvidlag är att hushålla med energin. Sveriges internationella samarbete om energi- hushållning sker framför allt inom ramen för arbetet inom det internatio- nella energiorganet IEA.' De s.k. principer för energipolitiken som antogs vid ett ministermöte inom organisationen i oktober 1977 omfattar. vilket framgår av vadjag tidigare har nämnt (avsnitt 2.2). bl. a. att hålla energipri- serna på en sådan nivå att energihushållning och utveckling av alternativ till oljan uppmuntras samt kraftigt förstärkta åtgärder rörande energi- hushållning i syfte att begränsa ökningen i efterfrågan på energi i förhållan- de till den ekonomiska tillväxten.

' [EA = International Energy Agency (jfr avsnitt 2.2)

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 46

Samarbete rörande energihushållning pågår löpande inom IEA. Sverige deltar i detta arbete. Samarbetet omfattar utarbetande av förslag till rikt— linjer. informationsutbyte och konkreta samarbetsprojekt. Särskilda rikt- linjer för en förstärkt energihushållning har antagits av ministermötet i december 1980 och en rapport rörande energihushållning publiceras inom kort.

Samarbete med andra länder i energihushållningsfrågor pågår också inom andra internationella organ såsom t. ex. ECE.2

Genom en ökad samverkan med våra grannländer kan många värdefulla erfarenheter inom energihushållningsområdet tas till vara. Under år 1980 har det nordiska samarbetet rörande olika delar av energiområdet intensi- fierats. Enligt de riktlinjer, som de nordiska encrgiministrarna har lagt fast för detta samarbete. pågår inom energihushållningsomrädet bl.a. arbete med att sammanställa de olika slag av styrmedel som de nordiska länderna har infört och de erfarenheter av dessa styrmedel som har vunnits.

Jag anser att ett samarbete med andra länder för ökad energihushållning är värdefullt. Det fortsatta arbetet för att spara energi i Sverige bör bedri- vas i internationell samverkan.

Jag går nu över till att beröra vissa frågor om utbildning och provning inom energiområdet.

Frågan om utbildning inom energiområdet har behandlats av bl.a. utred- ningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet i betänkandet (Ds [ 1980: 16) De statliga energimyndigheterna — arbetsfördelning och samverkan och av energihushållningsdelegationen i rapporten Program för energihushållning i befintlig bebyggelse.

I det förstnämnda betänkandet föreslås bl. a. att regeringen bör uppmana de myndigheter som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet att verka för att aktuell kunskap om energifrågor fortlöpande förs in i läropla- ner och motsvarande. 1 betänkandet betonas ocksä betydelsen av tillgång- en på kvalificerade forskare. Det framhålls att denna tillgång är och kom- mer att bli mycket begränsad på flera områden. Universiteten och högsko- lorna bör därför bl. a. uppmuntras till ökad forskarutbildning inom aktuella ämnesområden. Styrelsen för teknisk utveckling och naturvetenskapliga forskningsrådet bör vidare enligt utredningen känna ett ansvar att stimule- ra och stödja dcn långsiktiga kunskapsuppbyggnaden för energiområdet.

Energihushållningsdelegationen framhåller i sin rapport bl.a. att ökade utbildningsinsatscr erfordras för att möjliggöra uppbyggnaden av resurser för planerings-. besiktnings- och rådgivningsverksamhet samt för genom- förande av energisparåtgärder. Behovet av insatser gäller bl.a. driftteknisk utbildning i gymnasieskolan och högskoleutbildning för driftpersonal.

Förslag rörande fort- och vidareutbildning inom energiområdet har ock- så lagts fram av bl.a. myndighctsorganisationsutredningen och energi- hushållningsdelcgationcn.

: ECE = Economic Commission for Europe

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 47

De remissinstanser som har yttrat sig över förslagen rörande utbildning från myndighetsorganisationsutredningen framhåller i regel betydelsen av utbildning i energifrågor.

För egen del bedömer jag att utbildningsfrågorna har stor betydelse för möjligheterna att nå energihushållningsmålcn. Ett ökat utnyttjande av nya energislag såsom fasta bränslen och solvärme kan också komma att kräva utbildningsinsatser. Utvecklingen beträffande teknik. utrustning. nya energislag m.m. har varit och förväntas bli snabb inom energiområdet. Stora behov av utbildning finns därför. Behov finns på alla utbildningsni- våer. Utbildning behövs bl. a. dels för yrkesverksamma som arbetar med att uppföra nya'byggnader och anläggningar. dels för dem som arbetar med drift och underhåll av byggnader. anläggningar och utrustning, dels för dem som arbetar med forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområ- det inkl. energirelaterad grundforskning. Dessutom behöver olika slag av beslutsfattare. som kan påverka utformningen av byggnader och utrust- ning. drift och underhåll. fortbildas i energihushållningsfrågor. Härutöver finns ett behov av att utbilda allmänheten till att använda energi rationellt. Mot bakgrund härav serjag en ändamålsenlig utbildning på alla nivåer som en viktig del i energihushållningsprogrammet.

Efter det att regeringen har fastställt läroplaner för grundskolan och gymnasieskolan och därvid angivit mål och riktlinjer för verksamheten ankommer det på skolöverstyrelsen att tillse att utbildningen ifråga om innehåll och metoder fortlöpande förnyas och utvecklas i takt med utveck- lingen inom samhället. Skolöverstyrelsen har vidtagit olika åtgärder mot bakgrund av att cnergifrågorna har fått ökad tyngd. Enligt vad jag har inhämtat är överstyrelsens arbete inriktat på att dels ta fram nya encrgiin- riktade utbildningslinjer m.m., dels anpassa befintliga utbildningar så att grundläggande energiutbildning införs i ökad utsträckning i aktuella yrkes- utbildningar och tekniska utbildningar samt att successivt öka medveten- heten hos eleverna om energifrågornas betydelse.

För grundskolan gäller en ny läroplan fr.o.m. läsåret 1982/83. Denna innebär en förstärkning av de naturvetenskapliga och tekniska ämnena jämfört med tidigare läroplan. Eleverna skall få kunskap bl.a. om vår energiförsörjning. olika energiformer och energiomvandlingar samt tek- niska tillämpningar.

På gymnasieskolan har en ny tvåårig drift- och underhållsteknisk linje inrättats fr.o.m. läsåret 1978/79. Merparten av platserna på linjen avser en energiteknisk gren där utbildningen specialiseras mot kraft- och värmetek- nik, fastighetsteknik samt vatten- och avloppsteknik. Förslag om att inrät- ta en särskild VVS-teknisk gren på gymnasieskolans fyraåriga tekniska linje har också lagts fram av skolöverstyrelsen och ytterligare förslag förbereds. Fortbildning i energifrågor av lärare i naturvetenskapliga ämnen planeras. Av vadjag nu har anfört framgår att arbete pågår med att anpassa utbildningen i grund- och gymnasieskolan till energifrågornas ökade aktua-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 48

litet. Enligt vad jag har inhämtat har en utbildning för drifttekniker och driftingenjörer också startats på högskolenivå fr.o.m. läsåret 1980/Sl.

Det är enligt min mening av stor vikt att som nu sker — arbete med att föra in energifrågorna i utbildningen bedrivs fortlöpande så att nya rön och erfarenheter kontinuerligt kan föras in i utbildningen.

Det är också viktigt att de som har lämnat skolan och är yrkesverk- samma kan bibringas energikunskap. Detta gäller särskilt dem som arbetar inom områden där nya bestämmelser, anvisningar. ny teknik m.m. har kommit fram med anledning av utvecklingen inom energiområdet under l970—talet. Det föreligger därför stora krav på resurser för fort- och vidare- utbildning. Jag kommer i det följande (avsnitt 4.3.3) att lägga fram förslag om ett program för sådan utbildning.

Chefen för industridepartementet kommer i det följande (avsnitt 15.2.4. l) att beröra frågan om resurser på forskarnivå.

Chefen för bostadsdepartementet kommer vidare enligt vad jag har erfarit att senare behandla frågan om eneriginriktad utbildning inom bebyg- gelsesektorn och lägga fram förslag som syftar till att förbättra denna utbildning.

Provning av olika tekniska egenskaper hos energisparande utrustning kan vara ett viktigt inslag i vissa av de nämnda styrmedlen för energihus- hållning. Sådan provning kan t.ex. ge underlag för konsumentinriktad information om olika produkter eller vara en förutsättning för typgodkän- nande av en produkt. Utvecklingen inom energiområdet kan väntas medfö- ra att behovet av sådan provning ökar genom att ett stort antal nya produkter avsedda såväl för industriella tillämpningar som för enskilda konsumenter kan väntas komma fram inom energiområdet under en följd av år framöver.

Mot den bakgrunden tillsattes i november är 1978 en särskild utredare med uppdrag att bl.a. bedöma behovet av metoder. kompetens och re- surser för provning inom det energitekniska området samt lämna förslag till eventuella erforderliga åtgärder från samhällets sida. Utredaren antog namnet energiprovningsutredningen. Uppdraget redovisades ijuni 1980 i betänkandet (Ds ] 1980: 12) Provning för bättre energihushållning. En sam- manfattning av betänkandet och av remissinstansernas synpunkter fram- går av bilaga l.2.

Energiprovningsutredningen har bedömt det angeläget att energiegen- skaperna hos olika produkter kan fastställas och redovisas på ett objektivt sätt. särskilt när det gäller att utvärdera nya produkter som introduceras på marknaden för att spara energi eller ersätta olja.

I många fall saknas f. n. metoder föratt prova energiegenskaper liksom erforderliga ekonomiska resurser för att utveckla sådana metoder. Utred— ningen har mot denna bakgrund föreslagit att särskilda medel ställs till förfogande för utveckling av energitekniska provningsmetoder inom de ramar som anvisas för stöd till energiteknisk utveckling och demonstration

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 49

samt till energibesparande åtgärder. Medlen bör även täcka framtagning av prototyper till provningsutrustning.

Medelsbehovet bedöms av utredningen vara störst inom bygg- och vvs- sektom och beräknas där uppgå till 15 milj. kr. under treårsperioden 1981/ 82—1983/84. Förutom denna sektor behandlar utredningen transport- och industrisektorn samt jordbruk och trädgårdsnäring. Det totala medelsbe- hovet för utveckling av provningsmetoder uppskattas till 18.6 milj. kr. under nämnda period.

Som exempel på angelägna provningsmetoder inom bygg- och vvs- sektorn nämner utredningen enkla metoder för fältprovning av värmeiso- lering och lufttäthet i byggnader. metoder och utrustning för provning av förseglade fönsterrutor. värmepumpar, solvärmesystem. värmelager och värmekulvertar m.m. lnom industrisektorn finns enligt utredningen ett behov av enhetliga fältprovningsmetoder för att kunna utvärdera och dö- kumentera olika energibesparande åtgärder. Vidare bedömer utredningen att det finns behov att nyutveckla och komplettera befintliga provningsme- toder när det gäller bl.a. energibesparande tillbehör till personbilar och lastbilar. Behov av metoder och utrustning för bl.a. kvalitetsbestämning av biobränslen förutses också.

Ansvaret för beställning av och fördelning av medel för utveckling av provningsmetoder bör enligt utredningen läggas på statens råd för bygg- nadsforskning när det gäller bygg- och vvs-sektorn. på statens industriverk när det gäller industriell utrustning. biobränslen. jordbruk och trädgårds- näring samt på transportrådet när det gäller transportmedel. Metodutveck- lingen bör i första hand genomföras vid statliga provningsinstitutioncr ochi andra hand vid statliga eller enskilda forskningsorgan. företag eller branschorgan.

Utredningen föreslår vidare att planering och initiering av metodutveck- ling inom resp. sektor bör ske i samarbete mellan föreskrivande myndighe- ter. introduktionsstödjande och forskningsplanerande organ samt prov- ningsinstitutioner. Vissa samordningsuppgifter bör dessutom tilldelas ett organ för varje område för att underlätta dels genomförandet av metod- utvecklingen och resursuppbyggnaden för energiprovningen. dels den lö- pande energiprovningen. Utredningen föreslår att statens provningsanstalt och AB Svensk Bilprovning ges sådana uppgifter för bygg- och vvs- sektorn resp. transportsektorn.

Ett samarbete med andra länder är enligt utredningen väsentligt för att skapa förutsättningar dels för en rationell arbetsfördelning mellan olika länder. dels för en internationell samordning av provningsmetoder.

När det gäller finansiering av investeringar i provningsutrustning och principer för täckning av kostnaderna för energiprovning lämnar utred— ningen inte några förslag till ändring av den ordning som gäller för annan motsvarande provning i statlig regi.

Remissinstanserna bedömer provning som ett betydelsefullt medel för 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 50

att åtgärder för energihushållning och de omställningar inom energiområ- det. som är att vänta. skall bli effektiva. Samtliga remissinstanser instäm- mer i utredningens bedömning att energiprovningsmetoder behöver ut- vecklas och är positiva till att särskilda medel avsätts härför. Behovet av en ökad konsumentupplysande provning för att minimera risken för den enskilde att göra felinvesteringar i produkter.-som uppges ha vissa angivna egenskaper framhålls av bl. a. energisparkommittén. Oljeersättningsdelega- tionen och Lantbrukarnas riksförbund. Nämnden för energiproduktion- forskning framför att avsaknaden av provning'i många fall kan vara ett hinder för införande av ny energiteknik.

lnga remissinstanser reser några invändningar mot energiprovningsut- redningens förslag till finansering av metodutvecklingen. Bl.a. riksrevi- sionsverket tillstyrker förslaget att medel ställs till förfogande genom mot- svarande omfördelning från andra direkta bidrag till energibesparande åtgärder. Verket konstaterar härvid att den föreslagna provningsmetodut- vccklingen berör såväl industri-. som jordbruks-. bostads- och kommuni- kationsdepartementens verksamhetsområden.

Behovet av harmonisering av krav och provningsmetoder mellan olika länder understryks av bl.a. konsumentverkct. statens planverk. statens väg- och tralikinstitut och statens institut för byggnadsforskning. Energi- sparkommittén och AB Svensk Bilprovning instämmer i utredningens syn- punkter vad gäller fördelning av utvecklingsarbetet mellan olika länder.

Flertalet remissinstanser anser i likhet med utredningen att behov av utveckling av provningsmetoder föreligger inom främst bygg- och vvs- sektorn. Bl. a. bedöms utvecklingen av fältprovningsmetoder som angelä- gen och väsentlig för att kontrollera att god energihushållning uppnås i de färdiga byggnaderna.

För egen del anser jag att det är angeläget att den betydande tekniska omställningen som sker och kan väntas ske under de närmaste åren inom energiområdet äger rum med effektivt utnyttjande av tillgänglig teknik och under hushållning med resurser av olika slag. Ett hjälpmedel för att åstad- komma detta är enligt min uppfattning en väl fungerade teknisk provnings- och kontrollverksamhet.

Teknisk provning förekommer inom energiområdet i flera olika samman- hang. Resurser för sådan provning har byggts tipp i samhällets regi vid bl.a. statens provningsanstalt. Utvecklingen inom energiområdet kommer emellertid att ställa delvis nya krav på provningsresurser och provnings— metoder.

Mot denna bakgrund delar jag utredningens allmänna bedömning att särskilda insatser behöver göras i första hand för att utveckla nya prov- ningsmetoder och prototyper till provningsutrustning. Särskilda medel bör därför ställas till förfogande för ändamålet ur de ramar som görs tillgäng- liga för energitcknisk forskning och utveckling och för energihushållnings- åtgärder inom olika samhällssektorer. ] likhet med utredningen anser jag

Prop. 1980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 5!

att verksamheten bör ges en encrgipolitisk inriktning och samordnas med övriga energipolitiskt inriktade åtgärder inom resp. sektor. De förslag i övrigt beträffande uppläggning. inriktning och samordning av verksamhe- ten som framförts av utredningen finner jag i huvudsak välgrundade. I denna fråga har jag samrått med cheferna för kommunikations-. jord- bruks-. handels-. bostads- och industridepartementen. Jag återkommer härtill i det följande (avsnitt 4.3 och 4.4). Chefen för industridepartementet kommer i det följande (avsnitt l5.2.3.8) att i samband med sin redovisning av sitt förslag till nytt treårigt energiforskningsprogram behandla frågan om stöd till utveckling av energiprovningsmetoder inom ramen för detta program.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att ta tipp frågan om medel för utveckling av provningsmetoder m.m. inom bygg- och vvs- sektorn.

4.2.3 Energibexk(inningen

Det pris energianvändarna får betala för att utnyttja olika energislag har stor betydelse för deras benägenhet att hushålla med energi framför allt på något längre sikt.

Såväl prisnivå som tariffstruktur bestäms i princip av varje enskilt före- tag som säljer eller distribuerar energi. Staten har således med gällande ordning inte möjlighet att direkt besluta om hur taxor. priser och tariffer inom energiområdet skall utformas. Prissättningen inom energiområdet kan därför inte med gällande ordning ses som ett energipolitiskt styrmedel som står till statsmakternas förfogande. Priset sätts av de företag som tillhandahåller energin. Att staten genom sådana instrument som prisöver- vakning eller prisreglering har vissa generella möjligheter att påverka prisbildningen. vilka givetvis utnyttjas även inom energiområdet. ändrar inte detta grundläggande förhållande.

Ur energianvändarnas synvinkel och från energisparsynpunkt är det summan av pris och skatt som är den relevanta kostnaden för energian- vändningen. Encrgibeskattningen utgör till skillnad från prissättningen ett energipolitiskt styrmedel som staten direkt förfogar över.

I skattesystemet ingår ett flertal indirekta skatter som rör energiområ- det. Denna beskattning omfattar f. n. allmän energiskatt på bensin. motor- brännolja. eldningsolja. kolbränslen och elkraft. särskilda skatter på ben- sin och gasol. mervärdeskatt på vissa andra bränslen än sådana som omfattas av den allmänna energiskatten. kilometerskatt som har ersatt skatter som tidigare har utgått på motorbrännolja. samt slutligen särskild beredskapsavgift på bensin och mineraloljor.

Energiskatten har f.n. väsentligen en av statslinansiclla skäl motiverad utformning. Ursprungligen infördes skatter på motorbränslen liksom på innehav av motorfordon för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll. Den allmänna energiskatten infördes år l957 av delvis energipo-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 52

litiska skäl. men den är numera närmast att betrakta som ett komplement till mervärdeskatten.

Den särskilda beredskapsavgiften har till syfte att finansiera beredskaps- lagring av oljeprodukter. stöd till prospektering efter olja och naturgas samt stöd för åtgärder för att ersätta olja.

Skatten på energi är en kostnad för alla energianvändare. Energiskattens fördyrande effekt på näringslivets bränsle- och elförbrukning har dock minskats genom en särskild lagstiftning om nedsättning av energiskatt för trädgårdsnäringen och industrin. 'l'rädgårdsnäringen har enligt gällande bestämmelser nedsättning till 15% av skatten på elkraft och bränslen. För industriell tillverkning innebär nedsättningen att skattebeloppet inte får överstiga 3% av de tillverkade produkternas försäljningvärde fritt fabrik. Föreligger särskilda skäl kan regeringen för visst företag medge nedsätt- ning utöver vad som följer av treprocentsregeln. De mest energikrävande industriernas skattebelastning har genom sådana beslut av regeringen i praktiken begränsats till f. n. 13% av försäljningsvärdct. Dessutom gäller att industrins förbrukning av elkraft utöver 40000 kWh per år belastas med energiskatt om 3 öre per kWh mot 4 öre för annan förbrukning. Minskning- en av skattebclastningen genom olika nedsättningsrcgler minskar motiven för energihushållning.

Det ankommer på regeringen att besluta om förändringar av gränsen för nedsättning av energiskatt för industrin utöver den lagstadgade gränsen på 39%. Som ett sätt att stärka incitamenten för industrins energihushållning kan övervägas att begränsa den nuvarande nedsättningen enligt regering- ens beslut. Ett sådant övervägande bör dock ske i anslutning till övervä- ganden om industri— och regionalpolitik. Jag har erfarit att chefen för budgetdcpartcmcntct avser att ta upp denna fråga vid beredning av ären- den om sådan nedsättning för kommande år.

På elenergi och bränslen. som används som material för reduktionsända- mål eller för andra ändamål som innebär att de råvaror som utnyttjas i en process omvandlas till produkter med högre energiinnehåll. utgår inte energiskatt.

De nu gällande skattesatserna för de viktigare energibärarna framgår av tabell 4.2.

Tabell 4.2 Energiskatter och heredskapsavgifter

Energibärare Bensinskatt Energiskatt Beredskaps- Summa

111. m. avgift Bensin I I.? öre.-'I 34 öre/"I I7 öre/l I64 öref'l Motoralko- 39 öre/'I 34 öre/"l 73 öre.-"'I holcr Stenkol lZ kr./ton lZ kr.!ton Stenkols- 6 kr.,-"ton (» kr...-'"'ton stybb o. d.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 53

Energibärare Bensinskatt Energiskatt Beredskaps- Summa m. m. avgift

Koks och 14 kr./ton 14 kr./ton koksbri- ketter Motor- 130 kr./ml 66 kr./nrl 196 kr./m3 brännoljor. eldnings- och

bunkeroljor

Gasol 29 öre/1 53 öre/l 82 öre/[ Elektri- 4 öre/kWh' 4 öre/kWh' citet

'3 öre/kWh för den andel av elförbrukningen inom industriell tillverkning som överstiger 40000 kWh per år.

För att belysa energibeskattningens relativa effekt för olika grupper av användare och för kostnaden för att utnyttja olika energislag är det nöd- vändigt att räkna om skattebelastningcn till ett enhetligt mått. Av tabell 4.3 framgår dels hur hög skatten ungefärligen är i procent av priset före skatt på de viktigare energislagen. dvs. i hur hög grad den ökar energianvändar- nas kostnader. dels skattcns storlek i förhållande till energiinnehållet. räknat i kilowattimmar. hos olika energibärare.

Tabell 4.3 Energiskatt i förhållande till energipris och energiinnehåll

Energislag Pris Energiskattens Energiskatt före ungefärliga i öre per kWh skatt storlek i % av energiinnehåll

priset på olika energislag före skatt Bensin 162 öre/1 ca 101 (ca 90)| 18.7 (16.8)| Stenkol 270 kr./ton ca 4 0.2 Motorbrännoljor. eldningsoljor 957— l408 14—20 (9— 14) Ca 1.9 och bunkeroljor kr./m3 (ca 1.3)I Elektricitet . (hushållsabonnenter) 18—27 öre/kWh 15—22 4.0

' Siffrorna inom parentes avser skatt exkl. beredskapsavgift.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7.2.5) att föreslå att den särskilda beredskapsavgiften på motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja höjs med 23 kr. per m3.

Som framgår av uppgifterna i tabell 4.3 är skatten i förhållande till energiinnehåll f. n. högre för el än för andra oljeprodukter än bensin. Det är enligt vad jag framhåller i det följande (avsnitt 8.3.2 och 8.5) önskvärt att en utjämning sker. Chefen för budgetdepartementet kommer att i annat sammanhang föreslå en höjning av den allmänna energiskatten på olja. Genomförande av förslagen kommer att leda till att den nuvarande skillna- den i beskattning i förhållande till energiinnehåll minskar. Jämförelserna

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 54

försvåras bl. a. av att energiförlusterna i användningsledet vid el och oljas omvandling till värme skiljer sig åt. Investeringskostnaderna för oljeba- serad uppvärmning och elvärme skiljer sig också åt.

En väl avvägd energibeskattning utgör enligt min mening ett av de övergripande styrmedel som erbjuder goda möjligheter att främst på något längre sikt påverka energianvändning och energitillförsel. Den nuvarande utformningen av energiskatten är. som jag redan har påpekat. väsentligen motiverad av statsfinansiella skäl och innebär inte att möjligheterna att stödja de energipolitiska strävandena tas till vara särskilt väl. För att ge energibeskattningen en utformning som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de statsfinansiella intressena beaktas. har che- fen för budgetdepartementet tillkallat en kommitté med uppgift att utreda beskattningen av energi. m.m. Kommittén skall enligt sina direktiv arbeta skyndsamt och bl.a. lägga fram konkreta förslag till en skatteomläggning som innebär att det energiskattebelagda området inryms under mervärde- skatten och att en av energipolitiska skäl betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskatt i import- och producentledet införs.

Pris och skatt på energi måste. som jag redan har påpekat. ses i ett sammanhang när det gäller att analysera energibeskattningens effekter på bl.a. energianvändningen. Utredningen om taxe- och prissättning inom energiområdet har i uppdrag att beskriva hur priserna f.n. bildas på viktiga energiprodukter och vilka principer som ligger till grund för prissättningen. Utredningen skall enligt sina direktiv arbeta i nära kontakt med utredning- en om beskattning av energi och sträva efter att lägga upp arbetet så att resultatet därav successivt kan utnyttjas i övervägandena om energiskat- tens utformning. Utredningen skall enligt direktiven redovisa sitt arbete senast den ljuni 1981.

I utredningens uppdrag ingår bl.a. att belysa energiprisernas inverkan på den regionala utvecklingen. Av bl.a. klimatologiska skäl är energikost- naderna i dag högre i landets norra delar än i de södra. Samtidigt har landets norra delar traditionellt ett betydande överskott av elenergi som överförs till Syd- och Mellansverige. Det faktum att höga energikostnader kan motverka strävandena att nå regional balans är ett viktigt skäl för att få dessa frågor belysta i det pågående utredningsarbetet.

4.2.4 Samma/if(:Hiring

Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för energihushållningen som jag nu har redogjort för.

4.3 Energihushållningsprogram för industrin

Jag har tidigare redogjon för riktlinjerna för energihushållningen. Jag kommer i det följande att informera om den närmare inriktningen av ett energihushållningsprogram för industrin och vissa övriga delar av närings- livet under 1980-talet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 55

4.3.1 Nuvarande energianvändning

Av landets totala slutliga energianvändning svarar industrin för knappt 40 %. Under år 1979 uppgick industrins energianvändning till totalt ca 154 TWh. Härav avser ca 61 TWh olja. ca 53 TWh övriga bränslen och ca 40 TWh el.

[ industrins bränsleanvändning ingår i stort sett all kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska bränslen genom framför allt massaindustrins lutar. Dessa svarar för ungefär hälften av energitillförseln till denna bransch. Mellan 10 och 15 % av industrisek- torns hela energianvändning bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvattenberedning.

1 tabell 4.4 redovisas de olika industribransehernas andel av industrins energianvändning, förädlingsvärde och sysselsättning.

Tabell 4.4 lndustribranschernas andel av industrins energianvändning, förädlings- värde och antal arbetstimmar år 1979, %

Bransch Energian- Föråd- Arbets- vändning lingsvärdel timmar

Gruvor och mineral- 3.5 2.5 1.6 brott Livsmedelsindustri 4.9 10.3 8.6 'l'extil- och konfek- 1.3 3.8 5.0 tionsindustri Massa- och pappers- industri 41.5 10.3 6.3

Ovrig träförädlings-

industri 5.3 8.1 9.5 Grafisk industri 0.6 6.0 6.3 Kemisk industri 7.4 8.8 7.2 Jord- och stenindustri 6.2 3.1 3.1 Jäm- och stålindustri 18.9 5.1 6.6 Verkstadsindustri 9.6 39.4 41.8

exkl. varv

Varv 0.7 1.9 3.2

Ovrig tillverknings-

industri 0.1 0.7 0.8

100.0 100.0 100.0

' Till faktorpris. dvs. priset på produktionsfaktorerna arbetskraft och kapital.

Som framgår av uppgifterna i tabell 4.4 svarar massa- och pappersindu- strin samt järn- och stålindustrin för ca 60 % av den totala energianvänd- ningen i industrin medan deras andelar av industrins förädlingsvärde och sysselsättning är betydligt lägre. Det motsatta förhållandet gäller verk- stadsindustrin.

Energianvändningen inom industrin är inte bara koncentrerad till vissa branscher utan också till ett mindre antal arbetsställen. De 100 från energi- synpunkt största arbetsställena använder således över hälften av sektorns energi. Motsvarande uppgift för de 400 största cnergianvändarna är 80 %.

Faktorer som påverkar energianvändningen inom industrisektorn är i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 56

första hand industriproduktionens storlek och sammansättning. Produk- tionens storlek under enskilda år påverkas i sin tur i hög grad av konjunk- turläget. som särskilt påverkar de energitunga basindustrierna. Av stor betydelse för energiåtgången är också den specifika energiåtgången. dvs. _ energianvändningen per producerad enhet. En sänkning av energiåtgången i befintlig utrustning m.m. kan åstadkommas genom olika slag av energi- sparande åtgärder. Energiåtgången påverkas också särskilt på längre sikt — av i vilken takt maskiner m.m. byts ut mot energisnålare utrustning. [ den mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till en ny teknik. leder sålunda en snabbare ekonomisk tillväxt till ett snabbare införande av nyare och energisnålare tillverkningsmetoder och utrustning.

Energiprisnivån och förväntningarna om den framtida energiprisutveck- lingen torde påverka energianvändningen inom denna sektor i högre grad än inom sektorerna för transporter och för bostäder. service m.m. lndu- strins benägenhet att vidta olika energisparande åtgärder beror i stor utsträckning på bedömningar om energipriset. De förslag om höjning av skatt och avgift på olja som jag tidigare (avsnitt 4.2.3) har redogjort för torde därför komma att påverka industrins energihushållning liksom benä- genheten att tillgodose energibehoven med annat än olja.

lndustriproduktionens volym har under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet ökat fortlöpande samtidigt som produktionsmetoderna har utvecklats mot bl.a. ökad mekanisering och automatisering. Vissa energi- tunga branscher har ökat sin produktion kraftigt. bl.a. genom ökad föräd- ling av produkterna. Detta har lett till att energianvändningen inom indu- strin har ökat kraftigt. Lågkonjunktur i kombination med strukturkriser inom fiera viktiga industribranseher har emellertid medfört att in- dustriproduktionen har minskat under perioden 1975— 1978. vilket har lett till en dämpning av efterfrågan på energi. Under perioden 1973—1979 har energianvändningen inom industrin minskat med i genomsnitt 0.6 % per år. Industriproduktionen har under samma period ökat med i genomsnitt 0.4 % per år.

Den specifika energiåtgången inom industrin har under perioden 1967— 1979 minskat inom fiertalet branscher. Samtidigt har en övergång skett från olja till el.

4 .3 .2 Hittillsvarande åtgärderjiir energi/rushållning

Statsbidrag för att stimulera till energibesparande investeringar inom näringslivet infördes våren 1974. Inledningsvis avsåg stödet endast åtgär- der i näringslivets byggnader. I samband med 1975 års energipolitiska beslut utvidgades stödet till att omfatta även industriella processer samt vissa prototyper och demonstrationsanläggningar m.m. SIND har haft i uppdrag att administrera stödverksamheten utom vad gäller den del av stödet som avser trädgårdsnäringen. Denna del administreras av lant- bruksstyrelsen. De regionala utvecklingsfonderna. som har en naturlig

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 57

kontaktväg till de mindre och medelstora tillverkande företagen. har hante- rat en del av bidragsverksamheten. främst rörande mindre åtgärderi före- tagens byggnader.

Statsbidrag med högst 35 % av godkända merkostnader har t.o.m. år 1980 lämnats för åtgärder som syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än olja inom bl. a. industriella processer och industribyggnader. Sådana bidrag har också lämnats till åtgärder inom näringslivets övriga byggnader. spillvärmeutnyttjande. utbyggnad av indu- striellt mottryck och — under en treårig försöksperiod som löper ut i och medjuni 1981 — till vissa mindre vattenkraftverk.

Statsbidrag har lämnats även för att stimulera bl. a. industrin att ta fram anläggningar som demonstrerar tillämpningen av ny teknik för en bättre energihushållning. Bidrag med högst 50% av godkända kostnader har lämnats till framtagande av prototyper eller demonstrationsanläggningar med inriktning på effektivare energianvändning inom industrin eller inom transport och samfärdsel samt inom trädgårdsnäringen. återvinning av energikrävande varor eller energi ur avfall. användning av annat bränsle än olja eller effektivare fjärrvärmedistribution. Bidrag har också lämnats till sådana anläggningar för energiproduktion som innebär tillämpning av tek- nik som kan antas komma att bli lönsam. Vidare har bidrag under senare tid kunnat lämnas även till åtgärder som syftar till att praktiskt pröva eller demonstrera metoder eller system för att ersätta olja eller oljeprodukter med annan energiråvara, t.ex. metanol.

Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar har sedan den ] januari 1981 kompletterats med en lånemöjlighet. Stödet finansieras från samma tidpunkt via oljeersättningsfonden, som jag strax skall återkomma till.

Stöd till energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader läm- nas enligt reglerna i förordningen (1979: 428) om statsbidrag till energibe- sparande åtgärder inom trädgårdsförctag. Bidragsandelen uppgår även för dessa byggnadsåtgärder till högst 35 %.

Vid två tillfällen har statsmakterna beslutat om ett särskilt tidsbegränsat tillägg utöver bidraget om högst 35% till vissa energibesparande åtgärder inom industriella processer. Våren 1977 beslutades om ett tilläggsbidrag om 20% (prop. 1976/77295 bil. 3, NU l976/77: 38. rskr 1976/77: 298) i syfte att —— förutom att spara energi — få till stånd tidigareläggning av företagens energisparande investeringar och därmed stimulera industriproduktionen. Under våren 1979 lämnades tilläggsbidrag om 15% till vissa mera omfat- tande energisparåtgärder' (prop. 1978/79: 46. NU 1978/79: 13. rskr 1978/ 79: 121). Avsikten härmed var att stimulera till tidigareläggning av energi- sparinvesten'ngar.

Stödet till energibesparande omställningsåtgärder i näringslivets befint- liga byggnader och processanläggningar bör enligt uttalanden i bl. a. prop. l978/79: ll5 (bil. l s. 94) successivt trappas ned. Enligt de riktlinjer för

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 58

energipolitiken som har antagits av riksdagen (prop. l979/80: 170. NU 1979/80: 70. rskr 1979/801410) bör de åtgärder som hittills har vidtagits för att underlätta industrins anpassning till förändringar på energiområdet successivt ändra inriktning. Stödet till dessa omställningsåtgärder bör i ökad utsträckning föras över till att genom information. utbildning och rådgivning få näringslivet självt att ta ett ökande ansvar för att hushålla bättre med energin. Enligt förslag i propositionen om besparingar i stats- verksamheten. m.m. (prop. 1980/81: 20 bil. 13 s. II) har riksdagen beslutat att verksamheten med statsbidrag till energibesparande åtgärder i närings- livets byggnader oeh processer skall upphöra fr.o.m. den I januari 1981. Detta gäller dock inte bidragen till trädgårdsnäringens byggnader och små vattenkraftverk. Jag återkommer till energianvändningen inom trädgårds- näringen och till stöd till små vattenkraftverk längre fram (avsnitt 4.4.3 resp. 9.3).

Sedan statsbidragen till energibesparande åtgärder inom näringslivet infördes har riksdagen anvisat sammanlagt 1393 milj. kr. för detta stöd inkl. kostnaderna för att administrera stödet. Av de anvisade medlen har efter avdrag med sammanlagt 40 milj. kr. som enligt förslagen i den s.k. besparingspropositionen skall föras över till statsbudgetens inkomstsida 979 milj. kr. beräknats för åtgärder i företagens byggnader. processer m.m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk. 342 milj. kr. för proto- typer och demonstrationsanläggningar m.m.. 29 milj. kr. för åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader och 3 milj. kr. för prototyper och demon- strationsanläggningar inom trädgårdsnäringen.

Sammanlagt har sedan stödet infördes t.o. m. juni [980 bidrag beviljats till ca 7500 projekt i näringslivets byggnader. ca ] 100 i industriella pro- cesser m.m. och 175 prototyper eller demonstrationsanläggningar. För trädgårdsnäringen har omkring 1 200 projekt beviljats bidrag.

Vad gäller fördelningen av beviljade bidrag på branscher kan konstate- ras att de mest energiintensiva branscherna har fått det största stödet. Massa— och pappersindustrin samt trävaruindustrin har under den nämnda perioden beviljats bidrag med sammanlagt ca 436 milj. kr. eller ca 40 % av totalt beviljade bidrag och den kemiska industrin med sammanlagt ca 132 milj. kr. eller ca 12%. Järn- och stålindustrin har fått sammanlagt ca 83 milj. kr. motsvarande knappt 8% i energisparande stöd medan verkstads- industrins andel av beviljade energisparbidrag uppgår till nära 4%.- eller 42 milj. kr.

Det genomsnittliga bidraget per projekt för åtgärder i byggnader är avsevärt lägre än för åtgärder i processer eller prototyper och demonstra- tionsanläggningar. Sammanlagt 160 milj. kr. har t.o.m. budgetåret l979/80 beviljats till byggnadsåtgärder. 694 milj. kr. till processåtgärder m.m. och 229 milj. kr. till prototyper och demonstrationsanläggningar. För träd- gårdsnäringens byggnader har beviljats 18 milj. kr. i bidrag och för proto- typer och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen har under de två år som stödet funnits bidrag beviljats med ca 2 milj. kr.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 59

De beräknade årliga energibesparingarna av byggnadsåtgärderna beräk- nas motsvara ca 108000 ton olja. Som energibesparing räknas i detta sammanhang även övergång från olja till annat bränsle. Besparingarna av processåtgärderna m.m. beräknas uppgå till motsvarande ca 1 milj. ton olja per år. Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar beräk- nas medföra en besparing motsvarande knappt 200000 ton olja per år i de anläggningar som har fått stöd. Besparingen blir avsevärt större om man tar hänsyn till spridningseffekter genom att andra företag beräknas tilläm- pa den demonstrerade tekniken.

Den direkta elbesparingen. som har räknats in i de nyss nämnda bespa- ringsuppgifterna. är relativt låg. Om man till elbesparingen räknar produk— tionen av el i de 24 mottrycksanläggningar och i de drygt 50 små vatten- kraftanläggningar som under perioden har fått stöd beräknas emellertid elbesparingen uppgå till drygt 2 TWh per år.

lnom trädgårdsnäringen är det nästan uteslutande olja som har sparats. Bidragen beräknas ha medverkat till en besparing om ca 17 500 ton olja per år.

Totalt har alltså sedan stödet infördes t.o. m. juni 1980 bidrag beviljats med drygt 1 100 milj. kr. De åtgärder som har fått stöd beräknas samman- lagt medföra en energibesparing motsvarande ca 1 320000 ton olja per år. vilket motsvarar drygt 15 TWh.

Det genomsnittliga statliga bidraget för att spara 1 ton olja per år inom näringslivet kan uppskattas till ca 835 kr. Bidragskostnaden per inbesparat ton olja per år skiljer sig avsevärt mellan olika typer av åtgärder. Den genomsnittliga kostnaden per sparat ton olja för åtgärder i näringslivets byggnader uppgår till 1 481 kr. medan den för trädgårdsnäringens byggna- der är lägre, 1 028 kr. För processåtgärderna. som svarar för över 60% av totalt beviljade bidrag, uppgår denna kostnad till 694 kr. Prototyper och demonstrationsanläggningar har en genomsnittlig bidragskostnad per spa- rat ton olja om 1 174 kr. Då har emellertid. i enlighet med vad jag nämnde tidigare. hänsyn inte tagits till de besparingar som uppstår i efterföljande anläggningar som tillämpar den teknik m.m. som man har avsett att demonstrera.

Genom den hittills bedrivna verksamheten med statsbidrag till energibe- sparande investeringar i näringslivets byggnader och inom olika industriel- la processer beräknas per den 1 juli 1980 nästan 50% av den till år 1985 uppskattade besparingspotentialen ha uppnåtts. För näringslivets byggna- der är motsvarande andel väsentligt lägre. ca 30%. medan andelen för industriella processer är drygt 50 % Den besparingspotential som beräkna- des år 1976 och 1977 och somjag strax skall återkomma till avsåg åtgärder som erfordrade statliga stödåtgärder för att komma till stånd. Många sparåtgärder som räknades in i besparingspotentialen har under senare år — med anledning av de alltmer stigande oljepriserna blivit så lönsamma att de har kommit till utan statsbidrag. En större andel av den beräknade

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 60

besparingspotentialen än den nämnda torde alltså ha tagits tillvara. Å andra sidan har potentialen med anledning av de höjda energipriserna utökats genom att åtgärder som tidigare varit alltför olönsamma nu kan räknas in i denna.

Statsbidrag till omställningsåtgärder i näringslivets byggnader och inom olika industriella processer har enligt min mening varit ett verksamt medel för att få företagen att spara energi eller gå över till ett annat bränsle än olja. Oljeprisökningarna har ökat den företagsekonomiska avkastningen av och intresset för investeringar i oljebesparande syfte. Detta har — som jag tidigare har anfört vid min anmälan till propositionen om besparingar i statsverksamheten. m.m. (prop. 1980/81:20 bil. 13 s. 11) — medfört att företagen har fått goda incitament att genomföra sådana investeringar utan stöd i form av bidrag.

Intresset för att investera i prototyper och demonstrationsanläggningar har ökat under senare år. Trots statsbidrag motsvarande hälften av inves— teringskostnaden har det i flera fall varit svårt att finansiera projekt av detta slag som skulle kunna ge goda resultat från energisynpunkt. Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar har därför som jag tidigare har nämnt förstärkts med en lånemöjlighet.

Stöd till utbildaingsåtgärder i energibesparande syfte infördes våren 1974 och avsåg inledningsvis statsbidrag till kurser för fastighetsskötare inom det uppvärmningstekniska området. Verksamheten utvidgades enligt förslag i 1975 års energiproposition (prop. 1975:30 bil. 1 s. 355) till att omfatta främst olika typer av driftpersonal med anknytning till såväl indu- stri- som bostads- och förvaltningslokaler. Speciell uppmärksamhet skulle därvid ägnas åt de mindre och medelstora företagen. Vidare beslutades om stöd till utbildningsinsatser som siktade på att minska energianvändningen inom olika industriprocesser. Kurserna skulle kanaliseras genom olika kursarrangörer såsom dåvarande SIFU-enhcten vid SlND. Kommunför- bundet. studieförbunden och HSB. SIND gavs det övergripande ansvaret för verksamheten.

Sedan verksamheten inleddes har sammanlagt drygt 16 milj. kr. anvisats för dessa utbildningsändamål. T.o.m. budgetåret 1979/80 har SIND bevil- jat bidrag till kurser i vilka totalt omkring 20000 yrkesverksamma har deltagit.

Hösten 1979 redovisade SIND i en utredning (SIND PM. 1979: 9) Statens stöd till energihushållning inom näringslivet att behovet av encrgiinriktad utbildning hos yrkesverksamma inom olika områden är mycket stort. SIND presenterade i anslutning härtill en plan för den fortsatta utbildnings— verksamheten. Planen omfattade åtgärder för att under en begränsad peri- od kunna täcka en stor del av utbildningsbehovet. Enligt planen skall bransch- och intresseorganisationer med viss utbildningserfarenhet och med en lokal eller regional organisation ges resurser för att bygga upp och organisera utbildningen. Under budgetåret 1979/80 har SIND bedrivit en

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 61

försöksverksamhet med utbildning enligt den modell som angavs i planen. I bilaga 1.3 redovisas en rapport om denna försöksverksamhet och om utredningsarbete vid SIND rörande energihushållningsutbildning.

Verksamheten med rådgivning i energifrågor inleddes år 1975. 1 över- ensstämmelse med riktlinjernai 1975 års energipolitiska proposition (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 356) är rådgivningen av uppsökande karaktär och i första hand inriktad mot de mindre och medelstora företagen. Huvudansvaret för rådgivningen åvilar SIND som kanaliserar verksamheten via de regionala utvecklingsfonderna.

SIND har prövat olika vägar för att förmedla råd i energisparfrågor. Detta redovisas i bilaga 1.4. En försöksverksamhet med gratis konsultbe- sök. vilken ledde till att över 1000 företag fick en dags konsultbesök. visade sig vara otillräcklig för att ta tillvara de möjligheter till energi- hushållning som fanns i företagen. En ny typ av försöksverksamhet inled- des därför våren 1979. Vid fyra av de regionala utvecklingsfonderna har en energikonsulent placerats. l konsulentens uppgifter ingår bl.a. — förutom direkt rådgivning till företagen — informations- och utbildningsåtgärder. En uppgift för konsulenterna har t.ex. varit att få företagen att utse en energiansvarig som bl. a. skall fungera som konsulentens kontaktman för företagets energifrågor. Energikonsulentverksamheten har vidare i vissa fall kompletterats med direkta konsultbidrag för en djupare analys av energiaspekterna i anslutning till energisparåtgärder i företagen.

Mera branschinriktad energirådgivningsverksamhet förekommer också. SIND har medverkat till att särskilda branschkonsulter har engagerats inom några branscher. t. ex. inomjärn— och stålindustrin. Vidare har SIND låtit utarbeta särskilda energisparhandböcker för olika branscher. SIND har dessutom utarbetat en mera generellt inriktad energisparhandbok för industrin.

Under hösten 1979 hade SIND i uppdrag att — som ett led i en särskild energisparkampanj — bedriva en intensifierad rådgivningsverksamhet i energifrågor. Rådgivningen var inriktad på åtgärder som på relativt kort sikt skulle ge besparingseffekter. Kampanjen. som genomfördes i samar- bete med de regionala utvecklingsfonderna. ledde till att över 900 företag besöktes. Sammanlagt påvisades möjliga åtgärder som skulle kunna ge en besparing motsvarande ca 40000 m3 olja per år. Kostnaden för att hjälpa företagen att hitta dessa besparingsmöjligheter uppgick till ca 50 kr. per m3.

Att bedöma energispareffekterna av åtgärder för att genom information. utbildning och rådgivning höja kunskapen i energifrågor är betydligt svåra- re än för investeringsåtgärder till vilka bidrag har lämnats. Undersökning- ar. som SIND har gjort. tyder emellertid på att bidragskostnaden för de cnergibesparingar som har uppnåtts som en följd av utbildning i energi- frågor är relativt låg i förhållande till värdet av energibesparingen. Andra undersökningar som SIND har gjort visar att rådgivning är ett verksamt

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 62

medel för att göra företagen uppmärksamma på företagsckonomiskt lön- samma energisparåtgärder.

SIND har sedan år 1975 regeringens uppdrag att i samarbete med berör- da näringslivsorganisationer bedriva kontinuerlig Utred/tingsverksamhet omfattande all industriell energianvändning. I utredningarna (SIND 1976: 3) Tätorterna och den tunga industrins energiförsörjning och (SIND 1977:6) Industrins energihushållning har SIND bedömt möjligheterna att spara energi inom industrin fram till år 1985. I utredningen (SIND 1979: 1) Utvärdering av statsbidragen till energibesparande åtgärder i näringslivet har SIND sammanfattat den bedömda besparingspotentialen enligt de båda tidigare utredningarna. ] anslutning till sitt förslag till plan för den fortsatta verksamheten med stöd till energibesparande åtgärder. vilken redovisas i utredningen Statens stöd till energihushållning i näringslivet. har SIND bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från bidragsverksamheten —— gjort en bedömning av rimligheten i den tidigare beräknade energibesparingspoten- tialen. SIND har därvid bedömt att det med hjälp av statliga styrmedel eller genom höjda oljepriser bör vara möjligt att få till stånd åtgärder som från det energisparstödet infördes till år 1985 ger en årlig energibesparing och oljeersättning i de industriella processerna om ca 1.3 milj. ton olja och ca 2,5—3 TWh el. Detta motsvarar sammanlagt ca 1.9 milj. ton olja per år.

För näringslivets byggnader har SIND. mot bakgrund av en studie av olika undersökningar om möjligheterna att spara energi i dessa byggnader. beräknat att besparingspotentialen för energisparåtgärder som faller inom ramen för bidragsreglerna motsvarar ca 360000 ton olja per år räknat från det stödet infördes till år 1985.

Ett mera långsiktigt perspektiv på energisparåtgärder har studerats i SlND:s utredning (SIND 1978z6) Prototyper och demonstrationsanlägg- ningar för bättre energihushållning. [ utredningen redovisas att betydande energibesparingar kan åstadkommas genom att i olika prototyper och demonstrationsanläggningar demonstrera ny energisnål teknik. som där- igenom kan få en vidare spridning.

För att diskutera frågor som rör industrins energihushållning har jag i maj 1980 haft (överläggningar med representanter för berörda branschorga- nisationer. fackliga organisationer samt övriga intressenter. I anslutning till dessa överläggningar redovisade de inbjudna organisationerna sina erfarenheter när det gäller energihushållning inom näringslivet och även vidtagna och planerade åtgärder m. m. Vid överläggningarna fördes tanken fram att näringslivet självt genom sina organisationer skulle kunna bidra till arbetet med att ta fram underlag till ett program för energihushållning.

Överläggningarna har följts tipp med en av Näringslivets Energidelega- tion och SIND anordnad konferens i oktober 1980. Syftet med konferensen var att belysa förutsättningar och utvecklingslinjer för ett fortsatt energi- hushållningsprogram inom näringslivet. Vidare har många branschorgani- sationer inför denna konferens till industridepartementet redovisat vad

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 63

man inom resp. bransch avser att göra för att dels hushålla med energi. dels övergå till andra bränslen än olja. Vissa andra uppgifter beträffande utvecklingstendenser när det gäller bl.a. produktionens omfattning och inriktning samt synpunkter på statsmakternas åtgärder har också lämnats i detta sammanhang.

Ett administrativt styrmedel för energihushållning inom industrin utgörs av den energiprt'iwzing som sker beträffande nybyggnad och utbyggnad av vissa större anläggningar. Sedan den 1 juli 1975 linns i 136aä byggnads- lagen en bestämmelse om krav på tillstånd av regeringen för tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Motivet var enligt föredragande statsrådet att det var önskvärt att med hänsyn till landets energihushållning ge samhället möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas energihushållning.

Sedan bestämmelsen infördes hari ca 25 ärenden. varav ungefär hälften gäller utbyggnader inom skogsindustrin. särskilda villkor beträffande ener- gihushållning föreskrivits. Bl.a. har meddelats villkor om installation av anläggning för generering av mottryckskraft. utformning av anläggningar. utredningar bl. a. om spillvärmeutnyttjande. särskild redovisning till SIND eller samråd med SIND beträffande vissa åtgärder rörande energihushåll- ningen i anläggningen. Under senare tid har för ett antal anläggningar för fiiseldning föreskrivits att erfarenheterna från driften från energiförsörj- ningssynpunkt skall redovisas till SIND.

Jag har erfarit att SIND f.n. gör en systematisk uppföljning av de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla de villkor som har getts från energihushållningssynpunkt och av samrådsförfarandet. Jag utgår från att SIND kan redovisa resultatet av denna översyn senast i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1982/83.

1 olika sammanhang har förslag om att förändra prövningen lagts fram. SIND angav i rapporten Industrins energihushållning två tänkbara alterna- tiv för prövningen. Det ena alternativet innebär att den koncessionspröv- ning enligt miljöskyddslagen (1969: 387. ändrad senast 1978: 161) som nu sker utökas till att omfatta också prövning av energihushållningen. 1 det andra alternativet föreslås att företagen i beslut med anledning av prövning enligt 136215 byggnadslagen regelmässigt åläggs att samråda med SIND i detaljfrågor om energihushållningen vid anläggningen. SIND framhöll i rapporten att det andra alternativet inledningsvis är att föredra bl. a. av det skälet att det kan genomföras utan krävande administrativa insatser.

Frågan om energiprövning enligt 136aå byggnadslagen behandlades också av energikommissionen i betänkandet (SOU 1978: 17) Energi. Kom- missionen föreslog en översyn av prövningen. Därvid bör enligt kommis- sionen övervägas att utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar.

Remissopinionen var delad vid behandlingen av dessa förslag. Några

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 64

remissinstanser framhöll att möjligheten till samordning med prövningen enligt miljöskyddslagen bör övervägas. Från näringslivets sida framfördes att energiprövningen bör avskaffas.

Mot bakgrund av bl.a. vad jag nu har anfört tillkallade regeringen år 1979. som jag tidigare har nämnt. en särskild utredare med uppgift att se över frågan om styrmedel för näringslivets energihushållning m.m.

Utredaren skall bl. a. överväga det närmare behovet av och lämna för- slag till utformningen av en energihushållningslag gällande näringslivet. En lag med denna inriktning bör enligt direktiven utformas så att den ger möjlighet till löpande anpassning av kraven på god energihushållning till vunna erfarenheter och ändrade omständigheter t.ex. att nya tekniska metoder har kommit fram.

Utredaren skall också se över de nuvarande reglerna om prövning enligt 136a.$ byggnadslagen av energihushållningen vid nyanläggning eller tit- byggnad av viss industriell eller liknande verksamhet. Bl. a. bör kriterierna för vilka anläggningstyper som bör prövas från energihushållningssyn- punkt övervägas. De förslag till förändring av prövningen som har lagts fram av SIND och energikommissionen liksom av remissinstanserna i yttranden över de tidigare nämnda rapporterna bör enligt direktiven över- vägas. Detta gäller bl.a. alternativet att ge SIND möjlighet att avgöra vissa frågor som är av betydelse från energihushållningssynpunkt men som inte är av sådan övergripande karaktär att det bör ankomma på regeringen att besluta därom. Om utredaren finner att en särskild energihushållningslag bör komma till bör encrgihushållningsprövningen inordnas i denna lag. Enligt vad jag har erfarit kommer utredaren att slutföra sitt arbete under andra hälften av år 1981.

Omfattande insatser görs inom energi]?irskningsprogrummer för att få fram nya bl. a. energisnåla processer inom industrin. Dessa insatser torde på längre sikt bidra till att ytterligare sänka den specifika energiåtgången inom industrin. De största forsknings- och utvecklingsinsatserna inom detta område avser pappers- och massaindustrin samt järn- och stålindu- strin. lnom trä-. massa- och pappersindustrin har en viktig grund för att förbättra energiekonomin lagts genom bl.a. forsknings- och utvecklings- insatser rörande fiberfriläggning och torkning. Inom järn- och stålindustrin pågår utvecklingsarbete som bl. a. syftar till ett minskat behov av högkvali- tativt värme i valsverkcn. Inom andra branscher har verksamheten hittills främst bestått av kartläggning av de mest lovande områdena för energitek- nisk utveckling samt forskning och utveckling i inledande skeden.

De styrmedel m.m. i energihushållande syfte som hittills har använts inom industrin är alltså kartläggningar av och utredningar om industrins möjligheter att spara energi. statsbidrag till åtgärder för att minska ener- giåtgången i befintlig utrustning m.m.. stöd till företag som vill pröva ny energisnål teknik genom att uppföra prototyper eller demonstrationsan- läggningar. prövning av tillkomsten. lokaliseringen och utformningen av

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 65

energikrävande verksamhet samt information, rådgivning och utbildning rörande energihushållning. Omfattande satsningar har också gjorts inom ramen för energiforskningsprogrammet för att få fram ny energisnål tek— nik.

4.3.3 Program för industrins energihushållning under 1980-talet

Inom industrin finns tekniska möjligheter att på relativt kort sikt spara energi och gå över till andra bränslen än olja. SlND:s tidigare nämnda utredningar om industrins energianvändning och erfarenheterna från den hittills bedrivna verksamheten med statsbidrag till energibesparande åtgär- der tyder på att det till år 1985 skulle vara tekniskt möjligt att spara energi eller ersätta olja motsvarande ytterligare över 1 milj. ton olja per år inom industriella processer och i näringslivets byggnader. De oljeprisökningar som har skett sedan SlND:s utredningar genomfördes torde ha ökat denna sparpotential.

Oljeprishöjningarna under de senaste åren har ökat den företagsekono- miska avkastningen av och därmed intresset för investeringar i oljebespa— rande syfte. Utgångspunkten för energihushållningspolitiken inom närings- livet bör därför — som jag tidigare har anfört vid min anmälan till prop. 1979/80: 170 (s. 11) — vara att näringslivet självt tar ett ökande ansvar för att spara energi eller ersätta olja. Frågor om energihushållning bör enligt min mening ingå som ett naturligt inslag i den löpande verksamheten inom industrin och inom näringslivet i övrigt. Flera branscher. särskilt de ener- giintensiva basindustrierna. har under de senaste åren ägnat dessa frågor ett stort intresse och de har också genomfört åtskilliga energisparåtgärder. Detta framgår bl. a. av de uppgifter som har lämnats till mig i anslutning till mina överläggningar med representanter för näringslivet m. fi. om närings- livets energihushållning. Ytterligare åtgärder bör dock vidtas.

Som jag tidigare har anfört bör strävan vara att genomföra de energihus- hållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade. Detta gäller såväl investeringar som åtgärder rörande drift och skötsel samt tillvarata- gande av spillvärme. Jag återkommer till frågan om spillvärmeutnyttjande (avsnitt 8.3.4). Vidare bör nya metoder och ny teknik för att öka effektivi- teten vid industrins energiomvandling och energianvändning utvecklas och introduceras på marknaden för att ytterligare sänka den specifika energiåt- gången inom industrin och för att ersätta olja med andra bränslen.

För att åtgärder för energisparande skall genomföras måste de också vara företagsekonomiskt lönsamma. Statliga styrmedel kan behövas.

De statliga styrmedlen för energihushållning inom industrin och övriga delar av näringslivet bör enligt min mening i första hand förutom en ändamålsenlig prissättning på energi — inriktas på att föra ut kunskap om företagsekonomiskt motiverade energisparåtgärder. att utveckla metoder och teknik för en effektivare energianvändning eller övergång till annat bränsle än olja och att stimulera introduktion av sådana metoder och sådan 6 Riksdagen [98018]. I sant!. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 66

teknik. De statliga åtgärderna bör genomföras i samverkan med näringsli- vet.

För mindre energikrävande företag ter sig ofta andra åtgärder än de som kvantitativt eller kvalitativt påverkar produktionen som mindre angelägna. Ofta är man inte heller medveten om de energisparinvesteringar som med rimlig lönsamhet kan genomföras eller de' förändringar i drift och skötsel som kan medföra energibesparingar. Statliga insatser för att öka kunska- perna om energihushållning är därför särskilt motiverade för dessa företag.

För de energiintensiva företagen utgör energin en väsentlig produktions- faktor. Dessa företag kan därför ha större anledning än andra företag att betrakta energisparande eller oljeersättande investeringar som strategiska investeringar eller som en försäkringspremie för en viktig produktionsre- surs och därmed för sin fortlevnad.

Energiprisnivån och förväntningarna om den framtida energiprisutveck- lingen bör påverka industrins — särskilt de energiintensiva företagens benägenhet att vidta åtgärder för energisparande och oljeersättning.

Det program för industrins energihushållning som jag nu föreslår kom- mer i vissa delar att omfatta andra delar av näringslivet än industrin. bl. a. handel och servicenätingarna. Ett viktigt underlag för mina förslag har redovisats av branschorganisationer m.fl. Detta skedde i anslutning till dels mina överläggningar i våras med representanter för näringslivet och de fackliga organisationerna m.fl.. dels den efterföljande konferens om näringslivets energihushållning under 1980-talet som i oktober 1980 anord- nades av Näringslivets Energidelegation och SIN D.

För bl.a. industrin gäller som jag tidigare har nämnt särskilda regler enligt lagen (19741992) om nedsättning av allmän energiskatt (omtryckt 1975: 273. ändrad 1979: 306). vilka innebär att energiskatten på bränsle och elkraft inte skall överstiga 3 % av de tillverkade produkternas försäljnings- värde fritt fabrik. Regeringen har enligt reglerna möjlighet att medge ytter- ligare nedsättning för visst företag om det föreligger särskilda skäl. Med stöd härav medgavs de mest energikrävande industrierna nedsättning av energiskatten till 1 % av försäljningsvärdet t.o.m. år 1976. Under åren 1977—1981 har enligt regeringsbeslut på motsvarande sätt medgivits ned- sättning till 1.3 %.

Jag har tidigare betonat betydelsen av att energibeskattningen utformas så att den ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de statsfinansiella aspekterna beaktas. Genom nuvarande nedsättningsrcgler avseende industrins energiskattebelastning är det till stor del bara inrikt- ningen och fördelningen av hushållens energianvändning som har påver- kats av de skattehöjningar som har genomförts under senare tid.

Jag vill härvid erinra om att det ankommer på regeringen att besluta om förändringar av gränsen för nedsättning av energiskatt utöver den lagstad- gade gränsen på 3 %. Som ett sätt att stärka incitamenten för industrins energihushållning kan — som jag tidigare nämnt — övervägas att begränsa

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 67

den nuvarande nedsättningen enligt regeringens beslut. Ett sådant övervä- gande bör dock ske i anslutning till överväganden om industri- och regio- nalpolitik. Jag har erfarit att chefen för budgetdepartementet avser att ta upp denna fråga vid beredning av ärenden om sådan nedsättning för kommande år.

Som jag tidigare har nämnt bör en omprövning av energihushållnings- programmet ske omkring år 1985. Mindre förändringar i anslutning till en fortlöpande uppföljning bör ske i samband med den årliga budgetprövning- en. Därutöver bör en översyn av styråtgärderna ske i samband med ställ- ningstagandena till de förslag som utredningen om styrmedel för näringsli- vets energihushållning m.m. kan komma att lägga fram. Jag har erfarit att utredningen planerar att redovisa resultatet av sitt arbete under andra halvåret 1981.

För att få till stånd en effektiv energianvändning och ett kraftfullt energi- sparande krävs att cnergianvändarna har goda kunskaper dels om egenska- per hos och skötsel av produktionsutrustning. dels om nya material och metoder m.m. Utvecklingen av teknik m.m. inom energihushållningsom- rådet har sedan mitten av 1970-talet varit mycket snabb. Detta ställer krav på att energianvändarnas kunskaper utökas och förnyas löpande. Som jag tidigare har nämnt bedömerjag att utbildningsfrågorna har stor betydelse för möjligheterna att nå energihushållningsmålen. Jag har tidigare också påtalat betydelsen av att man tar hänsyn till energihushållningsaspekterna vid utformningen av läroplaner m. ut. inom det allmänna skolväsendet. För de redan yrkesverksamma är det nödvändigt med särskilda utbildningsåt- gärder.

SIND redovisade hösten 1979 i utredningen Statens stöd till energihus- hållning inom näringslivet att behovet av encrgiinriktad fortbildning för yrkesverksamma inom olika områden är mycket stort. SIND presenterade också en plan för hur man med ett betydande statligt stöd både till mate- rialframtagning och kttrsgenomförande skttlle kunna tillgodose en stor del av detta behov under en begränsad period. De flesta av remissinstanserna uttalade sig — som jag redovisade i förra årets budgetproposition (prop. 1979/80: 100 bil. 17 s. 200) — positivt om den organisatoriska uppläggning- en av den föreslagna tttbildningen. Behovet av samordning mellan olika utbildningsprogram och organ betonades dock särskilt.

För egen del varjag då inte beredd att ta ställning till planen i sin helhet. Den behövde — som SIND också hade påpekat ses över ytterligare. SIND har bedrivit en försöksverksamhet enligt den modell som har före- slagits i planen.

1 en skrivelse den 6 november 1980. vilken återges i bilaga 1.3. har SIND redovisat en utvärdering av försöksverksamheten. Mot bakgrund av resul- tatet av denna utvärdering har SIND lagt fram ett förslag till hur den fortsatta verksamheten med encrgiinriktad fortbildning bör inriktas och bedrivas under den närmaste femårsperioden. SIND föreslår att verksam-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 68

heten byggs upp successivt och till en sådan omfattning att — under en femårsperiod — sammanlagt över 100000 personer kan genomgå någon form av fortbildning. Verksamheten bör planeras så att den dels täcker ett initialt utbildningsbehov. dels utvecklar resurser för fortsatt tttbildnings- verksamhet efter denna period.

De målgrupper som enligt SIND i första hand bör omfattas är yrkesverk- samma som dagligen befattar sig med anläggningar för bl. a. energiproduk- tion. ventilation etc.. bl.a. maskinister. fastighetsskötare och driftper- sonal. Tjänstemän som bereder energitekniska beslut samt personer i företagsledande ställning och förtroendevalda är andra viktiga målgrupper.

SIND konstaterar att utbildningen för energisparande redan nu nått en sådan volym att ökad samverkan mellan skilda organisationer och kursgi- vare är motiverad. SIND anser att en organiserad samverkan med tyngd- punkten förlagd till SlND:s verksamhet på området är ett tillräckligt steg i denna riktning.

När utbildningsresurse'rna byggs upp bör man enligt SIND eftersträva att kttrsverksamheten i största möjliga utsträckning skall kunna genomfö- ras lokalt eller regionalt. Erfarenheterna från dct senaste årets verksam- het. då SIND har marknadsfört stödet till energiutbildning mera aktivt. har visat på svårigheter att få till stånd ett intresse för att delta i utbildningen. För att övervinna dessa svårigheter bör stödet enligt SIND förstärkas och utökas. Företagens kostnader för löner och uppehälle under utbildningsti- den bör dock enligt SIND inte omfattas av stödet.

Behovet av en fortlöpande utvärdering av verksamheten betonas. SIND anser att en sådan utvärdering är nödvändig bl.a. för att säkerställa att utbildningens tekniska och pedagogiska kvalitet hålls på en rimligt hög nivå och för att återföra information till statsmakterna inför framtida omprövningar av mål och resurser för utbildningsverksamheten.

Både utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet och energihushållningsdelegationen har somjag tidigare har nämnt (avsnitt 4.2.2) tagit upp frågan om encrgiinriktad fortbildning.

[ betänkandet De statliga energimyndigheterna arbetsfördelning och samverkan framhåller utredningen att SIND i fortsättningen inte bör ha något övergripande ansvar för den energiinriktade utbildningen inom lokal- uppvärmningsområdet. Ansvaret för denna tttbildning bör i stället åvila resp. sektormyndighet. dvs. SIN D. planverket och transportrådet. Utred- ningen föreslår att regeringen utfärdar anvisningar rörande obligatoriskt samråd mellan dessa myndigheter i fråga om deras anslagsframställningar för energiutbildningsinsatser.

Flera av de remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga instämmer i utredningens bedömning att ansvaret för utbildningsåtgärt'lerna bör åläggas sektormyndigheterna. Energihushållningsdelegationen betonar emellertid betydelsen av en övergripande samordning av utbildningsaktiyiteterna. SIND och VVS-Tekniska föreningen anser att utredningen inte tillräckligt

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 69

har beaktat frågan om utbildning av yrkesverksamma. Enligt Lantbrukar- nas riksförbunds uppfattning bör även arbetsmarknadsutbildningen kunna användas för att åstadkomma ökad energikunskap och bättre energihante- ring i näringslivet.

Energihushållningsdelegationen föreslår i sitt betänkande Program för energihushållning i befmtlig bebyggelse att berörda myndigheter ges i uppdrag att utarbeta ett program för att tillgodose behovet av energiinrik- tad utbildning inom bebyggelsesektorn. Av speciellt intresse är därvid enligt delegationen att behovet av fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper tillgodoses i ett sådant program.

För egen del får jag anföra följande. Fortbildning av yrkesverksamma inom energiområdet är en angelägen uppgift. Verksamheten bör vara inrik- tad mot dem som i sin yrkesverksamhet direkt eller indirekt kan påverka energianvändningen. Även om energiinriktad utbildning till viss del tillhan- dahålls av olika utbildningsorganisationer visar erfarenheterna från den verksamhet som SIND hittills har bedrivit att statligt stöd krävs för att få till stånd utbildning i den omfattning som behövs. Det är viktigt att insatser görs för att övervinna de svårigheter att få till stånd ett intresse för att nå ut med utbildningen som SIND har visat på. Stödet bör anpassas för att övervinna dessa svårigheter. Krav ställs bl.a. på initierande verksamhet från den myndighet som har ansvaret för stöd till energihushållningsinrik- tad fortbildning. Omfattningen av insatserna för fortbildningen bör avvä- gas mot omfattningen av den energihushållningseffekt som utbildningen kan tänkas leda till. SIND anser det motiverat att öka det statliga stödet till hela kostnaden för utveckling och genomförande av utbildningen i stället för som tidigare i genomsnitt halva kostnaden. Enligt min mening bör som hittills gälla att stödandelen inte skall sättas högre än vad som erfordras för att den aktuella utbildningen skall komma att genomföras. Utbildnings- verksamheten bör byggas ut successivt.

Det är viktigt att utbildningsverksamheten följs upp löpande och anpas- sas till vunna erfarenheter. nya rön m.m. inom energiområdet. En mera genomgripande utvärdering bör göras efter en treårsperiod.

SIND bör under nästa budgetår ha det övergripande ansvaret för utbild- ningsinsatserna.

SIND bör ha ansvaret för att initiera och lämna stöd för den energiinrik- tade utbildningen av olika kategorier av yrkesverksamma. Detta bör gälla all utbildning som inte har en direkt anknytning till endast en viss scktors verksamhet. Sålunda bör SIND ha ansvar för stöd till utbildning av den personal som handhar drift och förvaltning av byggnader eftersom såväl industrisektorn som bostadssektorn berörs. Planverket bör ha ansvar för sådan utbildning som har direkt anknytning till byggnadsverksamheten.

SlND:s ansvar bör omfatta även ansvar för att göra skolöverstyrelsen. universitets- och högskoleämbetet och andra utbildningsplanerande organ uppmärksamma på olika energifrågor till vilka hänsyn bör tas vid utarbe-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 70

tande av läroplaner m.m. [ det övergripande ansvaret bör också ingå att skaffa en översiktlig kännedom om energiutbildning och behov av sådan utbildning inom olika områden och att samordna olika myndigheters verk- samhet med energiutbildning.

Statligt ekonomiskt stöd till fortbildning inom energiområdet har läm- nats via SIND sedan år 1975. Detta stöd bör enligt min mening utökas fr.o.m. budgetåret l98l/82. Som jag tidigare har anfört (prop. 1980/81:49 s. 26) bör stödet till den utbildning som SIND administrerar fr.o.m. budgetåret 1981/82 inte längre finansieras över statsbudgeten utan via oljeersättningsfonden. Behovet av medel för denna verksamhet kommer jag i det följande att beräkna till 7 milj. kr. för nästa budgetår. Jag återkom- mer strax till behovet av medel för den närmaste treårsperioden.

Jag kommer i det följande (kapitel ll) att föreslå att en energimyndighet inrättas den I juli l982. l energimyndighetens uppgift bör ingå bl.a. vissa samordnande och verkställande uppgifter inom informations- och utbild- ningsområdet. Det fortsatta ansvaret för de utbildningsinsatser SIND för det kommande budgetåret bör ha att handlägga bör övervägas närmare inom den organisationskommitté som jag i annat sammanhang avser före- slå.

Jag går nu över till att redogöra för den del av energihushållningspro- grammet som gäller särskilda insatser för att genom rådgivning få företa- gen att spara energi.

I utredningen Statens stöd till energihushållning inom näringslivet pre- senterade SIND hösten 1979 en plan för rådgivning rörande energihushåll- ningsfrågor till framför allt de mindre och medelstora företagen. Den ökade betydelse som erfarenhetsåterföring m.m. får när kunskapen om energibe- sparingsmöjligheterna ökar samt den service i dessa avseenden som fram- för allt de mindre företagen behöver var det centrala motivet för den av SIND föreslagna planen. Huvudpunkten i planen var att rådgivningskom- petens i energifrågor skulle byggas upp vid de regionala utvecklingsfon- derna. SlND föreslog i utredningen en successiv utbyggnad av denna rådgivningsverksamhet till att fullt utbyggd omfatta i princip en energikon- sulent vid varje regional utvecklingsfond. Stödet föreslogs utgå som ett ramanslag — för en konsulent med möjlighet att anlita regional experthjälp och annan nödvändig central service —— till av SIND programskriven verk- samhet vid resp. utvecklingsfond.

En utbyggnad av rådgivningsverksamheten har bedömts som positiv av samtliga remissinstanser. Enligt riksrevisionsverkets uppfattning torde dock förutsättningarna för en effektiv energirådgivning vara större om erfarenheterna från olika företag inom samma bransch tas till vara än från olika företag inom samma region.

I förra årets budgetproposition (prop. 1979/80: [00 bil. 17 s. 220) betona- de jag att det för de mindre och medelstora företagen är särskilt angeläget med uppsökande rådgivningsverksamhet avseende energihushållning. Jag

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 71

framhöll att försöksverksamheten med energikonsulenter vid de regionala utvecklingsfonderna borde kunna vidareutvecklas. Jag anförde vidare att jag såg positivt på att SlND på olika sätt prövar vilken form av rådgivning som är mest effektiv. Beträffande mera branschanknuten rådgivning kon- staterade jag att ett visst stöd från statens sida. särskilt i ett uppbyggnads- skede. är motiverat. Ansvaret för sådan rådgivning måste dock i första hand åvila industrin själv. _

SIND har mot bakgrund av erfarenheterna av den hittills bedrivna försöksverksamheten med olika former av energirådgivning — under år 1980 presenterat ett program för den fortsatta verksamheten. Programmet är utformat enligt i huvudsak samma principer som den plan som presente- rades hösten l979. Målet för programmet är att skapa ett effektivt rådgiv- ningssystem genom bl. a. samordnade rådgivningsinsatser via de regionala utvecklingsfonderna och olika branschorganisationer. I programförslaget ingår också insamling och bearbetning av erfarenheter och uppgifter röran— de energihushållning.

Till grund för SlND:s programförslag ligger bl.a. en utvärdering av en försöksverksamhet med energikonsulenter placerade vid några regionala utvecklingsfonder. En sammanfattning av utvärderingen och SlND:s för- slag till framtida rådgivningsverksamhet samt av remissyttranden häröver återges i bilaga 1.4.

Remissinstanserna ser i huvudsak positivt på en ökad statlig insats för att spara energi i de mindre och medelstora företagen. Vissa invändningar mot SlND:s förslag till uppläggning och organisation av verksamheten förs dock fram.

Utvecklingsfonden i Malmöhus län tror inte att behovet av energiråd- givning är så stort och sträcker sig över så lång tid att detär motiverat med särskild personal vid fonden för dessa uppgifter. Man bör enligt fonden överväga om inte företagen själva bör stå för kostnaderna för rådgivning- en. alternativt för delar av den.

Utvecklingsfonden i Jönköpings län anser att man har största möjlighe- ten att påverka energianvändaren via entreprenör- och konsultledet. Rik- tade insatser för att höja konsultföretagens och entreprenörernas kunska- per i kombination med branschrådgivare och branschvisa energisparhand- böcker torde ge stora positiva effekter. Fonden ifrågasätter dock om en fast organisation skall byggas upp för detta ändamål.

Utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning, m. m. framhåller att frågan om organisation och styrning av verksamheten inte bör överbetonas på bekostnad av konkret rådgivning. Både utredningen och Utvecklingsfonden i Malmöhus län betonar vikten av att verksamheten anpassas till de speciella förhållanden bl. a. rörande näringslivsstruktur — som råder i de olika länen.

Vad gäller målgrupper för verksamheten anser Utvecklingsfonden i Stockholms län att även större företag i viss utsträckning bör kunna

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 72

omfattas av rådgivningen. Utredningen om styrmedel för näringslivets energianvändning. m.m. anser att man bör överväga att vidga verksamhe- ten även till servicenäringarna.

Energihushållningsdelegationen har i sitt betänkande Program för ener- gihushållning i befintlig bebyggelse framhållit att kraftfulla insatser inom områdena besiktning. rådgivning och utbildning avseende energihushåll- ning i befrntlig bebyggelse måste göras. Delegationen har också framhållit vikten av att den av de regionala utvecklingsfonderna bedrivna verksam- heten samordnas med den av kommunerna bedrivna besiktnings- och rådgivningsverksamheten.

l betänkandet De statliga energimyndigheterna — arbetsfördelning och samverkan konstaterar utredningen att det är av vikt att rådgivarna vid de regionala utvecklingsfonderna i sitt arbete samverkar med övriga energi- rådgivare inom samma region.

Erfarenheterna av bl. a. den hittills bedrivna verksamheten med energi- rådgivning visar att man inom många företag inte är medveten om vilka företagsekonomiskt motiverade energisparåtgärder som kan genomföras. Insatser för rådgivning är därför enligt min mening motiverade. De bör inriktas mot framför allt de mindre och medelstora företagen och de företag i vilka energin endast utgör en mindre del av produktionsrcsur- serna. Dc större. mera energiintensiva företagen påverkas mera direkt av förändringar i priset på energi och har därför ett större eget intresse av att undersöka möjliga åtgärder för att minska energikostnader-na. Så sker också i stor utsträckning.

Rådgivningsverksamheten bör byggas ut i huvudsak i enlighet med SlND:s förslag. dvs. med energikonsulenter placerade vid de regionala utvecklingsfonderna och med branschanknutna energiexperter vid vissa branschorganisationer. Utvecklingsfonderna är i sin ordinarie verksamhet inriktade i huvudsak mot den mindre och medelstora tillverkande indu- strin. Fondernas energirådgivningsverksamhet bör emellertid avse inte bara dessa företag utan även handel och övriga servicenäringar m. m. samt de större företag som bedriver mindre energikrävande verksamhet. Jag anser i likhet med energihushållningsdelegationen och utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet att det är angeläget att energikonsulenterna samverkar med de kommunala energisparrådgivarna. Detta gäller särskilt den uppsökande verksamheten som avser småföretag som har sina lokaleri byggnader där det huvudsakligen finns bostäder.

Verksamheten bör i första hand vara av initierande och uppsökande karaktär och organiseras så att en energikonsulent knyts till varje utveck- lingsfond. För att energikonsulenten skall fungera effektivt erfordras dess- utom särskilda resurser både regionalt för t.ex. särskilda konsultinsatser eller specialprojekt och centralt hos SIND för service och samordning av verksamheten. Samordningsverksamheten bör emellertid inte överbetonas på bekOstnad av den direkta rådgivningsverksamheten.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 73

Energikonsulentverksamheten bör byggas ut successivt och bör efter en treårsperiod omfatta samtliga utvecklingsfonder. Verksamheten måste na- turligtvis anpassas till företagsstrukturen i resp. län. Det betyder att råd- givningen kan vara av något olika omfattning och inriktning inom olika län.

Jag anser att det är angeläget att snabbt komma i gång med en mera omfattande rådgivningsverksamhet på energiområdet. SIND har i sitt för- slag angett att åtta energikonsulenter bör kunna inleda rådgivningsverk- samhet under nästa budgetår. För egen del anser jag att det bör vara möjligt att etablera energikonsulentverksamhet i ytterligare några län re- dan nästa budgetår.

SlND har tagit upp frågan om att komplettera utvecklingsfondernas företagarregister med olika typer av energiuppgifter som bl. a. energikon- sulenterna skulle kunna använda i sin verksamhet. Jag har erfarit att utredningen om styrmedel för näringslivets energianvändning. m.m. f. n. studerar i vilken omfattning man bör kräva energiredovisning av olika typer av företag. I avvaktan på eventuella förslag från utredningen och ställningstagande till dessa bör enligt min mening inga särskilda resurser satsas för att komplettera företagarregistren med energidata.

Verksamheten med energikonsulenter bör i enlighet med SlND:s förslag kompletteras med branschkunniga energiexperter för vissa branscher. Som jag tidigare har anfört bör ansvaret för detta slag av energirådgivning i första hand åvila näringslivet självt. Inledningsvis anser jag emellertid att Visst statligt stöd behövs för att etablera verksamheten.

SIND har i anslutning till den tidigare bedrivna verksamheten med statsbidrag till energibesparande åtgärder utarbetat energisparhandböcker avseende olika branscher och en för industrin mera allmänt inriktad energi- sparhandbok. Det är en angelägen uppgift för SIND att även fortsättnings- vis ta fram material av detta slag. Materialet torde utgöra ett viktigt hjälpmedel i rådgivningsverksamheten. ] fortsättningen bör därför sådant arbete finansieras inom ramen för de medel som avsätts för energirådgiv- ningen.

Mot bakgrund av energiprovningsutredningens förslag. som jag tidigare har redovisat (avsnitt 4.2.2), anserjag att SIND bör ha möjlighet att stödja utveckling av energitekniska provnings- och mätmetoder. inkl. utveckling av provningsutrustning härför, inom områdena industriell utveckling och biobränslen. SIND bör därvid från energihushållningssynpunkt avväga behovet av stöd till utveckling av sådana metoder mot behovet av stöd till andra åtgärder för energihushållning som enligt mina förslag skall finansi— eras inom ramen för resurserna avseende energirådgivning. Kostnaderna för detta stöd bör därför bestridas inom denna ram.

Det är enligt min mening en viktig uppgift att även fortsättningsvis dels samla in kunskap om hur man kan spara energi eller ersätta olja med andra bränslen inom industrins olika branscher och näringslivet i övrigt. dels föra ut dessa kunskaper till cnergianvändarna genom information. utbildning

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 74

och rådgivning. Sådana kunskaper är också värdefulla bl.a. vid bedöm- ningar om framtida energitillförselbehov. Ansvaret för att samla in och sprida dessa uppgifter till företagen anser jag i likhet med vad föredra- ganden anförde i 1979 års energiproposition (prop. l978/79: ] 15 bil. l s. 92) — i första hand åvilar näringslivet självt. Viss statlig medverkan är emeller- tid befogad. Viktig basinformation om utvecklingen inom industrisektorn finns i den reguljära officiella statistiken. De utredningar om industrins energianvändning som SIND har i uppdrag att kontinuerligt bedriva är en viktig del av statens insatser. En annan viktig del är att samla in och till företagen sprida de erfarenheter om olika energisparande åtgärder som har vunnits i anslutning till den energibidragsverksamhet som SIND har bedri- vit. Näringslivets organisationer har också i anslutning till mina överlägg- ningar med dem våren 1980 utfäst sig att bidra med att sprida sådan information. Det nämnda utredningsarbetet hänger nära samman med SlND:s uppgifter rörande energirådgivningsverksamheten. Utrednings- verksamheten och övriga uppgifter som rör utvecklingen av energianvänd- ningen inom olika industribranseher bör därför fortsättningsvis ses som en av SlND:s ordinarie uppgifter. Kostnaderna för verksamheten bör bestri- das inom den medelsram som bör avsättas för energirådgivning till närings- livet.

Som jag tidigare har anfört bör stödet till rådgivning i energifrågor på samma sätt som för utbildningsåtgärder finansieras via oljeersättningsfon- den. Behovet av medel för den rådgivningsverksamhet m.m. jag nu har beskrivit kommer jag i det följande att beräkna till 9 milj. kr. för nästa budgetår. '

Jag har nyss nämnt att energikonsulentverksamheten bör byggas ut under en treårsperiod. Medelsbehovet för denna verksamhet samt övrig rådgivningsverksamhet. stöd till utveckling av energitekniska provnings- metoder m.m. och till den utbildningsverksamhet jag nyss har beskrivit kommer jag i det följande (kapitel l4) att beräkna till sammanlagt 65 milj. kr. för den första treårsperioden.

Därefter bör för rådgivningsverksamheten m.m. — på samma sätt som jag nyss har förordat beträffande utbildningsverksamheten - en mera genomgripande utvärdering av verksamheten genomföras. Därmed bör man få ett värdefullt underlag inför den omprövning av energihushållnings- programmet som bör ske i mitten av l980-talet.

Vid mina överläggningar med representanter för näringslivet och de fackliga organisationerna m.fl. framfördes önskemål om mera regelbundna diskussioner eller andra kontakter mellan staten och näringslivet rörande näringslivets energihushållning. Det bör ankomma på SIND att upprätthål- la sådana kontakter. Enligt vad jag har erfarit överväger SIND f.n. en lämplig form härför. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att man på lämpligt sätt kompletterar redan befintliga samarbets- eller informations- grupper. Sådana arbetsformer bör möjliggöra att åtgärder för näringslivets energihushållning utformas i nära samverkan med näringslivet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 75

Enligt 136 a & byggnadslagen kan. som jag nyss har nämnt, bl. a. energi- hushållningen hos vissa större energianvändare prövas vid nyanläggning eller utbyggnad av verksamheten. En översyn av 136 a 5 byggnadslagen sker f.n. inom regeringskansliet bl.a. mot bakgrund av rapporten (Ds Bo 198012) Tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Frågan om formerna för energihushållningsprövning kommer vidare att övervägas sedan utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning, m.m. har avslutat sitt arbete.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om ett nytt statligt stödsystem—avse- ende åtgärderför att ersätta olja eller spara energi (prop. 1980/81 : 49. NU 1980/81: 19, rskr 1980/81: 100). Stödet ersätter i vissa delar det tidigare bidragssystemet för energibesparande investeringar inom näringslivet. Syftet med det nya stödet är i första hand att stimulera introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt kan minska oljeberoendet. Stö- det är inriktat på åtgärder som kan få effekt redan under 1980-talet och åren närmast efter år 1990. Stödet lämnas fr.o.m. den ljanuari 1981.

Stödet. som även är en viktig del i det program för oljeersättning somjag i det följande (kapitel 6) kommer att föreslå. är inriktat på teknik som baseras på varaktiga. helst inhemska och förnybara. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Verksamheten finansieras genom en avgift på oljeprodukter. Avgiften. som tillförs en särskild fond — oljeersättnings- fonden —. är 24 kr. per m3 olja och beräknas medföra att ca 500 milj. kr. ställs till förfogande för stödverksamheten under det första året. För den första treårsperioden beräknas stödbehovet uppgå till 1 700 milj. kr.

Stöd kan enligt reglerna i förordningen (1980: 1085) om statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja. m.m. lämnas till prototyper och demonstra- tionsanläggningar. investeringar i fullskaleanläggningar med stora kom- mersiella risker, speciella investeringar i fullskalcanläggningar med mått- liga risker samt vissa energibesparande åtgärder i befintliga byggnader och processer i näringslivet.

Ett väsentligt inslag i stödgivningen är att stödet inte skall vara den enda finansieringskällan i ett projekt. För prototyper och demonstrationsanlägg- ningar kan stöd lämnas med högst 75% av totalinvesteringen, varav högst 50% kan utgöra bidrag. För övriga åtgärder lämnas lån med högst 50% med i vissa fall villkorlig återbetalningsskyldighet.

Som jag tidigare har anfört är det av vikt att ny teknik för energihushåll- ning tas fram och introduceras inom näringslivet och att de statliga styr- medlen för energihushållning inom industrin inriktas mot att bl.a. stödja införande och kommersialisering av ny teknik som snabbt kan minska olje- beroendet. Den beslutade förstärkningen av stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar ser jag som ett verksamt medel för att nå dessa syften. Det blir också en viktig del av rådgivningsverksamheten att föra ut de kunskaper som genom bl. a. stödverksamheten inhämtas om ny teknik.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 76

Från fonden kan lån vidare lämnas till vissa större spillvärmeprojekt. Jag återkommer härtill i det följande (avsnitt 8.3.4).

Stödverksamheten administreras f. n. av en särskild delegation ([ 1980: 08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond. Jag återkommer i det följande (avsnitt 11.4.3) till frågan om den framtida administrationen av denna verksamhet.

En viktig del av de styrmedel som främst på längre sikt kan påverka energianvändningen inom industrin är de insatser som görs för forskning och utveckling. insatserna inom detta område syftar bl. a. till att komplet- tera företagens och branschorganens egen utvecklingsverksamhet för att förändra produktionsprocesserna med hänsyn till ökade energipriser och för att gå över till andra bränslen än olja.

De insatser för energiteknisk forskning och utveckling under den när- maste treårsperioden som chefen för industridepartementet efter samråd med mig i det följande kommer att förorda (avsnitt 15.2.3.6) innebär en koncentration av det statliga stödet till områden där stora mängder energi. främst olja. kan sparas genom införande av ny teknik. Han kommer därför att förorda att omfattande utvecklingsinsatser även fortsättningsvis görs inom områdena trä. massa och papper samt järn och stål. lnom verkstads- och kemiindustrierna förutses en något snabbare utveckling under 1980- talet än inom övriga branscher. Detta innebär att investeringar i produk- tionsutrustning m.m. inom dessa branscher kan komma att ske snabbare än inom övriga branscher. Det är därför viktigt att även inom dessa områden utveckla och introducera ny teknik.

Resultat i form av minskad oljeförbrukning och effektivare cnergian- vändning i övrigt av nu nämnda insatser bör i huvudsak kunna föreligga från senare delen av 1980-talet och framåt.

Sammanfattningsvis innebär vad jag nu har anfört om ett program för industrins och vissa delar av det övriga näringslivets energihushållning under 1980-talet följande. Företagens ansvar för en bättre energihushåll- ning betonas. Förutom prispåverkan är vissa andra styrmedel nödvändiga. Jag har framhållit att dessa styrmedel bör bestå av en ökad satsning på att föra ut kunskap om bl. a. möjliga energisparåtgärder genom statligt stöd till utbildning och rådgivning. De viktigaste styrmedlen bör därutöver vara ekonomiskt stöd från oljeersättningsfonden till vissa åtgärder för att spara energi och till prototyper och demonstrationsanläggningar samt stöd till forskning och utveckling. Huvuddelen av stödverksamheten bör finansi- eras genom avgifter på oljeprodukter.

4.3.4 Energibehov år 1985 och [990

Industrins energianvändning påverkas av den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet.

LU 80 presenterar två huvudalternativ för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1979—1985. Industrin spelar en avgörande roll för

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 77

möjligheterna att uppnå den utveckling tillbaka mot extern balans i svensk ekonomi som anges i LU 80:s alternativ 1. I detta alternativ förutsätts en genomsnittlig årlig ökning av industrins bruttoproduktion på 3.692: medan motsvarande ökning i alternativ 2 endast uppgår till 0.892. 1 alternativ ] möjliggörs därigenom en snabbare omvandling av industristrukturen än i alternativ 2.

Utvecklingen av industrins investeringar skiljer sig också mycket mellan de två alternativen. I alternativ 1 förutsätts investeringarna öka med i genomsnitt S% per år under perioden 1979—1985. medan de beräknas minska med 1.8 % per år i alternativ 2. En högre investeringstakt medger som regel snabbare införande av ny teknik. Industrins energieffektivitet förväntas därför öka snabbare i alternativ 1 än i alternativ 2.

De olika förutsättningarna beträffande industrins utveckling leder till att energianvändningsnivåerna ide två alternativen skiljer sig åt kraftigt. Enligt SIND:s beräkningar blir industrins energianvändning år 1985 25 TWh högre i alternativ 1 än i alternativ 2. Den högre energianvändningen i alternativ [ beror på den högre industriproduktionen och en större andel energiintensiv industri, vilka faktorer dock motverkas av den högre ener- gieffektiviteten i detta alternativ.

1 LU 80 framhålls att möjligheterna försvåras att nå balans under 1980- talet om inte en förändring av utvecklingen mot ökad balans i samhällseko- nomin startar redan under 1980-talets första hälft. De största ökningarna av t. ex. näringslivets investeringar och bruttonationalprodukten måste ske under denna tid. De energianvändningsnivåer somjag kommer att beräkna för industrin för år 1985 och 1990 speglar därför inte en jämn utveckling av energianvändningen under 1980-talet. SlND:s prognos till år 1990 baseras på bedömningar i LU 80-arbetet om industrins utveckling under 1980-talet. Beräkningarna baseras på en ge- nomsnittlig årlig ökning av produktionsvolymen inom industrin på 3.4 %. Det är framför allt den kemiska industrin och verkstadsindustrin som beräknas öka sina andelar av den totala industriproduktionen. Skogsindu- strin samt järn- och stålindustrin väntas också öka sina andelar något. SIND räknar i prognosen med att den specifika energiåtgången. dvs. energianvändningen i förhållande till produktionen. minskar med i genom- snitt 1.2 % per år under perioden 1978/79—1990. För el beräknas en ökning på 0.2 % per år medan motsvarande förändring för oljcåtgången anges bli en minskning på 33% per år. Utvecklingen varierar mellan olika bran- scher. Kraftiga minskningar av den specifika oljeåtgången beräknas ske i skogsindustrin och den kemiska industrin. SIND räknar med att den antagna encrgieffektiviseringen sammanlagt leder till att industrins energianvändning är 1990 blir ca 25 TWh lägre än om ingen effektivisering äger rum. SIND räknar också med att en omfat- tande substitution av olja kommer att ske inom industrin. År 1990 beräknas denna uppgå till ca 16 TWh. varav kol svarar för ungefär hälften. Resten

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 78

avser torv. skogsavfall. naturgas och el. Sammanlagt innebär SlND:s antaganden om effektivisering och substitution att industrins användning av olja beräknas bli ca 3,3 milj. ton lägre än om dessa antaganden inte hade gjorts.

SIND har också beräknat energianvändningen i ett alternativ med lägre tillväxt inom industrin. Beräkningarna omfattar alternativa bedömningar om tillväxten inom vissa branscher. Bl.a. antas en betydande minskning jämfört med i LU 80 av produktionsvolymen för gruvor samt järn- och metallverk.

SIND beräknar energianvändningen inom industrin år 1990 till 192 TWh i sin huvudprognos. 1 alternativet med lägre tillväxt beräknas cnergian- vändningen bli 175 TWh eller 17 TWh lägre.

Stora krav kommer att ställas på industrin för att vi skall kunna nå balans i svensk ekonomi under 1980-talet. Den utveckling av exportindu- trin som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb industri- tillväxt. Enligt uppgifter i LU 80 kan. som jag har anfört tidigare idag. t. ex. verkstadsindustrin och den kemiska industrin väntas öka sin andel av den totala industriproduktionen.

Det är enligt min mening av stor vikt att industrin kan få tillgång till den energi den behöver för sin tillväxt. Knapphet på energi får inte hindra en eljest möjlig produktionsökning. Samtidigt är det nödvändigt att effektivi- teten i energianvändningen ökas. Effektiva åtgärder för energihushållning och oljeersättning inom industrin bör genomföras under 1980-talet. Sådana åtgärder kan också medverka till att på sikt stärka industrins konkurrens- kraft.

Utveckling av ny teknik m.m. för energihushållning och oljeersättning kan också leda till industriella utvecklingsmöjlighcter för bl. a. verkstads- industrin.

Enligt min bedömning anser jag det rimligt att räkna med en energian- vändningsnivå år 1985 på 170— 185 'l'Wh. varav 47—55 TWh el. För år 1990 bedömer jag att nivån bör vara 175— 190 TWh. varav 53—59 TWh el.

Med dessa användningsnivåer skulle energianvändningen öka med resp. knappt 276 och drygt 37: per år i genomsnitt under perioden 1979—1985 och med resp. drygt 1 % och knappt 2 % per år under perioden 1979—1990. För el och andra bränslen än olja beräknas ökningstakten bli högre. An- vändningen av olja beräknas minska.

4.4 Energihushållningsprogram för bostäder, service m. ni.

Jag kommer i det följande att informera om den närmare utformningen av energihushållningsprogrammet för sektorn bostäder. service m.m. samt att närmare ange vissa riktlinjer för rådgivning för att spara energi inom jordbruk och trädgårdsnäring.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 79

4.4.1 Nuvarande energin"vändning

Drygt 40% av den totala energianvändningen i landet eller drygt 170 TWh. varav ca 40 TWh cl. avser användningen inom sektorn bostäder. service m.m.' Denna energianvändning omfattar all energianvändning utanför industrin och transportområdct. dvs. användningen i förutom bo- städer. bl.a. den offentliga sektorn. handel. byggnadsverksamhet. jord- bruk. skogsbruk och fiske m.m.

Energianvändningen inom sektorn avser framför allt uppvärmning av bostäder och lokaler. Sammanlagt åtgår ca 80 % av energianvändningen för detta inkl. varmvattenbercdning. Jag kommer i det följande (kapitel 8) att redovisa energianvändningen för uppvärmning. Användningen av elenergi för hushållsapparater och belysning i bostäder utgör ca 8%- av den totala energianvändningen inom sektorn bostäder. service. m.m.

Energianvändningen inom sektorn påverkas framför allt av antalet bo- städer och lokalcr samt dessas beskaffenhet och skötsel. Vidare har natur- ligtvis klimatet stor betydelse. liksom även brukarbetccnden. Det sätt på vilket bostäderna m.m. uppvärms har betydelse bl.a. för andelen el i den totala energianvändningen.

Under efterkrigstiden har energianvändningen inom denna sektor liksom inom andra sektorer ökat kraftigt. Antalet bostäder och deras volym samt värmestandarden har ökat väsentligt under denna tid. Under perioden 1965—1973 beräknas energianvändningen inom sektorn ha ökat med i genomsnitt 3.7 % per år. Under perioden 1973—1979 har användningen av energi ökat med i genomsnitt 0.5 % per år räknat på temperaturkorrigerade värden. Som jag tidigare har anfört tyder tillgängliga uppgifter på att en lageruppbyggnad — utöver det normala — skedde hos cnergianvändarna under år 1979. Om 1979 års användningssiffra korrigeras härför blir den genomsnittliga ökningen Linder perioden 1973—1979 mindre än ().5 % per år. Användningen av bränsle har minskat medan elanvändningen har ökat kraftigt under perioden.

Utvecklingen av energianvändningen under de senaste åren torde bero på flera faktorer. Sannolikt torde den dämpade realinkomstutvecklingen till viss del ha påverkat energianvändningen. Stor betydelse torde också effekten av genomförda energisparåtgärder ha haft. Oljekriscn 1973—1974 med åtföljande kraftiga oljeprishöjningar ledde till en ökad energimcdve- tenhet och till ökad lönsamhet för energihushållande åtgärder. Detta till- sammans med insatta åtgärder. bl. a. statligt stöd för energisparande inves- teringar. har lett till att ett stort antal energihushållande åtgärder har vidtagits i bostäder och andra byggnader.

Jag kommer först att behandla frågor om energihushållning i byggnader och går därefter över till att behandla andra frågor om energihushållning inom sektorn samt vissa informationsfrågor.

' Uppgifterna avser preliminära och temperaturkorrigerade värden för är 1979.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 80

4.4.2 Byggnader

Staten har sedan är l974 vidtagit omfattande åtgärder för energihushåll- ning i byggnader.

För nybyggnad finns sedan är 1975 krav i byggnadsstadgan (l959:6|2. omtryckt 1972: 776. ändrad senast 19802408) på att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning (44 a ä). Vidare finns krav på att byggnad eller del av byggnad. som har uppförts i enlighet med bestämmel- serna om god energihushållning. skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls (50 å). l tillämpnings- föreskrifterna till byggnadsstadgan. Svensk byggnorm (SBN). finns vidare föreskrifterna som reglerar byggnaders och installationers utformning m.m. vid ny-. om- eller tillbyggnad. Energianvändningen i byggnader som uppförs enligt de nya bestämmelserna beräknas uppgå till i genomsnitt hälften av energianvändningen i byggnader uppförda i början av 1970-talet. Under år 1980 har en begränsad revision av SBN genomförts vilken bl. a. medfört en skärpning av kraven på värmeisoleringi vissa typer av industri- byggnader.

Statliga län och bidrag lämnas sedan år l974 för energibesparande åtgär- deri befintliga bostäder m.fl. byggnader. Under perioden den ljuli 1974; den 3l december 1979 har sammanlagt ca 4000 milj. kr. beviljats i stöd till energisparande åtgärder i byggnader exkl. näringslivets byggnader. Hu- vuddelen av det totala stödet avser län. Mer än 90 % av det totala stödet avser bostäder. De åtgärder i bostäder samt statliga och kommunala bygg- nader som har erhållit stöd beräknas medföra en energibesparing pä sam- manlagt drygt 5 TWh per år. Bostäderna svarar för ca 3 TWh härav. Jag kommer strax att också redovisa det energisparande som har skett i stat- liga och kommunala byggnader.

Riksdagens beslut våren [978 med anledning av förslaget till energispar- plan för befmtlig bebyggelse (prop. 1977/78: 76. CU 1977/78: 3I. rskr l977/ 78: 345) innebar att riksdagen slog fast en hög ambitionsnivä för ett pro- gram för energibesparande ätgärder inom befmtlig bebyggelse. Målet for- mulerades så att riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det befintliga byggnadsbeståndct skall vara ca 35 TWh lägre är l988 än vid beslutstillfället. En omprövning av programmet förutsattes ske inför bud- getåret l98l/82. En speciell delegation. energihushållningsdelegationen. tillkallades för att bl. a. följa och samordna arbetet med cnergisparplanens genomförande och utvärdering.

Andra åtgärder som har vidtagits för att spara energi i byggnader avser information. rådgivning och utbildning. Bl.a. har många kommuner med hjälp av statligt stöd byggt upp en organisation för rådgivning och besikt- ning avseende energihushållning i byggnader.

Satsningar har också gjorts inom energiforskningsprogrammets ram för att ta fram ny energisnål teknik. Arbetet har hittills varit inriktat bl.a. på att ta fram energisparande teknisk utrustning. Åtgärderna har avsett bl.a.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 81

isolerings- och tätningsteknik. reglersystem, ventilationsteknik med vär- meåtervinning och utrustning för styrning och reglering av klimathållning- en. Vidare har betydande insatser gjorts beträffande utnyttjande av sol— värme. värmepumpar och värmelager.

Sedan år 1977 lämnas stöd till forskningsriktat experimentbyggande. Detta stöd har betydelse för att bl.a. föra ut forskningsresultaten till praktisk användning.

Flera förslag har under den senaste tiden lagts fram som rör energihus- hållningen i byggnader.

Energihushållningsdelegationen har i rapporten Program för energihus- hållning i befmtlig bebyggelse lagt fram underlag för statsmakternas om- prövning av energisparplanen. Delegationen har härvid lagt fram förslag om framtida program för energihushållning i befmtlig bebyggelse. Delega- tionen föreslår bl. a. att som riktmärke för energisparverksamheten sätts en nivå som motsvarar alternativ III i energisparplanen. Delegationen understryker dock att omfattningen av och avvägningen mellan olika åtgär- der självfallet måste bestämmas i ljuset av övergripande samhällsekono— miska bedömningar. Delegationen föreslår vidare att genomförandet av sparplanen sker i tre samordnade program nämligen ett energisparpro- gram. ett ombyggnadsprogram och ett program för användning av alterna- tiva energikällor i byggnader. Vidare föreslås förändringar i det ekonomis- ka stödsystemet bl. a. borttagande av bidrag till flertalet energibesparande åtgärder och stöd till vissa åtgärder som inte får stöd enligt nu gällande regler. Till dessa åtgärder hör bl. a. övergång till fastbränsleeldning i mind- re anläggningar samt övergång till uppvärmning och varmvattenbercdning med el om denna inte är s.k. direktverkande. Vidare föreslår delegationen bl.a. att besiktning fr.o.m. den 1 juli l982 skall utgöra villkor för att erhålla energisparstöd till bostadshus samt att regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar genomförs.

Elanvändningskommittén (ELAK) har i sitt betänkande (Ds I l980: 22) El och olja lagt fram förslag som syftar till ökad användning av el vid uppvärmning av byggnader och flexiblare värmesystem i byggnader vad avser utnyttjade energislag. Dessa förslag behandlar jag i det följande ("avsnitt 8.5).

Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet vill jag anföra föl- jande.

En aktiv och ambitiös energihushållning är ett grundläggande krav för att nå en ökad försörjningstrygghet inom energiområdet. Stora möjligheter till besparingar finns inom bebyggelsesektorn.

Chefen för bostadsdepartementet kommer enligt vad jag har erfarit att efter samråd med mig senare att lägga fram förslag angående energihus- hållning i byggnader under 1980-talet. Hon kommer därvid bl.a. att be- handla förslagen frän energihushållningsdelegationen och vissa förslag från ELAK. Riktlinjerna och styrmedlen för energihushållningen kommer en-

7 Riksdagen l980/8I. I saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 82

ligt vad jag har erfarit att ligga i linje med de riktlinjer och styrmedel som jag tidigare har föreslagit bör gälla för hushållning inom sektorn bostäder. service, m.m.

Energihushållningsåtgärder i byggnader bör avvägas mot åtgärder för tillförsel. Insatserna för att spara energi bör enligt min mening stämmas av mot kostnaderna för att värma upp byggnader. Detta innebär bl. a. att vid planeringen av energisparandet i byggnader hänsyn måste tas till befintliga och planerade värmeförsörjningssystcm inom området. Detta gäller som jag tidigare har framhållit särskilt när dessa system bygger på möjligheter- na att utnyttja kraftvärme eller spillvärme.

När det gäller de statliga styrmedlen bör utgångspunkten vara en pris- sättning inkl. skatt som speglar målen inom energipolitiken. Vidare bör rådgivning. besiktning. utbildning och information få en allt större tyngd framöver. Chefen för bostadsdepartementet kommer också att föreslå förändringar av det ekonomiska stödet till energisparande åtgärder.

Betydande satsningar bör också göras för att ta fram och pröva ny teknik för energihushållning i byggnader. Chefen för industridepartementet kom- mer i det följande (avsnitt 15.2.3.8) att lägga fram förslag om insatser för forskning och utveckling rörande energihushållning i befintliga byggnader. Insatserna. som avser industriellt utvecklingsarbete, omfattar åtgärder inom bl. a. områdena värmeåtervinning och isolering samt styr- och regler- teknik.

Chefen för bostadsdepartementet kommer vidare att senare lägga fram förslag om fortsatta resurser till encrgiinriktad utvecklings- och demon- strationsverksamhet rörande bebyggelsen och till utveckling av energitek- niska provningsmetodcr samt om lån till experimentbyggande m.m.

4.4.3 Övrigt

Energianvändningen inom sektorn bostäder. service m.m. omfattar förutom energianvändningen för uppvärmning av byggnader — använd- ningen av energi för andra ändamål hos hushållen. den del av näringslivet som inte är industri. t.ex. handel. servicenäringar. jordbruk. skogsbruk och fiske samt statlig och kommunal verksamhet.

Konsumentverket arbetar löpande med frågor om bl. a. hushållens ener- gihushållning. Verkets åtgärder inom energiområdet omfattar bl.a. prov- ning — i samarbete med andra berörda organ — av olika produkter inom energiområdet t. ex. av tätningslister. braskaminer. oljeeldade villapannor och solfångare. Verket bevakar också frågor om vilseledande och över- drivna löften om encrgisparresultat vid marknadsföring av olika produkter. Reglerna i marknadsföringslagen (l975: l4l8) ger möjlighet att kräva att företagen ger konsumenterna sådan produktinformation som har väsentlig betydelse för konsumenterna. Inom ramen för dessa regler har verket är 1977 träffat en överenskommelse med bilbranschen om riktlinjer för infor- mation om nya personbilars bränsleförbrukning. Riktlinjerna. som har

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 83

omarbetats år 1979, omfattar regler om hur och var information skall lämnas. Underlag för informationen skall enligt riktlinjerna tas fram genom provning.

Konsumentverket har vidare fastställt riktlinjer för information om ener- giförbrukningen hos vissa hushållsapparatcr såsom kylar. frysar och hus- hållsugnar. Riktlinjerna har trätt i kraft under år 1980. Verkets fortsatta arbete med energideklarationer omfattar. enligt vadjag har inhämtat. bl. a. disk- och tvättmaskiner samt fritidsbåtar. En utredning (H 1979: 05). varu- provningskommittén. har i uppgift att bl.a. utvärdera den hittillsvarande varuprovningsverksamheten samt att inventera de provningsmetoder och resurser som finns på olika håll i samhället och hur de används i konsu- mentinformationen. Utredningens arbete bör få betydelse även för prov- ning av energitekniska egenskaper.

Konsumentverkets olika åtgärder bör ses som en stimulans för att få fram energisnåla produkter och information till framför allt hushållen om dessa. Konsumentverkets arbete inom detta område hari prop. 1980/81 : 20 om besparingar i statsverksamhetcn. m.m. (bil. l0. NU l980/81: 28, rskr l980/8l: l34) angetts som en av de arbetsuppgifter som verket bör priori- tera.

Åtgärder för att hushålla med energi har vidtagits inom stat och kom- mun. För att ge en samlad bild av vidtagna åtgärder redovisar jag även åtgärder som avser uppvärmning av statliga och kommunala byggnader.

lnom slarsji'iri'altninng har bl. a. byggnadsstyrelsen. vars främsta upp- gift är att anskaffa och förvalta lokaler åt civila statliga myndigheter. sedan år 1974 genomfört energibesparande åtgärder i de byggnader som förvaltas av styrelsen. Den genomsnittliga specifika energianvändningen för styrel- sens fastigheter har till följd härav under perioden fram till juli 1979 —— enligt uppgifter i energihushållningsdelegationens rapport Program för energihushållning i befintlig bebyggelse — minskat med närmare 20%. Energibesparande åtgärder har också vidtagits i de byggnader som förval- tas av fortifikationsförvaltningen. Byggnadsstyrelsen har vidare bedrivit informationskampanjer vilka har riktats till alla anställda i statlig förvalt- ning. Liknande åtgärder har vidtagits också inom försvarets anläggningar.

Genom förordningen (l976: 757) om vissa åtgärder inom statsförvalt- ningen för att minska förbrukningen av energi (ändrad l979: 735) har vidare regler avseende energihushållning i de statliga myndigheternas verksamhet utfärdats. År 1979 ändrades reglerna i förordningen bl. a. i syfte att förstär- kade initierande och rapporterande funktionerna. Bl.a. infördes regler om att energisparkommitten efter samråd med byggnadsstyrelsen skall lämna föreskrifter om arbetet för av myndigheten utsedda energisparledare eller energigrupper. Enligt vad jag har erfarit kommer sådana föreskrifter att utfärdas inom kort. Dessa regler torde bidra till förbättrade insatser för energihushållning inom de statliga myndigheterna.

Kommuner och landsting har också. bl. a med statligt ekonomiskt stöd.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 84

vidtagit en rad cnergihushållande åtgärder i sina byggnader. Den årliga bruttoenergibesparingen av de åtgärder som har fått stöd under perioden juli 1974 — december 1979 beräknas enligt energihushållningsdelegatio- nens rapport till ca 2 TWh. De flesta åtgärderna har genomförts i skolor. sjukhus m.m. och kontor. Många kommuner har också bildat energispar- kommittéer för att stimulera energihushållningen bl.a. inom kommunens egna byggnader och förvaltningar. Föreskrifter om energihushållningen inom kommunernas förvaltningar har också utfärdats inom ett antal kom- muner. Kommunerna vidtar härutövcr en rad åtgärder för att stimulera energihushållningen hos fastighetsägare. hushåll m.fl.

Enligt min mening har det offentliga ett stort ansvar bl.a. när det gäller att hushålla med energi. Det gäller naturligtvis i all synnerhet statens och kommunernas egna byggnader och verksamheter. Arbetet för energihus- hållning inom dessa områden bör därför bedrivas kraftfullt under l980- talet.

Energianvändningen inom jordbruk och irädgårdsnäring uppgår till to- talt ca 15 TWh varav ca 7 TWh avser uppvärmning m.m. av bostäder. Användningen motsvarar ca 44% av den totala slutliga energianvändningen i landet. Energianvändningen avser drivmedel för lantbrukets maskiner. elenergi för drift av maskiner och bränslen för uppvärmning och torkning av spannmål m.m. Som bränsle används huvudsakligen olja. Möjligheter- na är dock goda att för uppvärmningsändamål m.m. inom jordbruket ersätta olja med inhemska bränslen genom att sådana finns tillgängliga inom lantbruket i betydande utsträckning.

Statliga bidrag till energibesparande åtgärder inom jordbruk och träd- gårdsnäring infördes år 1974. Bidragen till åtgärder i jordbruket har liksom bidragen till övriga åtgärder i näringslivets byggnader och processer upp- hört vid utgången av år l980. Bidrag till åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader lämnas dock även under första halvåret 1981. Stöd till proto- typer och demonstrationsanläggningar kan lämnas från oljeersättningsfon— den fr.o.m. den I januari l98l. Av tillgängliga uppgifter framgår att SIND har beviljat bidrag till åtgärder ijordbruket med sammanlagt ca 5.6 milj. kr. t.o.m. den 30 juni 1980. För bidrag till åtgärder inom trz'idgårdsnäringen har riksdagen enligt vad jag har nämnt i det föregående anvisat sammanlagt 32 milj. kr. Sammanlagt har hittills beviljats bidrag till ca [200 energibe- sparande projekt och till vissa prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag ta tipp vissa frågor om energianvändningen inom lantbruket och trädgårdsnäring- en.

Energihushållning inom lantbruket är inte bara en fråga om att spara energi utan även en strävan att gå över till nya energisnålare tekniker liksom att utveckla och utnyttja förnybara energitillgångar såsom skogsrå- vara. halm. torv och särskilda energigrödor samt solvärme. vindkraft och spillvärme.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 85

Det finns enligt min mening goda möjligheter att spara energi och att gå över till andra bränslen än olja inom lantbruket och trädgårdsnäringen. För att möjliggöra detta behöver cnergianvändarna bl.a. få kunskap om de energibesparande åtgärder som kan vidtas och hur dessa bör utföras. Statens åtgärder för energihushållning inom jordbruket och trädgårdsnä- ringen bör därför inriktas mot information och rådgivning. Somjag anförde i propositionen om stöd för åtgärder för att ersätta olja m.m. (prop. 1980/' 81:49) finns det goda skäl för en betydande satsning på rådgivning inom energiområdet vad gäller främst mindre och medelstora företag. Jag fram- höll vidare att principen bör vara att stöd till utbildning och rådgivning i energibesparingssyfte bör finansieras från oljeersättningsfonden. Detta gäller även rådgivning till företag inom jordbruk och trädgårdsnäring. Jag har tidigare betonat att näringslivet bör ha ett ansvar för att föra ut kunskap om en rationell energianvändning. Detta bör givetvis gälla också den del av näringslivet som avserjordbruk och trädgårdsnäring. Enligt vad jag har erfarit har ett stort intresse visats från näringarnas sida för dessa frågor. Vissa statliga insatser är dock nödvändiga.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag anser det angeläget med energirådgivning inom jordbruk och trädgårdsnäring. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna bedriver rådgivning för att effektivisera jordbru- ket och trädgårdsnäringcn. Kunskaper och erfarenheter omjordbruks- och trädgårdsförctag finns samlade hos dessa myndigheter. Det är därför na- turligt att de svarar för den statliga rådgivningsverksamhet inom energiom- rådet som är inriktad mot företag inom jordbruk och trädgårdsnäring. Rådgivningen bör inriktas mot områden där goda möjligheter finns till energihushållning samt övergång till andra energislag än olja och där goda resultat kan åstadkommas snabbt. Det är vidare viktigt att den sakkunskap och de erfarenheter som finns samlade hos de rådgivande organen för näringslivets energihushållning i övrigt och för energihushållning i bostä- der m.m. tas till vara och att ett meningsfullt samarbete utvecklas mellan de rådgivande instanserna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör särskilda medel för energiråd- givning till jordbruk och trädgårdsnäring avsättas. Verksamheten bör — i likhet med energirådgivningen till näringslivet i övrigt — finansieras via oljeersättningsfonden. Jag beräknar behovet av medel för rådgivningsverk- samheten till 9 milj. kr. för treårsperioden l98l/82—l983/84. För budget- året l981/82 kommer jag i det följande att beräkna behovet av medel för verksamheten till 3 milj. kr.

Jag återkommer i det följande till dessa frågor vid min behandling av anslagsfrågorna.

Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om behovet av stöd till utveckling av metoder m.m. för provning inom energiområdet föreslårjag att lantbruksstyrelsen får disponera medel för sådant stöd från tionde huvudtitelns anslag B8. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering.

Prop. l980/81z90 Bilagal Industridepartementet 86

m.m. Jag återkommer till denna fråga i samband med min behandling av övriga anslagsfrågor.

Fortsatta insatser för energiteknisk forskning och utveckling inom jord- bruk och trädgårdsnäring kommer i det följande (avsnitt 15.2.3) att behand- las av chefen för industridepartementet när han tar upp frågan om ett nytt treårsprogram för energiforskningen. Insatserna inom jordbruket inriktas mot bättre klimathållning och torkningsmctoder samt inom trädgårdsnä- ringen mot energisnålare växthus. Erfarenheter från solvärmetillämpning- ar kan därvid vara av intresse. Härutöver föreslås inom tillförselområdct betydande insatser avseende utnyttjande av energiinnehållet i lantbrukets produkter.

När det gäller trädgårdsnäringen vill jag härutövcr anföra följande. Växthusodlingen inom trädgårdsnäringen har i flera avseenden en särställ- ning i energihänseende bland våra näringar. Odlingen bygger på möjlighe- terna att ta till vara solenergi och på att under tiden då denna inte räcker till, komplettera den med energi i form av främst olja. Kostnaderna för den tillförda energin uppgår idag till mellan 30 och 50% av de totala kostna- derna i produktionen.

Sedan oljekrisen 1973— 1974 har växthusodlingen haft ekonomiska pro- blem vilka har medfört omfattande förändringar i odlingsinriktning och företagsstruktur. Statsmakterna har vid ett flertal tillfällen de senaste åren genom särskilda lån och bidrag stött företagens anpassning till nya mark- nads- och produktionsförhållanden. Som jag tidigare (avsnitt 4.2.3) har anfört har trädgårdsnäringen enligt gällande bestämmelser nedsättning av energiskatten på elkraft och bränslen. Stöd till energibesparande åtgärderi trädgårdsnäringen lämnas f.n. enligt förordningen (1979: 428) om statsbi- drag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag. Stödet har haft stor betydelse för att underlätta företagens anpassning till höjda energi- priser och har haft en god spareffekt. Energibesparingarna har kunnat åstadkommas till förhållandevis låga kostnader. Ett omfattande forsk- nings- och utvecklingsarbete pågår och har resulterat i en helt ny teknik i fråga om både byggande och produktion. Omfattande investeringar för energihushållning behövs inom näringen.

För att åstadkomma en tidigareläggning av dessa investeringar bör bi- drag till energibesparande åtgärder lämnas även under budgetåret 1981/82. Bidragsgivningen under detta är bör ses som en avtrappning av bidrags- verksamheten. Bidrag bör inte lämnas efter utgången av budgetåret 1981/ 82.

Bidrag bör få beviljas med sammanlagt högst 5 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Jag återkommer i det följande till frågan vid min behandling av anslagsfrågorna.

De statliga satsningarna på information m.m. inom energihushållnings- området sker främst genom energisparkommitréns verksamhet. Energi- sparkommittén (I l974z05) tillkallades i november 1974 med uppgift att

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 87-

handha bl.a. en energisparkampanj vintern 1974-1975. Kommittén har senare genom tilläggsdirektiv fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat till att omfatta bl. a. samordning av och stöd till myndigheternas information om energisparande vid sidan av egna informationsåtgärder. Kommittén har vidare i uppdrag att i samråd med SIND fortlöpande följa energikonsum- tionens utveckling och när det är motiverat, offentligt redovisa sina be- dömningar samt att undersöka förutsättningar för att under icke krisförhål- landen införa direkta restriktioner eller förbud mot vissa slag av energian- vändning. En annan uppgift för kommittén är att efter samråd med bygg- nadsstyrelsen lämna föreskrifter för statliga energisparledares arbete och att samordna rapporteringen angående cnergihushållningsarbetet inom de statliga myndigheterna. Kommitténs informationsarbete är inriktat på att utarbeta informationsmaten'al som vänder sig till olika målgrupper och att stimulera bl. a. kommuner. organisationer och företag att bedriva aktivi- teter som leder till att allmänheten, företag m.fl. genomför energihushål- lande åtgärder. Kommittén har också bedrivit projektverksamhet inom olika områden.

Inom ramen för uppdraget rörande restriktioner eller förbud har kom- mittén även utrett sådana områden där andra styrmedel än restriktioner m.m. kan komma att bli aktuella. Kommittén lämnade i en rapport till regeringen redan år 1976 en lägesbeskrivning avseende uppdraget. ] rap- porten konstaterade kommittén att det har visat sig vara mycket svån att finna områden där restriktioner och förbud för icke krislägen kan föreslås. Ett konkret förslag lades dock fram, nämligen att krav på obligatorisk startklocka vid användandet av motor- och kupévärmare övervägs. Vidare har kommittén lagt fram förslag om bl. a. åtgärder för energihushållning inom förpackningssektorn.

Enligt mina förslag om styrmedel för energihushållningsprogrammet under l980-talet bör inriktningen vara att restriktioner och förbud används med yttersta sparsamhet. Under krisperioder blir dock givetvis åtgärder av denna typ aktuella. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det inte ändamålsenligt att utreda frågor rörande restriktioner eller förbud för vissa slag av energianvändning annat än för krissituationer. Jag avser därför föreslå regeringen att energisparkommittén inte längre skall ha detta uppdrag.

Enligt min mening har energisparkommitténs informationsåtgärder un- der l970-talet tillsammans med energiprishöjningar och andra faktorer — otvivelaktigt lett till ett ökat medvetande om behovet av energihushåll- ningsåtgärder och ökat kunskaperna om sådana åtgärder.

Åtgärder för att spara energi, ersätta olja med andra energislag och införa ny teknik behöver genomföras under 1980-talet för att vi skall kunna minska oljeberoendet. Medverkan från många olika människor, myndighe- ter. kommuner, organisationer m.fl. krävs för att vi skall röna framgång i ansträngningarna. Det är därför enligt min mening väsentligt att resurser

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 88

finns för en aktiv och snabb information till cnergianvändarna m. ll. Staten och kommunerna bör till stor del ta på sig ansvaret för denna information.

Det finns mot denna bakgrund behov av en sammanhållen statlig infor- mationsfunktion inom energiområdet. Denna bör ha energipolitiska be- dömningar som grund för sin verksamhet. En del av verksamheten bör vara att samordna och stödja informationsinsatscr vid myndigheter som arbetar med energihushållningsfrägor. Den informationsverksamhet som hittills har bedrivits av energisparkommittén bör utgöra en del av arbets- uppgifterna för den nya energimyndighet somjag i det följande kommer att föreslå skall inrättas fr.o.m. den I juli 1982. Grundprincipen för ansvars- fördelningen avseende informationen inom energihushållningsområdet bör. liksom hittills. vara att ansvaret åvilar de myndigheter som arbetar med energihushållning. Mitt förslag innebär att den nya myndigheten i huvudsak tar över de uppgifter som energisparkommittén f. n. har. Energi- sparkommittén bör därmed upphöra den ljuli l982.

De ställningstaganden som jag nu har redovisat innebär att jag. i likhet med flertalet remissinstanser. inte kan stödja det förslag som utredningen om myndighetsorganisationen inom energiområdet har lagt fram om att ombilda energisparkommittén till en energisparnämnd. Jag återkommer i det följande till denna fråga (avsnitt 11.4.5).

Den nya energimyndigheten föreslås inrättas den I juli 1982. Under budgetåret l98l/82 bör energisparkomniittén bedriva verksamheten enligt de riktlinjer som har gällt hittills. Kommittén bör dock. enligt vad jag har anfört. inte ha i uppdrag att utreda frågor rörande restriktioner eller för— bud. Chefen för industridepartementet har i budgetpropositionen l98l (prop. 1980/Sl: 100 bil. l7l efter samråd med mig beräknat l5 milj. kr. för kommitténs verksamhet under nästa budgetår.

Jag går nu över till att behandla energisparkommitténs förslag om start- kloekor för elektriska motorvärmare och om energibesparingar inom för- paekningssektorn.

Beredningen av kommitténs förslag om startkloekor har visat att säkra uppgifter om bl. a. möjlig energibesparing. antalet berörda bilar och lämp- lig typ av klocka inte föreligger. Prisökningarna på el under 1980-talet och det ökade energimedvetandet torde tillsammans med informationsåtgärder leda till att de reduceringar av elanvändningen som kan åstadkommas genom att begränsa inkopplingstiden för elektriska motorvärmare i till- räcklig utsträckning tas till vara utan att förbud eller restriktioner införs.

Jag har tidigare anfört att restriktioner och förbud bör användas med yttersta sparsamhet. Mot denna bakgrund anser jag att förslaget om att införa krav på obligatorisk startklocka vid användande av motor- och kupévärmare inte bör genomföras.

[ rapporten (ESK l979101) Energi och förpackningar föreslår energi- sparkommittén olika åtgärder för att minska energiåtgången inom för- packningsområdet. Åtgärderna avser användning av oblekt papper för

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 89

förpackningar. övergång till returnerbara dryckes- och transportförpack- ningar samt register överförpaekningars energibehov som grund för ener- gideklaration. Rapporten har i de delar som rör frågor om returglas och engångsförpaekningar för drycker överlämnats till utredningen (Jo l980:05) om återvinning av vissa dryckesförpackningar. 1 det följande kommer jag därför att uppehålla mig vid de delar i rapporten som rör övergång till oblekt papper i förpackningar. returnerbara transportförpack- ningar och energideklaration av förpackningar. En sammanfattning av förslagen och remissyttrandena över dessa delar av rapporten redovisas i bilaga 1.5.

Energisparkommittén föreslår att man från svensk sida initierar ett inter- nationellt samarbete för att undanröja konkurrensnackdelar vid övergång till oblekt papper och anmäler att kommittén avser att initiera förhandling- ar med producenter med dominerande marknadsställning för sina pro- dukter i Sverige i syfte att påskynda en övergång till oblekt papper i produkternas förpackningar. Kommittén föreslår också att något lämpligt organ får i uppdrag att initiera ett samarbete med berörda intressenter i syfte att förbättra och till nya varugrupper utvidga befintliga system för returnerbara transponförpaekningar. Slutligen föreslås att ett offentligt register över olika förpackningars energibehov upprättas under en försöks- period av fem år som underlag för energideklaration av förpackningar.

Ett flertal remissinstanser. anser att det är nödvändigt att spara energi på alla områden och ställer sig positiva till de strävanden som kommit till uttryck i rapporten. De påpekar emellertid också att den energibesparing som bedöms kunna uppnås om förslagen i rapporten genomförs utgör en förhållandevis liten del av landets totala energianvändning. En del remiss- instanser ställer sig helt avvisande eller tveksamma till vissa delar av de förslag som redovisas och framhåller att ytterligare underlag måste tas fram innan beslut kan fattas.

Av uppgifterna i energisparkommitténs rapport framgår att spareffek- terna av de föreslagna åtgärderna uppskattas till förhållandevis låga värden och att sparresultaten i hög grad är beroende av vad som är praktiskt möjligt att genomföra. ] likhet med ett stort antal remissinstanser anserjag att det är angeläget att spara energi på alla områden. Det är emellertid nödvändigt att väga möjliga besparingar mot de insatser som behövs för att nå besparingarna.

Jag utgår från att de möjligheter till energibesparingar som kan finnas genom övergång från blekt till oblekt papper i förpackningar bevakas av berörda branscher. Av råpporten framgår att en övergång från blekt till oblekt papper i förpackningar kan innebära en försämrad konkurrenssitua- tion för svenska förpackningsprodueenter i förhållande till producenter i utlandet och att därför denna fråga bör tas upp till behandling i internatio- nella organ för att undanröja sådana nackdelar. Enligt min mening bör vi från svensk sida stimulera till att dessa frågor diskuteras i internationella sammanhang.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 90

Vi bör också försöka ta tillvara de möjligheter till användning av oblekt papper i förpackningar för produkter där företagens internationella kon- kurrenssituation inte påverkas. Energisparkommittén bör i detta syfte ta upp överläggningar med sådana producenter på den svenska marknaden som har en dominerande marknadsställning i syfte att verka för en över- gång till oblekt papper i förpackningar.

[ rapporten framhålls att inte oväsentliga energivinster kan göras genom att öka användningen av returnerbara transportförpackningar. Remissin- stanserna pekar bl.a. på att det behövs ytterligare faktaunderlag för att belysa bl.a. eventuella kostnadsbesparingar. Vidare framgår av yttrande- na att en omfattande standardisering av transportförpaekningar har ägt rum och att arbetet härmed alltjämt pågår.

För egen del anser jag det vara önskvärt att en ytterligare standardise- ring av transportförpaekningarna kommer till stånd om man därigenom kan bidra till besparing av energi till rimliga kostnader. Jag utgår från att intressenterna inom aktuella branscher bevakar dessa frågor och vidtar de åtgärder de anser befogade.

Syftet med energisparkommitténs förslag om register över förpackning- ars energibehov är att inrikta tillverkning och användning av förpackningar mot energisnålare sådana. Mot bakgrund av att det finns ett stort antal olika processer för att framställa förpackningar och olika material i för- packningarna anser jag att möjligheterna att åstadkomma rättvisande be- räkningar av energiåtgången i olika förpackningar måste betraktas som små. Genomförande av förslaget kan också leda till ett betungande upp- giftslämnande. Det är vidare väsentligt att man i detta sammanhang beak- tar förbrukningen av även andra resurser i samhället än energi. Bl.a. mot bakgrund härav är jag. i likhet med flertalet remissinstanser. inte beredd att förorda att energisparkommitténs förslag genomförs. Jag räknar med att berörda branscher vidtar de åtgärder som de anser ändamålsenliga inom detta område.

4.4.4 Energibehov år [985 och 1990

Utvecklingen av den framtida energianvändningen inom sektorn bostä- der. service m.m. beror bl. a. på förändringar i antalet lägenheter. dessas storlek och standard. fördelningen av lägenheterna på småhus och flerfa- miljshus och utvecklingen av lokalbeståndet.

Fördelningen på uppvärmningsform påverkar, som jag tidigare har nämnt, också storleken av den slutliga energianvändningen inom denna sektor. En övergång till el- eller fjärrvärme minskar den redovisade an- vändningen genom att energiomvandlingsförlusterna efter en sådan över- gång redovisningsmässigt sett hamnar utanför sektorns energianvändning. Dessutom kan en övergång till el- eller fjärrvärme i sig innebära en förbätt- rad energihushållning genom högre verkningsgrad i anläggningarna för produktion av fjärrvärme än i enskilda pannor.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 91

För hushållens användning av energi till annat än uppvärmning har bl. a. inkomstutvecklingen betydelse.

Som jag tidigare har nämnt har SIND dels gjort en prognos över den sannolika utvecklingen av energianvändningen till år 1990. dels beräknat energiutvecklingen i LU 80:s två huvudalternativ för ekonomisk utveck- ling till år 1985. Bostads- och lokalbestånden antas utvecklas likartat i de två alternativen. Energisparandet beräknas lyckas bättre i alternativ l äni alternativ 2. SlND:s beräkningar visar på en minskning av energianvänd- ningen inom bostäder. service m.m. på 2.1 % per år i genomsnitt i alterna- tiv 1 och 1.3 %- i alternativ 2 under perioden 1979—1985. Om korrigering sker för att år 1979 var kallare än normalt. blir den beräknade årliga minskningen resp. 1.2 % och 0.4 % under perioden.

SlND:s beräkningar av bostadsbeståndets utveckling följer i prognosen för perioden 1979—1990 i stort de bedömningar som har gjorts av LU 80 för hela 1980—talet. SIND räknar med att antalet lägenheter i småhus ökar med i genomsnitt 1,4 %.- per år motsvarande 23 OOO—24000 lägenheter — ochi flerbostadshus med 0,4 % per år motsvarande 9000—10000 lägenheter till år 1990. Andelen småhus beräknas alltså öka under perioden. vilket leder till att den genomsnittliga energianvändningen per lägenhet i nya bostäder ökar. En viss tillväxt av lokalbeståndet antas också i beräkningar- na.

För nya hus som uppförs enligt reglerna i SBN beräknas, som jag tidigare har anfört. energiåtgången bli ungefär hälften mot energiåtgången i hus uppförda i början av 1970-talet. Många hus som uppförs uppfyller med god marginal kraven i nu gällande bestämmelser. SIND antar att åtgångs- talen i nya bostäder minskar ytterligare något mot slutet av perioden till år 1990 på grund av effekter av ökade energipriser.

Den genomsnittliga energiåtgången i befintliga byggnader påverkas bl. a. av resultatet av energisparandet i befintlig bebyggelse.

SIND räknari sin prognos till år 1990 inte med att sparåtgärder kommer att vidtas i befintliga byggnader i sådan utsträckning att så mycket energi sparas som omfattas av den av riksdagen beslutade ambitionsnivån för energisparandet i befintlig bebyggelse. Verket räknar dock med en sänk- ning av den specifika energianvändningen både i bostäder och lokaler.

Andelen el- eller fjärrvärmda småhus beräknas enligt SlND:s prognos öka från 34 % till 54 % under perioden 1979—1990. Motsvarande Uppgift för flerbostadshus är 45 % till 68 %. En övergång till el- eller fjärrvärme beräknas alltså ske både i småhus och flerbostadshus. Andelen enskild oljeuppvärmning minskar i motsvarande grad. Jag kommer senare i dag att behandla frågor om värmeförsörjning (kapitel 8). Av vadjag då kommer att framhålla framgår att jag räknar med en större övergång till el- och fjärr- värme än vad SIND har gjort.

Utvecklingen av den privata konsumtionen påverkar den framtida ener- gianvändningen hos hushållen. Under 1970-talet ökade denna konsumtion

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 92

med i genomsnitt 2 % per år. Under 1980-talet väntas ökningstakten bli betydligt mindre. Detta torde begränsa hushållens användning av energi.

Energianvändningen inom sektorn beräknas enligt SIND minska under perioden 1979—1990 med i genomsnitt 0.8 % per år. Om energianvändning- en år 1979 temperaturkorrigeras beräknas minskningen bli i genomsnitt 0.3 % per år. ()ljeanvändningen beräknas minska medan användningen av el och andra bränslen än olja beräknas öka. Oljans andel av den totala energianvändningen inom sektorn beräknas enligt SIND minska från 71 .%- år 1979 till 54 % år 1990.

Mot bakgrund av nyssnämnda prognoser och beräkningar samt de spar- program som föreslås för 1980-talet finnerjag efter samråd med chefen för bosti'idsdepartementet det rimligt att räkna med en användningsnivå för bostäder. service m.m. år 1985 på 150— 160 TWh. varav 60—52'1'Wh el och år 1990 på 140—155 TWh. varav ca 66—60 'fWh el. De undre gränserna i intervallen har satts med beaktande av de förslag till besparingar som chefen för bostadsdepartementet kommer att lägga fram senare.

Fördelningen mellan el och bränslen inom denna sektor bestäms framför allt av industrins elbehov. Vid en låg industriell tillväxt och därmed ett lågt elbehov inom industrin finns större möjligheter att använda el för att ersätta olja inom sektorn bostäder. service m.m. Därför är inte t. ex. en låg energianvändningsnivå inom bostäder. service m.m. nödvändigtvis för- bunden med en låg elanvändningsnivå.

De användningsnivåer som jag nu har angett innebär en genomsnittlig årlig minskning av energianvändningen inom sektorn bostäder. service m.m. med 3.2—2.l %. under perioden 1979—1985 och med 2.4—1.4',f"z'.- under perioden 1979—1990. Användningen av bränsle beräknas minska medan elanvändningen beräknas öka. Om uppgifterna för är 1979 tempera- turkorrigeras beräknas den genomsnittliga ärliga minskningen av energian- vändningen till 2.3—1_3 % under perioden 1979—1985 och till 1.9—1 % under perioden 1979—1990.

4.5 Energihushållningsprogram för transportsektorn

Jag skall nu informera om riktlinjerna för energihushållning inom trans- portsektorn och om hur dessa riktlinjer bör utvecklas.

4.5.1 Nuvarande energiunvändning

Närmare 20 %- av den totala energianvändningen och 30 % av den slut- liga användningen av olja i landet avser transportsektorn. All energian- vändning för inrikes trafik samt den bunkring för utrikes sjöfart och flyg som sker i Sverige räknas in i sektorns energianvi'tndning. De inrikes transporterna svarar för 84 % och bunkring för utrikes sjöfart och luftfart för 16 %- av transportsektorns energianvändning.

Den övervägande delen av energianvändningen avser biltrafiken. Per-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 93

sonbilarna svarar för drygt 60 %- och lastbilarna för drygt 20 %.- av de inrikes transporternas energianvändning. Järnvägar och bussar svarar sammanlagt för 6 %. sjöfarten 2 % och flyget 2 % av inrikestrafikens cnergiförbrukning.

Sektorn är till 97 % beroende av oljeprodukter. Endast den spårbundna trafiken. dvs. järnväg. tunnelbana och spårväg. använder elenergi.

Energiåtgången för transporter har vuxit snabbt under efterkrigstiden. Den genomsnittliga årliga ökningstakten har varit större än för övriga sektorer vilket har lett till att transportsektorns andel av den totala ener- gianvändningen har ökat. Sektorns energianvändning beräknas under pe- rioden 1973—1979 ha ökat med 1.5 % per år från 73 TWh till 80 TWh.

Den snabba tillväxten av transportsektorns energianvändning har fram- för allt berott på en kraftig ökning av personbilarnas transportarbete och i viss män på en successiv utveckling mot tyngre fordon med högre bränsle- förbrukning. Tätortsbebyggelsen har blivit alltmer utspridd med ett ökat trafikarbete som följd. De senaste åren har emellertid medfört förändring- ar. Bilbeståndet har inte ökat i någon större utsträckning sedan år 1976 och förbrukningen av bensin har minskat under den senaste tiden.

4.5.2 Program för energihushållning inom minxpurlsektorn under 1980- talet

] riksdagens trafikpolitiska beslut våren 1979 (prop. 1978/79:99, TU l978/79: 18. rskr 1978/79z4l9) angavs riktlinjer för ett energihushållnings- program inom transportsektorn. Målet för de åtgärder som föreslogs var att minska energianvändningen inom transportsektorn med 4—5 % i förhål- lande till en beräknad energianvändning för år 1990. Som en allmän ut- gångspunkt betonades att valet av energibesparande åtgärder måste grun- das på en helhetssyn. varvid inte enbart transportmedlens energianvänd- ning beaktas.

1 det trafikpolitiska beslutet angavs olika vägar för att åstadkomma energibesparingar. Bl.a. pekades på möjligheterna att minska trans— portbehovet och trafikarbetet genom t.ex. bebyggelseplaneringen. bättre resandeplanering och effektivare transportorganisation. Vidare förordades en övergång till mer energieffektiva transportmedel där kollektivtrafikens betydelse och samåkningen betonades. Tekniska förändringar av fordonen liksom ett bättre framförande och underhåll av fordonen borde också enligt beslutet medverka till en minskad energianvändning. De åtgärder som därvid anvisades var bl. a. riktlinjer för nya bilars bränsleförbrukning och förbättrad information till bilisterna.

Bilbranschens utpräglade internationella karaktär samt industd- och handelspolitiska överväganden utgjorde en viktig grund för åtgärdsför- slagen. ] beslutet betonades att skärpta krav beträffande avgasutsläpp och trafiksäkerhet i vissa fall inverkar negativt på bränsleförbrukningen. Hän- syn skulle tas inte bara till bränsleförbrukningen utan också till miljö- och säkerhetskrav vid valet av åtgärder på personbilsområdet.

Prop. l980/8lz90 Bilaga ] Industridepartementet 94

Riktlinjerna för energihushållningsprogrammet har följts upp genom en rad insatser. Det har enligt min mening inte sedan våren (979 framkommit något nytt underlag som motiverar en omprövning av de riktlinjer som då angavs. Jag kommer därför, efter samråd med chefen för kommunikations- departementet. att i det följande föreslå dels vissa preciseringar av riktlin- jerna. dels ytterligare insatser som jag bedömer nödvändiga.

Energianvändningen inom transportsektorn består nästan helt av olje— produkter. Det är angeläget med åtgärder som minskar oljeanvändningen. Detta kan åstadkommas bl. a. genom bättre energihushållning och utveck- ling av alternativa drivsystem. Jag återkommer i det följande till transport- sektorns bränsleförst'irjning (kapitel 7) och chefen för industridepartemen- tet till frågan om alternativa drivsystem (avsnitt l5.2.3.7).

Det stora oljeberoendet gör transportsektorn mycket sårbar för störning- ar i drivmedelstillförseln. Utbytbarhcten mellan olja och annan energian- vändning inom transportsektorn är åtminstone på kort sikt mycket begrän- sad. Transportrådet (TPR) har nyligen presenterat en rapport om åtgärder avsedda att möta kortsiktiga störningar i energitillförseln (TPR 198111). Beredskap för drivmedelskriser. Rapporten behandlar tänkbara åtgärder som kan sättas in vid tillfälliga drivmedelskriser.

Jag anser det nödvändigt att ha ett förberett handlingsprogram för att möta snabbt uppkommande och kraftiga störningar i vår drivmedelstillför- sel och TPR:s rapport ger enligt min mening ett bra underlag för en bättre beredskap vid hastigt uppkommande drivmedelskriser. TPR:s arbete med beredskapsfrågorna är ett viktigt komplement till de mera långsiktiga insat- serna för att spara energi.

Förutsättningarna för ett effektivt arbete med energihushållning inom transportsektorn har förbättrats sedan riksdagen fattade beslutet våren l979 genom att ett sammanhållande ansvar har ålagts en särskild myndig- het. TPR skall i enlighet med sin instruktion och i den mån det inte ankommer på någon annan myndighet. svara för frågor som rör energihus- hållningen inom transportsektorn. ! rådets uppgifter ingår att planera. samordna och följa upp energihushållningen.

lnom TPR pågår arbete med ett program för att på längre sikt åstadkom- ma en dämpad utveckling av energianvändningen inom transportsektorn. ] programmet kommer TPR att belysa effekterna av olika åtgärder med avseende på bl. a. besparingspotential och förutsättningarna för ett genom- förande. Därvid skall dc problem som kan uppstå vid en långsiktig anpass- ning studeras. bl.a. med avseende på positiva och negativa sidoeffekter.

Jag fäster stor vikt vid TPR:s programarbete och det bör fortsätta i enlighet med de riktlinjer för energihushållningen inom transportsektorn som angavs i riksdagsbeslutet våren 1979. Jag vill därtill anföra följande.

Energieffektiviteten för transportmedlen ökar med ett ökat utnyttjande av kapaciteten. Tillgängliga passagerar- och godsmängder bestämmer vilka transportlösningar som är mest energieffektiva. Alla dagens transportme-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 95

del har sina företräden med hänsyn till de olika krav och förutsättningar 'som föreligger i skilda transportsituationer. Transportmedelsvalet kan dock inte göras enbart med hänsyn till energieffektiviteten utan måste ses i ett brett trafikpolitiskt sammanhang.

Enligt min bedömning finns därför inga enkla lösningar till en bättre energihushållning inom transportsektorn genom att ensidigt gynna eller satsa på något visst transportmedel. Energihushållande insatser behövs som jag ser det inom ett brett fält. Alla transportmedel måste beröras och strävan bör vara att finna rimliga avvägningar mellan transportmedlen.

Som tidigare har redovisats svarar personbilarna för en mycket stor del av den totala energianvändningen inom transportsektorn. Personbilstrati- kens utveckling framöver är därför av avgörande betydelse för möjlighe- terna att inom transportsektorn hushålla med energi. Sedan några år tillba- ka har antalet personbilar i trafik varit i stort sett oförändrat och det har skett en stark nedgång i nyinköpen av bilar. Bakom denna utveckling ligger enligt min bedömning både ökade bensinpriser och en begränsad ökning av hushållens inkomster.

Prisinstrumentet har i flera sammanhang visat sig effektivt på transport- området. Jag tänker främst på det ökade kollektiva resandet med järnväg och flyg sedan lågprissatsningarna inleddes under år 1979. Statens järnvä- gars (SJ) lågprissatsning har medfört ett ökat järnvägsresande och ett bättre utnyttjande av resurserna. Antalet resande har ökat med 30 %. Av de tillkommande järnvägstralikanterna valde 70 % tåget i stället för bilen. Sex av tio inom denna grupp uppgav att SJ:s sänkta priser var skälet till deras val. medan resten i första hand åberopade de höjda bensinpriserna. Lågpriserna på flyget har medfört att antalet passagerare har ökat- med närmare 20 %. Med ett bättre utnyttjande av kapaciteten har också ener- gianvändningen per resande minskat. Även inom den lokala och regionala trafiken har på många håll antalet kollektivresenärer ökat sedan taxorna har reformerats.

Jag har redan tidigare framhållit att priset bör användas som styrmedel för energihushållningen under 1980-talet. Detta bör också gälla privatbilis- men. Enligt min mening tyder den senaste tidens utveckling av bilresandet och det ökade intresset för bensinsnåla fordon på att bilisterna är prismed- vetna.

Vägtratikskatteutredningen (B l977z05) har i ett delbetänkande (Ds B 1980: 13) Översyn av vägtralikbeskattningen föreslagit att fordonsskatten slopas för vissa fordon och att skattebortfallet ersätts genom en höjning av drivmedelsbeskattningen. Utredningen anser att en sådan skatteomlägg- ning skulle kunna ge vissa energispareffekter. De kilometerskattepliktiga fordonen omfattas dock inte av förslaget. I utredningens uppdrag ingår dock även att utvärdera kiiometerskattesystemet. Utredningens förslag bereds f.n. inom regeringskansliet.

När det gäller elbilar har vägskatteutredningen i tilläggsdirektiv fått i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 96

uppdrag att finna en skattekonstruktion som jämställer eldrivna fordon med likvärdiga. konventionellt drivna fordon.

Jag har tidigare anfört att en väl avvägd energibeskattning är ett viktigt styrmedel för att påverka bl.a. energianvändningen. Energiskatteutred- ningen har i uppgift att lämna förslag till framtida utformning av energiskat- tesystemet.

Jag går härefter över till att behandla olika delar i ett energihushållnings- program för transportsektorn.

Saniliällcts I7cbyggelscmr'i'nsrer är av stor betydelse för transportar- betets omfattning och därmed drivmedelsförbrukningen. Under de senaste ' decennierna har den geografiska spridningen och separeringen av bo- stads-. arbets- och serviceområden ökat. Resorna till arbete och service har blivit längre. En allt mindre del av förflyttningarna sker till fots eller med cykel medan bilar och bussar har fått en större betydelse.

En rad ekonomiska och sociala faktorer måste beaktas i bebyggelsepla- neringen. Det är emellertid enligt min mening väsentligt att man vid lokali- seringen och utformningen av nya bostads- och arbetsplatsområden efter— strävar att minska transportarbetet bl.a. genom goda förutsättningar för en effektiv kollektivtrafik. Målet måste vara att finna sådana bebyggelselös- ningar att önskemålen om t.ex. en god bostadsmiljö kan förenas med energisparmålen. ] riksdagens beslut om en ny tralikpolitik framhölls att det är av största vikt att det i den fysiska planeringens alla skeden klargörs hur den kollektiva tralikförsörjningen skall utformas — vilken trafikstan- dard som skall väljas. vilka investeringar som krävs och vad trafiken kommer att kosta. Möjligheterna att kunna försörja ett område med kollek- tivtrafik bör därför enligt min uppfattning uttryckligen anges som en faktor i bebyggelseplaneringen. Enligt lagen om kommunal energiplanering skall kommunerna i sin planering främja hushållningen med energi. Jag vill också erinra om det arbete som f.n. pågår inom regeringskansliet med en ny plan- och byggnadslagstiftning.

Även med en given samhällsstruktur kan iruiisportsysicinc'r urverk/us eller förändras så att energianvändningen minskas. En bättre framkom- lighet minskar sålunda i regel energiåtgången för alla trafikmedel. Likaså kan ett effektivare utnyttjande av befintliga fordon medverka till att spara energi.

Bilen har spelat en stor roll för såväl samhällsbyggandet som enskilda personers möjligheter att resa. Den är i många fall oöverträffad som färdmedel. Men för att minska energianvändningen inom transportsektorn krävs effektivisering av personbilstrafiken. Det bör i första hand ske ge- nom att statsmakterna med hjälp av prisinstrumentet påverkar den enskil- de bilisten att bl. a. planera sitt resande bättre.

Bilen bör även kunna användas mer energieffektivt genom att fler åkeri samma bil. [ glesbygden framstår samåkning i många fall som ett värdefullt alternativ till kollektiv trafik och till egen bil för arbetsresor. För dem som

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 97

saknar bil kan samåkning också vara det enda sättet att färdas till arbetet. Samåkning bör som jag ser det även kunna vara ett alternativ i tätorterna, bl. a. då det gäller resor från spridd villabebyggelse eller då det är fråga om resor där kollektivtrafik saknas.

En rad försök med samåkning har bedrivits och f.n. bedrivs försöks- verksamhet med bl. a. statligt stöd på några platser i landet. Det är ännu för tidigt att dra några definitiva slutsatser om möjligheterna att få till stånd en mer organiserad form för samåkning. Jag vill dock framhålla att en faktor som har verkat återhållande på samåkningen är de nuvarande reglerna för avdrag vid inkomstbeskattningen för arbetsresor i bil. Dessa avdragsmöj- ligheter medför att många bilägare har förhållandevis låga kostnader för bilutnyttjandet. Det finns därför risk för att de inte beaktar de verkliga kostnaderna för bilresande.

Cykeltrafiken har på vissa håll ökat kraftigt under de senaste åren. men den varierar starkt mellan säsongerna. Lokala trafiksaneringar har under- lättat cykeltrafiken. Statliga bidrag kan fr.o.m. år 1980 lämnas till cykel- leder. Det finns från samhällssynpunkt fiera skäl. inte minst energi- och besparingsskäl, att ägna gång- och cykeltrafikmiljön fortsatt uppmärksam- het.

En utbyggd och förbättrad kollektivtrafik är ett viktigt medel för att uppnå en bättre energihushållning inom transportsektorn. Förutsättningen är emellertid att de kollektiva trafikmedlens högre kapacitet utnyttjas. För att kunna utgöra ett konkurrenskraftigt alternativ till bilen bör kollektivtra- fiken ges en hög standard främst vad gäller tillgänglighet till arbetsplatser och service. Ett ökat resande med kollektiva färdmedel ger också förbätt- ringar i trafiksäkerhet och miljö.

När det gäller tätortstrafiken bör åtgärder vidtas som bl.a. förbättrar kollektivtrafikens framkomlighet. Det kan gälla byggande av särskilda bussleder. anordnande av reserverade körfält, trafiksignaler som priori- terar kollektiv trafik och infartsparkeringar i anslutning till de kollektiva transportmedlen. [ de större tätorterna kan också en spridning av arbetsti- derna medverka till att bättre utnyttja kollektivtratikens kapacitet.

En särskild kollektivtrafikbercdning (K 1979: 07) har tillkallats för att i mer samlade former analysera behovet av nya trafiklösningar på kollektiv- trafikområdet. Beredningen skall initiera, följa upp och utvärdera försöks- verksamhet med nya trafiksystem för den kollektiva trafikförsörjningen i tätorter av olika struktur. En viktig uppgift för beredningen är att över- brygga svårigheter när det gäller att ge forskningsresultaten en praktisk tillämpning. _

Genom att utnyttja tele- och postkommunikationerna väsentligt mera än f.n. bör antalet tjänsteresor kunna minskas.

Bl.a. pågår en vidareutveckling av dagens telefonkonferenssystem för att kunna erbjuda en attraktiv sammanträdesform.

Även på godstransportområdet bör möjligheterna att hushålla med ener- 8 Riksdagen 1980/8]. I saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 98

gi genom att effektivisera transportapparaten utnyttjas. Bl.a. bör samord- nade transporter eftersträvas så att tillgänglig lastkapacitet kan användas rationellt.

Järnvägen kommer främst till sin rätt vid transporter av stora gods- mängder över långa avstånd. En utveckling av systemtransportcr pågår inom SJ. Vidare kan SJ genom kombinerad tåg- och biltransport ge en god transportservice även till kunder som saknar industrispår. Den snabba kostnadsstegringen, främst till följd av ökade drivmedelspriser. har med- fört att transportförmedlare och åkare har visat ett markant ökat intresse för kombinerade transporter. Jag utgår ifrån att samarbetet mellan SJ och transportförmedlingsföretagen kommer att vidareutvecklas under 1980- talet.

Sjöfarten är i många sammanhang ett cnergisnålt transportmedel. Ofta talar också miljö- och trafiksäkerhetsskäl för att en större del av transport- arbetet övertas av sjöfarten. Under hösten 1980 tillkallades en särskild utredare (K l980:03) för att se över närsjöfartens möjligheter och pro- blem. Utredaren skall bl.a. söka fastställa i vad mån de förutsättningar under vilka sjöfarten arbetar är riktigt utformade med beaktande av sam- hällsekonomiska fördelar av miljö-. energi- och beredskapspolitisk art.

Den tekniska utformningwi ar fordonen påverkar i hög grad bränsleåt- gången. Utvecklingen mot en ökad andel tyngre fordon under de senaste decennierna har medfört en genomsnittligt ökande drivmedelsförbrukning per mil och bil. Under de närmaste 10—l5 åren finns anledning att räkna med en snabb teknisk utveckling. där bilarnas bränsleförbrukning kommer att ägnas större intresse än tidigare. I huvudsak torde förbättringar av bränsleeffektivitcten under denna tidsperiod komma att uppnås genom vidareutveckling av dagens teknik beträffande drivsystem och fordonsut- formning.

Regler omfattande krav på mer bränslesnåla bilar har införts i fiera länder. Även om dessa regler inte automatiskt leder till att mer bränsle- snåla bilmodeller säljs på den svenska marknaden kommer de på ett genomgripande sätt ändå att påverka det svenska bilsortimentet. För att i möjligaste mån ytterligare säkerställa att de bränsleeffektiva bilar som biltillverkarna nu utvecklar tillförs även den svenska marknaden har TPR våren 1980 fått regeringens uppdrag att inleda förhandlingar med person- bilsleverantörer rörande nya bilars bränsleförbrukning. Förhandlingarna skall drivas med sikte på att ingå sådana överenskommelser med leveran- törerna som möjliggör att den vägda genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya personbilari Sverige år 1985 inte överstiger ca 0.85 liter per mil. År 1979 uppgick motsvarande bränsleförbrukning till ca 0.93 liter per mil.

Enligt vad jag har erfarit har överenskommelser med denna innebörd nyligen träffats med de större personbilsleverantörerna. TPR fortsätter förhandlingarna och jag räknar med att även övriga personbilsleverantörer ingår sådant avtal. Förutsättningarna för att uppfylla riktlinjerna för nya

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 99

bilars bränsleförbrukning vid mitten av 1980-talet är därmed enligt min bedömning goda. TPR skall i enlighet med uppdraget också utreda förut- sättningarna för att ingå överenskommelser om ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen för nya personbilar fram till år l990. Jag räknar med att bilindustrin även i fortsättningen i enlighet med konsumenternas önske- mål starkt kommer att prioritera åtgärder som reducerar bränsleförbruk- ningen. varvid den genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya—personbi- lar kan minskas ytterligare under den senare delen av l980-talet.

TPR har också fått i uppdrag att genomföra ett frivilligt sparprogram för lastbilstrafiken. Efter vad jag har erfarit har TPR upprättat ett åtgärdspro- gram för att spara energi inom lastbilstrafiken. Programmet omfattar frågor om bl.a. f'ordonskonstruktion och underhåll. körteknik samt transport- planering. Jag räknar med att programmet inom kort skall kunna börja genomföras i samarbete mellan TPR och berörda intresseorganisationer. Jag vill i sammanhanget erinra om att i I979 års trafikpolitiska beslut förutsattes att kostnaderna för information etc. i samband med program— mets genomförande skulle finansieras med medel från energisparkommit- tén.

Tekniska åtgärder kan också vidtas beträffande järnvägarna för att upp- nå energibesparingar. Ett kontinuerligt arbete pågår inom SJ. En förbätt- ring av omformarnas verkningsgrad minskar energiförbrukningen för samt- liga eldrivna tåg. Likaså kan besparingar uppnås vid ombyggnader genom kurvrätningar och linjcomläggning.

De snabbt ökade oljepriserna har påverkat sjöfarten. Drivmedlen (bunkers) har sedan oljekrisen 1973/74 blivit ca tio gånger dyrare och utgör nu ofta mer än hälften av ett fartygs driftskostnader. Därtill kommer att allt sämre bunkerkvalitéer har använts. De bedöms i framtiden bli än sämre då kravet på att ta ut fler lättare beståndsdelar ur oljan växer.

Ett utvecklingsarbete pågår inom sjöfartsnäringen för att möta de vänta- de. svårigheterna på drivmedelssidan. Fartygsmotorcr byggs numera för . betydligt sämre bunkerkvaliteter än dagens. Större fartyg byggs om från turbindrif't till motordrift trots att man därmed får ge avkall på snabbheten. Olika system för att ställa in motorerna på den mest bränslesnåla marsch- fanen med hänsyn tagen till nödvändig gångtid har arbetats fram.

Efter de kraftiga prishöjningarna på flygbränsle utgör bränslekostna- derna 20—30% av de totala kostnaderna för reguljärflygföretagen. En utveckling pågår med att ta fram effektivare flygplansmotorer och förbätt- ra den aerodynamiska utformningen av flygplanen. Sänkta hastigheter har dock gett den största energibesparingen. Men också åtgärder att minska flygplanens vikt och bättre underhåll har betydelse för energianvändning— en. Flygföretagen kan påverka bränsleförbrukningen genom att köpa bränsleeffektivare flygplan. men detta får effekter först på längre sikt. På kort sikt kan dock på vissa sträckor byte ske till mer bränsleeffektiva flygplanstyper.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l0t)

Internationellt ägnas stor uppmärksamhet åt frågan om vilka möjligheter som finns att förkorta flygvägarna och undvika onödiga väntetider. I Sverige pågår ett arbete mellan luftfartsverket och flygföretagen som berör luftrumssystemet och trafikledningen. Detta arbete syftar ytterst till att förkorta flygvägar och ge möjlighet till så direkta in- och utflygningar i terminalområdena som möjligt till och från en flygplats.

Enligt min bedömning kommer de ökade bränslepriserna att vara ett starkt incitament för tillverkare att konstruera bränslesnålare transportme— del. Det bör gälla såväl landtransporter som sjö- och luftfarten. Lättare fordon och fordon med lägre motorstyrka är t.ex. generellt sett bränsle- snålare. En ökad användning av mer energieffektiva fordon och motorer är nödvändig för att åstadkomma en god energihushållning inom transport- sektorn.

Bränsleåtgången för ett enskilt fordon påverkas i hög grad av körsätt oc h u nde rhål l. Lägre hastigheter för biltrafiken sänker energiförbruk- ningen. Ett bättre körsätt kan medföra upp till l0—20% lägre bränsleför— brukning och en dåligt justerad motor kan förbruka 10% mer bränsle och har dessutom större avgasutsläpp än normalt. Fordonsutrustning. som vinterdäck och takräcke. medför ökad bränsleförbrukning medan använd- ning av luftplogar s.k. spoilers kan minska förbrukningen.

Jag anser att information till bilisterna om nödvändigheten av att spara energi är väsentlig. De insatser som härvid redan har gjorts har enligt min bedömning varit värdefulla. Regleringar och tvångsåtgärder bör enligt min mening undvikas. Den enskilde bilisten kan själv i betydande utsträckning påverka drivmedelsförbrukningen. Det är viktigt att olika råd om energi- sparande förmedlas till bilisterna när det gäller körsätt. underhåll. hastig— het. bilmodell etc. Jag förutsätter att bilbranschen tar ett stort ansvar i det fortsatta informationsarbetet med dessa frågor. Vissa statliga insatser är dock befogade och jag förutsätter här en nära samverkan mellan TPR och energisparkommittén.

Det bör också enligt min uppfattning finnas ett utrymme för ökade utbildningsinsatser i dessa frågor. Motororganisationerna har här en viktig roll att spela. Jag förutsätter att större vikt läggs inom körkortsundervis- ningen och yrkestrafikutbildningen vid att visa hur körsätt. hastighet och underhåll minskar bränsleförbrukningen.

Somjag tidigare har framhållit kommer chefen för industridepartementet i det följande (kapitel 15) att lägga fram förslag om fortsatta insatser för forskning och utveckling inom energiområdet.

Förslaget omfattar bl. a. insatser för energihushållning inom transport- området. Ett område för dessa insatser är anpassning av drivsystem till alternativa drivmedel. Ett annat område omfattar åtgärder för teknisk utveckling av fordon i syfte att göra dem betydligt energieffektivare än f. n. Ytterligare ett område omfattar studier av sambandet mellan åtgärder i transportsystemet och transportsektorns energibehov.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet lt)!

[ ett tidsperspektiv som sträcker sig fram till år 1990 kommer petroleum- baserade d riv medel att vara dominerande. Den olja som vi på ett försörjningstryggt sätt kan få tillgång till bör reserveras främst för trans- portsektorn. Jag återkommer i det följande (kapitel 7) till de åtgärder som bör vidtas för att skapa en tryggare försörjning med drivmedel.

När det gäller alternativa system vill jag även erinra om att flerbränsle- motorer av typerna gasturbin och stirling samt eldrift på lång sikt kan spela en roll för att minska oljeberoendet. Jag vill särskilt framhålla att elektriskt drivna vägfordon med fördel kan användas i vissa begränsade fall. De har förutom sitt oberoende av olja ett flertal goda miljö- och driftegenskaper. Försök med moderna trådbussar planeras i några kommuner i samarbete med svensk industri och kollektivtralikberedningen. Deras användnings- område begränsas till mycket trafikstarka linjer där den relativt dyra kon- takttrådanläggningen kan uttnyttjas väl. Användningsområdct kan dock ökas om fordonen utformas med alternativa drivkällor.

Elbilar för person- och godstransporter måste baseras på batteridrift. En klar begränsning för användningen är därför deras relativt korta körsträcka mellan laddningstillfällcna. Men elfordon bör vara av intresse vid trafik över korta avstånd där miljöegenskaperna kommer till sin rätt. t.ex. vid city- och inomhustrafik.

Elfordon är till följd av små tillverkningsserier betydligt dyrare i anskaff- ning än konventionella fordon med motsvarande prestanda. Infrastruktur i form av laddare. batteribyten och service är inte allmänt utbyggd. Elbils- användningen är mot denna bakgrund av blygsam omfattning men kan även om den tillväxer inte bidra till att minska vårt oljeberoende annat än marginellt. Eftersom elfordon är helt oljeberoende finns det dock från beredskapssynpunkt intresse av att sätta in dem i vissa nyckeluppgifter.

Chefen för industridepartementet kommer senare (kapitel 15) att redovi- sa förslag till ett energiforskningsprogram där ett delprogram omfattar alternativa drivsystem. Jag vill också erinra om att medel från den oljeer- sättningsfond som jag tidigare har redovisat även kan finansiera demon- strationsprogram och fullskaleförsök på transportområdet.

Staten bör således enligt min uppfattning kunna bistå i utvecklingen av elfordon när det gäller forskning och utveckling och att utveckla standard. Det måste dock vara fordonsanvändarna själva som tar initiativ till elfor- dons drift och som påverkar uppbyggnaden av den infrastruktur som behövs för sådan drift.

Sammanfattningsvis anser jag att de riktlinjer som har lagts fast av riksdagen genom 1979 års trafikpolitiska beslut för energihushållningen inom transportsektorn bör gälla även fortsättningsvis. Av vad jag har anfört i det föregående framgår att jag därutöver har betonat prisstyrning- ens betydelse för att stimulera energihushållningen. Jag har vidare strukit under att kapacitetsutnyttjandet har stor betydelse för olika transportme- dels energieffektivitet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l()2

4.5.3 Em'rgibelwr år [985 och 1990

I LU 80 redovisas bl. a. framtidsbcdömningar av person- och godstrans- porter avseende i första hand perioden fram till år 1985. TPR hari samband med anslagsframställningen för budgetåret l98l/82 lämnat rapporten (TPR l980:3) Prognos för transportutvecklingen under 1980-talet. Vidare har SIND i sin prognos Energi på 80—talet. gjort bedömningar om utvecklingen inom transportområdet fram till år 1990.

De framtidsbcdömningar av utvecklingen på transportområdet som har utförts av LU 80. TPR och SIND är i väsentliga avseenden likartade. Av dessa bedömningar framgår följande.

Persontransporternas snabba tillväxt under efterkrigstiden har dämpats under 1970-talet till en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 2% per år. En ytterligare minskning av ökningstakten väntas under l980—talet. Den årliga tillväxten antas bli knappt [%. Arbetsresorna kan komma att öka medan fritidsresornas andel av resandet väntas minska. Resandet med kollektiva färdmedel väntas öka. Den största ökningen väntas falla på busstrafiken som en följd av utbyggnaden av landsbygdstrafiken genom tillkomsten av de nya länshuvudmännen. Vidare förutses en förbättring av personbilarnas energieffektivitet under 1980-talet.

För godstransporterna har det under 1970-talet skett en förskjutning mellan olika transportmedel. Sjötransporterna har tappat marknadsandelar till landtransporterna. Lastbilen har ökat sin marknadsandel påjärnvägens bekostnad. även på mycket långa avstånd. Efterfrågan på godstransporter är starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen och har nära samband med bl.a. utvecklingen av industriproduktionen och utrikeshandeln. Un- der l980-talet bedöms järnvägens marknadsandelar öka på bekostnad av lastbilarna. Den genomsnittliga ökningstakten för järnvägstransponcrna beräknas ligga på ca 2 % per år. Sjötransporterna bedöms behålla sin andel eller minska något.

I SlND:s prognos antas en genomsnittlig årlig ökning av energianvänd- ningen inom transportsektorn (inkl. bunkring) med ().79'2- under perioden 1979— l990. Denna ökningstakt innebär en väsentligt minskad ökningstakt jämfört med under perioden 1973— 1979. SlND räknar i sin prognos med en oförändrad energianvändning för persontransporterna. Personbilarnas en- ergiförbrukning antas minska medan en ökad användning väntas för de kollektiva transportmedlen. Vidare antar SIND att energianvändningen för godstransporter ökar under 1980-talet.

SIND bedömer tranSportsektorns energianvändning år 1990 till 86 TWh (inkl. bunkring för utrikes sjö- och luftfart). Energianvändningen. exkl. bunkring för utrikes sjöfart. år 1985 beräknas enligt LU 80 till ca 73 TWh i alternativ 1 och ca 71 TWh i alternativ 2. ()m energianvändningen för nämnda bunkring inkluderas kan användningen uppskattas till resp. ca 84 TWh och ca 81 TWh.

Utvecklingen på transportområdet styrs i hög grad av utvecklingen inom

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet l03

andra områden. Samhället är starkt beroende av transporter av gods och personer. Arbetsresorna är en avspegling av bl. a. vår bebyggelsestruktur och godstransporterna är starkt kopplade till näringslivets aktiviteter. 1 de tidigare redovisade framtidsbedömningarna antas att ökningstakten i trans- portarbetet och framför allt i energianvändningen kommer att dämpas betydligtjämfört med den senaste tioårsperioden.

Jag har tidigare redogjort för de möjligheter som finns att spara energi inom transportsektorn. Min allmänna bedömning är att det kommer att krävas en rad åtgärder för att begränsa energianvändningen till den nivå som SIND redovisari sin prognos. Drivmedelsförbrukningen för personbi- lar bör kunna minskas under 1980-talet. Godstransporter-nas energian- vändning är dock enligt min uppfattning svårare att begränsa då den är starkt beroende av den ekonomiska aktiviteten inom näringslivet. Åtgär- der som hämmar näringslivets utveckling och därmed sysselsättningen bör undvikas.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening rimligt att räkna med en total energianvändning inom transportområdet (inkl. bunkring för utrikes sjö- och luftfart) för år 1985 på 80—85 TWh. varav 2 TWh el och år 1990 på ca 85 TWh, varav 3 TWh el.

De användningsnivåer som jag nu har angett innebär en genomsnittlig årlig ökning med 0—1% under perioden 1979—1985 och med ca 0.6% under perioden 1979—1990.

4.6 Energibehovet i framtiden

4.6.1 Energiprognos till år [985 och 1990

I det föregående har jag redovisat de energianvändningsnivåer som jag anser man bör kunna räkna med år 1985 och år 1990. Utgångspunkten för beräkningarna är bedömningar om den ekonomiska utvecklingen under 1980-talet. om utvecklingstendcnsen inom olika användningssektorer och om möjliga hushållningsåtgärder m.m.

De energianvändningsnivåer som jag har angett bör ligga till grund för dels det fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet. dels planering av energitillförseln. Nivåerna skall naturligtvis vara så realistiska som möjligt. samtidigt som de ändå bör uttrycka en långtgående ambition att hushålla med energi. Vid planering och dimensionering av energitillförseln måste å andra sidan utgångspunkten vara att det framtida energibehovet kan tillgodoses med rimlig säkerhet. Detta innebär att en säker energiför- sörjning måste kunna åstadkommas även om de eftersträvade använd- ningsnivåerna skulle överskridas till följd av exempelvis att sparansträng- ningarna inte lyckas fullt ut eller att den ekonomiska utvecklingen och samhällsutvecklingen får ändrade förlopp. Särskilt viktigt är att tillgången på energi inte blir hämmande för den ekonomiska utveckling som behövs för att balansen i Sveriges ekonomi skall kunna återställas och fortsatt

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 104

ekonomisk utveckling tryggas. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt bör nivåerna beträffande energianvändningen anges i form av intervall. där intervallets undre gräns lämpligen representerar en hög sparambition. En användningsnivå kring den övre gränsen bör representera ett energibehov som skall kunna tillgodoses.

De nivåer som jag har föreslagit i tidigare avsnitt sammanfattas i tabell 4.5.

Tabell-1.5 Energianvändningsnivåer år 1985 och 1990. TWh (inkl. bunkring för utrikes sjöfart och flyg exkl. olja för icke energiändamål)

Användningssektor 1985 |99t) el bräns— totalt el len Industri 47—55 I23— l30 l70— 185 53—59 Transporter 2 78— 83 80— 85 3 Bostäder. service m.m. 60—52 90— l08 ISO— 160 66—60 Totalt 109' 291—32I 400—430 122'

' Motsvarar en elenergiproduktion av 120 resp. l34 'l'Wh.

De föreslagna energianvändningsnivåerna innebär en genomsnittlig årlig förändring av energianvändningen under perioden I979—1985 på resp. en minskning med ca 0.7% och en ökning med ca 06%. Under perioden I979—1990 innebär de angivna nivåerna en genomsnittlig årlig förändring på resp. en minskning med ca 0,4% och en ökning med ca 03%. Om uppgifterna om energianvändningen år 1979 temperaturkorrigeras blir mot- svarande förändring rcsp. en minskning med ca 03% och en ökning med ca 0.9% för perioden I979—1985 och resp. en minskning med ca 02% och en ökning med 0.5 % för perioden 1979—1990. Användningen av el väntas öka medan användningen av bränslen väntas minska. Av vad jag i det följande (kapitel 5) kommer att anföra framgår att användningen av olja beräknas minska och användningen av andra bränslen öka.

Den genomsnittliga ökningen av energianvändningen för medlemslän- derna inom IEA beräknas under perioden 1979—1990 till totalt omkring 1.6 % per år. De siffror som jag nu har redovisat ligger alltså lågt interna- tionellt sett.

Intervallen har satts med utgångspunkt i de energianvändningsnivåer som SIND har beräknat. Vid min beräkning av de undre gränserna för intervallen har jag räknat med bl.a. de förslag till energibesparingar som chefen för bostadsdepartementet kommer att lägga fram senare. Jag har vidare räknat med en större övergång från enskild uppvärmning till el- eller fjärrvärme än vad SIND har gjort vilket i sig som jag tidigare har redogjort för redovisningsmässigt sett leder till en lägre nivå på den slutliga energianvändningen. De angivna nivåerna bör kunna ge utrymme för en ekonomisk utveckling som enligt LU 80 krävs för att balans skall nås i samhällsekonomin.

bräns- len 122—13] ca 82 74— 95 278—308

totalt

175— l90 ca 85 l40— l55 400—430

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 105

De undre gränserna för intervallen för de angivna energianvändningsni- våerna speglar en hög ambition beträffande energihushållning. För att detta skall uppnås inom ramen för en utveckling mot ökad samhällsekono- misk balans enligt LU 80:s alternativ 1 krävs att den inhemska resursan- vändningen ytterligare begränsas så att utrymme skapas för de merinveste- ringar i besparingsutrustning m. m. som den lägre energianvändningen förutsätter. Detta illustrerar att energianvändningsnivåerna inte kan ses som absoluta mål utan måste inordnas i övervägandena om den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken för att de grundläggande ekono— miskt-politiska målen skall uppnås.

Relationen mellan dels den genomsnittliga årliga ökningstakten för brut- tonationalproduktionen (BNP). dels motsvarande förändring av energian- vändningen framgår av tabell 4.6.-

Tabell 4.6 Förändring av energianvändningen och av BNP. Genomsnittlig ökning, % per år

Period

1965— l973 1973— I979 l979— [990 tl) Energianvändning 3.4 0.6 —0.4—()_3 (2) BNP 3.3 1.8 2.3 (l) / (2) l () 0.3 —0.2—0.l

Av uppgifterna i tabell 4.6 framgår att ökningstakten i BNP under perioden 1965— l973 åtföljdes av en motsvarande ökningstakt i energian- vändningen. Ett sådant samband föreligger inte för tiden efter denna peri- od. För perioden 1979—1990 väntas en genomsnittlig årlig ökning av BNP på 2.3 % kunna tillgodoses genom en genomsnittlig årlig ökning av den slutliga energianvändningen på högst 0.3 %. Somjag tidigare har framhållit gjordes vid IEA:s ministermöte i maj 1980 bedömningen att det borde vara möjligt att minska förhållandet mellan tillväxt i energikonsumtion och tillväxt i BNP under 1980-talet till 0.6. De i tabell 4.6 angivna värdena för perioden 1979— l990 ligger lägre än detta.

Prognoser baseras på antaganden om utvecklingen av olika förhållanden i samhället. Många faktorer om vilka kunskapen är begränsad påverkar prognosresultatet. som därmed blir behäftat med osäkerhet. De viktigaste faktorerna som bestämmer den framtida energianvändningens storlek är den samhällsekonomiska utvecklingen sådan den tar sig uttryck i industri- produktionens storlek och sammansättning. transportarbetet. bostadsbe- ståndet osv. samt utvecklingen beträffande specifika åtgångstal. dvs. ener- gianvändningen i förhållande till produktionens storlek i industrin. drivme- delsåtgång per km körsträcka. energianvändning per bostadslägenhet Osv. Av betydelse vid bedömningarna om energianvändningens storlek är dels hur varje faktor för sig utvecklas. dels hur de olika faktorerna sam varierar. SIND har i sin prognos räknat med att sparande och oljeersättning i stort

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 106

följer omsättningshastigheten i befintlig utrustning och normal teknisk utveckling. Detta innebär att de antaganden som görs beträffande den ekonomiska utvecklingen har mycket stor betydelse för bedömningarna av framtida energianvändningsnivåer. Antaganden om t. ex. en ökad industri- produktion leder — vid oförändrad produktionsstruktur till ett ökat energibehov. Denna ökning motverkas dock av att energisnål teknik kan införas snabbare och resultera i en lägre användning av energi i förhållande till producerad mängd än vid en långsammare produktionsutveckling. Lik- nande förhållande gäller inom övriga användningssektorer. lndustripro- duktionens tillväxt och sammansättning har dock särskilt stor betydelse för energieftcrfrågan.

Bl.a. med hänsyn till dessa förhållanden har SIN D, som jag har redovi- sat i det föregående. beräknat energianvändningen i ett alternativ med lägre tillväxt inom vissa branscher.

Förutom osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen råder också osäkerhet om utvecklingen av den specifika energiåtgången. SIND fram- håller att verket i sin prognos till år l990 har räknat med att åtgångstalen för den sammanlagda energianvändningen sjunker med i genomsnitt 1— 2 % per år under perioden l979—1990.

SIND framhåller att en felbedömning av enbart åtgångstalen med 0.3 procentenheter per år leder till ett fel i nivån avseende den totala energian- vändningen på ca 3.5 %. vilket motsvarar ca 15 TWh för år 1990 i verkets huvudprognos.

Osäkerhet råder också om effekten av insatta styrmedel för energihus- hållning och om energiprisutvecklingen.

För att belysa hur bedömningar om framtida energibehov varierar med olika prognosantagandcn villjag peka på att bedömningen i SlND:s senas- te prognos över energianvändningen år 1990 ligger ca 25 % lägre än den användningsnivå som beräknades i den första officiella energiprognosen för år 1990, redovisad av energiprognosutredningen år 1974 i betänkandet (SOU 1974: 64) Energi 1985-2000. Detta beror framför allt på kraftigt höjda oljepriser och på de ändrade bedömningar om den ekonomiska utveckling- en som bl.a. har förorsakats av dessa höjningar.

Av min redogörelse framgår att betydande osäkerhet råder om den framtida energianvändningens nivå. Det finns därför anledning att fortlö- pande följa utvecklingen. Detta blir en viktig uppgift för den nya statliga energimyndighet som jag kommer att föreslå i det följande (kapitel 11).

4.6.2 U!vecklingstendanser after år 1990

Osäkerheten i bedömningar av energiefterfrågans utveckling är givetvis betydligt större i tidsperspektivet efter år 1990.

Avgörande är bl.a. den ekonomiska tillväxtens storlek. hur produk- tions- och konsumtionsmönstret förändras samt den tekniska utveckling- en.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l07

Utvecklingen av priset på olika energislag och hur denna påverkar energianvändningen är också av stor vikt. Med de antaganden om encr- giprisutvecklingen som SIND har gjort i sin prognos räknar verket med att merparten av sparmöjligheterna är uttömda år 1990. Av betydelse är också hur vi lyckats med att ta fram och införa ny teknik för energisparande och oljeersättning.

Industrins sammanlagda energianvändningsnivå påverkas starkt ay hur industrin är strukturerad på olika branscher. LU 80 räknar med att de energitunga branscherna får en ökad andel i industriproduktionen under perioden 1979—1990. Det är främst den kemiska industrin som antas öka sin andel av industriproduktionen. Viss ökning beräknas också ske av andelarna för träförädlingsindustrin ochjärn- och metallverk. Verkstadsin- dustrin som är mindre energiintensiv än de nu nämnda branscherna antas också öka sin andel kraftigt.

Faktorer som ökad förädlingsgrad och energiintensivare produktionsme- toder har också betydelse för utvecklingen. Enligt vad jag har erfarit planerar exempelvis massa- och pappersindustrin för en ökad förädling av massaproduktionen till papper. Detta kan komma att leda till ett ökat energibehov.

När det gäller produktionsmetoder är bl.a. fördelningen mellan kemisk och mekanisk pappersmassa av betydelse. En större andel mekanisk mas- sa kan vara betingad av ett behov av bättre råvaruutnyttjandc. För peri- oden fram till år 1990 räknar pappers- och massaindustrin med att öka andelen mekanisk massa i produktionen. En fortsättning av en sådan utveckling efter år 1990 leder till en ökad andel elenergi i branschens energianvändning.

Ny teknik kan väntas ge möjligheter till effektivisering av energianvänd- ningen inom industrin efter år l990. Den ekonomiska utvecklingen och investeringstakten i industrin har stor betydelse för möjligheterna att infö- ra ny teknik. Ökad mekanisering och höjda arbetsmiljökrav kan leda till ökad efterfrågan på energi.

lnom transportområdet blir utvecklingen av drivmedelsanvändningen av stor betydelse. Av vikt blir bl.a. hur ansträngningarna att få nya bilar energieffektiva lyckas. En begränsning av ökningstakten för drivmedel till personbilar kan komma att uppvägas av en ökad förbrukning för gods- transporter. Denna är nämligen i hög grad avhängig av produktionsutveck- lingen inom industrin.

Dagens samhällsplanering har också betydelse för energianvändningen inom transportsektorn under l990-talet och framöver. En planering som mer än hittills är inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi. dvs. med inriktning på att underlätta kollektivtransporter och minska avståndet mellan arbete. bostad. service och platser för fritidsaktiviteter. leder till en dämpning av energibehovet inom transportområdet. Av bety- delse för en sådan utveckling blir resultatet av planeringen av olika verk- samheter i kommunerna.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 108

Avgörande för energianvändningens utveckling inom sektorn bostäder. service m.m. är bostads- och lokalbeståndets utveckling och hur dess utrustnings- och isoleringsstandard utvecklas. Stor betydelse har också utvecklingen av beteendet hos dem som brukar bostäderna och lokalerna. Effekterna av energisparåtgärderna inom ramen för energisparplanen för befintlig bebyggelse är av väsentlig betydelse. Takten i nybyggnad och ombyggnad av byggnader påverkar möjligheterna att få byggnadsbeståndet energisnålt även om det årliga nettotillskottet av nya byggnader utgör en mycket liten andel av det totala beståndet på grund av byggnaders långa livslängd. Av betydelse för behovet av externt tillförd energi för byggnads- uppvärmning är också hur vi lyckas med våra ansträngningar att utnyttja ny teknik avseende t.ex. solenergi och värmepumpar.

Hushållens energianvändning påverkas av utvecklingen av den privata konsumtionen.

De energianvändningsnivåer som jag har redovisat i det föregående innebär en genomsnittlig årlig förändring av energianvändningen under perioden l979— l990 på resp. en minskning med 0.29? och en ökning med 0.5 % om I979 års förbrukning temperaturkorrigeras. Vår ambition bör vara att från 1990-talets början försöka hålla energianvändningen på en oförändrad nivå.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 109

Hänvisningar till PS7

5. Energitillförsel

Hänvisningar till S5

5.1. Sammanfattning av energitillförsel

Jag har tidigare (kapitel 41 angivit de energianvändningsnivåer som jag anser man bör kunna räkna med år 1985 och år 1990. Dessa nivåer är grund för dels våra energihushållningssträvanden. dcls bedömningar om behovet av energitillförsel. På grundval av nivåerna och de överväganden och förslag beträffande oljeersättning. bränslen samt värme- och elförsörjning- en. som jag senare skall redovisa. kan energibalanser för åren l985 och 1990 skisseras enligt tabell 5.1. I tabellen anges även värden för år 1979. Dessa är inte temperaturkorrigerade. Eftersom år I979 varett onormalt kallt år är värdena för detta är höga jämfört med ett normalt är. Som jag tidigare har anfört tyder också tillgängliga uppgifter på att en lagerupp- byggnad av eldningsolja — utöver det normala — skedde hos energianvän- darna under år 1979. Temperaturkorrigeringen år 1979 har beräknats till 9 TWh. Lageruppbyggnadcn har enligt uppgifter från överstyrelsen för eko- nomiskt försvar beräknats till motsvarande ca 3 'l'Wh.

Syftet med energibalanserna är i första hand att på ett översiktligt sätt illustrera tänkbara utfall av den inriktning av energipolitiken som jag förordar. Av balanserna framgår den omfattande oljeersättning som bör kunna åstadkommas genom det program för oljeersättning som jag senare (kapitel 6) kommer att behandla och hur denna oljeersättning kan tänkas bli fördelad på olika energislag.

Energipolitiken måste successivt omprövas allt eftersom erfarenheter vinns och förutsättningarna förändras. Tekniska och ekonomiska villkor kan förändra förutsättningarna för enskilda energislag. Det innebär att de tillförselnivåer som anges i balanserna inte skall betraktas som mål som bör eftersträvas oberoende av utvecklingen. De tidigare angivna nivåerna för energianvändning och de här angivna nivåerna för tillförsel kan mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen inom energiområdet eller inom samhällsekonomin i stort komma att visa sig varken möjliga att uppnå eller lämpliga att sträva efter.

Jag övergår nu till att kortfattat kommentera energibalanserna. De av mig angivna tillförselnivåerna innebär en genomsnittlig årlig förändring av den tillförda energin under perioden 1979—1990 med resp. en minskning med 0.2 % och en ökning med 0.4 % Som jag redan tidigare har framhållit speglar de lägre användningsnivåerna en hög ambition att hushålla med energi. De innebär en sänkning av såväl användning som tillförsel jämfört med nuläget. För att tillgången på energi inte skall vara begränsade för en önskvärd ekonomisk utveckling måste emellertid till grund för tillförsel- planeringen läggas en användningsnivå kring den övre gränsen.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 110

Tabell 5.1 'l'otala energihalanser. 'I'Wh. år 197'). 1985 och 1990.

Är 1979 År 19145 År |th Lägre Högre Lägre Högre användningsnivå användningsnivå

Olja och oljeprodukter 295 239 25!) ltxtt— 140 191 171 Kol 3 12 12 31—45 31 —45 Kol och koks för mctallurgiskt ändamål 18 15 17 17 17 Naturgas 0 0 4—9 4—9 Motoralkoholer — — — 1—3 l-- 3 Bark och lutar 36 30 38 42 42 Skogsenergi. m. m.' 7 17 17 25—30 25—30 'forv 0 1 | 6— 11 ö— Il Solvärme: — 0—1 0— | 1—3 l-- 3 Spillvärmel 2 3 3 3—4 3 -—4 Vattenkraft 604 03 (53 65 65 Vindkraft — 0 0 0—1 0—1 Kärnkraft tel)( 22 48 48 56 50 Kärnkraft (väl—me)" — — 9 *) Summa tillförsel för encrgiändamål 443 424 455 428 459

Därav omvandl. och distr. förl. inom el och fjärrvärme 27 24 25 28 29 Summa användning 416 400 430 400 430

Därav bunkring för utrikes sjöfart 10 10 l l l 1 l l Tillkommer ()lja och oljeprodukter för rafl'maderibränsle inkl. asfalt. m. m. 18 21 21 21 21 Gas och koksverk 1 1 0 0 ()lja för icke energiändamäl 11 11 12 12 12 Summa tillförsel 473 457 489 461 492

' Skogsavfall. ved. flis. energiskog. halm. m. m. : Därutöver utnyttjas värmepumpäri kombination med naturligt lagrad solenergi. 3 lnkl. sopft'irbränning. " 61—02 TWh vid normal vattentillrinning. 5 lnkl. stationernas encrgiförbrukning (bruttoproduktionl. " Om värmetwtappning i kärnkraftsblocket Forsmark 3 inte kommer till stånd ökar elproduktionen från kärnkraft med ca 3 TWh. Denna el kan eventuellt komma att användas för drift av värmepumpar i Stockholm. Storstockholms tjärrvärmelörsöri— ning kan också grundas på kol. Dä ökar mängden kol i balanserna år 1990 med ca 11 TWh.

Den lägre användningsnivån är beräknad som ett resultat av låg tillväxt- takt i industriproduktionen och ett högt energisparande. Med en svag ekonomisk utveckling torde det inte finnas utrymme för såväl ett högt energisparande som en kraftig satsning på oljeersättning. Den lägre an- vändningsnivån kan därför inte kombineras med den övre intervallgränsen för de energiråvaror och energislag som kan ersätta olja.

Det är vidare varken vid den lägre eller högre användningsnivån möjligt att samtidigt utnyttja alla de energislag som kan ersätta olja i en omfattning

Prop. 1980/81z90 Bilaga ] Industridepartementet 111

som motsvaras av den övre intervallgränsen. Skälet härför är att använd- ningsområdena är begränsade och gemensamma för de olika energislagen. Således torde t. ex. en lägre användning av inhemska fasta bränslen leda till en högre användning av kol. (.)m värmeövetföring från Forsmark till Stockholm inte kommer till stånd. leder det sannolikt till en ökad använd- ning av kol eller av eldrivna värmepumpar.

Jag har för tillförseln av olika energiråvaror och energislag bl. a. utgått från de bedömningar som oljeersättningsdelegationen har redovisat i rap- porten Program för oljeersättning. Med hänsyn till osäkerhet i prognosut- fallet och i tillförseln av olika energiråvaror och energislag har jag i balan- serna angett oljetillförseln som ett intervall.

Jag räknar med att det under 1980-talet skall vara möjligt att påtagligt minska oljeberoendet. [ det program för oljeersättning som jag senare kommer att redovisa räknar jag med att ca 9 milj. ton olja skall kunna ersättas genom insatser av skilda slag, Målsättningen bör vara att oljetill- förselnjör energiändumål vid den högre användningsnivån år 1990 begrän- sas till 171 — 191 TWh. dvs. 14—17 milj. ton.jämfört med 295 TWh. dvs. ca 26 milj. ton är 1979.

Huvuddelen av de tidigare angivna värdena för temperaturkorrigering och den onormalt stora lageruppbyggnaden år 1979 torde kunna hänföras till oljeprodukter. Möjligen kan temperaturkorrigeringen för elenergi upp- gå till ca 2 TWh. Därmed skulle oljetillförseln för energiändamål år 1979 under normala förhållanden ha uppgått till ett lägre belopp än 285 'l'Wh. Till detta kommer som framgår av tabellen förluster i raflinaderier och användning av olja utanför energisektorn.

För att den nyss nämnda oljeersättningcn skall vara möjlig att uppnå fordras insatser inom skilda områden och en satsning på ett flertal olika energiråvaror och energislag.

Kol är en kommersiellt tillgänglig energiråvara som är ekonomiskt för- delaktig i många tillämpningar. framför allt i större pannor inom ljärrvär- mcsektorn och inom industrin. För att det skall vara möjligt att påtagligt minska oljeanvändningen inom dessa sektorer fordras en introduktion av kol. Jag räknar med att det genom skärpta miljökrav skall vara möjligt att använda kol på ett sådant sätt att den totala miljöpåverkan blir mindre än vid oljeanvändning. Det bör vara möjligt att år 1990 använda kol motsva- rande 31—45 TWh, dvs. 4—6 milj. ton. En sådan försiktig introduktion av kol i den svenska energibalansen är en viktig förutsättning för möjligheter- na att minska oljeberoendet och bör ge oss möjligheter att bygga upp ett tekniskt kunnande inom landet för att kunna delta i utveckling av ny kolteknik.

Inom ramen för det s. k. Sydgasprojektet har avtal träffats med Danmark om leverans och transport av naturgas från den 1 oktober 1985. Efter fem år uppgår leveranserna till 200 milj. m3 om året eller under vissa förutsätt- ningar till 440 milj. m3 om året. 'fransportavtalet ger den svenska avtals-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 112

parten Swedegas rätt att transportera 2 miljarder m3 om året över det planerade danska ledningssystemet. Energiinnehållet i 440 milj. m3 natur- gas är ca 4 TWh. vilket motsvarar ca 400000 m-l olja. Jag räknar i balan- serna mcd att naturgasen år 1990 skall svara för 4—9 TWh.

Under 1980—talet kommer en introduktion av alternativa drivmedel. i första hand metanol och etanol. att påbörjas. Introduktionen av motar- ulkulu'der bygger främst på en kraftfull satsning på utveckling och använd- ning av motorer för drift med ett 100-procentigt motoralkoholbränsle. Jag räknar i balanserna med att motoralkoholer motsvarande 1—3 TWh kom- mer att utnyttjas år 1990.

Inom massa- och pappersindustrin tillgodoses en betydande del av ener- gibehovet genom användning av bark och lurar. Jag räknar med att denna användning skall fortsätta på ungefär samma nivå. ca 40 TWh per år. under 1980-talet.

ldag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3-7 'fWh per är. främst i form av helved och flis i småhus. Oljeersättningsdelegationen (OED) bedömer att det till år 1990 skall vara möjligt att öka användningen med 18—27 TWh. Jag delar OEDzs bedömning av möjligheterna att öka användningen av skogsenergi. Jag räknar med att det år 1990 skall utnytt- jas 25—30'1'Wh skogsenergi. m.m.

lnnan torv kan börjaanvändas fordras relativt tidskrävande förberedel- ser i form av undersökningar, utdikning och andra förberedelser på mos- sarna. Detta förhållande innebär att torvanvändningen inte kan öka nämn- värt redan de närmaste åren. Under senare delen av 1980-talet bör dock en relativt omfattande torvanvändning kunna komma till stånd. OED har bedömt att det år 1990 skall vara möjligt att använda torv motsvarande 6— 11 TWh. Jag instämmer i OED'.s bedömning.

Jag avser att senare (avsnitt 8.7) redovisa min syn på utvecklingen av solvärme. Jag räknar med att solvärme kan svara för 1—3 TWh år 1990. Eldrivna värmepumpar i små och medelstora anläggningar bedöms år 1990 ge ett bidrag på 7 TWh per år. Därigenom kan solenergin då beräknas svara för 10 TWh inkl. den dn'venergi som går åt för värmepumparna. lenergiba- lanserna har hänsyn till värmepumparna tagits genom en sänkning av användningsnivån år 1990.

Potentialen för industriell spillvärme är betydande. Lönsamheten är styrande för i vilken grad spillvärme kan utnyttjas. Jag räknar med att spillvärme ink/. sopjörbränning skall svara för 3—4 TWh år 1990.

Vatten/traffar kan idag vid normal tillrinning svara för 61—62 TWh per år. Pågående utbyggnader motsvarar ca 1 TWh. Mina förslag syftar till att vi är 1990 skall nå en vattenkraftproduktion på ca 65 TWh.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet satsas f. n. betydande be- lopp för utveckling av vindkraften. Bl. a. håller två fullskaleprototyper på att byggas. Dessa anläggningar som tas i drift under åren 1981 och 1982 skall därefter utvärderas under en tvåårsperiod. Utvärderingen bör göra

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 113

det möjligt att säkrare bedöma vindkraftens framtida roll i svensk energi- försörjning. Jag räknar tills vidare med att vindkraften år 1990 kan svara för 0—1 TWh.

Kärnkraftens användning i Sverige är fastställd av riksdagen efter den rådgivande folkomröstningen i kärnkraftsfrågan. Högst tolv reaktorer får användas Under sin tekniska livslängd. Senast år 2010 skall den sista reaktorn avvecklas. Kärnkraftverk kan användas för enbart elproduktion eller för samtidig produktion av el och värme. Jag hari balanserna räknat med att kärnkraftsblocket Forsmark 3 utförs för värmeavtappning och att anläggningen från år 1988 i sex till nio år används för produktion av ca 3 ' TWh el och 9 TWh värme per år. Därmed minskar kärnkraftens bidrag till landets elbalans med ca 3 TWh per år i förhållande till om samtliga kärnkraftblock utförs för enbart elproduktion. Om värmeavtappning inte kommer till stånd bör Storstockholms tjärrvärmeförsörjning grundas på ett annat alternativ som ger en lika stor oljeersättning vilket kan innebära en ökad användning av kol. ca 1,5 milj. ton per år. eller användning av eldrivna värmepumpar som totalt behöver ge 9 TWh värme per år.

Med de förutsättningar som jag har räknat med blir oljeanvändningen år 1990 i absoluta tal väsentligt mindre än i dag. Jag anser emellertid att alla ekonomiskt rimliga vägar bör prövas för att ytterligare reducera oljebe- roendet.

Det är vidare angeläget att den utveckling för att ersätta olja som inleds under 1980—talet även fortsätter på 1990-talet. Flera av de energiråvaror och energislag som introduceras under 1980-talet bör under 1990—talet kunna svara för en växande andel av den totala energitillförseln. De inhemska fasta bränslena bör år 1990 befinna sig i ett expansivt skede för att under 1990—talet kunna svara för en större andel av den totala energitill- förseln. Även på kolområdet pågår utvecklingen av ny teknik.

Naturgas kan få större betydelse under 1990-talet. Utvecklingen är dock beroende av om Norge påbörjar utvinning norr om 62:a breddgraden. Solvärme. värmepumpar och vindkraft bör kunna öka förutsatt att utveck- lingsarbetet och introduktionen ger goda erfarenheter. OED har framhållit att vi för att kunna kraftigt minska oljeberoendet och genomföra avveck- lingen av kärnkraften måste basera 60—70% av vår energiförsäljning i början av 2000-talet på sådana energikällor som f. n. används endast mar- ginellt eller inte alls. Detta understryker betydelsen av att utveckling och introduktion av de nya energikällorna ger goda erfarenheter.

Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de angivna riktlinjerna för energitillförsel fram till år 1990.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Mål för oljeimporten

Inom ramen för arbetet inom International Energy Agency (IEA) (jfr kapitel 2) lämnar Sverige uppgifter om användning och tillförsel av energi. 9 Riksdagen 1980/8]. ] .t'uml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 114

Medlemsländerna i lEA har beslutat att anta nationella mål för importen av olja och oljeprodukter. Sverige skall inom ramen för detta åtagande lämna sådana uppgifter för år 1985. I prop. 1979/80: 170 (s. 8) har jag anmält att jag avser att ta upp frågor om mål för import och användning av olja även för år 1990.

Vid planeringen av varje tillförselsystem tillämpas någon form av kriteri- um för att utifrån en på prognoser baserad energianvändningsnivå beräkna energitillförseln med hänsyn till osäkerhet i prognosutfallet och i tillförseln av olika energiråvaror och energislag.

1 de energibalanser som jag här har skisserat ingår ett Hertal olika energiråvaror och energislag, vars utveckling och användning präglas av mer eller mindre stora osäkerheter. Vidare kommer energibehovet i hög grad att styras av den ekonomiska utvecklingen. Det finns mot denna bakgrund enligt min mening skäl att tillämpa den nyss beskrivna principen för beräkning av energitillförsel då ett mål för oljeimporten åren 1985 och 1990 skall fastställas.

Man bör därför utgå från den högre användningsnivån inkl. raffinaderi- förluster och användning för icke energiändamål. Med hänsyn härtill bör oljeimportmålet år 1985 och år 1990 sättas till 290 TWh resp. 225 TWh motsvarande resp. 25 och 19 milj. ton. Uppgifterna är angivna exkl. den mängd olja som vi normalt exporterar. Härutöver kan olja behöva importe- ras för lagring för bcredskapsändamål. År 1979 uppgick vår oljeimport (exkl. för export och beredskapslagring) till ca 28 milj. ton.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 1980/81:90: Avsnitt 2.3

5.3. Energistatistik

Statistiska centralbyrån (SCB) samlar löpande in uppgifter om tillförsel och användning av energi i Sverige. Bl.a. kartläggs energileveranserna till olika sektorer i samhället samt hushållens energianvändning. Vissa upp- gifter om byggnadsbeståndct samlas också in av riksskatteverket i sam- band med pågående fastighetstaxering.

I 1975 års energiproposition (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 337) anmäldes behov av förbättrad och utvidgad statistik inom energiområdet. Sedan dess har SCB tillsammans med andra myndigheter och organisationer arbetat med att förbättra energistatistiken.

De åtgärder som har vidtagits har inneburit dels detaljförbättringar av befmtlig statistik dels utvecklingar av helt ny statistik. Ökad detaljerings- grad har sålunda införts i den kortperiodiska bränslestatistiken bl.a. redovisas levererade oljeprodukter på regional nivå samt i den årliga el- och ljärrvärmestatistiken. Åtgärder har vidtagits för att kartlägga energian- vändningen inom sektorerna bostäder. service m.m. Detta sker bl. a. genom årliga undersökningar av energianvändningen i småhus. flerbo- stadshus och lokaler. Särskilda undersökningar har genomförts av hushål- lens encrgianvändning. Sådana undersökningar kommer enligt vad jag har

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 115

inhämtat att ingåi SCB:s ordinarie verksamhet framöver. Ytterligare arbe- te med att utveckla statistiken pågår inom SCB. Detta arbete omfattar bl.a. förbättringar av statistiken på regional nivå och av metoderna för temperaturkorrigering.

Encrgifrågorna har bl.a. genom de kraftiga Oljeprisökningarna fått en allt större betydelse för samhällsutvccklingen. Trots att en del förbättring- ar av energistatistiken har skett bör enligt min mening ytterligare åtgärder vidtas inom detta område. Jag vill nämna några områden där jag anser att behov av åtgärder föreligger. Jag har därvid samrått med chefen för ekono- midepartementet.

Uppgifterna om användningen av bränsle för uppvärmningsändamål ba- serar sig i huvudsak på uppgifter om levererat bränsle. Tillfälliga sväng- ningar i lagren hos hushållen försvårar därför möjligheterna att bedöma den faktiska användningen under en viss period. Särskilt besvärande är detta när problem med oljetillförseln råder eller befaras uppkomma. Kon- sumenterna tenderar då att öka sina lager. vilket i statistiken redovisas som en ökad energianvändning. Detta har bidragit till den höga oljetillför- seln år 1979 vilket framgår av den tillförselbalans somjag har redovisat.

Det är angeläget att uppgifter om användningen av energi för uppvärm- ningsändamål blir utförligare belyst inom energistatistiken. Jag anser det vidare av vikt att SCB fortsätter arbetet med att ta fram tillförlitliga metoder för temperaturkorrigering av energiförbrukningsuppgifterna.

En kontinuerlig uppföljning av energihushållningen förutsätter att ener- gistatistiken ger möjlighet att följa energianvändningens utveckling inom skilda sektorer. Dessutom behövs b.a. uppgifter om hur cnergianvänd- ningen fördelar sig på olika ändamål. Information behövs om t.ex. hur industrins energianvändning fördelar sig på klimathållning och processän- damål och om hur hushållens energianvändning fördelar sig på uppvärmn- ing. beredning av tappvarmvatten. drift av hushållsappatater och belys- ning. Även om svårigheter här kan föreligga att ta fram säkra uppgifter bör ändå en strävan vara att så långt möjligt ta fram sådana uppgifter.

SCB:s statistik över energianvändningen är f.n. ofullständig vad gäller användningen av ved och flis för uppvärmning. Med hänsyn till att jag räknar med en kraftig ökning av användningen av inhemska bränslen anser jag det väsentligt att statistiken beträffande både tillförsel och användning av dessa bränslen kan förbättras.

Energitillskott från solfångare och värmepumpar kan antingen räknas som energihushållning vilket ger en sänkning av användningsnivån eller som energitillförsel varvid användningsnivån inte påverkas medan tillför- seln av andra energislag minskas.

Under alla omständigheter måste drivenergin för värmepumpar tas upp i energitillförseln. Hur denna fråga bör behandlas i energibalanserna är också en fråga som bör läggas fast.

Jag räknar med att SCB vid sitt fortsatta arbete med att utveckla energi-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 116

statistiken tar upp de frågor som jag nu har nämnt. Av vikt är att arbetet bedrivs efter samråd med avnämarna. bl.a. statens industriverk. Det är angeläget att SCB inom ramen för oförändrade totala resurser beaktar behovet av förbättrad statistik för energiområdet.

Prop. 1980/81z90 Bilaga 1 Industridepartementet 117

Hänvisningar till S5-3

6. Program för oljeersättning

Jag har i det föregående (kapitel 2) beskrivit den långsiktiga utvecklingen i världen på energiområdet. Jag framhöll därvid att energibehoven kommer att öka. inte minst i u-länderna. och att utvinningen av olja inte kommer att kunna ske i sådan takt att behoven kan tillgodoses.

Världen står därmed inför en betydande omställning inom energiförsörj- ningen. l-Iuvudinslaget i denna omställning måste bli en minskad oljean- vändning i i-länderna. l970-talets oljekriser. den ökade medvetenheten om de långsiktiga energiproblemen samt de begynnande strukturella föränd- ringarna under det senaste årtiondet utgör en vändpunkt i denna omställ- ning. Det ligger i hög grad i Sveriges intresse att omställningen sker smidigt och stegvis och inte genom en direkt fysisk brist på energi framöver. Det är också viktigt att omställningen inte fördröjs.

Jag framhöll också att den labila situationen på oljemarknaden skapar en avsevärd otrygghet för ett land som Sverige. vars energiförsörjning till nära 70% grundas på importerad olja.

Jag har i det föregående (kapitel 3) redogjort för den ekonomiska utveck- lingen i Sverige under senare år. den nuvarande ekonomiska obalansen och den roll som vår stora oljeimport spelar härför. Jag drog härav slutsat- sen att målmedvetna och effektiva insatser för att minska oljeimporten utgör ett viktigt inslag i en ekonomisk politik som syftar till att komma till rätta med obalansen i ekonomin. Användningen av olja måste därför minskas genom energihushållning och ersättning med andra energikällor och cnergiråvaror.

Jag har mot denna bakgrund lagt fram förslag till ett program för energi- hushållning. Jag kommer i det följande (avsnitt 7.2) att redogöra för de fortsatta insatser som krävs för att skapa en tryggare försörjning av den olja som vi behöver. Dessa åtgärder bör kombineras med ett program för oljeersättning under 1980-talet. Jag kommer här att redogöra för den inrikt- ning ett sådant program enligt min mening bör ha.

Programmet består av tre delar. nämligen förslag som delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. Oljeersättningsde- legationen (OED). och utredningen ([ 1977:]1) om omställbara eldningsan- läggningar (OEA) har lagt fram. förslag från kommittén (l I980:()5) om vissa frågor om elanvändning, elanvändningskommittén (ELAK), samt åtgärder för att basera Storstockholmsområdets värmeförsörjning på annat än olja. Detta kan ske på olika sätt. Två alternativ baserade på värmeöver- föring från kärnkraftverket i Forsmark resp. på koleldade kraftvärmeverk i Storstockholmsområdet har redovisats av Storstockholms Energi AB (STOSEB) och statens vattenfallsverk i en skrivelse till regeringen i de-

Prop. l980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 118

cember 1980. Ett annat alternativ skulle kunna bygga på främst stora värmepumpar.

OED:s förSIag har redovisats i rapporten (Ds [ 1980:23) Program för oljeersättning. En sammanfattning härav återfinns i bilaga 1.6. Förslagen grundar sig på det arbete som har bedrivits i bl.a. de grupper för ökad användning av torv. skogsenergi resp. solvärme som OED har tillsatt. Resultatet av arbetet i dessa grupper har publicerats och varit föremål för remissbehandling. Rcmissynpunkterna har av OED beaktats vid utform- ningen av förslagen.

] rapporten sammanfattas de hinder mot oljeersättning som ()ED anser föreligga. Väsentliga hinder är av ekonomisk art. bl. a. dålig eller osäker lönsamhet. hög räntekostnad vid nuvarande marknadsräntor. svårigheter att finansiera investeringarna samt osäkerhet om priserna för alternativa bränslen i relation till olja. Osäkerheten om vilka miljökrav som kommer att gälla och de ekonomiska konsekvenserna av sådana krav upplevs enligt OED också som hinder. Vidare framhålls att kommuner och företag inte alltid har samma incitament att agera för oljeersättning som vad staten har. OED framhåller också att större förändringar av energisystemet kräver en samordning så att samtidiga beslut fattas av många parter med skilda värderingar och bedömningar. Dessutom finns det rent praktiska hinder — oljan är lätthanterlig och bekvämjämfört med många av alternativen. OED anser att det på grund av dessa och även andra hinder inte är möjligt att uppnå de angivna målen för oljeersättning om inte samhälleliga insatser av olika slag görs.

Statsmakternas insatser bör enligt OED syfta till att ställa krav på oljeersättning och skapa rimliga förutsättningar för dess genomförande. Delegationen framhåller att det är nödvändigt att statsmakterna sanktio- nerar en plan för oljeersättningcn för att erforderliga beslut skall fattas på alla nivåer i samhället.

OED föreslår att mål för omställning från olja i olika tidsperspektiv skall läggas fast. Därvid bör enligt OED syftet vara både att nå en betydande oljeersättning på kort sikt och att säkerställa att förutsättningar skapas för en betydligt större oljeersättning på längre sikt.

OED anser att målet bör vara att öka användningen av solvärme och fasta bränslen till år 1985 med ca 30 TWh (exkl. metallurgiskt kol och massaindustrins lutar). vilket motsvarar ca 2.5. milj. ton olja och till år 1990 med ca 85 TWh (exkl. drivenergi för värmepumpar). vilket motsvarar drygt 7 milj. ton olja. OED bedömer att å ena sidan de inhemska bränslena inkl. solvärme och å andra sidan kol vardera kan svara för ungefär hälften av oljeersättningcn år 1990. Detta innebär en mycket hög ambitionsnivå när det gäller utveckling och introduktion av inhemska bränslen.

OED föreslår lagstiftning samt åtgärder av ekonomisk och organisato- risk karaktär för att nå oljeersättningsmålet.

Den viktigaste lagstiftningsåtgärden gäller det förslag till lag om utföran-

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 119

de av eldningsanläggningar för fast bränsle som har lagts fram av OEA. Förslaget innebär att pannor som byts ut eller tillkommer inom anläggning- ar (system) som förbrukar minst 50000 MWh per år skall utformas så att eldning med fasta bränslen kan ske. Detta krav gäller för nya eller utbytta anläggningar tills minst 75% av totalt tillförd energi för hela systemet baseras på annat än olja.

OED förslår vidare en översyn av lagstiftningsfrågor i samband med solvärmeutnyttjande. i första hand vattenlagen, naturvårdslagen. lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar samt lagen om kommunal energiplanc- ring. OED understryker behovet av att alla eventuella lagändringar blir gjorda i sådan tid att inte teknikintroduktionen på solvärmeområdet för- hindras eller försenas.

Vidare föreslås att tiderna för handläggning av ansökningar om torv- koncessioner enligt lagen om vissa mineralfyndighcter förkortas avsevärt genom att förenklingari förfarandet vidtas och genom att beslutanderätten delegeras. Genom dessa åtgärder skulle enligt OED introdutionen av torv påskyndas.

OED framhåller att utformningen av miljöföreskrifterna är av stor bety- delse för om oljeersättningsprogrammet skall kunna genomföras. Detta bedöms gälla särskilt för möjligheterna att ersätta olja med kol. Den allvarliga försurningssituationen i landet gör det enligt OED rimligt att skärpa kraven på högsta tillåtna svavelutsläpp. OED framhåller dock att en skärpning inte bör ske alltför språngartat utan i stället genomföras successivt för att inte oljeersättningcn skall äventyras.

Flera ekonomiska styråtgärder ingår i OED:s program. bl.a. det förslag om en fond för oljeersättning som OED tidigare har lagt fram. Denna fond är avsedd att genom förmånliga lån och i vissa fall bidrag stimulera åtgär- der som medför oljeersättning.

Övergång till fasta bränslen kommer att ställa stora anspråk på investe- ringsmedel. bl.a. eftersom fastbränsleeldade anläggningar är dyrare att uppföra än oljeeldade anläggningar. OED anser att investeringar i sådana anläggningar bör bli ett prioriterat område på kapitalmarknaden.

Osäkerheten om den framtida utvecklingen av bränslepriserna verkar enligt OED ofta som ett hinder mot oljeersättningsåtgärder. Denna osäker- het kan minskas genom en lämplig utformning av energibeskattningen. OED redovisar därvid två metoder. dels en realprissättning på olja som upphäver prisfluktuationerna. dels en utformning av energibeskattningen så att erforderliga prisskillnader mellan olja. kol och inhemska bränslen åstadkoms. Frågor av denna karaktär behandlas av främst utredningen (B 1979:06) om beskattning av energi m.m.

En rad organisatoriska åtgärder föreslås. OED framhåller att den statliga myndighetsfunktionen inom energitillförselområdet måste förstärkas för att de angivna målen för oljeersättning skall nås. Myndighetsfunktionen behövs enligt OED för att genomföra närmare planering av oljeersättnings-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 120

åtgärderna. ta erforderliga initiativ för att genomföra programmet. utöva tillsyn i samband med den föreslagna lagstiftningen om fastbränsleeldning. svara för låne- och bidragsgivning till investeringar i ny energiteknik som medför oljeersättning samt utvärdera mål och styrmedel för oljeersätt- ningsarbetet.

OED framhåller den avgörande betydelse som kommunernas insatser har för oljeersättningcn inom uppvärmningssektorn. Enligt lagen (l977z439) om kommunal energiplancring skall kommunerna i sin planering både främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig tillförsel av energi. Enligt OED:s mening uppfyller inte energitillförseln lagens krav att vara säker om den baseras på huvudsakligen olja.

OED förordar att kommunerna inom ramen för den kommunala energi- planeringen redovisar program för oljeersättning. som fastställs av de beslutande kommunala organen. Programmen föreslås bygga på en genom- gång av bl.a. bränslebehov. möjligheter till omställning. försörjning med energiråvaror samt utnyttjande av solvärme. Behovet av samordning med andra kommuner och med industrin bör enligt förslaget beaktas. OED:s förslag överensstämmer i princip med det-förslag som statens industriverk (SIND) har lagt fram i bl. a. rapporten (SIND l980:15) Kommunal energi- plancring — sammanfattning och förslag till slutsatser.

Organisatoriska åtgärder krävs enligt OED för att snabbt få till stånd torvanvändning i landet. För de fyra nordligaste länen har statens vatten- fallsverk på regeringens uppdrag närmare utrett förutsättningarna för torv- produktion och torvanvändning på vissa orter. Behovet av åtgärder gäller enligt OED nu främst i södra och mellersta Sverige. Delegationen pekar på den metodstudie som SIND bedriver avseende planeringen för att få till stånd regionalt samarbete rörande förutsättningarna för torvproduktion och torvanvändning.

Delegationen lämnar också förslag beträffande standardisering samt ut- bildning rådgivning och information inom oljeersättningsområdet. När det gäller introduktion av alternativa drivmedel hänvisar delegationen till det förslag till strategi som har lagts fram i rapporten (Ds [ 1980: 19) Introduk- tionen av alternativa drivmedel.

OED framhåller att det mål som föreslås. dvs. en oljeersättning om drygt 7 milj. ton år 1990. bygger på en rimlighetsbedömning mot bakgrund av den förutsedda utvecklingen på energiområdet. Delegationen diskuterar därut- över extraordinära åtgärder för oljeersättning. Sådana åtgärder kan enligt OED övervägas om riskerna för en mycket kraftig prisökning på olja eller för längre akuta oljebrister under 1980-talet bedöms som mycket stora.

Bland dessa åtgärder finns t.ex. förtida skrotning av oljeeldade pannor. krav på fastbränsleeldning även i nya mindre pannor. dvs. pannor som förbrukar mindre än 50000 MWh per år. samt utnyttjande av fasta bränslen även i anläggningar med korta drifttider.

Sådana åtgärder bedöms kunna medföra en oljeersättning om ytterligare

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 121

ca 3.5 milj. ton år 1990. De styrmedel som kan bli aktuella är lagstiftning med mer långtgående krav och komplettering av de ekonomiska styrmed- len. Dessa extraordinära åtgärder har behandlats endast översiktligt av OED. som senare kommer att redovisa ett mer utförligt förslag i denna fråga.

För egen del anser jag de åtgärder som OED har redovisat i sitt huvud- förslag bör utgöra väsentliga delar av ett oljeersättningsprogram för 1980- talet. OED:s förslag är enligt min mening i huvudsak väl avvägda. Jag kommer i det följande (kapitel 7, 8. 11 och 12) att närmare utveckla hur dessa förslag bör behandlas. Jag kommer därvid att förorda bl. a. att en lag införs om utförande av vissa eldningsanläggningar för fast bränsle. att en ny energimyndighet med uppgifter rörande bl.a. tillförselfrågor inrättas och att kommunerna åläggs att inom ramen för den kommunala energipla- neringen lägga fast en plan för att minska oljeanvändningen i kommunerna. Jag kommer vidare att redovisa riktlinjer för åtgärder mot svavelutsläpp vid användning av kol. åtgärder för att förenkla handläggningen av ansök- ningar om torvkoncessioner enligt lagen om vissa mineralfyndigheter och åtgärder för att snabbt få till stånd en ökad torvanvändning i södra och mellersta Sverige. Tidigare (avsnitt 4.3.3) har jag föreslagit förstärkta insatser för utbildning och rådgivning. Dessa åtgärder är främst inriktade på energihushållningsområdet men kan även avse tillförselområdet. Jag kommer också att redovisa de åtgärder som har vidtagits för att genom bl.a. de s.k. tjärrvärmelånen tillgodOSe finansieringsbehovet vid utbygg- nad av fastbränsleeldade anläggningar. Förslag till plan för introduktion av alternativa drivmedel kommer också att läggas fram. En fond för investe- ringar i oljeersättande teknik i huvudsak i enlighet med OED:s tidigare förslag har inrättats den ljanuari 1981 (prop. 1980/81:49. NU 1980/81: 19. rskr 1980/81: 100).

Jag räknar liksom OED med att ett genomförande av dessa åtgärder kan komma att medföra en oljeersättning om ca 7 milj. ton år 1990. Jag har i beräkningen inte inkluderat åtgärder i Storstockholmsområdet som jag strax återkommer till.

Den fördelning mellan inhemska bränslen och kol som OED har föresla- git frnnerjag vara väl avvägd. Förslaget innebär att inhemska bränslen och kol vardera skulle kunna svara för en oljeersättning om ca 3 milj. ton år 1990. Alternativa drivmedel och solvärme inkl. främst mindre värmepum- par beräknas kunna medföra en oljeersättning om sammantaget ca 1 milj. ton i början av 1990-talet.

Den andra delen _av det program för oljeersättning som jag förordar består av de åtgärder som har föreslagits av ELAK i rapporten (Ds I 1980: 22) El och olja. Den tillgängliga elkapaciteten bör enligt förslaget utnyttjas för att ersätta olja vid uppvärmning. [ första hand föreslås den dyrare lätta eldningsoljan ersättas.

En omfattande konvertering till el bör enligt ELAK ske av medelstora

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l

l—J I'J

oljepannor och oljeeldade pannor i småhus. Bl.a. föreslås lån för installa- tion av elpatron, elkassett och varmvattenberedare samt för byte av olje- panna till panna för andra bränslen. Installation av s.k kombinations- panna. dvs. panna för el och fasta bränslen. bör enligt förslaget stimuleras genom bidrag.

Vidare föreslås installation av större elpannor i fjärrvärmeverk och industrier. Möjligheterna att stimulera sådana åtgärder genom skattere— duktioner bör enligt förslaget utvecklas.

ELAK bedömer att de åtgärder för konvertering från olja till el som föreslås kan resultera i en minskad förbrukning av olja, huvudsakligen lätt eldningsolja. om ca 1,5 milj. ton år 1990. Åtgärderna föreslås bli utformade så att de ger erxibilitet vid valet av energikälla i framtiden.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ELAKzs förslag vad gäller konvertering från olja till el. Flertalet remissinstanser tillstyrker att försla- gen genomförs.

Jag återkommer i det följande (avsnitt 8.5) med en mer utförlig redogö- relse för ELAKzs förslag, remissynpunkterna och de åtgärder som enligt min mening bör genomföras med anledning härav.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag finner att åtgärder för att ersätta olja med el bör vidtas i huvudsak enligt ELAKzs förslag. Därmed utnyttjas den nationella resurs som den tillgängliga elproduktionskapaeite- ten utgör för att spara olja under främst 1980-talet. Jag räknar med att konverteringen från olja till el skall medföra en oljeersättning om ca 1 milj. ton år 1990. Jag har-därvid räknat med att eltillgången kan bli något lägre än vad ELAK har räknat med genom att block 3 i kärnkraftverket i Forsmark kan komma att utnyttjas för hetvattenproduktion för Storstock- holms behov. Jag har vidare räknat med att eltillgången kommer att använ- das som drivenergi för värmepumpar i enlighet med OED:s förslag. Den oljeersättning som därvid erhålls har inkluderats i den oljeersättning som jag i det föregående har beräknat att ett genomförande av OED:s förslag kommer att medföra.

Den tredje delen av förslaget till oljeersättningsprogram består av åtgär- der för att åstadkomma ett värmeförsörjningssystem för Storstockholms- området. som ej är baserat på olja. Detta kan ske genom hetvattenöverfö- ring från kärnkraftverket i Forsmark. genom värmeproduktion i närför- Iagda koleldade kraftvärmeverk eller genom ett mycket omfattande utnytt- jande av stora värmepumpar.

STOSEB och statens vattenfallsverk har redovisat ett förslag till vår- meavtappning i Forsmark. Värmeeffekten skulle bli 2000 MW. Värmen skulle överföras till Stockholmsområdet genom en 120 km lång ledning från Forsmark till Akalla. Värmeleveranserna bedöms kunna påbörjas år 1988.

Hetvattenöverföring från Forsmark skulle medföra en oljebesparing på ca 1 milj. ton per år ijämförelse med den nuvarande värmeförsörjningen i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l23

regionen. Kostnaden för oljeimporten skulle vid de nuvarande priserna därmed minska med ca 1 miljard kr. per år.

Med närförlagda koleldade kraftvärmeverk skulle en snabb minskning av oljeanvändningen i området åstadkommas. En förutsättning är att kom- munerna kan finna lämpliga platser för att lokalisera anläggningarna. För att ersätta 1 milj. ton olja erfordras drygt l.5 milj. ton kol.

Även möjligheterna till ett större utnyttjande av stora värmepumpar bör beaktas inför ett ställningstagande till hur Storstockholmsområdet skall värmas. Sådana värmepumpar skulle till att börja med kunna drivas med elenergi för att sedan övergå till bränsledrift. Därmed föreligger samma lokaliseringsförutsättningar som i kraftvärmealternativet. Flera faktorer för ett värmepumpsalternativ är ännu osäkra. bl. a. kostnaderna.

Jag återkommer i det följande (avsnitt 8.3.5) med en mer utförlig redogö- relse för Storstockholmsområdets värmeförsörjning. Jag vill i detta sam- manhang dock framhålla attjag anser att en oljeersättning på ca ] milj. ton per år är fullt möjlig att uppnå till år 1990. Jag har därför i oljeersättnings- programmet räknat med att en sådan minskning av oljeanvändningen kom- mer till stånd.

Det program somjag här förordat skulle kunna medföra en oljeersättning om ca 9 milj. ton olja år 1990. År 1985 skulle oljeersättningcn kunna uppgå till ca 3.5 milj. ton. De angivna kvantiteterna utgör mål för oljeersättningen och kräver en ambitiös politik med omfattande insatser för att kunna nås. Jag finner det angeläget att mål av det slagjag har angivit läggs fast och att åtgärder successivt vidtas med anledning härav.

OED:s s.k. extraordinära åtgärder. som skulle kunna ge ytterligare oljeersättning. bör enligt delegationen studeras närmare innan ställning tas till dem. Jag finner det angeläget att så sker. OED bör så snart som möjligt redovisa sina förslag i detta avseende.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att möjligheterna att snabbare ersät- ta olja med inhemska bränslen inte torde begränsas av i första hand tillgången på energiråvara titan av ekonomiska skäl. bl.a. skulle en för- tidsskrotning av pannor behöva ske.

Jag räknar med att en mer omfattande översyn av oljeersättningspro- grammet skall ske senast till år 1985. Det bör åligga den nya energimyn- dighet som jag i det följande (kapitel ll) kommer att föreslå att i samråd med andra berörda myndigheter svara för samordning. närmare planering och uppföljning av programmet. I avvaktan på att den nya myndigheten inrättas bör OED på motsvarande sätt svara för denna uppgift.

Tillsammans med det energihushållningsprogram som jag tidigare har redovisat (kapitel 4") innebär oljeersättningsprogrammet en avsevärd minskning av oljeanvändningen. Om alla dessa åtgärder ger resultat i enlighet med målen kan användningen av olja för energiändamål komma att minska med ca 12 milj. ton till år 1990 trots att energianvändningen beräknas öka. Programmen ger förutsättningar för en ytterligare minskning av oljeanvändningen under 1990-talet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l24

Det är således ett mycket ambitiöst oljeersättningsprogram som jag nu förordar. Anledningen härtill är självfallet att det krävs långtgående insat- ser för att en verklig minskning av oljeanvändningen skall ske. Jag vill särskilt fästa uppmärksamheten på vad OED har påpekat. nämligen att vi för att kunna kraftigt minska oljeberoendet och genomföra riksdagens beslut om avvecklingen av kärnkraften måste basera (>()—7092 av vår energiförsörjning i början av 2000-talet på sådana energikällor som f.n. används endast marginellt eller inte alls.

Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att godkänna det program för oljeersättning som jag här har redogjort för.

I'J 'Jl

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet l

Hänvisningar till S6

7. Bränslen

7 .] Förutsättningar för bränslepolitiken

- Jag kommer i det följande att redogöra för de åtgärder som enligt min mening krävs för att trygga försörjningen av bränslen till vårt energi- system. Som en bakgrund till mina förslag lämnar jag inledningsvis en översiktlig redogörelse för den nuvarande bränsleanvändningen inom olika sektorer och för de olika bränslenas förutsättningar och kvaliteter i olika avseenden samt för den roll som de därigenom bör spela för vår framtida energiförsörjning. Jag behandlar i detta sammanhang inte uran. vars ut- nyttjande i Sverige har lagts fast genom riksdagens beslut efter folkomröst- ningen i kärnkraftsfrågan den 23 mars l980.

Oljan svarar för den helt övervägande delen av vår energiförsörjning. Oljans andel av den primärt tillförda energin var år I979 ca 68%. Sverige är därmed ett av världens mest oljeberoende länder. Våra miljöskyddsbe- stämmelser ställer dessutom särskilda kvalitetskrav på den olja som vi importerar.

Den största mängden olja används inom sektorn bostäder. service m. m.. dvs. för uppvärmning av bostäder. affärs- och servicelokaler m.m. Inom denna sektor användes ca ll milj. ton olja år I979. Oljan svarar för ca 85 % av energianvändningen för uppvärmningsändamål. Av oljeanvänd- ningen inom sektorn utgjordes ca 4.5 milj. ton av tjock eldningsolja. som utnyttjas främst i kraftvärmeverk och större hetvattencentraler. dvs. i områden med utbyggda fjärrvärmesystem. medan 6,5 milj. ton utgjordes av tunn eldningsolja. som används främst i villor och i flerfamiljshus med mindre panncentraler. Det föreligger en betydande prisskillnad mellan tjock och tunn eldningsolja. Under senare år har den tunna eldningsoljan normalt varit 30—40% dyrare än den tjocka eldningsoljan. Prisskillnaden kan komma att minska.

Under senare år har skett en tämligen snabb utveckling av användningen av elvärme. F.n. används 13 TWh el för uppvärmning. Orsaken till den snabba utvecklingen torde vara att elvärmen kräver små investeringar för användaren och är bekväm att använda samt att vi genom bl.a. en stor andel vattenkraft har kunnat producera billig elkraft.

Under senare tid har också skett en ökning av användningen av ved för uppvärmning av enskilda hus. främst i glesbygden. Ett skäl härtill torde vara att beskattningsreglerna har ändrats så att uttag av brännved ur egen skog inte längre beskattas.

lnom industrin används årligen ca 5.5 milj. ton olja vilket utgör ca 40% av energianvändningen inom sektorn. Nästan enbart tjock eldningsolja används. Fasta bränslen. främst bark och lutar inom skogsindustrin. sva-

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 126

rar för ca 35 % av energianvändningen. Den svenska industrin har på grund av sin struktur också en hög andel elkraft i energianvändningen.

För krafiprmluktimzen används förhållandevis lite olja i Sverige. I ge- nomsnitt svarar oljebaserade anläggningar. främst kraftvärmeverk och industriella mottryckskraftverk. för ca 13% av elproduktionen under ett år. Vattenkraften svarar f.n. för ca 65 % och kärnkraften f. n. för ca 22 % av elproduktionen. Sverige har därmed ett vid en internationelljämförelse ekonomiskt mycket fördelaktigt clproduktionssystem. Att vi under en lång tid har kunnat producera elkraft till lågt pris har varit en komparativ fördel för vår industri.

Transportsystcnzet är i allt väsentligt beroende av importerad olja eller importerade oljeprodukter. Oljan svarar för hela 97% av energianvänd- ningen inom transportsektorn. C1165% av den bensin och ca 55 % av den dieselolja som används i Sverige framställs vid raflinaderier inom landet. medan återstoden importeras. Vill man öka andelen inhemskt framställda oljeprodukter krävs investeringar i de svenska raflinaderierna.

Användningen av olja i Sverige och andra länder har etablerats under lång tid. En omställning till andra bränslen kräver olika lång tid och varierande resursinsatser för att genomföras inom de olika delområdena.

De bränslen som på medellång sikt. dvs. fram till omkring år 1990. kan komma i fråga för användning i Sverige är olja. naturgas. motoralkoholcr. kol. skogsbränslen. torv och skiffer. Dessutom kan solvärme komma att utnyttjas i större skala mot slutet av 1980-talet.

Väsentliga skillnader föreligger när det gäller bränslenas förutsättningar och kvaliteter i skilda avseenden. De försörjningsmässigt'i aspekterna ut- görs av faktorer som tillgång. varaktighet och försörjningstrygghet. pris och prisutveckling samt bekvämlighet och flexibilitet i användningen. Andra faktorer av stort intrresse är miljöeffekter vid utnyttjandet. syssel- sättningseffekter i Sverige. regionalpolitiska aspekter och möjligheterna till annan. konkurrerande användning.

Olja har länge haft väsentliga fördelar. vilket självfallet är orsaken till den mycket omfattande användning som oljan har fått. Olja är en koncen- trerad energiråvara med hög energitäthet. Den är vidare lätthanterlig och bekväm att använda. Oljeeldade anläggningar kräver förhållandevis små investeringar.

Oljan ger liksom andra fossila bränslen upphov till negativa miljö- effekter. Vidare finns andra användningsområden än inom energisektorn där oljans egenskaper behöver utnyttjas. t. ex. inom det kemiska området.

Den snabba prisutvecklingen på olja sedan 1973—74 års oljekris har helt nadsstörningar under vissa perioder har förekommit. Som jag tidigare (kapitel 3) har redovisat räknar jag med en fortsatt långsiktig realprissteg- ring på olja. Motiven för att minska oljeanvändningen genom energihus- hållning och genom införande av andra bränslen är således dels av försörj- ningskaraktär. dels av ekonomisk karaktär.

Prop. 1980/81:90 Bilaga ! Industridepartementet 127

Den tjocka eldningsoljan kan lättast ersättas. På de områden där tjock eldningsolja används. dvs. främst i tjärrvärmesystem och industrier. kan inhemska bränslen och kol relativt snabbt få stor betydelse.

För de lättare oljeprodukterna är det svårare att snabbt hitta ersättnings- bränslen. Detta gäller i synnerhet för bensin och dieselolja. Samtidigt är detjust på de områden där dessa produkter används. dvs. inom transport- sektorn. som det värde, som oljan har genom sin energitäthet och lätthan- terlighet. kan bäst tas till vara. Det är således för främst sådan användning som oljan bör reserveras framöver. Arbetet med att snabbt åstadkomma oljeersättning bör därmed främst inriktas på områden där oljans särskilda egenskaper inte utnyttjas. dvs. där vanligtvis tjock eldningsolja nu an- vänds. Jag anser att detta är en långsiktigt riktig inriktning av energipoliti- ken i denna del. Denna inriktning bör följas även om tillfälliga marknads- svängningar och därav följande överskott i vissa fall kan ge incitament till en något annorlunda politik.

En sådan inriktning kräver en ökad förädling av oljan. För Sveriges del står valet mellan att låta förädlingen ske utomlands. dvs. att importera en ökad andel raffinerade produkter och att genom investeringar i raffinade- rierna i Sverige öka utbytet av sådana produkter från importerad råolja.

I ett raffinaderi skiljs olika fraktioner i råoljan ut för att möta noga preciserade kvalitetskrav på varje enskild oljeprodukt. Ett annat syfte med bearbetningen kan vara förändra den kemiska sammansättningen hos råol- jans komponenter. För att få fram exempelvis bensin med tillräckligt högt oktantal måste man bearbeta den fraktion. nafta. som normalt används för bensinframställning. Detta sker i en s. k. reformeranläggning.

En annan. mer omfattande. bearbetning krävs om man vill omvandla de mer svårflyktiga delarna av råoljan. som normalt används till tjocka eld- ningsoljor. till mer flyktiga produkter. t.ex. bensin och lätt eldningsolja. En sådan bearbetning kan utföras på olika sätt. Den vanligast förekom- mande metodcn är s.k. termisk krackning. För en mer omfattande om- vandling är katalytisk krackning den vanligaste processen.

De flesta raflinadericrna i Västeuropa är byggda för att bearbeta främst relativt lätt råolja som ger ett högre utbyte än tyngre råoljor av de mest värdefulla produkterna. dvs. bensin och lätt eldningsolja. Man har tidigare däremot inte investerat i krackningsanläggningar i så stor utsträckning i Västeuropa som i Förenta staterna. där efterfrågan på framför allt bensin har varit stor. Vid ett genomsnittligt raffinaderi i Förenta staterna fram- ställs ca 45 % bensin ur en viss mängd råolja medan bensinutbytet i raffina- derierna i Västeuropa f.n. är ca 22%. I de svenska raffinaderierna är bensinutbytet i genomsnitt knappt 20 %.

F.n. pågår eller planeras emellertid i Västeuropa en snabb utbyggnad av raffinaderierna i syfte att skapa möjlighet att omvandla en större del av de tyngre oljeprodukterna till bensin och dieselolja. Denna utbyggnad kan komma att leda till en viss överkapacitet för bensinframställning vid mitten

Prop. l980/81z90 Bilagal Industridepartementet 128

av 1980-talet. varigenom utbudet av lätta produkter på den europeiska marknaden skulle komma att ökas. Utvecklingen inom området är dock svår att bedöma f. n.

Samtidigt som förbrukningen förskjuts mot en ökad andel lättare pro- dukter beräknas den råolja som utvinns i världen bli bl.a. allt tyngre och svavelrikarc. Merparten av de nu kända oljetillgångarna är av tyngre typ med relativt hög svavelhalt. Av de kända och utvinningsvärda råoljetill- gångarna består över 50% av råolja med minst l.5 viktprocent svavel. Flera av de äldre produktionsområdcna för lättare råoljor. bl.a. Nordafri- ka. har otillräckliga reserver för att öka eller t.o.m. för att bibehålla nuvarande produktionsnivå. Vid långsiktskontrakt rörande leveranser från Saudiarabien måste också köp av en viss del tyngre. högsvavlig råolja inkluderas vid sidan av den normalsvavliga arabiska oljan. Arabian Light. Motsvarande förhållande gäller vid långsiktiga avtal med Mexico. som f.n. ställer krav på att ca hälften av den levererade råoljan skall vara av den tunga. högsvavliga s. k. Maya-oljan.

Delvis kan denna utveckling kompenseras för Västeuropas del av att produktionen ökar av den lätta. lågsvavliga Nordsjöoljan. I världen som helhet måste dock en anpassning ske till ett större utnyttjande av de tunga. högsvavliga råoljorna. Ytterligare en faktor av betydelse är att priset på lågsvavlig råolja kan komma att öka snabbare än priset på normalsvavlig och högsvavlig råolja. Under senare år har prisskillanden varit 10—209'2.

En betydande del av världens återstående oljetillgångar består av s.k. okonventionella resurser. varmed avses olja som förekommer i trögfly- tande eller t.o.m. fast form. Exempel härpa är tjärsand. oljeskiffrar och s.k. extra tunga råoljor. Dessa råvaror kan på sikt bli av väsentlig betydel- se för världens oljeförsörjning. Det krävs dock en utveckling av utvin- ningstekniken för att de okonventionella råoljetillgångarna skall kunna utnyttjas i större skala. Dessutom krävs investeringar i raffinaderiet" och eldningsanläggningar.

I raffinaderierna erhålls en rest. s.k. restolja. som består av tjocka. svavelrika fraktioner. Denna olja exporteras f.n. för svensk del eftersom den inte får utnyttjas inom landet på grund av gällande lag och förordning om svavelhaltigt bränsle. På sikt bedöms dock möjligheterna till sådan export komma att begränsas samtidigt som mängderna restolja kan komma att öka. Om t. ex. en krackningsprocess installeras vid ett raffinaderi för att öka konverteringen av svårflyktiga delar av råoljan till lätta fraktioner kan samtidigt restoljeandelen öka något.

Restoljor och tunga råoljor kan behandlas på fiera sätt. bl.a. kan de utnyttjas för förgasning. En annan metod är avsvavling eller hydrering. varvid råolja tillförs vätgas som bl.a. tvättar bort svavlet.

Den utveckling som jag här har beskrivit. dvs. en relativt sett ökad efterfrågan på lätta produkter och en ökad tillgång på tyngre och svavelri- kare råoljor. påverkar starkt den svenska försörjningssituationen. Särskil-

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 129

da förhållanden i Sverige har också stor betydelse. F.n. måste de svenska raffinaderierna använda i genomsnitt ca 40% lågsvavlig råolja pga. gällan- de krav beträffande svavelhalt i eldningsolja. De svenska bestämmelserna kommer att skärpas den I oktober 198] och den 1 oktober 1984. då hela Sverige kommer att omfattas av förbudet att bränna tjock eldningsolja med mer än 1,9?- svavelhalt. Som en följd härav måste andelen lågsvavlig råolja då uppgå till ca 60% av råoljeimporten om nuvarande raffinaderistruktur behålls. Sveriges importkostnader ökas därmed. eftersom den lågsvavliga råoljan är dyrare än den högsvavliga.

Den svenska svavellagstiftningen gör att det finns skäl att överväga investeringar i en anläggning. exempelvis en s.k. hydreringsanläggning. som breddar försörjningsbascn genom att möjliggöra att råoljor av sämre kvalitet. t. ex. med hög svavelhalt. kan utnyttjas. '

Det förhållande att endast ca 60% av den bensin och dieselolja som används i Sverige framställs vid raffinaderier inom landet motiverar insat- ser för att öka försörjningstryggheten inom drivmedelsområdet. Detta kan ske på olika sätt. En möjlighet är att investera i en s.k. krackningsanlägg- ning som ökar utbytet av lätta produkter. främst bensin. från den råolja som importeras till Sverige. Långsiktigt inriktade kontrakt om import av drivmedel från länder med egen råoljeutvinning. främst Norge. skulle också kunna ge en trygg försörjning. Även andra möjligheter kan finnas.

Naturgas har stora likheter med olja. Naturgasen utvinns i stort sett inom samma geograliska områden som oljan. Nära hälften av all naturgas beräknas förekomma som s.k. associerad gas. dvs. direkt tillsammans med olja. Naturgasen i världen beräknas också ha ungefär samma varak- tighet som oljan. Gasen är emellertid betydligt miljövänligare. bl.a. inne- håller naturgas endast obetydliga mängder svavel.

Naturgasen kräver för anskaffning och distribution ett omfattande led— ningsnät. Betydande investeringar krävs i distributionssystem för gas. såväl i transport— som i användningsledet. Detta förhållande torde vara en anledning till att gas tidigare i stor utsträckning facklades bort. dvs. brän- des på oljefälten utan att energiinnehållet togs till vara. Behovet av inves- teringar i distributionssystemen är också en anledning till att huvuddelen av den naturgas som utvinns används direkt i producentländerna. Endast ca IOC-"”'? av den utvunna gasen exporteras f.n. Andelen exporterad gas väntas dock öka.

Under senare tid har betydande naturgasfynd gjorts i Nordsjön. Därmed skulle på sikt kunna skapas bättre förutsättningar för försörjning av gas till Sverige. —

Naturgas har tidigare betraktats närmast som en biprodukt vid oljeutvin— ningen. Gasen har i länder med inhemsk produktion ofta använts för okvalificerade ändamål. t. ex. som kraftverksbränsle i stället för tjock eldningsolja eller kol. Samtidigt som gasen i ökad utsträckning har blivit en internationell handelsvara har det skett en betydande höjning av gaspriset IO Riksdagen 1980/SI. I .ruml. Nr 90

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 130

jämfört med priset på olja. För Sveriges del innebär denna utveckling att naturgas som kan komma att importeras inte bör användas som ersättning för tjock eldningsolja. Det högre priset för gasen innebär att användningen bör inriktas på sådana användningsområden där gasens speciella egenska- per. främst renhet. kan utnyttjas.

Motoralkoholer. dvs. främst metanol och etanol. torde på kort och medellång sikt komma att framställas ur naturgas. restoljor och kol (me- tanol) eller ur jordbruksprodukter (etanol). Tillgängligheten blir således beroende av tillgängligheten till dessa råvaror. På lång sikt kan framställ- ning ur cellulosahaltigt material bli kommersiellt möjlig. Ur metanol kan syntetisk bensin framställas.

Framställningen av motoralkoholer sker under betydande energiförlus- ter. Energiutbytet vid framställning av metanol ur naturgas är omkring 50— 65% av råvarans energiinnehåll. Övrig energi förloras till omgivningen som relativt lågvärdig värme. om den inte tas till vara för t. ex. fjärrvärme- leveranser.

Motoralkoholerna har lägre energitäthet än bensin och dieselolja. Ener- giinnehållet i metanol och etanol är ungefär hälften resp. två tredjedelar av energiinnehållet i bensin. Det gör att kostnaderna för transport och distri- bution blir högre. Samtidigt kan motoralkoholer ge väsentliga miljöfördelar jämfört med bensin och dieselolja.

Tillverkning av metanol ur fossila bränslen ger bl.a. på grund av omvandlingsförlusterna — priser som överstiger priserna på bensin. Eta- nol. som kan framställas ur inhemska och förnybara råvaror. är f. n. dyrare att producera. Prisutvecklingen på längre sikt är svår att bedöma eftersom det krävs utvecklingsarbete för att få fram metoder som gör att produktion av motoralkholer från fasta bränslen kan ske till konkurrenskraftiga priser.

Kol har nästan lika stor betydelse som olja för världens energiförsörj- ning. Kol har emellertid långt större varaktighet och bör kunna importeras under större försörjningstrygghet. Det finns inte anledning att reservera kolet för annan användning eftersom någon sådan åtminstone f.n. inte tycks finnas.

F.n. är kolpriset mycket lågt i förhållande till oljepriset. Skillnaden kommer sannolikt att minska något framöver men över tiden finns det inte anledning att räkna med någon direkt koppling av priset på kol till priset på olja. Mot att en sådan koppling skulle uppstå talar bl.a. det förhållande att koltillgångarna är spridda över hela världen och att de finns i länder med vitt skilda politiska och ekonomiska system.

Användningen av kol i förbränningsanläggningar medför liksom använd— ningen av olja negativa miljöeffekter. Effekterna härvidlag skiljer sig inte principiellt. På grund av bl.a. det lägre energiinnehållet i kol krävs större investeringar i bl. a. eldningsanläggningar för att kol skulle kunna utnytt- jas.

Kol bör åtminstone inledningsvis användas för att substituera tjock

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 131

eldningsolja. främst i större eldningsanläggningar knutna till fjärrvärme- system och i större industrier.

Tillgången på skogsenergi framöver är svår att bedöma. Den blir i hög grad beroende av om rationella och ekonomiskt rimliga metoder kan ut- vecklas för tillvaratagande av hyggesavfall. röjningsvirke. skräpskog och lövskogsöverskott. så att råvarubasen för skogsenenergi kan utökas utan att konkurrera med behovet av råvara för industriell förädling. Ett effekti- vare utnyttjande av totala skogsproduktionen kan bidra till att i dag ofön- samma skogsbestånd kan avverkas med rimlig lönsamhet. '

På längre sikt kan en omfattande odling av energiskog komma att ge god tillgång av detta bränsle. Denna fråga studeras f.n. inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet. Lyckas ansträngningarna att utveck- la energiskog bör konkurrensen om råvaran kunna undvikas. En betydan- de odling av energiskog skulle dock kunna ställa anspråk på markområden som i dag används för andra ändamål. bl. a. jord- och skogsbruk. Av vikt är vidare att miljöeffekterna kan bemästras.

Skogsbränslen är en inhemsk energiråvara. vars utnyttjande kan bidra till att skapa många nya arbetstillfällen i Sverige. lett nationellt perspektiv kan skogsbränslen bedömas som en försörjningstrygg energiråvara. Skogs- bränslen har inte samma höga energitäthet som kol och framför allt olja. Detta gäller särskilt det klenvirke som utgör ett viktigt skogsbränsle. Det gör att transporterna blir dyra. varför långa transporter av råvaran inte ter sig ekonomiskt försvarbara. Liksom vid kolanvändning krävs större inve- steringar i bl. a. eldningsanläggningar än vad som är fallet vid utnyttjande av olja. Prisutvecklingen för skogsenergi är f.n. svår att bedöma eftersom någon egentlig marknad ännu inte har etablerats. [ samband med prishöj- ningen på olja åren 1973—l974 och år I979 skedde kraftiga höjningar av priset på såväl massa som ved.

Den osäkerhet som f.n. vidlåder de framtida villkoren av bl. a. ekono- misk natur för användning av skogsbränslen gör det svårt att nu närmare ange det framtida användningsområdet. Med hänsyn till begränsad tillgång och långa transportavstånd torde inte någon större användning av skogs- bränslen i våra storstadsområden komma i fråga. l första hand torde skogsbränslen komma att användas i mindre och medelstora orter och i industrier med råvaran inom rimligt transportavstånd. Lokal tillgång. för- månliga skatteregler och insats av eget arbete kan göra det lämpligt för enskilda hushåll att utnyttja detta bränsle.

Torv har betydande likhet med skogsbränslen när det gäller energitäthet och därmed transportkostnader liksom när det gäller investeringskostna- der och osäkerhet om prisutvecklingen. Något större behov av torv för andra ändamål finns dock inte. En mer omfattande torvexploatering kan förorsaka miljöskador.

Det finns faktorer som talar för att användningen av torv bör ske i nära samband med utvinningen. bl.a. det förhållandet att det krävs betydande

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 132

investeringar för att börja utvinna torv samtidigt som några längre trans- portavstånd inte kan bäras ekonomiskt. Det är därför osäkert när någon omfattande marknad för torv kommer att utvecklas. En möjlighet är att innehavaren av en eldningsanläggning deltar i utvinningen av råvaran vilket skulle kunna ge en hög grad av försörjningstrygghet inte bara i nationellt perspektiv som för alla inhemska bränslen utan även direkt för företagets del.

Såvitt nu kan bedömas kommer torvanvändningen främst att ske i me- delstora eldningsanläggningar i torvrika delar av vårt land. Under de närmaste åren behöver prototyp- och demonstrationsanläggningar byggas för att ge bättre underlag för bedömning av möjligheterna att utnyttja torv under skilda förutsättningar.

Skiffer har stora likheter med torv. framför allt genom det förhållande att tillgångarna är mycket stora men till viss del svåra att utnyttja och i allt väsentligt ännu outnyttjade i Sverige. Skiffertillgångarna är dock geogra- liskt mycket koncentrerade vilket i kombination med de sannolikt höga transportkostnaderna torde göra att detta bränsle knappast kan få större nationell betydelse.

Av vadjag hittills har anfört framgår att de bränslen som är eller kan bli aktuella för svensk energiförsörjning i väsentliga avseenden har olika kvaliteter. vilket gör att de till stor del bör ha olika användningsområden. Jag kommer i det följande att mot denna bakgrund ange vilken roll de olika bränslena i princip bör spela i vårt energisystem.

Det är från energiförsörjningssynpunkt angeläget att minska beroendet av olja. i första hand sådan olja som importeras under osäkra förhållanden. Det innebär att från denna utgångspunkt behöver inriktningen åtminstone f.n. inte vara att minska utnyttjandet av sådan olja som vi kan erhålla med god försörjningstrygghet under relativt lång tid. exempelvis genom lång- tidsavtal med Norge eller genom svenskt produktionsengagemang i Nord- sjön. Sådan olja kan ge lika stor eller i vissa fall t.o.m. större försörjnings- trygghct än t. ex. gas eller kol från länder som inte är lika politiskt stabila.

Från ekonomisk utgångspunkt kan det däremot finnas skäl att eftersträ- va en mer generell minskning av oljeimporten eftersom importerad olja betingar ett mycket högt pris och i hög grad bidrar till att försämra den ekonomiska situationen. Oljan bör således ersättas med billigare bränslen. Som exempel kan nämnas att om 4 milj. ton olja ersätts med 6 milj. ton kol så minskar kostnaderna för bränslet med ca 2 miljarder kr. per år vid nuvarande priser.

Även starka miljöskäl talar för en minskad oljeförbrukning. Ytterligare en utgångspunkt är att en ökad diversifiering i energitillför- seln bör eftersträvas rent generellt. Vår nuvarande energiförsörjningssitua- tion med en nära 70-procentig oljeandel skapar en i alltför hög grad sårbar situation. Allmänt gäller att en ökad diversitiering i stället för en stark koncentration till den billigaste energikällan medför högre kostnader. Så-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 133

dana kostnadshöjningar kan dock till en del vara motiverade om en större försörjningstrygghet erhålls.

De utgångspunkter. som jag här har angivit. leder till slutsatserna att vi bör inrikta oss på att minska importen av främst sådan olja som importeras på osäkra villkor och att oljan bör ersättas med flera olika energislag. som kan bedömas vara fördelaktigare än olja vad gäller försörjningstrygghet och/eller ekonomi. Den olja som vi kan erhålla med god försörjnings- trygghet bör användas främst för sådana ändamål där oljans särskilda egenskaper i form av lätthanterlighct och stor energitäthet kan utnyttjas. Det finns således anledning att ha olika inriktning och ambition i oljeersätt- ningssträvandena inom olika användningsområden.

lnom krafiproduktirmen är försörjningssituationen god på kort och me- dellång sikt. Några större produktionstillskott erfordras inte f.n. Planering av ny elproduktionskapacitet måste dock ske. Samtidigt krävs forskning och utveckling för att skapa nya möjligheter till ersättande kraftproduktion när kärnkraften skall avvecklas. Av de bränslen som nu används torde främst kol bli aktuellt för elproduktion. Extra tjock råolja och restoljor från raffinaderierna kan också komma att användas. l mindre kraftvärmeverk och i industriella mottryckskraftverk bör skogsbränslen och torv kunna utnyttjas. På sikt kan vindkraft och nya energiteknikcr möjligen bli kom- mersiellt tillgängliga.

lnom industrisektorn kan många bränslen komma att användas. För större industrier torde främst fasta bränslen som skogsbränslen. torv och kol komma att utnyttjas. 1 mindre industrier kan finnas förutsättningar att utnyttja naturgas. dels därför att det kan bli möjligt att dra naturgasledning- ar till områden i vissa delar av landet där sådana industrier finns. dels därför att gasanvändning skulle kunna medföra processtekniska fördelar för vissa användare inom industrin. Naturgasen skulle då främst ersätta gasol och tunn eldningsolja.

lnom sektorn bostäder, service m.m. är de flesta bränslen möjliga att använda. En snabb utbyggnad av fjärrvärmesystemen bör. som jag senare kommer att närmare redovisa. äga rum även fortsättningsvis. I fjärrvär- meområdena används f.n. tjock eldningsolja som bränsle. [ framtiden kan i första hand kol och i samhällen i inlandet skogsenergi och torv användas för fjärrvärmeproduktion.

Det finns emellertid en gräns för möjligheterna att bygga ut fjärrvärme- systemen. Genom en medveten bebyggelseplanering kan denna gräns på lång sikt förskjutas. I de större tätorternas ytterområden stiger kostna- derna för fjärrvärme brant. Det finns också många mindre samhällen där det saknas tillräckligt underlag för fjärrvärmesystem. l sådana områden används f.n. tunn eldningsolja i stor utsträckning. El är här under hela 1980-talet ett alternativ. Områden av sådant slag kan också i vissa delar av landet vara lämpliga för avsättning av naturgas under förutsättning att marknaden blir tillräckligt stor.

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet [34

[ glesbygdsområden används f.n. i stor utsträckning tunn eldningsolja för uppvärmning. Det innebär att oljan kan ersättas med tämligen högkvali- tativa bränslen utan att kostnaderna ökar. De långa transporter som det här blir fråga om ställer dock krav på att bränslet skall vara lätt och billigt att transportera. Detta kan tillgodoses vid utnyttjande av elvärme. värme- pumpar och på sikt möjligen också solvärme. I stora delar av Sveriges glesbygder finns också möjligheter att utnyttja skogsenergi för enskild uppvärmning.

lnom transportsektorn utnyttjas oljans egenskaper bäst. Samtidigt är det svårare att finna ersättningsbränslen inom detta område än inom de andra områden som jag har berört. De alternativa drivmedel som f.n. befinner sig närmast ett introduktionsskede har inte lika stor energitäthet som bensin och dieselolja samtidigt som de förutsätter betydande omställning- ar. som kan vara svåra att få till stånd inom ett energianvändningsområde med den struktur som finns inom transportsektorn. Den olja som vi för- sörjningstryggt kan få tillgång till bör mot denna bakgrund reserveras främst för transportsektorn. medan oljecrsättningsåtgärderna bör inriktas mot främst andra sektorer.

Tillgången av drivmedel bör på medellång sikt kunna tryggas genom en aktiv svensk oljeförsörjningspolitik av det slagjag nyss har berört.

Med hänsyn till den långa omställningstid som krävs inom transportsek- torn är det dock angeläget att redan nu inleda ett arbete som syftar till att på sikt introducera alternativa drivmedel. Jag återkommer senare till den- na fråga.

7.2. Olja

Hänvisningar till S7-2

7.2.1. Den internationella ol,/'enzurknau'en

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden påverkar i olika avseenden den svenska energiförsörjningen och samhällsekonomin i stort. Jag har tidigare (kapitel 2. 3) haft anledning att översiktligt beröra dessa frågor. Jag skall nu närmare redogöra för några aktuella utvecklingsten- denser på oljemarknaden. Redogörelsen utgör en bakgrund till mina över— väganden om den svenska oljepolitiken.

Under 1970-talet har de oljeproducerande länderna skaffat sig kontroll över utnyttjandet av sina råoljetillgångar. Detta har skett i tre olika hänse— enden. Det första genombrottet skedde i samband med l973—l974 års oljekris och avsåg kontrollen över prissättningen. Sedan dess har priset på råolja fastställts ensidigt av producentländerna i form av officiella noteringar. Riktmärket för prissättningen inom samarbetsorganisationen OPEC har varit den dominerande saudiarabiska oljckvaliteten Arabian Light, som under perioden januari 1973 —januan' 1981 har stigit från ca 2 till 32 US dollar per fat. Kn'ng denna notering har övriga råoljepn'ser gruppe- rats. Betydande avvikelser uppåt från priset på Arabian Light har före-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 135

kommit beroende på kvalitetsskillnader och marknadsläge men också på att vissa producentländer har fört en mindre återhållsam prispolitik än Saudiarabien. Även priserna på andra råoljor som säljs på världsmarkna- den. t.ex. råoljor från Nordsjön och Mexico. har anpassats till OPEC- priserna.

För det andra har OPEC-länderna successivt övertagit kontrollen över den producerade råoljan. som de internationella oljebolagen tidigare hade förfoganderätten till på grundval av särskilda koncessioner. Denna pro- cess. som började redan före 1973— 1974 års kris. har i stort sett fullbor- dats. De nationella oljebolagen i OPEC-länderna är nu ägare till huvudde— len av den råolja som utvinns i dessa länder. De kan också reglera produk- tionsnivån med hänsyn till nationella intressen. En liknande process har för övrigt ägt rum också i producentländer utanför ()PEC. såsom Norge och Storbritannien.

För det tredje har producentländerna börjat ta en aktiv del i marknads- föringen av råolja genom direkt försäljning till olika oljeföretag i konsu- mentländerna. Delvis har detta skett inom ramen för bilaterala överens- kommelser på regeringsnivå.

Producentländernas'engagemang i försäljningen av råolja var. med vissa undantag. obetydligt fram till år 1978. Även sedan de internationella olje- bolagen hade berövats den formella äganderätten till oljan tilläts de t. v. att på relativt fördelaktiga villkor köpa huvuddelen av produktionen och marknadsföra den genom sina världsomfattande system. De internationel- la bolagen behöll alltså till synes ctt dominerande inflytande över oljemark- naden.

En vändning skedde under år 1978. Händelserna i Iran hösten 1978 innebar att den iranska råoljeexporten praktiskt taget helt upphörde under några månader. Samtidigt förlorade de internationella oljebolagen i ett slag sin tidigare ställning i Iran. När den iranska oljeexporten efter hand åter- upptogs på en lägre nivå våren 1979 skedde det helt genom det iranska nationella oljebolaget.

Bortfallet av den iranska råoljeproduktionen ledde till kraftiga prishöj- ningar. Det officiella priset på Arabian Light höjdes under år I979 från [3 till 26 dollar per fat. Större prishöjningar ägde rum för andra råoljor. i synnerhet vid försäljning på den s.k. spotmarknaden för råolja. Vissa producentländer utnyttjade denna marknad för att avsätta en del av sin produktion till högre priser än de officiella. Andra länder lade på särskilda premier. Härigenom nådde råoljepriserna i vissa fall nivån 40 dollar per fat.

På spotmarknaden för raffinerade produkter skedde en liknande prisut- veckling. Särskilt för lätta produkter som bensin och tunn eldningsolja var prishöjningarna mycket starka. De s.k. Rotterdamnoteringarna för sist- nämnda produkt höjdes med nära 200 % under perioden juni l978—juni 1979.

Under år I979 uppstod alltså ett betydande gap mellan å ena sidan de

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet - 136

officiella eller kontraktsbundna råoljepriserna. som alltjämt tillämpades för huvuddelen av den internationella oljehandeln. och å andra sidan spot- marknadspriserna på såväl råolja som produkter. Denna prissplittring fick betydande konsekvenser för den svenska oljemarknaden. Jag återkommer till denna fråga.

Utvecklingen under år 1979 påskyndade de förändringar i den internatio- nella oljemarknadens struktur som inleddes i början av 1970-talet. Mark- nadsläget gjorde det möjligt för producentländernas nationella oljebolag att i betydande utsträckning överta försäljningen till konsumentländerna av den råolja som tidigare hade förmedlats av de internationella bolagen. [ samband därmed uppstod en rad störningar på marknaden. De råoljekö- pare som tidigare hade baserat sin försörjning på de internationella bolagen måste i viss utsträckning skaffa sig nya leverantörer. Även flera av de internationella bolagen förvandlades från säljare till köpare av råolja. Nya parter uppträdde på oljemarknaden vilket ledde till minskad effektivitet i transport- och raffineringsleden liksom till ett ökat behov av lagerhållning. Detta verkade i sin tur uppdrivandc på priserna.

Dessa strukturförändringar har tagit sig uttryck i en minskning av de stora internationella oljebolagens andel av tillförseln av råolja till västvärl- den utom Nordamerika från 60—70 % i början av l970-talet till knappt 40 % år 1980. En motsvarande ökning har skett av andelen direktförsälj- ning från producentländer till konsumentländer. Köpare är främst statliga och privata oljeföretag med egen raffinering och distribution. Producent- länderna tillämpar i ökande utsträckning kontraktsvillkor som begränsar köparnas frihet att anpassa volymerna till variationer i behovet eller som föreskriver en viss fördelning mellan olika råoljekvaliteter. Även s.k. destinationsklausuler. som innebär tvång att raffinera i köparlandet och som förbjuder reexpon. blir allt vanligare.

I slutet av år I979 stabiliserades oljemarknaden. vilket tog sig uttryck i fallande spotmarknadspriser för såväl råolja som raffinerade produkter. Under sommaren 1980 föll noteringarna på Rotterdammarknaden för pro- dukter så markant att försäljning till dessa noteringar inte gav täckning för raffinaderiföretagens kostnader vid råoljeanskaffning till officiella priser. Detta innebar en återgång till den marknadssituation som rådde åren l975—1978 men på en väsentligt högre prisnivå. Anledningen var främst en nedgång i efterfrågan till följd av konjunkturnedgången i OECD-länderna. En bidragande orsak var att den lageruppbyggnad som skett under hela år 1979 upphörde.

Kriget mellan Irak och Iran. som bröt ut i september l980. medförde att marknadsläget åter förändrades. Båda ländernas oljeexport upphörde praktiskt taget helt. Bortfallet. som motsvarade lO—lS % av råoljan i världshandeln. har i betydande utsträckning kompenserats genom en ök- ning av produktionen i andra länder och genom den låga förbrukningen. Vissa konsumentländer. som importerade en stor del av sitt totala råolje-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 137

behov från Irak eller Iran. har emellertid tvingats att söka andra leverantö- rer. Oron för att konflikten skall spridas har tidvis drivit upp spotmark- nadspriserna.

Inom International Energy Agency (IEA) har man strävat efter att motverka en upprepning av 1979 års prisutveckling. som mindre betinga- des av ett faktiskt utbudsunderskott än av lageruppbyggnad med spekula- tiva inslag. Det har ansetts särskilt viktigt att förhindra en stark höjning av spotmarknadsprisnivån för råoljor. som erfarenhetsmässigt för med sig en höjning också av de officiella råoljepriserna. Oljebolagen har uppmanats till återhållsamhet vid sina köp på spotmarknaden. En viss lageravveckling har också förordats, vilket får ses mot bakgrund av att oljelagren inom IEA-länderna alltjämt ligger på en mycket hög nivå.

Dessa åtgärder i förening med den svaga konjunkturen synes ha haft en återhållande effekt på prisutvecklingen. En bidragande orsak torde också vara att exporten från Irak och även Iran har återupptagits i viss omfatt- ning. Vid OPEC:s ministermöte i Bali den 15— 16 december 1980 överens- koms en höjning av de officiella råoljepriserna med 2—4 dollar per fat. De olika länderna har ett betydande utrymme för individuella prisbeslut. Man räknar med att prisnivån genomsnittligt kommer att höjas med ca 10 %.

Vid ingången av år 1981 är läget på oljemarknaden synnerligen oklart. Å ena sidan verkar minskande efterfrågan för en stabilisering av prisnivån eller t.o.m. fallande realpriser under den närmaste tiden. Å andra sidan kvarstår uppenbara risker för nya störningar av tillförseln. och oron härför präglar i hög grad marknadens beteende.

Det är i denna situation inte meningsfullt att göra några förutsägelser beträffande marknadsutvecklingen på kort sikt. Jag skall emellertid för- söka ange några av de problem som de tre huvudparterna på oljemarkna- den —- dvs. producentländer. internationella oljebolag och konsument- länder — står inför under de närmaste åren.

Prodwentländernas huvudproblem är att förvalta exploateringen av den ändliga tillgång som oljan utgör på ett sätt som leder till en varaktig uppbyggnad av andra produktiva resurser. Problemet är särskilt akut för de OPEC-länder för vilka oljan utgör den huvudsakliga tillgången. Inom OPEC synes man i dag söka lösa problemet efter två olika vägar. Den första gäller prispolitiken. OPEC:s kommitté för långsiktig strategi före— slog år 1980 en prisformel som är avsedd att säkra en viss minsta årlig höjning av realpriserna på råolja. En sådan formel skulle enligt kommitténs uppfattning leda till en jämnare prisutveckling än under 1970-talet. som kännetecknats av två språngvisa höjningar av prisnivån med en mellanlig- gande period av fallande realpriser. Kommitténs förslag förutsätter en mer systematisk produktionskontroll än vad som hittills har tillämpats inom OPEC. Något beslut med anledning av förslaget har ännu inte fattas av OPEC.

Den andra vägen är att använda leveranser av olja som ett medel att

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet - 138

uppnå direkt samarbete med regeringar eller företag i industriländerna. Samarbetet kan innebära såväl investeringar i OPEC-länderna som över— föring av teknik och kunskaper. Eftersom det första steget mot industriali- sering i de oljeproducerande länderna oftast utgörs av förädling av olja och gas ställer dessa länder också krav på att industriländerna öppnar sina marknader för bl.a. raffinerade oljeprodukter och produkter från den petrokemiska industrin.

Det föreligger ingen enhetlig politik från OPEC:s sida när det gäller krav på direkt samarbete. Kraven förs i dag inte fram med samma styrka av alla producentländer. Tendensen mot en fortsatt bilateral inriktning av råol- jeexporten med förbigående av de internationella bolagen är dock klar. Producentländerna räknar med att sådana direkta förbindelser kan ge ett långsiktigt utbyte i form av medverkan från industriländernas sida till producentländernas utveckling.

Som redan framhållits har de internationella oljebolagens andel av världshandeln med råolja minskat under hela 1970-talet och särskilt snabbt under de två senaste åren. De internationella bolagens tillgång till råolja har inte bara minskat volymmässigt. den har också ändrat karaktär. Bola- gen hari stor utsträckning förlorat sin tidigare förmånsställning som råolje— köpare och de tvingas nu konkurrera med andra köpare.

I marknadsledet har de internationella oljebolagen alltjämt en domine- rande ställning i många konsumentländer. Denna ställning. som grundas på stora investeringar i raffinering och distribution. kan emellertid utgöra en belastning för bolagen i en situation då deras tillgång till råolja minskar och väntas minska ytterligare under kommande år. Mot bakgrund härav synes flera av de internationella bolagen sträva efter att anpassa sin verksamhet i marknadsledet till en nivå som bättre svarar mot deras långsiktigt säkrade råoljetillgång. i första hand på grundval av egen produktion.

De internationella oljebolagen synes alltså nu vara på väg att förlora sin traditionella roll som förmedlare av oljan från producentland till konsu- mentland. Därmed minskar också deras möjligheter att utöva en balans— funktion på oljemarknaden genom att kontinuerligt anpassa tillgång till efterfrågan. De internationella bolagens resurser är dock alltjämt mycket stora. De bedriver bl.a. en intensiv prospektering efter nya olje- och naturgastillgångar på olika håll i världen. De söker också bredda sin verksamhet till nya områden. såsom utvinning av andra energislag. främst kol.

Konsument/ändarna har i olika utsträckning drabbats av de två senaste årens omvälvningar på oljemarknaden. beroende på bl. a. skillnader i eko- nomisk styrka och importmönster. Flertalet länder har på olika sätt sökt att anpassa sig till de ändrade marknadsförutsättningarna. Även länder som tidigare har låtit de internationella bolagen svara för tillförseln av olja har upprättat direkta kanaler till producentländerna. I Västeuropa gäller detta bl.a. Belgien. Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. I vissa

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 139

fall har regeringarna medverkat aktivt genom att träffa bilaterala avtal med olika producentländer. i andra fall har nationella företag verkat på kom— mersiell nivå.

På många håll har utvecklingen mot bilateralisering av oljehandeln väckt oro. Man har pekat på den minskade flexibilitet som följer av den ökande andelen direkta avtal. Det befaras att sådana avtal också kan utnyttjas för politiska påtryckningar mot enskilda konsumentländer.

Dessa frågor har diskuterats ingående inom IEA. I det fördelningssys- tem. som medlemsländerna enligt gällande överenskommelse skall tilläm- pa Vid en tillförselkris. förutsätts att de internationella bolagen kan verk- ställa fördelningen. En ökad tillförsel till IEA-länderna på bilateral grund gör det svårare för bolagen att fullgöra denna uppgift. För att motverka denna negativa effekt på fördelningssystemets effektivitet har flertalet direktimporterande nationella oljeföretag åtagit sig att biträda vid fördel- ning av olja i en eventuell krissituation. Destinationsklausuler i oljekon- trakten kan dock begränsa deras möjligheter härtill.

Inom konsumentländernas krets finns det stora skillnader i inställningen till bilaterala oljeavtal beroende på bl.a. marknadsstruktur. Vissa länder söker aktivt främja direkta förbindelser med oljeproducenter. andra söker i möjligaste mån slå vakt om de internationella bolagens fortsatta närvaro. Även de senare länderna har emellertid sett sig nödsakade till olika slag av bilaterala arrangemang. Ett gemensamt uppträdande från konsumentlän- dernas sida för att bryta utvecklingen mot en alltmer bilateral oljehandel kan alltså knappast väntas.

7.2.2. Den svenska oljemarknaden

Utvecklingen på den internationella oljemarknaden under de senaste åren har fått stora återverkningar också på marknaden i Sverige. Innan jag går in härpå skall jag lämna vissa allmänna uppgifter om den svenska oljemarknaden.

Fördelningen av Sveriges oljeimport på trrsprungsområden åren 1974 och 1979 framgår av tabell 7.1.

Tabell 7.1 Sveriges import av råolja och oljeprodukter

1974 1979

milj. ton % milj. ton % Västeuropa 13.1 45 13.6 42 Afrika 3.1 11 2.6 8 Mellanöstern 5.9 20 8.2 25 Sydamerika 1.7 6 2.5 8 Sovjetunionen 3.3 l 1 4.5 14 Ovriga 2.2 7 1.2 3 Totalt 29,3 100 32.6 100 Därav råolja 10.2 35 16.2 50 Export 1.5 3.7

Prop. l980/8l:90 Bilaga 1 Industridepartementet 140

Beroendet av import från Mellanöstern är betydligt större än vad som framgår av tabellen. Huvuddelen av den import som redovisas från Väst- europa utgörs nämligen av raffinerade produkter på grundval av råolja från Mellanöstern. Om man tar hänsyn till såväl den direkta som den indirekta importen torde detta område under hela perioden ha svarat för ca 60 % av Sveriges tillförsel. Det kan vidare noteras att andelen råoljeimport har ökat starkt beroende bl. a. på ökad raffineringskapacitet i Sverige. Den viktigas- te leverantören är Saudiarabien med nära 50 % av den totala kvantiteten år 1980. Samma år kom ca 15 % av råoljan från Nordsjön.

Den svenska raffineringskapaciteten motsvarar ca 70 % av förbrukning- en av oljeprodukter inom landet. De olika anläggningarna redovisas i tabell 7.2.

Tabell 7.2 Raffineringskapaciteten år 1980

Nominell kapacitet milj. ton/år

BP. Göteborg 5.0 Nynäs Petroleum. Nynäshamn 2.6 Nynäs Petroleum. Göteborg 0.3 Nynäs Petroleum. Malmö 0.2 Shell. Göteborg 4.7 Scanraff. Lysekil 10.0 Totalt 22.8

AB Nynäs Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö prodUcerar huvudsakligen asfalt. Scanraff ägdes från starten år 1975 gemensamt av Oljekonsumenternas förbund (OK) och 'l'exaco Oil AB. År 1980 förvär- vade det statliga Svenska Petroleum AB 14 % av aktierna i Scanraff. Samma år förvärvade Svenska Petroleum 22 % av BP-raffinaderiet i Göte- borg.

Utnyttjandet av raffineringskapaciteten har under senare är varierat starkt. Under åren 1975—1978 då priserna på Rotterdammarknaden var låga kunde import av färdiga produkter ske till lägre kostnad än import av råolja till kontraktspriser och raffinering i Sverige. Detta ledde till ekono- miska svårigheter för raflinaderiförctagen och ett lågt kapacitetsutnytt- jande. Under år 1979 och delvis även under år 1980 har förhållandet varit omvänt.

I tabell 7.3 redovisas den inhemska rafl'tneringens andel av tillförseln av de viktigaste produkterna.

Av tabellen framgår att behovet av bensin till ca två tredjedelar täcks genom raffinering i Sverige. För eldningsoljor är importbehovet betydligt större. Detta gäller särskilt lågsvavlig tjock eldningsolja beroende på de svenska bestämmelserna om högsta tillåten svavelhalt. Med nuvarande råoljeimport och raflinaderistruktur kan mindre än hälften av behovet av sådana eldningsoljor tillgodoses genom raffinering inom landet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet l4l

Tabell 7.3 Sveriges försörjning med oljeprodukter år 1979

lnhemsk Netto Summa Ralline- raffine- import till- ring i % av ring försell tillförsel milj. m3 milj. rrrI milj. m3 Motorbensin 3.3 1.6 4.9 67 Ovriga lätt- och mellanoljor 0.6 2.0 2.6 23 Dieselbrännolja och eldningsolja 1 6.3 5.4 11.7 54 Eldningsolja 2—5 7.3 5.4 12.7 57 Totalt 17.5 14.4 3l.9 55

lExkl. asfalt. smörjolja. gasol etc.

Av betydelse för försörjningsmönstret är inte bara oljans geografiska ursprung och produktsammansättningen utan även de vägar på vilka den tillförs den svenska marknaden. Tidigare svarade de internationella oljebo- lagen med verksamhet i Sverige delvis också för leveranser av råolja och produkter till både större och mindre svenskägda företag. Därjämte köpte dessa företag i betydande utsträckning färdiga oljeprodukter från olika västeuropeiska raffinaderier och från Sovjetunionen. i allmänhet till priser som var anknutna till Rotterdamnoteringarna. Vissa storförbrukare impor- terade eldningsoljor på samma villkor. "

Det svenska beroendet av spotmarknaden för produkter ökade under åren l975— 1978. då produktpriserna var låga och då raffinering av råolja i Sverige visade dålig lönsamhet. Vissa beräkningar tyder på att beroendet år 1977 kan ha uppgått till i genomsnitt ca 30%. medan andelen för lågsvavlig tjock eldningsolja var nära 60%. Parallellt med det ökade spot- marknadsberoendet minskade flera av de stora internationella oljebolagen sina marknadsandelar. En motsvarande ökning skedde för ett antal mindre produktimporterande företag med regional distribution av främst eldnings- oljor.

Denna utveckling mot ökande köp på spotmarknaden bröts år 1979. Som tidigare redovisats utlöste krisen i Iran hösten 1978 en omsvängning av det internationella marknadsläget med stora prishöjningar i första hand på spotmarknaden. Regeringen införde prisstopp. senare ersatt med högst- priser. för flertalet oljeprodukter. Prisregleringen fick till följd att de olje- företag som baserade sin verksamhet på köp av produkter till spotmark- nadspriser riskerade stora förluster vid anskaffning av produkter för för- säljning i Sverige. Några av de internationella oljebolagen skar ned leve- ranserna till sina svenska kunder. För flera av de mindre svenskägda oljeföretagen uppstod akuta svårigheter.

Under våren 1979 försämrades det svenska försörjningsläget snabbt beroende bl. a. på en onormalt kall vinter. Ett antal kommuner och indu— striföretag drabbades av begränsade eller inställda oljeleveranser. Oljehan-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 142

delns lager minskade under föreskriven beredskapsnivä. särskilt för tunn eldningsolja. [ syfte att nå en anpassning till marknadsläget och därmed trygga försörjningen höjde regeringen successivt högstpriserna. Anpass- ningen underlättadcs av att marknaden under hösten stabiliserades. vilket tog sig uttryck i ett minskat gap mellan spotmarknadspriser och officiella råoljepriser.

Under krisperioden arbetade Svenska Petroleum på att i möjligaste mån ersätta bortfallet av leveranser från andra oljeföretag. Detta lyckades i betydande utsträckning genom att bolaget fick leveranser av råolja från olika oljeproducerande länder. Raftinering av oljan kunde till stor del ske i Sverige med utnyttjande av kapacitet i bl. a. BP-raffinaderiet och Scanraff. Som jag har nämnt förvärvade Svenska Petroleum senare andelar i dessa raffinaderier. Även OK bidrog verksamt till att förbättra försörjningsläget genom ökad råoljeimport och raffinering.

Utvecklingen under år 1979 fick vissa återverkningar på den svenska oljemarknadens struktur. Den sedan mitten av 1960-talet pågående minsk- ningen av de internationella oljebolagens marknadsandelar fortsatte. Ett fåtal produktimporterande mindre företag föll bort. medan andra företag i denna kategori lade om sin varuförsörjning till Svenska Petroleum genom lleråriga leveransavtal. Import av produkter på spotmarknadsvillkor kom härigenom att ersättas med import av råolja och raffinering inom landet.

Dessa strukturförändringar återspeglas i tabell 7.4. I tabellen har oljeföretagen delats in i tre grupper. dels svenskägda raffinaderiföretag. dels utlandsägda integrerade företag med raffinaderier inom eller utom landet. dels övriga företag.

Tabell 7.4 Oljebolagens marknadsandelar. %

1974 1979 1980 l:a halvåret

Nynäs Petroleum I 1 12 8 OK 14 15 16 Svenska Petroleum 10 14

25 37 38 BP 16 14 14 Esso 7 5 5 Gulf 6 6 6 Shell 13 11 10 Texaco 12 7 6 ARA. Fina. Mobil 7 8 9

61 52 51 Övriga 14 11 11 Totalt 100 100 100

Som framgår av tabellen har marknadsandelarna för de internationella företagen och för kategorin övriga företag minskat under perioden. medan

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 143

OK och särskilt Svenska Petroleum har ökat sina andelar. Den ökade råoljeimporten och raffineringen inom landet har inneburit ett minskat beroende av spotmarknaden. Detta gäller särskilt beträffande tunn eld- ningsolja. medan däremot spotmarknadsberoendet alltjämt är starkt be- träffande lågsvavlig tjock eldningsolja.

Utvecklingen under år 1979 medförde en betydande förbättring av det ekonomiska resultatet för raffinaderiföretagen i Sverige. även om förbätt- ringen till stor del utgjordes av lagervinster till följd av prishöjningar. Företagen har dock inte till fullo kunnat kompensera sig för förlusterna under åren 1975— 1978. Under år 1980 synes en resultatförsämring på nytt ha skett för flera av företagen beroende på låga spotmarknadspriser under en del av året.

()ljebranschen i Sverige har sedan början av 1970-talet arbetat på en stagnerande och efter hand krympande marknad. Denna för branschen negativa utveckling kan väntas fortsätta under hela 1980—talet. Ett problem för många företag är att distributionssystemet i form av depåer. tankbilar och bensinstationer m.m. är överdimensionerat i förhållande till nuvaran- de och än mer till kommande behov.

lnom branschen söker man komma till rätta med dessa problem genom rationalisering. ofta i samverkan mellan flera företag. Exempel härpå är samarbetet mellan BP och Svenska Petroleum i lagrings- och distributions- ledet inom ramen för Svensk ()ljedistribution AB (ODAB). Som redan har framgått samarbetar Svenska Petroleum med BP även i raffineringsledet. medan de tre företagen ()K. Svenska Petroleum och Texaco gemensamt äger Scanraff. När det gäller råoljeinköp förekommer ett visst samarbete mellan de tre svenskägda företagen OK. Nynäs Petroleum och Svenska Petroleum.

Slutligen kan nämnas att Svenska Petroleum. Volvo Energi AB och det norska statsägda företaget Statoil har företagit en gemensam studie av möjligheterna att samarbeta rörande marknadsföring av bensin och andra oljeprodukter i Sverige. Bakgrunden till studien är Statoils planer på ökad raflinering och försäljning av oljeprodukter på grundval av norska råolje- tillgångar. De tre företagen avser att inom kort ta ställning till om det finns underlag för att inleda ett samarbete. Frågan har ett nära samband med de pågående överläggningarna om ett svenskt-norskt industri- och energisam- arbete.

7.2.3 ()ljemarknudsgruppens promemoria

Oljeprisernas uppgång under 1970-talet har i hög grad påverkat världs- ekonomins och därmed även den svenska ekonomins utveckling. För vår del har höjningen av oljeprisnivån vållat stabiliseringspolitiska problem i form av ökad inflation och försämrad extern balans. Jag har tidigare redogjort härför (kapitel 3). De starka variationerna i oljeprisernas utveck- ling och den splittring i llera prisnivåer som tidvis har uppstått har också

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 144

haft effekter på försörjningssäkerheten. bl. a. genom att mönstret för olje- tillförseln till den svenska marknaden har ändrats.

Dessa frågor har under det senaste året varit föremål för diskussion inom regeringskansliet i en interdepartemental arbetsgrupp. den s. k. oljemark- nadsgruppen. Syftet har varit att klargöra mål och medel för den svenska oljemarknadspolitiken. Diskussionen har sammanfattats i en promemoria (bilaga 1.7). Som utgångspunkt för mina överväganden om oljepolitiken skall jag nu lämna en kort redogörelse för innehållet i promemorian.

l promemorian anges tre mål för oljemarknadspolitiken. nämligen mins- kat oljeberoende totalt sett. inriktning av tillförseln på långsiktigt säkra leveranskällor samt en jämnare inhemsk utveckling av oljepriserna. Det framhålls att den allmänna energipolitiken innefattar en rad medel som syftar till att nå dessa mål. 1 promemorian koncentreras emellertid diskus- sionen till de olika ekonomisk-politiska instrument som mera direkt påver- kar skeendet på oljemarknaden. Därvid betonas prisbildningens avgörande betydelse för oljemarknadens funktion.

I promemorian framhålls att den i Sverige hittills tillämpade oljeprispoli- tiken har bidragit till en relativt låg prisnivå över tiden. Samtidigt har den emellertid tidvis lett till ett ökat beroende av spotmarknaden och minskad försörjningstrygghet. I perioder av överskott på världsmarknaden med låga spotmarknadspriser har den förda prispolitiken missgynnat oljeföretag med långsiktigt säkra leveranskällor. I knapphetslägen med höga spot- marknadspriser har dessa företag genom prisreglering hindrats från att till fullo kompensera sig. I första hand är det de internationella oljebolagen och svenska företag med raffineringskapacitet som har missgynnats av denna prispolitik.

Det påpekas i promemorian att den minskning av spotmarknadsberoen- det som skedde år 1979. bl. a. genom ökad råoljeimport och inhemsk raffinering. var en följd av de speciella marknadsförhållanden som rådde detta år. Det finns alltjämt risk för förnyad konkurrens från spotmarkna- den för färdiga produkter mot den på råoljekontrakt och raffinering basera- de tillförseln om spotmarknadspriscrna under längre tid åter kommer att ligga under kontraktsnivån.

Mot denna bakgrund bör enligt promemorian avvägningen mellan intres- set av en låg prisnivå och försörjningstrygghet förskjutas i försörjnings- trygghetens favör. Prisreglering i form av högstpriser bör i princip tilläm- pas endast i det fall att oljepriserna i Sverige tenderar att klart överstiga den prisnivå som etableras på andra jämförbara marknader. Genom en friare prissättning bör en långsiktigt säkrare bas för oljeförsörjningen ska- pas.

I promemorian redovisas också andra. mera ambitiösa system för utjäm- ning av kostnaderna för olika slag av oljeimport som har diskuterats inom oljemarknadsgruppen. Exempel på sådana system är ett referenspris byggt på en prisformel. en av staten garanterad l"(')rsörjningsagentur och ett

Prop. l980/81z90 Bilaga 1 Industridepartementet l45

monopol på oljeimporten av det slag som finns i Finland m.fl. länder. Med utgångspunkt i svenska förhållanden har emellertid gruppen funnit att alla dessa system skulle innebära olägenheter av olika slag.

I promemorian anges vidare som ett viktigt mål för oljemarknadspoliti- ken att oljepriset så långt möjligt hålls stabilt kring en långsiktigt stigande trend även i perioder av konstanta eller fallande internationella realpriser på olja. Som skäl härför anförs att fluktuationerna i den inhemska prisni- vån dels har drivit på inflationen och därmed ytterligare har försvårat för stabiliseringspolitiken, dels har inneburit ett osäkrare underlag för inve- steringsplanering och energisparande. Det påpekas att beskattning redan har använts som instrument för att motverka en väntad sänkning av den inhemska oljeprisnivån. senast vid den höjning av energiskatten på olja som skedde hösten 1980 (prop. 1980 U: ]. SkU l980 U: 2. rskr l980 U: 2).

Slutligen framhålls att även oljelager eventuellt skulle kunna användas för att stabilisera den inhemska oljeprisutvecklingcn. Frågan utreds f.n. av 1980 års oljelagringskommitté (I—I l980: 01 ).

7.2.4. Medelför den statliga oljepolitiken

De ändrade förhållandena på den internationella oljemarknaden har utgjort bakgrunden till den statliga oljepolitik som har utformats i Sverige sedan mitten av 1970-talet. Målet för oljepolitiken är att nå ökad säkerhet i oljeförsörjningen på både kort och lång sikt. Medlen för att nå detta mål är bl. a. statlig beredskapslagring av olja för s.k. fredskriser. stöd till svenska företags deltagande i oljeprospektering och oljeutvinning samt det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB.

I samband med 1979 års beslut om energipolitiken uppmärksammades särskilt de grundläggande strukturproblemen inom den svenska oljeindu- strin. I sin redovisning av dessa problem pekade föredraganden (Iprop. I978/79:115 bil. 1 s. 137) bl.a. på de svenskägda oljeföretagens osäkra råoljeförsörjning, den svaga lönsamheten vid raffinering i Sverige och det sedan mitten av 1970-talet ökande beroendet av spotmarknaden för färdiga produkter. Det framhölls att dessa strukturproblem borde angripas av staten och de olika marknadspaiterna i samverkan. Denna samverkan borde grundas på en klar rollfördelning. Statens egen verksamhet borde således inriktas främst på att skapa sådana allmänna villkor för oljeindu- strin att denna kan uppfylla rimliga krav på trygghet i försörjningen. Riksdagen hade intet att erinra mot vad föredraganden hade anfört (NU 1978/79: 60. rskr l978/79: 429).

I nämnda proposition anmäldes också att överläggningar pågick om en närmare samverkan mellan staten och vissa oljeföretag. Dessa överlägg- ningar övergick sedan till förhandlingar. i vilka statens kommersiella intressen företräddes av Svenska Petroleum. Resultatet av dessa förhand- lingar utgiordes av avtal mellan dels Svenska Petroleum och Svenska BP, dels Svenska Petroleum. OK och Texaco. Dessa avtal innebar bl.a. att ll Riksdagen 1980/8l. I saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 146

Svenska Petroleum förvärvade andelar i BP-raffinaderiet i Göteborg resp. Scanraffi Lysekil. Därmed skapades förutsättningar för ett bättre utnytt- jande av raflinaderikapaciteten i landet. Genom beslut av riksdagen (prop. I979/80:33. NU 1979/80: 25. rskr I979/80: l34) tillfördes Svenska Petro- leum nytt kapital för att genomföra förvärven. Överläggningarna om sam- verkan ledde vidare till avtalet mellan de tre svenskägda oljeföretagen Nynäs Petroleum, OK och Svenska Petroleum om samordning av företa- gens långsiktiga anskaffning av råolja och produkter från oljeproducerande länder.

De oljepolitiska ställningstagandena i samband med I979 års beslut om energipolitiken fick sin prägel av de allvarliga Störningarna på oljemarkna- den till följd av krisen i Iran. Som jag nyss har redovisat tog sig störning- arna uttryck i bl. a. stora skillnader mellan de officiella råoljepriserna och priserna på spotmarknaden för råolja och raffinerade produkter. Försöken att genom prisreglering hindra den höga prisnivån på spotmarknaden från att slå igenom i Sverige ledde till ett bortfall i tillförseln. som återhämtades i full utsträckning först sedan den internationella marknaden hade stabili- serats. De negativa effekterna på tillförseln till Sverige av prisregleringen kunde dock i viss mån uppvägas genom att de svenskägda raflinaderiföre- tagen. framför allt Svenska Petroleum men även OK, ökade råoljeimpor- ten genom direkta kontrakt med vissa oljeproducerande länder. Ett antal mindre distributörer av färdiga produkter. som tidigare hade baserat sin försörjning på import på spotmarknadens villkor. kom i stället att anknytas till Svenska Petroleums och OK:s försörjningssystem.

Den förda prispolitiken kom därigenom att få konsekvenser också för marknadsstrukturen i Sverige. En ökande andel av oljetillförseln baseras nu på direkta avtal med oljeproducerande länder. Det tidigare starka beroendet av spotmarknaden för färdiga produkter har minskat. Från försörjningssynpunkt kan denna utveckling anses- som positiv. Samtidigt kan emellertid strukturändringarna ha inneburit en viss fortsatt minskning av de internationella oljebolagens marknadsandelar.

Mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter har den s.k. oljemark- nadsgruppen analyserat den internationella oljeprisutvecklingens effekter på svensk ekonomi och svensk oljemarknad. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt de problem som följer av de olika prisnivåerna för kontraktsba- scrad råolja och för färdiga produkter på spotmarknadsvillkor. Gruppen har funnit att den förda prispolitiken under l970-talet har missgynnat de företag som baserar sin verksamhet på långsiktig försörjning. dvs. de internationella oljebolagen och svenskägda företag med raffinaderikapaci- tet. Genom att prisreglering har införts under två periOdcr med mycket höga spotmarknadspriser. dvs. l973— l974 och l978— l979. har dessa före- tag hindrats från att kompensera sig för förluster under perioder med låga spotmarknadspriser och fri prissättning i Sverige. På grundval av en analys av olika medel för att lösa dessa problem förordar gruppen en återhållsam

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 147

användning av prisreglering under perioder med höga spotmarknadspriser.

Efter samråd med cheferna för ekonomi- och handelsdepartementen vill jag anföra följande. De oljeföretag i Sverige som baserar sin verksamhet på långsiktig försörjning har under l97t)-talet haft en oförmånlig konkurrenssi- tuation. bl.a. som följd av den förda prispolitiken. Enligt min mening är det inte minst från försörjningssynpunkt angeläget att dessa företag i fortsättningen kan nå en godtagbar lönsamhet för sin verksamhet.

Detta gäller såväl de utlandsägda som de svenska företagen. Jagänscr det önskvärt att en viss balans kan upprätthållas i den svenska oljeförsörj- ningen genom att båda dessa kategorier av företag arbetar på marknaden. De svenska dotterbolagen till de internationella oljebolagen har genom sina moderbolag alltjämt tillgång till ett diversiticrat försörjningssystem. Till- försel genom dessa företag kan därför innebära mindre risker för störning- ar till följd av politiska beslut än tillförsel direkt från producentländer. De internationella bolagens fortsatta närvaro i Sverige förutsätter emellertid att de kan arbeta här på villkor som ärjämförbara med dem som de möter på andra marknader. Dessa bolag kan inte i samma utsträckning som tidigare kompensera sig för förluster i marknadsledet genom stora vinster i råoljelcdct.

Som har framgått av min tidigare redovisning måste man emellertid räkna med att producentländerna kommer att styra en ökande del av sin oljeexport till nationella oljeföretag i konsumentländerna. Detta innebär för Sveriges del att sådana företag kan komma att få ett allt större ansvar för den svenska oljeförsörjningen. Dessa företag har redan nu begränsade finansiella resurser i förhållande till de ekonomiska risker som de löper i sin verksamhet. Marginella ändringar i anskaffningskostnaderna för råolja i förhållande till importpriserna för raffinerade produkter kan få stora återverkningar på företagens resultat. Beroendet av råoljeavtal med ett fåtal länder innebär också försörjningsrisker. En förbättrad lönsamhet som ger möjlighet till konsolidering skulle kunna ge dessa företag bättre förut- sättningar att planera råoljeförsörjningen med hänsyn till långsiktig trygg- het genom riskspridning.

Jag anser vidare att en friare prispolitik skulle kunna bidra till att mildra försörjningsproblemcn under perioder av marknadsstörningar med knapp- het på olja. Enligt min mening bör emellertid en friare prisbildning under sådana perioder inte heller tillåtas leda till prishöjningar. som innebär markanta avvikelser från prisbilden i andra jämförbara länder. Regeringen har fortsatt ansvar för att så inte blir fallet. Regeringen kommer därför att uppmärksamt följa utvecklingen på oljemarknaden och dess effekter på såväl priser som marknadsstrukturi Sverige.

Som nämnts har Sveriges beroende av spotmarknaden under det senaste året minskat. Svenska raflinaderiföretag har i dag en stor del av den inhemska marknaden och deras försörjning är till övervägande del baserad på råoljckontrakt. Enligt vad jag har erfarit erbjuder några av dessa företag

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 148

återförsäljare och större kunder fleråriga leveranser till priser som i huvud- sak baseras på de faktiska kostnaderna för råoljeanskaffningen. Därmed kan köparna i viss utsträckning gardera sig mot prishöjningar. även om de samtidigt får avstå från möjligheterna till inköp på spotmarknadsvillkor när detta är fördelaktigare. Jag anser det särskilt önskvärt att storförbrukare inom den offentliga sektorn och industrin utnyttjar möjligheterna att teck- na sådana kontrakt. Därmed minskar riskerna för att höjningar i spotmark- nadspriserna slår igenom i den allmänna prisnivån. samtidigt som säkerhe- ten i den svenska oljeförsörjningen förbättras.

Jag har hittills berört huvudsakligen prissättningen som medel i den statliga oljepolitiken. I arbetet med att ge svensk oljeförsörjning tillräcklig långsiktighet och bredd förfogar staten även över andra oljepolitiska me- del. Jag har nämnt stödet till oljeprospektering och oljeutvinning m.m. i form av bidrag och kreditgarantier. Dessa stödsystem syftar till att under— lätta de svenska oljeföretagens strävanden efter att skaffa sig en säkrare råoljcbas i form av egen produktion. Stödsystemen bör nu förstärkas. Jag återkommer till denna fråga (avsnitten 7.2.5 och 7.2.6).

Av skäl som jag har redovisat är direkta förbindelser med oljeproduce- rande länder ett nödvändigt inslag i svensk oljepolitik. Regeringen har under de senaste åren tagit ett antal initiativ på området. Därvid har bl.a. beaktats intresset av att bredda den nuvarande försörjningen. som är starkt beroende av import från Mellanöstern. genom ökad tillförsel från Nordsjön och andra områden.

lnitiativen har haft olika karaktär beroende på förhållandena i resp. producentland. Prioritet har getts åt strävandena att säkra långsiktiga oljeleveranser från Norge inom ramen för ett brett samarbete mellan de två länderna på industri- och energiområdena. Överläggningar i frågan pågår på regeringsnivå. Det är enligt min mening önskvärt att ett sådant samarbe- te kan komma till stånd. Jag vill också peka på vikten av att flera svenska energi- och oljeföretag har möjlighet att delta i samarbetet. Viss kornmer- siell försäljning till svenska företag av norsk råolja och produkter från norska raffinaderier sker redan nu. Somjag har nämnt förs även diskussio- ner mellan svenska och norska oljeföretag om samarbete vid marknadsfö- ring av oljeprodukter i Sverige.

Storbritannien. som är det andra stora producentlandet i Nordsjöområ- det. spelar en betydande roll för svensk oljeförsörjning. Detta sker som ett resultat av såväl brittiska företags engagemang på den svenska marknaden som kommersiella avtal mellan svenska och brittiska företag. Därtill kom- mer att svenska företag i betydande omfattning har lyckats förvärva koncessioner för oljeletning på brittiskt kontinentalsockelområde. Huvud— delen av den svenska prospekteringsinsatsen väntas under de närmaste åren komma att ske där med ekonomiskt stöd av svenska staten.

Regeringen har tagit initiativ till samarbete även med andra oljeprodu- cerande länder. Det finns anledning att särskilt peka på Mexico. som är på

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 149

väg att bli en betydande råoljeexportör. Inom ramen för ett åtagande av mexikanska regeringen att ställa till förfogande en råoljekvantitet av 3.5 milj. ton om året har OK och Svenska Petroleum nyligen tecknat kontrakt med det nationella oljebolaget Pemex om vissa leveranser till Sverige.

Jag har tidigare berört de strukturförändringar som pågår på den svenska oljemarknaden. De sker inom ramen för en krympande total marknad. där samtidigt konsumtionen förskjuts från tyngre till lättare oljeprodukter. En liknande utveckling pågår i Västeuropa. Det program för oljeersättning som jag tidigare har redovisat (kapitel 6) siktar till en snabb minskning av oljeanvändningen i Sverige under 1980-talet med särskild inriktning på tjock eldningsolja. som lättast kan ersättas med inhemska fasta bränslen och kol.

Samtidigt som oljeförbrukningen internationellt och i Sverige förskjuts mot lättare produkter minskar den relativa tillgången på lätta och svavel— fattiga råoljor. Jag har nyss (avsnitt 7.1) berört den utbyggnad av raflina- derikapaciteten i Västeuropa som pågår med syfte att öka utbytet av lätta produkter. I Sverige pågår studier av frågan om en anpassning av de svenska raffinaderierna till de ändrade förutsättningarna i fråga om tillför- scl och marknad. Som jag redan framhållit är en för vårt land specifik faktor de svenska bestämmelserna om högsta tillåtna svavelhalt i eldnings- oljor, som ställer krav på antingen en mycket hög andel lågsvavlig råolja vid raflineringen eller ändringar i raffinaderiernas nuvarande utformning.

I syfte att ge ett allmänt underlag för en bedömning av dessa frågor utreder statens industriverk f. n. förutsättningarna för Sveriges försörjning med råolja och oljeprodukter under 1980-talet. Resultat från utredningen väntas komma att bli redovisade inom kort. Även på företagsnivå pågår studier av dessa frågor. År 1979 gjorde OK, Svenska Petroleum och Texaco en gemensam utredning av olika möjligheter att öka utbytet av lätta produkter. särskilt bensin. vid Scanraff. På grundval av denna utred- ning utför nu OK på egen hand en förprojektering av en sådan anläggning. en s. k. katalytisk kracker. Arbetet väntas komma att bli redovisat hösten 1981.

Inom Svenska Petroleum pågår en parallell studie av andra typer av anläggningar. bl.a. för avsvavling i syfte att ge förbättrade möjligheter att importera tunga och svavelrika råoljor. Jag har redan (avsnitt 7. [) berört betydelsen härav från såväl miljö- som försörjningssynpunkt.

Även inom övriga raffinaderiföretag i Sverige torde liknande studier pågå eller planeras.

Frågan om behovet av investeringar i den svenska raflinaderiindustrin har såväl kommersiella aspekter som försörjningsaspekter. Enligt min mening ankommer det i första hand på de berörda företagen att ta fram underlag för beslut om eventuella investeringar. Jag anser det emellertid önskvärt att detta skeri nära samverkan mellan företagen med syftet att nå samlade lösningar. Som en följd av Svenska Petroleums engagemang i flera

Prop. 1980/Slz90 Bilagal Industridepartementet 150

av raffinaderierna sker ett kontinuerligt samråd mellan bolaget och övriga företag om investeringsbehoven på längre sikt.

Frågan om investeringar i de svenska raffinaderierna i syfte att öka utbytet av vissa oljeprodukter bör vägas mot alternativa åtgärder för att tillgodose behovet av samma produkter. Således importeras en betydande del av den svenska marknadens behov av bensin och dieselolja från raffi- naderier i våra grannländer. Planer på att utvidga raffinaderikapaciteten i Norge föreligger f. n. mot bakgrund av den ökande norska råoljeproduk- tionen. För Sveriges del skulle leveranser från norska raffinaderier till den svenska marknaden inom ramen för ett fast samarbete ktrnna utgöra en väsentlig förbättring av försörjningstryggheten. Som jag redan har nämnt pågår överläggningar härom mellan svenska och norska företag. Liknande samarbete kan komma att bli aktuellt även med andra producentländer.

Den volymmässigt krympande verksamheten inom oljebranschen i Sve- rige kan komma att föranleda olika strukturåtgärder även i distributionsle- det. I viss utsträckning har sådana åtgärder redan vidtagits. Jag ser det inte minst från försörjningssynpunkt angeläget att de företag som är verk- samma på den svenska marknaden kan bevara sin kommersiella livskraft genom en anpassning till ändrade förutsättningar.

Jag skall nu något beröra frågan om Svenska Petroleums roll i den statliga oljepolitiken. Som en följd av händelserna på marknaden under år 1979 utvecklades bolaget till ett av de volymmässigt största oljeföretagen i Sverige. Svenska Petroleum lyckades på kort tid träffa avtal om ökade leveranser av råolja och efter raffinering avsätta oljan på den svenska marknaden. Därvid utnyttjade bolaget i stor utsträckning befintliga distri- butionskanaler genom samarbete med olika branschföretag. Den del av utbytet från raflineringen som bolaget självt inte kunde få avsättning för på detta sätt överläts till andra i Sverige verksamma oljeföretag eller expone- rades.

Enligt de riktlinjer för Svenska Petroleums verksamhet som fastställdes av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76: 124. NU 1975/76: 44. rskr 1975/76: 262) skulle bolaget kunna snabbt utvidga sin verksamhet så snart detta motive- rades av försörjningsläget. Bolagets expansion i det allvarliga läge som uppstod år I979 skedde i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Emeller- tid har bolagets snabba tillväxt i förening med den successiva höjningen av oljeprisnivån ställt stora finansieringsanspråk. Hösten I979 beslöt riksda- gen (prop. 1979/80: 33. NU 1979/80: 25. rskr 1979/80: 134) att tillskjuta 300 milj. kr. i nytt kapital till bolaget genom dess ägare. dvs. statens vatten- fallsverk och Statsföretag AB. Tillskottet motiverades bl.a. av de avtal som Svenska Petroleum hade träffat om förvärv av raflinaderikapacitet. Ägarna har nu föreslagit ett nytt tillskott av 350 milj. kr. för att anpassa bolagets kapital till den omsättningsökning som har skett till följd av oljeprishöjningarna under år l98t) och rörelsens fortsatta expansion.

De särskilda omständigheterna vid bolagets expansion har också innebu-

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 151

rit att verksamheten har fått en från kommersiella synpunkter mindre lämplig struktur. Produktutfallet från den stora råoljeimporten kan endast delvis avsättas genom egna kanaler på den svenska marknaden. vilket innebär stora förlustrisker under perioder då priserna på spotmarknaden är låga. För år l980 väntas bolaget till följd härav komma att redovisa ett betydande underskott.

Denna ogynnsamma struktur har betingats av Svenska Petroleums för- sörjningsroll. Bolaget har haft som huvuduppgift att öppna nya kanaler för tillförseln av råolja till Sverige. Denna uppgift har fullgjorts med framgång. Enligt min mening bör emellertid bolaget sträva efter att begränsa de ekonomiska risker som är förenade med den nuvarande verksamhetsinrikt- ningen. Bl. a. bör bolagets fortsatta råoljeanskaffning anpassas till vad som kan avsättas med godtagbart ekonomiskt resultat.

Detta bör kunna ske utan att bolagets möjligheter att fungera som instrument för den statliga oljepolitiken begränsas. Som har framgått av min redogörelse spelar Svenska Petroleum en central roll i strävandena att anpassa den svenska oljebranschens struktur till ändrade marknadsförut- sättningar. Det är särskilt angeläget att bolaget kan fortsätta arbetet med att skapa en långsiktigt säker grund för råoljeförsörjningen. bl.a. genom ökad riskspridning vid val av leverantörer.

Jag vill i sammanhanget peka på Svenska Petroleums roll i samband med de pågående överläggningarna om ett industri- och energisamarbete med Norge. Bolaget har bl.a. medverkat aktivt vid tillkomsten av ett antal industriprojekt som kan komma att utgöra viktiga element i ett sådant samarbete. Därtill framstår Svenska Petroleum som en naturlig partner för norska företag vid marknadsföring av norsk olja i Sverige. Det är enligt min mening angeläget att bolaget även i fortsättningen kan spela en sådan roll.

Jag återkommer till frågan om kapitaltillskott till Svenska Petroleum vid min anmälan av anslagsfrågorna i det följande (avsnitt 14).

7.2.5 Höjning av avgiften till ()Ueprospektering År 1978 infördes statligt stöd till prospektering efter olja och naturgas (_prop. 1977/78: 128. NU 1977/78: 70, rskr 1977/78: 343"). Stödet utgör ett led i en aktiv statlig oljepolitik med sikte bl.a. på att trygga den långsiktiga försörjningen med råolja. Stödet lämnas i form av bidrag till kostnaderna för prospekteringspro- jekt efter beslut av regeringen i varje särskilt fall. Det finns två former av bidrag. dels allmänna bidrag med högst 50% av kostnaderna. dels särskilda bidrag med 100% av kostnaderna. Särskilda bidrag beviljas endast till de statliga bolagen Svenska Petroleum AB och Svenska Petroleum Explora- tion AB. De syftar till att möjliggöra viss från nationell försörjningssyn- punkt angelägen prospektering. Bidrag skall normalt förenas med villkor om bl. a. hemtagning till Sverige av råolja vid eventuell utvinning.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 152

Bidragssystemet finansieras genom att en del av inkomsterna av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter tillförs en särskild fond. oljeprospekteringsfonden. Sedan bidragssystemet infördes den ljuli 1978 har uttaget uppgått till 4 kr. per kubikmeter för motorbrännolja. eldningsol- ja och bunkerolja. Motorbensin belastas inte för detta ändamål.

År 1978 bedömdes att de dåvarande svenska prospekteringsinsatserna av 30—40 milj. kr. om året. inkl. vissa enskilda insatser. genom bidrags- systemet skulle kunna öka till 100 milj. kr. om året efter två år tre år. Ett avgiftsuttag av 4 kr. per kubikmeter på de nämnda oljeprodukterna beräk- nades med ledning av de då aktuella förbrukningsprognoserna kunna ge tillräckliga inkomster för att täcka behovet av bidragsmedel för en verk- samhet av nämnda omfattning.

Till utgången av år 1980 har ca l80 milj. kr. tillförts oljeprospekterings- fonden. Bidrag har beviljats med ca ll5 milj. kr.. varav ca 70 milj. kr. har betalats ut. Huvuddelen har avsett särskilda bidrag för projekt utom lan- det. främst i Nordsjön och Tunisien. Särskilda bidrag har också beviljats för den inhemska prospekteringen inom ramen för Oljeprospektering AB (OPAB).

En verksamhetsplan för SP Exploration åren l980—l984 redovisades i 1980 års budgetproposition (prop. I979/80:10t') bil. l7 s. 227). I planen antogs att den nämnda ambitionsnivån 100 milj. kr. om året skulle kunna nås under planperioden. Det förutsattes att bolaget skulle komma att svara för den övervägande delen av dessa insatser och att kostnaderna skulle komma att täckas huvudsakligen med särskilda bidrag.

SP Exploration har åren I979 och 1980 lyckats förvärva andelar i ett antal koneessioner i lovande områden. framför allt (len brittiska delen av Nordsjön. Bolaget deltar nu i sammanlagt tio prospekteringsprojekt. som beräknas leda till ca tolv provborrningar åren l98l och 1982. För dessa två år räknar bolaget med kostnader av sammanlagt ca 200 milj. kr. i löpande priser för pågående projekt. Därtill kommer kostnader för det inhemska prospekteringsprogrammet som utförs som uppdrag åt OPAB. ] beloppet ingår emellertid inte kostnader för nya projekt. som kan komma att bli aktuella om SP Exploration som ett resultat av ingivna ansökningar bevil- jas ytterligare koncessioner i bl. a. Nordsjöområdet.

Flera enskilda svenska företag planerar att i ökad utsträckning satsa på oljeprospektering utomlands. Volvo Energi AB innehar en andel i en koncession på norskt kontinentalsockelområde norr om 62za breddgraden. och företaget har nyligen tilldelats en andel på brittiskt område. Också A Johnson Oil AB och ()K deltar i verksamheten i brittiska Nordsjön. Andra svenska företag bedriver oljeprospektering i olika delar av världen.

Jag finner det önskvärt att den svenska oljeprospekteringen utomlands breddas genom att flera företag deltar i verksamheten. Vissa av de enskilda insatser som jag nu har nämnt väntas komma att leda till anspråk på statliga bidrag. Genom bidragssystemet ges vissa möjligheter att inrikta

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 153

verksamheten på projekt av värde för landets försörjning. 1 den mån bidrag förenas med villkor om hemtagning ökar också sannolikheten för att ut- vunnen olja i framtiden kommer att tillföras den svenska marknaden.

Sedan år 1978 har kostnaderna för att bedriva oljeprospektering i bl. a. Nordsjön mer än fördubblats. Detta beror på såväl allmänna kostnadsök- ningar som svårare förhållanden och höjda miljö- och säkerhetskrav. ln- komsterna till oljeprospekteringsfonden har däremot minskat sedan bi- dragssystemet infördes beroende på minskande oljeförbrukning. Detta innebär att de nu kända anspråken på prospekteringsbidrag inte kan tillgo- doses vid oförändrat uttag av avgifter.

Enligt min mening bör oljeprospekteringsfonden tillföras ökade inkoms- ter genom en avgiftshöjning. Behovet av bidragsmedel åren 1981 och 1982 för pågående projekt. främst i Nordsjöområdet, uppskattar jag till ca 300 milj. kr. Om hänsyn tas till behållningen på fonden skulle fonden genom avgiftshöjning behöva tillföras ca 80 milj. kr. under åren 1981 och 1982 utöver beräknade inkomster vid nuvarande avgift.

I syfte att åstadkomma det angivna tillskottet av medel till oljeprospek- teringsfonden förordarjag efter samråd med chefen för budgetdepartemen- tet att den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter från den 1 juli 1981 höjs med 4 kr. per kubikmeter för motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja. Uttaget för prospekteringsändamål uppgår därmed till 8 kr. per kubikmeter. De inkomster som svarar mot avgiftshöjningen bör avskiljas och tillföras oljeprospekteringsfonden.

Ett prospekteringsprojekt pågår ofta under en period av flera år. Bevil- jade bidrag till ett projekt betalas ut successivt under perioden allteftersom arbetena fortskrider. Enligt min mening bör regeringen bemyndigas att genom bidragsbeslut göra ekonomiska åtaganden som sträcker sig över hela projektperioden utan att därmed motsvarande medel på oljeprospek- teringsfonden behöver avsättas för ändamålet. Vid bifall till vad jag har förordat beträffande avgiftshöjningen räknarjag med att 250 milj. kr. utgör en lämplig ram för de sammanlagda åtagandena enligt fattade bidragsbe- slut. Jag förordar alltså att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att t.v. intill ett belopp av 250 milj. kr. bevilja bidrag till prospektering efter olja och naturgas. ] och med att beviljade bidrag betalas ut bör utrymme för nya åtaganden frigöras inom denna ram.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7.4.3) att redovisa min syn på behovet av en aktiv kolförsörjningspolitik. Därvid kommer jag att förorda att det nuvarande stödet_till prospektering efter olja och naturgas utvidgas till att omfatta även kol. Behovet av bidragsmedel för en sådan utvidgning beräk- nas till 5—7 milj. kr. om året under de närmaste åren. Den höjning av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter som jag nyss har förordat beräknas kunna ge tillräckligt utrymme även för ett stöd till kolprospekte- ring av denna omfattning.

Prineipiella skäl talar för att bidrag till kolprospektering finansieras

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 154

genom en avgift på förbrukningen av kol. Emellertid utgår f. n. ej någon avgift för kol som motsvarar den särskilda beredskapsavgiften för oljepro- dukter. Frågan övervägs av 1980 års oljelagringskommitté i samband med frågan om att införa lagringsskyldighet för kol. [ avvaktan på ställningsta— gandet till utredningens förslag bör bidrag till kolprospektering kunna finansieras genom den nuvarande särskilda beredskapsavgiften.

Den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter används för att fi- nansiera den statliga beredskapslagringen av olja. stödet till oljeprospek- tering och från den 1 januari 1981 även det nya stödsystemet för oljeersät- tande åtgärder (prop. 1980/81:49. NU 1980/81: 19, rskr 1980/81: 100). För dessa tre ändamål tas avgift f. n. ut med 38. 4 resp. 24 kr. per kubikmeter. dvs. sammanlagt 66 kr. per kubikmeter. på motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Dessutom tas för beredskapslagringen ut en avgift av 17 öre per liter på bensin.

Chefen för industridepartementet kommer i det följande (avsnitt 15.2.7) att förorda att även energiforskningsprogrammet finansieras genom en höjning från den 1 juli 1981 av den särskilda beredskapsavgiften. Efter samråd med honom beräknarjag behovet av avgiftshöjning för detta ända- mål till 19 kr. per kubikmeter på motorbrännolja. eldningsolja och bunker- olja. utöver den av mig nyss förordade höjningen med 4 kr. per kubikmeter för oljeprospekteringen. Därmed skulle avgiften på de nämnda oljeproduk- terna komma att uppgå till sammanlagt 89 kr. per kubikmeter.

I enlighet med vad jag har anfört har inom industridepartementet upprät- tats förslag till lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild beredskaps- avgift för oljeprodukter. Förslaget har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet. Med hänsyn till frågans beskaffenhet är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande om lagförslaget. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bihang H.

I samband med förslaget om införandet av stödet för oljeersättande åtgärder anförde jag (prop. 1980/81:49 s. 28) att de regler om nedsättning av energiskatt som gäller viss tyngre industri inte borde tillämpas beträf- fande den del av beredskapsavgiften som avsågs linansiera stödet. Samma bör enligt min mening gälla den nu förordade höjningen av avgiften som avser oljeprospekteringen och energiforskningen. Det ankommer på rege- ringen att besluta härom.

7.2.6 Höjning av ramenfi'ir statlig garantiför oljeutvinning m.m. År 1975 infördes en statlig garanti för oljeutvinning m.m. (prop. 1975: 30 bil. 1. NU 1975:30. rskr 19751202). Syftet med garantin var främst att underlätta linansieringen av sådana investeringar i utvinning. transport och lagring av olja som bedöms värdefulla från svensk försörjningssyn- punkt. Bakgrunden till att garantisystemet infördes var närmast att bidrag till att finansiera utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön antogs kunna ge möjlighet till långtidsavtal om leveranser av utvunnen råolja från resp. fält.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 155

Garantiramen fastställdes till 2000 milj. kr. Garanti ställs av fullmäktige i riksgäldskontoret efter hemställan av regeringen.

Därefter har användningsområdet för garantin vid två tillfällen vidgats. År 1976 (prop. 1975/76: 124. NU 1975/76: 44. rskr 1975/76: 262) infördes en möjlighet att använda garantin även för att finansiera förvärv av andelar i konstaterade fyndigheter. År 1979 (prop. 1978/79: 115 bil. 1. NU 1978/ 79:60. rskr 1978/791429) tillkom två nya användningar. nämligen linansi- ering av aktieförvärv i bolag med verksamhet huvudsakligen inom oljeut- vinning och säkring av svenska företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av råolja inom ramen för långsiktiga leveranskontrakt.

Garantins användning är inte begränsad till olja. Garanti får ställas på motsvarande sätt för utvinning m.m. av naturgas och kol.

En förutsättning för att utnyttja garantin är att verksamheten i fråga är av väsentlig betydelse för den svenska energiförsörjningen. Staten bör tillförsäkras option på hela den eventuella produktionen eller del därav. Garanti får ställas i utländsk valuta.

Garanti har hittills ställts i sex fall. Det ianspråktagna garantibeloppet uppgår till sammanlagt ca 1650 milj. kr. Därav utgörs ca 475 milj. kr. av en garanti för Svenska Petroleum AB:s linansiering av utbyggnaden av etapp A av Valhallfältet på norskt kontinentalsockelområde i Nordsjön enligt avtal i mars 1978 med Norwegian (')il Consortium A/S & Co (NOCO).

Det hittills största garantiåtagandet avser Svenska Petroleum Explora- tion AB:s förvärv av en andel i det s.k. Braefältet på brittiskt kontinental- sockelområde i Nordsjön enligt ett avtal med det kanadensiska företaget Kaiser Resources Ltd. Avtalet ger SP Exploration en egen andel av 5.472.- av fältet med rätt att köpa produktionen också från Kaisers återstående andel på 2.3 %. SP Exploration skall som motprestation finansiera bl.a. Kaisers fortsatta deltagande i utbyggnaden av fältet. Beslut om utbyggnad har hittills fattats endast beträffande den södra delen av fältet. South Brae. som enligt planerna skall tas i produktion år 1983. SP Exploration beräknas genom avtalet få tillgång till sammanlagt minst 1.4 milj. ton råolja från denna del av Brae. Borr-ningar pågår i andra delar av fältet. där ytterligare fiera lovande fynd har gjorts.

SP Explorations upplåningsbehov för den nu aktuella utbyggnaden av Braefåltet beräknas till 350 milj. US dollar. Regeringen har ijanuari 1981 beslutat om en kreditgaranti för län av högst 250 milj. dollar som motsvarar ca 1 125 milj. kr. Återstående upplåning avses ske utan garanti genom s.k. projektfinansiering.

Av den ursprungliga garantirarnen på 2000 milj. kr. återstår nu endast ca 350 milj. kr. outnyttjade.

Enligt min mening har garantin visat sig vara ett verksamt medel för att säkra den långsiktiga försörjningen med råolja. Det bör också betonas att de projekt för vilka garanti har ställts väntas få god lönsamhet. Kravet på statsgaranti är en följd av att upplåningsbehoven är stora i förhållande till

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 156

de svenska företagens linansiella resurser. Trots att betydande risker är förenade med projekten. särskilt innan produktionen har kommit igång. får det anses osannolikt att det ekonomiska resultatet kommer att försämras så kraftigt att statsgarantin i framtiden behöver infrias.

Enligt vad jag har erfarit kan flera nya oljeutvinningsprojekt komtna att bli aktuella under den närmaste tiden. Jag finner det angeläget att svenska företag även i fortsättningen ges möjlighet att engagera sig finansiellt i sådana projekt. (]arantiramen bör därför nu höjas.

Med hänsyn till såväl höjda oljepriser som ökade utvinningskostnader beräknarjag behovet av ramhöjning till 2000 milj. kr. Jag förordar alltså att garantiramen nu fastställs till 4000 milj. kr. Jag räknar med att det inom denna ram kommer att finnas utrymme även för vissa engagemang beträf- fande utvinning m.m. av naturgas och kol. En ny ramhöjning kan komma att bli aktuell senast år 1983 som följd av de åtaganden som staten har gjort i samband med beslutet om genomförande av Sydgasprojektet (prop. 1979/' 80: 170 s. 63. NU 1979/80: 70. rskr 1979/80: 410).

Samma förutsättningar som f. n. bör gälla för utnyttjandet av garantier- na. l fråga om användningen på kolområdet bör dock en smärre justering göras. Som jag återkommer till i det följande (avsnitt 7.4.3) förordarjag att en viss förekomst av kokskol i en fyndighet som till övervägande del består av ångkol inte bör förhindra att garanti ställs. Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter.

Hänvisningar till S7-2-4

7.3.1. Internationell bakgrund

Verksamheten inom naturgasområdet i Sverige under år 1980 har bedri- vits mot bakgrund av en dynamisk internationell utveckling. Här skall tecknas några drag i denna utveckling. med särskild tonvikt på faktorer som inverkar på Sveriges möjligheter att importera naturgas. Det är därvid naturligt att se i första hand till utvecklingen i Nordsjöområdet.

1 Danmark pågår förberedelserna för introduktion av naturgas åren 1982—1984 planenligt. Underlaget för denna introduktion är vissa gasfyn- digheter i den danska sektorn i Nordsjön. Fortsatt prospektering bedrivs efter nya fynd. [ Norge har den dominerande frågan på naturgasomri'idet under senare tid gällt avsättningen av den naturgas som utvinns samtidigt med oljan från Statljordfältet. Det rör sig om ca 4 miljarder m"? om året från år 1986. varav ca 1 miljard m3 är s. k. vätgas och återstoden torr gas. Ett intensivt utredningsarbete har ägt rum rörande bl.a. olika möjligheter att använda gasen som underlag för utbyggnad av norsk petrokemisk industri. Förslag har nu lagts fram för norska regeringen av innebörd att gasen från Statfjord m.fl. fält förs med rörledning till Västnorge. där vätgasen avskiljs medan torrgasen förs till kontinenten genom en ledning till l'ikofiskfältet och därifrån vidare genom den befintliga gasledningen till Emden.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 157

Prospekteringen efter olja och gas på norsk kontinentalsockel söder om 62:a breddgraden har resulterat i flera nya fynd. Man räknar nu med att block 31/2 med angränsande block omfattar Nordsjöns största gasfält med utvinningsvärda tillgångar av 800— 1 500 miljarder m'i. Det pågår undersök- ningar rörande möjligheterna att finna en lösning av transportfrågan för gasen från bl.a. denna fyndighet.

Vid ett danskt-norskt statsministermöte i februari 1980 förklarade man sig på norsk sida beredd att samarbeta med Danmark och Sverige med sikte på en samlad kartläggning och värdering av möjliga lösningar som kan tillgodose nordiska marknadsintressen inom ramen för ett större fram- tida naturgasprojekt. Därefter har överläggningar ägt rum mellan de tre ländernas statliga gasbolag.

Vidare har under år 1980 borrningar norr om 62:a breddgraden börjat. Spår av olja och gas har påträffats men inga kommersiella fynd har ännu konstaterats. Borrningarna kommer att fortsätta under år 1981.

På norskt initiativ har Nordiska ministerrådet beslutat om en utredning av möjligheterna till nordiskt samarbete på Nordkalotten om utnyttjandet av eventuella olje- och gasfyndigheter utanför Nordnorge. Utredningens arbete inriktas främst på frågan om att utnyttja naturgas på Nordkalotten och att transportera gasen genom en rörledning söderut till kontinenten. Utredningen väntas lägga fram resultatet av sitt arbete under år 1981.

Beträffande verksamheten inom Nordsjöområdet i övrigt kan nämnas att beslut har fattats om att bygga ett stort gasledningssystem för att transpor- tera gas från ett antal fält på brittiskt område till Storbritannien. Eftersom Storbritannien saknar anknytning till det kontinentala gasnätet har dock detta projekt endast indirekt betydelse för övriga Västeuropas försörjning med naturgas.

Denna grundas alltjämt i stor utsträckning på naturgas från Nederlän- derna. Av kontinentala Västeuropas nuvarande naturgasförbrukning av ca 200 miljarder m3 om året utgörs nära hälften av holländsk gas. Nederlän- derna strävar dock efter att i huvudsak ha avvecklat sina exportåtaganden till mitten av 1990—talet.

I övriga länder i Västeuropa är den inhemska gasproduktionen långt mindre än förbrukningen. Det finns därför ett starkt behov av att finna nya försörjningskällor för att konsumtionen skall kunna upprätthållas. Sovjet- unionen har under senare år levererat betydande gaskvantiteter till bl.a. Tyskland och ltalien. Under år 1980 har offentliggjorts planer på ett nytt gasexportprojekt. innebärande leveranser till Västeuropa från år 1985 av ca 40 miljarder m3 om året genom en ny ledning från Sibirien. Förhandling- ar om villkoren för leveranserna pågår med ett antal länder.

Även Algeriet planerar att öka exporten av naturgas till Västeuropa. F.n. sker exporten i form av kondenserad gas (LNG). Emellertid har Algeriet beslutat att i fortsättningen satsa främst på export genom rörled- ningar. En ledning över Medelhavet till Italien byggs nu. År 1990 beräknas exporten till Västeuropa uppgå till totalt minst 50 miljarder m3.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 15.8

Avtal om leveranser från Nigeria till Västeuropa av LNG har träffats under år 1980. På längre sikt skulle det kunna bli aktuellt med leveranser av LNG till Västeuropa från Canadas arktiska områden. Iran. som tidigare hade planer på omfattande gasexport. synes f. n. inte komma i fråga som leverantör.

Gaspriset vid försäljning över gränserna har tidigare i regel varit knutet till priset på eldningsoljor. främst tjock eldningsolja. l—los naturgasprodu- centerna finns emellcnid en strävan efter att höja prisnivån på gasen med målet att nå paritet med råoljepriset. Motivet härför är gasens goda miljö- egenskaper och den leveranssäkerhet som följer av långa kontraktspe- rioder. i regel 20 år. På köparsidan avvisar man dessa prisanspråk med hänvisning bl.a. till att gasen måste kunna avsättas också för mindre kvalificerade ändamål för att uppnå en jämn belastning i gassystemen. De gaskontrakt som har tecknats eller omförhandlats under år 1980 visar dock en tendens mot stigande priser.

7.3.2 Sydgasprojektet ljuni 1980 godkände riksdagen (prop. 1979/80: 170. NU 1979/80: 70. rskr 1979/80: 410) ett avtal mellan Sveriges regering och Danmarks regering om naturgassamarbete jämte vissa riktlinjer för genomförande av det s.k. Sydgasprojektet. Därmed togs ett avgörande steg mot användning av na- turgas i Sverige. Sydgasprojektet siktar till att bygga upp en distribution av 440 milj. m3 naturgas om året i västra Skåne. Projektet grundas på två avtal om trans- port resp. leverans av naturgas som har träffats inom regeringsavtalets ram mellan Swedegas AB och Dansk Olie & Naturgas A/S (DONG). Transport- avtalet ger Swedegas rätt att transportera högst 2 miljarder m] naturgas om året i 20 är från den 1 oktober 1985 över det beslutade danska ledningssy- stemet. Som förskottsbetalning har Swedegas erlagt 220 milj. danska kr. till DONG. Medel härför har anvisats under ett särskilt förslagsanslag till förskottsbetalning för transport av naturgas. Leveransavtalet innbär ett åtagande från DONG att i 18 år från den 1 oktober 1985 leverera sammanlagt 3105 milj. m3 naturgas. Från den 1 oktober 1990 uppgår leveranserna till 200 milj. m'1 om året. DONG har åtagit sig att under vissa förutsättningar öka leveranserna till 440 milj. m3 om året. vilket motsvarar behovet för det fullt utbyggda Sydgasprojektet. Därjämte har Swedegas en första förhandlingsrätt avseende danskprodu- cerad naturgas upp till en total volym av 2 miljarder m3 om året i den mån det finns ledig kapacitet för transport till Sverige inom ramen för transport- avtalet.

Swedegas har genom särskilt avtal med Ruhrgas AG tillförsäkrat sig kompletterande leveranser av sammanlagt 900 milj. mi under de första fem åren.

Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för Sydgasprojektet skall

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 159

det statliga Swedegas svara för tillförseln av naturgas till Sverige och även för huvudledningarna inom landet. Marknadsföringen skall ske genom det regionala bolaget Sydgas AB. som ägs av Malmö. Helsingborgs och Lunds kommuner samt Sydkraft AB. Det förutsätts att ett avtal om leverans av gas under 20 år från den 1 oktober 1985 skall träffas mellan Swedegas och Sydgas enligt vilket Swedegas åtar sig att leverera hela behovet av gas för Sydgasprojektet. [ princip skall Swedegas få sina kostnader för leveranser- na täckta av Sydgas. Dock har de ekonomiska riskerna för Sydgas'begrän- sats. Sydgas har nämligen rätt att vid en oförmånlig utveckling av projektet begära förhandling med sikte på att projektet totalt sett. dvs. vid avtalspe- riodens slut. inte skall leda till förlust för intressenterna. Därjämte har staten gjort vissa åtaganden bl.a. om finansiering av projektet genom statliga kreditgarantier.

Det bör framhållas att Sydgasprojektet vid förutsedd utveckling antas komma att bli konkurrenskraftigt och ge tillfredsställande förräntning på insatt kapital. Statens ekonomiska åtaganden får ses mot bakgrund bl.a. av att projektet utgör ett första steg för att införa en ny energikälla i Sverige. När naturgasen väl har etablerats på den svenska marknaden antas förhållandet mellan Swedegas och resp. regionala distributör bli reglerat på sedvanliga kommersiella grunder.

Investeringsbehovet för Sydgasprojektet exkl. förskottsbetalningen till DONG i 1980 års penningvärde uppskattas till totalt ca 900 milj. kr.. varav ca 600 milj. kr. hänför sig till Sydgas kostnader för distributionssystem m.m. och ca 300 milj. kr. till Swedegas kostnader för Öresundsledningen och huvudledningen. Av sistnämnda belopp avser ca 120 milj. kr. merin- vesteringen för att dimensionera de nämnda ledningarna för en kapacitet av 2 miljarder m3 om året. vilket svarar mot den maximala volymen enligt transportavtalet med DONG. Syftet med denna överdimensionering är att minska kostnaderna för en eventuell senare ökning av gasdistributionen i första hand i södra och västra Sverige. Avsikten är att frågor om finansi- eringen av Sydgasprojektet m.m. skall tas upp under år 1982. då en närmare beräkning av investeringsbchovcn väntas föreligga.

] samband med godkännandet av riktlinjerna för genomförande av Syd- gasprojektet godkände riksdagen även att Swedegas blev ett helägt dotter- bolag till det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB.

7.3.3. Pågående verksamhet i Sverige

F. n. pågår arbetet med att förbereda introduktionen av naturgas i västra Skåne. Marknadsförberedelser och projektering av ett regionalt distribu— tionsnät handhas av Sydgas. Av praktiska skäl har Swedegas uppdragit åt Sydgas att svara även för projektering. byggande och drift av Öresundsled- ningen och huvudledningen i Skåne. Ansökningar om koncession enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar avses komma att inges under år 1981.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 160

Undersökningar rörande gasmarknad och ledningsnät m.m. i västra Sverige bedrivs inom Västgas AB. som f. n. ägs av Göteborgs kommun. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom län från Swedegas. En liknande regional utredningssamverkan avses komma att ske i södra Norr- land med deltagande av Gävle. Sundsvalls och Östersunds kommuner jämte Swedegas.

Swedegas verksamhet är inriktad bl.a. på att följa upp de avtal som träffades våren 1980 med DONG och Ruhrgas. Förhandlingar pågår mellan företagen beträffande Swedegas deltagande i de investeringar som behövs för att koppla samman det nordtyska gasnätet med det planerade danska nätet. Det pågår också förhandlingar mellan Swedegas och Sydgas rörande villkoren för Sydgas övertagande av den kontrakterade gasen.

Swedegas studerar även möjligheterna till ökad import från Nordsjöom- rådet. i första hand genom köp av norsk gas för avsättning i södra och västra Sverige.

Vidare har Swedegas börjat undersöka möjligheterna att importera gas från Sovjetunionen via Finland med anledning av ett sovjetiskt erbjudande om leveranser från mitten av 1980-talet. Erbjudandet sammanhänger med de nämnda sovjetiska planerna på att öka exporten av naturgas till Västeu- ropa. Diskussioner har förts med Sojuzgazcxport om villkoren för eventu- ella sovjetiska leveranser till Sverige och med Neste Oy om möjigheterna till transitering av gasen genom Finland. Diskussionerna gäller leverans av 1 miljard m3 om året med möjlighet att senare öka volymen till högst 3 miljarder m3. Från svensk sida kan ställning tas till frågan om ett sådant importprojekt först när marknaden för naturgas i östra Sverige har blivit närmare kartlagd. Denna fråga kommer nu att bearbetas av Swedegas i samarbete med bl. a. statens vattenfallsverk och berörda kommuner.

Swedegas verksamhet har hittills finansierats huvudsakligen genom stat- liga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Budgctåren 1976/77—1978/ 79 anvisades sammanlagt 40 milj. kr. för ändamålet under ett särskilt investeringsanslag. Swedegas har nu hemställt om ytterligare 22 milj. kr. för att finansiera verksamheten t.o.m. budgetåret 1981/82. Jag återkom- mer härtill vid min anmälan av anslagsfrågorna i det följande.

Slutligen bör nämnas att ett antal svenska företag nyligen har beslutat att gå samman i en industrigrupp med uppgift att allmänt stödja introduk— tionen av naturgas i Sverige och förbereda sig för verksamhet i samband med uppbyggnad av naturgassystemen. Gruppen avser även att verka för ett samarbete med norska intressenter i frågan. I syfte att underlätta en samordning av gruppens arbete med de förhandlingar som bedrivs av Swedegas har bolagets ägare Svenska Petroleum erbjudit företrädare för gruppen att ingå i styrelsen för Swedegas.

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 161

7.3.4 Naturgasens roll i energiförsörjningen Efter genomgången av det aktuella läget på naturgasområdet skall jag redovisa min syn på 'naturgasens roll i den framtida svenska energiförsörj- ningen. Denna redovisning anknyter till de principiella synpunkter på inriktningen av bränslepolitiken som jag har lämnat i det föregående tav- snitt 7.1). Tidigare försök att introducera naturgas i Sverige har inte lett till resultat beroende bl.a. på att de ekonomiska förutsättningarna har varit ogynn- samma. Jämfört med många andra länder i Västeuropa har Sverige långa transportavstånd för gasen och därmed behov av stora initialinvesteringar. Priserna på konkurrerande energislag. framför allt el. är också relativt låga i Sverige. Samtidigt är förutsättningarna för utbyggnad av fjärrvärmesy- stem i många tätorter goda. vilket minskar utrymmet för distribution av naturgas. På senare tid har emellertid möjligheterna att introducera naturgas i Sverige förbättrats i olika avseenden. Stora naturgasfynd i Nordsjöområ- det väntas innebära ett ökat utbud av gas i vår närhet. Vidare har kostnads- strukturen för naturgas. liksom för olja. ändrats radikalt. Genom de kraf- tiga höjningarna av priset hos producenten utgör kostnaderna för transport och distribution. dvs. främst fasta kostnader för rörledningar, en mindre del av priset hos gaskonsumenten än tidigare. Därmed spelar dessa kostna- der inte längre samma avgörande roll som tidigare för projektekonomin. Sydgasprojektet visar således att även ett ganska litet importprojekt kan bära betydande initialinvesteringar. En förutsättning för projektets lön- samhet är dock att en betydande del av gasen kan avsättas till kunder vilkas alternativkostnad är relativt hög. Enligt planerna skall nära 30 % av gasen ersätta tunn eldningsolja huvudsakligen för uppvärmning av småhus. medan återstoden skall avsättas som bränsle inom industrin. Gasen kom- mer däremot normalt inte att användas i stora värmeVerk eller kraftvärme- verk. vilkas betalningsförmåga bestäms av priset på tjockolja eller kol. Från försörjningssynpunkt innebär Sydgasprojektet att en del av oljeför- brukningen i västra Skåne ersätts med gas från relativt närbelägna källor på grundval av långsiktiga avtal. Kvantitativt innebär emellertid projektet ett ringa bidrag till landets försörjning. Fullt utbyggt svarar projektet för en energianvändning av endast ca 4 TWh. De möjligheter till ökad import som inryms i avtalen med Danmark motsvarar ytterligare ca 16 TWh. Som har framgått kommer en viss överdimensionering av tillförselsystemet att ske så att dessa möjligheter kan utnyttjas utan stora tilläggsinvesteringar. Enligt min meningbör det finnas goda utsikter för att leveranser av gas upp till denna nivå kommer att kunna kontrakteras under de närmaste åren. Det torde också finnas möjlighet att avsätta ökade gasvölymer i södra Sverige. De undersökningar som har gjorts av Västgas tyder på att det även i västra Sverige kan finnas förutsättningar för gasdistribution på kommersiella villkor. Mot bakgrund härav finnerjag det rimligt att anta att 12 Riksdagen 1980/8]. ] saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 162

naturgasen skulle kunna lämna ett större bidrag till energiförsörjningen än vad som följer av det nu beslutade Sydgasprojektet. i första hand genom att möjligheterna till gasimport enligt avtalen med Danmark utnyttjas. Med hänsyn till den tid som krävs för marknadsuppbyggnad räknar jag dock inte med att en avsättning av 2 miljarder m3 om året kommer att kunna nås redan år 1990. Som redan har framgått (avsnitt 5. l) harjag i energibalansen för år 1990 tagit upp ett bidrag från naturgas av upp till 9 TWh. vilket motsvarar knappt 1 miljard m3. Praktiskt taget hela denna energimängd antas ersätta oljeprodukter.

Att ersätta import av olja med import av naturgas från närbelägna leverantörer kan innebära en förbättrad leveranssäkerhet och uthållighet i energiförsörjningen. åtminstone om tillförseln av gas sker från flera håll. Därtill kommer de betydande miljöfördelar som gasen erbjuder. Från andra synpunkter framstår gasen som ett mindre fördelaktigt alternativ till oljan. De internationella gaspriserna är nära kopplade till oljepriserna. Som redan nämnts finns det också en tendens mot höjning av gaspriserna. Från ekonomisk synpunkt framstår därför inte användning av gas som lämplig i fall då andra alternativ till fortsatt oljeanvändning med väsentligt lägre kostnader står till buds, främst inhemska bränslen och kol. Om man ser till effekterna på betalningsbalansen innebär import av naturgas i stort sett samma belastning som import av olja.

Det finns starka energipolitiska skäl att ge prioritet åt tttbyggnaden av fjärrvärmesystem. [ sådana system finns det goda möjligheter att gå över från olja till inhemska bränslen. kol eller spillvärme. De ger dessutom underlag för ökad mottrycksproduktion av elkraft. vilket med hänsyn till den framtida elförsörjningen framstår som angeläget. Jag återkommer se- nare (avsnitt 8.3) till dessa frågor.

Naturgas kommer av kostnadsskäl inte i fråga som bränsle i kraftvärme-

verk och större värmeverk eller i stora industripannor. annat än för be- lastningsutjämning eller under ett uppbyggnadsskede. Naturgasens särskil- da egenskaper. såsom renhet och god reglerbarhet. kommer till sin rätt framför allt när den används för uppvärmning av småhus och i olika industriella processer. Inom sådana användningsområden konkurrerar ga— sen främst med lätta oljeprodukter och elkraft. vilket innebär att kunder- nas betalningsförmåga är relativt hög.

Frågan om en väsentligt ökad naturgasanvändning i Sverige är alltså avhängig av möjligheterna att finna en tillräckligt stor och kvalificerad marknad för gasen. lnom uppvärmningssektorn begränsas dessa möjlighe- ter främst av fjärrvärmens utbyggnad. Som jag nyss nämnt bör denna ges hög prioritet. I vissa delar av landet skulle emellertid gasen under vissa förutsättningar kunna komma att utgöra ett alternativ till inhemska bräns- len. elvärme eller individuell oljettppvärmning i bostäder. Också inom industrin kan det finnas en betydande potential för naturgasanvändning.

Översiktliga bedömningar inom Swedegas pekar på att den marknad i

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 163

Sverige som skulle kunna erbjuda underlag för en ekonomisk avsättning av naturgas som bränsle mot slutet av 1990-talet uppgår till inemot 5 miljarder m? om året. motsvarande ca 50 TWh. Detta inkluderar Sydgasprojektet. Frågan är emellertid mycket svårbedömd. Det finns en rad faktorer. bl.a. prisutvecklingen för andra bränslen och el. som kan kotnma att påverka gasmarknaden i positiv eller negativ riktning. En annan faktor är huruvida norsk naturgas i framtiden kan komma att transporteras genom en ledning över Sverige till kontinenten. Detta väntas kunna kotnma i fråga tidigast under senare delen av 1990-talet. En sådan ledning skulle kunna väsentligt förbättra möjligheterna att använda naturgas i vårt land, i synnerhet om det då finns behov av att ersätta elvärme med andra uppvärmningsformer.

Med hänsyn till att gasen således kan utgöra ett alternativ i vår framtida försörjning anserjag det önskvärt att förberedelserna för ökad naturgasan- vändning fortsätter. Jag vill särskilt peka på vikten av att marknadsfrå- gorna bearbetats effektivt. Kommunerna har en central roll i detta sam- manhang. Den organisation på naturgasområdet som stadfästes av riksda- gen år l980 innebär att kommunerna får ett avgörande inflytande i de regionala bolag som skall svara för marknadsföringen av gas inom resp. del av landet.

I samband med beslutet om Sydgasprojektet framfördes från intressen- ternas sida önskemål om att staten skulle ställa lämpliga styrmedel till förfogande för att underlätta den avsedda gasintroduktionen (prop. l979/ 80:170 s. 59). Man avsåg i första hand styrmedel liknande dem som f.n. finns för att främja anslutning till fjärrvärme. Frågan bereds inom rege- ringskansliet. Jag räknar med att förslag kommer att kunna föreläggas riksdagen under innevarande a.r

7.4 Kol 7 .4 ./ Framtida lta/användning i Sverige

Världens koltillgångar är mycket stora. De totala tillgångarna av stenkol och brunkol har på grundval av allmängcologiska förhållanden uppskattats till ca 20000 miljarder ton. Härav är mer än 10000 miljarder ton kända tillgångar. dvs. utgör vad som brukar beteckna resurser.

Enbart en mindre del av de kända koltillgångarna är ekonomiskt bryt- värda. dvs. utgör s. k. reserver. ] den internationella studien World Coal Study som publicerades år I980 redovisas följande beräkning av världens koltillgångar.

[ andra studier anges något annorlunda beräkningar av världens koltill- gångar. Studierna har dock alla det gemensamt att de redovisar mycket stora tillgångar av kol. Vid nuvarande kolkonsumtion i världen räcker de nu tekniskt och ekonomiskt brytvärda reserverna i flera hundra år.

Koltillgångarna är spridda över hela världen och finns i länder med skilda politiska och ekonomiska system. Det gör att kolmarknaden ser ut

Prop. l980/81z90 Bilagal Industridepartementet 164

Tabell 7.5 Kolresurser och kolreserver i de största kolprodueerande länderna tmtce')

Land Kända Reserver

geologiska

resurser Australien 600000 32 800 Kanada 323 036 4 242 Folkrepubliken Kina 1 438 045 98 883 Förbundsrepubliken Tyskland 246800 344l9 Indien 81019 12427 Polen 139 750 59 600 Sydafrikanska republiken 72 000 43 000 Storbritannien 190 000 45 000 Förenta staterna 2 570 389 166 950 Sovjetunionen 4 860 000 109900 Ovriga länder 229 164 55 7I 1

Totalt [0750 212 662 932

Källa: Coal-Bridge to the future. Report ofthc World Coal Study. ' milj. ton kolekvivalenter

och med all sannolikhet även i framtiden kommer att se ut på ett helt annat sätt än oljemarknaden. Det torde på varken kort eller lång sikt knappast bli aktuellt med t.ex. kartellbildning bland kolexportörerna. Det hindrar dock inte att utbudet av kol på kort och medellång sikt kan begränsas av att tillräckliga investeringar i produktions- och distributionsledet inte kommer till stånd i takt med att efterfrågan ökar. Jag återkommer senare till beho- vet av att mot denna bakgrund föra en aktiv kolförsörjningspolitik från svensk sida.

F.n. utnyttjas ca 2,7 miljarder ton kol årligen i världen. Kolet täcker därmed ca 30 % av världens energikonsumtion. Av elproduktionen svarar kolet för ca 50 %.

Den internationella handeln med kol är ännu liten. Den allra största delen av det kol som produceras används lokalt eller regionalt. Endast ca 200 milj. ton kol går f.n. i internationell handel. Härav är ca 70 milj. ton ångkol. som används för energiändamål. medan ca 130 milj. ton utgörs av kokskol. som används för att producera bl. a. koks.

F.n. planeras en stark ökning av kolanvändningen i flertalet länder. bl.a. i Förenta staterna. Japan och EG-länderna. I exempelvis Danmark beräknas kolanvändningen, som f.n. är ca 7.5 milj. ton per år. att mer än fördubblas till år l990. ! Finland beräknas kolkonsumtionen öka från ca 4.5 milj. ton per år f.n. till ca 7.5 milj. ton år 1990.

I studien Steam Coal Prospects to 2000. som publicerades år 1978 av det internationella energiorganet IEA. bedömdes kolanvändningen i OECD- länderna komma att öka med minst llt) % till år 2000. 1 World Coal Study beräknas den årliga konsumtionen för OECD-länderna öka på motsvaran- de sätt. För hela världen väntas en ökning till 2,5—3 gånger nuvarande konsumtion fram till sekelskiftet. Kolet kommer därmed att svara för större delen av ökningen av energianvändningen under resten av inneva-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 165

rande århundrade. Världsbandeln med ångkol beräknas öka till en nivå 10— 15 gånger högre än dagens nivå.

Vid ett energiministermöte i maj 1979 inom IEA antogs dokumentet Principles for lEA Action on Coal. Principerna grundas på slutsatsen att en kraftig ökning av kolanvändningen erfordras för att världens på kort och medellång sikt ökade energibehov skall kunna tillgodoses. Det framhålls att en klarlagd kolpolitik nu erfordras för att produktionen av kol skall ökas för att tillgodose efterfrågan framöver. Vidare framhålls att en noggrann planering krävs redan nu för att försäkra att den ökande kolanvändningen. -handeln och -produktionen äger rum på ett sätt som är acceptabelt från miljövårdssynpunkt.

Enligt de antagna principerna bör oljeanvändningen för elproduktion minskas till ett minimum. energipriserna utformas så att kolets möjligheter tas till vara. den nationella politiken på kolområdet klarläggas så att osä- kerhet härom inte verkar hindrande. forskning och utveckling och snabb kommersialisering av nya koltekniker ges hög prioritet samt noggrann uppmärksamhet ägnas åt miljöaspekterna.

Inom lEA har inrättats ett rådgivande organ på kolområdet. Coal ln- dustry Advisory Board. (ClAB). vars första rapport publicerades i decem- ber 1980.

Den svenska kolkonsumtionen är f. n. liten. [ Sverige används årligen ca 2 milj. ton kokskol och koks i främstjärn- och stålindustrin och ca 0,5 milj. ton ångkol. Kolimporten ttnder 1970-talet framgår av tabell 7.6.

Tabell 7.6 lmport av kol och koks l970—l979 (milj. ton)

År koks. kokskol Ängkol ”Totalt 1970 2.3 0.5 2.9 l97l 2.2 0.4 2.6 I972 l.9 0.3 2.2 1973 2.l 0.4 2.5 1974 2.3 0.8 3.1 1975 2.5 0.3 2.8 l976 2.7 0.4 3.l [977 l.8 0.4 2.2 1978 1.7 0.3 2.0 1979 2.3 0.4 2.7

Källa: Statistiska Centralbyrån

Till Sveriges importerades tidigare betydligt större mängder kol. Under 1930-talet uppgick importen av kol och koks till ca 7 milj. ton per år. Kolet svarade då för mer än 50 % av landets energiförsörjnig. Så sent som på 1950-talet uppgick kolanvändningen till 5—6 milj. ton per år. Kol är således ett bränsle som tidigare har utnyttjats i tämligen stor utsträckning i det svenska energisystemet.

Under senare år har i flera sammanhang bedömningar gjorts av den framtida kolanvändningen i Sverige. Energikommissionen räknade i sina

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet 166

energialternativ med att 45—55 'l'Wh motsvarade 6—7 milj. ton kol skulle komma att utnyttjas år 1990. Kommissionens expertgrupp för energitillför- sel visade att det skulle vara möjligt att använda betydligt större kolkvanti- teter.

! prop. 1978/79: 115 om riktlinjer för energipolitiken gjordes bedömning- en att det skulle vara möjligt att öka kolanvändningen till 6—9 milj. ton år l990 för att därigenom ersätta olja. Föredragande statsrådet påpekade att en förutsättning för att kol skulle kunna utnyttjas i denna utsträckning är bl.a. att miljöproblemen kan bemästras. Riksdagen hade inget att erinra mot de bedömningar som gjordes rörande den framtida kolanvändningen.

OED har i rapporten (Ds I 1979: 9) Förutsättningar för ökad kolanvänd- ning i Sverige bedömt möjligheterna att snabbt ersätta olja med kol. l delegationens s.k. basalternativ beräknades kolanvändningen år 1990 kun- na uppgå till ca l0 milj. ton (exkl. kokskol). varav huvuddelen för värme- försörjningen och inom industrin. ] konsekvensutredningens avvecklings- alternativ. dvs. då en avveckling av kärnkraften till år 1990 förutsattes. bedömdes ångkolskonsumtion i början av l990-talet vara ytterligare 7— 10 milj. ton, dvs. sammanlagt l7—20 milj. ton ångkol per år.

OED har i det s. k. basalternativet i den nämnda rapporten förutsatt att all oljeersättning skall ske genom ökad användning av kol. [ delegationens program för oljeersättning. som jag tidigare har redogjort för. förutsätts en kraftig satsning på introduktion av inhemska bränslen. Användningen av ångkol för oljeersättning bedöms som ett resultat härav kunna begränsas.

För egen del vill jag framhålla följande. Kol är liksom olja ett import- bränsle. vilket har betydelse från försörjnings- och trygghetssynpunkt. Kol är vidare en icke-förnybar energiråvara. vilket innebär att det inte tillhör de energikällor som vi på lång sikt bör basera huvuddelen av vår energiför- sörjning på.

Å andra sidan är kol världens största fossila energireserv. En betydligt ökad användning av kol måste komma till stånd i världen för att behovet av energi skall tillgodoses. Jag har i det föregående visat att konsumtionen av olja i den industrialiserade delen av världen måste minskas genom en kraftfull oljeersättningspolitik för att bl.a. u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling skall tryggas.

OED:s förslag till program för oljeersättning visar att också Sverige måste utnyttja kol för att kunna minska oljeberoendet. Som jag har fram- hållit i det föregående (kapitel 3) är en övergång till bl. a. kol också av stor betydelse för att minska underskottet i vår handelsbalans.

Jag förespråkar mot denna bakgrund enjörsiktig kolintroduktion i Sveri- ge. Jag räknar med att 4—6 milj. ton ångkol skall komma att utnyttjas vid slutet av 1980-talet för att ersätta 2,5—4 milj. ton olja. Vi skulle med denna försiktiga kolintroduktion om ca 10 år komma att använda ungefär lika mycket kol i Sverige som vi gjorde under 1950-talet. Kolanvändningen kommer emellertid att ske med bättre teknik. med mer avancerade miljö-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 167

skyddsåtgärder och med utnyttjande av ett från miljösynpunkt bättre kol.

Kolet kommer i en första fas att användas i främst hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Jag räknar med att 3—4 milj. ton kol kommer att utnyttjas i sådana anläggningar år 1990. Jag har då räknat med att Stock- holmsområdets värmeförsörjning i stor utsträckning baseras på värmeav- tappning från Forsmarks kraftstation eller på ett system bestående av främst stora värmepumpar. Ett annat alternativ är koleldade kraftvärme- verk. vilket skulle öka kolförbrukningen är 1990 med ca 1.5 milj. ton. om en lika stor oljeersättning skall erhållas.

lnom industrin kommer enligt mina beräkningar att användas l—2 milj. ton kol år 1990.

Det är emellertid angeläget att inte förhindra eller minska användning av inhemska bränslen där dessa kan utnyttjas med rimlig ekonomi. Jag räknar med att det samrådssystem vid uppförande av nya eldningsanläggningar. som jag i det följande kommer att redogöra närmare för (avsnitt 7.5). skall vara ett verksamt instrument för att förhindra en oönskad utveckling i detta avseende.

Det finns anledning att noga följa från vilka länder importen av kol sker och vilken kvalitet. särskilt från miljösynpunkt. som det importerade kolet har. Detta kan ske på grundval av de uppgifter rörande utrikeshandeln som lämnas till tullverket och som sammanställs och redovisas av statistiska centralbyrån.

Hänvisningar till S7-3-3

7.4.2. Miljöaspekter

Som jag har framhållit är den nuvarande användningen av ångkol myc- ket liten i Sverige. Även vid en ökning till 4—6 milj. ton. som jag har beräknat i det föregående, kommer vi vid en internationell jämförelse att använda små mängder kol år 1990. Exempelvis beräknas användningen av ångkol i "Danmark är 1990 att vara nästan tre gånger så stor som den beräknade svenska användningen.

Kolets miljöaspekter har kommit att tilldra sig betydande intresse i vårt land. De börjämföras med miljöeffekterna vid användning av olja som det skall ersätta och vid utnyttjande av skogsbränslen och torv som också utgör alternativ till olja.

Kolförbränning medför i likhet med oljeförbränning utsläpp av luftför- oreningar som koldioxid. kväveoxider. svaveldioxid. tungmetaller och ofullständigt förbrända. s.k. polyaromatiska kolväten. Problemen med utsläpp av kvicksilver och kadmium är allvarligare vid kolförbränning. Utsläppen av vanadin och nickel är å andra sidan större vid oljeförbrän- ning. Någon avgörande skillnad mellan kol och olja existerar inte i dessa avseenden. Kolet ger upphov till större avfallsproblem. En väsentlig fördel vid användning av kol är dock att det inte föreligger några risker för allvarliga skador i vatten och på land under transport.

Förbränning av biomassa ger liksom förbränning av kol utsläpp av

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 168

kväveoxider. tungmetaller och ofullständigt förbrända kolväten. Däremot är utsläppen av svavel obetydliga.

Torv är ett bränsle av samma karaktär som kol. Torven kan sägas utgöra första steget mot kolbildning i naturen. Det innebär att torv är ett material med lägre energitäthet än kol. Gjorda utredningar visar att torvförbränning ger utsläppsproblem av likartad karaktär som förbränning av olja och kol. Dock är utsläppen av svavel i allmänhet mindre. Därtill kommer vid utnyttjande av torv liksom vid användning av biomassa att uttag och produktion kan ge problem i naturmiljön. Jag återkommer till dessa frågori det följande (avsnitt 7.5).

Denna översiktliga genomgång visar att kolets miljöeffekter inte princi- piellt skiljer sig från andra fossila bränslens. Detta förhållande utgör enligt min uppfattning dock inte anledning att underlåta att försöka minska de miljöproblem som är förknippade med kolanvändning. Av störst betydelse är härvid att försöka minska svavelemissionerna. Eftersom kol från många länder innehåller mindre svavel än t.o.m. lågsvavlig eldningsolja finns förutsättningar att förbättra den allvarliga försurningssituationen i Sverige vid en kolintrodttktion.

Möjligheterna finns att genom effektiva miljöskyddsåtgärder väsentligt minska miljöeffekterna vid kolanvändning. Exempelvis finns högeffektiva stoftavskiljare som clfilter och slangfilter. som enligt resultat från under- sökningar som har genomförts under senare tid även kan avskilja en stor del av tungmetallerna. Tungmetallutsläppen katt även påverkas genom val av en god kolkvalitet. Kväveoxidutsläppen kan minskas genom olika för- bränningstekniska åtgärder. Kolet kan. där så är erforderligt med hänsyn till t.ex. omgivande bebyggelse. hanteras i slutna transportörer för att undvika dammspridning. Den aska som erhålls vid koleldning kan delvis återanvändas genom att t.ex. blandas in i byggnadsmaterial. När depone- ring av aska och slagg behöver ske bör det vara möjligt att finna sådana platser och använda sådana metoder att förorening av yt- och grundvatten undviks.

Krav på effektiva skyddsåtgärder av detta slag bör fastställas vid sed- vanlig prövning enligt gällande lagstiftning av tillkommande koleldade anläggningar.

Av stor betydelse i detta sammanhang är projekt Kol Hälsa Miljö. det s.k. KHM-projektet. som statens vattenfallsverk har fått regeringens Upp- drag att genomföra i samarbete med berörda kraftföretag och kommuner samt övriga intressenter. I detta projekt studeras och prövas vilka tekniska åtgärder som erfordras för att minska hälso- och miljöeffekterna vid kol- eldning. Arbetet är uppdelat i fem programområden. nämligen arbetsmiljö och transporter. förbränning och rökgasrening. avfall. miljöeffekter samt hälsoeffekter. Enligt uppdraget skall en fortlöpande redovisning lämnas av de resultat som erhålls i arbetet.

Den allvarliga försurningssituationen i stora delar av vårt land gör att

Prop. l980/81z90 Bilaga 1 Industridepartementet l69

kraftfulla åtgärder måste vidtas för att minska svavelutsläppen. Ett särskilt problem utgörs av att huvuddelen. omkring tre fjärdedelar. av det svavel som faller ned över Sverige beräknas härröra från utländska källor. Det är därför av största vikt att möjligheterna att genom internationellt samarbete minska nedfallet av svavel i landet tas till vara. Sverige har ratificerat den inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) framförhandlade konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. En förut- sättning för ett kraftfullt svenskt agerande inom denna konventions ram är att vi i vårt land för en svavelpolitik som understryker vår bedömning av försurningsproblemets allvar.

I detta sammmanhang bör beaktas att vi i Sverige sedan länge har utvecklat ett elproduktionssystem. som har stora fördelar med hänsyn till utsläppen av försurande ämnen. I övriga europeiska länder används fossila bränslen i stor utsträckning för elproduktion i kondenskraftverk. vilket ger stora svavelutsläpp per producerad mängd nyttig energi. I vårt land svarar sådana bränslen för endast ca l0 % av elproduktionen. varav huvuddelen i kraftvärmeverk som har hög verkningsgrad. Dessutom är vårt värmeför- sörjningssystem till tämligen stor del grundat på fjärrvärme. varvid bräns- leanvändningen har centraliserats till kraftvärmeverk och större hetvatten- centraler. vilket är av stort värde från bl.a. lokal miljösynpunkt även om de totala utsläppen av försurande ämnen inte minskar nämnvärt.

I sammanhanget bör också beaktas att vi i Sverige ännu har liten erfaren- het och kunskap inom kolområdet och att vi har ett klimat som kräver särskilda åtgärder vid kolanvändning. Dessa förhållanden gör det moti- verat att genomföra en successiv teknikutveckling och skärpning av miljö- vårdskraven vid koleldning i landet.

F.n. pågår betydande utvecklingsarbete. bl. a. i Sverige. rörande teknik för avsvavling av rökgaser. Ett omfattande arbete bedrivs för att utveckla och införa andra tekniker än den s. k väta metoden. som till allra största delen har använts hittills och som ger stora avfallsmängder. Bl.a. pågår utveckling och införande av s.k. vättorr avsvavlingsmetod. som ger mind- re avfallsmängder och kan komma att visa sig vara mindre kostsam.

Regeringen har nyligen vid beslut enligt 136 a & byggnadslagen rörande övergång från oljeeldning till koleldning vid kraftvärmeverket i Västerås föreskrivit att avsvavlingsutrustning eller annan likvärdig teknik skall an- vändas för att nedbringa utsläppen av svavel från kraftvärmeverket. Sva- velutsläppen från anläggningen kommer därmed att reduceras väsentligt. Med hänsyn till den pågående tekniska utvecklingen fann regeringen det inte lämpligt att nu_ta ställning till det närmare valet av teknik för att minska utsläppen av svavel.

Regeringen har också beslutat ge tillstånd till en koleldad hetvattencen- tral i Södertälje. Kommunen krävde i detta fall som villkor för sin tillstyr- kan att pannorna skulle förses med utrustning för avsvavling av rökga— serna. Regeringen lämnade i sitt beslut föreskrifter för anläggningen i enlighet med kommunens villkor.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 170

Utsläppen av svavel kan nedbringas genom användning av lågsvavligt kol. [ studien Koi 90 som har genomförts av statens vattenfallsverk. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Sydkraft AB redovisas sva- velhalten i koltillgångarna i några av de länder som anses i första hand aktuella för kolleveranser till Sverige.

Tabell 7.7 Andelen kol med viss högsta svavelhalt i några exportländer

Klassifi- Ungefärlig procentandel Land/region ceringsbas med svavelhalt $0.8 % $0.8 % SI %

Australien/New South Wales Resurser 40—45 90—95 Australien/Queensland Resurser 12— 14 90—95 Canada Reserver 8 90 USA/Appalacherna Reserver 25 USA/Mellanvästern Reserver 2 U SA,/Västern Reserver 50 99 Colombia Reserver 99 Polen Resurser ' 90

Källa: Kol 90 . ' Närmare uppgifter saknas. Det är f. n. oklart om en sådan svavelhalt kan garante- ras.

Av tabell 7.7 framgår att merparten av det kol som har studerats håller en svavelhalt som inte överstiger ca 0.8 %. vilket anses motsvara lågsvav- lig olja, dvs. olja med svavelhalt på 1.0 %.

Kol 90-studien visar också att om krav på högsta genomsnittlig svavel- halt skulle sättas till 0.6 % minskar försörjningsbasen. bl. a. genom att en import av polskt kol ytterligare försvåras. Vidare minskar urvalet av kol från Förenta staterna med ca hälften. Däremot påverkas försörjningsbasen mindre när det gäller Canada och i endast obetydlig utsträckning när det gäller Au3tralien. Jag vill dock påpeka att det här är fråga om teoretiska beräkningar. De verkliga möjligheterna att erhålla kommersiella långtids- avtal innehållande garantier om lägsta svavelhalt är sannolikt mindre än vad som framgår av tabellen.

De nuvarande svenska bestämmelserna rörande utsläpp av svavel från bl.a. förbränning av olja och kol grundar sig på den lag om svavelhaltigt bränsle som riksdagen antog år 1976 (prop. 1976/77: 3. JoU 1976/77: 4. rskr 1976/77:241. I lagen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter. Be- stämmelserna återfinns i förordningen (1976: 1055) om svavelhaltigt bräns- le. F.n. omfattas hela södra och mellersta Sverige upp till Mälardalen samt Örebro och Värmlands län av förbud att förbränna tjock eldningsolja med en svavelhalt överstigande 1%. vilket motsvarar 0,24 g svavel per MJ bränsle. Förbudet utvidgas den 1 oktober 1981 till att gälla också Uppsala. Västmanlands. Kopparbergs och Gävleborgs län och den 1 oktober 1984 till att gälla hela landet. De svenska bestämmelserna är vid en internatio- nell jämförelse att betrakta som långtgående i strävan att skydda miljön. Försurningseffekterna är svårare i Sverige än i flertalet andra länder på grund av den låga naturliga kalkhalten i naturen.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 171

(')ED har i sin rapport (Ds [ 1980123) Program för oljeersättning framhål- lit att en alltför snabb kraftig skärpning av utsläppskraven för svavel skulle medföra en allvarlig risk för att angelägna oljeersättningsprojekt läggs ned eller skjuts på en obestämd framtid.

OED anser det rimligt att skärpta krav på svavelutsläpp frän energipro- duktionsanläggningar övervägs som en del av ett program för att avhjälpa försurningssituationen i landet. Delegationen framhåller dock att en sådan skärpning nu bör göras stegvis för att det oljeersättningsmål OED har föreslagit inte skall äventyras. Med en skärpning av kravet till ätt motsvara 0.670 svavelhalt i tillfört kol finns enligt OED möjligheter till import av lågsvavligt kol så att detta alternativ blir tillfredsställande från försörj- ningssynpunkt. Därmed skulle inte krav på rökgasavsvavling behöva stäl- las på de anläggningar som nu är aktuella för uppförande. Man löper därmed inte risk att låsa sig vid en teknik som senare kan visa sig olämplig. Mot mitten av 1980-talet. då ytterligare erfarenhet har vunnits. bör enligt delegationen en ytterligare skärpning kunna övervägas. Åtgärder i form av bl. a. markreservationer bör enligt förslaget vidtas i aktuella anläggningar som förberedelse.

Jag vill i denna fråga anföra följande. OED:s program för oljeersättning visar att vi måste använda kol i vårt energif'örsörjningssystem för att minska oljeberoendet i den utsträckning som erfordras. Den ökade kolan- vändningen fär emellertid inte innebära ökade miljöproblem. Möjligheten att förbättra miljösituationcn bör tas till vara vid kolintroduktionen. Det är en fråga för regeringen och berörda statliga myndigheter att beakta detta vid prövning av koleldade anläggningar enligt gällande lagstiftning. Med hänsyn till den betydelse som den närmare utformningen av miljöskydds- kraven enligt min bedömning har för möjligheterna att introducera kol anser jag emellertid att riksdagen bör informeras om de riktlinjer som härvidlag bör gälla. Jag har samrått med chefen förjordbruksdepartemen- tet och statsrådet Danell vid utarbetandet av riktlinjerna.

Vid eldningsanläggningar med stor effekt och med lång eller medellång drifttid bör en gräns läggas fast för högsta tillåtna utsläppsmängd av sva- vel. Vid sådana eldningsanläggningar finns i regel ekonomiska förutsätt- ningar föratt bära de ökade kostnader som ett sådant krav för med sig. Det är emellertid viktigt att de stränga miljöskyddskraven inte utformas så att de leder till att den även från miljövårdssynpunkt angelägna fjärrvärmeut- byggnaden och koncentrationen till större eldningsanläggningar förhind- ras.

Jag finner mot denna bakgrund att en eldningsanläggning bör tillåtas släppa ut högst 2100 ton svavel per år vid en för en längre tidsperiod genomsnittlig drifttid. Beräknas utsläppen blir större bör rökgasavsvavling installeras eller andra åtgärder vidtas så att utsläppsmängderna inte över- stiger 2 100 ton per år. Anläggningsinnehavaren har därmed möjlighet att välja den metod som är lämpligast i det enskilda fallet. Exempelvis kan

Prop. 1980/81z90 Bilaga 1 Industridepartementet 172

särskilt lågsvavligt kol utnyttjas om en tillfredsställande långsiktig försörj— ning härav kan åstadkommas.

Det krav jag här har angivit innebär att för ett normalstort kraftvärme- verk i några av våra större städer erfordras mer långtgående åtgärder än vad som följer av förordningen ( 1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle.

Senare bör kraven skärpas ytterligare genom att gränsen för högsta till- låtna utsläpp sänks till 1600 ton svavel. Denna skärpning bör beslutas i god tid för att erforderliga planeringsförutsättningar skall erhållas.

Enligt min bedömning är det under 1980-talet inte aktuellt att ta något kolkondenskraftverk i drift. Som jag senare kommer att utveckla närmare bör en planering ske av elproduktionskapacitet för 1990—talet. Om kolkon- denskraftverk då blir aktuella bör planeringen inriktas på att rökgas- avsvavling eller annan likvärdig teknik kommer att erfordras oavsett an- läggningens storlek.

Syftet med de förhållandevis stränga miljöskyddskrav på koleldade an- läggningar som jag anser bör gälla är dels att åstadkomma en ytterligare minskning av de svenska svavelutsläppen. dels att ge trovärdighet åt det svenska agerandet internationellt i denna fråga. Om övriga länderi Europa skulle fastställa lika stränga miljöskyddskrav. skulle en väsentlig förbätt— ring av försurningssituationen erhållas.

Jag vill vidare erinra om att möjlighet nyligen har skapats att ekonomiskt stödja framtagning och kommersialisering av miljövänlig kolteknik och miljöskyddsåtgärder vid koleldning. Sådana åtgärder kan erhålla stöd från den oljeersättningsfond som har inrättats den ljanuari 1981. Det är angelä- get att praktiska erfarenheter erhålls från drift av någon eller några anlägg- ningar försedda med rökgasavsvavling. så att dessa erfarenheter kan ut- nyttjas i det fortsatta arbetet. Det är vidare angeläget att ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs rörande miljövänlig kolteknik.

l tillständsbeslut rörande större koleldade anläggningar kan mot den bakgrund jag här har angivit föreskrivas att de åtgärder. som behövs för att inte högsta tillåtna utsläppsmängd skall överskridas. skall vidtas när (. es. reningstekniken har utvecklats längre och drifterfarenheter från några anläggningar har erhållits. Regeringens beslut rörande kraftvärmeverket i Västerås innehåller ett sådant villkor.

Vid nya anläggningar med en hränsleeffekt över ca 150 MW bör. där så är lämpligt. mark reserveras för anläggning för avsvavling av rökgaserna och andra förberedande åtgärder vidtas.

Vid mindre anläggningar bör användning av kol med låg svavelhalt eftersträvas. Gällande bestämmelser innebär att endast kol med en svavel- halt på högst 0.8 % får användas i södra och mellersta Sverige. Fr.o.m. den 1 oktober 1984 gäller detta krav hela landet.

Som jag har redogjort för kan det finnas möjlighet att med bibehållen försörjningstrygghet ytterligare skärpa miljövårdskraven i detta avseende. genom att utnyttja kol med en genomsnittlig svavelhalt på högst ("Löf-'?-

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 173

svavel. Detta skulle innebära en minskning av svavelutsläppen med unge- fär 25 % i förhållande till utsläppen vid användning av lågsvavlig eldnings- olja. Jag anser att en sådan ytterligare begränsning av svavelhalten i kol bör eftersträvas. Med hänsyn till vår begränsade erfarenhet av kolmarkna- den och det förhållande att kommersiella kontakter inom området har kunnat utvecklas endast i ringa utsträckning ännu bör dock ett generellt krav på användning av sådant kol inte ställas f. n. Större svensk erfarenhet av kolmarknaden erfordras innan en sådan skärpning kan ske. En förut- sättning för detta är att en aktiv kolförsörjningspolitik bedrivs från svensk sida.

Jag räknar med att vi om några år skall få tillräcklig erfarenhet av kolmarknaden för att kunna avgöra när ett generellt krav på ett kol med en genomsnittlig svavelhalt på högst 0.6 % skall kunna införas i Sverige. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en redovisning i denna fråga senast år 1983. Som riktpunkt bör t.v. gälla att skärpningen skall träda i kraft senast under år 1988. Då bör också den sänkning till 1600 ton per år. som jag nyss har nämnt. av gränsen för högsta tillåtna utsläpp av svavel från eldningsanläggningar träda i kraft. Miljöskäl talar för att kraven behöver skärpas ytterligare under 1990-talet.

De riktlinjer som jag här har redogjort för innebär att möjlighet skapas att införa kol för att ersätta olja i den utsträckning som krävs för att förverkliga det föreslagna programmet för oljeersättning. Riktlinjerna inne- bär samtidigt att ytterligare förbättringar genomförs för att skydda och bevara vår miljö. Jag fäster stort avseende vid att en kolintroduktion enligt dessa riktlinjer ger en minskning av svavelutsläppen. så att den allvarliga försurningssituationen i landet kan förbättras.

Hänvisningar till S7-4-2

7.4.3. Riktlirzjvrfriir Ira/försörjningen

Sveriges koltillgångar är små och av dålig kvalitet. Egentliga fyndigheter finns endast i Skåne. under slättlandet mellan Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden har uppskattats till ca 30 milj. ton med ett energiin- nehåll om ca 150 TWh. Under åren 1940— 1945 var brytningen i genomsnitt drygt en halv miljon ton per år. Denna brytning har nu i stort sett upphört. En smärre kvantitet. ca 15000 ton per år. erhålls dock som biprodukt vid lerbrytning. En viss ökning av kolbrytningen kan komma att ske som en följd av ökad lokal efterfrågan.

Försörjningen med kol för användning i Sverige måste i allt väsentligt ske genom import. Jag har tidigare redogjort för de mycket stora koltill- gångar som finns i världen och visat på det förhållande att tillgångarna är väl spridda mellan länder med skilda politiska och ekonomiska system. Trots detta är emellertid urvalet av kol för export till Sverige i vissa avseenden begränsat.

Som jag tidigare har nämnt beräknas efterfrågan på kol öka väsentligt under de närmaste årtiondena. Även om en mycket stor ökning av produk-

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 174

tionen kan ske är det bara några länder som under 1980-talet och kanske också under 1990-talet har möjlighet att exportera stora mängder kol. Flera kolimporterande länder har sedan länge aktivt arbetat för att försäkra sig om erforderliga mängder kol framöver från dessa exportländer. T.ex. Japan och Sydkorea bedriver f. n. en aktiv verksamhet för att köpa andelar i koltillgångar i Australien och västra Canada. lmportavtal med Canada och Förenta staterna har nyligen slutits av länder som själva är kolprodu- center. t.ex. Storbritannien och Förbundsrepubliken 'l"yskland. Även statshandelsländer är aktiva när det gäller att engagera sig i kolgruvepro- jekt och försäkra sig om långsiktiga leveranskontrakt.

Detta förhållande begränsar i viss mån möjligheterna för Sverige att nu trygga sin försörjning.

Begränsande inverkan på möjligheterna att förse Sverige med kol utgör också det förhållande att vi endast kan acceptera kol av från miljösynpunkt god kvalitet. Av stor betydelse är härvid svavelhalten i kolet.

Vidare har vårt geografiska läge betydelse när det gäller import av kol från bl.a. Australien och västra Canada. Som exempel kan nämnas att för kol från Australien utgör sjötransportkostnaden ca en tredjedel av kostna- den för kolet i Sverige.

Slutligen bör vi somjag senare kommer att utveckla närmare undvika att bli beroende av kolimport från Sydafrikanska republiken.

Den nuvarande internationella ångkolsmarknaden. som är mycket liten. kännetecknas av relativt fasta bindningar mellan producent och konsu- ment. dvs. leveranserna sker inom ramen för långtidskontrakt i någon form. Det finns en s. k. spotmarknad. som kan komma att öka i volym när den internationella handeln med ångkol ökar. l stor utsträckning torde dock den framtida kolhandeln komma att baseras på långtidskontrakt.

] studien Kol 90 har de tre intressenterna LKAB. statens vattenfallsverk och Sydkraft AB gjort en genomgång av vilka länder som kan bli aktuella för export av kol till Sverige. Enligt denna studie är de i första hand intressanta kolleverantörsländerna fram till slutet av seklet sådana där det redan existerar en viss kolproduktion och kolexport. dvs. där en grundläg- gande infrastruktur för produktion. landtransport och skeppning finns.

Australien. Canada. Polen och möjligen även Colombia utgör enligt studien de sannolika kolförsörjningsländerna för svensk del. Vidare be- döms även Förenta Staterna bli en betydande exportör av ångkol i framti- den och därmed också få betydelse för den svenska kolimporten. Den energipolitiska situationen i detta land är dock något oklar. En ökad ambition från Förenta Staternas sida att bli mer sjz'ilvförsörjande med energi kan. framför allt under vissa perioder. få effekter genom att landet inte kan öka sin kolexport. På längre sikt kan. enligt Kol 90. även Kina och vissa utvecklingsländer. t. ex. Mocambique. bli aktuella som exportörer.

] Kol 90-studien redovisas också. som jag tidigare har redogjort för. svavelhalten i koltillgångarna i några av de länder som anses i första hand

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 175

aktuella för export till Sverige. Som framgår härav är det möjligt att förse Sverige med kol som i detta avseende motsvarar lågsvavlig olja. Vidare framgår av Kol 90-studien att det kan finnas möjlighet att genom import av särskilt lågsvavligt kol ytterligare minska utsläppen av svavel.

För egen del villjag framhålla följande. Den bildjag här har tecknat visar att det finns möjlighet att tillgodose Sveriges försörjning med kol i erfor- derlig utsträckning. dvs. vid en konsumtionsnivå om 4—6 milj. ton år 1990. Samtidigt framgår dock att ett flertal konsumentländer kommer att efter- fråga det kol som blir tillgängligt under de kommande årtiondena och att vi har anledning att ställa särskilda krav på det kol som vi skall importera. bl.a. med hänsyn till miljön.

I denna situation krävs att vi för en aktiv kr)[fi$r'.t'(filjlz[ngt—politik från svensk sida. Inriktningen bör vara att vi genom långsiktsavtal och engage- mang i kolgruvor försöker åstadkomma ett ft'irsörjningssystem som starkt präglas av leveranstrygghet. Vi kan inom detta område inte acceptera att bli beroende av en osäker s. k. spotmarknad. så som har varit fallet inom oljeförsörjningen.

Erfarenheter från bl.a. oljeområdet har dock visat att det kan vara svårt att genom direkta engagemang i produktionsledet säkra tillförseln. Emel- lertid är sådana engagemang enligt min uppfattning angelägna att uppnå. då delägarskap i kolproducerande företag och i kolgruvor kan ge större för- sörjningstrygghet än leveranskontrakt. Delägarskap kan också på sikt få ekonomisk betydelse samt innebära att värdefull erfarenhet och kunskap inom området vinns. Den internationella konkurrensen inom området har dock ökat väsentligt under senare tid. Det krävs därför ett snabbt handlan- de från svensk sida för att möjligheterna till engagemang i kolproduktion under 1980-talet skall kunna tillvaratas.

En betydande del av kolimporten till Sverige torde emellertid komma att ske utan direkt engagemang i kolproduktionen. [ dessa fall bör försörjning- en så långt möjligt baseras på långsiktiga avtal. Möjligheterna att uppnå fördelaktiga sådana avtal torde vara störst om köpet gäller stora kvanti— teter. En samordning av de svenska inköpen av kol är med hänsyn till bl. a. detta förhållande fördelaktigt.

EFO Oil AB. LKAB. statens vattenfallsverk och Sydkraft AB har nyligen bildat ett bolag. Svenskt Kolkonsortium AB. med uppgift att bl.a. lägga fram förslag om särskilda projekt och kommersiella åtgärder för att trygga intressenternas kolförsörjning (jfr prop. 1980/81:25 s. 47). Bolaget avses också bl.a. fungera som organ för sådan gemensam anskaffning av kol varom två eller flera intressenter enas. Jag framhöll vid min anmälan att det nya bolaget därmed kan skapa en grund för samarbete om kolinköp på den internationella marknaden samt att det är angeläget att detta samar- bete kommer till stånd och vidareutvecklas så att ett handlingskraftigt organ för försörjning av kol till Sverige skapas. Därmed ökar enligt min mening möjligheterna till en långsiktigt tryggad försörjning av de kolkvan-

Prop. l980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 176

titeter som kommer att erfordras för vår energiförsörjning. Ett sådant samarbete. byggt på långsiktiga kontrakt och engagemang i utländska gruvprojekt. torde också underlätta ansträngningarna att försörja Sverige med kolkvantiteter med låga halter av svavel och tungmetaller.

Riksdagen godkände i december 1980 det av parterna upprättade kon- sortialavtalet för bolaget (NU 1980/81:23. rskr 1980/81: 112). Det nu bil- dade bolaget torde komma att svara för en betydande del av den svenska kolimporten framöver. Det beräknas därmed kunna byggas upp till tillräck- lig storlek och styrka för att kunna göra sig gällande på den internationella kolmarknaden. Jag ser därför bildandet av detta bolag som en viktig del i strävandena att skapa en trygg försörjning av kol till Sverige.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att regeringen i prop. 1979/' 80: 170 om vissa energifrågor har framhållit att energiförsörjningens stora betydelse för samhällsutvccklingen motiverar att samhället har betydande insyn i och inflytande över tillförseln av energi. Riksdagen hade vid sin behandling av propositionen inget att erinra häremot.

Vad jag nu har sagt utesluter givetvis inte att även andra företag med långsiktig inriktning kan svara för kolförsörjning till den svenska markna- den. Företag. som har tillgång till eget kol eller som har annan möjlighet att med stor försörjningstrygghet svara för långsiktiga kolleveranser. bör kun- na spela en betydelsefull roll på den svenska marknaden.

Ett instrument för en aktiv kolpolitik är den statsgaranti för bl. a. kolut- vinning som infördes år 1975. Inom kolområdet kan garantin användas för finansiering av investeringar i utvinning. transport och lagring av kol. för förvärv av intresseandelar i kolfyndigheter. för förvärv av aktier i kolpro- ducerande företag och för svenska företags betalningsförpliktelser i sam- band med avlyft av kol inom ramen för långsiktiga leveranskontrakt.

Svenskt Kolkonsortium AB har anmält att bolaget förutser ett behov av att utnyttja ca 1000 milj. kr. inom ramen för detta system under de närmaste åren. Jag har vid min beräkning i det föregående (avsnitt 7.2.6) av behovet av att utvidga ramen förutsatt att behov av att utnyttja kreditga- rantin kommer att uppstå även inom kolområdet.

Kreditgarantin gäller endast kol för användning för energiändamål. s.k. ångkol. Under senare tid har frågan väckts om att utnyttja den statliga kreditgarantin i syfte att underlätta försörjningen med kokskol för fram— ställning av koks förjärn- och stålindustrin. Enligt min mening bör emeller- tid garantins användning på kolområdet begränsas till ångkol. Garantin bör således inte få användas för ändamål utanför det egentliga energiområdet. Emellertid kan förekomma att en fyndighet som till övervägande del består av ångkol innehåller kokskol till viss del. En sådan viss förekomst av kokskol bör som jag tidigare (avsnitt 7.2.6) har nämnt inte medföra att kreditgarantimöjligheten inte får utnyttjas. En förutsättning är dock att fyndigheten kan antas innehålla ångkol till övervägande del.

Den statliga kreditgarantin för investeringar i utvinning m.m. av energi-

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 177

råvaror gäller olja, naturgas och kol. Stöd till det tidigare ledet. dvs. prospektering och förundersökning. finns dock endast för olja och natur- gas.

OED har i rapporten Förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige föreslagit att stöd till prospektering inom kolområdet införs. Regeringen har i prop. 1979/80: 170 om vissa energifrågor anmält att frågan bör tas upp i samband med de energipolitiska förslagen under riksmötet 1980/81.

Svenskt Kolkonsortium AB har i en skrivelse till regeringen föreslagit att prospekteringssystemet för olja och naturgas utvidgas till att gälla också kol. Bolaget framhåller att kol är lättare att hitta än olja p.g.a. att kolförekomsterna ofta har en stor geografisk utsträckning men att svårig- heterna är större när det gäller att bedöma framtida brytvärdhet. kvalitet. användningsområde och total kostnadstruktur för kolfyndigheter. Stödet föreslås gälla utvärderingsborrningar. kvalitetsanalyser och tvättningsför- sök, liksom provbrytning och provuttag samt transportstudier. Det finns enligt bolaget inte möjlighet att projektfinansiera sådan verksamhet efter- som osäkerheten om fyndigheten är betydande i detta skede. En lämplig omfattning av prospekteringsarbetet bedöms med hänsyn till den svenska marknadens förväntade storlek vara arbete till en kostnad av 10— 15 milj. kr. per år under första hälften av 1980-talet.

Bolaget anser att stödet till kolprospektering bör utformas i enlighet med de regler som gäller för allmänna bidrag till prospektering efter olja och naturgas. Man framhåller dock att det bör övervägas om inte en högre bidragsandel är motiverad med hänsyn till kolprojektens komplexitet.

För egen del anser jag att en prospektering efter kol är angelägen för att vi skall få till stånd en långsiktigt tryggad försörjning med kol av sådan kvalitet som bör användas på den svenska marknaden. bl.a. för att uppfyl- la våra högt ställda miljökrav. Det nuvarande stödet till prospektering efter olja och naturgas bör därför utvidgas till att gälla också kol. De regler som nu gäller för allmänna bidrag bör tillämpas. dvs. stöd bör utgå med 50 % av kostnaden. Stödvolymen beräknas då bli 5—7 milj.kr per år under de närmaste åren.

Kostnaderna för stödet till kolprospektering bör täckas genom att en avgift tas ut på kol som säljs i Sverige. Som jag har redogjort för i det föregående (avsnitt 7.2.5) bör dock under en övergångsperiod bidraget till kolprospektering av administrativa skäl finansieras via den särskilda avgif- ten för oljeprodukter. Kostnaderna har inkluderats i det medelsbehov för prospekteringsverksfamheten som jag redovisat i det föregående.

Vid valet av länder för export av kol till Sverige bör en spridning geografiskt och politiskt eftersträvas. Som anges i Kol 90-studien torde i första hand de länder. som f. n. har stor kolproduktion och som nu expor- terar kol. bli aktuella som exportländer under den närmaste tioårsperio- den. Jag vill dock framhålla betydelsen av att samarbete sker med även andra länder med koltillgångar. t.ex. utvecklingsländer. Det bör också

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 178

betonas att även länder med stor kolproduktion i vissa fall kan vara mindre lämpliga som leverantörer. Ett exempel härpå är Sydafrika. som genom sin apartheidpolitik har orsakat betydande politiska motsättningar inom landet och i hela södra Afrika. Enligt min bedömning är dessa motsättningar av den arten att det vore oförenligt med rimliga krav på försörjningstrygghet att göra Sverige beroende av kolimport från Sydafrika. Jag anser därför att vi t. v. bör inrikta oss på att inte köpa kol från Sydafrika.

Jag vill i detta sammanhang nämna att det finns andra länder i södra Afrika som har koltillgångar av god kvalitet men vars infrastruktur ännu inte har utvecklats tillräckligt. Bl.a. pågår sedan en tid tillbaka inom ramen för den svenska biståndsverksamheten ett arbete för att utveckla kolpro- duktionen i Mocambique. F.n. bedrivs prospektering efter kol i landet. Målet är att förutsättningarna för att starta kolbrytning i de områden som studeras skall ha klarlagts under år 1982. Nyligen har från dansk och finsk sida anmälts intresse för att delta i detta arbete.

Jag övergår nu till att behandla frågan om utbyggnad av en stor import- hamn för kol i Sverige. Denna fråga har utretts av OED i rapporten (Ds I 1980: 15) Import och distribution av kol.

OED har belyst två huvudalternativ för ett system för import och distri- bution av kol i Sverige. nämligen dels ett alternativ uppbyggt kring en svensk omlastningshamn för transoceant kol. vilket benämns central- hamnsalternativet. dels ett system utan en omlastningshamn i Norden.

OED har i denna studie haft som grund för sina beräkningar antagandet att Sverige år 1990 skulle komma att importera ca 10 milj. ton kol. varav 2 milj. ton till kustlokaliserade kondenskraftverk med egna mottagningsmöj- ligheter. Ingenting har framkommit i utredningen som talar emot att denna kvantitet kol kan införas och vidaredistribueras i landet är 1990.

Enligt de beräkningar som OED har redovisat är medeltransportkostna- den klart lägre i centralhamnsalternativet. främst beroende på att fraktav- stånden med kusttonnage minskar väsentligt. lnvesteringskonstnaden för en centralhamn med en årsomsättning på 5 milj. ton har grovt uppskattats till 200—500 milj. kr. Med de angivna förutsättningarna finner OED att en svensk centralhamn år 1990 kan vara ekonomiskt motiverad i ett nationellt perspektiv.

Vidare kan enligt OED andra synpunkter än ekonomiska läggas på valet av transportalternativ. En stor inhemsk kolimporthamn medför att en större del av transportkedjan kan kontrolleras. vilket kan ha betydelse från försörjningstrygghetssynpunkt. Dessutom kan möjligheterna att blanda skilda kolkvaliteter och att vidareförädla kolet till mer lätthanterliga eller användbara bränslen öka om det kan göras i en stor omlastningshamn.

Ett principbeslut om byggande av en central importhamn för kol skulle enligt OED underlätta planeringen av kolhamnsutbyggnaden i övriga lan- det.

Frågan om var en central omlastningshamn i Sverige bör lokaliseras har endast behandlats översiktligt.

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 179

OED framhåller att man. om en större kolförbrukning än 10 milj. ton i Sverige år 1990 anses mindre sannolik. kan dra slutsatsen att en hamn med omsättningskapacitcten 5 milj. ton knappast behövs före år 1990. Det bedöms dröja fem till sju år från det att beslut har fattats till det att en sådan omsättning kan uppnås. Därmed ges utrymme för mer detaljerade studier av ekonomi etc. för utbyggnad av infrastruktur. bl.a. importham— nar. Byggandet av en stor omlastningshamn har i de studerade alternativen angivits ta tre till fem åri anspråk.

OED:s rapport har utarbetats för att utgöra underlag för ett pågående utredningsarbete rörande gemensam kolimport inom Nordiska ministerrå— dets ämbetsmannakommitté för energi- och industripolitik. Arbetet är inriktat på att klarlägga förutsättningarna för gemensam kolimport. främst hamntillgångarna och då särskilt möjligheterna att gemensamt utnyttja befintliga och kommande kolhamnar i Norden. Arbetet genomförs under tiden 1979—1982 i samarbete mellan Danmark. Finland. Norge och Sveri- ge.

Frågan om en central kolimporthamn har också behandlats i Kol 90- studien. Man har där funnit att det. med den ångkolskonsumtion som har förutsetts under 1980-talet. inte förefaller att finnas tillräckliga ekonomiska skäl för att bygga en ny terminal för kolimport för det nu existerande största tonnaget. För att en terminal av detta slag skall vara ekonomiskt motiverad krävs enligt studien en betydande omsättning och trafik med stortonnage.

Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet vill jag anföra följande. En central svensk importhamn för kol skulle. enligt vad OED har visat. vara lönsam vid en stor svensk kolimport. Också från andra utgångspunkter skulle en central importhamn vara av värde vid en stor kolimport. bl.a. med hänsyn till möjligheterna att blanda skilda kol- kvaliteter och att lagra kolet.

Som jag tidigare har framhållit bör emellertid en försiktig introduktion av kol äga rum i Sverige. Det innebär att de kolvolymer. som kan bli aktuella att importera vid slutet av 1980-talet. endast är ungefär hälften av vad OED har haft som grund för sina beräkningar. Som sjöfartsverket har påpekat i den nyligen avlämnade rapporten Perspektivplanering för hamnväsendet finns möjlighet att t.v. bygga ut befintliga hamnar i takt med att behovet av kolimport ökar. Något statligt engagemang i en centralhamn för kolimport är mot denna bakgrund inte motiverat.

En central kolimporthamn är mest motiverad om en betydande förbruk- ning sker i anslutning till hamnen.

7.4.4 Forskning och utveckling Ett betydande arbete pågår för att utveckla miljöskyddstekniken vid koleldning. F. n. sker exempelvis. bl. a. i Sverige. utveckling och införande av den s.k. våttorra metoden för avsvavling. Vid denna metod sprutas

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 180

vattendroppar med kalk in i rökgaserna för att där absorbera svaveldioxid och torka. Därmed reduceras de stora avfallsmängder som erhålls vid den s. k. våta metoden. som tidigare har utnyttjats i de flesta fall där avsvavlingsutrustning vid koleldning har installerats. Annat pågående forsknings- och utvecklingsarbete inom området gäller bl.a. metoder för att minska utsläppen av kvicksilver. Som jag har framhållit tidigare är det s. k. KH M-projektet av väsentlig betydelse för arbetet med att studera och pröva de tekniska åtgärder som erfordras för att bemästra hälso- och miljöproblem vid koleldning.

Under senare tid har ett ökat intresse knutits till användningen av kol- vätskeblandningar. som innebär att kol i linfördelad form blandas in i en vätska som vanligtvis är olja. Genom utnyttjande av kol-vätskeblandningar kan en snabb ersättning ske av en del av oljan i befintliga anläggningar. En förutsättning är dock att anläggningarna är försedda med effektiv stoftav- skiljning. Inom det internationella energiorganet IEA har forskningssamar- bete inom detta område pågått under en tid. ] bl.a. Förenta staterna har insatserna rörande kol-vätskeblandningar snabbt ökat. F.n. prövas olika blandningari såväl kraftverk som industripannor. I Sverige studeras några metoder. I ett fall arbetar man med en blandning bestående av 70 fr kol och 30% vatten medan man i ett annat fall har gjort försök med en kol-olje- vattenblandning. Ytterligare metoder beräknas komma att provas. Kol- vätskeblandningar kan komma att spela en betydelsefull roll i arbetet för att ersätta olja. främst i sådana fall där fasta bränslen inte kan utnyttjas på annat sätt.

Det pågår också ett omfattande förbrz'inningstekniskt utvecklingsarbete inom kolområdet. Exempelvis utvecklas i flera länder. bl. a. i Sverige. den s.k. virvelbäddstekniken. som innebär att bränslet hålls svävande i en luftström samtidigt som förbränningen sker vid låg temperatur. Svavlet i bränslet kan bindas genom att kalksten tillsätts. Flera experimentanlägg- ningar av mindre storlek är f. n. under uppförande eller har varit i drift en tid men mer omfattande drifterfarenheter saknas ännu.

På längre sikt kan förgasning och förvätskning av kol bli kommersiellt tillgängligt. Utvecklingen av dessa tekniker tilldelas omfattande resurser i bl. a. Förenta staterna och Förbundsrepubliken Tyskland. Tre principiellt olika förgasningsprodukter kan erhållas. nämligen högvärdesgas. s. k. syn- tetisk naturgas. mellanvärdesgas. som kan användas för framställning av flytande bränslen eller kemiska råvaror. och lågvärdesgas. som främst används för elproduktion.

Förvätskning av kol sker för framställning av främst syntetiska oljepro- dukter. bl.a. syntetisk bensin. Förvätskningstekniken har varit känd sedan länge. bl.a. utnyttjades den under andra världskriget för produktion av bensin. Kostnaderna för de framställda produkterna är dock höga. bl.a. som en följd av att energiutbytet är endast 50—70%. I takt med att. oljepriserna stiger och tekniken utvecklas ytterligare kan dock förvätsk— ning av kol komma att bli en ekonomiskt konkurrenskraftig teknik.

Prop. l980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 181

Av min redovisning framgår att ett omfattande arbete pågår för att utveckla tekniken för kolanvändning. I de flesta fall krävs det dock bety- dande ytterligare arbete innan en kommersiell tillämpning kan ske. (')fta torde de nya teknikerna åtminstone inledningsvis komma att utnyttjas inom vissa speciella användningsområden. t.ex. där särskilt långtgående miljöskyddsåtgärder erfordras.

Det är enligt min mening angeläget att vi i vårt land aktivt deltar i det utvecklingsarbete som pågår inom kolområdet. Genom vårt kunnande på miljöskyddsområdet finns en förutsättning för ett framgångsrikt svenskt utvecklingsarbete.

Det finns anledning att bl.a. inom ramen för det statliga energiforsk- ningsprogrammet satsa betydande resurser för att utveckla ny miljövänlig och för våra förhållanden anpassad kolteknik. Vi kan emellertid inte till- ' ägna oss ny kolteknik enbart genom att satsa på forskning och utveckling. För att kunna medverka i teknikutvecklingen krävs att vi i vårt' land skaffar oss egen erfarenhet och kunnighet inom kolområdet genom att själva använda kol som bränsle. Den försiktiga kolintroduktion som jag har förordat i det föregående ger förutsättningar härför.

Chefen för industridepartementet kommer i det följande (kapitel 15) att närmare redogöra för de insatser för att utveckla koltekniken som bör göras inom energiforskningsprogrammet. Han kommer därvid att föreslå en betydande ökning av insatserna rörande miljövänlig teknik för kolan- vändning. Arbetet koncentreras på bränsleförädling. förbränning i s.k. virvelbädd och miljöskyddsteknik.

Kommersialisering av teknik för kolanvändning kan stödjas genom den nyligen inrättade oljeersättningsfonden.

7.4.5 Sammanfattning.

Jag har i det föregående redogjort för min syn på kolets roll i energiför- söijningen under 1980-talet. Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att godkänna dels de riktlinjer för introduktionen av kol som jag här har redogjort för. dels att stöd får lämnas till prospektering efter och utvinning av kol i de former och med den finansiering som jag har förordat.

Hänvisningar till S7-4-3

  • Prop. 1980/81:90: Avsnitt 7.2.4

7.5. Inhemska bränslen 7.5.1 Skogsenergi och [om'

Övergång till fasta bränslen skall främjas. En successiv utveckling skall ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga. helst inhemska och förnybara. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Av de inhemska bränslena är det främst skogsavfall och torv som kan ge betydan- de bidrag till vår energiförsörjning före år 1990. Med skogsavfall menar jag främst avverkningsrester och röjningsved. Därutöver finns ett visst över-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 182

skott av lövved. För andra inhemska bränslen såsom odlad energiskog återstår ett utvecklings- och utvärderingsprogram innan säkra bedömning- ar kan göras om möjliga bidrag till energiförsörjningen. Jag återkommer i det följande till detta.

F.n. används 3—7 TWh skogsenergi för uppvärmning av småhus. hu- vudsakligen på landsbygden. vidare förbränns ca 7 TWh bark och vedspill inom pappers- och massaindustrin och en viss mängd träspill och flis även i kommunala fjärrvärmeverk.

Den årliga skogstillväxten beräknas vara ca 75 milj. skogskubikmeter (m"1 sk). Avverkningens storlek bestäms i huvudsak av skogsindustrins behov av råvara.

Det avfall som uppstår vid skogsavverkningen utnyttjas redan i dag i betydande utsträckning som energiråvara. Bark och annat skogsavfall och massaindustrins lutar är viktiga bränslen i skogsindustrins processer. Vär- mevärdct härav uppgår f. n. till knappt 40 TWh per år.

Under senare år har förutsättningarna för användning av skogsenergi i Sverige behandlats i ett flertal utredningar. I rapporten (Ds l 1980z4) Förutsättningar för användning av skogsenergi m.m. i Sverige redovisar (')EDzs arbetsgrupp för skogsenergi sin bedömning av dels vilken nivå skogsenergiförbrukningen kan nå år 1990. dels tillgängliga kvantiteter som kan utnyttjas för energiändamål.

I rapporten har arbetsgruppen beräknat att den årliga volymen av skogs- energi i l'orm av kvarlämnade träd och trädrester från olika typer av avverkningar och skogsvårdsåtgärder inkl. det s.k. l(')vvirkesöverskottet' har ett bränslevärde motsvarande ca 8—9 milj. ton olja. Den potentiellt uttagbara volymen reduceras dock av olika restriktioner som hänsyn till miljöskydd och naturvård. ekologiska. tekniska och ekonomiska begräns- ningar m. m.

I dag beräknas användningen av skogsenergi uppgå till 3—7 TWh per är främst i form av helved och flis i småhus. ()ED bedömer att det till år 1990 skall vara möjligt att öka användningen med 18—27 'I'Wh. Jag delar OED:s bedömning av möjligheterna att öka användningen av skogsenergi. Jag räknar med att det år 1990 skall utnyttjas 25—30 TWh skogsenergi. Jag räknar dessutom med att det efter år 1990 skall vara möjligt att ytterligare öka användningen av skogsenergi.

SIND och Skogsstyrelsen har i sin rapport (SIND PM 1980:2) Ökad eldning med skogsråvara — möjligheter och konsekvenser. redovisat en bedömning av den framtida användningen av skogsenergi. Verken beräk-

' Lövvedsöverskottet är det Iövträdsvirke som med hänsyn till skogspolitiken och tillväxten borde eller bör men inte har eller kommer att avverkas under 1970- och 1980—talen. Storleken av överskottet som är beroende av industristrukturen kan beräknas till 5.3—6.9 milj. m3 sk per år under 1980-talet. Om denna kvantitet förbrukas kommer det inte att finnas något överskott under 1990-talet.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 183

nar att storförbrukarna kommer att kunna öka sin förbrukning av skogs- energi till ca 15 milj. kubikmeter fast mått (m3 0. motsvarande ca 33 TWh.

I prop. 1978/79: 115 om riktlinjer för energipolitiken gjordes bedömning- en att det skulle vara möjligt att öka skogsenergianvändningen till 12—30 TWh till år 1990. Detta beräknades innebära ett bidrag till den totala energitillförseln på mellan 2—4%-. Riksdagen hade inget att erinra mot de bedömningar som gjordes rörande den framtida skogsenergianvändningen.

SIND har under år 1979 samlat in uppgifter om energiplancringsläget i kommunerna. Detta material har redovisats i en rapport (SIND PM 1980:5) Kommunernas energiplancring — redovisning av planeringssitua- tioner. I rapporten redovisas bl.a. att över hälften av de kommuner som besvarat enkäten har uppgett att de har planer på användning av inhemska bränslen. Jag återkommer till denna fråga i samband med min redogörelse för kommunernas roll i energipolitiken (kapitel 12).

Av Sveriges yta utgörs 10— 15%..- eller ca 5 milj. hektar av torvmossar. Bedömningar av den totala förekomsten av tekniskt och ekonomiskt bryt- värda torvmängder är mycket osäkra. Inventeringar av svenska torvtill- gångar pågår f. n. av Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Torv används redan nu som bränsle i relativt stor skala i Sovjetunionen. Irland och Finland. Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 250 milj. ton per år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % och Irland för ca 3%.

På Irland har torv använts som bränsle för elproduktion sedan år 1950. Fram till 1967 hade 370 MWe installerats i torveldade kondensanläggningar vilket innebär att en inte oväsentlig del av landets elproduktion baserades på torv vid denna tidpunkt. F.n. planeras fyra nya torveldade kraftverks- block på vardera 40 MWe.

Torv har sedan länge använts som bränsle i Finland. Den största för- brukningen sker i dag i medelstora och större ång- och hetvattencentraler samt i fyra kraftvärmeverk.

I nuvarande planering förutsätts en ytterligare ökad bränntorvproduk- tion i Finland under den närmaste tioårsperioden. Flera nya kraftvärme- verk byggs eller planeras. Ett torvbaserat koksverk för den metallurgiska industrin har startats år 1976.

Det land som bryter mest torv i världen är Sovjetunionen. Totalproduk- tionen av torv uppgick år 1975 till omkring” 200 milj. ton. Av denna produktion var 70 a 80 milj. ton bränntorv. vilket motsvarade omkring 2 % av landets totala energibehov. Resten används huvudsakligen för jordför- bättringsändamål.

Av bränntorven används drygt en tredjedel i kraftverk. Totalt uppges 76 kondenskraftverk och kraftvärmeverk vara utrustade för eldning med torv. Effekten i dessa kraftverk uppgår till omkring 3 500 MW..

Den totala torvanvändningen bedömer OED i sitt program för oljeer- sättning kan motsvara minst 3 TWh år 1986—1987. För år 1990 bedömer

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 184

OED denna användning ha ökat ytterligare och totalt uppgå till mellan 6— 11 TWh. För egen del instämmerjag i delegationens bedömning.

Som jag redan har framhållit är det väsentligt att åstadkomma en oljeer- sättning redan under 1980-talet. Målet är att till år 1985 få erfarenheter från användningen av de inhemska energikällor som skall ersätta importerad olja samt att påbörja uppbyggnaden av en marknad för alternativen till olja. De insatser och investeringar som görs under den kommande femårsperi- oden måste också ligga i linje med den målsättningen som finns för en mer omfattande oljeersättning under resten av 1980-talet och tiden därefter.

I energipropositionen som förelades riksdagen våren 1980 (prop. 1979/ 80: 170. NU 1979/80: 70. rskr 1979/80: 170) aviserade regeringen att mål för användning av inhemska bränslen år 1990 skulle fastläggas. Som riktpunkt skulle t.v. gälla den användningsnivå som delegationen (l 1975:02) för energiforskning i rapporten Förnybara energikällor en sammanställning av aktuella bedömningar (DFE-rapport nr 21 och 22) har bedömt vara möjligt att nå. dvs. motsvarande 3 milj. ton olja per år.

OED föreslår som jag tidigare redogjort för vissa mål för omställning från olja i olika tidsperspektiv. Vid målsättningen har OED syftat både till att nå en betydande oljeersättning på kort sikt och skapa förutsättningar för en betydligt större oljeersättning på längre sikt.

Som jag tidigare har nämnt anser OED att målet till år 1985 bör vara att öka användningen av solvärme och fasta bränslen med ca 30 TWh. mot- svarande 2.5 milj. ton olja. Till år 1990 bör ökningen motsvara drygt 7 milj. ton olja. OED bedömer att de inhemska bränslena kan svara för nära hälften av den totala oljeersättningcn år 1990.

De största möjligheterna till oljeersättning under 1980-talet finns inom uppvärmningssektorn. främst när det gäller fjärrvärme och för industrins processvärme.

De bästa utsikterna att kunna ersätta olja med skogsenergi torde finnas inom massa- och pappersindustrin samt inom den träbearbetande indu- strin. Användning av skogsenergi för uppvärmning i enskilda hushåll bör enligt OED kunna öka. Även i gruppcentraler bör en viss användning av skogsenergi kunna komma till stånd.

(.)ED bedömer vidare att torvanvändning i huvudsak kommer att bli aktuell inom fjärrvärmesektorn och industrisektorn under 1980-talet. F. n. finns en torveldad anläggning i drift i Sverige. nämligen Lövholmens bruk i Piteå. Brikett- eller pelletstillverkning från torv kan dessutom ge förutsätt- ningar för torvutnyttjande inom gruppcentraler och hushållssektorn. 'I'ill- verkning av torvbriketter ökar encrgitätheten och minskar transportkost- naderna. samt ökar torvens användbarhet som bränsle.

Torvtillgången i Sverige är mycket stor. En kraftfull satsning på torv kan bidra till att förbättra den svenska ekonomin genom minskad oljeimport. samt främja en regionalt mycket värdefull sysselsättning.

För egen del anser jag i likhet med OED att en ökad användning av

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 185

inhemska bränslen i form av skogsavfall och torv är ytterst angelägen för att minska användningen av olja. Framför allt skogsavfall är av intresse redan på kort sikt. Relativt omfattande och tidskrävande förberedelser fordras innan användning av torv kan komma till stånd. Detta innebär att torvanvändningen inte kan öka redan de närmaste åren. Jag räknar dock med att ett expansivt skede kommer till stånd på både torv- och skogsener- giområdet under senare delen av 1980-talet.

Med hänsyn till storleken på landets torvtillgångar och tillgången på skogsavfall och lövved samt till att det i stor utsträckning redan i dag existerar ett tillämpbart kunnande. som gör det möjligt att i ökad omfatt- ning använda skogsavfall och torv som bränsle. bedömer jag att bidraget från de inhemska energikällorna år 1985 till vår energiförsörjning skulle kunna uppgå till sammanlagt 18 TWh och till år l9901ill sammanlagt 31 —41 TWh. '

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört bör en målsättning utformas för hur mycket olja som kan ersättas med inhemska bränslen till år 1990. Enligt min uppfattning bör som riktpunkt gälla 3 milj. ton olja. Detta innebär en mycket hög ambitionsnivå när det gäller utveckling och intro- duktion av inhemska bränslen. Denna mycket ambitiösa inriktning syftar redan på kort sikt till att skapa förutsättningar för en ännu större oljeer- sättning på längre sikt.

Jag kommer i det följande att redogöra för de åtgärder som bör vidtas på kort sikt för att vi skall få till stånd en ökad användning av inhemska bränslen.

Jag vill i detta sammanhang nämna de överläggningarjag haft i maj 1980 med representanter för berörda branschorganisationer inom industrin. fackliga organisationer samt övriga intressenter. Överläggningarna har följts upp med en av Näringslivets Energidelegation och statens industri- verk samordnad konferens. som ägde rum i oktober 1980. Många av branschorganisationerna har inför denna konferens till industrideparte- mentet redovisat vad man inom resp. bransch avser att göra för att bl.a. övergå till andra bränslen än olja.

Bl.a. har Lantbrukarnas riksförbund och Svenska Cellulosa- och pap- persbruksföreningen redovisat att det finns stora möjligheter att ersätta olja med inhemska bränslen. framför allt skogsenergi och torv.

OED föreslår olika typer av styrmedel för att nå det angivna målet som t.ex. administrativa styrmedel i form av lagstiftning, föreskrifter och normer. ekonomiska styrmedel och slutligen organisatoriska styrmedel.

På grundval av förslag från utredningen tl 1977: 11) om omställbara eldningsanläggningar (OEA) föreslår jag i det följande (avsnitt 8.2) en lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Den föreslagna lagen innebär att vissa eldningsanläggningar för framställning av hetvatten. ånga m.m. skall utföras för eldning med fasta bränslen.

För att stimulera användningen av inhemska bränslen föreslås att an-

Prop. 1980/81: 90 Bilaga [ Industridepartementet 186

läggningshavaren före val av bränsle skall samråda med den myndighet som regeringen bestämmer innnan utformningen av anläggningen bestäms med avseende på val av fast bränsle.

Myndigheten avses därvid verka för att inhemskt bränsle används. om inte det framstår som olämpligt av ekonomiska eller andra skäl. Inhemska bränslen kan i vissa fall framstå som olämpliga t.ex. genom konkurrens med industrin om vedråvara eller genom att bränslet med större fördel kan användas på annan plats. För att undvika konkurrens med industrin skall för uppvärmningsändamål i första hand användas sådan skogsråvara och andra inhemska bränslen som industrin inte kan tänkas göra anspråk på.

Den föreslagna lagen bör enligt min mening få betydande effekt på användningen av inhemska bränslen.

För torvbrytning i syfte att utvinna energi krävs koncession enligt lagen (19741890) om vissa mineralfyndigheter. Fråga om koncession prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Bearbetnings— koncession meddelas f. n. av regeringen. Koncessionsplikten ger möjlighet att styra brytningen av bränntorv bl.a. i syfte att reducera skadeverkning- arna från naturvårds- och miljösynpunkt. Denna reglering ansåg riksdagen vara nödvändig när lagen antogs (prop. 1974: 146. NU 1974: 59. rskr 19741397) eftersom man bedömde att det för energiproduktion i sådan skala att det kunde påverka den svenska energiförsörjningen skulle krävas mycket stora mängder bränntorv. Värdestegringen på grund av energiinne- hållet tillkommer enligt lagen staten. som har rätt att begära viss produk- tionsavgift av exploatören. [ de fall det har varit aktuellt att besluta om sådan avgift har regeringen. i syfte att underlätta torvhanteringen. beslutat att avgift skall utgå först efter år 1988. Därefter får frågan bedömas mot bakgrund av de ekonomiska erfarenheterna av torvutvinning i landet. En utgångspunkt för bedömningen då har angetts vara att endast del i vinst bör kunna utgå.

Undantagna från koncessionsplikt är fastighetsägare som utan konces- sion för husbehov får utnyttja torv så länge annan inte har bearbetnings- koncession avseende fyndigheten. Skulle sådan konkurrens uppstå kan i koncessionsvillkoren göras undantag för husbehovstäkten eller kan sär- skilt avtal träffas mellan intressenterna om t. ex. fortsatt leverans av bränntorv eller ekonomisk ersättning av den som erhåller koncession.

Koncession kan också meddelas för undersökning av fyndigheters bryt- värdhet. Undersökningar kan annars göras endast efter medgivande av fastighetsägaren. Undersökningskoncessioner meddelas sedan den 1 juli 1980 i allmänhet av statens industriverk.

Utöver koncession krävs också täkttillstånd enligt naturvårdslagen ( 19641822). Sådana tillstånd beviljas av länsstyrelserna. Denna reglering är relativt detaljerad och tar i första hand sikte på landskaps- och naturvåri den.

Antalet koncessionsansökningar har under det senaste året ökat mycket

Prop. l980/8lz90 Bilagal Industridepartementet 187

kraftigt. ] syfte att undanröja och lokalisera onödiga hinder för en torvin- troduktion föreslog OED:s torvgrupp våren 1980 ett antal åtgärder bl.a. för att förenkla tillståndsgivningen. framför allt på industriverket. Samtliga dessa förslag har nu genomförts och haft till effekt att handläggningstiden för ärendena minskat kraftigt. Det finns dock ytterligare möjligheter att förenkla tillståndsgivningen. bl. a. genom att låta en och samma myndighet fatta beslut enligt både minerallagen och naturvårdslagen. Cheferna för jordbruks-. kommun- och industridepartementen avser inom kort att före- slå regeringen att länsstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1982 blir beslutande myndighet för både undersöknings- och bearbetningskoncession i fråga om torv. Med hänsyn till de betydande ingrepp i miljön som kan förorsakas av torvtäkt bör statens naturvårdsverk få rätt att fullfölja talan mot beslut om bearbetningskoncessioner till regeringen. Det är angeläget att visst förbe- redelsearbete och utbildning kan genomföras inom berörda länsstyrelser innan en delegering av beslutsrätten träder i kraft. Den angivna tidpunkten har därvid bedömts vara lämplig.

Det finns även skäl överväga möjligheten till förenkling och delegering av vissa enklare koncessionsärenden. Denna fråga liksom frågan om hur regeringen bäst ska kunna stimulera bl.a. småskaliga lokala engagemang i torvbrytning utreds f.n. inom regeringskansliet. Jag tänker då i första hand på torvsamfälligheter som genom det gemensamma ägandet kan bilda grundval för fleras husbehov men där själva brytningen lättare kan utföras i någon lokalt anpassad företagsform. Jag tänker emellertid också på enskilt ägda torvmossar i allmänhet. Det är av värde både för energi och regionalpolitiska synpunkter att skapa förutsättningar för kombinationer av torvverksamhet med annan liknande verksamhet framför allt ijord- och skogsbruk. En möjlig avgränsning mot koncessionspliktiga torvtäkter skul- le kunna vara att stadga en viss övre arealgräns, men även andra möjlighe- ter kan övervägas. De nämnda frågorna bör vara utredda. ev. lagändringar genomföras innan länsstyrelserna tar över beslutet.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra att fossila bränslen som olja. kol och naturgas liksom andra bränslen som biomassa och torv geri vissa avseenden upphov till likartade miljöeffekter. Vid förbränning erhålls i varierande mängder utsläpp av kväveoxider. tungmetaller och ofullständigt förbrända kolväten. Utsläpp av svavel- dioxid från naturgas och biomassa äri stort sätt försumbara. Även torv ger mindre svavelutsläpp än kol- och oljeeldning.

'l'äkt av torv kan från naturvårdssynpunkt inte alltid godtas då den medför att den ursprungliga naturtypen försvinner. Vid ett mer omfattande torvutnyttjande kan framför allt problem i naturmiljön uppstå genom utdik- ning och dränering av mossar och myrar. Dessutom kan torvbrytning ge vissa effekter på grundvattnet och på växt- och djurlivet. Många våtmarker är av stort naturvetenskapligt intresse. ()m metoder för utvinning av me- tangas ur torv utan brytning som nu utvecklas kommer att visa sig tekniskt

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet 188

och ekonomiskt tillämpbara i stor skala. så kommer naturingreppen att minska. vilket kan göra fler torvmarker utvinningsbara. Arbetsmiljöpro- blem förekommer främst genom dammning vid frästorvhantering. Efter att torvförekomsten helt eller delvis har utvunnits kan, beroende på dräne- ringsmöjligheterna. marken emellertid användas för exempelvis skogsbruk ellerjordbruk. Det är således. mot bakgrund av vad jag har anfört. av stor betydelse att miljöproblemen i samband med torvutvinning och förbrän- ning kan lösas på ett acceptabelt sätt. I sammanhanget måste också beak- tas i vad mån torvutvinning kommer att innebära intrång i samernas rätt till renskötsel enligt 1971 års rennäringslag. Ingående studier av miljö— och markanvändningsproblemen behövs därför. Det är därmed angeläget med ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksam- het rörande konsekvenserna av ett ökat torvutnyttjande. Sådana studier pågår f. n. inom ramen för bl.a. energiforskningsprogrammet.

Det är också viktigt att sådana studier utförs i samband med de torvut- vinningsprojekt som kommer att genomföras under de närmaste åren. Jag vill i detta sammanhang också nämna det uppdrag att från naturvårdssyn- punkt inventera landets våtmarker som regeringen är 1977 har givit natur- vårdsverket. Inventeringen syftar till att ge en mer detaljerad kunskap om våtmarkerna. deras naturvärden och betydelse. Genom de studier och den inventeringsverksamhet som nu bedrivs bör successivt ett bättre underlag för bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde kunna tas fram. Jag vill i detta sammanhang framhålla att den torvbrytning jag nu räknar med endast kommer att ta i anspråk en mycket begränsad del av landets torvtillgångar. Jag räknar därför med att denna brytning skall kunna ske utan att de från naturvårdssynpunkt mest skyddsvärda områdena kommer att beröras.

Det är också viktigt med ett utvecklingsarbete rörande en systematisk vegetationskartering i syfte att kartlägga landets torvförekomster. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra att luftut- släpp erhålls vid förbränning avlskogsavfall m.m. som jämfört med oljeför- bränning ger större utsläpp av stoft och oförbrända kolväten men i stort sett inga svavelutsläpp. Flera forskningsprojekt har påbörjats för att klar- lägga emissioner från träbränsleeldade anläggningar. Chefen för industri- departementet kommer senare i dag att ytterligare beröra detta i samband med sin redogörelse för energiforskningsprogrammet (kapitel 15).

Jag vill också erinra om att vissa miljöskyddsåtgärder inom energiområ- det kan stödjas inom ramen för oljeersättningsfonden.

Frågor beträffande markanvändning av nationellt intresse. miljösitua- tionen i stort i landet och effekter på mark- och vattenområden behandlas också inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

I bostadsdepartementets rapport (SOU 197954. 55) Hushållning med mark och vatten 2 har mark- och vattenanvändningskonsekvenser av ett ökat ianspråktagande av i första hand torv. vind och energiskog behand-

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 189

lats. Skäl till att dessa energislag behandlas i den översiktliga fysiska planeringen är att en introduktion i stor skala erfordrar betydande mark- områden och i vissa fall kan medföra inte obetydliga miljöstörningar. Det är mot denna bakgrund viktigt att den fysiska planeringen ger en sådan handlingsberedskap att en introduktion av inhemska bränslen inte förse— nas.

I rapporten framhålls bl.a. att olika myndigheter bör sammanställa kunskaper. ge exempel på hur fysisk planering för ianspråktagande av nya energikällor kan ske samt initiera planeringsinsatser och ytterligare utred- ningsinsatser på regional och lokal nivå. Jag kan härvid nämna som exem- pel på pågående studier den tidigare nämnda våtmarksinventeringen, SGU:s torvinventering och den utredningsvcrksamhet som sker inom ra- men för nämndens för energiproduktionsforskning arbete. Vidare bedriver statens planverk en metodstudie om hur energikällorna torv. vind och energiskog bör behandlas i den fysiska planeringen. _

För att påskynda introduktionen av inhemska bränslen har lIera ekono- miska styråtgärdcr vidtagits från statsmakternas sida. Bl.a. har industri- verket lämnat stöd till övergång till eldning med fasta bränslen. Statsbidrag för att stimulera till energibesparande investeringar inom näringslivet in- fördes våren 1974.

Sedan bidragsgivningen startade. och till dess den upphörde den ljanua— 11' 1981. har ca 600 projekt syftande till ökad eldning med fasta bränslen fått stöd. Bidragsvolymen för dessa uppgår till sammanlagt ca 400 milj. kr. Nästan alla större fIis- och torveldningsprojekt liksom flertalet barkpannor som har installerats i landet har fått bidrag.

Jag har tidigare framhållit att de statliga styrmedlen för industrin bör inriktas på bl. a. att stödja införande och kommersialisering av ny teknik som snabbt kan minska oljeberoendet. Riksdagen har nyligen (prop. l980/ 81:49. NU 1980/81:19. rskr 1980/811100) fattat beslut om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. Bestämmelser om stöd finns i förordningen (SFS 1980: 1085) om Statligt stöd för åtgärder för att ersätta olja m.m. Utökat ekonomiskt stöd kan utgå till prototyper och demonstrationsanläggningar och stöd till fullskaleanläggningar för teknik som baseras på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor med minsta möjliga miljöpåver- kan.

Jag vill också peka på att stödet omfattar alla delar av ett energitillförsel- system från utvinning av råvaror till produktion och distribution. Därmed avses dels anläggningar för omvandling och distribution av energi. dels anläggningar och utrustning för utvinning. bearbetning och hantering av olika energislag. inkl. investeringar i infrastruktur samt i vissa fall också användning av energi.

Bedömningen av den framtida prisutvecklingen på bränslen påverkar starkt lönsamhetsförväntningarna. Bränslepriset har stor betydelse för hela det ekonomiska resultatet för en anläggning eftersom bränslekostna-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 190

den ofta svarar för mer än hälften av totalkostnaden vid värmeproduktion med fasta bränslen.

Övergång till fasta bränslen kommer att ställa stora anspråk på investe- ringsmedel. bl.a. eftersom fastbränsleeldade anläggningar är dyrare att uppföra än oljeeldade anläggningar. OED anser att investeringar i fast- bränsleanläggningar bör bli ett prioriterat område på kapitalmarknaden.

Osäkerheten om den framtida utvecklingen av bränslepriserna verkar enligt OED ofta som ett hinder mot oljeersättningsåtgärder. Denna osäker- het kan minskas genom en lämplig utformning av energibeskattningen. OED redovisar därvid två metoder. dels en realprissättning på olja som upphäver pristuktuationerna. dels en utformning av energibeskattningen så att den erforderliga prisskillnaden mellan olja. kol och inhemska bräns- len upprätthålls.

För att få analys och redovisning av energiprisernas effekter i olika avseenden av de priser och tariffer som f. n. tillämpas för olika energislag tillkallade jag hösten 1980 en kommitté (I 1980207') med uppgift att se över principerna för taxe- och prissättning inom energiområdet. Kommittén skall enligt sina direktiv redovisa sitt arbete senast den ljuni 1981. Dessut- om har chefen för budgetdepartementet tillkallat en kommitté (B 1979:06) med uppgift att utreda beskattningen av energi m.m. Kommittén skall enligt sina direktiv arbeta skyndsamt och lägga fram konkreta förslag till bl.a. en skatteomläggning som innebär att det energiskattebelagda områ- det inryms under mervärdeskatten.

För att organisera tillförseln av inhemska bränslen behöver organ för råvaruutvinning och handel bildas. Förutsättningarna för detta är olika för skogsenergi och torv.

För skogsenergi finns redan i dag några bolag. Som exempel kan nämnas Nydo Energi som bygger på samarbete mellan Nynäs Petroleum och Domänverket. Dess verksamhet avserupphandling och marknadsföring av inhemska bränslen. Det finns också andra bolagsbildningar där skogsäga- reföreningar är delägare.

För torv finns f. n. ingen motsvarande organisation för handel och distri- bution. Förberedande insatser har dock gjorts på vissa håll. bl. a. inom det nämnda Nydo Energi och ett regionalt bolag i Västerbottens län.

OED påpekar att statliga engagemang i uppbyggnaden av en marknads- organisation för inhemska bränslen kommer att erfordras vid ett forcerat införande. Jag vill härvid erinra om att stöd för uppbyggnaden av en . marknadsorganisation för inhemska bränslen kan erhållas från den tidigare nämnda oljeersättningsfonden. Det är enligt min mening inte nödvändigt att dessa bolag blir likformiga över hela landet. Det kan i stället vara väsentligt att ta vara på de särdrag som finns för varje region.

Enligt OED:s arbetsgrupp för kraftvärme och fjärrvärme finns f. n. långt framskridna planer på torvanvändning i erra orter i Norrland. I södra och mellersta Sverige finns såvitt framgår av arbetsgruppens rapporter där- emot inte några långt komna planer.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 191

Även om ytterligare några torvprojekt planeras utöver de som omfattas av arbetsgruppernas undersökning är den planerade nivån. 1.25 'I'Wh. för landets torvförbrukning inom den närmaste tioårsperioden långt under vad OED bedömer som rimligt och önskvärt. dvs. 6—11 'I'Wh. Bristen på planer för att utnyttja torv är särskilt påfallande i södra och mellersta delarna i landet.

Statens vattenfallsverk erhöll ijuni 1978 regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för torvproduktion inom de fyra nordligaste länen i het- vattencentraler eller kraftvärmeverk. Enligt uppdraget skulle vattenfalls- verket samråda med berörda kommuner och andra intressenter samt ingå behövliga preliminära överenskommelser med kommunala organ. I fyra av orterna är den nu planerade torvförbrukningen ett resultat av detta upp- drag. nämligen i Umeå, Gällivare. Östersund och Boden.

OED föreslår att åtgärder snarast vidtas för att få igång verksamheten på torvområdet även i Syd- och Mellansverige. Inrikningen bör enligt OEI) vara att så snabbt som möjligt få till stånd utnyttjande av bränntorv i fem ä sex orter i Syd- och Mellansverige. OED-föreslår därför att minst fem till sex hetvattencentraler i olika storleksklasser och ett par mindre kraftvär- meverk med torvanvändning kommer till stånd fram till år 1986—1987. OED föreslår vidare att för att få mer erfarenhet av utnyttjande inom industrisektorn åtminstone fem till sex anläggningar för torveldning kom- mer till stånd.

För egen del anser jag att det är nödvändigt att få en bred erfarenhet av anvädningen av torv i skilda miljöer. Detta kräver bl.a. att torv utnyttjas inom olika sektorer. i pannor av olika storleksklasser samt i olika regioner av landet. Jag anser därför i likhet med OED att särskilda insatser måste vidtas för att få betydligt lIer projekt till stånd i Syd- och Mellansverige.

Jag delar OED:s uppfattning att liksom i de fyra nordligaste länen bör förutsättningarna för konkreta projekt avseende produktion och använd- ning av torv utredas närmare. Inriktningen bör vara att så snabbt som möjligt uppföra några torveldade kraftvärmeverk och/eller hetvattenen- heter i Syd- och Mellansverige. Även möjligheterna att använda torv som bränsle i industrin bör utredas.

Jag anser att det vore en fördel om den kompetens som statens vatten- fallsverk erhållit inom området i samband med det tidigare uppdraget kunde utnyttjas. Jag kommer därför att inom kort föreslå regeringen att ge vattenfallsverket i uppdrag att utreda förutsättningarna för att uppföra några sådana anläggningar i Syd- och Mellansverige.

Jag vill i detta sammanhang nämna det uppdrag att utreda frågor rörande tillgång och behov av Skogsavfall som regeringen den 20 mars 1980 har givit samtliga länsstyrelser. I uppdraget ingår även att kartlägga sysselsätt- ningseffckterna av en ökad användning av skogsenergi. Tio länssstyrelser har fått i uppdrag att även utreda motsvarande frågor beträffande torv. Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas till regeringen senast den

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet - l92

3l mars l981. Vidare pågår f.n. vid statens industriverk en metodstudie för analys av regionala förutsättningar för användning av skogsenergi och torv som bränslen och hur dessa med hjälp av lokala och regionala planeringsin- satser ska introduceras. Jag vill även erinra om att regeringen tidigare givit statens järnvägar (SJ) i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utnyttja järnvägen för transport av torv till de tidigare nämnda av statens vatten- fallsverk planerade fyra anläggningarna i norra Sverige. SJ redovisade sitt uppdrag i december l980. Av SJ:s utredning framgår att järnvägen med fördel kan användas om det går att få en rationell terminalhantering samt om transportvolymerna och transportavstånden blir tillräckligt stora.

7.5.2. Energis/mg

Energiskog har under senare år rönt 'ett betydande intresse som en potentiell inergiråvara. Snabbväxande skog odlas f. n. inte för energiända- mål i kommersiell skala i något land. Betydande forsknings- och utveck- ' lingsinsatser inom området görs dock i flera länder. däribland Sverige. De svenska insatserna omfattar hela kedjan från odling till användning av bränslet i förbränningsanläggningar. Tekniken för odling av energiskog befinner sig dock ännu i ett tidigt utvecklingsskede, varför ytterligare forskning och demonstrationsverksamhet kommer att krävas innan en kommersiell produktion kan bli möjlig. Sverige deltar sedan är l978 i ett samarbete på energiskogsområdet inom det internationella energiorganet. lEA, bl.a. såsom s.k. operating agent för en samordnad planering av. forskningsprojekt mellan ett antal deltagarländer.

Råvaran kan primärt. i likhet med skogsavfallet. utnyttjas som bränsle i form av flis eller i senare skeden eventuellt som förädlat fast bränsle. F. n. kan dock inga säkra bedömningar göras av årligt energibidrag från energi- skog. DFE framhåller i rapporten Förn) bara energikällor en samman- ställning av aktuella bedömningar (DFE-rapport nr 2] och 22) att energi- skog år 1990 kan väntas bli odlad på några .tusen eller möjligen tiotusen hektar.

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra att nyttjande av energiskog för energiproduktion medför i likhet med förbrän- ning av skogsavfall m.m. större utsläpp av stoft och oförbrända kolväten än vid oljeeldning men i stort-sett inga svavelutsläpp.

Odling av energiskog torde kräva avsevärda arealer om den skall lämna något väsentligt bidrag till landets energiförsörjning. I första hand torde nedlagd jordbruksmark och liknande komma i fråga. Liksom när det gäller utvinning av torv för energiändamål torde dock anspråk komma att riktas också mot landets våtmarker. Detta kan vid en omfattande uppodling medföra förändring av den ursprungliga vattenbalansen i markerna. Dik- ning och vattenreglering som erfordras vid plantering och odling av energi- skog leder till att den ursprungliga naturtypen försvinner. Användning av gödsel kan leda till risker för övergödning av närbelägna sjösystem. Odling

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 193

av energiskog skapar barriärer i landskapet och kan därigenom medföra konflikter med friluftsliv och naturvård.

För egen del anserjag att odlad energiskog på längre sikt kan komma att erbjuda betydande möjligheter att ersätta olja. Hur stort energibidraget kan bli och när det kan förverkligas är dock f. n. mycket osäkert. Med de stora försök som påbörjats redan och som påbörjas under de närmaste åren kommer man att efter några år ha betydligt större förutsättningar att bedöma energiskogens möjligheter. För att skapa ökad klarhet torde därför ytterligare försökserfarenheter erfordras. Det är därför angeläget att fort- sätta med ett brett upplagt forsknings— och utvecklingsarbete samt försöks- verksamhet rörande konsekvenserna av nyttjande av energiskog i stor skala. Förslag till fortsatta forskningsinsatser på detta område kommer i det följande att läggas fram av chefen för industridepartementet (kapitel 15).

7.5.3. Övriga inhemska bränslen

Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag anföra att jordbruket är en näring som kan producera stora mängder energiråvara; 'l'illVäXten av halm beräknas uppgå till ca 5 milj. ton per är motsvarande ca 2 milj. ton olja. Halmskördens storlek varierar dock mycket mellan olika är. Jordbrukets eget behov av halm beräknas vara av storleksordningen 1 milj. ton per år. I Danmark utnyttjas halm som bränsle i ett värmeverk och ett stort antal pannor för enskilda gårdar och småhus. Inom ramen för energiforskningsprogrammet pågår vissa teknikutvecklingsprojekt och i samband med detta studeras förutsättningar för ett mer allmänt utnyttjan- de av halm som energiråvara i Sverige.

Det finns i dag en rad problem vid utnyttjande av halm som energikälla. Bl. &. erhålls hela kvantiteten under en kort skördcperiod då arbetskraften ijordbruket har full sysselsättning. Dessutom finns ekonomiska och orga- nisatoriska problem samt vissa lagringsproblcm. OED:s skogsenergigrupp uppskattar att den totala tillgängliga kvantiteten halm skulle kunna ge ett energitillskott om högst 1 TWh per år till år 1990 motsvarande 100000 ton olja. Delegationen för energiforskning har bedömt att en total halman- vändning för energiändamål skulle kunna omfatta högst 2.5 'l'Wh år 1990.

För egen del anser jag att det f. n. inte är möjligt att göra en närmare uppskattning på hur stor kvantitet av framför allt halm som är möjlig att använda som energiråvara till år 1990. Osäkerheten gäller framför allt utvecklingen beträffande centraliserade skördesystem. som medger ett effektivare uttag av halm och kostnader för nyttiggörande aV'halmens energiinnehåll. främst kostnaden för hopsamling. transport och lagring. Andra inhemska bränslen såsom olika energigrödor och vass kan på sikt ge bidrag till energiförsörjningen i Sverige. Bl.a. det utredningsarbete som f. n. bedrivs på uppdrag av NE kommer tillsammans med successiv intro- duktion i liten skala att ge säkrare underlag för bedömningen av dessa frågor. l4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 194

Organiskt avfall kan jäsas, varvid man erhåller metangas. De finns i dag

. några anläggningar i drift i Sverige och i bl. a. Förenta Staterna och Kina utnyttjas enklare och billigare tekniker som kan bli ekonomiskt intres- santa. Fortfarande återstår dock ett betydande forsknings- och utveck- lingsarbete inom området innan några säkra bedömningar kan göras beträf- fande bidraget till Sveriges energibalans. På längre sikt skulle sådan gas kunna få viss betydelse regionalt och lokalt. Chefen för industrideparte— mentet kommer i det följande att beröra denna fråga i samband med förslag till forskningsprogrammet. . _

Hushållsavfall m.m, ger endast marginella tillskott i ett nationellt per— spektiv men kan ha större betydelse regionalt och lokalt. Det kan därför finnas anledning att ta vara på dessa energiråvaror.

I Sverige finns ett flertal sopt'örbränningsanläggningar för energiproduk- tion varav de största finns i Lövsta och Högdalen i Stockholm samt Sävenäs i Göteborg.

Förbränningsanläggningarna är kapitalkrävande och ger höga driftkost- nader. Det ställs dessutom stora krav på förbränningsanordningarnas ut- formning, eftersom avfallets sammansättning och värmevärde kan vara mycket skiftande.

Av energiinnehållet i hushållsavfallet kan av olika skäl endast en del utnyttjas. Av det totala energiinnehållet har i nuvarande avfallsmängder ca 25 % bedömts som potentiellt utnyttjningsbar energimängd motsvarande ca 250000 tonolja.

Energibidraget från sopor, avfall m.m. beräknas f.n. uppgå till ca 3 TWh. Enligt OED planeras den totala användningen till ca 6 TWh år 1990.

De svenska alunskiff'rarna innehåller olika värdefulla beståndsdelar som är sammanbundna av den organiska substansen kerogen. Varierande mängder uran förekommer i skiffrarna. Jag behandlar i detta sammanhang enbart det organiska innehållet i skiffertillgångarna. Frågor om uranutvin- ning kommer jag att redogöra för senare (avsnitt 7.6).

Alunskiffer förekommer i större mängd i främst södra och mellersta Sverige. Skiffertillgångar finns också i landets norra delar där de dock är mindre kartlagda och undersökta.

Det uppskattade innehållet av kerogen i de svenska skiffrarna är mycket stort. Halten kerogen i skiffrarna är dock låg. vanligtvis mellanlO och 20 %. vilket gör utvinningen dyr.

Skifferbrytning kan lokalt påverka landskapsbilden i betydande grad. Vidare kan läckage av metaller m.m. ske om inte tillfredsställande m_cto-. der används för deponering av det avfall som uppstår sedan de värdefulla komponenterna har utvunnits.

Som jag kommer att närmare redogöra för i det följande finns det åtminstone f.n. inte förutsättningar för en lönsam utvinning av uran ur de svenska skiffrarna. Det är vidare osäkert om en utvinning av enbart kero- gen skulle kunna ske till konkurrenskraftiga priser under 1980-talet. Jag är

Prop. 1980/81z90 Bilaga 1 Industridepartementet 195

därför inte beredd att nu göra någon kvantitativ bedömning av möjligheter- na att utnyttja kerogenet för vår energiförst'ärining under 1980-talet. Jag har därför i energibalanserna för år 1990 inte räknat med något nämnvärt bidrag härifrån. På något längre sikt kan dock det organiska innehållet i Sveriges skiffrar komma att spela en större roll som bränsle. t.ex. genom att förgasning för direktförbränning eller vidareförädling till flytande bränsle sker.

Hänvisningar till S7-5-3

7.5.4. Forskning och utveckling

Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att uveckla system och teknik som är erforderlig för ett utökat utnyttjande av inhems- ka bränslen. Chefen för industridepartementet kommer senare (kapitel 15) att närmare redogöra för utvecklingsinsatserna inom energiforskningspro- grammet. Han kommer därvid att föreslå en kraftig ökning av insatserna inom delprogrammen Skogsbränslen. torv och Energiodling för treårspe- rioden 1981/82— 1983/84 jämfört med den föregående treårsperioden.

En samverkan mellan den tidigare nämnda oljeersättningsfonden och forsknings- och utvecklingsverksamhet kan bli aktuell i vissa fall när utvecklingsarbetet ger underlag för en snabb praktisk tillämpning.

En ökad delfinansiering från industrin av energiforskningsprogrammets riktlinjer vad avser teknik som är nära introduktion är väsentligt för att teknik snabbt skall nå prototyp- och demonstrationsstadiet. [ och med att detta skede uppnås kan stöd ges från oljeersättningsfonden vars syfte är att ge stöd åt teknik som snabbt kan ersätta olja.

Större försök med bl. a. integrerad energiskogsodlingssystem och olika slag av förbränningsteknik förbereds nu. Större försök rörande omvand- ling till flytande bränslen kan också bli aktuella.

För egen del anserjag i likhet med chefen för industridepartetnentet att med hänsyn till biomassans långsiktiga potential sotn energiråvara det är av stor vikt att verksamheten inom de nämnda delprogrammen fortsätter med hög ambitionsnivå. Vi kan härigenom bl. a. snabbt erhålla ett fullständigare underlag rörande osäkra faktorer och då vara i stånd att bedöma biomassans förutsättningar och överblicka vilka åtgärder som kan behövas för att påskynda införandet av inhemska bränslen i det svenska energiförsörjningssystemet.

Den av mig tidigare förordade ökade avändningen av inhemska energi- källor ställer krav på ökade kunskaper av vissa naturresurser. Jag vill efter samråd med chefen för industridepartementet och statsrådet Danell fram- hålla vikten av att det inom energiforskningsprogrammct bl.a. utvecklas teknik och metoder för att klarlägga tillgången på olika inhemska energi- slag.

Forskning och utveckling rörande utnyttjande av de betydande svenska skiffertillgångarna bedrivs främst av det av LKAB och Boliden AB gemen- samt bildade AB Svensk Alunskifferutveckling. som f. n. disponerar sär-

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 196

skilda Iåncmedel för ett treårigt program för processutveckling i Ranstad i Västergötland (jfr prop. 1977/78: 124. NU 1977/78: 3421. Verksamheten innefattar bl.a. utveckling av teknik för förgasning av skifferns kcrogenin- nehåll samt för återställning av landskapet efter skifferbrytning och be- gränsning av övriga miljöeffekter i samband med skifferbrytning. Med hänsyn till den stora roll som skifferns organiska innehåll kan komma att spela som bränsleråvara anserjag det vara värdefullt med forskning och utvecklingsarbete inom området. På sikt är därvid dels teknikutveckling för förgasning. dels forskning och utvecklingsarbete rörande miljt'ifragt'n'na viktig. Chefen för industridepartementet kommer i det följande (kapitel 15) att redovisa sina förslag rörande forskningsinsatser i fråga om skiffer.

7.5.5. Sunmtu/tlkmning

Jag har i det föregående redogjort för min syn på användningen av inhemska bränslen fram till år 1990. Jag förordar att regeringen föreslår riksdagen att godkänna den av mig föreslagna ambitionen att fram till nämnda tidpunkt ersätta 3 milj. ton olja med i huvudsak skogsenergi och torv.

Hänvisningar till S7-5-5

7.6. Uran

Kärnkraftverkens bränsleförsörjning utgörs av flera olika led och pro— cesser. För de i Sverige använda lättvattenreaktorerna är de viktigaste av dessa led utvinning av naturligt uran. anrikning av uranet för att höja halten av isotopen U-235 och tillverkning av bränsleclement. Jag kotnmer nu att behandla dessa frågor samt frågor som rör upparbetning av använt kärnbränsle. Frågor rörande hantering av det använda bränslet och slutförvaring av det använda bränslet eller av radioaktivt avfall återkom— merjag till i det följande (avsnitt 10.3).

7.6.! Riktlinjerjör umnfi'irsörjningwt

Riksdagens belslut angående det svenska kärnenergiprogrammets om- fattning (prop. 1979/80:170. NU 1979/80:70. rskr |979i'80z410) gör att förut- sättningar nu finns för fastare planering av de svenska kärnkraftverkens försörjning med kärnbränsle.

Som en bakgrund till mina överväganden vill jag lämna några allmänna uppgifter om den internationella uran/nurknmlm.

De uppskattade urantillgångarna i världen exklusive statshandelslän- derna framgår av tabell 7.8.

Prop. 1980/8lz90 Bilaga [

Hänvisningar till S7-6

  • Prop. 1980/81:90: Avsnitt 7.5.3

Industridepartementet

197

Tabell 7.8 Uppskattade urantillgångar per kontinent exkl. statshandelsländerna.

Brytningskostnad Brytningskostnad Brytningskostnad Brytningskostnad

upp till 35 80/kg U 5 80-$ 130 kg.-'U

1000 ton Kontinent Tämligen säkra resurser Uppskattade ytterligare resurser upp till $ 110/kg U $ 80-5 130ikg U

Nordamerika 752 224 Afrika 609 167 Australien 290 9 Europa 66 325 Asien 40 6 Sydamerika 97 5

Summa 1850 740

1 145 759 139 124 47 6 49 49 1 33 99 6

1 480 970

Källa: NEA/IAEA "Uranium resources. Production and Demand 1979".

Tillgångarna är lokaliserade till ett fåtal länder. Av tabell 7.9 framgår den beräknade uranproduktionen år 1979.

Tabell 7.9 Uranproduktion år I979 exkl. statshandelsländerna (ton)

Australien 600 Kanada 6 900 Frankrike 2 180 Gabon 1 000 Namibia 3 692 Niger 3 300 Sydafrikanska republiken 5 195 Förenta staterna 14 800 Ovriga 712 Sumtna 38 379

Den enligt OECD:s kärnenergiorgan NEA maximalt uppnåeliga produk— tion år 1.979 låg på cirka 44000 ton.

Den av International Nuclear Fuel Cycle Evaluation (lNFCE) uppskat- tade maximala uranproduktionen fram till år 2010 framgår av tabell 7.10.

Tabell 7.10 Maximalt uppnåelig produktionskapacitet från kända urantillgångar (l000ton1

1980 1990 Australien 0.6 20.0 Kanada 7.2 15.5 Frankrike 3.5 4.4 Namibia 4.1 5.0 Sydafrika 6.5 10.4 USA 19.9 40.8 Niger 4.0 8.5 Ovriga 3.0 6.3 Summa 48.8 110.9 Från fosfatutvinning 1.0 5.0 Sumtna 49,8 . "5,9

2000

U..—

-—'J1-—O-|å-—IJC 'mooaa—wc

l .0 [06.8 8.0 ”4,8

2010

10.7

10.0 40.7 3.5 70.9 12.0 82.9

Källa: lNFCl—l. Rapport från arbetsgrupp I.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 198

Det är viktigt att framhålla att maximalt uppnåelig produktionskapacitet inte är detsamma som planerad eller sannolik produktion. Hur stor den verkliga uranutvinningen blir beror på bla tillständsgivning. utvinningspo- litik och uranprisets utveckling. Tillgängligheten kan således vara väsent- ligt lägre än tillgängen på uran.

Ett antal prognoser över kärnkraftsutbyggnaden i världen har gjorts under senare är. För ni'irvarande 1'1nns cirka 120 GW installerad kärnkraft. sotn väntas öka till 2901300 GW är 1985 när de reaktorer som nu är under byggnad färdigställts.

lNFCE beräknar den installerade effekten i världen exkl. statshandels- ländcrna år 1985 till 245 GW (låg utbyggnadstakt) eller 274 GW (hög utbyggnadstakt). till 373 GW resp. 462 GW år 1990 och till 1300 GW resp. 2150 GW är 2010. _

Prognoser inom OECD:s kärnenergiorgan Nuclear Energy Agency (NEA) och inom World Energy Conference ligger över lNFCE—läg och i några fall även över lNFCE-hög. Mot bakgrund av de förseningar som har inträffat för tlera stora nationella kärnenergiprogram bedömerjag det som osannolikt att utbyggnadstakten för installerad kärnkraft under 1980—talet kommer att överskrida lNFCE-Iäg.

Behovet av uran beror bl.a. på antalet reaktorer i drift. använd reaktor- typ och huruvida äterföring av vid upparbetning separerat uran eller plu- tonium äger rum.

NEA beräknar i sin årsrapport för år 1979 att uranbehovet i världen utanför statshandelsländerna skall öka från 28 000 ton är 1980 till 60000 ton är 1990 med en kärnkraftsutbyggnad enligt lNFCE-Iäg under förutsätt— ning att lättvattenreaktorer dominerar och äterföring cj sker. Med en utbyggnad enligt lNFCE-hög skulle uranbehovct komma att öka frän 32000 ton år 1980 till 88000 ton är 1990. Efter år 1990 är prognoserna självfallet osäkra. Med en kärnkraftsutbyggnad enligt [NFCE-läg och en reaktorsammansättning med 10 % bridreaktorer. 80 96 lättvattenreaktorer och 10 % tungvattenreaktorer kommer uranefterfrägan att öka till | 10000 ton är 2000 och 190000 ton är 2025.

Vid enjämförelse mellan prognoser över tillgång och efterfrågan på uran konstateras i lNFCEzs sammanfattande rapport att inga större svårigheter bör föreligga att tillgodose uranbehovet fram till är 2000 under förutsätt- ning att nödvändig utvinning och erforderliga investeringar verkligen kom- mer till stånd.

Enligt den NEA/.lAEA rapport angående urantillgängar som jag tidigare har nämnt beräknas uranproduktionen tillgodose efterfrågan eller ligga över denna under 1980-talet. Situationen bedöms dock kunna komma att ändras omkring är 1990.

Jag ansluter mig till bedömningen att tillgängen pä uran kommer att vara god under 1980-talet. Sävida inte betydande nya produktionsanlå'tggningar tas i drift inom kort kan dock en brist uppkomma mot slutet av detta sekel.

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 199

Somjag tidigare har framhållit återfinns urantillgångarna i ett fåtal länder. vilket innebär att hela marknadsbilden kan ändras om endast ett eller ett par länder ändrar sin utvinningspolitik eller beslutar sig för att knyta nya villkor till sin uranexport. 'l'illgängligheten på uran kan av politiska och ekonomiska skäl snabbt komma att ändras även om tillgången är god. Dessa faktorer gör att ett alltför stort beroende av import från ett eller ett par länder från t'örsönjningssynpunkt bör undvikas.

Priset på natururan på världsmarknaden var lågt i början av 1970-talet men steg kraftigt omkring år 1975 för att stagnera kring 43 $ per pund uranoxid (vilket motsvarar ungefär 475 kr. per kg uran) under åren 1976— 1979. för att därefter sjunka till omkring 30—35 $ per pund. Långa försörj- ningskontrakt kan ha helt andra priser. Uranmarknadens karaktär med få avslut och få säljare gör det emellertid svårt att ange marknadspriser.

Förutom ca 200 ton uran som har utvunnits i anslutning till verksamhe- ten i Ranstad har allt uran för de svenska kärnkraftverken importerats. För närvarande importeras allt kärnbränsle till svenska kärnkraftverk. Import- värdet vid ett års behov på 1 300 ton och ett uranpris på 450 kr./kg uppgår till ca en halv miljard kronor för natururanet.

För upphandling av uran och tjänster inom kärnbränslecykeln samarbe- tar kärnkraftföretagen i det gemensamt ägda företaget Svensk Kärn- bränsleförsörjning AB (SKBF).

F.n. har svenska kraftföretag kontrakt med uranlevcrantöreri Frankri- ke (uran från Niger och Gabon). Canada och Förenta Staterna. SKBF och kraftföretagen räknar med att förutom i dessa länder nya inköpskontrakt kan tecknas i Australien.

Förutom tidigare nämnda länder är Sydafrikanska republiken och Nami- bia stora exportörer av uran. Inom Förenta Nationerna har det vid ett flertal tillfällen framhållits att köp av uran från Namibia är en plundring av landets naturtillgångar eftersom landet i strid med olika FN-resolutioner ockuperas av Sydafrikanska republiken.

1 en resolution som med svenskt stöd har antagits av FN:s generalför- samling uppmanas FN:s medlemsländer att avstå från inköp från Sydafri- kanska republiken av bl.a. uran. 1 olika sammanhang har framhållits det olämpliga i att med nuvarande politiska förhållanden i Sydafrikanska re- publiken öka handelsutbytet med detta land. Jag vill erinra om det förbud mot svenska investeringar som är i kraft. Även om något förbud enligt lag inte finns måste det anses oacceptabelt om svenska kraftföretag skulle köpa uran från Sydafrikanska republiken eller Namibia. så länge det är ockuperat av Sydafrikanska republiken.

Jag övergår nu till att redovisa behovet av uran med det av riksdagen fastlagda kärnkraftsprogrammet. vilket omfattar tolv aggregat att använ- das under sin livslängd. Denna uppskattas till ca 25 år. Den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 200

Tabell 7.11 Behov av naturligt uran per år. kommersiell drift

Aggregul Ton uran per år Kommersiell start Oskarshamn 1 65- 1972 Oskarshamn 2 85 1975 Ringhals 1 110 1976 Ringhals 2 100 1975 Barsebäck I 94 1975 Barsebäck 2 94 1977 Forsmark 1 125 1.980 Forsmark 2 125 1981 Ringhals 3 125 1981 Ringhals 4 125 1982 Forsmark 3 145 1985 Oskarshamn 3 145 1986 Summa 1 338

Med hänsyn tagen till uppskattade driftperioder och bränsle till första härd vid idrifttagning beräknar jag behovet av uran till ca 12000 ton under 1980-talet. ca 13000 ton under 1990-talet och ca 8000 ton år 2000—2010. Behovet av uran mellan år 1980 och år 2010 uppskattas således till sam- manlagt ca 33000 ton.

Behovet av uran kan variera med många olika faktorer. Det kan exem- pelvis öka om isotopanrikningsanläggningarna drivs med-högre halt uran— 235 i utarmat uran. om antalet drifttimmar per år blir högre än beräknat eller om 18-månaders driftperiod används för aggregaten. [ det senare fallet ökar antalet drifttimmar per är samtidigt som det reaktorfysikaliskt möjliga utnyttjandet av uranet försämras. F.n. tillämpas i huvudsak 12- månadcrs driftperiod.

] tidigare nämnt uranbehov ingår ett extra behov av 500 ton uran för att bygga upp ett reservlager av anrikat uran. 1975 års oljelagringskommitté (H 1975:03) föreslog att ett beredskapslager för främst fredskriser av ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor skulle byggas upp. Frå- gan om beredskapslagring av kärnbränsle studeras av 1980 ars oljelagrings- kommitté (H 1980:01).

De svenska kraftföretagen och SKBF har kontrakterat samt redan fått ca 4300 ton uran levererat för perioden 1980—1985.

Det icke intäkta behovet av uran under perioden 1980—2010 uppskattas således till drygt 28000 ton.

Den praspekteringsinsuis [ fråga om uran som i någon form har finansi- erats av staten angavs år 1978 till ca 80 milj. kr. i löpande penningvärde. Därav har Sveriges geologiska undersökning (SGU) under de tio senaste åren stått för prospektering uppgående till ca 70 milj. kr. SGU:s av stats— medel finansierade verksamhet för uranprospektering uppgick tll ca 12 milj. kr. budgetåret 1978/79 och 13.4 milj. kr. 1979/80. 1980/81 beräknas ca 14.5 milj. kr. förbrukas. För budgetåret 1981/82 har regeringen föreslagit att 5.8 milj. kr. skall anslås till verksamheten.

SGU:s uranprospekteringsanslag har i huvudsak använts till två pro- gram:

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 201

1 Utvärdering av kända uranuppslag i huvudsak i Norrbotten och norra Västerbotten.

2 Regionala undersökningar av det naturliga radioaktiva fältet genom mätning av radioaktiv markstrålning vid flygmätning över större områden. SKBF träffade år 1976 ett femårsavtal med SGU avseende prospekte— ring i Södra Norrland. Ärsinsatserna rör sig om 10 milj. kr. i 1976 års penningvärde. . Efter samråd med chefen för industridepartementet anserjag att det bör ankomma på konsumenterna av uran. dvs. kraftföretagen och SKBF. att finansiera den uranprospektering som de fmner vara erforderlig. Innan uran kan användas som bränsle i'de i Sverige använda lättvatten- reaktorerna måste det bl.a. konverteras och anrikas. Dessa processer kan inte ske i landet utan måste kontrakteras utomlands. Kraftföretagen för- utser inga svårigheter att kontraktera erforderliga konverteringstjänster. Behovet av anrikningstjänster är idag i huvudsak intäckt. Överskott av anrikningstjänster i världen väntas föreligga under överskådlig tid fram- över.

Kraftföretagcn har s.k. behovskontrakt med Förenta staternas energi- departement för anrikning för reaktorblocken Oskarshamn 1 och 2. Ring- hals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2. SKBF är svensk kontraktspart för s. k. kvantitetskontrakt innebärande fasta åtaganden under en tioårspe- riod — för blocken Ringhals 3 och 4. Forsmark 1. 2 och 3. Under 1979 erhölls en större grad av flexibilitet i dessa kontrakt.

Med Techsnabexport i Sovjetunionen har SKBF kontrakt om dels 300 ton anrikningsarbete 1980. 300 ton 1982— 1983 och det årliga behovet för ett aggregat under perioden 1981—2000.

1 Europa finns förutom i Sovjetunionen leverantörer av anrikningsarbete i Frankrike (Eurodif). Nederländerna (Urenco) och Storbritannien (.Urenco). Tillverkning av bränsleelement sker i bl.a. ASEA-ATOM:s fabrik i Västerås. Någon kapacitetsbrist förutses inte inom detta område. Jag anser det betydelsefullt att inköp av uran sprids på olika källor så att en trygg försörjning kan upprätthållas även om uranexporten skulle upphö- ra från något av de större producentländerna. Uranförekomster finns i Sverige dels i skiffer bl. a. i Skaraborgs. Jämt- lands och Örebro län dels i form av mineraliseringari Norrbottens. Väster- bottens. Jämtlands. Gävleborgs och Västernorrlands län. Uranhalten i skiffer är störst i området kring Ranstad i Västergötland (ca 300 g uran per ton skiffer.). Sammanlagt cirka 300000 ton uran skulle teoretiskt kunna brytas inom detta område. LKAB ansökte år 1977 om tillstånd enligt 136 a & byggnadslagen för brytning och bearbetning av 1 milj. ton skiffer per år. vilket skulle ge cirka 200 ton uran per årjämte vissa mängder molybden. vanadin och kalinärsalter. Regeringen lämnade ijanu— ari 1978 ansökan utan bifall sedan Skövde och Falköpings kommuner

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 202

beslutat att ej tillstyrka ansökan. Kommuns beslut är bindande för rege- ringen vid prövning enligt 136 a & byggnadslagen.

Den 1 juli 1978 inleddes ett treårigt forskningsprogram i-Ranstad med statligt finansieringsstöd om sammanlagt 128 miljoner kr. iform av huvud- sakligen villkorliga lån. Verksamheten bedrivs genom Ranstads Skifferak- tiebolag (RSA) som ägs till 60% av AB Svensk Alunskifferutveckling (ASA) (ägs i sin tur till 50 % av Boliden AB och till 50 % av LKAB) till 20 % av LKAB och till 20% av Studsvik Energiteknik AB. RSA och ASA har efter förhandlingar med kärnkral'tföretagen konstaterat att ekonomiska ' förutsättningar för en kommersiell uranutvinning i Ranstad inte föreligger och RSA har därför beslutat att upprätta en plan för avveckling av projekt- arbete och beredskapshållning i Ranstad. Verksamheten skall i huvudsak vara avslutad per den 31 december 1981. Utvinning av urani Ranstadsom- rådet är således inte aktuellt.

Av uranmineraliseringarna i norra Sverige övertogs den hittills bästa fyndigheten. Pleutajokk i Arjeplogs kommun. av LKAB år 1976. Under- sökningarna i Pleutajokk har bl.a. inkluderat ca 43000 borrmeter och avtäckning av en yta av 7000 mz.

LKAB har hos regeringen ansökt om tillstånd att utvinna uran i Pleuta- jokk-området. Regeringen har beslutat pröva ansökan enligt 136 a & bygg- nadslagen. Remissbehandling pågår f.n. Efter avslutad remissbehandling kommer regeringen att ta ställning till ansökan.

7.6.2 Upparbeming

Motivet för upparbetning är att utnyttja energiinnehållet i det uran och plutonium som ingår i det använda bränslet samt erhålla avfall som inne- håller mindre mängder av ämnen som är radioaktiva under lång tid.

Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB (OKG) har ett upparbetningsavtal med British Nuclear Fucls Ltd (BNFL) i Storbritannien om upparbetning av sammanlagt 140 ton använt kärnbränsle.

SKBF har under perioden 1977—1980 slutit tre kontrakt med det statliga franska företaget COGEMA om upparbetning av nominellt totalt 722 ton använt kärnbränsle.

1 Frankrike och Storbritannien pågår projektering av nya upparbetnings- anläggningar för använt bränsle från lättvattenreaktorer. Nu planerad ka- pacitet torde vara kontrakterad. Jag återkommer i det följande (avsnitt 10.3) till frågor rörande hantering av använt bränsle och slutförvaring av radioaktivt avfall. Tillräckligt mate- rial både nationellt och internationellt föreligger enligt min mening ännu inte för att det skall vara möjligt att ta ställning till huruvida hantering och slutförvaring av allt svenskt radioaktivt avfall bör inkludera upparbetning eller inte.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 203

7.6.3 Internationellt samarbete och kontroll av klyvbart malaria!

Ett omfattande internationellt samarbete äger rum inom kärnenergiom- rådet. Mycket av detta samarbete ägnas åtgärder i syfte att förhindra att klyvbart material avleds och används för framställning av kärnvapen.

INFCE som genomfördes under åren 1977—1980 med deltagande av experter från 59 länder och sex internationella organisationer hade till uppgift att utvärdera åtgärder för att minimera risken för spridning av kärnvapen utan att kärnenergiutveekling för fredliga ändamål äventyras. Utredningen utarbetade ett omfattande rapportmaterial som utgör grund för fortsatt mellanstatligt arbete i dessa frågor.

Det internationella atomenergiorganet i Wien (IAEA) har till uppgift bl.a. att kontrollera att avledning av klyvbart material inte äger rum. IAEAzs styrelse tillsatte ijuni 1980 en särskild kommitté. i vilken Sverige deltar. med uppgift att utarbeta förslag till åtgärder för att öka leverans- tryggheten på kärnkraftsområdet samtidigt som krav på icke-spridnings- garantier uppfylls. Kommittén hade sitt konstituerande sammanträde i september 1980. Arbetet väntas bedrivas under minst ett par års tid.

lnom IAEAzs ram arbetar en internationell expertgrupp på att utarbeta förslag till organisation och överenskommelse för internationell förvaring av plutonium.

En annan arbetsgrupp inom IAEA har tillsatts för att utreda förutsätt- ningarna för internationell förvaring av använt kärnbränsle.

Avsikten med nyss nämnda arbete inom IAEA och arbetet inom lNFCE har varit att finna internationellt omfattande lösningar för ökade ickesprid— ningsgarantier. vilka dels tillgodoser krav i leverantörsländer som Förenta Staterna. Canada och Australien. dels kan accepteras av konsumentlän— derna. I de senare har man i vissa fall upplevt bilateralt ställda krav som administrativt betungande och som försvårande för en långsiktig planering av kärnbränsletillförseln.

15 länder med egen verksamhet på kärnenergiområdet. däribland Sveri- ge. enades är 1975 om riktlinjer för export av kärnteknisk utrustning och- klyvbart material. de s.k. London-riktlinjerna. Den svenska regeringen beslöt i mars 1976 att tillämpa dessa riktlinjer vid eventuell export av klyvbart material eller utrustning för utvinning av kärnenergi.

Sverige har sedan lång tid tillbaka ett starkt engagemang för icke-sprid- ningsfrågorna. Ett intensivt arbete har bedrivits frän svensk sida för att få till stånd fungerande och effektiva kontrollåtgärder så att tillräckliga garan- tier erhålls för att någon avledning av klyvbart material inte äger rum. Grunden för detta arbete är 1970 års icke-spridningsfördrag och [AEA:s kontroll. Målsättningen är att en världsomfattande anslutning till fördraget skall ske. Tyvärr står fortfarande flera viktiga länder utanför detta.

1 augusti—september 1980 ägde ieke-sprit'lningsfördragets andra gransk- ningskonfercns rum i Geneve. De deltagande länderna kunde inte enas om en slutdeklaration till följd av motsättningar vad gäller stormakternas

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 204

åtaganden pä nedrustningsområdet. Därigenom omintetgjordes möjlighe- ten för konferensen att formellt anta vissa kompromisslösningar som låg inom räckhåll på kärnenergi- och ickespridningsområdet.

Från svensk sida har vi självfallet accepterat och också arbetat för internationellt uppställda krav på kontroll av kärnenergiverksamhet från icke-spridningssynpunkt. Däremot anserjag att det kan försvåra en ratio- nell hantering och långsiktig planering av verksamheten med avgöranden av utförselfrågor m.m. fall för fall i andra länder. Vi bör därför sträva efter internationella lösningar och i våra bilaterala avtal eftersträva godkännan- de av hantering och utförsel inom ramen för vårt kärnenergiprogram.

Med den australiska regeringen har förhandlingar nyligen slutförts om ett kontrollavtal som innehåller ett principgodkännande från australisk sida av bränslchanteringen inom ramen för det svenska kärnenergipro- grammet. Med den canadensiska regeringen finns ett kontrollavtal från år 1977.

Med Förenta Staterna finns ett avtal från år 1966. På amerikanskt initiativ har överläggningar inletts om ett nytt avtal. Grunden för den amerikanska icke-spridningspolitiken lades fast i den i mars 1978 antagna Nuclear Non-Proliferation Act. I denna uppdrogs åt administrationen att omförhandla alla samarbets- och kontrollavtal med andra länder samtidigt som nya villkor uppställdes.

Från framför allt amerikansk sida har rests krav på bilateralt godkännan- de fall för fall vid upparbetning. utförsel etc. av bränsle anrikat i Förenta Staterna-eller framställt av i Förenta Staterna utvunnet uran. Handlägg- ningen av ansökningar om tillstånd för utförsel har som regel tagit mycket lång tid.

Målsättningen för förhandlingar med andra regeringar inom detta omrä- de är att lösningar erhålls som medger långsiktig planering av frågor rörande tillförsel av kärnbränsle och tjänster inom kärnbränslecykeln.

Sverige är f. n. representerat i IAEAzs styrelse vilket ger oss förstärkta möjligheter att arbeta för bl. a. en ökad internationell kontroll och skapan— det av ett effektivt system för internationell förvaring av plutonium.

7.7 Alternativa drivmedel

Det svenska transportsystemet är — frånsett den spårbundna trafiken i allt väsentligt beroende av importerad råolja eller importerade oljepro- dukter. (.)ljan svarar för 97 (370 av energianvändningen inom transportsek— torn. Såväl bensin- som dieselbränslen är s. k. lätta petroleumfraktioncr. dvs. de framställs ur räoljornas mest lättflyktiga del. Ca 65 % av den bensin och ca 55 % av den dieselolja som används i Sverige raffineras här. Ca 40 '? av drivmedlen importeras således f.n. i form av färdiga produkter. Det finns mot denna bakgrund starka skäl att vidta åtgärder för att förbättra försörjningstryggheten inom drivmedelsektorn. Jag kommer i det följande

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 205

att lämna förslag till sådana åtgärder. Som en bakgrund till mina förslag lämnarjag inledningsvis en kort redogörelse för åtgärder som har vidtagits i några andra länder.

Intresset för s.k. alternativa drivmedel. främst syntetisk bensin och motoralkoholer. har under senare år ökat i många länder.

I ett land har man beslutat sig för en generell introduktion av motoralko- holbränslen. nämligen i Brasilien, som genom bl.a. sin sockerrörsodling har speciella förutsättningar i detta avseende. Sedan mycket länge har man i detta land blandat in etanol i bensin till ca 5%. närmast som ett stöd för den inhemska sockerindustrin. [ de flesta områden i Brasilien innehåller bensinen nu ca 20% etanol. Etanolen svarade år 1979 för ca 14% av drivmedlen i s.k. ottomotorer. dvs. vanliga förbränningsmotorer i person- bilar.

Nyligen har den brasilianska regeringen träffat överenskommelse med den inhemska bilindustrin. varvid regeringen garanterar att s. k. renetanol- bränsle. dvs. bränsle bestående av [00% etanol. finns tillgängligt och distribueras i landet mot att bilindustrin åtar sig att tillverka fordon som är konstruerade för detta bränsle. Enligt överenskommelsen skall bilindustrin producera ca 900000 sådana fordon under åren 1980—82.

[ Förenta staterna har den stora efterfrågan på bensinjämfört med andra produkter gjort att man framför allt har satsat på att utveckla raffinade- rierna. så att en större andel av råoljan kan omvandlas till bensin. Detta har skett genom investeringar i bl.a. s. k. kraekningsanläggningar. som ökar utbytet av lätta fraktioner. Raffinaderierna i detta land producerar ca 45 % bensin ur en given mängd råolja. medan de svenska raffinaderierna produ- cerar knappt 20 %- bensin.

Sedan några år används i Förenta staterna s. k. gasohol. dvs. bensin med en inblandning av ca 10% etanol framställd genom jäsning av jordbruks- produkter. Ett omfattande arbete pågår också för att framställa flytande ' drivmedel ur kol. Den amerikanska kongressen har nyligen antagit ett program för att utveckla och införa alternativa drivmedel. Huvuddelen av insatserna gäller utvinning av drivmedel ur kol och oljeskiffer.

1 Nya Zeeland har man beslutat att uppföra en anläggning för framställ- ning av ca 700000 m3 syntetisk bensin per år ur inhemsk naturgas. Anlägg- ningen planeras bli tagen i drift vid mitten av 1980-talet. Man kommer därigenom att snabbt kunna ersätta stora mängder importerad bensin. l Sydafrikanska republiken har man på grund av den oljebojkott. som landet omfattas av. sedan länge utvecklat metoder för produktion av syntetisk bensin. En anläggning för tillverkning av 250000 ton syntetisk bensin och dieselolja per år ur kol är sedan länge i drift. En andra anlägg- ning har nyligen tagits i drift. 1 Europa har Förbmtd.vrepubliken Tysk/und kommit längst i utvecklings- arbete av och försök med alternativa drivmedel. Ett flertal anläggningar för förgasning och förvätskning av kol uppförs eller planeras f.n. Ett omfat-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 206

tande försök med distribution och användning av metanol och metanol- blandad bensin bedrivs under perioden 1979—82. I försöket. som beräknas kosta ca 200 milj. DM. deltar ca 1 200 fordon. varav 100 fordon skall drivas med ett bränsle helt bestående av metanol. s.k. M100-bränsle. Avsikten är att detta försök år 1982 skall ge underlag för fortsatt verksamhet rörande eventuell introdukton av alternativa drivmedel.

Jag övergår nu till att behandla utvecklingen i Sverige. Motoralkoholer. huvudsakligen etanol. användes under bl.a. 1940-talet som drivmedel i Sverige. Också den verksamhet som under senare år har bedrivits inom området alternativa drivmedel har i stor utsträckning varit inriktad på motoralkoholer. Arbetet har i huvudsak haft karaktären av forskning och utveckling. främst rörande teknik för användning av motoralkoholer i traditionella motortyper och teknik för inhemsk produktion av motoralkol- holer. Finansiering av verksamheten har huvudsakligen skett via det stat- liga energiforskningsprogrammet. Ca 60 milj. kr. har hittills anslagits inom ramen för detta program.

Under de senaste åren har också bedrivits arbete av utredningskaraktär rörande alternativa drivmedel. Arbetsgruppen för blyfri bensin har i betän- kandet (Ds Jo 1979: 11) Bensin utan bly behandlat möjligheterna att ersätta bly i bensin med bl. a. motoralkoholer. Bilavgaskommittén (Jo 1977: 8) har genom tilläggsdirektiv ("Dir. 1979: 29) fått i uppdrag att föreslå de åtgärder som behövs för att en övergång till blyfritt bränsle skall kunna genomföras. Oljeersättningsdelegationen (I 1979: 01) (OED), har utarbetat ett förslag till strategi för införande av alternativa drivmedel. Etanolutredningen (Jo 1979: 05) har studerat förutsättningarna för tillverkning av etanol ur främst sockerbetor och andrajordbruksprodukter.

Riksdagen har nyligen uttalat (NU 1979/80: 35. rskr 1979/80: 234) att det är nödvändigt att det arbete som f. n. bedrivs inom området kan leda fram till att alternativa drivmedel med det snaraste införs i Sverige. Ett program härför bör enligt uttalandet utan dröjsmål upprättas i anslutning till de utredningar och den övriga verksamhet som pågår inom området.

Riksdagen har nyligen även uttalat (JoU 1980/81: 14. rskr 1980/81: 137) att snara och verkningsfulla åtgärder bör vidtas mot bilavgasernas hälso- och miljöeffekter. Därvid framhålls att det är angeläget att åtgärderna för att minska bilavgasernas miljöstörningar genomförs samtidigt med införan- de av alternativa drivmedel och att övergång till oblyad bensin sker senast i detta sammanhang. Riksdagen framhöll att den tidplan som arbetsgruppen för blyfri bensin har angivit bör vara utgångspunkt för regeringens bedöm— ning härvidlag. .

OED:s förslag till introduktionsplan återfinns i rapporten (Ds I 1980: 19) Introduktion av alternativa drivmedel. En sammanfattning av rapporten jämte remissyttrandena däröver återfinns i bilaga 1.8.

Enligt OED kan på lång sikt flera olika möjligheter att ersätta olja komma fram. Dessa nya möjligheter kan bestå av såväl andra drivmedel

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 207

som nya typer av motorer. Mycket stora utvecklingsinsatser görs inom båda dessa områden i de stora industriländerna. Det är enligt delegationen inte möjligt att f.n. göra några säkra förutsägelser om vilket alternativt drivmedel som på sikt kan komma att bli internationellt dominerande.

OED anser emellertid att målmedvetna och samordnade insatser trots denna osäkerhet bör vidtas med inriktningen att oljeberoendet inom trans- portsektorn skall kunna minskas redan under 1980-talet. Det mest realis-' tiska alternativet i detta perspektiv bedöms vara metanol. Metanol har också fördelen att ha en långsiktligt mycket stor utvecklingspotential i form av 100-procentigt metanolbränsle samtidigt som betingelser för pro- duktion baserad på inhemska råvaror kan finnas i ett längre perspektiv.

OED anser mot denna bakgrund att statsmakterna snarast bör ta ställ- ning till införande av alternativa drivmedel i Sverige. Detta ställningstagan- de bör enligt OED:s mening innebära principiellt val av metanol som huvudlinje. beslut om och genomförande av ytterligare detaljutredningar samt försök och förberedande introduktionsätgärder under en begränsad tidsperiod efter vilken beslut om fullföljande. modifiering eller avbrytande av metanolinförandet kan fattas. Metanolcn föreslås bli kompletterad med etanol allt efter tillgång.

Delegationen framhåller dock att det f.n. inte finns förutsättningar för att göra en säker ekonomisk kalkyl av effekterna av en metanolintroduk- tion. Därför föreslås fortsatt utvecklingsarbete och också konkreta åtgär- der med inriktning på en introduktion för att ge underlag för en närmare precisering av kostnaderna.

I rapporten redovisas förslag till en etappvis plan för introduktion av metanol. För att skapa en metanolmarknad och bygga upp ökad svensk kunskap om inköp och praktisk hantering av metanol bör, enligt förslaget. inledningsvis inriktningen vara att en inblandning av 15% metanol i bensin skall ske. Därvid erhålls ett s.k. M15-bränsle. OED framhåller att denna inblandning knappast är motiverad i sig själv utan måste ses i perspektivet av ett mer omfattande metanolutnyttjandc på längre sikt. Knappt 200000 m3 bensin per år bedöms kunna ersättas ungefär är 1990 genom en sådan inblandning.

Etapp 1 av introduktionsplancn föreslås omfatta distributionsförsök. förhandlingar om metanolimport. utredningar om kostnaderna för anpass- ning av raffinaderi-. lagrings- och distributionssystemen liksom för anpass- ning av fordonen. ytterligare miljöundersökningar. utarbetande av bränsle- specifikationer. fordonsföreskrifter och styrmedel samt förhandlingar om frivilliga överenskommelser rörande anpassning till M 15-bränsle av distri- butionssystem och fordon. Etapp [ föreslås vidare innehålla arbete inriktat på framtida drift med M100-bränsle. bl.a. intensifierat utvecklingsarbete av motorer för drift med detta bränsle. fortsatt projektarbete rörande meta- nolproduktion baserad på förgasning av kol och restoljor samt arbete för en demonstrationsanläggning m.m. för förgasning av torv och ved. ]

Prop. 1980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 208

etappen föreslås också ingå utvärdering av etanolens ekonomiska möjlig— heter och därefter eventuellt byggandc av först'tksanläggningt'tr för etanolframställning.

Etapp 2. som av OED föreslås starta år l982. innebär att ytterligare bindningar för införande av bensin med IS ':71- metanol görs. ] etappen ingår beslut om bränslespecilikation för blandbränslet och om fordonsföre- skrifter och styrmedel. Beslut om etapp 2 innebär att mer omfattande investeringar för anpassning till ett blandbränsle måste ske. bl.a. i raffina— deri-. lagrings- och distributionssystemen.

Remissinstanserna understryker i allmänhet att åtgärder mäste vidtas för att skapa en tryggare drivmedelsförsönining på sikt och för att förbättra beredskapen inom området. Många anser att oljeersättning inom denna sektor är mycket angelägen medan några remissinstanser är av uppfatt— ningen att oljeersättning inom transportsektorn ej får kosta mer än olje- ersättning inom andra sektorer.

De flesta remissinstanser delar OED:s uppfattning att metanol är det alternativa drivmedel som nu bör väljas. Bl.a. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Kemiska lndtlstrikontor framhåller dock att etanolen har vissa viktiga fördelar. Bl.a. nämnden för energiprodttktionsforskning an- ser det angeläget att betydande arbete även fortsättningsvis ägnas andra alternativ. t. ex. syntetisk bensin.

Huvuddragen i OED:s förslag till introduktionsplan tillstyrks av många remissinstanser-. Betydande tveksamhet redovisas dock när det gäller bin- dande beslut om introduktion. Bl. a. statens industriverk. Svenska Petro- leuminstitutet och de motororganisationer som har yttrat sig avstyrker att ett oåterkalleligt introduktionsbeslut fattas nu. Många remissinstanser an- ser det nödvändigt med en mer långtgående samordning än vad OED har föreslagit med utvecklingen av utnyttjande av alternativa drivmedel i andra ettropeiska länder. En mer markerad satsning på utveckling av MIOO- motorer förordas av bl.a. styrelsen för teknisk utveckling och statens naturvårdsverk.

Den första etappen av OED:s" förslag till introduktionsplan har till viss del redan inletts. Bl.a. har. enligt vad jag har erfarit. förhandlingar om framtida leveranser av metanol bedrivits mellan svenska och norska före- tag. Förhandlingarna har syftat till att säkra långsiktiga leveranskontrakt för metanol. framställd ur naturgas från norska delen av Nordsjön. Under hösten 1980 startades vidare ett omfattande försök med distribution. han— tering och använding av ett MlS-bränsle. Omkring l0()0 fordon och l7 bensinstationer deltar i försöket som skall pågå under tre år.

OED genomför f.n. en utredning om kostnaderna för anpassning av distributionssystemet till ett bränsle innehållande motoralkoholer. Enligt vadjag har erfarit föreligger en preliminär beräkning av kostnaderna för att utforma distributionssystemet så att ett Ml5-bränsle kan användas. lnves— teringskostnaden härför beräknas bli ca 750 milj. kr. varav större delen faller på bensinstationerna.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 209

Etanolutredningcn hari betänkandet (Ds Jo l980: 7) Etanol urjordbruks- produkter redovisat de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för produktion av etanol ur sockerbetor och andra produkter. En sammanfatt- ning av rapportenjämte remissyttrandena däröver återfinns i bilaga 2. l [.

Utredningen bedömer det vara möjligt att producera ca 400000 m] etanol per år ur sockerbetor och spannmål vid slutet av 1980-talet utan att livsmedelsproduktionen påverkas. Produktionskostnaden beräknas till 2: 20—2: 50 kr. per liter under förutsättning att priset på råvaran sätts så att jordbruksprisregleringen inte påverkas. Etanol skttlle därmed räknat per energienhct kosta ca 40% mer än importerad metanol gjord på naturgas. Utredningen konstaterar att ekonomiska förutsättningar f.n. saknas för användning av etanol som drivmedel i större skala. Utredningen framhåller dock att prisrelationerna på sikt kan komma att förändras till etanolens fördel. Etanolen bedöms ha betydande potentiella möjligheter som drivme- del och kemiråvara. Utredningen anser det därför vara angeläget med en utökning av etanolproduktionen i landet. Vidare framhålls att möjligheter- na att exportera teknik inom området bör tas till vara. Utredningen betonar också att ny teknik bör provas i prototyp- och demonstrationsanläggning- ar.

Kapitalbehovet för uppförande av prodtrktionsanläggningar för att nå den produktionsnivå som bedöms vara möjlig. dvs. ca 400000 mI etanol per år. uppskattas till ca l miljard kr. Utredningen framhåller att storleken av den framtida produktionen bör bli beroende av erfarenheterna från den inledande produktionen.

Många remissinstanser är positiva till utredningens förslag att etanolpro- duktionen bör utökas. De flesta remissinstanser delar därvid utredningens förslag att erfarenheter från de inledande försöken bör avvaktas innan ställning tas till produktionens omfattning. Några remissinstanser. bl.a. statens industriverk. anser att man av kostnadsskäl inte bör bygga anlägg- ningar för etanolproduktion.

För egen del vill jag anföra följande beträffande introduktionen av alter- nativa drivmedel. Det nästan totala beroendet av olja inom transportsek- torn skapar en otrygg försörjningssituation f. n. Det krävs därför att åtgär- der vidtas föratt skapa en tryggare drivmedelsförst'iqining.

Först vill jag därvid nämna den möjlighet som ligger i en utveckling av de svenska raffinaderierna så att andelen bensin som framställs ur en viss mängd råolja ökar. Jag har tidigare berört denna fråga. Somjag tidigare har nämnt har investeringar gjorts i raffinaderierna i exempelvis Förenta sta- terna så att bensintttbytet ur en viss mängd råolja där är i genomsnitt nära tre gånger så stort som vid raffinering i Sverige. En anledning härtill är att den amerikanska marknaden i förhållande till den svenska har efterfrågat de lättare oljeprodukterna. dvs. bensin och dieselolja. i betydligt större utsträckning än de tyngre produkterna. En liknande utveckling har börjat i Västeuropa. där utbyggnad av flera raffinaderier med bl. a. krackningsan— IS Riksdagen 1980/8]. I sum/. Nr 9!)

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 2l0

läggningar f. n. sker. Utvecklingen av den svenska energianvändningen gör att en allt större andel lätta produkter kommer att efterfrågas även här. Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 7. l ) finns det av detta skäl anledning att överväga vilka åtgärder som erfordras för att trygga försörjningen av drivmedel till den svenska marknaden.

Möjligheterna att införa s. k. alternativa drivmedel. dvs. andra drivme- del än bensin och dieselolja utvunna ur råolja. är begränsade på kort och medellång sikt. Bl. a. distributionssystemets utformning i Sverige och bi- larnas livslängd gör att en omställning till ett nytt drivmedel kräver avse— värd tid. Det förhållande att den svenska-bilmarknaden är en liten del av den internationella bilmarknaden har också betydelse härvidlag. Av dessa skäl kan inte någon mer betydande oljeersättning uppnås inom denna sektor till år 1990.

Strävan att utveckla och införa alternativa drivmedel är emellertid inte främst betingad av den oljeersättning som kan uppnås under en tioårsperi- od. Motivet är i stället dels att den långa omställningstiden för att introdu- cera alternativa drivmedel gör att utvecklingen måste inledas tidigt. dels att en introduktion av sådana drivmedel kan medverka till att höja försörj- ningsberedskapen inom drivmedelsområdet. En förutsättning för det sist- nämnda är dock att introduktionen sker på ett sådant sätt att denna aspekt beaktas. Ett annat motiv är att förbättringar från miljösynpunkt kan erhål- las. Jag kommer i det följande att lägga fram förslag till en introduktions- plan för alternativa drivmedel som är utformad med utgångspunkt i dessa motiv. Jag har samrått med chefen för jordbruksdepartementet när det gäller miljöfrågor och frågor om framställning av etanol samt med cheferna för handels- och industridepartementen beträffande beredskaps- resp. forsknings- och utvecklingsaspekterna på introduktionsplanen.

Vid utformningen av förslaget till intr'oduktionsplan har jag beaktat att det pågår en omfattande utveckling av alternativa drivmedel i världen och att det f.n. inte kan avgöras vad denna utveckling kommer att resultera i. En plan för introduktion av alternativa drivmedel måste därför i nuvarande skede utformas så att inte alltför långtgående bindningar till en enda utvecklingslinje görs.

Den plan som jag ämnar föreslå skiljer sig något från OED:s förslag genom att större vikt läggs vid utveckling och användning av motorer för drift med ett bränsle bestående av enbart motoralkoholer.

I likhet med OED och flertalet remissinstanser anserjag att det alterna- tiva drivmedel som f.n. kan bedömas vara lämpligast för introduktion i Sverige är metanol. Jag har då beaktat förutsättningarna för att tämligen snabbt införa ett nytt drivmedel. de beräkningar som har gjorts av kostna- derna för metanol i förhållande till andra alternativa drivmedel. möjlighe- terna att erhålla en trygg försörjning under l980- och 1990-talen och möjlig— heterna att på lång sikt tillverka metanol ur inhemska råvaror.

OED konstaterar i sin rapport att etanol är dyrare än metanol gjord på

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet le

naturgas och att en utvärdering av etanolens ekonomiska möjligheter bör göras. En sådan utvärdering har gjorts av etanolutredningen som bekräftar dessa prisrelationer mellan etanol och metanol. Utredningen påpekar dock att vissa faktorer kan motivera ett högre pris på etanol. t. ex. det förhållan- de att inhemska råvaror används. Utredningen framhåller också att det är nödvändigt att tillämpa och pröva ny teknik för etanoltillverkning i s. k. prototyp- och demonstrationsanläggningar.

Jag delar uppfattningen att de höga kostnader som tycks vara förenade med framställning av etanol gör att någon omfattande användning inte kan komma till stånd f. n. Emellertid kan etanol tidigare än metanol tillverkas av förnybara råvaror. Vidare kan prisrelationerna mellan etanol och me- tanol liksom mellan motoralkoholer och oljeprodukter förändras framöver så att bättre förutsättningar att utnyttja etanol erhålls. Det är därför angelä- get att ett fortsatt utvecklingsarbete bedrivs inom detta område.

Mina förslag i det följande kommer att behandla introduktion av främst metanol. Förslagen är dock av sådan karaktär att de i stor utsträckning kan gälla också etanol. Det är enligt min uppfattning angeläget att även etano- len beaktas i det kommande arbetet. så att det finns möjlighet att utnyttja etanol som drivmedel om de ekonomiska förutsättningarna skttlle komma att finnas.

Det långsiktiga målet är enligt OED att ett drivmedel bestående av l00% metanol. skall utnyttjas. Delegationen föreslår därför dels att motorer för användning av detta drivmedel skall utvecklas. dels att en inblandning av metanol i bensin skall göras. bl.a. för att erfarenhet av metanolanvändning skall erhållas.

Några remissinstanser. bl.a. delegationen för energiforskning och sta- tens naturvårdsverk. framhåller dock att det finns skäl som talar för ett forcerat införande av MlOO-bränsle i begränsade s. k. fordonsflottor som ett alternativ till strategin byggd på blandbränsle följt av MIOO. Jag delar denna uppfattning.

Genom att intensifiera utvecklingen av motorer för i'lflOO-drift och ut- nyttja dem i geografiskt och på annat sätt begränsade fordonsflottor skulle vi enligt min bedömning kunna ta ett första steg mot en mera omfattande användning av metanol som drivmedel. En introduktion av metanol i begränsade flottor skulle ge den erfarenhet och kunskap som behövs för det fortsatta arbetet. Samtidigt bör kostnaderna för omställning m.m. ktrnna begränsas under de första skedena av introduktionen. om den sker på detta sätt. Jag ser det senare som viktigt för att tillgodose det krav på flexibilitet som. enligt min uppfattning. på nuvarande stadium måste ställas på en introduktionsplan för alternativa drivmedel. En introduktion utfor- mad enligt denna modell skulle vidare snabbare kunna ge beredskapsförde- lar genom att vissa fordon. t.ex. utryckningsfordon. distributionsfordon och kollektivtrafikfordon. skulle kunna bli helt oberoende av importerad olja. Sådana beredskapsfördelar erhålls inte vid blandbränsledrift. då ju

Hänvisningar till PS8

Prop. l980/81z90 Bilaga ] Industridepartementet

IJ IJ

fordonen fortfarande är beroende av betydande mängder bensin eller die- selolja. Denna aspekt bör enligt min mening tillmätas vikt vid utformning- en av introdttktionsplanen. Jag vill dock framhålla att de positiva bered- skapseffektena av en introduktion av alternativa drivmedel erhålls först på något längre sikt. Den nuvarande beredskapsplaneringen. som främst grundas på ett utnyttjande av gengasmotorer. påverkas således inte f.n.

Ett starkt skäl för att välja denna modell för introduktion av metanol är också de miljöfördelar som kan erhållas. Som naturvårdsverket har fram- hållit är M l00-bränsle ett från miljö- och hälsosynpunkt betydligt fördelak- tigare bränsle än bensin eller blandbränsle. t.ex. MlS-bränsle. Utsläppen av koloxid. kolväten och kväveoxider blir lägre men utsläppen av alde- hyder blir större än vid blandbränslen. Förutsättningar finns att vid M l00— drift använda avancerad avgasrening och därmed eliminera aldehydutsläp- pen.

För att påskynda utvecklingen av motorer för drift med Mlt.)0-bränsle fordras en utökad statlig forsknings- och utvecklingssatsning i samarbete med de svenska motorfabrikanterna. Chefen för industridepartementet behandlar denna fråga i det följande (kapitel IS). Han kommer därvid att redovisa att han avser att ta upp överläggningar med de svenska biltillver- karna om förutsättningarna för en gemensam utvecklingssatsning. Sedan utvecklingsläget har klarnat kan en statlig upphandling av fordon och motorer avsedda för drift med MI00-bränslc bli aktuell. Stöd från den nyligen inrättade oljecrsi'tttningsfonden kan erhållas för sådan verksamhet. I utvecklingsarbetet bör. som jag tidigare har framhållit. även etanol beak- tas om de ekonomiska förutsättningarna härför skttlle komma att finnas.

De fordon som i första hand bör komma i fråga för drift med Mltltl- bränsle är sådana som ingår i flottor med begränsad geografisk rörlighet. T. ex. har statens vägverk i remissyttrande över OED: s förslag framhållit att verket är positivt till att utnyttja fordon med motorer för drift med MlOtl-bränsle. Jag har erfarit att också postverket är intresserat härav. Liknande möjligheter bör finnas vid andra statliga och kommunala verk och bolag. Vidare bör utnyttjas fordon där det från miljösynpunkt är angeläget att ett renare bränsle kommer till användning. t.ex. bussar och taxibilar i storstäderna. Enligt vad jag har erfarit kommer ()lil) att i det fortsatta arbetet närmare utreda vilka flottor som i första hand kan komma i fråga för drift med M I00-bränsle.

Den tttnga vägtrafiken baseras i Sverige liksom i större delen av världen på dieselmotordrift. De tyngsta fordonen har numera genomgående s. k. tttrboladdade motorer. Från beredskapssynpunkt har detta ökat vår sår- barhet. eftersom en turboladdad motor inte kan drivas med gengas trtarr att turboladdningen tas bort. varvid motoreffekten sänks kraftigt. För att i någon mån bredda drivmedelsbasen för motorer av denna typ har vid AB Volvo utvecklats en dieselmotor med dubblerar bränslesystcrn. Under drift tillgodoses motorns energibehov huvudsakligen med metanol medan

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 213

tomgångseffekten upprätthålls med dieselbrännolja. Bussar med denna typ av motor prövas f.n. av Storstockholms Lokaltrafik AB.

Jag räknar med att kunna återkomma till frågan om ev. särskilda åtgär- der för att säkra den tunga trafikens drivmedelsförsörjning sedan ytterliga- re erfarenhet har vunnits av tvåbränslesystemet och sedan vissa studier har genomförts vad gäller inriktningen av utvecklingsarbete på en MIOO- motor.

Jag övergår nu till att behandla frågor om hlumibränslen. Som OED har visat är det bränsle som i första hand bör komma i fråga bensin med 15% metanolinblandning. s.k. MlS-bränsle. Om etanol utnyttjas kan en in- blandning upptill 22% ske.

Ml5-bränsle fordrar anpassning av bilarnas konstruktion för att kunna användas utan problem. Dels måste detaljer i bränslesystemet bytas då vissa material som idag används inte tål högre halter av framför allt metanol. Vidare måste motorns förgasare eller insprutningssytem anpas- sas till det nya bränslet för att körbarhets- och kallstartsproblem skall undvikas och för att bl.a. avgasreningskraven skall klaras. Om nya bilar anpassas till MIS-bränsle blir utsläppen av koloxid. kolväten och kväve- oxideri stort sett desamma som vid bensindrift. Utsläppen av formaldehyd ökar dock. Ett införande av ett MlS-bränsle nu skulle innebära ett ytterli- gare avsteg från gemensamma europeiska bestämmelser för bilar. Bilindu- strins möjligheter att klara ytterligare svenska särbestämmelser bör under- sökas noggrant innan sådana införs.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till att osäkerhet råder bl.a. beträffande utvecklingen av alternativa drivmedel i andra länder bör en allmän omställning av fordonen till ett blandbränsle inte ske f.n. Ett annat skäl är. som jag har red0visat i det föregående. att mycket betydande kostnader för att ställa om distributionssystemet skulle uppstå. Ytterligare ett skäl är att förslagen från bilzwgaskommittén bör avvaktas. . Jag delar således den uppfattning som har framförts av flera remissin- stanser. bl.a. statens industriverk och nämnden för energiproduktions- forskning, att bindande beslut om introduktion av ett blandbränsle vid en viss tidpunkt inte bör fattas nu. Underlaget för ett så långtgående beslut med betydande ekonomiska konsekvenser är f. n. otillräckligt.

Som flera remissinstanser har framhållit är det vidare angeläget att en samordning på detta område kan ske med utvecklingen i andra europeiska länder. främst i Förbundsrepubliken Tyskland. Jag har tidigare redogjort för de omfattande försök rörande MIUO- och Ml5-bränslen som pågår i detta land. Försöken väntas pågå till år 1982. vilket är ungefär lika länge som det svenska försöket med distribution och användning av ett MIS- bränsle beräknas pågå. Bl.a. resultatet av dessa försök bör enligt min mening avvaktas innan bindande beslut om introduktion av ett bland- bränsle fattas. Det ftnns också anledning att ytterligare utreda bl. a. miljö- aspekterna vid en övergång till blandbränsledrift.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 2t4

Den' omfattande satsning på utveckling och introduktion av motorer för drift med Ml()()-bränsle som jag har föreslagit kommer enligt min uppfatt- ning att ge den kunskap och erfarenhet som behövs för det fortsatta arbetet. Därmed bortfaller i viss mån motivet för en satsning på introduk- tion av blandbränsle. som enligt OED bör införas för att ge sådan erfaren- het. Jag finner det emellertid angeläget att arbetet i den första etappen av OED:s introduktionsplan drivs vidare. Motivet härför är dels att möjlighet då kan finnas till en introduktion av metanol genom både MIOO- och M15- bränsle. dels att en kompletterande introduktionsstrategi finns att tillgå om utvecklingen och införandet av motorer för drift med MlOO-bränsle skulle möta problem som inte nu kan förutses.

Jag finner således att under åren l98l—82 bör detaljerade utredningar om bl.a. anpassning av distributionssystem och fordon bedrivas. varvid bl.a. kostnaderna härför bör klarläggas närmare. Det pågående distribu- tionsförsöket är av stort värde för att ge erfarenhet. 1 det fortsatta arbetet bör vidare utformas förslag till bränslespecifikation. fordonsföreskrifter och styrmedel.

()ED har inte tagit ställning till frågan om blyhalten i ett framtida bland- bränsle. Bensinen i Sverige är f.n. lågblyad. dvs. den innehåller 0.15 g bly per liter. Frågan behandlas av flertalet remissinstanser. bl.a. av statens naturvårdsverk. som anser att ett M lS-bränsle bör vara blyfritt. bl. a. för att avancerad avgasreningsteknik skall kunna utnyttjas i framtiden. Sveri- ges bilindustri- och bilgrossistförening m.fl. organ med anknytning till motorbranschen anser att utvecklingen i Förbundsrepubliken Tyskland är av avgörande betydelse i denna fråga. Skulle man i detta land välja att introducera ett lågblyat MlS-bränsle krävs enligt föreningen att Sverige gör detsamma om inte väsentliga extrakostnadcr. handelspolitiska konse- kvenser och större otrygghet i drivmedelsförsörjningen skall uppstå.

Jag vill i denna fråga anföra följande. Det finns starka skäl som talar för att ett MlS-bränsle ej bör innehålla blytillsatser. Därigenom skulle en ytterligare sänkning av blyutsläppen från trafiken kunna åstadkommas. samtidigt som möjlighet skapas för att senare införa långtgående avgasre- ning. t.ex. s.k. katalytisk avgasrening som förutsätter bensin titan bly. Målsättningen bör därför vara att blyfri bensin skall införas i Sverige. Emellertid föreligger som jag tidigare har nämnt ett betydande behov av samordning med andra europeiska länder för att en omställning till ett MlS-bränsle skall kunna genomföras till rimliga kostnader. för att trafik över statsgränserna skall kunna ske obehindrat etc. Om enbart Sverige skulle utnyttja ett bränsle utan blytillsatser skulle vi hamna i en besvärlig situation. eftersom vi då skulle behöva dels utveckla och använda en annorlunda basbensin. dels utforma fordonen speciellt för den svenska marknaden. [nnan närmare beslut har fattats om vilken inriktning som skall väljas i de i sammanhanget betydelsefulla länderna bör därför de båda alternativ som jag har nämnt studeras under den första etappen av OED:s

[J G

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet

introduktionsplan. Bl. a. bör specifikationer utarbetas för båda bränslena. Jag räknar med att det till år l983 skall finnas ett bättre underlag för vidare beslut i frågan. Då väntas också resultat föreligga av arbetet inom bilavgas- kommitten.

Naturvårdsverket har också berört frågan om omställning till bland- bränsledrift av fordon som inte har utrustats och ställts in för detta bränsle. Verket framhåller att dagens förgasare är precisionsinstrument som inte kan förväntas komma att generellt fungera lika bra efter isärtagning och utbyte av delar i ordinär verkstadsmiljö som vid serieproduktion av förga- sare. Därmed finns enligt verket risk för att avgasutsläppen ökar efter en omställning. Det finns enligt verket också risk för att motorerna då kom- mer att justeras så att ett mindre luftunderskott än vid bensindrift erhålls liksom för att vissa bilar som ställts in för M l5-drift skulle köras på bensin i vissa situationer. Därmed skulle högre föroreningsutsläpp och även högre drivmedelsförbrukning erhållas. Verket avråder mot denna bakgrund be- stämt från en allmän introduktion av MIS-bränsle i befintlig bilpark.

Dessa aspekter är enligt min mening väsentliga för utformning och bedömning av en M [ä'-introduktion. Ett sådant blandbränsle bör självfallet inte införas på ett sådant sätt att det därigenom skulle föreligga allvarlig risk för att föroreningsutsläppen skulle öka och även för att drivmedelsför- brukningen skulle öka. 1 det fortsatta arbetet bör därför dessa frågor närmare klarläggas.

Jag räknar med att det organ som skall leda arbetet med introduktions- planen kommer att nära samarbeta med statens naturvårdsverk när frågor rörande miljöeffekter av alternativa drivmedel behandlas.

Låginblandning av metanol och etanol. dvs. inblandning till ca 5 % bedöms inte medföra behov av omställning. Den ringa inblandningsgraden gör emellertid att oljeersättningseffekten blir liten. Låginblandning kan dock vara en möjlighet att under i första hand ett inledningsskedc åstad- komma en utjämning mellan tillgång och efterfrågan på motoralkoholer. En förutsättning skulle därmed finnas för att så snart som möjligt starta produktion i begränsad omfattning av motoralkoholer. vilket skulle kunna vara värdefullt för att bl. a. utveckla produktionsmetoderna.

Det är f.n. inte helt klarlagt vilken inblandningsgrad som man utan omställning kan använda i drivmedel för fordon som säljs i Sverige. Det är också osäkert vid vilken inblandningsprocent som mer omfattande om- ställning av distributionssystemet behöver vidtas. Särskilt metanol har korroderande verkan i cisterner och drivmedelstankar av nuvarande ut— formning. Jag räknar med att utredningsarbetet under etapp | skall ge ett bättre underlag för att bedöma denna fråga. Då bör också miljöaspekterna vid användning av ett drivmedel med låginblandning av motoralkoholer klarläggas närmare.

Enligt vad jag har erfarit är Oljekonsumenternas förbund (OK) berett att pröva låginblandning av etanol inom en begränsad del av sitt distributions-

Prop. 1980/81z90 Bilagal Industridepartementet 216

område. Verksamheten skall enligt planerna baseras på produktion av ca 6000 m3 etanol per år i en försöksanläggning. En sådan introduktion av bensin med låginblandning av etanol skulle kunna ge värdefulla erfarenhe- ter för dct fortsatta arbetet samtidigt som en viss oljeersättning skulle ske. Det vore mot denna bakgrund värdefullt om den planerade verksamheten kom till stånd. Jag återkommer i det följande till produktionen av etanol.

Sammanfattningsvis föreslår jag således en intrOt'luktionsplan för alter- nativa drivmedel bestående av dels en omfattande och kraftfull satsning på utveckling och införande av fordon för drift med MI00-bränsle. dels en intensifierad verksamhet för att närmare klarlägga förutsättningarna för en introduktion av blandbränsle. bl. a. genom praktiska prov med användning av blandbränsle. Jag räknar med att regeringen kan återkomma med en redovisning av det arbete som har bedrivits och med förslag till fortsatt inriktning senast under år 1983.

Den introduktionsplan för alternativa drivmedel som jag har föreslagit bör enligt min bedömning kunna medföra en oljeersättning år 1990 om l—3 TWh per år.

För att genomföra den plan jag har föreslagit krävs förutom insatser för utveckling av nya motorer också förstärkta utrednings- och myndighetsre- surser. Jag kommer i det följande (kapitel ll) att föreslå att en ny energi- myndighet bildas. En viktig uppgift för denna myndighet blir att verka för utveckling och introduktion av alternativa drivmedel. Myndigheten kom- mer naturligen att få ansvaret för att närmare planera och leda genomfö- randet av den introduktionsplan som läggs fast. ! avvaktan på att den nya myndigheten inrättas har (_)ED ansvaret för denna verksamhet. Delegatio- nen kommer att få utökade sekretariatsresurser härför. Enligt vad jag har erfarit kommer delegationen inom kort att bilda en särskild arbetsgrupp för dessa frågor.

En betydande resurs inom detta område utgörs av Svensk Metanolut- veckling AB (SMAB). som ägs av Studsvik Energiteknik AB (80 %). Svenska Petroleum AB (10 57) och Volvo Energi AB (H) ”P?—). Bolaget. som bildades år l975. hari det tidiga inledningsskede. som vi har befunnit oss i på detta område. svarat för varierande arbetsuppgifter rörande alternativa drivmedel. När nu en introduktionsplan för alternativa drivmedel läggs fast samtidigt som en väsentlig förändring sker av myndighetsorganisationen på energiområdet är det naturligt att SMAst insatser koncentreras till sådana uppgifter. där bolagets arbetsformer och kompetens kan utnyttjas bäst.

SMAB bör kunna åta sig att genomföra försök och tekniska utredningar. som ingår i introduktionsplancn och i energiforskningsprogrammet. Bola- gets verksamhet bör därvid gälla utredningsarbete rörande främst utveck- ling och anpassning av motorer. Därmed utnyttjas den fördel som det innebär att en svensk motortillverkare ingår bland bolagets ägare. SMAB bör också kunna delta med teknisk expertis i utrednings- och utvecklings-

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 217

arbete rörande produktion av motoralkoholer. För bolagets basverksam— het finns. som chefen för industridepartementet närmare kommer att redo- visa. en av regeringen godkänd plan för åren 1979—1981. Jag räknar med att bolaget för de närmast följande åren kommer att redovisa en motsva- rande plan. så utformad att verksamheten inriktas på att stödja genomfö- randet av introduktionsplancn för alternativa drivmedel och på att genom- föra insatser inom energiforskningsprogrammet som chefen för industride- partementet strax kommer att föreslå. Jag har i denna fråga samrått med honom.

Jag övergår nu till att behandla frågor om j't'irst'iijning med motoralko- holer. På medellång sikt måste de mängder metanol. som kommer att behövas för användning i Sverige. importeras eller framställas i landet ur importerade råvaror. främst kol eller s. k. restoljor från raffinaderierna.

Vid eventuell import bör med hänsyn till försörjningstryggheten främst metanol framställd av naturgas. som på ett försörjningstryggt sätt kan erhållas från närliggande områden. komma i fråga. Som jag tidigare har nämnt har förhandlingar inletts mellan svenska och norska företag om framtida leveranser av metanol.

Enligt vad jag erfarit kan ytterligare framställning av metanol bli aktuell vid mitten av 1980-talet genom tillkomst av ytterligare en produktionsen- het vid en nuvarande metanolanläggning i Holland. Produktionen baseras på naturgas som transporteras i rörledning från norska delen av Nordsjön. ()m ilandföring av naturgas i Norge kommer att ske torde viss produktion av metanol härav vara sannolik. En anläggning i Norge kan bli aktuell om sju till åtta år.

De stora gasmängder som under senare tid har påträffats i Nordsjön gör att metanol gjord på naturgas härifrån kan bli ett försörjningssäkert och varaktigt alternativ. Jag vill dock framhålla att den prisutveckling. som har skett på naturgas under senare tid. har försämrat möjligheterna att utnyttja etanol som ersättning för bensin och dieselolja. Detta gäller särskilt med tanke på att omvandlingen till metanol sker med betydande energiförlus- ter. De största möjligheterna att erhålla metanol till sådana priser att metanol kan konkurrera med bensin och dieselolja torde finnas om fram- ställning kan ske ur naturgas. som saknar annat primärt användningsområ- de. t. ex. genom att den utvinns i områden där gasledningar saknas.

På längre sikt — enligt OED tidigast omkring år 1990 — kan det finnas möjlighet att framställa metanol ur inhemska råvaror. Under senare tid har möjligheterna till metanolframställning ur syntesgas framställd genom för- gasning av ved och torv utretts. Några av de remissinstanser som har yttrat sig över OED:s rapport påpekar att en konkurrens om vedråvaran mellan olika användarintressen kommer att uppstå i framtiden. Bl.a. delegationen för energiforskning framhåller de fördelar som skiffer har i förhållande till ved och torv som råvara för metanolframställning.

Frågan om produktion av metanol ur inhemska bränslen är f.n. av

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 218

forsknings- och utvecklingskaraktär. Frågan har under tämligen lång tid inget samband med försörjningen av metanol för användning i Sverige. Chefen för industridepartementet kommer senare denna dag att redovisa de förslag. som har kommit fram i fråga om ytterligare utvecklingsinsatser rörande teknik för produktion av drivmedel ur inhemska bränslen. I flera länder. bl.a. i Förbundsrepubliken Tyskland. har ett omfattande arbete bedrivits för att utveckla metoder för förgasning av fasta bränslen. Ett nära samarbete med dessa länder bör därför eftersträvas.

Etanol har f.n. de bästa förutså'ittningarna för produktion ur inhemska råvaror. De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för etanolproduk- tion ur sockerbetor och andra produkter har. som jag tidigare har redovi- sat. behandlats av etanolutredningen. Utredningen framhåller att storleken av den framtida etanolproduktionen bör bli beroende av erfarenheterna från inledande produktion av etanol. Flertalet remissinstanser delar denna uppfattning. Det kan således vara motiverat att uppföra en prototyp- och demonstrationsanläggning för framställning av etanol. om den teknik som skall användas bedöms kunna medföra väsentliga minskningar av kostna- derna. så att produktionen på sikt blir lönsam. Av stort intresse är härvid det s. k. Skaraborgsprojektet. som skulle kunna medföra en produktion av ca 6000 m3 etanol per år. Som jag tidigare har redovisat är OK berett att utnyttja etanolen genom att blanda den i nuvarande kvalitet för s. k. regularbensin. Frågor om stöd till en anläggning av detta slag prövas av delegationen (] 1980: 08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond.

Etanolutredningcn har även studerat möjligheterna att bygga om det nedläggningshotade sockerbruket i Karpalund för etanolproduktion. Jag konstaterar att Svenska Sockerfabriks AB i sitt remissyttrande över utred- ningens betänkande har förklarat sig berett att utföra detaljprojektering av etanolproduktion vid denna anläggning.

Jag vill i sammanhanget erinra om de förändringar av uttagna skatter och avgifter på motoralkoholer som nyligen har vidtagits. Riksdagen beslöt i december 1980 (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19. rskr 1980/81:100) att särskild beredskapsavgift inte skall erläggas för motoralkoholer. Motivet härför är att det f.n. saknas skäl att beredskapslagra sådana drivmedel. Som en följd av denna åtgärd ändrades skatten på motoralkoholer till sammanlagt 73 öre per liter. vilket är ungefär hälften av den skatt som erläggs för bensin. Det innebär att skatteuttaget på metanol. som per liter har hälften så stort energiinnehåll som bensin. blir detsamma som skatteut- taget på bensin räknat per energiinnehåll.

Det förhållande att metanol och etanol har belagts med lika stor skatt per liter innebär att den skatt som tas ut på etanol räknat per energiinnehåll är ca 25 % lägre än skatten på metanol och bensin. Denna skillnad i beskatt- ning skulle kunna vara motiverad av försörjningstrygghetsskäl om etanol framställs i landet av inhemska råvaror och om dessa kan påräknas vid t. ex. avspärrning medan metanol importeras på ett sådant sätt att en lägre

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 2l9

grad av försörjningstrygghet erhålls. Hur försörjningen av motoralkoholer till en svensk marknad skall ske i framtiden är emellertid av naturliga skäl ännu inte klarlagt. Det saknas därför f.n. närmare underlag för att ta ställning till om den rådande skillnaden i beskattningen av metanol och etanol är energipolitiskt motiverad. Jag vill erinra om att kommittén (B 1979:06) om beskattning av energi m.m. f.n. utreder möjligheterna att ge energibeskattningen en utformning. som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion. Enligt direktiven skall utredningen behandla även beskatt- ningen av alternativa drivmedel. Det finns därför anledning att återkomma till denna fråga när energiskattcutredningen har redovisat resulatet av sitt arbete. _

Jag övergår nu till att behandla andra utvecklingslinjcr inom detta områ- de. Stort intresse bland de alternativa drivmedlen tilldrar sig syntetisk bensin. som skulle kunna utnyttjas i befintliga distributions- och lagrings- system och i befintliga fordon utan större förändringar eller omställningar. Betydande arbete rörande framställning av syntetisk bensin bedrivs f. n. på olika håll i världen. Exempelvis har man. somjag tidigare har nämnt. i Nya Zeeland beslutat att uppföra en anläggning för framställning av tämli- gen stora mängder syntetisk bensin ur naturgas. Det arbete som pågår inom detta område måste dock ännu betecknas som främst försöksverk- samhet. Såvitt nu kan bedömas kan syntetisk bensin knappast vara kom- mersiellt tillgänglig i stor skala i Sverige förrän tidigast mot slutet av 1980- talet.

Det förhållande att syntetisk bensin kan utnyttjas i befintliga fordon och distributionssystem utgör en väsentlig fördel för detta drivmedel. Detta förhållande kan komma att motivera användning av syntetisk bensin fram- ställd ur bl.a. metanol. Det finns därför stor anledning att inom ramen för bl.a. energiforskningsprogrammet noga följa den internationella utveck- lingen rörande framställning och användning av syntetisk bensin. Chefen för industridepartementet kommer i det följande (kapitel 15) att föreslå utvecklingsinsatser härvidlag.

Moro/gm. främst gasol. förekommer som drivmedel i flera länder. En viss användning av motorgas har också börjat ske i Sverige. bl.a. som en följd av att skatten på gasol är lägre än skatten på bensin. Ett växande utbud av motorgas kan förutses på världsmarknaden. bl.a. som en följd av att stora mängder gas erhålls vid utvinning i Nordsjön.

Jag ser den ökande användningen av motorgas som fördelaktig då den vidgar basen för vår drivmedelsförsörjning. Dessutom har motorgasen betydande fördelar från miljö- och hälsosynpunkt. Även om detta drivme- del inte utgör något långsiktigt alternativ till bensin bör det betraktas som ett värdefullt komplement för att något öka vår försörjningstrygghet inom drivmedelsområdet. Användning av motorgas torde av bl.a. distributions- tekniska skäl främst komma att ske i fordonsflottor med begränsad geogra- fisk rörlighet. t.ex. fordon som bara används i storstadstratik.

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 220

På längre sikt kan bl.a. elfordon och rt'ilgusjlin'dmt komma att användas. Viss försöksverksamhet med elfordon pågar f. n. vid bl.a. nägra statliga verk. Utvecklingen i andra länder inom dessa områden följs bl.a. inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet. Ett svenskt kunnande inom området kan komma att bli av betydelse. Det finns därför anledning att se positivt på det arbete som sker inom bl.a. industrin härvidlag.

Jag har nu redovisat min syn på den roll som alternativa drivmedel bör ha i energipolitiken under 1980-talet. Jag förordar att regeringen föreslår att riksdagen godkänner den introduktionsplan för sådana drivmedel som jag har-redogjort för.

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 221

8. Värmeförsörjning

Hänvisningar till S8

8.1. Inledning

Ungefär 40 % av landets totala slutliga energianvändning går åt för att värma upp byggnader och tillgodose behovet av ventilation och varmvat- ten i byggnaderna. Utvecklingen inom uppvärmningssektorn är således av avgörande betydelse för den svenska cnergiförst'itjningen.

Under senare år har leveranserna av fjärrvärme och el för uppvärm- ningsändamål ökat snabbt. Uppvärmning med enskilda oljepannor har minskat i omfattning men har fortfarande dominerande betydelse. Upp- värmning med ved- och fliseldade pannor har ökat men är fortfarande obetydlig ijämförelse med uppvärmning med oljeeldade pannor. Ungefär 64 % av uppvärmningsbehovet täcks f.n. med enskilda pannor i vilka bränslet i helt dominerande grad utgörs av olja. Fjärrvärmen täcker 24 % av uppvärmningsbehovct medan elvärmen svarar för resterande I2 % (se tabell 8.1). Ökningen av andelen fjärrvärme och elvärme sker dels genom övergång i befmtlig bebyggelse från uppvärmning med enskilda oljepannor till uppvärmning med fjärrvärme och elvärme. dels genom att nytillkom- mande bebyggelse direkt ansluts till fjärrvärme eller elvärme. Fjärrvär- mens marknadsandel i nybyggda flerfamiljshus har under senare år varit ca 60 % medan elvärmens andel i nytillkommande småhus har varit ca 65 CF.-. Övergången från olja till elvärme låg för några år sedan på en mycket låg nivå bl. a. av ekonomiska skäl samt på grund av osäkerhet om den framtida tillgången på elektrisk kraft. Det senaste året har de kraftiga prishöjningar- na på olja samt resultatet av folkomröstningen medfört att övergången till elvärme har ökat.

Kommunernas möjligheter att finansiera ljärrvärmeutbyggnader var tidi- gare mindre tillfredsställande bl. a. beroende på kommunlånens korta amorteringstider i förhållande till fjärrvärmeanläggningarnas tekniska livs- längd. I_.ånemöjligheterna har nttmera väsentligt förbättrats. Behovet av investeringsmedel kommer i framtiden att öka. bl.a. om det förslag till lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle som jag senare skall återkomma till. genomförs. Jag återkommer senare (avsnitt 8.3.3) till frå- gan om finansiering av fjärrvärmeutbyggnader.

Med stöd av regeringens bemyndigade den 22 december l977 tillkallades en kommittc' ([ l977: ll) om omställbara eldningsanläggningar (OEA). Kommitténs främsta uppgift var enligt direktiven att belysa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra värmeproducerandc och fossilbaserade elprot'lueerande anläggningar för drift med fasta bränslen under normala förhållanden och att överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighet att föreskriva att nya eldnings- anläggningar utformas så att de kan eldas med fasta bränslen. Kommittén avlämnade ijanuari 1980 betänkandet (SOU 1980:9) Övergång till fasta

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 222

bränslen. Betänkandet har remissbehandlats. En redogörelse för kommit- téns förslag och remissinstansernas synpunkter härpå redovisas i bilaga 1.9. Jag återkommer senare (avsnitt 8.2) till denna fråga.

Storstädernas värmeförsörjning är idag nästan helt grundad på olja. Användning av spillvärme från kärnkraftverken har i flera omgångar utretts för Stockholms. Göteborgs och Malmös värmeförsörjning.

Våren 1979 utredde statens industriverk (SIND) Storstockholms fjärr- värmeförsörjning. Utredningen som redovisades i rapporten ("SIND I979: 4) har remissbehandlats. En redogörelse för utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter härpå redovisas i bilaga [_lt).

Under hösten 1980 har statens vattenfallsverk och Storstockholms Ener- gi AB (STOSEB) på nytt studerat möjligheterna att använda värme från kärnkraftverket i Forsmark för Storstockholms ljärrvärmeförsörjning. Re- sultatet har redovisats i utredningen Fjärrvärme från Forsmark (bilaga l.ll). Utredningen visar att projektet bör vara tekniskt genomförbart och att ekonomin är fördelaktig jämfört med andra alternativ för Storstoek- holms värmeförsörjning.

Enligt vad jag har erfarit avser STOSEB och Forsmarks Kraftgrupp AB att ta upp förhandlingar om möjligheterna att utnyttja värme från kärn- kraftverket i Forsmark. Under förutsättning att projektet kan genomföras på kommersiella grunder och de STOSEB-kommuner sotn berörs av pro- jektet bestämmer sig för detta alternativ har jag inget att erinra mot att Storstockholms huvudsakliga fjärrvärmcförsörjning grundas på värme från Forsmark.

Jag är däremot av olika skäl tveksam till att på motsvarande sätt utnyttja kärnkraftverken i Ringhals och Barsebäck för Göteborgs- resp. Malmö- Lundregionens värmeförsörjning. Jag återkommer senare (avsnitt 8.3.5) till denna fråga.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 april 1980 tillkallades en kommitté ([ l980:()5) om vissa frågor om elanvändning. elanvändnings- kommittén (ELAK). Kommitténs uppgifter var enligt direktiven att utar- beta förslag till förbud mot direktverkande elvärme med clradiatoreri viss tillkommande permanentbcbyggelse samt att ange hur elenergi kan använ- das föratt spara olja utan att det uppstår låsningar till ett ökat eltttnyttjande i framtiden.

Kommittén avlämnade sitt betänkande (Ds l l98t'):22) El och (')lja i oktober 1980. Kommitténs förslag har remissbehandlats. En redogörelse för kommitténs förslag och remissinstansernas synpunkter härpå redovisas i bilaga l.lZ. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av elvärme (avsnitt 8.5).

Den enskilda uppvärmningen är som jag tidigare har nämnt praktiskt taget helt baserad på olja. företrädesvis lätt eldningsolja. Fjärrvärmen är f. n. nästan helt beroende av tttng eldningsolja.

Detta innebär sammantaget att oljeberoendet inom uppvärmningssek- torn är nära 90 (:?/"5. Ett så högt oljeberoende på ett område av central

|») IJ '.oJ

Hänvisningar till S8-1

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet

betydelse finnerjag oacceptabelt. Att reducera detta beroende kommer att kräva ett långvarigt och målmedvetet arbete med insatser av varierande karaktär. Det är angeläget att dessa insatser inleds snarast och att arbetet koncentreras till åtgärder som redan under 1980-talet påtagligt kan minska oljeberoendet.

Ett sätt att minska oljeanvändningen inom uppvärmningsområdet är att spara energi. Jag har tidigare redovisat åtgärder i detta syfte. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att lägga fram förslag om åtgärder för förbättrad energihushållning inom byggnadssektorn. Av väsentlig bety- delse såväl från energiförsörjningssynpunkt som från miljösynpunkt är också att i snabb takt minska användningen av enskild oljepanna för uppvärmning. Jag återkommer till detta i samband med behandlingen av ELAK:s förslag (avsnitt 8.5).

Jag vill understryka att en övergång till fjärrvärme inte innebär någon väsentlig minskning av oljeberoendet. såvida inte värmetillförseln grundar sig på spillvärme. solvärme. utnyttjande av värmepumpar eller andra ener- giråvaror än olja. t. ex. kol. torv eller flis. En lag om utförande av eldnings- anläggningar för fast bränsle skulle ktrnna medverka till att påtagligt mins- ka oljeberoendet inom tjz'irrvärmesektorn. Ett annat styrmedel är den nyligen inrättade oljeersättningsfonden. Genom en kraftig satsning på forskning. utveckling och demonstration av solvärmeanläggningar samt insatser för att introducera och sprida solvärrnetekniken. som jag senare (avsnitt 8.7) skall återkomma till. läggs en grund för ett framtida utnyttjan- de av solenergi för uppvärmningsändamål.

Jag grundar mina bedömningar av uppvärrnningssektorns användning av olika bränslen och energislag på bl.a. det program för oljeersättning som presenterats av oljeersättningsdelegationen (] l979:()l) och ELAK:s för- slag.

'l'ahell 8.l Nettoenergibehovet fördelat på uppvärmningsform. 'I'Wh

1979 l985 [990 högre lägre högre lägre använd- använd— använd- använd- nings— nings- nings— nings— nivå nivå nivå nivå

l-"jå'trrvärme 26 37 35 46 40 Elvärme l3 20—30 20—30 26—32” 26—32”

Solvärme” — — — ()—l ()—l

Ovrig upp- värmning 7(l 47—37 42—32 30—23 24— I7 [09 104 97 102 90

"' Solvärme till ett större belopp (()—l TWh år I985 och 1—2 TWh år I99()) ingår ttnder rubriken Fjärrvärme. Här redovisas enbart enskild soluppvt'irmning. *" Varav drivenergi till värmepumpar. 3 'l'Wh. ' Industrins byggnader ingår ej. frånsett den del som värms med fjärrvärme. : Energibehovet exkl. omvandlingsförluster. Förlusterna i t. ex. enskilda oljepannor ingår således ej.

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 224

Jag har tidigare (avsnitt 4.6) redovisat de cnergianvändningsnivåcr som jag anser rimliga att räkna med år l985 och 1990. För uppvärmningssek- torn'. bedömer jag att nettoenergibehovetz. fördelar sig på uppvärmnings- form cnligt tabell 8. |.

De intervall som anges speglar dels svårigheterna att bedöma utfallet av besparingsåtgärderna och dels svårigheten att bedöma de olika uppvärm- ningssättens andelar av den totala uppvärmningen.

Värmebehovet i fjärrvärmesystemen vid den högre användningsnivån bedömerjag kttnna tillgodoses enligt tabell 8.2. Jag har därvid räknat med att värm *avtappning från Forsmark 3 kommer till stånd. Om så inte sker ökar mängden olja och fasta bränslen i kraftvärmeverk och hetvattencen- traler eller mängden elenergi för drift av värmepumpar.

Tabell 8.2 Värmeproduktion i fjärrvärmesystem. TWh

I979 l985 l99t)

Kraftvi'trmeverk

()lja 15.8 lt) 4 Fasta bränslen ().5 2 14 Hetvattencentraler

Olja lI.7 lb— IS 9—3 Fasta bränslen () 7 X— lZ Värme från kärn— .. kraftverk — _ (; (')vrig spillvärme. inkl.

sopförbrå'tnning 1.5 3 3—4 Solvärme — ()-—l I—2 lil — 3 1 Summa värrneprodttktion (inkl. distributions— förluster) 29.5 4! Sl

8.2 Lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle

Som jag tidigare nämnt utförs i dag nästan alla eldningsanläggningar så att endast olja kan användas som bränsle. För att det skall vara möjligt att genomföra det mycket ambitiösa programmet för oljeersättning som jag tidigare (kapitel 6) har redogjort för måste större cldningsanläggningar utföras för andra bränslen än olja.

Mot denna bakgrund har inom industridepartcmentet. efter förslag från utredningen (I 1977: l l ) om omställbara eldningsanläggningar (()EA). Litar- betats ett förslag till lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle. Lagförslaget tillställdes lagrådet genom lagrådsremiss efter beslut vid regcringssamntanträde den 4 december 1980.

Förslaget. som lämnats utan erinran av lagrådet. bör föreläggas riksda— gen och fogas till protokollet i detta ärende som bihang A. Utdrag ur regeringsprotokoll med lagrådsremiss samt lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bihang B och lui/tung C.

Hänvisningar till PS12

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet

IJ I”») '.II

En av lagrådets ledamöter har ansett att lagförslagets straftbestämmelse bör utgå. För egen del anser jag dock i likhet med lagrådets övriga leda- möter. att lagen bör innehålla en sådan bestämmelse.

Som framgår av min anmälan vid lagrådsremissen ingår som ett viktigt led i oljeersättningspolitiken att eldningsanläggningar utförs sa att annat bränsle än olja kan användas. Enligt den föreslagna lagen skall större eldningsanläggningar i fortsättningen utföras så att de kan eldas med fast bränsle och mindre anläggningar så att de kan eldas med fast inhemskt bränsle utan omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar. Grän- sen mellan större och mindre anläggningar sätts vid en beräknat) årlig bränsleförbrukning om 180 terajoule. motsvarande ca 5000 m3 tjockolja.

Lagen gäller flertalet eldningsanläggningar för byggnadsuppvärmning. elproduktion eller användning i industriella processer.

Kravet på utförande för fastbränsleeldning gäller nytillkommande an- läggningar. Även befintliga anläggningar omfattas så snart pannan byts ut vilket innebär att alla anläggningar efter hand kommer att omfattas. Möjlig- het till undantag finns från kravet på utförande för eldning med fast bränsle. t.ex. vid särskilt höga kostnader för fastbränsleeldning eller vid stora miljöproblem beroende på t.ex. olämplig lokalisering. Lagen avses träda i kraft den ljanuari 1982.

i fråga om bakgrund och motiv till den föreslagna lagen vill jag hänvisa till min anmälan vid lagrådsremissen. Jag framhöll emellertid då att jag skulle återkomma till vissa frågor i energipropositionen. Jag vill med anledning härav anföra följande.

Vid remitteringen av OEAzs betänkande (SOU l980: 09) Övergång till fasta bränslen framförde flera remissinstanser att finansieringen måste vara ordnad innan en lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle införs. Jag kommer senare (avsnitt 8.3.3) att redovisa min syn på finansiering av fjärrvärmeutbyggnader. Riksbanken har ställt sig positiv till att investeringar i eldningsanläggningar för fast bränsle skall kunna finansi- eras inom ramen för de s.k. fjärrvärmelånen. Rcmissinstansernas syn- punkter vad gäller finansieringsmöjligheterna torde därmed vara tillgodo- sedda.

Några remissinstanser anförde att miljökrav för användning av fasta bränslen måste vara uppställda innan lagstiftningen genomförs. Det är av stor vikt att effektiva miljöskyddsåtgärder tillämpas vid en övergång till fasta bränslen så att en försämring av miljöförhållandena undviks. Jag anser att de miljökrav som bör ställas vid användning av fasta bränslen tillfredsställande kan tillgodoses inom ramen för gällande miljölagstiftning. Jag har tidigare (kapitel 7) redogjort för min syn på miljöfrågorna vid användning av fasta bränslen.

Vid lagrådsremissen anförde jag att ijärrvärmens konkurrenskraft gent- emot mindre oljeeldade anläggningar kan påverkas negativt av kravet på fastbränsleeldning. Jag anförde därvid att dispensgivningen skall vara yt- l6 Riksdagen 1980/"81. I .runrf. Nr 90

Prop. 1980/81:90 Bilaga 1 Industridepartementet 226

terst restriktiv om en mindre anläggning finns i ett område där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad och den aktuella fastigheten är lämpad att anslutas till fjärrvärmesystemet.

Vid lagrådsremissen anförde jag även att inom områden där naturgas distribueras eller avses bli distribuerad bör mindre eldningsanläggningar för naturgas generellt undantas från lagens krav på att mindre eldningsan- läggningar utan omfattande ombyggnadsarbeten eller kompletteringar skall kunna eldas med inhemskt fast bränsle. För att möjliggöra en senare användning av andra uppvärmningsformer finns det dock skäl att ställa vissa krav på byggnader som uppvärms med naturgas. Chefen för bostads- departementet kommer senare att lägga fram förslag till krav på byggnader som uppvärms med naturgas eller elenergi.

8.3 Fjärrvärme

8.3.1 Inledning

Fjärrvärme distribueras i Sverige genomgående i form av hetvatten. Hetvattnet matas vid en temperatur av 900C—l200C från produktionsan- läggningen in i ett slutet ledningssystem till konsumenterna och tillbaka till anläggningen. där temperaturen på hctvattnet har sjunkit till arc—5000 Fjärrvärme finns f.n. utbyggt i större eller mindre omfattning i ett 80-tal kommuner och ytterligare ett l0-tal har planer på utbyggnad. Fjärrvärme utnyttjas främst i tätorternas centrala delar och det är där i första hand fierfamiljshus. industrier. sjukhus. skolor o.s.v. som ansluts. F.n. värms ungefär hälften av landets fierfamiljshus med fjärrvärme. Som jag tidigare har nämnt svarar fjärrvärme för 24 'i'? av nettoenergibehovet för upp- värmning i landet. Den anslutna effekten till ljärrsystemen uppgick år I979 till ca l3000 MW och har under senare år ökat med i runda tal 1000 MW per år. Den årliga ökningen motsvarar ca 2 TWh värmeenergi eller ca 2 532- av dagens uppvärmningsbehov.

Fjärrvärme uppvisar i förhållande till enskild uppvärmning fördelar från såväl miljösynpunkt som encrgipolitisk synpunkt. Fördelarna från miljö- synpunkt består i att utsläppen koncentreras till några få utsläpp som genom höga skorstenar sker på hög höjd.

En övergång till fjärrvärme innebär i allmänhet en energibesparing ge- nom att eldningsanläggningar i tjärrvå'rrmesystem har högre verkningsgrad än enskilda pannor. ] eldningsanläggningar som ingår i fjärrvärmesystem är det möjligt att använda mindre förädlade oljeprodukter än i små enskilda pannor. Ett ljärrvärmesystem är flexibelt på så sätt att det möjliggör värmeproduktion med hjälp av flera olika energiråvaror. Man kan alltså titan radikala förändringar i distributionssystemet successivt anpassa ctt fjärrvärmesystem från oljeeldning till eldning med fasta bränslen. t.ex. kol. torv eller flis. Det finns också möjligheter att med relativt enkel teknik ta till vara vissa bidrag från solvärme i de befintliga fjärrvärmesystemen.

Prop. 1980/81:90 Bilaga ] Industridepartementet 227

Ett vältrtbyggt fjärrvärmenät är vidare nödvändigt för att det skall vara möjligt att tillgodogöra sig spillvärme från industrier, värme från sopför- bränningsanläggningar och värme från kärnkrt'tftverk. Det kan vidare trn- derlätta introduktionen av solvärme. Det är ett viktigt led i arbetet att skapa en god energihtrshållning att utnyttja sådana möjligheter där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt.

Välutbyggda fjärrvärmenät är även en förutsi'tttning för att bygga ut kraftvärmeverk för samtidig produktion av el och värme i de stora tätorter- na. Jämfört mcd fossileldade kondenskraftverk är kraftvärmeverken över- lägsna från cnergihushållningssynpttnkt. Som jag senare (avsnitt 9.9) kom- mer att behandla mer utförligt kommer riksdagsbeslutet om avvecklingen av kärnkraften att ställa stora krav på planering för och utbyggnad av ersättande kraftproduktion. För att kärnkraften skall ktrnna avvecklas trtan en mycket omfattande utbyggnad av fossileldade kondenskraftverk måste vältttbyggda fjärrvärmenät som kan ge underlag för elproduktion i kraft— värmeverk byggas ut under l980-talet. Enbart genom en fortsatt och ortt- fattande utbyggnad av fjärrvärmenäten skapas förutsättningar för en fram- tida ambitiös kraftvärmcutbyggnad. Lägre vattentemperaturer i fjärrvär- rnesystcmen skulle öka tttbytct av elenergi i krt'tftvärmeverk.

Det är angeläget att det inom ramen för den kommunala ettergiplanering- en tillses att omfattningen av lämpliga fjärrvärmeområden inte onödigtvis minskas genom att individuella trppvärmningsformer används inom dessa områden.

Enligt min uppfattning är det önskvärt med en utbyggnad av fjärrvärme i en takt av ca l000 MW per år trndcr l980—talet. Därmed skttlle man nå en ansluten effekt av ca 23 000 MW år l990. Detta år skttlle tjärrvi'trmen i så fall svara för 46 miljarder kilowattimmar värme eller trngefär hälften av landets behov av uppvärmning av bostäder. lokaler och övriga byggnader.

Under 1980-talet bedöms tillgången på elprodtlktionskapacitet komma att bli god. Det innebär att det inte kommer att finnas behov av nya kraftvärmeverk ttnder l980-talets första hälft. Skäl kan därför enligt min mening framföras för att trnder första halvan av l980-talet satsa på hetvat- tencentraler för värmeproduktion. Mot sltrtet av l980-talel bör några nya kraftvärmeverk kotnma till stånd. Även värmepumpar kan då få betydelse. Den stora satsningen under l980-talet på utbyggnad av fjärrvärmenäten bör trnder l990-talet ktrnna följas av en omfattande utbyggnad av kraftvär- meverk. Jag återkommer senare (avsnitt 9.6 och 9.9.) till detta.

i enlighet med vad jag tidigare har anfört om omställbara eldningsanlägg- ningar skall produktionsanläggningar byggas för fasta bränslen.

Jag anser det i första hand att vara angeläget att fjärrvärme införs eller expanderar i sådana tätorter som har en bebyggelsestrtrkttrr och en ontfatt- ning som dels gör tjärrvärmcutbyggnad ekonomiskt motiverad och dels ger ett värmeunderlag av sådan storlek att kraftvärmeverk av ekonomisk storlek senare kan introduceras.

Prop. 1980/81:90 Bilaga] Industridepartementet 228

Däremot anser jag att återhållsamhet nu bör iakttas då det gäller att utsträcka fjärrvärmenäten till glesare bebyggelse i etablerade fjärrvär- meorter. Skälen härför är bl.a. att energibesparingen med tjärrvärme i sådana områden kan vara obetydlig eller rentav negativ och att en fjärrvär- meutbyggnad med konventionell distributionsteknik i sådana områden kan innebära en läsning som medför att exempelvis introduktion av ny teknik försvåras. ] sådana områden hör elvärme. individuell vedeldning och inom vissa områden på sikt gasvärme kunna erbjuda fördelarjämfört med tjärr- värme. Jag är också tveksam till en omfattande introduktion av fjärrvärme med konventionell distributionsteknik i tätorter som inte är så stora att kraftvärmeverk senare kan introduceras med rimlig ekonomi. Kommuner- na bör ha goda förutsättningar att bedöma hur de nödvändiga avvi'tgningar- na skall göras.

Fjärr 'ärmesystem dimensioneras f.n. för relativt höga temperaturer. l-"ramledningstempe 'aturen är i allmänhet ea IZUOC på vintern och ca 900C på sommaren. Dessa höga temperatur-nivåer innebär att möjligheterna att på ekonomiskt rimliga villkor utnyttja exempelvis solvärme. färmepumpar och spillvärme är begränsade. En tänkbar möjlighet är dock att använda solvärme för att höja returvattentemperaturen i fjärrvärmenäten. De tem- peraturer som fordras för att uppvärma de enskilda fastigheterna är väsent- ligt lägre än framledningstemperaturen i fjärrvärmenäten. Detta skapar förbättrade förutsi'tttningar för att reducera temperaturniväerna i fjärrvär— mesystemen. vilket i sin tur skulle underlätta en framtida introduktion av lågtempererade värmekällor.

Jag finner det angeläget att möjligheterna att introducera solvärme. spill 'ärme och värmepumpar i tjärrvärmesystemen i större utsträckning än hittills undersöks vid planeringen av nya. framförallt mindre fjärrvärmenät och vid ombyggnad av befintliga system.

lnom energiforskningsprogrammets ram bedrivs arbete för att utveckla ny distributionsteknik för varmvatten. Det är angeläget att ta fram billiga lösningar som dels kan motivera att fjärr 'årme utsträcks till glesare bebyg— gelse. dels kan göra en sänkning av temperaturnivåerna attraktiv från ektmomisk synpunkt. I det program för energiforskning för treårsperioden l98l/82—l983/84 som chefen för industridepartementet senare (avsnitt l5.2.3.8) kommer att föreslå ingår en ökad insats inom detta område. I jämförelse med energiforskningsprogrammet för föregående treårsperiod är det områdena värmepumpar och distributionsteknik som får den största ökningen av anslagen.

Kommunerna har genom lagen om kommunal energiplancring alagts ett ansvar för att främja hushållningen med energi. Med hänsyn till att kom- munerna ofta är direkt engagerade inom värmeförsörjningen och med hänsyn till värmeförsörjningens stora betydelse i landets encrgibalans är kommunernas insatser på detta ("inträde av särskild vikt. Kommunerna har en rad instrument till sitt förfogande för att kunna förverkliga intentionerna

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 229

i den kommunala energiplaner'ingen. Som exempel kan nämnas byggnads- lagstiftningen. lagen om allmänna sz'irrvärmeanläggningar och den i ellagen införda befrielsen för eldistributören att leverera el för uppvärmningsända- mål inom fjärrvärmeområden. Dessa instrument möjliggör bl.a. en ratio- nell planering av ljärrvärmenätens utsträckning. Bostadslån utgår under förutsättning bl.a. av att huset ansluts till befintlig ljärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning. om sådan anslutning är möjlig och om särskilda skäl däremot inte föreligger. Det kommunala förmedlingsor- ganet skall yttra sig över ansökningen om bostadslån. Även härigenom kan kommunerna styra utvecklingen så att en anslutning av områden. som från samhällsekonomisk synpunkt lämpligen bör ljärrvärmas. verkligen kom- mer till stånd.

Statligt ekonomiskt stöd för anslutning av en byggnad till fjärrvärme lämnas vidare inom ramen för reglerna om energisparstöd.

Kommunerna har också viktiga uppgifter när det gäller genomförandet av energisparandet inom ramen för den av riksdagen beslutade energispar- planen för befrntlig bebyggelse. Som jag har framhållit tidigare (avsnitt 4.4.2) bör åtgärder för energihushållning avvägas mot åtgärder för tillförsel av energi. Insatserna för att spara energi bör enligt min mening stämmas av mot kostnaderna för att värma upp byggnader. Detta innebär bl. a. att vid planeringen av energibesparandet i byggnader hänsyn måste tas till befint- liga och planerade värmeförsörjningssystern inom området. Detta gäller som jag tidigare (avsnitt 4.2.1) har framhållit särskilt när dessa system bygger på möjligheterna att utnyttja kraftvärme eller spillvärme.

Det kommunala förmedlingsorganet skall enligt förordningen (1980: 334) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. avge yttrande i ärenden om stöd enligt förordningen. Förmedlingsorganet har därvid möjlighet att mot bakgrund av t. ex. planer om värmeförsörjningen i kommunen avstyrka sådana ansökningar. Denna möjlighet är ett medel för kommunerna att styra energisparandet i bebyggelsen så att en lämplig avvägning mot åtgärder för tillförsel nås. Det är av vikt att kommunerna tar till vara denna möjlighet.

I kommunernas ansvar ingår också att välja lämpliga lösningar vad beträffar distributionssystemet för fjärrvärme och att välja lämpliga bräns- len eller andra energikällor för värmeproduktion i sådana system. Kommu- nernas åtgärder har härigenom en avgörande betydelse för våra möjlighe- ter att minska oljeberoendet inom uppvärmningssektorn. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt lagen om kommunal energi- planering förutom att i sin planering främja hushållningen med energi även har att verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Jag kommer senare (kapitel l2) att lämna vissa förslag rörande innehållet i och inriktningen av den kommunala energiplancringen.

Det är vidare angeläget att kommunerna i den fysiska planeringen beak- tar frågan om lokalisering av kraftvärmeverk.

Prop. l980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 230

8.3.2 Här/"värma.s'ystwnens.lörsörinirrg med bränslen

Som jag tidigare har nämnt baseras fjärrvärmeproduktionen i landet nästan helt på olja. Normalt är de fjärrvärmeproducerande anläggningarna byggda så att endast olja kan användas som bränsle utan genomgripande och tidskrävande ombyggnader. Fjärrvärmeförsörjningen är därmed sår- bar.

Vid en långvarig kris i oljetillförseln kan därför de som bori ljärrvärrnda hus komma att få störningar i sin uppvärmning. Vidare finns risken för betydande framtida prisstegringar på olja. l—länsynen till lji'rrrvz'irmekonsu- menterna gör det därför nödvändigt att andra energikällor än olja tas i anspråk i stor omfattning för fjärrvärmeförsörjningen. En utbyggnad av fjärrvärme i den omfattning jag har föreslagit skulle inte kunna accepteras om olja skulle utgöra det huvudsakliga bränslet.

Jag har tidigare föreslagit lagstiftning om att alla tillkommande större eldningsanläggningar skall utformas så att de kan eldas med fasta bränslen. Denna lag kommer somjag tidigare framhållit att beröra fjärrvärmesektorn i hög grad. Jag räknar med att nästan all fjärrvärmeutbyggnad i fortsätt- ningen kommer att grundas på fasta bränslen. Det nästan IOU procentiga oljeberoendet inom fjärrvi'rrmesektorn bör därför år [990 ha reducerats till l4—25 %. Detta kan uppnås genom en målmedveten satsning på ett flertal bränslen samt utnyttjandet av spillvärme och solvärme direkt eller med hjälp av värmepumpar och användning av elpannor i fjärrvärmesystemen sommartid.

Som jag återkommer till i avsnittet om storstädernas värmeförsörjning räknar jag med att Stockholmsregionen från slutet av l98t)—talet kommer att försörjas med värme från kärnkraftverket i Forsmark eller genom något annat försörjningsalternativ som är likvärdigt eller bättre såväl från ekono- misk synpunkt som från oljecrsättningssynpunkt.

Som jag tidigare har framhållit grundar jag mina bedömningar av fjärr- värmesystemens bränsleförsörjning på oljeersättningsdelegationens pro- gram för oljeersättning. De bränslen som kommer att användas i fjärrvär- mesystemen är flis. torv och kol. Flis och torv används lämpligen på orter med i förhållande till tillgången på dessa bränslen fördelaktigt läge. Flis och torv torde vidare främst komma att användas i mindre hetvattencen- traler och något eller några mindre kraftvärmeverk.

l orter med stora värmebehov är det somjag tidigare framhållit fördelak- tigt såväl från energiförsörjningssynpunkt som från miljösynpunkt att byg- ga sammanhängande fjärrvärmenät med stora hetvattencentraler och kraft- värmeverk. I sådana system är kol ofta det fördelaktigastc bränslet.

Vad gäller användning av torv i hetvattencentraler och kraftvärmeverk har statens vattenfallsverk inlett ett samarbete med Gällivare. Bodens. Umeå och Östersunds kommuner med syfte att få till stånd två hetvatten— centraler och två kraftvärmeverk. Denna form av samarbete anserjag vara

Prop. l980/81:90 Bilagal Industridepartementet 23)

av stor betydelse för möjligheterna att få igång en utveckling på torvområ- det. Jag räknar med att alla dessa anläggningar ska vara i drift senast år 1987.

Naturgas bör. med hänsyn till vad jag tidigare (avsnitt 7.3) har anfört beträffande de indikationer om prissättningen som vi f. n. har. inte använ- das som bränsle i fjärrvärmesystemen annat än möjligen för belastningsut- jämning eller under ett uppbyggnadsskede. Användning av naturgas för basproduktion i fjärrvärmesystem skulle leda till stora höjningar i upp- värmningskostnad för framför allt hyresgäster.

Jag har tidigare framhållit det önskvärda i att kommunerna planerar så att individuell eldning och användning av elvärme inte kommer att onödigt- vis minska omfattningen av lämpliga ljärrvärmeområden. Däremot bör individuell eldning. t. ex. med ved och inom vissa områden på sikt natur- gas. samt användning av elvärme komma till stånd i områden som inte är lämpliga för fjärrvärmebyggnad.

Under 1980-talet kommer det att frnnas elproduktionskapacitet tillgäng- lig med relativt låga rörliga kostnader. Elanvändningskommitte'n (ELAK) hari sitt betänkande (Ds I 1980: 22) El och Olja angett hur den tillgängliga kapaciteten bör användas för att spara olja.

ELAK:s förslag kommer senare (avsnitt 8.5) att behandlas mera utför- ligt. Jag vill dock redan nu ta upp de av ELAK:s förslag som har anknyt- ning till ljärrvärmesektorn.

ELAK föreslår bl.a. att elpannor installeras i fjärrvärmesystem. Avsik- ten är att elpannorna skall användas under perioder då elbehovet tillgo- doses helt med vattenkraft och kärnkraft. Sådana perioder kan under 1980- talet beräknas uppkomma sommartid.

ELAK anger att den nuvarande beskattningen på olja och el missgynnar el på ett påtagligt sätt. Eftersom frågan om energibeskattning f.n. utreds av utredningen (B 1979:06) om beskattning av energi m.m.. ansåg sig ELAK förhindrad att föreslå en höjning av oljeskatten för att få en neutral beskattning vid användning av olja och el för uppvärmningsändamål. ELAK föreslår istället att jämkning av elskattcn skall kunna ske vid användning av el i elpannor i fjärrvärmenät och inom industrin. Detta förfarande tillämpats redan i dag. '

ELAK föreslår för att underlätta skattejämkning. administrativa frå- gor oeh driften av elpannorna att kraftföretagen skall äga pannorna och leverera värme till kommunen eller industrin för en kostnad som något understiger kostnaden för oljeproducerad värme. Om kommunen eller industrin själv vill äga pannorna bör det enligt ELAK inte finnas några hinder för detta. Enda skillnaden jämfört med om kraftföretagen äger pannorna är att priset på den levererade elenergin måste sättas lägre för att räntor och amorteringar skall kunna betalas. Remissinstanserna är överlag positiva till ELAK:s förslag vad avser användning av elenergi i stora elpannor för att spara olja. Svenska kommunförbundet och Svenska vär- meverksföreningen anför att kommuner bör äga elpannorna.

Prop. l980/8l:90 Bilagal Industridepartementet 232

För egen del anser jag att den tillgängliga elproduktionskapaciteten bör användas för att så effektivt som möjligt ersätta olja. Ett sätt att ersätta olja är att använda elpannor i fjärrvärmenät och inom industrin trnder perioder då elbehovet tillgodoses helt med vattenkraft och kärnkraft. Det är där- emot olämpligt att använda elpannor i fjärrvärmesystem om man samtidigt täcker någon del av landets elbehov med oljeeldade kraftvå'rrmeverk och mottrycksanläggningar. Skälet är att man då inte sparar någon olja efter- som verkningsgraden i en hetvz'rttencentral är lika hög som i ett kraftvärme- verk och att distribtrtionsförluster för elenergin tillkomnrer.

Även jag anser att den nuvarande beskattningen på olja och el är ett hinder för en övergång från olja till el. Jag anser därför en utjämning av skatterelationen på olja och el angelägen. Jag har tidigare föreslagit att beredskapsavgiften på vissa oljeprodukter skall höjas med 23 kr/m'l. Detta är dock inte tillräckligt för att uppnå neutralitet i beskattningen på olja och el. Chefen för budgetdepartementet kommer att i annat sammanhang före- slå en höjning av den allmänna energiskatten på olja.

Som framgår av ELAK:s förslag fordrar användning av elpannor för att ersätta ttrng eldningsolja i fjärrvärmesystem och inom industrin att elskat- tenjämkas. Centrala driftledningen (CDL) har i december 1980 till budget- departementet inkommit med en skrivelse i detta ärende. CDL anser att det nuvarande systemet förjämkning av elskatt är krångligt och att det bör kunna förenklas. För egen del anser jag efter samråd nred chefen för budgetdepartementet att elskattcn bör jämkas vid användning av elpannor i fjärrvärmesystem och inom industrin. Även jag anser att det nuvarande systemet förjämkning av elskatt bör kunna förenklas. Chefen för budget- departementet har nyligen remitterat CDLzs skrivelse till riksskatteverket. statens vattenfallsverk. svenska kommunförbundet. svenska kraftverks- föreningen och till Sveriges industriförbund. Därefter kommer regeringen att kunna ta ställning till hur den föreslagna _jämkningen skall utformas.

Jag anser liksom ELAK att introduktionen av elpannor i fjärrvärmesy- stem skulle underlättas om även kraftföretagen kan stå som ägare till pannorna. Kraftföretagen har möjlighet att bestämma den från kraftbalans- synpunkt lämpliga kapaciteten med beaktande av olika tillrinning och tillgänglighet. Som jag senare (kapitel 13) skall återkomma till avserjag att föreslå att statens vattenfallsverk får disponera medel för investeringar i dylika elpannor. Om kommuner och företag själva vill äga elpannorna är det nattlrligtvis inget som hindrar detta.

Jag räknar med att fjärrvärmenäten år l990 kommer att behöva en bränsletilllörsel av ca 57 TWh. Industriell spillvärme inkl. sopförbränning bör kunna svara för 3 —4 'l'Wh. fasta bränslen som flis, torv och kol för 26— 30 TWh. solvärme för l—2 TWh. hetvatten från kärnkraftverk för ca 9 TWh samt elenergi för ca 3 'l'Wh. Oljan skulle därmed svara för endast 9— 15 TWh. Om värmeaytappning från Forsmark 3 inte kommer till stånd bör Storstockholms fjärrvärmeförsörjning ordnas så att åtminstone lika stor oljeersättning erhålls.

Prop. 1980/81: 90 Bilaga 1 Industridepartementet 233

8.3.3 Finansiering avfjärr)'ärmeutbyggnader

Utbyggnad av fjärrvärme finansieras sedan år 1977 till största delen genom de s.k. tjärrvärmelånen. Riksbanken lämnar emissionstillstånd för obligationslån för tillkommande utbyggnad av anläggningar för produktion och distribution av fjärrvärme. Obligationerna emitteras av kommunlåne- instituten, dvs. Kommunlåneinstitutet AB och Kommunkredit AB. som sedan genom sina resp. banker lämnar krediter till sökande kommuner. Det totala lånebehovet som ligger till grund för riksbankens dimensione- ring av obligationslånen bestäms med ledning av en enkät som industride- partementet tillställer kommunerna. Utöver ljärrvärmelånen svarar AP- fonden för viss direktutlåning till ljärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmelånen är i princip specialdestinerade och påverkar därigenom icke direkt övrig kommunal upplåning.

Storstadskommunerna Stockholm. Göteborg och Malmö saknar möjlig- het att få del av kommunlåneinstitutens fjärrvär'melån eftersom dessa kommuner kan få direkta emissionstillstånd från riksbanken.

Fjärrvärmelånen var t. o. m. är I979 annuitetslån med en löptid på 23 år. Lånen hade således jämfört med tradtitionella kommunlån lång genom- snittlig löptid. Räntan var 0,5 % högre än räntan för traditionella kapital- marknadslån till kommunerna.

Efter överläggningar mellan riksbanken och företrädare för industride- partementet år I979 ställde sig riksbanken positiv till att permanenta fjärr- värmelånen. Dessa överläggningar resulterade också i. vilket jag senare (avsnitt 9.5) kommer att utveckla närmare. att viss del av finansieringen av kraftvärmeverk kan ordnas inom ramen för tjärrvärmelånen.

Riksbanken bestämde år 1980 att lånen till viss del skulle utgöras av utlandslån. Av det totala beloppet detta år på 400 milj. kr. togs 120 milj. kr. upp utomlands. De utländska länen fick en löptid av ca lO år. Genom anpassning av amorteringsplanen med hjälp av delen svenskt obligations- lån kunde kommunlåneinstituten erbjuda lån med en löptid av 20 år.

Den lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle som jag tidigare (avsnitt 8.2) har föreslagit kommer, vid bifall till lagförslaget. att i betydande grad styra utbyggnaden av prodtrktionsanläggningar inom fjärr- värmesektorn. Kravet på att eldningsanläggningar skall utföras så att de kan eldas med fast bränsle medför att behovet av investeringsmedel ökar påtagligt. Som jag tidigare har framhållit framfördes. vid remittering av betänkandet (SOU l980z9) Övergång till fasta bränslen. från flera remiss- instanser att finansieringsfrågan måste få en tillfredsställande lösning innan en lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle kan införas.

Oljeersättningsdelegationen (l 1979:0l) har i en rapport (Ds 1 1980123) Program för oljeersättning framfört bl. a. att en övergång till fasta bränslen kommer att ställa stora anspråk på kapital. Delegationen framhåller att statsmakterna. om de anser att en övergång till fasta bränslen är angelägen.

Hänvisningar till PS13

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet

IJ '.») .b

bör verka för att investeringar i eldning med fasta bränslen skall bli ett prioriterat område på kapitalmarknaden. Enligt delegationen är investe- ringar i fjärrvärme att jämställa med produktiva industriinvesteringar. Så- dana investeringar bör därför särskiljas från investeringar i annan kommu- nal verksamhet.

För egen del anserjag att fjärrvärmelånen är ett uttryck för att statsmak- terna funnit det angeläget att underlätta finansieringen på kapitalmarkna- den av investeringar i fjärrvärme. Jag delar uppfattningen att finansiering- en av anläggningar för såväl produktion som distribution av fjärrvärme måste ordnas i samband med att en lag om utförande av eldningsanlägg- ningar för fast bränsle införs.

Efter samråd med cheferna för ekonomi- och budgetdepartementen vill jag framhålla att utrymme på kapitalmarknaden bör skapas för att finansi- era investeringar i anläggningar av nämnt slag. Det är därvid av vikt för den kommunala planeringen att särskilda fjärrvärmelån kan finnas tillgäng- liga tlnder viss tid. I första hand bör de utgå för den närmaste tioårsperio- den. Den kommunala likviditeten har ökat mycket kraftigt de senaste åren och är f. n. ungefär 25 miljarder kr. Det föreligger dock betydande skill- nader mellan olika kommuner. Vid bedömning av de enskilda kommuner- nas lånebehov för här berörda ändamål bör enligt min mening hänsyn i fortsättningen tas till kommuns likviditet och möjlighet till egenf'rnansie- ring. Utrymmet på den svenska kapitalmarknaden torde under 1980-talet bli begränsat. Vid behov bör därför en del av ljärrvärnrelänen utgöras av utlandslån.

Efter överläggningar med riksbanken får jag meddela att den har ställt sig positiv till att investeringar i eldningsanläggningar för fast bränsle skall kunna finansieras inom ramen för tjärrvärmelånen i enlighet med vad jag nyss anfört. Något förslag till riksdagen i denna fråga torde därför inte behövas.

8.3.4 Industriell spillvärme

Genom samarbete mellan industrier och fjärrvärmeverk finns möjlighet att från industrin ta till vara olika former av energi som där saknar lämplig alternativ användning. Det kan gälla värme vid såväl relativt höga som låga temperaturer och överskottsgas från industriella processer.

Spillvärmeleveranser från industrier förekommer idag i några kom- muner. bl.a. i Helsingborg. Luleå. Sundsvall. Oxelösund och Göteborg. Spillvärmeleveranserna uppgår totalt till drygt 1 TWh och innebär en årlig oljebesparing på ca 125.000 ton. Statens industriverk har beviljat bidrag med ca 125 milj. kr. för sådana projekt.

Potentialen för ytterligare utnyttjande är betydande. Nämnden för ener- giproduktionsforskning (NE) anger i en rapport (NE 1980: 6) tillgången på industriell spillvärme med temperatur över 4OOC till ca l7 'fWh per år. Om endast spillvärme med temperatur över 650C beaktas är tillgången ca 7.5

Prop. 1980/81:90 Bilagal Industridepartementet 235

TWh per år. NE har härvid endast tagit hänsyn till sådan spillvärme som är belägen högst 10 km från potentiella förbrukare.