Med sikte på nedrustning : omställning från militär till civil produktion i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

MED SIKTE

PÅ

NEDRUSTNING

från miiiför

Omsföiining

riii civi| i

produktion Sverige

Dei 2

Betänkande av

utredningen

om samband mellan

nedrustning och utveckling

Dei 2= Särskilda rapporter

åüüüå

Statens

offentliga utredningar

ww 1985:43

Utrikesdepartementet

Med sikte

på nedrustning

från militär

Omställning

till civil i

produktion Sverige

Betänkande av om samband mellan

Qtredningen

nedrustning och Del 2. Särskilda

utveckling. rapporter.

Stockholm 1985

Omslag Johan Ogden ISBN 91-38-08971-8 ISSN 0375-25OX gotab Stockholm 1985 81882

Till statsrådet och chefen för

utrikesdepartementet

Regeringen bemyndigade den 14 juli 1983 chefen för

utrikesdepar-

tementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda

vissa nationella av samband aspekter mellan nedrustning och

utveckling (Dir 1983:50). Med stöd av förordnades

bemyndigandet

Inga Thorsson den 15 september 1983 till särskild utredare.

I sitt arbete har den särskilda utredaren biträtts av en grupp

sakkunniga (se SOU 1984:62) samt av ett sekretariat bestående av

ambassadör Gunnar Hultner o m 85 05

(t 31), civilekonom Hjalmar

Brundin (t o m 85 02 fil kand 03), Svante Iger, Nicole Ball, M.A.

(t o m 85 03 10), och assistenten Gunilla

Lundberg.

Den 20 augusti 1984 överlämnades till chefen för

utrikesdepartemen-

tet utredarens huvudbetänkande (SOU Med sikte

1984:62) på nedrustning. Omställning från militär i

till civil produktion Sverige.

Del 1. I detta betänkande, som också blivit föremål för

sedvanlig

remissbehandling, redovisades bland annat utredarens

förslag till

åtgärder som Sverige borde vidta för att planera för från

omställning

militär till civil produktion.

Huvudbetänkandet publicerades under på engelska hösten 1984 i två

volymer. Den ena av dessa 1A:

(Volume Background, Facts and

Analyses) överlämnades i enlighet med direktiven till Förenta

Nationerna i samband med 1984 års

generalförsamling. Den andra

(Volume 2: and

Summary Conclusions) presenterades av utredaren

vid ett NGO-seminarium i Förenta Nationerna i november 1984.

Bägge volymerna har sedan fått en vid internationell bland

spridning forskare, politiker, journalister

och andra som är engagerade i frågor

rörande och

nedrustning utveckling.

Huvudbetänkandet har även fått en stor spridning inom landet, inte minst bland studieförbund och folkrörelser. I samarbete med

Svenska FN-förbundet har

utredningen dessutom producerat ett

mötesmaterial med texthäfte stordiabilder, och en särskild folder

med fakta- och debattmaterial. Detta material används bl a av

många

studiecirklar runt om i landet. Det har också reproducerats som

kapitel l i Del 2 av betänkandet.

I samband med har sekretariatet tagit fram ett

utredningsarbetet

omfattande som endast till viss del redovisats i

bakgrundsmaterial,

huvudbetänkandet. Såväl inom som internationellt har det

Sverige

visats ett stort intresse för dessa mer detaljerade analyser, som legat till för utredarens och slutsatser i del 1. I kapitel 2

grund bedömningar

- 5 av del 2 redovisas därför särskilda som utarbetats av rapporter enskilda medlemmar inom utredningens sekretariat.

I 2 presenterar Nicole Ball sin sammanställning och analys av

kapitel

hittillsvarande erfarenheter från andra länder av omställning från

militär till civil produktion.

Två fallstudier av för en sådan omställning inom

förutsättningarna

svensk försvarsindustri av Svante Iger i kapitel 3. Dessa presenteras tar upp omställningsproblem vid Bofors och FFV, de två företag som utredarens bedömningar i del 1 skulle vidkännas de största

enligt svårigheterna vid minskade försvarsbeställningar.

I de två redovisar Hjalmar Brundin två undersök-

följande kapitlen

som kommit till stånd i samarbete mellan utredningen och

ningar

andra I 4 presenteras sålunda en statistisk

myndigheter. kapitel

av förhållandena i försvarsindustrin, som gjordes i

undersökning

samarbete med statistiska och i kapitel 5 en

centralbyrån (SCB)

av de samhällsekonomiska effekterna av en nedrust-

undersökning

som med medverkan från finansdepartementet.

ning gjordes

bilder - I 6 redovisas slutligen - med texter och några

kapitel

samband mellan militära och u-ländernas

resursmässiga rustningar

situation. Materialet är hämtat från den amerikanska forskaren Ruth Sivards utkommande ”World Military and Social

Leger årligen (Världens militära och sociala utgifter). Expenditures”

Från sekretariatets sida har Gunnar Hultner svarat för manus och urval av material till 1 och kapitel 6, medan informations-

kapitel

konsulten Madeleine Infokontakten, stått för den

Engfeldt-Julin,

och av materialet. Illustrationer-

grafiska pedagogiska bearbetningen

na i 1 och 6 har av Barry Crussell. Staffan Frostell,

kapitel gjorts

Frostell Studio AB, har svarat för original och montage och har dessutom diagrammen i kapitel 3, 4 och 5. Svante Iger har

producerat

från sekretariatets sida haft det redaktionella ansvaret för betänkandet och Gunilla har svarat för ordbehandling och

Lundberg

produktion av slutmanus.

I enlighet med direktiven har även del 2 översatts till för att

engelska

kunna göras tillgänglig för en internationell och tillställas

publik

Förenta Nationerna.

Jag överlämnar härmed betänkandet (SOU 1985:43) Med sikte på

nedrustning. Omställning från militär till civil produktion. Del 2:

Särskilda fortsätter - beslut av chefen

rapporter. Utredningen enligt

för utrikesdepartementet - sitt arbete fram till årsskiftet 1985/86 med att ta fram ytterligare för beslutet om formerna för den

underlag

svenska uppföljningen av om och

frågan nedrustning, omställning utveckling.

Stockholm den 30 september 1985

Inga Thorsson

Svante Iger

Innehåü

Förord 17

Med sikte på Illustrationer och texter

nedrustning. för

presentation av betänkandets del 1 25

Utländska erfarenheter av 71

omställning

2.1 efter andra . .

Omställning världskriget . . 71

2.2 Lärdomar från efter andra

omställningen världskriget 75

- Varför är svårare

omställning idag 75

-

Omställning är möjlig . 80

2.3 Delat ansvar och behovet av

-

Försvarssysselsatta 94

- Lokala

omställningsprojekt 98

Noter . . 104

Möjligheter till inom svensk -

omställning försvarsindustri

två fallstudier 115

3.1¶Inledning

115 3.2 Bofors 118

3.2.1¶Inledning .

118 3.2.2 Militär produktion 122 3.2.3 Civil produktion 125 3.2.4 Försvarsberoende 130

3.2.5¶Exportberoende

145 3.2.6 FoU-intensitet . . 148 3.2.7 Graden av militär 153

specialisering

3.2.8 Lönsamhet och soliditet 157 3.3 FFV 164 3.3.1 . . 164

Inledning

3.3.2 Militär 171

produktion

3.3.3 Civil produktion 177

3.3.4 Försvarsberoende . . . . . . . . . . . 180 3.3.5 . . . . . . . . . . . . 187

Exportberoende

3.3.6 FoU-intensitet . . . . . . . . . . . . . 192 3.3.7 Graden av militär . . . . . . 195

specialisering

3.3.8 Lönsamhet . . . . . . . . . . . . . . 197 3.4 och slutsatser . . . . . . . . . 200

Sammanfattning

4 Försvarsindustrin i statistik . . . . . . . 209

offentlig

4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

Inledning

4.2 Urvalsmetoder och definitioner . . . . . . . . . 210 - 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . 210

Grupp

- 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

Grupp

- 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

Grupp

- 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . 213

Grupp

4.3 Resultaten . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 - . . . . . . . . . . . . . 213

Omvandlingstakten

- . . . . . . . . . . . . . . 214

Sysselsättningen

- . . . . . . . . . . . . . 217

Löneutvecklingen

- Saluvärde . . . . . . . . . . . . . . . . 219 - FoU-intensiteten . . . . . . . . . . . . . . 220 - Produktivitet och vinst . . . . . . . . . . . 222 4.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226

5 Samhällsekonomiska konsekvenser av nedrustnirtg - en

presentation av några beräkningar av finansdepartemen-

5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . 227

5.2¶Beräkningarnas förutsättningar . . . . . . . . . 229

- . . . . . . . . . . . . 229

Lângtidsutredningen

- Den använda modellen . . . . . . . . . . . 231 - Försvarssektorn i modellen . . . . . . . . . . 235 5.3 Den antagna nedrustningen . . . . . . . . . . 238 5.4 Resultaten . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 - Nr OO - Noll-alternativet . . . . . . . . . . . 240 - Nr 02 - Oförändrad total offentlig konsumtion . . 242 - Nr 05 = 2 ggr Nr 02 . . . . . . . . . . . . 243 - Nr 06 - Ökad export . . . . . . . . . . . . 243 - Nr 07 - Ökad privat konsumtion . . . . . . . . 244 - Nr 08 - Ökad export och privat konsumtion . . . 246 5.5 Sammanfattning och slutord . . . . . . . . . . 246 Noter . . . . . . . . . . . . . 247

Appendix: Tabell 5.3-5..25.

6 Världens militära och sociala Illustrationer base-

utgifter.

rade på Ruth Leger Sivards . . . . 265

årliga publikation

Tabellförteckning

2.1 Försvarsberoende regioneriolika länder . . . . . . . 88 2.2 Industrisektorers beroende av

försvarsbeställningar,

USA och Frankrike 1979 . . . . . . . . . . . . . . 91 3.1 Bofors: fakturering per resultatenhet/division

1972-1984, miljoner kr . . . . . . . . . . . . . . . 120 3.2 Försäljning och inom Nobelkoncernen

sysselsättning

1984, uppdelad på Bofors respektive KemaNobel . . . 121 3.3 Antal sysselsatta med försvarsmateriel vid olika enheter

inom Bofors-koncernen, 1980 och 1983 . . . . . . . . 131 3.4 Bofors: antal anställda inom koncernen för-

respektive

svarsmaterieldivisionen, 1972-1984 . . . . . . . . . 132 3.5 Bofors: fakturerad för koncernen

försäljning respektive

försvarsmaterieldivisonen 1970-1984 . . . . . . . . 135 3.6 Bofors-koncernens beroende av försvarsmateriel 1983

samt 1984, (a) före respektive (b) efter sammanslagning-

en med KemaNobel . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 3.7 Nobel-koncernen: arbetsställen med av för-

produktion

svarsmateriel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Andel sysselsatta med försvarsmateriel vid olika arbets-

ställen inom Bofors-koncernen, 1980 och 1983 3.9 Bofors-Försvarsmateriel: antal anställda på olika orter

1976-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.10 Bofors: antal sysselsatta med försvarsmateriel vid olika

arbetsställen, totalt respektive för export, 1980 och 1983 3.11 Bofors: rörelseresultat efter planmässiga avskrivningar

per resultatenhet/division, 1973-1984, miljoner kr. . . 3.12 Bofors: vinstmarginal per resultatenhet/division,

1973-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.13 FFV-koncernen: fakturerad försäljning 1973/74-1984,

fördelad på olika sektorer och dotterbolag, miljoner kr 3.14 FFV-koncernen: antal anställda 1975/76-1984, fördelat

på olika sektorer och dotterbolag . . . . . . . . . . 3.15 FFV-koncernen: antal sysselsatta med försvarsmateriel

vid olika arbetsställen 1980 och 1983, . . . .

personår

3.16 FFV-koncernen: antal anställda, totalt respektive med

försvarsmateriel, inom koncernen som helhet samt i Sve-

rige, 1980 och 1983, personår/heltidsanställda . . . . . 182

3.17 FFV-koncernen: fakturerad försäljning, totalt respekti-

ve försvarsmateriel, 1980-1984, miljoner kr samt andel

i procent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 3.18 FFV-koncernen: arbetsställen i Sverige med utveckling,

produktion och underhåll av försvarsmateriel 1983. . . 185 3.19 FFV-koncernen: andel sysselsatta med försvarsmateriel

vid arbetsställen med över 50 anställda, 1980 och 1983 185 3.20 FFV-koncernen: sysselsatta med försvarsmateriel för ex-

port vid olika inhemska arbetsställen 1980 och 1983, an-

tal personår respektive andel i procent av totalt antal sys-

selsatta med försvarsmateriel . . . . . . . . . . . . 187 3.21 FFV-koncernen: export av försvarsmateriel, totalt res-

pektive fördelad på affärsverket och bolagsgruppen,

1982-1984, miljoner kr samt andel av försäljning av

försvarsmateriel . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 3.22 FFV Försvarsmateriel: kostnader för FoU, totalt respek-

tive fördelade på egenfinansierade och kundfinansierade

kostnader, 1977/78-1984, miljoner kr . . . . . . . . 192 3.23 FFV-koncernen respektive FFV Affärsverk: rörelsere-

sultat efter 1970/71- 1984, mil-

avskrivningar enligt plan,

joner kr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 4.1 Antalet arbetsställen under perioden 1969-1981 inom

försvarsindustri och jämförbar civil industri . . . . . . 213 4.2 Antal identiska arbetsställen inom respektive grupp

1969-1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Den totala sysselsättningen 1969-1981 inom

försvarsindustrin, jämförbar civil industri respektive

hela gruv- och tillverkningsindustrin, antal och index

(1969=100) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 4.4 Sysselsättningsutvecklingen 1969- 1981 inom försvarsin-

dustrin respektive jämförbar civil industri. Identiska ar-

betsställen. Arbetare, antal respektive index

(1969=100) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 4.5 Sysselsättningsutvecklingen 1969-1981 inom försvarsin-

dustrin respektive jämförbar civil industri. Identiska ar-

betsställenTjänstemän, antal respektive index

(1969=100) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216 4.6 Antal arbetare per tjänsteman 1969-1981 inom för-

svarsindustrin respektive jämförbar civil industri samt

hela gruv- och tillverkningsindustrin . . . . . . . . . 217 4.7 Lönekostnader inklusive arbetsgivareavgifter och sociala

avgifter inom försvarsindustrin, jämförbar civil industri

samt hela gruv- och tillverkningsindustrin 1969-1981, i 1 000-tal kr och index (1969= 100) 217

löpande priser (tkr)

4.8 Utvecklingen av saluvärde för försvarsindustrin och jämförbar civil industri 1969- 1981, löpande priser för samtarbetsställen, miljoner kr och index (1969=100) . . 220

liga

4.9 FoU-intensiteten mätt som FoU-kostnader i procent av förädlingsvärdet, 1969-1981, procent och index samtliga grupper . . . . . . . . . . . . 221

(1969=100),

4.10 FoU-kostnadernas inom den försvarsdomi-

utveckling

nerade industrin (grupp 1) samt andelen försvars-FoU

och dess finansiering, miljoner kr (mkr), löpande priser 222

4.11¶Förädlingsvärde per sysselsatt 1969-1981, samtliga

grupper, 1 000-tal kr (tkr) och årlig genomsnittlig procentuell ökning 4.12 Bruttovinst per sysselsatt 1969-1981, löpande priser, 1 000-tal kr och index (1969=100), samtliga grupper . . 4.13 Bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet 1969-1981, grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . .

samtliga

5.1 och sektordefinitioner i EMMA-model-

Sektorindelning

len . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 5.2 Matris för förbrukning 1980 . . . . . . . . . 236

offentlig

5.3¶Försörjningsbalans, miljoner kr, 1980 års priser . . . . 248

5.4 årlig procentuell förändring . . . . 249 Försörjningsbalans,

5.5 timmar . . . . . . . . . . . 250

Sysselsättning, miljoner

5.6 miljoner timmar, årlig procentuell för- Sysselsättning,

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251

ändring

5.7 Förädlingsvärde till faktorkostnad, miljoner kr, 1980 års . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252

priser

5.8 Förädlingsvärde till faktorkostnad, årlig procentuell för-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253

ändring

5.9 kr, 1980 års . . . . . . . . . 254

Import, miljoner priser

5.10 förändring . . . . . . . . . 255

Import, årlig procentuell

5.11 Export, kr, 1980 års priser . . . . . . . . . 256

miljoner

5.12 . . . . . . . . . 257

Export, årlig procentuell förändring

5.13 Offentlig konsumtion, ändamål försvar, referensalterna-

tivet samt vid 25%-ig nedrustning (NR), miljoner kr,

1980 års . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258

priser

5.14 Offentlig konsumtion, ändamål försvar, årlig procentuell förändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 5.15 konsumtion, miljoner kr, 1980 års priser . . . . 258

Statlig

5.16 konsumtion, årlig procentuell förändring . . . . 259 Statlig

5.17 Kommunal konsumtion, miljoner kr, 1980 års priser . . 259 5.18 Kommunal konsumtion, förändring. . 259

årlig procentuell

5.19 Total konsumtion, miljoner kr, 1980 års priser 260

offentlig

Total offentlig konsumtion, årlig procentuell förändring

5.21 LUs indelning av ändamål . . . . . . . . . 260

offentliga

5.22 Offentlig fördelad

sysselsättning, på ändamål, miljoner

timmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261 5.23 Offentlig fördelad

sysselsättning, på ändamål, årlig pro-

centuell förändring . . . . . . . . . . . . . . . . .

261 5.24 Privat konsumtion, . . . .

miljoner kr, 1980 års priser 262 5.25 Privat konsumtion, . . .

årlig procentuell förändring. 263

Figurförteckning

Effekter på Bofors/Nobel-koncernens sammansättning av mellan Bofors och KemaNobel . 119

sammanslagningen

3.2 Den nya Nobel-koncernens organisation . . . . . . . 122 3.3 Bofors: försvarsberoendet mätt som försvarsmaterieldivisionens andel av koncernens fakturerade försäljning

respektive sysselsättning 1970-resp 1972-1984 . . . . 136

3.4 Bofors: försvarsmaterieldivisionens andel av Bofors” totala sysselsättning i Karlskoga . . . . . . . . . . . . 143 3.5 Bofors-Försvarsmateriel: andelen inhemska leveranser resp export av total extern fakturering 1970-1984 . . . 147 3.6 Bofors-Försvarsmateriel: inhemska leveranser respektive export 1970-1984, miljoner kr, 1984 års priser . . . 147 3.7 Bofors-Försvarsmateriel: FoU-kostnadernas andel av faktureringen 1970-1984, procent . . . . . . . . . . 149 3.8 Bofors-Försvarsmateriel: totala respektive egenfinansierade FoU-kostnader 1970-1984, miljoner kr, 1984 års . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

priser

3.9 Bofors-Försvarsmateriel: andel egenfinansierad FoU, 1970-1984, procent . . . . . . . . . . . . . . . . 151 3.10 Bofors-koncernen: räntabilitet 1970-1984 . . . . . . 158 3.11 Olika metoder för att beräkna Soliditet . . . . . . . . 161 3.12 Bofors: soliditet, inkl respektive exkl förskottsskuld, 1971-1984 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.13¶Bofors: det sysselsatta kapitalets uppdelning i justerat

eget kapital och låneskulder, procentuella andelar . . . 3.14 FFVs organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.15 FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll: sysselsättning och försäljning som andel av FFV-koncernens tota- -

la sysselsättning och försäljning 1973/74 respektive

1975/76-1984, procent . . . . . . . . . . . . . . . 183 3.16 FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll: exportens andel av försäljningen av försvarsmateriel 1976/77-1984, procent . . . . . . . . . . . . . . . 190

FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll: inhemska leveranser respektive export 1976/77-1984, miljoner kr, 1984 års priser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 FFV Försvarsmateriel: kostnader för FoU, totalt respektive fördelade egenfinansierade och kundfinansierade

på

kostnader, 1977/78-1984, miljoner kr, 1984 års

priser

FFV Försvarsmateriel: andelen FoUegenfinansierade kostnader 1977/78-1983, . . . . . . . . . . procent FFV-koncernen FFV avkastrespektive Affärsverk,

ningsgrad 1978/79-1984, procent . . . . . . . . . .

FFV-koncernen respektive FFV Affärsverk:

vinstmargi-

nal 1970/71- . . . . . . . . . . . resp 1976/77-1984 Lönekostnad per arbetare 1969-1981 inom

jämförbar

civil industri hela och

respektive gruv- tillverkningsin-

dustrin i procent av lönekostnaden inom per arbetare försvarsdominerad industri. Löpande inklusive ar-

priser

betsgivaravgifter och sociala kostnader . . . . . . . . 218

Sammansättningen av för försvar konsumtionsutgifterna

respektive civila offentliga ändamål, . . . . . 235 procent

Förord

I direktiv för om försvarets ekonomiska och

regeringens utredningen

sociala konsekvenser och till en omfördelning av

möjligheterna

resurser i i samband med en av stormakterna inledd

Sverige nedrustning (Dir 1983:50, 1983-07-14) sägs det bl a följande:

att minska de svenska försvarskostnaderna bestäms främst av Möjligheterna den internationella utvecklingen. Utredaren bör ge exempel på resurser som Sverige inom ramen för oförändrade säkerhetspolitiska mål - dvs bevarat oberoende och säkerhet - kan utifrån om olika

frigöra antaganden internationella nedrustningsalternativ. Utredningen bör inledningsvis ge exempel på några alternativa begränsningar av maktblockens rustningar, som ter sig rimliga under gynnsamma förhållanden.

Dessa att i en framtid de

formuleringar bygger på förutsättningen

internationella förhållandena kan vara gynnsamma, underförstått mer än för närvarande, för en internationell nedrust-

gynnsamma

Är detta enbart en förmodan eller har den en

ning. spekulativ verklighetsgrund?

hade anledning att som särskild utredare sedan

Självfallet jag

1983 ägna tankar åt en sådan fråga, mot bakgrund

september många

av dels mina nio år som officiell svensk nedrustningsförhandlare, dels de haft sedan hösten 1982 att läsa, studera och

möjligheter jag

bearbeta aktuellt material kring detta, det mest avgörande,

löpande

internationella problem.

Här skall försöka närmare de förutsättningar för en

jag precisera

framtida internationell nedrustning som jag prövade under arbetet med huvudbetänkandet Med sikte på nedrustning. Del 1 (SOU

men också de tankar som framkom under debatten kring

1984:62),

betänkandet hösten 1984 liksom de reflektioner man kan göra för

under de närmaste åren, med utgångspunkt i läget

utvecklingen under det tidiga 1985, ett från nedrustningssynpunkt mycket viktigt

ar.

18 Förord

Vilka är

förutsättningarna för en gynnsammare utveckling för det

internationella nedrustningsarbetet under 1980-talets senare och 1990-talets tidiga hälft än tidigare? Står vägarna fram mot internationell nedrustning, med allt vad detta skulle innebära av

möjligheter

till frihet från fruktan för förintelse, möjligheter till en resursanvändning som skulle kunna frihet från och mer skapa nöd, öppnare

framkomliga än tidigare?

Jag ser, redan i det relativt fastlåsta nuet, vissa sådana

förutsättning-

ar, oavsett hur de i januari 1985 kontakterna mellan

återupptagna

supermakterna kan utvecklas i och oavsett hur de

fortsättningen

kärnvapenförhandlingar kan komma att om vilka överens-

förlöpa,

kommelse träffades mellan dem vid Genévemötet och vilka

påbör-

jades den 12 mars 1985.

För det första verkar en väl samlad internationell ekonomisk

expertis

vara klar över att en kapprustning av nuvarande dimensioner inte kan

fortsätta utan allvarliga ekonomiska även i de

skadeverkningar,

rikaste och militärt dominerande ländernai världen och

spridande sig

över världen.

För det andra pågår internationellt en debatt om och nu

tidigare

etablerade filosofier, doktriner och där

strategier på vapenområdet,

hittills godtagna slutsatser och

handlingslinjer allvarligt ifrågasätts.

Det viktiga med denna debatt är att den förs vars av personer, kompetens, sakkunskap och erfarenhet inte kan Här

ifrågasättas.

yttrar sig politiker i första ledet, som i utformandet

tidigare deltagit av vapendoktriner och som -strategier, vetenskapsmän tidigare

forskat kring och utvecklat nya vapen och vapensystem, pensionerade höga militärer som utarbetat för av dessa

planer användning

vapen och vapensystem. Alla dessa säger nu: vi kan inte fortsätta

denna meningslösa

utveckling, vi måste stoppa och ändra kursriktning. Deras argument kan inte viftas bort, de har och

påverkat

kommer att påverka debatten.

För det tredje kan man räkna med att den fria fredsrörelsen på nytt samlar sig efter det man som ett ett

upplevde nederlag 1983-84,

nederlag i ett slag men inte i Och drivs dess arbete det sätt

kampen. på

som nu måste ske, dvs med en kunskapsrik och balanserad kritik av vad som sker, i Öst och i väst, kommer dess inflytande att växa,

ånyo

dess möjligheter att vinna folkens stöd att öka dramatiskt.

Jag vill gärna här återge sista stycket av det remarkabla tal som FN:s

generalsekreterare höll i inför dess

generalförsamlingen ställningsta-

gande till 64 nedrustningsresolutioner den 12 december 1984:

Mycket har sagts för nedrustningens sak. Vi känner alla till dess mål som de formulerades i slutdokumentet från församlingens första specialmöte 1978. Endast politiska beslut kan föra oss fram av regeringar emot deras

sou 1985:43 Förord 19

förverkligande. Och endast folken i världen kan driva på sina regeringar att sätta sig i rörelse i den riktningen. Förenta Nationernas stadga talar om ”Vi folken” eftersom det var för att levandegöra deras förhoppningar som denna organisation skapades. Varje människa på denna jord har något att vinna på nedrustning. I kärnvapenåldern kan beslut som har en inverkan på krig och fred inte överlåtas åt militärstrategier eller ens regeringar. Varje man och kvinna har ett ansvar för dem. Därför ankommer det på alla oss i denna sal, att bryta misstrons och säkerhetens kretslopp och motsvara mänsklighetens längtan efter fred.

Jag talade om det relativt fastlåsta nuet. Och, medan dessa krafter som här har talat om kan komma att påverka skeendet, vad

jag

händer det viktiga året 1985? Vi som i åratal deltagit i internationella nedrustningsförhandlingar och är förtrogna med alla deras vedermö- S dor, vilken tilltro kan vi hysa till att enbart dessa i tid kan åstadkomma i det och leda till de nödvändiga resulta-

nödvändiga genombrottet

ten?

finns skäl till Ett sådant är att, med

Tyvärr åtskilliga skepsis.

nödvändighet, de utdragna internationella och, för den delen kanske

främst, de utdragna bilaterala förhandlingarna mellan supermakter-

na, blivit så tekniska att, som tidskriften New Yorker

höggradigt

sommaren 1984, debatten har kommit att röra sig om olika

påpekade

robotars (throw-weight) snarare än om de existerande

lastförmåga

förstörelsekraft, dvs visheten har fått ge upp

kärnvapenarsenalernas

inför om tekniska detaljer, som

praktiska kunskaper. Kunskap

i sig är helt nödvändig, har ersatt samlad politisk

naturligtvis överblick, bedömningar och prioriteringar.

Ett andra skäl är den sedan årtionden etablerade traditionen att i de bilaterala utveckling varande förhandlingarna föra in nya eller under

vapensystem som s k bargaining chips (närmast: förhandlingsobjekt).

Insiktsfulla bedömare har nästan lika länge kritiserat denna förhand- Och den har gång på gång misslyckats framför allt därför

lingstaktik.

att och utvecklingsarbetet har fortsatt. Eftersom detta

forsknings-

har en tendens att trots allt löpa fortare än förhandlingsarbetet, befinner man med nya vapensystem men utan avtal att

sig plötsligt

dem. Slående exempel är MIRV-systemet och kryssnings-

reglera

under 70-talets - alltmer

missilerna SALT-förhandlingar varpå

väg har tagits, alltmer

farliga steg uppåt på kapprustningens

försvårande nya nedrustningsöverenskommelser. I en uppsats i Arms Control av 1984 uttalas det sammanfattande omdömet att

september

som behandlas som ”bargaining chip” har alltid nya vapenprogram

visat sig vara kontraproduktiva i nedrustningsarbetet. Jag instäm-

mer.

Ett tredje skäl är att, medan mycket få människor har ägnat ingående studier av vad en tillfredsställande verifikation av ingångna nedrust-

20 Förord

ningsavtal rimligen kräver, bugar vi alla för kravet

högaktningsfullt

på 100-procentig sådan efterlevnadskontroll. I den Carter-

tidiga

administrationens USA sökte kloka få fram några personer en definition av en sådan tillfredsställande verifikation. Den finns inskriven i amerikanska och korthet

kongressens protokoll gåri ut på

att 100-procentigt kontroll av ett avtals efterlevnad

tillförlitlig varken

är möjlig eller Två

nödvändig. omständigheter borde vara tillräckli-

ga. Dels måste man väga risken av ett möjligt avtalsbrott mot vinsten för USA:s av den återhållsamhet som avtalet

säkerhetspolitik ålägger

motparten. Dels måste man bedöma av ett den risk för upptäckt eventuellt avtalsbrott som motparten i tron att detta skulle

löper,

kunna döljas. För att dessa finns

fullfölja kontrollsyften redan

tillräckligt effektiva tekniska medel.

Ett fjärde skäl är de två dominerande

kärnvapenmakternas likgiltig-

het inför, i vissa fall motstånd mot

verkligt internationella, dvs

multilaterala, kärnvapenförhandlingar. Detta trots att de i

deltagit

consensusbeslut både i Förenta Nationernas och i

Generalförsamling

Nedrustningskonferensen (CD) i Geneve om att föra upp dem på och trots att -

dagordningen genom kärnvapnens karaktär och

- de

verkningar förhandlingarna angår alla jordens länder och

folk.

Ett femte skäl slutligen - som samman med både det första

hänger

och det andra av de skäl som anfört - är de i tiden

jag just långt

utdragna förhandlingarna. Medan förhandlarna i åratal arbetar med

tekniskt komplicerade och säkerhetspolitiskt ömtåliga problem, går

den tekniska vidare.

utvecklingen på vapenområdet obönhörligen

Förhandlarna kämpar också med tiden: ett avtal

ju längre dröjer,

desto svårare blir det att nå fram till det. De nya vapensystemens tekniska att få fram ett

egenskaper gör det allt svårare acceptabelt

kontrollerbart avtal om att eller avskaffa dem. är

begränsa Återigen

kryssningsmissilerna ett slående exempel.

Naturligtvis är också fortsatt

nedrustningsförhandlingar oundgäng-

ligt nödvändiga. Men medan vi väntar att i sunda

på kärnvapenåldern

förnuftet skall segra, att säkerhet skall få sitt

begreppet gemensam

genombrott, vad kan vi tillhör dem som tror som

göra? Jag att, komplement till ömsesidiga sökas.

förhandlingar, nya vägar måste

För det första delar jag den som att denna

uppfattning många hyser,

generation människor måste lära sig att för tider leva med

långa

existensen av kärnvapen - utan att de kan få användas.

någon gång

Detta betyder att utveckla om och tekniken för vad som

kunskaperna

kallas ”crisis management” - sättet att lösa en

mellanstatlig konflikt

utan att våld. Om detta en nu alltmer

tillgripa pågår intensifierad

internationell debatt, i vilken också en rad ansvarsmedvetna och

Förord 21

politiker kommit att deltaga. Bland de många ting som

framskjutna diskuteras, återfinns naturligtvis s k förtroendeskapande åtgärder, aktuella sedan Helsingforsöverenskommelsen 1975 och nu uppgifter

för Stockholmskonferensen.

För det andra har- ett min mening glädjande sätt -tänkbara

på enligt

unilaterala i debatten, bl a

nedrustningsinitiativ på nytt aktualiserats

av en till FN:s Generalför-

genom en rapport regeringsexpertgrupp

hösten 1984. Det är att betona att termen

samling angeläget

unilaterala inte är liktydig med ensidiga

nedrustningsåtgärder

av en nation utan krav eller förväntan om positiva

åtgärder på

Tvärtom är det sådana gensvar som är syftet,

gensvar. just positiva

och detta utan ett tidsödande och - tyvärr hittills - resultatlöst

Det arbetet kräver fantasi och innovativt

förhandlingsmaskineri.

tänkande.

Här på möjliga unilaterala nedrustningssteg, följer några exempel

till ett från en tänkt motpart, utan att jag

syftande positivt gensvar

-- mer än tekniska -

därmed vill bortse från grundläggande politiska

att dem. Ända sedan det tidiga 1960-talet har

svårigheter genomföra

man åsatt en sådan termen ”Gradual and Reciprocated process in Tension-reduction” dvs och Initiatives (GRIT), ungefär: stegvisa växelverkande initiativ för minskning av spänningar. Jag har tillåtit att- som en till svenska initiativ under 60- och 70-talen

mig parallell

kallade ”Verification - lansera termen Disarmament

by Challenge” by Challenge, nedrustning grundad på utmaning.

vill i korthet tankegångar, som de

Jag återge några grundläggande

kommer till hösten 1984 men också i ett antal uttryck i FN-rapporten och tidskriftsartiklar. Inte minst framgår det av FNuppsatser att det främst och det rapporten är kärnvapnen kärnvapenmakterna

är fråga om.

Man brukar som det första en framgångsrik unilateral

exemplet på

Kennedys initiativ den 10 juni 1963, i hans

åtgärd åberopa president

tal vid American i att förklara ett berömda University Washington, för alla atmosfäriska kärnvapenprov så länge andra stater stopp avhöll från det Detta ledde till motsvarande åtagande

sig slags prov.

av och resulterade, två månader senare, i det

Sovjetunionen knappa

av 6 augusti 1963.

begränsade provstoppsavtalet

De åren flera sådana unilaterala initiativ från endera av

följande såg

de två supermakterna med åtföljande gensvar från den andra parten. en förmodan att dessa steg skapade det klimat som

Jag vågar mig på

1969 det att de första SALT-samtalen.

gjorde möjligt påbörja

kan senare år inte detta

Tyvärr uppvisa några egentliga exempel på

den misstron har varit för slag av innovativt tänkande; ömsesidiga

22 Förord

stor. Och här ser vi hur

kapprustningens onda cirkel fungerar:

just

växelverkande och framgångsrika unilaterala initiativ skulle förmodligen vara ett av de bästa medlen att minska

spänningen och öka

förtroendet mellan Den supermakterna. internationella debatten

kring kärnvapennedrustningen ger flera som väl

exempel på åtgärder

borde lämpa sig för sådana

åtgärder.

Låt mig ge några exempel, samtliga - som praktiskt taget alltid - från

den öppna amerikanska debatten:

Redan 1967 redovisade Jerome D. Frank, i boken Sanity and Survival

in the Nuclear tankar Age, om hur internationella nedrustningsför-

handlingar skulle underlättas. land

psykologiskt Varje har, säger

han, trots allt något mått av valfrihet; landet

ju mäktigare är, desto

större dess valfrihet. Därför borde länder kunna vidtaga unilaterala

steg för att vända spännings-/kapprustningsspiralen. Ett att

problem

övervinna för det land som tar ett sådant initiativ är att dess

handling

måste beräknas minska det hot som det kan utgöra för andra länder

utan att skapa egen osäkerhet. Om, exempelvis, ett

betydande land offentliggjorde för en detaljerade planer omställning av sin

vapenindustri till civil vid en framtida

produktion nedrustningsöver-

enskommelse, skulle detta öka andra länders förtroende för trovär-

digheten i dess vilja att nedrusta.

Nu aktuella inlägg i debatten om unilaterala

nedrustningsåtgärder

har rört mer direkta och konkreta steg. I en uppsats i boken Tio

debattinlägg om svensk säkerhetspolitik

(Folk och Försvar, 1985) har

jag gett några exempel:

D

ensidiga tillbakadraganden av framskjutna av utplaceringar slagfältsvapen i Europa,

EI ensidiga tidsbestämda moratorier beträffande utveck-

forskning,

ling och prov med nya vapensystem,

EI av

ensidiga neddragningar kärnvapenarsenalerna, av en åtföljda

moratorieanknuten till den tänkta uppfordran motparten att

vidtaga motsvarande åtgärd.

I den amerikanska tidskriften skrev Foreign Affairs vintern 1985

direktören för USA:s

nedrustningsorgan (ACDA) Kenneth L.

Adelman om d v s

vapenkontroll utan avtal, parallella handlings-

linjer utan formaliserade och undertecknade avtal. Hans argument för en sådan handlingslinje ligger ganska nära vad jag ovan har kallat

nedrustning grundad på utmaning. Hans resonemang har

flitigt

kommenterats i den amerikanska framför debatten, allt eftersom,

enligt en kommentar, sex av denna

sjundedelar artikel av denne

välkände ”hök” andas misstro mot

djup möjligheten att överhuvud

Förord 23 sou 1985:43

med Sovjetuniouppnå trovärdiga nedrustningsöverenskommelser

nen. Men kanske skall därför hans tas på allvar.

just synpunkter

Under våren 1985 skrev den välkände amerikanske debattören

Jerome B. Wiesner, bl a vetenskaplig rådgivare till president

ett till ett i FN-huset i New

Kennedy, bakgrundspapper symposium

York om överlevnad i där han bl a säger

kärnvapenåldern,

följande:

Jag är övertygad om att det finns möjligheter att på ett tillförlitligt sätt dämpa minska och samtidigt öka den kapprustningen, kärnvapenarsenalerna a nationella säkerheten för alla. Särskilt vill jag betona att processen kan sättas i gång unilateralt, antingen av USA eller av USSR.

vad som kan göras med följande lista: Och han ger exempel på

D ett moratorium i fråga om kärnvapenprov, l i D ett moratorium i om prov med vapensystem,

fråga D ett moratorium i fråga om utplacering av kärnvapensystem, gamla

eller nya, D ett moratorium i om prov av anti-satellitvapen och utplace-

fråga : ring av alla slags vapen i rymden,

D ett att fortsätta att SALT I- och ABM-avtalen och

åtagande följa

att följa SALT II-avtalet, 3 D ett att inte använda vapen, inklusive kärnvapen,

åtagande några

mellan NATO- och WP-länderna i Europa. vid gränsen

Dessa nära dem som jag redovisade i

tankegångar ligger ganska boken Tio debattinlägg om svensk säkerhetspolitik. Jag är övertygad

om att sådana kommer att få ökat utrymme i

nedrustningsinitiativ

den fortsatta debatten.

För det kan inte underlåta att peka på den officiella studie

tredje jag

av för från militär till civil produktion i

möjligheterna omställning

Sverige, Med sikte på nedrustning, av vilken detta utgör andra delen. Den svenska studien är den första i sitt slag i världen. Det är allmänt omvittnat att om flera länder, och i första hand de ledande militärmakterna, liknande studier, detta skulle ge ökad

företog

åt de internationella nedrustningsförhandlarna; för-

trovärdighet skulle visa sin beredvillighet att i praktisk politik handlingsparterna

omsätta sin Som av vad jag citerat ur

nedrustningsvilja. framgår

amerikanska källor, förde redan 1967 Jerome D. Frank detta

resonemang. Som ett exempel på vad som skulle krävas av handlingsinriktade för att utan genomföra ett nedrust-

inrepolitiska åtgärder störningar

kan den kände amerikanske ekonomen

ningsprogram jag åberopa

24 Förord

Seymour Melman, som i många år arbetat med omställningsproble-

met. I en artikel nyligen i International Herald Tribune han

påpekade

att om Förenta Staterna nu skulle all

stoppa produktion av

kärnvapensystem och -stridsspetsar, skulle detta medföra en förlust av 300 000 arbetstillfällen och ekonomiskt skada hundratals

företag.

Hans slutsats blev: om man vill stoppa kapprustningen, måste man först effektivt planera för av resurser från militär

omställning till civil användning.

Min enkla slutsats blir att det alltid, även när det ser ut som mörkast

på nedrustningsområdet, finns möjligheter

att pröva nya vägar för att nå resultat. Inga snabba men dock vägar och inga genvägar, på sikt möjliga. Under tiden måste konfliktlösande och

förtroendeskapande

åtgärder framstå som vår tids mest angelägna. Till dem hör, tror jag, det som här har sökt diskutera.

jag

Med detta har velat redovisa mina skäl för att

jag utgångspunkten för

den svenska studien inte är orealistiskt

optimistisk.

Inga Thorsson

1¶Med sikte nedrustning

på

Illustrationer och texter för av

presentation

betänkandets del 1

-den svenska

uppföljningen

av FN-studien om

nedrustning

och

utveckling

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 27

1. Svensk av FN-studien om

uppföljning nedrustning

och

utveckling

Tillsammans med de övriga nordiska länderna tog initiativet

Sverige

till att Förenta Nationerna skulle utreda frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling. Mellan 1978 och 1981

genomförde

en grupp om 27 regeringsexperter, ledd av Inga Thorsson, en FNstudie. Den grundade sig på omfattande arbeten från mer än ett hundratal forskare. Gruppen konstaterade bl a 0 att kapprustningen minskar istället för ökar säkerheten 0 att den undergräver ekonomin för både industri- och

utvecklings-

länder 0 att en internationell nedrustning skulle få gynnsamma ekono-

miska och sociala konsekvenser för alla länder oberoende av

samhällssystem och utvecklingsnivå.

1982 rekommenderade FN:s generalförsamling medlemsländerna att följa upp FN-studien genom studier i sina egna länder. Samtidigt uppmanades de att för såväl den egna befolkningen som för FN

offentliggöra uppgifter om förbrukningen av resurser för militära än-

damål. Varje land uppmanades också att till FN rapportera hur man förbereder och planerar för överföring av resurser från militär till civil

användning.

Sverige först

Sverige är det första landet som följt FN:s uppmaning. Den svenska utredningen verkställdes av Thorsson

Inga på rege-

ringens uppdrag mellan september 1983 och juli 1984. Den innebär att ett första steg nu tagits mot en uppföljning. Studien Med sikte på nedrustning 0 redovisar fakta om Sveriges försvar och försvarsindustri 0 beskriver de samhällsekonomiska kostnaderna för försvaret,

d v s även vad försvaret kostar samhället utöver det som avsatts

i statsbudgeten

0 presenterar en undersökning av möjligheterna att stegvis fördela

om resurserna från militära till civila ändamål. Rapporten har överlämnats till utrikesministern i 1984 och

augusti

till Förenta Nationerna i november 1984. I december beslöt FN:s att en världsvid

generalförsamling special-

konferens ska anordnas 1986 på temat och

nedrustning utveckling.

SÖKER

Å

__STORMAKTERNA

VERTRUMFA VARANDRAÄ

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 29

2. Kapprustningen

Den svenska utredningen är ett led i Sveriges stöd åt FN:s ansträng-

ningar att vända rustningsspiralen och skapa en fredligare och rättvi-

sare värld. Både Sovjetunionen och USA söker övertrumfa varandra i militär slagkraft utan hänsyn till de jättelika kostnaderna och riskerna för att förinta varandra. Kortsynthet och ett föråldrat sätt att se på säkerheten enbart i ett snävt nationellt perspektiv styr supermakternas sätt att handla. En orsak till spänningen mellan dem är att båda strävar efter militär och ekonomisk dominans. En annan orsak är att de har

helt olika politiska och ekonomiska samhällssystem.

Mest vapen i Europa Europa är den världsdel som jämförelsevis har den största mängden vapen och där hotet om total ödeläggelse är mest överhängande. l Europa finns (utplacerade eller lagrade) taktiska kärnvapen såsom minor både till lands och till sjöss, artillerigranater och luftvärnsprojektiler. Där finns också missiler med en räckvidd från några 10-tal kilometer upp till 5 000 km. Ingenstans i världen finns så stora trupper samlade som i Europa. Nukleär vinter Vilka följder ett stort kärnvapenkrig skulle få visades bl ai FN:s kärnvapenstudie 1980. Den leddes fö av dåvarande svenska FN-ambassadören, Anders Thunborg. vetenskapsmän i såväl väst som öst har senare fortsatt att studera effekterna av kärnvapenkrig. Även om bara en liten del av de kärnvapen som redan finns används i ett kärnvapenkrig, skulle det enligt dessa forskare leda till en världsomfattande katastrof. Bland mycket annat skulle klimatet påverkas. Dammet och sotet från bränderna skulle förmörka himlen och kyla ned kontinenterna så att samspelet mellan djur och växter bröt samman. Vi skulle få en s k nukleär vinter. Kvardröjande giftig smog, intensiv ultraviolett strålning och härjande epidemier skulle göra jor-

den till en obeboelig plats.

i z .V

M )W,§v

\

* I

I

r IImIIT$-*7ss.

\7// “al”i

/// my”

O(\ J//V lå]

/ og.

-

en ekonomisk börda

Rustningskostnadema tung Terrorbalansen och avskräckningsfilosofin ifrågasätts

kräver

Folkopinionen nedrustning

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 31

3. Hoppingivande tecken

Trots dessa dystra perspektiv finns det några hoppingivande tecken. 0 har blivit en bör-

Rustningskostnaderna orimligt tung ekonomisk

da för supermakterna, för u-länderna och för hela världsekonomin. Andra vitala behov har måst eftersättas. Militärutgifterna utgör en viktig orsak till de stora och växande budgetunderskotten, vilka generellt sett kan sägas medföra en

oansvarig pantsättning

av i framtiden disponibla resurser. Underskotten har dessutom

bidragit till ett högt ränteläge, som speciellt drabbar de skuldsatta

länderna i Tredje världen. Härigenom kan ekonomin b/i en ned-

rustningsfaktor.

0 att ökad säkerhet kan vinnas fler och mer

uppfattningen genom

avancerade vapen har börjat ifrågasättas i allt vidare kretsar i Väst och Öst. Terrorba/ansen och den ömsesidiga avskräckningen är inte längre en självklar grundval för det strategiska tänkandet. Viktigt är att de politiska ledarna börjat inse att en sådan

poli-

tik innebär ett bräckligt skydd mot kärnvapenkriget och att folkens säkerhet och välfärd bättre garanteras av minskade snarare än

av ökade rustningar.

0 En stark och växande fo/kopinion i allt fler länder kräver nu ned-

rustning så att mänskligheten ska slippa hållas som gisslan under

kärnvapenhotet. Under 80-talet har fredsrörelser världen över utvecklats till ett vik-

tigt påtryckningsmedel i kampen för nedrustning. De har vuxit till inflytelserika folkopinioner i bl a Västeuropa, Nordamerika och

Japan och har genom sina aktioner blivit en allt viktigare faktor att räkna med i det politiska livet. Fredsrörelserna ställer de säker-

hetspolitiska problemen på sin spets och har tvingat fram en om-

fattande nedrustningsdebatt. Också i de officiella internationella organen har de fått ökat inflytande. Politiker runt om i världen har blivit tvungna att i större utsträckning än tidigare ta hänsyn till

fredsopinionernas fördömanden av kapprustningen.

U-LÄNDERQA

KRAVER RATWISARE

l

EKONOMISK

VARLDSORDNING

0¶Bättre handelsvillkor 0 Större tekniska resurser 0 Större över

inflytande

resurser

jordens

Med sikte Presentation på nedrustning. av betänkandets del 1 33

4. En rättvisare

världsordning

Människorna hotas idag inte bara av förintelse

genom kärnvapen

och genom militärt våld och förtryck utan drabbas i tusen-

dagligen

tals av död pâ grund av svält och

undernäring. Massfattigdomen är

således ett verkligt hot mot människor i de

miljoner fattiga länderna.

För dem blir lika förödande

hungerkatastrofer och grymma som krig.

De ekonomiska och sociala

klyftorna djupnar

Allt djupare ekonomiska och sociala

klyftor skiljer människorna som

lever i den industrialiserade världens välstånd från den majoritet av

jordens befolkning som tvingas leva i misär. kan utvecklas

Läget till

ett direkt hot mot freden, förutom att det moraliskt innebär en kränk-

ning av mänsklig Flera orsaker värdighet. bidrar gemensamt till den

rådande svältkatastrofen. Den förödande torkan och den fortsatta

snabba folkökningen liksom u-ländernas alltjämt stora ekonomiska

beroende av i-länderna är av de några viktigaste orsakerna till den

krisartade situation som råder i stora delar av Tredje världen.

U-Iänderna kräver ett ökat

inflytande

U-länderna kräver i FN och i andra internationella

sammanhang att

de rika länderna med pengar och teknik ska till att

hjälpa skapa bätt-

re levnadsförhållanden i de länderna. De kräver fattiga också ett

ökat inflytande över av användningen jordens resurser. En sådan ny

ekonomisk världsordning verkar dock

mycket avlägsen då flertalet i-

länder inte är villiga att dela med

sig.

minut används 1,3 miljoner US$ Varje eller ca 12 kronor för militära

miljoner ändamål. dör 30 barn i

Samtidigt u-Iändema av och

svält, undemäring sjukdomar.

34” Även små av

minskningar rustningama skulle innebära att situationen för

människor i världen miljontals tredje förbättrades, om dessa resurser kunde överföras till olika i

hjälpprojekt u-Iändema.

Med sikte på Presentation av beränkanders

nedrustning. del 1 35

5. Absurda

prioriteringar

Samtidigt som en stor inte får sina del av mänskligheten grundläggande behov av mat, kläder, bostäder och hälsovård

tillgodosed-

da, stiger världens rustningskostnader i en alltmer ökande takt. Varje minut används 1,3 miljoner US dollar (ca 12 miljoner kr) för militära ändamål, medan 30 barn i u-länderna dör av svält, undernäring och sjukdomar. Även små i skulle

minskningar rustningarna innebä-

ra att situationen för människor i världen

miljontals Tredje kunde för-

bättras om resurserna istället används i

biståndsprojekt.

En säkrare och rättvisare värld

Den ökade insikten om effekter

kapprustningens negativa för utvecklingsansträngningarna liksom överhuvudtaget för världseko-

nomin och freden redovisades i FN-rapporten 1981 om sambandet mellan nedrustning och Alternativet till fortsatt konfronta-

utveckling.

tion och ekonomiskt kaos måste vara att söka en säkrare

bygga och

rättvisare värld där ökat förtroende och samarbete ersätter

dagens

rivalitet och maktspråk.

Huvudbudskapet i FN-rapporten är att världen står inför ett val: antingen att fortsätta upprustningen i nuvarande takt eller att enas om en ny ekonomisk och politisk världsordning som leder till en mer fredlig, rättvis och stabil värld. Man kan inte göra bådadera eftersom kapprustningen och konkurrerar om resurserna.

utvecklingen Rap-

porten visar hur rustningskostnaderna snedvrider ekonomin och undergräver grundvalarna för en stabil ekonomisk och social utveck-

ling.

Slutsatsen i FN-rapporten om sambandet mellan nedrustning och utveckling är att alla länder oberoende av sam-

hällssystem och utvecklingsnivå skulle tjäna ekonomiskt på nedrustning.

DEI ÄR ANGELÄGEI

ATT KOPPLA SAM MAN NEDRUSTNING MED UTVECKLING!

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 37

6. Koppla samman med

nedrustning utveckling

Om en nedrustningsprocess inleds skulle en del av de

härigenom

frigjorda resurserna kunna slussas till utvecklingsprojekt i den

fattiga

delen av världen. Detta skulle underlättas i framom supermakterna tida överenskommelser om nedrustning enas om sådana

åtagan-

den. Därför är det angeläget att koppla samman om ned-

frågorna rustning och utveckling.

Flera initiativ har tidigare tagits internationellt för att

skapa någon

form av koppling mellan nedrustning och Alltsedan 1950

utveckling.

har FN:s generalförsamling behandlat och en rad resolutio-

antagit

ner som uppmanar till en av

minskning militärutgifterna, samtidigt

som de därigenom frigjorda resurserna används för ekonomiska och sociala ändamål. Detta samband mellan och ut-

nedrustning

veckling framgår också klart av slutdokumentet från FN:s första specialsession för nedrustning 1978 och i besluten 1970 och 1980 om internationella utvecklingsstrategier för den världen. l FN-

Tredje

rapporten om nedrustning och redovisas de olika

utveckling förslag

som lagts fram.

Internationell nedrustningsfond för

utveckling

Generalförsamlingen hänsköt frågan 1982 för vidare studier till FN:s institut för nedrustningsforskning, UNlDlFl. institutet har de

granskat

tre tänkbara metoder för till en internationell ned-

resursöverföringar

rustningsfond för utveckling, som redovisades i 1981:

FN-rapporten

o

frivilliga bidrag

0 som innebär skatt

uttaxeringsprincipen på rustningskostnader eller vapenförsäljning

0 vilken

återbäringsprincipen enligt viss del av de genom nedrustning frigjorda resurserna anslås till utveckling

Förslaget om en internationell nedrustningsfond för be-

utveckling

dömer UNIDI R i likhet med FN-gruppen som värdefullt. Framför allt genom att det institutionellt och politiskt understryker sambandet mellan nedrustning och Det riktar också och

utveckling. regeringars allmänhetens uppmärksamhet på frågan.

Förslaget anses dock vara förenat med avsevärda och

politiska

tekniska svårigheter. Att idén kräver en hos de mili-

förverkliga vilja

tärt dominerande staterna, att enas om hur man ska beräkna värdet av vapenreduktionerna. Man måste givetvis också vara beredd att börja nedrusta och att avsätta en del av medel till fon-

inbesparade

den.

SVERIGE KAN sm __

MugsKA

0cH BIBEHALLA MA

0RS_\_IAR SAM

SAKERHETSPOLITISKA MAL

MEN BARA OM

NATO OCH WARSZAWAPAKT EN

NEDRUSTAR.

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets de! 1 41

7. Om militärblocken nedrustar kan också ned-

Sverige

rusta Sverige kan minska sitt försvar utan att ge avkall på sina säkerhetspolitiska mål - men bara om militärblocken nedrustar. Med nedrustning i det här fallet menar utredningen att NATO och Warszawapakten halverar sina styrkor och dessutom skär ner sina offensiva styrkor till betydligt mer än hälften.

Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder nödvändiga

En internationell nedrustningsprocess som också omfattar förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder skulle i sig avsevärt minska riskerna för krig eller andra konflikter. Ett sådant förbättrat internationellt klimat, präglat av avspänning och ett aktivt fredligt samarbete mellan maktblocken, skulle innebära att hoten mot vårt land minskade. I ett läge då stormakternas relationer i mindre utsträckning än för närvarande styrs av militära styrkeförhållanden borde riskerna för överraskande anfall mot Sverige och en invasion väsentligt minska. I detta läge skulle Sveriges säkerhet i mindre grad än nu vila på det militära försvaret.

S R H H OLITIKEN

m

A

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 43

8. Vår säkerhet

Sveriges alliansfria politik som syftar till neutralitet i händelse av

krig

stöds av ett förhållandevis starkt försvar.

säkerhetspolitiken bygger

emellertid inte enbart på militärt försvar. Den innefattar också sådant internationellt samarbete och stöd åt FN som freden och

främjar

som därmed minskar riskerna för konflikter och

krig. Nedrustnings-

arbetet, handelspolitiken och biståndet utgör därför också

viktiga

beståndsdelar i den svenska

säkerhetspolitiken.

Varför säkerhetspolitik?

säkerhetspolitiken idag är alla de åtgärder som statsmakterna vidtar för att landets frihet och oberoende ska kunna bevaras inför yttre hot. säkerhetspolitiken också till att minska riskerna för såda-

syftar

na motsättningar och konflikter i världen som kan hota landets säkerhet.

Sverige alliansfritt med stöd av ett starkt försvar

Sveriges möjligheter att med bibehållen frihet och

självständighet

stå utanför krig och allvarligare konflikter anses bäst

främjas genom

en alliansfri politik stödd av ett efter förhållandena starkt försvar. Sveriges avsikt och vilja att kraftfullt hävda den territoriella

integrite-

ten, såväl i fred som under neutralitet i har senare tid de-

krig, på

monstrerats genom de skärpta bestämmelser som till gäller skydd

mot ubåtskränkningar.

För att vara effektiv måste denna politik vinna i omvärl-

trovärdighet

den. Det är den samlade styrkan hos de

säkerhetspolitiska åtgärder-

na som ska skapa tillit i omvärlden till att kunna

Sveriges förmåga

försvara sig mot angrepp, liksom för vårt lands att stå utanför

vilja

alla allianser och att i händelse av förhålla neutralt.

krig sig

|=ö

RSVAREI

(25 miljarder kr)

varav 20 till militära försvaret

och 5 till ekonomiska försvaret

ø/J

w

Allmän

värnplikt O z

45.000 anställda 0 ya

-/

ifredstid

/\

/

850.000 i

krigs-

i

organisationen

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 45

9. Några fakta om försvaret

Anslagen i statsbudgeten till försvaret uppgår till ca 25 miljarder kr,

varav 20 miljarder till det militära försvaret och resten huvudsakligen till ekonomiskt försvar. Organisatoriskt består totalförsvaret av det militära försvaret, civilförsvaret, ekonomiskt försvar samt övrigt totalförsvar. Dess inrikt-

ning läggs fast för fem år i taget av regering och riksdag. Riksdagens

beslut föregås av flera års arbete i parlamentariska försvarsutred-

ningar, där man utifrån övergripande säkerhetspolitiska bedömning-

ar tar ställning till enskilda planeringsfrågor inom försvaret. Under 1984 tillsattes en ny försvarskommitté, som ska lämna underlag för 1987 års försvarsbeslut. Det militära försvaret, som grundar sig på allmän värnplikt för män mellan 18 och 47 år, omfattar 45 000 fast anställda i fredstid. Krigsorganisationen består totalt av ca 850 000 man. Det militära försvarets främsta uppgift, i fredstid såväl som i krigstid, är att verka krigsavhållande och hos omvärlden inge en sådan respekt att angrepp mot, och kränkningar av, Sveriges territorium undviks. Civilförsvaret har till huvuduppgift att skydda befolkningen mot skador vid krigsfara och i krig. Detta sker bl a genom att alarmera befolkningen för ett anfall, och genom att ordna skydd och utrymning vid ett anfall. Civilförsvaret ska även undsätta dem som efter ett anfall är sårade eller av andra skäl är i behov av vård och hjälp. Ekonomiskt försvar är ett samlingsbegrepp för åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen av livsmedel, bränsle, kläder och andra varor, som det kan uppstå brist på vid krig, avspärrning eller s k fredskris. Denna s k försörjningsberedskap omfattar även plane-

ring av vägunderhåll, transport- och kommunikationssystem, post-,

bank-, och försäkringsväsendena så att dessa verksamheter kan

upprätthållas vid kriser och i krig.

Övrigt totalförsvar omfattar de delar som inte ingår i det militära försvaret, Civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Det utgör ett samlande namn för den försvarsverksamhet som bedrivs av ett antal olika myndigheter: det psykologiska försvaret, civilbefälhavarna,

hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig, polisens roll i total-

försvaret, televerkets beredskapsverksamhet och lantmäteriverkets

beredskapsverksamhet.

FÖRSVARSINDUSTRIN

Ca 70% av försvarets materiel är svensk.

6%;

f, O r 7] ..

u

Varför?

0¶Alliansfriheten

0¶Svensk

försvarsprofil

0¶Skräddarsydda vapen-

system

Med sikte Presentation av betänka/iden del 1 47

på nedrustning.

10. Försvarsindustrin Sverige har en försvarsindustri med bredd och teknologisk nivå jämförbar med stora västeuropeiska länder. Ca 70 procentav försvarets material köps direkt från svensk industri. Försvarsindustrin i

Sverige

har utvecklat och tillverkat använda lätta stridsfordon,

samtliga idag

pansarvärnsgevär, luftvärnskanoner, ubåtar, torpeder, kustartilleripjäser, stridsflygpian och transportfordon. Man har också levererat övervattensfartyg, olika typer av robotar och teiekommunikationsutrustning till det svenska försvaret.

Varför så stor tillverkning i Sverige?

Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har både för säker-

betydelse Sveriges hetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och

utnyttjande. Genom tillverkning inom landet kan man 0 en svensk som minskar effekten av militär-

välja försvarsprofil

pakternas vapen och motmedel 0 svenska behov

skräddarsy vapensystem efter specifikt 0 ta hänsyn till särskilda geografiska och klimatiska förhållan-

den 0 trygga leveranser i händelse av blockad och

krig.

VAD GÖR

__

FORSVARSINDUSTRIN?

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 49

11. Vad gör försvarsindustrin?

Merparten av vapentillverkningen i Sverige är koncentrerad till ett

tiotal industrier, som 1983 sysselsatte drygt 23 600 personer med

vapentillverkning.

BOFORS: artilleripjäser, robotar, ammunition, militär elektronik. ERICSSON RADIO SYSTEMS: radar, kommunikationssystem och annan militär elektronik.

FFV: handeldvapen, pansarvärnsgevär, minor och torpe-

der. HÄGGLUND & SÖNEFI: strids- och terrängfordon. KAFILSKRONAVAFIVET: robotfartyg, patrullbåtar, minfartyg och ubåtar. KOCKUMS: ubåtar. PHILIPS ELEKTRONIKINDUSTRIER: militär elektronik,

bl a eldledningssystem och radar. SAAB-SCANIA: flygplan, robotar och eldledningssystem.

SATT ELECTRONICS: signalspanings- och kommunika-

tionssystem.

VOLVO FLYGMOTOR: motorer till flygplan och robotar.

Inom försvarsindustrin finns dessutom tre s k paraplyföretag, som

saknar egna utvecklings- och produktionsresurser, men är avtals-

slutande parter med försvarets materielverk (FMV), som sköter upphandlingen av försvarsmateriel:

Industrigruppen JAS (IG JAS), som organiserats för det nya flygplansprojektet JAS 39 Gripen av Saab-Scania, Volvo Flygmotor,

Ericsson och FFV; Saab Bofors Miss//e Corporation (SBMC), ett samarbetsbolag för utveckling och tillverkning av robotar mellan Saab-Scania och Bofors, samt HB Utveckling, där Hägglund & Söner och Bofors samarbetar kring utvecklingen av framtida stridsfordon.

AD SKILJER

FöRsyARs-

r

mousrnm FRAN ovnrc. mousrnn

0 Mer och forskning utveckling

Större andel kvalificerad högt arbetskraft

Betydande överkapacitet

Staten betalar utvecklingskostnaderna och räntefria å ger förskott

0 och lönsamhet Hög jämn

Med sikte Presentation av betänkandets del 1 51

på nedrustning.

12. Vad skiljer försvarsindustrin från övrig industri? Utredningen visar bl a på följande särdrag som skiljer försvarsindustrin från övrig industri:

Forsknings- och utveck//ngsintensiteten är högre än bland andra

jämförbara företag med civil industriproduktion. Det finns inom försvarsindustrin nära kopplingar mellan militär och civil teknik. Men det finns också flera teknikområden som inte har någon betydande civil tillämpning. Forskare, ingenjörer och andra som arbetar med sådan teknik kan inte utan vidare dra nytta av sina kunskaper på det civila området. På de områden där den militära tekniken har starkt samband med civil teknik så är den militära tekniska utvecklingen ledande. De militära beställarna frågar i större utsträckning efter ny teknik och har ofta bättre ekonomiska resurser att betala för denna. Försvarsindustrin arbetar ofta med en betydande överkapacitet. Man är beroende av försvarets planering och får ofta svackor i sin produktion. Ofta är försvarsproduktionen finansierad i förväg av staten. Kontrakt tecknas med försvarets materielverk. l svackorna mellan olika projekt träder ofta FMV in med stöd av olika slag. Lönsamheten är i genomsnitt inte högre än i industrin i övrigt men jämnare bla beroende på de betydande räntefria förskott till försvarsindustrin som FMV lämnar. De räntefria förskotten gör det möjligt för företagen att producera med en lägre andel eget kapital, vilket bl a försvårar deras möjligheter att övergå till civil produktion.

KOSTAR

v40

FORSVARET

W

EGENTLIGEN?

25 i

miljarder anslag

Förlust i

produktionstillväxt

Utebliven

produktion på

av

grund värnplikten

Kostnader för

beredskaps- miljarder

inom

försörjning jordbruket

och andra

näringar

Med sikte Presentation av betänkandets del 1 53

på nedrustning.

13. Vad kostar försvaret?

Utöver anslagen till försvaret på 25 miljarder kr i statsbudgeten be-

lastar försvaret samhäl/sekonomin på många olika sätt. Flera av dessa extra utgifter är svåra att beräkna. De som kan uppskattas i belopp omfattar

0 en förlust i produktionstillväxt som satsningarna på försvaret

medför

0 utebliven produktion som värnpliktssystemet förorsakar

0 kostnader för beredskapsförsörjningen inom jordbruket och and-

ra näringsgrenar.

Sammanlagt uppskattas försvaret kosta samhället mellan 15 och

25 miljarder kr per år utöver de årliga försvarsanslagen.

Till försvarets samhällsekonomiska roll hör även dess följder för sysselsättningen. Uppemot 90 000 människor kan anses vara direkt beroende av försvaret för sin sysselsättning i Sverige. Av dessa är drygt hälften anställda inom försvaret och de övriga inom industri och handel som producerar för försvarets räkning. Följder för sys-

selsättningen får också den militära grundutbildning som varje år

ges åt ca 50 000 värnpliktiga, vilka sålunda inte konkurrerar om platser på arbetsmarknaden.

NEDDRAGNING PÅGÅR

REDAN...

Hårdare för att få

prioriteringar

ett effektivare försvar.

0¶Förband ner

läggs

0¶Beställningama minskar

i* u, /

FzAMT/DEN

555514* y/Kr/ármf

s ?VLLVERKN//Vä

/ 5/5/2/6-5

*i

i i1 å 0

Militär elektronik å

Robotar

, Ammunition

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 55

14. Neddragning pågår redan

Sverige är berett att betala en merkostnad för svensk produktion av försvarsmateriel om det är viktigt för den svenska säkerhetspolitiken. Kostnadsökningarna och de allt färre och till volymen mindre

bestäliningarna kommer dock att tvinga fram en hårdare prioritering

i framtiden. Försvarsministern har nämnt att det är viktigt att i fortsättningen bei ê hålla en kompetens inom landet för att kunna utveckla och tillverka 0 militär elektronik 0 robotar 0 ammunition Licenstillverkning och direktimport från utlandet blir av ekonomiska skäl nödvändiga i ökad utsträckning när det gäller standardmateriel. Önskvärt: att minska försvarsberoendet De svenska försvarsindustriföretagen har under senare år genom-

gått strukturförändringar av större eller mindre omfattning. Orsaker-

na är många, men främst beror dessa förändringar på införande av ny teknologi eller på minskade beställningar från försvaret. Flertalet försvarsindustrier har den uttalade målsättningen att försöka mins-

ka försvarsberoendet och få igång kompletterande civil tillverkning

i större omfattning än vad som nu är fallet. Detta gäller oftast hela företaget som sådant, men inte alltid de olika tillverkningsenheterna. Civil produktion har ibland förlagts till andra orter än där företagets tillverkning av försvarsmateriel sker. Detta har lett till att vissa orter

blivit mer beroende av försvarsbeställningar än tidigare.

Försvarsindustrin

VILL EXPORTERA

I / , J» * z n. Ö”

.gl

Kl l

/Ã

KRIGSMÅTERIEL-

\

.

_:._7_:1

1983 försvarsmateriel för

Sverige exporterade

varav

2,5 miljarder, 1,6 miljarder krigsmateriel

45% till världen

tredje

36% till NATO

15% till alliansfria stater

Europas övriga

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 57

15. är i

vapenexport princip förbjuden

Alternativet för flera försvarsindustrier, som drabbats av minskade svenska materielbeställningar, har närmast varit en ökad satsning på export. Sveriges export av försvarsmateriel uppgick 1983 till 2,5 miljarder kr. Totalt sysselsätter exporten ca 6 000 anställda inom försvarsindustrin. Den totala exporten av s k krigsmateriel var 1,6 miljarder kr. Det är regeringen som avgör vad som ska anses som krigsmateriel.

Export av krigsmateriel är i princip förbjuden, men regeringen medger dispenser i enlighet med vissa riktlinjer. Under 1983 gick 45 pro-

cent av krigsmaterielexporten till länder i Tredje världen. Med termen krigsmateriel avses vapen och ammunition, vapenbärare, materiel för stridsledning m m, men också materiel som även har civil användning. För att anses som krigsmateriel måste den emellertid ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt, att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel.

Försvarsrnateriel, som inte klassificeras som krigsmateriel, exem-

pelvis bandvagnar, obestyckade patrullbåtar och utrustning för

radiokommunikation, kräver inte exportlicens. Konflikt mellan olika mål Exporten av krigsmateriel kommer i konflikt med de andra säker-

hetspolitiska målen som avspänning, nedrustning och utveckling.

Av säkerhetspolitiska skäl anses det dock motiverat att tillåta viss

export så att produktion och teknisk kompetens kan upprätthållas

inom strategiskt viktiga industrier.

Av såväl utrikespolitiska som samhällsekonomiska skäl bör statsmakterna i en framtida nedrustningssituation satsa på en omställning av försvarsindustrin till civil produktion och inte tillåta fortsatt export av krigsmateriel i nuvarande eller större omfattning.

TÄN K

om...

0 l

och ett närmare samarbete

Avspänning

mellan blocken

uppstår

minskar, främst de offensiva

Rustningarna

hos de båda blocken

styrkorna

får en minskad

Sverige strategisk

betydelse

Ö

KAN

..ocH

VERIQE

HALVERA srrr FORSVAR?

®

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 59

16. Från avskräckning till gemensam säkerhet

Enligt regeringens direktiv skulle utredningen beskriva tänkbara framtida scenarier för en som verkar under gynn-

nedrustning rimlig

samma förhållanden. Detta förutsätter en väsentlig av

förbättring

supermakternas relationer som måste präglas av ett större ömsesidigt hänsynstagande och förtroende än vad som nu är fallet.

i kärnvapenåldern kan staternas gemensamma intresse att överleva i allt mindre grad tillvaratas genom rent militära styrkedemonstrationer och genom hot om ömsesidig förintelse, d v s avskräckning. Internationell fred och säkerhet måste tvärtom iväxande

utsträckning bygga på FN-stadgans idé om kollektiva säkerhetsåtgärder för att

förebygga och undanröja hot mot freden. Ett för

fungerande systern

internationell säkerhet kräver också att supermakterna vill söka fredliga lösningar av konflikter genom förhandlingar eller genom utslag av den lnternationella domstolen i Staternas säkerhet

Haag.

garanteras på detta sätt i växande grad av ömsesidig tillit och respekt, d v s gemensam säkerhet. En stegvis process

Den här skisserade skulle kunna

nedrustningen förverkligas genom

en stegvis process, där förtroende- och

säkerhetsskapande åtgär-

der går hand i hand med överenskommelser om mer konkreta

minskningar av militärpakternas om nedruststyrkor. Förhandlingar

ning skulle samtidigt bedrivas inom olika internationella

organ.

Framsteg på ett område kunde påverka förutsättningarna

att göra framsteg inom andra. l en atmosfär av minskad och ökat

spänning

samarbete skulle relationerna mellan Förenta Staterna och

Sovjet-

unionen stegvis kunna förbättras.

Tar tid

Om en sådan positiv avspänningsprocess inleds inom ett par år, skulle troligen före utgången av detta årtionde flera avtal om be-

gynnande begränsningar av rustningarna kunna ha ingåtts.

Mer genomgripande nedskärningar av antalet vapen kommer dock att ta betydligt längre tid, kanske ytterligare något tiotal år, att förhandla fram. En sådan utveckling förutsätter att enas om

militärpakterna

alltmer omfattande avtal, som undan för undan sänker

rustningsni-

vån.

Om militärpakterna utöver avtal om av kärnva-

minskning

pen enas om att kraftigt reducera sina konventionella styr-

kor i Europa, speciellt de med utpräglat offensiv inriktning,

kan Sverige också minska sitt försvar.

VAD INNEBÄR EN

HALVERING AV FÖRSVARET

FÖR SYSSELSÄHNINGEN?

m\\\°'°°'

20¶Aiil-L

Å. l . o

31561 Amü

O 2

u

J

g

i:

Q Q

Ãr 1990 Ãr2015

Minst 34.000 förlorar sina

arbeten om

ingenting görs.

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 61

17. Vad innebär en av försvaret?

halvering

En halvering av det svenska försvaret skulle kunna tänkas ske under 25 år från 1990 till år 2015 genom att anslagen till det militära försvaret stegvis skärs ner från 20 till 10 miljarder kr (i nuvarande

prisläge).

Detta skulle få stor betydelse för såväl krigs- som fredsorganisation-

en. Ett stort antal förband måste läggas ned. De nödvändiga förtidsavgångarna inom försvaret beräknas genomsnittligt bli ca 870 per år. Det är totalt något mindre än nu pågående och planerade minskningar. Men det skulle drabba den militära personalen i större utsträckning, eftersom möjligheter till att få annat arbete inom försvaret vid en nedrustning skulle minska kraftigt. Anställda som sysslar med militär produktion inom försvarsindustrin kommer sannolikt att påverkas betydligt mer. Under den förutsedda nedrustningsperioden beräknas att ca två tredjedelar av de anställda inom försvarsindustrin måste gå över från militär till civil produktion. Mindre än en procent berörs Den skisserade nedrustningen skulle sammanlagt leda till en minskning med minst 34 000 anställda i försvaret och försvarsindustrin

under en 25-årsperiod. Om hänsyn tas till behovet av nyrekrytering

och till skulle i minst om

pensioneringar genomsnitt 1 430 personer

året behöva få annat arbete. Det betyder faktiskt att mindre än en procent av den totala arbetskraften sku/le beröras.

lKTlGTl

får inte leda till arbetslöshet.

Nedrustning

i ska

Framsteg nedrustningsförhandlingarna

inte vara ett hot mot anställda i försvars-

l

sektorn.

Samhället har ett

särskilt ansvar.

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del I 63

18. Omställning tryggar sysselsättningen

Det är politiskt viktigt att inte leder till arbetslöshet. De

nedrustn/ng

anställda inom försvarssektorn ska inte behöva i

uppleva framsteg

nedrustningsförhandlingar som ett hot mot sin framtid. Arbetet för avspänning, fred och minskade försvarskostnader får varken i Sverige eller i andra länder bromsas av befarade

sysselsättningsprob-

lem.

De anställda bör känna att samhället är att ta tillvara

angeläget

deras kompetens och yrkesskicklighet i annan mer produktiv verksamhet. Utredningen bekräftar för Sveriges del att ett minskat beroende av beställningar från försvaret och en till civil

omställning pro-

duktion leder till ett effektivare tillvaratagande av och ma-

mänskliga

teriella resurser. Detta främjar landets ekonomi och stöder

samtidigt internationella nedrustningsansträngningar.

Facket driver på

De erfarenheter som Sverige har av visar bl a att fackli-

omställning

ga organisationer varit starkt pådrivande. Inom försvarsindustriföretagen finns det många idéer och förs/ag om civila som bör

projekt

tas til/vara. Flygindustrins alltmer mångsidiga produktion av civila produkter har blivit av främst tack vare energiska från

påtryckningar

fackligt håll. Det finns därför anledning att främja sådana initiativ för

att skapa ny sysselsättning i teknologiskt avancerad civil produktion.

Det borde också finnas anledning att räkna med de

fackliga organi-

sationernas aktiva medverkan i sådana åtgärder.

UTREDNINGEN FÖRESLÃR

1. En för och

beredning nedrustning omställning.

7 2. En central där försvarsindustrin

omställningsfond

kan söka för civila

anslag projekt.

3. Lokala försvars-

omställningsfonder på varje

Med sikte på Presentation av betänkandets del 1 65

nedrustning.

19. Utredningens förslag

Utredaren föreslår därför följande konkreta

åtgärder:

0 att inrätta en särskild för och

beredning nedrustning omställning,

som genom planering och ska civila

samordning främja satsning-

ar inom försvarsindustrin och verka som i omställ-

Kunskapsbank ningsfrågor

0 att skapa en central (1 00 som

omstä/lningsfond miljoner kr per år)

ska underlätta finansieringen av civila projekt i försvarsindustrin 0 att främja bildandet av lokala försvarsin-

omställningsfonder på

dustrierna

En samhällsangelägenhet

En angelägen uppgift för samhället är att snarast sätta

möjligt igång

ett kraftfullare och mer organiserat i

engagemang omställningspro-

cessen än vad som hittills förekommit. Försvarsindustriernas aktuella problem, orsakade av vikande visar att behov

beställningar,

av statligt stöd redan finns En till civil

idag. omställning produktion

går erfarenhetsmässigt inte att genomföra hastigt utan är en kostl sam och tidsödande process, som i vissa fall kan ta upp till tio år för l att bli lönsam. l l Det finns därför all anledning att intensifiera samverkan mellan stat-

l

l liga myndigheter och försvarsindustrin. En sådan samverkan skulle l inte behöva leda till extra Den skulle i

l någon onödig, byråkratisering.

stället möjliggöra ett offensivt, samordnat och välplanerat agerande, som främjar nyttjande av försvarsresurser för civil produktion.

Utrikespolitiska motiv

Inte minst viktigt är att Sverige genom konkreta

åtgärder följer upp

FN-rekommendationerna på nedrustningsområdet, där vårt land driver en aktiv politik. Detta skulle och åt ge ökad styrka trovärdighet Sveriges internationella agerande på detta område.

Den föreslagna svenska modellen för att underlätta vid

omställning en nedrustning är troligen inte direkt

tillämpbar för supermakterna eller andra stater med en stor försvarsindustri. Den kan emellertid visa internationellt hur man med förhållandevis små medel i ett land som Sverige kan förebygga den oro för framtiden som anställda i försvarsindustrin känner, när materielbeställningarna minska.

börjar

Genom att visa att nedrustning inte utgör ett hot mot

sysselsättning-

en utan istället främjar landets ekonomi ett effektivt tillvaragenom tagande av mänskliga och materiella resurser kan bidra till

Sverige

ett ökat, bredare, internationellt stöd åt nedrustningssträvandena.

OMSTÄLLNING

PLANERquc rön_

/

MASTE BORJA

7 gg

0 visar att Erfarenheterna det tar tid att utveckla

lång

och få fram konkurrenscivila

kraftiga produkter.

5 ,I 0 att få

\ Företagen tjänar på

55:;

en ökad flexibilitet.

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 67

20. måste nu

omställning börja planeras

Om sysselsättningen ska kunna bevaras i samband med en internationell och svensk krävs att försvarsindustrin alltefter-

nedrustning,

som bygger upp en kompletterande civil Denna omställ-

produktion.

ning måste påbörjas redan idag.

Produktionen av försvarsmateriel har utvecklats för det svenska försvarets räkning. Försvarsindustrin har därför hamnat i ett beroendeförhållande till skillnad från annan industri. Samhället har därför ett särskilt ansvar för vad som händer med de anställda i försvarsindustrin.

Det understryks i att inom utredningen omställningen försvarsin-

dustrin måste börja förberedas redan nu, eftersom det tar tid att få fram konkurrenskraftiga civila produkter. Bristen

på riskvllligt kapital

är ett av problemen vid omställningen. Den försvårar framtidsinriktade satsningar på civila produkter. stöd behövs därför

Statligt för att

stimulera utveckling av nya produkter för den civila marknaden.

Sådana åtgärder utgör ett första steg i strävandena att minska den svenska försvarsindustrins militära beroende. Det också i

ligger linje

med Sveriges politik

på nedrustningsområdet.

Ett svenskt beslut att börja förbereda en är inte enbart

omställning

en naturlig följd av Sveriges agerande i Förenta Nationerna. Vi vill också visa att det är både

politiskt angeläget och samhällsekonomiskt fördelaktigt att medverka till att försvarsindustrin blir mindre

beroende av militära beställningar.

NEDRUSTA- UTVECKLA

0 Vid

en bör

nedrustning Sverige ytterligare

öka biståndet till u-Iändema. En bör om försvars-

undersökning göras

industrierna kan tillverka

utrustning

som behövs i u-Iändema.

INTERNATIONELL

FN-KONFERENS OM

NEDRUSTNING

UTVECKLING

ü

Med sikte på nedrustning. Presentation av betänkandets del 1 69

21. FN-konferens 1986

FNs generalförsamling beslutade hösten 1984 att sammankalla en internationell konferens om sambandet mellan nedrustning och utveckling. Konferensen, som kommer att äga rum i Paris i

juni/juli

1986, ska behandla frågan om nedrustning och i hela

utveckling

dess bredd.

Den ska undersöka vilka effekter världens militärutgifter - särskilt stormakternas - har på världsekonomin och den ekonomiska och

sociala situationen framför allt i u-länderna. Mot denna

bakgrund

ska konferensen föreslå åtgärder och se vilka

lämpliga möjligheter som finns för att genom nedrustningsåtgärder frigöra reytterligare

surser för utvecklingsändamål, särskilt till u-ländernas förmån.

Utländska av 71

erfarenheter omställning

2¶Utländska erfarenheter av

omställning

Nicole Ball

2.1 efter andra

Omställning världskriget

Efter andra världskrigets slut den hittills mest och

gjordes vittgående framgångsrika omställningen av materiella och resurser mänskliga

från den militära till den civila sektorn. Under av få år

loppet några

återgick miljontals soldater till civil verksamhet, som

samtidigt försvarsbudgetarna kraftigt skars ner och många försvarsindustrier

började tillverka varor för den civila marknaden. Redan första året efter kriget minskade försvarsutgifterna i USA och 9

med 80 procent miljoner män och kvinnor lämnade försvaret, vilket motsvarade 14 procent av den totala arbetskraften. Som en härav Ökade

följd

arbetslösheten, men inte till mer än 4 procent. De stora nedskärningarna i försvarssektorn ledde också till en minskning av bruttonationalprodukten. Men effekten blev endast eftersom

obetydlig,

den civila ekonomin expanderade och ersatte av den

mycket

stimulans som tidigare kommit från

försvarsutgifterna*

I Storbritannien hade vid slutet av 1946 - dvs under av ett och

loppet

ett halvt år - 4,3 människor lämnat försvaret och

miljoner 3,5

miljoner försvarsindustrin. 1945 var arbetslösheten mindre än 1 procent. 1946 hade den stigit till 5 procent, men två år senare var den nere i 1,8 procent. Statistik från Sovjetunionen är svårare att erhålla, men den som föreligger antyder i stort samma mönster där som i USA och Storbritannien. Inom ett år efter hade

krigsslutet miljoner

människor lämnat försvaret och försvarsutgifterna ha

uppgavs minskat med över 40 procent. Att denna inte

process genomfördes helt problemfritt framgår av att med 16 industriproduktionen sjönk

procent mellan och 1946, då fabrikerna ställde om till

produktion för den civila marknaden. Emellertid växte

tillverkning-

en inom vissa sektorer markant under det första det

efterkrigsåret:

producerades 30 gånger fler lokomotiv, mer än 20 gånger fler lastbilar och 5 gånger fler skördemaskiner och vattenturbiner under 1946 jämfört med 1945.2

72 Utländska av

erfarenheter omställning

I Sovjetunionen ägde omställningen till en fredsekonomi rum inom

ramen för den fjärde femårsplanen. Sovjetisk statistik visar att

för den civila ekonomin 1950, vid slutet av planpe-

budgetanslagen

rioden, hade mer än fördubblats, medan anslagen till försvaret gått

ned med en tredjedel? Vanligtvis antas omställningen inom de

västliga marknadsekonomierna ha skett mer eller mindre automatiskt, främst pådriven av den ökade efterfrågan på den civila marknaden. Även om efterfrågan spelade en viktig roll för omställningen, var emellertid situationen något mera komplicerad än så.

Efter kriget fanns stora konsumtionsbehov. För att omställningen skulle komma igång var det emellertid inte tillräckligt att folk ville

varor. De måste också ha de nödvändiga ekonomiska resurser-

köpa

na. Under kriget hade konsumenternas sparande varit högt, eftersom den civila marknaden haft relativt litet att erbjuda när tyngdpunkten lades på försvarsansträngningarna. När väl den civila sektorn ökade sin produktion 1946, fanns inte bara ett uppdämt konsumtionsbehov, utan konsumenterna hade också de ekonomiska resurserna. En brittisk studie fann att

de disponibla inkomsterna steg under 1946 med endast 4,1 procent, medan den privata konsumtionen var 21,4 procent högre än 1945. Sparandet, som under 1944 hade stigit kraftigt till 22 procent av den disponibla inkomsten, föll snabbt både i absoluta tal och i förhållande till inkomsten?

En annan faktor, som underlättade den i stort sett smidiga övergången från krigs- till fredsekonomi, var att många människor som var sysselsatta under kriget - särskilt kvinnor men också män som - lämnade arbetsmarknaden

uppnått pensionsåldern frivilligt

när kriget var över. I USA sjönk till exempel antalet anställda

kvinnor utanför jordbrukssektorn med två miljoner mellan augusti

1945 och februari 1946. Den kvinnliga arbetslösheten ökade emellertid bara med 110 000. I Storbritannien lämnade något mer än en miljon kvinnor arbetsmarknaden mellan 1945 och 1948, medan antalet arbetslösa ökade med endast 13 000. Om kvinnorna efter krigsslutet hade fortsatt att arbeta utanför hemmet i lika stort antal som under kriget, skulle arbetslöshetssiffrorna för senare delen av 1940-talet varit högre. I till exempel Storbritannien skulle, om en miljon kvinnor adderas till antalet arbetslösa 1948, andelen arbetslösa ha mer än tredubblats (6,5 procent i stället för 1,8 procent).5

Medan omställningen efter det andra världskriget i stor utsträckning

lämnades åt marknadskrafterna, vidtogs likväl en rad åtgärder från statsmakternas sida för att underlätta processen. Trycket på arbetsmarknaden minskades genom att avmobiliseringen genomfördes

stegvis och vuxenutbildningsprogram sattes igång. Räntorna sänktes

Utländska erfarenheter av omställning 73

för att minska sparandet och gynna investeringarna. Investeringarna

stimulerades vidare genom återbetalning av vissa Övervinstskatter och konsumtionen drevs på av en sänkt inkomstskatt.

Åtgärder

vidtogs även för att främja massproduktion av vissa varaktiga

konsumtionsvaror. Emellertid har det hävdats att den viktigaste

- åtminstone i Storbritanniens fall

statliga åtgärden - var att styra

efterfrågan till specifika produktområden. för att upprätt-

Åtgärder

hålla efterfrågenivån behövdes inte?

Trots den framgångsrika efter andra världs-

omställningsprocessen

kriget uppstod vissa I USA hade mer traditionella

problem.

branscher som stål, gummi och fordon, vilka ställt om

ursprungligen

från civil till militär i samband med förhållandevis

produktion kriget,

lätt att återanpassa sig och dra nytta av den

uppdämda efterfrågan på

civila produkter som kännetecknade åren omedelbart efter

kriget.

De militärt mer branscherna - särskilt -

specialiserade flygindustrin lyckades knappast någonsin att ställa om till civil produktion. Olika

företag försökte på olika sätt att anpassa till den civila marknaden.

sig

En del försökte dra nytta av sin inom lättmetallområdet

kompetens

genom att utveckla och tillverka varor av så vitt skilda som t ex

slag bussar, spårvagnar, båtmotorer, etiketteringsmaskiner för flaskor,

utrustning för kemtvätt och proteser. Andra blev underle-

företag

verantörer till företag som redan var etablerade den civila

på

marknaden. I stort sett kan man dock konstatera att

...intäkterna från dessa nya produkter inte ens var en bråkdel av vad försäljningen under andra världskriget inbringade. var ofta

Projekten olönsamma. Detta framgick bl a av de erfarenheter som de stora flygplanstillverkarna hade under de första åren efter kriget, 1946 - 1948, då försäljningssiffrorna sjönk till en tiondel jämfört med krigsârens

toppnoteringar och förlusterna uppgick till över 50 miljoner US dollar.

De flesta diversifieringsprojekt som påbörjades av de större

specialiserade

is

försvarsindustrierna vid slutet av andra världskriget, övergavs på grund av bristande lönsamhet eller såldes till företag som redan var verksamma

på marknaderna för industri- och konsumtionsvaror?

Det blev Koreakriget som räddade i försvarsindustrin.

många företag

Även om de militära då var mindre än under andra

satsningarna

världskriget (10 - 15 procent av BNP gick till försvarssektorn under första åren av 1950-talet jämfört med 45 procent under andra världskriget), utvecklades i USA en militär-industriell struktur som blev bestående under de 35 åren:

följande

Vid slutet av kriget verkade det en kort tid som om det traditionella mönstret i ; med neddragningar i försvarsutgifterna till en lägre fredstida nivå skulle i upprepas. Men av två skäl ändrades det historiska mönstret. Freden ersattes av det kalla kriget och motsättningarna mellan USA

och Sovjetunionen

74 Utländska erfarenheter av omställning

ökade i Europa och på andra ställen. Det sovjetiska hotet mot amerikanska intressen tycktes bekräftat av Berlin-blockaden 1948 och de första sovjetiska atomvapenproven året därpå. Korea-krigets utbrott 1950 ledde till en ökning av militärutgifterna i USA som endast delvis berodde på själva kriget. Försvarsbudgeten steg till över 40 miljarder US dollar, en nivå som blivit mer eller mindre konstant sedan dess, räknat i fasta priser (dvs under hänsynstagande till inflationen). Med undantag för den tillfälliga ökningen under Vietnamkriget höll sig USAs försvarsbudget på denna nivå ända fram till 1976, då den nuvarande uppåtgående trenden började. Denna höga och relativt stabila kostnadsnivå har lagt grunden för uppbyggandet av en ”permanent” försvarsindustri?

Spänningarna mellan Öst och Väst ledde också till beslutet att tillåta

en västtysk återupprustning. De vapentillverkare som inte lyckats

ställa om till civil tillverkning efter andra världskriget kunde därför ge sig in på marknaden för försvarsmateriel när vapenproduktion 1951 återigen blev tillåten? Detta gällde emellertid bara ett fåtal

företag.

Efter Koreakriget var omställningsproblemen i den amerikanska

ekonomin mindre än efter andra världskriget, eftersom en mindre andel av produktionsresurserna i ekonomin togs i anspråk. Dessutom hade ett uppdämt konsumtionsbehov byggts upp under krigsåren. Konsumtionen stimulerades dessutom ytterligare genom skatteavdrag. Arbetslösheten steg till 5,6 procent 1954 men inom ett år hade

den sjunkit till 4,4 procent.” Men de mer specialiserade företagen

försvarsindustrin hade fortfarande svårt att finna nya markna- _ inom der inom den civila sektorn. Genom att satsa på högteknologiska

produkter undvek de visserligen att upprepa de misstag som gjordes

direkt efter andra världskriget, men svårigheterna var ändå stora, t ex

inom flygindustrin:

De viktigaste diversifieringsprojekten tillkom i branscher vars teknologi låg nära den militära, t ex flygindustrin som satsade på flygplan för civil passagerartrafik och för affärsflyg. I övrigt inriktades omställningsprojekten inom flygindustrin främst på produkter för industrin, som t ex industrielektronik, gasturbiner, kärnreaktorer och tunga lastfordon. Trots de många civila projekten bestod de största flygplanstillverkarnas försäljning till andra kunder än staten vid mitten av 50-talet nästan helt av flygplan till de kommersiella flygbolagen. Flertalet andra civila omställningsprojekt övergavs så småningom. De diversifieringsprojekt som överlevde bedrivs numera vanligtvis i mycket liten skala - antingen med förlust, eller som bäst med vinster som ligger under den normala nivån för försvarsindustrin.”

Nedskärningarna i USAs försvarskostnader under början av 1960talet tillsammans med de framväxande rymdprogrammen fick många

företag inom flygindustrin att satsa på rymdsektorn. Naturligtvis

innebar detta bara till en mindre del någon omställning från militär

Utländska erfarenheter av 75

omställning

produktion, eftersom så mycket av USAs

rymdsatsningar (liksom

även Sovjetunionens) har varit militärt inriktade.

2.2¶Lärdomar från efter andra

omställningen världskriget

När man jämför försvarsindustrins till

möjligheter omställning på

1980-talet med erfarenheterna från tiden efter andra och

världskriget

Koreakriget, måste först två förhållanden påpekas. För det första är

omställning idag svårare att genomföra än efter andra världskriget.

För det andra är trots dessa skillnader ifrån en

omställning, långt omöjlig uppgift.

Varför är svårare

omställning idag

Erfarenheterna efter andra och i

världskriget Koreakriget skiljer sig

två väsentliga avseenden från det nuvarande Den första

läget.

olikheten har att göra med det allmänna ekonomiska den andra

läget,

med skillnaderna mellan den militära och civila industrin.

Ekonomin

En viktig skillnad är att arbetslösheten numera är större än

mycket

den var vid slutet av andra eller efter

världskriget Koreakriget.

Åtgärder som leder till en av arbetslösheten - även om den

ökning

bara vore - är från

tillfällig politiska utgångspunkter oacceptabla.

Även om nedskärningar i inte behöver leda till

försvarsutgifterna

ökad arbetslöshet, är detta en som ofta anförs som

uppfattning

argument mot sådana nedskärningar.

Ett skäl till varför arbetslösheten förblev så i slutet av 1940-talet

låg

efter den omfattande och av den

avmobiliseringen minskningen

militära produktionen var den

mycket kraftiga efterfrågan på

konsumtionsvaror. Många produkter som inte hade funnits

tillgång»

liga under kriget tillverkades åter och konsumenterna använde

igen

sina besparingar från krigsåren till att dessa varor. Dessutom

köpa

behövde stora delar av de områden som i den direkta

legat krigszonen

i Europa som tillhandahöll konsumtionsva-

återuppbyggas. Företag

ror var garanterade en marknad och utsatta för

knappast någon

nämnvärd konkurrens, åtminstone inte i USA.

Idag är läget i OECD-länderna annorlunda. Marknaden för förbrukningsvaror är relativt sett mer mättad än efter andra

världskriget.

Därtill kommer att den industriella återuppbyggnaden efter i

kriget

.- Västeuropa och i Japan har lett till att inte i

inkomstökningar nyttjas

Imvu-rayww;

76 Utländska erfarenheter av omställning

första hand till köp av inhemska varor utan till anskaffning av importvaror. Mer pengar i de brittiska eller amerikanska konsument-

ernas plånböcker betyder inte nödvändigtvis mer sysselsättning i

Storbritannien och USA. Detta visar att det finns behov av statliga ingripanden, om

omställningen skall lyckas. I USA skulle myndigheterna till exempel

kunna stimulera efterfrågan genom att sätta igång projekt för att avhjälpa storstadsslummen, bristen på allmänna kommunikationsmedel och miljöförstöringen. Liknande behov föreligger i de andra OECD-länderna. Ett problem härvidlag är att USA, som är en av de två ledande vapenproducenterna i världen, traditionellt förlitar sig på marknadskrafterna och saknar såväl instrumenten för nationell planering som en verklig industripolitikÅz Detta är emellertid snarare ett politiskt än ett ekonomiskt problem.

Situationen i Sovjetunionen och andra Warszawapaktsstater är

möjligen en annan. Det är under alla omständigheter lättare att öka produktionen av konsumentvaror i dessa länder. I Sovjetunionen föreligger till exempel stora behov av konsumtionsvaror och bostäder. Dessutom är ekonomisk planering ett naturligt inslag i dessa länder och det finns inte - som i flera av de större

vapentillverkande länderna i Väst - några ideologiska hinder mot planering. Sovjetunionens och de andra öststaternas problem är

framför allt det stelbenta planeringssystemet och den ofta låga kvaliteten på de konsumtionsvaror som tillverkas.

Den militära marknadens och teknologins karaktär

Den aktuella situationen skiljer sig från läget vid 1940-talets slut också genom att militär och civil industri utvecklats i olika riktning under de senaste 30 åren. Den militära marknadens speciella karaktär har för USAs del analyserats ingående. Även om inte varje

lands vapentillverkande industri uppvisar exakt samma särdrag, är

likheterna stora vad gäller övriga OECD-länder.

Som påpekats ovan, gick de flesta av det andra världskrigets

vapentillverkare efter kriget över till civil produktion och fann det

relativt lätt att anpassa sig till efterkrigstidens civila marknad. Det var de mer specialiserade tillverkarna av militär utrustning, som t ex

företagen i flygindustrin, som upplevde svårigheter när de försökte

ställa om till efterkrigstidens civila ekonomi. Idag har många försvarsindustrier samma problem som dessa specialiserade tillverkare från andra världskriget, genom att de ihuvudsak har byggts upp för att betjäna försvarssektorn och därför har ringa eller ingen erfarenhet av att tillverka och marknadsföra produkter för den civila sektorn.

i Utländska av 77

E erfarenheter omställning

j. t l Besluten om produktion av försvarsmateriel styrs i stor utsträckning av myndigheterna i de olika länderna. Genom sina

anskaffningsbe-

slut kontrollerar regeringarna marknaden för för-

etableringen på

svarsmateriel. Deras inflytande över de allmänna regler som försvarsindustrin verkar under är också betydande. En av de

viktigaste förutsättningarna för framgång för vapentillverkarna i t ex

USA är att vara väl förtrogna med och i att anpassa till de

skickliga sig

statliga bestämmelserna.” Även om de bestämmelser som USAs regering tillämpar är särskilt komplicerade, finner försvarsindustrin i olika länder det sannolikt som en fördel att ha att göra med en

statlig

upphandlingsmyndighet, vare sig den är civil eller militär, framför att arbeta på en öppen konkurrensutsatt marknad. Det finns också en rad andra faktorer i OECD-länderna som gör det svårt för tillverkare av försvarsmateriel att anpassa sig till den civila marknaden. Priset är ofta inte någon utslagsgivande faktor vid försäljning av försvarsmateriel. Kontrakt undertecknas ofta innan den slutliga produkten ens konstruerats, vilket gör av

beräkningarna

kostnader och priser mycket svåra. Teknisk kompetens är ofta

avgörande. Kunden köper FoU-kapacitet och företagets tidigare

visade tekniska förmåga är oerhört när nya kontrakt ingås.

viktig

FoU-uppdrag lämnas ibland dessutom till företag för att de ska kunna hålla samman grupper av konstruktörer, vilket är ett tecken på den betydelse tillmäter bibehållandet av den inhemska

myndigheterna

militär-tekniska kompetensen. Allt detta skiljer från den civila

sig

marknaden, där pris och produktionsmetoder som regel är avgöran-

de för en produkts framgång.

Frånvaron av konkurrens i försvarssektorn gör att försvarsindustrins förmåga att agera på en civil marknad ytterligare försämras. l t ex USA görs närmare två tredjedelar av alla större militära materielbeställningar utan någon som helst konkurrens.

Försvarsindustrin i de olika europeiska länderna är avsevärt mycket mindre än i USA. Det finns färre företag inom varje bransch (elektronik, varv, flygplan, motorfordon etc), vilket innebär att

förutsättningarna för konkurrens med nödvändighet blir I begränsad.

Italien svarar.till exempel de fem största företagen i flygindustrin för mer än 70 procent av all försäljning av militära flygplan och de sex största elektronikföretagen för över 80 procent av de militära leveranserna inom sitt område. Konkurrensen mellan försvarsmaterieltillverkarna i Italien är därför i stor utsträckning begränsad till underleverantörsnivån och inte heller där är den särskilt utbredd. I

Västtyskland görs 88 procent av alla beställningar från den statliga

upphandlingsmyndigheten BWB (Bundesamt für Wehrtechnik und

Beschaffung) utan att någon konkurrens alls förekommer. Ytterliga-

78 Utländska erfarenheter av omställning

re 8 - 10 procent gäller order där kontrakt tecknas efter att vissa företag inbjudits att lämna offerter. Endast vid 2 - 4 procent av alla BWB-kontrakt föreligger en konkurrens som kan med

jämställas

situationen på den civila marknaden.

En annan viktig gäller i vilken staten tar den

aspekt utsträckning

finansiella risken vid utveckling och av vapen. I USA

tillverkning ställer exempelvis regeringen och till industrianläggningar utrustning

den privata försvarsindustrins Av de och

förfogande. anläggningar den produktionsutrustning som 1979 försvarsdepartementet ägde

till ett värde av 3,6 US dollar - 45

sammanlagt miljarder utnyttjades

procent av privata företag. I västtysk försvarsindustri

...är förhållandet mellan eget kapital

och omsättning lägre än vad som är regel i jämförbara branscher. Medan denna kvot normalt är 30 procent, ligger den på runt 20 procent för de största företagen med militär produktion. Denna situation har möjliggjorts genom den federala statliga

finansieringen av produktionen, som i betydande utsträckning minskar behovet av eget kapital. Den låga nivån på det egna kapitalet har möjliggjorts genom förskott och underhandsbetalningar medan produktionen alltjämt pågår (till exempel genom kvartalslikvider). De federala myndigheterna håller också flera företag med mark och maskiner. Kvalitetskontrollen i fabrikerna utförs dessutom vanligen av statligt anställd personal.”

En nyligen genomförd brittisk studie av den militära elektronikindustrin identifierade ett antal orsaker till varför dessa hade svårt

företag

att lyckas på den civila marknaden:

E! De saknar i stor

utsträckning erforderlig företagarkompetens.

EI De civila tidsramarna är kortare än vad man är van vid i sin

mycket militära produktion.

El Det är svårt att få kunderna på den civila marknaden att klart

definiera sina behov. Om de bara kunde göra det och även betala

de erforderliga utvecklingskostnaderna i förskott, skulle företa-

gen vara intresserade att ge sig in i civil produktion.

D Det finns för att den

ingen garanti specialiserade produktionen skulle upprätthållas över en längre period.

E! De skulle sannolikt möta hård konkurrens från - särskilt

företag

japanska - med en betydligt starkare det civila

teknologisk bas-på

området. CI Civil och militär kan inte blandas eftersom de

produktion

allmänna förutsättningarna, de tekniska kraven och förhållandet till kunden är så annorlunda.”

Utveckling och tillverkning av militära högteknologiska produkter

motiveras ofta med argumentet att de stärker den allmänna teknologiska basen i ett land genom att de allra mest avancerade

Utländska erfarenheter av omställning 79

teknologier och produktionsprocesser införs. Ett motargument som

ofta framförs är att civil och militär teknologi sedan slutet av andra världskriget har avlägsnat sig från varandra så mycket att den överföring (spinoff) som kan antas ske mellan de två sektorerna är mycket liten. Enligt detta sätt att resonera gynnas teknologiska framsteg på det civila området bäst av investeringar direkt i den civila industrisektorn.” Som så ofta är fallet finns det element av i

sanning bägge dessa uppfattningar.

Det civila utnyttjandet av militär är större i vissa

teknologi

industribranscher än i andra.” I USA är datorer, kärnreaktorer,

jetmotorer och integrerade kretsar de teknologiska områden som har

dragit störst nytta av militär FoU. Industrin för av

tillverkning

halvledare och integrerade kretsar är kanske det mest kända exemplet. Halvledarindustrin, som ursprungligen utvecklades genom militära behov, sålde inte mer än 10 procent av sin

produktion

till den militära sektorn vid slutet av 1970-talet. De större halvledarföretagen är nu förhållandevis ointresserade av den militära marknaden. De menar_ att anpassning till de specifikt militära kraven

allvarligt försämrar deras konkurrensförmåga på den lönsamma

civila marknaden. En undersökning av västeuropeiska tillverkare av högteknologisk försvarsmateriel visar att det främst är företagen inom flygindustrin och elektronikindustrin som har de bästa förutsättningarna för framgång på den civila marknaden. Motsvarande gäller för ett land som Polen, där av en militär

uppbyggnaden

flygindustri och fordonsindustri efter andra världskriget lade grunden

även för en civil flygplans- och fordonstillverkningÅs

I de flesta fall är emellertid den möjliga civila tillämpningen av militär teknologi inte lika uppenbar. Det militära systemet för forskning och utveckling är inte ägnat att stimulera företagens sökande efter tänkbara civila användningsområden för den teknologi som används i de militära projekten.

Det första steget i militär forskning gäller myndigheternas beskrivning av sina behov. Därför har kunnandet inom den militära forskningen utvecklats med sikte på särskilda militära tillämpningar. Kvaliteter som t ex höga hastigheter, litet format och tillförlitlighet under svåra miljöförhållanden är mycket viktiga. Om en civil produkt också fordrar sådana specifika egenskaper, föreligger sannolikt en möjlighet till spinoff.”

På civila produkter ställs emellertid of-ta andra krav. I den utsträck-

ning som det existerar civila tillämpningar av en given teknologi är

man ense om att ”spinoff, om den skall vara framgångsrik, måste

Följande diskussion avser bara i-ländernas ekonomier.

80 Utländska erfarenheter av omställning

planeras omsorgsfullt och till och med vara hårt I USA har

styrd?”

försvarsdepartementet, NASA och atomenergikommissionen enga-

gerat sig i omfattande program för för att söka

teknologiutnyttjande

finna civila tillämpningar för den tekniska information som

produceras i samband med deras FoU-aktiviteter. Dessa har

program givit vissa värdefulla resultat. Men i stort har den civila från deras

nyttan FoU på det direkta militära området och inom varit

rymdteknologin

förhållandevis ringa jämfört med den som i

satsning gjorts projek-

ten.”

För i-länderna år det därför inte så som sådan,

mycket teknologin

som skiljer mellan den militära och civila industrin. Istället är det sättet på vilket man använder som hur den

teknologin, avgör nyttig

teknologi som utvecklats inom den militära sektorn kan vara för den civila industrin. Så mycket är emellertid klart, att

satsningar på

militär teknikutveckling generellt inte kan motiveras av de

spinoff-

effekter, som teknologin kan tänkas få för ekonomin i sin helhet. Visserligen kan vissa industribranscher visa att de har av

dragit nytta investeringar i militär teknologi, men möjligheterna är ändå relativt

små när det att överföra tekniker direkt från en

gäller och processer bransch till en annan, så som vissa amerikanska

flygplanstillverkare

har försökt göra genom sina för

satsningar på system marktranspor-

ter.”

är

Omställning möjlig

Trots de skillnader som föreligger jämfört med tiden efter andra

världskriget, är omställning under 1980-talet en långt ifrån omöjlig

uppgift. Många undersökningar från de senaste 25 åren visar att militär produktion utgör en relativt liten del av den totala

produk-

tionen i länder med inhemsk och att en av

vapenindustri minskning

denna produktion skulle få svåra för dessa

knappast några följder

länders ekonomier. Enskilda orter och företag dit försvarsmaterieltillverkning är koncentrerad kan råka ut för övergående

svårigheter

men dessa kan mildras genom effektiv och särskilda

planering stödåtgärder (till exempel skattelindring för företag som genomför

omställningsprojekt). Det finns goda skäl att tro att dessa länders ekonomier på sikt skulle dra nytta av minskningen av den militära sektorn, eftersom i många fall en investering av en viss storlek

skapar

fler arbetstillfällen i den civila sektorn än vad den inom den

gör militära.

Härtill kommer att det utan tvekan måste vara att använda

gynnsamt den militärt inriktade forsknings- och i mer

utvecklingspersonalen

samhållsnyttig civil verksamhet. Med avseende på USA har man till

exempel pekat på att

Utländska erfarenheter av omställning 81

., ...den effekt som militära FoU-program har på ekonomin i stort bestäms

AvV-r,»:717v47ru%\§.fF--rvv

sannolikt mer av den påverkan som de militära kraven har på forskningen i allmänhet i samhället, snarare än på en direkt och identifierbar överföring från militär till civil teknologi. När militären prioriterar vissa teknikområden satsas definitionsmässigt mindre på områden med klarare civila tillämpningsmöjligheter. Inte minst är flygindustrins ledande roll inom FoU till stor del ett resultat av militära investeringar i nya flygplan och robotar. Medan landet har skördat frukterna av den nya teknologin inom flygområdet har järnvägarna blivit helt föråldrade. Detta visar vad samhället i stort får betala som en följd av den snedvridning av forskning och utveckling som beror på de militära programmen.”

Även om omställning är såväl möjlig som ekonomiskt fördelaktig för alla länder, kan man inte förvänta sig att en nedgång i de militära j beställningarna automatiskt skulle leda till att försvarsindustrin

framgångsrikt byggde ut sin civila produktion. Samarbete mellan

i myndigheterna (på nationell och lokal nivå) och försvarsindustrin

(både företagsledning och anställda) är en förutsättning för att omställning skall kunna ske så problemfritt som möjligt för alla

berörda. Eftersom den militära teknologin har blivit allt mer specialiserad under de senaste 30 åren och det nuvarande ekonomiska läget är mer bekymmersamt än det som rådde vid slutet av

andra världskriget, kommer omställningsprojekten att bli mer framgångsrika ju mer långsiktig planering som ligger bakom. Trots

behovet av planering skall de svårigheter som är förenade med

omställning inte överdrivas. Dagens produktionssystem i västvärlden

förändras kontinuerligt och är därför till stor del rustat att hantera de

förändringar som är nödvändiga vid en minskning av produktionen

av försvarsmateriel.

Omställning är en företeelse som inte bara förekommer vid nedrustning. Varje form av ekonomisk och social utveckling innebär en kontinuerlig omställningsprocess. Produktionsresurserna måste löpande anpassas till utvecklingen av nya produkter och bortfallet av äldre varor, liksom till införandet av ny produktionsteknik. I själva verket har de teknologiska förändringarnas hastighet och kapitalets höga rörlighet under de senaste årtiondena gjort att de flesta länder underlättat förändringar i industristrukturen och att de infört ett visst lagstadgat skydd för anställda som drabbas av sådana förändringar. Dagens industriländer, framför allt dem som också har en stor militär sektor, har således en betydande inbyggd förmåga att ställa om resurser från en verksamhet till en annan.”

2.3¶Delat ansvar och behovet av

planering

Det mesta av den forskning som gjorts under de senaste tre decennierna om länders beroende av försvarssektorn, konsekvenser-

omställning

na av omställning från militär till civil och hur omställproduktion ningsprogram i praktiken ska utformas, En del av har ägt rum i USA. detta arbete har utförts inom eller av den amerikanska på uppdrag regeringen, särskilt dess organ för Control nedrustningsfrågor (Arms and Disarmament Mellan åren 1963 och 1972 Agency, ACDA). finansierade ACDA totalt 29 som rörde konsekvenserna av projekt, omställning på nationell och regional nivå, för enskilda branscher, företag samt för de sysselsatta inom försvaret.” Allmänt sett visade dessa studier att det inte finns några ekonomiska skäl som talar mot en omställning. Samtidigt påpekas att en kräver problemfri övergång stöd från såväl federala som lokala och att är myndigheter planering av stor betydelse för att underlätta omställningen.

I betydligt mindre har förhållandena i andra större utsträckning vapenproducerande länder utretts. Den forskning som gjorts gäller till övervägande del andra industriländer med marknadsekonomi. Praktiskt taget ingen har konsekvenserna av forskning ägnats omställning för Sovjetunionens eller de andra Warszawapaktsländernas ekonomier. De forskningsresultat som trots allt föreligger beträffande andra industriländer i öst och väst stöder emellertid samma allmänna slutsatser som man i de amerikanska dragit studierna.

I det följande behandlas av de några viktigaste omställningsproblemen som berör nationella och lokala enskilda myndigheter, företag samt sysselsatta inom försvaret och försvarsindustrin. Även av några de konkreta förslag som fram och de som lagts projekt genomförts, kommer att tas upp. De flesta förstås de amerikanexemplen gäller ska erfarenheterna. Även om förhållandena i andra länder viktiga med försvarsindustri är ungefär desamma, skulle forskytterligare ning om enskilda länder behövas. Det skulle den möjliggöra djupare förståelse om förhållandet mellan försvarsindustri och samhällsekonomi som är nödvändig för en effektiv för planering omställning.

Nationella

myndigheter

Större delen av om de ekonomiska konsekvenserna av forskningen minskade försvarsutgifter i USA visar att landets ekonomi inte skulle påverkas i någon större av sådana Det utsträckning neddragningar. huvudsakliga problemet skulle bli att i vanlig ordning ”hålla den uppe samlade efterfrågan vid en hög sysselsättningsnivå utan att utöva alltför högt tryck på priserna?” i Minskningar militärutgifterna skulle ha ganska små effekter på samhällsekonomin i stort om de uppvägdes av ökade civila områden, av offentliga utgifter på minskade skatter och av en expansiv Ekonomiska penningpolitik. undersökningar som gjorts i och Norge Förbundsrepubliken Tysk-

Utländska erfarenheter av omställning 83

land visar dessutom att även neddragningar i militäruppgifterna, som

inte uppvägs på något sätt, har relativt liten effekt på samhällsekonomin.” De flesta forskare har uppfattningen att de centrala

myndigheterna

måste visa sin bestämda avsikt att minska de militära

utgifterna

genom att omfördela utgifterna till andra civila områden. Erfarenheterna visar att om försvarsindustrin förväntar sig att minskningar i

militärutgifterna bara är tillfälliga, motsätter de till sig omställning

civil produktion. Företag som har vant vid att statsmakterna

sig

finansierar deras FoU-kostnader, ger rullande förskottsbetalningar för deras inköp av insatsvaror och upphandlar en stor del av deras produktion, har svårt att anpassa sig till mindre

fördelaktiga

marknadsvillkor.

Den amerikanske senatorn Alan Cranston har föreslagit att den amerikanska - för att betala ut ett direkt

regeringen slippa omställningsstöd till industrin - skulle göra civila beställningar på

områden till vilka försvarsindustrin kunde ställa om sin produktion (t ex transporter, miljövård, hälsovård). Företag skulle då helt enkelt flytta över till dessa marknader.”

Andra har föreslagit direkta stödåtgärder av ett eller annat slag.” Den amerikanska ekonomin drar redan fördel av hundratals olika federala som i slutet av 1970-talet kostade över 100

stödåtgärder,

miljoner US$ per år. Dessa kan översiktligt delas in i: direkta utbetalningar, skattelättnader, räntesubventioner samt naturaförmåner.3° Dessa medel kunde utnyttjas direkt i de fall problem uppstod

på grund av minskade militärutgifter. Ingen ny lagstiftning krävdes

för att handskas med konsekvenserna av militär omställning. Alla

problem som kan uppstå, kan lösas med hjälp av någon av följande

fyra lagar, av vilka ingen tillkommit speciellt för att handskas med

omställning från militär till civil produktion:

EJ från 1946

anställningslagen (Employment Act)

EI om och av arbetskraft

lagen utveckling utbildning (Manpower Development and Training Act) från 1962

E1 från 1964

återställningslagen (Area Redevelopment Act)

E1 om och ekonomisk

lagen beredskapsarbete utveckling (Public

Works and Economic Development Act) från 1965.31 I en rapport 1974 om konsekvenserna av minskade militärutgifter för

Västeuropas högteknologiska industri påpekades att det redan finns

instrument för att underlätta omställning från militär till civil

produktion i Belgien, Storbritannien, Frankrike, Västtyskland,

Nederländerna, Italien samt Sverige. Med undantag för en särskild fransk institution, hade ingen av dessa tillkommit enkom för att

84 Utländska erfarenheter av omställning

handskas med ekonomiska problem i samband med inom

omställning

försvarsindustrin. Liksom sina amerikanska kan de

motsvarigheter

användas för att underlätta alla former av ekonomisk i

anpassning

respektive land.”

Trots att många av de instrumenten för att underlätta

nödvändiga

omställning således redan existerar i flera länder, skulle det ändå vara nödvändigt att tillsätta nationella för att samordna och organ

övervaka omställningsprocessen. Sedan 1963 har lagförslag regel-

bundet lagts fram i den amerikanska som till att

kongressen syftar

etablera en nationell kommission för ekonomisk

omställning (Natio-

nal Economic Conversion för att och

Commission) planera stödja

omställningsprojekt. Lika regelbundet har dessa lidit

lagförslag

nederlag.”

Det har i huvudsak funnits två skäl till varför att dessa

lagstiftnings-

försök har misslyckats. För det första vill inte

kongressledamöterna

rösta eller officiellt uttala emot som

sig försvarsutgifter skapar

sysselsättning i deras egna valkretsar. Ledamöterna av den amerikanska kongressen vill som inte framstå som alltför kritiska till

regel

försvaret. 1982/83 ledamöter en röst för

vägde många kärnvapenfrys-

ning mot en röst för budgetmedel till MX-missilen.” Lika är

viktigt

att ingen amerikansk har stött om att

regering någonsin förslaget

tillsätta en nationell kommission för att och övervaka

främja

omställning inom försvarsindustrin. I själva verket använde

president

Johnson och hans regering år 1964 förekomsten av

Ackley-

kommittén (som utredde effekterna ekonomin av i

på förändringar

försvarsutgifterna) för att övertyga kongressen om att rösta emot det första lagförslaget om som stöddes av senator

omställning, George

McGovern, med hänvisning till att skulle lösa

Ackley-rapporten omställningsproblemet. McGoverns lagförslag röstades ned, men

genom händelseutvecklingen, främst USAs intensifierade engagemang i kriget i Indokina, kom att bli inaktuell.

Ackley-rapporten

I början av 1970-talet, då USAs i Vietnam

inblandning började

trappas ner, menade Nixon-administrationen att helt och

omställning

hållet måste skötas av de berörda och att den federala

företagen

regeringens roll borde vara

ytterst begränsad:

...regeringens uppfattning om omställningsproblemet har naturligen utformats inom ramen för dess allmänna ekonomiska Sålunda sade Dr syn. Marvin Kosters vid presidentens ekonomiska råd of Economic

(Council

Advisors) i ett uttalande vid en paneldiskussion om nationell ekonomisk omställning den 19 november 1970, att det ansvaret för att primära åstadkomma omställning åvilade industrin, men att delstatliga och lokala myndigheter hade ansvaret för att ta fram de nödvändiga finansiella resurserna och för att åstadkomma ett visst mått av offentlig som efterfrågan

sou 19g5;43 Utländska erfarenheter av omställning 85

kunde sysselsätta de frigjorda resurserna. Enligt hans uttalande var det regeringens åsikt, att federala myndigheter inte borde göra särskilt mycket för att uppmuntra ekonomisk omställning på nationell nivå, förutom att fortsätta med det informationsprogram, som för närvarande genomförs av arbetsmarknadsdepartementet. (Arbetsmarknadsdepartementet söker få fram en databaserad arbetsförmedling för arbetslösa tekniker där deras kvalifikationer mäts mot lediga arbeten. Problemet med detta program är att det för närvarande inte finns så många lediga arbeten, varför förmedlingen inte har någon avgörande betydelse när det gäller att lösa de problem som är för handen).35

Ingen regering i något annat land med stor vapenproduktion har ens

övervägt sådan lagstiftning. (Förslagen om en omställningskommitté

bestående av representanter för regering, företag och fackliga

organisationer i Storbritannien har lagts fram av fackliga organisationer och labour-partiet i opposition). Även om labour-regeringen i

Storbritannien gav ett visst kortsiktigt stöd åt Lucas-arbetarna i deras

försök att få Lucasledningen att anta de fackliga organisationernas

plan för företaget, intog företagsledningen, så fort det konservativa

partiet kommit till makten i maj 1979, en hårdare attityd till fackets omställningsplan och avskedade med tiden omkring 2 000 arbetare från Lucas-fabriken i Burnley.3°

I den västtyska förbundsdagen utfrågades Helmut Schmidts regering

1982 om sin omställningspolitik. Regeringen svarade då att den inte hade någon som helst avsikt att stödja omställning från militär till civil

produktion, och att det inte var regeringens uppgift att erbjuda

sådant stöd. Den nuvarande CDU/CSU-regeringen har aldrig

tillfrågats om sin omställningspolitik, men det är högst osannolikt att

dess svar skulle bli mer positivt. Den officiella sovjetiska inställningen har under många år varit att, i motsats till vad som kan förväntas gälla i avancerade kapitalistiska länder, omställning i länder med ett socialistiskt ekonomiskt system

skulle kunna genomföras utan att några allvarliga problem uppstod. Enligt nedrustningskommissionen vid den sovjetiska fredskommit-

tén

...är tekniska problem i samband med omställning inte mer komplicerade än det rutinmässiga arbetet med att organisera om de teknologiska resurserna och ändra de ekonomiska prioriteringarna, vilket framgångsrikt löses med hjälp av modern vetenskap och moderna produktionsmetoder.”

Problemen sägs istället härröra från motståndet inom det militär- . industriella komplexet” i de avancerade kapitalistiska länderna och

genom ”frånvaron av nödvändig politisk vilja hos de regeringar som

är ansvariga för den fortsatta kapprustningen”.38 Icke desto mindre

86 Utländska erfarenheter av omställning

är uppenbarligen en del talesmän medvetna om att

sovjetiska

problem kunde uppstå för den sovjetiska ekonomin, i fall

omställning

från militär till civil produktion skulle bli aktuell.”

Ett exempel i USA på omställning från militär där

produktion

regeringen av naturliga skäl var inblandad, för

gällde anläggningarna

tillverkning av biologiska stridsmedel åren 1971 - 1973. I november 1969 tillkännagav president Nixon att USAs skulle

myndigheter

upphöra med tillverkning av ämnen och andra

”dödliga biologiska medel för biologisk krigföring” och av avlägsna befintliga lager

biologiska vapen.” Detta ledde till att två dels

anläggningar stängdes,

arméns forskningscentrum för biologiskt försvar vid Fort Detrick, dels fabriken för biologiska vapen vid Pine Bluff Arsenal. Det var något lättare att ställa om den senare, som i maj 1972 överlämnades till amerikanska livsmedels- och läkemedelsverket and

(US Food Drug Administration) för att användas som ett nationellt centrum för toxikologisk forskning. Fort Detrick var en större och

anläggning

trots att flera federala visade intresse för att den

myndigheter utnyttja

när den biologiska var att

vapenforskningen upphörde, ingen villig

finansiera omställningen med medel ur de

löpande budgetansla-

gen.

Så småningom kom några andra att dela

statliga forskningsprogram

på laboratorierna vid Fort Detrick. Bland dessa återfanns flera

projekt med försvarsanknytning. Det amerikanska jordbruksdepar-

tementet fortsatte sitt arbete med försvarsteknologi relaterad till växtsjukdomar och arméns medicinska för infek-

forskningsinstitut

tionssjukdomar (US Army Medical Research Institute of Infectious Diseases) fortsatte sitt arbete om medicinskt försvar mot

biologiska

medel. Den främsta icke-militära vid Detrick

forskningsinsatsen

utfördes av en avdelning av det nationella cancerinstitutet

(National

Cancer Institute) som startade en för av

storskalig anläggning odling

sådana virus som används inom

cancerforskning.

Trots att inte anställda vid Detrick till ca 1 800 i

samtliga (som uppgick

november 1969) kunde erbjudas annat arbete inom armén, hade i början av 1972 alla de som inte kunde omplaceras lyckats finna andra anställningar. Omställningen vid Fort Detrick och Pine Bluff var framgångsrik, men projekten var tydligen även isolerade händelser. De federala bara därför att armén

myndigheterna engagerade sig

ägde och hade hand om anläggningarna. Som nämnts ovan var

regeringens attityd till omställning inom den privata försvarsindu-

strin, att regeringen och de centrala bara skulle

myndigheterna spela

en minimal roll.

Det enda pågående för som har haft

program omställning, någon

framgång, är det som leds av byrån för ekonomisk

anpassning (Office

Utländska erfarenheter av omställning 87

of Economic Adjustment, OEA) inom försvarsdepartementet, som

sedan inrättandet 1961 huvudsakligen har ägnat sig åt problem som uppstått vid nedläggning av militära baser. Intill år 1973 hade OEA inget eget budgetanslag. I stället verkade det genom befintliga myndigheter och projekt som tillkommit för att underlätta strukturomvandling i regioner och på enskilda orter. Trots kritik mot dess sätt att arbeta (t ex otillräcklig planering eller brist på intresse för

lokalbefolkningens åsikter), har OEA hjälpt många kommuner att

finna nya användningsområden för nedlagda militärbaser. Sedan starten 1974 har byrån för ekonomisk utveckling (Economic Development Administration, EDA) arbetat nära samman med OEA. EDA kan ge direkta bidrag till kommuner som har ekonomiska problem och lån till företag och även enskilda arbetslösa. OEA kan inte på egen hand göra något av detta. År 1979 hade OEA ca 30

anställda och en planeringsbudget på 2 miljoner US$. Visserligen är

OEA avsett att verka genom andra etablerade men den

myndigheter, låga budgeten och den fåtaliga personalen visar hur lågt regeringen prioriterar OEA. Som en av många budgetbesparingar, föreslog

Reagan- regeringen vid årsskiftet 1983/84, att EDA skulle läggas ned. Detta har hittills ej skett, men om det sker, skulle det förmodligen avsevärt försvåra OEAs arbete.”

Lokala myndigheter

Samhällsekonomin i stort kan förväntas anpassa sig till minskade

militärutgifter och nedskärningar i anskaffningen av försvarsmateriel utan några allvarliga problem. Men på lokal nivå uppstår däremot

oundvikligen svårigheter. Försvarsindustrin och de militära anlägg-

ningarna är i stort sett koncentrerade till några delar av varje land, ofta - som framgår av tabell 2.1 -till områden runt ett fåtal städer.” Det betyder, för att bara nämna ett att en minskning av

exempel,

militärutgifterna i Italien, som innebär reducerad upphandling av krigsfartyg, inte skulle störa hela den italienska samhällsekonomin. Däremot skulle det påverka ekonomin i Liguria-provinsen och städerna Genua och La Spezia skulle på kort sikt drabbas av allvarliga störningar. På samma sätt har i USA staten New York länge ansetts vara en av de regioner som är mest beroende av militär upphandling. Inom staten New York är New York City starkt beroende av militär upphandling. En studie, som gjordes vid mitten av 1960-talet, visade emellertid att försvarssysselsättningen i och runt New York City var koncentrerad till endast två kommuner. I dessa kommuner beräknades 50 procent av industrisysselsättningen ha samband med försvaret.” Även inom kommunerna är det vissa områden som är mer försvarsberoende än andra. Likväl visar studier som har

genomförts av federala myndigheter att samhällen, till och med på

88 Utländska erfarenheter av omställning

Tabell 2.1 Försvarsberoende regioner i olika länder

Land Region/Stad

USA Kalifornien

Texas

New York

Massachusetts

Connecticut Storbritannien Sydöstra England

Birmingham-regionen

Southampton-regionen

Liverpool/Manchester-regionen Förbundsrepubliken Tyskland München-regionen

Hamburg-regionen

Bremen-regionen

Kiel-regionen Frankrike Paris-regionen

Brest/Rennes- och Cherbourg-regionen

Toulon-regionen

Toulouse-regionen

Bordeaux Italien Ligurien (Genua-La Spezia)

Campania (Neapel)

Latium (Rom)

Friuli-Venedig Giulia (Trieste)

Marche (Ancona) Tjeckoslovakien Slovakien Israel Tel Aviv-regionen

Haifa-regionen Källor: USA: Försvarsdepartementet, Prime Contract Awards by Region and State, FY 1981, Washington, DC: Januari 1982, sid 13-14. Frankrike: E.A. Kolodziej, French Arms Transfers and the Military-Industrial Complex, Chicago, Ill: Chicago Council on Foreign Relations, 1982, sid 28. Övriga data: Nicole Ball och Milton Leitenberg, red., The Structure of the Defence Industry, London: Croom Helin, 1983, sid 107, 123-124, 190, 240, 291 och 354. Kommentar: Det finns olika sätt att mäta beroende och det har inte varit möjligt att använda samma metod för varje land på grund av bristande information. Denna tabell visar därför endast en grov uppskattning av vilka områden som är mest beroende av vapentillverkning.

denna nivå, tenderar att anpassa sig relativt väl till nedskärningar i försvaret och att det är enskilda anställda som drabbas mestf”

Det är tydligt att det föreligger ett starkt behov av stöd från lokala,

regionala (eller, som i USA, delstatliga) myndigheter för att underlätta anpassningen till lägre militärutgifter och minskad för-

svarsupphandling. Ett första steg vore att dokumentera det lokala

beroendet av försvarsanknuten sysselsättning och försvarsutgifter.

Som tabell 2.1 visar kan man enkelt beskriva vilka som är

regioner

Utländska erfarenheter av omställning 89

mest beroende av försvaret i allmänna termer, men mer detaljerad information behövs. I alla länder är kunskaperna om det lokala försvarsberoendet och graden av försvarsberoende hos olika leverantörer till försvaret ytterst begränsade. Om lokala

myndigheter

kunde kartlägga beroendet av militär hos

upphandling varje företag

inom sitt ansvarsområde, skulle detta vara ett stort steg mot målet att

skapa den databas som är nödvändig för att möjliggöra planering för

omställning inom försvarsindustrin.”

Lokala och regionala myndigheter måste också dras in i

planerings-

processen. I det brittiska labourpartiets om inrättandet av en

förslag

nationell industriell omställningskommission (National Industrial

Conversion Commission) föreslås regionala omställningsråd (Regio-

nal Conversion Councils), som skulle fungera som länkar mellan den nationella kommissionen och enskilda företag och anställda.(Det bör

påpekas att vissa brittiska fackföreningsrepresentanter anser att

denna Organisationsform är ett tecken på ”en förkärlek för koordinerade, toppstyrda och instängda vertikala i

organisationsstrukturer,

vilka den fackliga medverkan vanligen utgörs av heltidsanställ-

högre

da tjänstemän som inte är ansvariga nedåt, och som dessutom tilldelas mindre viktiga funktioner”.“°) Dessa förslag från det brittiska labourpartiet har baserats på de som

lagstiftningsförslag

regelbundet har lagts fram i den amerikanska vilka

kongressen, enligt

delstats- och lokala förutses medverka i

myndigheter planeringspro-

cessen. År 1983 inrättade i Stor-London ett

kommunfullmäktige

särskilt omställningsorgan (the Greater London Conversion Council). Där ingår fackliga företrädare, fredsaktivister,

representanter för tekniker och ingenjörer, representanter från

kommunfullmäktige

samt en representant från det brittiska försvarsdepartementet.

Regionala och lokala myndigheter har också en roll att spela när det gäller att direkt stödja omställningsprocessen. I vissa fall kanaliseras bidrag för att underlätta omställningsprocessen från centrala myn-

digheter via myndigheter på regional och lokal nivå. Dessa myndig-

heter kan även använda sin egen beskattningsrått för att påverka

omställningsprocessen eller på annat sätt verka för en diversifiering

av den regionala och den lokala ekonomin. I en rapport finansierad av den amerikanska regeringen om de ekonomiska konsekvenserna av minskade militära utgifter för delstaten New Mexico föreslogs

...en femårig period av befrielse från federal, delstatlig och lokal inkomstskatt för nyetablerade företag i regionen under förutsättning att de var exportinriktade och inte producerade för militära behov. År 1964/65 tecknade delstaten Kalifornien fyra kontrakt med

flygindustrin avseende utformning av projekt inom transport- och

kommunikationsområdet, system för avfallshantering samt brottsbe-

90 Utländska erfarenheter av omställning

kämpning. Detta gjordes omedelbart efter det att

beställningarna på några större robot- och flygplanssystem (som gällde bemannade

rymdfärder) hade dragits ner och just före USAs stora militära uppbyggnad i Indokina, som ledde till att USAs militärutgifter ökade kraftigt. Trots att dessa förberedande pilotstudier var mindre

framgångsrika, anslog den federala regeringen ca 1 miljon US$ till

Kalifornien för ytterligare fem av dessa

systemstudier. Huvudparten

ytterligare medel gick till olika företag inom försvarsindustrin.” De projekt som valdes ut för studierna var kanske inte de allra mest

lämpade, men ”°Kalifornien-experimentet visar vilken roll på

regionala och lokala myndigheter kan spela när det underlätta

gäller

omställning i försvarsindustrin.

Enskilda branscher och

företag

Produktion av försvarsmateriel är inte bara koncentrerad till vissa regioner inom varje tillverkande land; den är också koncentrerad till vissa industrisektorer och företag. I USA är följande branscher mest försvarsberoende: vapen och ammunition, elektronik, motor-

flyg, fordon, oljeraffinering, kemi, gummi, byggnadsverksamhet, elek-

trisk utrustning samt transporter. Förändringar i

försvarspolitiken

och vapenteknologin har orsakat växlingar i dessa olika industribranschers försvarsberoende. Exempelvis var för

flygindustrin viktig

försvaret under Koreakriget, men under 1960-talet ersattes flygplan i viss utsträckning av missiler. Kriget i Indokina ledde till att

utgifterna

för strategiska vapen sjönk i förhållande till utgifterna för konventionella vapen och ammunition. Medan försvarsdepartementet en gång i tiden var en av bilindustrins viktigaste kunder, svarar det nu för mindre än 2 procent av dess omsättning (se tabell 2.2). På liknande sätt förhåller det sig med dataindustrin. Datorerna utvecklades

ursprungligen på grund av militär efterfrågan, men idag säljs endast

en mindre del av dataindustrins produktion till försvaret. Produktionen av försvarsmateriel uppvisar samma grad av koncentration i alla tillverkande länder och de olika industrisektorernas relativa försvarsberoende är likartade i olika länder. Tabell 2.2 visar bl a att den franska flyg- och elektronikindustrin är starkt beroende av militära beställningar. I Italien är försvarssektorn en viktig kund för flyg-, elektronik- och verkstadsindustrin. Ett liknande mönster återfinns i Storbritannien.

I Sovjetunionen anses försvarsmaterielproduktionen vara koncentre-

rad till följande maskin- och metallbearbetande industrisektorer: flyg, varv, elektronik, radio, vapen och ammunition, allmän verk-

stadsindustri, kommunikationsutrustning samt maskintillverkning. I slutet av 1970-talet uppskattades att ungefär två tredjedelar av

Utländska erfarenheter av 91

omställning

Tabell 2.2 Industrisektorers beroende av försvarsbeställningar, USA och Frankrike 1979 Land/industrisektor Militär produktion Andel av pro-

1 000 US$ duktionen % USA

Frankrike

pansarfordon) * Inkluderar avionik, robotar och ammunition

Källor: USA: Robert W De Grasse Jr., Military Expansion, Economic Decline, New York: Council on Economic Priorities, 1983, sid 45-46. Frankrike, Edward Kolodziej, France”, sid 100 i The Structure of the Defense Industry, London: Croom Helm, 1983.

produktionen inom den sovjetiska varvs- och flygindustrin till gick

försvaret, medan en tredjedel av den maskintillverkande och metallbearbetande industrins tillverkning upphandlades av militära

myndigheter. För metallurgi-, kemi- och var energisektorerna

siffrorna lägre - mellan 16 och 20 procent.”

Inom såväl de starkt försvarsberoende som mindre försvarsberoende sektorerna är den militära som koncentrerad till

tillverkningen regel

ett fåtal företag. Aggregerade överskattat alter-

sammanställningar

nativt underskattar därför ofta enskilda försvarsberoende.

företags

Det tycks, åtminstone i USA, vara de medelstora en

företagen (med

omsättning på mellan 300 och 900 miljoner US$) och inte de allra största företagen som har det högsta försvarsberoendet i

(räknat

procent av total försäljning). Sedan 1960-talets mitt har

många

företag diversifierat sin produktion och

många sammanslagningar

har ägt rum. Även om en eller flera divisioner eller dotterföretag kanske fortsätter att vara starkt har hela företa-

försvarsberoende,

gens eller koncernernas beroende minskat Under 1950-

betydligt.

talet och i början av 1960-talet var flertalet inom den

företag

amerikanska flygindustrin beroende av försvarssektorn till mellan 70 och 90 procent, räknat på företagens totala År 1971 var

försäljning.

emellertid andelen militär försäljning för för

Boeing 13 procent,

92 Utländska erfarenheter av omställning

North-American Rockwell 29 procent, för Martin Marietta 27 procent och för Northrop 29 procent. Av de allra största amerikanska företagen var det endast Lockheed och General som 1970

Dynamics,

sålde mer än hälften av sin till den militära sektorn.”

produktion

I Västeuropa uppvisar försvarsberoendet ett annat

på företagsnivå

mönster. Den västtyska militära BWB

anskaffningsmyndigheten

...följer officiellt policyn att begränsa enskilda företags beroende av försvarsmaterielproduktion. Trots att BWB inte har varit så framgångsrikt som det skulle kunna ha varit, denna med den tycks policy (tillsammans allmänna koncentrationstendensen inom västtysk industri) ha resulterat i ett försvarsberoende inom den västtyska försvarsindustrin som skiljer sig från mönstret i andra länder i Västeuropa. Bland de tio största försvarsindustriföretagen i Västtyskland, var endast ett företag till mer än 75 procent beroende av försvarsmateriel. I Frankrike är motsvarande antal fem samt i Italien och Storbritannien fyra. Fyra av de tio största försvarsindustrierna i Västtyskland var till mindre än 50 procent beroende av försvarsmaterielproduktion. Bland de 30 största av var sju till mer än 75 procent beroende försvarsmateriel och 16 beroende till mindre än 50 procent. Om mindre försvarsindustriföretag inkluderas, är det ett stort antal företag som helt eller nästan helt är beroende av tillverkning av försvarsmateriel, särskilt inom elektronikindustrin och bland dem som tillverkar samt dem infanterivapen som är underleverantörer till de företag som tillverkar Dessa stridsvagnar. mindre företag har mellan 100 och 1 000 anställda. av dem är Några lokaliserade till ekonomiskt svaga regioner.”

I Italien svarade 1980 tio för 42,5 procent av all till

företag försäljning

försvaret och för 62 procent av den försvarsanknutna

sysselsättning-

en. Tjugofem företag svarade för 70 procent av den totala

försälj-

ningen till försvaret och för 81 procent av den försvarsanknutna sysselsättningen. I Storbritannien svarade 1977 sex för nära

företag

en tredjedel av den totala I

produktionen av vapen. Västtyskland

stod tio företag för 37 procent av försvarsindustrins totala omsätt-

ning.”

Den amerikanska nedrustningsmyndigheten ACDA beställde under 1960-talet flera undersökningar av hur enskilda branscher kunde förväntas anpassa sig till minskade Elektronik-

försvarsbeställningar.

industrin, varven och den metallbearbetande maskinindustrin valdes ut för dessa specialstudier. I undersökningen om den metallbearbetande maskinindustrin upptäckte man, av

på grundval försäljnings-

statistik för åren av den totala 1964 - 1966, att inte mer än 4 procent försäljningen skulle försvinna vid en generell av den

minskning

militära materielanskaffningen med 25 procent. var

Prognosen något

försiktigare beträffande elektronikindustrin och en del försök till diversifiering som redan gjorts där. Hela 80 procent av de elektronikföretag som undersöktes 1965 hade då försökt att sin

vidga

sou 193143 Utländska erfarenheter av omställning 93

verksamhet till marknader utanför försvarssektorn. De som

företag

sökte sig till rymdområdet vara än de

tycktes något framgångsrikare

som sökte sig till marknader som inte dominerades av

offentlig

upphandling. Vidare var de företag som diversifierade sin verksamhet genom att köpa upp eller gå samman med inom den civila

företag

sektorn mer framgångsrika än de som försökte tillverka

nya produkter med existerande och Mindre

anläggningar personal.

företag var mer framgångsrika än stora därför att de

företag, tydligen

var bättre på att tillverka och instrument som redan var

komponenter

efterfrågade i den civila sektorn.”

När det gäller finns det åtminstone två skäl till varför det

omställning

är viktigt att veta vilka industrisektorer och vilka inom dessa

företag

sektorer, som är mest beroende av militära Det första

beställningar.

skälet hänger samman med vid

planeringsprocessen omställning.

En omställning från militär till civil vid en relativt stor

produktion

anläggning kan ta mellan ett och tre år, efter det att är

planeringen

avslutad. För att underlätta är en

omställningen god framförhållning

önskvärd. I händelse av minskande militära kan

beställningar, företagen i så fall nästan omedelbart påbörja själva omställningen.

Alla lagstiftningsförslag i den amerikanska om omställ-

kongressen

ning innehåller bestämmelser om sådan förberedande

planering.

Exempelvis förutskickade ett förslag, som lades fram i senaten 1979,

...att särskilda kommittéer för alternativ Use

produktion (Alternative

Committees) skulle upprättas med deltagande av både företagsledning och anställda vid varje försvarsindustri som hade fler än 100 anställda. Dessa kommittéer skulle ha en skyldighet att utveckla och kontinuerligt

uppdatera planer för en total omställning till civil verksamhet inom en period av två år. De skulle också urskilja vilken civil personal som skulle behöva friställas under processen och allt efter behov vidta åtgärder för deras yrkesmässiga omskolning.”

Om myndigheter skall kunna sådana

tillämpa planeringsföreskrifter,

är det uppenbart att de måste veta vilka som är beroende av

företag

militära och av deras beroende. I USA finns

beställningar graden

tämligen gott om information om de större

försvarsindustriföretagen,

inklusive vilka dotterföretag inom de stora koncernerna, som arbetar inom försvarssektorn. I andra länder är det svårare

att avgöra precis vad myndigheterna vet eller inte vet. I t ex

Västtyskland registrerar upphandlingsmyndigheten BWB de olika dotterföretagens produk-

tion av försvarsmateriel som om det hos moder-

gällde produktion

bolaget. Detta innebär att de offentligt hos

tillgängliga registren

BWB inte ger en korrekt geografisk eller

företagsmässig fördelning

av leveranserna.”

94 Utländska erfarenheter av omställning

Korrekt information om försvarsberoendet hos olika och

företag

branscher är också viktig när omställningen väl har kommit

igång.

Myndigheter på alla nivåer måste veta vart de skall rikta sitt stöd. Dotterbolag inom stora koncerner, vilka som helheter inte är särskilt beroende av försvarsbeställningar, borde teoretiskt ha mindre behov av stöd än medelstora och mindre företag, som inte har till en

tillgång

stor koncerns finansiella resurser för att klara av

övergångsperioden.

Om en myndighet vill uppmuntra ett att över till vissa

företag flytta

speciella marknader, är det av samma skäl att veta vilka

viktigt

branscher inom industrin som påverkas mest av minskade försvarsbeställningar, så att planeringen för att stimulera dessa sektorer blir effektiv. Somliga sektorer behöver förmodligen relativt litet offentligt stöd (t ex den metallbearbetande maskinindustrin), medan andra (t ex flygindustrin) behöver relativt mer stöd.

Försvarssysselsatta

Försvarsutgifter och militär upphandling antas ofta en stor roll

spela när det gäller att skapa sysselsättning ivissa områden och geografiska

inom vissa branscher. Det är riktigt att utgifter inom försvarssektorn skapar sysselsättning. Men forskare har alltmer kommit att

ifrågasätta antagandet att försvarsutgifter skapar lika många, eller fler,

arbeten som motsvarande utgifter inom den civila sektorn. Informationen på denna punkt är blandad och beror i stor

utsträckning på

vilken mätmetod man använder.

I två rapporter, The Empty Pork Barrel och The

Impact of Military

Spending on the Machinists Union, har den amerikanska forskaren Marion Anderson beräknat att om människor fick möjlighet att fritt välja vad de ville konsumera för de belopp de för närvarande måste betala i skatter till den amerikanska staten för att finansiera det militära systemet, skulle många fler arbetstillfällen än dem

skapas

som skapas genom användningen av dessa skattemedel inom den militära sektorn. År 1979 hävdade Anderson att den årliga nettoförlusten i arbetstillfällen för amerikanska metallarbetare var i storleksordningen 30 000. I Jobs to People menade Webre att en

Philip investering i USA på 14,3 miljarder US$ på järnvägar, allmänna

kommunikationsmedel, system för återanvändning av resurser och solenergi, skulle skapa 777 000 arbetstillfällen år

per (eller ungefär

50 000 arbetstillfällen per miljard US$ i investering). Den amerikan-

ska kongressens budgetkontor (Congressional Office, Budget CBO), har ä andra sidan nyligen beräknat sysselsättningseffekterna av

militära respektive civila utgifter i USA och slutsatsen att

dragit

ökade utgifter för inköp av varor och inom försvaret

tjänster

respektive inom civila områden tycks på kort sikt ha samma

ungefär

Utländska erfarenheter av omställning 95

expansiva effekt på sysselsättningen”. Inom sektorerna bägge

beräknades att 1 miljard US$ 25 000 arbetstillfäl-

ger omkring

len.5°

Ett annat sätt att angripa problemen användes i en studie av det fristående forskningsinstitutet Rådet för ekonomiska

prioriteringar

(Council of Economic Priorities). Där påpekades att militären

köper

utrustning huvudsakligen från de industrisektorer som är mest

kapitalintensiva. Där skapar en investering av en viss storlek lägst

antal arbeten, oberoende av om investeringen avser militär eller civil

produktion. Exempelvis uppskattas det att ett medelstort företag

inom den amerikanska verkstadsindustrin 26 291 arbetstillfäl-

skapar

len (direkt och indirekt) per US$ i Inom

miljard slutlig efterfrågan. flygindustrin uppskattas en miljard US$ i slutlig efterfrågan skapa

25 840 arbetstillfällen, inom industrin för radio- och TV-industrin 24 789 inom den militära robotindustrin 18 254 samt inom industrin för kommunikationsutrustning radio 13 405 arbetstill-

(exkl och TV)

fällen. Investeringar inom tjänstesektorn leder till naturligtvis många

fler arbetstillfällen. Delar av den militära sektorn är också

mycket arbetskraftsintensiv. Det är därför inte förvånande att man erhåller ett resultat som CBOs, när man grundar beräkningen

på antagandet

om en lika stor investering inom alla delar av den militära

respektive

den civila sektorn. Om man till enskilda

begränsar jämförelsen

industribranscher, är det åter att en av en viss

troligt investering

storlek leder till ungefär samma sysselsättning oberoende av vilken bransch det gäller. Om man emellertid antalet arbeten som

jämför

skapas av investeringar inom försvarsindustrin med det

genomsnitt-

liga antalet arbeten som skapas av investeringar med samma

belopp

inom civil industri, kan mycket väl den civila industrin visas fler

skapa

arbeten.”

Det är uppenbart att försvarsutgifter inte är något universalmedel

mot arbetslöshet. Omställning inom försvarsindustrin skulle av samma skäl inte förorsaka någon massiv arbetslöshet i av de

något

länder som har en betydande försvarsindustri, särskilt inte om

motåtgärder vidtogs i samband med att försvarsbeställningar mins-

kade. Det har för Storbritanniens del uppskattats att en av

minskning

försvarsutgifterna under en femårsperiod i slutet av 1970-talet med 1,3 miljarder pund skulle ha lett till att ca 50 000 människor förlorade sina arbeten under samma Även om detta antal inte är helt

period.

obetydligt, kan det jämföras med de 2,5 människor som

miljoner

varje år byter arbete i Storbritannien. Ca 180 000 av dessa arbetar inom försvarssektorn. en faktor i det brittiska

Ytterligare positiv

fallet är, att den region som erhöll de relativt största antalet

försvarsbeställningar, också har den lägsta arbetslösheten (sydöstra

England), medan den region som har den högsta arbetslösheten

96 Utländska erfarenheter av omstallning

också har det lägsta antalet försvarssysselsatta (Wales). På liknande

sätt förhåller det sig i Italien, där endast 1,8 procent av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin som helhet avser försvarsmateriel. Två av de fem provinser som har de inom

högsta sysselsättningen

försvaret och försvarsindustrin har en väl utvecklad industristruktur, och är inte alls beroende av försvarsbeställningar.”

Oavsett de generella effekterna på sysselsättningen av nedskärningar

i den militära anskaffningen, är det klart att enskilda anställda kan ha svårt att finna nytt arbete. En studie som 1978 inom det

genomfördes

kaliforniska omställningsprojektet Mid-Peninsula Conversion Project (MPCP) identifierade fyra kategorier av militär-industriellt arbete med utgångspunkt från svårigheterna att ställa om till civil produktion. Kategori 1 består av yrkesutbildade arbetare. MPCPrapporten konstaterar: ”Vanligtvis kan yrkesarbetarnas

kunskaper

lätt komma till användning i civila yrken, men en persons lön,

rörlighet och ibland specialisering eller grad av utgör yrkesutbildning

i vissa fall hinder för omställning.” En studie som utfördes i mitten av 1960-talet för ACDAs räkning av två anläggningar för av

tillverkning

militära robotar, fann att de flesta tekniker och verkstadsarbetare hade små problem när det gällde att gå över till civil sysselsättning. För mer än 60 procent behövdes ingen särskild utbildning för anpassningen till den civila sektorn och för endast 5 procent behövdes mer än 3 månaders Andra ACDA-beställda studier har

utbildning. visat att de som är villiga att flytta (oavsett kategori) i större

omfattning hittar nya arbeten som de är nöjda med än de som inte vill

flytta.”

Den andra kategorin som undersöktes i MPCP-rapporten var kontors- och servicepersonal. De flesta anställda inom denna

kategori skulle inte ha några svårigheter när det gällde att flytta över

till den civila sektorn. Ett mindre antal ”högt specialiserade kontorister och några anställda med militärt specifika underhållsarbeten” kan emellertid inte erbjudas en helt motsvarande sysselsätt-

ning.”

Den tredje och fjärde kategorin kan väntas få de största problemen

när det gäller att övergå till den civila sektorn. Här ingår å ena sidan ingenjörer, forskare och högt yrkesutbildade tekniker samt å andra

sidan lednings- och administrativ personal. Enligt MPCP-rapporten

finns det två skäl till varför personer med administrativa och företagsledande uppgifter har svårt att ställa om till civil verksamhet: brist på kunskap och erfarenhet av att producera och sälja varor och tjänster på den civila marknaden, samt de löner som råder

högre

inom försvarssektornf” För ingenjörer, forskare och högt yrkesut-

Utländska av 97

erfarenheter omställning

bildade tekniker, har i ACDA-beställda studier identifierats tre huvudsakliga hinder för övergång till civilt kommersiellt arbete:

1 Bristen på kostnadsmedvetande.

Uppfattningen hos i den civila sektorn att de

företagsledningar

som arbetar med militär inte är för civilt

produktion lämpade

kommersiellt inriktat arbete. 3 Föreställningen hos de forskare och kvalificerade

ingenjörer,

tekniker som arbetar inom det militära området, att detta kräver

fler specialister och att den civila kommersiellt inriktade sektorn

kräver fler generalister.”

I en nyligen gjord studie av den militära brittiska elektronikindustrin uttrycktes den sistnämnda reservationen ett annorlunda

på något

sätt:

Det renodlade civila arbetet var av relativt enkelt

slag och därför ovärdigt de mycket högt kvalificerade forskare och ingenjörer som arbetar med försvarselektronikf”

I samma brittiska rapport dras slutsatsen att denna om

föreställning

arbetet i försvarsindustrin är en mycket fast rotad illusion och helt felaktig”.°4 Medan forskare, ingenjörer och kvalificerade

högt

tekniker som grupp skulle få de största när det att

problemen gäller

övergå till civil skulle flera av dem utan större

sysselsättning, svårigheter finna jämförbara arbeten. En som elektronikingenjör

arbetar med att utforma militära och

lednings- kommunikationssys-

tem skulle, för att ta ett inte behöva särskilt

exempel, mycket

vidareutbildning för att kunna utforma för

system flygtrafikled-

ning.”

Samtliga anställda inom denna senare skulle behöva

kategori någon

form av vidareutbildning. I en del fall skulle ett till två års studier

på

universitetsnivå krävas. I andra fall skulle

omskolning på arbetsplat-

sen vara tillräckligt. I en studie finansierad av ACDA

drogs följande

slutsats:

Beträffande omskolning var både ingenjörer överens

och företagsledningar om att i de fall teknisk vidareutbildning behövdes, borde den äga rum inom företaget och som regel vara knuten till konkreta När

arbetsuppgifter. ingenjörer i försvarsindustrin flyttar över till en kommersiell miljö,

uppnås de bästa resultaten uppenbarligen genom att man snabbt integreras i denna miljö och skaffar sig nya kunskaper genom kontakter med andra, som redan arbetar på det kommersiella området. De

personer i företagsledande ställning som intervjuades i undersökningen rekommenderade att bara ett fåtal ingen jöreri taget övergick till civil verksamhet. De flesta menade, att de attityder som hänger samman med kostnadsmedvetande och produktkvalitet

98 Utländska erfarenheter av omställning

inte utan vidare kan ändras genom formell utbildning, utan bara kan ändras successivt genom att ingenjören ifråga anpassar sig till sin nya arbetsmiljö.°°

Erfarenheterna från flygindustrin, där flera företag har försökt att

komplettera sin produktion med marktransportsystem, visar vilka problem som företagsledare, administratörer och FoU-personal har

mött när de försökt lämna den militära verksamheten för den civila.

Boeing-Vertol i Philadelphia började tidigt på 1970-talet att ställa om

sin anläggning för helikoptertillverkning till produktion av spår- och järnvägsvagnar. Man ägnade större uppmärksamhet åt att byta produktionsutrustning i fabriken än åt att planera omskolningen av

de ingenjörer, som skulle konstruera de nya produkterna. Bara en av de ingenjörer, som ingick i den grupp som skulle göra konstruktionsarbetet, hade erfarenhet från den kommersiella civila sektorn. I början var ingenjörerna överdrivet optimistiska om hur enkelt deras

kunskaper kunde tillämpas för de nya produkterna. Det dröjde en tid

innan de lärde sig att t ex dörrar till spårvagnar öppnas tusentals gånger per vecka och måste vara både enkla och pålitliga. Brist på erfarenhet ledde till att Boeing-Vertol gick med på att leverera de

första spårvagnarna till myndigheterna i Boston vid en tidpunkt, som

inte medgav tillräcklig tid för test av prototyper. Underlåtenheten att

ordentligt testa spårvagnarna ”på fältet innebar att många av

med den konstruktionen inte

problemen ursprungliga uppmärksam-

mades förrän spårvagnarna hade levererats till Boston. Liknande problem stötte Rohr Corporation i Kalifornien på, när man

tillverkade ett snabbtågsystem (Bay Area Rapid Transport, BARTsystemet) samt tunnelbanan för Washington DC. Bägge projekten

utmärktes av bl a kostnadsöverskridanden och tekniska överraskningar. I vissa fall har emellertid erfarenheterna från försvarsbeställningarna

hjälpt företagen i deras nya satsningar. Det sätt på vilket produktio-

nen av spårvagnar har organiserats vid Boeing-Vertols fabrik och de

produktionstekniker man använder sig av har bidragit till en

effektivare produktion.” Allt detta visar tydligt på behovet av

planering. Ju mer planering som läggs ned på ett omställningspro-

jekt, desto mer sannolikt är det, att försvarsproduktionens fördelar kan föras över eller anpassas till civil produktion och desto mer

uppenbart blir det vilka nya kunskaper och färdigheter som olika

grupper av anställda måste skaffa sig.

Lokala

omställningsprojekt

Tidigare har de flesta omställningsprojekt som finansierats av myndigheter eller universitet varit begränsade till studier av möjlig-

Utländska av 99

erfarenheter omställning

heterna till omställning. Relativt litet har

gjorts på myndighetsnivå

för att direkt främja inom försvarsindustrin. Inom

omställning

företagen själva har både ledning och anställda att om

föredragit

möjligt hålla sig kvar i den militära verksamheten. Under det senaste decenniet har emellertid försök gjorts att engagera lokala

myndig-

heter och försvarsanställda i inför i försva-

planering nedskärningar

ret.

Ursprunget till det växande lokala intresset var av

publiceringen

Lucas-arbetarnas plan för omställning i mitten av 1970-talet. Inför den omorganisation och de som vid

rationaliseringar planerades

Lucas Aerospace (som vid tillfället var till 50 procent beroende av militära beställningar), slöt de olika

sig fackliga representanterna samman för att föreslå alternativa som man menade

produkter,

skulle göra det för att behålla de anställda som

möjligt företaget

hotades av avsked. De försöken forskare i

ursprungliga att engagera

sökandet efter nya produkter var inte och de 150

framgångsrika produkter som togs upp i kommitténs plan för företaget (publicerad

1976) hade alla föreslagits av Lucas-arbetarna

själva.

Företagsledningen vid Lucas tog avstånd från kommitténs för

plan företaget. Det har antytts att mycket av företagsledningens motstånd

berodde på att planen var en mot rätt

utmaning företagsledningens

att besluta vad som skall och hur skall

produceras företaget organiseras. Så länge labourpartiet var i var det regeringsställning,

möjligt att hindra Lucas från att minska antalet anställda inom

flygdivisionen med 2 000, såsom företagsledningen hade planerat. En

samarbetsgrupp mellan företagsledningen och de fackliga organisa-

tionerna inrättades med att söka efter nya och visst

uppgift produkter

stöd gavs av regeringen (förmodligen för att de 2 000 anställda inte skulle avskedas). Efter regeringsskiftet i 1979 emellertid

maj intog

företagsledningen en hårdare Sekreteraren i Lucas-arbetar-

attityd.

nas kommitté och en av dess mest aktiva medlemmar avskedades och i februari 1982 avskedades sedan 2 000 arbetare vid Lucas-

ytterligare

fabrikerna i

Burnley.”

Det fanns några smärre Lucas

framgångar. Exempelvis började

Industries att tillverka en av de som hade

produkter ursprungligen föreslagits i kommitténs företagsplan. kom Olyckligtvis produkten

inte att tillverkas vid utan istället inom en del av

flygdivisionen,

företaget som redan för den civila marknaden.

producerade Någon egentlig omställning ägde således inte rum. Den viktigaste konse-

kvensen av Lucas-experimentet var istället den stimulans

det gav till andra grupper av anställda och lokala i andra länder i

grupper Europa och i Nordamerika som arbetar för omställning från militär till civil

produktion.

100 Utländska erfarenheter av omställning

Mycket av denna Lucas-inspirerade aktivitet har ägt rum i Storbritannien. Här följer endast ett litet urval av de aktiviteter kring omställning som har satts igång under senare år. Arbetarna vid Vickers föreslog t ex 54 alternativa produkter för varven i Barrow. I

Newcastle föreslog man produkter som kunde ersätta stridsvagnen

Chieftain. Arbetarna vid Royal Dockyards har börjat söka efter alternativa produkter för de varv som hotas av nedläggning och arbetare vid statliga Royal Ordnance Factories i norra London har erhållit bidrag för att söka efter alternativ till den produktion av tändrör, som har skurits ned. Den fackliga organisation som representerar de anställda vid det brittiska försvarsdepartementet har inlett en informationskampanj för att upplysa sina medlemmar

om omställning och frågor om nedrustning. Lucas-kommittén

grundade ett centrum för alternativa industriella och teknologiska system (Center for Alternative Industrial and Technological Systems, CAITS), som är en forsknings- och konsultbyrå knuten till den tekniska högskolan North London Polytechnic. Den stöder fackliga

organisationer i frågor om omställning.”

I England har det fackliga intresset för omställning huvudsakligen

kommit från fackliga ledare på lokal nivå (”shop stewards”). Det fackliga intresset i de flesta andra västeuropeiska länder och i USA kommer däremot som regel från den centrala fackliga ledningen. I tex USA har det förbund som organiserar arbetarna inom större delen av försvarsindustrin, bl a flygindustrin - International Association of Machinists and Aerospace Workers, IAM - stött förslag om

lagstiftning rörande omställning, forskning om försvarsutgifternas

sysselsättningseffekter samt omskolningsprogram för försvarssyssel-

satta. I Italien har förslag väckts inom det nationella metallarbetareförbundet (FLM) om att försvarsindustrin skulle komplettera sin verksamhet med civil produktion. Detta har lett till att FLM börjat

studera omställningsfrågan och satt igång upplysningskampanjer för

att informera medlemmarna om omställningens ekonomiska aspekter. FLM har vidare uppmanat företagen Aermacchi, Oto-Melara, Agusta och Selenia att påbörja en diversifiering mot ökad civil produktion. Trots att principiella överenskommelser under senare är

har träffats, har mycket litet skett på det praktiska planet. Agusta

började tillverka en ambulanshelikopter, men den dominerande trenden inom italiensk försvarsindustri har varit expansion inom det militära området, snarare än omställning. I Frankrike är intresset för omställning, liksom för nedrustningsfrågor i allmänhet, minimalt hos alla berörda parter. En av de centrala fackliga organisationerna, CFDT (Confedération Francaise du Travail), har bildat en arbetsgrupp för nedrustning och försvar, som skall undersöka vilka civila produkter som skulle kunna tillverkas av företag som för närvarande

Utländska av 101

erfarenheter omställning

producerar vapen.” I varken USA, Italien eller Frankrike finner man emellertid en sådan facklig aktivitet i om som i

fråga omställning England.

I Västtyskland har medlemmar i IG Metall, det metallarbeta-

tyska

reförbundet som organiserar de flesta arbetarna

i försvarsindustrin, börjat bilda arbetsgrupper på de olika försvarsmaterieltillverkande företagen. Dessa kommittéer, som än så är koncentrerade till

länge

norra Västtyskland, har diskutera vilka av

börjat typer produkter

som skulle kunna tillverkas om från det inhemska

beställningarna

försvaret och från exportmarknaden minskade. har i

Syftet samtliga

fall varit att värna om för dem som lever under hotet

sysselsättningen

om avsked. Exempelvis har 9 000 arbetare vid Blohm & Voss-varvet utanför Hamburg hotats med avsked därför att

efterfrågan på

krigsfartyg har minskat. Arbetarna har att skall

föreslagit företaget börja tillverka avsaltningsanläggningar för torra områden i tredje

världens länder. År 1981 startades vid Mak

arbetsgrupper Krupp

Maschinenbau i Kiel och vid VFWs

(Vereinigte Flugtechnische

Werkes) fabrik i Bremen. Krupps i Kiel har

företagsledning börjat

studera en del av men har ännu inte

arbetsgruppens förslag,

accepterat något av dem.”

I USA växer de lokala aktionerna för men främst

omställning, genom

olika aktivistgrupper och inte genom de

fackliga organisationernas

verksamhet. Den kanske mest kända är Center

av dessa grupper for Economic Conversion, (CEC, tidigare Mid-Peninsula Conversion Project i Kalifornien, MPCP), som startades 1975 för att informera allmänheten om försvars- och och för att bearbeta

omställningsfrågor

arbetare, tekniker, forskare, företag samt kommunala och andra lokala myndigheter och i att utveckla alternativ

organisationer syfte

sysselsättning för försvarsindustrin. I en skriver två

publikation

CEC-medarbetare om effekterna av en för den

kärnvapenfrysning

amerikanska ekonomin. De uppskattar hur stora resurser, som skulle kunna sparas till följd av en kärnvapenfrysning, och hur

besparing-

arna skulle kunna omfördelas för att fler arbetstillfällen som ur

skapa samhällelig synpunkt vore mer värdefulla än

vapentillverkning.”

På grund av det ökade intresset i USA för både bland

omställning fackföreningsmedlemmar och lokala grupper, skapades ett informa-

tionscentrum för - Economic Conversion

omställning Clearinghouse

- för att underlätta samarbetet mellan lokal, nationell och

grupper på internationell nivå och för att stimulera en samordnad för

planering

omställning. Detta informationscentrum kommer att vara knutet till CEC. En annan intressant är att som CEC

utveckling många grupper

har börjat se i ett större inom

omställning sammanhang. Omställning

försvarsindustrin ses alltmer som en modell som att även

går tillämpa

102 Utländska erfarenheter av omställning

på anläggningar med helt civil produktion och som tillverkar produkter som förlorar sin efterfrågan nationellt eller internationellt. Erfarenheterna från försvarsindustriell omställning ses således som ett medel för att gjuta nytt liv i stagnerande ekonomier runt om i världen.

På internationell nivå har ett flertal konferenser organiserats under de senaste åren, som har fört samman fackföreningsmedlemmar, lokala aktivister, medlemmar av fredsrörelser och forskare. Syftet har varit att utbyta information och att stödja omställning. Den första konferensen, som ägde rum 1983 och stöddes av FNs samordningskontor för NGOs (icke-statliga organisationer), hade i första hand nordamerikanska deltagare. Den andra konferensen, som hölls i Boston i juni 1984, hade deltagare från 14 länder, i huvudsak från Västeuropa och Nordamerika. Som ett resultat av den andra konferensen upprättades ett organ för internationellt informationsutbyte om omställningsfrågor - International Economic Conversion Information Exchange. Det ska organisera kommande konferenser

och två gånger om året producera en rapport om omställningsprojekt

i olika länder. Trots att intresset för omställning inom försvarsindustrin har ökat starkt på lokal nivå sedan mitten av 1970-talet, är det fortfarande tämligen få som är aktiva i arbetet för omställning. De flesta anställda, och de flesta invånare i samhällen med försvarsindustrier

eller militära anläggningar, betraktar alltjämt försvarsutgifter som en

garanti för ekonomiskt välstånd och arbete. De flesta fackliga funktionärer är inte heller motiverade att verka för omställning. De flesta anställda värnar i första hand om sina arbeten - särskilt i 1980-talets osäkra ekonomiska klimat. Så länge tillverkning av militära produkter tryggar deras arbeten, motsätter sig få anställda fortsatt vapentillverkning eller ens ökad sådan genom export. Exempelvis instämmer förmodligen de flesta franska arbetare med

CGT-FOs bedömning att ”frågan om omställning huvudsakligen är

akademisk” i det nuvarande ekonomiska klimatet. Inte ens misslyckandet vid Lucas-fabriken kan helt skyllas på företagsledningen eller den konservativa regeringen. Konflikter mellan den lokala fackliga kommittén och de olika nationella fackförbunden samt kommitténs svårigheter att få de anställda i verkstäderna att alltid förstå dess

agerande, bidrog också till bristen på framgång.”

Erfarenheterna från slutet av 1970-talet vid VFW-Fokkers fabrik i den västtyska staden Speyer är också lärorika i detta avseende. I februari 1976 tillkännagavs att 800 - 900 av totalt 950 anställda skulle avskedas. Det skulle ha inneburit en Ökning av arbetslösheten i Speyer från 5,6 till ca 10 procent. De anställda och kommunen

,

,v-...mw Utländska erfarenheter av 103

omställning

nia?! ...n lyckades i december 1978 utverka ett löfte från att

företaget

upprätthålla sysselsättningen vid fabriken tills vidare”. En del arbetare menade att de inte stödde enbart av

vapentillverkningen sysselsättningsskäl och föreslog i stället en ökning av den civila

produktionen vid fabriken. Men de flesta var i första hand bara angelägna om att behålla sina arbeten och därför försvann

förslagen

om en ökning av den civila produktionen på ett stadium från

tidigt

kampanjen vid Speyer-fabriken.”

Det återstår således mycket att göra i fråga om lokal för

organisation

att främja omställning inom försvarsindustrin. metallar-

Europeiska

betarefederationen (EMF) vid sin i 1983 en

antog kongress juni

resolution om Fred, nedrustning och av

begränsning vapenexport”. Enligt EMF har de fackliga organisationerna två viktiga uppgifter.

För det första skall man bedriva allmän om värdet av

upplysning

avspänning och nedrustning. För det andra skall man verka för att trygga sysselsättningen för dem som idag arbetar med av

tillverkning

försvarsmateriel. Förbättrad innebär

anställningstrygghet planering

för civil produktion inom försvarsindustrin, men också att verka för att upprätthålla och öka redan existerande civil i de

produktion

företag som arbetar med motver-

försvarsbeställningar. Härigenom

kas fluktuationer i försvarsbeställningarna samt EMF

främjas enligt

en gradvis omställning från militär till civil med använd-

produktion ning av befintlig avancerad teknologi.

Det är emellertid viktigt att inse att både och

myndigheter näringsliv

måste engageras i för att den skall bli

omställningsprocessen

framgångsrik. Det är särskilt viktigt att inse att så staterna

länge

fortsätter att köpa vapen, kommer att tillverkas. Och så

vapen länge

staterna köper vapen i sådana kvantiteter som man har under

gjort

senare år, blir det mycket svårt att med arbeta för en

framgång

omställning. FNs expertgrupp om sambanden mellan

nedrustning

och utveckling sammanfattade förhållandet mellan och stat, industri anställda i sin rapport till FNs 1981

generalsekreterare på följande

sätt:

Det primära ansvaret för omställning kommer sett att åvila generellt regeringen. Detta beror på den speciella karaktär som förhållandet mellan regeringen och den militära sektorn har, särskilt ifråga om att sätta igång förberedelserna för omställning. Regeringen bör ta initiativet, medan det är en gemensam angelägenhet för industrin, de fackliga organisationerna och myndigheterna i de mest försvarsberoende regionerna och kommunerna att skaffa fram detaljerad kunskap om anpassningsproblemens typ och omfattning samt att utforma åtgärder för att lösa dessa problem.”

Trots den ökande lokala verksamheten, och trots det stora antal studier som har genomförts för att att en inom

påvisa omställning

104 Utländska av omställning

erfarenheter

försvarsindustrin är möjlig, återstår ett omfattande politiskt arbete,

om några avgörande stegi riktning mot omställning inom försvarsin-

dustrin skall kunna tas.

Noter

1 Den amerikanska regeringens syn på omställningsprocessen efter andra världskriget förklaras i ett dokument från FN, Department of Economic and Social Affairs, Economic and Social Consequences of Disarmament. Volume II: Replies of Governments and Communications from International Organizations, E/3593/Rev. 1, New York: 1962. De amerikanska erfarenheterna är sammanfattade i The Economic Effects of Disarmament, London: The Economist Intelligence Unit, och Toronto: University of Toronto Press, 1963, sid 121 och 123. Se också Thomas P. Ruane, Federal Response to Economic Crises: The Case of Defense Economic Adjustment, Doctoral Thesis, George Washington University, Washington, DC, 1977, sid 64 och US Congress, Senate, Committee on Commerce, Hearings: National Economic Conversion Commission, 88th Cong., 2nd Sess., 25 May och 22 June 1964, Washington, DC: US Govt. Printing Office, 1964, yttranden av Senator George McGovern, sid 44. I Economic Report of the President, Washington, DC, January 1961, karaktäriserades övergången efter andra världskriget på följande sätt: Stora inskränkningar i produktionen av konsumtionsvaror och tjänster, en fyrdubbling av utgifterna för bostadsbyggande och en kraftig uppgång i näringlivets investeringar i ny produktionskapacitet samt nya lager uppvägde i de närmaste den stora minskningen i produktionen för försvaret. (sid. 47-48). 2 Informationen om Storbritannien är hämtad från Economist Intelligence Unit, The Economic Effects of Disarmament, op.cit. , sid. 117, 119-120. Informationen om Sovjetunionen kommer från Alexander Kursky och Mikhail Khlusov, Post-War Economic Reconstruction in the USSR (Reconversion in Socialist Economies)”, sid. 3 och 8 i Socio-Economic Problems of Disarmament, Soviet Peace Committee, Disarmament Commission, Wien: International Institute for Peace, 1979. 3 Ibid., sid. 3. 4 Economist Intelligence Unit, The Economic Effects of Disarmament, op.cit., sid. 121. I Förenta Staterna, ”...hade både konsumenter och näringsliv ackumulerade likvida tillgångar som de snabbt utnyttjade till köp ...” (sid. 123). 5 Ibid. , sid. 120 och Ruane, Federal Response to Economic Crises, op. cit. , sid. 64. 6 Economist Intelligence Unit, The Economic Effects of Disarmament, op. cit., sid. 119 och 121, och Ulrich Albrecht, Researching Conversion: A Review of the State of the Art, i Experiences in Disarmament, ed. Peter Wallensteen, Uppsala: Department of Peace and Conflict Research, juni 1978, sid. 11-46. En del av 1940-talets litteratur som beskriver omställningen i USA efter andra världskriget är sammanfattad i J .S. Ballard, The Shock of Peace: Military and Economic Demobilization after World War II, Los Angeles: UCLA, PhD Thesis, 1974.

. Utländska erfarenheter av omställning 105

7 Murray L. Weidenbaum, Industrial Adjustments to Military Expenditure, sid. 461 iAdjustments of the US Economy to Reductions in Military Spending, ACDA/E-156, ed. Bernard Udis, Washington, DC: ACDA, December 1970. 8 Judith Reppy, The United States, sid. 22-23 i The Structure the

of

Defence Industry: An International Survey, ed. Nicole Ball och Milton Leitenberg, London: Croom Helm, 1983. Före andra världskriget var det bara ett fåtal företag i USA som i fredstid tillverkade vapen. ”Under 1800-talet tillverkades kanoner och krigsfartyg dels vid fabriker och varv som tillhörde staten,

dels vid privata företag. Men det var bara under krig som vapenproduktionen låg på en någorlunda hög nivå. I själva verket var det dominerande draget i vapenproduktionen

fram till andra världskriget dess sporadiska karaktär. En följd härav var att USA var militärt oförberett när krig bröt ut eftersom den amerikanska industrins produktion var helt civilt inriktad. Men efter att krig brutit ut ökades vapenproduktionen hastigt. När kriget var slut och försvarsutgifterna minskade igen drogs produktionen ner. När andra slutade

världskriget hade de flesta företag som gått över från civil till militär produktion lagts ner eller återvänt till den civila marknaden.” (Ibid., sid. 21). 9 Michael Brzoska, The Federal of Germany”, sid. 111 i Ball och

Republic Leitenberg, The Structure of the Defence Industry, 0p.cit.. Ett liknande mönster kunde observeras i Sverige: ”Delvis som ett resultat av utvecklingen av de internationella förbindelserna, förändrades den svenska försvarsindustrins struktur påfallande litet efter andra världskriget. Många av de civilt orienterade företagen som hade varit engagerade i vapenproduktion återgick till civil produktion och började sälja på en världsmarknad som hungrade efter varor. De mera specialiserade företagen, å andra sidan, var efter en kort period av minskande försvarsbeställningar återigen starkt involverade i militär produktion. Ett exempel är Saab, som försökte frigöra sig själv på olika sätt från totalt beroende av beställningar från försvaret när kriget tog slut. Man började tillverka personbilar och konstruerade ett civilt passagerarflygplan. Upprustningen i början av 1950-talet utnyttjade emellertid hela flygindustrins kapacitet och produktionen av civila flygplan upphörde. (Per Holmström och Ulf Olsson, Sweden, sid. 141 i Ball och Leitenberg, The Structure of the Defence Industry, op.cit.). 10 Ellis R. Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources: Economic Challenge - Social Opportunity , Monograph no. 8/GWPS-Mon 8, Washington, DC: Program of Policy Studies in Science and Technology, George Washington University, March 1971, sid. 38-39. 11 Weidenbaum, Industrial Adjustments to Military Expenditure”, op.cit. , sid. 462. 12 Till exempel karaktäriserades Nixonadministrationens - när

politik utgifterna till Vietnamkriget reducerades i början på 70-talet - på följande sätt: ”. . .administrationens övergripande verkar inne-

omställningspolitik bära att man förlitar sig på marknadskrafterna och använder en ökad penningmängd för att uppmuntra nyinvesteringar och därigenom skapa sysselsättning för anställda som tvingats lämna försvarsindustrin. Man utgår ifrån att enskilda skall finna arbete på vanligt sätt på arbetsmark-

106 Utländska erfarenheter av omställning

naden, även om detta skapar påfrestningar för miljontals människor. Där arbetslösheten visar alltför besvärande kommer -

sig vara regeringen istället för att främja omställning - satsa ökade resurser på försvarsindustrin.” (Leonard Rodberg, Report on the Conference on Economic Conversion”, sid. 288 i US Congress, Senate, Committee on Labor and Public Welfare, Special Subcommittee on National Science Foundation, Hearings: National Science Foundation Conversion Programs, 1971 , 91st Cong., 1st Sess., 26-27 October 1971, Washington, DC: US Govt. Printing Office, 1971.) 13 För en vidare diskussion om viktiga försvarsindustriella särdrag som beror på statlig efterfrågan i USA, se Reppy, ”The United States, 0p.cit., sid. 26. 14 Angående USA, se ibid., sid 28. Angående Västtyskland, se Brzoska, ”The Federal Republic of Germany, op. cit. , sid. 117. Angående Italien se Sergio A. Rossi, sid. 253-254, i Ball och Leitenberg, The Structure of the Defence Industry, op. cit.. 15 Angående USA, se Reppy, ”The United States”, op. cit. , sid. 39. Angående Västtyskland, se Brzoska, ”The Federal Republic of Germany”, op. cit., sid. 133. 16 Sir Ieuan Maddock, Civil Exploitation of Defence Technology. Report to the Electronics ECD, London: National Economic Development Office, 1983, sid. 4-5. För en diskussion om hur de största europeiska vapentillverkarna ser på dessa och angränsande problem, se Bernard Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending: The Western European Experience, NSF-RA-X-75-O16, Washington, DC: National Science Foundation, October 1974, sid. 311-363. En analys av de viktigaste skillnaderna mellan de militära och civila rymdsektorerna i USA inriktades på följande fem områden: statliga betalningar, marknadsföring, finansieringsmetoder, operativa funktioner och personaladministration. Se Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit., sid. 83-92. 17 Det är viktigt att notera att det är inte bara är de som argumenterar för nedrustning som ifrågasätter den militära teknologins värde för den civila industrin. Även representanter för försvarsforskningen har uttryckt sådana synpunkter. Det måste bli erkänt att det viktigaste syftet med militär FoU ligger på det militära området, och en hög tjänsteman inom fransk militär forskning och utveckling uttryckte mångas uppfattning när han framförde meningen att civila resurser i det långa borde

loppet användas på problem vilka man söker civila lösningar för”. Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit., sid 413. 18 Angående USA, se Reppy, ”The United States”, op. cit. , sid. 33-35. Om Västeuropa, se Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit. , sid. 413-443. När det gäller Polen, se Stephen Tiedtke, ”Czechoslovakia”, i Ball och Leitenberg, The Structure of the Defence Industry, op. cit., sid. 205. 19 Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit., sid. 413.

Utländska av 107

erfarenheter omställning

20 Ibid., sid. 415. Se också Maddock, Civil Exploitation of Defence Technology, op. cit.. 21 Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit. , sid. 81. Det skall emellertid påpekas att Mottur antar att vissa civila tillämpningar har blivit förbisedda

på grund av att programmen för teknologiutnyttjande ”dominerades av tekniker vars bakgrund i första hand är från militärsektorn, rymdindustrin och atomenergiområdet, snarare än från de civila områden där informationen kunde användas.

förhoppningsvis Enligt Mottur ”innebär tillvaratagandet av en teknologisk

nyhet inte bara en fråga om att förstå teknologin, utan man måste dessutom binda samman de möjliga tillämpningarna av teknologin ifråga med de behov och möjligheter som finns inom den civila sektorn. Personer som kan överbrygga hindren mellan den militärt inriktade tekniska informationen och civila behov kan sannolikt föreslå alternativa

användningsområden för denna information (sid. 82). 22 Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit., sid. 420. 23 Reppy, United States”, op. cit., sid. 35. 24 United Nations, General Between

Assembly, Study on the Relationship Disarmament and Development: Report of A/

the Secretary-General, 36/356, New York, 1981, sid. 109. 25 Slutsatserna av detta forskningsprogram är sammanställda i The Economic Impact of Reductions in Defense Spending, DC:

Washington, Economics Division, Bureau of Economic Affairs, ACDA, 1972, sid. 31. 26 Ibid., sid. 4. 27 Som exempel på en studie av USAs ekonomi, se Lawrence R. Klein och Kei Mori, ”The Impact of Disarmament on Economic

Aggregate Activity: An Econometric Analysis”, sid. 93-120, iAdjustments the US

of

Economy to Reductions in Military Spending, ed. Bernard Udis, ACDA/E-156, Boulder: University of Colorado, december 1970. Flera ekonometriska studier av den norska ekonomin har utförts sedan mitten av 1960-talet. och Nils

De två senaste är Ådne Cappelen, Olav Bjerkholt Petter Gleditsch, Global Conversion from Arms Aid:

to Development Macroeconomic Effects in Norway, Prio Publication S-9/82, Oslo: Prio, 1982, och Olav Bjerkholt, Ådne Cappelen, Nils Petter Gleditsch och Knut Moum, Disarmament and Development: A Study of Conversion in Norway, Prio Publication S-7/80, Oslo: Prio, 1980. När det gäller Västtyskland, se rapporten från Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung, Macro-Economic Eñects of Disarmament Policies on Sectoral Production and Employment in the Federal Republic of with

Germany, Special Emphasis on Development Policy Issues (utarbetad av R. Filip-Köhn, R. Krengel och D. Schumacher), Berlin: 1980.

May Leontieff-Duchins modellstudie delade upp världen i 15 regioner och uppskattade de ekonomiska effekterna av minskade militära i

utgifter dessa regioner. Se Wassily Leontief och Faye Duchin, Worldwide Economic Implications of a Limitation till

on Military Spending, rapport UN Centre for Disarmament, New York: Institute for Economic Analysis, NYU, juni 1980.

108 Utländska erfarenheter av omställning

28 Senator Alan Cranston, Transcript of Proceedings, US Senate, Committee on Banking, Housing and Urban Affairs, Hearings on Diversification of Defense and Aerospace Corporations, 10 augusti 1971, sid. 4-6. 29 Angående statligt stöd åt större leverantörer, se till exempel Weidenbaum, Industrial Adjustments to Military Expenditures”, op. cit., sid. 487-491; US House, Subcommittee of Committee on Government Operations, Hearings: Application of Aerospace and Defense Industry Technology to Environmental Problems, Washington, DC.: 23-24 november 1970, sid. 40-42, 86-87, 105-107, 113-134, 169, 171, 174-177, 190, 201-202, 210, 212-213, 222, 236, 243-244. Möjlighet till vinstdelning diskuteras i Darwin W. Daicoff, Intergovernmental Resource Transfers”, i Udis, ed., op. cit., sid. 434-450. 30 Subsidy and Subsidy-Like Programs of the US Government, US Congress, Joint Economic Committee, 86th Cong., 2nd Sess., Washington, DC: 1960; US Congress Joint Economic Committee, The Economics of Federal Subsidy Programs, A Compendium of Papers, del I, och en Staff Study, 92nd Cong., 2nd Sess., Washington DC: 8 May 1972; US Congress, Joint Economic Committee, Staff Study: Federal Subsidy Programs, 93rd Cong. , 2nd Sess., Washington, DC: 18 October 1974. Se också, S. Dorell, Subsidy and Subsidy-Like Programs of the US Federal Government, Fiscal Years 1971 -I 976, Washington, DC: Economics Division, Congressional Research Service, Library of Congress, 75-137E, HD 3600, 3 juni 1975. 31 Den mest genomarbetade officiella studien i USA av åtgärder som kan vidtas för att dämpa de negativa effekterna av försvarsindustrins omställning är Report of the Committee on the Economic Impact of Defense and Disarmament, Washington, DC: 1965. Denna studie, känd som Ackley-rapporten” efter dess ordförande, drog slutsatsen att de instrument som redan existerar för att klara av andra slags ekonomiska störningar, skulle räcka för att ta hand om problem i samband med eventuella minskningar i försvarsbeställningarna. Ackley-rapporten föranleddes av minskningarna i militär materielanskaffning 1963-64, men när den publicerades hade USAs militära utgifter redan börjat öka igen på grund av den militära uppbyggnaden i Vietnam. Frågan om försvarsindustrins omställning förlorade således sitt intresse hos myndigheter och leverantörer till försvaret eftersom militärutgifterna började öka kraftigt. 32 Udis, Adjustment of High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit., sid. 117-216. 33 De senaste förslagen till sådan lagstiftning är the Defense Economic Adjustment Act (HR 425), som ledamoten av representanthuset Ted Weiss lade fram 1982, och the Economic Conversion Act (HR 4805) framlagd av Nicholas Mavroules 1984. En kort och bra sammanställning av två förslag till omställningslagstiftning (S.4430, framlagd av senator McGovern den 2 oktober 1970 och S. 32, framlagd av Senator Kennedy den 14 augusti 1970) finnsi Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit., sid. 112-127. Enbart 1971 fanns 30 lagförslag hos kongressen. En beskrivning av 18 av dessa förslag finns i J. Bergsman, Economic Adjustments to New National Priorities, DC:

Washington,

Utländska av 109

erfarenheter omställning

Urban Institute, July 1971, sid. 37-39.

Kongressrapporter och hearings behandlar ofta ämnen med anknytning till omställning.

Se till exempel US Senate, Committee on Labor and Public Welfare, Convertibi-

Readings: lity of Space and Defense Resources to Civilian Needs: A Search for New Employment Potentials, Washington, DC: US Govt. Printing Office, 1965, 2 delar, och US Senate, Committee on Labor and Public Welfare, Hearings: Postwar Economic Conversion,

91st Cong., 2nd Sess., 2 delar, Washington, DC: US Govt. Printing Office, av

1970. En annan kategori lagstiftning som det gått lika illa för som för omställningsförslagen är de s k transfer amendments” som föreslagits sedan 1976. I alla

regelbundet dessa tillägg har föreslagits särskilda minskningar i delar av försvarsbudgeten och särskilda civila där dessa kunde

program inbesparingar utnyttjas. Det första förslaget, framlagt av kongressledamoten Elizabeth Holzman, innebar att 2,5 miljoner dollar skulle skäras bort från försvarsutgifterna och istället användas i 8 program inom den civila sektorn. Det uppskattades att dessa 8 program skulle

ha skapat 235 000 jobb. Förslaget förkastades med 317 röster mot 85. Alla senare förslag har också avvisats av kongressen. 34 Elizabeth Drew, ”A Political Journal”, The New Yorker, 1983. 35 Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit., sid. 104-105. 36 European Trade Union Institute, Disarmament and the Conversion

of

Arms Industries to Civil Production: A Review Possibilities and

of

Experiences in Western Europe, Bryssel, oktober 1983, sid. 72-73. 37 Soviet Peace Committee, Disarmament Commission, Socio-Economic Problems of Disarmament, Wien: International Institute for Peace, 1979, sid. iii. 38 Ibid. Avsaknaden av sådana hinder i Sovjetunionen förklarades

på följande sätt: Det är naturligt att problem som rör omställning av militär produktion ses på olika sätt i socialistiska och kapitalistiska länder. Det socialistiska samhället är uppbyggt på klasser av arbetande människor och på sociala grupper. I ett sådant samhälle finns inte plats för klasser eller sociala grupper som agerar uteslutande utifrån

sina egna snäva egennyttiga intressen, som försöker skaffa sig sociala privilegier av

på bekostnad andra, som söker annektera eller utöva aggression mot andra folk, och ser krig som en källa till välstånd. Tanken utvecklades väl av generalsekreteraren i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté, ordföranden i högsta Sovjet, kamrat Leonid Brezhnev vid

i en TV-utsändning hans besök i Västtyskland - han

i maj 1978: ”Vi i Sovjetunionen påpekade - har varken klasser eller sociala och som är

yrkesmässiga grupper intresserade av krig eller förberedelser för krig och som hoppas att vinna på det. Naturligtvis har vi militära anläggningar och en armé - men varken dessa anläggningars ledning eller försvarsmaktens befälhavare, arbetare eller soldater ser krig och militära beställningar för

som en förutsättning sitt välstånd. Vi skulle vilja - till stor nytta för samhället - ställa om militära anläggningar till till kreativa

en fredlig tillverkning, fredliga, syften.” (Pravda, 7 maj, 1978) (ibid, sid. iii). 39 Milton Leitenberg, The Counterpart of Defense Conversion in

Industry the United States: The USSR Defense

Economy, Industry and Military

110 Utländska erfarenheter av omställning

Expenditure. An Introduction and Guide to Sources, Journal of Peace Research 16 (1979):3, sid. 266. 40 Detta avsnitt är baserat på Milton Leitenberg, Research and Development in (C)BW i Studies on Military & and Weapons Development, rapport till utrikesdepartementet, Stockholm, 1984. Det att

är viktigt påpeka att USAs beslut att upphöra med produktionen av biologiska stridsmedel var ensidigt. Det var inte förrän 1972 som USA, Sovjetunionen och Storbritannien undertecknade avtalet om förbud mot utveckling, tillverkning och lagring av bakteriologiska (biologiska) och giftvapen och deras förstörelse. Även om detta avtal undertecknades

den 10 april 1972 kompletterades det inte förrän den 26 mars 1975 med de ytterligare 20 länder som var nödvändiga för att det skulle träda i kraft. 41 Historien om OEA återfinns i Ruane, Federal to Economic

Response Crises, op. cit.. Seymour Melman hävdar att OEA är ett av regeringens instrument för att hindra ekonomisk omställningsplanering både i den militära industrin och på militära baser. Så snart en grupp kongressledamöter har gjort förfrågningar angående planering för ekonomisk omställning, har försvarsdepartementet hänvisat till OEA som bevis på att dessa är föremål för åtgärd, vilket gjort ytterligare steg onödiga. Nu har OEA emellertid i realiteten fått begränsa sig till omställning av militära baser. Se Seymour Melman, from to

Converting Military Civilian Industry: Conclusions from American Experiences, i Wallensteen, ed., Experiences in Disarmament, op.cit., sid. 71-73. 42 En studie från 1970 rörande nedläggning av baser i USA

drog slutsatsen att även om vissa baser var ytterst viktiga för det lokala näringslivet, så var de flesta inte det. Den låga lokala beroendet berodde på att många baser strävar efter att bli så oberoende som möjligt och bara göra begränsade inköp av varor och tjänster i lokala företag. I några fall betydde stängningen av en bas att flera lokala arbetstillfällen skapades för lokalbefolkningen, eftersom försvarsdepartementet hjälpte civilt anställda att finna

andra statliga arbeten på andra orter och att de anhöriga till den militära personalen lämnade den lokala arbetsmarknaden. Se Darwin W. Daicoff, ed., Economic Impact of Military Base Closings, ACDA/ E-90, University of Kansas, april 1970. 43 New York Times, 4 oktober 1964. 44 US Arms Control and Disarmament Agency, The Economic

Impact of Reductions in Defense Spending, op. cit., sid. 16. 45 Till exempel hade det lagförslag som senatorerna McGovern och Mathias lade fram 1977 följande lydelse: § 102. (a) Rådet skall (1) främja förberedelsen av konkreta planer för civilt inriktade offentliga projekt som gäller viktiga nationella intressen (såsom transporter, bostäder, utbildning, hälsovård, miljövård, förnyelsebara energiresurser etc.) genom de olika civila federala myndigheterna liksom genom delstats- och lokala myndigheten.”

Congressional Record, vol. 123, no. 179 (2 november 1977). På samma sätt föreslog en undersökning verkställd av National Planning Association i USA att ”...statliga och lokala myndigheter åt

gav i uppdrag en särskild enhet eller tjänsteman att svara för datainsamling och andra informationsåtgärder när det gäller effekterna på respektive ort av

Utländska erfarenheter av omställning lll

möjliga militära nedskärningar. Se US Arms Control and Disarmament Agency, The Economic Impact of Reductions in Defense Spending, op. cit., p. 18. NPA-studien ifråga är National Planning Association, Community Readjustment to Reduced Defense Spending, ACDA/E-57, January 1966. 46 Tony Topham, ”A Labour Movement Strategy for Arms Conversion, London: Trade Unions for END, februari 1983, mimeo. Se också, Rob Edwards, Only Doing our Jobs, The New Statesman, 6 april 1984, sid. 8-9. 47 Se US Arms Control and Disarmament Agency, The Economic Impact of Reductions in Defense Spending, op.cit., sid. 19. Se också Kirschner t_ Associates, Adjustments to Reduced National Defense Expenditures in New Mexico, ACDA/E-58, Washington, DC: januari 1966. 48 Kalifornien-experimentet”” beskrivs kortfattat i Murray L. Weidenbaum, ”Industrial Adjustments to Military Expenditure Shifts and Cutbacks”, sid. 476-478, i Udis, Adjustments of the US Economy to Reductions in Military Spending, op. cit.. Liknande försök som gjorts från försvarsindustrins sida när det gäller att expandera till den icke-militära offentliga sektorn beskrivs i ibid., sid. 478-487. 49 Data rörande Italien återfinns i Rossi, Italy, op. cit., sid. 224. Angående Storbritannien, se Ron Smith, ”The Resource Cost of Military Expenditure, i Democratic Socialism and the Cost of Defence, ed. Mary Kaldor, Dan Smith och Steve Vines, London: Croom Helm, 1979. Angående Sovjetunionen, se United Nations, General Assembly, Study on the Relationship Between Disarmament and Development, op. cit. , sid. 115, och David Holloway, ”The Soviet Union, sid. 58, i Ball och Leitenberg, The Structure of the Defense Industry, op. cit.. 50 Murray L. Weidenbaum, The Economics of Peacetime Defense, New York: Praeger, 1974, sid. 43-44. Försvarsdepartementet publicerar årligen en hel del information om vilka företag som får FoU- och leveranskontrakt: Military Prime C0ntractAwards by Regions and States; 500 Contractors Listed According to Net Value of Military Prime Contract Awards for Research and Development, Test and Evaluation Work; och 100 Companies and their Subsidiary Corporations Listed According to Net Value of Military Prime Contract Awards. Ett problem - som inte är begränsat till USA - uppkommer när det gäller information om underleverantörer. De två mest citerade studierna om underleveranser i USA är: CEIR, Economic Impact Analysis of Subcontracting Patterns, Bethesda, Md: september 1966, och Jack Faucett Associates, The Regional and Industrial Distribution of Defense Subcontracting and Indirect Procurement, ACDA/E/RA-69, Washington, DC: US Department of Labor, augusti 1970. 51 Brzoska, The Federal Republic of Germany”. op. cit., sid. 129. 52 Rossi, ”Italy, op. cit. , sid. 221, och Michael Brzoska, Economic Problems of Arms Production in Western - and

Europe Diagnoses Alternatives, i Militarization and Arms Production, ed. Helena Tuomi och Raimo Väyrynen, London: Croom Helm, 1983. Se också kapitel I B Dependence on the Military Market, sid. 19-30, i Udis, Adjustment of

112 Utländska erfarenheter av omställning

High Technology Organizations to Reduced Military Spending, op. cit.. 53 Resource Management Corporation, the Metal-

Defense Dependency of working Machinery and Equipment Industry and Disarmament Implications, ACDA/E-130, Washington, DC: juni 1969, och Battelle Memorial Institute, The Implications of Reduced Defense Demand for the Electronics Industry, Washington, DC: ACDA/E-48, september 1965. 54 United Nations, General Assembly, Study on the Relationship Between Disarmament and Development, op. cit., sid. 129-130. 55 Brzoska, ”The Federal Republic of Germany”, sid. 123-124.

op. cit., 56 Marion Anderson, The Empty Pork Barrel: Unemployment and the Pentagon Budget, Lansing, Mich: Public Interest Group in Michigan, 1978, och The Impact of Military Spending on the Machinists Union, Washington, DC: International Association of Machinists, januari 1979. Philip Webre, Jobs to People: Planning for Conversion to New Industries, Washington, DC: Exploratory Project on Economic Alternatives, 1980. Med tanke på det amerikanska statistik

arbetsmarknadsdepartementets verkar Webres uppskattning om att 50 000 arbeten direkt och

skapas indirekt per 1000 miljoner dollars investering, hög. Se US Congressional Budget Office, Defense Spending and the Economy, Washington DC: US Govt. Printing Office, februari 1983, sid. 42-45, 65-69. Rörande Andersons arbete, uppger Congressional Budget Office att ”denna studie antar att, på grund av att en större del av BNP spenderas på försvaret samtidigt som en lägre summa spenderas på andra ändamål så måste en högre faktisk försvarskostnad med nödvändighet leda till lägre faktiska utgifter på annat håll. En sådan slutsats följer bara om ekonomin befinner sig i full sysselsättning, vilket knappast är en rimlig beskrivning av ekonomin av idag i USA. Vidare, använder studien omoderna och inkonsekventa beräkningar av direkta sysselsättningseffekter av försvarsrespektive civila anslag och negligerar multiplikator-effekterna som har en tendens att göra totaleffekterna lika.” (sid. 43). 57 DeGrasse, Military Expansion, Economic Decline, op. cit., sid. 29-30, 48-49. DeGrasse har kritiserats för att ignorera den utjämning som antas ske på grund av multiplikatoreffekten och hans resultat har jämförts med dem som producerats av US Congressional Office. Den här

Budget kritiken kan emellertid vara missriktad därför att CEO-studien ser på sysselsättningseffekterna av alla former av militära utgifter, medan :åtminstone en del av DeGrasses argument baseras på en jämförelse av sysselsättningseffekterna av militär upphandling med köp från industrin generellt. Se On DeGrasse and Military Spending”, Challenge, September-October 1983. 58 Om Storbritannien se Labour Party Defense Study Group, Sense About Defence, London: Quartet, 1977, sid. 79-80. Den höga arbetslösheten hittills under 1980-talet har utan tvekan påverkat statistiken, men det är troligt att den relativa inbördes ordningen är oförändrad. Om Italien, se Rossi, ”Italy”, op. cit., sid. 239, 253. 59 ”Military Job Skills: Will They Transfer?, SLECP Briefing, no. 8, St. Louis Economic Conversion Project, augusti 1981, sid. 5. Den MPCPrapport som refereras till är Creating Solar Jobs som undersökte

Utländska erfarenheter av omställning 113

möjligheten till omställning inom militärindustrin i Santa Clara Valleyområdet i Kalifornien. De ACDA-stödda studierna är The Potential Transfer of Industrial Skills from Defense to NonDefense Industries ACDA/E-102, Department of Labor, State of California, juni 1968, och - Aviation Workers The (I) Post Layoff Experiences Republic and (II) Transferability of Defense Job Skills to Non-Defense Occupations, ACDA/E-69, Department of Labor, State of New York, augusti 1966. 60 SLECP Briefing, sid. 5. 61 Ibid., sid. 5. Se också Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit., sid. 76-78. 62 ACDA, The Economic Impact of Reductions in Defense Spending, op. cit., sid. 24. 63 Maddock, Civil Exploitation of Defence Technology, op. cit., sid 4. 64 Ibid.. 65 Mottur, Conversion of Scientific and Technical Resources, op. cit., sid. 72-76. 66 ACDA, The Economic Impact of Reductions in Defense Spending, op. cit. , sid. 27. Rapporten varifrån denna slutsats är hämtad är The Transferability and Retraining of Defense Engineers, ACDA/E-110, i Stanford, Calif.: Stanford Research Institute, november 1967, sid. 53. 67 Melman, ”Converting from Military to Civilian Industry, op. cit., sid. 74-82. 68 Lucasexperimentet är beskrivet i flera skrifter. Se till exempel European Trade Union Institute, Disarmament and the Conversion of Arms Industries to Civil Production, op. cit., sid. 71-75; Reijo Lindroos, Disarmament and Employment: A Study on the Employment Aspects of Military Spending and on the Possibilities to Convert Arms Production to Civilian Production, Helsinki: Central Organization of Finnish Trade Unions (SAK)/T ampere Peace Research Institute, sid. 135-138; Mary Kaldor, ”Workers” Initiatives for Conversion: Reflections on British Experiences, i Wallensteen, ed., Experiences in Disarmament, op. cit. , sid. 89-91. 69 Se European Trade Union Institute, Disarmament and the Conversion of Arms Industries to Civil Production, op. cit., sid. 75-77; och Society of Civil & Public Servants, Defence Expenditure and Employment: The Case for a Planned Programme for the Alternative Use of Resources, London: September 1983 och The Employment Effects of Nuclear Disarmament, London: 1983. 70 Angående både Italien och Frankrike, se European Trade Union Institute, Disarmament and the Conversion of Arms Industries to Civil Production, op. cit., sid. 80-85. 71 Ibid. , sid. 77-80. En hel del har skrivits i Västtyskland rörande omställning under de senaste åren. Några av de allra senaste artiklarna är: Rainer Duhm, Eckardt Hildebrandt, Ulrich Mückenberger and Eberhard ”Wachstum Alternativ - Initiativen für eine Andere Schmidt, ed., Produktion”, Kritisches Bewerkschaftsjahrbuch 1983/84, Västberlin: 1983; Claus Sobott, ”Die Gewerkschaften Zwischen Rationalisierungsschutz und Alternativer Produktion, in Technik und Gesellschaft Jahrbuch 2, ed. Werner Rammer et al., Frankfurt och New York: 1983;

114 Utländska erfarenheter av

omställning

och Michael Brzoska, ”Ansätze zur von Erfolgreichen Umstellung Rüstungs- auf Zivile Produktion, Österreichische Politi-

Zeitschrift für

kwissenschaft, 12:2 (1983): 167-184. 72 Dave McFadden och Jim Wake, Mountain The Freeze Economy, View, Calif: Mid-Peninsula Conversion 1983. Project, 73 Angående Frankrike, se European Trade Union Institute, Disarmament and the Conversion of Arms Industries to Civil Production, op. cit. , sid. 82-83. Lucas, se sid. 73-74. Beträffande andra brittiska vapentillverkares attityder, se Edwards, Only Doing Our Jobs”, op. cit., sid. 8-9. 74 Christian Wellman, ”Problems with the Creation Oriented of Factory Concepts of Conversion. A Selection - of Conflict Using as an Example on the Attempts to Close Down the VFW-Fokker Plant at the Town of Speyer, Current Research on Peace and Violence, nr. 2 (1980): 99-117. 75 United Nations, General between Assembly, Study on the Relationship Disarmament and Development, op. cit., sid. 125, para. 286.

3 till inom

Möjligheter omställning

-

svensk försvarsindustri två

fallstudier

Svante Iger

3.1¶Inledning

Det inte utan vidare att generalisera, när det gäller den svenska

går

försvarsindustrins förutsättningar att ställa om från militär till civil produktion. Visserligen har den militär-industriella verksamheten vissa särdrag som är gemensamma för de olika företagen, men är stor inom försvarsindustrin i alla de

samtidigt spännvidden avseenden som har betydelse för möjligheterna till omställning.

Försvarsindustrin verkar inom en rad olika branscher, men kundkretsen är gemensam: det svenska försvaret, militära myndigheter i andra länder och andra försvarsindustrier. De sinsemellan mycket olika produkterna används under likartade omständigheter, som materiel i en militär organisation. Därmed skiljer sig försvarsindustrins markant från vad som är normalt för andra

produkter

som tillverkas i industrin: merparten av dem kommer

produkter

sannolikt- och - att användas i de funktioner

förhoppningsvis aldrig

de ytterst är tillverkade för. Särdragen inom den försvarsindustriella produktionen sätter sina i struktur och De verkar i nära

spår producenternas organisation.

samarbete med militära myndigheter, växer ofta in i och känner sig som en del av den militära organisationen. Försäljningen av ett sker genom en förhandlingsprocess mellan två parter, vapensystem som ofta känner varandra mycket väl. Den organisation för marknadsföring med t ex återförsäljar- och servicenät, som den civila industrin ofta måste hålla sig med, har man ingen användning för inom försvarsindustrin. Konkurrensen lyser ofta med sin frånvaro, risktagandet från industrin är lågt och produktionen finansieras till stor del med räntefria Därmed verkar försvarsindustrin i en miljö som

förskottsbetalningar.

i från den där den industri arbetar, som i hård

mycket skiljer sig miljö,

konkurrens utvecklar och tillverkar produkter för civila marknader. Om försvarsindustrins styrka är att förhandla med myndigheter, som

försvarsindustri

arbetar långsiktigt och sina önskemål i

preciserar detaljerade

specifikationer samt att hålla samman tekniskt

komplicerade pro-

jekt, så är dess svagheter i ett att de inte är

omställningsperspektiv

vana vid att ta normala affärsrisker, att de har svårt att hålla kostnaderna nere och anpassa till marknadernas mer diffusa krav.

sig

Dessutom saknar de ofta för att kunna kapital på egen hand göra

rejäla civila satsningar.

Den militära tekniken är mer än den civila.

kompromisslös Kapprust-

ningen smittar av sig även på ett litet land som Det räcker

Sverige.

inte att nästan ner ett eller nästan försätta

skjuta flygplan en

stridsvagn ur stridbart skick. att övertrumfa den

Nödvändigheten

tänkta motståndarens teknik driver fram tekniskt allt mer nya, avancerade lösningar. Konstruktörerna arbetar vid teknikens frontlinje. De kan välja de bästa och arbeta med den mest

komponenterna

avancerade utrustningen. Så är endast i när det

möjligt undantagsfall,

gäller utveckling av civil teknik.

Men de militära systemen är inte bara mer tekniskt avancerade. Det krävs av dem som ofta är helt irrelevanta i det civila

egenskaper,

samhället. Kraven på prestanda, håll-

miljötålighet, tillförlitlighet,

barhet och säkerhet är främmande för normal civil verksamhet. Det lämnar spår inte bara i I arbetar

utvecklingsarbetet. produktionen

man med extrema precisioner och ett kvalitetsmedvetande som sällan förekommer i civila Produkterna testas och kontrolle-

sammanhang.

ras mer noggrant och man färre och

accepterar felaktigheter

svagheter än vad som är brukligt ens i avancerad civil

produktion.

Dessa militärindustriella särdrag påverkar

utrustningen och persona-

lens sammansättning. I försvarsindustrin finner vi de mest avance-

rade verkstadsmaskinerna, de snabbaste de

datorerna, nyaste materialen och ofta för processerna Där

skräddarsydd utrustning.

finns de mest välutbildade och mest erfarna teknikerna

ingenjörerna,

och verkstadsarbetarna.

Detta är en allmän karakteristik. är det stor skillnad I praktiken mellan företagen - och mellan de olika i försvarsin-

arbetsplatserna

dustrin -i alla de avseenden som har för till

betydelse möjligheterna omställning. Branschtillhörigheten spelar också roll; det är stor

skillnad inom försvarsindustrin mellan en och ett

flygplansindustri

varv, mellan en ammunitionsfabrik och en fordonsindustri, mellan en elektronikindustri och en

vapenfabrik. Det kan t ex gälla produkter-

nas tekniska eller närheten till civila

sofistikering användningsområ-

den.

I den svenska försvarsindustrin är det vapen- och ammunitionsindustrin - dvs Bofors och FFV - som har de sämsta erfarenheterna av och

skulle få de största problemen vid en omställning från militär till civil

produktion. Det är fråga om traditionstyngda företag som i

århundranden producerat militär materiel. Visserligen har de koncerner de tillhör en rad civila verksamhetsområden, men på de

arbetsplatser där den militära produktionen sker är man som regel

ensidigt inriktade mot de militära kunderna. Inom vapen- och ammunitionsindustrin saknar produkterna dessutom ofta direkta civila motsvarigheter. Vidare är tillverkarna starkt beroende av exportmarknaden och därmed utsatta för andra länders politiska beslut. I denna fallstudie behandlas Bofors - eller Nobel Industrier som koncernen numera heter - och FFV ur ett omställningsperspektiv, mer ingående än vad som var möjligt i betänkandets del 1. Målsättningen är att ge besked om förutsättningarna inom olika delar av företagen för en övergång från militär till civil produktion samt hur

dessa förutsättningar påverkas av förändringar i företagens struktur

och organisation, den tekniska utvecklingen osv. Men fallstudierna av Bofors och FFV ska också kunna tjäna som modell för dem som vill gå vidare och utsträcka analysen till andra företag eller till försvarsindustrier i andra länder.

Analyserna bygger till stor del på relativt lätt tillgängligt offentligt

material, bl a publicerat i företagens egna årsredovisningar. De

studiebesök som utredningen gjorde vid sammanlagt tretton arbetsplatser inom den svenska försvarsindustrin var emellertid nödvändiga för en mer genomträngande analys. Inom dåvarande Boforskoncernen besökte vi Bofors-Försvarsmateriel och Bofors-Nobel i Karlskoga samt Bofors Aerotronics i Lidingö. Våra studiebesök vid F FV-koncernen gick till huvudkontoret och Gevärsfaktoriet i Eskilstuna, Zakrisdalsverken i Karlstad samt FFV Underhåll och FFV Elektronik i Arboga.

Vi besökte verkstäder, laboratorier och kontor. Vi diskuterade med anställda av alla de slag och skaffade oss på platsen kunskap om

produktionsprocesser och teknisk utrustning. Mycket tid ägnades åt

samtal med - chefer för dotter-

företagsledningarna koncernchefer,

bolag och divisioner med militär produktion, marknadschefer, tekniska direktörer m fl - och med de lokala företrädarna för de fackliga organisationerna i försvarsindustrin: Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Fabriksarbetareförbundet, Statsanställdas förbund, Försvarets Civila Tjänstemannaförbund, Svenska

Industritjänstemannaförbundet, Sveriges Arbetsledarförbund och Sveriges civilingenjörsförbund. Utan dessa värdefulla kontakter

hade slutsatserna i denna fallstudie vilat på betydligt lösare grund.

försvarsindustri

De bägge fallstudierna har sätt.

disponerats påföljande Inledningsvis

beskrivs företagets struktur samt dess militära och civila

produktion.

Därefter behandlas de olika områden som är relevanta ur ett

omställningsperspektiv: försvarsberoendet, exportberoendet, FoU-

intensiteten, graden av militär specialisering och som

slutligen frågor

har att göra med lönsamhet och soliditet. I ett gemensamt avslutande avsnitt görs för de en av

bägge företagen övergripande bedömning förutsättningarna för omställning. Där berörs också hur utredningens

förslag till åtgärder för att stimulera framväxten av en

kompletteran-

de civil produktion i försvarsindustrin kan underlätta en framtida omställning från militär till civil

produktion.

3.2¶Bofors

Inledning

Bofors är vapensmedjan framför andra i svenskt Det

näringsliv.

gamla bruket i Karlskoga har under de senaste hundra åren - som ingen annan industri i -försett den svenska och

Sverige krigsmakten

andra arméer runt om i världen med och ammunition. Bofors vapen är fortfarande Sveriges största försvarsindustri med över 6 000 anställda som arbetar med militär materiel.

Den militära består av ammunition och

produktionen kanoner,

robotar. Som vapentillverkare har Bofors en

ovanlig spännvidd;

inom samma koncern tillverkas både och samt vapen ammunition, dessutom explosivämnena till ammunitionen.

Så gott som alla kanoner i den svenska armén och marinen kommer från Bofors. Mer än de flesta andra svenska försvarsindustrier är emellertid produktionen inriktad Av den militära

på export. försälj-

ningen, som 1984 uppgick till 2,4 miljarder kr, två till

gick tredjedelar

utlandet.

Den militära produktionen har under senare år dominerat koncernens verksamhet i och svarade under 80-talets första år för

Karlskoga

hälften av Bofors-koncernens hela Efter

produktion. företagets

förvärv av KemaNobel hösten 1984 svarar emellertid försvarsmateriel bara för en av inom

tredjedel sysselsättningen den nya koncernen

- Nobel Industrier - Sverige och en knapp femtedel av dess

försäljning.

Verksamheten i Bofors inleddes som järnbruk för över tre hundra år sedan. Men det var först under 1880-talet som

företaget började

tillverka kanoner. Stålet var in till för tio år sedan en

betydande

rörelsegren. Idag är den helt avvecklad, liksom så

företagets tidigare

till inom svensk försvarsindustri 119

Möjligheter omställning

Sysselsättning, gamla Bofors, 1984. Sysselsättning, Nobel-koncernen, 1984. Totalt 9.458 anställda Totalt 16.097 anställda

Övrigt

Försvar

Kemi

Försvar Kemi

Figur 3.1 Effekter på koncernens sammansättning av sammanslagningen mellan Bofors och KemaNobel

omfattande civila mekaniska verkstadsproduktion. Den dominerande delen inom Bofors - dvs den del av den Nobel-

”gamla” nya

koncernen som tidigare utgjorde Bofors - har länge, vid sidan av försvarsmateriel, varit kemisektorn. Den har sina rötter i det krutbruk som Alfred Nobel anlade under 1890-talet, då han under

förvärvet av KemaNobel sina allra sista år ägde Bofors. Genom Sveriges största kemiska industri - domineras emellertid koncernen

av tillverkning av kemiska produkter.

Inom ”gamla” Bofors bedrevs verksamheten i fem divisioner. Den

militära produktionen var koncentrerad till Bofors-Försvarsmateriel

med verksamhet i Karlskoga. Där hade också Bofors-

huvudsaklig

Nobel, den kemiska divisionen, sina inhemska anläggningar, där bl a

explosivämnen tillverkas. Nobeldivisionens försäljning utgjordes

emellertid till 70% av civil produktion. Bofors-Plast producerade

för bl a bilindustrin. Bofors Electronics tillverkade

plastkomponenter civila elektronikprodukter, framför allt vid några bolag i utlandet.

verksamheter inom Bofors bedrevs inom ramen för

Övriga ”gamla”

Industrier. Här var stålprodukter dominerande, men

Bofors tidigare

större delen av den verksamheten bröts ur koncernen fr 0 m 1984. Vid

sammanslagningen med KemaNobel rymde den s k industrigruppen

bl a en grupp företag inom det biotekniska området.

Under en tioårsperiod har Bofors genomgått en betydande struktur-

Så sent som 1975 - 76 var ståldivisionen den största inom

förändring.

koncernen. Försvarsmateriel svarade då för en tredjedel av försälj-

120 Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

Tabell 3.1 Bofors: fakturering per resuItatenhet/division 1972 - 1984, miljoner kr

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Nobel 110 110 138 193 245 393 424 532 463 526

760 1 000 1 374

56 UVA 42 43 50 62 57 44 61 57 45 51 Isltländska dotterbolag 100 130 131 150 Ovrigt 18 14 25 21 23 12 14 18 17 16 14 24 1 979

Summa fakturering 1 125 1 267 1565 1936 2 091 2 495 3 001 3 523 4 230 4 058 4 525 4 696 Avgårsinternleveranser -75 -88 -70 -277 -166 -170 -213 -256 -411 -348 -368 -321

Summa, extern fakturering 1 050 1 179 1495 1 709 1 925 2 325 2 788 3 267 3 819 3 710 4 157 4 375 7 039

Källa: Bofors, Årsredovisningar 1973-1984. Kommentarer: Bofors-Plast ingick under åren 1974-80 i Nobel-divisionen, men särredovisas här under hela perioden 1972-84.

Under rubriken Stål redovisas här fr o m 1980 de verksamheter som dessförinnan ingick i den 1979 avvecklade ståldivisionen, dvs Bofors-Kilsta samt stålbolagen inom Bofors Industrier (Bofors Wear Parts, Bofors Industrial Distribution, Bofors-Åkers samt Suomen Bofors). Bofors-Kilsta, Bofors Wear Parts och Bofors Industrial Distribution bröts ut ur koncernen 1984 och bildade Componenta Kilsta.

Fram till 1975 särredovisar företaget de utländska dotterbolagens fakturering. Från 1976 ingick de flesta av dem i ståldivisionen. Merparten av faktureringen under 1972-75 avsåg stålprodukter, varav en del tillverkade utomlands, medan en mindre del avsåg produkter från andra divisioner, främst Nobel- och elektronikdivisionerna. Under dessa fyra år har utlandsbolagen därför inräknats i ståldivisionen.

För 1984 ingår KemaNobel för perioden september-decemberi ”Övrigf”. Någon separat uppgift om internleveranser inom koncernen anges inte för 1984, varför denna avräkning görs redan under rubriken Övrigt.

ningen och Bofors hade dessutom en stor civil

verkstadsproduktion

inom bl a dotterbolagen Nohab och UVA.

I mitten av 70-talet stod Bofors inför ett Det svenska

strategival.

försvarets beställningar minskade, men Bofors valde att hålla kvar vid och stärka sin försvarssektor, framför en ökad

allt genom satsning på export av försvarsmateriel. På den civila sidan satsade man framför allt på kemisektorn, där de starkaste fanns

kopplingarna

mellan den militära och civila Resultatet blev att

produktionen.

exporten av vapen och ammunition växte mot slutet av

kraftigt

decenniet.

Efter hand avyttrades de civilt inriktade Nohab och

dotterbolagen

UVA. Stålproduktionen när 70-talets stålkris också drab-

krymptes

bade Bofors. Men på detta område gjorde med stöd

företaget statligt

offensiva satsningar inom det Bofors-Kilsta.

nybildade dotterbolaget

Tillsvidare lever en reducerad stålindustri kvar i Karlskoga inom ramen för det 1984 nybildade bolaget Componenta Kilsta, ett fristående företag, där Nobel-koncernen bara har en 40%-ig ägarpost. Samtidigt som vissa civila verksamheter lagts ner eller avyttrats, har andra tillförts koncernen genom företagsförvärv. På detta sätt

bl a och elektronikdivisionerna. En betydande

expanderade plast-

del av denna tillväxt har skett utomlands, framför allt i USA.

Den största förändringen i den långa omstruktureringsprocessen är

av KemaNobel i september 1984. Under 1982 och

naturligtvis köpet

1983 förvärvade Bofors stora aktieposter i KemaNobel, ett företag som man bara några år tidigare haft en juridisk strid med beträffande rätten till namnet Nobel. Vid slutet av 1983 förfogade man över 36,5

av aktierna i KemaNobel. I början av september 1984 procent träffades en överenskommelse med investmentbolagen Investor och Providentia inom den s k Wallenberg-sfären om förvärv av dessa

aktier i KemaNobel. Härmed ökade Bofors sin

bolags samtliga till ca 70 procent. Samtidigt erbjöds övriga aktieägare i ägarandel

KemaNobel att sina aktier till Bofors, vilket resulterade i att

sälja

95% av KemaNobel-aktierna vid utgången av 1984 var i Bofors ägo. KemaNobel har under senare år varit Sveriges största kemikoncern med nära 7 000 anställda, varav 2 200 utomlands. Försäljningen

1984 till över 6 miljarder kr. Verksamheten var uppdelad på

uppgick

Tabell 3.2 Försäljning och sysselsättning inom Nobel-koncernen 1984, uppdelad på Bofors respektive KemaNobel

1 124 850 Supecialkemikalier

309 547 261 110 Ovriga företag

Summa 5 079 9 458 6 032 6 639

Källa: Nobel Industrier/Bofors. Årsredovisning 1984. Kommentar: Utöver den fakturering och sysselsättning som går att fördela på de olika delarna av koncernen, tillkommer en mindre del koncerngemensamt, samt en del som avser under året avyttrade enheter.

122 Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

ett antal företag med resultatansvar, som i

eget organisationen

sammanfördes till fem skilda affärsområden: elektrokemi

(Kema- Nord), civila sprängmedel (Nitro lim och Nobel), färg (Casco), specialkemikalier och system (Probel) samt konsumentvaror (Kema-

Nord Consumer Goods). Den nya koncernen - Nobel Industrier - som till 80

Sverige procent

kommer att vara civilt inriktad, har fått en

inledningsvis organisation

där verksamheten i stort bedrivs inom de existerande

tidigare

rörelsegrenarna, vilket ger koncernen följande struktur:

Elektronik

Kemikalier och Explosivömnen

Försvar

Industrikemikalier Nobel industrier Konsumentvaror

Lim och Färg

Plast

Specialkemikalier

Övrigt Figur 3.2 Den nya Nobel-koncernens organisation

3.2.2 Militär

produktion

I den nya koncernen sker naturligtvis den allt överskuggande delen av den militära tillverkningen inom gamla Bofors försvarsmaterieldivision - numera affärsområdet Försvar. Till detta kommer emellertid betydande underleveranser från andra delar av koncernen till företagen inom affärsområdet Försvar och till annan svensk och utländsk försvarsindustri. Även från gamla KemaNobel sker vissa - om än inte så betydande - underleveranser till försvarsindustrin.

Bofors-Försvarsmateriel, det största affärsområdet inom Nobelkoncernen, sysselsätter 5 500 anställda i Karlskoga, Tidaholm,

Lindesberg och Lidingö. I Karlskoga, där också affärsområdets

ledning finns, arbetar 4 500 anställda med utveckling och

produktion

av pjäser, ammunition och robotar. I Karlskoga finns även dotterbolaget Artur Johanssons Mekaniska Verkstad (AJ O) med ett 40-tal anställda, som bl a tillverkar hydraulik till siktessystem för Boforspjäser. Vid Bofors” anläggning iTidaholm - som till större delen ingår i - arbetar dessutom ett 90-tal anställda vid den

plastdivisionen mekaniska verkstaden med tillverkning av detaljer och komponenter

till olika vapensystem.

STRUKTURFÖRÄNDRINGAR INOM BOFORS-FÖRSVARS- MATERIEL 1970 - 1984 1972 De mekaniska verkstäderna i Bofors och ammunitionsverkstäderna inom Nobelverken överförs till dåvarande Sektor Försvarsmateriel.

1973 Verksamheten med militär övningsammunition vid Norabel i Nora förvärvas från Nitro Nobel och överförs till LIAB.

1974 De mekaniska verkstäderna vid Bofors-Tidaholmsverken överförs till försvarsmaterieldivisionen.

1975 Bofors bildar tillsammans med Hägglund & Söner utvecklingsbolaget HB Utveckling. 1976 Artur Johanssons Mekaniska Verkstad i Karlskoga, som bl a tillverkar hydraulventiler för Bofors kanonriktsystem, övertas.

1977 AGA Aerotronics och optikdivisionen vid Jungner Instrument förvärvas och bildar dotterbolaget Bofors Aerotronics.

1978 Tillsammans med Saab-Scania bildas Saab Bofors Missile Corporation (SBMC) för samverkan på robotområdet.

Bofors-Försvarsmateriel är inriktat på armé- och marinmateriel. Inom pjäsområdet tillverkar man artillerisystem med kalibrar från 40 mm och uppåt. Ett fortfarande aktuellt system är 40 mm luftvärnspjäs, som i olika versioner producerats sedan slutet av 1930-talet. Den aktuella versionen L/7O ingår bl a i Bofors eget luftvärnssystem BOFI, i den amerikanska arméns Gunfighter-system (också kallat - där Bofors är underleverantör till amerikanska Ford DIVAD) Aerospace - samt i det under 1984 presenterade luftvärnssystemet TRINITY. Andra aktuella system är 57 mm allmålspjäs för fartyg, som bl a tillverkas för den svenska marinens nya kustkorvetter, samt fälthaubits 77 (FH som tidigare levererats till den svenska armén

77)

och nu marknadsförs i en exportversion.

Merparten av den ammunition som Bofors tillverkar avser de egna vapensystemen. Satsningarna under senare år har framför allt gällt mer avancerad ammunition, t ex zonrörsammunition -för 40 mm och

57 mm-systemen - som detonerar inom en zon i närheten av målet istället för endast vid direkt Ett annat aktuellt

anslag. projekt gäller

slutfasstyrd ammunition för fältartilleri. Bofors har också

specialise-

rat sig på lysammunition för vid i mörker. På

användning terräng

undervattensområdet tillverkar man och

antiubåtsraketsystem sjö-

minor.

När det gäller robotar är luftvärnssystemet RBS 70 sedan flera år det dominerande projektet. För närvarande utvecklas en mörkerversion av systemet, där det tidigare lasersiktet är med ett sikte

kompletterat

som utnyttjar infraröd strålning. Bofors befinner dessutom i

sig

slutfasen av utvecklingsarbetet på pansarvärnsroboten RBS 56 BILL och deltar i två studier av framtida för det svenska

robotsystem

försvaret, dels luftvärnsrobotar och dels kustrobotar.

I affärsområdet Försvar ingår dessutom två

dotterbolag: Lindesbergs

Industri AB (LIAB) i med 270 anställda, som tillverkar

Lindesberg

övningsammunition, och Bofors Aerotronics AB (BAAB) i

Lidingö

med 400 anställda, som verkar inom områdena militär

eldledning,

optik och radiokommunikation.

På eldledningsområdet producerar Bofors Aerotronics bl a siktet för den svenska arméns nyrenoverade av

stridsvagnar typ Centurion samt för olika Bofors-tillverkade som t ex FH 77. Det

vapensystem, största inom den militära har varit siktet till

projektet optiken

luftvärnsroboten RBS 70, där man utnyttjade en ledstråle av laser. På siktesområdet arbetar företaget dessutom med andra

många system, bl a nattkikare. När det gäller radiokommunikation är

inriktningen

på flygmateriel. Man har medverkat i samtliga svenska militära flygplansprojekt sedan 1940-talet. För närvarande tillverkas utrust-

ning för Viggen-systemet, medan utveckling sker av för JAS flygradio

39 Gripen. Under senare år har dessutom

satsningar gjorts på

utrustning för radiokommunikation för marint bruk.

På det militära området samarbetar Bofors nära med två andra svenska försvarsindustrier när det och marknadsfö-

gäller utveckling

ring. Inom ramen för HB Utveckling, där Bofors äger hälften av aktierna, utvecklas tillsammans med Hägglund & Söner nya stridsfordon för det svenska försvaret. Ett aktuellt projekt är stridsfordon 90, ett nytt trupptransportfordon för den svenska armén. Saab- Bofors Missile Corporation (SBMC), där Bofors och Saab-Scania är

hälftenägare, svarar för försäljningen av de bägge företagens

robotsystem till det svenska försvaret. Varken HB eller

Utveckling

SBMC har några egna utvecklings- och Robot-

produktionsresurser.

projekten är t ex inte integrerade mellan Bofors och Saab-Scania, utan de är endast i mindre utsträckning underleverantörer till

Möjligheter

varandra. Bofors tillverkar t ex utskjutningsanordningen till Saab- Scanias sjömålsrobot RBS 15.

Från flera andra divisioner inom ”gamla” Bofors sker underleveranser till de egna men också till andra företags militära system. Vid dotterbolaget Nobelkrut i Karlskoga - som i Bofors

tidigare ingick

Nobel och nu i affärsområdet Kemikalier och -

Explosivämnen tillverkas explosivämnen (krut, sprängämnen och nitrocellulosa) för

Bofors” ammunitionstillverkning, men också för andra ammunitionsindustrier inom och utom landet. Denna militärt orienterade

produktion inom Bofors Nobel sysselsätter ungefär 450 anställda.

Vid Bofors Plast i Ljungby - som ingår i den nya koncernens affärsområde Plast - har man koncentrerat armerade

sig på plastprodukter. Där arbetar 150 anställda med tillverkning av

karosser till Hägglunds bandvagn 206, noskoner n s k radomer - till Saab-Scanias flygplan 37 Viggen och andra plastdetaljer till Bofors” egna och andra företags militära system.

Även inom ”gamla” KemaNobel finns några enheter med

anknyt-

ning till försvarsindustrin. Vid KemaNords anläggning i Ljungaverk, som numera ingår i affärsområdet Industrikemikalier, produceras

tex salpetersyra för bl a Bofors ammunitionstillverkning. Nitro

Nobels dotterföretag Norabel i Nora tillverkar pyroteknisk materiel för militärt bruk. Även Hanssons Pyrotekniska - som också i

ingår

NitroNobel-gruppen och affärsområdet Kemikalier och Sprängämnen - har under senare år vid sin fabrik i Gatersered utanför Göteborg börjat tillverka lysraketer för militärt bruk. Svensk Färg i Gamleby, som är en del av Casco-gruppen och ingår i affärsområdet

Lim och färg, producerar bl a kamouflagefärger för militära fordon och anläggningar.

3.2.3 Civil

produktion

Inom ”gamla” Bofors tillverkades civila produkter vid fyra divisioner: Bofors-Nobel, Bofors-Plast, Bofors Electronics samt vid de olika företag som ingick i Bofors Industrier. Inom Kema-

”gamla

Nobel var så gott som hela verksamheten civilt inriktad. Produktio-

nen var uppdelad på ett stort antal företag, som organisatoriskt

sammanförts till fem affärsområden: elektrokemi (KemaNord),

civila sprängmedel (NitroNobel), lim och färg (Casco), specialkemi-

kalier och system (Probel) samt konsumentvaror (KemaNord Consumer Goods).

Efter sammanslagningen mellan Bofors och KemaNobel är den civila verksamheten inom den nya Nobel-koncernen i huvudsak

uppdelad

på följande affärsområden: Elektronik, som motsvarar tidigare

Bofors Electronics, Kemikalier och sprängämnen, där såväl Bofors- Nobel som Nitro Nobel ingår, Industrikemikalier, som består av KemaNord och dess dotterbolag, Konsumentvaror, som motsvarar verksamheten inom KemaNord Consumer Goods, Lim och Färg, där företagen i Casco-gruppen ingår, Plast, som utgörs av Bofors-Plast

samt Specialkemikalier, som består av i företagen Probel-gruppen.

Elektronik

Här har koncernens tillverkning av civil elektronik samlats. Produktionen är inriktad på system för industriell automation. Verksamheten är starkt internationaliserad. Bara ett femtiotal av affärsområdets totalt 500 anställda arbetar vid Elektronik i Den

Bofors Karlskoga.

svenska enheten är tillsammans med sitt brittiska

dotterbolag Bofors

Electronics specialiserad på system för och för

Vägning mätning processindustrin samt på elhydrauliska för bl a reglersystem såg-

verksmaskiner.

Huvudkontoret ligger i USA, där också större delen av

produktionen

sker vid de bägge dotterbolagen BLH Electronics som

och Dynisco, förvärvades 1976. BLH tillverkar utrustning för töjningsmätning och för mätning av last, medan -tillsammans med sitt

Dynisco västtyska

Geräte - är marknadsledande när

dotterbolag Dynisco det gäller tryckmätning i plastmaskiner.

Kemikalier och i

sprängämnen

Nobel-divisionen inom gamla” Bofors har sina rötter i det krutbruk som Alfred Nobel anlade vid Bofors under 1890-talet. Den civila verksamheten, som idag främst består av tillverkning av finkemikalier samt av fabriksprojekteringar, har olika sätt växt fram ur den

på

militära produktionen vid Nobelverken i Karlskoga.

Vid Nobel Kemi i tillverkas finkemikalier för läkemedels-

Karlskoga

och färgindustrin. Det gäller substanser som olika sätt har

på

anknytning till de kemiska processerna vid av

tillverkning explosiv-

ämnen. På läkemedelsområdet, där har ett samarbetsavtal

företaget

med Astra, gäller det bl a medel mot och samt

hjärt- kärlsjukdomar

substanser som ingår i röntgenkontrastmedel. Finkemikalier tillverkas också vid det amerikanska - Nobel Inc -

dotterbolagets Bofors anläggning i Lakeway, Michigan. Det amerikanska deltar företaget

även i några projekt som av avfall.

gäller hantering miljöfarligt

Nobel Chematur är ett och arbetar med fabriks-

engineering-företag

projekteringar. I första hand rör det sig om av

processanläggningar

samma typ som vid Nobelverken, dvs förhållandevis

miljömässigt

besvärliga processer. I början gällde uppdragen främst anläggningar

för tillverkning av explosivämnen, framför allt i u-länder. Under senare år har en breddning skett till rent civila kemiska

processer samt till fabriker utanför det kemiska området.

I Karlskoga tillverkar Nobel Kemi också s k Det

polymerer. gäller

kemiska produkter som används för att öka den vattenavstötande förmågan hos bl a lättbetong. Under 1984 har Bofors-Nobel dessutom börjat marknadsföra för civilt bruk. Man

sprängmedel

utnyttjar därvid den militära teknologin för s k riktad

sprängverkan

för sprängning vid t ex oljeprospektering och seismiska undersökningar. Nitro Nobel, som var Alfred Nobels första är i

företag, grunden

inriktat på produktion av sprängämnen och tändmedel för civilt bruk, framför allt för gruv- och anläggningsindustrin. blev ett

Företaget

helägt dotterbolag först 1977, varvid dåvarande KemaNord-koncernen bytte namn till KemaNobel. Större delen av den svenska

produktionen, bl a av företagets nyutvecklade typ av s k emulsions-

sprängämnen, sker vid fabriken i Gyttorp utanför Nora.

Nitro Nobels verksamhet är starkt internationaliserad.

Expansionen

utomlands, framför allt i u-länder, sker som

regel genom etablering

av intressebolag tillsammans med lokala intressenter. Nitro Nobel äger därvid en minoritetsandel och svarar som för

regel företagsledningen. Under senare år har betydande satsningar gjorts på sprängämnesfabriker i bl a Filippinerna, Malaysia, Saudi-Arabien

och Mexico.

Nitro Nobel säljer också anläggningar och utrustning för sprängmedelstillverkning, grundade framför allt på den egna emulsionsteknologin och kunnandet på tändmedelssidan. Man också

producerar

system för mekaniserad laddning inom gruvindustrin. Genom dotterbolaget Nitro Consult bedriver man dessutom konsultverksamhet inom vibrations- och sprängteknik.

Genom dotterbolagen Norabel och Nitro Metall- bägge i Nora - samt Hanssons Pyrotekniska i Göteborg verkar Nitro Nobel också inom omrâdet pyroteknik. Norabel har, vid sidan om sina militära leveranser, också en produktion av pyrotekniska för civilt

produkter

bruk. Dessutom tillverkar man plastprodukter för sprängämnesindustrin. Nitro Metalls specialitet är sprängfogning av metaller, bl a för skeppsvarv och aluminiumsmältverk samt av för och

rörfogar olje-

gasledningar. Hanssons Pyrotekniska dominerar marknaden för

nöjesfyrverkerier i Sverige och tillverkar dessutom nödsignaler.

Industrikemikalier

Företagen i KemaNord-gruppen tillverkar kemikalier som i huvudsak används i produktionsprocesser inom andra industribranscher. Vid fabriker i Sundsvall och Trollhättan samt i USA och Kanada tillverkar KemaNord Blekkemi natriumklorat som används för att bleka pappersmassa. Genom Cellchem man

dotterföretaget säljer

dessutom tekniskt kunnande och för av

anläggningar framställning

kemikalier för framför allt

pappersmassetillverkning.

I Ljungaverk tillverkar KemaNord Industrikemi kisel för bl a lättmetallindustrin och elektronikindustrin. Där också

produceras

kemikalier, bl a salpetersyra som används vid sprängämnestillverkning. Vid anläggningen i Sundsvall har KemaNord Industrikemi dessutom tillverkning av kalciumkarbid, som används för gasframställning och inom stålindustrin.

Tillsammans med ASEA utvecklas s k keramer, ett nytt material för t ex maskin- och motordetaljer där man har krav hållfasthet

höga på

vid höga temperaturer. Till hör dessutom

KemaNord-gruppen

dotterbolaget Sondex, som tillverkar i

profilsystem PVC-plast, framför allt för byggnadsindustrin.

Konsumentvaror

Basen i konsumentvarugruppen utgörs av tillverkningen av kemisktekniska produkter, bl a genom dotterbolaget Barnängen. Gruppen,

som även producerar fröer och lökar samt livsmedel, består även av en hel del utländska dotterbolag och marknaden ligger främst i

Västeuropa.

Lim och färg

Lim och färg var det största affärsområdet inom gamla KemaNo-

bel. Tyngdpunkten ligger på färg, lim och tätningsmedel. En stor del

av produkterna är för industriellt bruk, framför allt träindustrin,

förpackningsindustrin och byggbranschen. Förutom Casco ingår i

gruppen även Svensk Färg i Gamleby, som bl a tillverkar färg för

bandlackering av plåt, samt Nordsjö i Malmö, en färgtillverkare med

En särskild division inom -

inriktning på yrkesmåleri. Casco-gruppen

där Svensk tillsammans med i -

Färg ingår Sydplast Helsingborg

arbetar med s k polymerkemi och utvecklar nya plastprodukter med förbättrade egenskaper. Genom förvärvet av västtyska Th Gold- Schmidt är Casco nu även en ledande tillverkare av impregnerat

papper, som används för ytbehandling av plywood och spånskivor. Casco-gruppen har en mycket stark ställning på de nordiska

marknaderna och är i övrigt inriktad främst Västeuropa. En stor

på

Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

-nv-vøwpae”rvvwl

del av tillverkningen sker utomlands i de länder, där man har sina

viktigaste marknader.

Plast

Den civila produktionen vid Bofors Plast avser främst

komponenter

till bilindustrin. Tidaholmsverken, som i Nobel-

länge ingick

divisionen i gamla Bofors, utgjorde basen i verksamheten.

tidigare

Där tillverkas instrumentpaneler för bilar, men också t ex

husvagns-

fönster och armaturkåpor. 1978 förvärvades dåvarande

Trelleborgs-

plast i Ljungby, vars produktion främst är inriktad armerade

på

plastprodukter för försvarsindustrin. Den enheten,

tredje anlägg-

ningen i Färgelanda, är också underleverantör till bilindustrin. Enheten tillhörde tidigare Volvo som 1982 sålde

Personvagnar,

enheten i Färgelanda till Bofors och numera av

äger en fjärdedel

aktierna i Bofors-Plast AB.

Specialkemikalier

Inom det ytkemiska och biotekniska området tillverkar KenoGard Specialty Chemicals en rad specialkemkalier. Produkter för växt- och träskydd tillverkas vid anläggningen i Sundsvall samt vid ett amerikanskt dotterföretag. En stor del av verksamheten avser kemikalier för industriellt bruk, bl a för av

tillverkning PVC-plast, tvättmedel, konstgödsel samt vägbyggnadsmaterial. Ken0Gard VT,

med bl a det amerikanska dotterbolaget Drexel, tillverkar

bekämp-

nings- och träskyddsmedel. Extraco framför allt

producerar gelatin,

för konfektyr- och livsmedelsindustrin. arbetar

Probel-gruppen

också med system för automation inom livsmedelsindustrin, bl a genom två brittiska dotterbolag.

Övriga företag

Kemi-Intressen i Sundbyberg är framför allt ett för

försäljningsbolag

kemiska produkter tillverkade av utländska

producenter. Det gäller

industrikemikalier, läkemedel och andra farmaceutiska

produkter,

lantbrukskemikalier och fodertillsatser mm.

Bofors Health Care Systems består av en grupp som arbetar

företag med vävnadsintegrerade Bofors marknadsproteser. Nobelpharma

för ett system för rehabilitering av tandlöshet genom förankring av proteser i käken med s k titan-fixturer, medan Biotech

Bofors

utvecklar nya användningsområden för sådana

vävnadsintegrerade

proteser. Verksamheten bedrivs i samarbete med

tillverkningsbola-

get Bofors Biomekanik i Karlskoga, som tillverkar de

titankompo-

nenter som används i proteserna.

130 till inom svensk

Möjligheter omställning försvarsindustri

3.2.4 Försvarsberoende

Försvarsberoendet på koncernnivå

den enkät som utredningen genomförde för 1983 uppgick Enligt

sysselsättningen med försvarsmateriel inom Bofors till totalt 5 944 anställda. Det innebar att 54% av de totalt 11 036 som 1983 var anställda i koncernen arbetade med försvarsmateriel, samt att 60%

av sysselsättningen vid koncernens anläggningar i Sverige, som

samma år uppgick till 9 925 anställda, avsåg försvarsmateriel.

Motsvarande enkät gjordes av den dåvarande försvarsindustrikommittén för 1980. Då uppgick sysselsättningen med försvarsmateriel till totalt 6 793 anställda. Av de 13 450 som 1980 arbetade inom koncernen, var således 51% verksamma med försvarsmateriel. Av dem som då arbetade vid koncernens inhemska enheter, totalt 12 056 anställda, var 56% sysselsatta med försvarsmateriel. Även om sysselsättningen med försvarsmateriel sjönk mellan 1980 och 1983 med ca 850 anställda, ökade således andelen sysselsatta med försvarsmateriel. Detta förklaras av att sysselsättningen med civila

inom Bofors mer - med över 1 500 anställda -

produkter sjönkännu

mellan 1980 och 1983. Större delen av denna minskning härrörde från

nedläggningarna av de bägge verkstadsföretagen Nohab och UVA,

men vid Bofors-Kilsta - koncernens dåvarande

neddragningarna

enhet inom stålindustrin - också en viss roll.

spelade

Bofors-Försvarsmateriel, den division inom “gamla” Bofors som var helt militärt inriktad, svarade naturligtvis för merparten av den l

försvarsberoende sysselsättningen. Som framgår av tabell 3.3 arbe- l

l tade 1983 totalt 5 339 anställda med försvarsmateriel vid divisionens

fyra enheter i Karlskoga, Tidaholm, Lidingö och Lindesberg. Under

samma år arbetade ytterligare 605 anställda med försvarsmateriel vid andra, mer civilt dominerade divisioner inom Bofors. Det gällde 455 anställda vid Bofors-Nobel i Karlskoga samt 150 anställda vid Bofors-Plast i Ljungby. Under första hälften av 1984 avyttrades enheter inom Boforskoncernen, som tillsammans hade ca 1 300 anställda. Det gäller framför allt Bofors-Kilsta och de andra företag som nu bildar det

självständiga företaget Componenta Kilsta. De under 1984 - vid

med KemaNobel - kvarvarande delarna av

sammanslagningen

koncernen totalt 9713 anställda. Några uppgifter om

sysselsatte

sysselsättningen med försvarsmateriel under 1984 finns inte tillgängliga. Om vi antar att den är oförändrad jämfört med 1983, då den totala med försvarsmateriel uppgick till 5 944

sysselsättningen

anställda, kan därmed andelen sysselsatta med försvarsmateriel vid

försvarsindustri

Tabell 3.3 Antal sysselsatta med försvarsmateriel vid olika enheter inom Boforskoncernen, 1980 och 1983

Källa: utredningens enkätundersökning; Bofors, årsredovisningar. 1980 och 1983. Kommentar: antalet sysselsatta med försvarsmateriel vid Bofors-Nobel, Karlskoga under 1980 ingår i siffran för Bofors-Försvarsmateriel, Karlskoga.

sammanslagningen med KemaNobel uppskattas till 61%.

Några

uppgifter om Bofors-enheternas sysselsättning inom landet respektive utomlands går inte att få fram ur Nobel-koncernens årsredovisning. Om vi antar att de inte förändrats med kan

jämfört 1983,

sysselsättningen inom landet - exklusive de enheter som

avyttrades under 1984 - beräknas till totalt 8 972 anställda, varav 66% arbetade med försvarsmateriel.

Den nya Nobel-koncernen hade 1984 totalt 16 607 anställda, varav 13 772 i Sverige. Det är inte känt hur stor med

sysselsättningen

försvarsmateriel är inom KemaNobel. Försvarsmateriel -

gamla

eller insatsvaror för av försvarsmateriel - vid

tillverkning produceras

fyra enheter: KemaNord Industrikemi, Hanssons

Pyrotekniska, Svensk Färg samt Norabel. Klart är att med

sysselsättningen

försvarsmateriel inte är särskilt omfattande, varför den här totalt antas uppgå till 100 anställda. Det en total med

ger sysselsättning

försvarsmateriel inom Nobel-koncernen på ca 6 040 anställda, beräknat på 1983 års siffror. Det innebär att 36% av den

nya koncernens anställda beräknas arbeta med försvarsmateriel. 44% av dem som arbetar vid Nobel-koncernens i

anläggningar Sverige

uppskattas vara sysselsatta med försvarsmateriel.

Genom med KemaNobel reducerades således

sammanslagningen

enligt dessa beräkningar försvarsberoendet - mätt som andelen sysselsatta med försvarsmateriel - från 61% till 36%, om man räknar

på den totala sysselsättningen inom koncernen, samt från 66% till

44%, räknat på antalet sysselsatta i Sverige.

Mer exakta uppgifter om antalet med försvarsmateriel

sysselsatta

inom Bofors finns bara för 1980 och 1983. För att visa

tillgängliga

utvecklingen över en längre period hänvisas man till de uppgifter som

1972 - 1983 redovisats avseende sysselsättningen inom divisionen Bofors-Försvarsmateriel och 1984 för affärsområdet Försvar inom Nobel-koncernen. Som framgick av tabell 3.3 är dessa siffror en underskattning av det totala antalet med försvarsmateriel,

sysselsatta

eftersom flera hundra anställda vid andra divisioner arbetar med försvarsmateriel. Visserligen förekommer en viss civil

produktion

inom Bofors-Försvarsmateriel - för att

på legobasis belägga ledig

kapacitet- men denna verksamhet är så begränsad, att man här kan helt bortse från den. 1972 är det första år för vilket antalet anställda inom försvarsmaterieldivisionen redovisas. Som framgår av tabell 3.4 låg försvarsmaterieldivisionens andel av Bofors-koncernens totala sysselsättning och pendlade kring 32% under periodens fem första år. Fr o m 1977 började andelen stiga för att under 1980-talets första år överstiga 50%. Vid sammanslagningen med KemaNobel på hösten 1984 svarade försvarsmaterieldivisionen för 57% av sysselsättningen inom Bofors, för att efter sammanslagningen reduceras till 33%. I den nya Nobel-koncernen är alltså försvarsberoendet - mätt som försvarsmaterieldivisionens andel av sysselsättningen - tillbaka på samma nivå som i mitten av 1970-talet. Bofors-Försvarsmateriel hade 1983 en fakturerad försäljning på 1 951 miljoner kr. Det motsvarade 45% av dåvarande Bofors-koncernens

Tabell 3.4 Bofors: antal anställda inom koncernen respektive försvarsmaterieldivisionen, 1972-1984

Källa: Bofors, årsredovisningar 1972-1984. Kommentar: För perioden 1972-1978 avser siffrorna antalet sysselsatta vid årets slut; för perioden efter 1978 medelantalet sysselsatta under året. För 1984 avses sysselsättningen efter sammanslagningen med KemaNobel.

totala externa fakturering. För att få fram värdet den totala

på

försäljningen av försvarsmateriel, måste emellertid försvarsmaterieldivisionens försäljning av civila produkter dras bort och

övriga

divisioners försäljning av försvarsmateriel läggas till.

En mindre del av faktureringen från Bofors-Försvarsmateriel - för 1983 ca 5% eller 100 miljoner kr- avsåg civila framför allt

produkter,

legoarbeten för att belägga i verkstäderna. Divisio-

ledig kapacitet

nens försäljning av försvarsmateriel uppgick för 1983 därför till ca

1 850 miljoner kr.

Militär produktion sker även inom Bofors-Nobel och Bofors-Plast. En viss del av denna tillverkning avser insatsvaror för de vapensystem som Bofors-Försvarsmateriel producerar. Värdet av dessa internleveranser ingår i försvarsmaterieldivisionens fakturering. Det är således bara den del av de övriga divisionernas militära

försäljning

som avser externa kunder, som ska till vid av

läggas beräkningen

koncernens totala försäljning av försvarsmateriel.

Några direkta uppgifter om värdet av denna försäljning föreligger

inte, utan det måste uppskattas. Inom Nobeldivisionen sker den

militära produktionen av explosivämnen vid dotterföretaget Nobel-

krut, som 1983 hade en total fakturering på 297 kr. Det finns

miljoner

del av Nobel-divisionens internleveranser skäl att anta, att en större som 1983 till 129 kr - leveranser av

uppgick miljoner avsåg explosivämnen för ammunitionstillverkningen vid Bofors-Försvars-

materiel. Värdet av denna internförsäljning därför till ca

uppskattas

100 miljoner kr, varför den externa av

försäljningen explosivämnen

från Nobelkrut kan beräknas till ca 200 kr.

miljoner

Inom Bofors-Plast tillverkas försvarsmateriel endast vid enheten i Ljungby. En stor del av denna fakturering avser karosser i armerad plast för bandvagnar tillverkade av & Söner. Men man

Hägglund

tillverkar också radomer, ett plastmaterial som släpper igenom radarstrålar, för bl a noskoner till flygplan och robotar. I Bofors”

redovisning 1983 anges faktureringen av ”armerade plastprodukter” och ”övrigt” till 24% av plastdivisionens totala 584 fakturering på

miljoner kr. Dessa två produktområden torde i huvudsak motsvara verksamheten i Ljungby, vars fakturering för 1983 därför kan

uppskattas till ca 150 miljoner kr. Enligt utredningens enkät avsåg

1983 en tredjedel av vid försvars-

sysselsättningen Ljungbyenheten

materiel. Om samma andel såldes 1983 försvars-

gäller faktureringen

materiel för totalt ca 50 miljoner kr. En mindre del härav torde avse internleveranser av plastkomponenter till Bofors

vapensystem, vilket här bortses från.

Den totala externa försäljningen av försvarsmateriel från ”gamla” Bofors för 1983 var enligt dessa beräkningar således ca 2 100 miljoner kr, motsvarande 48% av Bofors-koncernens totala externa fakture-

ring, fördelade på följande sätt (miljoner kr):

Vid sammanslagningen med KemaNobel på hösten 1984 hade ”gamla” Bofors avyttrat flera helt civilt inriktade enheter, som

ingick

i koncernen under 1983. Det gäller Bofors-Kilsta, Bofors Wear Parts och Bofors Industrial Distribution, som tillsammans bildade Componenta Kilsta. Dessutom upphörde i och med 1983 helt företagets

i Nohab. De kvarvarande delarna av Bofors engagemang ”gamla” de som med KemaNobel hösten 1984 - hade under 1984 i

slogs ihop på

en total fakturering på 5 079 miljoner kr. Under 1984 steg den militära försäljningen. Bofors-Försvarsmateriel hade en fakturerad

försäljning på 2 424 miljoner kr. Om försäljningen av militära

produkter från Bofors-Nobel och Bofors-Plast låg kvar på samma nivå 1984 som under 1983, kan ”gamla” Bofors-koncernens militära försäljning 1984 beräknas till ca 2 600 miljoner kr, vilket motsvarar 51% av ”gamla” Bofors hela försäljning under 1984.

Den nya Nobel-koncernen hade 1984 en total extern försäljning

på

10 930 miljoner kr. Vid sammanslagningen tillfördes emellertid

av försvarsmateriel inte endast från Bofors utan också -

produktion

fast i relativt liten - från KemaNobel. Om denna

utsträckning

militära försäljning antas uppgå till 100 miljoner kr, kan den nya Nobel-koncernens samlade försäljning av försvarsmateriel 1984 uppskattas till ca 2 700 miljoner kr. Detta motsvarar knappt 25% av

den totala faktureringen. Genom sammanslagningen med KemaNo-

bel reducerades alltså koncernens försvarsberoende under 1984 mätt som andel försvarsmateriel av fakturerad från 51%

försäljning-

till 25%.

En jämförelse över tiden, som i det här fallet från 1970-talets början, kan bara göras med hjälp av uppgifterna över försvarsmaterieldivi-

sionens fakturering. Kontinuerliga årsvisa uppgifter om övriga

divisioners militära fakturering finns inte tillgängliga. I tabell 3.5 redovisas Bofors-koncernens respektive försvarsmaterieldivisionens totala externa fakturering för åren 1970-1984, samt försvarsberoendet, här mätt som försvarsmaterieldivisionens andel av koncernens

externa fakturering.

Tabell 3.5 Bofors: fakturerad försäljning för koncernen respektive försvarsmaterieldivisionen 1970 - 1984

..

1973 1 179 412 34,9

1974 1 495 436 29,2 .,

.nu Kommentar: Den fakturerade försäljningen för 1984 avser helårsvärden, dvs med KemaNobel inkluderat under hela 1984. Den officiella siffran - där KemaNobel endast inkluderas under perioden sept-dec 1984 - uppgår till 7 639 miljoner kr.

Den fakturerade försäljningen för koncernen redovisas exklusive internleveranser, medan uppgifterna för försvarsmaterieldivisionen redovisas inklusive internleveranser.

Tabellen visar samma trend som tabell 3.4 över försvarsmaterieldivisionens andel av koncernens sysselsättning, dvs en kraftig ökning från mitten av 1970-talet fram till början av 1980-talet. Men det är här större variationer mellan åren. Tabell 3.5 visar att försvarsberoendet - mätt på detta sätt- låg nära 40% under 1970-talets första år för att sedan sjunka under åren fram till 1974, då det var som lägst under perioden med 29%. Därefter började divisionens andel av koncernens försäljning åter stiga, särskilt snabbt under 1970-talets sista år, för att nå sitt högsta läge under perioden 1980, då Bofors- Försvarsmateriel stod för hela 60% av koncernens fakturering. Under de följande åren sjönk andelen åter ner till 45% under 1983. Vid sammanslagningen med KemaNobel uppgick försvarsmaterieldivisionens andel av försäljningen till 48%, mätt på helårssiffror för 1984, för att sedan sjunka i och med sammanslagningen till 22%.

De två metoder som redovisats för att mäta koncernens försvarsberoende visar entydigt på två resultat: 1:1 från mitten av 1970-talet fram till början av 1980-talet steg

koncernens försvarsberoende mycket kraftigt; EI med KemaNobel 1984 innebar en

sammanslagningen kraftig

minskning av koncernens försvarsberoende.

%

1970 1975 1980 1984 År 2 Andel ov sysselsättningen 000 Andel av foktureringen Figur 3.3 Bofors: försvarsberoendet mätt som försvarsmaterieldivisionens andel av koncernens fakturerade försäljning respektive sysselsättning, 1970 - resp 1972 - 1984 Anm.: Siffrorna för 1984 är beräknade på helårsvärden, dvs KemaNobel inkluderat för hela året.

Som framgår av figur 3.3 uppvisar försvarsmaterieldivisionens andel av den fakturerade försäljningen en mer ojämn utveckling än dess andel av sysselsättningen. Det är naturligt i en verksamhet, där produktionstiden ofta spänner över flera år innan fakturering kan

ske. Försäljningsresultatet för enstaka år pâverkas givetvis också av

tillfälligheter, som t ex på vilken sida om ett årsskifte som leverans

och fakturering sker.

Uppgifterna om den fakturerade är för en

försäljningen övrigt underskattning av de verkliga intäkterna från försäljningen av

försvarsmateriel. De stora räntefria förskotten från försvarets materielverk (FMV) ger företaget en räntevinst som till viss del obekant hur stor - motsvaras av en sänkning av priset. En del av de

verkliga intäkterna från försvarsmaterielförsäljningen visar sålesig

des inte i faktureringen utan på det s k finansnettot.

Vid utgången av 1983 hade Bofors en förskottsskuld som uppgick till 1,8 miljarder kr. Det är sannolikt att större delen härav, låt oss anta 1,5 miljarder kr, avsåg räntefria förskott på försvarsmateriel. Räntevinsten under ett år på detta belopp kan vid en räntesats om 14% uppskattas till ca 210 miljoner kr. Om vi antar att priserna på försvarsmateriel under 1983 ”skrivits ner” med 210 miljoner kr, ser

de korrigerade försäljningssiffrorna ut på följande sätt: Försvars-

materieldivisionens försäljning blir ca 2 160 kr och

miljoner

koncernens totala försäljning ca 4 580 kr. Genom denna

miljoner

”korrigering” ökar divisionens andel av koncernens externa fakturering från 44,6% till 47,2%, dvs med drygt två och en halv

procentenheter.

Som tidigare påpekats mäter sysselsättningen och faktureringen vid

Bofors-Försvarsmateriel inte hela omfattningen av den militära produktionen. För 1980 och 1983 har de totala siffrorna fram,

tagits

men för övriga år under den studerade är vi hänvisade till

perioden

uppgifterna för försvarsmaterieldivisionen. Dessa ger därför en permanent underskattning, men det finns också skäl att anta att trenden mot ett reellt ökat försvarsberoende är mindre

något kraftigi

verkligheten än vad dessa siffror visar. Det beror på att flera enheter, som producerar försvarsmateriel inom koncernen, under

perioden

ifråga överförts från andra civilt dominerade divisioner inom koncernen till försvarsmaterieldivisionen. 1974 överfördes t ex verkstäderna vid dåvarande Bofors-Tidaholmsverken till Bofors- Försvarsmateriel, vilket ökade sysselsättningen vid divisionen med ett par hundra anställda. Under slutet av 1970-talet gjordes flera omorganisationer inom koncernen, då bl a enheter som tidigare tillhörde ståldivisionen övergick till försvarsmaterieldivisionen. Dessa omorganisationer torde också ha berört ett par hundra anställda. Men även om man för den som kommer av

kompenserar felräkning,

att totalt 400 personer i början av arbetade i enheter som i

perioden

slutet av perioden hade överförts till försvarsmaterieldivisionen, förändras försvarsberoendet i början av perioden med bara några få procentenheter. För 1972 kommer försvarsberoendet, mätt som

andel av sysselsättningen, om man gör dessa korrigeringar att ligga på

35% istället för 32%.

De tre avgörande faktorerna bakom ökningen av försvarsberoendet från mitten av 1970-talet fram till början av 1980-talet var följande: E1 Produktionen av försvarsmateriel ökade framför allt i

kraftigt, Karlskoga, vilket ledde till en nyrekrytering av personal. Under

åren 1976 - 1981 ökade sysselsättningen med försvarsmateriel inom divisionen med 1 500 anställda, varav merparten nyrekryterades.

El Genom bl a av de enheter

företagsförvärv, som nu utgör Bofors

Aerotronics, tillfördes divisionen ca 400 anställda. El Under slutet av 1970-talet skedde betydande neddragningar i

koncernens civila enheter. Flera företag avyttrades. I andra

enheter gjordes betydande volymminskningar, framför allt inom

ståldivisionen, vars anställda under 1980-talets första år till stor del

överfördes till försvarsmaterieldivisionen.

sysselsättningen inom försvarsmaterieldivisionen ökade fram till och med 1981, då man sysselsatte totalt 6 400 anställda. Sedan minskade den med över 800 anställda de följande två åren, för att 1983 uppgå till knappt 5 600 anställda. Eftersom de andra divisionerna också drog ner på sin personal, förblev divisionens andel av den totala sysselsättningen på samma höga nivå - något över 50% - under åren 1981 - 1983. vid försvarsmaterieldivisionen

Produktionsvolymen

minskade efter 1980, då hela 60% av faktureringen avsåg divisionens

produktion. Faktureringens andel av koncernens totala fakturering

minskade ner till strax under 45% under 1983.

Försvarsberoendet ökade sedan återigen under 1984 års första hälft, som en direkt följd av att Bofors några renodlat civila delar.

avyttrade

Före sammanslagningen med KemaNobel beräknas 57% av sysselsättningen och 48% av försäljningen ha avsett försvarsmaterieldivisionen.

Effekterna på försvarsberoendet av med Kema-

sammanslagningen

Nobel framgår av tabell 3.6. Där har de olika måtten på försvarsberoende använts för att beräkna försvarsberoendet för 1983 samt före

respektive efter sammanslagningen med KemaNobel 1984.

Tabell 3.6 Bofors-koncernens beroende av försvarsmateriel 1983 samt 1984, (a) före respektive (b) efter sammanslagningen med KemaNobel

1983 1984:a 1984:b

Total andel försvarsmateriel av - total sysselsättning 54 61 36 - 60 66 44

sysselsättning i Sverige - fakturerad försäljning 48 51 25 Försvarsmaterieldivisionens andel av - total sysselsättning 51 57 33 - 56 61 40

sysselsättning i Sverige - fakturerad försäljning 45 48 22

De metoder som använts för att beräkna försvarsberoendet visar på samma sak: en ökning av beroendet under 1984 års första hälft och en

kraftig minskning av beroendet vid sammanslagningen med Kema-

Nobel. Men siffrorna ligger olika högt, beroende på vilket mått som används. Under 1983 varierar således försvarsberoendet - mätt på de sätt som redovisas - från 45% upp till 60%. Före sammanslagningen med KemaNobel 1984 ökade försvarsberoendet för att ligga i spännvidden 51% till 66%. Efter sammanslagningen med KemaNobel sjönk det ner till en lägre nivå, mellan 22% och 44%. Att spännvidden växte

kraftigt vid sammanslagningen med KemaNobel beror på att

KemaNobel totalt hade färre anställda i relation till

faktureringen,

dels på att en större andel av dess verksamhet var utomlands.

förlagd

Försvarsberoendet på lokal nivå

Nobel-koncernen tillverkar försvarsmateriel på sammanlagt nio orter i Sverige. I tabell 3.7 anges för ort vilket som

respektive dotterföretag

svarar för verksamheten, antalet med försvarsmateriel

sysselsatta samt produktionens inriktning.

Tabell 3.7 Nobel-koncernen: arbetsställen med produktion av försvarsmateriel

Kommun (Ort) Företag Ca antal sysselsatta Produktionens inriktning

med försvarsmateriel

Karlskoga AB Bofors pjäser, robotar, ammunition

AB Bofors Nobelkrut 4 494 explosivämnen till ammunition Artur Johanssons Mekaniska 1 hydraulsystem till pjäser

Verkstad AB (AJO)

Lidingö Bofors Aerotronics AB 371 eldledningssystem, sikten, radio

(BAAB) Lindesberg Lindesbergs Industri AB 300 ammunition

(LIAB) . Tidaholm AB Bofors 174 mekaniska detaljer till pjäser m m Ljungby AB Bofors Plast 150 karosser till bandvagnar, plastde-

taljer till pjäser m m, radomer

till radarsystem Göteborg Hanssons Pyrotekniska AB 100 lysraketer Nora Norabel AB 100 pyroteknisk övningsmateriel Västervik (Gamleby) AB Svensk Färgindustri 100

kamouflagefärger Ånge (Ljungaverk) KemaNord Industrikemi AB 100 salpetersyra till explosivämnen

För 1980 och 1983 finns direkta uppgifter om sysselsättningen med försvarsmateriel bara för de arbetsställen, som tidigare ingick i Bofors. Genom att ställa dessa siffror mot uppgifterna om koncernens totala sysselsättning på respektive ort, kan dess lokala beroende av försvarsmateriel beräknas. Dessa uppgifter presenteras för 1980 respektive 1983 i tabell 3.8.

I Karlskoga, som klart dominerar den militära inom

produktionen

koncernen, uppgick försvarsberoendet 1983 - enligt dessa beräkningar -till 68% , en minskning med tre procentenheter sedan 1980. Detta är emellertid en underskattning av det reella försvarsberoendet. I totalsiffran ingår nämligen de anställda inom dåvarande moderbolaget AB Bofors i Karlskoga, som arbetade med koncerngemensamma uppgifter. De räknas inte alls in i enkätens siffror över antalet sysselsatta med försvarsmateriel. x

munen,

Tabell 3.8 Andel sysselsatta med försvarsmateriel vid olika arbetsställen inom Bofors-koncernen, 1980 och 1983

Källa: utredningens enkätundersökning.

I årsredovisningen för 1980 anges sysselsättningen för Bofors i

Karlskoga till 8 248 anställda. I enkäten för 1980 - som avsåg de arbetsställen där försvarsmateriel producerades (och där detta år även Bofors Elektronik och -

ingick Bofors-Kilsta) angavs sysselsätt-

ningen till 7 784 anställda. Skillnaden på 464 anställda antas avse de koncerngemensamma enheterna. Eftersom försvarsberoendet på koncernnivå kan hälften av dessa - 232 anställda -

ligger kring 50%,

räknas till dem som är sysselsatta med försvarsmateriel. Företagets lokala sysselsättning med försvarsmateriel 1980 skulle enligt denna uppskattning därmed ha varit 6 055 anställda, vilket var 73% av den

totala sysselsättningen detta år.

Enligt årsredovisningen för 1983 uppgick sysselsättningen vid moder-

bolaget AB Bofors till 6 208 anställda. I moderbolaget ingick 1983 -

förutom de koncerngemensamma enheterna - för Karlskogas del

endast enheter som tillhörde Bofors-Försvarsmateriel respektive Bofors-Nobel. I enkäten 1983 angavs den gemensamma sysselsättningen vid dessa två divisioner i Karlskoga till 5 709 anställda. De återstående - 599 anställda - antas tillhöra de

koncerngemensamma

enheterna. Om hälften av dessa, dvs 300 anställda, läggs till de 4 949 anställda som arbetar med försvarsmateriel enligt enkäten, får vi en total sysselsättning med försvarsmateriel vid Bofors i Karlskoga på 5 249 anställda. Det ger ett lokalt försvarsberoende - mätt på detta sätt - som uppgick till 72%.

Enligt dessa justerade siffror minskade försvarsberoendet vid Bofors anläggningar i Karlskoga mellan 1980 och 1983 från drygt 73% till 72%.

Under 1984 avyttrades flera enheter som var lokaliserade till Karlskoga. 1983 hade dessa en gemensam sysselsättningi kommunen som uppgick till 966 anställda. Koncernens lokala försvarsberoende

efter dessa förändringar kan uppskattas på följande sätt. I grunden

ligger de 4 949 anställda, som 1983 enligt enkäten arbetade med försvarsmateriel vid Bofors-Försvarsmateriel och Bofors-Nobel. Efter avyttringen av Bofors-Kilsta och övriga enheter som numera

ingår i Componenta Kilsta, uppgick den totala sysselsättningen vid

Bofors i Karlskoga till 6 328 anställda, beräknat på 1984 års siffror. Om sammanlagt 5 249 antas arbeta med försvarsmateriel i Karlskoga - som under 1983 - kan det lokala försvarsberoendet under 1984

uppskattas till 83%.

Bofors Aerotronics i Lidingö är nästan helt beroende av den militära produktionen. Under 1983 arbetade 94% av de anställda med

försvarsmateriel. Det var någon procentenhets minskning jämfört

med 1980. Det höga försvarsberoendet hänger givetvis samman med att det just var AGAs och Jungners militära produktion som Bofors övertog 1977.

I Lindesberg har Bofors-koncernen idag kvar bara ett arbetsställe, LIAB, som helt sysslar med militär produktion. Tidigare tillhörde även Larsbo Kalk i Lindesberg koncernen. Företaget hade ett tjugotal anställda, men avyttrades under 1983. Detta är förklaringen till ökningen i Bofors försvarsberoende i Lindesberg mellan 1980 och 1983.

Enkäterna gav också uppgifter om Bofors-Plast i Ljungby. 1980 var 22% av de anställda med den militära produktionen,

sysselsatta

främst av karosser till bandvagn 206. Tre år senare hade försvarsberoendet ökat till 35%. Ökningen beror helt och hållet på militära

beställningar, vilka ledde till en ökning av sysselsättningen med

försvarsmateriel med ett drygt femtiotal anställda mellan 1980 och 1983. I Tidaholm svarar försvarsmateriel bara för en mindre del av produktionen. Här är det främst Bofors-Plast som står för sysselsätt-

ningen, med sin tillverkning av plastdetaljer för bl a bilindustrin.

Under 1983 uppgick försvarsberoendet till 24%, vilket var en minskning från 1980, framför allt beroende på att den civila verksamheten expanderat med ett femtiotal anställda. En undersökning av det lokala försvarsberoendet över en längre tidsperiod kan bara ske med hjälp av de uppgifter, som Bofors redovisar - för varje år sedan 1976 - avseende sysselsättningens

geografiska fördelning i koncernen. Med utgångspunkt från dessa

siffror har fördelningen i tabell 3.9 räknats fram. Där anges försvarsmaterieldivisionens anställda för åren 1976 - 1984, fördelade på de fyra kommunerna Karlskoga, Tidaholm, Lidingö och Lindes-

berg.

142¶Möjligheter till omställning inom svensk

försvarsindustri

Tabell 3.9 Bofors-Försvarsmateriel: antal anställda på olika orter 1976 - 1984

Källa: Bofors, årsredovisningar, 1977-1984. Anm: I uppgiften för Lidingö inkluderas under 1978 och 1979 ett 40-tal anställda vid enheten i Solna, som fr. o. m. 1980 flyttades över till Lidingö.

Uppgifterna om antalet anställda i Lidingö (Bofors Aerotronics),

Lindesberg (LIAB) och Tidaholm anges direkt i respektive årsredovisning.

För Karlskoga redovisas endast en siffra, som också omfattar andra enheter inom företaget, framför allt Bofors-Nobel. Antalet anställda inom Bofors-Försvarsmateriel i Karlskoga har beräknats genom att uppgifterna för de tre andra enheterna i divisionen har dragits från den i årsredovisningen angivna siffran för divisionen som helhet.

Siffrorna för 1976-1978 för Lidingö, Lindesberg och Tidaholm anger medelantalet anställda, medan totalsiffran avser antalet anställda vid årets slut. Detta gör siffran för Karlskoga ännu något osäkrare under dessa år.

De siffror som anges i tabellen för har sedan använts för att

Karlskoga

beräkna förändringarna i Bofors” försvarsberoende i

Karlskoga

under perioden 1976 - 1984. Dessa, som återges i 3.4, är - som

figur

framgår av resonemangen ovan - en av det

underskattning verkliga

militära beroendet vid Bofors i kan bara

Karlskoga. Figuren ge en

bild av försvarsberoendets förändring över tiden, inte av dess absoluta storlek.

Det framgår av figur 3.4 att försvarsberoendet ökade under

kraftigt

1976 - 1984. Under första delen av

perioden perioden berodde

ökningen framför allt på att vid verkstäderna i

sysselsättningen

Karlskoga ökade, mellan 1976 och 1981 från knappt 3 900 till nära 5 500 anställda. En stor del av denna krävde

expansion nyrekrytering

till företaget, men flera hundra anställda kunde också föras över från den mot slutet av 1970-talet alltmer krisdrabbade ståldivisionen.

Efter 1981 låg försvarsberoendet relativt still under år. Under

några

dessa år gjordes betydande av antalet anställda både

neddragningar

vid företagets militära och civila delar i 1984

Karlskoga. steg företagets försvarsberoende i Karlskoga återigen vilket kraftigt,

berodde på att en stor del av den civila i -

produktionen Karlskoga

framför allt Bofors-Kilsta -

avyttrades.

Vid Bofors Aerotronics i - som i koncernen sedan 1977

Lidingö ingår

- och vid i har försvarsberoendet under

anläggningarna Lindesberg

perioden legat på en oförändrat hög nivå. I Stor-Stockholmsområdet hade ”gamla” Bofors - förutom i - totalt ett

anläggningen Lidingö

Möjligheter

%

90 80 70 60 i 50 § é 40 30 20 10 O 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 År

Försvarsmoterieldivisionen E Övriga Antal sysselsatta 2 9000 8000« 7000- 6000-

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 11984År

Försvorsmaterieldivisonen IIIIIJ Civñga Figur 3.4 Bofors: försvarsmaterieldivisionens andel av Bofors totala sysselsättning i Karlskoga

tiotal anställda, framför allt vid Nobel-divisionens forskningsenhet i Sollentuna. Fram till 1981 ingick UVA, som tillverkade verktygsmaskiner, i koncernen. UVA hade 1977 nära 400 anställda för att vid nedläggningen 1981 vara nere i ca 230 anställda. Genom UVAs

ökade Bofors-koncernens militära beroende i Stor-

nedläggning

Stockholmsområdet betydligt.

I har försvarsmaterieldivisionen -

Lindesberg genom dotterföretaget

LIAB - dominerat koncernens verksamhet under hela den period som här studeras. Från 1983, då Larsbo Kalk med ett

tjugotal

anställda avyttrades, är LIAB den enda verksamheten orten inom

på

Bofors.

Vid anläggningarna i Tidaholm har under samma försvarsbe-

period

roendet - mätt som försvarsmaterieldivisionens andel av sysselsättningen - minskat från 32% 1976 till 25% 1983. Antalet anställda inom

Bofors-Försvarsmateriel i Tidaholm har varit relativt konstant under åren - en med totalt ett anställda - medan den

minskning tjugotal

totala sysselsättningen vid i Tidaholm har ökat med

anläggningarna

ca 100 anställda. av försvarsberoendet beror således

Minskningen

främst på en expansion inom Bofors-Plast i Tidaholm.

KemaNobel hade inte någon verksamhet i Tidaholm eller

Karlskoga, Lindesberg. sammanslagningen mellan Bofors och KemaNobel

ledde således inte till någon av koncernens militära

förändring

beroende på dessa orter. Däremot en stor del av KemaNobels

låg

administration och produktion - liksom Bofors Aerotronics - i

Stor-Stockholmsområdet. 1984 arbetade 1 318 anställda vid Nobelkoncernens arbetsställen i Stockholmsområdet. Genom sammanslagningen reducerades således koncernens militära beroende i Stor-Stockholmsområdet från över 90% ner till ca 30%.

Inom KemaNobel fanns viss militärt inriktad

produktion på fyra

orter: Ånge (Ljungaverk), Västervik och

Göteborg, (Gamleby)

Nora. Av dessa orter är det endast i som Bofors

Göteborg ”gamla”

hade någon verksamhet. Vid alla dessa är emellertid

anläggningar

försvarsberoendet förhållandevis

lågt.

Det lokala försvarsberoendet inom Nobel-koncernen varierar således kraftigt mellan de nio orter inom koncernen som har militär produktion. I Karlskoga, som dominerar koncernens

volymmässigt militära produktion, ligger företagets försvarsberoende över idag på

80%. I Lindesberg är koncernens verksamhet helt inriktad

på

försvarsmateriel.

På andra orter, som t ex Tidaholm, och Ljungby Stor-Stockholm, ligger det lokala försvarsberoendet inom koncernen mellan 25 och

på

50%. På Övriga fyra orter - där militär tillfördes

produktion genom

med KemaNobel -

sammanslagningen ligger Nobel-koncernens

lokala försvarsberoende sannolikt än 25%.

lägre

3.2.5¶Exportberoende

I enkätsvaren från försvarsindustrin redovisas den direkta sysselsättningen med försvarsmateriel för export. Därmed avses det antal anställda, som arbetar med materiel som exporteras direkt från

företaget. Under 1980 uppgick denna direkta exportsysselsättning för

Bofors-koncernen till 3808 anställda och för 1983 till 3 122 anställda.

En viss del av produktionen vid Bofors-Nobel, Bofors-Försvarsmateriel i Tidaholm och de olika dotterföretagen avser insatsvaror till vapensystem som tillverkas av moderbolaget vid försvarsmaterieldi-

visionen i Karlskoga. För att få en komplett bild av exportsysselsätt-

ningen måste man också räkna in dem som på detta sätt är indirekt

sysselsatta med export.

Vid denna uppskattning har antagits, att samma proportion råder

mellan inhemska leveranser och export vad gäller sysselsättningen med insatsvaror som den som gäller sysselsättningen med försvarsmateriel vid Bofors-Försvarsmateriel i Karlskoga. I så fall var 1980 totalt 626 anställda och 1983 totalt 402 anställda indirekt sysselsatta med försvarsmateriel för export. Det innebär, att den totala sysselsättningen med försvarsmateriel för export - som framgår av tabell 3.10 - 1980 uppgick till 4 434 anställda och 1983 till 3 524 anställda. Det gav ett exportberoende - räknat som exportens andel av det totala antalet sysselsatta med försvarsmateriel - som för 1980 uppgick till 65% och för 1983 till 59% för koncernen som helhet.

Denna metod att uppskatta den indirekta exportsysselsâttningen är

behäftad med brister. För det första levereras en del av de

naturligtvis

Tabell 3.10 Bofors: antal sysselsatta med försvarsmateriel vid olika arbetsställen, totalt respektive för export, 1980 och 1983

z

wczøwanwwkmr

146 Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

tillverkade insatsvarorna till andra svenska försvarsindustrier. Exportandelen för de system, där dessa insatsvaror ingår, kan avvika från den som gäller för Bofors-Försvarsmateriel i T ex

Karlskoga.

tillverkar Bofors-Plast i Ljungby till band-

plastkarosser Hägglunds

vagn 206 samt detaljer till Saab-Scanias sjömålsrobot RBS 15 och jaktversionen av flygplan 37 I dessa fall rör det

Viggen. samtliga sig

om system med betydligt lägre exportandelar än dem som gäller för flertalet av Bofors” I andra fall kan det emellertid egna vapensystem. röra sig om insatsvaror till system som har en högre exportandel.

i

Något definitivt kan därför inte sägas om metoden eller ger en överunderskattning av koncernens militära exportandel. i

l

För det andra tillverkar de olika arbetsställena inom Boforskoncernen olika typer av försvarsmateriel. är inte

Exportandelen

densamma för alla typer av materiel och därför inte heller för de olika arbetsställenas respektive insatsvaror. Eftersom inte

exportandelen

är känd för de olika kan definitivt hellerav vapensystemen, inget detta skäl sägas om skevheter i

beräkningssättet. l

I årsredovisningarna för flertalet år sedan 1970 hur stor i angav Bofors andel av den fakturerade från Bofors-Försvarsmateriel I

försäljningen

som gick på export. Dessa används uppgifter här för att ge en bild av

i

hur exportberoendet utvecklats över tiden. Siffran för 1984 har i emellertid fått l uppskattas, eftersom Nobel-koncernen i sin första l årsredovisning inte anger denna andel. å

Det framgår av figur 3.5, att - mätt detta sätt-

exportberoendet på

varierat kraftigt mellan enstaka år. Det framgår också att exportandelen steg kraftigt under slutet av 1970-talet för att nå sitt

högsta läge

1980. Därefter sjönk den, men låg under 80-talets första år fortfarande betydligt högre än under 1970-talets Under 1984

början. steg exportandelen återigen kraftigt.

Den trendmässiga är resultatet av en medveten l ökningen av exporten l satsning på utlandsmarknaderna. Under 1970-talet gjordes den bedömningen, att beställningarna från det svenska försvaret de

på

vapensystem som Bofors tillverkar skulle bli under 1980-talet.

lägre

Förutom en intensifierad har dessa

marknadsföring satsningar tagit

sig uttryck i att större egna utvecklingsresurser satsats i olika

projekt.

Vissa militära är dessutom helt utvecklade produkter för exportmarknaden.

I figur 3.6 redovisas till det svenska försvaret

försäljningen respektive

exporten, omräknade till fasta priser, för perioden 1970 - 1984. Där framgår, att den inhemska är mellan åren än

försäljningen jämnare

exporten. Detta visar, att det till stor del är exporten som styr förändringarna i arbetskraftsbehov mellan åren. Det antyder i sin tur,

Möjligheter

1970 1975 1980 1984 År

i inhemska leveranser E Export Figur 3.5 Bofors-Försvarsmateriel: andelen inhemska leveranser resp export av total extern fakturering 1970 - 1984 Anm.: Uppgiften för 1984 är en uppskattning.

Milioner kr, 1984 års priser 2000 1750 1500 1250 1000

1970 1975 1980 1984 j Export 00000 lnhemska 1everanser Figur 3.6 Bofors-Färsvarsmateriel: inhemska leveranser respektive export 1970 - 1984, miljoner kr, 1984 års priser

försvarsindustri

att sysselsättningen i är mer beroende än vad praktiken av exporten

själva exportandelen anger.

Den övervägande delen av den försvarsmateriel som tillverkas inom Bofors-koncernen tillhör kategorin krigsmateriel. Det gäller t ex de vapensystem som produceras vid verkstäderna i samt de

Karlskoga

olika typer av ammunition som tillverkas i och Lindes-

Karlskoga berg.

Detta innebär, att vid Bofors det stora

sysselsättningen genom exportberoendet är känslig för förändringar i den svenska lagstift-

ningen om export av krigsmateriel samt i av de

tolkningen riktlinjer som styr tillståndsgivningen. Genom exportinriktningen är sysselsätt-

ningen också starkt beroende av att konkurrera

företagets förmåga

med andra tillverkare de internationella marknaderna samt av den

på

i det stora antal länder - främst i

politiska händelseutvecklingen

tredje världen - till vilka exportlicenser inte utan

beviljas noggrann prövning.

sammanslagningen med KemaNobel har lett till en av allt att döma

obetydlig minskning av koncernens exportberoende när det gäller

försvarsmateriel. Hur stor andel av de olika KemaNobel-enheternas försäljning av försvarsmateriel som är inte känt, men exporteras mycket tyder på att det endast rör om en mindre del. Om t ex 25%

sig

av de KemaNobel-enheternas militära

fyra produktion exporteras,

reduceras Bofors-koncernens exportberoende när det försvars-

gäller

materiel med endast en halv procentenhet. Räknat 1983 års siffror

på

skulle det uppgå till 58,8% , räknat som andel av med

sysselsättningen

försvarsmateriel.

3.2.6 FoU-intensitet

Kostnaderna för forskning och vid Bofors-

utveckling (FoU)

Försvarsmateriel uppgick 1984 till 310 miljoner kr. Verksamheten engagerade ca 600 anställda, varav större delen var knuten till de tre

produktsektorerna pjäser, ammunition och robotar vid anläggning-

arna i Karlskoga. Vid Bofors Aerotronics beräknades 100 - 150 anställda arbeta med av Bofors-Försvars-

utveckling nya system.

materiel i Tidaholm och LIAB i är helt

dotterföretaget Lindesberg

inriktade på produktion. Vid Bofors-Nobel arbetade ett femtiotal anställda med militärt inriktad FoU och vid Bofors-Plast

ytterligare

högst ett tiotal anställda. Någon FoU med militär

betydande

inriktning kan inte antas ske inom KemaNobel-delen av den nya koncernen. Militär FoU vid Bofors-koncernen således ca sysselsatte 650 anställda, eller 4% av det totala antalet anställda inom Nobel-koncernen och 11% av dem som arbetar med försvarsmateriel.

Möjligheter

% 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0

1970 1975 1980 1984

- Figur 3.7 Bofors-Försvarsmaterielz FoU-kostnadernas andel av faktureringen 1970 1984, procent

FoU-kostnaden inom Botors-Försvarsmateriel motsvarade 1984 knappt 13% av divisionens fakturering. Hur denna andel förändrats sedan 1970 framgår av figur 3.7. Att FoU-andelen varierar kraftigt mellan åren - från under 7% till över 17% under den redovisade

- beror bl a att FoU-insatserna för vissa större system är

perioden på

koncentrerade i tiden och att försäljningen ”släpar efter” med flera

år. Luftvärnsrobotsystemet RBS 70 kan tjäna som exempel på detta.

Det började utvecklas under slutet av 60-talet, men gav inte några försäljningsintäkter förrän 1976. Man kan anta, att andelen anställda som arbetar med FoU, är jämnare över tiden. Några årliga uppgifter om hur många inom Bofors-Försvarsmateriel som sysslar med FoU finns emellertid inte tillgängliga. Två av de materielområden som Bofors verkar inom - och

pjäser

ammunition - har förhållandevis låg FoU-intensitet, dvs en liten del

av sysselsättningen eller det producerade värdet avser forskning och

utveckling. Vid en undersökning 1978 gjord av försvarets materielverk (FMV) uppgick ”forskar- och teknikerintensiteten” (dvs andelen årsverken utförda av personal med forsknings- och utvecklingsarbete eller konstruktions-, formgivnings- och tekniskt arbete) för dessa båda materielslag till 9% respektive 10%. Men Bofors

också två typer av materiel - robotar och elektronik - som

producerar

i FMVs undersökning hade en hög ”forskar- och teknikerintensitet”,

nämligen 28% respektive 39%.

Av FMVs undersökning framgick att drygt 20% av de anställda inom den svenska försvarsindustrin tillhörde kategorin ”forskare och . tekniker” så som den definierats ovan. Bofors ligger således - med ut.

Uwwürwmuuøn-

försvarsindustri

undantag för Bofors Aerotronics - under för svensk genomsnittet försvarsindustri vad ”forskar- och teknikerintensitet.

gäller

Produktionen består till stor del som tillverkats i av vapensystem olika versioner under flera decennier, bl a 40 mm luftvärnsartilleri.

Här tar utvecklingsarbetet främst i sig uttryck modifieringar snarare

än helt nya konstruktioner. Bofors vapensystem produceras även i förhållandevis stora vilket driver ner FoU-andelen. Det

volymer,

gäller framför allt ammunition. Men även de som Bofors

robottyper

arbetar med - lätta luftvärns- och - tillverkas i pansarvärnsrobotar betydligt större volymer än andra som tillverkas i

robottyper Sverige,

t ex Saab-Scanias sjömålsrobot RBS 15.

Det finns dock skäl att anta, att FoU-andelen ökar. Det blir allt mer avancerad elektronik i vapensystemen. Det även och

gäller pjäser

ammunition. Dessutom trenden mot ökad och

ger renovering

modifiering (REMO) en större roll åt bekostnad av

utveckling på

produktion. Vidare minskar det mekaniska arbetet i bl a

omfattning,

genom att nya material tas i bruk och att allt mer s k hårdvara

köps

från andra tillverkare. Allt detta mot att F oU-intensiteten även

pekar

för ett förhållandevis som Bofors sanno-

produktionsinriktat företag

likt är i

stigande.

Av försvarsmaterieldivisionens FoU-kostnader 1984 totalt på 310 miljoner kr var 213 kr - ca två -

miljoner tredjedelar egenfinansie-

Milioner kr, 1984 års priser 350

l 50

l 00

0 1970 1975 1930 1984 År

- Egenlinonsierod FoU

: Kundfinonsierod FoU

Figur 3.8 Bofors-Försvarsmateriel: totala respektive egenfinansierade FoU-kostnader 1970 - 1984, miljoner kr, 1984 års priser

rade av Bofors, medan divisionens kunder svarade för den återstående tredjedelen, 97 miljoner kr. I figur 3.8 redovisas FoUkostnaderna - de totala de egenfinansierade - från 1970

respektive

fram till 1984 i fasta priser. Där framgår att divisionens FoU under 70-talets första år låg på en relativt hög nivå. Det berodde framför allt att RBS utvecklades under denna period. Under åren

på 70-systemet

1972 - 74 motsvarade FoU-kostnaderna - vilket framgår av figur 3.7 över 15% av faktureringen. I mitten av 70-talet gick FoU-verksamheten ner i en svacka. När den efter 1977 återigen började växa, skedde inte expansionen i samma takt som faktureringen växte, varför FoU-kostnaderna under 70-talets tre sista år bara motsvarade omkring 7% av divisionens fakturering. Under 80-talets första år nådde emellertid FoU-kostnaderna återigen en hög nivå. Under 1981 - 82 kostnaderna för divisionens FoU, mätt i fasta priser, på det

låg

dubbla jämfört med 1976, då man var som djupast ner i svackan. Under har Bofors egenfinansierade andel ökat kraftigt.

perioden

Som framgår av figur 3.9 skedde en förändring fr o m 1977. Ökningen av FoU-kostnaderna under slutet av 70-talet berodde till en början helt 1979 stod Bofors för 70% av

på egna satsningar. själv

FoU-kostnaderna. Under 80-talets första år växte den kundfinansierade men den andelen låg fram till

utvecklingen, egenfinansierade

1983 en nivå än under 70-talets början. Bofors

på betydligt högre

finansierade under de första åren 80-talet två tredjedelar av

på

FoU-kostnaderna, med mindre än hälften ett decennium

jämfört tidigare.

% 100

0 1970 1975 1980 1984 År Egenfinonsierad FoU _ Kundfinonsierod FoU Figur 3.9 Bofors-Försvarsmateriek andel egenfinansierad FoU, 1970 - 1984, procent

152 Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

Tiden från det att i ett tills dess

utveckling påbörjas projekt

serieproduktion kan inledas för Bofors del 7 ligger på i genomsnitt år. Men ett vapensystem är ofta i bruk i flera decennier innan det blir aktuellt att påbörja av nästa av utveckling generation systemet. Genom att Bofors verkar inom flera materielområden har man

lättare att få kontinuerlig beläggning av än ett utvecklingsresurserna

företag som bara producerar en typ av militär materiel. En viss del av FoU-personalen är emellertid dvs man

”materielspecifik”, är exper-

ter på ett teknikområde som är relevant för bara en typ av materiel. För att denna personal ska få med

kontinuerlig sysselsättning nya

projekt krävs att det finns flera varandra inom

på följande projekt

samma materielområde. Inom robotområdet man - att tycks genom låta RBS 70, RBS 56 BILL och RBS 70 M avlösa varandra genom satsningar från det svenska försvaret relativt väl ha med att

lyckats kontinuerligt belägga de mer robotspecifika utvecklingsresurserna.

Inom pjäsområdet är läget annorlunda. Efter 70-talets stora

satsning-

ar på bl a fält- och kustartilleri finns inte så aktuella

många projekt.

Det enda FMV-finansierade för

utvecklingsprojektet på pjäsområdet

Bofors är f n knutet till studiearbetet ett stridsfordon för på nytt 90-talet, ett projekt som Bofors driver tillsammans med

Hägglunds

inom ramen för HB

Utveckling.

I svackorna mellan olika försöker

projekt företaget upprätthålla

och även den mer Där

bredden sysselsätta specialiserade personalen.

detta inte kan ske med av annan - dvs

hjälp kundfinansiering på

uppdrag av utländska beställare - krävs Till viss del

egna satsningar.

har således de egna använts för att hålla

FoU-satsningarna kapaci-

teten uppe i perioder av svackor. När de externa

FoU-betalningarna

sjönk under slutet av 70-talet ökade t ex Bofors sina egna

satsningar.

Men de ökade satsningarna FoU från Bofors sida

på hänger

emellertid främst samman med att öka

företagets ansträngningar

exporten. De egna utvecklingsinsatserna kan i det sägas

perspektivet

gälla tre olika typer av projekt:

Ei Materiel som utvecklas direkt för t ex till det

export, pjäserna

amerikanska DIVAD-systemet eller TRINI-

luftvärnssystemet

TY; E! Materiel som fram för det svenska men

tidigare tagits försvaret,

som vidareutvecklas för t ex

exportmarknaden, fältartillerisyste-

met FH77B; D Materiel som utvecklas för det svenska men som från försvaret, början konstrueras med exportmarknaden i åtanke, t ex

flygradio

för bl a JA 37 och JAS 39

Viggen Gripen.

Konkurrensförhållandena spelar också roll för hur stora egna satsningar på FoU som företagen är beredda att göra. Det gäller för Bofors del framför allt på robotområdet, där man inom landet konkurrerar med Saab-Scania. I såväl RBS som RBS

70-projektet

56-projektet har Bofors gjort stora egna ur

utvecklingssatsningar, företagets synvinkel motiverade framför allt av möjligheterna till

export.

Större delen av den kundfinansierade sker med medel

utvecklingen

från det svenska försvaret. FMV betalade mellan 1978/79 och 1982/83 totalt 245 miljoner kr för FoU till Bofors. Här inte

ingår betalning-

arna på totalt 70 miljoner kr till HB Utveckling, som till större delen avser arbete vid Hägglunds. Under samma beräknas de totala

period

kundfinansierade FoU-kostnaderna ha uppgått till ca 300 miljoner kr. Enligt dessa beräkningar skulle således ca 20% av de kundfinansierade F oU-kostnaderna ha betalats av andra kunder än det svenska försvaret. Två exportprojekt som varit aktuella under denna

period

har varit luftvärnssystemet DIVAD för den amerikanska armén, där Bofors svarar för pjäser och ammunition, och 90 mm pansarvärnsammunition för den schweiziska armén. Det finns att tro

anledning

att de ökade exportsatsningarna mot slutet av 70-talet ledde till en ökad externfinansiering av FoU, även om konkurrensen den

på

internationella marknaden normalt sett kräver en större

betydligt

från industrins sida än vad som är vid

egenfinansiering brukligt inhemska projekt.

3.2.7 Graden av militär

specialisering

Den militära produktionen inom Nobel-koncernen saknar till stor del direkta civila I den är verksamheten inom

motsvarigheter. meningen

Bofors i Karlskoga, Tidaholm och - där robotar

Lindesberg pjäser,

och ammunition tillverkas - militär. När det

entydigt gäller produk-

tionen vid Bofors Aerotronics i Lidingö är förhållandena delvis annorlunda. Sikten och finns i

radiokommunikationsutrustningar

såväl militära som civila Inte heller den försvarsinrik-

sammanhang.

tade verksamheten vid Bofors-Plast är särskilt militärt specifik. Produkter av armerad plast finns även inom den civila sektorn och radomer har också civila användningsområden. De militära

produk-

ter som tillfördes koncernen genom med Kema-

sammanslagningen

Nobel har såväl militär som civil

användning. Sammanfattningsvis

emellertid, att av Bofors” militära -

gäller merparten produkter

pjäser, robotar och ammunition som tillsammans svarar för 80-90% av med försvarsmateriel - saknar direkta civila

sysselsättningen motsvarigheter.

Genom sin bredd verkar Bofors inom olika teknikområden:

många

elektronik, mekanik, hydraulik, aerodynamik, krut- och sprängämnesteknik, materialteknik, miljöteknik, optik, mätteknik m fl. Inget av dessa teknikområden är Inom

i sig militärt specifikt. varje

teknikområde finns civila tillämpningar, även om den militära dominansen naturligtvis är större inom t ex krut-

och sprängämnesteknik än elektronik. Den militära inte - ens

specialiseringen ligger

för ett företag som Bofors -i teknikområdena som sådana utan i den militära tillämpningen av teknikerna. Det kan ta i att man

sig uttryck

inom ett visst teknikområde arbetar inom

en gren som är mer militärt specifik, dvs förhållandevis irrelevant ur civil På det

synpunkt.

miljötekniska området är man t ex inriktad att hantera sådana

på

miljöpåfrestningar som få civila utsätts för. Det bl a

produker gäller skakning, vibration och höga respektive Men den

låga temperaturer.

militära specialiseringen kan också ta sig uttryck i av tillämpningen

tekniken genom att de militära kraven ett område är så

på mycket

högre än de civila, att man på det militära området arbetar med mer avancerade tillämpningar. Det gäller t ex nya material som kolfiber-

kompositer.

De produktionstekniker och maskiner som man använder av i den

sig

militära produktionen är inte heller särskilt militärt Flera

specifika.

av produktionsteknikerna är allmänt använda inom verkstadsindustrin, som t ex smide, plåtslageri,

svetsning, maskinbearbetning,

värme- och ytbehandling, montering och av kretskort.

lödning Tillverkningen av explosivämnen, tändmedel och pyrotekniska

satser är emellertid mer militärt och av

specifik. Montering aptering

ammunitionen år däremot ett mer standardiserat arbete.

Men även när det gäller produktionsteknikerna arbetar man ofta med tillämpningar som är mer militärt specifika. Inom smidet

utnyttjar

man t ex tekniker som inte har någon större efterfrågan utanför vapenområdet. I många fall är det som skiljer det militära arbetet från det civila främst de högre precisions- och kvalitetskraven. Att svetsa tunnväggiga aluminiumkonstruktioner - som Bofors gör till bl a utskjutningsanordningar för robotar - är således inte militärt specifikt, under förutsättning att det finns civila som

tillämpningar

har samma höga krav när det gäller och kvalitet.

precision

I den maskinbearbetande delen av produktionen vid verkstäderna i Karlskoga är 20% av maskinerna Det t ex

specialkonstruerade. gäller maskiner för produktion av kanonrör, s k långhålsborrningsmaskiner

och räfflingsmaskiner. Det hindrar inte att de i vissa fall kan komma till användning i civil produktion. I andra fall, när det t ex

gäller produktionen av granathylsor, är en hel produktionslinje uppbyggd kring en speciell militär produktion. Trenden går emellertid generellt

inom Bofors mot fler datorstyrda maskiner, vilket en mer

medger

flexibel produktion. Ungefär en av maskinerna är s k

fjärdedel idag

NC-maskiner. När det gäller anläggningarna för av krut-

produktion

och sprängämnen är de i helhet byggda för den militära

produktio-

nen. Maskinerna är specialkonstruerade och särskilt

byggnaderna

utformade med hänsyn till kraven på säkerhet.

Förutsättningarna för omställning ökar införandet

genom av nya material och nya produktionstekniker. På materialsidan man från

går

metaller till plast och kolfibermaterial. Detta

påverkar produktions-

tekniken och därmed också av Det blir allt

graden specialisering.

mindre av mekanisk bearbetning. I robotrören till RBS 56 används t ex kolfibermaterial. Höljena till den av 57 mm

nya versionen fartygskanon - Mk II - tillverkas i armerad Detta innebär att

plast.

arbete flyttas från verkstäderna i Bofors - i detta fall och

plåtslageri svetsning - till i plasttillverkningen Ljungby.

Automatiseringen av produktionsprocesserna, bl a genom datorkon-

trollerade processer och maskiner, leder till ett minskat behov av arbetskraft samt till andra krav erfarenhet och Den

på skicklighet.

utvecklingen är nu på gång i de mekaniska verkstäderna i

Karlskoga.

Vid Nobelverken är nästan helt automatiserad.

produktionen Blandning, smältning, fyllning och svalning av explosivämnen sker

maskinellt, bara med av t ex

mänsklig övervakning. Monteringen

granater är emellertid arbetsintensiv, men det är här om

fråga tämligen generellt monteringsarbete.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att Bofors till stor del tillverkar försvarsmateriel som saknar direkta civila motsvarigheter. Men man arbetar som all annan försvarsindustri till del inom

övervägande

teknikområden som inte är militärt Det utveck-

specifika. gäller på

lingssidan, men också ifråga om Teknikens

produktionsprocesserna.

tillämpning kan vara mer eller mindre militärt specifik; man arbetar till viss del med krav som är irrelevanta ur civil synpunkt eller med krav som ligger långt framför den civila Det

teknikutvecklingen.

gäller både den personal som sysslar med och den som

utveckling

sysslar med produktion. Man har också en betydligt större kontrollapparat än civil industri. Men flera tendenser verkar mot mindre militär specialisering, åtminstone verkstadssidan. Automatise-

på

ring, nya material och införandet av allt mer elektronik tenderar att minska behovet av arbetskraft och ändra kraven arbetskraften,

på

samt att slutligen skapa närmare till civil

kopplingar produktion.

Frånvaron av en civil marknadsorganisation brukar ofta framhållas som ett större hinder för omställning än den militära

specialiseringen

i teknisk mening. Inom Bofors-Försvarsmateriel är verksamheten helt inriktad mot det svenska försvaret och i

försvarsmyndigheter

försvarsindustri

andra länder. Försäljningen till det svenska försvaret handhas av de olika - ammunition och robotar - medan

produktsektorerna pjäser,

exporten sköts av en gemensam organisation. Bofors Aerotronics har direkta kontakter med FMV och utländska kunder. I stor utsträckning arbetar Bofors utan konkurrens gentemot FMV. Det finns

ingen

annan tillverkare i Sverige av kanoner och ammunition i de kalibrar som Bofors med. Utländsk konkurrens finns i -

sysslar bakgrunden

t ex nämns utländska alternativ i de framtida

stridsfordonsprojekten

- men hittills har den inte allvar aktualiserats.

på

På robotområdet konkurrerade Bofors tidigare med Saab-Scania, men genom samarbetsbolaget SBMC finns numera en

uppdelning.

Bofors svarar för de lättare, korträckviddiga, mer ammunitionsliknande robotarna, medan Saab-Scania inriktar de

sig på tyngre,

långräckviddiga, mer flygplansliknande robotarna. Genom stats-

makternas uttalade prioritering av robotindustrin i finns

Sverige

också vissa garantier för att utländsk konkurrens ute.

stängs Emellertid kan det bli möjligt, att man bedömer att en svensk robotindustri endast kan existera till rimliga kostnader, om så

mycket

som möjligt av robotarnas komponenter och mer standardiserade delsystem anskaffas i utlandet. I så fall skulle t ex det mekaniska arbetet - som gäller bl a och

robotkroppen, styr- reglersystem,

- medan tonvikten bl a målsöka-

bränslesystem minska, läggs på

re.

I stor utsträckning arbetar alltså Bofors gentemot FMV utan konkurrens. Man deltar tidigt i nya projekt, redan i studiearbetet. Man tar dessutom själva betydande initiativ till

nya vapentekniska lösningar. Det är alltså inte fråga om ”marknadsföring” i vanlig

mening, utan snarare om samarbete med en upphandlande

organi-

sation. Men denna relation mellan kund och tillverkare skiljer inte

sig

alltid från den normala vid civil offentlig av större,

upphandling

tekniskt komplicerade system.

På - som är för Bofors -

exportmarknaden ju mycket betydelsefull

gäller inte samma förhållanden. Man marknadsför här materiel som i de allra flesta fall är färdigutvecklad. Det kan antingen röra sig om system som man utvecklat för det svenska försvaret, eller som man själva finansierat utvecklingen av. Det är mindre att man

vanligt, arbetar för utländska försvarsmyndigheter redan på utvecklingssta-

diet. På exportmarknaden verkar man regelmässigt i konkurrens.

Här är organisation och metoder i marknadsföringen mer lika

normala civila förhållanden och skiljer sig inte i någon betydande utsträckning från den som andra svenska företag som säljer större tekniska system på exportmarknaden måste använda sig av. Det specifika är framför allt att besluten om upphandling kommer från

statliga myndigheter i andra länder - med de särskilda det

spelregler

för med sig - men många civilt inriktade arbetar under

företag

liknande förhållanden.

Nobel-koncernen som helhet är emellertid inte inriktad - som försvarsmaterieldivisionen - mot offentlig upphandling. Inte ens ”gamla” Bofors hade denna inriktning. De enheter som tidigare ingick i Bofors-koncernen har betydande marknadskontakter och erfarenheter från ett flertal områden. Inom kemiområdet säljer man produkter till bl a läkemedelsindustrin och färgindustrin. Man uppför

och sätter igång industrianläggningar, bl a och sprängämnesfabriker

andra kemiska industrianläggningar. Plastdivisionen levererar material och produkter till bl a bilindustrin. Inom elektronikområdet levereras produkter till framför allt processindustrin. Genom Nobelpharma arbetar man inom det medicinska området.

Genom sammanslagningen med KemaNobel fick man

ytterligare

marknadskontakter på det kemiska området, bl a till en

tillgång mycket större egen försäljningsorganisation i utlandet samt en

marknadsorganisation även för konsumentområdet. Koncernen har - vid sidan om försvarsmaterielområdet - alltså en

betydande produktion och försäljning av civila produkter, framför allt för

industriella kunder av insatsvaror och processutrustningar.

Det är en felaktig uppfattning, att Bofors skulle ha saknat

”gamla”

kompetens och erfarenhet på marknadssidan för civil produktion. Många framgångsrika civila produkter, bl a från Nobeldivisionen, är resultatet av en medveten strävan att bredda den en militära

gång

dominansen och utnyttja de tekniker man lärt sig på det militära området på den civila marknaden. Genom förvärvet av KemaNobel har möjligheterna till omställning från militär till civil

produktion med hänsyn till marknadsorganisationen blivit ännu bättre.

3.2.8 Lönsamhet och soliditet

Lönsamheten är relevant som omställningskriterium av två skäl.

Investeringar krävs för varje form av omställning. Det gäller t ex för utbildning och omskolning av personal, anskaffning av nya maskiner,

och uppförande av nya byggnader. Lönsamheten är ett mått

på företagets förmåga att göra de nyinvesteringar som en omställning

från militär till civil produktion kräver. Men det är också för en

viktigt

sådan bedömning vilken del av företaget- den civila eller den militära - som överskotten.

genererar Ett lågt beroende av den militära verksamheten för lönsamheten torde underlätta till

omställningen

civil produktion, och vice versa.

% 14

1971 1975 1980 1984 Figur 3.10 Bofors-koncernen: räntabilitet 1971 - 1984 Definition: Räntabilitet efter skatt på justerat eget kapital = (a) resultat efter finansiella intäkter och kostnader minus schablonskatt 50 %, dividerat med (b) redovisat eget kapital, minoritetskapital samt 50 % av obeskattade reserver (dvs justerat eget kapital) omräknat till genomsnitt för året.

I figur 3.10 illustreras hur koncernens räntabilitet, dvs företagets resultat i förhållande till det egna utvecklats under

kapitalet,

perioden 1971 - 1984. Där framgår att räntabiliteten varierat kraftigt mellan åren. Efter relativt svaga år i början av 70-talet steg räntabiliteten kraftigt under åren 1974 - 75. Under de kommande åren sjönk den till en något lägre nivå, för att sedan åter stiga under 1979 - 80. Under de två följande åren låg den kvar på en relativt hög nivå, för att 1983 åter hamna på samma nivå som under början av 70-talet. Under 1984 - när KemaNobel inräknats fr o m september månad - räntabiliteten åter och nådde

steg något 6,7%.

Resultatuppgången 1974 - 75 förklaras främst av en tillfällig uppgång

i lönsamheten inom ståldivisionen, medan uppgången 1979 - 80 främst berodde på den höga försäljningen av försvarsmateriel. Räntabiliteten kan med tillgängliga data endast mätas för koncernen

som helhet. En uppdelning i rörelsegrenar förutsätter att kapitalet

delas upp mellan de olika grenarna, vilket inte skett i Bofors-

koncernens årsredovisningar. En undersökning av hur lönsamheten

mellan olika delar av koncernen varierar kan därför endast göras med

utgångspunkt från de olika rörelsegrenarnas vinstmarginaler. Vid

beräkning av vinstmarginalen sätts rörelseresultatet- dvs det resultat som härrör från - i relation till den fakturerade

försäljningen försäljningen för respektive rörelsegren.

Möjligheter till omställning inom svensk försvarsindustri 159

Tabell 3.11 Bofors: rörelseresultat efter planmässiga avskrivningar per resultatenhet/ division, 1973 - 1984, miljoner kr

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Nobel 7 20 6 13 39 43 46 29 32 56 62 55 Plast -18 4 0 -10 Kilsta - 7 -28 -25 -30

Anm.: l övrigt ingår andra, mindre resultatenheter samt intäkter och kostnader som är gemensamma för koncernen och inte går att fördela på de olika rörelsegrenama. För 1984 ingår KemaNobels resultat fr. o. m. september. KemaNobels helårsresultat för 1984 uppgick till 564 miljoner kr.

Som framgår av tabell 3.11, som visar resultatet i för

löpande priser

respektive rörelsegren inom Bofors-koncernen 1973 - 1984, drogs koncernen under flera år - framför allt från 1977 och framåt - med betydande förluster inom ståldivisionen, Nohab och UVA. Dessa förluster drog ner det rörelseresultatet. Det

sammanlagda positiva

resultatet från Bofors-Försvarsmateriel och Bofors-Nobel

möjlig-

gjorde - alternativt underlättade - det senaste decenniets omstrukturering av koncernen, varvid de delarna av

förlustbringande

koncernen avyttrades respektive lades ner. De andra

självständiga

inom Bofors - och elektronik -

verksamhetsgrenarna ”gamla” plast

ger ännu inte någon stabil lönsamhet. Företagets rörelseresultat var således - vid med KemaNobel - fortfarande

sammanslagningen

beroende av försvarsmateriel.

I tabell 3.12 är resultatsiffrorna omräknade till Där

vinstmarginaler.

framgår, att Bofors-Försvarsmateriel under hela den undersökta perioden haft en lönsamhet, som legat betydligt över koncernens totala. Tillsammans med Bofors-Nobel har den militära

försäljningen

burit upp företaget under en period av när mindre

omstrukturering,

lönsamma delar avvecklats och nya ännu inte lönsamma delar

byggts

upp.

sammanslagningen med KemaNobel leder sannolikt till en

högre

lönsamhet på koncernnivå. KemaNobel har under 1974 -

perioden

1983 haft en genomsnittligt betydligt räntabilitet än Bofors.

högre

Under 1984 uppgick räntabiliteten efter skatt

på justerat eget kapital

för KemaNobel till 14,4%, medan den för Nobel-koncernen som helhet låg på 6,7%.

Tabell 3.12 Bofors: vinstmarginal per resultatenhet/division, 1973 - 1984

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Källa: Bofors, årsredovisning, 1973-1984. Anm.: I totalsiffran för 1984 ingår KemaN0bel för perioden september-december. Vinstmarginalen har beräknats som rörelseresultat efter planmässiga avskrivningar i procent av fakturerad extern försäljning.

Det framgår således, att Bofors-koncernen under det senaste decenniet för sin lönsamhet varit mycket beroende av den militära verksamheten. De civila delarna - såväl de ”äldre” som lagts ner som de som håller på att byggas upp - har ett dåligt

yngre” uppvisat

resultat. Med nuvarande lönsamhetsstruktur hade företaget fått svårt dels att upprätthålla lönsamheten vid en minskad efterfrågan på försvarsmateriel, dels att i ett sådant läge generera kapital i

verksamheten för investeringar i omställningsprojekt.

Genom förvärvet av KemaNobel förändras bilden. Försvarsmaterieldivisionens tidigare centrala roll för att hålla koncernens lönsamhet uppe kommer att reduceras. De civila delar som genom sammanslagningen tillförs koncernen torde istället- med den lönsamhet som de haft under senare år - kunna bidra till finansieringen av en eventuell omställning från militär till civil produktion.

Soliditeten mäter hur stor andel av företagets kapital som är eget kapital. En stor andel upplånat kapital ger således en låg soliditet. Inom Bofors-koncernen har man beräknat Soliditeten på två sätt. Enligt den första metoden beräknas det egna kapitalets andel av summa skulder och eget kapital, dvs inkl förskottsskulden till kunderna. Enligt den andra metoden görs beräkningen exkl förskottsskulden. Skillnaden framgår av figur 3.12, där de bägge

beräkningsmetoderna illustreras med utgångspunkt från 1983 års

balansräkning.

I figur 3.12 visas hur soliditeten inom koncernen utvecklats sedan 1971, mätt enligt de bägge metoderna. Där framgår att Soliditeten inkl förskottsskulden uppgick till närmare 30% vid periodens början. Fram till och med 1974 låg den kvar på en hög nivå, för att sedan

Koncernens balansräkning

Tillgångar. Mkr Omsattningstillgangar

Likvida medel 1.104 Kortfristiga fordringar 805 Forskott till leverantörer 255

Varulager 1.818 3.980 Sparrkonton hos Sveriges Riksbank -

Mt! ø

ämftø

_

Obeskattade reserver Minotitetsintresse Eget kapital

Bundet eget kapital 390

Fritt eget kapital 1 l 1 Summa skulder och eget kapital

Figur 3.11 Olika metoder för att beräkna soliditet

sjunka kraftigt under åren 1975 - 1976. Med för en mindre

undantag

ökning under 80-talets första år låg Soliditeten från 1976 och fram till och med 1983 på en relativt konstant nivå, ca 19-20%. 1984 - efter

med KemaNobel - soliditeten

sammanslagningen sjönk kraftigt ner

till 11%.

Soliditeten exkl förskottsskuld under hela

låg perioden några

procentenheter högre. Vid periodens den-till

inledning uppgick

knappt 37%. Sedan har den så gott som år för att 1983

varje sjunkit,

uppgå till 27% och efter med KemaNobel till

sammanslagningen

13%.

Den sjunkande soliditeten fram till och med 1983 förklaras till stor del

av en förskjutning av kapitalets mot sammansättning från eget kapital

en allt större andel externt Som av

upplånat kapital. framgår figur

3.13 minskade under andel av det

1971 - 1983 det egna kapitalets

%

1971 1975 1980 1984 o oo u Soliditet exkl. förskottsskuld j Soliditet inkl. förskottsskuld

Figur 3.12 Bofors: soliditet, inkl respektive exkl förskottsskuld, 1971 - 1984 Anm.: Värdena för 1971-1979 är korrigerade med hänsyn till de Skatteregler som gäller fr o m 1980 vid beräkning av den s k latenta skatteskulden.

sysselsatta kapitalet, dvs den del av kapitalet som kräver avkastning,

från 45% till 34%, medan låneskuldens andel ökade från 55% till 66%. I och med övertagandet av KemaNobel sjönk det egna kapitalets andel drastiskt till 16%. Bofors finansierade affären med upplåning, vilket ökade låneskuldens andel till hela 84% av det totalt

arbetande kapitalet.

Minskningen av Soliditeten inkl förskottsskuld inom gamla Bofors förklaras dessutom av den successiva ökningen av förskottsskulden. Framför allt den kraftiga minskningen av Soliditeten under 70-talets andra hälft förklaras av de höga förskotten under dessa år.

Förskotten är likvida medel ”som ännu ej tagits i anspråk för

upparbetning av order med lång genomloppstid”. När man väljer att

mäta Soliditeten på det s k arbetande kapitalet och utesluter förskotten, betraktar man inte förskotten som ”nödvändigt” kapital i rörelsen. Som framgick ovan vid diskussionen om lönsamheten används heller inte alltid dessa förskott direkt till att finansiera råmaterial och insatsvaror, så som det är tänkt enligt gällande regler. Det finns anledning att tro, att särskilt de höga räntefria förskotten under slutet av 70-talet inte till fullo motsvarades av ett kapitalbehov för att finansiera produktionen, utan till stor del användes av FMV för att pressa priserna i förhandlingarna med Bofors, dvs de har en rent avtalsteknisk förklaring. Detta framgår av att förskotten

lO

1971 1975 1980 1984 År

Justerat eget kapital

I: Låneskulder Figur 3.13 Bofors: det sysselsatta kapitalets uppdelning i justerat eget kapital och låneskulder, procentuella andelar

regelmässigt har möjliggjort en mycket god likviditet i koncernen, som bl a medverkat till betydande kortsiktiga placeringar av kapital.

Under 1975 - 76 ökade förskottsskulden med ca 1 miljard kr. Under dessa år steg koncernens kortfristiga finansiella placeringar med totalt nära 500 miljoner kr. Detta tyder på att uppemot hälften av förskotten under dessa år var rent ”tekniskt” betingade. Man kan emellertid anta, att en del av förskottsskulden fungerar som nödvändigt kapital i verksamheten. Det innebär att om man inte hade haft tillgång till dessa förskott, hade man behövt låna upp motsvarande kapital på den öppna marknaden eller på annat sätt behövt öka det sysselsatta kapitalet. Med andra 0rd torde det sysselsatta kapitalet inte vara ett över tiden korrekt mått på det ”nödvändiga”

kapitalet.

Slutsatsen blir att soliditetsberäkningarna som görs på det totala

kapitalet leder till en underskattning av soliditeten i den utsträckning som förskottsbetalningarna inte utgör en del av det nödvändiga

kapitalet, samt att beräkningen av Soliditeten baserad det

på sysselsatta kapitalet leder till en överskattning av Soliditeten i den utsträckning som förskottsbetalningarna utgör en del av det nödvän-

diga kapitalet.

Sammanfattningsvis gäller, att företagets kapitalförsörjning till

betydande del- framför allt sedan mitten av 70-talet - skett med

hjälp

av förskott. Möjligen har förskottens roll i

kapitalförsörjningen

minskat under senare år. Vinstnivån i har inte varit sådan,

företaget

att man kunnat upprätthålla Soliditeten samtidigt som man genomfört en omfattande strukturförändring av verksamheten. För att trygga kapitalförsörjningen har förutom förskotten även andra skulder spelat en betydande roll, bl a har företaget under senare år

kraftigt Ökat den långfristiga upplåningen.

Bofors” Övertagande av KemaNobel drog ner Soliditeten

kraftigt.

Den låga Soliditeten gör att utrymmet för är litet.

nyinvesteringar

finns inom koncernen - framför allt inom Kema-delen -

Samtidigt betydande planer på expansionsinvesteringar. Det innebär att

utrymmet för satsningar inom bl a Bofors-Försvarsmateriel är mycket begränsat och att de finansiella förutsättningarna för en

diversifiering

av verksamheten i Karlskoga med hänsyn till Soliditeten - åtminstone för de närmaste åren - framstår som

mindre än före sammanslag-

ningen.

3.3 FFV

Inledning

Förenade fabriksverken - eller FFV som koncernen kallas i tal

dagligt

- är ett av de få statsägda företagen i den svenska försvarsindustrin. Med ca 5 400 anställda som arbetar med militär är FFV

produktion

dessutom landets näst största tillverkare av försvarsmateriel. Verksamheten är spridd på tretton olika orter i landet, med stark koncentration till Mellan-Sverige.

FFV är inriktat på handeldvapen, ammunition och flygunderhåll. De

flesta vapen för det svenska försvaret tillverkas numera vid FFVs verkstäder. Inom ammunitionsområdet man dessutom

producerar

bl a torpeder och minor. En annan del av FFVs verksamhet är

viktig

underhållet på det svenska försvarets flygplan och

helikoptrar.

FFV är en av de tre största leverantörerna till det svenska försvaret. Dessutom är företaget Sveriges näst största exportör av

krigsmate-

riel. Man svarar för omkring en av den svenska

tredjedel vapenex-

porten.

Koncernen har sina rötter i de militära verkstäder som

tidigare

tillverkade merparten av de vapen och den ammunition som det svenska försvaret behövde. I samband med av det

upprustningen

svenska försvaret strax före och under det andra världskriget

uppstod

ett behov av en samordning av den utveckling och av

tillverkning

vapen och ammunition som skedde vid de verkstäderna. 1943

statliga

beslöt riksdagen att sammanföra dessa verkstäder till ett Där

företag.

ingick bland andra en av de mest anrika Åkers

vapensmedjorna,

krutbruk grundat av Gustav Vasa 1552, samt Carl Gustafs stads gevärsfaktori med rötter i ett manufakturverk, som anlades i Eskilstuna redan 1654. Den nya koncernen fick namnet Försvarets Fabriksverk (FFV), men bytte 1970 namn till Förenade Fabriksverken i samband med att en ny organisation infördes, varvid verket

överfördes från försvarsdepartementets till industridepartementets

ansvarsområde.

FFV består i dag av två delar: affärsverket och

bolagsgruppen.

Affärsverket, där större delen av koncernens militära

produktion

sker, är organiserat i två sektorer: Försvarsmateriel (FFV-F) och Underhåll (FFV-U). Affärsverket kan dessutom ses som ett moderbolag i FFV-koncernen och förvaltar statens aktier i FFV

Företagen,

som är ett förvaltningsbolag för den s k

bolagsgruppen.

I bolagsgruppen ingår FFV Allmateriel som före 1979 var en del av affärsverket och framför allt sysslar med överskottsförsäljning från olika statliga och kommunala uppdragsgivare, samt FFV Transmission, tidigare en del av sektor Industriprodukter. Här även FFV

ingår

Elektronik, som till större delen motsvaras av FFVs tidigare dotterbolag Telub, som arbetar med teknisk konsultverksamhet främst inom elektronikområdet. Där också -

ingår Cipro tidigare sektor Industriprodukter - som numera är specialiserat på fordons-

elektronik. - före 1981 ett till Telub -

Samefa dotterbolag producerar

framför allt riktbänkar för krockskadade fordon. 1979 förvärvades dåvarande Norma Projektilfabrik till FFV-koncernen och

bytte

namn till FFV Norma. tillverkar ammunition,

Företaget finkalibrig

främst för jakt och

skytte.

Sedan 1979 har flera företag förvärvats, som numera ingår i

bolagsgruppen med FFV Företagen som moderbolag. Flera av dessa

företag har en mer eller mindre accentuerad militär inriktning. Det gäller FFV Mipro, som tillverkar tändanordningar för ammunition, det amerikanska Aero Systems Engineering (ASE) , som

specialiserat sig på testutrustningar för flygmotorer, Ostermans Aero, som sysslar

med helikopterservice samt Air Sweden, som omfattar

Target Swedairs tidigare verksamhet när det gäller utrustning för målflyg.

Figur 3.14 FFVs organisation

Två av de nyförvärvade företagen har emellertid en helt civil inriktning. Det gäller två företag inom det mättekniska området, C E Johansson, som tidigare ingick i Incentive-koncernen, och Alfredéen Production, numera ett dotterbolag till C E Johansson under namnet

Alfredéen-CEJ.

FFV är dessutom delägare i två andra bolag med betydelse för den militär-tekniska utvecklingen. I Industrigruppen JAS har FFV 20% av aktierna. Inom ramen för JAS-projektet arbetar FFV Underhåll med att utveckla utrustning för underhåll för det det svenska försvarets nya stridstlygplan, JAS 39 Gripen. FFV har vidare 50% av aktierna i United Stirling, som utvecklar stirlingmotorer för användning bl a i solkraftsstationer och ubåtar. På det senare området samarbetar United Stirling med Kockums i dotterbolaget Sub Power.

Under senare år har FFV gjort betydande ansträngningar för att

tvätta bort” sin myndighetsstämpel och framstå som en vanlig industrikoncern. Faktum kvarstår emellertid att FFV fortfarande är ett affärsverk, till skillnad från de andra statsägda företagen inom försvarsindustrin - Karlskronavarvet och Kockums - som år aktiebolag. Det innebär bland annat att FFV inte kan låna fritt på

kapitalmarknaden och inte heller förvärva bolag eller genomföra

större beslut, t ex nedläggningar, utan att riksdagen måste ge sitt godkännande. Det är mot denna bakgrund en allt större del av

FFV-koncernens verksamhet samlas i den s k bolagsgruppen. i Formellt förvaltar affärsverket statens aktier i

investmentbolaget

FFV Företagen, som i detta avseende agerar som vilket statsägt

aktiebolag som helst och naturligtvis också är skyddat från den insyn

och det direkta inflytande som regering och riksdag har i affärsverket.

Som framgår av tabell 3.13 och 3.14 har FFV genomgått en snabb förändring under senare år. Under en tioårsperiod har

företaget

förvandlats från ett militärt inriktat affärsverk till en modern industrikoncern. Detta har skett framför allt genom att vissa verksamheter avyttrats och andra förvärvats. I juni 1976 fattade riksdagen beslut om att FFV skulle avveckla sin då omfattande verksamhet inom tvätteri- och konfektionsområdena.

Företaget

E. hade då tvätterier på ett femtontal olika i landet som arbetade

platser på självkostnadsbasis åt offentliga myndigheter. Under åren 1976 -

78 överläts dessa tvätterier på landsting, kommuner och i fall

några på

privata intressenter. Under senare delen av 70-talet lades konfektionsföretaget CBV i Karlskrona ner och under 1978 såldes Trivab i Ängelholm till Eiserkoncernen. Bägge konfektionsföretagen tillverkade framför allt arbets- och skyddskläder. Såväl tvätterierna som

konfektionsföretagen hade militära rötter. Tvättning av militära

persedlar samt tillverkning av uniformer var tidigare dominerande. Sedan utvidgades verksamheten och fick med tiden en kundkrets inom hela den sektorn. Så sent som 1976/77 svarade

offentliga

tvätterierna och konfektionsföretagen för närmare 20% av FFVs fakturerade försäljning och hade 32% av koncernens anställda.

Efter att den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1979 har FFV förvärvat en rad företag och på så sätt skaffat sig en betydande civil

sektor. Några företag, framför allt inom mätnings- och vägningsom-

rådet, har en helt civil inriktning. Andra har en blandad militär och civil tillverkning med anknytning till FFVs militära teknikområden. Men den militära verksamheten är fortfarande dominerande. I slutet av 70-talet låg det militära beroendet kring 80% och hade 1983 reducerats till 70%. FFVs målsättning är att under 80-talet nå en fördelning med 60% militär och 40% civil produktion.

Det är således en målsättning från FFVs sida att öka den civila andelen. Detta sker framför allt genom företagsförvärv. Strategin har formulerats på följande sätt:

FFV har länge haft insikten att minskande försvarsbestâllningar kräver satsning på nya och civila produkter. Men svårigheterna att hitta dessa produkter och problemen att dessutom ställa om produktion och marknadsföring har varit många. Och erfarenheterna dyrköpta. Nu har vi funnit den rätta metodiken: Att renodla det militära och det civila och att erkänna hur radikalt annorlunda krav som ställs i dessa båda miljöer. Genom en rad

Tabell 3.13 F FV-koncernen: fakturerad försäljning 1973/74 - 1984, fördelad på olika sektorer och dotterbolag, miljoner kr

73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 1980 1982 1983 1984

Allmaterielb 60 58 78 80 93 103 125 135 139 180 204 Ivätterier 137 161 199 253 287 Konfektion 20 11 11 23 1 Industriprodukterffransmissionc 3 6 6 9 45 43 42 45 19

Samefa 59 73 99 112 Materialteknik 20

Ostermans Aero 54 65 CE Johansson 59 127

gt 11 14 Avgår, internleveranseri -58 -41 _24 _51

Totaltl 734 809 969 1415 1674 1582 1716 2060 2328 3013 3001

“1981 övergick hela FFV-koncernen till en redovisning baserad på kalenderår istället

för budgetår. Verksamhetsåret 1979/80 var en övergångsperiod, som omfattade 18

månader. För jämförbarhetens skull har den fakturerade försäljningen för de berörda

koncerndelarna - Försvarsmateriel, Underhåll, Allmateriel, Industriprodukter - i

denna tabell dividerats med två tredjedelar. Dotterbolaget Telub och FFV Norma

hade redan kalenderår som verksamhetsår. ”Före 1975/76 gick Allmateriel under beteckningen Överskottsförsäljningen.

- -

°Dotterbolaget FFV Industriprodukter tidigare sektorn Industriprodukter bytte

1983 namn till FFV Cipro och delades 1984 i två delar: FFV Transmission och Cipro,

som blev dotterbolag till FFV Elektronik.

“Telub blev fr 0 m 1977 ett helägt dotterbolag till FFV och ingår sedan dess i

koncernredovisningen. Fr 0 m 1983 bildades FFV Elektronik genom att elektronik-

avdelningen vid FFV Underhåll och division Teknikkonsult i Telub slogs samman.

Övriga delar av Telub utgör sedan dess ett dotterbolag till FFV Elektronik. Telub har

under hela perioden haft en redovisning baserad på kalenderår. I kolumnen för

1976/77 återfinns här Telubs fakturerade försäljning för 1977, i kolumnen för 1977/78

dess försäljning för 1978 och i kolumnen för 1978/79 dess försäljning för 1979. Denna

redovisningsprincip avviker från den som FFV-koncernen tillämpade för respektive

år. Där redovisades Telubs fakturerade försäljning för 1977 ihop med 1977/78 års

redovisning etc. Anledningen till denna awikelse är att med den av FFV tillämpade

metoden försvann siffran för 1979 för Telub i samband med övergången till

kalenderår som redovisningsår, eftersom den fakturerade försäljningen för Telub

under detta år normalt skulle ha redovisats under 1979/80, vilket i den korrigerade

12-månaderstabellen för Telubs räkning upptar 1980. Valet av metod kan tyckas

godtycklig, men konsekvensen blir att den totala fakturerade försäljningen för

FFV-koncernen för de tre aktuella åren avviker från den som angetts i årsredovis-

ningarna för respektive år.

“Från 1.7.1976 fram t o m 1980 var Samefa ett helägt dotterbolag till Telub. Den fakturerade försäljningen för företaget under denna period ingår således i siffran för Telub. Fr 0 m 1981 är Samefa ett dotterbolag inom FFVs bolagsgrupp. Liksom Telub hade FFV Norma - som övertogs fr o m 1979 - kalenderår som redovisningsår även före 1981. Siffran i kolumnen för 1978/79 avser således 1979. I FFVs årsredovisning för 1978/79 upptas endast den del som avser första halvåret 1979, ca 26 milj kr. *Aero Systems Engineering (ASE) övertogs fr 0 m den 1.9.1981, varför den fakturerade försäljningen för 1981 endast avser fyra månader. “CE Johansson övertogs fr 0 m maj 1984. Den fakturerade försäljningen för 1984 avser således bara tiden maj-december. *Det är först fr 0 m det förlängda räkenskapsåret 1979/80 som värdena för de olika koncernenheternas fakturerade försäljning inkluderar det fakturerade värdet av internleveranser. Uppgifterna om den totala fakturerade försäljningen för 1976/77, 1977/78 och 1978/79 awiker från den som angetts i årsredovisningen för respektive år av skäl som angetts i punkt d och beträffande 1978/79 dessutom i punkt f. De av FFV angivna värdena för respektive år är följande: 1976/77: 1 360 milj kr; 1977/78: l 619 milj kr; 1978/79: 1 541 milj kr.

Tabell 3.14 FFV-koncernen: antal anställda 1975/76 - 1984, fördelat på olika sektorer och dotterbolag

75f76 76f77 77f78 78/79 1980 1981 1982 1983 1984

Industriprodukter/

Anm.: Någon enhetlig redovisning av antalet anställda vid olika sektorer föreligger endast fr o m verksamhetsåret 1975/76. Under perioden t o m 1981 anger siffrorna antalet anställda vid verksamhetsårets slut. Fr o m 1982 anges medelantalet anställda under respektive verksamhetsår.

försvarsindustri

företagsförvärv under årens lopp har vi kompletterat det specialistkunnande som vi själva haft med en förmåga att lyckas på en civil marknad. (FFV. Årsredovisning 1983, sid 3.)

Minskade har således koncernens

försvarsbeställningar påskyndat

omvandling. Men det minskade militära beroendet gäller främst koncernnivån. De delar av koncernen som tillverkar försvarsmateriel har bara i enstaka fall minskat sitt militärt beroende. För flera enheter har under senare år till och med - genom av

renodlingen

verksamheterna - det militära beroendet ökat.

FFV-KONCERNEN: STRUKTURFÖRÄNDRINGAR 1976 - 1984.

1976 FFV får en ny organisation där verksamheten delas upp på fyra sektorer: de två militärt inriktade sektorerna Försvarsmateriel och Underhåll, sektorn Industriprodukter där de civila verkstadsprodukterna samlas samt sektorAllmateriel, som omfattar den tidigare

Överskottsförsäljningen.

Dotterbolaget Telub förvärvar Samefa i Kungsör med ca 180 anställda för att bl a komplettera sitt produktprogram inom vägningsområdet.

1977 Telub blir ett helägt dotterbolag till FFV genom att återstående 49% av aktierna förvärvas från ett antal privata aktieägare. Telub förvärvar det schweiziska företaget Norden Automation Systems med ett tiotal anställda för att ytterligare förstärka produktområdet Vägning. CBV (Centrala Beklädnadsverkstaden) i Karlskrona med ca 130 anställda, som tillverkar skyddskläder för industri och sjukvård, avvecklas.

1978 Telub förvärvar det vågtillverkande företaget Stathmos i Jönköping från Kooperativa Förbundet. FFVs dotterbolag Trivab Konfektion i Ängelholm med ca 100 anställda säljs till Eiser-koncernen, varvid FFVs engagemang i konfektionsindustrin upphör. Flertalet av FFVs tvätterier överförs till respektive landsting och primärkommuner.

1979 FFV Företagen bildas som holdingbolag för de två nybildade dotterbolagen FFV Industriprodukter och FFV Allmateriel. FFV förvärvar ammunitionstillverkaren Norma Projektilfabrik med ca 330 anställda, varvid företaget byter namn till FFV Norma. De två sista av FFVs tvätterier avyttras, varvid all verksamhet inom tvätterisektorn upphör.

försvarsindustri

1981 Det helägda amerikanska dotterbolaget Stirling Power Systems överlåts till United Stirling, där FFV har 50% av aktierna. Samefa, ett dotterbolag till Telub, blir ett självständigt dotterbolag inom FFVs bolagsgrupp. FFV förvärvar 70% av aktierna i Aero Systems Engineering, ett amerikanskt företag som tillverkar testutrustningar för flygmotorer.

1982 FFV förvärvar Saab-Scanias tändrörsverksamhet i Sundbyberg med ett fyrtiotal anställda, som därvid byter namn till FFV Mipro. Alfredéen Production i Stockholm som sysslar med mätteknik förvärvas och tillförs FFV Industriprodukter. 1 x l l Ostermans Aero som bl a svarar för civil helikopterservice l l förvärvas från Nitro Nobel. i 1983 Elektronikavdelningen vid FFV Underhåll och division Teknikl konsult inom Telub samlas i ett bolag, FFV Elektronik. Telub blir därvid ett dotterbolag till FFV Elektronik. FFV Industriprodukter byter namn till FFV Cipro. C E Johansson i Eskilstuna, som tillverkar mätutrustningar, förvärvas från Incentive. FFV Allmateriel förvärvar Bastmans Auktioner. FFV Företagen förvärvar samtliga aktier i Swedair Target som bl a tillverkar utrustning för målflygning, och bildar Air Target Sweden.

1984 FFV Transmission bildas som dotterbolag inom FFV Företagen. Företaget övertar transmissionsverksamheten inom FFV Cipro medan övriga delar av Cipro blir ett dotterbolag till FFV Elektronik. FFV Elektronik förvärvar Ergotest i Sundsvall för att komplettera verksamheten på vägningsområdet inom dotterbolaget Telub. FFV Sjövärme bildas för att utveckla det inom FFV Underhåll utvecklade systemet för att ta upp sjövärme. ASE Europe bildas på basis av verksamheten med motortestsystem vid FFV Underhåll. FFV Materialteknik bildas genom att materiallaboratoriet vid FFV Underhåll bryts ut.

3.3.2 Militär produktion

Mer än fyra femtedelar av den militära produktionen vid FFV sker inom affärsverket. Tillverkningen av vapen och ammunition är koncentrerad till försvarsmaterielsektorn, men viss sker

tillverkning

även vid underhållssektorn, vars inriktning främst är på underhåll av

flygplan och helikoptrar.

Verksamheten vid FFV Försvarsmateriel (FFV-F) är

uppdelad på fyra produktsektorer: finkaliber, med inriktning på handeldvapen

som t ex automatkarbiner, grovkaliber, som framför allt omfattar pansarvärnsvapen och minor, torpeder samt krut. FFV-Fs totala fakturering uppgick 1984 till 928 miljoner kr, vilket motsvarade 31% av FFV-koncernens totala Vid de olika enheterna inom

fakturering.

FFV-F arbetade drygt 2 000 anställda under 1984, eller en

knappt

fjärdedel av samtliga anställda inom koncernen. av

Försäljningen

militär materiel uppgick till ca 800 kr.

miljoner

Inom försvarsmaterielsektorn finns även en mindre del civil

produk-

tion. Den är samlad till Gevärsfaktoriet i Eskilstuna

och gav 1984 en försäljning på ca 125 miljoner kronor. I Eskilstuna ligger även sektorns huvudkontor, med bl a en som

utvecklingsavdelning

sysselsätter ett drygt hundratal anställda, framför allt med

utveckling

av grovkalibrig ammunition.

Militära vapen är fortfarande det största affärsområdet vid Gevärsfaktoriet. Den civila produktionen tar emellertid allt större del. Av de 370 anställda som arbetade vid Gevärsfaktoriet 1983 var 60% - eller ca 225 anställda - verksamma med militär

produktion. Tillverkning-

en omfattar två typer av vapen: Carl Gustaf som är

granatgeväret avsett mot i första hand stridsfordon, samt den svenska arméns

nya handeldvapen, automatkarbinen AK 5.

Pansarvärnsvapnet Carl Gustaf- som fått sitt namn efter Gevärsfaktoriets äldre namn, Carl Gustafs stads - har tillverkats

gevärsfaktori

sedan 1940-talet och marknadsförs nu i sin version med

tredje

beteckningen M3. Den första versionen av granatgeväret, vars kaliber är 84 mm, konstruerades av dåvarande

ursprungligen

armétygförvaltningen och anskaffades av den svenska armén i

början

av 1950-talet. Vapnet blev en stor för FFV och man

exportframgång

räknar med att över 60 000 exemplar finns i bruk i ett trettiotal länder. Under senare år har Carl Gustaf helt tillverkats för

exportmarkna-

den. Där marknadsförs det som FFV 550 med flera olika

System

typer av ammunition.

Under 1985 levererar Gevärsfaktoriet de första av den

exemplaren

nya automatkarbinen AK 5 till det svenska försvaret. AK 5, som har en kaliber på 5,56 mm, är en vidareutveckling av ett

belgiskt vapen

och tillverkas av FFV på licens från Nationele.

belgiska Fabrique

Finkaliberenheten inom FFV omfattar förutom Gevärsfaktoriet också Vanäsverken i Karlsborg. Där arbetar ca 260 anställda med tillverkning av finkalibrig ammunition. Dels tillverkas 7,62 mm

försvarsindustri

ammunition till det svenska försvarets äldre handeldvapen, bl a_

automatkarbinen AK 4 och kpist m/58, dels har produktion påbörjats av 5,56 mm ammunition för den nya automatkarbinen AK 5.

Grovkaliberenheten inom FFV-F omfattar Zakrisdalsverken i Karl-

stad, Vingåkersverken i Vingåker, Gällöverken i Bräcke samt en

utvecklingsavdelning i Eskilstuna. Zakrisdalsverken är den största

anläggningen inom FFV-F med ca 680 anställda. Produktionen har

under senare år dominerats av pansarbrytande spränggranatammunition med 84 mm kaliber till Carl Gustaf-systemet. I flera länder

licenstillverkas ammunition till Carl Gustaf, men i samtliga fall

levereras komponenter från FFV.

I Zakrisdal tillverkas också ammunitionen till FFVs lätta

nya

pansarvärnsvapen AT 4, även detta med en kaliber på 84 mm.

F ärdigmontering av AT 4 och tillverkning av ammunitionen sker vid

Zakrisdalsverken. FFV har satsat 60 kr i av

miljoner utvecklingen

AT 4, som inte beställts av det svenska försvaret. Sedan ett par år

tillbaka är det emellertid under utprovning för den amerikanska

krigsmakten, det s k Viper där FFV Replacement Program,

samarbetar med Honeywell. Ett 1 OOO-tal vapen har exporterats till

USA för tester, men något anskaffningsbeslut har ännu inte

i

i fattats.

i

Inom grovkaliberenheten tillverkas dessutom minor, bl a landminor

avsedda mot stridsvagnar och andra fordon. Aktuell är en mina med

i

i beteckningen FFV 028, som beställts av den armén.

västtyska

i

Produktionen av minor är uppdelad mellan Zakrisdalsverken och

i

Vingåkersverken. I Vingåker sker bl a av sprängämnen för

gjutning

I

minorna. Man svarar också för olika moment vid av

tillverkningen

l den pansarbrytande ammunitionen till Carl Gustaf- och AT 4l l systemen.

i

Vid Vingåkersverken tillverkas också rökammunition, bl a för Carl

l

Gustaf-systemet, men också för andra vapensystem. En uppdelning har skett mellan FFV och Bofors när det lys- och rökammu-

gäller

nition, som innebär att FFV svarar för utveckling och av

l tillverkning

rökammunition. Det innebär att FFV också rökammu-

producerar

nition för vapensystem tillverkade av Bofors, bl a för

fältartillerisys-

temet FH 77. Utveckling sker av rökammunition med en

blandning

som förhindrar infraröd strålning (IR) att tränga igenom, avsedda

mot t ex robotar utrustade med IR-målsökare.

Vid Vingåkersverken - där 100 anställda arbetar med militär

knappt

produktion - sker även stöttning, dvs av ammunition, och

förstöring

återvinning av såväl sprängämnen som mekaniska detaljer i ammu-

nitionen. Återvinning av sker även vid

patronhylsor grovkaliberen-

försvarsindustri

hetens anläggning i Gällö utanför Bräcke med ett knappt

tjugotal

anställda.

Vid utvecklingsavdelningen i Eskilstuna - där grovkaliberenheten sysselsätter ca 100 anställda- sker bl a utveckling på uppdrag från den svenska armén - av ny s k slutfasstyrd ammunition för

granatkastare.

Projektilen, med en kaliber på 120 mm, är avsedd mot stridsvagnar och har bl a en IR-målsökare. Projektet, som går under

beteckningen

Strix, bedrivs i samarbete med Saab Missiles och beräknas resultera i produktion först i början av 90-talet.

Torpedverkstaden i Motala är den enda i Sverige för

anläggningen

tillverkning av torpeder. Där arbetar 300 anställda med två

drygt

typer av torpeder. Det ena är en målsökande med beteck-

torped

ningen Tp 613 för torpedbåtar och ubåtar, avsedd att användas mot ytfartyg. Man tillverkar dessutom en trådstyrd och mâlsökande

ubåtsjaktstorped med beteckningen Tp 42. En version av denna

torped, Tp 427, kan fällas från helikopter. Det är bara ett mindre antal länder som utvecklar och tillverkar FFV samarbetar

torpeder.

med Norge och Danmark i utvecklingsarbetet och det är framför allt till dessa länder export sker från För att förstärka

Torpedverkstaden. sina utvecklingsresurser på torpedområdet förvärvade FFV under

1982 ett mindre utvecklingsbolag, Amlab, som sedan flera år

sysslat

med mälsökare för marinens torpeder.

FFV är självförsörjande på krut. sker vid Åkers Tillverkningen

krutbruk utanför Strängnäs. Där är ett 90-tal anställda verksamma med produktion av krut. För närvarande sker av nya typer

utveckling av krut för granatkastare och finkalibrig ammunition.

FFV Underhåll (FFV-U) hade 1984 en total 981

fakturering på

kr, varav ca 875 kr - dvs 89% - militära

miljoner miljoner avsåg

leveranser. sysselsättningen totalt till nära 3 000 anställda.

uppgick

Inriktningen är på flygunderhåll och den militära verksamheten är

uppdelad på fyra divisioner: flygteknik, som omfattar själva flyg-

planskroppen med alla mekaniska och hydrauliska system, avionik, som omfattar flygplanens elektroniska system, motor och basmateriel.

Tyngdpunkten ligger på underhåll av det svenska flygvapnets

flygplan och flygbaser. Detta svarar för ca 40% av inom

omsättningen

FFV-U. I takt med att antalet flygplan reduceras och nya flygplanstyper med lägre underhållsbehov introduceras - framför allt JASsystemet - kommer denna del av verksamheten att minska.

Omkring

20% av försäljningen avser tekniska åt försvarets

konsulttjänster

materielverk (FMV) i samband med utveckling av nya flygplan eller

modifieringsarbete på äldre flygplanstyper. Ytterligare tio procent av

omsättningen avser tillverkning av i samband med modifie-

detaljer ring av äldre flygplanstyper. svarar Sammanfattningsvis tillverkning

och tjänster för det svenska flygvapnets räkning för ca 70% av

omsättningen.

I Arboga, där FFV-U sysselsätter drygt 1 700 anställda, dominerar underhållet av flygmotorer. Arboga är den största enheten inom FFV-U och svarar för två tredjedelar av sektorns militära fakturering. Motordivisionen, som helt är koncentrerad till Arboga, har en

omsättning på ca 300 miljoner kr, varav underhållet på Viggen-

motorn - som är extremt underhållsintensiv - svarar för två tredjedelar. Resterande tredjedel avser ett tiotal andra motorer till

framför allt flygplan och helikoptrar.

Även divisionerna för och avionik har verk-

flygteknik betydande

samhet i Arboga. Där utvecklas och tillverkas bl a testutrustningar för Viggen-systemet. Ett drygt 100-tal anställda arbetar med utveck-

ling och tillverkning av flygburna kapslar. Dessa, som sedan mitten

av 70-talet är den stora exportprodukten från FFV-U, monteras

under flygplansvingarna på lättare flygplan. Dels tillverkas kapslar

med utrustning för taktisk spaning, som t ex Red Baron som med hjälp av infrarött ljus gör den taktiska flygspaningen oberoende av dagsljus, dels kapslar av s k UNI POD-typ, som kan användas för bl a

montage av vapenutrustning eller rökskyddsutrustning. En annan produkt från Arboga-enheten är träffindikeringsutrustning för mål-

flygning.

I Malmslätt utanför Linköping, där FFV-U sysselsätter nära 1 000 anställda med militär verksamhet, är tonvikten på underhåll av själva flygplanskroppen med tillhörande system. En betydande del av verksamheten utgörs också av ändringar och modifieringar av flygplan och helikoptrar. Inom ramen för avionik-divisionen utvecklas och tillverkas simulatorer för flygarutbildning.

Den tredje större enheten inom FFV-U i Östersund. Där

ligger

arbetade 1983 ca 230 anställda med underhåll av framför allt flygvapnets basmateriel. Vid sidan om underhåll tillverkas även flygfältsbelysningar, bl a för exportmarknaden. På grund av minskade försvarsbeställningar har verkstaden i Östersund under senare tid fått en ny inriktning. Den är nu framför allt för

prototypverkstad ..___...__ w_u...

underhållssektorn.

Företagen inom den s k - med FFV som

bolagsgruppen Företagen

moderbolag - hade 1984 en militär som till ca 330

fakturering uppgick

miljoner kr. Det är sju bolag inom gruppen som i större eller mindre utsträckning sysslar med försvarsmateriel: FFV Elektronik, FFV Mipro, Air Target Sweden, Ostermans Aero, FFV Norma, amerikanska Aero Systems och det FFV Material-

Engineering nybildade

teknik.

Den militära verksamheten inom FFV Elektronik är koncentrerad till divisionen Anläggning och Radar. Denna organiserades under 1983, bl a genom att FFV Elektronik övertog underhållet markburen ,

på .

elektronik från .,..._..,,,L.._k_.,,.._mma.,__,km_._,a..

FFV-U. Divisionen har sin ledning och merparten av sin verksamhet i

Arboga.

, FFV i Elektronik hade 1984 en omsättning på 427 kr, varav

miljoner

4 drygt hälften avsåg militära leveranser.

Företaget projekterar, .

installerar och sätter radarstationer i drift. Vissa .._,.

specialanläggningar

u, tillverkas i egna verkstäder, där man också underhåller radarutrust- N ningar. . Den tekniska konsultverksamheten, som i Telub,

tidigare ingick ,

svarar division Teknikkonsult i för. Man medverkar i flertalet

Växjö

av de studier och projekt som är inom det svenska försvaret

på gång

avseende framtida kommunikations- och

ledningssystem.

FFV Mipro med ett 30-tal anställda i utanför Stockholm

Sundbyberg

är helt inriktat och av och

på utveckling tillverkning säkringssystem

tändanordningar för ammunition samt verkansdelar för olika vapensystem. Under senare år har man arbetat med av bl a

tillverkning sprängkapselsäkringar för artilleriammunition och tändsystemet till

antiubåtsgranaten Elma. Under 1984 uppgick den fakturerade

försäljningen till 11 miljoner kr.

Air Target Sweden omsätter 12 kr och har ett 30-tal

miljoner knappt

anställda. Företaget är för

specialiserat på utrustning målflygning

mot såväl flygburna som markbundna mål. Produkterna omfattar såväl mekanisk som elektronisk t ex vinchar,

utrustning, mottagar-

stationer samt olika slag av

indikatorutrustning.

Ostermans Aero säljer utrustning för flygplan och helikoptrar och har

en verkstad för helikopterunderhåll. Verksamheten är i huvudsak civilt inriktad men fr 0 m 1985 kommer en del av försvarets helikopterunderhåll att ske vid Ostermans. FFV Norma i Åmotsfors tillverkar främst för civilt

pistolammunition

bruk, men har också en mindre militär tillverkning. Man producerar kanonhylsor och patronhylsor för bl a FFV och Bofors. Det amerikanska företaget Aero Systems Engineering (ASE) hade 1984 en fakturerad försäljning på 102 miljoner kr och ca 150

anställda. Företaget levererar provutrustningar för jetmotorer, bl a

till militära förband och verkstäder. Under senare år har man levererat s k hush houses - små där

hangarliknande byggnader,

kan rullas in och motortester kan utföras - till det

stridsflygplan amerikanska flygvapnet.

FFV äger vidare 20% av aktierna i Industrigruppen JAS, och deltar

genom FFV Underhåll i utvecklingen av underhållsutrustning för

JAS 39 Gripen.

United Stirling, där FFV äger hälften av aktierna, arbetar med

utveckling av stirling-motorn, bl a för användning i ubåtar. Projektet,

som bedrivs inom ramen för företaget Sub Power tillsammans med Kockums, gäller ett luftoberoende tillsatsmaskineri för framtida ubåtar.

3.3.3¶Civil

produktion

FFV sålde 1984 civila produkter för 1 080 kr, dvs 36% av

miljoner

koncernens hela omsättning. En mindre del härav, ca 260 miljoner kr, avsåg leveranser från affärsverket. Den större delen, 820 miljoner kr, härrörde från de olika företagen i koncernens bolagsgrupp.

Den civila produktionen inom FFV Försvarsmateriel är koncentrerad till Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Under 1983 uppgick de civila leveranserna till 120 miljoner kr. Den civila verksamheten sysselsatte ca 140 anställda, eller ungefär 30% av Gevärsfaktoriets anställda. Vid sidan om den militära

vapentillverkningen produceras vapen och

tillbehör för jakt och skytte. Under senare år är det emellertid tre andra civila verksamheter som fått ett allt större utrymme. Som enda underleverantör tillverkar man styrspindelhus till Saab

personbilar.

Vidare produceras rattstänger till Volvo. tillverkas delar till

Slutligen

Tetra Pak-maskiner, dvs maskiner för av där

förpackning drycker,

Gevärsfaktoriet svarar för motsvarande en tredjedel av arbetet på maskinerna.

försvarsindustri

Vid FFV Underhåll svarar den civila verksamheten för mellan 10 och 15% av omsättningen. Under 1984 fakturerade man civila

tjänster

och produkter för ca 110 kr. Totalt är nära 400 anställda

miljoner

verksamma med civil produktion vid i

anläggningarna Arboga,

Linköping och Östersund.

Tonvikten på den civila sidan också Bland

ligger på flygunderhåll.

annat har man kontrakt underhållet av Fokker F 28

på Linjeflygs

samt Swedairs och andra användares Saab-Fairchild

europeiska

SF 340. På det senare har man också underhållet av General

planet

Electrics motor CT 7, det första civila motorunderhålls-

projektet på

området för FFV. På det civila området satsar man också

på flygplatsteknik, bl a flygfältsbelysningar.

FFV Materialteknik, underhållssektorns materiellaboratori-

tidigare

um, omsatte 1984 totalt 20 miljoner kr. En mindre del av faktureringen avsåg civila kunder. Två teknikområden där man gör

betydande satsningar gäller pulvermetallurgi och lindning av fiberarmerade kompositer.

Inom bolagsgruppen är så gott som verksamma med

samtliga företag

civil produktion. FFV Elektronik - med Telub och

dotterbolagen

Cipro - hade 1984 en civil som till ca 200

fakturering, uppgick

miljoner kr, vilket motsvarade 47% av den totala

faktureringen.

Telub levererar bl a med nära militär till civila

utrustning anknytning

kunder, t ex kustradiostationer. Verksamheten inom är

företaget

emellertid allt mer civilt orienterad. En del avser underhåll och

viktig reparationer på datorer och kringutrustning. Inom divisionen för

teknikinformation har man också en växande del teknisk dokumentation för andra kunder än försvaret. Man också

producerar

utbildning, bl a inom dataområdet. Men Telub har också en sektor som sysslar med industriell inriktad främst

produktion, på produkter

för industriell Man tillverkar vidare och

Vägning. trafiksignaler

monterar kretskort. Cipro är fordonselektronik och

specialiserat på

arbetar framför allt med mikrodatorbaserad elektronik och olika

elektroniksystem för fordon.

FFV Allmateriel från och kommu-

säljer överskottsprodukter statliga

nala uppdragsgivare, men även och från den

restpartier dylikt privata

marknaden. Man sysslar också med viss

återvinningsverksamhet.

Faktureringen uppgick 1984 till 204 miljoner kr och man sysselsatte totalt 165 anställda på sex orter.

Samefa i Kungsör är specialiserat rikt- och för på mätutrustningar

personbilar och Caroliner är en

motorcyklar. Huvudprodukten

riktbänk för krockskadade bilar, som framför allt

säljs på export-

marknaden. Försäljningen uppgick 1984 till 112 kr - varav

miljoner

88% export - och man sysselsatte 175 anställda.

Möjligheter

C E Johansson tillverkar produkter för precisionsmätning. Det gäller

allt från handmätdon till datorstyrda mätmaskiner. Företaget sysselsätter 310 anställda, framför allt i Eskilstuna, och hade 1984 en

omsättning på 127 miljoner kr, varav två tredjedelar gick på

export. FFV Norma producerar främst ammunition för jakt och skytte, avsedd för gevär och pistol. Sammanlagt tillverkas ett femtiotal olika kalibrar vid fabriken i Åmotfors, där 270 anställda arbetar. Omsättningen uppgick 1984 till 83 miljoner kr, varav över 90% avsåg civila

produkter.

Ostermans Aero är generalagent för två amerikanska helikoptertillverkare - Bell och Robinson - samt för den västtyska flygplanstillj verkaren Dornier och en rad andra komponenttillverkare inom

i

flygområdet. Man sysslar främst med underhåll av helikoptrar och

i

har även en viss helikopterservice och utbildningsverksamhet.

Omsättningen, som till ca 90% är civil, uppgick 1984 till 65 miljoner kr och företaget sysselsatte ett knappt hundratal anställda i Barkarby utanför Stockholm.

FFV Transmission utvecklar och tillverkar den s k ETP-bussningen, ett friktionsförband för att förbinda axlar och nav framför allt för , industriellt bruk. Under 1984 uppgick den fakturerade försäljningen till 19 kr och man ett 20-tal anställda i

miljoner sysselsatte Linköping.

En stor del av produktionen sker emellertid vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Inom området civilt flygunderhåll arbetar också det amerikanska

dotterbolaget Aero Systems Engineering (ASE). Man producerar bl a

j anläggningar för motorprovningar för trafikflygbolag. Drygt hälften av omsättningen 1984 på 102 miljoner kr avsåg civila produkter. Dess

nybildade svenska dotterbolag ASE Europe, vars verksamhet bl a bygger på tekniken för motortester vid FFV Underhåll i Arboga, är framför allt inriktat på den europeiska marknaden för motortester.

FFV Sjövärme är ytterligare ett nybildat bolag med ett förflutet i

underhållssektorn. Företaget levererar värmepumpanläggningar som bygger på tillvaratagande av energi från sjöar.

United Stirling - med FFV som hälftendelägare - utvecklar stirling-

motorer också för civilt bruk. Bland annat har man ett samarbetsavtal med amerikanska McDonnell Douglas om soldrivna kraftstationer.

United Stirling ansvarar för utveckling och produktion av själva

kraftstationen. Det andra civila projektet gäller anpassning av en stirlingmotor som drivkälla för naturgasdrivna värmepumpar, ett projekt i samarbete med amerikanska Gas Research Institute.

försvarsindustri

Utvecklingsarbetet på en stirlingmotor för undervattensbruk kan

även få tillämpningar utanför det militära bl a för området, offshoreindustrin.

3.3.4 Försvarsberoende

Försvarsberoendet koncernnivå

på

Uppgifter om hur många som arbetar med försvarsmateriel inom FFV normalt sett inte i koncernens

publiceras årsredovisning.

Direkta uppgifter härom finns bara för 1980 och 1983

tillgängliga

genom de enkätundersökningar som genomförts. dessa

Enligt

arbetade 5 765 anställda med militär produktion vid FFV 1980 och tre år senare 5 717 anställda.

I enkäterna lämnades om vid de inhemska

uppgifter sysselsättningen

arbetsställen, där försvarsmateriel producerades i

någon betydande

utsträckning. För att få fram den totala med

sysselsättningen

försvarsmateriel inom koncernen har från enkätunder-

uppgifterna sökningarna måst kompletterats. Det FFV som vid gäller Norma,

sidan av sin tillverkning av ammunition för jakt och sport också har en viss militär produktion. Det också det amerikanska dotterfö-

gäller

retaget Aero Systems Engineering (ASE), som tillverkar

utrustning

för flygmotortester och förvärvades av FFV 1982. FFV Norma omfattades inte av 1980 års Varken FFV Norma eller

undersökning.

ASE ingick i 1983 års enkät.

Efter att dessa kompletteringar har den totala

gjorts sysselsättningen

med försvarsmateriel inom FFV-koncernen - som av tabell

framgår i

3.15 -för 1980 beräknats till 5 860 anställda samt för 1983 till 5 912 anställda. Hela den militära 1980 koncernens

sysselsättningen avsåg

anläggningar i Sverige. 1983 beräknas 5 752 anställda vid FFVs inhemska anläggningar ha arbetat med försvarsmateriel och 160 utomlands.

I tabell 3.16 redovisas försvarsberoendet 1980 och 1983, mätt som antalet anställda sysselsatta med försvarsmateriel av det i procent totala antalet anställda, räknat dels hela dels på koncernen, på enheterna inom landet. Där framgår att 77% av koncernens anställda 1980 sysslade med militär produktion och att denna andel 1983 hade sjunkit till 71%. Genom att FFV 1980 bara hade ett 50-tal anställda utomlands blir även andelen anställda detta år med försvarsmateriel vid koncernens enheter inom landet 77%. 1983 - efter tillkomsten av ASE, utomlands som är det enda producerande dotterföretaget uppgick andelen som arbetade med militär materiel vid koncernens

Tabell 3.15 FFV-koncernen: antal sysselsatta med försvarsmateriel vid olika arbetsställen 1980 och 1983, personår

1980 1983 FFV Försvarsmateriel

i

Air Target Sweden 30

i

Källor: Civil produktion i försvarsindustrin, Ds I 1982:1; Med sikte på nedmstning,

g

l SOU 1984:62; FFV Årsredovisning 1979/80 respektive 1983.

*

uppskattning

i

E Anm.: FFV Norma omfattades inte av vare sig 1980 års eller 1983 års enkät. Företaget

tillverkar emellertid ammunition även för militärt bruk, bl a kanonhylsor. Under 1980

i

j uppgick den militära försäljningen till 21 miljoner kr, vilket var 29% av faktureringen. “

Omräknat till antal anställda blir detta ca 95 anställda som 1980 sysslade med j. försvarsmateriel. Under 1983 sjönk efterfrågan på kanonhylsor, vilket bl a ledde till att g sysselsättningen vid FFV Norma reducerades med ett 50-tal personer. Den militära r

försäljningen detta år uppgick till ca 10 miljoner kr, eller 13% av faktureringen, vilket

omräknat i antal anställda blir ca 35 anställda, som sysslade med försvarsmateriel.

Uppgifterna för 1983 om den militära sysselsättningen vid det amerikanska dotterbo-

laget Aero Systems Engineering är uppskattade. Produktionen av försvarsmateriel

gällde framför allt s k ”hush houses” för det amerikanska flygvapnet och var

koncentrerad till dotterbolaget ASE Texas Inc, som sysselsatte ca 160 anställda.

inhemska enheter till 72%, dvs bara en mindre skillnad jämfört med

andelen för koncernen som helhet.

Någon mer exakt av FFV-koncernens försäljning mellan

fördelning

militära och civila produkter har bara redovisats fr 0 m verksamhets-

året 1979/80. Detta år svarade den militära försäljningen för 77% av

koncernens hela fakturerade försäljning. Som framgår av tabell 3.17

har den militära andelen sedan dess sjunkit successivt för att 1984

uppgå till 64%.

i

182 Möjligheter till omställning inom svensk försvarsindustri

ä

Tabell 3.16 FF V-koncernen: antal anställda, totalt respektive med försvarsmateriel, inom koncernen som helhet samt i Sverige, 1980 och 1983, personår/heltidsanställda

1980 1983 1

Hela koncernen

Sverige

Kommentar: Vid beräkning av antalet anställda i Sverige 1980 - en uppgift som ej redovisats av FFV - har antalet anställda vid FFV i utlandet uppskattats till 50 anställ- g da.

g

* Källa: se tabell 3.15.

För att försvarsberoendets över en -

belysa utveckling längre period

från av 1970-talet - måste mer

exempelvis början approximativa

metoder användas. En möjlighet är att- som i 3.15 - se hur stor

figur

andel av koncernens sysselsättning som FFV

respektive försäljning

Försvarsmateriel och FFV Underhåll tillsammans har under respektive år. Dessa två enheter svarar för den övervägande delen av koncernens militära produktion. 1980 arbetade 86% av dem som var verksamma med försvarsmateriel inom FFV vid de två sektorerna. 1983 hadeandelen sjunkit till 80%. Över 90% av inom

produktionen

FFV Försvarsmateriel FFV Underhåll avser dessutom

respektive

försvarsmateriel. Även om över tiden en allt större andel av den militära produktionen inom FFV-koncernen återfinns utanför bolagsgruppen och en allt större andel av inom

produktionen

affärsverket är civilt orienterad, ger ändå 3.15 en viss

figur vägledning

när det gäller den mer långsiktiga av försvarsberoendet

utvecklingen

Tabell 3.17 FFV-koncernen: fakturerad försäljning, totalt respektive försvarsmateriel, 1980 - 1984, miljoner kr samt andel i procent

Källa: FFV, årsredovisningar, 1979/80-1984. Kommentar: Siffroma för 1980 avser två tredjedelar av det till 18 månader förlängda verksamhetsåret 1979/80.

% Försäljning

90 80 70 60 50 40 30 20 10 Ä 0

75/76 77/78 1980 1982 1984 1973/74

% Sysselsättning 100 90 i 80 70 60 50 40 30 20 10 0 | 1973/74 75/76 77/ 78 1980 1982 1984 Figur3.15 FFV Försvarsmateriel och HW Underhåll: sysselsättning och försäljning som andel av FFV -koncernens totala sysselsättning och försäljning, 1973/74 - resp 1975/76 - 1984, procent

inom FFV-koncernen. Däremot visar figuren inte på försvarsberoendets utan en konstant - och av allt att döma växande -

nivå, ger underskattning av koncernens militära beroende. Det framgår av figur 3.15, att de två militärt dominerade enheterna inom koncernen i mitten av 70-talet svarade för omkring två tredjedelar av dess sysselsättning. 1977/78 steg den militära andelen kraftigt och uppgick till nära 77%. Därefter sjönk den och stabiliserade sig under de kommande åren kring 71 - 72% för att sedan åter sjunka 1983.

Kurvan över de bägge enheternas andel av koncernens

försäljning

följer i stort samma mönster, om än något förskjutet i tiden och med ännu större variationer. Den av försvarsbero-

kraftiga minskningen

endet i mitten av 70-talet är emellertid till viss del missvisande. Den beror på att Telub vid denna tid tillfördes koncernen och minst hälften av Telubs produktion är militär.

Ökningen av det militära beroendet mot slutet av 70-talet - som tar

i 1977/78 och i 1978/79 -

sig uttryck sysselsättningen försäljningen

förklaras till större delen av att FFV avvecklade sin av

tillverkning

konfektion och sin tvätteriverksamhet. Sedan har det militära beroendet trendmässigt minskat, vilket förklaras av framför allt de förvärv som FFV gjort av civilt orienterade

företag.

Frånvaron av en över tiden enhetlig såväl när det

redovisning, gäller

antalet anställda som fakturerad gör det svårt att bedöma

försäljning,

försvarsberoendets utveckling sedan 1970-talets början och framåt. Av allt att döma nådde försvarsberoendet en under

perioden

maximal nivå i slutet av 70-talet, när tvätteriverksamheten och konfektionsindustrin avvecklats och Telub införlivats i koncernen. Sedan dess har det militära beroendet koncernnivå minskat,

på

framför allt genom att civilt dominerade förvärvats.

nya företag

Försvarsberoendet på lokal nivå

Inom FFV-koncernen sker utveckling, och underhåll av

produktion

försvarsmateriel i fjorton olika kommuner runt om i landet, vilket framgår av tabell 3.18.

I tabell 3.19 har uppgifterna för 1980 och 1983 om den lokala militära

sysselsättningen inom FFV ställts mot den totala sysselsättningen

inom koncernen på respektive ort. På så sätt erhålls ett mått på företagets lokala försvarsberoende.

På fyra av de tio orter, där FFV sysselsätter mer än femtio anställda, är verksamheten helt inriktad militär I

på produktion. Karlsborg,

Vingåker och Karlstad finns vid sidan om de som

anläggningar

tillverkar ammunition ingen civil verksamhet. Den mycket

begrän-

sade civila produktion som fanns inom ramen för de militära anläggningarna 1980 har nu helt eller i det närmaste helt avvecklats. Detsamma gäller Torpedverkstaden i Motala. Den enda av dessa anläggningar som under senare år haft någon civil

självständig

produktion är Zakrisdalsverken i Karlstad. I av 1980-talet

början kompletterade man den militära produktionen med tillverkning av tryckluftsmunstycken, en verksamhet som avyttrades under 1983. I

- och

övriga anläggningar Vanäsverken, Vingåkersverken Torped-

verkstaden - har den civila under

mycket begränsade produktionen

Tabell 3.18 FFV-koncernen: arbetsställen i Sverige med utveckling, produktion och underhåll av försvarsmateriel 1983

Kommun Företag/enhet Antal syssel- Verksamhetens huvudsakliga inriktning

satta med

försvars-

materiel

Arboga FFV Underhåll underhåll av flygmotorer; testutrustningar, flygbuma

2076 kapslar

FFV Elektronik i underhåll av markburen elektronik; radarstationer

Linköping FFV Underhåll 1 003 underhåll av flygplan; simulatorer, materiallaborato-

num Karlstad FFV-F Zakrisdalsverken 720 grovkalibrig ammunition Eskilstuna FFV Huvudkontor m m gemensam administration; utveckling av vapen och

432 ammunition

FFV-F Gevärsfaktoriet l vapen

Växjö FFV Elektronik 349 studier och projektering av kommunikationssystem Motala FFV-F Torpedverkstaden 316 torpeder Karlsborg FFV-F Vanäsverken 260 ñnkalibrig ammunition Östersund FFV Underhåll 184 underhåll av basmateiiel; flygfältsbelysningar Strängnäs FFV-F Åkers krutbruk 100 krut Vingåker FFV-F Vingåkersverken 92 grovkalibrig ammunition; störtning Åmotsfors FFV Norma 35 hylsor till ammunition Sundbyberg FFV Mipro 33 tändanordningar och säkringssystem för ammunition Stockholm Air Target Sweden 30 utrustning för måltlygning Bräcke FFV-F Gällöverken 21 återvinning av ammunition

Källa: utredningens enkätundersökning.

Tabell 3.19 FFV-koncernen: andel sysselsatta med försvarsmateriel vid arbetsställen med över 50 anställda, 1980 och 1983

Källa: se tabell 3.15. Kommentar: Totalsiffroma för Linköping, Eskilstuna och Växjö avseende 1980 samt för Eskilsnma och Växjö 1983 är uppskattade. De i enkätsvaren lämnade uppgifterna inkluderar inte de helt civila enheter som är lokaliserade till de tre orterna.

vissa år antingen gällt ammunition för civila ändamål inom

(som

koncernen nu är koncentrerad till FFV Norma) eller av

legoarbeten

mindre omfattning för att fylla ut i svackorna mellan

kapaciteten

olika militära projekt. Detsamma verksamheten vid Åkers

gäller

krutbruk i Strängnäs.

På ytterligare fyra orter är den militära verksamheten

visserligen

dominerande, men en självständig, civil produktion finns som ett komplement. Det gäller Arboga, där FFV Underhåll och det nybildade ASE Europe försöker bredda verksamheten med bl a civilt flygmotorunderhåll. Det finns all anledning att anta, att försvarsberoendet vid i håller att minska -

anläggningarna Arboga på ytterligare

\ från den höga nivån på 93% - som en följd av det sikt minskande

på

underhållet av flygvapnets motorer och av de civila å

satsningarna.

i Även vid de två andra enheterna inom FFV Underhåll- i

Linköping

och Östersund- finns i 1

ansträngningar att öka den civila produktionen. l

å I har emellertid inom andra helt civila å

Linköping sysselsättningen

enheter minskat kraftigt mellan 1980 och 1983, vilket

dragit upp det lokala försvarsberoendet i I Östersund minskade för-

Linköping.

svarsberoendet kraftigt mellan 1980 och 1983, bl a som en av de

följd satsningar som gjorts på civila projekt.

På de tio orter där FFV har betydande militär är det

produktion

således endast i Växjö och Eskilstuna, där den militära verksamheten inte dominerar. I Växjö har FFV Elektronik

genom dotterbolaget

Telub en betydande civil konsult- och informationsverksamhet som växer relativt sett. Utvecklingen från militär till civil är

produktion

emellertid mest iögonenfallande när det gäller Eskilstuna. Där

ligger

bl a huvudkontoret och vapenfabriken Gevärsfaktoriet.

Det finns i huvudsak två förklaringar till att försvarsberoendet för FFV i Eskilstuna minskat från 81% till 43% mellan 1980 och 1983. För det första har man från FFVs sida koncentrerat sina civila satsningar inom FFV Försvarsmateriel till just Gevärsfaktoriet.

Samtidigt som tillverkningen av vapen sjunkit har de civila projekten

-

styrspindlar till Saab-Scania, styrstänger till Volvo, delar till Tetra Pak-maskiner och s k ETP-bussningar - vuxit. Vid Gevärsfaktoriet

arbetade 1980 totalt 315 av de 388 anställda med militär produktion, dvs 81%. Tre år senare hade vid Gevärsfaktoriet

sysselsättningen

ökat till 367 anställda, men då arbetade bara 225 - eller 61% - med produktion av försvarsmateriel.

För det andra förvärvade FFV under 1983 ett renodlat civilt i

företag

Eskilstuna - C E Johansson - med ca 300 anställda. Denna

breddning

av den civila basen i Eskilstuna gjorde för FFV s del att den

tidigare

lokala militära dominansen förbyttes i en civil dominans.

försvarsindustri

kan noteras, att försvarsberoendet är -

Avslutningsvis mycket högt

totalt eller närmar sig 100% -i som FFV

samtliga anläggningar ingåri

Försvarsmateriel, utom Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. På av

ingen

dessa orter - Motala och -

Karlsborg, Vingåker, Karlstad, Strängnäs

finns heller andra anläggningar inom koncernen som

kompletterar företagets militära produktion och skulle kunna kompensera ett

bortfall i militära På andra orter, där försvarsberoen-

beställningar.

det är högt- Arboga, Linköping och Östersund med över 80% militär

- finns en strävan att öka den produktion civila andelen av produktionen, som redan gett vissa resultat.

I

l 3.3.5 Exportberoende

FFV ar en av de storsta exportorerna av försvarsmateriel fran j Sverige. Med en militär export 1984 på 582 kr- varav ca 530

miljoner

miljoner från inhemska - svarar FFV för en

I producenter ungefär fjärdedel av den svenska krigsmaterielexporten. Sett från ett

koncernperspektiv är FFV emellertid i sin militära bara i

produktion

begränsad utsträckning beroende av export. 1984 gick 30% av försäljningen på export. Av de drygt 5 700 anställda, som 1983 arbetade med försvarsmateriel vid koncernens i

anläggningar

Sverige, arbetade bara 978 - eller 17% - med Det var en

export.

från då 1 154 anställda - eller 20% av dem som

minskning 1980,

arbetade med försvarsmateriel - var med

sysselsatta export.

Tabell 3.20 FFV-koncernen: sysselsatta med försvarsmateriel för export vid olika inhemska arbetsställen 1980 och 1983. Antal personår respektive andel i procent av totalt antal sysselsatta med försvarsmateriel

FFV Underhåll

FFV Elektronik/Telub

Källa: se tabell 3.15.

Som framgår av tabell 3.20 varierar exportberoendet kraftigt mellan olika arbetsställen. Det är framför allt de två där

anläggningar

grovkalibrig ammunition tillverkas, Vingåkersverken och Zakrisdalsverken, som har ett högt exportberoende. 1983 arbetade tre fjärdedelar av de anställda vid dessa ammunitionsfabriker med exportleveranser. Det gällde framför allt 84 mm granater till pansarvärnssystemet FFV 550 Carl Gustaf. Produktionen för exportmarknaden är för övrigt så koncentrerad inom FFV, att Zakrisdalsverken i Karlstad svarade för mer än hälften av koncernens sysselsättning med försvarsmateriel för export. Vid övriga anläggningar inom FFV Försvarsmateriel är beroendet av militär export lägre. Vid t ex Gevärsfaktoriet i Eskilstuna och vid Åkers krutbruk är bara drygt en fjärdedel av dem som arbetar med försvarsmateriel sysselsatta med export. Ännu lägre är

exportbero-

endet vid Torpedverkstaden i Motala och Vanäsverken i

Karlsborg,

där bara 10% respektive 14% av de anställda

producerade för export. Vid flera av anläggningarna, framför allt Torpedverkstaden och

Åkers krutbruk, minskade dessutom mel-

exportberoendet kraftigt

lan 1980 och 1983.

Den militära exporten från FFV Underhåll och FFV Elektronik är

mindre betydelsefull ur beroendesynpunkt. Det rör bara om sig några

enstaka procent av dem som arbetar med försvarsmateriel vid de olika anläggningarna. Vid t ex FFV Underhåll i som är det

Arboga,

största enskilda arbetsstället inom FFV-koncernen, arbetade 1983 ett drygt 50-tal anställda - endast 3% - med Det är framför allt

export. inriktningen hos FFV Underhåll mot det svenska försvaret, som drar ner FF V-koncernens beroende av militär export. FFV Försvarsmateriel, som 1983 svarade för tre fjärdedelar av koncernens

sysselsätt-

ning med försvarsmateriel för export, hade samma år ett

exportbe-

roende - mätt - 38%.

på sysselsättningen på

Det är först fr o rn 1982 som FFV anger hur stor koncernens totala export av försvarsmateriel är. Året därpå började man dessutom redovisa hur den militära exporten fördelar sig på affärsverket och på

företagen i bolagsgruppen. Som framgår av tabell 3.21 uppgick

koncernens totala export av försvarsmateriel till 582 miljoner kr under 1984, vilket var 30% av hela den militära försäljningen. Affärsverket svarade för nästan hela denna militära export, eller 523

miljoner kr, medan företagen i bolagsgruppen endast stod för 59 miljoner kr.

Hur den militära exporten fördelar sig inom affärsverket mellan FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll samt inom bolagsgruppen

-

,.

_.§*Iju›N-.:',:.

Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

Tabell 3.21 FF V-koncernen: export av försvarsmateriel, totalt respektive fördelad på affärsverket och bolagsgruppen, 1982 - 1984. Miljoner kr samt andel av försäljning av försvarsmateriel

mellan de olika företagen finns inte redovisat. När det

gäller

affärsverket redovisar emellertid FFV sedan verksamhetsåret 1976/ 77 hur stor den totala varit för

försäljningen på exportmarknaden

FFV Försvarsmateriel FFV Underhåll.

respektive

Inom bolagsgruppen är den militära Vid

exporten mycket begränsad.

sidan om amerikanska ASE, som under de två senaste åren svarat för merparten av bolagsgruppens militära utanför

försäljning Sveriges

gränser, är det bara Air Sweden som i

Target någon betydande grad

är exportinriktat. Av dess totala 1984 12 kr

försäljning på miljoner

gick 80% på export.

I figur 3.16 beskrivs hur de sektorernas var och en

bägge exportandel,

för och tillsammans, varierat över åren. Det där att en

sig framgår avgörande förändring i exportberoendet inträffade under verksam-

hetsåret 1979/80. För FFV Försvarsmateriel ökade

exportandelen

detta år från 37% till 61%. Sedan dess har

exportandelen visserligen

sjunkit, men har under de tre senaste åren ändå 50%,

legat kring

jämfört med åren före 1976/77, då bara en av

omkring tredjedel produktionen exporterades. Under 1984 gick 53% av försäljningen

på export.

För FFV Underhåll har exportandelen under hela perioden

legat

under 10%, utom 1983, då exportens andel av försäljningen

tillfälligt

steg till 14%. Under 1984 exporterade underhållssektorn bara 7% av

sin produktion.

För affärsverket som helhet har exportandelen varierat

enligt ungefär

samma mönster som för FFV Försvarsmateriel. Under 1984

gick

således 30% av affärsverkets produktion på export.

I figur 3.17 har värdena de inhemska leveranserna

på och exporten räknats om till fasta priser. Där att till det

framgår, försäljningen

°/0 Försvarsmateriel 100 90 80

. 70 60 50 40 30 20 10 O i 1976/77 77/78 78/79 79/80 1981 1982 1983 1984 i °/o Underhå 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1976/77 77/78 78/79 79/80 1981 1982 1983 1984 °/° Sammanlagt 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 1976/77 77/78 78/79 79/80 1981 1982 1983 1984 Figur 3.16 FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll: exportens andel av försäljningen av försvarsmateriel 1976/77 - 1984, procent

Möjligheter till inom svensk 191 omställning försvarsindustri

Miljoner kr, 1984 års priser 1600 1500 1400 1300

1200 1100

1 000 900 I 1 800

i

g 600 500

1 400 i 300

200 100 0 1976/77 77/78 78/79 1980*) 1981 1982 1983 1984 0000 Inhemska leveranser j Export *) Omröknat till 2/3 av det till 18 månader förlängda verksamhetsåret 1979/80.

Figur 3.17 FFV Försvarsmateriel och FFV Underhåll: inhemska leveranser respektive export 1976/77 - 1984. Miljoner kr, 1984 års priser

svenska försvaret varit relativt konstant under åren sedan 1976/77, medan exporten i reala värden närapå fördubblats. Variationerna i exportandelen under -inklusive dess -

perioden trendmässiga ökning

förklaras således nästan helt av

förändringar i exporten.

Pansarvärnssystemet FFV 550 Carl Gustaf svarar för den

övervägan-

de delen av den militära finns i ett stort antal länder exporten. Vapnet och dess främsta marknad under senare år återfinns i världen.

tredje Andra betydande produkter för är och exportmarknaden torpeder

minor, men här är exporten mer begränsad och koncentrerad till de andra nordiska länderna och ett fåtal länder i Den

Västeuropa.

främsta exportprodukten från FFV Underhåll är s k

flygburna

kapslar, dvs systern för montering av olika typer av under

utrustning vingarna på lättare flygplan.

Produktionens inriktning hos FFV är sådan, att exporten i betydande

grad är känslig för förändringar i den svenska exportlagstiftningen och för förändringar i de riktlinjer som styr tillämpningen av

lagstiftningen.

3.3.6 FoU-intensitet

Under 1983 satsade FFV totalt 100 miljoner kr på forskning och utveckling (FoU). Av detta användes 90 miljoner kr inom affärsverket, varav 83 miljoner kr gick till militär FoU och 7 miljoner kr till

civila projekt.

FFV Försvarsmateriel tar i anspråk den större delen av FoUresurserna. Under 1984 satsades 66 miljoner kr på sektorns

utveckling av nya produkter. Till denna egenfinansierade FoU-

verksamhet kommer den kundfinansierade utvecklingen, betald av framför allt det svenska försvaret. För 1984 saknas uppgift om

storleken på denna del av utvecklingskostnaderna.

Det är svårt att få en bild över de militära FoU-kostnadernas utveckling inom FFV-koncernen över en längre period. Det är bara för enstaka år som företaget redovisar någon totaluppgift över vad som satsas - av och av dess kunder - militär

företaget självt på _Y

forskning och utveckling. Sedan verksamhetsåret 1977/78 har emellertid omfattningen av FoU-verksamheten vid FFV Försvarsmateriel

I någorlunda väl redovisats. Genom att denna enhet svarar för mer än 90% av koncernens militära FoU, ger uppgifterna en ganska god bild

4 av hur den samlade militära FoU-verksamheten utvecklats.

Tabell 3.22 FFV Försvarsmateriel: kostnader för FoU, totalt respektive fördelade på egenfinansierade och kundfmansierade kostnader, 1977/78 - 1984, miljoner kr

Källa: FFV, årsredovisning, 1977/78 t. o. m. 1984. Kommentar: FoU-kostnadema för det förlängda verksamhetsåret 1979/80 har dividerats med två tredjedelar för jämförbarhetens skull. De kundñnansierade - och därmed de totala FoU-kostnadema - är uppskattade för 1983. Någon uppgift om de kundtinansierade FoU-kostnadema finns överhuvudtaget inte redovisad för 1984.

Möjligheter till inom svensk

omställning försvarsindustri

Under de sex år som redovisas i tabell 3.22 tredubblades kostnaderna

för FoU, mätt i löpande priser. Inflationen förklarar en av

tredjedel

denna ökning. Som framgår av 3.18, där värdena i tabell 3.22 är

figur

omräknade till fasta priser har FoU-kostnaderna mellan 1977/78 och

1983 i reala termer fördubblats. har inträffat under

Ökningen början

av 80-talet. Den egenfinansierade har vuxit successivt

utvecklingen

medan den kundfinansierade delen av FoU-kostnaderna har

uppvisat en mer splittrad utveckling.

Även om FoU-verksamheten vuxit under senare år och 1983

kraftigt

- det senaste år för vilket det föreligger någon uppgift om total FoU -

uppgick till 13% av den fakturerade försäljningen, är de typer av

militär produktion som FFV i huvudsak sysslar med förhållandevis

litet FoU-intensiva. Vapen och ammunition tillhörde i FMVs

undersökning 1978 de produktgrupper som hade bland de lägsta

andelarna forskare och tekniker. Rent har FoU-verksam-

generellt

heten inom försvarsindustrin vuxit sedan dess. Det är emellertid svårt

att bedöma om ökningen av FoU-insatserna inom FFV Försvars-

materiel är tillfällig eller inte, beroende på att siffermaterialet

spänner över så få år.

i Miljoner kr, 1984 örs priser

120 l l l l

1 00

l

l

l

l l 80 › l

1977/ 78 78/79 1980*) 1981 1982 1983 1984 År

- Kundfinansierade FoU-kostnader

z Egenfinansierade FoU-kostnader

*) Omröknot till 2/3 av det till 18 månader förlängda

verksamhetsåret 1979/80.

Figur 3.18 FFV Försvarsmateriel: kostnader för F0 U, totalt respektive fördelade på i

egenfinansierade och kundfinansierade kostnader, 1977/ 78 - 1984. Miljoner kr, 1984 års

priser

Möjligheter

%

l 977/ 78 78/79 79/80 1981 l 982 l 983 År - Egenfinansierad FoU

Kundfinonsierod FoU -

Figur 3.19 FFV Försvarsmateriel: andelen egenfinansierade FoU-kostnader 1977/78 -

“i 1983, procent

av FoU-verksamheten beror både på ökade satsningar från

Ökningen

och från kunderna, framför allt FMV. Den egenfi-

företaget självt

nansierade andelen av FoU-kostnaderna uppgick 1983 till 62%. Den har varierat mellan 56% och 71% under perioden och det går inte att se något entydigt samband med ökningen av FoU-kostnaderna. 1979/80, då FoU-kostnaderna bara motsvarade knappt 8% av

försäljningen, nådde den egenfinansierade andelen hela 71%. Det är

alltså inte bara genom egna satsningar som FoU-kostnaderna inom FFV Försvarsmateriel ökat.

_.L.Y.\!4:

hum. Flera av de utvecklingsprojekt, där FFV på egen hand satsar

resurser, är inriktade Det t ex A “nam

betydande på exportmarknaden. gäller

det lätta AT 4, där ingen beställning finns från det

pansarvärnsvapnet

svenska försvaret. Detsamma området flygburna kapslar inom

gäller

FFV Underhåll, som helt är inriktat på exportmarknaden. Andra system, som också kräver betydande FoU-resurser, har en mer blandad finansiering med en övervägande del av FoU-kostnaderna betalda av det svenska försvaret. För närvarande gäller det t ex Strix-projektet, där FFV i samarbete med Saab-Missiles utvecklar s k

slutfasstyrd ammunition till granatkastare. Det gäller naturligtvis

också där FFV Underhåll under 80-talet kommer att

JAS-projektet,

använda stora resurser för att utveckla underhållssystemet till det nya

stridstlygplanet JAS 39 Gripen.

3.3.7 Graden av militär

specialisering

Som tillverkare av vapen och ammunition FFV från Bofors

skiljer sig

- den andra svenska vapentillverkaren - i och med att också

företaget

tillverkar vapen och ammunition för civilt bruk. Vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna produceras inte bara kpistar, automatkarbiner och granatgevär, utan också jaktgevär och vapen för Utöver

sportskytte.

tillverkningen av militär ammunition i Vanäsverken i

finkalibrig Karlsborg produceras civil finkalibrig ammunition vid FFV Norma i

i Åmotsfors. Vid Åkers krutbruk sker av krut såväl för

tillverkning

i militära som civila ändamål.

Det är just inriktningen mot finkalibriga och vapen finkalibrig

i ammunition som möjliggör denna mellan civil och militär

koppling

produktion. När det gäller grovkalibrig ammunition finns

inga

direkta civila motsvarigheter. Den produktion som sker vid Zakrisdalsverken i Karlstad och vid Vingåkersverken är således mer militärt

specifik. Detsamma gäller torpedtillverkningen i Motala.

För de tre anläggningarna inom FFV Underhåll är förhållandena annorlunda. Underhållet av motorer, elektronik samt mekaniska och

hydrauliska system på militära flygplan och helikoptrar har direkta

civila motsvarigheter. Detta framgår också av FFVs

ju satsningar

sedan några år tillbaka på just civilt Även för andra

5 flygunderhåll.

av - som t ex simulatorer och -

typer produkter flygfältsbelysningar

finns det starka kopplingar mellan militär och civil

produktion.

Detsamma gäller för verksamheten inom FFV Elektronik och dess

Telub. Området markbunden elektronik - främst

dotterbolag

radarstationer - har nära civila mellan

motsvarigheter. Kopplingarna

militärt och civilt är också starka när det gäller konsultverksamheten inom Telub.

Bland dotterbolagen i F FVs bolagsgrupp är det bara FFV Mipro med

sin tillverkning av tändrör och säkringssystem, och Air Target

Sweden med sin utrustning för målflyg, vars saknar

produktion

direkta civila motsvarigheter. De andra med viss militär

företagen

produktion - FFV Norma, Ostermans Aero, ASE - år i detta

avseende mindre militärt specifika.

Sammanfattningsvis gäller att ca 80% av den militära produktionen

inom FFV har direkta civila motsvarigheter. Av resterande 20% dominerar grovkaliberenheten inom FFV Försvarsmateriel, framför allt med sin anläggning i Karlstad men också den i

Vingåker.

Produktionen inom grovkaliberenheten består till 40% av mekanisk

produktion och till 45% av sprängteknisk produktion. Resten utgörs

framför allt av stöttning, dvs av ammunition, och

förstoring revidering, dvs återvinning av ammunition.

Den mekaniska tillverkningen, som är lokaliserad till Zakrisdalsver- _,

,x..,.- x_u.

ken, består till stor del av av

masstillverkning patronhylsor.

Mekanisk bearbetning av material sker genom t ex

pressning,

svarvning och smide. Utrustning finns för smide av såväl stål som aluminium. Utrustningen för tillverkning av är till stor

granathylsor

del skräddarsydd för denna process, men i sina delar däremot inte militärt specifik. För sin mekaniska produktion har också

företaget

en mer standardiserad maskinpark till stor del uppbyggd av moderna datorkontrollerade maskiner. Här sker en stor del av den mer komplicerade mekaniska tillverkningen, t ex av zonrör. Det finns

också utrustning av betydande omfattning för olika av

typer

ytbehandling.

Den sprängtekniska tillverkningen är mer militärt Den är till

specifik.

större delen förlagd till Zakrisdalsverken, men en mindre del finns i

Vingåker. Tillverkning sker av tändhattar, sprängkapslar och tändsatser. Anläggningarna är specialkonstruerade med säkerhetshöga

krav och en högt automatiserad produktion. Förråd

av sprängämnen och ammunition ligger utspridda över ett stort område och i

många olika byggnader. I Vingåker sker fyllning och gjutning av sprängäm-

nen. Dit är också anläggningarna för störtning lokaliserade. Den

sprängtekniska tillverkningen och gjutningen av sprängämnen är

militärt specifika processer. kan inte direkt använ-

Anläggningarna

das för annan produktion.

Inom Gevärsfaktoriet har de tekniker och de som man

kunskaper

förvärvat genom den militära produktionen direkt till vara i den

tagits

nya, växande civila tillverkningen. De kvalitetskraven det

höga på

militära området har därvid inte varit något hinder. Kraven

på

kvalitet är lika höga för styrspindelhusen till Saab som för

personbilar

de militära produkter man tillverkar. Tekniken att tillverka

gevärspipor med s k kallhamring, vilket ger en mycket

hård yta, har tagits till vara i produktionen för Volvo.

av rattstänger Systemkunnandet

från de militära projekten har kommit till t ex när det

användning gäller Tetra Pak-projektet.

Övergången från militär till civil produktion inom Gevärsfaktoriet har alltså inte gått från militära till civila - vars marknad

vapen stagnerar - utan från militära till annan civil där

vapen produktion,

man utnyttjar de teknikområden och det systemkunnande man tillägnat sig på den militära sidan på civila med

projekt jämförbar

kvalitetsnivå. För Grovkaliberenhetens del kan man därav dra slutsatsen, att avsaknaden av direkta civila till de

motsvarigheter

militära produkterna inte behöver utgöra ett hinder för en

övergång

försvarsindustri

till civil produktion. Med utgångspunkt från den militära

produktion

som sker vid de mekaniska verkstäderna kunde - samma sätt som

på

vid Gevärsfaktoriet - de teknikområden man och

specialiserat sig på

det kunnande som man över kunna användas i civil

förfogar produktion.

Frånvaron av en civilt anpassad kan emeller-

marknadsorganisation

tid vara ett hinder för övergång från militär till civil FFV

produktion.

Försvarsmateriel och FFV Underhåll är till sin struktur helt anpassat efter det svenska försvarets behov. I Gevärsfaktoriets fall har man löst problemet framför allt genom att etablera som underleveran-

sig

tör till framgångsrika svenska med

exportföretag betydande eget

marknadskunnande. På så sätt har företaget inte behövt bygga upp en egen marknadsorganisation, utan arbetar mot sina olika

uppdragsgi-

vare på ett sätt som liknar förhållandet till FMV.

Genom expansionen inom den civila sektorn under senare år har FFV som koncern dessutom etablerat flera civila marknader. Sett

sig på

från ett koncernperspektiv är därför avsaknaden av en civilt anpassad marknadsorganisation inom FFV Försvarsmateriel inte något hinder för en omställning till civil inom Grovkaliberenheten.

produktion

3.3.8 Lönsamhet

Inom FFV-koncernen redovisas lönsamheten i termer av avkastningsgrad. Resultatet sätts i relation till det totala som

kapital

koncernen disponerar över. Sedan 1978/79, då detta mått introduce-

rades i koncernredovisningen, har i sina beräkningssätten detaljer

växlat. Avkastningsgraden, som den redovisas i 3.20, definieras

figur

som resultatet efter och finansiella intäkter av

avskrivningar i procent genomsnittligt sysselsatt kapital brutto under året.

Det framgår av figur 3.20, att koncernens lönsamhet växlat kraftigt mellan åren. Dessa växlingar tycks ha sitt i koncernens ursprung civila produktion, eftersom variationerna inte följer samma mönster för affärsverkets del. Det framgår vidare, att affärsverkets lönsamhet sjunkit under de två senaste åren jämfört med åren innan. Resultatnedgången anges av FFV mer hänga samman med omstruktureringen inom koncernen - bl a överföringen av markteleverksam-

heten till bolagsgruppen - än av nedgångar i I och beställningarna.

med denna nedgång i affärsverkets lönsamhet blev de andra delarna av koncernen relativt sett mer lönsamma. Perioden är emellertid för kort för att några mer långtgående slutsatser ska kunna dras om hur koncernens militära och civila produktion förhåller till varandra i

sig

fråga om lönsamhet.

%

1978/79 1979/80 1981 1982 1983 1984 År j Koncernen 0000 Afförsverket Figur 3.20 FFV -koncernen respektive FFV A ffärsverk: avkastningsgrad 1978/79- I 984, procent

I tabell 3.23 redovisas hur rörelseresultatet utvecklats i löpande priser för koncernen som helhet respektive affärsverket. Där framgår att en resultatnedgång ägt rum inom affärsverket under 1983 och 1984. Bolagsgruppen - som sedan 1981 svarat för merparten av rörelseresultatet - har visserligen också fått vidkännas en resultatnedgång under 1984, men denna nedgång motsvaras till stor del av en nedgång i resultatet hos ASE, en av de militärt inriktade företagen i

bolagsgruppen.

I figur 3.21 redovisas lönsamheten som vinstmarginal. Rörelseresultatet, som det redovisas i tabell 3.23, har satts i relation till den fakturerade försäljningen. Här framgår att lönsamheten inom FFV för åren före 1976/77 var betydligt blygsammare än den varit under åren sedan dess. Omstruktureringen av företaget under mitten av 70-talet - då flera olönsamma verksamheter avvecklades - ledde till

en högre vinstmarginal. Särskilt 1981 och 1982 var höjdpunkter för

såväl koncernen som helhet som affärsverket. För affärsverkets del gäller vidare att vinstmarginalen 1984 var den sämsta på tio år. Orderingången från det svenska försvaret är vikande för FFVs del. Det gäller framför allt på underhållssidan, där flygunderhållet kommer att sjunka beroende dels på färre f1ygplan, dels på att JAS 39

Gripen kommer att ha lägre underhållsvolym än sina föregångare.

Resultatet inom affärsverket kommer således bli alltmer beroende av

Tabell 3.23 FFV-koncernen respektive FFV Affärsverk: rörelseresultat efter avskrivningar enligt plan, 1970/71 - 1984, miljoner kr

Konoemen Affärsverket 1970/71

1975/76 29

Q

. 1976/77 78 63

1977/78 82 80

i

1978/79 87 96 3

i

i 1984 132 56 i I I Källa: FFV, årsredovisning, respektive år. l l

Anm.: För affärsverk gäller inte samma redovisningsregler som för aktiebolag. För

FFVs del har detta t ex tagit sig uttryck i en annan resultatredovisning än den, som

andra företag inom försvarsindustrin presenterar. Fr o m 1979/80 har FFV emellertid

till stor del anpassat sin redovisning till vad som gäller för andra företag av samma

omfattning och liknande struktur. Avvikelserna påverkar rörelseresultatet på två

sätt:

För åren t 0 m 1978/79 redovisade FFV rörelseresultatet efter kalkylmässiga

avskrivningar i stället för efter avskrivningar enligt plan. Skillnaden ligger däri, att

avskrivningar enligt plan baseras på tillgångarnas anskaffningsvärden, dvs vad de

faktiskt kostade i inköp, medan kalkylmässiga avskrivningar baseras på deras N nyanskaffningsvärden, dvs vad det skulle kosta att förnya dem. När priserna på i maskiner och anläggningar stiger, kommer därför de kalkylmässiga avskrivningarna “

att bli högre än de planmässiga avskrivningarna, om samma avskrivningstid tillämpas.

Det innebär, att de resultatvärden som redovisas i tabellen för åren t o m 1978/79

sannolikt är lägre än vad de varit, om man tillämpat samma avskrivningsregler som

gäller för aktiebolag. För 1978/79 redovisar FFV bägge rörelseresultaten. De

kalkylmässiga avskrivningarna utöver plan var detta år 7 miljoner kr för FFV

Affärsverk. Rörelseresultatet efter avskrivningar enligt plan skulle då ha varit 103

miljoner kr, istället för det här redovisade rörelseresultatet på 96 miljoner kr.

Som andra företag i försvarsindustrin åtnjuter FFV betydande räntefria förskott från

FMV, den myndighet som har hand om materielanskaffningen för det svenska

försvaret. Under den tid som förflyter innan förskotten kommer till användning ger de

ränteintäkter. Dessa ränteintäkter påverkar normalt sett inte företagens resultaträk-

ning, utan endast det finansiella resultatet. Eftersom räntefriheten beaktas vid

prissättningen betraktar FFV dessa ränteintäkter som en del av försäljningspriset och

låter dem direkt påverka rörelseresultatet. Det innebär, att rörelseresultatet för FFV

inte utan vidare kan jämföras med det för andra försvarsindustrier, vars rörelseresultat inte inkluderar ränteintäkterna från ännu inte förbrukade förskott.

Före 1976/77 fanns ingen koncernredovisning för FFV. Visserligen hade affärsverket

dotterbolag redan då, men någon samlande redovisning för hela koncernen förekom

inte förrän 1976/77.

Det i tabellen redovisade resultatet för 1979/80 är två tredjedelar av det faktiska

rörelseresultatet för detta till 18 månader förlängda verksamhetsår.

l

å.

1970/ 7l 74/75 79/80 1984

.l i Koncernen

-: 0 0 0 o Afförsverket

Figur 3.21 FFV-koncernen respektive FFV Affärsverk: vinstmarginal 1970/71 - resp 1976/77 - 1984

exportmarknaden och av möjligheterna för de bägge sektorerna att lyckas i sina civila satsningar.

Företagen inom bolagsgruppen är i flera fall starkt exportinriktade och därmed känsliga för samma konjunkturförändringar som svensk

*

exportindustri i stort. Omstruktureringen av FFV-koncernen - som

skett inte minst genom ett antal företagsförvärv - har skapat ”flera ben att stå på” för koncernen och tycks också ha förutsättningar att bidra till koncernens lönsamhet på ett sätt, som kan underlätta den

i

omställningsprocess som ju för övrigt redan är på gång inom flera

enheter.

3.4 och slutsatser

Sammanfattning

Försvarsindustrins möjligheter att på ett framgångsrikt sätt ställa om från militär till civil produktion - vid en begynnande nedrustning eller vid i försvarsbeställningarna av andra skäl - beror i

neddragningar stor utsträckning på företagens struktur och den militära produktionens karaktär. Mot bakgrund av den analys av omställningsmöjlig-

heterna som gjordes i betänkandets del 1 (SOU 1984:62) har i dessa fallstudier av Bofors och FFV framför allt fem områden blivit föremål

för fördjupad analys: försvarsberoendet, exportberoendet, FoU-

intensiteten, graden av militär specialisering och lönsamheten.

till inom svensk 201

Möjligheter omställning försvarsindustri

Omställning från militär till civil kan antas underlättas om

produktion företaget har

El ett lågt beroende av såväl koncernnivå som

försvarsmateriel, på

vid de arbetsställen där militär produktion förekommer, ett lågt beroende av export av försvarsmateriel, en hög FoU-intensitet, en låg grad av specialisering i den militära samt

produktionen,

en hög lönsamhet, främst genererad inom civilt

DCJEJEJ företagets

inriktade delar.

Bofors och FFV har en tradition som leverantörer och lång av vapen ammunition till den svenska och till i andra

krigsmakten köpare

länder. Med detta har också ett militärt beroende. 1983

följt högt

arbetade 54% av Bofors-koncernens och 71% av FFVs anställda med försvarsmateriel.

Under 1970-talet minskade det militära beroendet inom större delen av försvarsindustrin. Men för Bofors” del beroendet av den steg militära tillverkningen, bl a genom att flera mindre lönsamma civila enheter inom koncernen avyttrades. Genom förvärvet av kemiföretaget KemaNobel 1984 reducerades emellertid försvarsbe-

företagets

roende. Bara var anställd i den arbetar

tredje nya Nobel-gruppen

med försvarsmateriel. Därmed är försvarsberoende tillba-

företagets

ka på samma nivå som vid 1970-talets

början.

FFV var från början ett renodlat militärt Det är

företag. egentligen

först genom under senare år som FFV skaffat

några företagsförvärv

sig en betydande civil verksamhet, som är helt skild från den militära produktionen. Målsättningen är nu att minska den militära andelen till 60% under 1980-talet.

Nobel-gruppen är naturligtvis inte lika för i de känslig förändringar

militära beställningarna, som Bofors var under 1980-talets första år före sammanslagningen med KemaNobel. I den har

meningen förutsättningarna för en framgångsrik från militär till omställning

civil produktion förbättrats. FFVs försvarsberoende har

visserligen

minskat under senare år, men är fortfarande så att

högt, varje

neddragning i de militära koncer-

beställningarna kraftigt påverkar

nen som helhet.

Flera av de mest framgångsrika inom svensk

omställningsprojekten

försvarsindustri under senare år har kommit till stånd inom koncerner, där försvarsberoendet legat under 10%. Det gällert ex Ericsson, Saab-Scania och Volvo där de militärt inriktade eller

dotterföretagen

divisionerna haft starka och

försäljningsmässigt framgångsrika

moderbolag bakom ryggen när det att ta de risker som är

gällt

Möjligheter omställning försvarsindustri

-nam-g-

förknippade med omställning från militär till civil produktion.

Situationen för FFV - med 70% militär produktion - är självklart en

i helt annan, men även för Nobel-koncernen där fortfarande var tredje anställd arbetar med försvarsmateriel.

En framgångsrik omställning från militär till civil produktion

förutsätter inte bara ett lågt beroende på koncernnivå, utan dessutom ett lågt beroende lokalt vid de anläggningar där försvarsmaterielen produceras. Det måste vid sidan om den militära produktionen finnas en kompletterande civil produktion, som kan bära upp verksamheten

vid kraftiga neddragningar i de militära beställningarna.

Inom Bofors och FFV finns det flera arbetsställen, där verksamheten är helt eller nästan helt militärt inriktad. Vid flera av dessa s anläggningar är det dessutom så, att det militära beroendet ökat, medan det minskat på koncernnivå.

I Karlskoga, dit större delen av Bofors militära produktion är

i förlagd, har företaget avvecklat en stor del av sin civila produktion under senare år. Resultatet har blivit att över 80% av de Boforsanställda i Karlskoga arbetar med militär produktion. Den civila kemiska produktionen vid Nobelverken v som för övrigt är integrerad med tillverkningen av kemikalier för den militära ammunitions-

- är nu den enda civila vid

tillverkningen betydande produktionen

Bofors i av koncernens huvudkontor från

Karlskoga. Flyttningen

Karlskoga till Stockholm vid sammanslagningen med KemaNobel har ytterligare accentuerat det militära beroendet vid Bofors i

Karlskoga.

Av de mindre militärt inriktade inom Nobel-

anläggningarna

koncernen är det framför allt LIAB i Lindesberg som är starkt försvarsberoende. Företaget, som tillverkar ammunition, saknar helt

civil produktion.

Den militära produktionen inom FFV är utspridd på drygt ett tiotal anläggningar. Flertalet av dessa är renodlat militärt inriktade. Inom FFV Försvarsmateriel har alla ansträngningar att åstadkomma en Ökad civil produktion - med betydande framgång - koncentrerats till Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. som

Övriga anläggningar producerar

och ammunition inom FFV - Zakrisdalsverken vapen i Karlstad,

Vanäsverken i Karlsborg, Vingåkersverken, Torpedverkstaden i

Motala och krutbruket i Strängnäs - är idag helt beroende av den militära Även inom FFV Underhåll - med

produktionen. anlägg-

i och Östersund - är det militära

ningar Arboga, Linköping

beroendet mycket högt. Här finns emellertid, om än begränsade, försök att bredda produktionen med civila projekt.

Möjligheter till inom svensk 203

omställning försvarsindustri

Sammanfattningsvis gäller, att omkring 10 000 av de anställda inom Bofors och FFV som arbetar med försvarsmateriel - eller nio av tio arbetar i anläggningar, där det militära beroendet 80%.

överstiger

De flesta arbetar dessutom i där det militära beroendet

anläggningar

ökat - eller stabilt samma nivå - som

legat på samtidigt såväl

Nobel/Bofors som FFV minskat sitt militära beroende koncern-

på

nivå.

På de flesta av dessa saknas civila som under en

anläggningar projekt,

överblickbar framtid skulle kunna det militära beroendet. I

bryta

denna grupp återfinns därför en rad industrier som vid en

kraftig

neddragning av de militära beställningarna - orsakad av en

begyn-

nande eller av andra skål - skulle få

nedrustning betydande

svårigheter när det gäller att gå över från militär till civil

produk-

tion.

Den exportberoende försvarsindustrin är mer utsatt än den som är inriktad mot det svenska försvaret. i utlandets

Neddragningar

kommer beställningar precis som nya order - med kortare varsel än

neddragningar i de inhemska beställningarna, vilket

ger de exportberoende företagen en kortare

planeringsperiod.

En nedrustning i omvärlden skulle dessutom leda till en

överkapaci-

tet inom världens försvarsindustri, med hårdare konkurrens och ökad protektionism som Den industrin kommeri ett

följd. exportinriktade

sådant läge inte bara påverkas av den allmänna i de

nedgången

militära beställningarna, utan sannolikt också förlora marknadsandelar.

Bofors och FFV svarar tillsammans för två av den svenska

tredjedelar

exporten av krigsmateriel. Vid Bofors går 60% av den militära

produktionen på export. Denna höga exportandel är bl a en av följd

företagets under senare år intensiva

marknadsföring på exportmark-

naderna för att kompensera för stagnerande eller minskande

sig inhemska beställningsvolymer.

FFV är mer inriktat mot att möta det svenska försvarets behov. Knappt en femtedel av med försvarsmateriel avser

sysselsättningen

export. Men vid de som

anläggningar producerar grovkalibrig

ammunition - Zakrisdalsverken -

i Karlstad och Vingåkersverken

svarar exporten för så mycket som tre av

fjärdedelar sysselsättningen.

Vid andra anläggningar, främst

underhållsverkstäderna, är exportberoendet mycket ringa.

Som en följd av exportberoendet skulle Bofors få

betydande problem

vid en nedrustning utöver dem som samman med

hänger företagets

och de olika anläggningarnas direkta militära beroende. Jämfört med den inhemskt orienterade industrin skulle få kortare tid för

företaget