SOU 1985:53

Sverige och den europeiska patentorganisationen

1. Uppdraget, utredningsarbetets uppläggning och genomförande 1.1 1.2 Utredningens direktiv Utredningsarbetet

2. Internationellt samarbete på patentområdet 2.1 2.2 2.3

3 Bedömningar vid Sveriges anslutning till samarbetskonventionen och Internationella konventioner Samarbetskonventionen . Den europeiska patentkonventionen den europeiska patentkon ventionen 3.1 3.2

Samarbetskonventionen . Den europeiska patentkonventionen

4. Samarbetskonventionens effekter på svenskt patentväsen 41 4.2 Det svenska patentverkets roll som internationell myndighet

4.3

4.4

Bakgrund

enligt samarbetskonventionen 4.2.1 Allmänt 4.2.2 Ansökningsvolymen 4.2.3 Finansieringsfrägor 4.2.4 Personalen

4.2.5 Tekniken . . .

4.2.6 Internordiskt patentsamarbete . . Erfarenheter av PCT-systemet 1 praktisk tillämpning 4.3.1 Betydelsen för de sökande .

4. 3. 2 Betydelsen för det svenska patentverket PCT-systemet och framtiden

5. Den europeiska patentorganisationens utveckling 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

Inledning . . . . . . . Den europeiska patentkonventionen 1 huvuddrag Organisationen

Formella regler

Förfarandet .

5.5.1 Patentansökningar 5.5.2 Invändningar mot patent

11 11 17

19 19 22 24

29 29 34

45 45

46 46 47 48 49 49 49 50 50 52 53

55 55 55 56 57 57 58 59

5.5.3 Besvär 5.6 Arbetets art och omfattning

Antalet patentansökningar Antalet designeringar Antalet utförda granskningar Handläggningstider Antalet beviljade patent

5.7. Personalen 5.8 Tekniken . 5.9 Informationsförmedling 5.6.1 5.6.2 5.6.3 5.6.4 5.6.5

5.10 Finansieringen 5.11 Förhållandet till WIPO 5.12 Harmonisering med nationell rätt . . . . . . 5.13 Användarnas möjligheter att påverka den europeiska patentpo- huken 5.14 Erfarenheter av den europeiska patentkonventionen i praktisk tillämpning

6 Den europeiska patentkonventionens effekter på svenskt patentvä-

sen

6.1 Det svenska patentverkets utveckling . Patent- och registreringsverkets organisation Ansökningsvolymen

Personalen Patentdokumentationen

6.1.1 6.1.2 6.1.3 6.1.4

6.1.5 6.1.6

6.1.7

6.1.4.1 6.1.4.2

6.1.4.3

6.1.4.4 6.1.4.5

Allmän bakgrund Klassificering av patentdokument

6 1. 4. 2. 1 Indexering av patentdokument

6. 1. 4. 2. 2 Hybridsystem . . Det svenska patentverket och patentdokumen- tationen . . . . .

Tekniskt internationellt samarbete . Patentdokumentationen och offentlighetsprin- c1pen

Finansieringen . . . . Erfarenheter av det svenska patentverkets myndighets- utövande verksamhet . . . . Det svenska patentverkets uppdragsverksamhet

6. 1. 7.1 6.1.7.2

6.1.7.3 6.1.7.4 6.1.7.5

Bakgrund . . . . . . Arten och omfattningen av uppdragsverksam- heten på patentområdet .

6.1.7.2.1 Granskningstjänsten 6.1.7.2.2 Rådgivningstjänsten 6.1.7.2.3 Information och utbildning Personalen . Patentdokumentationen Finansieringen 6.1.7.5.1 Allmänt

59 59 59 60 61 61 61 62 62 64 65 66 66

67

68

71 71 71 72 73 76 76 76 78 79

79 81

84 86

89 90 90

90 91 93 93 94 94 95 95 95

6.1.7.6 Erfarenheter av uppdragsverksamheten 6.1.7.7 Uppdragsverksamheten i bolagsform 6.2 Lagstiftning och praxis 6.2.1 6.2.2

Allmänt . Erfarenheter av harmoniseringen

6.3. Patentombuden 6.3.1 6.3.2 6.3.3 6.3.4 6.3.5

6.3.6 6.3.7

Bakgrund

Situationen' 1 dag . . . . Auktorisation vid det europeiska patentverket Rekrytering

Ombudens möjligheter till inflytande på patentpoliti- ken

Patentombudskostnader

De fristående patentombudens framtida utvecklingsmöj- ligheter

6.4. De särskilda användargrupperna

7. Patentsamarbetet inom det nordiska språkområdet 7.1 Bakgrund 7.2 Intensivt patentsamarbete 7.3 Olika samarbetsformer

8. Utbildning av patentingenjörer

9. Marknadspatentkonventionen 9.1 Bakgrund

9.2. Synpunkter på marknadskonventionens verkningar 9.3 Slutsatser

10. Biståndspolitik på patentområdet . 10.1 Det svenska patentverkets biståndsinsatser 10.1.1 Beskaffenheten av insatserna 10.1.2 Finansieringen

10. 1.3 Framtiden . . . 10.2 Det europeiska patentverkets biståndsinsatser

10.3. Erfarenheter av det europeiska patentverkets biståndsinsatser 10.4 Slutsatser

11 Utredningens överväganden och förslag Inledning . . . 11.1 Den europeiska patentorganisationen 11.2 Samarbetskonventionen 11.3 Det svenska patentverket 11.4 Uppdragsenheten

11.5 Patentombuden .

11.6. Det internordiska samarbetet 11.7 Sammanfattning

96 98 99 99 100 102 102 103 104 106

106 107

108 109

111 111 112 112

121 121 122 123

125 125 125 127 127 128 131 132

135 135 136 137 139 149 151 151 152

Till Statsrådet och chefen för industridepartementet

Regeringen bemyndigade den 11 november 1982 det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om patent att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka vilka verk- ningar Sveriges medlemskap i den europeiska patentorganisa— tionen (European Patent Organization, EPO) haft, och kan väntas få i fortsättningen, på patent- och registrerings- verket (PRV) och svenskt patentväsen. Statsrådet bemyndiga- des också att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare

och annat biträde åt utredaren.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen för industri—

departementet den 30 augusti 1983 mig som särskild utredare.

Den 15 mars 1984 förordnades numera tillförordnade departe- mentsrådet Erik Tersmeden och departementssekreteraren Ann— Katrin Wegmann att som sakkunniga biträda mig samt general- direktören Göran Borggård, organisationsdirektören Béla Forthuber, direktören Per-Urban Hjärne, patentingenjören Zaid Schöld och patentombudet Bo-Göran Wallin att som exper—

ter biträda mig.

Borggård och Forthuber.entledigades den 1 augusti 1985. I

Borggårds ställe förordnades samma dag generaldirektören

Sten Niklasson.

Som sekreterare förordnades den 1 februari 198H tillförord-

nade försäkringsråttsassessorn Pia Wikström.

Utredningen antog namnet EPO-medlemskapsutredningen.

Jag får härmed överlämna betänkandet Sverige och den euro—

peiska patentorganisationen.

Frågan om patentbesvärsrättens ställning har behandlats

av patentprocessutredningen (SOU 1983:35) och är föremål för fortsatta överväganden inom justitiedepartementet. Eftersom dessa berör den administrativa besvärsprocessen som helhet, har jag inte ansett det ändamålsenligt att söka bedöma hur Sveriges medlemskap i den europeiska patentorga- nisationen kan komma att påverka patentbesvärsrätten eller den myndighet som eventuellt övertar denna domstols upp-

gift.

Sveriges deltagande i det internationella patentsamarbetet inom ramen för den s k samarbetskonventionen, PCT, har fått verkningar i synnerhet för patentverket. Jag har därför

särskilt uppehållit mig vid konventionens innehåll och ef-

fekter på svenskt patentväsen.

Ett av syftena med samarbetskonventionen är att främja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna genom att underlätta

för dessa länder att få tillgång till modern teknologi och att få patentansökningar bedömda utan att behöva sätta

upp egna patentverk. Detta u-landsbistånd innebär uppgifter

också för det svenska patentverket. Samtidigt bedrivs inom den europeiska patentorganisationen en liberal och aktiv

u—landspolitik.

Eftersom Sverige väckt frågan om risken för konflikt mellan denna politik och de nationella staternas egen u-landspoli- tik, har Jag funnit anledning att översiktligt granska den

angivna frågan.

Jag har vidare i korthet berört frågor som sammanhänger med den s k marknadspatentkonventionen och de verkningar denna

kan få i händelse av ett ikraftträdande. Under mitt arbete har synpunkter framförts på behovet och betydelsen av en särskild kvalificerad utbildning för pa-

tentingenjörer. Jag har särskilt uppehållit mig vid denna

fråga.

De sakkunniga är ense med mig i alla frågor.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i oktober 1985

Sven Backlund

/Pia Wikström

1 UPPDRAGET, UTREDNINGSARBETETS UPPLÄGGNING OCH GENOMFÖRANDE

1.1 Utredningens direktiv

Vid regeringssammanträde den 11 november 1982 anförde statsrådet Peterson efter samråd med chefen för

justitiedepartementet.

Vid anmälan av handelsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen år 1982 (prop 1981/82:100 bil 14 sid 76—77), i fråga om patent- och registreringsverkets (PRV) anslag för budgetåret 1982/83, anförde föredragande departementschefen att han avsåg att senare återkomma till regeringen med förslag om att utvärdera erfarenheterna för svensk del och konsekvenserna på sikt för PRV av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC) och det därav följande medlemskapet i den europeiska patentorganisationen (European Patent

Organization, EPO).

EPC trädde i kraft under år 1977. EPO började sin verksamhet samma år. Det innebar bl a att ett europeiskt patentverk (European Patent Office) inrättades i Munchen. Konventionen ratificerades av Sverige i februari 1978 och började tillämpas för Sveriges del den 1 juni 1978. Samtidigt trädde väsentliga ändringar i den svenska patentlagstiftningen i kraft.

Inom ramen för det europeiska patentsamarbetet kan det europeiska patentverket på grund av en enda patentansökan, en s k europeisk patentansökan, bevilja patent som blir

gällande i den eller de av de anslutna staterna som sökanden

önskar.

Sverige deltar i det internationella patentsamarbetet även

inom ramen för den s k samarbetskonventionen (Patent

_ Cooperation Treaty), PCT. Även PCT, som också trädde i kraft under år 1977, ratificerades av Sverige i februari 1978. För Sveriges del började PCT tillämpas samtidigt som EPC, dvs den 1 juni 1978. Enligt PCT skall nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning av s k internationella patentansökningar ske endast vid ett fåtal patentverk i världen. För att få ställning som internationell myndighet för nyhetsgranskning (PCT—fas I) och för förberedande patenterbarhetsprövning (PCT—fas II) måste ett patentverk uppfylla närmare angivna krav på storlek och omfattning av utfört granskningsarbete. PRV har, liksom det europeiska patentverket, fått sådan ställning.

Avsikten med både EPC och PCT är att minska det dubbelarbete som eljest förekommer vid behandling av patentansökningar. Båda konventionerna syftar också till att underlätta för de patentsökande. EPC öppnar

möjlighet för en patentsökande att hålla sig till en patentmyndighet även om han önskar patent i flera stater. Genom PCT väntades PRV få ett större antal utländska ansökningar än tidigare. PRV antogs dock under 1980—talet totalt sett få räkna med en minskning av antalet

ansökningar på grund av inverkan av EPC.

En betydande del av utredningsarbetet rörande frågan om Sveriges tillträde till EPC gällde de sannolika verkningarna av en svensk anslutning till konventionen för svenskt näringsliv, för svenska uppfinnare och för PRV. Därvid fann man att EPCs återverkningar på svenskt näringsliv samt svensk uppfinnarverksamhet och teknisk utveckling i stort hänger nära samman med frågan hur

konkurrensen från det europeiska patentverket påverkar PRVs

framtida verksamhet.

För PRVs del har utvecklingen under de fyra år som har förflutit sedan Sverige tillträdde EPC bekräftat den väntade minskningen av antalet patentansökningar. Sveriges

tillträde till EPC och PCT har vidare medfört att PRV

befinner sig i en situation där verksamheten kontinuerligt jämförs med verksamheten vid det europeiska patentverket och andra internationella myndigheter inom PCT. Den förändrade situationen ställer nya krav på produktion, effektivitet, handläggningstid och inte minst kvalitet och

service. Detta påverkar PRVs hela organisation och

verksamhet.

PRV har tecknat ett samarbetsavtal med EPO för harmonisering av handläggningen av patentansökningar. Avtalet innebär att PRVs nyhetsgranskning godtas av EPO när en internationell patentansökan, som har nyhetsgranskats av PRV, fullföljs vid EPO. PRV kan också enligt samarbetsavtalet komma att för nyhetsgranskning få ta emot ett visst antal europeiska patentansökningar som

lämnas in till det europeiska patentverket.

De bedömningar som gjordes inför Sveriges tillträde till EPC stämmer emellertid inte i alla delar överens med den utveckling som har skett efter anslutningen. Eftersom PRV fäster stor vikt vid att kunna planera sin fortsatta verksamhet, har verket i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 föreslagit att en utvärdering skall göras av de senaste fyra årens utveckling och av vad som närmast förestår i fråga om PRVs arbetsvolym och finansieringsförutsättningar. Denna utvärdering bör

enligt PRV göras av någon annan än PRV.

En utvärdering av hur PRV påverkas av EPOs tillkomst är angelägen med hänsyn till näringslivets behov av service från PRV och till de svenska uppfinnarnas och den tekniska forskningens intresse av ett kvalitativt väl utrustat patentverk i landet. Svenska uppfinningar och svensk teknisk produktutveckling måste kunna skyddas effektivt på den svenska hemmamarknaden likaväl som utomlands för att kunna ge förväntad effekt i form av sysselsättning och exportinkomster. Lika viktig torde vara den allmänt positiva effekten som ett utvecklat patentväsen har på den

tekniska utvecklingen. Den verksamhet som PRV svarar för

har således betydelse för utvecklingen av hela det svenska

näringslivet.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör enligt min mening en särskild utredare tillkallas för att undersöka verkningarna av Sveriges medlemskap i EPO.

Utredaren bör först skapa sig en allmän bild av hur EPO fungerar med avseende på de intressen inom det industriella rättsskyddet som svensk patentpolitik av tradition slår vakt om. Jag åsyftar här bl a samhällets intresse av ett väl utvecklat och fungerande patentsystem, de enskilda uppfinnarnas behov av tjänster, offentlighetsprincipen och det inflytande på patentpolitiken som bör tillkomma intressentgrupper utanför uppfinnarnas och de

patentsökandes krets.

En huvudfråga för utredaren är i vilken mån PRV i framtiden kan räkna med ett sådant antal patentärenden och därmed jämförliga arbetsuppgifter av sådan omfattning att verket kan hålla så många ingenjörer sysselsatta som krävs för att de tillsammans skall ha tillräcklig specialistkompetens. Det bör härvid särskilt beaktas att det enligt PCT krävs i princip lägst 100 heltidsanställda ingenjörer för en myndighet som skall utföra internationell nyhetsgranskning eller förberedande

patenterbarhetsprövning.

PRVs nuvarande politik för att hålla uppe arbetsvolymen på sikt är dels att se till att den nationella vägen även i fortsättningen är attraktiv för svenska sökande liksom PCT-vägen för svenska, danska, finländska och norska sökande, dels att utveckla den uppdragsverksamhet som omfattar teknisk nyhetsgranskning och liknande utredningar för bl a svensk industri, dels att samverka med EPO på ett sådant sätt att arbetsuppgifter som nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning i erforderlig utsträckning kan utföras av PRV för EPOs räkning. Utredaren bör granska ändamålsenligheten av denna politik.

Patentbesvärsrättens arbetsbelastning är beroende av volymen avgöranden i PRV samt besvärsfrekvensen. Utredaren bör söka bedöma hur patentbesvärsrätten kan komma att

påverkas indirekt av Sveriges medlemskap i EPO. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om patentbesvärsrättens ställning behandlas av patentprocessutredningen (Ju 1979:03).

Sveriges anslutning till EPC har haft omedelbara och påtagliga konsekvenser för en yrkesgrupp, nämligen patentombuden. Detta var förutsett när konventionen ratificerades. Ett huvudsyfte med konventionen är, som förut har nämnts, att förenkla för den patentsökande. Patentombudens framtid och de arbetsuppgifter som kåren kan påräkna beror delvis på hur vårt nationella patentsystem och PCT-systemet utvecklas på sikt. Utredaren bör försöka fastställa de förändringar för denna yrkesgrupp som EPOs verksamhet redan har medfört samt söka bedöma vilka

vägar den framtida utvecklingen kan följa.

Utvecklingen av antalet patentansökningar som ges in till PRV sedan EPO trädde i verksamhet och den neddragning av PRVs verksamhet inom programmet patentärenden som sker i takt härmed bidrar till att avgiftsunderlaget för PRVs verksamhet under senare delen av 1980-talet kan komma att svikta. Frågan om PRVs finansiering är i hög grad beroende av hur årsavgifterna för de europeiska patenten fördelas mellan de nationella patentverken och det europeiska. Sverige har hittills inom EPO drivit en politik som syftat till att öka den nationella andelen för att därmed skapa bättre förutsättningar för full kostnadstäckning i Sverige. Utredaren bör granska hurxdenxfortsatta utvecklingen kan tänkas påverka PRVs finansiering och

föreslå lämpliga åtgärder med anledning härav.

Vid utvärderingen av EPO—medlemskapets effekter skall även beaktas effekterna för patentsamarbetet inom det nordiska språkområdet. PRV har lagt särskild vikt vid att utveckla det nordiska samarbetet inom PCT och att därvid underlätta

för de övriga nordiska länderna att utnyttja PRV som internationell myndighet inom ramen för PCT. Ett särskilt avtal har träffats med de danska, finländska och norska patentverken i sådant syfte. Enligt detta avtal har en särskild samarbetsnämnd för inbördes information och

samråd i PCT-frågor bildats.

Utredaren bör göra sina bedömningar med sikte på att bedömningarna skall kunna tjäna som underlag för PRVs verksamhetsplanering. Viktiga frågor att överväga i detta sammanhang är den takt i vilket verket bör utveckla sin uppdragsgranskning, den personalpolitiska utvecklingen och

verkets resurspolitik i stort.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt

bereda dem tillfälle att framföra synpunkter.

För utredarens arbete skall i tillämpliga delar gälla de direktiv som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansieringen av reformer (dir 1980:20).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om patent att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka vilka verkningar Sveriges medlemskap i EPO haft, och kan väntas få i fortsättningen, på PRV och svenskt patentväsen, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns

kommittéanslag.

Regeringen anslöt sig till föredragandens överväganden och biföll hans hemställan.

1.2. Utredningsarbetet

Jag har baserat mitt arbete på två huvudsakliga

informationskällor, dels intervjuer och dels en hearing med

företrädare för den svenska industrin. Därutöver har jag

besökt det europeiska patentverket.

Det bör noteras att huvudparten av de statistiska uppgifterna avser förhållanden fram till början av augusti 1985. På några punkter har senare siffermaterial kunnat erhållas.

["1111'

?. w

rill: b

I' ". M» ”L — anwa-adsl?

S()1J 1985 53 2 INTERNATIONELLT SAMARBETE På PATENTOMRÅDET 2.1 Internationella konventioner

I och med industrialismens genombrott under senare delen av 1800-talet uppmärksammades behovet av internationell regle—

ring av patenträtten.

År 1883 undertecknades i Paris en konvention för indust— riellt rättsskydd, Pariskonventionen. De stater som är ans- lutna till konventionen bildar en union, den s k Paris—

unionen.

Pariskonventionen bygger på två grundprinciper. Den ena är att den som är medborgare i eller den som har hemvist i nå- got unionsland skall i alla övriga unionsländer åtnjuta samma förmåner beträffande det industriella rättsskyddet som dessa länders egna medborgare, s k nationell behandling. Den andra principen är att ett visst minimiskydd alltid skall tillkomma dem som är berättigade enligt konventionen, även om de egna medborgarna inte åtnjuter motsvarande rättig- heter. Av stor vikt är den s k prioritetsrätten, som innebär att den som i behörig ordning har gett in ansökan om skydd för en uppfinning i ett unionsland kan inom tolv månader söka skydd i annat unionsland med den verkan att den senare ansökningen i prioritetshänseende bedöms som om den hade

getts in vid den tidpunkt då den första ansökningen gjordes.

Konventionen har reviderats sex gånger, senast vid en kon—

ferens år 1967 i Stockholm. Över 100 stater har numera till- trätt Pariskonventionen, däribland samtliga europeiska sta- ter utom Albanien och Andorra samt Förentastaterna, Japan och Sovjetunionen. U-länderna har genom konventionen till—

försäkrats särskilda rättsliga förmåner.

I samband med undertecknandet år 1886 av Bernkonventionen

till skydd för litterära och konstnärliga verk upprättades Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Byrån förenades år 1893 med Interna- tionella byrån för skydd av den industriella äganderätten, som hade upprättats i samband med Pariskonventionen. De båda byråerna benämns De förenade byråerna för skydd av den intellektuella äganderätten, BIRPI (Bureaux Internationaux

Réunis pour la Protection de la Propriété Intellectuelle).

Vid 1967 års Stockholmskonferens avslutades en ny konvention om upprättande av en världsorganisation för den intellek— tuella äganderätten, WIPO (World Intellectual Property Organization), med säte i Geneve. WIPO fullgör numera de funktioner som ankommer på BIRPI. Så länge det finns stater som har tillträtt Paris— eller Bernkonventionen men inte WIPO—konventionen kvarstår dock BIRPI formellt.

WIPO har till syfte att genom samarbete länderna emellan och med andra internationella organisationer främja skyddet av den intellektuella äganderätten. WIPO handhar revisionen av Paris- och Bernkonventionerna och administrerar det tekniska samarbetet mellan patentmyndigheterna. Detta kan bestå bl a i revidering av den internationella patentklassifikationen. Vidare samordnar WIPO verksamheten enligt samarbetskonven— tionen (se avsnitt 2.2). Särskild vikt läggs vid det arbete som bedrivs inom de internationella myndigheterna för nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning. WIPO publicerar bl a tidskriften Industrial Property och ger ut informationshäften och bibliotekskataloger. WIPO ägnar särskild uppmärksamhet åt u-ländernas speciella problem och övervakar utarbetandet av modellagar för patent, know-how och mönster till hjälp åt u-länderna. WIPO har ett sekreta- riat, som i konventionen benämns den internationella byrån. WIPO verkar också för bildandet av nationella uppfinnarföre- ningar i länder som saknar sådana och hjälper den internationella uppfinnarföreningen, International Federa- tion of Inventors' Associations (IFIA), att organisera

internationella uppfinnarkonferenser.

År 19H9 lade Frankrike i Europarådets rådgivande församling fram ett utkast till inrättande av ett europeiskt patent- verk. Utkastet avvisades visserligen av den expertkommitté som tillsatts för dess prövning, men den genom utkastet väckta tanken att förenhetliga patenträtten i Europa full— följdes av kommittén och ledde bl.a. till den år 1963 i

Strasbourg undertecknade överenskommelsen om internationell

patentklassificering, Strasbourgöverenskommelsen. (Se vidare 6.1.u.2)

Parallellt med Europarådets arbete påbörjades i de nordiska länderna en harmonisering av de nationella patentlagarna, varvid målet var att en nordisk patentansökan, ingiven till ett nationellt patentverk, skulle kunna leda till patent gällande i samtliga nordiska länder. Harmoniseringen av patentlagarna kom till stånd, medan däremot systemet med nordiska patentansökningar inte blivit förverkligat. (Se

vidare kapitel 7.)

I slutet av år 1959 började, på inbjudan av kommissionen för den europeiska ekonomiska gemenskapen, EEC, de vid denna tid sex medlemsstaterna i den gemensamma marknaden att dra upp riktlinjer för en patentlag för den gemensamma marknaden. Denna lag skulle undanröja territoriella begränsningar i fråga om den industriella äganderätten och gälla vid sidan av de nationella patentlagarna. Arbetet härmed framåtskred snabbt men avbröts år 1965 till följd av ovissheten huruvida

Storbritannien skulle medges inträde i gemenskapen.

Inom rådet för Europeiska frihandelsområdet, EFTA, vars med— lemsstater inte fick delta i det nämnda arbetet inom EEC, tillsattes år 1965 en kommitté med uppgift att, med utgångs— punkt från det inom EEC utförda konventionsarbetet, utarbeta en konvention innehållande bl a bestämmelser om beviljande av patent som skulle gälla i stater som inte är anslutna till EEC.

Samtidigt med det inom EEC påbörjade arbetet förekom andra

strävanden i riktning mot en förenkling av patentsystemet.

Dessa strävanden ledde, inOm ramen för dåvarande BIRPI och på initiativ av Förentastaterna, till undertecknandet år

1970 av samarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty,

PCT).

Mot bakgrund bl a av arbetet på samarbetskonventionen före— slog Frankrike år 1969 i ministerrådet för EEC att förhand- lingarna om en europeisk patenträtt skulle återupptas. Så skedde och samtidigt inbjöds EFTA-länderna att delta i det fortsatta arbetet. Detta ledde till dels en regeringskonfe— rens i Luxemburg, vilken påbörjades år 1969 och ledde fram till den år 1975 undertecknade marknadspatentkonventionen (Community Patent Convention, CPC)1 och dels en diplomatisk konferens i Munchen år 1973, vid vilken avslutades den euro-

peiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC).

Främst på WIPOs initiativ träffades år 1977 en överenskom— melse om en union för internationellt erkännande av depo- sition av mikroorganismer i samband med patentärenden, den

s k Budapestöverenskommelsen. Enligt denna skall deposition av mikroorganism som har skett vid internationell deposi- tionsmyndighet i enlighet med överenskommelsens bestämmelser skall erkännas som en i laga ordning gjord deposition i varje fördragsslutande stat som tillåter eller kräver de-

position av mikroorganism i samband med patentärenden.

2.2 Samarbetskonventionen

Samarbetskonventionen, PCT, har tillträtts av 39 stater, däribland alla nordiska länder utom Island, samt flertalet västeuropeiska stater, Förentastaterna, Japan och Sovjetunionen. Därjämte har Brasilien och ett antal

afrikanska stater tillträtt konventionen.

1) Se kap 9

Genom konventionen har de fördragsslutande länderna bildat en union för internationellt patentsamarbete. Den syftar främst till att en del av det dubbelarbete, som annars ut- förs då en uppfinning patentsöks i flera länder, skall kunna undvikas. Detta uppnås genom en centralisering av ansök— ningsförfarandet och granskningen av patentansökningarna. Konventionen ställer även upp enhetliga regler för ansök—

ningens form och innehåll.

Enligt konventionen är det möjligt att samtidigt söka patent i en eller flera av konventionsstaterna genom en s k inter- nationell patentansökan. Rätt att ge in sådan patentansökan tillkommer den som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat. Ansökningen kan ges in an— tingen till patentmyndigheten i den stat i vilken sökanden är medborgare eller till patentmyndigheten i den stat där han har hemvist. Sökanden skall från början ange vilka stater han önskar att ansökningen skall omfatta (designerade stater). Ansökningen får i de stater den omfattar samma rättsverkan som nationell ansökan i en enda medlemsstat och

åtnjuter prioritet enligt Pariskonventionen.

Behandlingen av patentansökningar enligt samarbetskonven- tionen sker i två huvudfaser. En internationell patentan— sökan skall således bli föremål för nyhetsgranskning hos internationell nyhetsgranskningsmyndighet (fas I). Sökanden har också möjlighet att få en förberedande patenterbarhets-

prövning av ansökningen utförd (fas II).

När sökanden har fått utlåtande över granskningen samt pa- tenterbarhetsprövning, om han begärt sådan, kan han ta ställning till om han vill återkalla ansökningen eller full- följa den och få den prövad i någon eller några av de stater den omfattar. Om han fullföljer ansökningen prövas den i vanlig ordning av berörda nationella patentmyndigheterna. Dessa är emellertid inte bundna av resultatet av nyhetsgranskningen eller av den förberedande patenterbar- hetsprövningen. Granskningen eller prövningen syftar näm- ligen endast till att underlätta de nationella myndigheter-

nas fortsatta handläggning av ansökningen.

Samarbetskonventionen innehåller vissa bestämmelser, vilkas syfte är att främja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna genom att underlätta för dessa länder att få tillgång till

modern teknologi.

I tillämpningsföreskrifter till samarbetskonventionen anges vilka krav som en internationell nyhetsgranskningsmyndighet måste uppfylla. Myndigheten måste ha tillgång till minst 100 heltidsanställda granskare, som är kompetenta att utföra nyhetsgranskning. Ett patentverk med tillgång till detta an- tal granskare anses ha en sådan spridning av arbetsuppgif— terna, att varje granskare kan vara tillräckligt kunnig på sitt område. Vidare måste myndigheten förfoga över viss minimidokumentation. Det svenska och det europeiska patent- verket har, i likhet med patentmyndigheterna i Australien, Japan, Sovjetunionen och Österrike, utsetts av generalför- samlingen för unionen för internationellt patentsamarbete att vara myndigheter för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Förenta staternas patentverk har utsetts att vara

internationell nyhetsgranskningsmyndighet.1 2.3 Den europeiska patentkonventionen

Den europeiska patentkonventionen, EPC, syftar till ett mer långtgående internationellt patentsamarbete än samarbets—

konventionen.

Den europeiska patentkonventionen har tillträtts av elva stater, nämligen Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Enligt kon- ventionen bildar de fördragsslutande staterna en europeisk patentorganisation, EPO, med ett gemensamt patentverk, Euro-

pean Patent Office, det europeiska patentverket. Organisa-

För närmare detaljer om samarbetskonventionen hänvi- sas till patentpolicykommitténs betänkande (SOU 1979:63).

tionens uppgift är att i enlighet med konventionens bestämmelser meddela patent för de stater som tillträtt densamma. Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande staternas rätt att utfärda patent för den

egna staten.

Den europeiska patentkonventionen har 178 artiklar. Till konventionen hör utförliga tillämpningsföreskrifter samt fyra särskilda protokoll, vilka utgör integrerade delar av

konventionen.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förut— sättningarna för att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Vidare regleras i konventionen handlägg- ningsordningen vid det europeiska patentverket. Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeisk patentansökan och europeiskt patent. I princip skall sådan ansökan eller sådant patent i stat som ansökningen eller patentet avser (designerad stat) ha samma rättsverkan som ansökan hos eller patent meddelat av den statens patentmyn- dighet. I vissa hänseenden är konventionens bestämmelser om rättsverkan av europeisk patentansökan och europeiskt patent

tvingande för de fördragsslutande staterna.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europe— iska patentverket eller till nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat, om denna myndighet har åtagit sig att förmedla sådana ansökningar till det europeiskt patentver- ket.

Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk patentansökan skall vara av-

fattad på ett av dessa språk.

Rätt att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Något krav på att sökanden skall vara medborgare i eller ha hemvist i fördragsslutande stat

finns inte.

Tvist om rätt till uppfinning prövas av nationell domstol. Till konventionen har emellertid fogats ett protokoll an- gående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent, det 3 k erkännandeprotokol— let. Genom detta förbinder sig de fördragsslutande staterna att erkänna ett avgörande om rätt till europeisk patentansö— kan som meddelats i en annan fördragsslutande stat. Sådan stat kan emellertid genom att avge reservation undgå att under en övergångstid på högst tio år från konventionens ikraftträdande bli bunden av protokollet. Hittills har endast Österrike reserverat sig.

För att ett europeiskt patent skall upprätthållas i de sta- ter, för vilka det har meddelats, krävs att patenthavaren i vanlig ordning i varje sådan stat betalar årsavgift enligt vad som föreskrivs i den statens lag. Fördragsslutande stat får dock inte ta ut årsavgift förrän fr o m det patentår som börjar närmast efter det under vilket det europeiska patent- verket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Detta beror på att sökanden under ansökningstiden måste betala årsavgifter till det europeiska patentverket. De fördrags— slutande staterna skall inbetala viss del av de uppburna årsavgifterna för europeiska patent till det europeiska patentverket. Denna del, som sedan den 1 januari 1985 är 50 procent, har bestämts av den europeiska patentorgani—

sationens högsta organ, förvaltningsrådet.

Förhållandet till 1970 års samarbetskonvention regleras dels i själva konventionstexten, dels i ett av de särskilda pro- tokollen, det s k centraliseringsprotokollet. Internatio— nella patentansökningar som görs enligt samarbetskonven- tionen får handläggas vid det europeiska patentverket. Denna handläggning skall ske enligt samarbetskonventionens bestäm- melser, kompletterade med bestämmelserna i den europeiska patentkonventionen. Det europeiska patentverket skall vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet och i förekommande fall myndighet för internationell förberedande patenterbar-

hetsprövning.

Avtal har träffats mellan den europeiska patentorganisa— tionen och WIPOs internationella byrå om att det europeiska patentverket skall vara internationell nyhetsgranskningsmyn— dighet och myndighet för internationell förberedande paten- terbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. I centra- liseringsprotokollet förbinder sig de stater som tillträder den europeiska patentkonventionen att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell nyhets— granskningsmyndighet, resp myndighet för internationell för— beredande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonven- tionen. Avsikten med denna ordning är att efter en över- gångstid i princip endast det europeiska patentverket skall utöva dessa funktioner för de stater som tillhör den euro—

peiska patentorganisationen.

I centraliseringsprotokollet görs dock undantag för patent— myndighet i stat, vars officiella språk inte är något av de officiella språken vid det europeiska patentverket (engelska, franska och tyska). Sådan stats patentmyndighet får utföra både internationell nyhetsgranskning och interna- tionell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samar- betskonventionen, med den begränsningen att myndigheten får utföra sådan granskning, respektive prövning endast såvitt avser ansökningar från sökande som är medborgare i eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har till— trätt den europeiska patentkonventionen. Förvaltningsrådet kan vidare tillåta patentmyndigheten i fördragsslutande stat att utföra dessa uppgifter även i fråga om internationella patentansökningar som görs av den som är medborgare i eller har hemvist i icke fördragsslutande stat, vilken har samma officiella språk som den fördragsslutande staten. Förvalt— ningsrådet har gett det svenska patentverket rätt att tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och prövningsmyndighet inte bara för ansökningar från svenska sökande utan också för ansökningar som ges in av sökande

från andra nordiska länder samt utvecklingsländer.

Beträffande internationell patentansökan, som har varit

föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen, föreskrivs i den europeiska patentkonventionen att komplet- terande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket, om ansökningen fullföljs dit. För sådan ansökan skall sökande betala vanlig nyhetsgranskningsavgift

vid det europeiska patentverket.

Genom beslut av förvaltningsrådet har fastställts att vid fullföljd till det europeiska patentverket av PCT—ansökan, för vilken internationell nyhetsgranskning gjorts vid det svenska patentverket, någon kompletterande nyhetsgranskning inte skall göras av det europeiska patentverket. Sådan an- sökan skall där även vara befriad från nyhetsgransknings-

avgift.

3 BEDÖMNINGAR VID SVERIGES ANSLUTNING TILL SAMARBETSKONVENTIONEN OCH DEN EUROPEISKA PATENT- KONVENTIONEN1

3.1. Samarbetskonventionen

Patentpolicykommittén förordade att Sverige tillträdde samarbetskonventionen, och de flesta remissinstanserna dela— de kommitténs uppfattning. Kommittén ansåg att, om konven— tionen vann anslutning från de viktigare industristaterna, ett svenskt tillträde skulle medföra väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på samma uppfinning i

flera stater.

Föredragande departementschefen framhöll det omständliga och dyrbara i att söka patent på en uppfinning i flera länder.

Sökanden måste således ge in en särskild ansökan för varje land som patentskyddet skall omfatta och för detta ändamål måste han lägga ned avsevärda kostnader på översättning av ansökningen. Vidare måste ansökningen anpassas till de krav i formellt och materiellt hänseende, som ställs upp i de olika ländernas lagstiftning. I allmänhet måste sökanden också anlita ombud i flera olika länder, och sökanden måste under hela handläggningstiden hålla kontakt med patentmyn- digheterna i olika länder. Visserligen kan en patentsökande i allmänhet börja med att ge in ansökan i ett enda land och vänta upp till ett år med att ansöka om patent i övriga länder. Enligt Pariskonventionen kan han nämligen åberopa prioritet för samtliga ansökningar från den första ansö- kningen, under förutsättning att de senare ansökningarna ges in inom en tolvmånadersperiod från den första ansökningen.

Trots detta måste sökanden i stor utsträckning ådra sig

1Prop 1977/7s=1. LU 1977/78:10.

kostnader för ombud i olika länder och för översättning av ansökningar, redan innan han med säkerhet kan bedöma om upp—

finningen över huvud taget är patenterbar.

I alla dessa hänseenden kunde enligt departementschefen sam- arbetskonventionen medföra lättnader för sökanden. Denne behöver endast ge in en enda ansökan som omfattar flera län- der. I konventionen anges vilka formkrav en sådan ansökan måste uppfylla och de fördragsslutande staterna är skyldiga att godta en ansökan i formellt hänseende om den uppfyller konventionens krav. Härigenom skulle behovet av att anpassa ansökningen till formföreskrifter i olika länder falla bort. En förutsättning för att svenska patentsökande skulle kunna "dra nytta av de fördelar konventionen erbjuder var emeller— tid att Sverige tillträdde konventionen. Rätten att göra internationell patentansökan är nämligen i princip förbehål— len den som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslu-

tande stat.

En betydande fördel med konventionen ansåg departementsche- fen vara att en sökande först när han fått del av resultatet av den internationella nyhetsgranskningen behöver ta ställ— ning till om han skall föra ansökningen vidare, och i vilka länder ansökningen i så fall skall fullföljas. I den mån det blev möjligt att även få internationell förberedande paten- terbarhetsprövning, behövde ställningstagandet ske först sedan sökanden erhållit såväl nyhetsgranskningsrapporten som utlåtandet över patenterbarhetsprövningen. Sökanden behövde sålunda inte ådra sig kostnader vare sig för att anlita om- bud 1 olika länder eller för att utarbeta översättning av

ansökningen innan han tagit ställning i dessa avseenden.

Departementschefen anmärkte, att det var något oklart huru- vida konventionens bestämmelser om internationell förbere— dande patenterbarhetsprövning skulle komma att träda i kraft under de närmaste åren, men delade patentpolicykommitténs åsikt att om konventionen vann anslutning från de viktigare industristaterna, ett svenskt tillträde under alla omstän- digheter skulle medföra väsentliga fördelar för svenska sökande som önskar få patent på samma uppfinning i flera

industristater, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Från både japanskt och ryskt håll hade uttalats stort intresse för samarbete enligt konventionen. Sovjetunionen kunde för-

väntas tillträda konventionen under år 1977.

Departementschefen ansåg sig kunna utgå från att det svenska patentverket skulle utses till internationell nyhetsgransk- ningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, om Sverige begärde detta. Skedde detta skulle tillträdet till konventionen medföra ytterliga- re fördelar för svenska patentsökande och svenskt närings- liv. Departementschefen erinrade om att internationell ansö- kan skall vara avfattad på språk som har godtagits av den myndighet som skall utföra granskningen. Om patentverket blev internationell granskningsmyndighet, skulle det emellertid komma att åta sig att granska internationella ansökningar på svenska. Det skulle då vara en väsentlig för- del för svenska sökande och särskilt för svensk exportindus- tri att kunna ge in en på svenska avfattad internationell patentansökan samt, efter skriftväxling på vårt eget språk och med möjlighet att på ett enkelt sätt hålla kontakt med patentmyndigheten under handläggningen, kunna få ett utlå- tande över granskningen av ansökningen, som beaktas vid an- sökan om patent vid det europeiska patentverket och i många länder som kommer att stå utanför det europeiska patentsam-

arbetet.

Departementschefen underströk i likhet med en majoritet av remissinstanserna vikten av att det svenska patentverket gavs sådana resurser att det kunde ge svenska uppfinnare och svenskt näringsliv en informations— och dokumentationsser- vice som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innova- tionsverksamhet i Sverige. Vidare framhöll departementsche- fen det angelägna i att handläggningen av nationella paten- tansökningar vid den svenska patentmyndigheten blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det europeiska patentverket och den nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning, som skulle komma att

äga rum enligt samarbetskonventionen.

Enligt departementschefens mening var frågan om patentver— kets möjligheter att ge en service som främjar innovations— verksamhet i vårt land av största betydelse för svenskt näringsliv. Han ansåg att det inte kunde råda något tvivel om att det svenska patentverket fick större möjlighet att ge patentsökande och näringsliv tillfredsställande service i dessa avseenden, om patentverket blev internationell nyhets— granskningsmyndighet och - under förutsättning att samar— betskonventionens bestämmelser om internationell förbere— dande patenterbarhetsprövning trädde i kraft — myndighet för dylik prövning.

Departementschefen framhöll att en sökande, som använder sig av samarbetskonventionens handläggningssystem för att söka patent på samma uppfinning i flera länder, skulle ådra sig förhållandevis höga avgifter. Med hänsyn till de avsevärda besparingar i form av minskade kostnader för ombud och över- sättning av ansökningar till främmande språk, som samarbets- konventionen medger, ansåg han emellertid att det knappast fanns anledning att befara att patentavgifterna skulle bli så höga, att de omintetgjorde de fördelar som konventionens

handläggningssystem medför.

Sammanfattningsvis anförde departementschefen att det var ett väsentligt intresse för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv att Sverige tillträdde konventionen och därigenom gav svenska sökande möjlighet att dra nytta av de fördelar

som konventionen erbjuder.

Departementschefen berörde härefter verkningarna för det svenska patentverket av ett tillträde till konventionen. Ett genomförande av konventionens system med både nyhetsgransk- ning och förberedande patenterbarhetsprövning kunde enligt hans uppfattning på sikt medföra en väsentlig rationalise-— ring för de patentverk som, i likhet med det svenska, gör en förprövning av ansökningarna. Den största rationaliserings- vinsten var att vänta från den del av systemet som avser internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Om

systemet med sådan prövning inte fick någon nämnvärd

betydelse, skulle däremot det svenska deltagandet i samarbe- tet enligt konventionen inte medföra någon väsentlig arbets—

lättnad för det svenska patentverket.

I betänkande i anledning av propositionen uttalade lagut— skottet att samarbetskonventionen ger lättnader för patent— sökandena genom att patenteringsförfarandet blir både enk— lare och billigare i de fall patent önskas i flera länder. Utskottet pekade på att en patentsökande enligt konventionen kan avvakta resultatet av den internationella nyhetsgransk— ningen, innan man måste ta ställning till om och i vilken utsträckning han skall föra ansökningen vidare. Detta skulle innebära en betydande fördel för sökanden, inte minst genom att kostnaderna för ombud och översättning kunde nedbringas väsentligt. Ytterligare fördelar för svenskt vidkommande kunde vinnas om det svenska patentverket utsågs till inter— nationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, bl a därigenom att internationella ansökningar kunde avfattas och handläggas på svenska. Utskottet ansåg det vara av väsent- ligt intresse att svenska uppfinnare och svenskt näringsliv fick åtnjuta de fördelar ett tillträde till konventionen

sålunda skulle ge.

Frågan hur ett tillträde skulle inverka på det svenska patentverkets ställning ansåg utskottet böra bedömas med utgångspunkt från hur ett tillträde skulle påverka det fram— tida arbetskraftsbehovet i verket. Utskottet fann det ange— läget att arbetsvolymen, och därmed personalbehovet, inte går ned så mycket att möjligheterna till service i olika hänseenden till uppfinnare och näringsliv försämras. Enligt utskottets mening skulle en svensk anslutning till samar— betskonventionen innebära fördelar för patentverket i de berörda hänseendena. Utskottet anmärkte dock att det värde för det svenska patentverket som ligger i att fungera som PCT-myndighet enligt samarbetskonventionen skulle starkt reduceras, om Sverige inte tillträdde även den europeiska

patentkonventionen.

3.2. Den europeiska patentkonventionen

Patentpolicykommittén förordade att Sverige tillträdde kon- ventionen under förutsättning att den tillträddes av samtli— ga EG—stater eller i vart fall av Danmark, Frankrike, För- bundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Vidare utgick kommittén vid sitt ställningstagande från att samarbetskonventionen trädde i kraft samt att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell nyhets— granskningsmyndighet och myndighet för internationell för- beredande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonven- tionen samt vissa därmed sammanhängande frågor fick en till— fredsställande lösning. Kommittén framhöll att konventionen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få till stånd ett europeiskt patentsamarbete och att Sverige har tagit en aktiv del i detta arbete. Det vore därför enligt kommittén en naturlig utveckling att Sverige som medlem av den euro- peiska patentorganisationen fullföljde sina insatser för

europeisk samverkan på patentområdet.

Kommitténs förslag att Sverige skulle tillträda konventionen vann bred anslutning vid remissbehandlingen. Styrelsen för

teknisk utveckling, Svenska patentombudsföreningen, SACO/SR och Sveriges civilingenjörsförbund intog dock en övervägande

negativ hållning.

Sålunda påpekade Sveriges civilingenjörsförbund bl a att konventionen till väsentlig del motiverades av det under 1960-talet ständigt växande antalet patentansökningar. Det årliga antalet ansökningar hade emellertid under 1970—talet sjunkit till en nivå som var betydligt lägre än väntat. De rationaliseringsskäl som tidigare talade för ett tillträde hade sålunda delvis bortfallit. Förbundet ansåg vidare att den minskning av antalet granskare vid det svenska patent— verket som ett tillträde till konventionen kunde medföra skulle kunna leda till en sänkning av handläggningens kvali- tet. Antalet granskare skulle visserligen enligt förbundet kunna ökas genom en ändring i handläggningsordningen, t ex

så att vissa beslut fattades kollegialt. Detta skulle dock

leda till att subventionering av verksamheten blev nödvän-

dig.

Departementschefen framhöll att Sverige under arbetets gång lyckats få igenom önskemål om ändringar i det europeiska patentsystemet som tillgodosåg svenska intressen. Sålunda kunde det svenska patentverket komma att få en särställning i förhållande till patentverken i övriga stater som till- trädde den europeiska patentkonventionen. De stater som tillträdde konventionen förband sig nämligen i det s k centraliseringsprotokollet att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet resp myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonven— tionen. Sverige hade emellertid utverkat särskilda undan- tagsbestämmelser i protokollet som skulle göra det möjligt för det svenska patentverket att även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen utföra både nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen såvitt avser ansökningar från dem som är medborgare i eller har hemvist i något av de nor-

diska länderna.

Mot bakgrund av det sagda fanns det enligt departementsche- fens uppfattning starka skäl som talade för att Sverige borde tillträda konventionen. Frågan om ett tillträde måste emellertid grundas på en bedömning av i första hand verk- ningarna på längre sikt för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare samt svenskt patentväsende som helhet. En sådan bedömning måste bli behäftad med en betydande osäkerhet. Verkningarna i nämnda hänseenden var nämligen till stor del beroende på faktorer i den framtida utvecklingen som det inte var möjligt att bilda sig någon säker uppfattning om. Framför allt fem faktorer var av betydelse, nämligen verk— ningarna för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare av ett svenskt tillträde, verkningarna för det svenska patent- verket, konventionens inverkan på Sveriges möjligheter att

ge bistånd till utvecklingsländer, konventionens innehåll

från patenträttslig synpunkt samt de statsfinansiella

frågorna.

Departementschefen underströk att kostnadsutvecklingen under en lång följd av år varit sådan, att patenteringskostnaderna utgjorde ett växande hinder för dem som önskade skydda sina uppfinningar i flera länder. Det fanns anledning att anta att denna utveckling skulle komma att fortsätta i oförändrad eller till och med i ökad takt. Departementschefen bedömde det vara av största vikt för svensk industri och svensk upp- finnarverksamhet att det även i framtiden blev möjligt att till rimliga kostnader skaffa sig ett fullgott patentskydd för nya produkter och tillverkningsmetoder. Sverige borde därför stödja ett internationellt patentsamarbete i Västeu— ropa. Stater som utgör en betydande del av vår exportmarknad kunde väntas bli medlemmar i den europeiska patentorganisa— tionen. Det vore ett viktigt intresse för svensk industri att kunna få hållbara patent för dessa stater till rimlig kostnad. Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisa— tionen kunde otvivelaktigt bidra till att det europeiska

patentsamarbetet blir framgångsrikt.

Departementschefen påpekade att tillströmningen av patent- ansökningar till det europeiska patentverket skulle bli av stor betydelse för kostnadsläget vid verket. Verksamheten skulle i princip finansieras helt genom avgifter. Interims— kommittén för den europeiska patentorganisationen hade räknat med 30 000 patentansökningar om året. Beräkningarna av personalbehov och avgifter hade skett med hänsyn härtill och medfört en höjning av flertalet avgifter. Även med dessa högre avgifter torde det emellertid enligt departementsche- fen innebära betydande besparingar att använda sig av det europeiska patentverket om en uppfinning önskas skyddad i flera stater som tillhör den europeiska patentorganisatio-

nen .

Departementschefen framhöll vidare, att frågan om svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte borde

ses i ett alltför kortsiktigt perspektiv. Sålunda kunde det

vara väl förenligt med svenska intressen att ett effektivt patentsamarbete kom till stånd i Europa, även om det skedde till priset av vissa omställningssvårigheter. Ett europeiskt patentsamarbete, som gjorde det möjligt att genom ett enda ansöknings- och prövningsförfarande få patent för flera stater, skulle möjliggöra avsevärda rationaliseringsvinster för svensk industri och svenska uppfinnare. Vissa av de för- delar som ett europeiskt patentverk skulle ge för svensk del var dock inte direkt knutna till ett svenskt tillträde till konventionen. Sålunda skulle det bli möjligt för svenska företag och uppfinnare att söka europeiskt patent för de stater som är medlemmar i den europeiska patentorganisatio- nen även om Sverige inte tillträdde konventionen. Under förutsättning att den svenska patentlagstiftningen anpassa- des till konventionen oberoende av ställningstagandet i tillträdesfrågan skulle det svenska näringslivet vidare komma i åtnjutande av de fördelar som en harmonisering av patenträtten i Västeuropa medförde, även om Sverige inte tillträdde konventionen. Om Sverige stannade utanför konven- tionen tillkom emellertid kostnaderna för ett nationellt svenskt patent för den som önskade patent för både Sverige och någon eller några av de fördragsslutande staterna. Där— till kom att svenskt tillträde till konventionen gjorde det möjligt för svenska patentombud och anställda vid svenska företags egna patentavdelningar att uppträda som ombud vid det europeiska patentverket. Detta utgjorde enligt departe- mentschefens mening en inte obetydlig fördel för svensk in—

dustri, i synnerhet för större företag.

Departementschefen påpekade att det i andra avseenden kunde medföra nackdelar för svenskt näringsliv om Sverige stod utanför det europeiska patentsamarbetet. Sverige hade dittills varit attraktivt när det gällde patentansökningar från utlandet. Detta hade varit till fördel för svenskt näringsliv, eftersom det bl a underlättat licensöverenskom— melser, genom vilka svensk industri tillförts utländsk know—how. Det hade också inneburit att dokumentation över den senaste tekniska utvecklingen blivit tillgänglig här i

landet på svenska. Om Sverige valde att stå utanför den

europeiska patentorganisationen kunde det föreligga viss risk för att sökande som är intresserade av att få patent— skydd i Europa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska patentverket. Sverige skulle då hamna i vad som ibland brukar kallas "patent- skugga". Denna risk måste tillmätas betydelse, även om ut—

vecklingen inte kunde bedömas med säkerhet.

Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen ingav emellertid enligt departementschefen också farhågor för vissa negativa verkningar för svenskt näringsliv. Ett stort antal remissinstanser hade understrukit betydelsen av ett nationellt patentverk med sådan omfattning på verksamhe— ten att det kan lämna snabb och kvalitativt högtstående service till svenskt näringsliv. Den rationalisering av patentadministrationen i Västeuropa som tillkomsten av det europeiska patentverket medför skulle utan tvekan få bety— dande återverkningar på omfattningen av det svenska patent— verkets verksamhet. Patentpolicykommittén hade gjort beräk- ningar som pekade på att det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet skulle behöva något över 100 heltidsanställda granskare mot dåvarande ca 180. Beräkningarna var emellertid mycket osäkra och det var därför inte uteslutet att ett svenskt tillträde till konventionen kunde medföra en sådan nedgång i det svenska patentverkets arbetsbelastning mot slutet av 1980-talet att tillgången på arbete inte längre gav sysselsättning åt det antal på 100 heltidsanställda granskare som är ett minimikrav för möjligheten att vara internationell granskningsmyndighet enligt samarbetskonven— tionen. Om utvecklingen blev sådan och fick till följd att det svenska patentverket inte kan kvarstå som internationell myndighet, kunde enligt departementschefens uppfattning bortfallet av arbetsuppgifter i det långa loppet bli så betydande att det svenska patentverkets möjligheter att lämna önskvärd service åt svenskt näringsliv och svenska uppfinnare allvarligt äventyrades. Verkningarna härav skulle i första hand drabba mindre och medelstor industri samt enskilda uppfinnare. Om antalet granskare minskade kraftigt,

skulle detta sannolikt leda till en minskning av patentver-

kets effektivitet, eftersom varje granskare i så fall skulle få svara för ett större område av tekniken. En viss försäm— ring av kvaliteten på patentverkets granskning kunde i så

fall knappast undvikas.

Departementschefen ansåg det dock knappast troligt att ver- kets arbetsbelastning ens mot slutet av 1980—talet skulle gå ned så mycket att den väsentligt understiger vad som mot- svarar arbetskapaciteten hos 100 heltidsanställda granskare. En nedgång av den totala arbetsmängden medförde nämligen även en minskning av kapaciteten hos varje granskare till följd av hans vidgade sakområde, vilket skulle bidra till att motverka minskningen av antalet granskare. Vidare fanns det anledning att räkna med att patentverkets s k uppdrags- verksamhet, främst nyhetsgranskningen av uppfinningar utan samband med patentansökningar, skulle komma att öka. Det var också möjligt att det svenska patentverket kunde få vissa nya arbetsuppgifter. Patentverket kunde sålunda göra insat-

ser för att utbilda patenttekniker från utvecklingsländerna.

Departementschefen ansåg att en hög teknisk innovationsnivå är av betydelse för att Sverige skall kunna upprätthålla sysselsättning och fortsatt välstånd. Erfarenheterna från senare år talade för att svensk industri i framtiden i ökad utsträckning måste satsa på produktion av teknologiskt avancerade produkter, där ett högt kostnadsläge är av under- ordnad betydelse men där tekniskt kunnande och yrkesskick- lighet är väsentliga. Erfarenheterna visade också att även väletablerade industrigrenar löper risk att snabbt slås ut ur marknaden till följd av tekniska landvinningar på annat håll i världen, om de inte följer med i den tekniska utveck- lingen. För att en hög innovationsnivå och en hög teknisk standard skall kunna upprätthållas behövs ett svenskt patentverk som har resurser att ge tillfredsställande service åt näringslivet. Skulle arbetsbelastningen vid det svenska patentverket minska så kraftigt att det föreligger risk för att verket inte längre kan ge arbete åt 100 heltidsanställda granskare, eller om risk eljest skulle

uppkomma att verket till följd av bristande kapacitet inte

kan ge näringsliv och uppfinnare tillfredsställande service, förutsatte departementschefen att statsmakterna kom att vidta erforderliga åtgärder för att förhindra sådana nega- tiva följder av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen. Ett exempel på tänkbara möjligheter att öka patentverkets arbetsuppgifter vore att underlätta för i första hand svenska företag och uppfinnare att utnyttja patentverkets tjänster inom ramen för verkets uppdragsverk— samhet. Insatser av detta slag skulle sannolikt bli av särskilt värde för mindre och medelstor industri samt enskilda uppfinnare. En ökning av uppdragsverksamhetens omfattning skulle innebära att patentverket kunde ha ett större antal heltidsanställda granskare än som eljest skulle

vara fallet.

Till en fullständig bild av verkningarna för svenskt näringsliv hörde enligt departementschefen också konsekven- serna för de svenska patentombuden och deras verksamhet. Den rationalisering som den europeiska patentkonventionen kunde väntas leda till skulle också komma att påverka patentom- budsbranschen. Både den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen syftar bl a till att minska ombuds- kostnaderna, och det vore då ofrånkomligt att underlaget för patentombudens verksamhet minskas i motsvarande mån. En betydelsefull omständighet skulle bli i vad mån svenska patentombud kan finna nya uppgifter att ta till vara de möjligheter till internationellt inriktad verksamhet som

konventionerna erbjuder.

I fråga om verkningarna för det svenska patentverket av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen underströk departementschefen vidare det önskvärda i att svenska grans- kare kom att ingå i det europeiska patentverkets personal, så att hänsyn kan tas till svenska erfarenheter när praxis utvecklas vid det europeiska patentverket. Det vore därför angeläget att övergången av granskare från det svenska patentverket till den europeiska patentorganisationen under- lättades. Detta kunde ske bl a genom att viss särskild ut-

bildning, framför allt språkutbildning och utbildning röran-

de den europeiska patentkonventionens innehåll, ordnas för personal vid det svenska patentverket som avser att tjänst— göra vid det europeiska patentverket. Det vore också av stor betydelse att klarlägga möjligheterna för svenska granskare som går över till det europeiska patentverket att återvända till tjänstgöring vid det svenska patentverket om de så önskar. Dessa frågor borde lösas i samråd med berörda

personalorganisationer.

När det gällde det svenska patentverkets ställning påpekade departementschefen att verket enligt centraliseringsproto- kollets ordalydelse har rätt att utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen - för— utom i fråga om ansökningar från svenska sökande — endast i fråga om internationella ansökningar från sökande i angrän- sande stat som tillträtt den europeiska patentkonventionen. På svensk begäran hade interimskommittén dock enhälligt uttalat att centraliseringsprotokollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta emot och handlägga ansökningar från Danmark, Finland och Norge, även om inte dessa stater ännu har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Från samtliga nordiska länder hade framhållits vikten av att en internationell nyhetsgranskningsmyndighet kommer att finnas inom det nordiska språkområdet, och enighet hade rätt om att det svenska patentverket bör åta sig att utföra nyhetsgrans— kning av internationella ansökningar från sökande i de nor- diska länderna. Departementschefen ansåg det självklart att

Sverige bör låta sitt patentverk åtaga sig denna uppgift.

I fråga om betydelsen av det svenska patentverkets blivande ställning som internationell myndighet enligt samarbetskon— ventionen framhöll departementschefen också följande. I den europeiska patentkonventionen föreskrivs att om interna- tionell patentansökan har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen, kompletterande nyhetsgransk- ning skall företas vid det europeiska patentverket. För sådan ansökan skall sökanden betala samma avgift som om någon nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen inte

hade ägt rum. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma att

det europeiska patentverket skall avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen och endast ta

ut reducerad avgift av sökanden.

Departementschefen erinrade om att för det fall Sverige tillträdde den europeiska patentkonventionen och det svenska patentverket blev internationell granskningsmyndighet skulle ett samarbetsavtal ingås mellan det europeiska patentverket och det svenska patentverket. Detta avtal skulle i första hand syfta till att nyhetsgranskningen vid de båda myndighe- terna skulle bli av samma kvalitet. Departementschefen ansåg det väsentligt att avtalet fick ett sådant innehåll att kompletterande nyhetsgranskning inte behöver äga rum såvitt avser internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och att nyhetsgranskningsavgiften därför kunde reduceras. Det var nämligen först härigenom som avgörande fördelar av att det svenska patentverket blev en internationell nyhets- granskningsmyndighet uppkom för svenska sökande och sökande

i de andra nordiska länderna.

Departementschefen erinrade om att samarbetskonventionen har till syfte bl a att främja den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna. Patentpolicykommittén hade ansett att Sverige inom ramen för samarbetskonventionen skulle kunna hjälpa utvecklingsländerna genom att efter överenskommelse med sådana länder låta det svenska patentverket utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning åt patentmyn- digheter i dessa länder. Därigenom skulle Sverige kunna med— verka till att inte andra patent kommer att gälla för utvecklingsländer än sådana som har föregåtts av en noggrann prövning och därför avser uppfinningar som är värda patent- skydd. Enligt departementschefens uppfattning skulle Sverige ha tillfredsställande möjligheter att ge bistånd åt utveck— lingsländer inom ramen för samarbetskonventionen även sedan

Sverige tillträtt den europeiska patentkonventionen.

När det gällde värderingen av den europeiska patentkonven-

tionen från patenträttslig synpunkt underströk departements— chefen att konventionens patenträttsliga innehåll i huvudsak står i god överensstämmelse med nordisk patenträtt. I sam— band med frågan om ett svenskt tillträde till konventionen fanns det enligt departementschefen inte anledning att be— röra mer än två patenträttsliga frågor, nämligen uppfinna- rens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven. Härvidlag ansåg departementschefen, att den reglering som uppfinnarens ställning fått i konventionen var godtagbar från svensk synpunkt samt att inte heller konventionens reglering av patentskyddets omfattning utgjorde något hinder

för ett svenskt tillträde till konventionen.

När det gällde de statsfinansiella frågorna inför ett

svenskt tillträde bedömde departementschefen att statsver- kets ekonomiska åtaganden i samband med ett tillträde inte skulle bli av större omfattning samt att några statsfinan—

siella skäl inte kunde anföras mot ett tillträde.

Sammanfattningsvis ansåg departementschefen att de fördelar som ett tillträde till den europeiska patentkonventionen skulle ge Sverige och svenska intressen klart övervägde nackdelarna. Vidare ansåg han att frågan om det svenska patentverkets ställning inom ramen för samarbetskonventionen efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkon-

ventionen fått en från svensk synpunkt godtagbar lösning.

Lagutskottet framhöll att den europeiska patentkonventionen torde vara ett av de hittills mest anvancerade exemplen på rättsligt samarbete över de handelspolitiska blockgränserna i Europa. Utskottet ansåg det som en stor framgång att man på bred västeuropeisk bas lyckats åstadkomma en samlad lösning i riktning mot ett effektivare patentväsende. Sverige hade tagit en mycket aktiv del i utarbetandet av konventionen, och dess bestämmelser i materiellt hänseende hade i hög grad kommit att överensstämma med innehållet i gällande nordisk rätt på området. Jämfört med övriga europeiska staters nationella patentorgan hade det svenska

patentverket fått en förmånlig ställning i viktiga hänseen—

den. Utskottet fann det naturligt att Sverige genom att tillträda konventionen fullföljde sina insatser för europeisk samverkan på det patenträttsliga området. Ut— skottet bedömde de ekonomiska fördelarna av ett tillträde

vara betydelsefulla för uppfinnare och näringsliv.

I likhet med departementschefen underströk utskottet emellertid att åtgärder måste vidtas, om Sveriges anslutning till konventionen skulle medföra att patentverkets arbets— volym minskar mer än som antagits. Utskottet ansåg det vara ett vitalt svenskt samhällsintresse, att patentverket kan upprätthålla en god standard och att verket har möjlighet att ta nya initiativ för att tillgodose näringslivets och

uppfinnarnas behov.

4 SAMARBETSKONVENTIONENS EFFEKTER PÅ SVENSKT PATENTVÄSEN

4.1 Bakgrund

Under 1960-talet ägde en kraftig ökning av arbetsbelast- ningen vid vissa patentverk rum. Trots ett kontinuerligt rationaliseringsarbete lyckades dessa patentverk i regel inte undgå besvärande balanser (den s k patentkrisen). För att minska arbetsbelastningen införde de holländska, väst- tyska och japanska patentverken under 1960-talet och början av 1970-talet uppskjuten förprövning, vilken i stora drag innebär att en saklig prövning huruvida patenterbarhets- villkoren är uppfyllda görs endast på särskild framställ- ning. Några patentverk, däribland de amerikanska och svenska, lyckades dock i så måtto bemästra den snabbt ökande arbetsbördan att den obligatoriska förprövningen kunde bibehållas. Under senare delen av 1970—talet och de första åren av 1980—talet bröts uppgången i antalet patentan- sökningar i de flesta stater och följdes av en viss minskning. Under allra senaste tid har återigen en ökning av

antalet patentansökningar förmärkts.

Samarbetskonventionen och det patenteringssystem som där— igenom grundlades1 - det 5 k PCT-systemet - tillkom som ett led i strävandena att bemästra "patentkrisen" och har främst till syfte att en del av det dubbelarbete som annars utförs, då en uppfinning patentsöks i flera länder, skall kunna undvikas. Konventionen innehåller också vissa bestämmelser som syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna genom att underlätta för dessa länder att få tillgång till modern teknologi.

1)Se avsnitt 2.2

PCT-systemets internationella betydelse består i att det är det enda praktiska samarbetsprogram som omsluter såväl u-länder som i—länder och de 3 k socialistländerna. Bakom PCT ligger således ett universellt samarbete och i detta har

Sverige mycket aktivt tagit del.

H.2 Det svenska patentverkets roll som internationell

myndighet enligt samarbetskonventionen

M.2.1 Allmänt

PCTs generalförsamling har utsett det svenska patentverket att vara internationell myndighet för nyhetsgranskning och för internationell förberedande patenterbarhetsprövning

enligt samarbetskonventionen.1

I ett avtal av den 11 april 1978 mellan WIPOs internationella byrå och det svenska patentverket har bestämmelser meddelats om patentverkets verksamhet som internationell myndighet. I avtalet har förutsatts att patentverket skall kunna behandla PCT-ansökningar avfattade på något av de nordiska språken eller på engelska. Genom särskilda avtal har Danmark, Finland, Norge, Brasilien och OAPI (l'Organisation Africaine de la Propriété Intellectuelle) utsett det svenska patentverket att vara PCT-myndighet för dem. Patentverket har i förhållande till u—länderna också åtagit sig att ta emot PCT-ansökningar på franska. De flesta PCT-ansökningar som behandlas av patent— verket som internationell myndighet är svenska ansökningar

och ansökningar från de övriga nordiska länderna.

Det svenska patentverkets ställning som PCT—myndighet har medfört ökade krav på tillgången till patentdokumentation. Det samlade granskningsmaterialet omfattar sålunda numera de

amerikanska, engelska, franska, tyska, danska, finska,

1Se avsnitt 2.2

norska och svenska patentskrifterna samt de publicerade euro- peiska patentansökningarna och PCT—ansökningarna. Därjämte granskas japanska och ryska sammandrag - abstracts - av patentskrifter samt vissa australiensiska, kanadensiska och österrikiska patentskrifter. Till granskningsmaterialet hör också tidskrifter som krävs enligt samarbetskonventionens bestämmelser. Som komplement till den manuella granskningen

utnyttjas kommersiella databaser (se under 6.1.H.H).

4.2.2 Ansökningsvolymen

PCT—systemet fick en trög start. Under det första verksam- hetsåret gavs i hela världen drygt 1 700 ansökningar in.

Systemet anses fortfarande befinna sig i en inledningsfas.

Antalet PCT-ansökningar vid det svenska patentverket, dvs

de som lämnats till verket såsom mottagande PCT-myndighet och de i vilka nyhetsgranskning och preliminär patenterbar- hetsprövning begärts, har emellertid hela tiden ökat. Där- med har också patentverkets arbetsvolym ökat. Antalet inter— nationella ansökningar som skall granskas och bedömas var budgetåret 1978/79 200, budgetåret 1979/80 HOO, budgetåret 1980/81 700, budgetåret 1981/82 1 000, och budgetåret 1982/83 1 100, för att budgetåret 1983/84 uppgå till

1 200. I de angivna antalen PCT-ansökningar ingår ansök-

ningar från Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Patentverket har i sina anslagsframställningar för budget- åren 198u/85 och 1985/86 antagit att 1 300 ansökningar ges in. För budgetåret 1986/87 räknar patentverket med att

1 400 ansökningar ges in. Motsvarande siffra för budget- åren 1987/88 och 1988/89 är 1 500 ansökningar. För budget- åren 1989/90 och 1990/91 antar man att antalet blir 1 600. I de angivna antalen ingår framställningar om s.k. ITS-gransk— ning (se u.2.6). Under 1990-talet antas det totala antalet

ansökningar öka med 100 vartannat år.

Anledningen till att man väntar en successiv ökning av an- talet ansökningar är framför allt att vissa regler trätt

i kraft som syftar till att förenkla ansöknings— förfarandet både för patentsökande och för patentmyndig- heterna. Avseende har också fästs vid att Italien den

28 mars 1985 har anslutit sig till samarbetskonventionen i dess helhet, dvs i fråga om såväl fas I som fas II. Vidare är att märka att Förentastaterna, som tidigare

reserverat sig mot fas II, gett till känna sin avsikt att

häva reservationen. 5.2.3 Finansieringsfrågor

Det svenska patentverkets verksamhet som PCT—myndighet ger för närvarande underskott. För de tjänster som verket till— handahåller som PCT-myndighet bestämmer visserligen verket självt avgifterna. Dessa sattes emellertid avsiktligt lågt från början. Anledningen till det var dels att man önskade slå ut de fasta kostnaderna på långt fler ansökningar än

som faktiskt har givits in, dels att man ville väcka in- tresse för PCT-systemet. Avgiften för de sökande, som läm- nar in en ansökan till det svenska patentverket för att verket skall vidarebefordra ansökningen till WIPO, är 300 kr. Nyhetsgranskningsavgiften uppgår till 2 200 kr. För en nordisk sökande som till sin PCT-ansökan har fogat en nyhets- granskningsrapport, sammanställd av det svenska patentverket eller av en patentmyndighet i de övriga nordiska länderna, uppgår granskningsavgiften till 1.600 kr. Avgiften för en preliminär patenterbarhetsprövning är 1.500 kr. Verksam— heten som PCT-myndighet kräver emellertid en organisation som till sin omfattning är oberoende av det antal PCT—ansök- ningar som handläggs vid verket. Detta har lett till att verksamheten för närvarande täcker sina kostnader endast till ca HO procent och således subventioneras med de av— gifter som inflyter från verksamheten med nationella patent— ansökningar. Patentverket undersöker därför möjligheten

att höja avgifterna för en PCT—ansökan.

Vid bedömningen av om PCT-ansökningarna medför en ökad

arbetsbelastning för patentverket måste hänsyn tas till

att dessa, då de kommer från svenska sökande, redan grans— kats av verket som nationell myndighet. Det är endast PCT- ansökningar, som lämnas in av sökande från andra nordiska länder, som innebär väsentligt ökade arbetsuppgifter för verket. Under 198” lämnades 279 PCT—ansökningar in från

övriga nordiska länder.

u.2.u Personalen

Anslutningen till samarbetskonventionen, som utgör ett led i den av bl a Sverige eftersträvade internationaliseringen av patenteringsförfarandet, har medfört ökade krav på per- sonalens kompetens, i synnerhet i fråga om språkkunskaper. För att förbättra dessa har det svenska patentverket an-

ordnat utbildning av personalen.

H.2.5 Tekniken

Sveriges anslutning till samarbetskonventionen - och till den europeiska patentkonventionen - har medfört en aktive- ring av svenskt samarbete med de olika internationella organ som har till uppgift att utveckla det datorbaserade stöd patentingenjörerna behöver i sin verksamhet. Ett sådant aktivt samarbete förekommer bl a med det europeiska patent— verket och på ett internationellt plan under ledning av WIPO.

4.2.6 Internordiskt patentsamarbete

Det svenska patentverket lägger särskild vikt vid att, inom ramen för samarbetskonventionen, utveckla det nordiska patent- samarbetet. Avtal träffades den 12 oktober 1978 mellan de danska, finska, norska och svenska patentmyndigheterna om samverkan med anledning av samarbetskonventionen. Genom av- talet har det svenska patentverket i egenskap av internatio- nell granskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning åtagit sig att utföra dels internationell nyhetsgranskning, dels nyhetsgranskning

av internationellt slag, International Type Search (ITS), och

dels internationell preliminär patenterbarhetsprövning för respektive nordiskt lands nationella patentansökningar. Ata— gandet gäller ansökningar avfattade på danska, engelska,

finska, isländska, norska och svenska.

Närmare redogörelse för patentsamarbetet inom det nordiska

språkområdet lämnas i kapitel 7.

H.3 Erfarenheter av PCT-systemet i praktisk tillämp— ning

Utredningen har inhämtat åtskilliga synpunkter på hur PCT-sys— temet kommit att utfalla i praktiken. Därvid har inlednings— vis påpekats att anledningen till att Sverige anslöt sig

till samarbetskonventionen — och den europeiska patentkon- ventionen — var viljan att medverka i internationellt och europeiskt samarbete på patentområdet och samtidigt därmed

få minskat dubbelarbete och en mer rationell ordning för de patentsökande. Mot det nu anförda har under utredningens

gång inte framförts någon invändning.

H.3.1 Betydelsen för de sökande

PCT—systemet är internationellt vittomfattande. Trots detta har det inte blivit så attraktivt för flertalet sökande som man från början räknade med. Systemet har dock från början utnyttjats i relativt stor omfattning av svenska och nordis— ka sökande. Detta hänger till betydande del samman med att det svenska patentverket aktivt informerat om PCT-systemet och även på annat sätt verkat för att det skall bli attrak- tivt.

PCT-systemet är komplicerat och bemängt med regler som måste iakttas av den patentsökande. Risken att göra fel och där- igenom lida rättsförlust har varit stor. Både industriföre- tag och patentombud har hävdat att man därför inte med gott samvete har kunnat rekommendera uppfinnare att "gå PCT—vägen"

med sina ansökningar.

Andemeningen med PCT-systemet är att 93 nyhetsgranskning, resp gg patenterbarhetsprövning skall göras, innan en patent- ansökan förs över till de enskilda ländernas patentmyndig- heter. PCT-systemets gynnsamma utveckling förefaller emel- lertid ha försvårats av att vissa nationella patentverk — när en ursprunglig PCT-ansökan kommit under deras bedöman- de - hävdat sina nationella principer i en utsträckning

som står i strid med samarbetskonventionen. De nationella patentverken synes nämligen i åtskilliga fall inte fästa avseende vid sådan nyhetsgranskning och patenterbarhetspröv- ning som utförs av internationell PCT-myndighet. Även av denna anledning har industrin varit mindre benägen att ut-

nyttja PCT—systemet.

Samarbetskonventionens invecklade formella regler har mins— kat u-ländernas intresse för PCT—systemet. Detta är beklag- ligt med tanke på de förhoppningar som fanns vid tillkomsten av konventionen, nämligen att u-länderna skulle kunna få patentansökningar bedömda på ett kvalificerat sätt utan

att för den skull behöva sätta upp egna patentverk.

På svenskt initiativ har PCT-systemet under senaste tid revi— derats. Nya regler trädde i kraft den 1 januari 1985. De syftar till att förenkla både för sökande och för patentmyn- digheter. Ett framträdande drag i revisionsarbetet har varit att fel som en sökande begått under förfarandet skall kunna avhjälpas och inte behöva få ödesdigra konsekvenser. PCT-sys- temet har genom ändringarna inte blivit mindre invecklat men

däremot praktiskt taget riskfritt.

Det svenska patentverkets ställning som PCT-myndighet gör det möjligt för en svensk patentsökande att till det svenska patentverket ge in en på svenska avfattad internationell an- sökan som kan omfatta samtliga till samarbetskonventionen anslutna länder. En översättning av ansökan till engelska måste dock ges in till verket inom 3-H månader från inläm-

ningsdagen.

Förvaltningsrådet i den europeiska patentorganisationen har bestämt att vid fullföljd till det europeiska patentverket av en patentansökan enligt samarbetskonventionen, för vil— ken internationell nyhetsgranskning gjorts vid det svenska patentverket, ingen kompletterande nyhetsgranskning skall göras av det europeiska patentverket. Sådan ansökan skall också vara befriad från nyhetsgranskningsavgift där. PCT—sys- temet har däremot inte lett till lägre avgifter vid de na-

tionella patentverken.

PCT-systemet är fördelaktigt om sökanden är i tidsnöd, vill skjuta patenteringskostnaderna framför sig eller är

osäker på uppfinningens kommersiella värde.

Samarbetskonventionen ställer krav på att en fullständig genomgång av patentdokumentationen sker vid nyhetsgransk— ningen av PCT-ansökningar. Nyhetsgranskningen vid det

svenska patentverket har hög kvalitet. Svenska och övriga nordiska sökande har därför påtagliga fördelar av att det

svenska patentverket är internationell PCT-myndighet.

4.3.2 Betydelsen för det svenska patentverket

Den omständigheten att patentverket utsetts till PCT-myn- dighet har gett Sverige en jämförelsevis stark ställning

i förhållande till den europeiska patentorganisationen. Detta har Sverige nytta av bl a vid förhandlingar om samar- bete inom ramen för den europeiska patentkonventionen. I egenskap av PCT-myndighet har det svenska patentverket vi- dare möjlighet att aktivt medverka i det tekniska utveck- lingsarbete som förekommer inom ramen för WIPOs verksamhet. Det svenska patentverket ingår bland de patentmyndigheter som regelmässigt inbjuds att medverka i det utvecklings- arbete som initieras inom ramen för de befintliga patent—

konventionerna.

Som framgår av redogörelsen för det svenska patentverkets utveckling (6.1.2) kom anslutningen till den europeiska

patentkonventionen att medföra en avsevärd minskning av

det svenska patentverkets arbetsvolym. Denna minskning har i viss mån kompenserats genom det arbete som tillförts patent-

verket i egenskap av PCT-myndighet.

De åtaganden som föreligger och de frister som gäller en— ligt samarbetskonventionen gör att PCT-ansökningarna vid patentverket får en ofrånkomlig förtur i förhållande till övriga patentansökningar. Därtill kommer att granskningen av PCT—ansökningar är mer tidskrävande än granskningen

av nationella ansökningar. Dessa omständigheter kan ibland störa handläggningen av nationella patentansökningar. Det är viktigt att inte denna handläggning trängs undan av PCT-

ärendena.

4.4 PCT-systemet och framtiden

Sverige är i förhållande till folkmängden det land som

mest utnyttjat PCT-systemet. Man räknar med att systemets betydelse kommer att öka allteftersom fler länder ansluter sig till systemets fas II, den förberedande patenterbar- hetsprövningen. Överhuvudtaget väntas systemet öka i in— flytande ju mer samarbetet mellan länderna på patentområdet utvecklas. Italien har nyligen anslutit sig till samarbets- konventionen, och Förentastaterna väntas häva sin reserva— tion beträffande PCT-systemets fas II. Italiens anslutning väntas göra PCT—systemet ännu mer attraktivt, eftersom man numera i en PCT-ansökan kan designera samtliga till den europeiska patentkonventionen anslutna stater. Förenta staternas hävande av reservationen anses vara ett utom- ordentligt viktigt politiskt ställningstagande. Å andra sidan har det påpekats, att arbetsuppgifterna för det svenska patentverket kommer att minska i den mån konventions— stater ansluter sig också till PCT-systemets fas II. Där- igenom kommer nämligen allt fler PCT—ansökningar, då de fullföljs vid det svenska patentverket, att vara full— ständigt behandlade - dvs internationellt granskade när det gäller såväl nyhetskravet som övriga krav för patenter- barhet. PCT-ansökningar som skapar merarbete för det svenska

patentverket är emellertid sådana, som härrör från länder

vilka valt det svenska patentverket som PCT—myndighet, främst länder i Norden. En ökning av antalet PCT-ansök— ningar från svenska sökande medför däremot inte någon mer betydligt ökad arbetsvolym för det svenska patentverket.

En omständighet som i längden kan komma att hämma PCT-sys— temets utveckling är att kostnaderna för nyhetsgranskning vid det europeiska patentverket är så höga, att enskilda uppfinnare eller mindre företag inte har råd att göra PCT- ansökan vid det patentverket. Detta har beklagats inom så— väl WIPO som industrikretsar. De sökande som kan använda

det svenska patentverket undgår emellertid nackdelen med hö-

ga avgifter i det europeiska patentverket.

SOU 1985:53 5 DEN EUROPEISKA PATENTORGANISATIONENS UTVECKLING 5.1 Inledning

Det europeiska patentverket i Munchen öppnade sin verksamhet den 1 juni 1978. Från samma tidpunkt kunde också PCT-an—

sökningar ges in. 5.2 Den europeiska patentkonventionen i huvuddrag

Genom den europeiska patentkonventionen bildades en europeisk patentorganisation1. Organisationen är självständig i ad- ministrativt och ekonomiskt avseende och består av ett för- valtningsråd och ett europeiskt patentverk. Organisationens uppgift är att i enlighet med konventionens bestämmelser meddela patent för de stater som har tillträtt konventionen. Konventionen inskränker dock inte de fördragsslutande sta- ternas rätt att ha egna patentverk som meddelar patent för

vederbörande stat.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förut- sättningarna för att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Konventionen innehåller också bestämmel— ser om rättsverkan av europeisk patentansökan och europeiskt patent. I princip skall sådan ansökan eller sådant patent i stat som ansökningen eller patentet omfattar ha samma rätts- verkan som en ansökan hos eller ett patent meddelat av den

statens patentmyndighet.

Konventionens regler om patenterbarhetsvillkor överensstäm-

mer i huvudsak med vad som gäller enligt den svenska patent—

1För närmare detaljer se avsnitt 2.3 och 3.2 samt patent- policykommitténs betänkande SOU 1976:2u och prop 1977/78:1.

lagen. För att europeiskt patent skall meddelas krävs så- lunda att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt.

Ett europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ha samma rättsverkan som ett i den staten meddelat nationellt patent och även i övrigt följa samma bestämmelser som nationellt patent, om inte annat före- skrivs i konventionen. Rättsverkan inträder fr o m den dag

då det europeiska patentverket kungör att europeiskt patent

har meddelats. 5.3 Organisationen

Förvaltningsrådet, som utgörs av företrädare för de fördrags— slutande staterna, är organisationens högsta organ. Rådet reglerar genom generella föreskrifter verksamheten vid det europeiska patentverket, fastställer organisationens budget och tillsätter högre befattningshavare vid det europeiska

patentverket.

Enligt ett av de särskilda protokollen till konventionen, protokollet rörande centralisering av det europeiska patent— systemet och införandet av detta system (det 3 k centrali— seringsprotokollet), har internationella patentinstitutet i Haag (IIB) vid konventionens ikraftträdande införlivats med det europeiska patentverket. Vid institutet, som numera utgör en filial till det europeiska patentverket, utförs nyhets— granskning av patentansökningar. En mindre filial för ny-

hetsgranskning har också upprättats i Väst—Berlin.

Vid det europeiska patentverket finns en mottagningsavdel— ning, nyhetsgranskningsavdelningar, prövningsavdelningar, invändningsavdelningar, en rättsavdelning, besvärskamrar och

en stor besvärskammare.

S.R. Formella regler

Rätt att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Något krav på att sökanden skall vara medborgare i eller ha hemvist i fördragsslutande stat

finns inte.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket eller till nationell patentmyndighet i fördrags- slutande stat, om denna myndighet har åtagit sig att för—

medla sådana ansökningar till det europeiska patentverket.

Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk patentansökan skall vara avfat— tad på ett av dessa språk. Sökande från medlemsstat, som inte har något av EPOs officiella språk som sitt officiella språk, får dock ge in ansökan på sitt lands språk, förutsatt att översättning följer.

Europeisk patentansökan skall innehålla en anhållan om att europeiskt patent skall meddelas, patentkrav, beskrivning av uppfinningen, erforderliga ritningar och ett sammandrag (abstract) av ansökningens innehåll. För ansökningen skall erläggas ansökningsavgift och avgift för nyhetsgranskning inom en månad från den dag då ansökningen gavs in. Sökande som önskar åberopa prioritet från tidigare ansökan måste göra detta i ansökan och därvid uppge var och när den tidi- gare ansökningen gjordes. I ansökan skall sökanden ange vilka stater han vill att patentet skall omfatta. Komplet- tering av ansökningen i detta avseende får inte ske senare. För varje sådan stat (designerad stat) skall erläggas särskild avgift (designeringsavgift) inom 12 månader från den dag då ansökningen gavs in eller, om prioritet yrkas,

från prioritetsdagen.

5.5 Förfarandet

Handläggningen av europeiska patentansökningar sker i tre

steg, nämligen prövning i formellt avseende, nyhetsgransk-

ning och patenterbarhetsprövning. Sedan patent meddelats löper en tidsfrist under vilken invändning kan göras mot patentet. Slutligen innefattar det europeiska patentsystemet

ett besvärsförfarande. 5.5.1 Patentansökningar

Den formella granskningen av en patentansökan äger rum i Haag. Uppfyller ansökningen vissa krav i formellt avseende åsätts ansökningen ingivningsdag. Ansökningen blir där- efter föremål för nyhetsgranskning i Haag eller Väst-Berlin. Europeisk patentansökan skall publiceras av det europeiska patentverket 18 månader från ingivningsdagen eller, om prio- ritet har yrkats, från prioritetsdagen. Efter publiceringen blir handlingarna i ansökningsårendet tillgängliga för envar. Den som vill ta del av handlingarna måste dock betala

en avgift.

I Haag sker nyhetsgranskningen på grundval av patentskrifter från Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland (jämte patentskrifter från Tyska riket för åren 1920-19u5), Förenta staterna, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz och Storbritan- nien. Därjämte granskas patentdokument från det europeiska patentverket, PCT-dokument, engelskspråkiga, japanska, ryska och -sedan ett år - svenska sammandrag (abstracts) av patent- skrifter samt vissa australiensiska, kanadensiska och öster—

rikiska patentdokument.

Sedan sökanden har tagit del av nyhetsgranskningsrapporten, skall han ta ställning till om han vill fullfölja ansök- ningen genom att begära patenterbarhetsprövning. Har sö— kanden inom föreskriven tid begärt en sådan, skall det euro— peiska patentverket pröva huruvida ansökningen uppfyller de materiella villkor som i konventionen ställs upp för meddelande av europeiskt patent. Denna prövning utförs i Mönchen av en prövningsavdelning, som i regel består av tre tekniker. Finner avdelningen att ansökningen uppfyller de materiella villkoren för patenterbarhet, skall den med— dela europeiskt patent för de stater som sökanden har be- gärt (designerade stater).

5.5.2 Invändningar mot patent

Invändningsförfarandet äger rum efter patentmeddelandet. Envar har rätt att göra invändning mot europeiskt patent inom nio månader från den dag då beslut att meddela patent kungjordes i den europeiska patenttidningen. Invändning får grundas endast på vissa i konventionen angivna omständig- heter, nämligen 1) att patentet avser något som inte är patenterbart enligt konventionen, 2) att patentet inte be- skriver uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen eller 3) att patentet omfattar något som inte framgår av ansökningen i dess lydelse vid ingivandet. Invändningar prövas av sär—

skilda invändningsavdelningar, som i regel består av tre

tekniker. Invändning kan leda till att invändningsavdelning upphäver det europeiska patentet eller beslutar att det skall upprätthållas i ändrad lydelse.

5.5.3 Besvär

Beslut av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, in— vändningsavdelning och rättsavdelningen kan mot erlägg- ande av besvärsavgift överklagas till särskilda besvärs- kamrar. Frågor av särskild vikt för enhetlig rättstil- lämpning eller rättsfrågor av grundläggande betydelse kan av besvärskammare hänskjutas till en särskild prejudikat-

instans, den stora besvärskammaren.

5.6 Arbetets art och omfattning

5.6.1 Antalet patentansökningar

Det europeiska patentverkets verksamhet har utvecklats snabbt och framgångsrikt. Antalet europeiska patentansök- ningar har mellan åren 1979 och 198” ökat kraftigt men an- ses nu vara på väg att stabiliseras. År 1979 var ansökning— arnas antal 11 020, varav 67 procent härrörde från fördrags- stater och 33 procent från icke—fördragsstater. Antalet år 198” var 33 092, vilket innebär en ökning med 17 procent,

jämfört med år 1983. Av ansökningarna härrörde 55 pro—

cent från fördragsstater och ”5 procent från icke—fördrags— stater. Den allmänna tendensen är för år 198” alltjämt uppåtgående. Emellertid sker en tydlig stabilisering av an- talet ansökningar från fördragsstater, medan antalet från icke—fördragsstater, särskilt Förenta Staterna och Japan, fortfarande stiger. Antalet PCT-ansökningar som fullföljdes i det europeiska patentverket, uppgick under år 198” till

3 073. Sammanlagt ingavs alltså 36 167 ansökningar, vilket innebär att under det sjunde året av det europeiska patent- verkets tillvaro antalet ansökningar översteg det antal

som beräknats bli det slutliga, nämligen 30 000 om året. Den slutliga siffran, omkring ”0 000 ansökningar om året,

väntas bli uppnådd redan under år 1985.

I motsats till vad som förutsetts ges ansökningar in inte enbart av stora industrier. Även mindre och medelstora in-

dustrier är väl representerade, och till och med enskilda uppfinnare är det. En undersökning, som gäller år 1983, visar att 73 procent av alla sökande gett in endast en an— sökan. 23 procent gav in mellan 2 och 9 ansökningar,

3 procent gav in mellan 10 och ”9 och 1 procent gav in 50 eller fler ansökningar. A andra sidan gav 26 sökande in fler än 100 ansökningar var, och 1 sökande gav in 61” an—

sökningar. 5.6.2 Antalet designeringar

De under år 198” inkomna 33 092 europeiska patentansök- ningarna hade i genomsnitt 6,6 designeringar. Detta mot- svarar 217 075 nationella patentansökningar. Sverige desig— nerades i 55,8 procent av ansökningarna, dvs i 18 ”67 an- sökningar. Eftersom mer än hälften av de europeiska patent— ansökningarna leder till patent kan detta antas framöver

medföra en betydande stock av europeiska patent i Sverige.

5.6.3 Antalet utförda granskningar

Under år 198” utfördes av det europeiska patentverket eller på dess uppdrag sammanlagt 55 51” granskningar. Detta antal innefattar de granskningar som utförts vid filialen i Haag och tjänstestället i Berlin samt av det österrikiska patent- verket i enlighet med centraliseringsprotokollet. Det är emellertid att märka att inte hela detta antal avser euro— peiska patentansökningar. När det tidigare internationella patentinstitutet i Haag (IIB) inlemmades i det europeiska patentverket - och blev Haagfilialen - övertog verket insti— tutets gamla förpliktelser att granska nationella ansök- ningar bl a från Frankrike, Nederländerna och Schweiz.

Ännu år 1983 avsåg mer än hälften (56 procent) av Haag- filialens granskningar nationella ansökningar från de

nämnda tre länderna. Endast något mindre än hälften (35

procent) utgjorde granskningar av europeiska ansökningar. 5.6.” Handläggningstider

Handläggningstiderna för såväl nyhetsgranskning som paten- terbarhetsprövning har ökat under senare år. För nyhets— granskning erfordrades under 198” i genomsnitt 19 månader. Mellan en begäran om patenterbarhetsprövning och det första föreläggandet förflyter i genomsnitt 12 månader. Man kan räkna med att denna tidsrymd ökar ytterligare under 1985 och 1986, nämligen till 16 månader, och först därefter åter

minskar. 5.6.5 Antalet beviljade patent

Under år 198” beviljade det europeiska patentverket samman- lagt 13 312 patent, vilket är 38 procent fler än under 1983. Man kan förvänta att patentverket under år 1985 får en ansök- ningsvolym om c:a ”0 000 och att verket kommer att bevilja

70 procent av dessa ansökningar.

5.7 Personalen

Under år 198” uppgick personalen vid det europeiska patent— verket till sammanlagt 1 831 personer i skilda befattningar. Av dessa var 76” placerade i Munchen, 9”1 i Haag och 12” i Berlin. Antalet tjänstemän som sysslade med nyhetsgransk- ning och patenterbarhetsprövning uppgick, inklusive viss förvaltningspersonal, till sammanlagt 975. Merparten härav var teknisk och juridisk personal. Övrig förvaltningsper- sonal omfattade sammanlagt 626 personer. Med dokumenta- tionstjänst sysslade sammanlagt 17” tjänstemän. Inom vissa personalkategorier har verket svårigheter att rekrytera nya tjänstemän, särskilt från Schweiz och Sverige.

5.8 Tekniken

När det gäller datorstöd i hantering av patentinformation har det europeiska patentverket f n ett 15-tal datoriserade system i drift. De från svensk synpunkt mest intressanta är de system som är till stöd för dokumentationsarbetet. Dessa används både för nyhetsgranskning och för vård av dokumentationsmaterialet. Som exempel på sådana system kan

nämnas följande.

— En innehållsförteckning över de patentskrifter som hänförts till viss klass i patentklassifice- ringen. Förteckningen har kombinerats med vissa uppgifter om hur materialet är klassat samt vilka patentskrifter som är klassade. Systemen har fått benämningen FAMI (Family System) och INVE (Inven- tory System).

- En fullständig klassificering av dokumentations- materialet inklusive definitioner. Systemet har fått benämningen ECLA (European Classification)

— En fullständig klassificering av den amerikanska patentdokumentationen inklusive definitioner. Sys- temet har fått benämningen UCLA (USA Classifica- tion)

Tillgång till dessa system medför möjlighet att

- genomföra viss gallring i dokumentationen och därmed begränsa tillväxten

— lägga om patentskrifter från gamla omoderna klas—

sificeringssystem till moderna uppdaterade sådana

- hitta motsvarigheter till patentskrifter publice- rade på svårtillgängliga språk

- höja kvalitet och snabbhet i efterforskandet av lämpliga områden för en nyhetsundersökning.

Därtill kommer system för återfinnande av i varje särskilt fall specificerad teknisk information, 3 k IR—system (Infor-

mation Retrieval). Som exempel på sådana system kan nämnas

följande.

- Ett indexeringssystem, där varje i systemet ingå- ende dokument har försetts med s k indextermer, vilka sedan lagrats i en dator tillsammans med do- kumentets nummer. Vid sökningen, som sker i dialog- form, kombineras ett index som speglar den efter- sökta tekniken.

- Fri-text—system

I ett sådant system har dokumentens text, eller sammandrag, lagrats direkt i datorn utan förar— betning. Med hjälp av särskilda frågeprogram kan man sedan i dialogform få fram ett antal dokument av betydelse.

Tillgång till dessa system anses öka effektiviteten i nyhets- granskningen och höja dess kvalitet.

Inom det europeiska patentverket har en arbetsgrupp, DATIMTEX (Data Image Text), undersökt vilka möjligheter

som finns att lägga in europeiska ansökningar i maskin-

läsbar form och sedan trycka dem från en maskinläsbar databärare. Projektet, som har kommit igång, innebär en förenklad tryckningsprocedur och en gradvis uppbyggnad av ett material för "fri-text-sökning". I arbetsgruppen ingår företrädare för filialen i Haag, sakkunniga från de natio— nella patentmyndigheterna i fördragsstaterna och före—

trädare för de auktoriserade patentombuden.

Det europeiska patentverket har ett nära samarbete med andra patentmyndigheter. Efter att år 1982 ha undertecknat ett "Memorandum of Understanding" med patent- och varu- märkesmyndigheten i Förentastaterna, har patentverket under år 1983 ytterligare vidgat sitt internationella samar— bete. Så har skett genom att presidenten för det europeiska patentverket samt cheferna för de amerikanska och japanska patentverken undertecknat en överenskommelse om treparts- samarbete på det industriella rättsskyddets område. Tyngd- punkten ligger på samarbete mellan de tre verken vid infö— randet av nya metoder att lagra dokumentation. Arbetet är inriktat på ett system för lagring av den dokumentation som samarbetskonventionen ställer krav på. Systemet är benämnt DOD (Digital Optical Disk).

En klausul i överenskommelsen gäller ett utbyte av elektro- niskt lagrad information. Inom denna ram skall det europeiska patentverket för sitt interna bruk erhålla bl a magnetband med sammandrag av japanska patentskrifter samt den full- ständiga texten i samtliga sedan år 1970 offentliggjorda USA-patent. I gengäld ställer det europeiska patentverket sina familjesystem, klassningslistsystem och klassnings— system till de båda andra patentmyndigheternas förfogande

för interna ändamål.

5.9 Informationsförmedling

Ett tema som utförligt diskuterats av förvaltningsrådet och inom det europeiska patentverket är informationsför- medling. Ett väsentligt ändamål med samarbetet mellan det

europeiska patentverket och de nationella patentmyndig-

heterna är att uppnå en fördelning av arbetsuppgifterna.

Förmedlingen av teknisk information har bedömts som en upp- gift vilken bör ankomma på de nationella patentmyndigheterna.

I detta sammanhang kan nämnas att förvaltningsrådet under år 1983 beslutade att göra det europeiska patentverkets tre informationssystem, nämligen familjesystemet, klassnings- listsystemet och klassningssystemet, allmänt tillgängliga on line. Iordningsställandet sker via INPADOC (International

Patent Documentation Center) i Wien.

5.10 Finansieringen

Den europeiska patentorganisationens verksamhet finansieras genom de avgifter som tas ut av sökande och andra parter samt genom att det europeiska patentverket erhåller andel i de årsavgifter som i de fördragsslutande staterna tas ut

för europeiska patent.

För att ett europeiskt patent skall upprätthållas i de stater, för vilka patentet har meddelats, krävs att pa— tenthavaren i vanlig ordning i varje sådan stat betalar årsavgift enligt vad som föreskrivs i den statens lag. Fördragsslutande stat får dock inte ta ut årsavgift förrän fr o m det patentår som börjar närmast efter det år, under vilket det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Detta beror på att sökanden under ansökningstiden har att betala årsavgifter till det euro— peiska patentverket. De fördragsslutande staterna skall in- betala viss del av de uppburna årsavgifterna till det euro- peiska patentverket. Denna del, som f n uppgår till 50 pro- cent, bestäms av förvaltningsrådet.

Inkomsterna uppgick år 198” till 3”2 000 000 DM. Av inkoms— terna härrörde ca 1”0 ”00 000 DM från ansöknings- och gransk- ningsavgifter, 88 100 000 DM var avgifter för patenterbar- hetsprövning och 13 300 000 DM årsavgifter för europeiska patent. För närvarande härrör således merparten av patent-

verkets inkomster från avgifterna för patenteringsför-

farandet, medan endast en mindre del utgör årsavgifter för europeiska patent. De förstnämnda avgifterna sattes redan från början tämligen högt med hänsyn till att patentver- kets inkomster av årsavgifter endast långsamt stiger i takt med det tilltagande antalet beviljade europeiska patent. Med verkan från år 1985 har alla avgifter höjts med genomsnitt- ligt 7 procent för att motsvara de fortlöpande kostnadssteg— ringarna vid patentverket. Samtliga inkomster togs under år 198” i anspråk för att bestrida utgifterna. Av dessa belöpte inte mindre än 2”3 800 000 DM på kostnader för personalen.

5.11 Förhållandet till WIPO

Det europeiska patentverket har även nära samarbete med den organisation som samordnar verksamheten enligt samarbets— konventionen, nämligen WIPO. Förvaltningsrådet har under

år 1983 bemyndigat det europeiska patentverket att verka som internationell myndighet för granskning av spanskspråkiga internationella ansökningar, under förutsättning att sam- tidigt översättning till något av de tre officiella språken vid patentverket ges in. Därigenom kan numera internatio- nella ansökningar på spanska lämnas in och - sedan motsva- rande ändringar i tillämpningsföreskrifterna för samarbets— konventionen trätt i kraft - bli offentliggjorda, något som gör samarbetskonventionen mer attraktiv för sökande i Spanien och de spanskspråkiga länderna. Förvaltningsrådet har vidare beslutat att, för medborgare i utvecklingsländer, med 50 procent nedsätta de avgifter enligt samarbetskonventionen

som tas ut vid det europeiska patentverket. 5.12 Harmonisering med nationell rätt

Enligt beslut av förvaltningsrådet har en arbetsgrupp haft till uppgift att undersöka möjligheterna till harmonise— ring av fördragsstaternas nationella rätt när det är fråga om regler som rör europeiska patent. Framför allt har det gällt de villkor som medlemsstaterna får ställa i fråga om översättningar och avgifter för att de europeiska patenten

skall bli gällande i resp. stat. Arbetsgruppen har år 1983

redovisat resultatet av sitt arbete. I detta sammanhang har förvaltningsrådet också antagit ett beslut om harmonisering av olika föreskrifter i de nationella rättssystemen. Fast- än vissa av arbetsgruppernas rekommendationer nödvändiggör ändringar av de nationella reglerna, något som kräver tid, har en del rekommendationer redan blivit omsatta i praxis genom förvaltningsåtgärder. Syftet med arbetet är att minska mångfalden av formella krav som innehavare av euro-

peiska patent måste uppfylla i de olika fördragsstaterna.

Den materiella patenträtten i fördragsstaterna har fort- löpande harmoniserats med motsvarande bestämmelser i den europeiska patentkonventionen. Det europeiska patentverket strävar efter att främja en enhetlig tillämpning från de nationella domstolarnas sida av den harmoniserade europeiska och nationella rätten och publicerar därför viktiga patent-

avgöranden från nationella domstolar i fördragsstaterna.

5.13 Användarnas möjligheter att påverka den europe-

iska patentpolitiken

Det europeiska patentverket samarbetar nära med organisa- tioner för användarna. Detta sker genom SACEPO, Standing Advisory Committee before the European Patent Office, genom vilken organisation de vid det europeiska patentverket aukto- riserade patentombuden och representanter för industriför- bunden i kontraktsstaterna har möjlighet att påverka verkets patentpolitik. Som exempel har nämnts att förvaltnings— rådet beslutat om ändring av föreskrifterna för prövning

av ett patentombuds lämplighet. Ändringarna kommer att med- föra att kostnaderna för examination av patentombud, som önskar bli auktoriserade, hålls tillbaka. Inom kommittén diskuteras policyfrågor av särskild betydelse samt spe- ciella rättsfrågor, varvid företrädare för rättsveten- skapen medverkar. Samarbetet inom SACEPO skapar en närhet

mellan användargrupperna och patentverket.

De vid det europeiska patentverket auktoriserade patent—

ombuden är medlemmar i en patentombudskammare, EPI (European

Patent Institute). Inom denna finns ett antal kommittéer

som behandlar ombudens förhållande till det europeiska patentverket. Examinationskommittén deltar i utarbetande

och genomförande av examinationen av blivande patentombud. Europapatentpraxiskommittén studerar handläggningssätt

och praxis samt lägger fram för verket de önskemål som fram— ställs. Patentombuden har framfört önskemål om att även

få delta som observatörer i den europeiska patentorganisa- tionens förvaltningsråd. Detta önskemål har emellertid

ännu inte vunnit gehör hos rådet.

Det är en allmän uppfattning att det europeiska patent—

verket är lyhört för användargruppernas önskemål.

5.1” Erfarenheter av den europeiska konventionen i

praktisk tillämpning

Det europeiska patentsystemet är effektivt och ekonomiskt intressant om man vill söka patent i fler än tre länder. Genom systemet har såväl sökandenas egna kostnader som patentombudskostnaderna under ansökningsstadiet hållits

nere.

Valet mellan att ge in en nationell patentansökan och att söka patent vid det europeiska patentverket sker efter en kombinerad ekonomisk och affärsmässig bedömning. Varje upp— finning bedöms för sig mot bakgrund av konkurrensläget

och det sätt det sökta patentet skall användas på. Söker man patent i fler än tre länder är det i allmänhet billi-

gare att gå "europavägen".

Det europeiska patentverkets tillkomst har skapat en konkur- renssituation för det svenska patentverket. I huvudsak har detta samband med att det för en sökande som önskar skydd

i fler länder ofta framstår som ekonomiskt fördelaktigt att vända sig till det europeiska patentverket. En bidragande orsak kan vara att det europeiska patentverket visar stor öppenhet och hjälpsamhet samt beredvillighet att bevilja patent. En olikhet som har väckt betänkligheter är dock

den ofta uppfattade skillnaden i sättet att tillgodose kra— vet på uppfinningshöjd. Ett annat problem i fråga om skill- nader mellan nuvarande europeisk och svensk praxis ligger i olika bedömningar av enhetlighetskravet, dvs möjligheten

att i ett enda patent skydda flera sammanhörande uppfinningar. Beträffande kravet på en ansökans enhetlighet är erfarenhe— ten att det europeiska patentverket i sin praxis ofta är alltför liberal. Samtidigt är erfarenheten på många håll

att det svenska patentverket ser väl restriktivt på frågan

i vilken utsträckning sammanhörande uppfinningar kan tas

upp i samma patentansökan.

En fördel med att anlita det europeiska patentverket är att sökanden har möjlighet att samråda med en enda granskare i

stället för med flera olika patentverks granskare.

En faktor som kan lända det europeiska patentverket till nackdel i konkurrensen med de nationella patentverken är att ett felgrepp med en europeisk patentansökan har större konsekvenser än motsvarande felgrepp med en nationell an— sökan, därför att det vanligen träffar sökanden i alla

de stater som designerats i ansökningen.

Även om totalkostnaden skulle bli lika stor när man ger in nationella patentansökningar i samtliga länder, anslutna till den europeiska patentkonventionen, som när man ansöker direkt hos det europeiska patentverket och sedan fullföljer ansökan i samtliga länder, ligger det dock en fördel i att utgifterna till betydande del skjuts framåt till dess värdet

av ansökan är klarare för sökanden.

Om en sökande vill använda patentombud måste sökanden vid det europeiska patentverket vända sig till ett vid verket auktoriserat ombud. Ett företag får dock företrädas av vid företaget anställt patentombud. När det gäller koncerner är förhållandena dock annorlunda. De patentombud som är anställda vid ett industriföretag får idag inte represen- tera ett helägt dotterbolag vid det europeiska patentverket trots att patentombudet är anställt vid moderbolaget. Den

svenska delegationen i förvaltningsrådet har tagit upp den-

na fråga till diskussion.

6. DEN EUROPEISKA PATENTORGANISATIONENS EFFEKTER PA SVENSKT PATENTVÄSEN

6.1 Det svenska patentverkets utveckling 6.1.1 Patent— och registreringsverkets organisation

Patent- och registreringsverket är en central statlig myn- dighet för handläggning av ärenden på det industriella rätts- skyddets, namnrättens och associationsrättens områden i

Sverige.

Patentverket leds av en styrelse, som består av nio ledamöter, varav två personalföreträdare. Ordförande i styrelsen är generaldirektören för patentverket. I styrelsen ingår även representanter för uppfinnare, industri och handel, patentom-

budskår samt teknisk forskning och utveckling.

Verket är indelat i en patentavdelning, en varumärkesbyrå,

en bolagsbyrå och en administrativ byrå. Patentavdelningen prövar ansökningar om patent och för register över patent- ansökningar och patent. Vidare behandlar avdelningen ansök- ningar enligt samarbetskonventionen, PCT-ansökningar.1 Avdelningen tar även emot patentansökningar för vidare be- fordran till det europeiska patentverket. Patentansökningar— na fördelas på nio tekniska byråer. Varje teknisk byrå står under ledning av en överingenjör och är indelad i ett antal rotlar, som i allmänhet förestås av en högskoleingenjör eller annan akademiker (tekniskt kunnig ledamot). Varje rotel sva- rar för bestämda industrigrenar. (Två av de tekniska byråerna behandlar det elektrotekniska området, tre det kemiska och

fyra det mekaniska området.)

1)Se avsnitt 11.2.1

Ett patentkansli svarar för viss juridisk och formell gransk— ning av patentansökningsärenden. Vidare ingår i patentavdel—

ningen en dokumentationsenhet och en uppdragsenhet.

Dokumentationsenheten består av ett bibliotek och en sektion

för patentdokumentation.

Uppdragsenheten har hand om uppdragsverksamheten inom patent-,

varumärkes— och mönsterområdena samt ombesörjer extern kurs-

verksamhet. Enheten marknadsförs utomlands under benämningen

InterPat Sweden. 6.1.2 Ansökningsvolymen

Det europeiska patentverkets verksamhet påverkade ganska om— gående och i betydande grad tillströmningen av nationella ansökningar till det svenska patentverket. Antalet ansök— ningar, som under budgetåret 1977/78 var 1” 800, sjönk under följande budgetår till 11 800. Under de följande budgetåren sjönk antalet ytterligare för att under budget— året 198”/85 uppgå till 6 500. Patentverket räknar med att antalet nationella patentansökningar kommer att stanna vid

6 500 under budgetåren fram t o m 1990/91.

Antalet inte avgjorda patentärenden, som i slutet av 1960- talet var ca 65.000, har nu minskat till omkring 31.000. Patentverket strävar efter att ytterligare minska balan— serna och räknar med att dessa i början av 1990—talet har sjunkit till en godtagbar nivå, nämligen 15 000 - 20 000

ärenden.

Medelbehandlingstiden för en patentansökan utan prioritet är för närvarande 3,5 - ” år och för en ansökan med priori- tet 6,5 år. Den patentsökande får ett första föreläggande efter 7 - 8 månader.

I syfte att harmonisera nyhetsgranskningsverksamheten enligt samarbetskonventionen och förenkla nödvändig kvalitets-

kontroll har den europeiska patentorganisationen och det

svenska patentverket träffat avtal som möjliggör för det svenska patentverket att nyhetsgranska ett antal europeiska patentansökningar. Så sker för närvarande då i en sådan ansökan prioritet begärs från en nationell svensk ansökan

och den ansökningen har varit föremål för nyhetsgranskning

av internationellt slag, s.k. ITS-granskning, vid det svenska patentverket. Det svenska patentverket får anförtros endast sådan granskning som hänför sig till nationella ansökningar, ingivna av sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige

eller i ett utvecklingsland.

I avtalet begränsas det totala antalet ansökningar som kan

anförtros det svenska patentverket till 500 per år.

Det svenska patentverket har under budgetåret 198”/85 fått nyhetsgranska drygt 100 europeiska patentansökningar (s k Agency Work). Patentverket räknar i sin prognos med att an- talet sådana granskningar kommer att uppgå till 200 budget- året 1985/86, för att därefter stiga ytterligare.

Enligt centraliseringsprotokollet har nationella patent— myndigheter rätt att under 15 år, räknat från den 1 juni 1978, begära överföring från det europeiska patentverket

av ärenden för patenterbarhetsprövning.

Enligt ett i juli 1985 undertecknat avtal mellan det svenska patentverket och den europeiska patentorganisationen skall det svenska patentverket — för det europeiska patentverkets räkning - under sju år fr o m år 1986 utföra patenterbarhets- prövning av europeiska patentansökningar, främst inom det kemiska området. Det har dock framhållits att det svenska patentverket inte förrän i juni 1988 har resurser att ta

emot sådana uppdrag.

6.1.3 Personalen

Anslutningen till den europeiska patentorganisationen har med-

fört att antalet patentansökningar vid det svenska patent-

verket sjunkit kraftigt. Denna nedgång skulle i och för sig ha lett till att det svenska patentverket behövt minska om— fattningen av den personal som sysslar med patentärenden. En minskning motsvarande hela ärendenedgången har emellertid inte genomförts. Orsakerna härtill är flera. En orsak är

att patentverkets balanser sedan lång tid tillbaka varit mycket stora. Verket strävar efter att arbeta ned dessa till en godtagbar nivå. För detta ändamål har en stor personal— insats erfordrats och erfordras alltjämt. En annan orsak till att personalminskning inte blivit den av många förut- sedda är att Sverige även tillträdde samarbetskonventionen, vilket förde med sig nya och andra arbetsuppgifter för de granskande ingenjörerna. En tredje orsak är verkets utbygg—

nad av uppdragsverksamheten.

Under budgetåret 198”/85 uppgick personalen - uttryckt i personår - till 23” varav 1”6 ingenjörer, 5 jurister och 93

kontorspersonal m.fl.

Under uppbyggnaden av det europeiska patentverket rekryte- rades ingenjörer bl.a. från de nationella patentverken. Det svenska patentverket har bidragit med 2” erfarna ingenjörer under åren 1978-198”.

Inför tillträdet till den europeiska patentkonventionen un— derströk föredragande departementschefen1 det önskvärda

i att svenska granskare kom att ingå i det europeiska patent- verkets personal, så att hänsyn kunde tas till svenska erfa- renheter när praxis utvecklades vid det europeiska patent— verket. Det var därför angeläget att övergången av granskare från det svenska patentverket till den europeiska patent- organisationen underlättades. Detta skulle kunna ske bl.a. genom att viss särskild utbildning, framför allt språkut— bildning och utbildning rörande den europeiska patentkonven- tionens innehåll, ordnades för den personal vid det svenska

patentverket som avsåg att tjänstgöra vid det europeiska

1)Se avsnitt 3:2

patentverket. Det skulle också vara av stor betydelse att klarlägga möjligheterna för svenska granskare, som gick över till det europeiska patentverket, att återvända till tjänstgöring vid det svenska patentverket. Dessa frågor

borde lösas i samråd med berörda personalorganisationer.

Statens arbetsgivarverk och berörda centrala personalorga— nisationer har träffat avtal om vissa anställningsvillkor för tjänstemän som anställs vid det europeiska patentverket.

Avtalet reglerar bl.a. tjänstemans rätt till ledighet.

För de tjänstemän som anställs vid det europeiska patent- verket har det svenska patentverket erbjudit kompletterande språkutbildning. Generellt har omfattande utbildning getts i engelska till alla ingenjörer. Det har visat sig att ny- rekryterade ingenjörer ofta behöver få kompletterande ut- bildning i något av de tre huvudspråken vid det europeiska

patentverket.

Det svenska patentverket strävar efter att bereda tjänste- män, som så önskar, anställning vid det europeiska patent- verket samt att fylla den kvot vid det europeiska patent— verket som står till Sveriges förfogande. Det har för övrigt alltid setts som naturligt att det svenska patent- verket är en "utbildningsanstalt" och en språngbräda till andra befattningar utanför verket. Verket anser det vara gynnsamt att teknisk personal och även annan personal har möjlighet att tjänstgöra vid det europeiska patentverket, eftersom personalen på detta sätt kan sprida kunskap om patentväsendet i Sverige. Omvänt är det till nytta för

det svenska patentverket när personal återvänder från det europeiska patentverket och då för med sig erfarenheter och nya impulser, som kan tas tillvara i det svenska patent-

verkets arbete.

Sveriges anslutning till den europeiska patentorganisationen - och naturligtvis även samarbetskonventionen - har lett till krav på ökad kompetens och skicklighet hos den enskilde grans—

karen.

Tillkomsten av det europeiska patentverket har medfört olik- artad utveckling inom de tekniska områden som omfattas av det svenska patentverkets verksamhet. Det kan noteras att det europeiska patentverket har blivit särskilt attraktivt när det gäller ansökningar inom det kemiska området, vilket

lett till minskning av kemiingenjörernas arbetsunderlag vid det svenska patentverket. Det svenska patentverket under- söker därför olika vägar att kompensera bortfallet i syfte

att behålla kompetensen inom detta område (se 6.1.2).

6.1.” Patentdokumentationen

6.1.”.1 Allmän bakgrund

Ett av skälen till att uppfinnaren ges ensamrätt genom pa- tent är - enligt grundläggande patenträttslig teori - att det från samhällets synpunkt är önskvärt att nya uppfin— ningar kommer till allmänhetens kännedom. I alla länder offentliggörs uppfinningar som patenteras, och i de flesta länder offentliggörs också uppfinningar som patentsöks. Denna tekniska dokumentation har stor betydelse för utveck— ling, forskning och tekniskt nyskapande i samhället, och det är viktigt att patentmyndigheterna verkar för att den är lätt tillgänglig för allmänhet och näringsliv. Uppbygg- naden av dokumentationen är en uppgift som ankommer på pa-

tentverket men är samtidigt en nationell angelägenhet. 6.1.”.2 Klassificering av patentdokument

Förvaltningen av patentdokumentationen innebär flera prob- lem, vilka huvudsakligen sammanhänger med klassificeringen

och lagringen av dokumentationen.

Klassificering av en patentskrift innebär att skriften hän— förs till en klass i ett klassificeringssystem. Nyhetsgransk- ning i en klassordnad dokumentation sker genom manuell genom-

gång av relevanta klasser.

Klassificering kan ske enligt bl.a. två principiellt olika metoder, den tillämpningsorienterade (application oriented) och den funktionsorienterade (function oriented). Enligt den förstnämnda metoden — som utvecklades i Tyska riket strax före sekelskiftet - delas tekniken in i s.k. industriområden t.ex. skeppsbyggnad, transportväsen och elektroteknik. Den senare metoden, som tillkom i Förentastaterna vid ungefär

samma tid, utgår från vilken funktion en uppfinning har.

Det svenska patentverket använde fram till år 1970 det tyska - tillämpningsorienterade - klassificeringssystemet för att därefter övergå till det internationella klassificerings- systemet, IPC (se nedan).Det amerikanska patentskriftsmate— rialet klassificeras dock enligt det amerikanska — funktions— orienterade — systemet. Således används f.n. vid det svenska patentverket två olika klassificeringssystem samtidigt, vil—

ket medför granskningsfördelar.

Underhållskostnaderna för ett funktionsorienterat system är höga. Det svenska patentverket utnyttjar dock för den amerikanska dokumentationen det amerikanska patentverkets

tjänster.

De båda klassificeringsmetoderna, den tillämpningsoriente— rade och den funktionsorienterade, tillämpades länge vid sidan av varandra i olika västeuropeiska länder och i Fö- renta staterna. Efter andra världskriget tog det interna- tionella samarbetet fart, och man blev då uppmärksam på be-

hovet av att förenhetliga patentklassificeringen.

Ar 1951 tillsattes inom Europarådet en expertkommitté för patentfrågor, vars arbete ledde till avslutandet av bl.a. 195” års konvention angående internationell patentklassifi- cering (klassificeringskonventionen). Genom denna konvention skapades ett enhetligt system för klassificering av upp- finningar. Konventionen vann allmän anslutning bland Europa- rådets medlemsstater. Vid en diplomatisk konferens i Stras- bourg år 1971 ombildades konventionen till ett fördrag, till

vilket alla Parisunionens medlemsstater får ansluta sig,

Strasbourgöverenskommelsen om internationell patentklassi— ficering. överenskommelsen, som trädde i kraft år 1975,

administreras av WIPO och har tillträtts av 27 stater, bland dem Danmark, Finland, Norge, Sverige och flertalet övriga västeuropeiska stater samt Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen. Den europeiska patentorganisationen har

också anslutit sig till överenskommelsen.

Det internationella klassificeringssystem, IPC—systemet, som tillkommit genom Strasbourgöverenskommelsen, bygger till stor del på den tillämpningsorienterade klassificeringsmetoden

och förekommer i översättning till tyska och franska. Vart femte år omarbetas klassificeringen och från år 1985 gäller den fjärde editionen. Omarbetningen utförs inom WIPO av kom- mittéer i vilka Sverige har representanter. Strasbourgöver— enskommelsen förpliktar medlemsstaterna att på sina patent-

dokument sätta klassbeteckningar enligt IPC-systemet.

Den europeiska patentorganisationen använder förutom IPC- systemet ett eget klassificeringssystem som har IPC-systemet som grund. Systemet benämns EPC, European Patent Classifica- tion.

Allteftersom tekniken utvecklas, modifieras klassificerings- systemen. En fråga som då uppkommer är om redan klassificerat material skall omklassificeras till den nya klassificerings- listan. Omklassificeringar är dyrbara på grund av de stora dokumentmängderna. Det svenska patentverket omklassificerar

därför endast då lönsamheten är uppenbar. 6.1.”.2.1 Indexering av patentdokument

Vid indexering förser man - till skillnad mot vid klassifi— cering — den aktuella patentskriften med ett flertal s.k. indextermer. Varje term väljs ur en standardiserad termlista och representerar ett tekniskt element. Indexeringsarbetet är ofta kostsamt. När informationen skall återsökas sker

det med hjälp av sökfrågor i form av kombinationer av

termer. Indexeringssystem förutsätter tillgång till dato-

rer för effektiv nyhetsgranskning. Det är främst 1 Stor- britannien som indexeringssystemet för praktiskt bruk har

utvecklats och utnyttjats. 6.1.”.2.2 Hybridsystem

På senare år har s.k. hybridsystem börjat diskuteras. Prin- cipen bakom dessa, vilka har sitt ursprung i det brittiska patentverket, är att ett patentdokument blir föremål för såväl klassificering som indexering. Indexeringen är dock

inte så djupgående som vid rena indexeringssystem.

Hybridsystemen väntas ge mycket goda resultat till rimliga kostnader men kräver, liksom indexeringsystemen, tillgång

till dator för effektiv nyhetsgranskning.

6.1.”.3 Det svenska patentverket och patentdokumentationen Det svenska patentverket har under årens lopp byggt upp en samling av patentdokument som inte står något annat patent-

verks efter. Samlingen omfattar ca 35 milj patentdokument.

Av dessa finns mer än 13 milj i klassificerade arkiv.

Materialet har följande sammansättning:

Ursprung Fr o m Förenta staterna 1885 Storbritanien 1885 Tyskland 1895 Frankrike 1920 Schweiz 1927 Det europeiska patentverket 1978 Samarbetskonventionen, PCT 1978 Sverige 1885 Danmark 189” Finland 19”” Norge 1886

Sovjetunionen 1962

Österrike 1971 Australien 1976 Canada 1976 Japan 1979

Dokumentationstjänsten vid det svenska patentverket om- fattar anskaffande, registrering och iordningsställande av den dokumentation i form av patentskrifter, patentverks- publikationer och teknisk litteratur, som utgör underlaget för verkets nyhetsprövning av patentansökningar. Den sam- lade dokumentationen gör det möjligt för verkets kunder

och för allmänheten att bevaka patent- och licensintressen och att själva utföra preliminär nyhetsgranskning och under— sökningar i syfte att förebygga intrång. I verksamheten ingår litteraturtjänst till verkets övriga verksamhetsom- råden med särskild tonvikt på det immateriella rättsskyddet.

Dokumentationstjänsten handhas av dokumentationsenheten. Denna inrättades år 1980 för att patentverket effektivt skall kunna möta de ökade krav på systematiserad dokumenta- tion för nyhetsgranskning, som ställs bl.a. på grund av Sveriges roll inom samarbetskonventionen och den europeiska

patentkonventionen.

Dokumentationsenheten har till uppgift

- att förvalta och tillhandahålla den omfattande do- kumentation som erfordras för patentverkets myndig- hetsutövning och för dess utåtriktade serviceverk— samhet,

— att sörja för att leveranserna av patentskrivelser från utländska patentverk snabbt blir behandlade och inordnade i det klassificerade gransknings- materialet hos ingenjörerna samt klassordnade i

läsesalarna och som nummerserier i magasinen,

- att genomföra en ändamålsenlig och effektiv vård

av granskningsmaterialet, t.ex. genom att främja

en enhetlig klassificering av dokumentationen, och utföra erforderlig omklassificering av befintligt material, dels genom internt arbete, dels genom

samverkan med andra patentverk,

- att främja utvecklingen av nya, tekniska hjälp— medel på patentdokumentationsområdet särskilt inom datatekniken,

- att bevaka nyutkommen litteratur inom teknik och immaterialrätt och att inom ramen för en kostnads- medveten inköpspolitik införskaffa för patent—

verket erforderlig litteratur samt

- att utföra sammanställningar av litteraturuppgif— ter i för patentverket aktuella ämnesområden och frågor.

6.1.”.” Tekniskt internationellt samarbete

Ett fördjupat internationellt samarbete på patentdokumenta— tionens område inleddes i början av 1960-talet med bildandet av ICIREPAT, International Cooperation in Information Retrieval among Examining Patent Offices, i vars arbete det svenska patentverket deltog från starten. Under organisationens 15-åriga existens studerades, undersöktes och användes på

prov ett flertal IR-system (IR : Information Retrieval, in- formationsåterfinning) för patentbruk. Genom detta arbete

har man säkerställt teoretisk kunskap om patentdokumenta- tionens särskilda problem och möjligheter samt fått en om— fattande praktisk erfarenhet av indexeringssystem.

I början av 1970-talet intensifierades det internationella samarbetet beträffande manuella klassificeringssystem i och med att WIPO övertog administrationen av arbetet med att re— videra IPC. I detta arbete deltog det svenska patentverket från början.

Numera samordnas allt internationellt tekniskt samarbete av WIPOs Permanent Committee on Patent Information, PCPI, där

det svenska patentverket har en aktiv roll.

När det gäller datorstöd för nyhetsgranskning har det euro— peiska patentverket f.n. ett 15—tal datoriserade system i drift. De från svensk synpunkt mest intressanta är de system som är till stöd för dokumentationsarbetet och de som an—

vänds vid nyhetsgranskning.

Inom det europeiska patentverket har en arbetsgrupp, DATIMTEX (Data Image Text), undersökt vilka möjligheter som finns

att lägga in europeiska ansökningar i maskinläsbar form

och sedan trycka dem från en maskinläsbar databärare. Här- igenom kan man erhålla en databas med europeiska patent i fulltext.

Presidenten för det europeiska patentverket samt cheferna för de amerikanska och japanska patentverken har år 1983 undertecknat en överenskommelse om trepartssamarbete på det industriella rättsskyddets område. Tyngdpunkten ligger på samarbete mellan de tre verken vid införandet av nya metoder att lagra dokumentation. Arbetet omfattar ett 10—tal projekt. Det f.n. viktigaste projektet är inriktat på ett system för maskinell lagring och återfinning av den totala dokumen- tation som samarbetskonventionen ställer krav på. Systemet kommer att utnyttja den modernaste tekniken för masslagring, DOD (Digital Optical Disc).

En klausul i överenskommelsen förutser ett utbyte av elek- troniskt lagrad information. Inom denna ram skall det euro- peiska patentverket för sitt interna bruk erhålla bl.a. magnetband med sammandrag av japanska patentskrifter samt den fullständiga texten i samtliga sedan år 1970 i Förenta staterna offentliggjorda patent. I gengäld ställer det euro- peiska patentverket sina familjesystem, klassningslistsystem och klassningssystem till de båda andra patentmyndigheternas förfogande för interna ändamål.

Det europeiska patentverket har lyckats övertyga sina två samarbetspartners om att de stater som är anslutna till EPC skall få tillgång till den patentdokumentation som det euro- peiska patentverket, Förenta staterna ooh Japan byter med varandra. Sverige får således möjlighet att utnyttja doku-

mentationen via en databas. Kostnaderna för framförallt

driften av databasen kommer dock att bli mycket höga.

Förvaltningsrådet i den europeiska patentorganisationen har under år 1983 beslutat att göra det europeiska patentverkets tre informationssystem, nämligen familjesystemet, klassnings- listsystemet och klassningssystemet, allmänt tillgängliga on-line. Iordningställandet sker via INPADOC (International

Patent Documentation Center) i Wien.

Vid det svenska patentverket, liksom vid de flesta patent- myndigheter i världen, växer dokumentationsmaterialet snabbt. En tanke har varit att lägga materialet på mikro- film. Denna lösning ger emellertid inte tillräckliga varia- tionsmöjligheter och medför dessutom ofta kvalitetsproblem. I Förenta staterna strävar man efter "det papperslösa kon- toret" (paper-less office). Den bärande idén är att såväl granskningsmaterialet som patentärendena skall komma

on-line.

Det europeiska patentverket strävar efter "färre papper på kontoret" (less-paper office). En granskare anses nämligen

inte kunna arbeta enbart med terminalgranskning.

I Japan har digitaliseringen av det japanska materialet redan påbörjats. Man räknar med att vara klar under år 1986. Att föra över dokumentationsmaterialet på optiska skivor innebär avsevärda investeringskostnader. Det euro- peiska patentverket samt Förenta staterna och Japan måste därför samla sina resurser och har genom den tidigare nämnda överenskommelsen om samarbete tagit ett betydelse— fullt steg i sådan riktning.

De tre stora resursstarka patentverken forcerar utvecklingen. Om de lyckas i sina strävanden, finns en teknisk utrustning som både löser utrymmesproblemen och tillgodoser anspråken

på att patentdokumentationen skall vara lätt tillgänglig.

Tack vare det samarbetsavtal som träffats mellan det svenska patentverket och den europeiska patentorganisationen har Sverige möjlighet att dra nytta av det tekniska utvecklings- arbete, som pågår vid det europeiska patentverket, och det trepartssamarbete som inletts mellan det europeiska patent—

verket samt de amerikanska och japanska patentverken.

Det svenska patentverket utnyttjar kommersiella databaser som enligt särskilda avtal tillhandahålls av ESA—IRS (European Space Agency - Information Retrieval Service), DIALOG, SDC (System Development Corporation), Derwent och Pergamon-Infoline. Atkomsten av materialet sker on-line via telenätet. Hittills har ett stort antal av patentverkets ingenjörer utbildats för att utnyttja databasernas material. Detta bidrar till ökad effektivitet och säkerhet i gransk- ningen. Det svenska patentverket får dock inte göras helt

beroende av databasgranskning.

Även om systemen för databasgranskning utvecklas, kommer sådan granskning att i många år framöver få spela rollen av ett komplement till den manuella granskningen av patent-

ansökningar. 6.1.”.5 Patentdokumentationen och offentlighetsprincipen

Enligt 8 kap 13 S sekretesslagen (1980:100) gäller sekretas i ärende om ansökan om patent för uppgift om uppfinning eller företagshemlighet, om annat inte följer av gällande lagstiftning om patent. Bestämmelser om handlingsoffent- lighet i patentärenden finns i 22 S patentlagen (1967:83W. Huvudregeln är att handlingar i ett patentärende skall hål las tillgängliga för envar från och med den dag då patent- ansökningen läggs ut. Vidare gäller emellertid att när

18 månader förflutit från den dag då patentansökningen

gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, handlingarna skall hållas tillgängliga

för envar, även om ansökningen inte lagts ut.

Det svenska patentverket har numera tillgång till olika data— baser. Särskilda regler finns i tryckfrihetsförordningen

om hur upptagningar i en databas skall bedömas från offent- - lighetssynpunkt. Starkt förenklat kan sägas att informa- tionen i en databas, som någon annan har gjort tillgänglig för myndigheten, betraktas på samma sätt som en till myn- digheten inkommen handling som förvaras hos myndigheten,

dvs som en allmän handling. Om inte någon sekretessregel

är tillämplig, blir informationen i basen dessutom att anse som offentlig handling. Liksom när det gäller pappersdoku- ment kan dock databaser vara att betrakta som biblioteks- material hos myndigheten. Biblioteksmaterial utgör enligt tryckfrihetsförordningen över huvud taget inte allmänna handlingar. I den mån databasen kan anses som en del av myn- dighetens bibliotek är således offentlighetsprincipen inte tillämplig på basen.

De främmande databaser som patentverket har tillgång till bedöms av verket utgöra biblioteksmaterial hos verket. Det rör sig främst om referensdatabaser genom vilka handläg- garna snabbare kan leta sig fram till aktuell litteratur på olika tekniska områden.

Frågan om när information i databaser, som annan har ställt till en myndighets förfogande, skall vara offentlig eller belagd med sekretess är f n föremål för övervägande. Data- och offentlighetskommittén (Ju 198”:06) har sålunda bl a fått i uppgift att utreda huruvida de bestämmelser som för närvarande gäller ger ett tillräckligt skydd mot att upp- gifter i faktadatabaser med stöd av reglerna om allmänna handlingars offentlighet kan utnyttjas i en omfattning som

inte är avsedd.

6.1.5 Finansieringen

Under budgetåret 198”/85 uppgick patentverkets totala in- komster till 18” 876 000 kr, varav 68 361 000 kr hänförde sig till programmet patentärenden. Utgifterna samma år uppgick till 1”9 688 000 kr. Härav hänförde sig 65 891 000 kr till programmet patentärenden. Verket är helt avgifts- finansierat och nettobelastar inte statsbudgeten. Kostna- derna för verksamheten vid verket skall alltså täckas med de avgifter som verket tar ut för sina tjänster. En väsent- lig del både av patentverkets kostnader och av verkets in- täkter hänför sig till patentärendena. För denna ärende- grupp finns ett särskilt program i patentverkets budget. Andra verksamhetsgrenar med egna program är varumärkes-

och mönsterärenden, namnärenden, bolagsärenden samt upp- dragsverksamheten. I princip skall avgifterna inom varje program ge full kostnadstäckning för programmet. De fyra första programmen är anslagsfinansierade. Det innebär att verket inte förfogar över intäkterna utan får anslag till verksamheten över statsbudgeten. Programmet uppdragsverk- samhet är däremot direktfinansierat genom ett system med s.k. 1000-kronorsanslag, vilket innebär att de intäkter programmet skapar får användas till att finansiera verk- samhetens kostnader. Det finns möjlighet att balansera even- tuellt överskott till följande år.

Såvitt gäller patentärendena tas avgifter ut i flera olika sammanhang. Sålunda skall sökanden betala en ansöknings- avgift redan i samband med att patentansökningen görs. Se— nare under handläggningen tillkommer fler avgifter för olika handläggningsåtgärder. Patenteringsverksamheten finansieras dock till den helt övervägande delen (80 - 85 procent) ge-

nom de årsavgifter som tas ut för meddelade patent.

Avgiftssystemet innebar enligt den ordning som gällde före oktober 1983 att avgifterna endast till en mindre del - näm- ligen ansökningsavgifterna - togs ut i samband med att ver- kets kostnader för handläggningen av patentärendena uppkom.

Kostnaderna fick därför i huvudsak bäras av de sökande

vilkas ansökningar ledde till patent. Bakom systemet låg bl.a. synsättet att avgifterna i initialskedet borde vara låga, så att uppfinnarna inte avskräcktes från att söka skydd för sina uppfinningar. Den som hade fått patent för- utsattes ha större möjligheter till och intresse av att betala mer betydande avgifter.

Med bibehållande av grundsynen att kostnaderna vid patent- myndigheten skall vara låga i initialskedet skedde dock en reform av avgiftssystemet under år 1983. Efter en ändring i patentlagen som trädde i kraft den 1 oktober 1983 tas så- lunda årsavgifter ut redan under ansökningstiden. Så sker dock inte förrän två år förflutit från ansökningsdagen. Sökanden anses då ha ett rimligt underlag för att bedöma

om ansökningen är värd att föras vidare eller inte. Ars- avgifterna förfaller till betalning vid tredje årets ingång, varvid årsavgiften för samtliga tre år skall erläggas av

sökanden.

Motsvarande ordning med årsavgifter redan under ansöknings— tiden tillämpas i bl.a. Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Schweiz samt vid det europeiska patent-

verket.

För att ett europeiskt patent skall upprätthållas i Sverige krävs att patenthavaren betalar årsavgift enligt svenska be- stämmelser. Sådan avgift tas ut först fr o m det patentår som börjar närmast efter det år under vilket det europe- iska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela pa- tent.

Förvaltningsrådet i den europeiska patentorganisationen be- stämde i samband med den europeiska patentkonventionens till- komst att de fördragsslutande staterna skulle få behålla 25 procent av uppburna årsavgifter för europeiska patent. Efter några år höjdes andelen till ”0 procent för att från den 1 januari 1985 uppgå till 50 procent.

För att få en bild av hur det svenska patentverkets fram— tida finansiering kommer att te sig måste man beräkna till- skottet av årsavgifter dels för patent som beviljats av patentverket och dels för patent som beviljats av det euro- peiska patentverket och fullföljts i Sverige. Den totala patentstocken uppgick vid årsskiftet 198”/85 till 55 293 patent.

Antalet svenska nationella patentansökningar väntas stanna vid nuvarande siffra, 6 500, medan antalet patentansökningar vid det europeiska patentverket, inklusive PCT-ansökningar, redan under 1985 beräknas uppnå slutsiffran ”O 000.

Det svenska patentverket beviljar erfarenhetsmässigt c:a 55 procent av samtliga inlämnade patentansökningar. Antalet

av verket beviljade patent blir därför årligen 3 575.Det wmwhhpämmetwwmgwwmamampmwmav de inlämnade patentansökningarna. Detta innebär att omkring

28.000 patent årligen beviljas av verket.

Av den statistik som upprättats både av det europeiska pa- tentverket och det svenska patentverket, kan utläsas att

”5 - 50 procent av de patent som beviljats av det europeiska patentverket fullföljs i Sverige som "nationella EPO-patent",

se nedanstående tabell.

Ar Beviljade EPO- I Sverige full- % fullföljda patent följda EPO-patent

1980 ”8” 217 ”5 1981 3351 1701 51 1982 5”30 2672 ”9 1983 9658 ””21 ”6 198” 13312 6026 ”5

De "nationella EPO-patenten" i Sverige kommer därför att bli c:a ”6 procent av 28.000, dvs 12 900 patent årligen. Det svenska patentverket får behålla 50 procent av årsavgifterna för dessa patent, vilket innebär att de "nationella EPO-

patenten" motsvarar ett tillskott av 6”50 nationella patent

årligen.

Sammantaget skulle därför det svenska patentverkets finan- sieringssituation beräknas på ett underlag av årsavgifter som härrör från 3.575 + 6.”50 : 10 025 patent. Patentverket får ta del av årsavgifterna för de nationella EPO-patenten från och med det år då patentet beviljades av det europeiska patentverket, i regel det fjärde året efter det ansökningen

gavs in. Vid bedömningen av det svenska patentverkets möjligheter till finansiering på grundval av dessa patent bör man be-

akta utvecklingen under den senaste 10-årsperioden.

A) Beviljade svenska patent B) I Sverige fullföljda EPO-patent

1975 1976 1978 1979 1980 1981 1982 1983 198”

A) 9.100 8.855 7.232 5.83” ”.998 ”.882 5.192 ”.196 5.6”” B) _ - - - 217 1.701 2.672 ”.”21 6.026

9.100 8.855 7.232 5.83” 5.215 6.583 7.86” 8.617 11.670

6.1.6 Erfarenheter av det svenska patentverkets myndighets- utövande verksamhet

En svensk patentansökan vid det svenska patentverket är och kommer alltid att vara attraktiv för varje svensk sökande, eftersom det är en betydande fördel att ha möjlighet att på sitt eget språk formulera en patentansökan och få disku- tera med den granskande ingenjören. Den nyhetsgranskning

som utförs i ett nationellt patentärende måste vara av samma goda kvalitet som nyhetsgranskningen vid verket av en PCT- ansökan eller en ITS-granskning. Den senare typen av gransk- ning håller samma höga kvalitativa nivå som granskningen

vid det europeiska patentverket.

För de patentsökande är det av största vikt att patent- ärendena handläggs snabbt. Den nuvarande medelbehandlings- tiden, 6,3 år, uppfattas av många som för lång. Ett första

föreläggande i ett patentärende utan prioritet (se under 2.1) bör meddelas efter 6-7 månader och i ett ärende med prioritet inom 13 månader. Ett patentärende bör avgöras inom 3-” år. Endast under sådana förhållanden har det svenska patentverket möjlighet att möta konkurrensen från det europeiska patentverket. Därtill kommer att det euro- peiska patentverket förmodligen kommer att på sikt få det svårt att bibehålla sina nuvarande behandlingstider. Till- strömningen av patentansökningar är nämligen mycket stor medan tillgången på granskare däremot är otillräcklig. Om det svenska patentverket i ett sådant läge kan hålla sina behandlingstider nere, ökar verkets möjligheter att dra

till sig nationella patentansökningar. 6.1.7 Det svenska patentverkets uppdragsverksamhet

6.1.7.1 Bakgrund

Tillkomsten av samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen har lett till att det svenska patent- verkets kapacitet i mindre utsträckning än tidigare tas i anspråk för behandling av patentansökningar. Härigenom har verket fått nya möjligheter att ställa sin tekniska dokumentation till allmänhetens förfogande.

Redan år 1972 hade patentverket inrättat en särskild av- delning, informationscentralen, som skulle kunna utnyttjas för andra tjänster än behandling av patentansökningar. Avdelningen var till en början knuten till patentverkets bibliotek men är sedan år 1977 en självständig enhet inom

verket, uppdragsenheten.

6.1.7.2 Arten och omfattningen av uppdragsverksamheten på patentområdet

Uppdragsverksamheten har tre huvuduppgifter: - Granskningstjänst

- Rådgivningstjänst - Information och utbildning.

6.1.7.2.1 Granskningstjänsten

Granskningstjänsten är den viktigaste och mest krävande. Följande tjänster tillhandahålls regelmässigt:

— Med avseende på ett visst bestämt tekniskt problem kan förfrågan göras huruvida tekniska

lösningar på problemet redan är kända.

- Inom ett visst tekniskt område kan undersökas vad som hittills är bekant - "teknikens ståndpunkt".

— Beträffande en viss uppfinning kan nyhetsgransk—

ning utföras.

Därutöver tillhandahåller uppdragsenheten talrika tjänster av bibliografisk art. Detta sker med stöd av ett flertal såväl nationella som internationella register, av vilka

INPADOC—systemet (International Patent Documentation) är det mest kända.

Uppdragsenheten fullgör en rad "bevakningsfunktioner", t.ex. att ge tillkänna inkomna eller offentliggjorda svenska patentansökningar inom ett visst tekniskt område.

Uppdragsenheten ansvarar för det förvaltningstekniska genom- förandet av granskningar och därmed förenade tjänster. Enheten tar emot förfrågningar och ansökningar samt svarar för vidarebefordran av granskningsrapporter och för avräk- ningar med kunderna. Enhetens personal utför de flesta av

de bibliografiska undersökningarna, t.ex. undersökningar efter patentfamiljer. Tekniska granskningar, t.ex. av patent- skrifter och annan teknisk litteratur, utförs av patent— verkets granskande ingenjörer. Var och en av dessa är expert på ett särskilt tekniskt område och är inom detta förtro— gen med den relevanta dokumentationen. Härigenom blir de tekniska undersökningarna utförda av den granskare eller

de granskare som har de bästa kunskaperna inom ifråga-

varande tekniska område.

Varje framställning och undersökning behandlas strängt förtroligt och står inte i vägen för en senare patent- ansökning. Inga detaljer i framställningen delges personer

som inte själva har befattning med undersökningen.

Ändamålet med de olika slagen av undersökningar är att ge kunden ett objektivt svar på hans frågor. Detta betyder att uppdragsenheten inte företar någon bedömning eller rådgiv- ning beträffande patenterbarhet av en teknisk lösning som

anges i framställning och undersökning.

Undersökningens omfång bestäms uteslutande av kunden. Den— ne kan låta företa en fullständig efterforskning eller en— dast en som hänför sig till ett bestämt land, respektive flera bestämda länder. Kunden kan vidare begränsa under- sökningen genom att ange bestämda IPC-klassificeringar.

Han kan också ställa upp en gräns för kostnaderna.

Granskningsrapporten anger omfånget av undersökningen med avseende på dokumentation, patentklasser och dokumentations- länder, liksom databanker och andra litteraturkällor som utnyttjas. Tillsammans med rapporten sänds också kopior av

dokumenten om kunden önskar detta.

Det svenska patentverkets tjänster är inte uteslutande av- sedda för sådana intressenter som har sitt hemvist eller säte i Sverige. I själva verket utgör förfrågningarna

från utlandet en allt större del av aktiviteterna, och patentverket kan som stamkunder räkna intressenter från de

flesta industriländerna.

Antal uppdrag år 198”

Summa 5 900 Tekniska undersökningar, varav 2 900 undersökningar på begäran av svenska sökande 2 100

undersökningar efter framställningar från

utlandet (inkl från utvecklingsländer - vilka

utförs utan kostnad) 800 Bibliografiska undersökningar 3 000

Patentverket framhåller att kundens möjligheter att dra nytta av granskningstjänten är beroende av i vilken mån han kan analysera sitt informationsbehov och formulera sin förfrågan så, att den exakt motsvarar informationsbehovet. De flesta kunderna är inte förtrogna med patentdokumenta- tionen och dess uppbyggnad utan uppfattar dokumentens spe- cifika, på rättsliga krav inriktade språk såsom en svår-

överkomlig barriär. 6.1.7.2.2 Rådgivningstjänsten

Rådgivningstjänsten möjliggör för kunder, som så önskar, att diskutera sina informationsproblem med en erfaren tek- niker. Denne kan hjälpa kunden att formulera sin begäran om undersökning och på så sätt förbättra förutsättningar-

na för en snabb och ändamålsenlig undersökning.

Det bör särskilt betonas att rådgivningstjänsten enbart

tar sikte på att meddela patentinformation. Frågor om paten- terbarhet, patentintrång, marknadsmässiga bedömningar etc berörs inte. Inte heller ges råd om industriell användbar- het, lönsamhet, licensfrågor etc. Beträffande sådana frågor hänvisas kunderna att anlita patentombud eller att vända sig till styrelsen för teknisk utveckling, STU.

6.1.7.2.3 Information och utbildning

Uppdragsenhetens verksamhet för information och utbildning har till ändamål dels att omedelbart påverka potentiella kunder och dels att förmedla information och utbildning med verkan på längre sikt.

Det första ändamålet tillgodoses genom distribution av bro- schyrer och folders samt genom att patentverkets tjänste- män deltar i industrimässor eller gör rundresor i landet och sammanträffar med företrädare för industrier, tekniker m fl.

För att tillgodose företags, skolors samt tekniska och

andra sammanslutningars efterfrågan på föredrag, seminarier och andra informationsarrangemang, utarbetas program som om- fattar olika områden inom det industriella rättsskyddet. Omkring 20 granskare har fått särskild utbildning som före— dragshållare. Dessa aktiviteter för ofta samman patentverket

med andra myndigheter, såsom STU och utvecklingsfonderna.

Den långsiktiga satsningen på informationsförmedling och upplysning har under senare år utvecklats till ett själv- ständigt program, som omfattar trestegskurser i patenträtt och patentpraxis för uppfinnare, industritjänstemän och andra som är verksamma inom området för industriellt rätts- skydd. Vidare erbjuds studenter vid tekniska högskolor sär- skilda endagskurser. För anställda i utvecklingsfonderna

har en särskild kurs genomförts. 6.1.7.3 Personalen

Uppdragsenheten tar i anspråk ca 22 ingenjörer. Verksamheten anses i och för sig inte öka granskarnas kompetens att göra patenterbarhetsprövningar. Däremot innebär uppdragen att granskaren ofta kommer i kontakt med konkreta praktiska prob- lem inom industrin. Uppdragen bidrar därigenom till att gra- nskaren blir en mer kompetent tekniker. Kontakterna med ut- ländska kunder medför att granskaren får möjlighet att

utnyttja och utveckla sina språkkunskaper. 6.1.7.” Patentdokumentationen

Uppdragsverksamheten på patentområdet utnyttjar samma patent- dokumentation som används inom den myndighetsutövande verk- samheten..Genom att det svenska patentverket utsetts till PCT-myndighet ställs vissa krav på omfånget av den patent- dokumentation som den myndighetsutövande verksamheten skall ha tillgång till. Den verksamhet som sker inom uppdrags- enheten ställer inte några särskilda krav därutöver. För uppdragsenheten uppkommer därför inte några kostnader för

att ha tillgång till patentdokumentation.

6.1.7.5 Finansieringen

6.1.7.5.1 Allmänt

Uppdragsenhetens verksamhet är i motsats till patentverkets övriga verksamheter direktfinansierad genom 1 OOO-kronors- anslag, vilket innebär att de intäkter verksamheten skapar får användas till att täcka dess kostnader. Överskott kan balanseras till följande år och användas för patentverkets

övriga verksamhet.

Patentverkets politik är att uppdragsenhetens verksamhet skall vara fullt kostnadstäckande och dessutom lämna ett överskott som täcker utbildningskostnaden för de nya ingen- jörer som uppdragsverksamheten behöver. Enligt patent- verkets beräkningar, med en timkostnad av 175 kr, är det kalkylmässiga överskottet för närvarande 307.000 kr. Det har emellertid satts i fråga om inte beräkningen av kostna- den för en patentingenjör, som arbetar med ett uppdrag (se 6.5.5.2), är för låg och om inte verksamheten därför i realiteten är subventionerad. Enligt patentverkets beräk- ningar är timkostnaden 352 kr för en patentingenjör som

arbetar inom den myndighetsutövande verksamheten.

6.1.7.5.2 Intäkter

För uppdrag som utförs av en ingenjör betingar sig uppdrags- enheten en timersättning av 175 kr. Uppdrag som utförs av

en assistent kostar 125 kr/tim.

Timersättningen täcker dels den rörliga kostnad som utgörs av löner med lönekostnadspåslag, dels vissa fasta kostnader inom patentverkets centrala administration, t.ex. transport- kostnader och vaktmästarservice, och dels en del av upp-

dragsenhetens fasta kostnader.

Medelbehandlingstiden för ett ingenjörsuppdrag är ca tio timmar. Genomsnittskostnaden för en kund för ett uppdrag är därför 1 750 kr.

Nedanstående tabell utvisar det antal ingenjörstimmar som uppdragsverksamheten hittills har tagit i anspråk.

Budgetåret 1973/7” debiterades ca 2 500 ingenjörstimmar " 7u/75 " " 5 500 " " 75/76 " " 6 000 " " 76/77 " " 7 025 " " TH78 " " 9125" " 78/79 " " 11 ””5 " " 79/80 " " 11 ”62 " " 80/81 " " 11 ”63 " " 81/82 " " 20 530 " " 82/83 " " 23 3uo " " 83/8” " " 25 663 " " 8”/85 "

Uppdragsverksamheten tar i anspråk c:a l/lO av det totala antalet ingenjörstimmar inom patentavdelningen. Med hänsyn till den omfattning uppdragsverksamheten således har är det angeläget att debiteringen är riktigt avvägd. (Se närmare 6.1.7.6).

Uppdragsenhetens kunder utanför Norden debiteras för upp- dragen en timersättning av 30 US$, dvs 250-260 kr. Den högre avgiften sammanhänger med omfattningen av uppdragen och med att ingenjören måste arbeta med främmande språk. Medel-behandlingstiden för dessa uppdrag är därför ca 20 timmar och genomsnittskostnaden 5 OOO-6 000 kr.

6.1.7.6 Erfarenheter av uppdragsverksamheten

Utredningen har inhämtat åtskilliga synpunkter på uppdrags- enhetens verksamhet. Inledningsvis har å ena sidan påpekats att en förutsättning för att patentverket skall kunna driva denna verksamhet är att uppdragen hanteras med en viss snabb- het och att kundernas önskemål om snabb handläggning kan tillgodoses. Å andra sidan har framhållits att dessa inte alltid kan tillgodoses, eftersom verket måste göra en avväg-

ning av hur tillgängliga resurser inom verket skall användas.

Balanserna av patentansökningar - vilka handläggs inom den myndighetsutövande verksamheten - anses för närvarande

vara för höga och måste i första hand arbetas ned.

Uppdragsverksamheten är väsentlig för enskilda uppfinnare och för industrin, eftersom dessa inte har tid eller möj- lighet att själva utföra de arbetsuppgifter i form av bl.a. nyhetsgranskningar som uppdragsenheten ombesörjer. Nyhetsgranskning bör göras innan en ansökan om patent ges in. Den enskilde uppfinnaren, som kan antas ha begränsade resurser, får genom uppdragsverksamheten möjlighet att på ett tidigt stadium avgöra om det lönar sig att söka patent på uppfinningen.

Uppdragsverksamheten bidrar på sikt till att göra det möj- ligt för patentverket att möta den minskning av egentliga patentärenden som blev en följd av tillträdet till den

europeiska patentkonventionen. En särskilt gynnsam effekt är patentingenjörens möjlighet att fördjupa sig i gransk-

ningsmaterialet.

Det anses att verksamheten bör utvecklas efter marknadens behov men att den inte får inverka försenande eller fördy- rande på handläggningen av egentliga patentärenden. Patent- verket måste i första hand se till att patenteringsverksam- heten bedrivs snabbt och effektivt och att den tillgodoser högt ställda krav på kvalitet. Om verket inte får möjlighet till detta föreligger en risk för att verkets arbetsvolym på sikt minskar, eftersom de patentsökande kan komma att välja att söka patent vid det europeiska patentverket och därvid designera Sverige. I den mån verket måste prioritera någon verksamhet är det nödvändigt att den myndighetsut-

övande verksamheten får förtur.

Det har satts i fråga om uppdragsverksamheten är fullt kostnadstäckande. Man har hänvisat till att timersätt- ningen för ett granskningsuppdrag är 175 kr för kunder inom det nordiska språkområdet. Denna kostnad jämförs med

kundens kostnad för att anlita en ingenjör inom den myn-

dighetsutövande verksamheten, nämligen 352 kr. Kostnaden för en kund att anlita en fristående konsult är 500—600 kr per timme. Det har uttryckts farhågor för att medel tas i anspråk från den myndighetsutövande verksamheten och där- med subventionerar uppdragsverksamheten. En sådan subven- tionering leder till en fördyring av patentkostnaderna för

de patentsökande, eftersom patentverket måste höja såväl

årsavgifterna som övriga avgifter i patentärenden.

Patentverkets omfattande patentdokumentation var tidigare sammanhållen inom verkets huvudbyggnad i Stockholm. Våren 198” flyttade emellertid det s.k. forskararkivet, som om- fattar de amerikanska och tyska patentskrifterna, till en byggnad i närheten och samtidigt begränsades öppethållandet till 3 dagar i veckan. Detta har kritiserats av användar- kretsar bl a av det skälet att patentskriftsmaterialet bli- vit svårtillgängligt. Det har till och med ifrågasatts om det inte kan föreligga en konflikt mellan å ena sidan patent- verkets strävan att bedriva en effektiv uppdragsverksamhet med utnyttjande av patentdokumentationen och å andra sidan intresset av att dokumentationen hålls samlad och lätt till— gänglig för användarna. Dokumentationens betydelse som in- formationskälla har starkt understrukits, och det har fram- hållits som ett samhällsintresse av rang att patentverket strävar efter att försörja industri och uppfinnare med det material de behöver. Patentverket har anfört att verket, när patentdokumentationen flyttades, hade att välja mellan den åtgärden samt att gallra ut visst material och inom verkets huvudbyggnad behålla en begränsad dokumentation. Från industrin hade patentverket inhämtat att man bestämt

motsatte sig en begränsning av dokumentationen.

6.1.7.7 Uppdragsverksamheten i bolagsform

Utredningen har funnit anledning att endast kort beröra en fråga som aktualiserats under arbetets gång, nämligen huru— vida uppdragsverksamheten borde bedrivas i bolagsform. Här- emot har rests betänkligheter från stats- och förvaltnings-

rättslig synpunkt. Att "bolagisera" verksamheten skulle in-

nebära att det myndighetsansvar som åvilar uppdragsenheten skulle upphöra. En "bolagisering" av verksamheten skulle vidare innebära en "personalintegration", därigenom att en och samme tjänsteman den ena stunden tjänstgör i statlig verksamhet, dvs inom patentverkets myndighetsutövande verk- samhet, och i den andra stunden är uppdragstagare i ett for- mellt fristående bolag. En sådan konstruktion anses innebära

risk för lojalitetskonflikt hos den enskilde tjänstemannen.

Det har vidare framhållits att en "bolagisering" av upp- dragsenheten endast skulle kunna avse administrationen. Produktionen, dvs uppdragen, är så nära förbunden med pa-

tentverket att en "bolagisering" därför blir mindre menings-

full. 6.2 Lagstiftning och praxis 6.2.1 Allmänt

Med harmonisering förstås - i detta sammanhang - åtgärder för att åstadkomma överensstämmelse mellan den europeiska

patentkonventionen och nationell lag.

Den europeiska patenträtt som grundlagts genom den euro- peiska patentkonventionen har haft en harmoniserande verkan på patenträtten inte bara i konventionsstaterna utan även

i andra europeiska länder.

Det är i första hand konventionsstaterna som företagit en harmonisering av sin lagstiftning, och de flesta har redan genomfört denna harmonisering. Sverige genomförde harmoni- seringen inför tillträdet till konventionen år 1978. Detta lagstiftningsarbete bedrevs tillsammans med Danmark, Finland och Norge. Samarbetet syftade till att bibehålla den långt drivna nordiska rättslikheten på patenträttens område och arbetet kröntes med stor framgång. Danmark, Finland och Norge har alla efterhand genomfört samma lagstiftning, Fin- land och Norge trots att det f.n. inte är aktuellt för dessa länder att tillträda den europeiska patentkonven-

100 Den europeiska patentkonventionens effekter SOU 1985: 3 Till kretsen av icke-medlemsstater hör — inom EG - förutom Danmark, även Grekland och Irland. I Grekland har en reform av den grekiska patentlagen förberetts som kommer att inne— bära en vittgående harmonisering. En lika omfattande harmo—

nisering förutses för Irlands vidkommande.

Slutligen kan man räkna med att den europeiska patenträtten kan verka harmoniserande på patentlagarna i Portugal och Spanien, vilkas inlemmande i EG och i den europeiska patent-

organisationen sker under år 1986. 6.2.2 Erfarenheter av harmoniseringen

Under utredningens gång har från många håll framhållits vikten av en fortlöpande harmonisering inte bara mellan reglerna i den europeiska patentkonventionen och i de na- tionella patentlagarna utan även i fråga om det europeiska patentverkets och de nationella patentverkens tillämpning av reglerna. Det har understrukits att fördelarna med enhet— ligheten av regelsystemen riskerar att gå förlorade, om olikheter i domstolspraxis uppkommer. Konsekvensen av en sådan utveckling skulle bli märkbar när patent blir föremål för prövning i nationell domstol. Strävandena går ut på

att det europeiska patentet bör "möta samma öde" i alla

de stater för vilka det har beviljats.

Den önskvärda harmoniseringen möter dock vissa svårigheter. En svårighet är att nationell lag principiellt tolkas enligt nationella tolkningsregler. Reglerna kan vara olika i de en- skilda staterna, beroende på dessas rättstradition och lag— stiftningsteknik. I vissa länder håller de tillämpande myn- digheterna sig företrädesvis till lagens ordalydelse, medan man i andra länder utnyttjar lagens förarbeten för att utröna lagens anda och mening. Redan detta exempel visar att den harmoniserade lagen, om den underkastas nationella tolk- ningsregler, kan leda till olika resultat i de enskilda staterna. Härtill bidrar också de existerande språkskill- naderna. En harmonisering kan inte påtvingas vare sig dom—

stolar och andra myndigheter i staterna eller de motsvarande

organen inom det europeiska patentverket. Därtill kommer frågan vems tolkningsstandarder som skall vara normgivande. Det är inte självklart att ett land, som anpassat sin patent- lagstiftning till den europeiska patentkonventionen också måste följa det europeiska patentverkets praxis. Domstolar- nas avgöranden utgör ett remedium mot en utveckling av praxis i det europeiska patentverket som inte står i överensstäm- melse med den nationella patentlagstiftningens innehåll och syfte. Domstolarnas roll som en balanserande faktor mot ett alltför självständigt europeiskt patentverk framhölls i samband med Sveriges tillträde till den europeiska patent-

konventionen.

Trots att den allmänna frågan om i vilken omfattning de na- tionella myndigheterna och det europeiska patentverket skall ta hänsyn till varandras beslut uppfattas som invecklad och ömtålig, är det önskvärt att det europeiska patentverkets praxis kan bli vägledande i Europa. Därmed är inte sagt

att det svenska patentverket reservationslöst skall accep- tera denna praxis. Tungt vägande skäl bör kunna medföra avvikelser. Ett sådant skäl är givetvis de avgöranden som svenska domstolar träffar. Om patentverket utan vägande skäl bibehåller eller utvecklar en praxis, som är strängare än den praxis som utformas vid det europeiska patentverket, kan det leda till att de patentsökande avstår från att an- lita det svenska patentverket och i stället vänder sig till

det europeiska.

Från svensk sida bör man fortlöpande uppmärksamma den euro- peiska organisationen på den nordiska rättsgemenskap som råder och som ställer särskilda krav på Sverige i dess för— hållande till övriga nordiska stater. Det är önskvärt att det europeiska patentverket i sin praxis också tar hänsyn till nordisk rättstradition. Det är känt att det euro- peiska patentverket i sin praxis fäster avseende vid den praxis som utvecklas i de kontraktsstater som är betydande

ur patentsynpunkt.

Betydelsen av en enhetlig praxis är särskilt stor när det gäller bedömningen av vad som är tillräcklig uppfinnings- höjd. I det avseendet har kritik riktats mot att det euro- peiska patentverket har för låga krav, vilket kan innebära

att de beviljade patenten blir lätta att angripa.

Behovet av harmonisering har kommit till uttryck även i frå- ga om nyhetsgranskningen. Många anser att det svenska patent- verkets nyhetsgranskning av nationella patentansökningar

bör uppfylla samma kvalitetskrav som nyhetsgranskning av internationell typ, ITS-granskning, och därigenom nå samma standard som nyhetsgranskningen vid det europeiska patent- verket. Det svenska patentverket strävar långsiktigt efter att nå detta mål. .

Inför tillträdet till den europeiska patentkonventionen -

och samarbetskonventionen - uttrycktes farhågor för att till— trädet inte skulle medföra enbart fördelar för Sveriges vidkommande. Bl a befarades att de fristående patentombudens - d v s de patentombud som inte är knutna till ett industri- företag - ställning kraftigt skulle förändras till det

sämre.

Patentpolicykommittén antog att de fristående ombuden skulle få vidkännas en minskning av sina arbetsuppgifter, eftersom det svenska patentverket skulle få färre ansökningar, främst från utländska sökande. Genom tillträdet till konventionerna skulle nämligen avsevärda kostnadsbesparingar inträda för den som sökte patent i tre eller fler europeiska stater ge- nom en europeisk ansökan. Grunden till detta antagande var

i sin tur att enligt tidigare gällande ordning en sökande från början måste anlita ombud i varje land där patentskydd söktes. Detta resulterade i att ombudskostnaderna blev höga. Genom en europeisk ansökan behövde sökanden under ansöknings- stadiet däremot endast anlita ett ombud vid det europeiska

6.3.2. Situationen i dag

Tillträdet medförde, såsom förutsetts, en förändring av

de fristående patentombudens situation genom att de natio- nella ansökningarna minskade kraftigt i antal. Ombuden var emellertid förberedda på denna minskning och hade personal- mässigt anpassat sig till situationen. Läget för ombuden ljusnade efter hand och de lyckades anpassa sig till den nya marknadssituation som uppkommit. I huvudsak möjliggjordes detta dels genom att svensk industri, tack vare inträffande högkonjunktur, visade sig långt mer expansiv än den varit förut och dels genom att patentombuden till följd av det europeiska patentverkets verksamhet fick nya arbetsuppgifter i form av översättning av patentansökningar och av patent

som beviljats av det europiska patentverket.

Översättningsarbetet, - som kräver hög kompetens inte

bara i språkligt utan även i tekniskt och patenträttsligt

hänseende, - har kommit att bli ekonomiskt betydelsefullt, och någon omsättningsminskning har ombuden därför inte be-

hövt vidkännas trots det minskade antalet patentansökningar.

En del industriföretag - både stora och medelstora - som tidigare handlade alla sina patentärenden själva, har av olika skäl valt att inte hålla egna patentavdelningar i samma storleksordning som tidigare. Dessa industrier vänder sig numera till fristående patentombud, som härigenom får

en ökad arbetsvolym.

Anslutningen till den europeiska patentkonventionen och de krav som därigenom ställs på bredd och kunnighet anses ha påskyndat en koncentration av patentombudsverksamheten till stora patentbyråer, inom vilka patentingenjörerna kan var och en specialisera sig på ett visst område inom det indust- riella rättsskyddet. Man förutser här en strukturföränd- ring inom yrket, varvid små patentbyråer antingen får bibe- hålla traditionella arbetsuppgifter eller specialisera sig

inom en trång sektor.

Det som mest påverkat patentombudens situation anses vara karaktären av deras nya arbetsuppgifter. Patentombuden förut- ser att man på sikt kan komma att få två grupper av ombud, en som i huvudsak arbetar med översättning av patentansök- ningar och en som har praktisk erfarenhet av patentering i

utlandet och är auktoriserad vid det europeiska patentverket.

Patentombuden har kunnat dra full nytta av de rationalise- ringseffekter och kostnadsbesparingar som den europeiska pa- tentkonventionen avsågs erbjuda, nämligen ett enda patent— verk för behandling av en patentansökan avseende upp till

11 länder. Detta har inneburit att arbetsbelastningen mins— kat i vad avser handläggningen av patentansökningar i euro-

peiska länder.

6.3.3. Auktorisation vid det europeiska patentverket

Enligt den europeiska patentkonventionen är den som har hem- vist i eller, såvitt avser juridisk person, säte i fördrags- slutande stat, inte skyldig att låta sig företrädas av ombud vid handläggningen inför det europeiska patentverket. Annan sökande måste däremot i regel företrädas av ombud. Som

ombud får i princip användas endast den som har auktori- serats därtill av det europeiska patentverket. För aukto- risation fordras bl.a. att vederbörande har godkänts vid examination, som anordnas av det europeiska patentverket, samt att han är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat. Under

en övergångstid, vars längd skulle bestämmas av förvalt- ningsrådet, skulle särskilda bestämmelser om auktorisation gälla. Under övergångstiden — vilken kom att gälla fram till oktober 1981 - fick i förteckningen som auktoriserat ombud tas upp även den som var medborgare i fördragsslutande stat och drev rörelse eller hade anställning i sådan stat samt var behörig att uppträda som patentombud inför patent- myndigheten i den staten. Om fördragsslutande stat inte ställde krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörig- het, krävdes för att bli upptagen i förteckningen att

vederbörande regelbundet uppträtt som ombud i patent—

ärenden inför den statens patentmyndighet under minst fem

år. Den som önskade bli upptagen i förteckningen måste före- te intyg av patentmyndigheten i vederbörande stat om att

han uppfyllde föreskrivna krav. Man antog att goda möjlig- heter fanns att det europeiska patentverkets president skulle bevilja dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under

minst fem år.

I Sverige finns inga bestämmelser om rätten att företräda annan i ärenden hos patentmyndigheten. Formellt sett kan

således envar uppträda som ombud i patentärenden.

Anslutningen till den europeiska patentkonventionen ledde till att de svenska patentombuden, såväl fristående som in- dustrianställda, inlemmades i en europeisk yrkesgrupp, vars medlemmar i flera fall i sina hemländer skyddas av ombuds— tvång. Fastän de svenska ombuden inte i Sverige åtnjuter sådant skydd är de — till följd av gällande etiska yrkes- kod — underkastade starka begränsningar beträffande mark— nadsföring m m, vilka råder för alla medlemmar av den vid det europeiska patentverket ackrediterade ombudskåren. De svenska patentombuden är därigenom den första yrkeskår

från ett icke EG-land som indirekt är knuten till en yrkes- kår inom EG.

Examinationstvånget för auktorisation innebär att även svenska kandidater måste genomgå en omfattande prövning,

som sker på något av de tre huvudspråken tyska, engelska eller franska. Kuggningsprocenten är hög, även för sö—

kande som har något av de tre officiella språken som moders- mål. Den nödvändiga utbildningen inför examen är dyrbar

och måste till stor del bekostas av kandidatens arbetsgivare. Hittills har ingen svensk kandiderat för examen, och man

kan förutse att det inom en nära framtid blir en brist på svenska patentombud, kvalificerade att uppträda inför det

europeiska patentverket.

Om man i Sverige inte kan anordna en adekvat utbildning för

blivande auktoriserade patentombud, kommer detta på sikt att

medföra att svenska sökande i större utsträckning måste

anlita utländska patentombud. Därmed skulle ett av skälen för Sveriges anslutning till den europeiska patentkonven— tionen —nämligen den att svenska patentombud skulle kunna

uppträda vid det europeiska patentverket — bortfalla. 6.3.3 Rekrytering

Anslutningen till den europeiska patentkonventionen ledde till en minskning av patentombudens arbetsuppgifter och till att det blev svårt att med någon grad av säkerhet uppskatta den framtida arbetsvolymen. Denna svårighet har kommit att utgöra en så starkt återhållande faktor, att före år 198H praktiskt taget ingen nyrekrytering skett av vare sig indust— rianställda eller fristående patentombud. Kårens genomsnitts— ålder har därigenom ökat och är nu över 50 år. Det beräknas att inom en period av 15 är mer än hälften av de ombud som

i dag är ackrediterade vid det europeiska patentverket,

inte längre är verksamma i yrket. Patentombudskårens möj- ligheter till framtida rekrytering har därför blivit en

fråga av stor vikt. En lösning på detta problem kan vara

att de blivande patentombuden i framtiden har möjlighet att genomgå en breddad utbildning, som är så kvalificerad att

de färdigutbildade ombuden kan bli auktoriserade och upp- träda inför det europeiska patentverket.

6.3.5. Ombudens möjligheter till inflytande på patent— politiken

Det europeiska patentverket anses vara lyhört för använ- darnas olika synpunkter i patentfrågor. SACEPO (Standing Advisory Committee before the European Patent Office) är ett kontaktorgan mellan patentverket och ombuden. Inom Europapatentpraxiskommittén studeras handläggnings— och praxisfrågor. Patentombuden anser sig med gott resultat

kunna påverka det europeiska patentverkets politik.

Patentombuden har genom sin representation i det svenska

patentverkets styrelse och i en särskild kontaktkommitté

möjlighet att utöva inflytande på den svenska patentpoli- tiken. Inom kommittén behandlas främst frågor beträffande formerna för patenteringsförfarandet. Företrädare för

SIPF (Svenska industriens patentingenjörers förening),

SPOF (Svenska patentombudsföreningen) och SUF (Svenska upp- finnareföreningen) har förordat inrättandet av en svensk motsvarighet till det europeiska patentverkets rådgivande organ, SACEPO, där frågor rörande avgiftspolitik, patent- praxis och organisationens förändringar skulle kunna disku—

teras.

6.3.6. Patentombudskostnader

Patentombudskostnaderna utgör i medeltal 85 procent av samt- liga initialkostnader för ett patentärende, om man väljer den nationella vägen. övriga kostnader består av fasta av- gifter. Sett över patentets livstid blir bilden en annan, eftersom ombudskostnaderna efter beviljandet är obetydliga medan de officiella avgifterna, i form av årsavgifter, växer för varje år. Summan av samtliga officiella avgifter under patentents livstid torde ofta överstiga summan av patentom-

budskostnaderna.

Väljer man att gå den europeiska vägen behöver den patent- sökande endast anlita gtt ombud under handläggningen vid patentverket. När patentet sedermera beviljats av det euro- peiska patentverket, fordras vid omvandlingen till natio— nella patent en lokal representant i vart och ett av de länder som designerats, och då tillkommer översättninga- kostnaderna. Den direkta besparingen ligger bl a i att pa- tentombudskostnaderna för handläggningen i de designerade ländernas patentmyndigheter i stort sett bortfaller. Där- till kommer att vissa länder inte kräver översättning av godkända europapatent samt att samma översättning kan an- vändas i flera länder. Betydelsefullt är emellertid också att när kostnaderna för ombud i de designerade staterna kommer, är det kostnader för ett meddelat patent och inte

samma ovissa investering som i en patentansökan.

6.3.7. De fristående patentombudens framtida utvecklings— möjligheter

Traditionellt har patentombudens verksamhet varit inriktad främst på avfattandet och handhavandet av patentansökningar. Anslutningen till den europeiska patentkonventionen - och internationaliseringen i övrigt på patentområdet — har med— fört större krav på patentombuden i fråga om bredd och kun- nighet. Man framhåller vikten av att patentombuden kan möta dessa nya krav. Vidare framhålls vikten av att patentombuden tryggar sin arbetsvolym, särskilt genom att gardera sig mot det bortfall av arbetsuppgifter som kan bli en följd av att nya branscher - bl.a. företag som enbart arbetar med översätt- ningar - växer fram. Ytterligare betonas den tidigare be—

rörda risken av kategoriklyvning inom patentombudskåren.

Tre faktorer nämns som skäl för att ombuden måste bredda

sin verksamhet.

- Både små och stora företag har i dag lika stort behov av planering på det industriella rättsskyd- dets område som på det skatterättsliga, och planeringen måste ske på ett tidigt stadium. Det är nämligen oftast för sent att undersöka vilka möjligheter till rättsskydd som står till buds, när en uppfinning väl har lett till

produktion.

— Företagen måste vara medvetna om och aktivt ut- nyttja sambandet mellan olika typer av rätts— skydd. Det är väl känt att patent oftast inte är det enda medlet att skydda en produkt. De olika skyddsformer som står till buds är delar i en helhet av immateriellt rättsskydd. Rätts— skyddet inbegriper bl.a. varumärke, mönster, firma och copyright. Härtill ansluter sig också viss konkurrensrättslig lagstiftning, t ex sådan

som rör skydd mot illojal konkurrens.

— Företagen har i dag behov av tillgång till ex— perter som kan utforma licensavtal och bedöma fi- nansiella frågor när det gäller att utnyttja in- tellektuell äganderätt.

För att kunna möta kraven på breddning av patentombudens verksamhet anses det angeläget att skapa en yrkeskategori som skulle kunna benämnas "konsulter på det industriella rättsskyddsområdet". En sådan konsult skulle få till upp— gift att ge råd till företag, uppfinnare och andra upphovs—

män inom hela det område som nyss beskrivits.

En konsultverksamhet av nu angivet slag anses förutsätta

en synnerligen kvalificerad utbildning. Hur en sådan utbild- ning skulle kunna vara beskaffad beskrivs närmare i ka- pitel 8.

6.U De särskilda användargrupperna

Genom anslutningen till konventionerna har uppfinnarna och industrin fått bredare möjligheter och fler alternativ att effektivt skydda uppfinningar. "Europavägen" anses särskilt fördelaktig, eftersom den ger skydd i många länder till en rimlig kostnad. Det anses lönsamt att välja europavägen redan när man designerar minst 3-U konventionsstater i en ansökan.Vidare innebär det europeiska patentsystemet att

de stora kostnaderna för ett patent kan skjutas framåt i

tiden till dess man bättre kan bedöma patentets värde.

För uppfinnarna har systemet emellertid medfört att det i praktiken blir nödvändigt att från början anlita patentom— bud för att upprätta patentansökningar, om man avser att gå den europeiska vägen med sin ansökan. Likaså torde det, trots den omvittnade serviceandan i det europeiska patent— verket, i praktiken vara nödvändigt för en enskild att an- lita patentombud för handläggningen vid patentverket. Detta i sin tur har medfört att kostnaderna för ett patent

i dag av uppfinnarna anses vara mycket dryga.

| n-

11 "W”!” 1 lir-":a man" u. * k 1 IH

&;

S()lJ 1985 53 7 PATENTSAMARBETET INOM DET NORDISKA SPRÅKOMRÅDET 7.1 Bakgrund

Tanken på ett nordiskt patentsamarbete är mycket gammal. Redan år 1881 diskuterades vid ett nordiskt juristmöte i Köpenhamn möjligheten att få till stånd överensstämmande patentlagar i de nordiska länderna. Under åren 19H9-1952 arbetade en nordisk kommitté med uppdraget att göra en för- beredande utredning om möjligheterna till en nordisk patent- gemenskap. Kommittén lade huvudvikten vid att undersöka möjligheterna för en sådan gemenskap på det administrativa området och förordade i första hand ett system med nor—

diska patent till närmare utredning.

Med denna fråga arbetade under 1960-talet kommittéer 1 Dan— mark, Norge och Sverige. I början av år 1964 lade kommitté- erna fram ett slutligt betänkande, Nordisk patentlagstift- ning, med förslag till nya patentlagar för Danmark, Finland, Norge och Sverige, utkast till överenskommelse rörande nor- disk patentansökan samt utkast till tillämpningsföreskrifter med anledning av den nya lagstiftningen. Enligt kommittéer- nas förslag skulle den som ville erhålla patent i de nor- diska länderna kunna vända sig med en patentansökan, s k nordisk patentansökan, till endast ett av de nordiska patent- verken, vilket skulle kunna pröva ansökningen och meddela patent även för de övriga länderna. Systemet skulle kunna möjliggöra en rationalisering av arbetet vid de nordiska patentverken, som under 1960-talet hade en mycket betungande arbetsbelastning.

Kommittéernas förslag ledde till ny patentlagstiftning i

de fyra länderna, vilken trädde i kraft den 1 januari 1968. Lagstiftningen innebar en genomgripande revision av den nor— diska patenträtten och medförde en långtgående rättslikhet

i Norden på detta område.

De nya patentlagarna kom alltså att innehålla bestämmelser om nordiska patentansökningar, men dessa bestämmelser skul- le inte träda i kraft förrän efter särskild överenskom- melse mellan de berörda länderna. Någon sådan överens— kommelse har inte träffats och bestämmelserna har senare blivit upphävda. Det internationella samarbete som ledde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkon- ventionen har ändrat förutsättningarna för systemet med nordiska patentansökningar, och det är numera inte att räkna med att systemet kommer att förverkligas.1

Island har först på senare tid deltagit i det nordiska pa- tentsamarbetet. Den materiella isländska patenträtten bygger på den tidigare gällande danska patentlagen . Island har inte något patentverk, utan beslut om patent meddelas av det isländska industriministeriet.

Det råder olika uppfattningar om verkningarna för det

svenska patentverket av att marknadspatentkonventionen träder i kraft. Å ena sidan hävdas att följderna blir nega— tiva. Verket riskerar gå miste om en stor grupp utländska patentansökningar per år. En väsentlig orsak till minsk— ningen skulle enligt denna uppfattning vara att många patent— sökande kommer att finna EG-patentet så bekvämt, att man i stället för att söka nationellt patent söker EG-patent

vid det europeiska patentverket och därvid i tillägg till

designeringen av EG designerar även Sverige i ansökningen.

Å andra sidan anses att minskningen av det svenska patent— verkets ansökningsvolym skulle komma att bli marginell, ef— tersom Sverige inte är någon EG-stat. Risken att få ett EG- patent ogiltigförklarat för samtliga EG—länder efter en förlorad process i ett av EG-länderna uppfattas som ett av- hållande element när det gäller att bedöma EG-patentets attraktivitet. Detta förhållande skulle följaktligen kunna leda till att t.o.m. fler patentsökande än nu väljer att

gå den nationella vägen.

För det fall att EG—patentsystemet skulle medföra en väsent- lig minskning av det svenska patentverkets ansökningsvolym, framhålls vikten av att patentverket breddar sin uppdrags- verksamhet. Genom en utökning av denna verksamhet bör ver- ket kunna behålla sin ställning som PCT—myndighet.

7.2. Intensivt patentsamarbete

Det nordiska patentsamarbetet har särskilt under efter- krigstiden varit intensivt. Samarbetet har fått en delvis ny inriktning genom att det svenska patentverket i egenskap av internationell PCT—myndighet kommit att bli serviceorgan åt de övriga nordiska patentverken. Patentlagstiftningen i de nordiska länderna är alltjämt enhetlig, och t o m verk- ställighetsföreskrifterna är textmässigt nära nog iden- tiska. Detta ger upphov till ytterligare samarbete, eftersom man strävar efter att få en enhetlig tillämpning även av

de nya reglerna.

7.3 Olika samarbetsformer

Samarbetet på verksnivå sker dels i särskilda gemensamma organ, dels i arbetsgrupper inrättade för ändamålet. Dess—

utom finns informella kontakter på tjänstemannanivå i det

dagliga arbetet.

1För närmare detaljer hänvisas till prop 1977/78:1 sid U8-50.

En övergripande instans för patentsamarbetet är det nordiska samarbetsorganet, som består av generaldirektö- rerna i patentverken. Organet sammanträder minst en gång om året och tar upp frågor av övergripande natur, t ex frågor som väcks på patenttjänstemannamöten (se nedan) och som

bör finna en gemensam och likartad lösning i länderna.

De nordiska patenttjänstemannamötena hålls vartannat år.

Island har deltagit sedan år 1981. Vid mötena refereras och diskuteras skilda lagtolknings- och tillämpningsfrågor be— träffande handläggningen av patentansökningar. Det land som haft tjänstemannamötet analyserar vad som förekommit vid diskussionerna och framlägger underlag till vidare dis- kussioner i det nordiska samarbetsorganet. Resultatet därav leder ibland till ändringar av patentbestämmelserna, men även till att framställningar görs till resp lands fackde-

partement med begäran om ändringar i lag eller kungörelse.

Från varje tjänstemannamöte utges ett fylligt diskussions- protokoll, som är en betydelsefull källa för den framtida handläggningen i resp patentverk, eftersom referenterna alltid gjort en noggrann genomgång av gällande praxis.

De nordiska patentmyndigheterna, vilka är mottagande myndig- heter inom PCT-organisationen, och det svenska patentverket som internationell nyhetsgranskande myndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning

för det nordiska språkområdet träffade år 1978 ett samarbets- avtal, i vilket sägs att man skall hålla varandra underrät— tade i PCT-frågor och överhuvudtaget samråda om problem som rör PCT. För detta ändamål har den nordiska samarbetsnämnden

för PCT—myndigheterna bildats. Den sammanträder någon gång årligen.

Det nordiska kontaktorganet för PCT är avsett för använ—

darna och består av representanter för de nordiska patent- verken samt företrädare för patentombuden, patentsökandena, uppfinnarna och industrin. Inom organet sker utbyte av in-

formation och användarna har möjlighet att framföra synpunk-

ter på förekommande förändringar i patentsystemet och även själva föreslå förbättringar. Kontaktorganets verksamhet

och initiativ har lett till bl a den viktiga revision av PCT-systemet och motsvarande lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1985 och som syftar till förenkling både

för sökandena och för myndigheterna.

Enligt patentkungörelsen ( 1967:838 ) har det svenska patent- verket rätt att utfärda bestämmelser för hur patentansökningar skall vara beskaffade och hur handläggningen av dem skall

gå till i verket. Bestämmelserna ges ut i författningsform,

de s k patentbestämmelserna, och har i det närmaste samma innehåll som motsvarande bestämmelser i de övriga nordiska

länderna.

I samband med ikraftträdandet av samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen inrättades en nordiskt sammansatt arbetsgrupp för översyn av befintliga och utarbe- tande av nya patentbestämmelser. Sedan de nya patentbestäm- melserna getts ut år 1979 upplöstes gruppen. Emellertid har det pågående utvecklingsarbetet inom samarbetskonventionen föranlett ofta återkommande nordiska möten kring patentbestäm-

melserna.

För de fall då en fråga inte ägnar sig att regleras i patent- bestämmelserna - därför att det gäller alltför speciella förhållanden - har det svenska patentverket, efter danskt mönster, infört en cirkulärsamlin , som innehåller medde— landen om hur praktiska frågor skall handläggas.

Vid ett par nordiska kemikermöten har praxisproblem som

rör kemiska patentansökningar behandlats.

Informella kontakter mellan de nordiska patentmyndigheterna har förekommit sedan lång tid tillbaka och då på en relativt hög tjänstemannanivå. Emellertid har tillträdet till sam- arbetskonventionen medfört behov av kontakter även i vardag- liga handläggningsfrågor. Patentverkets funktion som nyhets- granskande och patenterbarhetsprövande myndighet för det

nordiska språkområdet innebär att verket har så gott som dagliga kontakter — skriftliga eller per telefon - med de övriga nordiska myndigheterna. Också kontakten med sökande och ombud i dessa länder är omfattande.

Informella möten i Stockholm mellan resp länders delegatio- ner har ibland föregått officiella PCT—möten i Geneve. Mötena har syftat till ömsesidig information om respektive delegations ståndpunkter i sakfrågor för att förbättra sam- arbetet vid det officiella mötet.

Informella kontakter är framför allt framträdande i frågor rörande samarbetskonventionen, vilket sammanhänger med att Sverige ensamt tillträtt den europeiska patentkonventionen och därmed är den enda nordiska stat vars patentmyndighet befinner sig i en direkt konkurrenssituation med det euro- peiska patentverket. Det svenska verkets numera mycket starka ställning framför allt i Europa påverkar indirekt det patenträttsliga läget i de övriga nordiska länderna. Vid de senaste nordiska tjänstemannamötena har åtskillig tid ägnats den praxis som är under utveckling i den euro-

peiska patentmyndigheten.

8 UTBILDNING AV PATENTINGENJÖRER

Bakgrund

Behovet av en särskild utbildning av blivande patentingen- jörer har framträtt allt starkare. Frågan har därför tagits upp till särskild behandling.

Patentombudskårens genomsnittsålder är i dag över 51 år. Inom en period av 15 år kommer de ombud som nu är ackredi- terade vid det europeiska patentverket att inte längre vara verksamma i sitt yrke. Samtliga dessa auktoriserades i sam— band med Sveriges tillträde till den europeiska patentkonven— tionen. Då kunde på grund av en övergångsbestämmelse aukto- risation ges utan att ombudet uppfyllt det krav på examina— tion som annars gäller. För att bli auktoriserad vid det europeiska patentverket krävs att med godkänt resultat ha genomgått examination som anordnas av detta verk. Det är allmänt känt att det ställs utomordentligt höga krav på examinanden, som måste kunna behärska ämnet på något av de tre officiella språken vid verket. Hittills har ingen svensk kandiderat för examen, och man kan förutse att det inom en nära framtid blir en brist på svenska patentombud, kvalifi- cerade att uppträda inför det europeiska patentverket.

För att effektivt kunna bedöma och handlägga nya projekt- och produktidéer är såväl de fria uppfinnarna som den svenska industrin beroende av att kunna anlita särskilt välutbildade patentingenjörer. Patentingenjörskåren har därför en nyckelroll när det gäller att ta till vara ny teknik inom landet och att utföra nyhetsgranskningar, patent-

erbarhetsbedömningar etc.

Till den allmänna bakgrundsbilden hör att ett stort under— skott på patentingenjörer under den närmaste tioårsperioden

befaras uppkomma. Beräkningar visar ett behov på omkring

200 patentingenjörer under tio år. Behovet fördelar sig med ca 170 ingenjörer på patentombudskåren och ett 30-tal på pa— tentverket.

Som en lämplig lösning på de angivna problemen framstår en särskild, högt kvalificerad utbildning för patentingen— jörer. En sådan utbildning, som är av vitalt intresse för samhället i dess helhet, kan i dag inte erbjudas i Sverige. Hittills har sålunda all utbildning av patentingenjörer skett vid patentverket, vid några större patentbyråer och vid vissa industriföretags patentavdelningar. Bristen på patentingenjörer leder till att dessa cirkulerar mellan olika arbetsplatser. Detta kan i och för sig vara till nytta för patentingenjörerna men minskar benägenheten hos huvudmännen för utbildningen att betala de dyra kostna- derna för denna. Bristsituationen kan vara till förfång för de patentsökande, eftersom den leder till att även patentingenjörer med lägre kompetens emellanåt måste an- litas för kvalificerade uppdrag. Bristen kan också leda till en kraftig centralisering av patentingenjörer med hög kompetensnivå, något som bör motverkas så att en geogra- fiskt jämnare fördelning inom landet erhålles. Detta skulle gagna uppfinnare samt mindre och medelstor industri

utanför storstadsregionerna.

Det ankommer inte på utredningen att ge några riktlinjer för hur utbildningen skulle kunna läggas upp. Vid studiet av ämnet har det emellertid Visat sig att en utbildning av följande slag skulle kunna komma i fråga. I detta samman- hang kan erinras om vad som anförts om patentombuden i kapitel 6.

Utbildningen bör omfatta hela det immaterialrättsliga om-

rådet och inkludera marknadsaspekter på användningen av im- materialrättsskyddet. Utbildningen bör därför vara längre

än vad som är motiverat av studiet av patenträtten.

Utbildningen, som bör bekostas av staten och förläggas till en teknisk högskola. Detta motiveras av att patent-

ingenjörsarbetet i första hand är tekniskt inriktat. Ut- bildningen förutsätter även en påbyggnad av juridiska kun-

skaper och språkkunskaper.

Inom ramen för de fyra studieåren vid teknisk högskola

bör en tillvals- eller påbyggnadskurs under en termin före- komma för att den studerande skall kunna bekanta sig med ämnet. Kursen bör äga rum under den sista terminen. Som

ett inslag i kursen bör industrin och andra intresserade kretsar ge sin syn på patentsystemet. När studenten fått

sin examen skulle han ta anställning inom industrin eller vid en fristående patentbyrå. Arbetsgivaren skulle avstå viss del av den anställdes arbetstid, och under den tiden skulle den anställde ägna sig, med full lön, åt en sär- skild statligt organiserad utbildningsform, t ex påbyggnads- kurser vid det svenska eller det europeiska patentverket. Skrivningar och tentamina skulle förekomma och behandla så- väl den teoretiska som den praktiska delen av patentsystemet.

Efter tre år skulle en slutexamen äga rum.

En utbildning av detta slag kan förväntas vara attraktiv även utanför Sverige och bör vara tillgänglig även för

studerande från övriga Norden.

Det är viktigt att även beakta de stränga examinationskrav som upprätthålls vid det europeiska patentverket. Slutexamen bör därför vara utformad på sådant sätt att den kan vara

ett led i examineringen vid det europeiska patentverket.

Utbildningen bör ge vederbörande sådana ekonomiska villkor som gör den likvärdig med att börja på ett vanligt arbete. Den bör pågå under tre till sex år och sluta med en examen inför Europapatentverket. Godkänd examen bör ge resultat

i form av en skyddad titel. Allt bör ske inom ramen för en statlig organisation, så att utbildningen får den status som behövs, t ex teknisk högskola som har hela ansvaret. Indust— rin, den fria patentombudskåren och patentverken kan för- väntas medverka genom att anställa sådana som genomgår ut- bildning, genom att tillhandahålla lärare och genom att rekrytera bland dem som är färdigutbildade.

Som i all statlig verksamhet, som äger rum parallellt eller i särskilt nära samarbete med den privata industrin, får lönefrågan en central betydelse. Under en lång tid kan man räkna med att såväl industrin och den fria patentombudskåren som patentverket kommer att ha ett underskott av kompetenta patentingenjörer. Därtill kommer att internationella organ och utländsk industri utövar dragningskraft på patentingen— jörerna. Det är viktigt att detta beaktas vid alla löne- förhandlingar, och framför allt sådana som avser högre be- fattningar vid patentverket.

Patentavdelningen inom ett industriföretag är av central betydelse när det gäller hanteringen av nya idéer och upp— finningar. Här bedöms både interna och externa förslag till beslut om vilka projekt företaget ska satsa på. Det är där— för viktigt att patentingenjören har hög både teknisk och patenträttslig kompetens, så att svensk industri kan hävda

sig i den internationella konkurrensen.

För enskilda uppfinnare och de industriföretag som anlitar fristående patentombud är det lika viktigt att motsvarande

kompetens finns att tillgå inom alla delar av Sverige.

S()LJ1985:53 9 MARKNADSPATENTKONVENTIONEN 9.1 Bakgrund

Enligt den år 1975 i Luxemburg av samtliga EG-stater under- tecknade s k marknadspatentkonventionen, skall ett enhetligt regionalt patent, EG-patent, kunna meddelas av det europeiska patentverket i stället för patent i de enskilda EG—sta- terna.1) EG-patentet skall vara underkastat en enhetlig lag i fråga om patentets hävdande och dess angriplighet. Kon— ventionen har ännu inte trätt i kraft och det anses av poli- tiska orsaker mycket svårt att bedöma när konventionen kan komma att träda i kraft. Frågor som ännu inte är lösta

är bl a hur ärenden om ogiltighet av patent och intrång i patent skall handläggas. Flera skäl talar således för att ett ikraftträdande kommer att dröja avsevärd tid.

Det övervägs inom EG-staterna huruvida konventionen skulle kunna ändras så att den kan sättas i kraft i vissa av sta-

terna.

EG-patentsystemet anses svåröverskådligt och särskilt in- stansordningen uppfattas som så invecklad och tungrodd att man, om systemet förverkligas, löper risk att patenttvister inte blir avgjorda under patentets livstid.

Ett av skälen till att marknadspatentkonventionen inte trätt i kraft är att EG-staterna inte kunnat enas om rättegångs— ordningen vid patenttvister. Debatten har gällt valet mellan en central, gemensam instansordning för alla medlemsstater och en decentraliserad rättegång som i huvudsak bygger på

de nationella instanssystemen. En konsekvens av det nu i kon-

ventionen reglerade systemet med nationella domstolar,

1)Avsnitt 2.1

som dömer i ogiltighetsmål, är att ett patent kan angripas och undanröjas vid en domstol i ett enskilt EG-land med verkan för patentets giltighet i samtliga EG—länder. Även om man försöker komma till rätta med denna olägenhet genom inrättandet av en internationell domstol, har man att räkna med att patenttvister inom ramen för EG-patentsystemet blir

långvariga och därmed kostnadskrävande.

9.3. Slutsatser

Av det som inhämtats framgår att det är i hög grad ovisst om marknadspatentkonventionen över huvud taget kommer att träda i kraft inom den närmaste tiden. Det är också utom- ordentligt svårt att bedöma vilka konsekvenser ett EG- patent skulle få i ett stadium, då EG-integrationen nått längre än den nått i dag. Av dessa skäl har utredningen stannat vid den översiktliga behandling av ämnet som gjorts i det föregående.

”114111;

, PHt-ä'

:i l

10 BISTÅNDSPOLITIK PÅ PATENTOMRÅDET

Bakgrund

Utredningen har sett det som sin uppgift - inom ramen för direktiven — att översiktligt granska och bedöma vissa u-landspolitiska frågor på patentområdet. Bakgrunden är att det europeiska patentverket driver en aktiv och liberal u-landspolitik och att europeiska patentorganisationens förvaltningsråd diskuterat frågan om risken för konflikt mellan denna politik och de nationella staternas egen u-landspolitik. Svenskt u-landsbistånd har i viss mån inne— burit uppgifter också för det svenska patentverket.

U-landsbiståndet på det industriella rättsskyddsområdet organiseras och samordnas till väsentlig del av WIPO enligt ett särskilt biståndsprogram.

Samarbetskonventionen innehåller vissa bestämmelser som syf- tar till att främja den ekonomiska utvecklingen i u- länder- na genom att underlätta för dessa länder att få tillgång till modern teknologi. PCT—systemets internationella bety- delse består i att det är det enda praktiska samarbetspro-

gram som omsluter såväl u—länder som i-länder och de s k

socialistländerna. 10.1 Det svenska patentverkets biståndsinsatser 10.1.1 Beskaffenheten av insatserna

Patentering, licensiering, teknisk informationssökning, produktion, marknadsföring, import och export utgör olika beståndsdelar i maskineriet för överförande av teknologi.

Det svenska patentverket har på ett tidigt stadium deltagit

i samarbetet med u-länder med den inriktningen att främja

126 Biståndspolitik på patentområdet SOU 1985:53 överföring av teknologi till dessa länder.

I dag understöds detta samarbete genom ett avtal mellan WIPO, SIDA (Styrelsen för internationell utveckling) och det

svenska patentverket.

Samarbetet omfattar:

1. Individuell utbildning vid det svenska patentver- ket

2. Grupputbildning i u-länder

3. Expertrådgivning H. Undersökningar om teknikens ståndpunkt, monogra—

fier på tekniska områden av speciellt intresse

eller andra specialiserade informationstjänster 5. Bidrag till ICSEI-programmet (the International

Cooperation in the Search and Examination of

Inventions).

Teknologi överförs bl a genom att forskningsinstitutioner i utvecklingsländerna genom WIPOs förmedling får, utan kost- nad, granskningsuppdrag utförda av patentmyndigheterna i länder som bidrar till biståndsprogrammet. Under vartdera av åren 1981 och 1982 mottog det svenska patentverket ca 25 uppdrag.

Det svenska patentverket lägger stor vikt vid att systema- tiskt planera och programmera sin samarbetsverksamhet för att så noggrant som möjligt kunna möta de behov som de berörda utvecklingsländerna ger uttryck för. Samordning av och samverkan mellan patentverkets tjänster erfordras för att nå bästa möjliga resultat. Patentverket har därför strävat efter att följa upp den individuella utbildningen vid patentverket med utbildning i u—länder. Denna utbildning bedrivs vid seminarier eller i studiecirklar. Föredraga— hållarna assisteras av tjänstemän, som tidigare erhållit en mångsidig utbildning vid det svenska patentverket, t ex på områdena för klassificering, granskning och prövning av

patentansökningar. Effekterna av patentverkets biståndsverk-

samhet förstärks genom att myndigheterna i dessa länder anställt tjänstemän, som redan tidigare fått utbildning i Sverige eller deltagit i grupputbildning inom sitt land.

10.1.2 Finansieringen

Det svenska patentverket är angeläget om att dess insatser till förmån för u-länder skall vara underordnade den svenska u-landspolitiken, sedd som helhet. Detta innebär att patent- verket inte engagerar sig i insatser som inte utgör delar av SIDAs politik eller sker inom ramen för BITS' (Beredningen för internationellt tekniskt samarbete) aktiviteter. Patent- verket önskar således inte utveckla en egen u-landspolitik. Det är vidare patentverkets åsikt att u—landsbiståndet skall bekostas med biståndsmedel och inte belasta verkets budget. Grundtanken är att biståndet skall betalas av skattemedel och inte med de avgiftsmedel som finansierar patentverkets verksamhet via statsbudgeten. I detta avseende föreligger en skillnad i uppfattning mellan det svenska patentverket och det europeiska patentverket.

Det svenska patentverkets u-landsverksamhet bekostas genom WIPO. SIDA ställer medel för denna verksamhet till WIPOs förfogande. Det är således inte - i motsats till den u—landsverksamhet som bedrivs vid det europeiska patent— verket — de patentsökande och de som innehar patent som genom ansöknings- och årsavgifter betalar u-landverksamhe- ten. Denna lämnar inte något överskott och skall inte heller göra det. Däremot ger den arbete och viss ersättning åt granskare som ställer sig till förfogande som handledare i

u-länder.

10.1.3 Framtiden

Det svenska patentverket väntar sig en betydande utveckling av samarbetet med u-länderna. Denna expansion kommer att baseras både på multilaterala överenskommelser, såsom samar— betskonventionen, och på bilaterala överenskommelser mellan

det svenska patentverket och patentmyndigheter i u-länderna.

Patentverkets u—landsverksamhet kommer att vara en sidogren av SIDA—programmet och utgöra en integrerad del av SIDAs samarbetspolitik.

Samarbetssträvandena kommer i stor utsträckning att koncen- treras till de mindre patentmyndigheternas behov av att ut- nyttja resurserna hos de större och mer välutrustade patent— myndigheterna. Framtiden kommer att föra med sig en snabb teknisk utveckling när det gäller patentdokumentation och informationssökning. Den enda möjligheten för myndigheter som saknar resurser att dra fördel av denna utveckling är

att medverka i ett nära internationellt samarbete.

Det är en av WIPOs viktigaste uppgifter att planera, ta

initiativ till och samordna sådana insatser för samarbete. 10.2 Det europeiska patentverkets biståndsinsatser

Vissa insatser drar obetydliga kostnader och skiljer sig i princip inte från den assistans som patentverk i allmänhet lämnar varandra. Det kan gälla komplettering av dokumenta- tion, mottagande av besök för kortare utbildningsinsatser,

eller sändandet av experter till seminarier eller symposier.

Det förekommer emellertid även väsentligt mer djupgående insatser som drar betydande kostnader. Exempel härpå är sam- arbetet med de afrikanska franskspråkiga länderna och patentverkets engagemang i Brasilien, där tyska biståndsin-

satser har en traditionell marknad.

I följande tabell ges en översikt av huvuddelen av det europeiska patentverkets biståndsinsatser under åren 1978—

1982.

Algeriet

Praktisk övning i dokumen—

tation, 1979

Seminarium, praktisk övning, 1980

Argentina

Seminarium, 1979

Bangladesh

Seminarium, 1981

Brasilien

Seminarier, 1980, 1981, Tillhandahållande av ex- perter, 1978, 1980, 1981

Seminarium, 1980

Centralafrikanska

Seminarium, 1979 Praktisk övning, 1982

___—___

Seminarier, 1979, 1980 Praktiskt övning, 1980

Seminarium 1980

Kina

Övningar i nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning, 1980, 1981, 1982 Seminarium, 1981

Två exemplar av alla EPO-pub— likationer, utan avgift

Seminarier och praktisk övning 1979-1982

EEPEEHEEJSEESE

Seminarier och praktisk övning 1980, 1981 Tillhandahållande av experter, 1981

Elfenbenskusten

Seminarium, 1979 Praktisk övning, 1981

Madagaskar

Seminarier och praktisk övning, 1980

Seminarier och praktisk övning, 1979, 1981

Seminarium, Praktisk övning, 1979

Övre Volta

Seminarier, 1980, 1981 Praktisk övning, 1981, 1982

Seminarier och praktiSk övning, 1982

Indonesien

Seminarium, 1979

Irak

Praktisk övning, 1979

Seminarium, 1981

Jamaica

Seminarium och praktisk övning, 1979

Semniarium, 1981

Seminarium och praktisk övning, 1981

Marocko

Seminarium,

Praktisk övning, Tillhandahållande av expert, 1980

Mauretanien

Seminarium, 1979

Seminarier, 1979-1981

Nicaragua

Seminarium, 1981

Seminarium och praktisk övning, 1981

Seminarier och praktisk

övning, 1981

Seminarier och praktisk

övning, 1979, 1980

Pakistan

Seminarium, 1979

Eilåeeinäzea

Seminarium, 1979 Praktisk övning, 1980

Seminarium, 1980

Senegal

Seminarium, 1980, 1981 Praktisk övning, 1981

Swaziland

Seminarium, 1981

Tanzania

Seminarium och praktisk

Thailand

Seminarium, 1979

Tunisien

Seminarium och praktisk övning, 1980

Uruguay

Seminarier, 1980, 1980

Vietnam

Seminarier och praktisk

övning, 1981 övning, 1979, 1980

Seminarier och praktisk övning, 1979, 1980

Det kan vidare nämnas att under åren 1979—1982 regionala projekt har genomförts inom ESARIPO (English-Speaking African Regional Industry Property Organization), OAPI (Organisation Africaine de la Propriété Intellectuellej och FASRC (Federation of Arab Scientific Research Councils).

Även dessa insatser har medfört betydande kostnader.

10.3 Erfarenheter av det europeiska patentverkets bi-

ståndsinsatser

Enligt en åsikt finns en tendens att det europeiska patent- verket utnyttjas som instrument för de förutvarande kolo- nialmakternas egen biståndspolitik. Det befaras att

biståndsinsatser som utvecklas vid sidan om FN-programmen

lätt kan komma i konflikt med enskilda kontraktstaters bi- ståndspolitiska mål. Mottagarländer som Chile och Filippi- nerna nämns som kontroversiella mål för insatser. Ytterli- gare framhålls att, i den mån en enskild kontraktsstat har intresse av att det europeiska patentverket engagerar sig i ett mer kostsamt biståndsprogram på bilateral bas, finanse- ringen bör ske med medel som kontraktsstaten ställer till förfogande.

Den ekonomiska ramen för det europeiska patentverkets bi- ståndsinsatser anses vara generös. Enligt en uppfattning ställs väl mycket pengar till förfogande, i synnerhet som det är de patentsökande som får bidra till utgifterna. Å andra sidan erinras om att tillkomsten av det europeiska patentverket väckt stora förhoppningar hos WIPO om ett sam— arbete på biståndsområdet och att utvecklingsländerna själva har stora förväntningar på experthjälp m m från den nya

stora patentorganisationen. 1o.u slutsatser

Det svenska patentverkets engagemang i biståndsaktiviteter på det industriella rättskyddets område utgör en värdefull insats inom ramen för SIDAss och BITS' biståndspolitik. Aktiviteterna är ett bidrag i strävandena att främja tek— niköverföringen till u-länderna och stärka patentväsendet i dessa länder. Kostnaderna är förhållandevis små och effekterna i form av utvecklad informationshantering och bättre förutsättningar i u-länderna för att utnyttja patentsystemet påtagliga.

Det är väsentligt att det svenska patentverket i den fort- satta biståndsverksamheten utvecklar samarbetet med det europeiska patentverket när det gäller enskilda projekt. Samtidigt bör Sverige verka för att WIPO som FN—organ för den intellektuella äganderätten bibehålls vid sin samord- nande och vägledande roll.

Så länge det europeiska patentverkets biståndsinsatser hål- ler sig på nuvarande nivå synes ingenting väsentligt kunna invändas mot att insatserna bekostas över anslag på det euro- peiska patentverkets budget, d v 3 med avgiftsmedel. Mer tveksamt blir det om biståndsramen utökas betydligt. I det läget bör det vara naturligt att större och mer kostnads- krävande projekt betalas av de medlemsstater som önskar se projekten förverkligade. Därmed undviks att avgiftsmedel i alltför hög grad tas i anspråk för ändamål som ligger vid

sidan om de syften för vilka avgifterna erlagts.

Sverige bör verka för att det europeiska patentverkets biståndspolitik så långt möjligt underordnas den samordning som WIPO svarar för. Det är vidare ett svenskt intresse att inriktningen av biståndsinsatserna från det europeiska patentverkets sida - när de bekostas över dess egen budget - inte strider mot intressen i den svenska u-landspolitiken. Främst gäller detta valet av mottagarländer. En risk som bör understrykas är att det europeiska patentverket av medlemsstat eller sammanslutning av medlemsstater utnyttjas för att realisera statens eller sammanslutningens egna bistånds- politiska mål.

11. UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Inledning

Min uppgift är att undersöka verkningarna av Sveriges medlem- skap i den europeiska patentorganisationen. Därvid skall jag ta ställning till vissa huvudfrågor. Jag skall först skapa mig en allmän bild av hur organisationen tillgodoser de indu- striella rättsskyddsintressena. Vidare skall jag bedöma huru- vida det svenska patentverket i framtiden kan påräkna en sådan arbetsvolym att verket kan behålla sin ställning som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen, PCT— myndighet. En fråga är om patentverket på ett ändamålsenligt sätt verkar för att hålla arbetsvolymen uppe i syfte att bibehålla sin ställning som ett livskraftigt patentverk.

Jag skall söka fastställa de förändringar för patentom-

buden som Sveriges medlemskap medfört och bedöma den fram- tida utvecklingen. Vidare skall jag granska hur den fort- satta utvecklingen av det europeiska patentverkets verksam— het kan komma att påverka det svenska patentverkets finan- siering samt föreslå lämpliga åtgärder som utvecklingen

kan föranleda. Jag skall undersöka medlemskapets effekter inom det nordiska språkområdet. Mina bedömningar skall

kunna tjäna som underlag för patentverkets verksamhets—

planering.

Inledningsvis kan jag konstatera att Sveriges anslutning till den europeiska patentkonventionen har fått vittgående konsekvenser för det svenska patentväsendet. Den viktigaste positiva verkan är rationaliseringen av patenteringsför- farandet, vilken för uppfinnare, patentombud och industri lett till förenklingar och besparingar. Den väsentligaste negativa verkan är att det svenska patentverket fått vid- kännas en kraftig minskning av tillströmningen av patent- ansökningar, vilket medför att underlaget för att inom alla tekniska områden upprätthålla full kompetens hos pa-

tentverkets granskarkår sviktar. Minskningen kan också

innebära en förskjutning av patentverkets inkomster från avgifter för nationella patent till avgifter för de patent som beviljats av det europeiska patentverket och som full— följts i Sverige.

11.1

Den europeiska patentorganisationen har utvecklats framgångs- rikt, och det europeiska patentsystemet uppfyller högt ställda

krav på snabb handläggning och en kvalitativt högtstående produktion. Det europeiska patentverket har redan nått en ansökningsvolym som är avsevärt större än den man från

början räknade med som den slutliga. Omslutningen uppgick år 1984 till 3Ä2 000 000 DM. Patentverket sysselsätter in—

emot 2 000 personer.

Jag kan vidare konstatera att verksamheten präglas av smidig— het och hjälpsamhet gentemot de sökande. Enighet råder om

att det är ekonomiskt lönsamt att ansöka om europapatent, redan när man vill utverka patent i 3 — u länder. Dator- stödet åt de granskande ingenjörerna har passerat utveck- lingsstadiet. Sammanfattningsvis kan jag således fastslå att den europeiska patentorganisationen innefattar ett väl utveck- lat och fungerande patentsystem, som i hög grad tillgodoser

de enskilda uppfinnarnas och industrins behov.

Inom organisationen är man angelägen om att tillgodose in- tresset hos såväl uppfinnare och patentsökande som andra intressentgrupper av att kunna framföra synpunkter på för— farandet vid det europeiska patentverket. Således utgör SACEPO (Standing Advisory Committee before the European Patent Office) ett forum för diskussioner om patentverkets politik, och inom en annan kommitté, Europapatentpraxis— kommittén, kan handläggnings- och praxisfrågor studeras. Jag finner att patentombud, användare och andra intressent- grupper därigenom har goda möjligheter att utöva inflytande på patentpolitiken inom den europeiska patentorganisationen.

Den europeiska patentkonventionen har tillkommit för att bilda grundvalen för ett överstatligt, rationellt patent- system som främjar uppfinnarnas och industrins intressen

och därigenom bidrar till en framgångsrik ekonomisk utveck— ling. För att konventionens syften skall kunna tillgodoses är det en grundförutsättning att konventionens regelsystem och konventionsstaternas patentlagstiftning stämmer överens - i vart fall i de mer väsentliga delarna - samt att regler- na tillämpas enhetligt av de patentprövande myndigheterna

och av domstolarna.

Stor likformighet av regelsystemen har redan uppnåtts och utvecklingen går i riktning mot en total harmonisering. Har— moniseringen av praxis har ännu inte nått lika långt. Vissa stater har visat benägenhet att hävda sina egna rättstradi— tioner och inte godta tolkningar och tillämpningar som anses strida mot vad som är vedertaget i dessa staters patentpraxis. Som exempel framhålls ofta kravet på uppfinningshöjd som ställs annorlunda i det europeiska patentverkets praxis än

i nationell praxis.

Tendensen till ökad harmonisering är dock tydlig. Utveck- lingen går mot en anpassning till det europeiska patent- verkets praxis, vilken i allt större utsträckning uppfattas som normgivande. Jag ser det som ofrånkomligt att Sverige som konventionsstat - i eget intresse - följer med i denna utveckling och därigenom främjar det som är konventionens ändamål, ett enhetligt europeiskt patentsystem. Med hänsyn till Sveriges strävanden att upprätthålla den nordiska rätts- likheten på patentområdet måste harmoniseringsåtgärder inne- fatta också åtgärder för att i grannländerna vinna

anslutning till nya värderingar. (Se vidare under 11.6.)

11.2

Inför Sveriges tillträde till samarbetskonventionen förut- såg man att det för de sökande skulle bli enklare och bil- ligare att söka patent på en uppfinning i flera länder. En

särskild fördel med konventionen ansågs vara att en sö-

kande först när han fått del av resultatet av den inter— nationella nyhetsgranskningen, resp den förberedande paten- terbarhetsprövningen, behövde ta ställning till om ansök— ningen skulle fullföljas, och i så fall i vilka länder. Sökanden skulle därför inte behöva ådra sig mer väsent- liga kostnader förrän han bestämt sig i dessa avseenden. Man utgick från att det svenska patentverket vid ett till- träde till konventionen skulle utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, PCT—myndighet, om Sverige begärde detta. En sådan ställning för patentverket skulle medföra ytterligare fördelar för svenska patent—

sökande och svenskt näringsliv.

Såsom förutsattes vid Sveriges tillträde till samarbets— konventionen utsågs det svenska patentverket till PCT—myn— dighet. Jag har kunnat konstatera att detta förhållande gett Sverige och svenskt patentväsende betydande fördelar. För de patentsökande som anlitat det svenska patentverket har PCT-systemet medfört förenklingar i inlämningsförfa- randet, men inte lägre totala kostnader för patentering utomlands. Sverige har genom förhandlingar utverkat att en PCT-ansökan, i vilken det europeiska patentverket desig- nerats och som nyhetsgranskats vid det svenska patentverket, inte åläggs en förnyad granskningsavgift vid det euro- peiska patentverket. Härigenom har sökandena besparats en kostnad, om ansökningen fullföljs vid det europeiska patent- verket. I de fall då den patentsökande varit i tidsnöd eller velat skjuta patenteringskostnaderna framför sig har PCT- systemet också varit till fördel.

En särskilt stor betydelse har PCT-systemet haft för det svenska patentverket. Verkets ställning som PCT-myndighet är en fördel vid förhandlingar med det europeiska patent- verket. Härigenom har den svenska patentadministrationen fått ett värdefullt inflytande på internationaliserings- processen inom patentområdet. Sveriges ställning i PCT-systemet har medfört möjlighet att vid ytterligare ett internationellt forum föra fram synpunkter och önskemål

samt därigenom påverka den patenträttsliga utvecklingen. Jag vill dock notera att PCT-ansökningarna tagit en stor del av granskarnas arbetskapacitet i anspråk och finansie- rats endast till 40 procent. Jag anser det väsentligt att avgifterna för PCT—ansökningarna ställs i relation till

kostnaderna för deras behandling.

Slutligen vill jag betona samarbetskonventionens stora värde såsom det enda praktiska samarbetsprogram på patentområdet

som omsluter såväl u—länder som i—länder och de s k socialist- länderna. Jag finner det därför ändamålsenligt att det

svenska patentverket även i fortsättningen främjar PCT-

systemet.

11.3

När det gäller det svenska patentverket har under utred- ningens gång från alla håll med eftertryck framhållits

vikten av att Sverige har tillgång till ett livskraftigt och kvalitativt väl utrustat patentverk. Ett sådant patentverk utgör ett starkt stöd för den svenska industrin, uppfin- narna och den tekniska forskningen. Genom att stödja upp- finnarna i deras verksamhet och ge deras produkter ett effektivt skydd möjliggör samhället att den tekniska ut- vecklingen fortsätter att skrida framåt. Jag har mött många uttryck för uppfattningen, att patentverkets första och viktigaste strävan bör vara att tillgodose användarnas nu— mera mycket högt ställda anspråk dels på snabb handlägg- ning av de egentliga patentärendena och de uppdrag patent- verket i övrigt åtar sig och dels på arbetsresultat av hög kvalitet. Samtidigt har framhållits intresset av att dessa anspråk kan tillgodoses utan någon kostnadsstegring för de patentsökande och kundkretsen i övrigt.

Kvalitetskravet har skjutits i förgrunden när det gäller nyhetsgranskningen. Man har framhållit att det för uppfin— naren alltid är en angelägenhet av största vikt att genom granskningen få tillförlitligt utrett om något nyhetshinder föreligger i fråga om uppfinningen. Detta har också den

största betydelse för kommande investeringar inom industrin. Kvalitetskravet har formulerats så, att det inte bör få råda någon skillnad i kvalitet mellan de granskningar som i olika sammanhang utförs av patentverket. Nyhetsgranskningen av internationell typ, ITS—granskningen, anses vara av hög kvalitet och har framhållits som ett mönster, eftersom den innebär en fullständig genomgång och granskning av patent- dokumentationen. Nyhetsgranskningen av nationella patent— ansökningar upphör däremot så snart granskaren hittat ett tillräckligt starkt nyhetshinder — vad som i teknisk jargong

benämns "dräpare".

Den internationalisering av patentväsendet som blivit en följd av samarbetskonventionen och den europeiska patent- konventionen, har - betydligt snabbare än beräknat - med- fört en avsevärd minskning av antalet patentansökningar

som ges in till det svenska patentverket. En huvudfråga har blivit hur patentverket på längre sikt skall kunna möta bortfallet av arbetsuppgifter och vilka vägar verket bör

gå i sådant syfte. Jag kommer att behandla detta längre fram. En närliggande fråga är om patentverket skall kunna bibehålla sin ställning som internationell PCT-myndighet.

En ytterligare följd av internationaliseringen är att patentverkets verksamhet kommit att, i fråga om kvalitet och snabbhet, jämföras med verksamheten vid det europeiska pa- tentverket. Det har framhållits att en konkurrenssituation uppstått som ställer särskilda krav.

Jag ser det som en fördel för det svenska patentverket om dess samarbete med det europeiska patentverket fördjupas. Härav skulle också den svenska industrin ha nytta. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig frågan i vilken utsträckning

det svenska patentverket bör ta till vara nuvarande och framtida möjligheter att för det europeiska patentverkets räkning utföra nyhetsgranskningar och patenterbarhetspröv— ningar. Ataganden av detta slag innebär ett visst tillskott till arbetsvolymen och är av betydelse även för det euro-

peiska patentverket som därigenom avlastas i motsvarande

mån. De inverkar framför allt påskyndande för den harmoni- sering av patenthandläggningen som är en ofrånkomlig följd av internationaliseringen genom anslutningen till europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen. Ur harmonise- ringssynpunkt anser jag det vara av värde att det svenska patentverket - i den mån utrymme för handläggningen av så- dana ärenden kan ges - åtar sig uppdrag från det europeiska

patentverket som detta i eget intresse vill ge.

Av reglerna i centraliseringsprotokollet framgår emellertid att efter år 1992 det europeiska patentverket inte har någon skyldighet att lämna ifrån sig ärenden till de patentverk

som fått vidkännas en minskning av ärendetillströmningen

i anledning av det europeiska patentverkets tillkomst. Endast om det är till fördel för det europeiska patentverket kan sådana ärenden komma att överföras. Av detta skäl är det

i dag svårt att förutse hur många ärenden, s.k. EPO-ärenden,

som det svenska patentverket i framtiden kan komma att få.

Patentverkets roll inom PCT-systemet är av stor allmän bety- delse och innebär dessutom att verket får ett visst arbets— tillskott. Av särskilt värde är att arbetstillskottet bi- drar till en hög kompetens hos personalen och till att per- sonalen blir medveten om kvalitetskravet. Det är därför väsentligt att verket får behålla sin ställning som PCT- myndighet.

Bortfallet av patentansökningar kan på längre sikt kompen- seras genom de arbetsuppgifter som återfinns främst inom ramen för uppdragsenhetens verksamhet och där motsvarar

ett växande behov hos industri och uppfinnare.

En faktor som påverkar bedömningen av patentverkets ställ— ning under överskådlig tid är den alltjämt besvärande efter- släpningen av inte avgjorda patentärenden, den s.k. puckeln. Avarbetningen av dessa kräver betydande resurser för att inte användarna skall uppfatta handläggningstiderna som helt oacceptabla och av den anledningen vända sig till det

europeiska patentverket med sina ansökningar. Härtill kom-

mer att, om balanserna arbetas ned till rimlig nivå, större utrymme kan ges för åtgärder som främjar snabb handläggning och kvalitet.

Under utredningens gång har företrädare för avnämarna fram- fört önskemål om att en svensk motsvarighet till det euro- peiska patentverkets rådgivande organ, SACEPO, skapas. Jag ser det som väsentligt att detta önskemål tillgodoses och förordar att en permanent rådgivargrupp, bestående av repre- sentanter för industrin, för uppfinnarna, för patentombuds— kåren och för rättsvetenskapen inrättas. Gruppen bör samman— kallas relativt ofta och utrustas med behörighet att råda i frågor som rör patentverkets verksamhet inom patent-, mönster- och varumärkesrättens områden. Genom medlem—

marnas auktoritet, sakkunnighet och inflytande bör gruppen, trots att den inte är i formell mening beslutande, kunna på— verka patentverkets agerande och direkt förmedla avnämarnas

önskemål och synpunkter.

Företrädare för avnämarna har riktat kritik mot att patent- verkets patentdokumentation inte längre är sammanhållen inom verkets huvudbyggnad i Stockholm. Det s.k. forskararkivet flyttades våren 198” till annan byggnad. Jag har förstått att forskararkivets betydelse ligger främst däri, att det dels i klassificerad form tillhandahåller det mycket om- fattande patentmaterialet till allmänheten för undersök- ningar om teknikens ståndpunkt och beträffande mothålle- skrifter i intrångs- och giltighetsfrågor och dels är en källa för allmän teknisk dokumentation. Den grundläggande patenträttsliga teorin bygger på att samhället ger uppfin- naren en tidsbegränsad monopolrätt mot att han publicerar sin uppfinning. I forskararkivet kan allmänheten tillgodo- göra sig sin del av detta "samhällskontrakt", d.v.s. ha

fri tillgång till patentpublikationerna. Uppgiften att fylla denna del av kontraktet är således ett väsentligt fundament för hela patentväsendet och får inte negligeras. Huvudman- naskapet för dokumentationen, innefattande arbetet med att hålla den ordnad, uppdaterad och tillgänglig, kan naturligt—

vis diskuteras, men så länge inget annat bestämts och re—

surser anvisats ur annan källa måste det anses åvila patentverket att hålla dokumentationen lätt tillgänglig

för allmänheten på bekväma tider och i ändamålsenliga lokaler. Underlåter patentverket detta, befarar jag att ett både teoretiskt och praktiskt viktigt inslag i patentsyste—

mets innovationsfrämjande verkan försvinner.

Jag övergår nu till att behandla särskilda frågor om finan—

siering och teknik.

Patentavdelningen vid det svenska patentverket befinner sig

i en för svenska myndigheter unik situation. Verksamheten

är nämligen utsatt för konkurrens från det europeiska patent- verket och jämförs i fråga om kvalitet och snabbhet med verksamheten vid det europeiska patentverket. Denna kon- kurrenssituation måste det svenska patentverket kunna möta

i framtiden.

Kostnaderna för verksamheten vid det svenska patentverket skall täckas dels med de avgifter som verket tar ut för sina tjänster och dels med inflytande årsavgifter. Verk- samheten skall m a o ge full kostnadstäckning. Detta är särskilt väsentligt för patentavdelningen. För denna finns ett särskilt program i patentverkets budget. Andra verksam- hetsgrenar med egna program är varumärkes- och mönsterärenden, namnärenden, bolagsärenden samt uppdragsverksamheten. De fyra första programmen är anslagsfinansierade. Det innebär att verket inte förfogar över intäkterna utan får anslag till verksamheten över statsbudgeten. Programmet uppdrags- verksamhet är däremot direktfinansierat genom ett system med s k 1000-kronorsanslag, vilket innebär att de intäkter programmet skapar direkt får användas till att finansiera verksamhetens kostnader. Eventuellt överskott kan balan- seras till följande år.

Jag anser att den grundprincip som för närvarande gäller för verksamhetsfinansieringen i patentärenden bör bibe- hållas. Jag åsyftar här att avgifter som inflyter i verk- -

samheten under visst program täcker kostnaderna för pro—

grammet. Detta är till fördel för en rationell drift. Därtill kommer att den konkurrens som patentavdelningen befinner sig i - konkurrensen från det europeiska patent- verket - tvingar fram en realistisk och sund avgiftsberäk- ning. Om det visar sig vara nödvändigt för patentverksam— heten bör subventioner kunna ges. För grundprincipens upp— rätthållande bör subventioner emellertid komma ifråga endast för speciella kostnadskrävande projekt. Jag avser då framför allt datoriseringen av verksamheten och de ut-

bildningskostnader som följer härav.

Med de krav, som på grund av konkurrenssituationen ställs i fråga om snabbhet och kvalitet, är det givet att det stat— liga lönesystemet måste vara så anpassat, att det inte verkar hindrande på nyrekryteringen av ingenjörer och utgör en bi— dragande orsak till att erfarna ingenjörer väljer att gå över till den privata marknaden. Mitt intryck är att det svenska patentverket är sämre ställt än andra statliga

myndigheter i vad avser lönen för mer erfarna tjänstemän.

Utgående från grundprincipen för patentverkets verksamhets- finansiering måste jag sätta i fråga — i vad avser patent— avdelningen - det budgetpolitiska instrument som populärt kallas osthyveln. I likhet med andra statliga myndigheter skall patentverket vid arbetet med och utformningen av sina anslagsframställningar följa direktiv som regeringen år— ligen utfärdar och som senast avser budgetåret 1986/87. Bak- grunden till dessa är den långsiktiga budgetpolitikens mål att minska det statliga budgetunderskottet bl a genom en synnerligen strikt prövning av utgifterna inom den offent- liga verksamheten. Ett sätt att åstadkomma en sådan minsk— ning anges vara att myndigheterna fortlöpande effektivi- serar sin verksamhet. Enligt huvudregeln i direktiven skall myndigheterna i sina anslagsframställningar redovisa ett huvudförslag som omfattar tre budgetår och därvid redovisa verksamheten vid en anslagsnivå, som utgör pris-och löne- omräknat anslag för budgetåret 1985/86 minskat med minst 5 procent under perioden. Det förefaller mig inte vara rim-

ligt att den konkurrensutsatta patentavdelningen -som helt

finansieras av olika avgifter och därför inte nettobe- lastar statsbudgeten - skall inneslutas i allmänna finan- sieringsdirektiv av denna art. En sådan begränsning måste, befarar jag, minska såväl kvaliteten som kvantiteten i

verkets produktion.

Det rimligaste vore att avgifterna för patent får behållas av patentverket genom systemet med lOOO—kronorsanslag för att tydligt stå i relation till kostnaderna för patentavdel— ningen. Endast med ett fullständigt kostnadsansvar kan patentverket nå fram till en riktig avvägning mellan avgifts- uttag och rationaliseringar. En väsentlig vinst med en finan- siering av detta slag är att patentverket kan arbeta mer långsiktigt än när överskotten årligen skall levereras in till statsverket. Då det gäller avnämarnas önskemål erin-

rar jag här om vad jag tidigare anfört om inrättandet av

en permanent rådgivargrupp.

Ärendetillströmningen till patentavdelningen har minskat. Fr o m budgetåret 1985/86 förutser verket ett årligt antal av 6000—6500 nationella patentansökningar. En minskad ärende- volym borde leda till ett minskat behov av personal. Man skul- le därför kunna tro att problemen med nyrekrytering och förtida personalavgång skulle lösa sig själva. Så enkelt kan man inte alltid föra resonemanget. Som jag tidigare nämnde är patentavdelningen konkurrensutsatt. Kvaliteten

på handläggningen av patentansökningar måste inte endast bibehållas utan t o m höjas. Motsvarande gäller snabbheten i handläggningen. En ökad snabbhet i handläggningen skulle dessutom kunna motverka en nedgång i ärendetillströmningen. En kvalitets-och snabbhetsökning borde vara möjlig med nu- varande resurser utan avgiftshöjningar. Man har från an- vändarhåll med eftertryck framhållit nödvändigheten av

att granskningen av nationella ansökningar blir av samma kvalitet som nyhetsgranskningen i PCT-ärenden och den fri— stående ITS—granskningen. Med hänsyn till konkurrenssitua- tionen delar jag helt denna uppfattning. Även rationella skäl talar för att ITS—granskningen blir generell. Man und- viker nämligen därigenom att, såsom ofta sker, PCT-ansök—

ningarna ges företräde framför de nationella patentansök— ningarna. Om en PCT-ansökan görs med prioritet från en nationell svensk ansökan, får sålunda för närvarande en kompletterande granskning göras inom en snäv tidsfrist. Jag vill tillägga att de patentsökande i vissa fall nöjer sig med en mer översiktlig granskning. En sådan granskning skulle då få begäras i varje särskilt fall och föranleda

en lägre kostnad.

Jag vill i detta sammanhang erinra om nödvändigheten av

att patentavdelningen fortast möjligt arbetar ned den stora balansen av icke avgjorda patentärenden. Denna utgör en hämsko på verksamheten som helhet, och de långa handlägg— ningstiderna är oacceptabla för de patentsökande. Jag be- dömer att nedarbetningen av balansen ställer stora krav på

verkets nuvarande personalresurser.

Det jag nu har sagt visar att en reducering av personalen i den närmaste framtiden saknar aktualitet. I själva verket är den omedelbara frågan hur man skall kunna fylla de va—

kanser som föreligger.

Jag kan konstatera att antalet nationella patentansökningar stadigt har minskat efter det europeiska patentverkets till— komst. Underlaget för att ta ut ansökningsavgifter har där- med krympt. Dessa avgifter utgör emellertid endast c:a 15 procent av patentavdelningens totala avgifter. Den betydel- sefulla posten utgörs - sedan lång tid — av årsavgifterna för patent. Dessa härrör till stor del från en tid då patent- verket hade en större tillströmning av patentansökningar

än nu och därför fler patent beviljades. Dessa patent be— räknas — genomsnittligt - vara gällande under resten av 1980—talet. Jag kan därför inte se att Sveriges anslutning till konventionen hittills haft någon negativ konsekvens - i finansiellt hänseende - för det svenska patentverket. Inte heller inom överskådlig framtid behöver man befara en sådan verkan, och om 5—10 år kommer patentverket fortfarande att uppbära inkomsterna av den stock europeiska patent, som re- dan år 1985 var av stor omfattning och som förväntas ligga

Andelen av uppburna årsavgifter för europeiska patent utgör således ett betydande tillskott till patentverkets ekonomi. Denna andel, som ursprungligen var 25 procent, för att där— efter höjas till ”0 procent, har efter förhandlingar mellan de till den europeiska patentkonventionen anslutna staterna höjts till 50 procent. Om medlemsstaterna skall i framtiden kunna förhandla sig fram till en ännu gynnsammare avgifts-

fördelning beror helt på utvecklingen av det europeiska pa-

tentverket.

Utgångspunkten för varje resonemang bör vara, inte det rent finansiella, utan att det är betydelsefullt för Sverige att ha ett livskraftigt och väl fungerande patentverk. För att upprätthålla ett sådant patentverk behövs enligt min mening — bortsett från vissa speciella kostnadskrävande projekt — inte några subventioner. En förutsättning är dock att de kvalitetsförbättringar, som patentverket strävar efter, leder till att verket blir attraktivare för det svenska nä- ringslivet. Jag anser det väsentligt att patentverket snarast planerar sin verksamhet med utgångspunkt i det jag

nu har sagt.

Sammanfattningsvis anser jag att patentverkets finansie- ringsbild med hänsyn till årsavgifterna är mycket god. An- talet nytillkommande patent per år kommer att vara i princip lika stort som under den tid då volymen av nya ansökningar var 15 000 - 16 000. Med beaktande av att inkomsterna av europeiska patent i huvudsak inte förutsätter någon arbets— insats från den tekniska personalen vid det svenska patent— verket, borde den gynnsamma finansieringssituationen komma avnämarna till godo i form av såväl förbättrad kvalitet

som oförändrade - eller lägre - kostnader.

Även på patentområdet har dataåldern börjat. En revolutio- nerande teknisk utveckling pågår vid de olika patentverken. Denna utveckling är oundviklig och har sin särskilda grund i att patentdokumentationen växer lavinartat. Att finna nya vägar för utrymmesbesparande lagring av material kommer

därför under en period av 5 - 10 år att vara en nödvändig

uppgift. Eftersom kostnaderna härför beräknas bli höga

har det europeiska patentverket och de amerikanska och ja— panska patentverken träffat en överenskommelse om treparts— samarbete. Det svenska patentverket måste i alla sina åtgärder för rationalisering och förbättring främst in— rikta sig på en anpassning till den pågående tekniska ut- vecklingen. En sådan inriktning måste vara vägledande också

om man överväger en omorganisation av patentverket.

Trepartssamarbetet enligt överenskommelsen har redan kommit i gång. Tyngdpunkten är lagd på lagring av patentdokumenta— tion. En klausul i överenskommelsen gäller ett utbyte av elektroniskt lagrad information. En sådan lagring avser ma- terial som nu är 5 - 10 år gammalt. Längre fram kommer man att på detta sätt parallellt lagra nyinkommen dokumenta- tion. I Japan räknar man med att före utgången av år 1986

ha fört över samtliga japanska publicerade patentansök— ningar på optiska skivor. Det europeiska och det amerikanska patentverket planerar att för samma ändamål göra en försöks- installation i Haag under hösten 1985. Verken räknar med

att inom fem år ha all ny dokumentation lagrad på optiska skivor. Genom dessa åtgärder sparas mängder av lagringsut— rymme. Driftskostnaderna beräknas emellertid bli mycket höga.

I Europa leds den datatekniska utvecklingen av det euro— peiska patentverket. Redan nu ges patentansökningar i maskinläsbar form in till verket. Detta är möjligen det första steget mot ett papperslöst patentverk. Verket an- vänder sin datorutrustning inte enbart för att lättare återfinna patentdokumenten utan också i ökad utsträckning

för direkt avläsning i nyhetsgranskningsarbetet.

Sveriges medlemskap i den europeiska patentorganisationen ger det svenska patentverket rätt att få tillgång till de databaser som det europeiska patentverket förfogar över,

och medlemskapet kan också på sikt avsevärt underlätta det

svenska patentverkets lagringsproblem.

Kostnaderna för att ha tillgång till patentdokumentationen är svåra att beräkna. De är av tre slag. För det första

tar det europeiska patentverket ut avgifter för utnytt- jandet av databaser. Vidare uppstår kostnader för anskaff- ning av nödvändig datorutrustning vid det svenska patent- verket, nämligen en huvudterminal och ett antal terminaler för handläggare. Dessa kostnader beräknas inte bli oöver- komliga men ryms inte inom normala budgetar. Slutligen till— kommer utgifter för särskild utbildning för de granskare

som skall använda terminalerna. Det står klart att det svenska patentverket inte ensamt kan bära de dryga kost- nader som blir följden av en uppkoppling till det europeiska patentverkets databaser.

Sveriges ställning vid förhandlingar med det europeiska patentverket bör i datoriseringsfrågor kunna stärkas genom att det svenska patentverket påbörjar ett utvecklingsarbete som leder fram till en för det europeiska patentverket till—

gänglig digitaliserad nordisk patentdokumentation. 11.5

Jag har fått uppfattningen, att den verksamhet som bedrivs inom uppdragsenheten är av stor betydelse för såväl enskilda uppfinnare som industrin. Jag kan emellertid samtidigt kon- statera att denna verksamhet i viss mån har kunnat inverka negativt på den egentliga myndighetsutövningen eftersom upp- drag måste, för att vara av värde för uppdragsgivaren, utfö- ras inom en tidsrymd av några veckor. Det är väsentligt att de krav som användarna ställer på snabb handläggning och kvalitativt högtstående resultat inom den myndighetsut- övande verksamheten kan tillgodoses. Man har vid verket inte kunnat arbeta ned balanserna av patentärenden i den takt

man räknat med. Inte heller har man lyckats nedbringa be— handlingstiderna för nya patentärenden. Av dessa skäl an- ser jag det angeläget att uppdragsverksamheten inte för närvarande tillåts expandera. Att hindra en sådan expansion innebär dessutom på sikt, med hänsyn till det i framtiden lägre antalet ansökningar, ett klokt utnyttjande av de re—

Jag har förstått att det finns olika grunder för beräkning av kostnaden för en patentingenjör som arbetar med ett upp— drag och en som arbetar inom den myndighetsutövande verksam- heten. De olika grunderna leder fram till att kostnaden per timme för den förstnämnda ingenjören är 175 kr för kunder inom det nordiska språkområdet medan kostnaden för den senare är ca 350 kr. Det har sagts mig att en anledning

till skillnaden är att uppdragsverksamheten inte behöver

dra någon kostnad av betydelse för utnyttjandet av patent— dokumentationen. Verksamheten behöver dessutom endast be- tala en mindre del av s.k. overheads. Oavsett de resultat, till vilka de angivna beräkningsgrunderna leder, har jag kommit till den bestämda uppfattningen, att det pris kunden får betala per timme för utförandet av ett uppdrag är för lågt. Patentverket bör därför ånyo se över beräkningsgrun- derna så att rimlig ersättning verkligen tas ut för uppdra— gens utförande. I övrigt anser jag att diskussionen om kun- dens kostnad per timme är mindre intressant, eftersom kun— dens intresse inriktar sig på om totalkostnaden för det upp-

drag som utförs är rimlig.

När det gäller frågan huruvida uppdragsverksamheten borde bedrivas i annan form än för närvarande, t ex av ett bolag, har jag kommit till den uppfattningen att uppdragsverksamhe- ten, driven på sådant sätt, för sin produktion skulle vara helt beroende av patentverkets personal och resurser i övrigt och att det därför inte ter sig ändamålsenligt att förändra formen för verksamheten. Därtill kommer den påtag- liga risken för lojalitetskonflikt hos den enskilde tjänste- mannen. Denne skulle nämligen den ena stunden tjänstgöra

i statlig verksamhet och i den andra stunden vara uppdrags- tagare i ett formellt fristående bolag. Jag anser för övrigt att frågan är av allmän karaktär och som sådan bör utredas

i ett annat sammanhang. Jag stannar därför vid den översikt- liga framställning som nu lämnats.

11.5

För patentombuden har tillträdet till den europeiska patent- konventionen medfört förändringar av skilda slag.

Jag kan konstatera att patentombuden inte behövt vidkännas någon ekonomisk förlust. Visserligen har patentombudens traditionella arbetsuppgifter minskat i omfattning, men detta har kompenserats av andra och förändrade uppgifter. Anslutningen till konventionerna har vidare medfört att

större krav ställs på patentombudens bredd och kunnighet.

Vid min bedömning av patentombudens framtida utvecklings- möjligheter fäster jag särskild vikt vid de stora krav

som uppenbarligen kommer att ställas på en breddning av om- budens verksamhetsområde. Den viktigaste förutsättningen för att en sådan breddning skall kunna ske är enligt min mening att blivande patentombud får genomgå en särskild kvalificerad utbildning. Behovet av en sådan utbildning har framträtt allt starkare. Utbildningen, som erfordras även för patentverkets och industrins blivande patentingenjörer måste ge kunskaper inte bara på det traditionellt patent— rättsliga området utan även inom andra områden som rör immateriellt rättsskydd, t ex varumärke, mönster, firma

och copyright samt skydd mot illojal konkurrens. Utbild- ningen måste också ge ombuden kunskap i att utforma licens— avtal och förmåga att bedöma finansiella frågor, särskilt när det gäller att utnyttja intellektuell äganderätt. Jag har närmare utvecklat detta i kapitel 8.

11.6

Av tradition förekommer ett nära internordiskt samarbete på patentområdet. Detta samarbete har lett till en långt- gående rättslikhet och var tidigare nära att leda till ett system med nordiska patent. Det internationella samarbete, som ledde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen, ändrade emellertid förutsättningarna

för ett sådant system.

Jag kan fastslå att det nordiska patentsamarbetet i dag lik- väl är mycket intensivt. Detta är utan tvekan en följd

av samarbetskonventionens tillkomst.

Patentlagstiftningen i Norden är enhetlig, och detta för— hållande ger i sig upphov till ytterligare samarbete, efter- som alla stater strävar efter en enhetlig tillämpning av reglerna. Jag kan emellertid konstatera att dessa strä- vanden i viss mån hindrats genom att Sverige som enda stat i Norden anslutit sig till den europeiska patentkonventionen. Medlemskapet har främjat en harmonisering av svensk patent— praxis med det europeiska patentverkets praxis. Det är för- ståeligt att det inte stått lika klart för de övriga nordiska länderna att en dylik harmonisering är ofrånkomlig. Detta

har lett till vissa skillnader i praxishänseende i Norden.

Denna olägenhet bör för framtiden kunna motverkas på två sätt. Å ena sidan skulle Sverige kunna sträva efter att i de övriga nordiska länderna förankra motiven för den

praxis som efter hand skapas vid det europeiska patent- verket. A andra sidan skulle Sverige i större utsträckning än för närvarande kunna till det europeiska patentverket förmedla de synpunkter, som de övriga nordiska länderna har i praxisfrågor, och därigenom påverka det europeiska patentverkets praxis, så att den i möjligaste mån motsvarar nordisk uppfattning om vad som är en lämplig rättstillämp- ning. Av central betydelse är under alla förhållanden att Sverige klargör för de övriga nordiska länderna att anslut- ningen till den europeiska patentkonventionen oundvikligen medför en anpassning till det europeiska patentverkets

praxis.

11.7 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan jag konstatera, att under utrednings- arbetet ingen ifrågasatt Sveriges medlemskap i den europeiska patentorganisationen och anslutningen till samarbetskonven- tionen. Samtidigt synes det vara en allmän mening, att det

är väsentligt för näringslivet att ha tillgång till ett

fullständigt, väl fungerande och livskraftigt svenskt patent— verk.

Trots det stora bortfallet av patentansökningar kan jag inte se att det svenska patentverket står inför ett över— hängande finansiellt problem. Huvuddelen av verkets in— komster utgörs nämligen av årsavgifter, som inflyter för beviljade svenska patent, och hälften av årsavgifterna för

europeiska patent.

På kort sikt uppkommer inte heller frågan om patentverket bör minska antalet patentingenjörer på grund av att ären- dena blivit färre. Full sysselsättning kan under flera år beredas genom nedarbetning av balansen av icke avgjorda patentärenden. Samtidigt bör tiden för behandlingen av löpande ärenden nedbringas till tre år och kvaliteten förbättras genom att det europeiska patentverkets hand- läggningsmall med en bredare nyhetsgranskning tillämpas. På lång sikt föreligger möjlighet att tillfredsställa avnämarnas ökade intresse för uppdragsverksamheten med de personella resurser, som bör bli tillgängliga när minsk-

ningen av antalet patentansökningar börjar ge effekt.

Frågan om det svenska patentverket har kraft att leva vidare förefaller mig vara av en annan art. Det gäller att fullt

ut beakta konkurrensen från det effektivt arbetande euro— peiska patentverket. Detta kräver inte endast snabbare hand— läggning och ökad kvalitet utan även stor känslighet för kundkretsens önskemål. Denna marknadsanpassning gör det bl.a. önskvärt att i likhet med den europeiska patentorga— nisationen skapa ett samarbetsorgan, där avnämarna har möjlighet att delge verket sina erfarenheter och göra sina synpunkter gällande.

Hänsyn till marknadsläget fordrar även en större finan— siell rörlighet. En sådan kan åstadkommas genom att det svenska patentverket behåller inkomsterna för att själv- finansiera sin verksamhet. För att främja verksamheten är det också av vikt, att löner och befordringsmöjligheter

blir lika stora som i annan förvaltning, som direkt kon— kurrerar med det privata näringslivet om särskilt utbildad arbetskraft. Även om patentverket lyckas hävda sig i kon— kurrensen, kvarstår för Sveriges vidkommande ett allmänt problem, nämligen bristen på patentingenjörer som kan

fylla behovet inte endast för patentverket utan även för industrin, patentombudskåren och de internationella organen. Därför har jag i utredningen vidarebefordrat önskemålen

om en särskild utbildning av patentingenjörer.

Som framgår av kapitel 6 är den europeiska patentorganisa- tionen enligt avtal med de amerikanska och japanska patent— verken i färd med att datorisera handläggningen av patent- ärenden. Det förefaller mig ofrånkomligt, att Sverige som medlem av organisationen och med ambitionen att bibehålla ett livskraftigt svenskt patentverk anpassar sig härtill. Anpassningen förutsätter investeringar och även kostnader för utbildning, vilka inte kan rymmas inom nuvarande bud- getar men är oundvikliga om strävan att bibehålla ett livs- kraftigt patentverk skall kvarstå. Något utrymme för dröjs- mål med förberedelserna för datoriseringen synes mig inte

föreligga.

Datoriseringen har betydelse också med hänsyn till offent- lighetsprincipen. Frågan huruvida de sekretessbestämmelser som för närvarande gäller ger ett tillräckligt skydd mot

att uppgifter i faktadatabaser utnyttjas i en omfattning som inte är avsedd, är ett problem av speciell art och bör som sådant tas upp i ett större sammanhang. Emellertid kan det bli så, att problemet i hela sin vidd ställs på sin spets först när Sverige nödtvunget måste anpassa sig till inter-

nationella normer.

Kronologisk förteckning

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning ll. Jo. Leva som äldre. 5. Rättshjälp. Ju. Barn genom befruktning utanför kroppen m, m. Ju. Förköp av bostadsrätter. B, Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A. Kulturarbetsförmedling. A.

10. Pantsättning av patent. Ju. 11. Ny räntelag. Ju. 12. Skolbarnsomsorgen. S. 13. Fornlämningar om exploatering. U. 14. Den barn» och ungdomspsykiatriska verksamheten. S. 15. Handel med alkoholdrycker. S. 16. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. 17. Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. 18. Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. C. 19. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. 20. Sammanhållen skaneförvaltning. Fi. 21. Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. S.

22. Förskola — skola. U.

23. Svensk säkerhetspolitik inför Ela—talet. Fo. 24. Ordningslag rn. m. Ju. 25. Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. 26. JO-ämbetet. R. 27. Gripen, anhållen, häktad. Ju. 28. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. 29. Principer för ny kommunallag. C. 30. Skola för delaktighet. C. 31. Dagens äldre. 5. 32. Hushållning för välfärd. Fi. 33. Några barn- och ungdomsfrågor 1982—1985. SE. 34. Gruppförsäkring. Fi. 35. Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret. Fo. 36. Värnplikten i samhället. Fö. 37. Om smittskydd. S. 38. Reavinstuppskov — fastigheter. Del 1 Förslag. Fi. 39. Reavinstuppskov — fastigheter. Del 2 Bilagor. Fi. 40. Regeringen, myndigheterna och myndigheternas lad- ning. C. 41. Affärsverken och deras företag. C. 42. Förenklad taxering. Fi. 43. Med sikte på nedrustning. Ud. 44. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 6. C. Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster 45. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. C. Vignings—, monagnings- och invigningshandlingar 46. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. C. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar. 47. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. C. Musik. 48. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. C Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. 49. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. C Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella liturgiska utvecklingslinjer. 50. Bred datautbildning. C.

PPNPP'PPNT'

51. Upphovsrätt och datorteknik. Ju. 52. Oversyn av valutaregleringen. Fi. 53. Sverige och den europeiska patentorganisationen. |.

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ämbetet. [26]

Statsrådsberedningen Några barn och ungdomsfrågor 1982—1985. [33]

Justitiedepartementet

Rättshjälp. 141 Barn genom befruktning utanför kroppen m. rn. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny räntelag. [11] Ordningslag. [24] Gripen anhållen häktad. [27] Upphovsrätt och datorteknik. [51]

Utrikesdepartementet Med sikte på nedrustning. [43]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik inför 90—talet. [23] Ersättningar och förmåner inom totalförsvaret. [35] Värnplikten i samhället. [36]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3] Skolbarnsomsorgen. [12] Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15] Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. [21] Dagens äldre. [31] Om smittskydd. [37]

Finansdepartementet

Sammanhållen skatteförvaltning [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring. [34] Reavinstuppskov — fastigheter. Del 1 Förslag. [38] Reavinstuppskov —— fastigheter. Del 2 Bilagor. [39] Förenklad taxering. [42] Översyn av valutaregleringen. [52]

Utbildningsdepartementet

Fornlämningar och exploatering. [13] Förskola — skola [22]

Jordbruksdepartementet

Livsmedelsforskning II. [2] Kunskap för kemikaliekontroll. [25]

"l kun'c—cl

985

* STO want-l

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Industridepartementet Sverige om den europeiska patentorganisationen. [53]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet. [30] Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning. [40] Affärsverken och deras företag. [41] Svenska kyrkans gudstjänst. Band 6. [44] Veckans och kyrkoårets bönegudstjänster Svenska kyrkans gudstjänst. Band 7. [45] Vignings-, mottagnings- och invigningshandlingar Svenska kyrkans gudstjänst. Band 8. [46] Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Kyrkliga handlingar. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 9. [47] Musik. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 6. [48] Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella litur- giska utvecklingslinjer. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 7. (49) Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunionaktuella litur- giska utvecklingslinjer Bred datautbildning. [50]

1 .. ]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Liber ISBN 91-38-09036-8