Med sikte på nedrustning : omställning från militär till civil produktion i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av Utredningen om samband me||0n nedrusfning och utveckling De| I‘: Huvudbetdnkonde

Z9‘1786l

/59

Statens offentliga utredningar

BEE? 1984:62

@ Utrikesdepartementet

Med sikte

på nedrustning

från militär

Omställning

till civil i

produktion Sverige

Betänkande av om samband mellan

LJtredningen

nedrustning och utveckling. Del 1. Huvudbetänkande. Stockholm 1984

Omslag Johan Ogden ISBN 91-38-08426-0 ISSN 0375-250X mlnnh/gouh Stockholm1984 80300

Till statsrådet och chefen för

utrikesdepartementet

Regeringen bemyndigade den 14 juli 1983 chefen för utrikesdepar-

tementet att tillkalla en särskild utredare med att utreda

uppdrag

vissa nationella aspekter av samband mellan och

nedrustning utveckling (Dir 1983:50). Med stöd av bemyndigandet förordnades

Inga Thorsson den 15 september 1983 till särskild utredare.

l

I Att som sakkunniga biträda den särskilda utredaren förordnades y

samma dag dåvarande forskningschefen Lars Anell, för

styrelsen

u-landsforskning (SAREC), förbundssekreteraren Arne Angelöf,

Svenska Metallindustriarbetareförbundet, ambassadrådet Sten Ask,

i

utrikesdepartementet, kanslirådet Hans Christian Cars, försvarsde- E partementet, informationssekreteraren Lennart Daléus, och

Skogs-

K Jordbrukets Lars

Forskningsråd, professor Ingelstam, Linköpings universitet, sakkunnige Bernt Jonsson, utrikesdepartementet,

i

departementsrådet Per Jödahl, utrikesdepartementet, riksdagsleda-

i moten Anna Lindh, översten av första graden Göran Persson, I

verkställande direktören Karl-Erik Strand, Swedair AB, och gene- I raldirektören Carl Tham, statens energiverk.

Den särskilda utredaren har biträtts av ett sekretariat bestående av

ambassadör Gunnar Hultner, civilekonom Brundin, fil kand

Hjalmar

Svante Iger, Nicole Ball, M A, och assistenten Gunilla

Lundberg.

Under utredningens gång har sex sammanträden anordnats med de l sakkunniga: 14/9 och 17/11 1983 samt 28/2, 2/4, 2/5 och 22 - 23/5 i 1984.

Underlag för delar av betänkandet har inhämtats från bl a försvars-

departementet, finansdepartementet och statistiska centralbyrån

(SCB). Sålunda har exempelvis Sven Hellman, för-

överingenjör svarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsikts-

planering (SSLP) tillsammans med översten av första Göran

graden

Persson medverkat i utformningen av underlag till

nedrustningssce-

naner.

För att få fram aktuella data om försvarsindustrierna har studiebesök

gjorts vid ett antal försvarsindustriföretag. Härutöver har den

särskilda utredaren och sekretariatet under arbetets gång haft kontakter med myndigheter, institutioner, forskningsinstitut, enskilda experter, fredsrörelser och andra opinionsgrupper.

Betänkandet är uppdelat i huvudbetänkande (del 1) och särskilda rapporter (del 2). Huvudbetänkandet omfattar 13 kapitel. En

sammanfattning av de 11 sakkapitlen har gjorts i kapitel 12. Kapitel

13 innehåller slutsatser och förslag. Betänkandet har översatts till engelska, då det enligt direktiven skall göras tillgängligt för en internationell publik och tillställas Förenta Nationerna. I utarbetandet av underlag för de olika kapitlen har arbetsfördelningen inom sekretariatet varit sådan att Gunnar Hultner huvudsak-

ligen arbetat med frågor om utredningens bakgrund och slutsatser, nedrustningsscenarier och sambandet nedrustning/utveckling, Hjal-

mar Brundin med frågor rörande det svenska försvaret, samhällsekonomiska analyser och analys av insamlad statistik om försvarsin-

dustrin och Svante Iger med säkerhetspolitisk bakgrund, frågor

rörande försvarsindustrin inklusive möjligheterna till omställning samt analys av utredarens enkätundersökning. Nicole Ball har utarbetat en särskild rapport om internationella erfarenheter av

del samt den av

omställning (i 2) gjort engelska översättningen

betänkandet. Gunilla Lundberg har såsom assistent och sekreterare

åt utredningen svarat för ordbehandlingen och produktion av

slutmanus.

Jag överlämnar härmed betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på

nedrustning. Omställning från militär till civil produktion i Sverige

(del 1).

Stockholm den 20 augusti 1984

Inga Thorsson

Gunnar Hultner Hjalmar Brundin Svante Iger

Innehåll

I

Inledning.

1¶Uppdraget och utredningsarbetet . . . . . . . . . 19

1.1 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 1.2 Saklig indelning . . . . . . . . . . . . . . 21

1.3¶Utgångspunkter och antagande . . . . . . . . 22

1.4 Underlag . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

2 säkerhet, - en . . . 31

Nedrustning, utveckling bakgrund

i

2.1¶Kapprustning och nedrustning . . . . . . . . . 31

i

-Internationella perspektiv . . . . . . . . . . 31

- . . . . . . . . . . . . . . 38

Sveriges politik

2.2 Säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

-Svält och skuldkris . . . . . . . . . . . . 41

l

i -

Sveriges politik . . . . . . . . . . . . . . 43 2.4 Omställning . . . . . . . . . . . . . . . . 44 2.5 Sambandet nedrustning-utveckling . . . . . . . 46

-Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . 46

-Internationella förslag . . . . . . . . . . . 46

- Svensk inställning . . . . . . . . . . . . . 47

Noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

l

i Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

II Försvaret och försvarsindustrin

3¶Säkerhetspolitiken och försvaret . . . . . . .

3.1¶Strategisk och politisk bakgrund . . . . . . . . 53

-— 53

Sveriges geopolitiska läge

- 55

säkerhetspolitiken

- 57

Försvarspolitiken

- . . . . . 91

Krigsfartyg

-— och 92

Flygplan flygmotorer

- Robotar . . 94 - och ammunition 95

Vapen

- Militär elektronik 96 - Underhåll . . 98

4.5 Importen av försvarsmateriel 98 4.6 Exporten av försvarsmateriel 101

- Saab-Scania . . . . . . . 110

- Volvo 112

Flygmotor

Noter 112 Litteratur 113

5 Försvarsindustriella särdrag . . . . . 115 5.1 Satsar försvarsindustrin mer på FoU? 115 5.2 Skiljer sig militär teknik från civil? . . . . . . 118

5.3¶Är maskinparken och anläggningarna specialiserade? 124

5.4 Har försvarsindustrin konstant överkapacitet? 127

5.5 Betalar försvaret

utvecklingskostnaderna?

5.6 Ar försvarsindustrin mer lönsam?

Noter

; 6 Forskning och utveckling (FoU) . . . . . . . . . 143 6.1 Motiv för försvarets FoU . . . . . . . . . . . 143 5 6.2 Den försvarsinriktade FoUns omfattning . . . . . 144

6.3¶Försvarsmyndigheternas forskning . . . . . . . 145

6.4 Försvarsindustrins FoU . . . . . . . . . . . 148 6.5 Materielutveckling - ett . . . . . . . . 152

exempel

: Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154

7 Försvarets roll i samhällsekonomin . . . . . . . . 155 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 155 1‘ 7.2 Allmän

bakgrund och utgångspunkter . . . . . . 157

- . .

Försvarsutgifternas utveckling . . . . . . 157

- i

i Försvarsutgifterna statsbudgeten . . . . . . . 159

i -

Försvarsutgifternas faktiska belastning på statsfinanser-

i na . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160 i - samhällsekonomiska

Begreppet kostnader . . . . 162 7.3 Försvarets samhällsekonomiska kostnader . . . . 163 - Militärt försvar . . . . . . . . . . . . . . 163 - Civilförsvar . . . . . . . . . . . . . . . 171 - Ekonomiskt försvar . . . . . . . . . . . . 172 - Försvarets roll i den ekonomiska . . . 177

politiken

7.4 Försvarets inverkan på den ekonomiska tillväxten . 180 - Förlusten i . . . . . . . . 180

produktionsökning

- .

Teknikutvecklingen . . . . . . . . ; . . 183

-Inflationen . . . . . . . . . . . . . . . 186 7.5 Sammanfattning av försvarets samhällsekonomiska kost-

7.6 Försvarets . . . . . . . . 190

sysselsättningseffekt

- Den geografiska . . . . . . . . . 191

spridningen

- En jämförelse med andra ändamål . . . . . . 194 - Teknikerintensiteten . . . . . . . . . . . . 195

Litteratur

III och . 201

Nedrustning omställning

8¶Nedrustningsscenarier och svenskt försvar 203

8.1 Precisering av scenarier och tidsförhållanden 203 - 25 år . . .

Tidsperspektiv . 204

-

Försvarspolitiska förutsättningar 205

-

Nedrustningsperspektiv . . . . . . . . . . . 206

Sambandet mellan internationell nedrustning och svenskt försvar 213

nedrustning

——

Betydande inbesparingar . . . . . . . 217

Förändringar i den svenska försvarsstrukturen 219 - i hotbilden

Förändringar . . 219

- Skalförsvar eller . . . . . . 222

djupförsvar?

- Konsekvenser av för svenskt försvar 222

nedrustning

-

Räkneexempel 225

Litteratur 227

9 229

Exempel på nedskärningar

9.1 Precisering av . . . 229

förutsättningarna

9.2 - en översik 230

Nedskärningarnas omfattning

9.3¶Personalminskningar 232

- Militär personal 232

- Civil . . 235

personal

9.4 . . . . . . 237

Förbandsnedläggningar

- Aktuella inom försvaret 237

nedskärningar

-

Omfattningen av de antagna nedskärningarna 240

sysselsättningen i försvarsindustrin 242 -

Nedrustning och industribeställningar 242

-

Sysselsättningseffekter 245

10.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . 251 10.2 Möjligheter till av försvarets resurser 253

omställning

- Materiella resurser 253

- Personal . . . . 254

Lokala omställningsproblem 255

10.4 Omställningsmöjligheter i försvarsindustrin -

Förutsättningar

-

Omställningsmöjligheter

-Slutsatser Samhällsekonomiska konsekvenser av nedrustning och

omställning .

- . . . . . . . . .

Sysselsättningen

- samhällsekonomiska konsekvenser

Övriga

. . . . . . . .

Överväganden

- Varför särbehandla försvarssektorn? - Varför behövs omställning i försvarsindustrin?

- Varför börja omställning idag?

-- Varför statligt engagemang?

Not Litteratur

11 Nedrustning och utveckling

11.1 Direktiven .

11.2¶Nord/Syd-dialogen . . .

— . . . .

Utvecklingsstrategier

- En ny ekonomisk världsordning - Icke-militära hot - intressen . .

Ömsesidiga

— Världen vid en skiljeväg . . . . . . .

Internationell nedrustningsfond för utveckling

Överväganden och förslag

- av resurser

Kanalisering

- Institutionell förankring

Noter Litteratur

IV slutsatser och

Sammanfattning, förslag

12¶Med sikte på nedrustning - en sammanfattning

12.1 och utredningsarbetet . . . . . Uppdraget

12.2 säkerhet, utveckling - en bakgrund Nedrustning,

12.3 säkerhetspolitiken och försvaret

12.4 Den svenska försvarsindustrin 12.5 Försvarsindustriella särdrag

12.6 Forskning och . . . . . . .

utveckling . . . 307

12.7 Försvarets roll i samhällsekonomin . . . . . . 308 12.8 Nedrustningsscenarier och svenskt försvar . . . . 310 12.9 Exempel . . . . . . .

på nedskärningar . . 313

12.10 Möjligheter till . . . . . . .

omställning . . 315

12.11 och . . . . .

Nedrustning utveckling . . . . 319

13 Slutsatser och . . . . . . . . . . .

förslag . . 321

13.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . 321 13.2 Internationella . . . . . . .

förutsättningar . 322

13.3 Motiv för svenskt . . . . . . . agerande . . 324 13.4 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 325 13.5 för att underlätta . .

Förslag omställning . . . 327

- Motiv . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 - . Förslag . . . . . . . . . . . . . . . 329 - Politiska . . . . . . . . . . 333

överväganden

13.6 Förslag rörande sambandet mellan

nedrustning och

utveckling i u-länder . . . . . . . . . . . . 334 13.7 Förslag angående av statistik om försvarsin-

förbättring

dustrin . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga] Utredningens direktiv . . . . . . . . . . . 337 Bilaga2 Särskilda yttranden . . . . . . . . . . . 343

Tabellförteckning

för ett urval länder och regioner 1979-1983

Militärutgifter

US$ och 1980 års priser) samt ökning

(miljarder

1979-1983 . . . . . . . . . . . .

(procent).

till Tredje världen 1980-1983 (miljarder

Vapenexport

US$ och 1983 års . . . . . . . . . . .

priser).

andel av BNP 1983 för ett urval länder

Militärutgifternas

inom det militära försvaret räknat i

sysselsättningen

antalet anställda respektive personår, medeltal för bud-

1982/83 = 1 heltidsanställning). getåret (1 personår

Det militära försvarets budgetanslag för budgetåret 1984/85 . . . . . . . . . . . .

(miljoner kr).

från FMV till den svenska försvarsindustrin

Betalningar

för FoU och materiel, 1978/79-1982/83, miljoner kr. med försvarsmateriel inom försvarsin-

sysselsättningen

dustrin 1980 och 1983, . . . . . .

personår.

Försvarsindustrins sammanlagda fakturering av försvarsmateriel 1981-1983, totalt respektive fördelat på inhem-

ska leveranser miljoner kr i löpande priser.

och export, Den svenska av krigsmateriel 1974-1983, fördeexporten lad på olika typer av materiel. Miljoner kr i löpande

priser.

Den svenska exporten av krigsmateriel 1983, fördelad på de femton främsta Miljoner kr samt

mottagarländerna.

andelar av total . . . . . . . i procent export. FoU-intensiteten, mätt som FoU-kostnader i procent av

i försvarsindustriföretag med överväförädlingsvärdet,

militär (fördelat på deras militärt

gande produktion

respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp med enbart civil produktion samt i industrin som

företag

helhet, 1969-1981. . . . . . . . . . . . . FoU- och teknikerintensitet för olika typer av försvarsmateriel. andel av årsverken utförda av

(Procentuell

FoU- och teknikerpersonal).

Robotindustrins fördelade teknik-

utvecklingsinsatser på

områden 1978 (personår). . . . . . . . . . . . 120 5.4 Militär FoU inom ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär produktion, totalt samt andel finansierad avindustrin. 130 5.5 Bofors-koncernen:

vinstmarginal per rörelsegren

1973-1983. 134 5.6 räntabilitet och

Saab-Scania-gruppen: vinstmarginal per

Verksamhetsgren 1978-1983. . . . . . . 135 5.7 Volvo-koncernen: räntabilitet och

vinstmarginal per

rörelsegren 1976-1983. . . . . . . . . 136

5.8¶Förädlingsvärde i

per sysselsatt försvarsindustriföretag

med övervägande militär deras

produktion (fördelat på

militärt respektive civilt dominerade i en

arbetsställen),

grupp företag med enbart civil produktion samt i industrin som helhet, 1969-1981. (1 OOO-tal kr per . . 138

år).

5.9 Utestående förskott från FMV till försvarsindustrin per den 30.6 1979-1983, miljoner kr. . . . . . . . 139 6.1 Försvars-FoU

1975/76-1983/84, löpande priser, miljoner

144 6.2 FMV betalningar för FoU

1978/79-1982/83, miljoner

149 6.3 FMV för FoU betalningar 1978/79-1982/83 fördelade på anslag, procentuella andelar. . . . . . . . 149 6.4 FMV betalningar till den svenska försvarsindustrin för

FoU 1978/79-1982/83, miljoner kr. . . . . 151

7.1¶Försvarsutgifterna kr. budgetåret 1984/85, miljoner 159

7.2 FoU-kostnader av i procent förädlingsvärdet 1969-1981, löpande priser samt index, 1969 = 100. . . 184

7.3¶Förädlingsvärde i

per sysselsatt 1969-1981, löpande priser 1000-tal kr samt index, 1969 = 100. . . . . 184 7.4 Bruttovinsten av

i procent förädlingsvärdet (brutto-

.vinstandelen) 1969-1981.. . . . . . . . 185 7.5 Lönekostnader inklusive och sociala

arbetsgivaravgifter

avgifter 1969-1981, löpande priser i 1000-tal kr samt index,1969=100. 187 7.6 Försvarets totala 1000-tal

sysselsättningseffekt, perso-

ner. 191 7.7 Försvarssysselsatta fördelade län. . . . på . 192 7.8 Anställda inom försvaret och totalt och

försvarsindustrin,

i procent av sysselsatt i kommuner med

dagbefolkning

mer än 5 % andel försvarssysselsatta. . . . . 193

7.9¶Offentlig av en sysselsättningseffekt (antal personer) förändring av med 100

konsumtionsutgifterna miljoner

kr. 194

7.10 Total av en förändring av konsum-

sysselsättningseffekt

med 100 kr. . . . . . . . . 195

tionsutgifter miljoner

7.11 Antal tekniker 100 miljoner kr i

privat sysselsatta per

inom olika sektorer och ändamål. . . . . . 196

utgifter

av det militära försvarets kostnader enlig

8.1¶Fördelning

scenario I och II i nuvarande (mdr) kr

prisläge (miljarder

och med referensnivån och en 50-

procent) jämfört

. . . . . . . 221

procentig likformig nedskärning.

8.2 försvarsresurser vid nedrustningsscenarierna

Exempel på

8.3 i det militära försvaret (personår). 226

Sysselsättningen

9.1 om det militära försvarets budgetanslag år

Antaganden

1990 år 2015. . . . . . . . . . . . 230

respektive

9.2 om omfattning år 1990

Antaganden fredsorganisationens

år 2015. . . . . . . . . . . . . 231

respektive

9.3 om inom försvaret, värn-

Antaganden sysselsättningen

samt antal sysselsatta inom försvarsin-

pliktens omfattning

dustrin år 1990 år 2015 . . . . . . . . 231

respektive

9.4¶Beräkning av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år

av militär 1984-1989. . . . . . . . . . 233

personal

9.5 av genomsnittligt antal förtidsavgångar per år Beräkning

av militär vid en nedrustning med 50 % under

personal

9.6 Beräknat direkt för orter som

sysselsättningsbortfall

berörs av och planerade förändringar i fredsor-

pågående

239 9.7 Antal i försvarsindustrin med utveckling och

sysselsatta

av försvarsmateriel för det svenska försvaret

produktion

246 9.8 Antal i försvarsindustrin med utveckling och

sysselsatta

1983, . . . . . . 248

produktion för export personår.

10.1 Antal anställda inom försvaret 1983 i olika kommuner samt av totalt antal Endast kom-

i procent sysselsatta.

muner med mer än 5 % . 258

försvarssysselsatta

Figurförteckning

Befolkningens delaktighet i totaltförsvaret.

3.2 Totalförsvarets olika delar. 3.3 Försvarsmaktens . . . . . . . . . 66

mobilisering.

3.4 Försvarsmaktens resurser efter mobilisering. . . . . 67 3.5 i militärområden. . . . . . . . . . 68

Fördelning

3.6 Försvarets . . . . . . . . . 69

i fredsorganisation.

3.7 Orter med militära staber, förband och skolor i fred. 70 5 . . . . . 73

3.8¶Utgifternas fördelning på vissa ändamål.

3.9 Civilförsvarets . . . . . . . . . . . 74

i uppgifter.

l 3.10 Det ekonomiska försvarets verksamhet i fred. . . . 76 4.1 Ett av JAS-projektet. . 100

exempel på import delsystem:

4.2 Den svenska av 1974-1983. Fasta

exporten krigsmateriel

index 1974 = 100. . . . . . . . . . . . 104

priser,

6.1 Den offentliga sektorns F oU 1973-1981. Driftskostnadernas efter syfte/ändamål. . . . . 146

fördelning i procent

l - deras relativa 147

6.2¶FOAs forskningsprogram omfattning.

7.1 av BNP och försvarsutgifter 1950-1983.

Utvecklingen

i

Index,1950=100. . . . . . . . . . . . . . 158 8.1 i den s k . . . . . . 209

Byggstenar ESK-processen.

8.2 av kostnaden för det militära försvaret

Minskning

1990-2015 . . . . . . . . 218

(budgetbesparingar).

9.1 Infanteriförbandens . . . . 241

lokalisering.

9.2 Större leverantörer till marinen respektive flygvapnet.

I

Inledning

1 och

Uppdraget utredningsarbetet

1.1¶Direktiv

Den svenska beslöt den 14 juli 1983 att tillsätta en

regeringen

utredning om vissa nationella aspekter av sambandet mellan nedrust-

ning och utveckling. Regeringen ville härigenom hörsamma rekom-

mendationen av FNs generalförsamling 1982, att medlemsländerna nationellt skall följa upp generalsekreterarens rapport om sambandet l mellan nedrustning och utveckling. Denna lades fram i oktober 1981 l som FN-dokument A/36/356 Study on the relationship between disarmament and development och hade utarbetats av en internationell grupp av regeringsexperter ledd av Inga Thorsson. Den svenska utredningen skall visa hur ett land som Sverige för egen del kan för konsekvenserna av en framtida internationell

planera nedrustning.

I direktiven hänvisar utrikesminister Bodström till slutdokumentet l från FNs första särskilda möte om nedrustning

generalförsamlings

1978. Där fastslås att är oförenlig med principerna i

l kapprustningen Förenta Nationernas stadga. Församlingen prioriterade förhandlingar om nedrustning av kärnvapen. Den anmodade regeringarna att

också enas om balanserade nedskärningar av väpnade styrkor och konventionella grundade på principen om parternas bibehåll-

vapen na säkerhet.

I handlingsprogrammet för nedrustningsarbetet uppdrog församlingen bl a åt generalsekreteraren, att med hjälp av en grupp regerings-

studera sambandet mellan nedrustning och utveckling. Den experter

resursförbrukning som kapprustningen för med sig framstod som

orimlig i förhållande till de trängande ekonomiska och sociala l behoven framför allt i i den fattiga delen av världen. Studien skulle tjäna som underlag för beslut om konkreta åtgärder att överföra militära resurser till produktiv användning inom den civila sektorn samt att kanalisera en del av dessa till utvecklingsländerna.

FNs expertgrupp enades bl a om följande: D slutsatser

- världen står inför ett val: fortsätta

antingen kapprustningen i

oförminskad takt eller söka skapa en mer stabil och balanserad

politisk och ekonomisk världsordning; den kan inte göra

bådadera eftersom kapprustningen och konkur-

utvecklingen

rerar om samma resurser

- alla länder oberoende av

samhällssystem och utvecklingsnivå

tjänar ekonomiskt på nedrustning, som således bör i deras

ligga upplysta egenintresse

— av militära resurser till civila

omställning ändamål är tekniskt

och ekonomiskt

möjlig

EI rekommendationer till FNs medlemsländer att

- utvärdera arten

och omfattningen av sina militära ansträng-

ningars ekonomiska och sociala kostnader, både på kort och

lång sikt, i syfte att göra dessa kostnader kända för den egna

befolkningen

- utreda och

tillkännage de fördelar som nås när militära resurser på ett balanserat och verifierbart sätt omfördelas från militärt till civilt bruk - ställa data om den

militära användningen av mänskliga och

materiella resurser samt om till

vapentransaktioner förfogande

för den egna befolkningen och för FN

- förbereda och för

planera att underlätta en överföring av

militära resurser till civila ändamål samt periodvis

rapportera sina erfarenheter till FNs generalförsamling.

Generalförsamlingen antog i december 1982 en resolution i vilken FNs medlemsstater uppmanas att i

överväga lämpliga åtgärder

enlighet med rekommendationerna från expertgruppen (FN-dokument A/RES/37/84 den 18 januari 1983). Det beslöts dels att generalsekreteraren till FNs 38e 1983 skall

generalförsamling rap-

portera om vilka uppföljningsåtgärder som inom FN-

vidtagits

systemet, dels att frågan i sin helhet skall behandlas vid FNs 40e

generalförsamling 1985.

Utrikesminister Bodström konstaterar i att det

utredningsdirektiven

nu är mer nödvändigt än någonsin, att alla länder nationellt söker fullfölja intentionerna från särskilda möten om

generalförsamlingens

nedrustning 1978 och 1982. De bör bidra till att skapa ett medvetande om kapprustningens konsekvenser och medverka till balanserade nedskärningar inom försvarsområdet. Den svenska studien till

syftar

att belysa dessa aspekter för del.

Sveriges

Utredaren skall utgå från några tänkbara alternativa

begränsningar

av maktblockens rustningar som ter under

sig rimliga gynnsamma

Uppdraget

förhållanden. I detta perspektiv skall ges exempel på hur Sveriges

försvarskostnader kan minskas inom ramen för oförändrade säkerhetspolitiska mål, d v s oberoende och säkerhet.

Direktiven anger följande fyra huvuduppgifter för den svenska

utredningen:

D beskriva arten och omfattningen av de nuvarande svenska

försvarsansträngningarna i ekonomiska och sociala termer D ge exempel på försvarsresurser som vid tänkbara nedrustningsal-

ternativ i omvärlden kan omfördelas till andra ändamål

D utifrån olika fredsperspektiv ange omställningsmöjligheter och

-problem

D ange hur en omfördelning av resurser från försvaret till civilt bruk

också skulle kunna utgöra ett bidrag i det svenska utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Den fullständiga texten till utredningsdirektiven återges som bilaga

till betänkandet.

i

1.2¶Saklig indelning

De frågor som behandlas i betänkandet belyses ur beskrivande,

analytiska och operativa perspektiv.

I de beskrivande delarna kartläggs det svenska totalförsvaret och den svenska försvarsindustrin (kap 3 och 4). Här behandlas också militär

forskning och utveckling (kap 6). Likaså redovisas exempel på erfarenheter i Sverige av förbandsnedläggning och av övergång till

civil produktion inom företag som tillverkar försvarsmateriel (kap 9 l och I detta beskrivs även kortfattat de

10). sammanhang statliga stödåtgärder (arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska etc) som

finns för att underlätta strukturomvandlingen inom svensk industri

(kap 10).

I de analytiska avsnitten belyses de samhällsekonomiska konsekven-

serna av försvarets resursanvändning (kap 7). Här analyseras också

skillnaderna mellan militär och civil produktion (kap 5) samt möjligheterna till nedskärningar i det svenska försvaret och försvarsindustrin vid en tänkbar internationell nedrustning (kap 8 och 9). Den operativa delen av betänkandet innehåller utredningens slutsatser och förslag. Här anvisas möjliga vägar dels för omställning av försvarsresurser till civil verksamhet (kap 10 och 13), dels för

utnyttjande av frigjorda resurser bla till en ökad satsning på utvecklingssamarbete med Tredje världens länder (kap 11). De centrala förslagen gäller planering för en gradvis minskning av

försvaret.

Den andel av de friställda resurserna, som bör avsättas till stöd åt

omställning respektive till bistånd eller till andra prioriterade

satsningar, blir beroende av statsmakternas avvägning vid det aktuella tillfället. Utredaren beskriver emellertid hur bl a nedrust-

ning skapar förutsättningar för en ökad resursöverföring till u-

länderna.

1.3 och

Utgångspunkter antaganden

Storleken av kärnvapenstyrkorna i Europa har inte någon avgörande

inverkan på den svenska försvarsplaneringen på annat sätt än att de

påverkar de allmänna krigsriskerna. Utredarens beräkningar av

möjliga nedskärningar i det svenska försvaret utgår därför från antaganden om framtida reduktioner av maktblockens konventionel-

la styrkor.

Utredaren arbetar med två scenarier fram till år 2015, under vilka en balanserad nedrustning i Europa till en avsevärt lägre nivå än idag kan äga rum. I det ena scenariet antas denna process ske i sådana

3 former, att den skulle medföra en kraftigt minskad offensivkapacitet hos NATOs och Warszawapaktens militära styrkor. Tänkbara överenskommelser om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder

i för en sådan

ingår förutsättningarna nedrustning.

I enlighet med direktiven har utredaren vid bedömningar rörande

möjlig svensk nedrustning utgått från oförändrade säkerhetspolitiska mål för Sverige. I de antagna nedrustningsscenarierna har

utredaren

också beaktat de framtida kraven på ändrad inriktning av försvars-

strukturen med hänsyn till den vapentekniska utvecklingen. En

närmare beskrivning av dessa scenarier och därav föranledda nedskärningar inom det svenska försvaret lämnas i kapitel 8.

I de tänkta nedrustningsscenarierna förutses att sysselsättningen blir

ett allt svårare problem i både den militära och civila sektorn på grund av en införandet av datorer och l

fortgående automatisering genom

robotar på kontor och i verkstäder. En nedrustning antas leda till ett ytterligare minskat antal arbetstillfällen, såvida inga offensiva

anpassnings- och omställningsåtgärder vidtas. Det förutses att

statliga medel i ökad omfattning skall kunna avsättas för att underlätta övergången från militär till civil produktion.

1.4¶Underlag

Utredaren har i sitt arbete som underlag haft en omfattande litteratur i fonn av tidigare studier och betänkanden. Information har erhållits

vid studiebesök på ett antal svenska försvarsindustrier och internationella Under arbetets har också kontakter tagits med organ. gång institutioner, forskningsinstitut, fredsrörelser och and-

myndigheter, ra opinionsgrupper.

För att få fram aktuella data om försvarsindustrin och om dess att ställa om sin till alternativ civil tillverk-

möjligheter produktion

ning har studiebesök gjorts vid ett antal försvarsindustriföretag: Bofors Bofors Aerotronics (Lidingö), Ericsson Radio

(Karlskoga),

och Mölndal), FFV (Arboga, Eskilstuna och

Systems (Stockholm

Karlstad), Hägglund & Söner (Örnsköldsvik), Karlskronavarvet Kockums (Malmö), Philips Elektronikindustrier (Jär-

(Karlskrona), fälla) och Saab-Scania (Linköping).

Kontaktbesök har dessutom gjorts i Geneve, New York och för diskussioner med FNs nedrustningskonferens (CD),

Washington

FNs institut för nedrustningsforskning (UNIDIR), FN-sekretariatets samt andra internationella, offentliga och

nedrustningsavdelning

institutioner som arbetar med nedrustningsfrågor.

privata

I utformningen av nedrustningsscenarier och tänkbara nedskärningar

av det svenska försvaret har (sekretariatet för

försvarsdepartementet

och långsiktsplanering inom totalförsvaret- SSLP)

säkerhetspolitik

samt försvarsstaben medverkat. Analysen av försvarsindustrin och av de samhällsekonomiska effekterna av det svenska försvaret har gjorts inom utredarens sekretariat. Underlag har härvid inhämtats från

berörda företag, olika myndigheter inom försvaret, försvarsdeparte-

mentet, och statistiska centralbyrån (SCB).

finansdepartementet

Av den litteratur som utredaren haft som grund för sina analyser och

efter varje kapitel) bör några överväganden (se litteraturförteckning

och betänkanden refereras i detta inledande

viktigare rapporter kapitel. De redovisas i det följande.

United Nations: on the between disarmament

a) Study relationship

and of the Secretary General (A/36/356),

development. Report

1981.

Denna rapport är såsom framgår av direktiven (se avsnitt 1.1) utgångspunkt för den svenska utredningen. Den representerar den hittills mest omfattande som genomförts av FN om nedrustningsfrågorna. De 27 forskningsinsats baserar sin rapport på 40 specialstudier utförda av ett regeringsexperterna hundratal forskare från hela världen. Rapporten innehåller bl a uppskattningar av vilka materiella och mänskliga resurser som f n används för militära ändamål i världens länder. Siffrorna, som hänför sig till 1978 eller däromkring, är satta lågt då betydande svårigheter i många fall förelåg att få fram uppgifter. Gruppen gjorde bl a följande uppskattningar:

50 miljoner människor sysselsatta i verksamheter för militära syften varav: 25 miljoner i reguljära militära förband 10 miljoner människor i halvmilitära förband 4 miljoner civilanställda i försvarsministerier DDDD 20 procent av alla kvalificerade forskare och ingenjörer är verksamma

med militär forskning och utveckling, dvs 500 000 D arbetare mellan 4 och 6 miljoner i vapenindustrin D 6% av världens totala BNP (=500 miljarder US$ 1980) går åt till militära utgifter 127 miljarder US$ satsas årligen på produktion av vapen värdet av vapenhandeln uppgår till mellan 35 och 45 miljarder US$ per år.

Expertgruppen redovisar också en rad uppgifter om försvarsindustriernas speciella karaktär, bl a: D den militära är koncentrerad produktionen geografiskt och regionalt även inom berörda länder Storbritannien och (USA, Sovjetunionen, Frankrike svarar för 80%) den är produktionsmässigt samlad till några få industrisektorer såsom flyg- och elektronikindustrin samt varven militära produkter är genomsnittligt än 20 gånger mer forskningsintensiva civila produkter och militärteknologin avlägsnar sig alltmer från tänkbar civil tillämpning försvarsindustrierna blir i allt högre grad beroende av export som utgör ca 20% av deras samlade produktion staten bär normalt hela den finansiella risken vid militära beställningar försvarsindustrin kan på den inhemska marknaden ofta arbeta utan konkurrens och saknar erfarenhet av marknadsföring i civil mening.

Utöver de allmänna slutsatser som redovisas ovan i avsnittet rörande direktiven, är det för den svenska utredningen av intresse att beakta följande konkreta bedömningar som expertgruppen kommit fram till: D tvärtemot vad som tidigare ofta hävdats har militärutgifter en genomgående negativ effekt på samhällsekonomin D förhindrar militärutgifter är inflationsdrivande, investeringar i samhällsnyttiga projekt, minskar utrymmet för utvecklingsbiståndet, är sysselsättningsskapande i mycket lägre grad än civil produktion och snedvrider forskning och utveckling militärutgifter och upprustning bidrar till att öka spänningen mellan de två militära blocken och ytterligare mellan industri- och vidga klyftan utvecklingsländer en politik som länkar nedrustning samman med utveckling skapar förutsättning för en verklig avspänning mellan Öst och Väst och för en konstruktiv Nord/Syd-dialog planering för omställning inom försvarsindustrin utgör ett av de första viktigaste stegen på väg mot nedrustning och ansvaret för att omställningen påbörjas ligger huvudsakligen hos regeringarna.

Expertgruppen har vidare sammanställt en förteckning över ca 100 tänkbara produkter, som vid omställning till civil produktion kan tillverkas med hjälp av frigjord militär industriell kapacitet.

b) Clyde Sanger: Nedrustning, utveckling, säkerhet (Sammandrag av Thorsson-rapporten om sambandet mellan nedrustning och

utveckling), 1982.

Denna skrift är en populärversion av expertgruppens rapport liksom av en del tillhörande forskarrapporter. Den har sammanställts av den kanadensiske journalisten och författaren Clyde Sanger och utgivits på ett antal språk. Häri redovisas på ett lättillgängligt sätt det material som FN-studien haft som underlag och behandlas triangelsambandet mellan nedrustning, utveckling och säkerhet. Exempel ges på kapprustningens effekter i säkerhetspolitiskt och ekonomiskt avseende. Författaren pekar på tänkbara vägar för att få till stånd omställning samt metoder för att resursmässigt sammanbinda nedrustning och utveckling.

c) United Nations: Reduction of military budgets. Refinement of

international reporting and comparison of military expenditures. Report of the Secretary-General (A/S-12/7), 1982 samt

United Nations: Reduction of military budgets. Progress report on

the construction of price indices and purchasing power parities for

military expenditures. Report of the Secretary-General (A/ 38/354), 1983.

Dessa båda rapporter är de senaste i en rad av expertgruppsarbeten som sedan 1974 utförts på uppdrag av FNs generalförsamling. Deras syfte är att främja och underlätta framtida förhandlingar om internationella överenskommelser för att begränsa eller minska parternas militära utgifter. Detta arbete har bl a resulterat i att FN år 1980 införde ett system för standardiserad redovisning av militära utgifter till vilket hittills ett 30-tal medlemsländer, däribland Sverige, anslutit sig. Arbetet drivs nu vidare med att utreda och utveckla sådana metoder som framtida förhandlare torde komma att behöva för att kunna definiera, värdera och jämföra sina respektive länders militärutgifter samt för att kunna verifiera efterlevnaden av eventuellt ingångna avtal. En allmänt accepterad utgångspunkt för den verksamhet som bedrivs inom detta område är att en del besparingar som kan erhållas genom internationella överenskommelser om att minska de militära utgifterna bör användas till ekonomisk och social utveckling, bl a genom ökat bistånd till u-länderna. Här finns sålunda en klar koppling mellan nedrustning och utveckling.

d) Gemensam säkerhet (Rapporten från den oberoende kommissio-

nen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor under ordförandeskap

av Olof Palme), 1982.

Boken innehåller ett handlingsprogram med förslag till lösningar av en rad centrala problem rörande strategiska och taktiska kärnvapen, kemiska vapen, konventionella vapen och konflikterna i och kring tredje världen. Rapporten visar att avskräckningsdoktrinen inte utgör någon säker grundval för fred, stabilitet och rättvisa i den internationella gemenskapen. Avskräckningen måste enligt kommissionen ersättas av en politik grundad på gemensam säkerhet. Sådan säkerhet, som antas bygga på ett växande förtroende mellan supermakterna, kan enligt rapporten uppnås genom att maktblocken trots politiska och ideologiska motsättningar tillsammans inriktar sig på att söka undgå kärnvapenkrig. Inget land kan vinna ett sådant krig och möjligheten att göra en begränsad kärnvapeninsats ifrågasätts av allt fler. Kommissionen anser därför att världsfreden bäst tjänas genom omsorg om gemensam överlevnad istället för såsom hittills genom hot om ömsesidig förintelse. Kommissionen föreslår bl a att det skall upprättas en 300 km bred korridor i Europa som är fri från slagfälts-kärnvapen. Den förordar att en konferens om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning i Europa skall inkallas. Kommissionen vill också stärka FN genom ett system för kollektiv säkerhet.

e) Nord-Syd, ett program för överlevnad (Brandt-kommissionens

första rapport), 1980 och Gemensam kris (Brandt-kommissionens

andra rapport), 1983.

Dessa rapporter innehåller en rad förslag som syftar till att undvika en internationell ekonomisk kollaps med åtföljande politiskt kaos och än värre mänskligt lidande. Enligt kommissionen är långsiktiga reformer av den internationella finansierings- och handelsstrukturen i världen nödvändiga för att ekonomisk återhämtning och tillväxt skall bli möjliga. Nord/Syd-frågorna måste därför inte bara bli föremål för ökad uppmärksamhet inom ramen för en global förhandlingsrunda i FN utan även diskuteras vid en ny toppkonferens efter det resultatlösa Cancun-mötet på hösten 1981. I den första rapporten, vilken publicerades redan 1980 innan FN-rapporten överlämnades, behandlas i kapitel 7 temat nedrustning och utveckling. Kommissionen anser det vara en viktig uppgift att göra allmänheten mer medveten om den fara som kapprustningen utgör för världsfreden, om den belastning som rustningarna innebär för ekonomin och om de resurser som skulle kunna användas för fredlig utveckling ifall rustningskostnaderna minskade. Likaså anser kommissionen att större ansträngningar bör göras för att finna lämpliga former för en omställning och av

överföring kvalificerade forskningsresurser från militär till civil produktion. I rapporten föreslås att militärutgifter och vapenexport skall bli föremål för beskattning inom ramen för ett allmänt system för internationell

beskattning som syftar till att skapa ökade resurser för utveckling. Brandt-kommissionen drar i sin andra rapport slutsatsen att endast ett stopp för kapprustningen, som även i u-länderna nått en skrämmande nivå, kan skapa förutsättningar för världen att ta sig ur den aktuella krisen. Willy Brandt säger varnande i förordet till rapporten

att vi, utan att ett krig sätts

att beväpna oss till döds genom att kväva våra ekonomier och igång, riskerar i framtiden. genom att vägra investera

United Nations: Economic and Social Consequences of the

f)

Armaments Race and its harmful effects on World Peace and General (A/37/386), 1982

Security, Report of the Secretary

Detta är den tredje i en serie av FN-rapporter som behandlar de ekonomiska och sociala följderna av kapprustningen och dess skadliga effekter för freden och säkerheten i världen. Rapporten visar att kapprustningen motverkar sitt ökad säkerhet. den motsättningar och syfte att skapa Istället_ skärper försämrar förutsättningarna för ekonomisk och social utveckling.

Civil i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsin-

g) produktion

dustrikommittén (Ds I 1982:1).

2 Utredningen tillkom för att studera frågan om försvarsindustrins övergång till en ökad civil produktion när statsmakterna inte kan fortsätta att genom nuvarande produktionsvolym. Slutsatserna var att beställningar upprätthålla fanns för en omläggning till civila produkter som goda förutsättningar efterfrågas inom olika delar av den offentliga sektorn. Som exempel nämndes varor inom delområdena energiförsörjning, miljövård, kommunikationer och sjukvård. Kommittén att alla företag som producerar försvarsansåg det nödvändigt materiel så långt som möjligt själva verkar för att deras utvecklingskompetens, teknik, produkter, metoder och erfarenheter i den militära produktionen används för att utveckla en konkurrenskraftig, lönsam civil verksamhet. Sådan civil produktion borde enligt kommittén emellertid stimuleras, samordnas och ledas genom en lokal arbetsgrupp i varje försvarsindustriföretag. Dessutom föreslog utredningen att en interdepartemental arbetsgrupp för att samordna insatser mellan olika departement. Förutsättupprättades för ett erforderligt samspel mellan myndigheter och andra ningarna organ som användare/beställare av nya produkter å ena sidan och offentliga försvarsindustrin som producenterfleverantérer å den andra borde förbättras, ansåg utredningen. Kommittén fann att en effektiv stimulans av företagens strävanden att skapa

i

l civil verksamhet erfordras genom tillskott av statliga medel. Medel för bidragen skulle erhållas genom ett procentuellt påslag, s k civilpålägg, på alla från försvarets materielverk (FMV) för upphandling av utbetalningar försvarsmateriel. Civilpålägget beräknades efter 0,5 procent och skulle för budgetåret 1980/81 ha uppgått till 30,2 miljoner kr. Dessa medel skulle avsättas för satsningar på civil verksamhet.

h) Civil produktion i försvarsindustrin genom teknikupphandling.

Betänkande från försvarsindustrikommittén (Ds I 1983:1).

Detta betänkande, som utgjorde en fortsättning på försvarsindustrikommitténs arbete, inriktades på att undersöka de allmänna förutsättningarna för en vidgad civil offentlig teknikupphandling. var att samlat redovisa Syftet pågående strävanden att öka sådan upphandling och att söka klarlägga utrymmet för denna. För att civil teknikupphandling skall kunna bidra till att ändra försvarsindustrins produktionsinriktning krävdes kommittén enligt betydande insatser för samordning inom skilda av upphandlingsbehov samhällssektorer samt initiering och finansiering av stora utvecklingsprojekt. Som exempel angavs att inrättandet av statens energiverk avsevärt borde förbättra förutsättningarna för en samordning av olika insatser på energiområdet. På samma sätt som kostnaderna för utveckling inom försvarsområdet i stor utsträckning bärs av statsmakterna borde motsvarande bidrag lämnas till finansieringen av utvecklingsarbete för civila ändamål, menade utredningen.

i) Flygindustridelegationens betänkande (Ds I 1980:2).

Flygindustridelegationen undersökte i sitt betänkande möjligheterna att nyttiggöra de flygindustriella resurserna för civil verksamhet, eftersom statsmakterna förutsåg ett minskat behov för av utvecklingskapacitet militära ändamål. Delegationen konstaterade är förenat att det generellt med svårigheter att föra över flygindustriella resurser från militär till civil verksamhet. Svårigheter uppstår främst p g a skillnaderna i marknadsstruktur. Enligt delegationens uppfattning var emellertid utveckling för den civila flyg- och rymdmarknaden ett möjligt alternativ för att under 80-talet kunna utnyttja flygindustrins utvecklingsresurser. Denna typ av utvecklingsarbete ligger i fråga om teknisk inriktning relativt nära den militära. Dessutom förutsågs en stor och expanderande marknad för produkter inom den civila flyg- och rymdsektorn. Delegationen föreslog därför statligt stöd i form av lån och bidrag för att underlätta till civil flygindustrins omställning produktion.

j) Framtida militär flygindustri i av 1979

Sverige. Principbetänkande års militära flygindustrikommitté Fö (Ds 1981:2).

Flygindustrikommittén redovisade i sitt betänkande principiella överväganden rörande tänkbara industristrukturer för den framtida svenska flygindustrin och konsekvenser för berörda företag och myndigheter. Tre industristrukturer diskuterades inhemsk mot bakgrund av anskaffningsalternativen JAS, utländskt direktköp och slutmontering av utländskt flygplan i Sverige. I det första alternativet, anskaffning av svensk JAS, bedömdes goda förutsättningar föreligga att lägga en grund för en successivt ökande civil verksamhet. Under övergångstiden kunde teknisk kompetens bibehållas på hög nivå och beläggning på maskiner och anläggningar hållas uppe. Enligt kommittén behov av måste dock åtgärder vidtas som minskade flygindustrins militära beställningar. Företagen borde därför i samband med eventuell upphandling åläggas visa hur detta lämpligen kan ske.

Litteratur

Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindu-

strikommittén. Ds I 1982:1. Civil produktion i försvarsindustrin genom teknikupphandling.

Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1983:1. Common Crisis, North-South: Cooperation for World Recovery.

The Brandt Commission 1983. London 1983.

Flygindustridelegationens betänkande. Ds I 1980:2. Framtida militär i Principbetänkande avgivet av flygindustri Sverige.

1979 års militära flygindustrikommitté. Ds Fö 1981:2. Gemensam Säkerhet - från den oberoende kommissio-

Rapporten

nen för och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av nedrustning

Olof Palme. Stockholm 1982.

Bo Hovstadius/Manne Wängborg: Nedrustning och utveckling - en

FN-studie. Världspolitikens dagsfrågor 1982:5.

North-South, A for Survival. The report of the

Programme

Independent Commission on International Development Issues

under the Chairmanship of Willy Brandt. London 1980. The Relationship between Disarmament and Development, UN

Publication Sales No. E. 82.IX.1 (Study Series 5), New York

1982.

Clyde Sanger: Nedrustning, utveckling, säkerhet. Sammandrag av Thorsson-rapporten om sambandet mellan nedrustning och

utveckling, Stockholm 1982.

2 säkerhet, utveckling Nedrustning,

-

en

bakgrund

Som bakgrund berörs några centrala problem rörande nedrustning

och säkerhet liksom utvecklingsländernas allt svårare situation.

Sveriges politiska ställningstaganden och agerande i nedrustnings-

och u-landsfrågor tas även upp. I dessa perspektiv redovisas exempel såväl internationella som svenska initiativ och förslag till

på

av militära resurser till civila ändamål. Dessutom berörs

omställning några tidigare försök att koppla samman nedrustning med utveckling

att använda delar av vid en resurser i

genom nedrustning frigjorda

med länderna i Tredje världen.

utvecklingssamarbetet

2.1 och nedrustning Kapprustning

Internationella perspektiv

mellan supermakterna har försämrats. Ökat

Förhandlingsklimatet

misstroende låser fast positionerna. Vardera sidan uppfattar sig själv som fredligt sinnad och motparten som den aggressiva och farliga. Rädslan gror i bristande kännedom om motpartens militära dispositioner och intoleransen växer i frånvaron av kontakter. För att och stärka sin supermaktsposition söker båda att till

skydda sig

kostnader och utan hänsyn till riskerna för ömsesidig

gigantiska

övertrumfa varandra i militär slagkraft. Ingen vill

tillintetgörelse

kompromissa, trots att detta är nödvändigt för att överleva. rullar vidare och intensifieras genom sin egen

Kapprustningen

och teknikens makt. Den blir därigenom i sig en fara för

dynamik

freden.

och ett föråldrat snävt nationellt synsätt, som lever kvar

Kortsynthet från tiden före kärnvapenåldern, styr supermakternas strategier.

och konfrontationen mellan Förenta Staterna och

Spänningen

Sovjetunionen beror på rivalitet om militär och ekonomisk dominans

liksom på ideologiska motsättningar.

Det är svårt att göra sig en föreställning om vilken ”overkill”-

orimlig kapacitet som supermakterna anser behöva sin

sig för att garantera säkerhet. Följande om den absurda

jämförelse kan ge en uppfattning förstörelseförmågan. Den som kommit till mängd sprängmedel

användning i alla krig hittills skulle ett

uppskattningsvis fylla godståg

som är ca 80 km långt. Jämfört med nuvarande är vapenarsenaler detta en obetydlighet. De existerande utvecklar nämli-

kärnvapnen

gen enligt vissa en som motsvarar ett

uppskattningar sprängkraft

godståg med sprängmedel som sträcker runt 97 eller

sig jorden gånger

avståndet till månen fram och tillbaka fem Detta tros

gången* skapa

den trygghet rörande ömsesidig förstörelse”

garanterad (mutually

assured destruction - som MAD) enligt supermakterna måste ingå i

strategierna.

Europa är den världsdel som har den relativt största av

mängden

vapen och där hotet om total är mest I

ödeläggelse överhängande.

Europa finns (utplacerade eller taktiska såsom

lagrade) kärnvapen

minor både till lands och till och

sjöss, artillerigranater luftvärnspro-

j ektiler samt missiler med en räckvidd från 10-tal kilometer

några upp

till 5000 km. Ingenstans i världen finns sådana

truppkoncentrationer

som i Europa. Enligt The Balance 1983-1984 av

Military (utgiven

International Institute for Strategic står i 2,0

Studies) Europa

miljoner NATO-soldater mot 1,7 miljoner

Warszawapakts-s0lda-

ter? Där finns också 20 700 mot 25 500 från

NATO-stridsvagnar Warszawa-pakten och dessutom en mängd andra slags vapen

inklusive 5 000 attackflygplan - ca 2 500 vardera sidan.

på

Den tidigare ofta åberopade militära övervikten i för

Europa Warszawapakten har enligt en nyligen (den 21 juni 1984) publicerad

NATO-rapport reducerats. Genom att nu räkna bort bl a

avlägset

stationerade sovjetiska styrkor har man kommit fram till att Warszawapaktens markstridskrafter omfattar 115 divisioner mot 88 för NATO. Dessa siffror skall med 173

jämföras tidigare angivna

respektive 84. Därtill kommer att man i konstate-

NATO-rapporten

rar att blockens inte enbart kan bedömas efter deras numerär.

styrkor Viktiga skillnader, som bör beaktas vid jämförelser, är enligt

rapporten bl a vapnens effektivitet och truppernas

stridsförmåga?

De globala följderna av ett stort i FNs

kärnvapenkrig påvisades

kärnvapenstudie 1980, som leddes av dåvarande svenske FNambassadören, försvarsminister Anders Thunborg. Vetenskapsmän i såväl väst som öst har senare fortsatt att studera effekterna av kärnvapenkrig och funnit att dessa skulle bli katastrofala. Ett kärnvapenkrig skulle, även om bara en bråkdel av existerande arsenaler användes, leda till en klimatkatastrof, en s k nukleär

global

bakgrund

Pricken i mitten är världens

eldkraft under andra

världskriget,

alla är eldkraft.

prickar dagens

n.

cu...

.13..

u.-c’ 3-.. .._v_

o n ._,

...1v

,o

u, 4,.. uno

°°,

-o.o..

Denna bild visar världens samlade eldkraft i dag liknande Polaris-ubåtar. jämfört med andra världskrigets. Pricken i mitten Cirkeln i rutan i det nedre vänstra hörnet motsvarar den samlade eldkraften under andra innesluter 24 megaton. Den representerar

en ny världskriget - totalt 3 megaton. Resten av prick- Trident-ubåt och har en eldkraft motsvarande åtta arna anger eldkraften hos världens nuvarande gånger andra världskrigets totala eldkraft. En kärnvapenarsenal och motsvarar 18 000 megaton sådan ubåt kan ensam förstöra samtliga större eller 6000 gånger andra världskrigets samlade städer på norra halvklotet. eldkraft. Förenta Staterna och Sovjetunionen Sovjetunionen des-

förfogar över en jämförbar svarar för vardera ungefär hälften av denna truktiv kapacitet. förstörelsefönnåga.

Cirkeln i rutan i det övre vänstra hörnet Två rutor på bilden - 300 megaton - motsvarar innesluter 9 megaton och visar eldkraften hos en en eldkraft som kan förstöra alla stora och Poseidon-ubåt. Den motsvarar tre gånger andra medelstora städer i hela världen. världskrigets totala eldkraft. En sådan u-båt kan ensam förstöra över 200 av Sovjetunionens största städer. Det finns i dag 31 sådana u-båtar och 10 24 december 1983.

Källa: Stockholms-Tidningen

Nedrustning,

vinter. Dammet och sotet från bränderna skulle förmörka himlen och kyla ned kontinenterna så att de ekologiska systemen bröt samman. Kvardröjande giftig smog, intensiv ultraviolett strålning och förhär-

jande epidemier skulle göra jorden till en obebolig plats.‘

Dessa effekter har presenterats utförligt bl a i ett specialnummer i

juni 1982 av den svenska Vetenskapsakademiens miljövårdstidskrift

Ambio - Nuclear War. The Aftermath — som senare översatts till svenska med titeln Kärnvapenkrig. Ettscenario för vår tid. Ämnet har också behandlats fylligt i två andra internationella publikationer: Science (23 december 1983) och Foreign Affairs (Winter 1983/84).

Dessa vetenskapliga belägg för kärnvapenkrigets långsiktiga effekter har väckt betydande internationell uppmärksamhet.

Trots dessa skrämmande visioner har förhandlingarna i Geneve mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen om strategiska och

medeldistanskärnvapen avbrutits på grund av djupgående menings-

skiljaktigheter rörande de nya vapensystemens karaktär och effekter. Därefter har istället utplacering av nya kärnvapen fortsatt. Inte heller förhandlingsmaskineriet inom FN och andra fora gör några nämnvärda Inte ens enhälligt antagna resolutioner om

framsteg.

olika nedrustningsfrågor respekteras av de dominerande militärmakterna. Förslag om att inleda förhandlingar under hösten 1984 angående

begränsning av kapprustningen i den yttre rymden kan emellertid

komma att leda till att kontakten återupptas mellan supermakterna.

Rustningskostnaderna ivärlden fortsätter alltjämt att öka och uppgår

1984 till ca 800 miljarder US dollar, dvs ca 6 500 miljarder kronor. Under de senaste fem åren har kurvan pekat brantare uppåt än under

den närmast föregående perioden. Den årliga ökningstakten för

- mätta i fasta - har stigit från 2,4 procent

militärutgifterna priser

1975-79 till 3,3 procent 1979-83.5

Den snabba stegringen beror främst på USAs enorma satsning på

vapenutveckling. Under femårsperioden 1979-83 har ökningen av militärutgifterna i USA varit genomsnittligt 7,5 procent per år.°

Enligt The Military Balance 1983-1984 beräknas världens samlade militärutgifter ha stigit med 10 % mellan 1981 och 1982 trots en kraftig nedgång generellt i de flesta länders ekonomier. I Förenta Staterna tog försvaret 1980 24 procent av den totala federala budgeten. 1985 föreslås den vara uppe i 30 och 1989 i 37 procent. Även länderna i Mellersta Östern och Sydamerika uppvisar kraftig tillväxt i militärutgifterna. Enligt en officiell amerikansk källa har de

sovjetiska militärutgifterna under de senaste åren legat på en

Nedrustning, säkerhet, - en 35

utveckling bakgrund

“I, on the other hand, it frustrating that we have more missiles than we know what

find

to do wit .”

Teckning av Ross;©1984 The New Yorker Magazine, Inc.

Översättning: Jag för min del, finner det irriterande att vi har fler raketer än vi vet vad vi skall göra med.

oförändrat hög nivå med en ökningstakt på ca 2 procent per år. Däremot har många u-länder minskat sina militärutgifter under senare år. Detta belyses i tabell 2.1 som visar att Afrikas länder inte alls har ökat sina militärutgifter under perioden 1979-83. Det framgår

även av tabell 2.2 där nedgången i vapenförsäljningen till Tredje

världens länder visas. Medan militärutgifterna ökat kraftigt under senare år, totalt sett, visar den internationella vapenhandeln en motsatt tendens.

Vapen-

handeln har under de senaste åren stagnerat, huvudsakligen på grund av u-ländernas höga utlandsskulder. Omkring en fjärdedel av dessa skulder beräknas bero på vapenimport. OPEC-ländema, som under 70-talets senare hälft svarade för den största ökningen, köper inte heller lika mycket vapen som tidigare.

Enligt en färsk rapport från den amerikanska kongressens utred-

ningssekretariat (maj 1984) minskade industriländernas vapenleve-

ranser till Tredje världens länder från 32,8 miljarder US$ 1982 till

Tabell 2.1 Militärutgifter för ett urval länder och regioner 1979 - 1983 (miljarder USS och 1980 års priser) samt ökning 1979 - 83 (procent).

Ökning 1979 1980 1981 1982 1983 1979-83 procent

Övriga Warszawa-

Källa: SIPRI Yearbook 1984 1Utom Egypten

26,5 miljarder 1983. Följande tabell visar att Förenta Staterna i

återigen är den främsta vapenleverantören till Tredje världen.

Även om den allmänna rustningssituationen är djupt oroande bör emellertid några till synes hoppingivande faktorer noteras. Det gäller såväl den offentliga debatten om de dominerande strategierna som det folkliga engagemanget.

Den avskräckningsdoktrin, som under många år varit den grundläg-

gande inom NATO och som förutser möjligheten att insätta kärnvapen redan på ett tidigt stadium av ett konventionellt krig, har under senare tid alltmer kommit att ifrågasättas i den internationella debatten. Allt oftare framförs där övertygelsen, att en inledningsvis begränsad insats av kärnvapen skulle leda till en okontrollerbar

l Tabell 2.2 Vapenexport till Tredje världen 1980 - 1983 (miljarder USS och 1983 års priser).

1979 1980 1981 1982 1983

Källa: Richard F Grimmet: Trends in conventional arms transfers to the Third World by major supplier (Congressional Research Service, Report No 84-82 F, May 7, 1984)

vidare upptrappning till ett interkontinentalt kärnvapenkrig. Ett sådant krig skulle uppenbarligen inte ha någon vinnare utan hela mänskligheten som förlorare. President Reagans tal i FNs generalförsamling hösten 1983 gav en

om, att man även på officiellt amerikanskt håll påverkats av

antydan

den offentliga debatten. Han gav uttryck för tvivel om möjligheten

att kunna vinna ett kärnvapenkrig och överhuvudtaget på möjlighe-

ten att kunna använda dessa vapen för något militärt syfte. Även om

den följden av att kärnvapnen förlorat i trovärdighet borde logiska vara en ömsesidig skrotning av dessa vapenarsenaler, är steget dock

mycket stort från retoriken till en nukleär avveckling och till någon överenskommelse baserad på gemensam säkerhet.

Under 80-talet har fredsrörelser världen över utvecklats till ett viktigt

i för nedrustning. De har vuxit till

påtryckningsmedel kampen inflytelserika folkopinioner i bl a Västeuropa, Nordamerika och

och har genom sina aktioner blivit en allt viktigare faktor att

Japan

2:24»

“And what can the Joint do you today, little girl?”

Chiefs of Staff for

Teckning av Ziegler; ©1983 The New Yorker Magazine, Inc.

Översättning: ”Och vad kan överbefâlhavaren göra för Dig idag, min lilla flicka?”

räkna med i det politiska livet. Fredsrörelserna ställer det säkerhetspolitiska problemet på sin spets och har tvingat fram en omfattande nedrustningsdebatt. Också i de officiella internationella organen har de fått ökat inflytande. Politiker runt om i världen har visat sig

tvungna att i större utsträckning än tidigare ta hänsyn till fredsopi-

nionerna som fördömer kapprustningen.

Allt starkare kritik mot kärnvapnen och kapprustningen kommer också till uttryck bland politiker från olika delar av världen.

Exempelvis riktades i maj 1984 en appell till kärnvapenmakterna från

sex politiska ledare i Afrika, Asien, Europa och Latinamerika

(president Raul Alfonsin, Argentina, premiärminister Indira Gand-

hi, Indien, president Miguel de la Madrid, Mexico, president Julius Nyerere, Tanzania, statsminister Olof Palme, Sverige, och premiärminister Andreas Papandreou, Grekland). Dessa kräver ett stopp för

alla prov, samt all vidare tillverkning och utplacering av kärnvapen och kräver dessutom en minskning av kärnvapenarsenalerna.

...y~.;-.. -1. Sveriges politik i...

Sveriges arbete för avspänning och nedrustning präglas av vår

uppfattning att internationell säkerhet måste byggas i växande

omfattning på ömsesidig respekt mellan länder och fördjupat

samarbete mellan maktblocken. Arbetet för freden måste

enligt

svensk uppfattning ledas av en strävan att överbrygga

motsättning-

arna snarare än vila på militär avskräckning. Sveriges insatser på nedrustningsområdet bedrivs i första hand inom ramen för FNs

generalförsamling och Sveriges medlemskap i nedrustningskonferen-

sen i Geneve.

Dåvarande statsminister Fälldin gav vid FNs andra specialsession om nedrustning (SSD II) i juni 1982 uttryck för Sveriges fredssträvanden

på bl a följande sätt:

”En av detta mötes viktigaste uppgifter är att utarbeta och anta ett fullständigt nedrustningsprogram, som avses bli grunden för nedrustningsansträngningarna fram till slutet av detta århundrade. Jag vädjar till alla stater att konstruktivt medverka i förhandlingarna om detta program så att det blir realistiskt och meningsfullt och därigenom ägnat att fylla sitt viktiga syfte. Då går vi tillmötes den starka längtan efter fred och nedrustning som finns hos alla folk.”

Kritik riktas från svensk sida mot strategier som leder till utveckling av nya typer av vapensystem för rymdkrigföring liksom av nya medeldistans- och taktiska kärnvapen, bla neutronvapnet, vilka

driver på kapprustningen och sänker kärnvapentröskeln. Sverige

söker verka för att en internationell överenskommelse om fullstän-

säkerhet, - en bakgrund 39

Nedrustning, utveckling

förbud mot kärnvapenprov snarast ingås genom förhandlingar

digt

vid Geneve.

nedrustningskonferensen

Vårt land ställer bakom kraven att kärnvapenstaterna som ett

sig

första enas om en allmän och kontrollerbar frysning av steg Tanken är att en sådan frysning skall kunna

kärnvapenarsenalerna.

till som syftar till balanserade och

utgöra inledningen förhandlingar

kontrollerbara reduktioner av olika typer av kärnvapen.

av och teknik för militära ändamål måste

Utnyttjandet vetenskap

svensk också ägnas ökad uppmärksamhet. Det är

enligt uppfattning

att den FN-studie om militär och utveckling, som

angeläget forskning

inom kort fram, följs av medlemsländerna genom

läggs upp

nationella studier.

Som ett led i strävan att minska konfrontationsriskerna i

Sveriges

och i vårt lands närmaste har sonderingar inletts

Europa grannskap

för att undersöka att upprätta en centraleuropeisk

möjligheten

korridor som är fri från slagfältskärnvapen.

2.2¶Säkerhet

har fått en och delvis annan innebörd än

säkerhetsbegreppet vidgad

Traditionellt har man förbundit säkerhet med militär

tidigare.

säkerhet garanterad av vapen som förutses skydda mot yttre militära hot. En ökad medvetenhet om de icke-militära hoten har vuxit fram under senare år. Exempelvis har den utbredda ekonomiska krisen,

samt den och miljöförstöringen som oansvariga resursförbrukningen

drabbar stora delar av och dess fortsatt ökande befolkning,

jorden

ytterligare dimensioner.

givit säkerhetsbegreppet

Stabilare ekonomier och en mer rättvis fördelning av världens resurser är förutsättningar för skapandet av fred och säkerhet

viktiga

i världen. Därför kravet en ny ekonomisk världsordning hand i

går på

hand med arbetet för fred.

visar att ökad säkerhet inte står att finna genom fler

Kapprustningen

och mer sofistikerade Medan man tidigare trott sig skapa vapen. säkerhet ömsesidig avskräckning inom ett system av terrorgenom detta nu av allt fler som ett bräckligt skydd mot

balans, upplevs

I stället för ökad säkerhet åstadkommer vapnen en

kärnvapenkriget.

försämrad säkerhet. Detta utgör bakgrunden till de förslag om säkerhet som Palme-kommissionen presenterade i sin gemensam rapport 1982.

I sitt vid öppnandet den 17 januari 1984 av

hälsningsanförande

Stockholms-konferensen om förtroende- och säkerhetsskapande

åtgärder och nedrustning i kom statsminister Olof Palme in

Europa

på begreppet gemensam säkerhet och konstaterade bl a

följande:

”Insikten att det inte kan finnas någon verklig säkerhet för bara ena sidan vinner insteg. Under detta årtionde har det ömsesidiga beroendet hela tiden ökat. Detta gäller vare sig vi talar om ekonomiska, kulturella eller sociala förbindelser. Och detta ömsesidiga beroende är sannerligen inte begränsat till Europa. Det är globalt. Ett livskraftigt säkerhetssystem måste därför också grundas på världsvid solidaritet i insikt om att rättvisa och sociala och ekonomiska framsteg också utgör vitala beståndsdelar i en stabil världsordning. Försök att öka förtroendet är ett uttryck för strävan att uppnå gemensam säkerhet. Ett klimat av större förtroende kommer också att erbjuda en bättre grogrund för politisk dialog och ett betydelsefullt utbyte av idéer. En sådan dialog och ett sådant utbyte skulle klarlägga gemensamma intressen och identifiera de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att verbal konfrontation övergår till bruk av våld.

Genom Helsingfors-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 1975 och slutdokumentet därifrån lades grunden för en process som syftar till ökad säkerhet i Europa baserad på samarbete istället för avskräckning och konfrontation. Stockholmskonferensen skall, enligt mandatet från Madrid-mötet, besluta om

stegvis vidtagna nya, effektiva och konkreta åtgärder ägnade att

skapa framsteg i stärkandet av förtroende och säkerhet samt

uppnående av nedrustning”. Sådana framsteg skulle underlättas om avskräckningspolitiken ersattes av en politik baserad på ökad

ömsesidig förståelse för varandras intressen och på en insikt om behovet av gemensam säkerhet.

Säkerheten kräver i dagens läge framför allt att ett globalt accepterat system för fredens bevarande skapas. Vad som behövs är en effektiv mekanism både för att hindra kärnvapenkrig (”nuclear crisis management”)7 och för att överhuvudtaget förebygga att konflikter

mynnar ut i krigshandlingar. Sverige och övriga nordiska länder stöder FNs generalsekreterare i hans ansträngningar att stärka

världsorganisationens och i synnerhet säkerhetsrådets roll i detta

sammanhang.

2.3¶Utveckling

Svält och skuldkris

Det är två överskuggande problem som idag karaktäriserar den

ekonomiska och sociala situationen för den Tredje världen: de

fattigaste u-ländernas försämrade situation och bristen på finansiella resurser för utveckling.

l

De senaste årens ekonomiska kris har ökat skillnaderna mellan olika grupper av u-länder. Exempelvis har Indien och Kina med relativt

liten integration i världsekonomin liksom ett antal u-länder i l Sydostasien klarat sig relativt bättre under lågkonjunkturen. Andra

ländergrupper, som de hårt skuldsatta länderna i Latinamerika och

I

l

de fattigaste råvaruexportberoende länderna i Afrika, har visat sig

mer sårbara. å

Sedan 1980 har det internationella biståndet till utvecklingsländerna i

i

t stort sett stagnerat. Det på en nivå långt från de mål som

ligger

uppsatts och långt från den Tredje världens behov av utvecklingsrej

surser. Genom stagnerande eller minskande bidrag från de största och rikaste industriländerna har denna biståndskris framför allt kommit att bli de multilaterala organens kris. Världsbankens utlåning på särskilt villkor genom den internationella

fördelaktiga utvecklingsfonden (International Development Association, IDA) har minskat. Samtidigt har FNs utvecklingsprogram (United Nations Development Programme, UNDP) och flera andra biståndsgivande

FN-organ hamnat i en resurskris.

Massfattigdomen fortsätter således att vara ett akut internationellt

Å

problem. En stor del av mänskligheten kan inte få sina grundläggan-

I l de behov av mat, kläder, bostäder, utbildning, hälsovård och ett l

meningsfullt arbete tillgodosedda. Närmare en miljard människor är

undernärda eller hotas av svält. Varje dag är det 40 000 barn som dör l eller drabbas av skador därför att de inte får att

obotliga tillräckligt

äta. Värst drabbat är Afrika, som återigen utsätts för en svår

svältkatastrof, särskilt i länderna söder om Sahara. Bland de direkta

orsakerna till krisen är snabb folkökning, överutnyttjande av jorden,

skövling av skogar och en förödande torka.

Den orimligt höga skuldsättning som många u-länder ådragit sig har

1 flera samverkande orsaker. Bl a medförde den ökade tillgången på

krediter under åren kring 1980 en skärpt kreditkonkurrens från de

långivande ländernas sida. Många u-länder använde resurserna till

överambitiösa industriprojekt eller i många fall till ren konsumtion.

De akuta betalningssvårigheterna, som i stor utsträckning beror på

det höga ränteläget i Förenta Staterna och på den amerikanska

dollarns starka ställning, utsätter det internationella

finanssystemet

för påfrestningar. Enligt en från Världsbanken

uppgift nyligen

innebär en uppgång i dollarräntan med 1/2 procent en ökning av de

skuldtyngda u-ländernas räntebetalningar med ca två miljarder US $

per år? Långtgående åtgärder måste vidtas i de

skuldtyngda

länderna, för att få fart på exporten så att återbetalningsförmågan och därmed kreditvärdigheten kan återställas.

Hela anpassningsbördan kan inte läggas på länderna i Tredje

världen. Detta skulle innebära risk för ökad social oro och

politiska

spänningar, som ökar det mänskliga lidandet och som kan leda till att allt fler demokratiska regimer i u-länderna faller och ersätts med diktaturer. Internationella kapitalresurser måste på ett samordnat sätt kanaliseras till de skuldtyngda länderna. Villkoren måste anpassas till varje lands speciella situation. Ofrånkomliga åtstram-

ningsåtgärder bör i minsta möjliga utsträckning drabba de redan

mycket fattiga.

U-ländernas huvudkrav är att få till stånd en ny ekonomisk

världsordning. De begår därför globala förhandlingar om handel,

råvaror, energiresurser, utveckling och finansiella frågor. Den

alliansfria rörelsen (Non-Aligned Movement) och den sk 77gruppen, som är u-ländernas samarbetsgrupp i FN-systemet, har vid upprepade tillfällen ställt krav på i-länderna att acceptera

förändring-

ar i det internationella ekonomiska systemet och att öka det offentliga biståndet till det överenskomna 0,7%-målet. Vid den latinamerikanska ekonomiska konferensen i Ecuadors huvudstad Quito i januari 1984 begärde de länderna

skuldtyngda på

denna kontinent omförhandlingar av u-landslånen och för

åtgärder

att förbättra sina exportmöj ligheter. Dessa krav har nyligen bekräftats vid ett latinamerikanskt möte i juni 1984 i Cartagena, Colombia. U-länderna hänvisar också i olika sammanhang till att

möjligheten nyttja de resurser som idag slösas på kapprustning till fredlig utveckling i Tredje världen.

Den mest omfattande förhandlingen inom under

Nord/Syd-dialogen

1983 var den sjätte konferensen om handel och utveckling (UNC- TAD VI), som ägde rum i Belgrad i juni. Endast några mindre framsteg gjordes vid denna konferens. Ett lades fast

arbetsprogram

för fortsatta diskussioner mellan i- och u-länder. Ett år efter konferensen måste man konstatera att den hittills inte bidragit till

några avgörande förbättringar i u-ländernas situation. Den fjärde

konferensen i augusti 1984 med FNs för industriell

organisation

utveckling, UNIDO, är nästa prov som det internationella utveck-

lingssamarbetet ställs inför.

Sveriges politik

För Sverige och det svenska folket, som haft fördelen att kunna utveckla sitt samhälle utan något förhärjande krig under de senaste 170 åren, är solidariteten med de fattiga länderna ett centralt inslag i den svenska Biståndet utgör en av hörnstenarna i

utrikespolitiken.

våra ansträngningar att verka för internationell utjämning och

Solidaritetspolitiken syftar till att värna om de mindres avspänning.

l och roll i världssamfundet samt att stärka FNs roll och I svagares arbetsmöjligheter i u-länderna. Sverige bedriver därför både bilateralt och multilateralt en aktiv politik för att förbättra villkoren för l människorna i u-länderna. I har fastslagit följande fyra huvudmål för det svenska

Riksdagen

å biståndet: I EI resurstillväxt I E! ekonomisk och social utjämning E! ekonomiskt och politiskt oberoende

EI demokratisk samhällsutveckling

Stödet åt FN är ett viktigt inslag i den svenska utrikespolitiken. Trots N att FN lider brist resurser och ofta av

på handlingsförlamas på grund svåra politiska motsättningar och procedurproblem, representerar världsorganisationen något oersättligt, nämligen människornas strä-

vanden och förhoppningar om en bättre värld. Framför allt har organisationen möjlighet att skydda mindre och svagare länders rätt i en värld där annars makt och styrka brukar fälla utslaget. Sverige verkar för att FN skall få möjlighet att stärka sin position inte bara såsom fredsbevarande organ utan även i dess arbete på att främja ekonomisk och social rättvisa.

I de aktuella Nord/Syd-frågorna, som diskuteras i olika internationella fora, stöder Sverige u-ländernas strävanden till ökat inflytande beträffande fördelningen av världens resurser. Statsminister Palme summerade i sitt anförande i oktober 1983 vid ett möte inom FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) den svenska inställ-

Han pekade bl a på följande nödvändiga åtgärder för att få ningen.

till stånd en global ekonomisk återhämtning: EI världens skuldbörda måste lindras nya långsiktiga

Tredje genom

lösningar och ökad kreditgivning från i-länderna D målsättningen om överföring till u-länderna av 0,7% av iländernas BNP måste uppfyllas vilket skulle innebära en fördubb-

ling av de nuvarande resursöverföringarna

D världens export måste främjas så att dessa länders

Tredje upplånings- och återbetalningsförmåga stärks

D Internationella valutafonden och Världsbanken måste ges ökade resurser El de protektionistiska tendenserna i världen måste då de i

hejdas

första hand drabbar de ekonomiskt länderna svagare

2.4¶Omställning

Världen är för närvarande vittne till den största militära

ojämförligt

satsningen i människans historia. Detta medför att ställer

många

frågan, om man inte måste använda resurser ett

jordens på

rationellare sätt än för tillverkning av allt mer kostsamma och destruktiva vapensystem.

Den långvariga ekonomiska kris som drabbat världsekonomin och inte minst de fattiga länderna har ökad åt debatten.

gett näring

Nedrustningsansträngningarna får inte bromsas av tveksamhet beträffande de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en 3 övergång till civil produktion. Det är därför nu mer än

angeläget

någonsin, att på nationell nivå utarbeta och instrument

planer skapa

för en Detta bör ske med och som ett

stegvis omställning. parallellt komplement till förhandlingarna om nedrustning.

FN-studien 1981 om sambandet mellan och

nedrustning utveckling

har riktat behovet av en växelverkan och

uppmärksamheten på dylik på nödvändigheten att man i varje land tar fram långsiktiga planer för

övergång till ökad civil hade redan

tillverkning. Frågan tidigare

aktualiserats inom FN genom flera rapporter, den första 1962. Tio år senare ledd av Alva presenterade en expertgrupp Myrdal en ny FN-rapport, Disarmament and Development, som behandlar

möjligheterna till omställning.

Även om frågeställningen varit aktuell under allt ett antal år, framför i Förenta Staterna där många initiativ att finna

tagits lämplig

alternativ produktion, har de faktiska resultaten hittills varit

mycket begränsade.

Mellan 1963 och 1972 det amerikanska

tog nedrustningsorganet

Arms Control and Disarmament initiativ till ett

Agency (ACDA)

antal forskningsprojekt om effekterna av

omställning. Kongressen

har, sedan dåvarande senatorn George McGovern 1963

presenterade

sitt första blivit

lagförslag angående omställning, så gott som årligen

förelagd förslag om av från militär till

långsiktig planering övergång

civil produktion. Stödet åt dessa initiativ har hittills varit

otillräckligt

för att beslut skulle kunna fattas om konkreta

några åtgärder.

Enskilda forskare, fackförbund - framför allt

forskningsinstitut,

International Association of Machinists and Workers

Aerospace

Nedrustning,

- samt lokala intressegrupper har gjort flera undersökningar, (IAM) som visar att civil skulle vara fördelaktig ur bl a

produktion sysselsättningsmässig synpunkt jämfört med vapentillverkning.

För rörande av militärbaser finns inom Förenta

frågor nedläggning

Staternas ett organ, Office of Economic

försvarsdepartement

som medverkar i planeringen av alternativ

Adjustment (OEA),

En annan institution, Economic Development

resursanvändning.

Administration inom stöder finan-

(EDA) handelsdepartementet,

siellt kommuner och att alternativ civil sysselsätt-

företag skapa

ning.

Intresset för omställningsfrågor är i dagens läge - med en

i Europa -

hög arbetslöshet och betydande försvarsbeställningar mycket svagt.

ansatser det fackliga planet har gjorts i Storbritannien och

Några på

Det mest kända är den detaljerade plan för

Västtyskland. exemplet

civil som de anställda vid Lucas Aerospace utarbetade

produktion

när 1976 hotades av en drastisk nedskärning i de militära

företaget

I en lista över ett hundratal tänkbara

beställningarna. planen ingick

civila som man att pröva. På grund av

produkter föreslog bolaget

främst motstånd från genomfördes inte några av

företagsledningen Lucas-arbetarnas förslag i praktiken.

Initiativet var dock inte helt Det har kommit att spela en

förgäves.

viktig roll såsom förebild och stimulans för fackliga organisationer och anställda vid andra försvarsindustrier. Det har pekat

europeiska

på möjligheten hur man kan gå till väga för att söka åstadkomma att de anställda engageras i arbetet på att

omställning, genom själva

föreslå alternativa civila projekt.

Under senare år har det svenska försvarets minskade beställningar det till en ekonomisk även för flera svenska

gjort nödvändighet

försvarsindustrier, att på ett eller annat sätt diversifiera sin produktion ökade civila satsningar. Dessa har dock inte skett utan genom Flera civila projekt inom försvarsindustrin

betydande svårigheter.

har förenad med ett betydande ekono-

misslyckats. Långsiktighet

miskt har emellertid att en del civila satsningar även

risktagande gjort

i helt militärt dominerade företag efter hand kunnat bli framgångsrika.

Flera offentliga utredningar under senare år har tagit upp frågor

rörande försvarsindustrins att ställa om från militär till

möjligheter

civil stöd till bl a och flygmotorindustrin har

produktion. Statligt flyg-

lämnats för att underlätta civila satsningar. Svensk fackföreningsrörelse - framför allt Metallindustriarbetareförbundet - driver bland sina medlemmar en aktiv upplysningskampanj i freds- och nedrust-

ningsfrågor. Man behandlar i detta sammanhang även omställnings-

problemen i försvarsindustrin.

46 Nedrustning, säkerhet, - en

utveckling bakgrund

2.5¶Sambandet -

nedrustning utveckling

Bakgrund

Under de senaste åren har världens ökat i en

militärutgifter

accelererande takt och är idag i det närmaste 25 större än det

gånger

totala biståndet till u-länderna. minut används

Varje drygt 1,3

miljoner US$ (ca 11 miljoner kr) för militära ändamål och

samtidigt

dör 30 barn i u-länderna av svält, och Även

undernäring sjukdomar.

små minskningar av skulle att situationen för

rustningarna innebära,

miljontals människor i Tredje världen om dessa

förbättrades,

resurser kunde kanaliseras till olika

hjälpprojekt.

Underutveckling i många länder har sin både i världsekono-

grund

mins struktur och i existensen av ett traditionellt klassamhälle. Den

bestående ordningen har hindrat reformer och

genomgripande

ekonomiska och sociala att komma till stånd.

strukturförändringar

Icke desto mindre skulle ett mer omfattande och väl bistånd

planerat

till u-länderna vara

utvecklingsfrämjande.

En ökad skulle i första hand för

resurstillgång nyttjas trängande

basbehov. Den skulle också bidra till att u-ländernas

främja

exportansträngningar och öka från i-länder-

teknologiöverföringen

na. Detta kunde i sin tur leda till att den världsekonomiska strukturen

började ändras i linje med u-ländernas krav på en ny ekonomisk

världsordning.

Att på detta sätt ställa de mot de

ständigt stigande rustningarna

otillfredsställda behoven hos två av

tredjedelar världsbefolkningen,

har under senare år fått en allt starkare moralisk

genomslagskraft.

Skriften World Military and Social som

Expenditures, årligen utges av

den amerikanska ekonomen Ruth och vars

Leger Sivard, utgåvor

1980 och 1983 översatts till svenska

(se litteraturförteckningen),

belyser de absurda prioriteringarna i världens resursanvändning idag.

(I betänkandets del 2 återges bl a av de såsom de

några prioriteringar

formulerats i de senaste årens av denna

utgåvor skrift).

Internationella

förslag

Den nuvarande av de nationella säkerhetsintressena står

tolkningen

alltjämt i vägen för konkreta beslut och mer genomgripande åtgärder

för att på ett konstruktivt sätt resurserna. Den ökade

utnyttja

insikten om kapprustningens effekter både för freden och

negativa

för världsekonomin har emellertid lett till att flera kommit

förslag

fram om att koppla och

ihop nedrustning utveckling.

Nedrustning,

Alltsedan 1950 har FNs behandlat och antagit en

generalförsamling

rad resolutioner som uppmanar till minskning av militärutgifterna

och av frigjorda resurser för ekonomiska och sociala

användning

ändamål. Disarmament and Development, som utar-

FN-rapporten

betades av en expertgrupp ledd av Alva Myrdal och presenterades , 1972, tog upp detta samband mellan nedrustning och utveckling.

underströk att bidragen till utvecklingssamarbetet j Expertgruppen

E borde öka kraftigt även om resurser inte kunnat frigöras genom

nedrustning.

g

Sambandet mellan och utveckling framgår också klart av

1 nedrustning

, slutdokumentet från FNs första särskilda möte om nedrustning 1978 ‘

och i besluten 1970 och 1980 om internationella utvecklingsstrategier

för den världen. I slutdokumentet från 1978 års särskilda möte

Tredje generalförsamlingen åt generalsekreteraren att med hjälp

_ I uppdrog

av en grupp regeringsexperter studera sambandet mellan nedrustning

och som kom att bestå av representanter för

i utveckling. Gruppen,

i till

såväl öst- och väststater som u-länder, överlämnade sin rapport

i september 1981. Generalförsamlingen godkän-

i generalsekreteraren

de 1982 rekommendationerna i rapporten och anmodade medlems-

E

länderna att vidta lämpliga uppföljningsgåtgärder.

F

Flera enskilda initiativ har också tagits. Redan 1955 framförde den

i

dåvarande franske konseljpresidenten Edgar Faure ett förslag om att på i)

skulle minska sina militärutgifter med en årligen

regeringarna

En del av dessa skulle överföras till

stigande procentsats. besparingar en utvecklingsfond.

1978 den dåvarande franske presidenten Giscard

presenterade

i FN ett om upprättande av en interna-

d’Estaing detaljerat förslag tionell nedrustningsfond för utveckling. Finansieringen skulle ske både genom frivilliga initialbidrag och genom inbesparade medel från

President Mitterand återkom till detta franska förslag i

nedrustning.

‘ vid FNs 1983. om en interna-

sitt inlägg generalförsamling (Frågan tionell nedrustningsfond behandlas utförligare i kap 11).

Det är att det material som FN-gruppen sammanställde och

angeläget

de rekommendationer som den framlade beaktas av medlemsländer-

na. Gruppens arbete bör också läggas till grund för nationella

som ihop nedrustning med ökade resursöverföringåtgärder kopplar

ar till u-länderna.

Svensk inställning

med den nu utförda svenska studien är att för Sveriges del

Syftet

vissa nationella aspekter av sambandet mellan nedrustning

belysa

och svenska försvarsresurser som vid

utveckling. Den ger exempel på

48 Nedrustning, säkerhet, - en

utveckling bakgrund

en internationell kan omfördelas bl a nedrustning till andra ändamål, resursöverföringar till u-länderna. Den också de samhälls-

belyser

ekonomiska konsekvenserna av en av försvaret. En

minskning

central uppgift för utredaren har varit att anvisa metoder och former för en långsiktig för av resurser, som vid en

planering omställning

nedrustning skulle frigöras inom försvaret och försvarsindustrin.

En sådan planering för bör verkställas i så länder

omställning många

som möjligt. Den lägger en stabil ekonomisk för från

grund övergång

militär till civil produktion och bidrar så vis till att underlätta

på förhandlingar om en nedrustning. är ett till Planeringen komplement

och bör genomföras parallellt med sådana och

förhandlingar

ansträngningarna att söka skapa en rättvisare av

fördelning jordens

resurser.

Både säkerhetspolitiska och ekonomiska skäl talar för att man

på

detta sätt skulle kunna bättre för ett

skapa förutsättningar fredligare

och rättvisare samhälle. Om vore beredda att

ansvariga politiker

planera och organisera för en sådan skulle detta

utveckling gagna

nedrustningsförhandlingarna och den s k om en

Nord/Syd-dialogen

ny ekonomisk världsordning. Genom en målmedveten bör

politik

Sverige kunna visa att detta både är och

möjligt fördelaktigt.

Noter

1 Tim Garrison and Pyare Shirpari: The Russian threat, Its myths and realities, London 1983, sid 6. 2 I angivna antal NATO-soldater har inräknats ca 500 000 franska. Antalet soldater från Warszawapakten i Europa inkluderar inte sovjetiska styrkor i Sovjetunionen med undantag av soldater baserade på Kola-halvön och Trans-Kaukasien. 3 Se NATO Information and the Warsaw Pact Force Comparison, (NATO Service). Brussels 1984. 4 Carl Sagan: Nuclear war and climatic catastrophe: Some policy implications, (Foreign Affairs, Winter 1983/84). 5 Se bl a World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984, sid 63. 6 Se bl a World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984, sid 13. 7 Se bl a Bulletin of the Atomic Scientists (J une/J uly 1984), sid 24, ”Nuclear crisis management. 8 Se Dagens Nyheter, 27/6 1984: Ny räntehöjning i USA (Jan Magnus Fahlström).

Litteratur

The Aftermath. The human and ecological of Nuclear

Consequences

War. Edited by Jennie Peterson for AMBIO, New York 1983.

Bistånd i kris. En bok om svensk av

u-landspolitik (Redigerad

Christian Andersson, Lars Heikensten, Stefan de

Vylder).

Stockholm 1984.

Disarmament and Development. of the of on

Report Group Experts

i the Economic and Social of Disarmament. United

Consequences

l Nations, New York 1972. l Disarmament and World

Development (Edited by Richard Jolly)

Oxford 1978.

Economic and social consequences of the arms race and of

military

expenditures. United Nations, New York 1978 No.

(Sales

E.78.IX.1).

Economic of the anns race and its

and social consequences extremly

harmful effects on World Peace and United

Security, Nations, (A/37/386, 27 sept 1982).

g Fred och Säkerhet, debatt och 1982 - 83. av Bo

analys Redigerad

l Huldt och Erik

Holm, Utrikespolitiska institutet, Stockholm

1983.

I

Från militär till civil för svensk folkriks-

i produktion. Arbetsgruppen

‘

dag for nedrustning, Stockholm 1981.

P.C. Jersild: Efter floden. Stockholm 1982.

y

i Kärnvapenkrig, ett scenario för vår tid

(Prisma, Kungl Vetenskaps-

l akademien, Ambio). Stockholm 1983.

The Military Balance 1983 - 1984. The International Institute for

l

i Strategic Studies, London 1983. översatt till norska:

(Finns

l Militaerbalansen 1983/84. Den norske

Atlanterhavskommitté, Oslo 1983).

Alva Myrdal: The Game of and

Disarmament, (revised updated

l edition), New York 1982.

Nedrustningskonferensen som blev en folkväckelse. om

Rapport

FNs andra specialsession om New York

nedrustning (SSDII)

juni/ j uli 1982. Arbetsgruppen för Svensk Folkriksdag för Nedrust-

ning, Malmö 1983.

Nord-Syddialogen. Utrikesdepartementet (Skriftserien UD informe-

rar), Stockholm 1982.

Jonathan Schell: The Fate of the Earth. New York 1982.

(Svensk

översättning: Jordens öde).

Ruth Leger Sivard: Världens militära och sociala

utgifter. (Utgåvor-

na 1980 och 1983). Stockholm 1981 1984.

respektive

Sweden and International

Development Co-operation, SIDA,

Stockholm 1983.

World Armaments and Disarmament. SIPRI Yearbook 1984,

London and Philadelphia, 1984. Världen och FNs kärnvapenstudie under ordförande-

kärnvapnen.

skap av Anders Thunborg. Folk och Försvar, Stockholm 1981.

II Försvaret och

försvarsindustrin

sou 1984:62

3 och försvaret

säkerhetspolitiken

3.1 och

Strategisk politisk bakgrund

De försvarsinsatser som görs i Sverige styrs av beslut av regering och

riksdag. De är baserade på en omfattande analytisk verksamhet som

bl a tar sig i uttryck i regelbundet återkommande försvarsutredning-

ar. Dessa utredningar innehåller överväganden om landets säkerhetspolitiska mål och medel. Totalförsvaret är ett av flera sådana medel. Det är i detta sammanhang av intresse hur totalförsvaret

länkas till den övergripande säkerhetspolitiken.

Kapitlet inleds med en översikt av Sveriges geopolitiska läge. Vidare

beskrivs kortfattat den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Slutligen redovisas totalförsvarets olika komponenter.

, i l 7

l Sveriges geopolitiska läge

l l i norra har under tid karakteriserats av och

Läget Europa lång lugn l l

stabilitet. I över ett tredjedels sekel har det säkerhetspolitiska l i

mönstret i Norden fortbestått trots yttre påfrestningar och ett tidvis

kyligt internationellt klimat. Detta mönster har bestämts och

utformats genom självständiga beslut i de nordiska länderna alltefter deras historiska erfarenheter och säkerhetspolitiska intressen.

vill med fasthet slå vakt om och fullfölja sin traditionella

Sverige

neutralitetspolitik. Genom alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig söker vårt land värna sin frihet och sitt oberoende. Neutrali-

tetspolitikens framgångsrika fullföljande under två världskrig har på ett avgörande sätt påverkat de svenska bedömningarna. En fortsatt

framstod efter det andra världskriget som det

neutralitetspolitik

närmast till hands liggande alternativet. En bärande tanke var

övertygelsen att Sveriges säkerhet bäst gagnades av en uttunning av

militärpakternas närvaro och inflytande i det nordiska området.

Finland för också en neutralitetspolitik. Landet har intima och aktiva

kontakter med övriga nordiska länder inom ramen för det traditio-

nella samarbetet på det nordiska planet. Finland upprätthåller vidare ett stabilt och förtroendefullt förhållande till Sovjetunionen

på grundval av vänskaps-, samarbets- och biståndspakten.

Genom att Danmark, Norge och Island anslöt sig till NATO kom de nordiska länderna att säkerhetspolitiskt gå olika vägar. Detta har emellertid inte lett till någon spänning som vid blockgränserna i

Centraleuropa. Finlands och Sveriges neutralitetspolitik har förhindrat uppkomsten av bredare direkta konfrontationsytor mellan

stormaktsblocken i det nordiska området. Endast på ett ca 200 km långt avsnitt vid ishavskusten i norr löper NATOs och Warszawapaktens gränser direkt samman.

Danmark och Norge har försett sitt NATO-engagemang med den reservationen att de inte tillåter stationering på sina territorier av främmande trupp och av kärnvapen i fredstid. Även i övrigt har de

ensidigt ålagt sig militära begränsningar i sina östligaste delar

(Bornholm respektive Finnmark).

Vad som förenar de nordiska länderna är en gemensam demokratisk idé- och kulturtradition, ett relativt ekonomiskt välstånd och ett stort

mått av social sammanhållning. Även om meningsskiljaktigheter

uppstår dem emellan, bevarar man viljan att komma överens och visar respekt för varandras ställningstaganden. Att på detta sätt kunna finna fredliga lösningar på eventuella konflikter är en styrka

från säkerhetspolitisk synpunkt som också bidragit till att bibehålla

stabiliteten i Nordeuropa. Nordeuropa betraktas av maktblocken inte längre som ett flankom-

råde av perifert intresse. Supermakternas intresse för Nordeuropa

har blivit större och mera närgånget, när det

strategiska läget

förändrats och spänningen ökat i Övriga Europa eller andra delar av världen.

Den tilltagande marina aktiviteten i Nordatlanten och Norska havet

liksom uppträdandet av kärnvapenbestyckade ubåtar i

Östersjön

berör de nordiska länderna. Även den framtida av nya

möjligheten

luft- eller havsbaserade kärnvapenbärare i närheten av det nordiska

området, exempelvis kryssningsmissiler, kommer att påverka den

strategiska situationen för de nordiska länderna. De båda stormaktsblockens ökade intresse för Nordeuropa beror

praktiskt taget helt på den globala maktkampen mellan supermak-

terna. Förändringar i den strategiska balansen och förstärkandet av de sjömilitära stridskrafterna i vårt närområde utgör en påtaglig realitet i dagens läge. Blockens militära dispositioner berör därför i växande grad de nordiska ländernas situation. Sverige och övriga nordiska länder har alltså ett säkerhetspolitiskt intresse av att främja

avspänningen och aktivt verka för nedrustning och förtroendeska-

pande åtgärder.

Sverige är till ytan lika stort som Västtyskland, Schweiz, Österrike, Nederländerna och Belgien tillsammans, men har endast 8,5 miljoner invånare med över 100 miljoner i dessa länder. För att

jämfört

försvara ett så vidsträckt och glesbefolkat land måste hela folket j mobiliseras, i synnerhet som man får räkna med att ett eventuellt

Q

framtida blir totalt, dvs att det drabbar hela befolkningen och

j krig

alla samhällsfunktioner.

å Av dessa skäl har ett totalförsvar, som utnyttjar hela det

Sverige

i fredstida samhällets resurser. Alla civila och militära resurser är samordnade för att kunna möta hot och försvara landet. Det militära försvaret på en allmän värnplikt och en snabb mobilisering av

bygger

alla män. Det kompletteras av ett civilförsvar och ett

vapenföra

ekonomiskt försvar där deltagande för både män och kvinnor

regleras av pliktlagar.

Säkerhetspolitiken

Den inriktningen av Sveriges säkerhets- och försvarspolångsiktiga

l litik lades senast fast genom 1982 års försvarsbeslut, som grundade sig

I från 1978 års försvarskommitté. Det svenska försvarets

på förslag

bestäms av de målsättningar om frihet och

utformning ytterst

i oberoende, som uttrycks genom säkerhetspolitiken. Detta mål j formuleras på följande sätt: l

l

l , liksom andra länders, syftar till att bevara landets ”Sveriges säkerhetspolitik oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och, i former som vi själva väljer, trygga en nationell handlingsfrihet för att inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig n] . utveckling

Fram till mitten av 1960-talet var säkerhetspolitiken främst inriktad att möta militära och försörjningsmässiga hot. Naturligt nog blev

på

neutraliteten samt försvars- och handelspolitiken de dominerande instrumenten för att det säkerhetspolitiska målet. Det var

uppfylla

bl a erfarenheterna från andra och den avspänning som

världskriget

utsattes för, som satte sin prägel på den

Sverige genom kriget

säkerhetspolitiska planeringen.

Under årens har det internationella samarbetet mellan länderna

lopp

ökat. Förenta Nationerna har fått allt fler och större uppgifter att På det ekonomiska området har de internationella kontakterna

fylla.

och utrikeshandeln växt snabbt. För Sveriges del har det

vidgats

ekonomiska samarbetet med omvärlden i bl a

tagit sig uttryck

medlemsskapet i EFTA och frihandelsavtalet med EG.

Parallellt med att det internationella samarbetet intensifierats, har emellertid de militära rustningarna runt om i världen ökat och de ekonomiska och sociala klyftorna mellan världens rika och

fattiga

länder vidgats. För att begränsa rustningarna och minska riskerna för

krig inleddes nedrustningsförhandlingar. För att minska klyftorna

och åstadkomma ökad rättvisa industriländerna i ökad

började

omfattning ge bistånd till länder i tredje världen. För svensk

del tog sig detta uttryck i ett växande svenskt med

utvecklingssamarbete

u-länderna.

Mot denna bakgrund breddades successivt inne-

säkerhetspolitikens

börd. Den korn också att innefatta det internatio-

fredsbefrämjande

nella samarbete som sikt minskar riskerna för och andra

på krig

konflikter. Nedrustningsarbetet och biståndet blev vid sidan om neutralitets-, försvars- och handelspolitiken viktiga element i säker-

hetspolitiken.

Samhällsutvecklingen i Sverige och den ökade internationella arbetsfördelningen har inte bara lett till förbättrad ekonomisk standard. De har även inneburit intensivare kontakter med omvärlden och medfört att blivit mer beroende av andra länder för

Sverige

sin försörjning med varor och förnödenheter. Framför allt vid oljekrisen 1973 - 74 stod det klart hur fredstida

känsligt Sveriges

ekonomiska utveckling var för avbrott i av varor.

importen viktiga Begreppet fredskris införlivades i den säkerhetspolitiska planeringen

och det ekonomiska försvaret fick vid sidan om den

nya uppgifter

traditionella försörjningsberedskapen.

Idag används begreppet säkerhetspolitik som en sammanfattning på

alla de åtgärder som statsmakterna vidtar för att landets frihet och oberoende ska kunna bevaras inför yttre hot, samt för att minska riskerna för sådana motsättningar och konflikter i världen som kan 1 hota landets säkerhet. formas således f

säkerhetspolitiken idag genom

en samverkan av åtgärder på flera områden framför allt

utrikespoli-

tiken (bl a nedrustnings-, handels- och och försvars-

biståndspolitik) politiken.

Sverige för i fred en alliansfri som till neutralitet i

politik syftar krig.

Denna neutralitetspolitik är inte internationellt såsom

garanterad

den schweiziska eller lagfäst som den österrikiska. Det är

Sverige

självt som tolkar och bestämmer innehållet i sin

neutralitetspoli-

tik.

Sveriges möjligheter att med bibehållen frihet och stå

självständighet

utanför krig och allvarligare konflikter anses sålunda bäst

främjas

en alliansfri politik stödd av ett efter våra förhållanden starkt genom försvar. avsikt och vilja att kraftfullt hävda den territoriella

Sveriges

såväl i fred som under neutralitet i krig, har på senare tid

integriteten,

demonstrerats de bestämmelser som gäller till skydd

genom skärpta mot ubåtskränkningar.

För att vara effektiv måste denna vinna trovärdighet i

politik

omvärlden. Det är den samlade styrkan hos de säkerhetspolitiska som skall tillit i omvärlden till Sveriges förmåga att

åtgärderna skapa

kunna försvara liksom även för vårt lands vilja att sig mot angrepp, stå utanför alla allianser och att i händelse av krig förhålla sig neutralt.

Försvarspolitiken

Genom försvarspolitiken får det svenska totalförsvaret i dess olika delar - ekonomiskt m m - sin och sina militärt, civilt, organisation Det innebär att totalförsvarets utformning och inriktning

uppgifter.

bestäms anser att Sverige kan av de yttre hot som statsmakterna komma att bli utsatt för om världsläget försämras. Ett eventuellt krig

i Europa mellan NATO och Warszawapakten utgör det allvarligaste

hotet.

Ett i kan få förödande konsekvenser inte bara för de

krig Europa

direkt inblandade. Anhopningen av förstörelsemedel -framför allt i kärnvapen - inom de bägge maktblocken gör att militära angrepp l .

l är ett orimligare medel än någonsin för att förverkliga politiska idag

l i mål. Trots detta kan väpnade konflikter mellan blocken inte l l l uteslutas.

Genom sitt och militära stöd till länder utanför Europa blir

politiska

direkt eller indirekt engagerade i lokala krig och

supermakterna

konflikter andra håll i världen. Häri ligger en risk för direkt militär

på

konfrontation mellan USA och Sovjetunionen. Framför allt gäller detta när supermakterna anser att deras vitala intressen står på spel. Det är också fallet när deras möjligheter att kontrollera de krigförande parterna är små eller då en snabb händelseutveckling risker för och överreaktioner. En super-

skapar felbedömningar

maktskonfrontation i t ex Mellanöstern, Centralamerika eller Södra Afrika skulle kunna sprida sig till den europeiska kontinenten. Det kan i svårt underläge och som exempelvis ske om en part hamnar

sätter sina strategiska styrkor i larmberedskap eller slår till motdrag

mot den andra partens transportvägar.

Men även lokala konflikter i Europa, särskilt kring gränsen mellan NATO och kan leda till militära ingripanden som

Warszawapakten,

ställer supermakterna i direkt militär konfrontation. Den senaste

försvarskommittén, som lade fram sitt slutbetänkande 1981,

gjorde

emellertid den bedömningen, att ett medvetet mellan

igångsatt krig

blocken i Europa är sannolikt. Man kan emellertid inte helt

föga

bortse från riskerna. Ett krig i Europa skulle, menade man, få så stora konsekvenser för Sverige att risker måste svensk

dylika påverka

säkerhetspolitik?

Ett sådant krig skulle bli av ”andra

knappast världskrigs-modell”.

Riskerna för en till skulle

upptrappning kärnvapennivå göra parterna

återhållsamma när det gäller målen för deras militära I

operationer.

ett inledningsskede är risken istället större för

begränsade geogra-

fiska framstötar på den kontinentens flanker europeiska för att pressa det andra blocket till Ett kan

politiska eftergifter. kärnvapenkrig

givetvis inte uteslutas och skyddsåtgärder förbereds av för

Sverige

denna eventualitet. Det scenario som mer än andra svensk

präglar försvarspolitisk planering grundas emellertid på risken för ett med

konventionella stridskrafter inlett i

krig Europa.

Oberoende av hur ett eventuellt framtida mellan krig supermakterna skulle kunna uppstå, är det en av de militära

viktigaste uppgifterna

för Sovjetunionen att säkra sina ubåtars rörelsefrihet och

strategiska

överlevnad. Dessa är stationerade i Murmansk-basen vid Ishavet. Den sovjetiska s k Norra Marinen har som att

huvuduppgift skydda

ubåtarnas Genom att en stor del av Warszawa-

operationsområden.

paktens marina reparations- och underhållsresurser finns vid hamnarna i Östersjön har ur stor

utloppen Östersjön strategisk betydelse

för båda maktblocken.

I samband med utbrottet av ett anser NATO att det år en central

krig

militär uppgift att försvara och att sina förbindelselin-

Norge skydda

jer över Atlanten. För att stärka försvaret av har avtal träffats

Norge om förhandslagring i för Norge av tung utrustning NATO-styrkor-

na.

Slutsatsen är att en kapplöpning mellan NATO och

Warszawapakten

om de vid haven i norr skulle sätta

strategiska positionerna igång

redan i inledningen av ett i Svenskt territorium kunde då

krig Europa.

bli av intresse som ett till lands eller i

möjligt genomgångsområde

luften. Försvarskommittén räknade med att svenskt territorium kan komma att hotas redan på ett stadium av en konflikt.

tidigt

På diplomatisk väg kan olika krav från svensk sida

på eftergifter

komma att ställas i samband med en storkonflikt. Man kan kräva att Sverige uppger sin neutralitet eller med av

går på basering

främmande trupp. Kraven kan också avse

transitering av trupp

genom Sverige. Man får räkna med att hot om ett militärt angrepp kommer att finnas i bakgrunden vid sådana Vid ett

framställningar.

i Europa riskerar således Sverige att tidigt bli indraget i krig

Men Sverige skulle inte vara ett primärt mål för

krigshandlingarna.

något av maktblocken i ett sådant krig.

Om skall kunna undvika att dras in i ett framtida krig i

Sverige är en av grundförutsättningarna att de båda krigförande Europa,

kan lita på att Sverige håller fast vid målet att förbli neutralt. parterna Sverige skall också kunna förhindra att kränkningar av svenskt område leder till att landet blir en krigsskådeplats. Viktigt är även att försvaret är tillräckligt starkt, så att en tänkbar angripare måste räkna med så stora förluster att han avstår från angrepp.

Totalförsvaret ör en hela svenska folkets angelägenhet

och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för grundas på allmön värnplikt. vapenföra manliga medborgare

Det skall för vår vilja att bevara landets frihet.

ge uttryck

A_l_.LMÄN

VARNP°LlKT

13-47 AR

CNILFÖRSVARS-

PLIKT c

16-65 AR

AL__LMÄN

TJANSTEPLIKT

16-70 ÅR

Figur 3.1 Befolkningens

delaktighet i totalförsvaret.

FAKTARUTA: TOTALFÖRSVARETS MÅLSÄTTNING

1972 fastställde riksdagen i huvudsak den för totalförsvaret

målsättning

som idag gäller. Den bekräftades i 1977 års försvarsbeslut och —— med undantag för en mindre, formell ändring - vid försvarsbeslutet 1982. Målsättningen, som har karaktären av en allmän politisk manifestation, har följande lydelse:

1 Totalförsvaret är en hela svenska folkets

angelägenhet och skall bygga på medborgarnas personliga insatser, som för vapenföra manliga medborgare grundas på allmän värnplikt. Det skall ge uttryck för vår vilja att bevara landets frihet.

2 Totalförsvaret skall vara så förberett för att det verkan

kriget fredsbevarande. Det skall därför ha sådan styrka, och

sammansättning beredskap att ett angrepp mot Sverige fordrar så stora resurser och uppoffringar samt tar så lång tid att de fördelar som står att vinna med angreppet rimligen inte kan bedömas vårda insatserna. Totalförsvaret skall snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Totalförsvaret skall vara så utformat att det kan motstå skilda

angreppsformer och verka i olika militärpolitiska lägen. Totalförsvaret skall vara så utformat att resurser kan avdelas för svenskt deltagande i Förenta Nationernas verksamhet eller

i syfte att upprätthålla återställa internationell fred och säkerhet.

3 Under fredstid och under krig mellan främmande makter varunder Sverige är neutralt skall försvarsmakten avvisa kränkningar av vårt territorium. Civilförsvaret jämte andra berörda grenar av totalförsvaret skall vidta åtgärder för att skydda befolkningen mot skadeverkningar

på grund av krig i vår omvärld. Det ekonomiska försvaret skall bidra till att trygga vår försörjning om vårt land blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter.

4 Om Sverige utsätts för angrepp skall försvarsmakten möta detta och i det längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd, om så erfordras även i form av det fria kriget. Civilförsvaret skall skydda befolkning mot

och egendom skador av ñentliga anfall samt rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. En fast försvarsvilja skall vidmakthållas och varje försök att undergräva vår motståndsanda och tilltron till vår förmåga att motstå angreppet skall motverkas genom psykologiskt försvar. Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer samt annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade

försvarsanstrångningama.

5 Totalförsvarets olika delar skall samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjliga försvarseffekt.

3.2¶Det svenska försvaret

Begreppet totalförsvar används som samlingsnamn på alla de

verksamheter som bidrar till landets försvar. Inom totalförsvarets

ram bedrivs så skilda verksamheter som utbildning och övning för

krig, jordbruksstöd, administrativ rationalisering och museiverksamhet. Genom den allmänna värnplikten, civilförsvarsplikten och den

allmänna tj änsteplikten berör totalförsvaret så gott som hela Sveriges

befolkning.

för totalförsvaret beräknas för budgetåret 1984/85 uppgå

Utgifterna

till 25 250 miljoner kr, vilket motsvarar 8,1 procent av statsbudgetens

totala utgifter och ca 3,4 procent av bruttonationalprodukten

j 1

Vid jämförelse med ett urval andra länder hamnar Sverige i

(BNP).3

en av länder med olika politiska system och på olika

mellangrupp utvecklingsnivå (se tabell 3.1). Visserligen avser jämförelsen endast

utgifterna för det militära försvaret, varför andelarna då blir något

lägre, men det påverkar knappast helhetsbilden på något avgörande

sätt.

l

l

Tabell 3.1 Militiirutgifiemas andel av BNP 1983 för ett urval länder (procent).

I

1, ,i Land

Israel 19,2‘1

Syrien 14,82

Sovjetunionen 8,7‘2 ‘

Grekland 7,1 j

Mexico

Källa: SIPRIS Yearbook 1983 och 1984 * Osäker uppgift, SIPRIS uppskattning 1

Uppgiften avser 1982 2

Uppgiften avser 1981

Enligt beräkningar som gjordes för FNs expertgrupp om sambandet mellan nedrustning och utveckling 1980 världens samlade

utgjorde

militärutgifter ca 6 procent av världens BNP. Det är nästan dubbelt så mycket som satsas på hälso- och

sjukvård. Sveriges militärutgifter,

som utgör ca 0,6 procent av världens totala militärutgifter, till

uppgår

ungefär hälften av vad som i satsas hälso- och

Sverige på sjukvård.

Figur 3.2 Totalförsvarets olika delar.

Övrigt totolförsvor

ODÖUU

Civilförsvor

Antalet fast anställda inom totalförsvaret uppgår till ca 52 000 personer. Av dessa är 45 600 anställda inom det militära försvaret. Den samlade sysselsättning som direkt beror på försvaret är emellertid avsevärt större, eftersom ett stort antal människor är

sysselsatta inom näringslivet med produktion av varor och tjänster

för försvaret.

Organisatoriskt består totalförsvaret av det militära försvaret, civilförsvaret, ekonomiskt försvar samt övrigt totalförsvar. Dessa olika delar skall nu behandlas något närmare.

Det militära försvaret

Det militära försvarets uppgifter

Det militära försvarets inriktning läggs fast för fem år i taget av

regering och riksdag. Riksdagens beslut föregås av flera års arbete i

parlamentariska försvarsutredningar, där man utifrån övergripande säkerhetspolitiska bedömningar tar ställning till enskilda planerings-

frågor inom försvaret. Under 1984 tillsattes en ny försvarskommitté, som skall lämna underlag för 1987 års försvarsbeslut. Försvarets nuvarande inriktning lades fast i 1982 års försvarsbeslut och refereras bl a i budgetpropositionen för 1983/84.‘ Försvarsministern anför där bl a följande om det militära försvarets inriktning:

”Försvar mot invasion är liksom tidigare det militära försvarets främsta

l

uppgift. I planeringen förutsätts att den styrka som en angripare kan avdela

s

för ett angrepp mot vårt land är begränsad genom att huvuddelen av

l

resurserna måste avdelas mot en huvudmotståndare.

Försvarsministern anför vidare att:

För att vår neutralitet skall bli respekterad vid krigi vårt närområde måste vårt militära försvar ha en sådan styrka och sammansättning att ingen finner det förenligt med sina intressen att utnyttja svenskt territorium. Vi måste också kunna upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och skydda den trafik som vi enligt neutralitetsrätten är skyldiga att medge. Respekten för det svenska territoriets integritet måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid genom att vårt militära försvar har förmåga att upptäcka och möta kränkningar.

Det militära försvarets främsta uppgift, i fredstid såväl som i krigstid, är således att verka krigsavhållande och hos omvärlden inge en sådan respekt att angrepp mot, och kränkningar av, Sveriges territorium undviks.

Om ett angrepp trots allt skulle ske är målet för invasionsförsvaret enligt den militära terminologin, att möta, och slå

hejda angripa-

ren innan denne har fått fotfäste på svenskt territorium. Vid en kustinvasion skall angriparen åsamkas kännbara förluster redan under transporten över sjön och genom luften. Om en

angripare

skulle lyckas att få fotfäste, skall försvaret föra en

uthållig fördröjningsstrid”, dvs inriktas på att göra angriparens operationer

så tidsödande och som

förlustbringande möjligt.

Utvecklingen i allmänhet av maktblockens samt

flygstridskrafter

tillkomsten av främst har föranlett att

kryssningsmissiler betydelsen

av luftförsvaret betonas än mer än Vidare innebär den

tidigare.

vapentekniska utvecklingen att anfall kan komma med kortare varsel än tidigare. Försvaret måste därför kunna mobiliseras snabbt. För att man ska få varsel om ett stundande anfall så som har

tidigt möjligt underrättelsetjänsten ökat i betydelse under senare år.

Styrkan i det militära försvaret skall målen inte tillåtas variera i

enligt takt med tillfälliga förändringar i den säkerhetspolitiska miljön,

eftersom det tar lång tid att utbilda personal och anskaffa

viktigare

materiel. Mot den bakgrunden är det en för försvaret

viktig uppgift

att upprätthålla en flexibel planering och en som

smidig organisation,

kan disponeras om vid i det

förändringar militärpolitiska läget.

Prioriteringar av olika delar av det militära försvaret, även med avseende på försvarets inriktning på olika områden av landet, sker

på

basis av de allmänna säkerhets- och

försvarspolitiska överväganden

som försvarsutredningarna gör. betonade den senaste

Exempelvis

utredningen försvaret av landets norra och södra delar mer än försvaret av landets mellersta delar. Men, som lade

utredningen

till:

Detta får dock inte leda till att det blir gynnsammare

för en angripare att utnyttja de mellersta delarna av landet. Det är dessutom viktigt att det militära försvaret i situationen.” 5

kan omdisponeras vid förändringar

Att rationalisera och effektivisera är en

organisationen viktig uppgift

för det militära försvaret redan av skäl. Mot

säkerhetspolitiska

bakgrund av att de senaste årens kärva allmänekonomiska klimat i viss mån även har drabbat försvaret, har den uppgiften dessutom fått

ökad betydelse.

Inom det militära försvarets faller också att ställa resurser

uppgifter

till förfogande för FNs fredsbevarande

operationer. Uppgiften omfattar rekrytering och utbildning av en för beredskapsstyrka

FN-tjänst samt av observatörer och av personal för

katastrofhjälp.

Sverige har fn en bataljon (ca 800 i stationerad

man) FN-tjänst på

Cypern samt ett antal observatörer i tjänst inom FNs observatörs-

och 65

Säkerhetspolitiken försvaret

styrkor i Mellersta Östern, Indien, Pakistan och Korea. Under år 1984 utbildas även ett för i södra

sjukhuskompani tjänstgöring

Libanon.

Det militära försvarets

organisation

Det militära försvaret består av två en

organisationer, krigsorgani-

sation och en fredsorganisation. skall mobilise-

Krigsorganisationen

ras i händelse av medan

krig fredsorganisationen genom utbildning, materielanskaffning osv i fredstid skall upprätthålla krigsorganisatio-

nens förmåga och effekt.

Fredsorganisationen är uppdelad i de tre armén, försvarsgrenarna

marinen och flygvapnet samt i staber för och

operativ ledning

gemensamma myndigheter för administration,

befälsutbildning, materielanskaffning, forskning och utveckling m m. Armén är vidare

uppdelad i nio truppslag såsom infanteriet, artilleriet, luftvärnet etc och marinen är uppdelad i flottan och kustartilleriet. I

krigsorgani-

sationen gäller inte uppdelningen i utan där talar man

försvarsgrenar,

om olika typer av förband såsom arméförband, marinförband osv.

Den starka uppdelningen i inom försvarets

försvarsgrenar fredsorga-

nisation innebär bl a att i sin

varje försvarsgren princip ombesörjer

egen utbildning, sin egen planering m m. Samverkan sker främst inom de högsta staberna och inom ramen för de gemensamma

myndigheternas verksamhetsområden (se vidare nedan).

Bägge organisationerna bygger, som framgår av den ovan citerade

målsättningen för totalförsvaret, på principen om allmän värnplikt. Värnplikten gäller alla vapenföra mån till 47 års ålder. Den upp består av grundutbildning och Den förra

repetitionsutbildning.

varierar mellan 7,5 och 15 månader och den senare omfattar upp till fem omgångar om vardera 2 - 3 veckor. 1983/84

Budgetåret

genomgår ca 50 000 personer och ca 116 000

grundutbildning personer repetitionsutbildning.

Grundutbildningen sker inom fredsorganisationen. Repetitionsut-

bildningen sker däremot- främst s k -

genom krigsförbandsövningar inom krigsorganisationen.

Genom den allmänna varierar

värnplikten grundutbildningens

omfattning med variationer i vilken där-

befolkningsutvecklingen,

med avgör behovet av På av att all

fredsorganisation. grund

á värnpliktig personal skall inlemmas i har

krigsorganisationen,

befolkningsutvecklingen även ett visst inflytande

på krigsorganisa-

tionen delvis oberoende av den säkerhets- och

militärpolitiska

situationen.

Krigsorganisationen består totalt av ca 850 000 personer varav ca 800 000 är värnpliktiga. Fördelningen på olika typer av förband framgår av följande sammanställning och illustrationer. Den opera- Figur 3.3 Försvarsmaktens mobilisering.

- FREDSTJG. FÖRSVARSMAK Frön fredsförbonden PERSONAL TENS FORDON

VÄRNPLIKTIGA RESERVOFF. FORDON MM ÖVRIGT LOTTOR M FL

Från

samhället

i Övrigt

DRIVMEDEL

försvaret

Armén Föltlörband Lokaltörsvurslörbond Fördelningsstober med stobs- Co l 00 batolioner och sombondsförband Co 400-500 självständiga Co 70 självständiga infonteri-, komponier ponsor-, ortilleri- och Totalt co 300000 |ufM::rns(robot)-botoIioner

Hemvömet 110000 24 infonteri- och norrlondsbrigoder (motsv) Armén totalt co 700000 5 pcnsor- och mekoniserode brigoder Totalt co 300000

Honan Kustartilleriet

“bål”

Kustortilleribrigoder

|ogore

Spörrbotolioner och spärr- 12 robotbåtor

komponier (lasta och rörliga) 6 torpedbåtor

, Kustortilleribotolioner 16 potrullbåtor 15 vedettbåtor Minutläggningsdivisioner

Kustiögorkomponier 3 minfortyg och hiälpminfortyg Artilleri- och robotbotterier Minsvepore och hiälpminsvepore

Lednings- och underhålls- Helikoptrar förband Lednings- och bosförbond

Flygvapnet

Co 12 ioktfly divisioner Co l trunSPOFlllYQÖlVlSlO (co 220 fl p an) .å Co 5 lronsportfl ggropper Co 5 ,_ . ”i Co 5 lY9dV5'°“e'

merfâtunga ottockflyg- sombands divisioner och cc 5 lätta 3

‘Vi Co 5 spomngsflyggrupper ottockfly divisioner Co lO

\.Q“§_‘n~v\§——/~ helikoptergrupper

(co 150 f ygplon) _ BOFbOlOlIQWV Co 6 sponingsflygdivisioner ‘S M1

‘$3 Strndsléwngs. 09h

(co 55 flygplan) ,___4 bevokningsbotohoner

J s

N0

Försvarsmakten totalt co 850000 (inkl hemvärn)

Kalle. Forsvorshandboken

Figur 3.4 Försvarsmak- _ _ e o tens resurser efter mobit1va ledningen sker fran ett centralt och fran sex

högkvarter Iisering.

militärområdesstaber. Indelning i militärområden framgår av kartan på sid 68. En pågående väntas föreslå en av

utredning minskning

antalet militärområden.

Totalt är antalet regementen och andra central,

myndigheter på

regional och lokal nivå över 100, vartill kommer de militära

utbildningsanstalterna. Dessa är emellertid oftast förlagda i anslutning till regementen. Myndigheter är

och utbildningsanstalter

lokaliserade till ca 60 orter. På grund av att många militära enheter av olika skäl i sin tur är lokaliserade med delar flera är det

på orter, totala antalet orter med militär verksamhet större.

betydligt

68 säkerhetspolitiken och försvaret sou 1984:62

A^\

/^- x

‘

/fl

\

//’

/ u» 1

*J Ovre

‘I

Norrlands

f

Nedre

vx_ Norrlands

Figur 3.5 Fördelning i militärømråden.

Antalet anställda inom det militära försvaret och fördelningen på försvarsgrenarna etc samt på militärer och civilanställda framgår av tabell 3.2.

Sedan 1972 har sysselsättningen successivt minskats och skall enligt gällande planer fortsätta att minska. Den totala minskningen under

tjugoårsperioden 1972 - 1992 planeras uppgå till ca 12 000 personår

i eller 1,3 procent per år. Räknat i antal anställda är minskningarna inte lika stora på grund av ökat deltidsarbete.

Det militära försvaret leds av överbefälhavaren (ÖB) som är både en

militär befattning och en myndighet. ÖB har till sitt förfogande

försvarsstaben i Stockholm. Även de tre försvarsgrenarnas staber är lokaliserade dit.

Vid försvarsstaben följs den militär- och säkerhetspolitiska utveck-

lingen i omvärlden vilket utgör en viktig grund för ÖBs övergripande

planering. Denna består av femårig programplanering och mer

Säkerhetspolitiken försvaret

Armén

Chefen för armén

Rikshemvörnschefen En försvarsomrödessfab

45 förband, varav

16 Infanferief

3¶Kavalleriet

Pansanrupperna

6¶Artillerief

Arméflygef

4 Luffvörnet 3

lngeniörsfrupperna

Signaltrupperna

fröngtrupperna

21 skolor

Flygvapnet

Chefen för

flygvapnet

Chefen för första

flygeskadern

12 förband 2 sko|0r

Marinen

Chefen för marinen 9 förband 4 sko|0r Figur 3.6 Försvarets fredsorganisation.

ÖvreNorrlandsmililöromrâdn Östramilitürområdel 46, Boden 21 Slorslockholmsomvodel Malma 47. Luleo Stockholm . Lwngbyhed 48. Umea Solna Angelholm 49. Kalix Barkarby . Kallinge 50. Kiruna Kungsangen . Karlskrona

Vaxholm ll.~oa2§Io~}:-

51. Arvidsjaur Vax|o

Nusbypark 12. Eks|o NedreNorrlandsmilitöramrådo Tullinge I3. Jonkoptng 41.Oslersund Norsborg 42. Harnosand .l 22.

Slrangnos 43.Sollellea 23 Soderlöl|e 44.Gavle 24. MuskoochHarsljarden 45. Soderhamn 25. Enkopurfg

26.Uppsala Bergslagensmililöromrâdc .1.

27.Narrla||e 36. Karlstad

28.Vaddö 37. Kristinehamn

30.Nykoping 38. Örebro

31.Norrkopcng 39. Falun

32.Lunkopmg 40. Älvdalen

33. Borensberg

34.Visby Västramililäramrñdct 35.Fårösund l4. Skovde 15.Karlsborg lá, Salenos Södramililäromradel l7. Boras 1.Kusnansla 18.Halmstad 2.Hassleholm l9. Goteborg 3. Ystad 20. Uddevalla 4.Revingehe‘

Figur 3.7 Orter med militära staber, förband och skolor i fred.

Tabell 3.2 sysselsättningen inom det militära försvaret räknat i antalet anställda resp

personår, medeltal för budgetåret 1982/83 (l personår = 1 heltidsanstâllnlng).

Militär Civil

Totalt personal personal Summa

Armén

anställda 9 689 10 009 19 698

personår 9 331 8 447 17 778

Marinen

anställda 3 356 3 740 7 096

personår 3 256 3 296 6 552

Flygvapnet

anställda 4 208 4 933 9 141 g

personår 4 088 4 211 8 299

i

Operativ ledning

anställda 667 1 483 2 150 f

personår 652 1 304 1 956 å

Gemensamma

myndigheter

anställda 534 7 025 7 559 §

personår 518 6 254 6 772

Militära försvaret

totalt antalet

anställda 18 454 27 190 45 644

personår 17 845 23 512 41 347 å

Källa: ÖB Programplan för det militära försvaret 84-89, sid 140-148

och försvaret 71 Säkerhetspolitiken

Utgångspunkten för den femåriga långsiktig perspektivplanering.

är de ekonomiska ramar som riksdagen tilldelar

programplaneringen

försvaret. Innan fattar sitt beslut analyseras under ledning

riksdagen

av försvarsstaben konsekvenserna för försvaret av flera alternativa

ekonomiska ramar (handlingsvägar) enligt regeringens anvisningar

till överbefälhavaren. Genom riksdagens beslut- det s k försvarsbeslutet — ramen fast för fem budgetår i taget. läggs den ekonomiska Inom den ramen har ÖB —jämfört med civil statsförvaltning

fastlagda

- relativt stor frihet att fördela medlen.

Fördelningen av budgetmedlen sker dels över försvarsgrenar, dels över fyra

operativ ledning samt de gemensamma myndigheterna, s k De fyra huvudproduktionsområ-

huvudproduktionsområden.

dena är: 1 och dvs alla utgifter i samband med

ledning förbandsverksamhet, för etc, rekrytering och utbildning av egen planering mobilisering och repetitionsutbildning av Värnpliktig personal personal, grund-

samt utgifterna för hemvärnets verksamhet; dvs inklusive förskott

materielanskaffning, utgifter för ny materiel

till leverantörer samt utgifter för centralt vidtaget underhåll; av dvs befästningar, förråd, kaserner

anskaffning anläggningar,

och andra lokaler samt mark; och utveckling, vilket inkluderar både försvarets egen

forskning

och och den som bedrivs av försvarsindustrin

forskning utveckling

på uppdrag av försvaret.

I för det militära försvaret också medel som

budgeten ingår

reserveras för av och lönestegringarna under

kompensation pris-

året. Den ekonomiska ramen i det som råder vid

uttrycks prisläge

tillfället för försvarsbeslut. Försvaret nume-

respektive kompenseras ra av ett särskilt försvarsprisindex varje budgetår under på grundval

har ändrats flera gånger

femårsperioden. Kompensationssystemet

under senare år. Under 1970-talet användes nettoprisindex, vilket medförde att försvaret inte kompenserades för de snabba löneöksom då inträffade. Inför 1987 års försvarsbeslut skall enligt

ningar

direktiven till den nya försvarsutredningen indexet åter revideras, bl a för att starka skall speglas däri.

växelkursförändringar

för 1984/85 utgör 21 188 miljoner kr och fördelas

Budgetanslaget

*i tabell 3.3 och figur 3.8.

enligt

72 Säkerhetspolitiken och försvaret

Tabell 3.3 Det militära försvarets budgetanslag för budgetåret 1984/85 (miljoner kr).

Arméförband 7 225 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 5 200 2. Materielanskaffning 1 310 3. Anskaffning av anläggningar 415 4. Forskning och utveckling 300 Marinförband 3 031 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 1 645 2. Materielanskaffning 1 140 3. Anskaffning och anläggningar 136 4. Forskning och utveckling 110 Flygvapenförband 6 826 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 2 776 2. Materielanskaffning 2 522 3. Anskaffning av anläggningar 220 4. Forskning och utveckling 1 308

Operativ ledning m m 819 varav: 1. Ledning och förbandsverksamhet 589 2. Materielanskaffning 122 3. Anskaffning av anläggningar 108 Gemensamma myndigheter m m 3 287 varav:

. Anskaffning av anläggningar för

. Vissa nämnder m m inom det militära

Källor:

Prop 1983/84:100, bil 6. Prop 1983/842112 Anm. Försvarsdepartementet räknades fram till år 1982/83 in i det militära försvarets

budget. Dess anslag för året 1984/85 uppgår till ca 43 miljoner kr. a Ca 20 organisationer med

omkring en halv miljon medlemmar, som antingen ingår i den ordinarie krigsorganisationen eller har skrivit avtal om att fullgöra olika uppgifter

för krigsmaktens räkning.

säkerhetspolitiken och försvaret 73

Prognos för budgetåret 83/84 Summa: 20160 milj kr (medelprislöge 83/84)

Löner och sociala utgifter Central anskaffning av materiel samt (utom personal för cenlroll vidlaget lorskningsandamål) malerielunderhöll 5787 milj kr ~ 29°/o 5505 milj kr ~ 27%

Anskaffning och ombyggnad av anläggningar 854 milj kr ~ 4°/o

Utvecklin av materiel 1483 milj r ~ 7°/o Vörnpliktsförmöner 1601 milj kr ~ 8/o Forskning 310 milj kr ~ 2°/o

Övri ledningsoch örbandsverksamhel 4620 milj kr ~ 23°/o

Kölla: Försvarsslaben

Figur 3.8 Utgifternas fördelning på vissa ändamål. Civilförsvaret

Civilförsvaret har till att befolkningen mot

huvuduppgift skydda

skador vid och i Detta sker bl a genom att alarmera

krigsfara krig.

före ett samt att ordna skydd och befolkningen anfall, genom vid ett anfall. Civilförsvaret skall även undsätta dem som

utrymning

efter ett anfall är sårade eller av andra skäl är i behov av vård och

hjälp.

med den för det svenska

I enlighet övergripande planeringen

är civilförsvarets främst inriktad på skydd mot ett försvaret, planering med konventionella I dock visst skydd mot

krig vapen. planerna ingår

och kemiska stridsmedel. Bland de konkreta

kärnvapen, biologiska

som att öka antalet anskaffa

åtgärder planeras ingår skyddsrum,

åt hela och förbättra Varningssyste-

skyddsmasker befolkningen

men.

Den senaste skrev i sitt slutbetänkande att

försvarsutredningen

God och ledning samt kunskaper om förmåga till indikering, alarmering måste eftersträvas. Däristridsmedlens verkningar och skyddet däremot och enklare typer av skydd, såsom genom kan skyddsrum, skyddsmasker

Säkerhetspolitiken och försvaret

Förvorning Alormering Undsöttning

Figur 3. 9 Civilförsvarets uppgifter.

skyddade utrymmen, enkla radiakskydd och tätade utrymmen, utnyttjas så att av stridsmedlen De kan dock

skadeverkningarna_ begränsas. aldrig

6 elimineras.”

Det finns skäl att observera den sist citerade eftersom

meningen,

flera internationella har det i

forskningsrapporter påvisat orimliga

tesen, att det skulle gå att upprätta ett effektivt skydd mot

kärnvapen,

oavsett var de skulle användas

(jfr kap 2.1).

Civilförsvaret bygger på en som omfattar både män

pliktlagstiftning

och kvinnor. omfattade Krigsorganisationen 1982 .ca 210 000 personer för ledning, kommer ca

alarmering, undsättning m m, vartill

45 000 personer i verkskydd vid olika

företag. Enligt riksdagsbeslut

skall krigsorganisationen fram till 1987 reduceras till att omfatta ca 150 000 personer.

Utbildningen inom civilförsvaret omfattar såväl som

grundutbildning

repetitionsutbildning, s k enhetsövningar. är fn ca

Omfattningen

230 000 utbildningsdagar

per år.

Civilförsvarets fredsorganisation omfattar i

civilförsvarsstyrelsen

Karlstad samt fem skol- och lokaliserade till lika

förrådsanläggningar

många olika orter i landet. Totala antalet anställda är ca 700

personer. Därtill kommer vid landets

omkring 650 personer länssty-

relser som bl a har för civilförsvarets

arbetsuppgifter räkning.

Kostnaderna för civilförsvaret beräknas 1984/85 uppgå till 1 083 kr. Härav ca 220 kr kostnader för investe-

miljoner gäller miljoner

i materiel och för krigsorganisationen och ca 580

ringar anläggningar kr avser en utgiftsram för skyddsrum. miljoner

Ekonomiskt försvar

Ekonomiskt försvar är ett för åtgärder som vidtas

samlingsbegrepp

av livsmedel, bränsle, kläder och andra för att trygga försörjningen som det kan brist vid krig, avspärrning eller s k

varor, uppstå på

fredskris. Denna s k försörjningsberedskap omfattar även planering av transport- och kommunikationssystem, post-,

Vägunderhåll,

och så att dessa verksamheter kan

bank-, försäkringsväsendena

vid kriser och i krig.

upprätthållas

Det är emellertid varuområdet, som

försörjningsberedskapen på

huvuddelen av det ekonomiska försvaret. Konkret tar denna

utgör

i att staten dels direkt vissa dels

sig uttryck stödjer näringsgrenar,

låter lager av själv eller genom åläggande bygga upp och underhålla vissa varor som anses Varorna det gäller är mat och

speciellt känsliga.

kemiska stål och mineraler som är viktiga

kläder, produkter, järn,

råvaror för bl a försvarsindustrin samt inte minst olja och andra

energiprodukter.

Det ansvaret för verksamheten åvilar Överstyrelsen för

Övergripande

ekonomiskt försvar En stor del av lagringen av varorna och (ÖEF). av funktionerna sker dock vid enskilda företag, affärs-

planeringen verk och som åläggs detta via lagstiftningen. myndigheter,

Beträffande av stödet till olika näringsgrenar, framför allt

mycket

och textilindustrin, finns inte något enhetligt mål för

jordbruket

av vid krig eller kris. Detta varierar mellan

graden självförsörjning

olika och branscher. Vid regeringens och riksdagens varutyper

av näringspolitiken vävs målet för försörjningsberedskautformning

med andra mål, som t ex inkomst- och sysselsättningspen samman

politiska.

Mot av att det ekonomiska försvaret på det beskrivna sättet

bakgrund

in i hela samhället och utgör en integrerad del på så många

griper

är det inte helt klart vad det ekonomiska försvarets områden, kostnader eller antal sysselsatta skall anses vara. Förvaltningskostnaden för ÖEF för 1984/85 till 35 miljoner kr och

uppgår budgetåret

avser främst löner till de ca 250 anställda. Totalt budgeterades samma år över flera olika huvudtitlar 2 483 miljoner kr för ekonomiskt

försvar.

76 Säkerhetspolitiken och

försvaret sou 1934352

i fred

Åtgärder

BEREDSKAPSLAGRING

PLAN LÄGGNING av _

produktion

handel

arbetskraft

transporter

råvaror undanförsel av

viktiga

varor

Figur 3.10 Det ekonomiska försvarets verksamhet i fred.

totalförsvar

Övrigt

totalförsvar omfattar de delar som inte ingår i det militära

Övrigt

försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret. Det utgör ett samlande namn för den försvarsverksamhet som bedrivs av ett antal olika myndigheter. Man kan urskilja följande huvudområden: det psykologiska försvaret, civilbefälhavarna, hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i krig, polisens roll i totalförsvaret, televerkets

beredskapsverksamhet och lantmäteriverkets beredskapsverksam-

het.7

Det övergripande målet för det psykologiska försvaret är att verka för

att försvarsviljan och motståndskraften upprätthålls i krig eller vid krigsfara. För närvarande finns tre myndigheter inom det psykolo-

giska försvaret: beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN), totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN) och upplysningscentralen.

Fro m den 1 juli 1985 kommer dessa att slås samman till en ny

myndighet- styrelsen för psykologiskt försvar. Någon förändring av

verksamhetens innehåll kommer dock inte att ske.

Någon verksamhet som syftar till att främja försvarsviljan under

fredstid skall inte bedrivas av det psykologiska försvaret. Det behovet förutsätts vara tillgodosett genom politiska partier, massmedier, skolan etc.

Inom det psykologiska försvaret planeras och förbereds nyhetsför-

medlingens och samhällsinformationens bedrivande i krig och vid krigsfara. De människor som har arbetsuppgifter inom dessa områden utbildas och övas under ledning av det psykologiska

försvarets myndighet.

Myndigheten har också anledning att analysera följderna för det

psykologiska försvaret av den snabba utvecklingen inom massmedias område. T ex gör datoriseringen av den grafiska branschen tidningarna mer sårbara för störningar. En följd av detta är att viss

tryckeriutrustning beredskapslagras. En annan följd är samråd med

berörda massmedier för att planlägga verksamheten under bered-

skap och krig.

Den fredstida verksamheten består i övrigt av att regelbundet mäta attityderna till försvaret hos befolkningen, vilket sker genom

riksomfattande opinionsundersökningar.

Det psykologiska försvaret sysselsätter ca 15 personer och beräknas 1984/85 kosta ca 3,2 miljoner kr.

Civilbefälhavarna, av vilka det finns sex stycken i landet, har till huvuduppgift att samordna planeringen av totalförsvaret inom sina

78 Säkerhetspolitiken och försvaret

respektive geografiska områden. Förutom detta leder civilbefälhavarna övningar och av för i och vid utbildning personal uppgifter krig krigsfara.

Till civilbefälhavare utses en inom civilomlandshövding respektive råde. De biträds av kanslier som är i till förlagda anslutning länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Falun, Östersund och Luleå. Vid kanslierna arbetar totalt ca 40 anställda. Budgetanslaget för 1984/85 lyder på 13,3 kr. miljoner

Planeringen av hälso- och sjukvården samt i bedrivs socialtjänsten krig av socialstyrelsen. Verksamheten omfattar att behovet av planera läkemedel och sjukvårdsmateriel i samt leda krig beredskapslagringen av sådana, planera och förbereda sjukvårdsplatser med operationsannex samt utbildning av personal för hälso- och i sjukvård krig. Verksamheten skall vara en förlängning av den fredstida sjukvården och ansvaret på lokal nivå åvilar de s k sjukvårdshuvudmännen. Målet för lagring av sådan sjukvårdsmateriel, som inte tillverkas inom landet, är att trygga under ca ett års försörjningen förbrukning. Viss planering sker även av den kommunala under socialtjänsten krig. Det gäller exempelvis barnomsorgen, som i måste krig utvidgas kraftigt jämfört med fredstidens kapacitet.

Polisens roll i totalförsvaret omfattar dels säkerhetspolisens (SÄPO) verksamhet i krig och fred, dels den ordinarie i polisens deltagande försvaret. En särskild krigsorganisation för och ses polisen upprättas över regelbundet i samband med Polisen försvarsutredningarna. tilldelas i krigsorganisationen uppgifter inom det militära försvaretkuppförsvaret - såväl som inom civilförsvaret såsom exempelvis upprättande av avspärrningar och vid ordningshållning skadeplatser, ordningshållning och vid samt transportledning utrymningar ingripande i samband med civilförsvarsverksamhet. pågående

I televerkets försvarsförberedelser att verksamheten i ingår planera krig och under så att skilda behov av beredskap, totalförsvarsgrenars telekommunikationer inom landet och med andra länder kan tillgodoses. Det innebär att såväl under fred som sätta i drift och krig underhålla teleanordningar för totalförsvaret. Under skall krig televerket dessutom i erforderlig driften vid omfattning upprätthålla sina anläggningar. I beredskapssyfte också reservtelefonstauppförs tioner, transportabel teleutrustning m m.

Lantmäteriverkets försvarsverksamhet är inriktad det kartmaterial på som försvaret behöver i fred och i Det är dels om att krig. fråga sekretessgranska befintligt kartmaterial, dels planlägga och leda organisationen för tryckning av kartori och vidta andra krig åtgärder för att tillgodose försvarets behov av landskapsinforrnation.

De totala utgifterna för övrigt totalförsvar anges i 1984/85 års budget till ca 500 miljoner kr. En mindre del därav, eller 137 miljoner kr, avser de verksamheter som faller under försvarsdepartementets ansvarsområde. Huvuddelen av utgifterna fördelas över andra Dessa belopp anges emellertid inte. Men

departements anslag. uppskattningsvis faller ca 30 miljoner kr på Socialdepartementet (hälso- och sjukvården), ca 140 miljoner kr på justitiedepartementet (Säkerhetspolisen mm), ca 100 miljoner kr på civildepartementet (för

länsstyrelsernas försvarsverksamhet) och resterande på kommunikationsdepartementet (försvarsinvesteringar vid televerket). Lant-

mäteriverksamheten, som faller under bostadsdepartementet, kostar mindre än fem miljoner kr.8

Noter

1 Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42, sid 19. 2 Totalförsvaret 1982/1987, Ds Fö 1981:14. Den angivna andelen på 3,4 procent är beräknad utifrån de antaganden om BNPs utveckling under 1984 som gjordes i 1984 års långtidsutredning inom finansdepartementet. Se prop. 1982/83:100, bil 6, försvarsdepartemenetet, sid 35-37. Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42, sid 121. Totalförsvaret 1982/1987, Ds Fö 1981:14, slutbetänkande från 1978 års försvarskommitté, sid 59. Det psykologiska försvaret bryts ibland ut och behandlas som en självständig del av totalförsvaret. Här följs dock den indelning som görs i försvarsbudgeten. Svårigheten att exakt fördela kostnaderna hänger naturligtvis samman med att flera av verksamheterna är omgärdade av sekretess.

Litteratur

Budgetproposition 1983. Försvarsdepartementet, prop 1982/83:100

bil 6. Försvarshandboken. Försvarstabens informationsavdelning, 1978- 05-01. Det svenska totalförsvaret. Totalförsvarets upplysningsnämnd, Uppsala 1983. Försvarsutskottets betänkande, FöU 1983/84:20. Militära fakta med totalförsvarsfakta 1983 - 1985. Försvarsstabens

informationsavdelning, Stockholm 1983.

Proposition om det militära försvarets fortsatta utveckling, m m, prop 1983/84:112.

Proposition om totalförsvarets ledning och samordning i regerings-

kansliet samt informationsberedskapen m m, prop 1983/842166.

80 säkerhetspolitiken och försvaret

Säkerheten och totalförsvaret. Betänkande av 1978 års försvarskom-

mitté, Ds Fö 1981:1. Totalförsvaret 1982/83. slutbetänkande från 1978 års försvarskom-

mitté, Ds Fö 1981:14. Utvecklingen av försvarets under 1980-talet. Slut-

fredsorganisation

rapport från 1978 års försvarskommittés arbetsutskott för freds-

organisationsfrågor, Ds Fö 1981:13. Vår säkerhetspolitik, SOU 1979:42.

4 Den svenska försvarsindustrin

4.1¶Vad menas med försvarsindustrin?

Försvarsindustrin är inte något entydigt begrepp och framträder inte som någon särskild kategori i officiella av

sammanställningar

statistiskt eller annat slag. I statistiska

exempelvis centralbyråns

(SCB) industristatistik förs arbetsställen som producerar likartade varor samman till branscher. Leveranser till försvaret sker från en rad sådana branscher, bl a kemisk industri, maskinindustri, elektroindu-

stri, skeppsvarv, bilindustri och flygplansindustri.

Begreppet försvarsindustri skär ekonomin på en annan ledd genom att det definieras från ”anvéindarsidan” i stället för

”produktionssi-

dan”. Med försvarsindustrin i vid avses i betänkandet sålunda

mening

en samling verksamheter, som förenas av att av de

köparen

producerade varorna och tjänsterna är densamma.

Eftersom försvarsindustrin inte utgör något enhetligt i

begrepp

teknisk mening, kan man inte med någon större träffsäkerhet göra generella utsagor om tex teknisk och

utvecklingsnivå, kapital-

arbetsintensitet eller exportberoende av det man ofta med visst

slag

fog kan göra om branscher som exempelvis textil-, elektro- eller

byggnadsindustri.

En stor del av leveranserna till försvaret avser standardvaror, där försvaret är en av många köpare på marknaden. Men man

köper också många specifika produkter som huvudsakligen har en civil

användning, men som modifierats för att tillfredsställa försvarets behov. Med försvarsmateriel menas emellertid i detta betänkande sådana produkter som utvecklas och tillverkas efter

specifikationer

som försvaret utformat och som normalt saknar utanför

användning

försvaret.

Försvarsindustrin definieras därför som de resurser inom industrin som används för att utveckla, tillverka och underhålla materiel, vars utformning bestäms utifrån specifikt militära behov och som har

ingen eller ringa civil användning.

Mer precist har i denna försvarsindustrin till de utredning avgränsats

försvarsmaterielproducerande enheterna inom följande som företag,

tillsammans svarar för ca 80 procent av all materiel som

produceras

inom landet för det svenska försvaret: D Bofors AB Bofors Aerotronics AB

(med dotterbolagen (BAAB) och Lindesbergs Industri

(LIAB)) Ericsson Radio Systems AB (ERA) FFV

AB Hägglund & Söner

Karlskronavarvet AB Kockums AB Philips Elektronikindustrier AB (PEAB) Saab-Scania AB (flygdivisionen och Saab-Scania

dotterbolaget

Combitech AB) SATT Electronics AB D Volvo AB

Flygmotor

Denna avgränsning motsvarar i stort den som

tidigare utredningar

gjort, bl a försvarsindustrikommittén och försvarets

forskningsan-

stalt (FOA), vilket underlättar av resultaten*

jämförelser

Inom försvarsindustrin finns dessutom tre sk som

paraplybolag,

saknar egna men är avtalssluutvecklings- och produktionsresurser, _ tande parter med försvarets materielverk som sköter (FMV), upphandlingen av försvarsmateriel: D JAS AB som för

Industrigruppen (IG JAS), organiserats det nya

flygplansprojektet JAS 39 Gripen av Saab-Scania, Volvo

Flygmo-

tor, Ericsson och FFV; Saab Bofors Missile Corporation AB ett

(SBMC), samarbetsbolag

på robotsidan mellan Saab-Scania och Bofors, samt HB Utveckling AB, där & Söner och Bofors samarbetar

Hägglund

kring utvecklingen av framtida stridsfordon.

Utöver nämnda företag finns svenska som år

ytterligare företag varje

har betydande leveranser till det militära försvaret, men som här inte räknas till försvarsindustrin. De svarar för relativt standardiserade varor och tjänster eller är inriktade och konsultarbe-

på utvecklings-

te. Det gäller tex AB Volvo - med Volvo BM och

dotterbolagen

Volvobil - AB och Swedair Teleplan AB, som alla levererade till det svenska försvaret för över 30 kr under 1982/

miljoner budgetåret

83.

Till försvarsindustrin räknas inte heller de som uteslutande är

företag

underleverantörer till de försvarsindustrierna. Här kan

uppräknade

finnas flera företag som materiel. Utre-

producerar försvarsspecifik

daren saknar emellertid för att sålla fram dessa ur

underlag företag

den stora av underleverantörer till försvarsindustrin. gruppen

Den svenska 83

försvarsindustrin

FAKTARUTA: VAD GÖR FÖRSVARSINDUSTRIN?

Bofors: Artilleripjäser, ammunition, pansarvärns- och luftvärnsrobotar, krut, spräng- och tändmedel, eldlednings- och kommunikationsutrustningar samt sikten. Ericsson Radio Systems: Presentationsutrustning och motmedelssystem för flygplan, radio- och radiolänkutrustning, stridsledningsystem, målinmätningssystem, radar, infraröd- och igenkänningsutrustning, laserinstrument, datorer samt kommunikationsystem. FFV: Finkaliber- och pansarvärnsvapen, ammunition, minor, torpeder, krut samt underhåll av flygplan, helikoptrar, motorer och markbaserad elektronisk materiel. Hägglund & Söner: Strids- och terrängfordon. Karlskronavarvet: Robotfartyg, patrullbåtar, min- och minröjningsfartyg, ubåtar och marint underhåll. Kockums: Ubâtar. Philips Elektronikindustrier: Lednings- och sambandssystem, eldledningssystem, radar, målsökare, motmedel, presentationsutrustningar och elektronikenheter för zonrör. Saab-Scania: Flygplan, flygplansburna robotar och sjömålsrobotar, eldledningssystem, sikten, målmateriel, simulatorer. SATT Electronics: Telemotmedel, signalspaningssystem, kommunikationssystem, eldledningssystem. Volvo Flygmotor: Motorer till flygplan och robotar.

Anskaffningsprocessen

När försvaret köper in ett nytt vapensystem från svensk försvarsindustri sker detta som regel i fyra faser: D studier och utredningar E1

projektering

E!

upphandling

EJ och

tillverkning uppföljning

Försvarets materielverk (FMV) ansvarar för av

upphandlingen

försvarsmateriel. Utgångspunkten är den för det militära

planering

försvaret som överbefälhavaren (ÖB) med en

regelbundet gör

tidshorisont på tio till femton år. Ur denna planering växer de militära krav fram som ställs på de nya vapensystemen. Inom armén, marinen och flygvapnet ställs sedan mer krav

detaljerade på

prestanda, livslängd, ekonomi, underhåll och utbildning. I utred- 1 ningsskedet börjar de nya vapensystemen ta form och grunden läggs för industrins medverkan i senare skeden. När

regeringen gett sitt

tillstånd till projektering, har man fått ett första godkännande av att ny materiel får anskaffas.

Under projekteringsfasen kartläggs och värderas tekniskt projektet

och ekonomiskt. Önskemålen preciseras så att infordran av

långt

anbud blir möjlig. Nu görs huvuddelen av konstruktionsarbetet, prototyper tillverkas, utprovning sker och försök genomförs. Industrin engageras i stor omfattning. När godkänt att

regeringen

serieproduktion får inledas, kan upphandlingen av ny materiel

påbörjas.

Industrin tillverkar emellertid inte bara

själva vapensystemen. Provutrustningar och apparater för underhåll ska framställas,

beskrivningar och hanteringsföreskrifter ska författas och personal

ska utbildas. Industrin deltar ofta när de nya vapensystemen införs vid förbanden och i underhållet av dem. För att

förlänga livslängden

hos materielen får industrin dessutom med tiden ofta i att

uppdrag

utföra renovering och modifiering. Tiden från det att studier och utredningar påbörjas tills dess leverans sker av ett nytt vapensystem kan uppgå till mer än tio år, om det tekniskt

gäller komplicerad

materiel?

Statlig upphandling av varor och tjänster sker enligt de allmänna riktlinjer, som regeringen utfärdat i den s k upphandlingsförordningen. Där stadgas att principen om affärsmässighet ska vara vägledan-

de:

Vid upphandling ska myndigheten utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och

3 anbudsgivare objektivt.”

Principen om affärsmässighet innebär bl a, att myndigheten ifråga

inte får lägga en order hos ett inhemskt företag, om man kan få bättre villkor från något företag utomlands. Denna om icke

princip

diskriminering slås också fast i den internationella överenskommelse om statlig upphandling, som träffats inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT). I GATT-överenskommelsen om statlig upphandling redovisas emellertid ett antal allmänna undantag som medger avsteg från

principen

om icke-diskriminering. Bland annat undantas som är

upphandlingar

”oundgängliga för den nationella säkerheten eller för nationella f()rsvarssyften”.“ Det innebär att man får göra en beställning hos en svensk tillverkare, även ifall utländska konkurrenter kan

erbjuda

bättre villkor, om det gäller militär materiel eller varor för det ekonomiska försvaret. Motsvarande finns i EFI‘As

undantag upp-

handlingsbestämmelser. FMV får emellertid inte på egen hand göra

konkurrensbegränsande undantag. I de fall inhemska leverantörer

föredras på andra grunder än rent affärsmässiga, t ex säkerhetspoli-

tiska, är det regeringens sak att fatta beslut.

Vid anskaffning av försvarsmateriel förekommer olika anskaffningsformer. De skiljer sig åt vad gäller den inhemska industrins roll i utveckling och produktion. Valet står mellan följande huvudalternativ:

EI inhemsk utveckling och tillverkning

CI

licenstillverkning

CJ och

samutveckling samproduktion

E1

direktimport

I det första fallet konstruerar, utvecklar och tillverkar svensk industri

Det är den anskaffningsformen för

de nya vapensystemen. vanligaste de större vapensystem, som det svenska försvaret anskaffar.

Vid licenstillverkning har konstruktion och utveckling skett utomlands, varefter svensk industri köper tillverkningsrätten. Ofta händer

att viss vidareutveckling måste ske i Sverige. Licenstillverkning

förekommer tex av handeldvapen och viss elektronik. Viktiga

förklaringar till att man väljer licenstillverkning är, dels att kostna-

derna vid egenutveckling skulle bli för höga med tanke på det låga antal man dels de tekniska som kan

exemplar köper, svårigheter

vid av ny materiel. Inom bl a elektronik- och

föreligga utveckling

robotindustrin används för licenstillverkning som ett medel för

övrigt att bygga upp en inhemsk utvecklingskapacitet.

Vid och arbetar svensk industri

samutveckling samproduktion

tillsammans med ett eller flera utländska företag. Avsikten är att hålla kostnaderna nere och att utbyta teknik. Samutveckling har bl a förekommit på robotområdet. I Viggen- och JAS-projekten har

samutveckling och samproduktion främst gällt olika typer av

delsystem. Direktimport innebär att försvaret köper ett färdigt system från en utländsk tillverkare. Det är ofta huvudalternativet till inhemsk anskaffning. Vid direktimport måste emellertid materielen som regel modifieras och anpassas till svenska militära, geografiska och tekniska krav.

4.3¶Försvarsindustripolitiken

Den allmänna för valet av anskaffningsform, vid

utgångspunkten sidan om upphandlingsreglerna, formuleras på följande sätt i 1982 års

försvarsbeslut:

Den industriella kapaciteten att inom landet utveckla, tillverka och underhålla försvarsmateriel har betydelse både för vår säkerhetspolitiska trovärdighet och för försvarsmaktens utformning och utnyttjande.”

Från rent militära utgångspunkter kan antas, att den svenska

säkerhetspolitikens trovärdighet i omvärlden mer grundas på vilka

vapensystem försvaret är utrustat med, än på var de har utvecklats och tillverkats. Det är emellertid en utbredd politisk att

uppfattning,

omvärldens tilltro till svensk skulle minska om

neutralitetspolitik

Sverige blev alltför beroende av i utlandet av försvars-

anskaffning

materiel. Det främsta politiska argumentet är, att de länder från vilka

Sverige köper försvarsmateriel i krislägen kan komma att uppställa

politiska villkor för leveranserna. Om sådana risker finns, kan omvärldens tilltro till Sveriges möjligheter att i vara neutralt

krig

komma att minska. Detta krav på trovärdighet gör att inhemsk anskaffning anses ha ett stort värde när det särskilt

gäller viktiga

system, tex sådan materiel som behövs i fler vid ett

exemplar

krisläge. För den materiel som planeras för

kompletteringsanskaff-

ning vid kris och i krig (s k K-produktion), framför allt ammunition, måste man under alla redan i fred sådana

omständigheter göra produktionsförberedelser, att produktion snabbt kan komma

igång.

För ett alliansfritt land som anses det också att

Sverige nödvändigt,

utveckla och tillverka egna system av det som andra länder

slag

omger med särskild sekretess. Det t ex för

gäller utrustning störning

och störskydd, kryptering och Hit kan också räknas

signalspaning.

radarutrustning, viss ammunition samt målsökare för robotar. Export av sådana system från flertalet potentiella

säljarländer

medges bara i begränsad till ett alliansfritt land som

utsträckning

Sverige. Men det finns också andra skäl till att utveckla och tillverka sådan försvarsmateriel inom landet. anses kunna

Härigenom Sverige

välja en speciell försvarsprofil som minskar effekten av de vapen och motmedel som de bägge maktblocken utvecklar mot varandra.

Tillgången till en inhemsk försvarsindustri gör det också att

möjligt

skräddarsy vapensystem för det svenska försvaret. Man kan ta

hänsyn till speciella geografiska, klimatiska och Till ljusförhållanden.

exempel måste arméns fordon kunna ta sig fram i snö och över

djup

vattendrag och myrar, vapnen måste gå att skjuta med när det är fyrtio grader kallt och robotarnas målsökare bl a anpassas till det

speciella nordiska grynings- och skymningsljuset.

Svensk kan också innebära, att man undviker onödiga

profil

hos den utrustning man köper till det svenska försvaret.

prestanda

Svenska pansarvärnsvapen behöver tex inte ha lika långa skjutavstånd som de vapen som utvecklas för strid i öppen terräng, tack vare det skydd som det svenska skogslandskapet ger.

Vid av nya vapensystem är man således ofta beredd att

anskaffningen

betala en merkostnad för att främja de säkerhets- och försvarspolitiska målen. Under senare år har man haft snabba kostnads-

dock

som det svenska försvarets ökningar för nya vapensystem samtidigt blivit mindre. Därför tvingas man till en hårdare

beställningsvolymer prioritering än tidigare.

De inför framtiden systemområdena preciserades senast prioriterade i till ÖB inför perspektivplaneringens andra regeringens anvisningar

fas. Där skriver försvarsministern, att egen kompetens för forskning, och tillverkning i första hand eftersträvas inom följande

utveckling

områden: Underrättelse-, och sambandssystem med stor mot-

lednings-

ståndskraft mot störning;

Kvalificerade vad avser målinmätning, styrning,

vapensystem målsökare och verkan; ammunition samt land- och sjöminor med olika sensorer,

Styrd tändsystem och utspridningsanordningar; Elektronisk krigföring;

i första hand när det gäller medel för

Undervattensteknologi,

och bekämpning av olika slag av undervat-

upptäckt, lokalisering tensverksamhetf

Den militära elektronikindustrin är således en del av försvarsindustrin som prioriteras för framtiden. Inhemsk anskaffning anses särskilt viktig när det gäller t ex utrustning för spaning och kommunikation, målsökare för robotar och andra vapen, motmedel och störskydd.

Den leder till ökad användning av s k

vapentekniska utvecklingen

styrda vapen, som med hjälp av avancerad elektronisk utrustning söker sig fram till målet. När det gäller sådana vapen är det ofta att i utlandet system med den mest kvalificerade

omöjligt köpa

tekniken. Av dessa skäl robotindustrin i Sverige. Genom

prioriteras

elektronik kan dessutom en svensk profil erhållas hos

satsningen på t ex målsökare till de robotsystem, där beställningsvolymerna är för

små för att man skall ha råd att inom landet utveckla och tillverka t ex

skrov och framdrivningssystem.

Kravet på K-produktion, dvs kompletteringsanskaffning vid kris och

i gör ammunitionsindustrin till ett prioriterat område. Den

krig,

går dessutom mot alltmer avancerad

vapentekniska utvecklingen

ammunition, s k ammunition, vilket är

exempelvis slutfasstyrd

ett skäl till satsningen på detta område.

ytterligare

Även inom områden som inte direkt som kan

utpekas prioriterade trovärdighetsargumentet, behovet av svensk profil och beredskaps-

aspekten leda till att inhemsk och sker trots att

utveckling tillverkning

det medför merkostnader. Enligt den gällande politiken skall all upphandling av försvarsmateriel bedömas utifrån dessa

perspektiv.

4.4¶De försvarsindustriella resurserna

Omkring 30 procent av anslaget till det militära försvaret avser

utveckling och produktion av försvarsmateriel. Under budgetåret

1982/83 utbetalade FMV - för det militära försvarets -totalt

räkning

6,7 miljarder kr till drygt 1 500 leverantörer av FoU och materiel. De

svenska försvarsindustrier, som omfattas av undersökningen i detta

betänkande, erhöll 4,6 miljarder kr eller 68 procent av dessa betalningar. Av tabell 4.1 bl a att de fem största leverantö-

framgår

rerna -

Saab-Scania, Bofors, FFV, Volvo Flygmotor och Ericsson Radio samt deras IG JAS och SBMC -

Systems samarbetsbolag

under budgetåret 1982/83 tillsammans svarade för av

86 procent försvarsindustrins leveranser till det svenska försvaret.

Tabell 4.1 Betalningar från FMV till den svenska försvarsindustrin för FoU och materiel, 1978/79 - 1982/83, miljoner kr.

78/79 79/80 80/81 81/82 82/83

Källa: Försvarets materielverk. Anm.: Med Saab-Scania avses flygdivisionen och den s k Jönköpings-divisionen, som numera ingår i dotterbolaget Saab-Scania Combitech. Siffrorna för Bofors är de sammanlagda betalningarna till moderbolaget, Bofors Aerotronics och Lindesbergs Industri. Till FFV har under hela perioden räknats Telub, som numera ingår i dotterbolaget FFV Elektronik. Siffrorna för ERA - som bildades den 1 januari 1983 avser under hela perioden de sammanlagda betalningarna till de enheter som nu ingår i företaget, dvs SRA Communications, LM Ericssons MI-division och Datasaab.

Den svenska försvarsindustrin 89

Som av tabell 4.2 svensk försvarsindustri 1983

framgår sysselsatte

totalt 23 653 anställda med och produktion av försvars-

utveckling

materiel. Verksamheten är starkt koncentrerad till ett fåtal företag. Nästan varannan anställd inom försvarsindustrin arbetar vid Bofors eller FFV. De fem största tillverkarna svarar för 85 procent av

sysselsättningen.

Antalet anställda inom försvarsindustrin är så gott som oförändrat med 1980. Bl a Bofors och Saab-Scania har dragit ner på sin

jämfört

med ca 900 600 anställda. Inom några företag

personal, respektive

har med försvarsmateriel dock ökat kraftigt sedan

sysselsättningen

1980, tex Karlskronavarvet och ERA.

Hägglunds,

Försvarsindustrins totala fakturering för försvarsmateriel uppgick 1983 - som av tabell 4.3 - till 8,7 kr. Av den totala

framgår miljarder

6,1 kr inhemska leveranser. Däri ingår

faktureringen avsåg miljarder

inte bara leveranser direkt till det svenska försvaret, utan också leveranser av insatsvaror mellan olika försvarsindustrier. Storleken underleveranserna har att beräkna, men uppskattas till

på ej gått

mellan en halv och en kronor. Direktleveranserna till det

miljard

svenska försvaret skulle därmed ha uppgått till mellan 5,1 och 5,6 kr under 1983. Den delen härav avser varor

miljarder övervägande

och som levererats direkt till armén, marinen och flygvapnet.

tjänster

och 1983 ökade försvarsindustrins sammanlagda faktu- Mellan 1981 av försvarsmateriel med 1,7 miljarder kr, mätt i löpande

rering drygt

Därav kr inhemska leveranser och 0,4

priser. avsåg 1,3 miljarder

skedde från 1981 till miljarder kr export. Så gott som hela ökningen medan 1983 samma nivå som

1982, faktureringen ligger på ungefär

Tabell 4.2 Sysselsättning med försvarsmateriel inom försvarsindustrin 1980 och 1983, personår.

1980 1983

6 513 5 620 Bofors ERA 2 760 5 717 FFV 1 100 Hägglunds 1 030 Karlskronavarvet 159 Kockums 1 140 PEAB 4 492 Saab-Scania 135 SATT 1 790 1 500 Volvo Flygmotor

23 787 23 653

Källa: 1980: Civil produktion i försvarsindustrin, Ds I 1982:1; 1983: enkät till försvarsindustrin.

90 Den svenska försvarsindustrin

Tabell 4.3 Försvarsindustrins sammanlagda av försvarsmateriel 1981 -

fakturering

1983, totalt respektive fördelat på inhemska leveranser och export, miljoner kr i

löpande priser.

Källa: Enkät till försvarsindustrin.

1982, vilket mätt i fasta priser innebär en mellan de två

minskning

åren.

Exporten uppgick 1983 till 2,5 kr, eller 29 av

miljarder procent

försvarsindustrins totala av försvarsmateriel. Härav

fakturering

utgjorde 1,6 miljarder kr sådan försvarsmateriel som klassas som krigsmateriel och omfattas av exportrestriktioner. Försvarsindustrin hade således 1983 en av sådan som inte

export försvarsmateriel,

klassificeras som krigsmateriel, som till 0,9 kr.

uppgick miljarder

(Om exporten, se närmare sid 101-104).

Svensk försvarsindustri har en bredd som motsvarar den i de stora, västeuropeiska länderna. Omkring 90 procent av FMVs

betalningar

för försvarsmateriel går till svenska och bara till företag ca 10 procent utländska företag. Till denna direkta ska import på ca 10 procent läggas försvarsindustrins import av delsystem och till

komponenter

den materiel man levererar till det svenska försvaret. Denna indirekta import har uppskattats till mellan av FMVs totala 20 och 30 procent betalningar till se vidare sid

industrin.(Om importen, 98-101).

Den svenska försvarsindustrin har utvecklat och tillverkat det svenska försvarets använda lätta samtliga idag stridsfordon, pansar-

värnsgevär, luftvärnskanoner, ubåtar, torpeder, kustartilleripjäser,

stridsflygplan och Dessutom har den svenska

transportfordon.

försvarsindustrin levererat bl a olika av

övervattensfartyg, typer robotar samt telekommunikations-, stör- och motmedelsutrustning

till det svenska försvaret.7

Strids- och

terrängfordon

Sedan 1960-talet har alla strids- och till

terrängfordon försvaret

utvecklats och tillverkats i Resurserna är numera koncent-

Sverige.

rerade till Hägglund & Söner i som är ett

Örnsköldsvik, helägt

dotterbolag till ASEA. och andra militära lastfordon

Terrängbilar

:SOU 1984:62 Den svenska försvarsindustrin 91

levereras till försvaret från Volvo och Saab-Scania. Den serie av som de under 1970-talet tillverkade för

terrängbilar bägge företagen

försvaret byggde emellertid i så hög grad på företagens civila lastbilar, att de här inte betecknas som försvarsmateriel.

Under 1960- och 70-talen utvecklade och tillverkade Hägglunds och infanterikanonvagnar (ikv 91). För

pansarbandvagnar (pbv 302)

närvarande arméns nya bandvagn (bv 206), som kommer

produceras

att levereras till det svenska försvaret i mellan 3 000 och 4 000 exemplar fram till slutet av 80-talet. Den totala beställningen uppgår till över 1 miljard kr och är en av arméns största order genom tiderna. Produktionen sker i en nybyggd fabrik utanför Örnsköldsvik. Vidare

är med modernisering av äldre stridsvagnar. För företaget sysselsatt

närvarande bygger man om stridsvagn 102 Centurion, som köptes från Storbritannien på 1950-talet.

I samarbete med Bofors har Hägglunds sedan ett par år tillbaka gjort förberedande studier av ett nytt lätt stridsfordon. Detta har skett

inom ramen för det samägda utvecklingsbolaget HB Utveckling.

kommer - om beslut fattas om inhemsk utveckling - att

Hägglunds

svara för konstruktion medan Bofors kan komma att vagnens tillverka kanonen. Under 1983 arbetade i 1 100 anställda vid Hägglunds med

genomsnitt

försvarsmateriel? Det har skett en betydande ökning jämfört med 1980, då 420 man arbetade med försvarsmateriel. Ökningen beror framför allt att kommit igång i stor

på bandvagnstillverkningen

skala. har haft svårt att vinna exportorder för sina

Tidigare Hägglunds

militära fordon. När det gäller bandvagnen har emellertid export skett till flera länder. 1983 arbetade 16 procent av de som var med försvarsmateriel med export, jämfört med 12 procent

sysselsatta

1980.

Krigsfartyg

Produktionen av militära fartyg i Sverige sker idag vid två varv. Vid Kockums i Malmö konstruerar och bygger man ubåtar för det svenska försvaret. Karlskronavarvet svarar för leveranserna av försvarets övervattensfartyg. Där sker också en stor del av underhållet av försvarets Bägge varven ingår i den statliga Svenska

fartyg.

Varvskoncernen. Kockums är ett av de få varv i världen som både projekterar och ubåtar. När den tredje ubåten i Näcken-serien sjösattes 1979

bygger

hade sedan 1910-talet byggt drygt fyrtio ubåtar. I december

företaget

92 Den svenska försvarsindustrin

1981 beställde marinen ubåtar fyra av typ A 17 för leverans 1987 - 89. Orderns värde till 600

uppgick omkring miljoner kr. Konstruktions-

arbete hade då pågått i år vid Kockums fyra och sysselsatt omkring 90 personer. Kockums kommer att mittsektionen och handha

bygga

sammansättningen medan Karlskronavarvet akter- och för-

bygger

sektionerna. Kockums andel motsvarar hälften av arbetet

ungefär

och kommer att engagera ca 200 man i

produktionen.

Förutom A 17 kommer Kockums under de närmaste åren att reparera och bygga om marinens äldre ubåtar. En

efterföljare till

A 17 - ubåt 90 - projekteras för i mitten av 1990-talet.

sjösättning

Orderstocken från det svenska försvaret till ca 900

uppgår miljoner

kr, varav drygt 600 miljoner kr avser A 17.

1983 arbetade 159 anställda med försvarsmateriel vid Kockums jämfört med 175 tre år tidigare. De resurser som tas i för

anspråk

ubåtsprojekten varierar emellertid kraftigt mellan olika år beroende på i vilken fas av arbetet man befinner sig. Inga ubåtar har hittills exporterats från Kockums. Under senare år har man emellertid intensifierat utomlands. Det marknadsföringen gäller olika vidare-

utvecklingar av Näcken-ubåtarna, men också av A 17.

Karlskronavarvet har som att tillverka och

huvudsaklig uppgift

underhålla den svenska marinens Över 1 000 man

övervattensfartyg.

arbetade 1983 med militära vilket är en

beställningar, fördubbling

jämfört med 1980. Vid halvårsskiftet 1983 hade varvet order från det

svenska försvaret på 138 kr. Under är en serie

miljoner produktion minröjningsfartyg byggda i glasfiberarmerad och en serie plast

kustkorvetter av Dessutom ska varvet - som nämnts

Spica III-typ.

ovan - akterbygga och försektioner till A 17-ubåtarna.

Under senare år har Karlskronavarvet satsat alltmer på exportmarknaden. Efter många såldes under år utan export perioden 1979 - 82 totalt elva fartyg till utlandet, varav sex

robot/patrullbåtar av

modifierad Spica-typ samt fem patrullbåtar av en typ man tidigare levererat till svenska För närvarande finns emel-

kustbevakningen.

lertid i varvets orderbok.

inga exportbeställningar

Flygplan och flygmotorer

Sverige är ett av de få länder i världen, där och

utveckling tillverkning

sker av avancerade stridsflygplan. Svensk utvecklar

flygplansindustri

i samarbete med utländsk industri JAS 39

Gripen, det nya stridsflyg-

plan som ska tas i bruk under 1990-talet. av JA 37, den

Tillverkning

s k Jakt-Viggen, sker fram till 1988.

Den svenska försvarsindustrin 93

Den militära att ungefär 9 000

flygindustrikommittén uppskattade,

inom industrin 1980 var direkt sysselsatta med utveckling, personer eller underhåll av det svenska försvarets flygplan?” Sedan

tillverkning

sin rapport 1981 har riksdagen

flygindustrikommittén publicerade

fattat beslut om en första fas av J som innefattar 140

AS-programmet,

fram till år 2000 till en total summa av 24,9 miljarder kr i

flygplan

februari kr i prisläge februari 1983).

prisläge 1981 (= 31,2 miljarder

Av detta svarar svensk för ca 16 miljarder, varav

flygindustri

Saab-Scanias andel I och med beslutet den 4 juni 1982 är 65 procent.

inleddes utvecklingsarbetet på flygplanet.

Kärnan i svensk är vid Saab-Scania. Där

flygindustri flygdivisionen

har flera av stridsflygplan för det svenska flygvapnet

generationer

och tillverkats. Vid Saab-Scania sker sk konstruerats, utprovats

och Delsystem till grund-

systemsammanhållning systemintegration.

utvecklas och tillverkas till stor del av inhemska och

flygplanen

utländska underleverantörer. Vid flygdivisionen i Linköping uppgick - - med militära

enligt flygindustrikommittén sysselsättningen

1980 till 3 750 varav 1 330 avsåg FoU, 1 970

flygplan personår,

och 450 underhåll. 1983 var sysselsättningen med militära

produktion

3 700 dvs densamma som tre år

flygplan personår, ungefär

tidigare.

detta kommer verksamheten vid Saab-Scania Combitech, där en Till stor del av tillverkningen inom enheten Saab Instruments iJönköping avser för 37 Den militära flygindustri-

apparater flygplan Viggen.

kommittén att 500 anställda 1980 var med

uppskattade sysselsatta

denna 1983 arbetade totalt 560 man med försvarsmate-

produktion.

riel vid Saab Instruments. Till JAS 39 Gripen kommer man att tillverka - licens från amerikanska Lear - ca hälften av

på Siegler

delarna I och med att en större andel apparater i JAS till styrsystemet. 39 än i utifrån, kommer emellertid Saab Instruments

Viggen köps

leveranser till flygdivisionen av delar till militära flygplan att krympa inom de närmaste åren.

betydligt

Volvo har under flera decennier varit att

Flygmotors specialitet

utländska till svenska militära behov. Detta har

anpassa flygmotorer

inneburit bl a av s k efterbrännkammare som

en del egen utveckling,

in för att snabbt öka motorns RM8-motorn till

kopplas prestanda.

var en civil motor, som företaget byggde om på

Viggen-flygplanet

licens från amerikanska Pratt & Whitney. Till JAS 39 Gripen ska licenstillverka General Electrics motor F404, med svensk företaget RM12. roll är således en annan än i

beteckning Företagets

Utvecklingsarbetet på F404-motorn är vid anpass-

Viggenprojektet. till betydligt mindre än för Viggen-motorn. ningen Gripemplanet

1983 arbetade ca 1 500 anställda med militära

flygmotorer vid Volvo

Flygmotor, en minskning med 250 med tre år På sikt

jämfört tidigare.

kommer generationsskiftet mot slutet av 1980-talet mellan RM8 och RM12 innebära en av med över hälften.

minskning sysselsättningen

Volvo F lygmotor tillverkar delar till ett värde av 40 procent av RM12 samt svarar för och I detta avtal

montering utprovning. ingår

tillverkning av komponenter till F404-motorer, vilket ger en större volym på produktionen.

Robotar

Inom Bofors utvecklas och tillverkas lätta robotar med kort räckvidd huvudsakligen för armén. Sedan ett antal år luftvärnsro-

produceras

boten RBS 70 som också till flera länder. RBS 70 kan exporterats ännu endast användas i och vid sikt. En mörkerversion

dagsljus god

av systemet, RBS 70 M, kommer dock att börja levereras mot slutet av 1980-talet. Man är också i slutfasen av

utvecklingsarbetet på en ny

lätt pansarvärnsrobot, RBS 56 Bill. Inom Bofors robotsektor arbetade 1983 600 anställda.

omkring

Saab-Scania svarar för tyngre robotar som tekniskt nära

ligger

flygtekniken. Den 1 januari 1983 bildades Saab-Scania Combitech AB som ett Ett av Combitechs är

helägt dotterbolag. dotterbolag

Saab Missiles. Under 1983 med försvars-

uppgick sysselsättningen

materiel vid Saab Missiles till ca 250 personer, varav större delen i Linköping och ett tjugotal i Under 1982 de första

Göteborg. gjordes

installationerna på marinens II av Saab Missiles

ytattackfartyg Spica sjömålsrobot RBS 15 M.

Flygindustrikommittén föreslog i sitt betänkande om robotindustrin bl a en samordning av försvarets Kommittén

robotanskaffning.

menade att de olika försvarsgrenarna borde dra fördel av de tekniska samband som fanns med andra i tiden En

närliggande projekt.”

sådan teknisk och har skett när det RBS

tidsmässig samordning gäller

15, som nu också utvecklas i en flygburen version, RBS 15 F, som är ett av beväpningsalternativen för JAS 39 Planer finns också

Gripen.

på en version för kustartilleriet.

Det finns emellertid fortfarande en klar inom robotindu-

uppdelning

strin mellan Bofors och Saab Missiles. Saab Bofors

Samarbetsbolaget

Missile Corporation (SBMC) endast som kontraktskrivande

fungerar

part gentemot FMV. SBMC är således ett som saknar

paraplybolag egna utvecklings- och produktionsresurser.

Flygindustrikommittén menade också att export av robotar var

nödvändig för att få en god produktionsekonomi inom robotindu-

strin. Bofors har exporterat RBS 70 till flera länder och Saab Missiles

har också fått exportorder på RBS 15. Robotexporten har dock hittills varit av betydligt mindre omfattning än det svenska försvarets

beställningar.

och ammunition

Vapen

Utveckling och produktion av vapen och ammunition för militärt bruk sker i Sverige vid Bofors och FFV. Bofors är inriktat på tyngre vapen som luftvärnskanoner och fältartilleri, medan FFV svarar för lättare vapen, som t ex granatgeväret Carl Gustaf, automatkarbiner och kulsprutor. Förutom ammunition tilli sina respektive vapen tillverkar de bägge företagen andra typer av ammunition. För Bofors

del gäller det bl a lysammunition och raketsystem för ubåtsjakt,

medan FFV bl a producerar stridsvagnsminor, rökammunition och torpeder. Inom bägge företagen tillverkas dessutom krut och tändrör

för ammunitionstillverkningen.

Vid pjässektorn inom Bofors försvarsmaterieldivision arbetade 1983 ca 2 000 anställda och vid ammunitionssektorn ca 800. Merparten av

dessa arbetar vid anläggningarna i Karlskoga, där utveckling och

tillverkning av pjäser och den större delen av ammunitionen äger

rum. Vid dotterbolaget LIAB i Lindesberg tillverkas övningsammu-

nition. Antalet anställda vid LIAB uppgick 1983 till 300 personer.

Ammunitionstillverkningen sysselsätter dessutom ca 400 personer

vid Bofors kemiska division Nobelverken i Karlskoga. Där sker tillverkning av krut- och sprängämnen samt montering av tändrör, zonrör och granater. Det föreligger ett ömsesidigt beroende mellan Nobeldivisionen och försvarsmaterieldivisionen genom att anläggningarna för tillverkning av krut och sprängämnen är helt integrerade

med Nobelverkens övriga kemiska processanläggningar.

När det gäller pjäser tillverkar Bofors bl a 40 mm luftvärnskanoner, 57 mm allmålskanoner för fartyg och 155 mm fälthaubits FH 77. Produktionen av dessa system, som tidigare levererats till det svenska försvaret, sker numera nästan helt för export. Den största exportordem under senare år gäller 40 mm luftvärnskanoner till det amerikanska s k DIVAD-systemet (Divisional Air Defence System), där Bofors samarbetar med bl a Ford Aerospace. Större delen av den ammunition som tillverkas går också på export. Under 1983 svarade exporten för 60 procent av sysselsättningen i Karlskoga.

Inom FFV Försvarsmateriel (FFV-F) sker produktionen av vapen vid Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Mellan 1980 och 1983 har antalet anställda som arbetar med försvarsmateriel minskat från 500 till 340. Vid Gevärsfaktoriet tillverkas bl a granatgeväret Carl Gustaf, pansarvärnsvapnet AT 4 och arméns nya automatgevär Ak 5 på licens

från belgiska Fabrique Nationale.

I övrigt har FFV produktion av ammunition —minor och

grovkalibrig

ammunition till granatgevär - vid Zakrisdalsverken i Karlstad med närmare 900 anställda och vid anläggningarna i med

Vingåker

närmare 100 anställda. Krutproduktionen är till Åkers

förlagd Styckebruk och sysselsätter 100 personer. av Tillverkning finkalibrig

ammunition — till bl a och automatkarbiner - sker vid

kulsprutor

Vanäsverken i Karlsborg med 260 anställda. Jämfört med 1980 är

sysselsättningen vid dessa fyra anläggningar densamma. En ungefär

viss ökning av har emellertid skett vid

försvarssysselsätiningen

Zakrisdalsverken. Tillverkningen av sker vid

torpeder Torpedverk-

staden i Motala och sysselsatte 1983 300 anställda, fler än

drygt något 1980. Den totala sysselsättningen

1983 med vapen och ammunition inom FFV-F skulle därmed uppgå till 1 790

personår.

En stor del av Under 1983 svarade

produktionen exporteras.

exporten för 54 procent av FFV-Fs Totalt var närmare

fakturering.

860 anställda, eller 48 procent, sysselsatta med exportproduktion. Huvuddelen av exporten avsåg ammunition.

Militär elektronik

I varje modernt vapensystem ingår numera elektronisk

utrustning,

bl a för att upptäcka och identifiera

mål samt för att styra vapnen. Andelen elektronik i vapensystemen blir också allt större. Det innebär att nästan alla försvarsindustrier också sysslar med utveckling och produktion av elektronisk materiel. De mer renodlade elektronikföretagen inom försvarsindustrin är Ericsson Radio

Sys-

tems, Philips Elektronikindustrier, Bofors Aerotronics och SATT Electronics.

Ericsson Radio Systems (ERA) utvecklar och tillverkar bl a elektronik för flygplan. Vid enheten i Mölndal LM Ericssons

(tidigare

MI-division) tillverkas radar för JA 37 Viggen. Vidare utvecklas, i samarbete med brittiska Ferranti, målinmätningssystemet med radar och infraröd utrustning till JAS 39 Vid Kista utanför

Gripen.

Stockholm (tidigare SRA) utvecklas, i samarbete med amerikanska

Hughes, utrustning för elektronisk presentation och videoregistre-

ring av data för J AS-planet. ERA utvecklar också en

spaningsradar

för flygplan, s k nertittande radar.

Inom robotområdet utvecklar ERA i Mölndal infraröd

utrustning

och radar för mörkerversionen av Bofors luftvärnsrobot RBS 70 M. Vidare tillverkas spaningsradarn Giraffe för bl a RBS

70-systemet.

Vid anläggningen i Borås tillverkas för

utrustning Giraffe-systemet

samt laserinstrument. Vid enheten i Kista verkar ERA också inom området taktisk kommunikation, vilket bl a omfattar radiolänkut-

Den svenska 97

försvarsindustrin

rustning för trådlös telefonkommunikation mellan staber, baser m m och utrustning för radiokommunikation.

Vid ERA var 1983 totalt 2 760 anställda sysselsatta med försvarsmateriel, varav 1 250 i Kista och andra delar av Stockholm samt 1 330 i Mölndal och 180 i Borås. Det innebär en med 500

ökning ungefär

personer jämfört med 1980. Jämförelsen är dock osäker på grund av koncernens omorganisation fr o m 1983. Närmare 40 procent av de anställda arbetar med produktion för Det gäller bl a

export. radarsystem, som tillverkas i Mölndal och Borås, och kommunika-

tionsutrustning från anläggningarna i Kista.

Philips Elektronikindustrier (PEAB) i Järfälla utanför Stockholm svarar för en stor del av det svenska försvarets marina elektronik, bl a

sjöbevakningscentraler samt radar- och databehandlingssystem.

PEAB har dessutom betydande leveranser, framför allt av

på export, eldledningsutrustning för mindre fartyg. PEAB tillverkar också radarmålsökaren till Saab Missiles sjömålsrobot RBS 15 och sk passiva motmedel. 1983 arbetade 1 140 anställda vid PEAB med försvarsmateriel, varav ca 550 för export.

Inom Bofors Aerotronics (BAAB), som i Bofors försvarsmate-

ingår

rieldivision, uppgick sysselsättningen 1983 med försvarsmateriel till 371 personår. Vid i tillverkas

anläggningen Lidingö eldledningssys-

tem för stridsfordon, sikten för robotar, artilleri och luftvärn samt nattkikare och radioutrustning för bl a Vidare svarar

flygplan.

BAAB bl a för eldledningsutrustningen till Bofors fälthaubits FH 77 och ett nytt lasersikte för de stridsvagnar av typ Centurion som är under ombyggnad. Ett stort för BAAB är sedan flera år

projekt

tillbaka lasersiktet för Bofors luftvärnsrobot RBS 70. har

Företaget

vidare utvecklat en ny radio för det svenska skol- och

flygvapnets

lätta attackplan SK 60 (Saab 105), en som också kommer

utrustning

att ingå som reservradio i JA 37 Dessutom har BAAB i

Viggen. uppdrag att utveckla radioutrustning för JAS 39 Gripen.

En stor del av företagets

produktion går på export. Den sysselsatte 1983 ett 60-tal man, dvs 16 procent av de anställda. Till detta kommer en betydande indirekt framför allt av delar som

export, produceras

för Bofors vapensystem, tex RBS 70.

SA TT Electronics arbetar med bl a telemotmedel, telekommunikation och eldledning. Inom motmedelsområdet utvecklas

utrustning

för såväl som SATT svarar också för

Viggen- JAS-systemet. moderniseringen av eldledningssystemet till det svenska försvarets

luftvärnsartilleri. 1983 arbetade ca 135 personer vid fabriken i Stockholm med försvarsmateriel. Endast 15 procent av de anställda arbetade med produktion för export.

Underhåll

Det löpande underhållet av försvarets materiel, framför allt arméns, sker till stor del vid försvarets egna underhållsverkstäder på förbanden. Inom industrin har Karlskronavarvet en stor del av underhållet av marinens fartyg. FFV Underhåll - med anläggningar i Arboga, Linköping och Östersund - svarar framför allt för under-

hållet av flygvapnets materiel. FFV-U ingår också i Industrigruppen

JAS och svarar för framtagning av utrustning för underhållet på JAS

39 Gripen.

I Arboga utför FFV-U underhåll på flygvapnets motorer, de elektroniska systemen i flygplanen och en stor del av försvarets robotar. Totalt arbetar ca 1 800 personer vid underhållsverkstäderna i Arboga. Underhållet av flygplanens mekaniska system sker i Malmslätt utanför Linköping. Där arbetar närmare 1 000 anställda med försvarsmateriel. Vid FFV-Us anläggning i Östersund arbetar knappt 200 personer med underhåll av flygvapnets basmateriel, bl a fordon av olika slag. Underhållet av markteleutrustning, bl a radarstationer, sker numera inom det nybildade FFV Elektronik. Dess militära verksamhet är koncentrerad till Arboga, där omkring 300 anställda arbetar med installationer och underhåll på markteleområdet.

4.5 av försvarsmateriel

Importen

Under budgetåret 1982/83 gjorde FMV utbetalningar till utländska leverantörer på ca 600 miljoner kr. Till detta kommer betalningar till ett antal leverantörer som är agenter för utländska tillverkare. I

praktiken är det således frågan om import fast betalningarna går till

svenska företag. Den exakta storleken av denna import är obekant. Utifrån FMVs leverantörsstatistik har den uppskattats till ca 100 miljoner för 1982/83. Därmed skulle den direkta importen under detta år uppgå till ca 700 miljoner kr, eller ca 11 procent av de totala

betalningarna.

För att få en bild av importens totala storlek måste emellertid den indirekta import av insatsvaror som sker via försvarsindustrin läggas

till. Här finns flera uppskattningar. FOA gjorde för budgetåret

1979/80 en uppskattning som visade att den uppgick till ca 20 procent

av FMVs totala betalningar. Uppskattningen byggde på antagandet

att försvarsindustriernas importandelar var lika stora som genomsnittet inom de branscher de tillhör.”

Försvarsindustrikommittén, som samlade in uppgifter om import direkt från försvarsindustrin genom enkäter, uppskattade den

indirekta importen till ca 800 miljoner kr för 1980/81, vilket motsvarade ca 13 procent av FMVs totala betalningar till leverantörer.” Genom att importandelen växer för varje ny generation av vapensystem, torde den indirekta importandelen successivt öka. Den totala importandelen kan därför antas uppgå till 30 å 35 procent av

försvarets totala utgifter för materielanskaffning.

I verket varierar den direkta importen kraftigt mellan åren,

själva

vilket hänger samman med att endast ett mindre antal av de system som försvaret anskaffar köps utifrån. Sedan 1979/80 har bl a följande system köpts från utlandet: D För arméns har till en kostnad av drygt 100 miljoner kr

räkning

anskaffats den tunga pansarvärnsroboten Tow - i Sverige kallad

RB 55 - från amerikanska Hughes. Armén har under senare år

dessutom bl a helikoptrar från Hughes Aircraft och har

köpt under 1984 fattat beslut om anskaffning av pansarvärnshelikoptrar

från västtyska MBB.

Marinen har bl a köpt utrustning för ubåtar och ubåtsjakt från

utlandet. De senaste som anskaffades utomlands var ett

fartygen

antal norska patrullbåtar av typ Hugin från Bergens Mekaniska Verksteder under slutet av 1970-talet.

Inom flygvapnet gäller direktimporten främst robotar och annan

utrustning för flygplan 37 Viggen. Under senare år hart ex robotar

av typ Sky Flash - RB 71 - anskaffats från British Aerospace för

J akt-Viggen. Vidare har köpts bl a amerikanska transportplan *av

typ C-13O Hercules och spaningsradarstationer från likaledes

amerikanska ITT Gilfillan.

I vissa fall gäller importen materiel som är relativt standardiserad och där den anskaffade mängden är så liten, att ingen produktion i

Sverige vore realistisk. Det gäller t ex helikoptrar och transportflyg-

plan. I andra fall är materielen visserligen mindre Standardiserad, men inhemsk utveckling och produktion ändå orealistisk beroende

på serielångden. Det exempelvis de tunga luftvärns- och gäller När det gäller jaktrobotar till flygplan har pansarvärnsrobotarna.

man gjort försök att gå över från import till inhemsk anskaffning. Under 1970-talet fick Saab-Scania i uppdrag att utveckla en inhemsk

- RB 72 - men stoppades av kostnadsskäl. På

jaktrobot projektet grund av svårigheter att importera avancerade jaktrobotar, har

emellertid projektet återigen aktualiserats. I flera fall har slutligen en anpassning skett av utländska robotsystem till svenska förhållanden och i några fall har utländska system byggts om och moderniserats. Från svensk sida har man således avstått från ambitioner om svensk

tillverkning när det gäller t ex helikoptrar och transportflygplan,

Underleverantör

Volvo General Electric (USA)

Flygmotor

.

Ferranti (GB) Ericsson O Radar Radio

Systems

HugF1.TAircraft Corp. (USA)

O Siktliniesindikator

.L_,_

Abex GmbH (FRG) Industri- O

Hydraulpumpar

gruppen JAS AP Precision

Hydraulics (GB)

0 Landstöll

British Aerospace PLC (GB) l 0 O Lutt- och kylsystem

Vinge

Dowty Rotol Ltd. (GB)

O Växellåda O Hydraulsystem

Goodyear International Corp, (USA) O Hjul, dock, bromsar, bromsreglering

lntertechnique (F)

0¶Bränslesystem

Lear Siegler, Inc. (USA) Astronics div. O Styrsystem

Tucas Aerospace Ltd. (GB)

99re90t

Martin-Baker Aircraft Co. Ltd. (GB) ,O Stol

Mauser-Werke Oberndorl GmbH (FRG) O Kanon

TA-icroturbo (F)

O

Hiölpkratt

(Sundstrond Corp. (USA)

O Generator J Figur 4.1 Ett exempel på import av delsys-

Teledyne Mc Cormick Selph

tem:JAS-projektet. 0 (Källa: lndustrigruppen l_ Huvspröngningssystem

(Um

JAS).

medan man på andra områden försöker bygga upp en inhemsk kompetens, tex när det gäller robotar.

Det utländska innehållet i JAS-flygplanet har beräknats till ca en

tredjedel. Mycket av utvecklingsarbetet sker i samarbete mellan

svensk och utländsk försvarsindustri. I flera fall svarar utländska leverantörer för utveckling, medan inhemsk industri sedan tar hand om serietillverkning. I många fall är det fråga om direktleveranser till Saab-Scania av system tillverkade i utlandet.

En stor del av den utländska anskaffningen gäller sådan avancerad elektronik, där svensk industri saknar tillräcklig teknisk kunskap, och man för att få tillgång till den mest moderna tekniken måste importera utifrån. Detta är, som illustreras i figur 4.1, speciellt märkbart inom flygvapnet.

4.6 av försvarsmateriel

Exporten

Enligt svensk lag är export av krigsmateriel förbjuden utan regering-

ens tillstånd. Skälen till denna kontroll är framför allt utrikespolitiska. En fri export av krigsmateriel står i konflikt med den svenska politiken att verka för fredliga lösningar av internationella konflikter och för internationella överenskommelser om Det

nedrustning.

ligger inte i Sveriges intresse, att exportera vapen till länder som är i krig och inte heller till instabila länder eller länder, vars regeringar

kränker mänskliga rättigheter. Lagstiftningen skall förstås som ett verktyg som gör det möjligt för regeringen, att i varje särskilt fall själv

välja till vilka länder svensk försvarsindustri skall få exportera vapen

och annan krigsmateriel.

Med termen krigsmateriel avses vapen och ammunition, vapenbärare, materiel för stridsledning m m, men också materiel som även har civil användning. För att anses som krigsmateriel måste den emellertid ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt, att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. För delar och tillbehör till vapensystem gäller dessutom, att de för att räknas som krigsmateriel inte ska ha någon civil användning, utan vara särskilt utformade för att infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.”

Försvarsindustrin tillverkar således en rad produkter, som faller utanför krigsmaterielbegreppet och där exporten är fri. Det gäller t ex Hägglunds bandvagn 206 och patrullbåtar från Karlskronavarvet, så länge de inte är utrustade med vapen, en stor del av ERAs

radar- och kommunikationsutrustningar samt viss övningsmateriel,

bl a från Saab-Scania Combitech.

Regeringen medger dispens från förbudet mot export av krigsmate-

riel i enlighet med vissa beslut

riktlinjer. Enligt riksdagens medges

inte dispens om leveranser avser D stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat; D stat som år invecklad i internationell konflikt, som kan befaras leda till väpnad konflikt; D stat som har inre

väpnade oroligheter;

El av deklarerade avsikter eller rådande

stat, som på grund politiska

förhållanden kan antas använda materielen för att

undertrycka mänskliga rättigheter.

Det innebär att export av krigsmateriel normalt tillåts till de andra neutrala och alliansfria länderna i Därutöver sker en

Europa.

prövning från fall till fall.

Under 1983 uppgick krigsmaterielexporten till 1,6 kronor miljarder

eller 0,7 procent av Sveriges totala och ammunivaruexport. Vapen tion svarade för två tredjedelar av och

krigsmaterielexporten kategorin ”övrig materiel, som omfattar bl a övningsmateriel, radar

för av större och viss elektronik, ca 20 procent. Export system flygplan, fartyg och stridsfordon - sker mer som

sporadiskt, framgår

av tabell 4.4.

Under 1983 av till de andra

gick 15 procent krigsmaterielexporten

alliansfria länderna i Europa, 36 procent till NATO-länderna, 45 procent till länder i tredje världen och övriga 4 procent i huvudsak till

Japan och Australien. Totalt exporterades krigsmateriel under 1983

till 41 länder. Av tabell 4.5 framgår emellertid, att exporten till de

Tabell 4.4 Den svenska exporten av krigsmateriel 1974 - 1983, fördelad på olika typer av materiel. Miljoner kr i löpande priser.

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Vapen och ammution (inkl. för jakt och sport) 218,6 261,7 225,4 340,8 638,8 1114,3 1588,0 1364,] 1156,1 1056,] Krut- och sprängämnen samt vissa tändmedel (inkl. för civilt bruk) 22,1 32,0 35,6 32,4 45,1 39,7 44,9 53,0 103,1 117,8 Pansrade fordon jämte utrustning 1,2 20,7 23,8 21,8 3,6 0,7 9,6 6,7 7,4 6,5 Krigsfartyg - - - - — — — jämte utrustning 326,1 101,2 Militära luftfartyg och delar därtill samt fallskärmar 125,3 46,6 110,3 82,9 27,8 50,2 35,8 30,2 62,9 51,8 Övrig materiel 109,8 175,3 107,3 217,5 189,8 140,4 298,4 243,0 258,2 330,9

Summa 477,0 536,3 502,4 695,4 905,1 1671,4 2077,9 1697,0 1587,7 1563,1

Källa: Utrikesdepartementet, krigsmaterielinspektionen.

Den svenska försvarsindustrin 103

Tabell 4.5 Den svenska exporten av krigsmateriel 1983, fördelad på de femton främsta

mottagarländerna. Miljoner kr samt andelar i procent av total export.

%

milj kr

197 12,6 Nigeria Indien 132 8,4

122 7,8 Singapore

101 6,5 Västtyskland

100 6,4 Malaysia

84 5 ,4 Schweiz

Norge

295 Övriga länder Totalt l 563

Källa: Utrikesdepartementet, krigsmaterielinspektionen.

1983 svarade för tillsammans 81

femton främsta köparländerna

Där också bl a att

procent av krigsmaterielexporten. framgår

de andra nordiska länderna - i Danmark, exporten till praktiken - till 193 kr och utgjorde 12

Finland och Norge uppgick miljoner av den totala krigsmaterielexporten.

procent

4.2 visas reala utveckling 1974 - 1983.

I figur krigsmaterielexportens

Där att den steg kraftigt under 1979 och 1980, för att sedan

framgår,

så att den 1983 en nivå som successivt sjunka tillbaka, låg på

motsvarade den 1978.

för leder ofta till gränsfall, där

Riktlinjerna krigsmaterielexporten

olika av resulterar i olika slutsatser. Uttryck-

tolkningar verkligheten

leda till konflikt” ”kan antas

en kan befaras väpnad respektive använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter”

förutsätter vid beslut om att regeringen gör en politisk

exportlicens,

i som gånger måste

analys av förhållandena mottagarlandet många

bygga på osäkra antaganden.”

en gränszon, där olika

Tänjbarheten i riktlinjerna gör att det finns

resultat och där endast själv i

bedömningar kan ge olika verkligheten

kan bekräfta vad som var rätt. Detta illustreras av att det efterhand tillkommit - eller efter flera års frånvaro under de senaste åren - ett antal i tredje världen: Brasilien,

återkommit köparländer

104 Den svenska försvarsindustrin

1\

Figur 4.2 Den svenska exporten av krigsmateriel 1974-1983. Fasta priser, index 1974 = 100.

Burma, Indonesien, Kamerun, Malaysia, Nigeria, Pakistan, Peru, Singapore, Tunisien m fl. Man kan också från att industrin i tider

utgå

av minskade från det svenska försvaret intensifierar sin

beställningar

internationella Sannolikt ställer man därvid

marknadsföring. rege-

ringen inför fler gränsfall än vad som annars är fallet.

4.7¶Industrins beroende av försvarsmateriel

Skillnaderna i försvarsberoende är stora mellan olika industrier. FFV och Bofors, som tillverkar är mest beroende vapen och ammunition, av den militära tillverkningen. Inom FFV-koncernen svarar försvarsmateriel för tre fjärdedelar av produktionen, inom Bofors-koncernen för drygt hälften. En stor del av den svenska försvarsmaterieltillverkningen sker emellertid inom delar av som

verkstadsindustrin,

domineras av civil Inom tex Ericsson-koncernen eller

produktion.

Saab-Scania-gruppen svarar försvarsmateriel bara för enstaka

några procent av försäljningen.

Beroendet kan dock mätas olika sätt. Man kan som ovan studera

på

det för koncernen som helhet. Men flera inom större

dotterföretag

koncerner lever ett relativt t ex

självständigt liv, Hägglunds gentemot

ASEA och Volvo Volvo. Man

Flygmotor gentemot moderbolaget

kan få en felaktig bild av om man inte

försvarsberoendet, komplet-

terar med det enskilda beroende. Till svarar

företagets exempel

försvarsmateriel bara för 0,6 procent av Volvo-koncernens samlade försäljning 1983. Ungefär 2 procent av de anställda med sysslade produktion av försvarsmateriel. Volvo Flygmotors försvarsberoende av är dock De militära svarade för ca 55

mycket högre. flygmotorerna

av och ungefär hälften av de

procent faktureringen sysselsatte

anställda. Flera försvarsindustrier är verksamma på flera orter. På koncerneller företagsnivå kan försvarsberoendet vara litet, men samtidigt kan det lokalt - den orten där försvarsmateriel tillverkas - vara

på

stort. Bofors har under de allra senaste åren diversifierat sin verksamhet totalt sett för att minska sitt försvarsberoende på koncernnivå, som uppgår till 54 procent. Samtidigt har försvarsbe-

roendet vid företagets anläggningar i Karlskoga ökat kraftigt. För att

ge en någorlunda fullständig bild av industrins beroende av försvarsmateriel måste koncernens, företagets och de lokala anläggningens beroende undersökas.

Bofors

Koncernen är organiserad i fem divisioner, varav Försvarsmateriel är den största. Den totala externa försäljningen uppgick 1983 till 4,2 miljarder kr, varav Försvarsmateriel svarade för 2,2 miljarder kr, dvs 51 procent. Men försvarsberoendet är något större än så. Bofors- Nobel har betydande leveranser av bl a explosivämnen för ammunitionsindustrin och levererar även till andra tillverkare än Bofors. Av koncernens 11 000 anställda - varav 10 800 i -

drygt knappt Sverige

arbetade 1983 nära 6 000 personer med försvarsmateriel. Det innebär att 54 procent av de anställda inom Bofors arbetar med försvarsmateriel. Den militära produktionen är uppdelad på tre orter, varav Karlskoga är helt dominerande. I Karlskoga arbetar 87 procent av de anställda vid Bofors med försvarsmateriel. Vid dotterbolaget LIAB i Lindesberg arbetar alla 300 anställda med försvarsmateriel och vid Bofors Aerotronics i Lidingö 93 procent av de närmare 400 anställda. Under det senaste decenniet har Bofors-koncernens beroende av försvarsmateriel ökat kraftigt. Den militära andelen av försäljningen har ökat från en tredjedel i början av 1970-talet till över 50 procent 1983. Samtidigt har försvarsmaterielberoendet vid företagets anlägg-

i ökat Detta beror på att tillverkningen av

ningar Karlskoga kraftigt.

stål så gott som helt försvunnit från företaget och Karlskoga.

har andra civilt dominerade divisioner -

Samtidigt expanderat kemi,

plast och elektronik - men detta har till mycket liten del kommit Karlskoga till del. Hälften av Nobeldivisionens produktion sker i USA och har sina anläggningar på andra ställen i

plastdivisionen

Inom elektronikdivisionen arbetar bara 70 av totalt 660

Sverige.

anställda i Karlskoga.

Konsekvensen av dessa är ett ökat försvars-

utvecklingstendenser

materielberoende vid anläggningarna i Karlskoga. Detta beroende kan dessutom komma att förstärkas av att huvudkontoret till

flyttar

Stockholm och av att företaget satsar mer utomlands.

på produktion

Ericsson Radio

Systems (ERA)

ERA är ett helägt dotterföretag till Telefon AB L M Ericsson och svarade 1983 för 9 procent av Ericsson-koncernens totala

försäljning.

Knappt var tionde anställd i koncernen - eller var av de

sjätte

anställda i Sverige - arbetar vid ERA.

ERA är verksamt inom två affärsområden: radiokommunikation och försvarssystem. Företaget fick sitt namn och sin nuvarande struktur den 1 januari 1983 vid en av tre olika delar av

sammanslagning

Ericsson-koncernen: D SRA Communication

dotterföretaget AB;

El divisionen för försvars- och rymdelektronik (MI-divisionen) inom

moderbolaget, samt

D för militär telekommunikation inom moderbola-

avdelningen

get.

Något år tidigare övertog Ericsson-koncernen Datasaab från staten och Saab-Scania. Produktionen av försvarsmateriel inom Datasaab överfördes då till koncernens militära enheter och ingår numera i ERA. All produktion av försvarsmateriel inom Ericsson-koncernen är koncentrerad till affärsområdet som 1983 svarade

Försvarssystem,

för ca 6 procent av koncernens och till femtedelar är

omsättning fyra

samlat i ERA.

Av ERAs totala fakturering 1983 på 2,2 kr svarade

miljarder

Försvarssystem för 1,1 miljard. Däri ingår emellertid en mindre del civil produktion, bl a av hade 1983 totalt ca

radarsystem. Företaget

6 800 anställda, varav 5 800 i Sverige. Av de senare arbetade 2 760 med försvarsmateriel. Det innebär att 48 procent av ERAs i

personal Sverige arbetade med militär produktion.

Beroendet av försvarsmateriel är stort såväl vid ERAs enheter i Mölndal och Borås som vid de olika enheterna i Stockholmsområdet. Av ca 1 820 anställda i Mölndal arbetade 1 330 - eller 73 procentmed försvarsmateriel. I Borås var 130 av totalt 180 anställda, dvs 70 procent, sysselsatta med försvarsmateriel. Vid anläggningarna i Kista och på andra ställen i Stor-Stockholm arbetade totalt 1 450 anställda, varav 1 260 med försvarsmateriel, dvs 87 procent.

Den svenska försvarsindustrin 107

kan man konstatera att Ericsson-koncernens

Sammanfattningsvis

militära beroende är förhållandevis litet. ERA har

Dotterföretaget

en mellan civil och militär men den

jämn fördelning produktion,

civila sidan är mest är att komma ner i 30

expansiv. Målsättningen

militär Vid de anläggningar, där försvarsmate-

procent produktion.

riel är emellertid i hög grad beroende av militära tillverkas, företaget

beställningar.

FFV

FFV - eller Förenade Fabriksverken - är ett statligt affärsverk, som hör till ansvarsområde. FFV-koncernen

industridepartementets

består av två delar: FFV Affärsverk och FFV Företagen AB, som är ett för koncernens s k Den militära

förvaltningsbolag bolagsgrupp.

sker inom affärsverksdelen, som är

produktionen huvudsakligen

i två delar: Försvarsmateriel (FFV-F) och Underhåll

organiserad Inom bolagsgruppen förekommer utveckling, tillverkning

(FFV-U). och/eller underhåll av försvarsmateriel inom FFV Elektronik AB, FFV Norma FFV AB, AB Ostermans Aero, Air Target

AB, Mipro

Sweden AB och det amerikanska dotterbolaget Aero Systems

Engineering Inc.

Koncernens totala 1983 uppgick till 3 013 miljoner kr,

fakturering

varav 2 095 kr - eller 70 procent- avsåg försvarsmateriel.

miljoner

Den delen av de militära leveranserna - 1 681 miljoner

övervägande

kr - från affärsverksdelen, fördelat på ca 720 miljoner kr för

gjordes

FFV-F och ca 960 kr för FFV-U. Det innebär att 87 procent

miljoner

av FFV-Fs och av försäljningen från FFV-U

försäljning 94 procent

avser försvarsmateriel.

Inom sålde 1983 försvarsmateriel för ca 415

bolagsdelen företaget

kr - varav de svenska svarade för ca 250 miljoner

miljoner företagen

kr - vilket motsvarade av den totala faktureringen på 1 207 37 procent

miljoner kr.

FFV hade 1983 totalt ca 8 350 anställda. Antalet anställda som arbetade med försvarsmateriel inom koncernen uppgick 1983 till 5 717, vilket motsvarar 68 procent.

Inom FFV-F sker av och ammunition vid sju

produktion vapen

fabriker spridda över landet: Gevärsfaktoriet, Eskilstuna EI Vanäsverken, Karlsborg

D Krutbruket, Åkers Styckebruk

EI Zakrisdalsverken, Karlstad

EI Vingåkersverken, Vingåker

108 Den svenska försvarsindustrin

sou 1984:62

EJ Bräcke

Gällöverken,

E1 Motala

Torpedverkstaden,

Den civila produktionen inom FFV-F har under senare år koncentrerats till Gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Under 1983 levererade man delar till Tetra Pak-maskiner och till bilindustrin

komponenter för

107 miljoner kr. Tre fjärdedelar av de anställda arbetade emellertid med försvarsmateriel. Vid de andra är

anläggningarna produktionen

helt militär.

FFV-U har sin verksamhet på tre orter: och

Arboga, Linköping

Östersund. Vid i arbetade av de

anläggningen Arboga 92 procent

drygt 2 000 anställda med den militära I Malmslätt

produktionen.

utanför Linköping var av de totalt 89 procent ca 1 160 anställda sysselsatta med försvarsmateriel. I Östersund är det militära beroendet mindre. Drygt hälften av de 230 anställda arbetade med militära produkter. Inom F F V-U görs civila satsningar på underhållssidan för att minska det militära beroendet. Bl a har man slutit avtal om underhåll Saab-Fairchild 340 och dess motor

på passagerarplanet

CT 7.

Inom bolagsdelens försvarsmaterieltillverkande enheter varierar det militära beroendet: EI FFV Elektronik, med i bl a och

anläggningar Växjö, Arboga

Stockholm, hade 1983 en ca 400 kr och ca

omsättning på miljoner

1 300 anställda. Den militära är koncentrerad

produktionen till

Arboga, där 93 procent av de drygt 300 anställda arbetar med militär elektronik. Vid enheten i var 350 av de 600

Växjö drygt

anställda med försvarsmateriel. Vid i

sysselsatta anläggningen

Stockholm, som är helt inriktad arbetade

på försvarsmateriel,

drygt 90 anställda. FFV Mipro i utanför

Sundbyberg Stockholm, som sysslar med

tändanordningar för ammunition, hade 1983 ca 40 anställda. Verksamheten var helt militärt inriktad. Ammunitionsföretaget FFV Norma med 270 anställda i Åmotsfors hade drygt 10 procent militär

tillverkning.

Air Target Sweden - som FFV från Swedair i slutet av 1983 -

köpte

sysselsätter 30-talet anställda helt med militärt

målflyg.

Inom FFV-koncernen sker en att allt fler expansion genom civilt inriktade företag införlivas med koncernen. Detta har medfört att koncernens totala militära beroende under senare år har från

sjunkit

90 till 70 procent.

Hägglund & Söner

är sedan 1972 ett till ASEA. Med en

Hägglunds helägt dotterföretag

total 1983 1 340 kr och 2 550 anställda svarar

fakturering på miljoner

av ASEA-koncernens samlade fakturering och man för ca 4 procent Den militära produktionen sker inom Fordonsdivisio-

sysselsättning. för hälften av Hägglunds försäljning. En

nen, som 1983 svarade drygt mindre del av inom Fordonsdivisionen utgörs emel-

tillverkningen

lertid av civila fordon.

Den militära andelen av verksamhet har varierat mellan

Hägglunds

under de senaste tio åren. Genom bandvagnspro- 10 och 40 procent har den militära andelen under de allra senaste åren ökat

jektet

1983 arbetade av de nära 2 800 anställda vid kraftigt. 40 procent i Örnsköldsvik med försvarsmateriel. Det är en

anläggningarna

från 1980, då bara 29 procent arbetade med militära

kraftig ökning

produkter.

militära beroende har således ökat under senare år. Detta

Hägglunds

beror inte bara en ökande militär produktion, utan också på att

på

man den civila sidan framför allt är verksam på marknader med

på

som varvs- och gruvindustri. Ur ASEA-koncernens

svag efterfrågan Hägglunds militära produktion ett mycket

perspektiv ger emellertid litet försvarsberoende, bara kring 2 procent.

Karlskronavarvet

Varvet är sedan 1977 ett till statliga Svenska Varv

helägt dotterbolag

AB. varierar kraftigt mellan åren beroende på

Faktureringen

i och uppgick 1983 till 218 miljoner

ojämnheter fartygsleveranserna

kr, varav 132 kr militära fartyg. Under 1983 arbetade

miljoner avsåg

ca 1 100 anställda vid varvet, varav 1 000 var sysselsatta med

drygt

försvarsmateriel. Man svarade för omkring 5 procent av Svenska

Varvskoncernens samlade fakturering och sysselsättning.

Efter att under alla år varit ett renodlat militärt varv satsade

tidigare

man under 1970-talet på en diversifiering med större inslag av civil Under 1980 var nära två tredjedelar av verksamheten

produktion.

civil. Flera av de civila emellertid med sig stora

projekten drog

förluster, vilket lett till en betydande bantning av varvet. Samtidigt beslutade för Svenska Varv, att man i första hand återigen

ledningen

skulle satsa militära En tredjedel av varvets resurser

på fartyg.

används till underhåll marinens Nybyggnationen omfattar

på fartyg.

idag endast militära fartyg.

Kockums

Även Kockums är ett till Svenska Varv

helägt dotterföretag statliga

AB. Man svarar för ungefär en sjättedel av koncernens

produktion

samt ungefär hälften av dess av Under 1983

nybyggnation fartyg.

hade man en fakturering 1 475 kr. Av detta 1 365

på miljoner avsåg

miljoner kr själva varvet och 110 kr

miljoner dotterföretaget

Kockums Verkstäder.

Den militära verksamheten vid varvet är Faktu-

mycket begränsad.

reringen till den svenska marinen för de tre ubåtarna i Näckenserien som levererades 1979 - 80 till ca 200 kr. Det

uppgick miljoner

motsvarade ca 8 procent av Kockums totala för

fakturering nybyggda

fartyg under samma år.

Knappt 200 personer arbetar med ubåtsproduktionen vid Kockums, dvs bara 6 procent av varvets ca 3 400 anställda. Genom

kraftiga

nerdragningar på den civila sidan under senare år har dock den militära andelen ökat från en ännu nivå. Under A

lägre 17-projektets

gång kommer den emellertid att nå över av knappast 15 procent

produktionen.

Philips Elektronikindustrier (PEAB)

Företaget är ett till Svenska AB ,

helägt dotterbolag Philipsföretagen

som i sin tur ingår i den internationella I

Philipskoncernen. Sverige

har Philips ca 4 200 anställda och en 2,9 kr.

försäljning på miljarder

All militär produktion inom Svenska sker inom PEABs

Philips

D-division. D-divisionen i den internationella

ingår Philipskoncer-

nens produktområde Defence and Controls

System (Försvarssystem).

D-divisionen svarade 1983 för hälften av PEABs totala

knappt

fakturering på 1 283 miljoner kr. 1 140 av anställda, eller 60

företagets

procent, arbetade med försvarsmateriel. militära bero-

Företagets

ende har under en följd av år relativt stabilt mellan 40 och 60

legat

procent. PEABs försäljning av försvarsmateriel emellertid utgör bara ca 20 procent av Svenska Philips totala

försäljning.

Saab-Scania

Saab-Scania är försvarets största leverantör av militär materiel. Under budgetåret 1982/83 svarade man för nästan en av de

fjärdedel

samlade leveranserna till försvaret av materiel och FoU.

Den militära produktionen sker i två delar av koncernen:

Flygdivi-

sionen och dotterföretaget Saab-Scania Combitech.

Flygdivisionen

Den svenska 111

försvarsindustrin

1 451 kr. Av detta svarade

hade 1983 en fakturering på miljoner

för 1 316 Genom att den militära flygplan miljoner kr, dvs 91 procent. av SF 340 tar allt större resurser

civila produktionen passagerarplanet

och fr o m 1984 intäkter, kommer den civila

i anspråk börjar generera andelen av faktureringen att öka betydligt.

i till ca 4 600

Under 1983 uppgick sysselsättningen Linköping

3 700 - eller - arbetade med militära anställda, varav 81 procent

flygplan.

Combitech hade 1983 en extern på 620

Saab-Scania försäljning

kr 96 kr till andra delar av

miljoner (samt ytterligare miljoner

framför allt Inom divisionen Saab

koncernen, flygdivisionen).

sålde man militära m m för 160 miljoner kr Instruments apparater Saab Missiles robotar och annan försvarsoch inom dotterföretaget materiel för 160 kr. Om man räknar in internleveranserna

miljoner

till bl a den militära försäljningen till samman-

flygdivisionen, uppgår

kr, dvs 52 procent av den totala faktureringen. lagt ca 375 miljoner

inom uppgick 1983

Den totala sysselsättningen Combitech-gruppen

1 700 varav åtminstone 800 arbetade med till drygt personer, försvarsmateriel, dvs 47 procent. Inom Saab Instruments iJönköping 560 av totalt ca 700 anställda, dvs 80 procent, med militär arbetar Vid Saab Missiles - med 240 anställda i Linköping och ett materiel. - svarar försvarsmateriel för 95 procent av

25-tal i Göteborg

sysselsättningen.

i Huskvarna — som också är en del av

Saab Training Systems

- tillverkar målmateriel och simulatorer för

Combitech-gruppen

hade 1983 en total fakturering på 126

utbildningsändamål. Företaget

totalt 235 anställda. En stor del av

miljoner kr och sysselsatte

verksamheten avser materiel för militärt bruk, men leveranser förekommer även av utrustning för civila skjutbanor. Företaget klassificerar inte som försvarsmateriel, varför uppgift

produktionen saknas om hur stor andel av försäljningen respektive sysselsättningen

som avser militära leveranser. Om det antas att hälften av verksamavser militära ökar försvars-

heten produkter, Combitech-gruppens

till räknat respektive 54 beroende 61 procent på faktureringen,

räknat på sysselsättningen.

procent

Saab-Scania-koncernens totala försäljning av försvarsmateriel uppsåledes under 1983 till minst 1,7 miljarder kr av en total

gick

20,8 kr. Det militära beroendet på

fakturering på miljarder

koncernnivå är alltså litet. Bara 8 procent av faktureringen

mycket

Av koncernens 39 000 anställda - varav avser försvarsmateriel. drygt 32000 i - var åtminstone 4500, eller 12 procent,

drygt Sverige

sysselsatta med försvarsmateriel.

112 Den svenska

försvarsindustrin

Volvo

Flygmotor

Företaget är ett helägt till AB Volvo.

dotterföretag Militära

flygprodukter svarade av Av de 1983 for 55 procent faktureringen. totalt 2 850 anställda inom Volvo arbetade Flygmotor 1983 ca 1 500 eller 53 procent med försvarsmateriel. All verksamhet är koncentre-

rad till Trollhättan.

Sett i ett koncernperspektiv utgör den militära produktionen bara 0,6 procent av Volvo-gruppens hela närmare

försäljning på 100 miljarder

kr. De som var med sysselsatta försvarsmateriel inom Volvo

F lygmotor

utgjorde bara 2 procent av Volvo-koncernens totalt 76 000 anställda.

Det militära beroendet inom Volvo Flygmotor har minskat under senare år. Under 1980 var två

tredjedelar av de anställda sysselsatta

med försvarsmateriel. Det finns som mycket tyder på att det fortsätter att minska, inte minst att de

satsningar man gjort under

senare år på civila nu

flygmotorer börjar ge utslag i sysselsättning,

orderingång och försäljning.

Noter

1 Se försvarsindustrikommitténs betänkande, Civil produktion i försvarsindustrin, s. 37-38 och 46-49 samt F OA-rapporten Svensk försvarsindustri , s. 33. Vid jämförelser mellan de i utredningarna ingående företagen bör man lägga märke till, att SRA Communications AB och de försvarsmate-

rielproducerande delarna av Telefon AB LM Ericsson och Datasaab AB numera utgör Ericsson Radio Systems AB. För av en mer utförlig beskrivning se t ex

anskaffningsprocessen,

betänkandet från 1979 års

materielanskaffningskommitté Materiel till

försvaret, s. 25-38. Det bör noteras att inom FMV

inköpsavdelningarna

sedan dess organiserats om i enlighet med det förslag som skisseras i kapitel 9 i kommitténs betänkande, s. 171-186. Bestämmelser s. 4. för statlig upphandling, Gatt-Tokyoronden del 1, s. 11. Regeringens proposition I 981/82:102, s. 123. Se Anvisningar för fas B av

perspektivplaneringen avseende det militära

försvarets utveckling efter budgetåret 1986/87,

(Försvarsdepartementet,

1984-06-28). Se också Regeringens proposition 1983/84:112, s. 37-39, som betonar betydelsen av bl a inhemskt utvecklade robotar och televapen, samt försvarsministems anförande vid Folk och Försvars konferens i Storlien den 5 februari 1984, där han talade om en målmedveten teknisk satsning på tex militär elektronik i vid mening och att huvudvikten borde läggas på vapensystem och verkansteknologi, snarare än på själva plattformama, dvs flygplanen, båtarna, stridsvagnarna osv. En mer detaljerad beskrivning av den svenska försvarsindustrin lämnas i

betänkandets del 2. Där redovisas bl a det material som tagits fram i samband med studiebesöken vid industrin.

sou 1934:52 Den svenska försvarsindustrin 113

Alla uppgifter om sysselsättning i detta och följande avsnitt av kapitel 4 är

beräknade i personår, vilket motsvarar ca 1 600 arbetstimmar per år. Framtida militär flygindustri i Sverige, s. 27-49 och s. 49. Vid Saab-Scania, Volvo Flygmotor, Ericsson (dåvarande MI-divisionen och SRA Commu-

nications) samt FFV var enligt kommittén sysselsättningen totalt 8 950

personår. Till detta kom ytterligare 3 715 personår inom flygvapnet och

militära myndigheter, dvs totalt 12 665 personår. 10 Se Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 80. 11 Se FOA-rapporten Svensk försvarsindustri, s. 163. Från totalsiffran för

indirekt export har räknats bort den del som avser tillverkning för export. Se även en tidigare FOA-rapport, Utlandsberoende isvensk anskaffning och produktion av försvarsmateriel.

12 Civil produktion i försvarsindustrin, s. 66. 13 Se krigsmaterielexportkommitténs betänkande Svensk krigsmaterielex-

port, s. 93-96, för en förteckning över den materiel som omfattas av

förbudet mot export av krigsmateriel. 14 För en kritisk analys av krigsmaterielexporten, se bl a Hagelin, Svensk

militär export - eller hur man rymmer ett isberg i ett äggskal”,

Internationella Studier, 1981:5 och Westander, Svensk vapenexport till

stater i tredje världen 1950 - 1983.

Litteratur

Bestämmelser för statlig upphandling. Stockholm; Liber Förlag,

1983. Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindust-

rikommittén. Ds I 1982:1. Flygindustrikommitténs betänkande, del 2. Ds Fö 1979:1.

Framtida militär flygindustri i Sverige. Principbetänkande avgivet av

1979 års militära flygindustrikommitté. Ds Fö 1981:2.

GATT-Tokyoronden del 1. Statlig upphandling. Stockholm: Sveri-

ges Exportråds Förlag, 1980.

Hagelin, Björn: Svensk militär export - eller hur man rymmer ett

isberg i ett äggskal”, Internationella Studier, 1981:5. Nordström, Tomas och Hagelin, Björn: Utlandsberoende i svensk

anskaffning och produktion av försvarsmateriel. FOA He 1/RES,

1975-06-06.

Regeringens proposition 1981/82:102 om säkerhetspolitiken och

försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling. Regeringens proposition 1983/84:112 om det militära försvarets

fortsatta utveckling, mm. Materiel till försvaret. Betänkande avgivet av 1979 års materielan-

skaffningskommitté. Ds Fö 1980:3.

Svensk försvarsindustri. FOA rapport C 10200-M5, Februari 1982.

Svensk krigsmaterielexport. Betänkande av 1979 års krigsmateriel-

exportkommitté. SOU 1981:39.

säkerhetspolitiken och totalförsvaret. Betänkande avgivet av 1978

års försvarskommitté. Ds Fö 1981:1. Westander, Henrik: Svensk vapenexport till stater i tredje världen

1950 - 1983. Stockholm: Svenska Freds- och Skiljedomsförening-

en, 1984. Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvars-

politik av 1978 års försvarskommitté. SOU 1979:42.

5 Försvarsindustriella

särdrag

5.1¶Satsar försvarsindustrin mer FoU?

på

I olika sammanhang noteras att försvarsindustrin satsar betydligt mer

på forskning och utveckling (FoU) än annan industri och därigenom

får en betydligt större andel av bl a forskare, ingenjörer och tekniken*

Den avgränsning av försvarsindustrin som gjorts i detta betänkande påverkar emellertid resultatet av en sådan jämförelse. Varje år levererar tusentals företag inom svenskt näringsliv produkter till försvaret. Ur denna har ett tiotal -

grupp företag särskiljts

försvarsindustrin - som utvecklar och tillverkar militärt

specifika produkter som inte har någon betydande civil användning. Vid detta

urval har bla alla de företag som levererar mer eller mindre standardiserade och tekniskt mindre kvalificerade produkter till försvaret definierats bort. I själva urvalet och avgränsningen av försvarsindustrin har således de leverantörer som definitionsmässigt har en betydande FoU lyfts fram.

Statistiska centralbyrån (SCB) har av utredningen getts i uppdrag att

samla in och sammanställa forskningsstatistik som medger jämförel-

ser - vad gäller omfattningen av FoU - mellan försvarsindustrins militärt dominerade arbetsställen, deras civilt dominerade arbetsställen och en grupp av företag med uteslutande civil produktion, som är verksamma inom samma branscher som försvarsindustriema och är av ungefär samma storlek som dessa.

SCB har tidigare gjort liknande bearbetningar på uppdrag av FOA

respektive försvarsindustrikommittén. Dä har man jämfört omfatt-

ningen av FoU inom försvarsindustriföretagen - utan att göra någon

uppdelning mellan deras militära och civila FoU - med den FoU som förekommer inom övriga industriföretag i samma branscher samt inom tillverkningsindustrin som helhet. Resultaten från dessa

undersökningar visade, att försvarsindustriföretagen hade en större

andel FoU än andra företag samt att de branscher där dessa företag

116 Försvarsindustriella särdrag sou 1984:62

ingick hade större andel FoU än industrin som helhet. Resultaten är dock svåra att tolka. beror dels frånvaron av en

Svagheterna på

uppdelning mellan militär och civil FoU inom försvarsindustriföretagen, dels på att dessa är storföretag som generellt kan antas ha en större andel FoU än mindre

företag?

I den nya undersökningen har dessa felkällor undvikits. Civil och militär FoU inom har delats Dess-

försvarsindustriföretagen upp.

utom görs jämförelser inte med alla i de aktuella

övriga företag

branscherna, utan bara med av motsvarande storlek.

företag

Undersökningen visar, att FoU-intensiteten - mätt som de totala FoU-kostnaderna i procent av förädlingsvärdet - är bland de

högre

företag som producerar försvarsmateriel än bland andra

jämförbara

företag med helt civil produktion, den s k 1981 var

kontrollgruppen.

den totala FoU-intensiteten i

försvarsindustriföretagen 18,4 procent

mot 15,7 procent inom kontrollgruppen.

Skillnaderna i FoU-intensitet mellan de reduce-

bägge grupperna rades emellertid kraftigt under 1970-talet. Medan FoU-intensiteten

inom försvarsindustriföretagen 1969 till 18,4

steg från 11,7 procent procent 1981, tredubblades under samma tid FoU-intensiteten i kontrollgruppen, från 4,8 procent till 15,7 procent. Den skillnad i FoU-intensitet, som förelåg vid 1969

undersökningsperiodens början mellan försvarsindustriföretagen och har således kontrollgruppen,

minskat kraftigt. Enligt dessa siffror har den helt civila industrin närmat sig försvarsindustrin vad gäller FoU-intensitet.

När man delar upp FoU mellan den som

försvarsindustriföretagens

avser företagens militärt dominerade arbetsställen och den som

gäller

Tabell 5.1 FoU-intensiteten, mätt som FoU-kostnader i procent av förädlingsvärdet, i försvarsindustriföretag med övervägande militär produktion (fördelat på deras militärt respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp företag med enbart . civil produktion samt i industrin som helhet, 1969 - 1981.

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm. För en närmare redogörelse för undersökningens uppläggning och definitioner av de olika grupperna, se betänkandets del 2.

Försvarsindustriella särdrag 117

deras civilt dominerade arbetsställen, framgår skillnaderna mellan militär och civil FoU-intensitet än tydligare. De utvalda försvarsindustriernas militärt dominerade arbetsställen hade 1981 en FoUintensitet som uppgick till 29,3 procent, medan den vid deras civilt dominerade arbetsställen var 11,8 procent. Skillnaderna i FoUintensitet har dessutom ökat under perioden 1969 - 1981.

Som tidigare påpekats är försvarsindustrin inget enhetligt begrepp.

FoU-intensiteten kan antas variera kraftigt mellan olika delar av försvarsindustrin. Utredaren förfogar inte över uppgifter om enskilda försvarsindustriers eller enskilda militära projekts FoU-kostnader. En studie som FMV gjort om bl a de personella resurserna inom försvarsindustrin kan emellertid belysa Spännvidden. I studien har FMV genom enkäter till försvarsindustrin undersökt hur många årsverken de lade ner 1978 på olika typer av försvarsmateriel. Dessa årsverken har vidare fördelats på olika yrkeskategorier. I tabell 5.2 redovisas hur stor procentuell andel av de totala årsverkena inom

respektive systemområde, som de två yrkeskategorierna personal med forsknings- och utvecklingsarbete” och ”personal med kon-

struktions-, formgivnings- och tekniskt arbete tillsammans svarar för. Det ger en grov uppskattning om FoU- och teknikerintensiteten för olika typer av försvarsmateriel och därmed inom de olika företag som utvecklar och tillverkar denna materiel.

Det framgår att elektronikindustrin, robotindustrin och flygplansindustrin har en betydligt högre FoU- och teknikerintensitet i sin militära än tex pjäs- och ammunitionsindustrin eller

produktion

varven. är stor mellan ”militär elektronik” -

Spännvidden mycket

dvs och sambandsmateriel - med 39

stridslednings-, eldlednings-

av årsverkena utförda av tekniskt kvalificerad personal, och procent

- dvs vid Bofors och FFV - med 9

pjäser vapentillverkningen

av årsverkena utförda av sådan kvalificerad personal. procent

Tabell 5.2 FoU- och teknikerintensitet för olika typer av försvarsmateriel. (Procentuell andel av årsverken utförda av FoU- och teknikerpersonal.)

Källa: Försvarets materielverk, Personella och materiella resurser för militär produktion vid svensk industri.

118 Försvarsindustriella särdrag

Dessa skillnader mellan olika av materiel och inom

typer företag

försvarsindustrin är i många fall sannolikt större än den som råder mellan militär och civil inom industri. Men

produktion respektive

även inom finns skillnader i

försvarsindustriföretagen betydande

FoU-intensitet, bl a beroende på att nya teknikområden - vare de

sig

är civila eller militära - kräver större och

satsningar på forskning utveckling.

Inom tex Saab-Scanias flygdivision svarar - i stor

tjänstemännen

utsträckning ingenjörer som sysslar med FoU-arbete - för ungefär hälften av sysselsättningen inom den militära inom

produktionen;

den civila är en

flygplansproduktionen fördelningen enligt uppgift

tjänsteman på tre eller fyra verkstadsarbetare.

Motsvarande förhållande gäller inom t ex ERA. Lika arbetar

många

med utveckling av flygradar som med De som arbetar

produktion.

med produktion av radiolänk är emellertid 3 - 4 fler än dem

gånger

som arbetar med utveckling. Men om man med

jämför rymdteknik

blir resultatet det omvända. De som arbetar med är där 3 -

utveckling

4 gånger fler än dem som arbetar med

produktion.

Förhållandet mellan hur resurser som satsas FoU och hur

mycket på

mycket som satsas på produktion har emellertid inte bara med produktens tekniska komplexitet att göra utan också med

serieläng-

den. De relativt korta serielängderna inom militär leder

produktion

naturligtvis till att den andel av resurserna som satsas FoU blir

på

relativt hög.

Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras, att försvarsindustrin satsar genomsnittligt mer FoU än civil industri. Inom den civila

på

industrin ökar emellertid F varför försvars-

oU-satsningarna kraftigt,

industrins ”försprång” tenderar att minska. är emeller-

Spännvidden

tid stor inom försvarsindustrin vad FoU mellan tex den

gäller

militära elektronikindustrin och pjäsindustrin. Man kan anta, att den mer FoU-intensiva delen av den civila industrin satsar relativt mer

på

forskning och utveckling än den mindre FoU-intensiva delen av försvarsindustrin.

5.2 militär teknik från civil?

Skiljer sig

Inom det militära området finns det flera teknikområden som inte har

någon betydande civil tillämpning. Forskare, tekniker ingenjörer,

och yrkesutbildade arbetare som arbetar med sådan militär

specifik

teknik kan inte utan vidare det civila dra nytta av sina kunskaper på området.

Försvarsindustriella särdrag 119

mellan militär och civil teknik är tydliga beträffande

Kopplingarna

och fordon. Här finns direkta

flygplan, flygplansmotorer, fartyg

civila till det som för militärt bruk. Även

motsvarigheter produceras

om olikheterna mellan tex militära och civila flygplan är stora, så i stort samma teknikområden - om än på olika sätt - vid

utnyttjas

konstruktion och tillverkning av civila flygplan som för militära

flygplan.

Men ofta saknas civila Det finns tex inga civila

motsvarigheter.

luftvärnskanoner, eller artillerigranater. Men

pansarvärnsrobotar,

sådant består av flera delsystem, som vart och ett varje vapensystem ett eller flera teknikområden. En närmare analys av representerar vilka som krävs för att konstruera och bygga robotar,

kunskaper

kanoner eller visar att flertalet av de teknikområden granater, industrin arbetar inom har civila men ofta ifråga om

tillämpningar,

som ligger långt ifrån det militära.

produkter

För att utveckla ett robotsystem krävs en rad olika typer

exempelvis

av teknik. Roboten ska ha ett skrov, vars utformning bestäms av kraven fart, vid start och manövrer, manövre-

på påfrestningarna

etc men också av de som skall rymmas i

ringsförmågan delsystem

skrovet. Roboten ska ha ett där kraven på fart och

drivsystem,

räckvidd valet För framdrivningen av roboten påverkar av system. krävs t ex en och för robotar som från marken

turbojetmotor avfyras

eller från dessutom startmotorer av rakettyp. Det

fartyg speciella

behövs vidare en eller flera typer av målsökare och en styrautomat. För mot träff används målsökare som att styra roboten inbyggda på radar-, infraröd- eller TV-teknik, eller så sker målsökning-

bygger

en med av med radar eller laser placerad på marken.

hjälp utrustning

skall hålla roboten i önskad bana och stabilisera den. Styrautomaten Vidare krävs ett el- och som omfattar bl a

kraftförsörjningssystem

och som skall ge energi till batterier, generatorer tryckluftsbehållare, elektroniken och till driften av robotens delar. Slutligen har

rörliga

roboten ett s k som innehåller robotens stridsdel.

verkanssystem

Ett består således i av sex delsystem, som dels

robotsystem princip

måste utvecklas som en helhet, dels inom ramar vart och ett för

givna

Ett kräver därför det som inom försvarsindustrin

sig. robotprojekt kallas systemsammanhållande förmåga. Däri inbegrips projektled-

- av samt framför allt i ett inledande skede projektet

ning

och I konstruktionsarbetet krävs

Systemanalys simuleringsteknik.

insatser från som representerar ett stort antal teknikom-

ingenjörer

råden: materialteknik, förbränningsteknik, elmeka-

aerodynamik,

nik, miljöteknik, målsökarteknik (radar, infraröd, TV, laser), länkteknik, styr- och reglerteknik, verkanstek-

höjdhållningsteknik,

nik m fl. krävs stora insatser för utprovning, tester och

Slutligen

underhåll?

120 Försvarsindustriella

särdrag

Dessa teknikområden från

skiljer sig varandra när det gäller

förutsättningarna för civilt Flera teknikområden har

utnyttjande.

civila inom andra

tillämpningar många industrier, som tex kunska-

perna om material, elmekanik och Andra teknikområ-

förbränning.

den, som aerodynamik och är knutna

höjdhållningsteknik, till

industrier som nära t ex

ligger robotindustrin, flygindustrin. Men det

finns teknikområden som har liten tillämpning utanför det militära området, tex verkansteknik. Av de totalt ca 850

personår som 1978

satsades inom svensk försvarsindustri

på utveckling av robotar avsåg

emellertid - vilket framgår av tabell 5.3 bara 17

personår

verkansteknik.

Inom flygindustrin är Saab-Scanias och Volvo

flygdivision Flygmotor

för sin militära inom vardera

utvecklingsverksamhet sysselsatta

femton till tjugo olika teknikområden. dessa teknikområ-

Samtliga

den har civila tillämpningar inom

flygplans- respektive flygmotorom-

rådet, men alla är inte helt knutna till

flygindustrin.

Att det finns kopplingar mellan militär och civil teknik innebär dock inte, att eller tekniker som arbetar med militär FoU

varje ingenjör

inom dessa områden har ett brett av

spektrum sysselsättningsmöjlig-

heter inom civil industri. Ofta är de

specialiserade på just militära

tillämpningar inom sitt teknikområde.

Inom de delar av försvarsindustrin som arbetar med elektronik är kopplingarna mellan militär och civil teknik större än andra

på många

områden. Den ökade av elektronik användningen i vapensystemen torde alltså leda till en allmän av den militära

minskning specialise-

ringen inom försvarsindustrin.

Inom flera företag tar de tekniska sambanden mellan militär och

sig

civil produktion direkta i Combi-

uttryck företagens organisation.

Tabell 5.3 Robotindustrins utvecklingslnsatser fördelade på teknikområden 1978 (personår).

Elmekanik Miljöteknik 21 Målsökar, höjdhållnings- och länkteknik Styr- och reglerteknik Verkansteknik Motorteknik

Källa: Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 52. Anm. Totalt uppgick utvecklingsinsatsema till 856 personår, varav 245 ej gick att fördela på specifika teknikområden.

Försvarsindustriella särdrag 121

tech-gruppen inom Saab-Scania har skapats just med syftet att

kombinera de tekniker man lärt sig på det militära området på nytt sätt, och därmed utveckla civila produkter som till det yttre ofta uppvisar liten släktskap med de militära. Inom Ericsson-koncernen försöker man med konstruktionen av ERA överbrygga de organisatoriska hinder, som tidigare legat i vägen för att utnyttja kopplingarna mellan militära och civila tekniska tillämpningar. Inom Hägglunds har företagets olika delar växt fram ”genetiskt”, dvs arbetet med vissa tekniker har lett företaget in på nya produktområden där dessa tekniker är tillämpliga.

Inom försvarsindustrin finns alltså bara ett mindre antal teknikområden, som är helt militärt specifika. Större skillnader råder mellan det sätt vilket försvarsindustrin jämfört med annan industri

på

tekniken. Försvaret ställer ofta extremt höga krav på sina

utnyttjar

vapensystem. Kapprustningen i omvärlden driver upp prestandakraven. Man kan aldrig med säkerhet på förhand veta i vilka situationer materielen skall användas, om så någonsin blir fallet. Skillnader i modernitet prestanda är i flera taktiska situationer avgörande;

och

det räcker inte med vapensystem som är nästan lika bra som de

potentiella angriparnas, de måste vara bättre.

I alltså en drivkraft att ständigt söka efter de

kapprustningen ligger

tekniskt mest avancerade och att driva tekniken allt

lösningarna

Denna osäkerhet om vilken teknisk nivå systemen är

längre. på tillräckligt bra avspeglar sig generellt sett i en genuin osäkerhet om

vad materielen får kosta. Det är helt enkelt omöjligt att göra en intäkts- och kostnadsanalys som på förhand kan visa var den optimala tekniska och ekonomiska nivån ligger.

I det studiearbete, som i Sverige genomförs inför varje nytt projekt, finns en ambition att i görligaste mån reducera osäkerheterna. Men eftersom ett vapensystem ska vara i bruk i decennier, ligger det nära till hands att så långt det är möjligt välja den idag mest avancerade tekniken. Ofta går emellertid den tekniska utvecklingen så fort, att systemen ändå är tekniskt ”omoderna” när de sätts in i organisationen. Dessa drivkrafter bakom den militär-tekniska -

utvecklingen gör att

på de områden där sambanden mellan militär och civil teknik är starka - den militärtekniska utvecklingen ofta är ledande. De militära beställarna efterfrågar i större utsträckning ny teknik och har ofta bättre ekonomiska resurser att betala för densamma än vad civila beställare har.

teknik blir känd och utnyttjas ofta snabbare på det militära

Ny

området. Aktuella exempel är nya material som tex kolfiberkom-

122 Försvarsindustriella

särdrag

positer. Det är ofta militären som betalar för den initiala teknikutvecklingen och den civila industrin kan inte tekniken i

börja utnyttja

större skala förrän den blivit så att kostnaderna

vanlig, kraftigt

reducerats. Om ekonomiska resurser i motsvarande

utsträckning

tillförs för civil teknikutveckling skulle emellertid dessa civila tillämpningar kunna komma fram, utan att behöva ”ta omvägen över militär

teknikutveckling.

FAKTARUTA: KOLFIBERKOMPOSITER

Kompositer - sammansatta material - har funnits länge, tex armerad betong. Kolfiberkompositen överträffar i väsentliga avseenden metallerna som konstruktionsmaterial. Den är lättare än aluminium, i vissa fall starkare än stål, utmattningshållfastheten är hög och den korroderar inte.

För att kurma användas som ett konstruktionsmaterial måste kolfibern bakas in i ett annat material. Vanligen används en härdplast, t ex epoxi, men även metall kan förekomma. Genom att lägga fibrer-na i skikt som orienteras i olika riktningar kan materialet skräddarsys och få just de egenskaper som krävs i den aktuella tillämpningen. Det revolutionerande med kolfiberkompositen är att den erbjuder en för många konstruktioner lämplig kombination av hög hållfasthet och hög styvhet.”

(Ur Saab-Scanias årsredovisning 1982).

Genom sin militära FoU har i vissa fall en

försvarsindustriföretagen

konkurrensfördel gentemot övrig industri om civil

ifråga produktion.

De kan inom snabbare och till kostnad än andra dra

sig lägre företag

nytta av den militära som kan ha civila

teknikutveckling betydelse på

områden. De lär sig av de militära och får därmed ett

beställningarna

försprång i konkurrensen med civila som arbetar inom samma

företag

teknikområden, men som i regel får betala

teknikutvecklingen själva.

Det är dock inte bara inom försvarsindustrin som det sker en omfattande forskning och I flera branscher

utveckling. görs stora

satsningar på att utveckla ny teknik. T ex läkemedelsindustrin har en betydligt högre FoU-intensitet än försvarsindustrin. Medicinen har kanske framför allt genom direkt eller indirekt via

statlig finansiering

sjukvården och - drivit fram avancerad

läkemedelsfinansieringen ny

teknik vad gäller läkemedel och apparater för och behand-

diagnos

ling. Av detta följer, att det är och de

efterfrågan på ny teknik

ekonomiska resurser som satsas på att ta fram denna som nya teknik är avgörande för inte om det är militära eller

teknikutvecklingen, civila satsningar.

Försvarsindustriella särdrag 123

Den militära tekniken är idag inte heller ledande på alla de områden där det finns starka samband mellan militär och civil teknik. Inom bl a datatekniken finns flera på militära tillämpningar av

exempel

civil teknik. Ett sådant är standarddatorsystemet i JAS 39 Gripen, som som Ericsson utvecklat för kontroll av bygger på ett system telestationer.

Ett annat är de civila rymdprogrammen, som idag driver på

exempel

åtminstone inom svensk försvarsindustri på områden

utvecklingen

som radarteknik, förbränningsteknik och materialteknik. Det är som reglerar om den militära tekniken är ledande

ingen naturlag

framför den civila eller tvärtom. Det handlar om vilka krav som beställarna har och vilka ekonomiska resurser, som ställs till

förfogande för teknisk utveckling.

Det finns emellertid en annan skillnad mellan militär och civil teknik, som mindre handlar om försprång än om annorlunda krav. Ericssons AXE har en militär motsvarighet som

digitala telefonväxelsystem

kallas AXT. De växlarna på samma teknik, men det

bägge bygger

finns ändå stora skillnader när det gäller säkerhet. Det är visserligen olyckligt om en civil växel går sönder, men det är som regel ingen katastrof om samtalet försenas eller inte alls blir av. Händer samma sak med en militär telefonväxel under krig kan det innebära katastrof. Därför finns det i den militära växeln betydande redundans, dvs växeln söker om en själv nya vägar för kommunikationen Sådan redundans kan naturligtvis byggas in även i väg blockeras. civila växlar, men kostnaden för denna extra säkerhet står inte irimlig proportion till de fördelar som den ger de civila användarna.

Vissa av militärens krav och kvalitet är dessutom helt

på prestanda

irrelevanta för det civila samhället. Ett militärt jaktflygplan skall kunna utföra manövrar som ett civilt passagerarplan aldrig behöver krav på bl a material, sammanfogning och göra. Det ställer speciella Elektroniken i en robot skall tåla accelerationer och

aerodynamik.

farter som civil elektronik någonsin utsätts för. När en

höga knappast

robot eller en granat avfyras måste man dessutom vara nästintill säker att den träffar och når avsedd verkan. Vapnet får inte heller

på

när det eller hanteras. Det skall vidare explodera transporteras kunna användas efter att ha legat i förråd under lång tid, efter att ha utsatts för omild behandling och extrema klimatförhållanden.

Dessa som annorlunda, militärt specifika krav, förutsätter

regel

särskilda resurser inom industrin, såsom fler kontroller och noggrannare tester. Den stora hos denna kontroll- och

omfattningen

testorganisation är ett utmärkande drag hos den militära produktionen. Inom det civila samhället finns som regel varken en önskan eller en att betala extrakostnaden för att få denna ökade

förmåga

124 Försvarsindustriella

särdrag

funktionssäkerhet. Man tar hellre risken av fel och och

störningar hoppas på att serviceorganisationen snabbt tar hand om reparatio-

ner.

5.3¶Är och

maskinparken anläggningarna

specialiserade?

Försvarsindustrin framställer en rad som inte har

produkter någon

civil användning och i fall också helt saknar civila

många motsvarig-

heter. Men denna sker till del med

tillverkning övervägande

produktionstekniker och -processer som används allmänt inom modern, högteknologisk Verkstadsindustri. Företagen i stor

utnyttjar

utsträckning maskiner och anläggningar som är standardiserade. Endast vissa arbetsställen inom försvarsindustrin arbetar med så specialiserade processer, att särskilt konstruerade maskiner och

utformade anläggningar är nödvändiga.

Inom de delar av där man kan finna nära civila

försvarsindustrin,

motsvarigheter till de militära finns bara en mindre

produkterna,

andel maskiner och som är så militärt att

anläggningar specialiserade

de saknar alternativ Det t ex elektronikindustrin

användning. gäller

och fordonsindustrin. Militärt maskiner och

specialiserade anlägg-

ningar finns framför allt inom av ammu-

tillverkningen grovkalibrig

nition.

Inom exempelvis vid Bofors och FFV är en stor

vapentillverkningen

del av arbetet konventionell mekanisk Det

verkstadsproduktion.

finns utrustning för smide, fräs-

plåtslagning, svetsning, svarvning,

ning, borrning etc. Inom Bofors försvarsmaterieldivision utgörs ungefär hälften av produktionen av sådan mekanisk

bearbetning.

Denna kräver bara i särskilt konstruerade eller

undantagsfall

modifierade verkstadsmaskiner. Den av

specialisering produktions-

apparaten som ändå finns, ligger oftare i hur maskinerna är uppställda och knutna till varandra i än i maskin-

produktionslinjer

erna som sådana. Det gäller särskilt i serier-t ex av

produktion långa

- där man granathylsor kan dra fördel av en automatiserad

produktionslinje.

Elektroniken är ett område, där till det civila området

kopplingarna

generellt sett är starka. Genom att en växande del av vapensystemen utgörs av elektronik, närmar sig på detta sätt det

vapentillverkningen

civila området. hälften av det arbete som utförs Bofors

Ungefär på

luftvärnsrobot RBS 70 består av elektroniskt och elmekaniskt arbete. Motsvarande också för ubåtar eller

gäller flygplan.

sou 19s4;52 Férsvarsindustriella särdrag 125

- etc -

Användningen av nya material plaster, kolfiberkompositer

leder till en av det mekaniska arbetet. Allt fler delar i

minskning

och ammunition görs i andra material än stål och robotar, pjäser aluminium. Det också flygplan och fartyg. Vid t ex Karlskrona-

gäller

varvet har glasfiberarmerad plast lett till minskad

satsningen på

militär att bygga i s k tunn grovplåt var

specialisering. Kunskapen

mer militärt specifik än den - ursprungligen civila - s k sandwichtek-

nik som nu används för minjaktsfartyg och patrullbåtar i glasfiber-

armerad plast.

Inom ammunitionsindustrin är produktionsapparaten mer specifik än inom andra delar av försvarsindustrin. Den militära specialiseär mest markant inom den sprängtekniska delen, som vid t ex

ringen

FFV Grovkaliber i Karlstad och Vingåker omfattar ungefär hälften av Vid FFVs och Bofors ammu-

produktionen. grovkaliberenheter nitionstillverkning i Karlskoga och Lindesberg tillverkas tändhattar,

tändsatser och samt gjuts sprängämnen. Av säkerhets-

sprängkapslar

skäl är automatiserad med särskilt konstruerade

tillverkningen

maskiner och processanläggningar, som är isolerade från varandra och Förråd av sprängämnen ligger utspridda över stora

omgivningen.

områden och i många olika byggnader.

Militär sker ofta i korta serier och med krav på små

produktion

toleranser i den mekaniska dessa faktorer gör

bearbetningen. Bägge

att införandet av ny lämpar sig väl för stora delar

produktionsteknik

av försvarsindustrin. Det gäller framför allt datorstyrda fleroperationsmaskiner, som kan sköta flera bearbetningssteg (svarvning, borrning etc) och även växla mellan olika arbetsstycken.

fräsning,

Kännetecknande är att de är flexibla med mycket korta för systemen mellan olika sorters produktion. Genom maskiner-

omställningstider nas flexibilitet är en Standardisering möjlig, där det tidigare idag behövdes mer specialiserad utrustning.

Även för att passa dessa mer flexibla krav.

nya anläggningar byggs

en ny fabrik för tillverkningen av

Hägglunds byggde exempelvis

206. Produktionen är mycket automatiserad och fabriken

bandvagn

är dimensionerad - vad gäller spannens storlek, takhöjd, traversernas etc -för att i framtiden rymma annan militär eller civil

lyftkraft produktion.

Slutsatsen är att bara ett en mindre andel av försvarsindustrins maskiner och anläggningar torde vara specifika för den militära och sakna civila användningsmöjligheter. Förutom

produktionen

ammunitionsindustrins maskiner och anläggningar gäller specialisebl a unika mät- och laboratorieresurser. Utvecklingen inom

ringen

industrin mot nya material och nya produktionsmetoder medverkar emellertid till en ökad Standardisering.

126 Försvarsindustriella särdrag

De höga krav på kvalitet och som ofta ställs inom

precision

försvarsindustrin skiljer sig emellertid från större delen av den civila industrin. De maskiner som finns är anskaffade för att klara dessa höga krav. Att t ex en avancerad i en mekanisk

fleroperationsmaskin

verkstad på ERA eller Volvo inte är militärt

Flygmotor specifik,

innebär alltså inte att den för annan mekanisk

lämpar sig produktion.

För att en sådan investering ska kunna bära krävs att den

sig givetvis

utnyttjas i civil eller militär med kvalitets-

produktion jämförbara

krav. Problemet kan sammanfattas krav

möjligen så, att de höga på

precision och säkerhet förekommande i försvarsinsom är generellt dustrin endast är mer enskilt förekommande i civil

produktion.

Måhända är arbetskraften vid maskinerna mer än

specialiserad

maskinerna och Där arbetet sker tex

anläggningarna. manuellt,

montering och lödning av kretskort i små serier eller av

svetsning

plåtar till ubåtar, är skillnaderna ofta stora med civil

jämfört

produktion. Sällan krävs samma för kretskort i en civil

noggrannhet

användning och sällan samma i civila

precision svetsfogar på fartyg.

Inom ammunitionsindustrin - där den militära

specialiseringen är

störst - är också mest utbredd. Det

automatiseringen manuella

verkstadsarbetet är inom tex

vanligare elektronikindustrin, flygin-

dustrin eller vid varven, där det finns civil

närliggande produktion.

Det går alltså inte att dra att arbetskraften slutsatsen, inom försvarsindustrin generellt av en rent militär

präglas specialisering.

Få arbetar med helt militärt Arbetet

specifika produktionsprocesser.

präglas emellertid av en kvalitetsmedvetenhet som och noggrannhet, ofta inte förekommer i motsvarande civil Men

produktion. nya

produktionsmetoder leder till att maskiner tar över en stor del av det avancerade manuella arbetet och som sådana

arbetsuppgifterna

förekommer som regel i civil I allt fler civila

jämförbar produktion.

verksamheter ställs krav kvalitet som samtidigt på och noggrannhet är, om inte helt jämförbara med försvarsindustrins, så näst intill.

Arbetet i de militära verkstäderna är ofta mer kvalificerat och mer

självständigt än i företagens civila verkstäder. Att civila

bygga

flygplan eller fartyg ställer normalt sett andra krav

på yrkeskunnande

och noggrannhet, än vad som krävs för att bygga militära

flygplan

eller fartyg. Men i flera de militära och civila kraven

företag ligger

nära varandra. Vid Hägglunds sägs inga avgörande kvalitetshinder finnas att passera för att gå från en militär till en civil verkstad. Vid Volvo Flygmotor är kraven desamma vare de en militär

sig gäller

flygmotor, en civil flygmotor eller en till en

detalj rymdraket.

Sammanfattningsvis gäller således att endast en mindre andel maskiner och anläggningar i försvarsindustrin är helt militärt

Försvarsindustriella särdrag 127

Den militära är störst inom ammunitions-

specifika. specialiseringen

industrin. I har utrustningen i stor utsträckning en alternativ

övrigt

civil om man kan finna produkter som kräver samma

användning,

och som är normal vid produktionen av

noggrannhet precision

försvarsmateriel. För arbetskraften innebär övergången från militär till civil ofta stora omställningar, främst därför att den

produktion

militära normalt ställer högre krav på yrkeskunnande

produktionen

och samt är mer Flera tendenser finns

noggrannhet självständigt.

emellertid som en minskande Bl a införs allt

tyder på specialisering.

fler avancerade och standardiserade i för-

fleroperationsmaskiner

svarsindustrin och materiel minskar behovet av mekanisk nya växer kraven på arbetet inom tillverknings-

bearbetning. Samtidigt

industrin som helhet vid den successiva till allt mer

övergången

högteknologisk produktion.

5.4¶Har försvarsindustrin konstant överkapacitet?

Den svenska försvarsindustrin är i hög grad beroende av en enda kund, det svenska försvaret, och är därför känslig för förändringar i försvarets Vid flera tillfällen under senare år har hela

planering.

försvaret eller enstaka vapengrenar drabbats av ”ekonomisk kris”, som lett till av beställningar hos försvarsindustrin.

senareläggningar

Men beroendet också samman med att varje företag bara

hänger

arbetar med ett fåtal De intervall som uppstår mellan de

projekt.

olika medför att industrin får svårt att upprätthålla

projekten sysselsättningen.

Särskilt stora är där arbetet är

problemen på utvecklingssidan, koncentrerat till i början av varje projekt. Inom flygplansindustrin

det 20 - 25 år från det att ett projekt inleds tills dess att nästa

dröjer

sätts av ett nytt flygplan tar ca tio år. Får

projekt igång. Utveckling

inte en ny utvecklingsbeställning när dessa tio år gått, utan

företaget

först fem eller tio år senare, uppstår problem att upprätthålla Den tid som förflyter mellan projekten är

utvecklingskapaciteten.

extremt inom men problemet finns

visserligen lång flygindustrin,

även inom andra industrier.

Även i finns problem med svackor mellan projekten,

produktionen

men de är lättare att lösa. Serielängden har stor betydelse liksom leveranstakten. Svackorna kan ut” med lägre leveranstakt

”spacklas

och därmed produktionstid. Samtidigt förloras dock skalför-

längre

delar- som samman med att resurser kan utnyttjas effektivare

hänger

vid produktionstakt - och kostnaderna blir högre.

högre

försöker öka i produktionen med hjälp av

Företagen serielängden

När det större som utvecklats direkt för det export. gäller system

128 Försvarsindustriella särdrag

svenska försvaret, sker som först när leveranserna till det regel export svenska försvaret avslutats. I enstaka fall har emellertid industrin fått möjlighet att skjuta till det svenska försvaret för att få upp leveranser utrymme för en exportorderf* När det där industrin gäller system, medverkat i finansieringen av koordineras ofta inhem-

utvecklingen,

ska leveranser och ett annat sätt och det finns export på större

möjligheter att variera produktionen.

Tendensen mot ökad ökar livslängd hos vapensystemen industrins problem med svackor. Istället för kan

nyproduktion visserligen produktionsresurserna sysselsättas med och renovering modifiering,

men detta skapar inte i samma

sysselsättning utsträckning åt personalen på utvecklingssidan.

Inom vissa industrier drivs flera men parallella okoordinerade projekt. Det gäller t ex elektronikindustrin samt och ammuni-

pjäs-

tionsindustrin. Leverantörerna av större system flygplan, motorer, fordon, ubåtar, robotar och pjäser —har sällan dessa Det

möjligheter.

finns inte utrymme i den svenska för - och inte

försvarsbudgeten

heller behov av -

parallella projekt på dessa områden.

Alternativet är att ut med civil På

fylla produktion. utvecklingssidan

krävs då att de civila samma nivå.

projekten ligger på teknologiska Förutsättningarna för kompletterande civil är störst där produktion

kopplingarna är starka mellan militär och civil tex inom teknik,

elektronikindustrin, flygindustrin och varven.

De sysselsättningsproblem som mellan olika kan

uppstår projekt

FMV avhjälpa genom att lämna olika av stöd. Sådant stöd har typer t ex utgått i form av obundet till Volvo F med ca

projektstöd lygmotor

10 miljoner kr per år under en mellan olika

period flygplansprojekt.

Med s k där industrins resurser redan i

studiebeställningar, utnyttjas

den förberedande studiefasen, kan samma effekt

uppnås. Hägglunds

har på så sätt kunnat bibehålla sin i väntan en

utvecklingspersonal på

beställning av ett nytt stridsfordon.

Sammanfattningsvis gäller att utvecklings- och produktionsresurser

binds upp inom den svenska som inte till fullo

försvarsindustrin,

utnyttjas av det svenska försvaret. Flera försöker ta vara

företag på

dessa resurser genom och för

utveckling produktion exportmarkna-

den samt i en del fall för civil Svackor med

produktion. lågt kapacitetsutnyttjande är emellertid regelmässigt förekommande i

försvarsindustrin, beroende framför allt på de allt intervallen

längre

mellan det svenska försvarets

beställningar.

Försvarsindustriella särdrag 129

5.5¶Betalar försvaret utvecklingsskostnaderna?

och produktion av försvarsmateriel sker inom svensk

Utveckling

försvarsindustri normalt först efter att kontrakt tecknats med försvarets materielverk (FMV). När det gäller system som tas fram på

direkt från den svenska krigsmakten, står FMV som regel

uppdrag för hela utvecklingskostnaden.

Under budgetåret 1982/83 betalade FMV ut 1 134 miljoner för

forskning och utveckling. Året innan uppgick FoU-betalningarna till

689 miljoner kr. Ökningen beror på det nya flygplansprojektet,

JAS 39 Gripen, som 1982/83 svarade för 504 miljoner kr. Utländska leverantörer erhåller bara en liten del av de direkta FoU-betalningarna från FMV, 1982/83 ca 39 miljoner kr och året innan 38 miljoner kr. En tredjedel av utvecklingen av det nya flygplanet sker emellertid hos utländska underleverantörer, men betalningarna härför går över IG JAS och registreras inte som FMVs direkta import av FoU.

När det gäller större och mer komplexa vapensystem -t ex flygplan, ubåtar, stridsfordon och robotar - kan de olika delarna i utvecklings-

arbetet (konstruktion, prototyptillverkning, utprovning etc) spänna

över många år och ta mycket stora resurser i anspråk. De företag som idag engagerar sig i så stora projekt skulle, om det gällde civila

egen hand kunna mobilisera av denna

projekt, knappast på kapital

storlek och ta de risker som är förknippade därmed.

För t ex flygplanet JAS 39 Gripen uppgick värdet på utvecklingsbe-

ställningen till 6,1 miljarder kr i prisläge februari 1981, vilket

motsvarar ca 8 - 9 miljarder i dagens prisläge. Utvecklingen spänner

över en tioårsperiod. De första planen kommer inte att levereras till det svenska flygvapnet förrän 1992/1993. Men även civila kräver stora utvecklingskostnader. Några av

flygplan

världens ledande flygmotortillverkare har t ex satsat tillsammans ca

US-dollar - ca 10 kronor — att utveckla en

1,2 miljarder miljarder på ny flygmotor för passagerarplan. När det gäller så stora civila projekt är ofta statlig finansiering nödvändig för att reducera företagens risktagande, samtidigt som flera företag samarbetar för att sprida

riskerna mellan sig. En viss del av försvarsindustrins militära FoU finansieras av företagen själva. Under 1981 - som är det senaste året för vilket uppgifter f n föreligger - svarade ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär produktion själva för 32 procent av kostnaderna för sin militära forskning och utveckling. Graden av egenfinansiering har varierat kraftigt mellan 1969 och 1981. Under t ex mitten av 70-talet stod industrin själv för bara

130 Försvarsindustriella särdrag

Tabell 5.4 Militär FoU inom ett urval försvarsindustrier med huvudsakligen militär

produktion, totalt samt andel finansierad av industrin.

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm.: För en närmare redogörelse för urvalet industrier, se statistikjämförelsen i betänkandets del 2.

Här ingår sådan militär FoU, som industrierna utför på uppdrag av andra försvarsindustrier och försvarsmyndigheter i andra länder.

omkring 15 procent av utgifterna för sin militära FoU. I svackorna mellan olika projekt ökar industrins FoU. Dess-

egenfinansierade

utom ger enstaka större projekt, som tex stort

flygplansprojekten,

genomslag i statistiken. Det är därför sannolikt, att den

egenfinan-

sierade andelen återigen har sjunkit efter 1981 av att

på grund

- som finansieras -

JAS-projektet ju helt via FMV dragit upp de

totala FoU-utgifterna inom försvarsindustrin. Det finns dock

inget

som att försvarsindustrins FoU - som

pekar på, egenfinansierade

fallet var efter 1971 - minskat absolut sett med 1981. De

jämfört

ökade satsningarna från försvarsindustrin torde istället

på export medföra en successiv ökning av

egenfinansieringen.

Bland försvarsindustrierna är det bara Bofors som i sina

regelbundet årsredovisningar lämnar uppgifter om forskning och utveckling för

den del av koncernen som är inriktad försvarsmateriel. Under

på

1983 redovisar Bofors för försvarsmaterieldivisionen en total FoU på 236 kr. Av dessa var 157 kr - eller -

miljoner miljoner 67 procent egenfinansierade.

Det finns skäl att anta, att även företag som tex FFV, ERA och PEAB har betydande delar FoU. När det t ex

egenfinansierad gäller

Saab-Scania, Volvo Flygmotor och Kockums, som på den militära sidan helt eller nästan helt sysslar med större system som utvecklas specifikt för det svenska försvaret och som i mindre

grad exporteras, är sannolikt den egenfinansierade delen av de militära

utvecklings-

kostnaderna mindre.

Det finns flera skäl till att industrin satsar

egna resurser på utveckling

av militär materiel. Det kan som helt eller delvis är

gälla produkter

avsedda för export. Utveckling sker till stor del efter marknadsbe-

Försvarsindustriella särdrag 131

precis som normalt är på civila marknader. Systemen

dömningar,

inte i första hand efter specifikationer från det svenska anpassas försvaret, även om det senare kan bli aktuellt även med svenska

beställningar. Men det kan också gälla vidareutveckling för export-

marknaden av sådana system som ursprungligen utvecklats för det svenska försvaret.

Inom ERA har man t ex med egna medel utvecklat radiolänkutrustoch fältradiostationer. Dessa marknadsförs internationellt, men

ning

bedömer att man vid en eventuell framtida anskaffning från

företaget

svensk sida har chanser att konkurrera. Det gäller alltså relativt

goda

standardiserad materiel, som inte kräver någon betydande vidare-

utveckling vid en eventuell svensk nyanskaffning.

Bofors har med egna resurser bl a vidareutvecklat artillerisystemet FH 77 för att få fram en version för exportmarknaden. Det gäller

materiel för vilken FMV ursprungligen betalat utvecklingskostnader-

na, men där företaget självt står för den vidareutveckling som anses nödvändig för att kunna sälja systemet på export.

Det finns också en annan koppling mellan graden av egenfinansiering Industrin måste svara för en allt större del av utveckoch export.

lingskostnaderna för vapensystem där förutsättningarna för export är

stora. Ett är 206, där kunde ta

exempel härpå bandvagn Hägglunds

hem den svenska ordern bara under förutsättning att företaget tog pâ

en stor del av utvecklingskostnaderna. Mot denna bakgrund är det sig

inte heller märkligt, att företag som Bofors, FFV och PEAB med export också har en stor andel egenfinansierad militär

betydande

FoU.

Det är särskilt de som producerar mindre specifik materiel

företag

och satsar som själva finansierar en stor andel av sin på export, Här närmar försvarsindustrin de villkor som

materielutveckling. sig

den civila industrin arbetar under. Företagen får själva betala och hoppas få tillbaka dessa investeringar

utvecklingskostnaderna genom en framgångsrik försäljning på marknaden.

5.6¶Är försvarsindustrin mer lönsam?

av militär materiel skiljer sig i flera viktiga avseenden

Upphandlingen

från vad som är normalt, när säljer civila produkter på en

företag

kommersiell marknad. I det senare fallet tar företagen en större ekonomisk risk. sker innan det finns köpare och

Utveckling

företagen svarar själva för kostnaderna. Priset, och därmed vinsten, bestäms till stor del av faktorer som ligger utanför företagens kontroll.

132 Försvarsindustriella särdrag

Civil offentlig upphandling, särskilt om det som

gäller system

utvecklats direkt för olika - som tex

myndigheter Televerkets

av från Ericsson -

upphandling AXE-systemet skiljer sig dock inte så

mycket från militär upphandling. Normalt sett tar emellertid företagen en större del av risken, bl a genom större egna

satsningar på utveckling.

Upphandling från den svenska försvarsindustrin av försvarsmateriel sker normalt genom s k Det anses som en

förhandlingsupphandling.

lämplig form när konkurrens inte förekommer i omfatt-

tillräcklig

ning, när det gäller materiel som är tekniskt eller

komplicerad specialiserad eller när betydande osäkerhet föreligger om kostnader-

na. Till skillnad från vad som vid s k sluten eller

gäller upphandling direktupphandling kan då myndigheten förhandla med anbudsgivar-

na innan beslut fattas.

Myndigheten kan välja mellan flera olika kontraktsformer. Dessa skiljer sig åt bl a genom hur vinsten fastställs och i vilken utsträckning det finns incitament för att effektivitet och kostnadsmed-

befrämja vetande hos producenten.

Det normala är att vinsten beräknas av de

som en procentsats på förhand kalkylerade kostnaderna. Men ska kostnaderna

samtidigt

inte vara den reella grunden för Vinsten definie-

vinstbestämningen.

ras som summan av ränteutgifter lånat

på kapital, rimlig avkastning på eget kapital samt ersättning för risktagande. Vidare kan man i

vissa fall ha en variabel vinst, som påverkas av i vilken

utsträckning

företaget producerar effektivt, klarar leveranstiderna och håller kostnaderna nere.

Utgångspunkten för bedömningen av vad som är rimlig avkastning

på det egna kapitalet är den ränta som normalt måste betala

företaget

på sina långfristiga skulder. Sedan kan, beroende kontraktsform,

på

göras ett tillägg för den risk företaget tar. Risktillägget är vid s k

högst fastpriskontrakt, där priset helt bestäms av de förkalkylerade

kostnaderna, och lägst vid s k kostnadskontrakt, när bestäms

priset

av de i efterhand framräknade kostnaderna. Vidare

medger reglerna,

att utvecklingsuppdrag ger ett större kom-

vinstpåslag. Därigenom

penseras leverantören för den kostnad som om inte

uppstår,

sysselsättning för den mer kvalificerade personalen kan garanteras när uppdraget avslutats?

Om dessa och kontraktsformer bör företa-

upphandlings- tillämpas

gen, när de fått en order, vara garanterade en ”normal” vinst. Samtidigt finns det dock små möjligheter att göra onormalt

höga

vinster till det svenska försvaret?

på försäljningen

Försvarsindustriella särdrag 133

Lönsamhet är Olika företag använder olika

inget enhetligt begrepp.

mått lönsamhet. Dels redovisas en rad olika resultatmått, som vart

på

och ett kan användas vid lönsamhetsberäkningar, dels finns flera olika storheter, som dessa resultat kan relateras till för att göra mellan olika delar inom ett företag eller mellan olika

jämförelser företag.

Den militära inom ett sker ofta vid sidan om

produktionen företag

annan så att företagets resultat måste delas upp mellan

produktion,

militärt och civilt för att en rättvisande jämförelse ska vara möjlig. Detta sker normalt inte i öppna redovisning, varför de

företagens

som publiceras inte visar just den militära produk-

resultatbegrepp

tionens resultat.

Variationerna mellan vad gäller andelen försvarsmateriel

företagen

är stora. För FFV, Volvo Flygmotor och Karlskronavarvet utgör andelen försvarsmateriel två tredjedelar eller däröver. För Bofors, PEAB, ERA och Hägglunds ligger den militära andelen kring hälften. Inom Saab-Scania och Kockums är andelen försvarsmateriel

bara omkring 10 procent.7

Inom vissa varierar andelen försvarsmateriel dessutom över

företag

åren, vilket gör jämförelser av lönsamheten över tiden besvärliga. Det t ex Karlskronavarvet. Inom andra företag har strukturen

gäller

ändrats sådant sätt, tex inom Ericsson-koncernen, att också där

på

jämförelser över tiden blir svåra att göra.

i det har gjorts med hjälp av två principiellt skilda

Analysen följande

Det första, vinstmarginal, mäter vinstens storlek

lönsamhetsbegrepp. i förhållande till försäljningen. Vissa beräkningar av vinstmarginalen

bara från de intäkter och kostnader som företaget gör på det

utgår

som tillverkas Andra inbegriper också det

(rörelseresultatet).

finansiella resultatet som bl a beror på de ränteintäkter och räntekostnader man har från sin ut- respektive upplåning.

Det andra räntabilitet, mäter vinstens storlek i

lönsamhetsbegreppet,

förhållande till det man investerat i verksamheten. Normalt

kapital

sett görs dessa beräkningar på vad man kallar eget kapital. Problemet med räntabilitetsmåttet är att kapitalet är knutet till företaget som juridisk person och inte utan vidare kan fördelas på divisioner, affärsområden och inom en koncern, utan bara på

rörelsegrenar

och dotterföretag. Saab-Scania har emellertid fördelat

företag

de olika divisionema, varför en jämförelse är

företagets kapital på

tex och andra divisioners

möjlig att göra mellan flygdivisionens

räntabilitet.

När det är problemen mindre. De

gäller vinstmarginalmåttet

- resultat och -

uppgifter som behövs försäljningsvärde presenteras

134 Försvarsindustriella särdrag

av de flesta företag och koncerner för deras respektive divisioner,

affärsområden eller rörelsegrenar. Inom Ericsson, Hägglunds och

PEAB sker emellertid ingen redovisning av detta slag.

Rent generellt gäller emellertid, att varje jämförelse av lönsamheten

mellan olika divisioner inom ett företag eller olika företag inom en

och samma koncern kan vara missvisande. Företagen sätter egna priser på internleveranser, det kan ske ett samutnyttj ande av resurser mellan militär och civil verksamhet som inte prissätts och företaget kan utnyttja FoU-insatser inom en del av verksamheten som betalats inom en annan. Varje jämförelse av lönsamheten mellan olika delar av en koncern eller ett företag måste därför göras med denna generella reservation.

om lönsamheten har till tre -

Undersökningen begränsats företag

Bofors, Saab-Scania och Volvo - samt till de senaste fem â tio åren. För Bofors gäller, att försvarsmaterieldivisionen under hela den

undersökta perioden, 1973 - 1983, haft en hög lönsamhet, som legat

betydligt över koncernens totala. Tillsammans med Nobeldivisionen

har den militära försäljningen burit upp företaget under en period av

omstrukturering, när mindre lönsamma delar avvecklats och nya,

ännu inte lönsamma delar byggts upp. Det kan också vara värt att

notera, att försvarsmaterieldivisionen under de två senaste åren enligt detta sätt att redovisa lönsamheten på - haft det sämsta

resultatet under den undersökta perioden med en vinstmarginal på 5

procent 1983 och 6 procent 1982.

Tabell 5.5 Bofors-koncernen: vinstmarginal per rörelsegren 1973 - 1983.

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Försvarsmateriel 10 7 9 9 . 10 Nobel 10 2 8 7 6 Plast

Elektronik Nohab UVA

Totalt

Källa: Bofors. Årsredovisningar 1973-1983. Anm.: Bofors-Plast ingick fram till och med 1980 i Nobel-divisionen. Bofors-Stål omorganiserades 1980, varvid de delar som blev kvar i företaget delades upp på Bofors-Kilsta och Industri-divisionen. Aven Elektronik-företagen ingick under 1980-1982 i Industri-divisionen, liksom Nohab fr om 1980 och UVA under 1980-1981, varefter företaget lades ner. Vinstmarginalen har beräknats som rörelseresultat efter planmässiga avskrivningar i procent av fakturerad försäljning.

Försvarsindustriella särdrag 135

Inom har under perioden 1978 - Saab-Scania-gruppen flygdivisionen 1983 haft ett sämre resultat än koncernen som helhet. Under tidigare år har resultat emellertid varit högre. Under den

flygdivisionens

redovisade har det skett en övergång från ett militärt

perioden

till ett annat och stora har gjorts i civil

projekt investeringar

Det som är intressant med lönsamhetsbilden under

produktion.

divisioner —— framför allt lastbilar, 1978-1983 är emellertid, att andra och - en

bussar, motorer personbilar uppvisat betydligt högre

oberoende av om denna mäts som räntabilitet eller lönsamhet, än militärt dominerade divisionerna, dvs flygdivi-

vinstmarginal, de

sionen och den verksamhet som nu ingår i Combitech. Resultaten kan emellertid inte tolkas som att den militära produktionen är mindre lönsam, utan bara som ett exempel på att den kan

generellt

vara mindre lönsam än den civila produktionen.

Tabell 5.6 Saab-Scania-gruppen: räntabilitet och vinstmarginal per Verksamhetsgren 1978 - 1983.

Räntabilitet 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Lastbilar, bussar och motorer 17 15 13 Personbilar“ i

7 Flyg Oombitechb 2 Nordarmatur/NAF 1 ASJ 2 6 Parca Norrahammar { Totalt 13 1

1978 1979 1980 1981 1982 Vinstmarginal

Lastbilar, bussar, motorer Personbilar* { Flyg Combitechb Enertechc Totalt

Källa: Saab-Scania. Årsredovisningar 1978-1983. I det gemensamma resultatet för verksamhetsgrenarna Lastbilar, bussar, motorer och Personbilar inräknas under 1978-1982 resultatet för Audi/Volkswagen-agenturen. Dess räntabilitet 1983 uppgick till 9 procent och dess vinstmarginal till 5 procent. b Avser under åren 1978-1982 den s k Jönköpings-divisionen. Den har fr o m 1983 tillförts en rad verksamheter, varför resultatet för detta år ej är direkt jämförbart med det under föregående år. CAvser under åren 1978-1982 det sammanlagda resultatet av Nordarmatur, ASJ och Parca Norrahammar. Räntabiliteten beräknas som rörelseresultatet efter planmässiga avskrivningar, ökat med finansiella intäkter, i procent av genomsnittligt totalt kapital. Räntabilitetsberäkningen för de skilda verksamhetsgrenama är baserad på respektive verksamhetsoch det totala kapitalet. Vissa grens andel av det på detta sätt framräknade resultatet gemensamma intäkter och kostnader samt därför engagerat kapital har ej fördelats på verksamhetsgrenar. rörelseresultat efter Vinstmarginal har beräknats som respektive verksamhetsgrens planmässiga avskrivningar i procent av dess externt fakturerade försäljning.

136 Försvarsindustriella särdrag

Inom Volvo-koncernen F en

ligger rörelsegrenen lygmotorer på högre

lönsamhetsnivå än flertalet andra under hela den

rörelsegrenar

undersökta 1976 - mätt både perioden 1983, i räntabilitet och vinstmarginal. Här kan också noteras den relativa stabiliteten över tiden vad gäller den militärt dominerade lönsamhet.

rörelsegrenens

Variationerna i lönsamhet är större inom t ex lastbils-

personalbils-,

och marindivisionerna, där räntabiliteten skiftar

mycket kraftigt

mellan olika år.

Normalt sett möter företagen större konkurrens än vid vid export försäljning till det svenska försvaret. Det finns alltså inte skäl

något

Tabell 5.7 Volvo-koncernen: räntabilitet och vinstmarginal per rörelsegren 1976 - 1983.

Räntabilitet 1976 1977 1978 1979 1980 1980* 1981

Personvagnar Lastvagnar och bussar Entreprenadmaskiner m m Marin- och

industrimotorer

Vinstmarginal

Personvagnar Lastvagnar och bussar Entreprenadmaskiner m m Marin- och industrimotorer

Källa: Volvo Årsredovisning 1976-1983. Anm.: Sammanställningen avser endast de gamla rörelsegrenarna inom Volvo-koncernen. Utöver dessa finns sedan några tillbaka Energi, Livsmedel m fl, som inte är direkt jämförbara med de rörelsegrenar som är verksamma inom verkstadsindustrin. Vid beräkning av räntabiliteten har rörelsegrenarnas beräknade resultat ställts i relation till deras genomsnittligt sysselsatta kapital. Man har utgått från resultat efter finansiella intäkter och kostnader, men ersatt de planmässiga avskrivningarna som görs i resultaträkningen med kalkylmässiga avskrivningar baserade på nyanskaffningsvärden. Det sysselsatta kapitalet har beräknats som summa tillgångar, där anläggningstillgångarna upptagits till kalkylmässiga restvärden, med - fr o m 1981 - avdrag för ej räntebärande kortfristiga skulder, dvs bl a leverantörsskulder och förskott från kunder. Skillnaderna mellan de bägge beräkningssätten illustreras av att 1980 års rântabilitet beräknats enligt bägge metoderna. Den med * markerade kolumnen för 1980 är således beräknad med den fr o m 1981 använda metoden. För 1983 redovisar Volvo-koncernen inte den verkliga räntabiliteten för rörelsegrenarna Personvagnar och Marinoch industrimotorer, utan anger endast att den överstiger 25 procent. Vissa beräkningar - om än mycket osäkra tyder emellertid på att räntabiliteten för Personvagnar ligger omkring 40 procent och för Marin- och industrimotorer kring 30 procent. Vid beräkning av vinstmarginalen har rörelsegrenamas resultat före bokslutsdispositioner och skatter satts i relation till den fakturerade försäljningen inom respektive rörelsegren. Rörelsegrenen Flygmotorer m m omfattar i stort verksamheten inom dotterföretaget Volvo Flygrnotor AB. Vid beräkning av rörelsegrenens fakturerade försäljning har man dragit ifrån den försäljning av dicselmotordetaljer m m, som skett till andra delar av Volvo-koncernen. Försäljningen av försvarsmateriel som andel av rörelsegrenens fakturering har varierat under perioden. Under 1983 uppgick denna andel till 63 procent, vilket är en minskning från periodens början, då den militära andelen uppgick till omkring 80 procent.

Försvarsindustriella särdrag 137

att anta, att priserna på exportmarknaden generellt skulle vara högre

än vid inhemsk försäljning. Jämförelser är svåra att göra, eftersom priserna som regel inte offentliggörs och - när så sker - det sällan är exakt samma typ av materiel som säljs till det svenska försvaret som exporteras. En högre lönsamhet vid försäljning på export är emellertid sannolik, när det gäller materiel där FMV stått för hela

eller en stor del av utvecklingskostnaden. Vid sin prissättning ”tar företaget betalt för” utvecklingskostnader, som det inte själv betalat

för. FMV emellertid i vissa fall genom s k royalties vid

kompenseras

industrins export av materiel som utvecklats med medel från försvaret. Under perioden 1979/80 -1983/84 uppgick dessa återbetalningar till FMV till i genomsnitt 8 miljoner kr per år?

Även om lönsamheten inom försvarsindustrin inte är högre än inom annan industri, tycks den emellertid vara jämnare över tiden. Naturligtvis finns också en variation mellan åren i försvarsindustrins vinster. Vid svackor mellan olika projekt sjunker intäkterna mer än kostnaderna, vilket driver ner lönsamheten.

Variationerna i resultat är större på de civila områden, som är mest utsatta för konjunkturförändringar. Inom Saab-Scania och Volvo Flygmotor, där militära projekt spänner över lång tid, redovisas ett

resultat över tiden än inom fordonsdivisioner -

jämnare företagens

personbilar, lastbilar och bussar - vars resultat bestäms mer av den

allmänna konjunkturutvecklingen. Men den relativa jämnheten i

resultatet finns inte bara hos de företag vars militära produktion är koncentrerad till långsiktiga projekt, utan också inom de företag som arbetar med flera parallella och mindre omfattande militära pro-

jekt.

Lönsamheten inom olika branscher kan också mätas t ex genom att

man jämför förädlingsvärdet per sysselsatt. En sådan jämförelse

mellan försvarsindustrin och annan industri har gjorts med hjälp av de uppgifter som SCB samlat in och bearbetat för utredarens räkning. Jämförelsen visar, att de försvarsindustrier som ingår i SCB-

(se närmare betänkandets del 2) har ett högre

undersökningen

1981 än den s k kontrollgruppen, som

förädlingsvärde per sysselsatt

består inom samma branscher och av jämförbar

av en grupp företag storlek. Det är också större än motsvarande värde för industrin som helhet. En närmare analys visar emellertid, att förädlingsvärdet per sysselsatt inom försvarsindustriföretagen är större vid deras civilt dominerande enheter än vid deras militärt inriktade. Det samlade förädlingsvärdet per sysselsatt vid de militärt dominerade arbetsställena uppgick 1981 till 160 000 kr per sysselsatt, medan de civilt dominerade arbetsställena inom försvarsindustriföretagen hade ett föräd-

138 Försvarsindustriella särdrag

lingsvärde på 186000 kr per sysselsatt och industrin som helhet 168 000 kr per sysselsatt.

SCB-undersökningen visar således, att lönsamheten i försvarsmaterielproduktionen snarare är lägre än högre i förhållande till jämförbar civil verksamhet. Från samma värde 1969 har

ungefär

förädlingsvärdet för de olika av arbetsställen under

grupperna perioden fram till 1979 utvecklats så, att

förädlingsvärdet per

sysselsatt vid de arbetsställen där den militära domi-

produktionen

nerar växer långsammast. Under 1981 skedde en viss men

förändring,

under detta år uppvisar ändå tex industrin som helhet ett

högre

förädlingsvärde per sysselsatt än försvarsindustrins militärt dominerade arbetsställen.

En förklaring till skillnaderna mellan resultat

SCB-undersökningens

och det intryck som de redovisade

tidigare lönsamhetsberäkningarna

ger, kan vara att de militära beställningarna - framför allt från det svenska försvaret- är med omfattande

förknippade räntefria förskott

som driver upp företagens finansiella resultat, men leder till

samtidigt

lägre priser och därmed lägre rörelseresultat för

företagen.

Vid utveckling och av försvarsmateriel

produktion ger FMV regel-

mässigt räntefria förskott till industrin. Avsikten med förskotten är att underlätta leverantörens av för

finansiering omsättningstillgângar

beställningen ifråga och därmed inköp av bl a råmaterial och insatsvarorf Förekomsten av förskotten förbättrar finans-

företagens

iella resultat. De totala räntekostnaderna kan således med av de

hjälp

räntefria förskotten hållas nere.

Tabell 5.8 Förâdlingsvärde per sysselsatt i försvarsindustriföretag med övervägande militär produktion (fördelat på deras militärt respektive civilt dominerade arbetsställen), i en grupp företag med enbart civil produktion samt i industrin som helhet, 1969 - 1981. (1 000-tal kr per år.)

Källa: Statistiska centralbyrån. Anm.: För en närmare redogörelse för metoder och urvalsprinciper, se betänkandets del 2.

Försvarsindustriella särdrag 139

ska förskott utbetalasi anslutning till att företagen har

Enligt reglerna

de som ska finansieras med hjälp av desamma. I praktiken

utgifter

kan det emellertid tid mellan att ett förskott utbetalas

förflyta lång

och den då det används för sitt ändamål. Under denna tid

tidpunkt,

kan sig ränteintäkter eller andra finansiella

företaget tillgodogöra

intäkter, beroende på hur medlen ifråga placeras.

De räntefria förskotten medför vid normalt sett

kontraktsskrivningen

en nedåt av Strävan är från FMVs sida att uppnå s k

justering priset.

ränteneutralitet, dvs att den räntevinst” som företaget gör genom

att förskottet är räntefritt ska motsvaras av en prissänkning.

Eftersom förskotten är en av flera ”brickor” som FMV har att spela

med i med industrin, är det naturligtvis mycket svårt att

förhandlingar

exakt som FMV kan framkalla genom att

avgöra vilka prissänkningar

erbjuda förskott.

Vid av 1982/83 uppgick de sammanlagda utgången budgetåret

utestående förskotten från FMV till dess leverantörer till totalt 4 808

kr. Av detta avsåg 4 195 miljoner kr materielanskaffning miljoner

och 504 kr forskning och utveckling. Förskotten till den

miljoner

svenska försvarsindustrin, som den definieras i detta betänkande,

uppgick till 4 240 miljoner kr.

Normalt betalar FMV vid större mellan 1/3 och

upphandlingar

av ordersumman i förskott, dock inte hela

hälften nödvändigtvis

vid orderns tecknande. Ibland förekommer emellertid

beloppet

Tabell 5.9 Utestående förskott från FMV till försvarsindustrin per den 30.6 1979 - 1983,

miljoner kr.

1979 1980 1981 1982 1983

1 182 1 227 1 281 1 193 841 Saab-Scania 549 598 795 810 599 Volvo 267 296 483 572 511 Ericsson 785 773 753 653 486 Bofors 4 324 378 298 452 Hägglunds 436 IG JAS 101 118 210 301 FFV 42 113 189 174 Karlskronavarvet 89 75 11 167 Kockums 148 SBMC 71 58 40 99 PEAB 22 24 23 16 SATT

3112 3606 4163 4179 4240 Summa

Anm.: Siffrorna för Saab-Scania, Volvo och Ericsson inkluderar delar av koncemema som i betänkandet inte räknas till försvarsindustrin. Förskotten till dessa enheter är

SRA räknats till dock vara av mycket liten omfattning. Vidare har under hela perioden

Ericsson och Telub till FFV.

140 Försvarsindustriella

särdrag

högre andelar förskott, och däröver.” upp till två tredjedelar Under flera år i början av 70-talet svarade förskotten för omkring hälften av FMVs totala utbetalningar för materiel och FoU. Under de fem senaste budgetåren har förskottsandelen

legat på drygt 30 pro-

cent.

Storleken på de räntevinster som den svenska försvarsindustrin gör genom de räntefria förskotten kan beräknas till ca 500

miljoner kr

vid en utestående stock på 4,2 kr och en räntesats 12

miljarder på

procent. Hur stor del av detta belopp som FMV tar tillbaka i form av

lägre priser är omöjligt att beräkna.

Det är värt att notera, att flera företag under senare år - med det

höga

ränteläge som rått - har kunnat uppvisa en lönsamhet framför allt

god

beroende på ett gott finansiellt resultat. T ex Volvo

Flygmotor anger

under en följd av år de finansiella som ir med

intäkter, förknippade

de räntefria förskotten som en till

viktig förklaring företagets goda

resultat.”

Soliditeten, mätt som det av det totala egna kapitalet i procent kapitalet, är betydligt lägre inom försvarsindustrin än inom annan industri. Inom flera av de som försvarsmateriel

företag producerar

ligger Soliditeten under 10 procent, medan den inom industrin i

övrigt

ligger mellan 20 och 30 procent. Vissa av de som den

företag uppvisar

lägsta Soliditeten - tex och Volvo med en

Hägglunds Flygmotor

soliditet på vardera ca 6 procent - är emellertid inom

dotterföretag

större koncerner, vilket bidrar möjligen till att det egna kapitalet är lågt. För tex 1983 förskotten från

Hägglunds uppgick kunder

(huvudsakligen räntefria förskott från av det FMV) til 39 procent totala kapitalet och för Volvo Flygmotor till 29 ;Iocent av det totala

kapitalet.

I ett längre perspektiv innebär

förskottsbetalningarna, för de företag

som

kontinuerligt producerar försvarsmateriel, att de behöver

förhållandevis litet eget för att finansiera sin

kapital produktion.

Detta innebär att lönsamheten beräknad på eget kapital kan hållas uppe på en hög nivå även om t ex lönsamheten nätt annat sätt är

på låg.

Sammanfattningsvis gäller, att lönsamheten inom försvarsindustrin inte kan sägas vara generellt högre än inom civil produktion. Den är

emellertid betydligt jämnare över tiden en ide flesta fall

på rimlig

nivå. En stor del av försvarsindustrins lönsamhet Järrör från räntefria

förskott, som FMV regelbundet lämnar vid av större

upphandling

system. De ledde under 1982/83 till en av

förbättrng försvarsindu-

strins finansiella resultat minst 500 kr. De

på miljoncr räntefria

förskotten leder emellertid till i och med

lägre priser att FMV

SOU 1984262 Försvarsindustriella särdrag 141

eftersträvar ränteneutralitet. Denna prispress får som följd en relativ försämring av försvarsindustrins rörelseresultat - samt dess förädlingsvärde - vilket också leder till en lönsamhet,

per sysselsatt lägre

mätt som vinstmarginal. De räntefria förskotten gör det möjligt för

företagen att producera med en lägre andel eget kapital och därmed

en lägre soliditet. De förhållandevis låga insatserna av eget kapital gör det i sin tur möjligt för företagen, att hålla en hög lönsamhetberäknad som räntabilitet - även om tex vinstmarginalerna och rörelseresultatet är relativt låga.

Noter

1 Se tex FN-rapporten om nedrustning och utveckling, The Relationship between Disarmament and Development, s. 108, eller den svenska sammanfattningen Nedrustning, utveckling, säkerhet, s. 39. Se FOAs utredning Svensk försvarsindustri s. 39-41, samt försvarsindustrikommitténs betänkande Civil produktion i försvarsindustrin, s. 59-62. Beskrivningen av robotsystemet är tagen från Flygindustrikommitténs betänkande, del 2, s. 59-60. Se Regeringens proposition 1 981/82:102, bilaga 2, s. 120 - 121. Förutom de allmänna reglerna för offentlig upphandling, som återges med anvisningar i riksrevisionsverkets skrift Bestämmelser för statlig upphandling, gäller särskilda anvisningar för försvarets upphandling. Grunddokumentet på detta område är försvarsdepartemenets s k röda bok från 1968, Upphandling av försvarsmateriel. Se också betänkandet Former för upphandling av försvarsmateriel. FMV har en betydande insyn i försvarsindustrin genom det revisionsförfarande, §öñi regelbundet sker framför allt av grunderna för leverantörernas kalkyler. Resultatet av dessa revisioner är emellertid sekretessskyddat. Beräkningar av försvarsindustrins lönsamhet måste i det följande därför ske med hjälp av öppna källor, dvs företagens årsredovisningar. Se Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 191-199. Se kapitel 4 för en närmare beskrivning av försvarsindustrins försvarsmaterielberoende. Enligt uppgifter från FMV har royalty-inkomsterna under perioden uppgått till följande belopp (miljoner kr): 1979/80 5,8 1980/81 3,7 1981/82 16,0 1982/83 3,8 1983/84 11,0 Se Upphandling av försvarsmateriel, s. 32 och Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 121-122 och 171-172. De räntefria förskotten har diskuterats av bl a försvarsindustrikommittén i betänkandet Civil produktion iförsvarsindustrin, s. 213-217 och av riksrevisionsverket i en rapport, Förskottsgivning vid statlig upphandling. 10 Se Former för upphandling av försvarsmateriel , s. 77-112, samt Förskotts-

142 Försvarsindustriella

särdrag

givning vid statlig upphandling, s. 5. 11 I en undersökning på uppdrag av utredningen om

försvarsupphandling

gjordes en jämförelse mellan försvarsindustrin och andra större verkstadsföretag, som visade att försvarsindustrierna hade en väsentligt högre avkastning på eget kapital. Detta förklarades av av förmånliga effekter räntefria förskott. Se Former för upphandling av försvarsmateriel, s. 188.

Litteratur

Bestämmelser för statlig Stockholm: Liber

upphandling. Förlag,

1983. Civil produktion i försvarsindustrin. Betänkande från försvarsindustrikommittén. Ds I 1982:1. Fonner för av försvarsmateriel. Betänkande av utred-

upphandling

ningen om SOU 1983:12.

försvarsupphandling.

Förskottsgivning vid Dnr statlig upphandling. Riksrevisionsverket,

1975:481. Personella och materiella resurser för militär vid svensk

produktion

industri. Försvarets materielverk, till FMV skr CP A96:63/

bilaga

79. Regeringens proposition 1981/82:102 om säkerhets- och

försvarspo-

litiken samt totalförsvarets fortsatta

utveckling. Sanger, Clyde: Nedrustning, utveckling, säkerhet. av Sammandrag

Thorsson-rapporten om sambandet mellan och

nedrustning utveckling. Stockholm: Arbetsgruppen för svensk för folkriksdag nedrustning, 1982.

The Structure of the red. Nicole Ball och Milton

Defence Industry,

Leitenberg. London och Canberra: Croom 1983. Helm, Svensk försvarsindustri -

struktur, kompetens, utvecklingsbetingel-

ser. FOA Rapport C Februari 1982.

10200-M5,

The Relationship between Disarmament and New

Development.

York: United Nations, 1982. No.

(Sales E.82.IX.1).

Upphandling av försvarsmateriel. Riktlinjer för

förhandlingsförfa-

rande mm. Stockholm: 1968.

Försvarsdepartementet,

6 och

Forskning utveckling (FoU)

6.1¶Motiv för försvarets FoU

Den forskning och utveckling (FoU) som försvaret finansierar syftar

till att öka dess kapacitet, bl a genom utvecklingen av nya vapensystem. De besluten om och omfattningen av

politiska inriktningen

FoU-verksamheten ingår som ett led i de parlamentariska försvarsbesluten och förbereds såväl inom försvarsmyndigheterna själva som

inom de parlamentariska utredningar som föregår besluten. Den

FoU som finansieras av det svenska försvaret är utformad mot bakgrund av Sveriges ställning som en liten alliansfri stat. Det innebär att försvaret måste kunna bedöma den tekniska och militära

i omvärlden och den ta till behovet

utvecklingen på grunden ställning

av teknisk vidareutveckling. Det innebär också att landet med egen kunskap och egna resurser önskar kunna utnyttja försvarets materiel, sköta underhållet av densamma, utbilda personal samt - när så är önskvärt och möjligt - inom landet utveckla ny försvarsmateriel.

En är således ett viktigt instrument från

kompetent försvarsforskning säkerhetspolitisk och militär synpunkt. I det sammanhanget blir dess

centrala uppgift att identifiera behov av och lämna underlag för erforderlig utveckling av ny materiel. Det gäller inte minst sådana

som i omvärlden omges med särskilt hög sekretess. vapensystem, Tillgången på en svensk försvarsindustri med egen utvecklingskapacitet gör det möjligt,- att bl a utforma förband och vapensystem ;ned

särskild hänsyn till värnpliktssystemet och de speciella geografiska,

klimatiska och ljusförhållanden som råder i det nordiska området.

Det ger också möjlighet att välja en speciell svensk profil på

materielen, som dels minskar effekten av de stridsmedel och motmedel som maktblocken utvecklar mot varandra, dels markerar

viljan att självständigt försvara landet (se även s. 85-88).

6.2¶Den försvarsinriktade FoUns

omfattning

Försvars-FoUns omfattning låg på en relativt konstant nivå under 1970-talets första hälft. Den ungefärliga sedan dess

utvecklingen

framgår av tabell 6.1. Mellan 1981/82 och 1983/84 kan en

kraftig

ökning noteras, framför allt beroende på utvecklingen av

flygplanet

JAS 39 Gripen. Ökningen i faktiskt motsvarar

utvecklingsarbete

emellertid inte direkt ökningen i medel. En stor del av

anslagna

utbetalningarna avser nämligen förskott till de som deltar i

företag JAS-projektet.

Uppgifterna i tabellen bör tolkas med Det

försiktighet. föreligger

betydande allmänna svårigheter att definiera och FoU-

urskilja

verksamhet. Det belyses inte minst av de stora skillnader som

föreligger mellan statistiska centralbyråns om (SCB) uppgifter

företags FoU-verksamhet och de - som regel högre - kostnader som

vissa företag publicerar i sina

årsredovisningar.

Tabell 6.1 Försvars-FoU 1975/76-1983/84, löpande priser, milioner kr.

1975/76 1977/78 1979/80 1981/82 1983/84

Försvars-FoU finansierad över statsbudgetenl 780 1 143 992 1 055 2 010 Industrins egenfinansierade försvars-FoUz 60 108 140 253 500 Total försvars-FoU 840 1 251 1 237 1 308 2 510 I % av total FoU i Sverige3 16,5 18,6 15,8 11,5 17,3

Källor och kommentarer: 1. Uppgifterna hämtade från SCB, Statistiska Meddelanden, U 1983:33. Beloppen inkluderar försvars-FoU vid myndigheter och industri. En mindre del avser betalningen till utländska företag och myndigheter. För året 1981/82 uppgick sådana betalningar till ca 20 miljoner kr, dvs knappt 2 procent av det årets försvars-FoU, som finansierades över statsbudgeten. 2. Beräkningar för de fyra första budgetåren är grundade på uppgifter från SCB. Uppgiften för år 1983/84 är en grov uppskattning grundad på informationer från några av de största företagen. SCBs uppgifter grundas på enkäter som genomförs vartannat år. Den hittills senaste undersökningen avser 1981. I enkäten uppger uppgiftslämnaren syftet med F0Un och SCB grundar sina uppgifter om försvarsindustrins FoU på de enkätsvar, där försvar angivits som primärt eller sekundärt syfte. Erfarenhetsmässigt räknar man med att omfattningen av den FoU-verksamhet som har försvar som sekundärt syfte är underskattad. En annan källa till eventuell underskattning är att SCBs uppgifter inte inkluderar alla slags kostnader som hänger samman med FoU-verksamheten, utan endast drifts- och investeringskostnader. En källa till eventuell överskattning är att företagens uppgifter kan inkludera betalningar för utvecklingsarbete och utrustning som handlas upp utomlands. 3. Total FoU beräknad från SCB, Statistiska Meddelanden, U 1979:25, U 1983:33 och U 1983:27. Svårigheter föreligger där att beräkna den FoU som bedrivs inom universitet och högskolor, se tex U 1979:25 för utförligare kommentarer till detta. Vissa av SCBs uppgifter avser kalenderår, som då har använts för beräkningen av de angivna procentandelama.

I försvarsbudgeten föreligger också stora svårigheter att dra en klar

gräns mellan FoU och materielanskaffning. Utvecklingsarbetet

bedrivs inom industrin med delvis samma personal och utrustning, som under andra perioder utnyttjas för tillverkning av materiel. svårigheterna belyses bl a av det förhållandet, att de belopp som i

försvarsbudgeten tas upp som FoU-anslag vida överstiger de belopp

som försvarsmyndigheterna rapporterar till SCB som militära FoU-kostnader. För 1981/82 (SCBs senaste undersökning) upptog

budgeten 972 miljoner kr för FoU. Vid rapporteringen från de

militära myndigheterna till SCB för samma år togs emellertid endast upp 838 miljoner kr för FoU. Det ger en oförklarad differens på 134

miljoner kr.

De totala statliga anslagen för FoU uppgår för budgetåret 1983/84 till

ca 9 miljarder kr. Därav går ca 2 miljarder till försvarssektorn. Till den summa som betalas ut från staten skall läggas de belopp som industrin själv satsar på utveckling av försvarsmateriel. Härom

föreligger ej någon exakt uppgift, men på grundval av uppgifter från

några av de största företagen uppskattas, att dessa kostnader för budgetåret 1983/84 uppgår till omkring en halv miljard kr. Den totala omfattningen i Sverige av FoU för försvarsändamål skulle 1983/84 därmed vara ca 2,5 miljarder kr, vilket motsvarar ca 17 procent av den totala FoU-verksamheten i samhället detta år. Inom den sektorn - exklusive universitet och -

offentliga högskolor

svarar den försvarsinriktade FoUn för en stor del av den totala

forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta illustreras i figur

6.1, där det framgår att nära hälften av all offentlig FoU sker för ändamålet försvar.

Organisatoriskt är försvarets FoU uppdelad i två delar. Grundforskning och tillämpad forskning som inte är knuten till särskilda

materielobjekt handhas huvudsakligen av försvarets forskningsan-

stalt (FOA). Försvarets materielverk (FMV) svarar för de utvecklingsuppdrag som läggs ut på försvarsindustrin och som i regel är knutna till särskilda materielobjekt.

6.3¶Försvarsmyndigheternas forskning

Av det totalt uppskattade beloppet på ca 2,5 miljarder kr för

försvars-FoU avser 15 ä 20 procent FoU vid olika myndigheter i försvaret. Vid dessa myndigheter sysselsätts ca 2 100 personer med FoU-arbete.

Volymmässigt tar FoUn inom försvarets olika myndigheter betydligt

mindre resurser i anspråk än materielutvecklingen inom försvarsin-

‘ 20

Transport- och kommunikationer

10‘ .Ew- Arbetsmiljö

U0 00000040 000-000000..., 00000 ooooo¢° s* i -—— - _____——.___ ~-—---i ;._.;* Energi- och vatten- T‘. ,

I I 1 forsoqmng

1973 1977 1979 1981

Källa: SCB, U 1983:31

Figur 6.1 Den offentliga sektorns FoU 1973-1981. Driftskostnadernas för-

dustrin. Emellertid spelar den myndighetsbaserade en

delning i proeent efter forskningen syfte/ändamål. viktig roll i kvalitativa hänseenden. Ansvar för och

samordning

övergripande planering såväl som för huvuddelen av

forskningsarbetet åvilar försvarets forskningsanstalt (FOA).

Inom FOA har samlats med skilda ämnesinrikt-

forskningsgrupper

ningar för att institutionella hinder inte skall försvåra den tvärvetenskapliga samverkan som anses nödvändig. En bred har

kunskapsbas

byggts upp för tillämpningar inom skilda och

totalförsvarsgrenar

myndigheter och nära kontakter mellan forskare och avnämare kan

därmed organiseras.

Tekniskt-vetenskapligt spänner försvarsforskningen över ett bret

register med tyngdpunkten inom fysik, elektronik och kemi, me med stor representation också inom biologi, medicin och andr

humanvetenskaper, operationsanalys och samhällsvetenskaper.

Det är inte möjligt att tillgodose försvarets hela behov av

forsknings

resultat enbart genom egna forskningsinsatser. Ofta kan emellerti FOA utan sekretesshinder få till resultat från skilda delar a

tillgång

världen. För att FOA därvid skall vara intressant som samarbets partner måste emellertid den egna forskningen, åtminstone viss

på

områden, vara av internationellt kvalitet.

hög

av forskningen styrs i stor utsträckning informellt

Inriktningen

de i form av kunskapsbehov, som FOA tar emot från

genom signaler

sina olika samarbetspartners inom och utom landet. En annan, mer

formell styrmekanism, är försvarsmaktens perspektivplanering.

FOA därvid inledningsvis sin syn på framtida behov, som

presenterar

grundas på en bedömning av utvecklingen och dess konsekvenser på

olika områden. På den grunden diskuteras sedan med avnämarna de

forskningsbehoven. Diskussionerna utmynnar så små-

föreliggande

ningom i att överbefälhavaren i samråd med de civila myndigheterna

inom totalförsvaret anger riktlinjer för forskningens inriktning. FOA har sedan till uppgift, att utarbeta en programplan för försvarsforskför varje femårig programperiod. Denna plan ligger sedan till ningen grund för försvarets anslagsframställning till regeringen varje bud-

getår.

Försvarsforskningen vid FOA är uppdelad på ett tiotal forsknings-

program. Deras relativa omfattning framgår av figur 6.2.

FOAs över för gemensam försvars-

försvarsforskning budgetanslaget forskning uppgår för budgetåret 1984/85 till ca 308 miljoner kr. Av

detta räknas 86 kr som och 222 miljoner kr

miljoner grundforskning

som tillämpad forskning. Därtill genomför FOA intäktsfinansierad forskning för andra militära myndigheter och olika civila institutioner till en av ca 55 kr. Härav avser ca 11 kr

omfattning miljoner miljoner

för som stöd för svenska insatser i

forskning utrikesdepartementet

det internationella Det motsvarar knappt 4

nedrustningsarbetet.

C-skyddsteknik (C=kemiska stridsmedel) (6%)

vrig försvarsteknisk forskning (6%)

Informationsteknik (32%)

Fordons- och

forkosfleknik (2%)

Övergripande studier

Ammuni1ions- och

och utredningar

vapenteknik (18%)

(13%)

Människa -

miljö (12%)

-

Figur 6.2 FOAs forsk-

A-skyddsleknik ningsprogram - deras

(A=alomslridsmedel) (8%) relativa omfattning.

148 Forskning och utveckling (FoU)

procent av F OAS totala försvarsforskning och ca 0,4 procent av den totala försvarsinriktade forskningen i FOA hade 1983 Sverige. enligt SCB 1 385 anställda varav ca 500 akademiker. Sedan dess har personalen minskats med ett 50-tal anställda.

Vid sidan av FOA finns ett antal som också försvarsmyndigheter bedriver viss försvarsforskning: EJ Försvarets materielverk (FMV), som har huvudansvaret för försvarets bedriver materielanskaffning, en viss egen forskning kopplad till materielutveckling. 1984/85 beräknas Omfattningen till ca 12 miljoner kr, varav ca 6 kr avser och miljoner forskning prov rörande s k elektromagnetisk puls (EMP).

F0rttflkationsférvaltningen (FortF) bedriver grundforskning inom

sitt kompetensområde för ca 6 kr under 1984/85. miljoner Flygtekniska försöksanstalten (FFA), bedriver tillämpad flygteknisk forskning och utveckling för försvaret samt för den militära och civila flygindustrin för totalt ca 80 miljoner kr per år, av vilket 70 miljoner utgörs av intäktsfinansierad uppdragsforskning. Militärhögskolan (MHS) bedriver militär för 2 grundforskning miljoner kr per år. Civilförsvarsstyrelsen (CFS) bedriver tillämpad forskning inom område människa-miljö och skyddsteknik för 4,6 sammanlagt miljoner kr under 1984/85. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (BN) bedriver tillämpad forskning om masskommunikation, och propaganda psykologisk krigföring för ca 1 miljon kr om året.

Totalt beräknas 1984/85 den som utförs vid dessa försvarsforskning, institutioner och som finansieras över till ca försvarsbudgeten, uppgå 35 miljoner kr.

6.4¶Försvarsindustrins FoU

Av den totala försvarsinriktade FoU-verksamheten i som Sverige, 1983/84 uppskattas till ett värde av 2,5 svarar miljarder kr, försvarsindustrin för en del. övervägande

I FMVs årliga statistik över till leverantörer särredovisas betalningar sedan budgetåret 1978/79 för FoU. Statistiken avser utgifterna betalningar till de företag och som utför FoU för det myndigheter svenska försvaret av FMV. I tabell 6.2 redovisas FMVs på uppdrag totala FoU-betalningar till och från 1978/79 och företag myndigheter framåt. De slutliga för 1983/84 har därvid inte varit uppgifterna tillgängliga, varför redovisningen endast sträcker fram till och sig med 1982/83.

Tabell 6.2 FMV betalningar för FoU 1978/79 - 1982/83. Miljoner kr.

Källa: Försvarets materielverk.

FMVs totala betalningar för FoU således under

uppgick budgetåret

1982/83 till 1 134 miljoner kr, en ökning med ca 450 miljoner kr jämfört med året innan. Denna ökning beror främst på att de första

utbetalningarna för utveckling av flygplanet JAS 39 Gripen gjordes

under 1982/83. För budgetåret 1983/84 för detta ändamål i

anslogs försvarsbudgeten 1,7 miljarder kr och för 1984/185 2,0 miljarder

kr.

FMVs betalningar gäller nästan uteslutande varor och tjänster som

finansieras över de budgetanslag för forskning och utveckling, som

avser de tre försvarsgrenarna, dvs armén, marinen och

flygvapnet.

En obetydlig del av den FoU som FMV ut industrin över

lägger på går budgetanslaget för gemensam försvarsforskning. Det gäller bl a icke

projektanknutet FoU-stöd till försvarsindustrin. I tabell 6.3 redovisas

den procentuella fördelningen av FoU-betalningarna mellan armén,

marinen, flygvapnet och gemensam försvarsforskning.

Tre fjärdedelar av den FoU, som FMV beställer hos försvarsindustrin och andra leverantörer för det svenska försvarets räkning

gäller

således flygvapnets område. Ca 15 ä 20 procent avser FoU för armén medan omkring 10 procent avser marinen. Bara någon enstaka procent går till gemensam försvarsforskning, som ju i huvudsak finansieras över direkta anslag till bl a FOA och bara till en mindre del går via FMV.

Tabell 6.3 FMV betalningar för FoU 1978/79 - 1982/83 fördelade på anslag. Procentuella andelar.

1978/79 1979/80 1980/81 1981/82 1982/83

Gemensam försvarsforskning 1 1 2 2 1

Summa 100 100 100 100 100 Källa: Försvarets materielverk.

Den forskning och utveckling som FMV lägger ut på olika

leverantörer för försvarets räkning kan fördelas på fyra olika

kategorier. En fördelning av betalningarna överstigande 1 miljon kr

har gjorts med utgångspunkt från FMVs statistik för 1981/82.

Enligt

dessa beräkningar gick 84 procent av FMVs betalningar för FoU till den svenska försvarsindustrin, som den definierats i kapitel 4. Verksamheten utgörs i huvudsak av projektanknutet

utvecklingsar-

bete, som led i försvarets materielanskaffning. Under samma år gick 7 procent av FMVs FoU-betalningar till andra svenska företag än de som räknas till försvarsindustrin. Det gäller framför allt betalningar för konsulttjänster av olika slag och för utrustning. En mindre del av dessa betalningar avser i praktiken import, som sker via svenska agenter. FMV beställer vidare FoU-tjänster av andra svenska myndigheter, tex flygtekniska försöksanstalten (FFA). Vissa FoU-tjänster utförs för FMV inom försvaret, bl a vid verkstäderna ute vid förbanden. Betalningarna för denna FoU vid olika myndigheter, som huvudsakligen utgörs av provningsverksamhet, svarade 1981/82 för 6 procent av FMVs totala FoU-betalningar. Resterande 3 procent utgjordes av betalningar till utländska företag och myndigheter. Denna del avser, liksom betalningarna till den svenska försvarsindustrin, främst

projektbunden utveckling i direkt samband med anskaffning av

materiel. Den reella utländska andelen av FoUn är emellertid högre, eftersom en stor del av betalningarna till bl a IG JAS - som här ingår i försvarsindustrins andel - avser FoU som industrin lägger ut på utländska företag.

Sedan budgetåret 1978/79 redovisar FMV betalningarna på ett sådant sätt, att det går att särskilja storleken på de betalningar som avser FoU för respektive företag från de betalningar som avser materielanskaffning. I tabell 6.4 redovisas de FoU-betalningar som sedan dess gjorts till den svenska försvarsindustrin. Under 1982/83 betalade FMV ut totalt 882 miljoner kr för FoU till

försvarsindustrin. Det innebar en kraftig ökning jämfört med året

nästan en i förklaras -

innan, fördubbling löpande priser. Ökningen som tidigare nämnts - av igångsättandet av utvecklingen av flygplanet JAS 39 Gripen. Utbetalningen till industrigruppen IG JAS - det

samarbetsbolag som Ericsson, FFV, Saab-Scania och Volvo Flygmotor bildat för - till 505 kr.

projektet uppgick miljoner

Av tabell 6.3 framgick, att omkring tre fjärdedelar av FMVs

utbetalningar för FoU avsåg tjänster för flygvapnets räkning. Detta avspeglar sig också i fördelningen mellan företagen i försvarsindu-

strin. Saab-Scania och ERA dominerar och svarade under periodens första år för tillsammans över hälften av försvarsindustrins FoU för

Tabell 6.4 FMV betalningar till den svenska försvarsindustrin för FoU 1978/79 - 1982/83. Miljoner kr.

industrin

Källa: Försvarets materielverk. Anm.: För definitioner av vad som ovan avses med försvarsindustri inom koncernerna Bofors, ERA, FFV och Saab-Scania, se kommentarer till tabell 4.1, sid 88.

det svenska försvaret. Utan att ha tillgång till någon fördelning av betalningen till IG JAS mellan de olika företag som ingår i

kan man anta att Saab-Scania och ERA svarar för

företagsgruppen,

en stor del av det FoU-arbete som betalningen till JAS-gruppen avser. En del av de FoU-medel som tillförs IG JAS avser

betydande

emellertid FoU som företagen lägger ut på olika underleverantörer, bl a utländska försvarsindustrier.

I bör det bl a påpekas, att betalningarna för den FoU som

övrigt

utförs inom vad stridsfordon under senare år till stor

Hägglunds gäller del gjorts till HB Utveckling, det samarbetsbolag som Hägglunds har

tillsammans med Bofors. Betalningarna till HB Utveckling torde i huvudsak avse FoU som sker vid Hägglunds. Betalningarna till SBMC - det som Saab-Scania och Bofors har på

samarbetsbolag

robotsidan - torde till del avse FoU inom Saab-

övervägande

Scania.

FMVs statistik ger bara information om den FoU som utförs för det svenska försvarets räkning. Härtill kommer sådan militärt inriktad FoU, som industrin finansierar på egen hand eller utför åt andra

uppdragsgivare, som t ex försvarsindustrier eller försvarsmyndighe-

ter i andra länder. exakt om storleken av denna FoU i

Någon uppgift

försvarsindustrin, som inte finansieras av det svenska försvaret, finns inte att få. En grov gjord för budgetåret 1983/84 på basis

uppskattning

av informationer från försvarsindustrin anger en storlek på omkring

500 miljoner kr.

Totalt skulle således den militära FoU-verksamheten inom försvarsindustrin uppgå till ca 1,4 miljarder kr. Ca 5 000 anställda i försvarsindustrin beräknas vara sysselsatta med FoU. Genom att betydande svårigheter finns att avgränsa FoU från annan verksamhet i industrin, måste emellertid om dess -

varje uppskattning omfattning

i miljarder kr eller antal - anses vara osäker.

sysselsatta mycket

6.5 - ett

Materielutveckling exempel

Anskaffningen av försvarsmateriel kännetecknas av en

generellt

fortlöpande samverkan mellan överbefälhavaren,

försvarsgrenssta-

berna, försvarets materielverk och industrin. De militära myndigheterna definierar operativa och ekonomiska

uppgifter, prestandakrav

ramar för ny materiel och på denna gör industrin s k

grund förprojektstudier, där de tekniska möjligheterna att uppfylla kraven

undersöks. På detta sätt får försvarsindustrin tidigt en uppfattning om försvarets behov av ny materiel.

Som exempel på hur ett modernt vapensystem kommer till i det svenska försvaret belyses i det följande hur

luftvärnsrobotsystemet

RBS 70 har utvecklats. Robotsystem 70 bildar för närvarande stommen i den svenska arméns luftväm. Systemet skall - i sin grundversion - kunna bekämpa såväl snabba som

attackflygplan luftlandsättningsfarkoster och attackhelikoptrar på upptill 5 km

avstånd. Robotens styrsystem utnyttjar en

optisk ledstråleprincip

med laser. Systemet anses enkelt att hantera i fält och därför

passa för

en vämpliktsarmé.

Militära studier i slutet av 1960-talet indikerade påtagliga behov av

förnyelse av de rörliga arméförbandens luftvärnsskydd. De äldre systemen ansågs otillräckliga mot de snabba attackflygplan, moderna

vapen och den avancerade teleteknik som NATO och Warszawapakten skaffat sig. Exempelvis studerade arméstaben ett markstridsskede efter det att huvuddelen av det svenska luftförsvarsflyget slagits ut. Det bedömdes att en angripare under dessa förhållanden praktiskt taget obehindrat skulle kunna använda sitt snabba attackflyg mot de svenska arméstridskrafterna. Det fanns sålunda ett starkt behov inom försvaret av att modernisera arméluftvärnet genom att ersätta

gammal materiel med dåliga verkansmöjligheter.

Svensk och utländsk försvarsindustri tillverkade vid denna tid en rad olika typer av kanon- och Flertalet av dessa var

robotsystem.

förhållandevis väl kända av det svenska försvaret

genom tidigare

studier och prov. Ett genomgående problem för försvaret var dock att skapa ett luftvärnsskydd, som inom ekonomiska ramar kunde

rimliga

tillgodose de militära kraven.

och utveckling (FoU) 153

Forskning

för vilken effekt, som kan uppnås med ett vapensystem,

Avgörande

- kan fås att

är bl a hur väl funktionskedjan spaning eldledning

Här inom elektronik och optik en stor roll.

fungera. spelar kunskaper

I slutet av 1950-talet i flera länder en snabb utveckling av

påbörjades

vilket skulle visa få stort på spanings- och

optisk teknik, sig inflytande

Centrala områden var infra-

eldledningsfunktionernas utformning.

röd-tekniken och den i av 1960-talet uppfunna lasern.

början

Det svenska försvaret FOA dessa tenden-

uppmärksammade genom

ser och forskningssatsningar för att bygga upp sin gjorde långsiktiga

Bl a laserns för precisionsmätning-

kompetens. möjliga tillämpningar

ar av avstånd och för kommunikation tillmättes betydelse.

En för RBS 70-systemets tillkomst var de möjligheter

utgångspunkt

det infonnationstekniska området, som man genom de ovan-

på

nämnda kunde urskilja. En annan utgångs-

forskningsinsatserna

var de taktiska och stridstekniska krav, som fonnulerats

punkt

från studier vid arméstaben. Från industrin

utgående genomförda

fanns därvid också ett bla från Bofors, som ville

egenintresse,

sin traditionella av kanoner med produkter

komplettera produktion

inom robotområdet.

År 1967 initierades ett studie- och vid industrin och

utredningsskede

vid försvaret. Industrin utarbetade olika till lösningar, som

förslag

och värderades i arméns studieorganisation. I detta

granskades

arbete medverkade tekniker och forskare från FMV och FOA. På detta sätt ett stort antal med kanoner och

prövades systemidéer

robotar av olika framstod inom försvaret

prestandaklasser. Tidigt

fördelarna i stort antal med lätta system, som skulle kunna uppträda ledde fram till en begäran att lägga utspridda över ytan. Studiearbetet ut ett till Bofors, vilket beviljades av regeringen

utvecklingsuppdrag

1969.

Parallellt med fortsatte studierna inom försvaret,

utvecklingsarbetet nu med på dels en prövning av RBS 70-systemets betydelse inriktning

i ett vidare dels en uppföljning av den

luftförsvarssammanhang,

av RBS 70 med till bl a alternativ

gjorda värderingen hänsyn möjliga

för Det senare aktualiserades av bl a tekniska problem

anskaffning.

och som inträffade under utvecklingsarbetets

kostnadsfördyringar

I dessa studier kunde emellertid RBS 70 - försvarets och

gång. enligt

- hävda väl. Den övergripande luftför-

regeringens bedömningar sig

ut i en rekommendation, som innebar att

svarsanalysen mynnade

skulle bilda stommen i ett luftvärnsskydd för

systemet yttäckande

arméns fältförband.

Litteratur

Budgetpropositionen 1983. 1982/83: Försvarsdepartementet, prop

100, Bilaga 6.

Budgetpropositionen 1984. Försvarsdepartementet, 1983/84:

prop 100, Bilaga 6. Om forskning. 1983/84:107.

Regeringens proposition

Om det militära försvarets fortsatta mm.

utveckling Regeringens

proposition 1983/84: 112. Information om svensk militär FoU. till FNs om

Bidrag expertstudie

militär forskning och FOA 1984-03-19.

utveckling,

Statistiska Meddelanden U 1979:25, U 1983:31 U 1983:27, och U 1983:33. Forskningsstatistik, officiella statistik. Statis-

Sveriges tiska centralbyrån.

7 Försvarets roll i samhällsekonomin

7.1¶Inledning

Av statens samlade faller ungefär åtta procent på försvaret.

utgifter

Dessutom i inom en områden av

görs insatser försvarssyfte mängd

samhället ett sätt som inte alltid i statsbudgeten. Inte

på avspeglas

minst sker detta basis av Försvaret är

på tvingande lagstiftning.

således i kraft av sin storlek en betydande sektor i samhällsekonomin.

Intresset för dess samhällsekonomiska roll motiveras emellertid inte bara av försvarskostnadernas storlek. Det motiveras i hög grad även av det sätt vilket de är fördelade. Av statens samlade utgifter är

på

andelen Räknat samma sätt är

konsumtionsutgifter ca 20 procent. på

motsvarande andel för försvaret Med motiveringen att ca 65 procent. av försvarets investeringar saknar civil användning, merparten räknas i emellertid försvarets konsumtions-

nationalräkenskaperna

tar försvaret i anspråk mer än 20 andel till över 90 procent. Samtidigt

av de till forskning och utveckling. procent offentliga anslagen

Utöver att försvarets totala resursanvändning blir det

kartlägga

därför ett led i av försvarets samhällsekonomiska

naturligt analysen

roll att söka dess inverkan på tillväxten i samhällsekono-

belysa

min.

i de avsnitten är att så långt som möjligt

Tillvägagångssättet följande

söka kvantifiera och värdera den totala mängd resurser som försvaret - direkt såväl som indirekt - och ställa detta mot de

tar i anspråk

som redovisas i Det innebär att först

utgiftsposter statsbudgeten.

med avseende på vilka som avser

granska budgetens utgiftsposter

försvaret. Problem är härmed, eftersom försvarets

förknippade

innehåller som inte i samtliga fall kan anses

budget utgiftsposter

försvarskostnader. Samtidigt återfinns sådana på

utgöra egentliga andra håll i statsbudgeten.

Det andra är att med avseende på i vilken

steget granska utgifterna

det är om en faktisk statsfinansiell belastning. Det

utsträckning fråga

156 Försvarets roll i samhällsekonomin

tredje steget är att söka identifiera och, om värdera de

möjligt,

resurser som används i utan att

försvarssyfte statsbudgeten belastas.

Därefter följer en av försvarets inverkan samhällsekono-

analys på

mins tillväxt.

Det bör framhållas att försvaret inom verksamheter som sig rymmer inte låter sig kvantifieras och att försvaret har effekter på samhällsekonomin som inte kan

preciseras siffennässigt. I sådana fall anförs

sakförhållanden och diskuteras de mekanismer som äri funktion. I de fall relevant siffermaterial finns det tillsammans

tillgängligt, återges

med kommentarer.

Ett konkret och i sig upplysande mått försvarets relativa på storlek i samhällsekonomin är den totala som försvaret

sysselsättning genere-

rar. Den behandlas därför i ett särskilt avsnitt.

Inledningsvis ges en kortfattad översikt av hur resurser fördelas till olika sektorer i samhällsekonomin i allmänhet och till försvaret i synnerhet. I samband därmed berörs i

försvarsutgifternas utveckling Sverige under efterkrigstiden.

Framställningen bygger till stora delar av på tidigare analyser

försvarets samhällsekonomiska kostnader. Den första studien utfördes av Lars Werin av 1964 års

på uppdrag försvarskostnadsutredning

och redovisas i till dess betänkande 1968:2. ”Ekono-

bihang (SOU

misystem för försvaret - Försvarets samhällsekonomiska kostna-

der”).

Ingemar Ståhl, då verksam vid en

försvarsdepartementet, gjorde

studie 1968 som av Institutet

publicerades Utrikespolitiska (”F6rsva-

rets samhällsekonomiska Bulletin

kostnader, Strategisk nr 6, 1968).

Den senast utfördes av dåvarande

gjorda analysen departementssekreteraren vid finansdepartementet, av Åke Hjalmarsson, på uppdrag

1970 års som refererade den i sitt

försvarsutredning betänkande

(SOU 1972:4). Arbetet publicerades även i Kungl. Krigsvetenskaps-

akademins Handlingar och Tidskrift 1973 i samhälls-

(Försvaret ekon0min”).

Försvarsutredningarna därefter har inte låtit utföra särskild

någon

studie om de samhällsekonomiska kostnaderna av försvaret. Men 1974 års i sitt betänkande

försvarsutredning ägnade (SOU 1976:5)

ämnet relativt stor uppmärksamhet. Den senaste

försvarsutredning-

en var inte lika (1978 års) utförlig, men även ett av dess betänkanden (SOU 1979:42) innehåller ett kortare avsnitt i ämnet.

De refererade studierna har haft delvis andra än

syften den

föreliggande i och med att de i den

utgjort underlag löpande

Försvarets roll i samhällsekonomin 157

Framställningen här är mer översiktlig och försvarsplaneringen.

är också något annorlunda. De principiella resone-

tyngdpunkten

och slutsatserna stämmer dock väl överens med tidigare mangen studiers.

7.2¶Allmän och

bakgrund utgångspunkter

Den maximala mängden varor och tjänster, som kan produceras i samhället, bestäms av resurser i form av natur-

mängden tillgängliga

och arbetskraft samt dess kunnande och skicklig-

kapitaltillgångar,

het. Det samhällsekonomiska problemet är att

grundläggande

fördela resurserna så att den mängd av olika varor och tjänster som är den som största möjliga välfärd för

produceras mängd ger människorna i samhället (”optimal” resursfördelning).

I en förenklad modell över ekonomin styrs fördelningen av resurser marknadsmekanismerna ytterst av människors önskemål. I genom

av ett komplext samspel mellan verkligheten styrs fördelningen

dessas önskemål och andra, yttre faktorer, som t ex politiska. Även om önskemålen vore allenarådande också i verkligheten, så vore det inte att fördelningen av resurser stämde överens med den

givet

möjliga välfärd för alla människor. Ett fördelning som gav största skäl är att det finns varor och tjänster för vilka

(bland många andra) de sedvanliga marknadsprinciperna inte fungerar. Detta gäller

exempelvis försvarstjänster.

utmärks bl a av att de inte kan göras tillgängliga i

Försvarstjänster

olika för olika människor. Marknadsmekanismen måste i ett

mängd

sådant fall ersättas av form av gemensamt beslutsfattande. I

någon

Sverige är det den parlamentariska demokratin som träder in och det är genom den politiska processen som resurstilldelningen då styrs.

Försvarsutgifternas utveckling

Som berörts i början av kapitel 3 är besluten om hur mycket resurser som tilldelas försvaret ytterst grundade på säkerhetspolitiska bedömsom bl a görs i de återkommande parlamentariska försvars-

ningar, Om det säkerhetspolitiska läget och de politiska utredningarna.

i vore stabila över tiden, skulle

värderingarna försvarsfrågan

resurser som avsattes för försvarsändamål teoretiskt sett

mängden

inte variera i takt med förändringarna i de allmänekonomiska

förutsättningarna för den offentliga sektorn. I en sådan hypotetisk

situation skulle försvarets bara behöva anpassas till

resurstilldelning de gällande säkerhetspolitiska målen. I praktiken sker emellertid

158 Försvarets roll i samhällsekonomin

resurstilldelningen genom ett samspel och en växelverkan mellan

förändringar i de säkerhetspolitiska och de ekonobedömningarna miska förutsättningarna. under efter- Försvarsutgifternas utveckling

krigstiden illustrerar detta.

Det framgår av figur 7.1 att de totala - om än med

försvarsutgifterna

större variationer och i minskande - i stora har

grad drag följt

ökningen i BNP. Den skillnad i ökningstakt som finns framför

gäller

allt efter 1972 års försvarsbeslut, som innebar en förändrad säkerhetspolitisk bedömning och ett därav föranlett markerat trendbrott i försvarsutgifternas ökning. Trendbrottet är starkast markerat beträffande det militära försvarets utgifter. I fasta var dessa år 1982

priser

lägre än tio år tidigare. av de totala

Ökningen försvarsutgifterna

under 1970-talet beror på att det ekonomiska försvaret fick

kraftigt

ökade anslag, främst för inom

beredskapsförsörjningen energiområ-

det. Till följd av detta sjönk det militära försvarets andel av totalförsvaret från ca 95 till ca 85 procent.

lndex

År

: : T Å

1952 1960 65 70 75 áo §3

_ BNP till morknodspris i 1980 års priser (enligt SCB)

._...___.._. Militöro försvarets utgifter (i procent av BNP enligt

SIPRI örsböcker 1976 och 1983) Figur 7.1 Utvecklingen

Totalförsvarets utgifter (uppdelning militört resp. av BNP och försvarsut-

gifter 1950-1983. Index totolförsvorsutgifter enligt budgetpropositioner och

1950 = 100. finonsdeportementets öndomålsgruppering.)

Försvarets roll i samhällsekonomin 159

Att utveckling ligger så nära BNPs utveckling försvarsutgifternas

att det sannolikt finns ett visst inslag av schablonmässighet vid

speglar

statsmakternas årliga beslut om fördelning av resurser. Det speglar emellertid också —- och i detta betänkande det viktigare - förhållandet, att i omvärlden har inneburit att Sverige ansett

kapprustningen

att successivt ut sitt försvar för att uppfylla sina

sig tvunget bygga säkerhetspolitiska mål.

Av diagrammet framgår även vanskligheten av att bedöma försvarets omfattning utifrån försvarsutgifternas andel av BNP. Under perio-

den 1954 - 1984 sjönk det militära försvarets andel av BNP från 4,9 till 3,1 procent. Samtidigt ökade emellertid militärutgifterna från ca 11 till ca 17 miljarder kr, räknade i 1980 års priser, vilket är en ökning med över 70 procent. Det innebär att det militära försvaret under hela ökat i en större omfattning än vad som

perioden betydligt framgår av den procentuella BNP-andelens förändring.

Försvarsutgifterna i statsbudgeten

Utgifterna för försvarsändamål redovisas i de olika budgetpropositionerna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Den alldeles delen, eller ca 90 procent, redovisas över

övervägande

försvarsdepartementets huvudtitel. De utgifter som redovisas över andra departements huvudtitlar är t ex industri- och jordbruksdepartementens kostnader för beredskapslagring av vissa varor, justitie-

utgifter för bl a Säkerhetspolisen och civildepartedepartementets

mentets utgifter för länsstyrelsernas och kommunernas civilförsvars-

planering och skyddsrumsverksamhet.

Tabell 7.1 visar de samlade utgifterna för Sveriges totalförsvar som

det definieras i statsbudgeten. Utgifterna avser budgetåret 1984/85

och är fördelade på totalförsvarets olika delar.

i tabell 7.1 ger emellertid inte ett fullständigt svar på frågan

Beloppen

hur mycket resurser som försvaret tar i anspråk. Det är flera skäl till detta. mellan försvarsutgifter och

Statsbudgetens gränsdragning

andra är inte alltid Det tex utgifter för

utgifter självklar. gäller som faller på länsstyrelser och andra myndigheter och som beredskap

Tabell 7.1 Féirsvarsutgiftema budgetåret 1984/85, miljoner kr

Militärt Civil- Ekonomiskt Övrigt total- Summa försvar försvar försvar försvar

21 186 1 083 2 483 500 25 252

Källor: Prop. 1984/85:l00, bilaga 6; Prop. 1984/85:112.

160 Försvarets roll i samhällsekonomin

bestrids över respektive Precisionen i

myndighets anslag. uppdel-

ningen av anslagen mellan försvaret och ordinarie

myndigheternas

verksamhet torde variera mellan och mellan olika

myndigheterna

år.

Verksamheten vid statens försvarshistoriska museer och

krigsarki-

vet, som bekostas över är att det

försvarsbudgeten, exempel på

förekommer verksamheter inom försvaret som man inte i första hand förknippar med försvar. Statens är en

räddningstjänst exempel på

verksamhet, som visserligen har klara till försvaret och

kopplingar

därför lyder under men som i fred har

försvarsdepartementet,

huvudsakligen civila arbetsuppgifter och därför inte räknas in i försvarets budget.

Kostnaderna för landets är inte i tabell

FN-styrkor medtagna 7.1,

vilket är rimligt eftersom de inte avser landets försvar. Det kan

ju

emellertid nämnas, att sådana räknas in i lands

utgifter respektive

militära utgifter enligt det som av FN .

redovisningssystem tillämpas

Försvarsutgifternas faktiska statsfinanserna

belastning på

Förutom problemet att med från en verksamhets art

utgångspunkt

bestämma dess eventuella finns

försvarstillhörighet, det övervägan-

den av mer natur av försvarets

principiell att göra vid en analys

resursanvändning. Dessa överväganden ska här kortfattat beröras med utgångspunkt från distinktionen mellan

budgetmässiga utgifter

respektive statsfinansiell belastning.

Med statsfinansiell menas till andra sam-

belastning utbetalningar

hällssektorer än den eller uteblivna från andra

statliga inbetalningar

sektorer. Budgetens bild av den anslagsposter ger en missvisande statsfinansiella belastningen av flera skäl. Där finns t ex som

anslag

inte innebär Detta rör i första hand de räntor

några utbetalningar. på

en knapp miljard kr, som debiteras av

beredskapslagren olja och

andra varor. Dessa räntor inkomstsida

uppträder på statsbudgetens

och belastar således inte statsfinanserna totalt sett. En mer

kompli-

cerad fråga är den om indirekta skatter.

Utgifterna för inköp av de varor och som försvaret förbrukar

tjänster

inkluderar alla skatter och som varorna och är

avgifter, tjänsterna

belagda med. Beträffande skatter att dessa kan ha två

gäller generellt

syften; dels att tillföra statskassan dvs ett

ytterligare betalningsmedel,

fiskalt syfte, dels att ändra mellan olika varor och

prisrelationema

tjänster för att därigenom hur samhällets resurser påverka fördelas,

dvs ett resursallokeringssyfte.

Försvarets roll i samhällsekonomin 161

Om det resursfördelande syftet dominerar, måste skatten räknas med i kalkylen över den faktiska belastningen på statsfinanserna, eftersom skatten i ett sådant fall ingår i värdet av den resurs som är belagd med skatten. I detta fall måste skatten betraktas som en del av utbetalningen från statssektorn till en annan samhällssektor. Det senare kan anses gälla såväl de skatter och avgifter som utgår på resursen arbetskraft, som de punktskatter som utgår på olika varor som tex olja och bensin. Om däremot det fiskala syftet kan anses dominera, som t ex beträffande mervärdeskatten, är det inte lika självklart att skatten skall räknas med i kalkylen. Det kan då hävdas, att någon

från statssektorn till någon annan sektor inte sker.

nettoutbetalning

Å den andra sidan kan det hävdas, att skatten i detta fall representerar en alternativkostnad för statssektorn. Om statssektorn inte efterfrågade varan i fråga, skulle skatt flyta in till statskassan. Genom att staten konsumerar varan går den således miste om denna skatteintäkt. Denna mistade skatteintäkt kan anses representera en faktisk statsfinansiell belastning. Försvaret erlägger ca 750 miljoner kr i mervärdeskatt. Genom att bl a försvarsmateriel är undantaget från mervärdeskatteplikt, är detta en

jämförelsevis låg andel av anslagna budgetmedel.‘ Vore försvars-

materiel med mervärdeskatt, skulle försvarsbudgeten behöva

belagt

tillföras ytterligare ca 1,5 miljarder kr. Huruvida detta skulle öka den statsfinansiella belastningen beror på vilket av de två synsätten som väljs. Om man väljer att betrakta mistad mervärdeskatt som faktisk belastning på statsfinanserna, skulle man behöva räkna upp budgetens belopp med samma summa, dvs 1,5 miljard kr för att erhålla försvarets statsfinansiella belastning. Oavsett vilket synsätt som väljs när det gäller faktisk belastning på statsfinanserna, skulle mervärdeskatt på krigsmateriel innebära att

försvarsbudgetens jämförbarhet med andra offentliga sektorer

ökade, eftersom motsvarande undantag från skatteplikt inte förekommer inom andra sektorer.

Listan över utgiftsposter i statsbudgeten som skulle kunna justeras i

enlighet med de principer som har diskuterats ovan skulle kunna göras längre. Diskussionen här har främst syftat till att visa att försvarsutgifter ingalunda är en odiskutabel storhet, utan något som omgärdas av osäkerhet och mer eller mindre godtyckliga antaganden.

I fortsättningen skall perspektivet vidgas till att omfatta de samhälls-

ekonomiska aspekterna på försvarsbudgeten. I samband därmed

162 Försvarets roll i samhällsekonomin

finns det anledning att återkomma till flera av de som ovan har

frågor

berörts.

Begreppet samhällsekonomiska kostnader

Resurser avsätts i samhället till försvar därför att man har beslutat att på detta sätt värna om landets säkerhet. Om resurserna i stället användes för andra ändamål skulle ett annat

produktionsvärde

uppstå. Med försvarets samhällsekonomiska kostnad avses detta andra produktionsvärde. skulle de kunna

Exempelvis värnpliktiga

bidra till den allmänna produktionen av varor och i samhället

tjänster

och därmed bidra till en totalt sett Försvarets

högre produktion.

resursanvändning är således en eftersom denna andra

uppoffring,

produktion bortfaller.

Förutsättningen för att resurserna i samhället skall kunna fördelas optimalt är att det råder klarhet om hur resurser som

mycket

egentligen satsas för olika ändamål. Genom att försvarets resursanvändning inte till fullo speglas i av

statsbudgetens redovisning

försvarsutgifter, finns det således skäl att försöka beräkna försvarets samhällsekonomiska kostnad.

Om det vore så att försvaret betalade rådande för de

marknadspris

resurser man tar i så skulle

anspråk, budgeten ge ett någorlunda

korrekt mått på försvarets samhällsekonomiska kostnad. Vissa skillnader skulle emellertid kvarstå. Rådande

marknadspris speglar

inte alltid, och kanske to m sällan, det samhällsekonomiska värdet av resurser. Det beror på att oftast inte inkluderar

marknadspriser

kostnader för tex miljöeffekter. Vid

monopolprissättning uppstår

också en sådan skillnad mellan och det samhällsekonomiska

priset

värdet.

Även när man, som i det antar att rådande

följande, marknadspris

speglar det samhällsekonomiska värdet av olika resurser,

föreligger

skillnader mellan de utgifter som i och

registreras statsbudgeten

försvarets samhällsekonomiska kostnader. Detta samman

hänger

dels med de berörda avgränsningsproblemen, dels med att försvaret inte alltid betalar fullt för de resurser som tas i I

marknadpris anspråk.

vissa fall tas resurser i anspråk för åtgärder i med

försvarssyfte hjälp

av lagbestämmelser. Kostnaderna för sådana inte till

åtgärder speglas fullo i statsbudgeten.

Det rådande marknadspriset kan som nämnts endast som ett

tjäna

ungefärligt mått vid beräkningen av den samhällsekonomiska kostnaden. Förutom de nämnda fallen är det inte heller ett korrekt mått i de fall samhällsekonomin befinner i obalans och vissa resurser inte

sig

till fullo I en sådan situation skulle

utnyttjas. marknadspriserna

Försvarets roll i samhällsekonomin 163

förändras, om resurser flyttades över från en sektor till en annan. Problemet är särskilt framträdande när det gäller värdering av arbetskraft i ett då arbetslöshet råder. Som kommer att framgå i

läge

det har detta stor effekt bl a på bedömningen av

följande

värnpliktssystemets samhällsekonomiska kostnader.

I det behandlas först de samhällsekonomiska kostnaderna i

följande

ett (avsnitt 7.3) och därefter i ett mer

kortsiktigt tidsperspektiv

långsiktigt (avsnitt 7.4). Med den första ansatsen studeras vad det kostar samhället att upprätthålla försvaret ytterligare ett år och med den senare vad det kostar samhället att upprätthålla försvaret över en

längre tidsperiod. Tillsammans kan de i enlighet med föregående

resonemang betraktas som ett mått på den uppoffring samhället är

att göra för att med det rådande försvaret värna om sin

villigt

säkerhet.

7.3¶Försvarets samhällsekonomiska kostnader

Utgifterna för försvarsändamål ett visst år kan sägas vara de utgifter samhället tar på sig för att upprätthålla det försvar man har ”ärvt” från år. Även om skulle skilja sig stort mellan två

tidigare utgifterna

år, skulle inte försvarets kapacitet ändras mer än marginellt.

består av materiel och den

Försvarskapaciteten ju huvudsakligen

och som finns inövad hos personalen. Sökte man

kunskap förmåga

förhållandet mellan försvarets kapacitet och dess samhälls-

kalkylera

ekonomiska kostnad ett bestämt år, skulle man därför möta

att om budgetens utgifter så att de bättre

problemet periodisera

svarade mot försvarets kapacitet det bestämda året. En sådan ansats kan vara inom I detta sammanhang kan

befogad försvarsplaneringen.

emellertid bortses från detta problem, eftersom intresset för försvarets samhällsekonomiska kostnader här är mer principiellt betingat. Till för detta avsnitt tas uppgifterna i tabell 7.1.

utgångspunkt

Avsnittet delas in i militärt försvar, civilförsvar och ekonomiskt försvar.

Militärt försvar

Utgifterna för det militära försvaret beräknas enligt budgeten för 1984/85 (tabell 7.1) uppgå till 21 186 miljoner kr. För att beräkna den samhällsekonomiska kostnaden måste beloppet justeras med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna för ett stort antal faktorer. Som nämnts i inledningen kan inte alla av dessa omvandlas till belopp. I de följande avsnitten diskuteras emellertid alla de faktorer

164 Försvarets roll i samhällsekonomin

och förhållanden, där det finns skäl att räkna med en skillnad mellan budgetens utgiftsposter och de samhällsekonomiska kostnaderna.

Värnpliktiga

Den kanske klaraste skillnaden mellan redovisade och samhällsekonomiska försvarskostnader föreligger beträffande av de

utnyttjandet

värnpliktiga. Antalet personer i grundutbildning 1984/85 beräknas till ca 48 000 och antalet som till ca

genomgår repetitionsutbildning

100 000. Antalet beräknas till 14,2

tjänstgöringsdagar uppgå miljoner

vilket motsvarar ca 39 000 manår i arbetslivet. 4 000 av dessa avser

repetitionsutbildningen. Utbetalade ersättningar inte i specificeras budgeten, men kan på grundval av tidigare års förhållanden

uppskattas till ca 900 miljoner kr. De inkluderar

dagpenning, dagersättning, förplägnadsersättning, utbildningspremier och sociala

kostnader. Beloppet för är en

ersättningarna uppenbarligen kraftig

underskattning av den samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktssystemet. Vid en uppskattning av denna stöter man en rad

på problem av praktisk och principiell art. De av dem ska nu viktigaste

diskuteras.

Det som ska uppskattas är värdet av det som

produktionsbortfall

värnpliktssystemet medför. I princip har man då två Dels

problem.

att definiera produktionsbortfallet, dels att värdera det. I

praktiken

är de två så intimt till varandra att de behandlas i

kopplade lämpligen ett sammanhang.

Beträffande dem som genomgår repetitionsutbildning kan det

förutsättas, att de är ute i förvärvslivet vid tidpunkten för repetitionsutbildningen. Produktionsbortfallet kan därför antas motsvara de 4 000 manår som försvaret tar i för

anspråk repetitionsutbildning.

Värdet av produktionsbortfallet kan mätas olika sätt. Ett sätt är att

på

utgå från det värde som arbetskraften har i förvärvs-

genomsnittliga

livet, dvs lön inklusive skatter och sociala som

avgifter utgår på

lönekostnader. Att i sammanhanget inte räkna med skatter och sociala avgifter skulle ge ett resultat, eftersom det måste

felaktigt

förutsättas att arbetskraftens bidrag till produktionsvärdet motsvarar den totala kostnaden för arbetskraften. Ett annat sätt är att från

utgå det genomsnittliga s k förädlingsvärdet inom per sysselsatt närings-

livet. Detta mått på de anställdas till

bidrag produktionsvärdet

inkluderar den del av som fördelas andra än de

produktionsvärdet på

anställda, dvs stat, kommun och (i förekommande

fall) privata

kapitalägare. Det finns argument för och emot båda metoderna och i det följande redovisas därför två resultat.

Försvarets roll i samhällsekonomin 165

Beträffande dem som genomgår grundutbildning är det inte värdet av under värnpliktstiden som i första hand

produktionsbortfallet själva är intressant. Värnplikten förkortar den värnpliktiges arbetsperiod

och minskar- allt annat lika - hans livsinkomst. Det kan vara lämpligt - inte bara av praktiska skäl- att låta även detta produktionsbortfall av för arbetskraft alternativt

representeras genomsnittskostnaden förädlingsvärdet per sysselsatt.

Den lönekostnaden för heltidssysselsatt manlig genomsnittliga

arbetskraft 1984/85 inklusive för arbetsgivaravgifter och

påslaget

andra sociala kan basis av tidigare års lönekostnader och

avgifter på

med av träffade löneavtal uppskattas till storleksordningen

ledning

147 000 kr? Värdet av enligt denna metod

produktionsbortfallet

därmed till 000 x 147 000 =) 5 733 miljoner kr.

uppgår ungefär (39

Det sysselsatt kan för samma tid

genomsnittliga förädlingsvärdet per

till ca 181 000 kr? Produktionsbortfallets värde blir enligt

uppskattas

denna metod därmed 000 x 181 440 =) 7 076 miljoner kr. Den

(39

samhällsekonomiska kostnaden för värnpliktssystemet skulle då vara 733 - 900 =) 4 833 miljoner kr alternativt (7 076 - 900 =) 6 176

(5

kr än den i redovisade kostnaden.

miljoner högre budgeten

nu om det är att bortse från att det råder

Frågan uppstår rimligt

arbetslöshet i samhället. I princip är den samhällsekonomiska kostnaden ett kopplat till en kalkylmetod där faktiska

begrepp

mot en norm. Det finns emellertid starka skäl att

utgifter jämförs

diskutera och illustrera hur till den arbetslöshet som faktiskt

hänsyn

råder resultatet av Inte minst med hänsyn till att

påverkar kalkylen.

statsmakterna av hänsyn de senaste åren

just sysselsättningspolitiska

har kallat in 1 500 - 2 000 värnpliktiga per år utöver överbefälhavarens planer. (Om detta se även sid 177).

När arbetslösa tas i inom värnpliktssystemet bortfaller

anspråk

Samhället får tvärtom lägre kost-

uppenbarligen ingen produktion. nader att värnpliktsersâttningarna är lägre än arbetslöshets-

genom understödet. arbetslös är emellertid inte entydigt. Genom

Begreppet det batteri av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som reguljära

ett stort antal människor. Det är ibland

Sverige tillämpar sysselsätts

bl a vid internationella att räkna in dessa i

brukligt, jämförelser,

skaran av arbetslösa. Man använder då ofta begreppet real arbetslöshet för att det från den redovisade öppna arbetslösheten.

skilja

De är å andra sidan tillskapade

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

bl a för att bidra till i samhället. Detta sker dels direkt

produktionen

olika dels indirekt genom de olika

genom beredskapsarbeten, formerna av arbetsmarknadsutbildning. Den grundläggande idén

bakom dessa är, att marknadsmekanismerna inte fungerar

åtgärder

tillfredsställande och att samhället därför har anledning att vidta

166 Försvarets roll i samhällsekonomin

sådana åtgärder som uppväger bristerna hos marknadsmekanismerna.

Den redovisade öppna arbetslösheten för män var vid årsskiftet 1983/84 3,6 procent. För män i åldersgruppen 16 - 24 år var den 9,4 procent och för männen över 24 år 2,6 procent.

Samtidigt sysselsattes genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, arbetsträning

vid arbetsmarknadsinstitut m rn samt genom den s k

ungdomslagen

11,8 procent av de yngre männens totala arbetsstyrka om 330 000

personer. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för män i ålders-

gruppen över 24 år sysselsatte 2,1 procent av de 2

drygt miljonerna

sysselsatta männen i denna grupp.

Några uppgifter om de värnpliktigas arbetsförhållanden vid inryck-

ningen samlas inte in av vare militära eller civila Det

sig myndigheter.

saknas således underlag för en närmare av hur stor

uppskattning

andel av de värnpliktiga som skulle vara arbetslösa, om de inte

gjorde värnplikt.

Oavsett hur begreppet arbetslöshet definieras i detta

sammanhang,

vore det uppenbarligen fel att räkna som

samtliga värnpliktiga

arbetslösa, om de inte gjorde värnplikten. Det vore principiellt lika fel att räkna med över tiden oförändrad procentuell arbetslöshet.

Grundutbildningen omfattar nämligen 17 000 fler än de

personer män i åldersgruppen 16 - 24 år, som är som

idag registrerade arbetslösa. Att med någon rimlig noggrannhet hur uppskatta många

av de värnpliktiga som skulle vara arbetslösa, om de inte

gjorde

värnplikten, låter sig därför knappast göras. Men för att illustrera hur det påverkar resultatet av kalkylen över sam-

värnpliktssystemets

hällsekonomiska kostnader, kan man göra ett

räkneexempel.

Om det sålunda antas att en av fem värnpliktiga skulle vara arbetslös, innebär det att det ovan beräknade skulle vara

produktionsbortfallet

20 procent lägre. Vidare skulle, med hänsyn till utgifterna för arbetslöshetsunderstöd, den samhällsekonomiska kostnaden för

värnpliktssystemet behöva justeras nedåt med ytterligare några

tiotals miljoner kronor. Den samhällsekonomiska kostnaden

slutliga

för värnpliktssystemet skulle då bli ca 3,6 alternativt ca 4,7

miljarder

kronor högre än den i budgeten redovisade kostnaden.

I beräkningarna ovan har hänsyn inte tagits till alla de indirekta kopplingar, som finns mellan och det civila

värnpliktssystemet

samhället. Värnplikten kan t ex påverka de livsinkomst

värnpliktigas

på flera sätt. Ett sätt är genom valet av utbildning.

Värnplikten

inträffar vid en ålder då många snabbt önskar träda in i förvärvslivet. Kanske väljs därför en kortare som leder till en

utbildning, lägre

inkomst i framtiden än annars vore fallet. Effekter i andra

riktningen

Försvarets roll i samhällsekonomin 167

torde också finnas, t ex genom att vissa värnpliktiga får en utbildning under som direkt efter värnpliktstiden kan omsättas i

värnpliktstiden,

förvärvslivet. Ett exempel på detta är den motorutbildning som vissa värnpliktiga får. Även den träning i ledarskap som befälselever får kan utgöra en pluspost i kalkylen. Den framtida inkomsten kan vidare påverkas av olika psykologiska och sociala effekter som

värnplikten har.

För att göra en fullständig samhällsekonomisk kalkyl över försvarets värnpliktssystem skulle man också behöva ta hänsyn till de effekter,

som det civila samhället har på värnpliktsutbildningen. Exempelvis torde den förbättrade skolutbildningen medföra att värnpliktsutbild-

ningen kan hållas kortare och därmed innebära besparingar i

försvarsbudgeten. Man kan sannolikt även finna exempel på

förhållanden i det civila samhället som fördyrar värnpliktsutbildningen. Men som resonemangen ovan har visat, är dessa indirekta effekter både osäkra och omöjliga att värdera.

Eftersom det finns indirekta effekter i bägge riktningar, blir slutsatsen därför att de ovan beräknade beloppen kan tjäna som en

tillfredsställande uppskattning av gränsvärdena för värnpliktssyste-

mets samhällsekonomiska kostnader. En och den ersättning som

väsentlig aspekt på värnpliktssystemet, utgår till de värnpliktiga, är den som gäller inkomstfördelningen och beskattningen. Enligt beräkningarna ovan kan en person, som inte

behöver göra värnplikten, tjäna i genomsnitt ca 104 000 kr under inkomståret 1984/85. Av inkomsten skulle omkring 42 500 kr gå till direkt skatt, medan återstoden 61 500 kr skulle kunna användas för konsumtion. Under ett års värnpliktstjänstgöring erhålls

privat

förmåner till ett värde av omkring 20 000 kr. Skillnaden mätt i kronor för den enskilde uppgår sålunda i genomsnitt till 41 500 kr. finansieras således med en kombination av

Försvarsutgifterna generell beskattning och de tjänster in natura som de värnpliktiga utför. De som genomgår värnpliktsutbildning är varje år få i

förhållande till samtliga skattebetalare, men bär en förhållandevis stor del av försvarets samhällsekonomiska kostnader. Det kan vara intressant att detta förhållande med konsekvenserna av att

jämföra

hela kostnaden finansierades med generella skatter. Det skulle förutsätta att fick en marknadsmässig ersättning för sina

värnpliktiga

Gick man över till ett sådant system, med kravet att

försvarstjänster.

inte fick öka, skulle hela kollektivet av övriga

budgetunderskottet

skattebetalare behöva avstå från ytterligare ca 3,5 miljarder kr per år till de De själva skulle härav få betala

värnpliktiga. värnpliktiga

omkring 2,5 miljarder kr i skatt. De skulle då under alla år de har inkomster avstå från en del, för att under värnplikten kunna ha en

168 Försvarets roll i samhällsekonomin

inkomst och levnadsstandard som i huvudsak motsvarar den de har under andra år.

I ett med sådan s k att en viss del

värnpliktssystem kategoriklyvning,

av årskullarna inte skulle behöva

genomgå värnpliktstjänstgöring,

skulle det naturligtvis vara svårare att motivera förmåner till

lägre

dem som faktiskt gör än vad de som inte behöver

värnplikt, göra

någon värnplikt under samma tid har i inkomst.

Mark och

anläggningar

Försvaret förfogar över stora arealer mark och ett stort antal byggnader som produktionsmedel i sin verksamhet. Vid en samhällsekonomisk kalkyl är det i värdet av det

princip produktionsbidrag

som dessa produktionsmedel skulle kunna lämna i bästa alternativa användning som är intressant. Det får anses att arrenden

respektive

lokalhyror ger ett tillfredsställande mått på detta

produktionsbidrag.

Försvarets metoder för att redovisa sådana för

kapitalkostnader

utnyttjandet av marken och har skiftat över det

anläggningarna

senaste decenniet. För närvarande redovisas inte kostnad alls.

någon

Fortifikationsförvaltningen för register över innehavet av mark,

byggnader och andra anläggningar. Det värde som är där upptas baserat på vad man en i tiden betalade vid av

gång anskaffningen

marken och anläggningarna. Eftersom denna i de flesta

anskaffning

fall tillbaka

ligger mycket långt i tiden, kan anskaffningskostnaden

inte tas som utgångspunkt för en av

beräkning kapitalkostnaden.

Marken som försvaret består av totalt 405 000 hektar

utnyttjar (ha),

av vilka och enskilda. Försvarets 255 000 ha ägs av domänverket utnyttjande av den marken inkräktar inte alltid det kommersiella

på

bruket av marken. Beträffande ca 60 000 ha försvaret

erlägger

arrenden till markägaren för Resterande 195 000 ha

nyttjande.

utnyttjar försvaret utan att betala arrende. Av detta är 165 000

något

ha robotskjutfält i övre Norrlands inland, som ägs av domänverket och där skogsbruket bedrivs samt 30 000 ha

tämligen oinskränkt,

mark som försvaret betalat ett närmast

symboliskt engångsarrende

för eller på annat sätt över En del av denna mark är

förfogar gratis. produktiv jord- eller skogsbruksmark, som brukas med parallellt

försvarets nyttjande, och en del mark kan betraktas som rekreationsområden. En uppskattning av den samhällsekonomiska kostnaden för försvarets av mark, utnyttjande som ägs av andra än försvaret självt, kan endast göras Det torde röra om i

skönsmässigt. sig belopp storleksordningen något tiotal mkr.

De 150 000 ha, som försvaret självt äger, har ett bokfört värde på ca 620 miljoner kr. Med till att klassificera

hänsyn svårigheterna marken

Försvarets roll i samhällsekonomin 169

och dess alternativa värde, tas ibland det dubbla bokfö-

uppskatta

som ett mått marknadsvärdet, dvs 1 240 miljoner kr.

ringsvärdet på

Om värdet med av fastighetstaxeringen erhålles

uppskattas ledning

ett liknande värde.

Den samhällsekonomiska kostnaden för markutnyttjandet är även beroende av vilken räntesats som Räntesatsen bör motsvara det

väljs.

reala som samhället vill ställa. Ju hellre man

avkastningskrav

konsumerar i desto högre dag, jämfört med att spara för framtiden, räntesats skall Bland offentliga myndigheter med omfattande

väljas.

varierar praxis starkt- från 2 - 3 procent (postverket)

investeringar

till Om räntesatsen sätts till 6 procent, blir

10 procent (televerket).

den samhällsekonomiska kostnaden för försvarets markanvändning ca 80 miljoner kr.

utgörs av såväl fort och andra befästningar som

Anläggningar

kasernbyggnader, verkstäder m m. Totalt rör det sig om ca 50 000 objekt, varav ca 18 000 är byggnader. Då det knappast kan antas att har alternativt bör kostnaden för

befästningar något användningssätt

av dem tas upp till noll, dvs i enlighet med vad som sker.

utnyttjandet För kaserner och andra byggnader föreligger betydande svårigheter att generella bedömningar. En del av byggnaderna skulle göra

kunna finna civila användningar medan andra inte

uppenbarligen

skulle det. För närvarande skrivs av direkt vid anskaff-

befästningar

skrivs av med 50 procent vid anskaffningen och

ningen. Byggnader

resterande skrivs av över 40 år. Det oavskrivna värdet 50 procent uppgår till ca 3 000 miljoner kr. Därtill bör läggas värdet av flygfält, som behandlas som befästningar och således inte upptas med något värde -

värde. En skönsmässig uppskattning av flygplatsernas

baserad - 4 800

på nyanskaffningsvärdena ger ett värde på miljoner

kr.

Det samlade värdet av försvarets byggnader och anläggningar uppgår således till ca 7 800 miljoner kr. Med förräntningskravet 6 procent kostnaden för av byggnader och anläggningar ca

utgör utnyttjande

470 miljoner kr.

I princip skulle kalkylen även uppta en post för avskrivningskostnader på byggnader och anläggningar. Av praktiska skäl görs inte detta

här. Det skulle kräva ett omfattande arbete med att periodisera

försvarets och av byggnader och anläggninganskaffning användning

därefter. De av försvaret redovisade

ar och anpassa avskrivningarna avskrivningarna är ej marknadsmässiga, men får i detta sammanhang en godtagbar uppskattning av dessa.

anses representera

170 Försvarets roll i samhällsekonomin

Anställd personal och

förvaltning

Hittills har två olika typer av awikelser mellan de redovisade och de samhällsekonomiska försvarskostnaderna diskuterats. Beträffande värnpliktssystemet är det samhällets rätt att under vissa

omständig-

heter - särskilt de som -

angår försvar tvångsvis över förfoga

människors tid och arbetskraft som till för avvikelsen.

ligger grund

Beträffande utnyttjandet av mark och är det de

anläggningar

redovisningsmetoder som används, som till för avvikel-

ligger grund

sen.

En tredje typ av avvikelse grundas att resurser inte

på tillgängliga

utnyttjas på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Det delvis

hänger

samman med, att det inom i allmänhet kan vara

offentlig förvaltning

vanskligt att mer precist mäta och värdera olika verksamheters

bidrag

till det för hela verksamheten målet. Därför är förutsätt-

gällande

ningarna för ett effektivt av resurserna inte helt

utnyttjande

ideala.

Utan att ta ställning till huruvida sådana samhällsekonomiska effektivitetsförluster förekommer eller hur stora de kan vara, kan det påpekas att varje procents effektivitetsförlust innebär en samhällsekonomisk kostnad på ca 100 kr, eftersom ca 10 kr

miljoner miljarder

i försvarsbudgeten avser och allmänna

personal- förvaltningskostna-

der.5

Försvarets import och export

Import och export påverkar landets och valutareserv.

bytesbalans

Huruvida detta bör beaktas i en samhällsekonomisk beror

kalkyl på

vilken ekonomisk politik landet för. Om ett mål för den ekonomiska

politiken är att upprätthålla en viss nivå i måste bytesbalansen,

statsmakterna se till att försvarets med minskad

import kompenseras

import och/eller ökad export på andra områden. Dessa

kompensa-

tioner blir då, i den mån som de inkräktar för på utrymmet konsumtion och investeringar, en samhällsekonomin

belastning på

förorsakad av försvarets detta

import. Om exporten överväger, utgör

i så fall en pluspost i den samhällsekonomiska

kalkylen.

Eftersom ett mål för den svenska ekonomiska är balans i

politiken

utbytet av varor och med omvärlden, förefaller det att

tjänster rimligt

beakta försvarets import och i den samhällsekonomiska export

kalkylen.

Det militära försvaret varor dels dels via

importerar direkt,

underleveranser till försvarsindustrin. Totalt rör det om i

sig belopp storleksordningen 2 miljarder kr. Någon från försvaret export självt

Försvarets roll i samhällsekonomin 171

förekommer inte, men däremot försvarsindustrin förexporterar svarsmateriel för ca 2,2 miljarder kr netto, dvs med hänsyn tagen till att den totala till viss del består av import av insatsvaror exporten m m.

Om man anser att denna är direkt avhängig försvaret och export annars inte skulle komma till stånd, innebär det att det militära försvaret ett samhällsekonomiskt plusvärde på ca 200

skapar nettoimporten med

miljoner kr genom att nettoexporten överstiger ett sådant Anser man att försvarsindustrins export är

belopp.

oberoende av det svenska försvaret, blir resultatet för den samhällsekonomiska att försvarets på ca 2 miljarder kr i sig

kalkylen import

själv utgör en samhällsekonomisk belastning.

Civilförsvaret

I 1984/85 års redovisas 1 083 miljoner kr för civilförsvars-

statsbudget

verksamhet. Genom de förändringar, som redovisningen av försvarshar under 1970-talet, torde detta belopp

utgifterna genomgått

motsvara både den statsfinansiella belastningen och den samhällsekonomiska kostnaden av civilförsvarsverksamheten tämligen väl. Beträffande den statsfinansiella bör tillägg göras på ett

belastningen Det dels länsstyrelsernas planering och verkstälpar punkter. gäller

av dels av vapenfria värn-

lighet civilförsvarsuppgifter, utbildning

som delvis finansieras med medel som tillskjuts av arbets-

pliktiga

Av anslag för läns-

marknadsstyrelsen (AMS). civildepartementets

beräknas ca 100 kr avse kostnader för civilför-

styrelserna miljoner

svarsverksamhet. AMS har under senare år tillskjutit 20 miljoner kr

civilförsvarsutbildning. Den sammanlagda

per år för de vapenfrias statsfinansiella av civilförsvaret skulle därmed uppgå till

belastningen

ca 1 200 miljoner kr.

Nästa fråga är huruvida den statsfinansiella belastningen avspeglar den samhällsekonomiska kostnaden för civilförsvarets verksamhet. Det är främst två som avvikelser mellan den statsfinan-

på punkter

siella och den samhällsekonomiska kostnaden kan

belastningen

förekomma. Det i bostadsfastigheter samt utbild-

gäller skyddsrum ning och övning av civilförsvarspliktig personal.

Kostnaderna för som inrättas i bostadsfastigheter Över-

skyddsrum

vältrades helt i Numera sker

tidigare på hyresgästerna fastigheterna.

detta inte, utan kostnaden bestrids till stor del av staten. Byggnader, som i områden där anmäls via

uppförs skyddsrumsplikt föreligger,

till Efter besiktning utbe-

byggnadsnämnderna civilförsvarsstyrelsen.

talas för den särskilda kostnaden för skyddsrum till den

ersättning

som I fall medför emellertid skyddsrum

uppför byggnaden. många

172 Försvarets roll i samhällsekonomin

fördyringar som inte täcks av ersättningarna. Detta är t ex fallet då den som bygger huset inte hade att ett

planerat bygga källarplan.

Plikten att bygga skyddsrum medför då att hel källare måste

byggas.

Ersättningen för skyddsrummets kostnader täcker i sådana fall inte de totala kostnaderna. medför även

Skyddsrumsplikten fördyringar i

form av att konstruktionskraven har

på skyddsrummen följdverk-

ningar för andra delar av som måste därefter.

byggnaden, anpassas

Sådana täcks heller inte av från staten.

fördyringar ersättningen

Motsatta effekter fås i fall då huset avses med

byggas källarutrym-

men. Då kan ersättningarna för betala en del av källaren.

skyddsrum

Enligt uppgift från berörda företag och torde emeller-

myndigheter,

tid på det hela taget en viss samhällsekonomisk kostnad

föreligga

utöver den i budgeten redovisade. kan inte men

Beloppet preciseras, överstiger knappast 100 miljoner kr.

Ersättningen för civilförsvarspliktig är numera lika med personal ersättningen vid sjukfrånvaro, dvs den av

uppgår till ca 90 procent den lön personerna har i sina anställningar. Den samhällsekonomiska kostnaden får anses motsvara full lön sociala dvs

plus avgifter,

utbetalade ersättningar plus 57 procent därav. I utbeta-

ersättningar

las under 1984/85 uppskattningsvis 55 kr. Den samhälls-

miljoner

ekonomiska kostnaden kan således beräknas den redovi-

överstiga

sade med drygt 30 kr.

miljoner

Den sammanlagda samhällsekonomiska kostnaden för civilförsvaret skulle därmed uppgå till ca 1 330 kr, vilket är ca 250

miljoner miljoner

kr mer än den i statsbudgeten redovisade

utgiften.

Ekonomiskt försvar

Kostnaderna för det ekonomiska försvaret

uppgår enligt budgetpro-

positionen för 1984/85 till 2483 kr. Av flera skäl är de

miljoner

samhällsekonomiska kostnaderna

väsentligt högre än så, vilket

närmare skall diskuteras i det Diskussionen centreras

följande. kring

två frågor: av kol, beredskapslagringen olja och andra varor, samt det stöd till olika som bl a sker av försvarsskäl. Dessa två

näringar

områden tar i anspråk ca 2 kr av

miljarder budgetanslaget.

Beredskapslagringen av olja mm

När det gäller att bedöma den samhällsekonomiska kostnaden för

beredskapslagringen av olja kan olika Här

beräkningssätt väljas.

skall två av dessa kortfattat diskuteras.

Enligt den ena metoden kan kostnaderna för av

uppbyggnaden

lagren betraktas som en s k Den samhällsekonomis-

lagerinvestering.

Försvarets roll i samhällsekonomin 173

blir då lika med räntekostnaderna värdet av de ka kostnaden på kostnaderna för driften av samt för

uppbyggda lagren plus lagren

samhällsekonomiska konsekvenser kan

andra lageruppbyggnaden

ha. Härmed avses främst den effekt och

anses på bytesbalans

som av olja har och —som enligt resonemangvalutareserv, importen avsnitt om av försvarsmateriel - kan anses

en i tidigare importen

en viss samhällsekonomisk belastning utöver övriga kostnamedföra der

Räntekostnaderna på beredskapslagren uppskattas till ca 1,5 miljar-

der kt.“ Driftskostnaderna för de statliga lagren är enligt budgetproför 1984/85 ca 830 miljoner kr. Den övervägande

positionen

kvantiteten emellertid hos privata bolag genom s k tvångslag-

lagras

för driften av dessa antas här uppgå till ca 500 ring. Kostnaderna lager kr. Dessa kostnader torde emellertid genom högre priser

miljoner belasta av och oljeprodukterna. När staten kalkylerar köparna oljan

de skatter som man tas naturligen hänsyn till

ålägger oljeprodukter,

de kan antas göra och där kostnaderna för

pålägg oljebolagen

som en del. Sett i detta perspektiv kan det

beredskapslagring ingår att staten om beredskapslagring har

hävdas, genom åläggandet tilldelat en fiskal uppgift. Emellertid flyter några

oljebolagen

skattemedel inte in till statskassan. Bolagens kostnader kan då anses som en samhällsekonomisk kostnad endast om man anser att staten för de uteblivna skatteintäkterna genom sådana

kompenserar sig

andra områden som drabbar samhällets totala

nerdragningar på resursutnyttjande.

av i beredskapssyfte beräknas i budgetpropositionen Importen olja

för år 1984/85 till ca 1,1 miljard kr.

Den totala samhällsekonomiska kostnaden för beredskapslagringen och liknande uppgår därför enligt denna

av kol, olja produkter

beräkningsmetod till ett belopp i intervallet 2,3 3,9 miljarder kr, beroende i vilken utsträckning man betraktar de privata bolagens

på

och kostnaderna för importen som samhällseko-

lagerkostnader

nomiska kostnader.

den andra beräkningsmetoden kan försvarets lageruppbygg- Enligt

nad inte betraktas som en lagerinvestering från samhällsekonomisk utan som en i försvarssyfte. Den samhälls-

synpunkt, engångskostnad

ekonomiska kostnaden kommer då att sammanfalla med de direkta

eventuella justeringar för de privata bolagens statsutgifterna plus Eftersom de direkta statsutgifterna budgetåret lagerkostnader.

1984/85 beräknas till ca 1,9 miljarder kr och de privata bolagens till ca 500 kr, blir den totala

lagerkostnader uppskattats miljoner

samhällsekonomiska kostnaden enligt denna beräkningsmetod 1,9

2,4 miljarder kr.

174 Försvarets roll i samhällsekonomin

När - som är aktuellt -

beredskapslagrens omfattning minskas,

påverkas den samhällsekonomiska kostnaden för Hur

lagren. mycket

beror på vilken beräkningsmetod som i den samhällsekonomis-

väljs

ka kalkylen. den första metoden minskar kostnaden

Enligt med

värdet av den olja som ut med den räntesats som

säljs multiplicerat

använts. Enligt den andra metoden minskar den samhällsekonomiska kostnaden med intäkten från av

utförsäljningen lagren. Effekter-

na blir också olika, väsentligen om det är statens egna lager eller den tvångslagrade oljan som minskas. Om man inte anser att de

privata

bolagens kostnader för medför samhälls-

beredskapslagringen några

ekonomiska kostnader, minskar dessa inte heller vid en

utförsäljning

och några intäkter kommer heller inte statskassan till

godo. Om de

statliga lagren däremot minskas genom erhåller

utförsäljning,

statskassan ett tillskott.

Bland alla de resurser som försvaret tar i torde

anspråk beredskaps-

lagren vara unika genom att de när som helst kan

säljas.

Näringsstödet

Som angavs i det beskrivande avsnittet om det ekonomiska försvaret,

kanaliserar staten ett omfattande stöd till vissa som ett led i

näringar

det ekonomiska försvaret. Stödet har emellertid även andra

syften

som t ex sysselsättnings- och exakt

inkomstpolitiska. Någon uppdel-

ning mellan de olika syftena görs som inte. Vid en

regel uppskattning

av den samhällsekonomiska kostnaden för det ekonomiska försvaret har man därför, utöver att värdera den totala

resursanvändningen,

ytterligare ett problem med att försvarets andel därav.

uppskatta De

näringar som berörs är framför allt och teko-industrin.

jordbruket

Beträffande jordbruket kan man få viss av den s k kriskost

vägledning

som finns upprättad för landet. Den samhällsekonomiska kostnaden av att producera inom landet i stället för att

importera till

världsmarknadspriser (det samhällsekonomiskt mest lönsamma alternativet) har beräknats för perioden 1976-807 Kostnadsberäk-

ningar gjordes dels av skillnaden mellan kriskostens behov av inhemsk produktion och alternativet dels mellan

fullständig import,

faktisk produktion och

fullständig import.

Enligt dessa beräkningar kostade det samhället totalt

10,5 miljarder

kr per år för den undersökta perioden att upprätthålla det inhemska

jordbruket. Kostnaden att producera för kriskostens behov beräknades i 1980 års till 7,3 vilket med

prisläge miljarder kr per år, hänsyn

till inflation och kan

devalveringar uppskattas motsvara ca 9

miljarder kr i 1984/85 års prisläge.

Försvarets roll i samhällsekonomin 175

Medan denna studie hade fördelen att klart urskilja beredskapsmålets andel av den sammanlagda kostnaden för den förda jordbrukshade den å andra sidan att inte beakta alla

politiken, svagheten

effekter av densamma. Den var med andra 0rd en s k partiell

analys.

I en senare studie har jordbrukets samhällsekonomiska kostnader beräknats med hjälp av en ekonometrisk modell av hela den svenska ekonomin? Vid denna beräkning har den totala effekten av en av det svenska jordbruket studerats. Den samhällseko-

avreglering

nomiska bruttovinsten skulle bli ca 7,8 miljarder kr per år i 1984/85 års Nettovinsten skulle bli ca 2 miljarder per år plus de

prisläge.

i förvaltning som avregleringen skulle medföra. Skillna-

besparingar

den 5,8 miljarder kr utgörs av kapitalförluster för kollektivet av

på

som vore den som skulle förlora på en

jordbrukare, grupp avreglering. Summorna är beräknade som lägsta årliga besparingar

under perioden 1982 - 2000.

resultaten skulle vidare den totala produktionen av jordbruks-

Enligt

inom landet inte sjunka nämnvärt, dvs beredskapsmålet

produkter

skulle inte äventyras av en avreglering.

Man skulle av detta kunna lockas till slutsatsen, att beredskapsmålet inte bör belastas med någon del av jordbrukets samhällsekonomiska

kostnader. Emellertid är jordbrukspolitikens förutsättning en poli-

tisk uppslutning kring densamma. Beredskapsskälet torde därvidlag

vara ett avgörande instrument för att uppnå denna politiska Även i den praktiska planeringen av såväl det ekono-

uppslutning. miska försvaret som av jordbrukspolitiken, har beredskapsmålet ett Exempelvis bistår försvarsdepartementets sekretariat för inflytande.

och långsiktsplanering inom totalförsvaret (SSLP)

säkerhetspolitik

statens i dess planeringsarbete. Även om den förda