Pensionssystemets stabilitet : [en samhällsekonomisk analys av värdesäkring och långsiktig stabilitet i det svenska pensionssystemet] : rapport till Pensionsberedningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Pensionssystemets

stabilitet

En samhällsekonomisk av

analys värdesäkring

och stabilitet i det svenska

långsiktig pensions-

systemet

SM]

1988:57

Statens utredningar

offentliga

1988:57

w Socialdepartementet

i

Pensionssystemets,

stabilitet

till november 1988.

Rapport Pensionsberedningen,

Agneta I_(_ruse

Nationalekonomiska institutionen, Lund

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Infonnationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en Bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remisscxemplár eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° (externt och internt)

08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10247-1 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Pensionsberedningen, som är en parlamentariskt sammansatt kommitté i socialdepartementet, har till uppgift att göra en salnad översyn av det allmänna pensionssystemet. Som utgångspunkt för utredningsarbetet gäller att folk- och tilläggspensioneringen skall ligga fast i sina huvudlinjer och att ATP också fortsättningsvis skall vara utformad som ett fördelningssystem med viss fondering samt finansieras genom arbetsgivar- och egenavgifter och genom fondavkastning.

I pensionsberedningen vill vi belysa pensionsfrågornaur olika aspekter och ta fram ett allsidigt underlag för våra bedömningar. Som ett led i dessa strävanden har vi låtit universitetslektorn Agneta Kruse vid nationalekonomiska institutionen vid Lunds Universitet redovisa sina synpunkter på pensionssystemet och på samspelet mellan detta och samhällsekonomin, nu och i framtiden; Resultatet av hennes arbete redovisas i föreliggande rapport.

Rapporten är ett självständigt arbete. Ansvaret för den och för de bedömningar den innehåller vilar alltså helt rapport-

på

författaren.

Stockholm i november 1988

.

275.7 Sture Korpi statssekreterare ordförande i pensionsberedningen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

KAPITEL 1 INLEDNING

1.1 Krissymptom i det svenska pensionssystemet 7 1.2 Principiella synpunkter på pensionssystem 10 1.3 Rapportens uppläggning 11

KAPITEL 2 VÃRDESÃKRING I PENSIONSSYSTEM 15

2.1 Inledning 15 2.2 Tillväxttakten som värdesäkrare i ett för-

delningssystem 18 › 2.2.1 Effekter av förändringar som innebär för-

skjutningar i kvoten yrkesverksamma/

pensionärer 22 2.3 Innebörd av värdesäkring. Dess betydelse för

stabilitet 24

KAPITEL 3 FÖRDELNINGEN AV KONSUMTIONSUTRYMMET

MELLAN YRKESVERKSAMMA OCH PENSIONÃRER 29

3.1 Inledning 29 3.2 Beskrivning av fördelningen mellan yrkesverlø

samma och pensionärer under perioden 1970 - 1984 30 3.3 Den framtida fördelningen av konsumtionsut-

rymmet mellan yrkesverksamma och pensionärer

vid oförändrade regler 39 3.4 Optimal nivå på avgifter och pensionsförmâner 45

KAPITEL 4 PENSIONSSYSTEM OCH DESS BETYDELSE FÖR

SPARANDE OCH KAPITALBILDNING 53

KAPITEL 5 PENSIONSSYSTEM ARBETSUTBUD 65

5.1 Arbetsutbudet betydelse för avgiftsnivä och

ersättningsnivå i ett fördelningssystem

5.2 Arbetsutbudets utveckling under perioden

1970-1985 samt prognoser 5.3 Pensionssystemets effekter på arbetsutbudet 5.4 Avgiftsunderlagets reaktioner på avgifts-

höjningar

KAPITEL 6 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

6.1 Värdesäkring i ATP samt alternativ till denna

utformning

6.2 Den ofullständiga kopplingen mellan förmåner och

En diskussion

avgifter i det svenska pensionssystemet om alternativ till denna utformning

NOTER

REFERENSER

INLEDNING

1.1. Krirsymptom i det .rvenska pensiømsystemet.

Det finns tydliga tecken på att det svenska allmänna pensionssystemet kommer att utsättas för en mycket stark press inom en tämligen snar framtid. Med nuvarande utformning av reglerna kommer avgifterna/skatten för att finansiera pensionsutbetalningama att behöva höjas kraftigt, eventuellt mycket kraftigt, för att underskott inte skall uppstå.

En illustration till den press det svenska pensionssystemet kommer att utsättas för ges av Riksförsäkringsverkets beräkningar av de framtida pensionsutbetalningama som andel av lönesumman. Dessa visas i tabell 1.1. Där visas utvecklingen vid tre olika tillväxtaltemativ eftersom pensionssystemets utfomming gör systemet mycket känsligt för tillväxttakten i ekonomin. Med nuvarande utformning av reglerna kommer den andel av lönesumman, som går åt för att finansiera pensionema att behöva höjas kraftigt, med mellan 13 och 24 procentenheter vid tillväxttakter som ligger under 2 procent per år i genomsnitt.

Avgiftshöjningar i den omfattning, som blir resultatet med nuvarande system betyder naturligtvis att de yrkesverksarnmas konsumtionsutrymme krymper, men också ett allmänt ökande skattetryck med ökande snedvridningar och välfärdsförluster som följd. Redan nu är avgiftsinbetalningarna till ATP mindre än pensionsutbetalningama från systemet och underskottet täcks än så länge av ränteinkomsterna från AP-fonderna.

visar, att om avgiften inte höjs kommer vid oförändrade regler AP- Beräkningar fondema, som vid utgången av år 1987 var cza 320 miljarder kronor, att vara tömda ett par år efter sekelskiftet vid 1 procents årlig tillväxt och före år 2010 vid 3 procents årlig tillväxt. Det är först vid en årlig tillväxt på omkring 4 procent som fonderna hålls intakta. Om det inte bedöms som troligt, att den framtida tillväxttakten kommer att bli så hög som runt 4 procent per år och om det uppfattas som oacceptabelt att låta kommande generationer ärva en växande skuld, återstår att höja avgifterna eller sänka pensionsförmånema. Ingen kärmer den framtida, långsiktiga tillväxttakten, men för att underlätta bedömningen/gissningen av vad som är rimligt eller troligt kan nämnas att den genomsnittliga tillväxttakten under 1900-talet har varit omkring 1,5 procent per år.

och ATP-utgifter som andel av lönesumman. Tabell 1. I. Folkpensionsutgifter

Real årlig tillväxt i BNP

Endast folkpensionsutgifter finansierade genom arbetsgivareavgifter, dvs. cza 80 ) procent, är medtagna. Siffrorna underskattar därmed utgifterna för folkpensionema.

Källa: ATP och dess finansiering i det medel- och långsiktiga perspektivet. RFV anser 1987:9.

De här givna exemplen visar tydligt att det svenska pensionssystemet kommer att möta problem. Huruvida pensionssystemet i fortsättningen skall utgöra en garant för tryggheten på ålderdomen och undvika den kris prognoserna pekar på är därför beroende av i vilken utsträckning vi i tid förmår att reformera systemet.

Dagens pensionssystem i Sverige kan kort beskrivas på följande sätt. Det .allmänna pensionssystemet består av två delar: folkpension, som är en grundpension lika för alla, och den allmänna tilläggspensionen, ATP, baserad på inkomstbortfallsprincipen, dock med begränsningar i form av en lägsta och en högsta

inkomst (det s.k. golvet och taket). Båda dessa system är pensionsgrundande

till ett basbelopp, som bestäms av inñationskyddade genom att de är kopplade

Både folkpensionen och ATP innehåller förtidspension, prisutvecklingen. efterlevandeskydd och ålderspension. För dem med låg eller ingen ATP tillkommer

bostadstillägg (KBT).1) Folkpensionen är en pensionstillskott (PTS) och kommunala ren transferering med en fast förmån oberoende av tidigare arbetsmarknadsbeteende och därmed oberoende av gjorda avgiftsinbetalningar. Pensionsförtnånema i ATP är däremot baserade både på antal arbetade år (maximalt 30 år är pensionsgrundande) och

finns på inkomsterna ( de 15 år med högst inkomst bestämmer pensionen). Inom ATP

därmed en viss men långtifrån fullständig koppling mellan förmåner och avgifter?) Den allmänna pensionsåldem är 65 år. Pensionsåldern är dock rörlig genom delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskâl (mellan 60 och 64 års ålder) och genom möjligheterna till förtida och uppskjutet uttag av pension (mellan 60 och 70 års ålder). Folkpensionen är ett renodlat fördelningssystem, dvs. finansieras genom löpande inkomster utan fondering. Även ATP är i princip ett fördelningsystem även om en viss behövdes fundering har skett genom att avgiften till en början sattes högre än vad som för att täcka Ett med fonderna var att ersätta det utbetalningarna. syfte sparandebortfall, som väntades vid införandet av ATP samt att tjäna som en buffert vid tillfälliga variationer i in- och utbetalningar. Vidare angavs som motiv att fonderna skulle medverka till en utbyggnad av produktionsapparaten. Folkpensionen och ATP finansieras genom arbetsgivaravgifter, 9,45 resp. 10,6 av lönesumman år 1988. Dessa avgifter täcker för närvarande inte procent pensionsutbetalningarna och underskotten täcks via den allmänna statsbudgeten vad gäller folkpensionen och av avkastningen på AP-fondema vad gäller ATP.

Orsakerna till krisen i pensionssystemet är flera. En är befolkningsutvecklingen, som kommer att leda till en ökande försörjningsbörda, från idag omkring 33 pensionärer på 100 personer i yrkesverksam ålder till omkring 40 år 2025 enligt Statistiska Centralbyråns prognoser. En arman och mer betydelsefull orsak år systemets utformning. Att krissymptomen huvudsakligen orsakas av pensionssystemets utformning och inte av den förväntade utvecklingen framgår av en jämförelse mellan demograñska i tabell 1.1 och utförda av OECD gällande uppgifterna beräkningar befolkningsutvecklingens effekter på pensionssystemet. OECD beräknar, att i Sverige att leda till att pensionsutgiftema som kommer enbart den demografiska utvecklingen andel av nationalinkomsten först kommer att sjunka något fram till sekelskiftet och under det första decenniet av 2000-talet för att därefter stiga med mellan 3 och S procentenheter under åren 2020 till 2040.(0ECD, 1987)3› Det är två komponenter i regelsystemet som gör pensionssystemet mycket vi får i ekonomin. Den ena är den tidseftersläpning, som känsligt för vilken tillväxttakt finns inbyggd i systemet genom att pensionsförmånema är baserade på tidigare inkomster och den andra är prisindexeringen av förmånerna. Den demografiska antas vara densamma i de olika tillväxtaltemativ som visas i tabell 1.1 utvecklingen varför de skillnader, som framkommer helt och hållet beror på skillnader i antagen tillväxttakt. Vi ser för det första att avgifterna kommer att behöva höjas även under den period, som den demografiska utvecklingen enligt OECD skulle medge sänkningar. För det andra framgår, att vid låg tillväxttakt kommer avgifterna att behöva höjas betydligt mer än vad som motiveras av befolkningsförändringen. Vid 2 procents tillväxt kan

visserligen avgiften hållas konstant, men detta beror på att vid demia tillväxttakt kommer en stor del av pensionärerna att ha pensioner, som begränsas av taket i ATP-

och i systemet. För dessa upphör ATP att fungera enligt inkomstbortfallsprincipen stället fungera som en förstärkt folkpension.

1.2. Principiella .synpunkter på pensionssystem.

Det ett faktum att människors arbetsförmåga avtar och ofta upphör helt mot slutet av livet. Behovet av varor och tjänster upphör emellertid inte. Det finns naturligtvis flera sätt att ordna fördelningen av inkomster och konsumtion över livet och försörjningen under ålderdomen. En lösning i form av försäkringar i stället för enskilt sparande har klara fördelar. En försäkring gör att osäkerheten om hur många år man behöver spara till försvinner och de stora talens lag gör att den erforderliga bufferten blir mindre. Pensionsförsäkringar kan vara såväl privata som offentliga, de kan vara frivilliga eller obligatoriska samt organiserade som fördelningssystem eller som prerniereservsystem.

I den ekonomiska litteraturen anförs flera skäl mot privata lösningar och för ett statligt engagemang på detta område. Där visas, att enbart marknader med frivilliga, privata försäkringar inte ger en optimal lösning. De orsaker som nämns är att s.k. marknadsrnisslyckanden uppstår p.g.a administrativa stordriftsfördelar, Snedrekrytering, och free riders”, dvs. gratispassagerare. (Se t.ex. Atkinson (1987), Diamond (1977)). Snedrekrytering vid en marknadslösning uppstår därför att en fullständig differentiering av premierna efter individuella risker innehåller sådana inforrnationsproblem att man får avstå från en sådan prerniesättning och i stället utifrån en bedömning av

.

i genomsnittliga risker sätta en genomsnittspremie. Lågriskfall uppfattar då premien som

i för hög och väljer att inte köpa försäkringen varpå genomsnittsrisken stiger, ännu fler l

s väljer att stå utanför, osv. Detta leder till att fördelarna med de stora talens lag inte kan utnyttjas. Free riding kan inträffa i ett frivilligt system om en del väljer att stå utanför försäkringen i förlitan på att övriga medlemmar i samhället tar hand om individen i händelse av arbetsoförmåga.

Dessa anges som skäl för statliga pensionsförsäkringar. Mot sådana kan anföras s.k. politiska misslyckanden, som är den offentliga sektorns motsvarighet till s.k. marknadsrnisslyckanden. Med politiska misslyckanden menas effektivitetsförluster orsakade av den offentliga sektorns funktionssätt inkl. den politiska beslutsmekanismen. Omfattningen av dessa politiska misslyckanden påverkas av hur pensionssystemet utformas. Teoretiskt kan systemet utformas i enlighet med individemas preferenser och så, att förväntade avgiftsinbetalningar är lika stora som förväntade förmåner. I detta idealiserade fall uppstår inte effektivitetsförluster. En utformning, som inte uppfyller

dessa villkor medför att individerna kommer att ändra sitt beteende med avseende på sparande och arbetsutbud med åtföljande effektivitetsförluster. Ett frivilligt system måste naturligtvis uppfylla ovanstående villkor, men i den ekonomiska litteraturen anges bl.a. människors närsynthet, s.k. myopia, dvs. en tendens att vid unga år underskatta

som ett skäl till varför pensionsförsäkringar, åtminstone vad sina behov på ålderdomen, gäller en grundtrygghet eller en rninimistandard, inte bör vara frivilliga. Till politiska misslyckanden räknas också problemet med att erhålla konsistenta och stabila resultat vid omröstningar med beslut enligt majoritetsregelnf”

Vad gäller valet mellan ett fördelningssystem och ett premiereservsystem kännetecknas ett fördelningssystem under vissa förutsättningar av, att med ett sådant kan öka för några utan att de minskar för andra. (Se

konsumtionsmöjlighetema Samuelson (1975)). Med ett premiereservsystem måste fonder byggas upp innan några förmåner kan betalas ut, medan ett fördelningssystem kan börja betala ut förmåner omedelbart eftersom ett sådant system kännetecknas av att inget fonderas utan

ett år används till samma års pensionsutbetalningar. I de avgiftsinbetalningarna fördelningssystent, som införts i de industrialiserade västländerna under efterkrigstiden har vinsterna tillfallit den s.k. initialgenerationen, dvs. den generation, som införde systemet och som då var relativt nära pensionsåldem. För denna generation gäller att de betalar in lite i jämfört med deras förväntade pensionsförmåner. En

avgifter

för att ett verkligen ska ge ökade

förutsättning *fördehtingssystem

konsumtionsmöjlighetem till några utan att minska dem för andra är att vi har ett långsiktigt stabilt system, så att systemet inte upphör abrupt. I ett sådant läge fås en s.k. terminalgeneration, dvs. en generation som enbart betalar avgifter utan att erhålla några pensionsfönnåner.

Det finns alltså ett antal välfärdsteoretiska och effektivitetsmåssiga skäl till att organisera pensionssystem som obligatoriska försäkringar i offentlig regi enligt fördelningsprincipen. Dessa slutsatser är uppenbart allmänt hållna och ger inte mycket vägledning vid val av utfornming och omfattning av systemet. I denna rapport analyseras dessa frågor.

1.3. Rapportens uppläggning.

Syftet med denna rapport år att belysa de problem, som det svenska pensionssystemet kommer att ställas inför, såväl de som orsakas av den demografiska

som de som orsakas av utformningen av systemet. Framförallt kommer utvecklingen

stabilitetsproblem att analyseras liksom den ömsesidiga påverkan som långsiktiga ekonomin och pensionssystemet har på varandra. Rapporten avgränsas till att gälla det offentliga, obligatoriska pensionssystemet, dock i några fall utökad till att omfatta även

Genom analysen framgår vad som orsakar de avtalsreglerade tjänstepensionema.

problemen. Den ger därmed ett underlag till en diskussion om reformer.

Av direktiven till som tillsattes år 1984, framgår att

Pensionsberedningen,

är väl medveten om att det allmänna pensionssystemet med dess nuvarande regeringen utformning kommer att möta problem. Följande punkter i direktiven till beredningen

har varit utgångspunkt för denna rapport:

En för utrednin betet bör vara att folk- och

utgångspunkt

ligger fast i sina huvu linjer. Oversynen bör bl.a. omfatta följande

glåäggspensioneringengor.

Det nuvarande systemet för värdesäkrin av pensioner skall analyseras. För- och nackdelar med olika metoder för värdesäkring s ll undersökas.

Reglerna för intjänande av ATP - som innebär att pensionen beräknas på de 15 bästa inkomståren och att det fordras 30 år för full pension - bör utvärderas och

konsekvenserna av en ändring övervägas. (citat sid 1)

Av vikt är att den metod för värdesäkring av pensionerna som används kan tillämpas under skiftande konjunkturförhållanden och löneutveckling citat sid 11)

mñmis vid sidan av den allmänna nsioneringen o ika former av avtalspensioner som ersätter eller kompletterar fo k- och tilläggspensionerna. Det går

inte att bedöma den allmänna pensioneringens utan att enlig min mening utveckling man också beaktar avtalspensionema. Kommitten bör göra en analys av detta. (citat sid

11)

...för att balans i den svenska ekonomin är det nödvändi att

uppnå målmedvetet inrikta andel i ekonomin ör att

ansträngningama på att öka sparandets möjliggöra en ökad Först härigenom kan en stabil grund skapas för en

investeringskvot.

ekonomisk tillväxt. Det är vidare nödvändigt att ris- och löneökningarna dämpas

reduceras. ärmed es förutsättningar för att kraftigt och att statens budgetunderskott åter skulle oc å ha stor be delse för

uppnå full sysselsättning. En sådan utveckling

temen. Klarar vi å andra sidan inte av att u pn en stark finansieringen av pensionss och stabil tillväxt kan det omma att innebära allvarliga påfrestningar ör de sociala

trygghetssystemen. (citat sid 9)

l Sverige är huvudparten av pensionsförsäkringama offentliga, obligatoriska

med en viss fonduppbyggnad. Försäkringar som är utformade enligt fördelningssystem

socialt kontrakt fördelningsprincipen bygger på något som kan kallas för ett implicit mellan generationer: dagens yrkesverksamma avstår en del av sitt konsumtionsutrymme

till pensionärerna mot ett löfte/ en förhoppning om att kommande generationer ska göra

detsamma. Av detta följer att ett övergripande villkor för alla former av värdesäkring är,

att › att systemet är stabilt, dvs. utformat så att kommande generationer är villiga

kontraktet.5) Ett villkor för stabilitet är därför att systemet period efter acceptera

mellan yrkesverksamma och pensionärer som period ger en konsumtionsfördelning

som och rättvis. Ytterligare ett villkor för stabilitet är att uppfattas rimlig pensionssystemets utformning inte äventyrar ekonomins funktionsduglighet genom

. snedvridande effekter på sparande och arbetsutbud.

i Vad det första stabilitetsvillkoret är det två faktorer, som inom gäller ram bestämmer fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionssystemets Dessa är vilken nivå som väljes på avgifter/pensionsförmåner och hur pensionärer. pensionsförmånema värdesäkras. Värdesäkring av pensionema har behandlats i samtliga pensionsutredningar, både före och efter ATPs införande. Frågan har gällt om det är möjligt att värdesåkra pensioner och hur detta i så fall kan ske. Med nuvarande utformning är pensionema värdesäkrade genom sin anknytning till basbeloppet, dvs. de är inflationsskyddade. Genom att de också är baserade betyder detta att på inkomstbortfallsprincipen tillförsäkras en viss standard i relation till sin standard under den pensionärerna yrkesverksamma tiden. De tillförsälaus dock inte någon bestämd standard relativt de samtida yrkesverksamma. Den tidseftersläpning som finns vid bestämmandet av pensionsförmånema att dessa är baserade inkornstbortfallsprincipen samt att .de är genom på inflationsskyddade kan leda till spänningar mellan yrkesverksamma och pensionärer. Vid sjunkande tillväxt tar ATP-pensionema en växande andel av konsumtionsutrynunet i anspråk, vid en ökande tillväxt tar de en minskande andel. Konsumtionsfördebtingen mellan och pensionärer varierar således med tillväxttakten Likaså yrkesverksamma att vara olika stort för olika åldersgrupper inom kommer konsumtionsutrymmet pensionärskollektivet. Detta visas i kapitel 2, där även de problem som är förknippade med denna diskuteras. I samband med detta behandlas hur olika utformning av värdesäkring påverkar fördelningen av konsumtionsutrynunet mellan utfommingar yrkesverksamma och pensionärer. Värdesäkring analyseras under olika förutsättningar om den ekonomiska och demografiska utvecklingen.

Slutsatsen av analysen i kapitel 2 är att en övergång från dagens system med fastställda pensionsförmåner till ett system med en fastställd avgiftssats har fördelaktiga Med en sådan utformning blir tillväxttakten värdesäkrare, dvs. vi stabilitetsegenskaper. får en standardindexering i stället för en prisindexering av förmånema. Ovan påpekades att det krävs en hög årlig tillväxttakt för att det svenska pensionssystemet ska undgå en kris. Om det inte bedöms som troligt, att den framtida tillväxttakten kommer att bli så hög som 3 - 4 procent per år och om det uppfattas som oacceptabelt att låta kommande ärva en växande skuld, återstår att höja avgifterna, sänka generationer pensionsförmånerna eller genomföra en kombination av dessa åtgärder. Kapitel 3 ger ett underlag för en bedömning av dessa åtgärder. Här analyseras nivån på avgifter och med av en livscykelmodell. Förutom att fördela ett års pensionsförrnåner hjälp och tillgängliga konsumtionsutrymme mellan yrkesverksamma och produktionsresultat pensionssystem också som en metod att fördela en individs pensionärer fungerar inkomster och konsumtion över olika perioder av livet. Olika antaganden om önskad

Dessa fördelning över livet leder till olika önskad nivå på avgifter och pensionsförmåner. jämförs med fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer under perioden 1970 - 1985 samt med prognosticerad fördelning fram till år 2025 vid nuvarande regler.

fördelningen av ett givet konsumtionsutrymrne mellan

Kapitel 2 och 3 behandlar yrkesverksamma och pensionärer samt hur pensionssystemet kan utformas så att det första stabilitetsvillkoret uppfylls. Pensionssystemets utformning kan emellertid också

storleken på det konsumtionsutrymme, som finns att fördela. Om påverka

har effekter på kapitalbildning och arbetsutbud påverkas pensionssystemet tillväxttakten, som i sin tur bestämmer fördelningen mellan generationer. En generation, som under sin yrkesverksamma tid ser att en oförrnånlig utformning av systemet eller en oförrnånlig ekonomisk utveckling kommer att ge dem dålig utdelning på gjorda inbetalningar relativt vad tidigare generationer erhöll har incitament att säga upp eller försöka omförhandla innehållet i det sociala kontrakteti En sådan situation är liktydig med instabilitet.

Detta andra villkor för stabilitet, att ekonomins funktionsduglighet inte äventyras analyseras i kapitel 4 och 5. Det finns tecken, som tyder på att det nuvarande regelsystemet ger negativa effekter på både sparande och arbetsutbud, vilket föranleder en diskussion om ändringar av reglerna för att minska dessa kostnader.

Kapitel 6 slutligen, innehåller en sammanfattning och slutsatser samt en diskussion om hur systemet kan ändras för att ett långsiktigt stabilt pensionssystem ska kunna skapas.

VÄRDESÄKRING I PENSIONSSYSTEM.

2.1. Inledning.

Syftet med pensionssystem är att utjämna människors konsumtionsmöjligheter mellan olika perioder av livet, från yrkesverksamma år då inkomsterna är höga till ålderdomen då inkomsterna är lägre och eventuellt obefintliga. Det finns vissa fördelar med att organisera sparandet till ålderdomen i form av försäkring, bl.a. elimineras osäkerheten kring hur många år man ska spara till och den erforderliga bufferten kan minskas genom att de stora talens lag utnyttjas.

Pensionsförsäkringar kan ordnas som ett premiereservsystern, som ett fördelningssystem eller som ett mellanting av dessa. Ett premiereservsystem kännetecknas av att inbetalningarna fonderas och pensionsutbetalningarna bestäms av fonderade medel och avkastningen på dessa. Ett renodlat fördelningssystem kännetecknas av att ett års pensionsinbetalningar, bestämda som en viss andel av lönesumman, används till samma års pensionsutbetalningar. Pensionsrättigheterna är därmed inte baserade på fonderade medel, utan på något som kan uppfattas som implicita, långsiktiga sociala kontrakt mellan generationer: dagens yrkesverksamma avstår en del “av sitt

till pensionärerna mot ett löfte/en förhoppning om att kommande konsumtionsutrymme

ska göra detsamma. En förutsättning för att denna förhoppning ska infrias generationer och kommande generationer acceptera kontraktet är att systemet ger en konsumtionsfördelning mellan yrkesverksamma och pensionärer som uppfattas som

och rättvis. Konsumtionsfördelningen bestäms helt av vilken avgiftssats eller rimlig pensionsnivå som fastställs, förutsatt att pensionssystemet svarar för alla överföringar mellan yrkesverksamma och pensionärer.

Ett pensionssystem fördelar ett visst års produktionsresultat eller konsumtionsutrymme mellan yrkesverksamma och pensionärer. Hur denna fördelning ser ut beror på systemets utformning. Ur individens perspektiv fördelar pensionssystemet konsumtionen över olika perioder av livet. Oavsett systernkan individernas inbetalningar ses som ett sparande i försäkringsmässig form under en

av livet till en arman period. Ur individens synvinkel betyder ett värdesäkert period

detta system att dessa inbetalningar ger en viss förväntad pensionsnivå. (Observera att är en annan definition än den som används i ATP. Jämför not 1, kapitel 1) Villkor för

kan undersökas genom att vid givna avgiftsinbetalningar, t.ex. en bestämd värdesäkring andel av inkomsten varje år, fastställa pensionsförmånerna under olika antaganden om

och om den ekonomiska och demografiska pensionssystemets utformning

utvecklingen.”

I bestäms värdesäkringen eller relationen mellan

ett premiereservsystem förväntade inbetalningar och förväntade pensionsförmåner av räntan på fondmedlen. På längre sikt kan denna antas vara lika med marknadsräntamz)

I ett fördelningssystem är denna relation något mer komplicerad att fastställa. I ett renodlat fördelningssystem gäller att inbetalningarna ett år ska vara lika med utbetalningarna samma år, dvs.:

(1) avgiftssats - lönesumma = pensionsutbetalningar

Lönesumman bestäms av hur många som arbetar och av genomsnittslönen, medan bestäms av antalet pensionärer samt av den

pensionsutbetalningama genomsnittliga pensionen:

eantal rkesverksamma =

(2) avgiftssats - enomsnittslön 8 Y

= genomsnittspension - antal pensionärer

Om löner, arbetsutbud och befolkningssammansättning bestäms utanför pensionssystemet visar denna formulering att det är två faktorer man kan laborera med vid pensionssystemets avgiftssats och pensionsnivå. Då endera av dessa är

utformning:

bestämd, bestäms den andra av de övriga faktorernas utveckling. I denna studie kommer det att visas, att en fast avgiftssats har fördelaktiga stabilitetsegenskaper jämfört med en bestämd pensionsnivå. Lät oss därför anta, att avgiftssatsen är bestämd och satt lika med q°. Genom att skriva om uttrycket 2 till

=

(2) genomsnittspension

= -

q°- genornsnittslön (yrkesverksamma/pensionärer)

_ framgår att sedan avgiftssatsen väl är fastställd bestäms den genomsnittliga pensionsnivån för det första av relationen mellan antalet personer med avgiftsgrundande inkomst och antalet pensionärer. Befolkningsutveckling och sysselsättningsutveckling är därmed avgörande faktorer. För det andra bestäms den genomsnittliga pensionsnivån

även av utvecklingen av lönerna, dvs. av produktivitetsutvecklingen.

och produktivitetsutvecklingen bestämmer tillväxttakten i en Sysselsättningsutvecklingen ekonomi. Slutsatsen är att i ett renodlat fördelningssystem bestäms pensionsnivån av tillväxttakten i ekonomin samt av kvoten mellan yrkesverksamma och pensionärer. Vid en oförändrad demografisk struktur är det enbart tillväxttakten, som bestämmer den genomsnittliga pensionsnivån.3)Denna slutsats gäller för pensionärskollektivet som grupp. För att tillväxttakten ska utgöra värdesäkrare för en enskild individ, dvs. att individens förväntade inbetalningar, uppskrivna med

pensionsnivå bestäms av individens tillvåxttakten, krävs att systemet är utformat så att det finns en fullständig koppling mellan förväntade inbetalningar och förväntade förmåner.

Slutsatsen är, att värdesäkringen eller avkastningen bestäms av räntan i ett prerniereservsystem och av tillväxttakten i ett fördelningssystem. Då ekonomin befinner sig i jämvikt är ränta och tillväxttakt lika och de båda systemen ger samma värdesäkring. Eftersom ekonomin sällan eller aldrig befinner sig i jämvikt kommer systemen i praktiken att ge olika avkastning. Om räntan är högre än tillväxttakten ger ett premiereservsystem en högre avkastning än ett fördelningssystem och omvänt under de perioder tillväxttakten är högre än räntan. Det förtjänar att påpekas, att det inte är troligt att vare sig ränta eller tillväxttakt är oberoende av vilket pensionssystem, som väljes eller dess utformning. Detta diskuteras vidare i kapitel 4 och 5.

Eftersom det allmänna svenska pensionssystemet i huvudsak är ett fördelningssystem behandlar den fortsatta framställningen i detta kapitel värdesäkring i fördelningssystem. I avsnitt 2.2 visas att varje individ i ett fullt utbyggt, renodlat fördelningssystem får en utveckling av pensionsnivån som följer tillväxttakten om befolkningssammansättningen är konstant och om kopplingen mellan avgifter och förmåner är fullständig. Där behandlas också de problem, som uppstår då det som i ATP-systemet införs en tidseftersläpning vid bestämmandet av pensionsförmånema. Därefter släpper vi antagandet om en konstant befolkningssammansättning och undersöker demografiska förändringars betydelse för värdesäkring. Exemplen i detta avsnitt är medvetet enkelt valda för att på ett tydligt sätt illustrera ett fördelningssystems funktionssätt. Avsnitt 2.3 behandlar innebörden avvärdesäkring i pensionssystem. Beräkningar av den faktiska konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer från år 1970 och fram till mitten av 1980-talet finns i kapitel 3, liksom prognoser för den framtida fördelningen vid nuvarande regelsystem.

2.2. Tillväxttalaen som värdesäkrare i ett järdelningssystem.

Resultatet, att i ett renodlat fördelningssystem fås automatiskt emvärdesäkring lika med tillväxttakten vid en konstant befolkningssammansättning, kan illustreras

betydelse som värdesäkrare i med några enkla exempel. För att lyfta fram tillväxttaktens ett renodlat fördelningssystem antas inte bara en konstant befolkningssarnmansättning utan även en konstant fördelning mellan antal yrkesverksamma år och antal år som pensionär.

Låt oss anta ett samhälle där det i varje period lever fyra

vuxna med lika många individer i varje grupp. Varje

generationer/åldersgrupper

som yrkesverksamma och 1 generation lever i 4 perioder (om t.ex. 15 år), 3 perioder period som pensionär. I varje period kommer en ny generation in i systemet och en generation dör, vilket ger en konstant befolkningssammansättning. Generationema/ åldersgruppema betecknas med A, B osv., där A är äldst.

Exempel 1. Antag en inkomst per yrkesverksam = 100, en avgiftssats på 20 procent och en tillväxttakt Pensionssystemet är ett renodlat fördelningssystem, dvs.

på 0 procent.

används till pensionsutbetalningarna samma år. summa avgiftsinbetalrtingar

Period 1 Period 2

inkomst avgift nettoinkomst inkomst avgift nettoinkomst

D 100 20 80 E

C 100 20 80 D samma som i period 1

B 100 20 80 C

A x 20) = so B

(3

Om pensionssystemet införs i period 1 är D den första generation, som är med i

ända från sitt arbetsmarknadsintråde, dvs. utgör den första generationen i systemet

Generation D betalar 20 i avgift under perioderna 1 till systemets fullfunktionsstadium. 3 och erhåller 60 i pension under period 4. Värdesäkringen, dvs. relationen mellan inbetainingar och pensionsfönnåner fås genom

20(1+r)3+ 20(1+r)2+ 20(1+r)1= 60

Vi löser ut r (= räntan, avkastningen), som blir 0, dvs. lika med tillväxttakten. Pensionären erhåller 75 procent av en yrkesverksams nettoinkomst liksom av sin egen

nettoinkomst som yrkesverksam. Denna konsumtionsfördelning mellan pensionärer och

yrkesverksamma upprepas period efter period.

För att befästa resultatet, att i ett renodlat fördelningssystem värdesäkras

pensionsförmânerna genom tillväxttakten, visas ytterligare två exempel, ett med positiv

och ett med negativ tillväxttakt.

Exempel 2. Samma antaganden som i exempel 1, men med en tillväxttakt på 100 procent.

l Period 1 2

N Period

(3

Pensionârens andel av en yrkesverksams nettoinkonst 75% 75%

sin egen nettoinkomst som _ yrkesverksam 75% 150% (dvs en ökning

med 100% = till-

växttakten)

Generation D betalar 20 i avgifter under period 1, 40 under period 2, 80 under period 3 och får 480 i pension i period 4. Värdesâkringen fås som ovan genom V

20(1+r)3 + 40(1+r)2 + 80(1+r)1= 480

vilket ger r = 100 procent = tillväxttakten.

Exempel 3. Samma antaganden som i exempel 1, men med en tillväxttakt på -50 procent.

Period 1 Period 2

inkomst avgift nettoinkomst inkomst avgift nettoinkomst D 100 20 80 E 50 10 40 C 100 20 80 D 50 10 40 B 100 20 80 C 50 10 40 A = 60 B x = 30

(3 x20) (3 10)

Pensionårens andel av

en yrkesverksams nettoinkomst 75% 75%

sin egen nettoinkomst som yrkes-

. verksam 75% 37,5% (dvs. en

minskning med 50%

=ti11våxttakten)

Generation D betalar i avgifter 20 i period 1, 10 i period 2, 5 i period 3 och får 7,5 i pension i period 4. Värdesäkringen fås genom

20(1+r)3+ 10(1+r)2+ 5(1+r)1 = 7,5

vilket ger r = -50 procent = tillväxttakten.

Genom dessa exempel framkommer en viktig egenskap hos ett renodlat fördelningssystem, nämligen att fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan yrkesverksamma och pensionärer är konstant. I exempel 2 är nettoinkomsten för en yrkesverksam i period 4 640. Pensionären erhåller 480, vilket är 75 procent av den yrkesverksammes nettoinkomst. I exempel 3 är nettoinkomsten för en yrkesverksam 10 i period 4. Pensionärer: erhåller 7,5 i pension, vilket är 75 procent av den yrkesverksammes nettoinkomst. I dessa exempel har vi valt en fastställd avgiftssats. Lägg märke till att resultatet blivit detsamma om pensionsnivån i stället hade fastställts som en andel av de samtida yrkesverksamma.: åtkomst. Slutsatsen år, att då man väl fastställt en nivå på avgifter/pensionsförmåner som en andel av lönesumman är fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer bestämd och denna fördelning kommer att bibehållas period efter period oberoende av den ekonomiska utvecklingen.

Observera, att det inte finns något i denna utformning, där pensionsförmånema värdesäkras genom tillväxttakten, som hindrar att pensionema bestäms enligt inkomstbortfallsprincipen. De värden på inkomster, avgifter och pensioner, som anges i exemplen kan uppfattas som genornsnittsvärden för de personer, som ingår i en generation/ åldersgrupp. En enskild individ i gruppen kan ha högre/lägre inkomst än genomsnittet, högre/lägre avgiftsinbetalningar och vid en strikt tillämpning av inkomstbortfallsprincipen då också erhålla en högre/lägre pension. För gruppen som helhet gäller dock att utvecklingen av pensionsförmånema följer tillväxttakten. Det finns heller ingenting som hindrar att pensionssystemet utformas så att omfördelningar sker mellan individerna inom en generation/åldersgrupp.

En utfomming av ett fördelningssystem så att pensionsförmånerna följer tillväxttakten betyder således att konsumtionsfördelningen mellan grupperna är konstant. Det betyder också, att pensionärer och yrkesverksamma delar frukterna av goda år och bördoma under dåliga år. I det svenska pensionssystemet följer emellertid inte pensionsfönnånema tillväxttakten. De följer i stället prisutvecklingen. Till detta kommer tidseftersläpningen i ATP-systemet genom att förmånema där bestäms av pensionärens inkomster under hans eller hennes yrkesverksamma tid utan att dessa intjänade pensionsrätter är relaterade till inkomstutvecklingen under de år pensionerna betalas ut. Med en sådan utformning kommer konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer att variera med tillväxttakten.

Detta kan illustreras genom att ändra exempel 2 (100 procents real tillväxt) och exempel 3 (-50 procents real tillväxt) till att låta pensionsförmånema vara realt oförändrade och beroende av pensionärens inkomst under den yrkesverksamma tiden.

Antag att pensionsnivån fastställs till 75 procent av individens nettoinkomst föregående period. Vid en real tillväxttakt på 100 procent kommer B att i period 2 få en pension på 60. Om avgiftssatsen behålls oförändrad är en yrkesverksams nettoinkomst 160 och pensionären erhåller 37,5 procent av denna i pension. Vi får ett överskott i systemet på 60. Alternativt kan avgiften sänkas till 10 procent. En yrkesverksams nettoinkomst är då 180 och pensionären standard är 33,3 procent av en yrkesverksams standard.

Även vid en tillväxttakt på -50 procent får B en pension på 60 i period 2. Om avgiftssatsen behålles oförändrad är en yrkesverksams nettoinkomst i denna period 40 och pensionären erhåller 150 procent av denna. Vi får ett underskott i systemet på 30. För att undvika ett underskott måste avgiften höjas till 40 procent. En yrkesverksam nettoinkomst är då 30 och pensionärens standard är 200 procent av en yrkesverksams standard.

till pensionäremas nackdel och Vi ser att vid positiv tillväxt förskjuts fördelningen

med varierande tillväxttakt Vid en ekonomisk utveckling omvänt vid negativ tillväxt. svängningarna i varierar också fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer.

utan på den ekonomiska konsumtionsfördelningen beror inte på politiskt fattade beslut

i stället för som nu en i utvecklingen. Denna effekt undvikes om avgiftssatsen bestäms, värdesäkras då i form av termer absolut Pensionsförmånema

reala pensionsnivå.

till de samtida yrkesverksamma inkomstutveckling. standardsäkring i relation

som innebär förskjutningar i kvoten 2.2.1. Ejfekter av förändringar,

yrkesverksamma/pensionärer.

har således en fastställd avgiftssats fördelaktiga I ett fördelningssystem

är en konstant andel av stabilitetsegenskaper. I ett sådant system gäller att om avgifterna

till samma år och avgiftsinbetalningarna används pensionsutbetalningar inkomsterna mellan och tillväxttakten. Fördelningen yrkesverksamma

följer pensionsförrnånema

för att en individ ska få en utveckling av blir konstant. En fömtsättning pensionärer kvoten mellan och som följer tillväxttakten är att yrkesverksamma

pensionsnivån

är konstant. Fås förskjutningar mellan grupperna och systemet bibehålles pensionärer mellan fortfarande konstant. Fördelningen per oförändrat är fördelningen grupperna

i relation till de individ blir emellertid inte längre konstant. Ökar antalet pensionärer

behålls måste avgifterna och en given pensionsnivå per pensionär yrkesverksamma en skuld. Detta betyder emellertid att de yrkesverksammas höjas. I annat fall uppstår minskar. Vid demografiska förändringar kräver relativa andel av konsumtionsutrymmet

en kombination av sänkt en konstant av konsumtionsutrymmet

per-capitafördelning

pensionsnivâ och höjd avgift.

och bestäms delvis av Kvoten mellan yrkesverksamma pensionärer

också av mellan antal men den bestäms fördelningen befolkningsutvecklingen, i denna relation, t.ex. som yrkesverksamma år och antal år som pensionär. Förändringar

livslängd betyder att avgiften måste ändras vid given en följd av ändrad förväntad

och att pensionsnivån måste ändras vid given avgiftsnivå för att en skuld

pensionsnivå

i kvoten kan också orsakas av eller ett överskott inte ska uppstå i systemet. Förändringar

och antal arbetade politiska och individuella beslut om antal år på arbetsmarknaden

timmar. påverkar åldern vid arbetsmarknadsinträde och därigenom Utbildningsreformer

kvoten, liksom beslut om pensionsålder.

Antag att ersättningskvoten, dvs. pensionsförmåner i relation till, en yrkesverksarns inkomst, är bestämd till 0,6, vilket ger pensionären 75 procent av en yrkesverksams nettoinkomst. Om kvoten mellan yrkesverksamma och pensionärer är 3 som i exemplen i avsnitt 2.1, blir avgiften = 20 procent. sjunker kvoten till 2,5, så att det finns färre yrkesverksamma per pensionär måste avgiften höjas till 24 procent vid samma ersättningsnivå. Vid givna inkomster betyder det att konsumtionsutrymmet per capita har minskat för de yrkesverksamma, medan det hålls oförändrat för pensknükerna

Låt oss se på några exempel på vad olika pensionårskvoter betyder för crsättningskvot respektive avgiftssats. Observera, att om man låter avgiften variera, varierar de yrkesverksammas konsumtionsutryrrune. Läser man avgiften, varierar i

i stället pensionäremas konsumtionsutrymme.

Tabell 2.1. Avgiftssats och ersättningskvot vid olika pensionärskvot. Fall 1, med tre yrkesverksamma per pensionär svarar mot det exempel, som används i avsnitt 2.1 och används här som referensaltemativ.

Avgiften vid Ersättnings-

en ersättnings- kvoten vid en

kvot = 0,6 avgift = 0,2

1. 45 yrkesverksamma år,

15 år som pensionär 0,2 0,6

2. Sänkt pensionsålder

med 5 år, allt annat lika. 0,3 0,4

3. Arbetsmarknadsintråde

vid 25 års ålder, allt

annat lika. 0,23 0,53

4. sänkt arbetstid med

25%, allt annat lika. 0,27 0,45

5. Höjd pensionsålder med 2 år,

allt annat lika 0,17 0,72

_

6. Höjd pensionsålder med 2 år

och sänkt arbetstid med 25%, 0,22 0,54

allt annat lika.

7. ökad medellivslångd

med 5 år, allt annat lika.

måste

Vi ser, att om pensionsåldem skulle sänkas med 5 år, allt annat oförändrat,

till för att ersättningskvoten ska kunna bibehållas. avgiften höjas 30 procent

i Fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer ändras så att pensionärerna

erhåller nettoinkomst i stället för 75 genomsnitt 86 procent av en yrkesverksams

konsumtionsutrymme måste procent. Om man väljer att bibehålla de yrkesverksammas

med 2 pensionerna sänkas till en ersättningskvot på 40 procent. En höjd pensionsålder år tillåter en avgiftssänkning med 3 procentenheter eller en höjning av ersättningskvoten med 12 procentenheter. Vi ser också, att en minskning av arbetstiden utgör en stor påfrestning på pensionssystemets ekonomi liksom en ökad medellivslängd.

2.3. Innebörd av värdesälaing. Dess betydelse för stabilitet.

i form av ett fördelningssystem är långsiktiga sociala

Pensionsförsäkringar kontrakt. För att vara funktionella Ett

måste de löpa över flera generationer.

villkor för värdesäkring är därför att systemet är utformat så att

övergripande

är stabilt. kommande generationer är villiga att acceptera kontraktet, dvs. så att systemet Ingen generation ska riskera att kontraktet sägs upp eller ändras på ett genomgripande sätt. Inträffar detta fås en s.k. terrninalgeneration, som betalar avgifter till sina samtida

av den kommande aktiva generationen. pensionärer utan att få några pensioner Utformningen av värdesäkring på lägre nivå, som inflationsskydd eller standardsäkring,

måste underordnas detta övergripande villkor för stabilitet.

Ett fördelningssystem kan alltid ändras om ett sådant förslag vinner politisk majoritet. Det kan vara lätt att få majoritet för en utformning av pensionssystemet som

Det innebär emellertid ger större förmåner än avgifter åt samtliga då röstberättigade. att man länmar en kollektiv skuld i arv till ännu inte röstberättigade eller födda

Dock kommer även dessa att nå röstmyndig ålder och eventuellt nå en personer.

för att inte acceptera skulden och förändra kontraktets innehåll. Sådana majoritet

och instabilitet. För långsiktig stabilitet bör därför möjligheter skapar osäkerhet

vara utformat så att en generations förväntade inbetalningar är lika pensionssystemet med dess förväntade förmåner (vid en diskonteringsfaktor lika med tillväxttakten). Detta utesluter inte omfördelrtingar inom en generation eller åldersgrupp.

Låt oss först pröva en definition av ett värdesäkert system som ett system, där individens förväntade pensioner i reala termer är lika stora som gjorda inbetalningar. Nyckelord i denna definition är reala termer”. Ska man med detta förstå en avkastning,

inflation så att av 1 krona som som precis täcker en eventuell köpkraften

försäkringstagaren avstår från under de aktiva åren precis motsvarar köpkraften av 1 krona som pensionär?

En sådan definition på ett värdesäkert system är alltför snäv. Skälet är att individerna kräver en realt positiv ersättning för uppskjuten konsumtion samt att uppskjuten konsumtion är ett sparande, som kan leda till ett större produktionsresultat, vilket i sin tur möjliggör en större konsumtion längre fram. En rimlig definition av ett värdesäkert system tar hänsyn till detta.”

I ett premiereservsystem blir avkastningen på pensionsinbetalningama densamma som marknadsräntan i reala tenner. Så länge räntan är större än 0 kan detta kallas för ett värdesäkert system. Värdesåluingen följer således kapitalavkastningen i ekonomin. Dock är det inte värdesäkert i någon absolut bemärkelse i den betydelsen att en individ i t.ex. 20-30 årsåldem kan garanteras en viss real pensionsnivå. Det är inte heller omöjligt att realräntan blir negativ, vilket visar att det inte finns möjligheter att garantera värdesäkring i den ovan angivna betydelsen.

Utvecklingen av pensionsnivån i ett fördelningssystem följer tillväxttakten i ekonomin. Så länge vi vidhåller den strikta definitionen av ett fördelningssystem, dvs. att ett års avgifter ska, täcka samma års utbetalningar fås automatiskt en värdesäkring lika med tillväxttakten.

Vid en positiv tillväxt delar pensionärerna standardökningen med de aktiva, vid en negativ tillväxt delas standardsänkningen.

Återigen: det finns inga möjligheter att garantera värdesäkring i någon absolut bemärkelse. Antag en negativ tillväxt. Det betyder en negativ avkastning på pensionsinbetalningama Kan vi acceptera att trots detta kalla systemet värdesäkert? Jag menar, att man vid utformandet av ett pensionssystem måste inse att framtiden är oviss. Garantier om en bestämd standard för en viss grupp skapar spänningar och leder till instabilitet.

Pensionerna utgör endast en del av de överföringar, som sker till pensionärsgruppen. Till dessa kommer offentligt tillhandahållna, subventionerade varor och tjänster som sjukvård och åldringsvård. Det är rimligt att utgå från att det politiska systemet är sådant, att en alltför ojämn fördelning av det totala konsumtionsutrymmet (= privat och offentlig konsumtion) mellan yrkesverksamma och pensionärer inte kommer att accepteras. Följer pensionsförmånerna inte tillväxttakten i ekonomin kan vi därför räkna med justeringar av övrig konsumtion. Vid nuvarande utfomming, där pensionema är inflationsskyddade men inte följer standardutvecklingen kan vi räkna med att vid en negativ reallöneutveckling kommer de yrkesverksamma antingen att . driva kompensationskrav som i sin tur blir inflationsdrivande, eller söka få igenom

skatte- och avgiftshöjningar för pensionärerna. Vid en positiv reallöneutveckling kommer pensionärerna att söka kompensera sig.

För att undvika den osäkerhet som följer av en sådan utformning inklusive en risk för sammanbrott av systemet bör pensionsförmånema följa tillväxttakten i ekonomin. Det är emellertid så att tillvâxttakten delvis bestäms av arbetsutbudet. Det renodlade fördelningssystemet fungerar så, att vid en given avgiftssats varierar de genomsnittliga

inte bara med produktivitetsförändringar och med förändringar i pensionsfönnånema antal yrkesverksamma och antal pensionärer, utan även med arbetstidsförändringar.(Se ekvation 3 och 3 i not 3) Det betyder att det inte enbart är antal sysselsatta, som påverkar pensionsnivån, utan även det antal timmar och år varje yrkesverksam arbetar. En värdesäkring så att pensionema följer tillväxttakten är därmed inte en tillräcklig förutsättning för stabilitet. Även de prognosticerade demografiska förändringarna behöver byggas in i utformningen av ett fördelningssystem. Principiella aspekter på innehållet i det sociala kontraktet kan läggas genom att diskutera hur förändringar i dessa faktorer ska få slå igenom på pensionsnivå respektive avgiftsuttag.

Sådana förändringar i kvoten mellan yrkesverksamma och pensionärer som beror på förändringar i födelsetal och dödstal inträffar inte plötsligt utan kan förutses långt i förväg med relativt stor träffsäkerhet. Det bör därmed vara någorlunda lätt att ta hänsyn till dessa så att pensionssystemet inte utsätts för en press. låt oss som exempel ta 1940talsgenerationen. Det går lätt att på ett tidigt stadium se, att när dessa stora årskullar når pensionsåldem kommer antalet pensionärer att öka kraftigt. Vi vet också att dessa åldersgrupper har fött relativt få barn, vilket ökar försörjningskvoten ytterligare. Förutsedda demografiska effekter av detta slag kan hanteras genom att under perioder med stora åldersgrupper med få barn ta ut en högre avgift, som räcker till en viss fondering. I detta fall fyller en buffertfond en stabiliserande uppgift i ett fördelningssystem.

Vid andra förändringar i kvoten mellan yrkesverksamma och pensionärer är det inte lika lätt att se om de bör hanteras genom buffertfondering eller om de ska hanteras genom avgifts- eller förrnånsförändringar. Låt oss se på några exempel.

Antag att pensionsåldem sänks. I föregående avsnitt visades, att detta är en dyr reform. Vid en sänkning av pensionsåldem från 65 till 60 år måste avgiften höjas med 50 procent om pensionsförmånema ska behållas oförändrade. För en oförändrad avgift krävs att pensionsförmånema sänks med en tredjedel.(Se tabell 2.1.) Ska en sådan reform finansieras genom höjda avgifter eller sänkta pensionsförmåner om vi antar att fördelningen uppfattades som rimlig före pensionsåldersreformen? Låt oss dela in befolkningen i tre grupper: de, som redan är pensionärer, de, som är medelålders; dvs. nära pensionsåldem och de, som är unga. Både för de unga och de, som redan är

pensionärer kan det finnas skäl att förorda höjda avgifter. De unga får betala det

utökade antalet pensionärsår, som de kommer att få. De, som redan är pensionärer och

fick arbeta i fler år under sin yrkesverksamma tid behöver vid en höjd avgift inte

finansiera de nyblivna pensionäremas pensioner genom sänkta pensionsförmåner. Men

de, som är nära pensionsåldern då reformen genomförs hinner inte betala kostnaderna

även om avgiften höjs. För att undvika alltför stora wind-fall gains för denna s.k. I initialgeneration kan lösningen vara Övergångsbestämmelser i form av kombinerade I höjda avgifter/sänkta pensionsförmåner för denna grupp. i

Antag en sjunkande eller negativ tillväxttakt. Om det är avgiften som är bestämd

i

r kommer pensionsnivån att sjunka i samma takt som tillväxttakten, vilket också gäller de i yrkesverksammas nettoinkornster. mellan och

Fördelningen yrkesverksamma i pensionärer är oförändrad och de båda grupperna delar bördan av minskad tillväxt lika. i i Om man i stället låser pensionsnivån bärs bördan helt och hållet av de yrkesverksamma,

som får vidkärmas höjda avgifter på ett krympande konsumtionsutrymme.

Antag, att den sjunkande eller negativa tillväxttakten beror på exogena faktorer i som t.ex. vid oljeprishöjningar. Vid en fastställd avgift delar de yrkesverksamma och i pensionärerna på bördan. i stället

Antag att den beror på de yrkesverksarnmas

agerande. Orsaken kan t.ex. vara att de förvärvsarbetande får sådana löneökningar att

konkurrenskraften försämras eller att den yrkesverksamma delen av befolkningen väljer

att ta ut produktivitetsökningar i form av ökad fritid. Frågan kan då ställas om det är ett

rimligt krav på pensionssystemet att yrkesverksamma och pensionärer delar bördan av

ett krympande konsumtionsutrymme.

Vad gäller arbetstidsförkortningar kan vi konstatera, att om det finns en

fullständig koppling mellan avgifter och förmåner kommer den, som minskar sin

arbetstid att betala lägre avgifter men också att få en lägre pension. I ett

fördelningssystem uppstår då ett problem genom att avgiftsinbetalningarna minskar nu,

medan pensionsutbetalningarna minskar

först senare. Det uppstår ett temporärt underskott. Finansieras detta underskott genom höjda avgifter får de yrkesverksanuna betala underskottet, både de som inte har minskat sin arbetstid och de som har minskat

den. Finansieras underskottet genom sänkta pensionsförmåner får pensionärerna, som

under sin yrkesverksamma tid hade lång arbetstid, betala underskottet. Är kopplingen mellan förmåner och avgifter fullständig är underskottet tillfälligt och kan finansieras genom en buffertfond.

I det svenska pensionssystemet är kopplingen mellan förmåner och avgifter

ofullständig. I folkpensionssystemet finns ingen koppling alls och ATP-systemet är

genom 15- och SO-årsreglema känsligt för arbetstidsförkortningar. De betyder, att en

individ har möjlighet att arbeta kort tid samtliga år utom 15 och att pensionen bestäms

av dessa 15 år samt att det räcker med 30 år med pensionsgrundande inkomst för att få

med kort arbetstid och få år på full Innebörden är att bersoner pension. v arbetsmarknaden subventioneras i det svenska pensionssystemet.

så att ett starkare samband mellan Genom att utforma pensionssystemet

följer utvecklingen i förmåner och avgifter upprättas samt så att pensionsförmånema

i stället för tillväxttakten garderas pensionärerna. Motiveringen arbetsproduktiviteten

är att det bör stå de yrkesverksamma fritt att välja mellan att ta till en sådan utformning

i form av ökade inkomster eller ökad fritid, men att ett val av ökad ut en standardökning

För att undvika en risk för att det sociala fritid inte ska få slå igenom på pensionemas)

beteende införas, eller kontraktet sägs upp kan således begränsningar på tillåtet

snarare att otillåtet beteende från de yrkesverksammas sida inte ska få slå igenom i

pensionsnivåema.

FÖRDELNINGEN AV KONSUMTIONSUIRYMMET MELLAN YRKES- VERKSAMMA OCH PENSIONÃRER.

3.1. Inledning.

Ett fördelningssystem, som konstrueras så att avgiftssatsen är bestämd, med vissa modifikationer för förändringar i försörjningskvoten,

har enligt analysen i kapitel 2 fördelaktiga stabilitetsegenskaper. Pensionsförmånema följer då tillväxttakten i ekonomin och förutsättningarna för stabilitet ökar genom

att en sådan utformning mildrar fördelningskonflikten mellan yrkesverksamma

och pensionärer.

Dessa slutsatser säger emellertid inte något om vilken nivå på avgiftssats och därmed pensionsförmåner som bör väljas. Med nuvarande utformning av ATP-systemet krävs en tillväxttakt på 4 - 5 procent om året för att ska vara lika

avgiftsinbetalningarna

med pensionsutbetalningama. Blir tillväxttakten får man

lägre antingen acceptera växande underskott i ATP-systemet eller

genomföra någon förändring av systemet. Genom den nuvarande konstruktionen av pensionssystemet

är pensionsförmånerna fastlåsta, vilket gör att hela anpassningen eller eventuellt

läggs på avgiftssidan på ett minskat sparande genom en avtappning av fonderna. En avtappning av fonderna är dock inte problemfri. (Se kapitel 4 för en diskussion om för

sparandets betydelse tillväxttalcten) Som framgår av tabell 1.1 behöver avgiften för folkpension och ATP höjas med 24 procentenheter mellan

1987 och 2015 vid en årlig tillväxt på 0 procent, med 14 procentenheter vid 1 procents tillväxt och med 7 procentenheter vid 2 procents tillväxt.

Låt oss emellertid förutsättningslöst diskutera i konstruktionen.

förändringar Möjliga förändringar är höjda avgifter, sänkta pensionsförmåner och ökad arbetstid, t.ex. i form _av höjd pensionsålder. Arbetsutbudets betydelse i ett fördelningssystem återkommer jag till i kapitel S. I detta kapitel behandlas awägningen mellan

höjda avgifter och sänkta pensionsförmåner. Höjda avgifter sänkt

betyder konsumtionsutrymme för de yrkesverksamma (ev. av

allokeringsförluster höjda pensionsavgifter diskuteras i kapitel 5). Sänkta pensionsförmåner betyder en förskjutning till pensionäremas nackdel.

Som underlag för en diskussion om för- och nackdelar med respektive åtgärd behöver vi ha en bild av den rådande fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer samt prognoser för fördelningen vid nuvarande regler i pensionssystemet. Dessa beskrivningar tjänar som bakgrund till en diskussion om den enligt ekonomisk teori optimala fördelningen av konsumtion och sparande över livscykeln och ger ett

för en bedömning av awägningen mellan höjda avgifter och sänkta underlag

v pensionsfönnåner.

För närvarande består omkring 80 procent av pensionäremas bruttoinkomster av pensioner, vilket kan tydas som att pensionssystemet är den helt avgörande faktorn för

Pensionssystemets utfomming och utveckling är därmed den tyngst fördelningen.

av fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan vägande faktorn vid bestämningen yrkesverksamma och pensionärer.

3.2. Beslaivning av fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer under perioden 1970 - 1984.

Under åren från 1970 till 1984 ökade pcnsionsutbetalningama med 166 procent mätt i fasta priser. Samtidigt ökade BNP med 29 procent och den privata konsumtionen med 17 procent. Redan dessa siffror antyder en standardförskjutning mellan grupperna till pensionäremas fördel. Utgifterna för de allmänna pensionema utgjorde nästan 6 procent av den disponibla nationalinkomsten 1970, en siffra som steg till drygt .12 procent 1984.

I denna uppsats focuseras intresset på fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan personer i yrkesverksam ålder och personer som är 65 år och äldre, varför

i fortsättningen avgränsas till ålderspension inklusive pensionsutbetalningama pensionstillskott och kommunala bostadstillägg. För beräkning av de yrkesverksammas konsumtionsutrymme används lönesumman exklusive kollektiva avgifter men inklusive utfall från sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen. Denna definition av lönesumman motiveras med att den konsumtionsstandard, som är möjlig

respektive löner då blir mer jämförbar än om t.ex. lönesumma genom pensioner inklusive kollektiva väljesl) Kvar finns dock att inkomstskattema är olika för

avgifter pensionärer och löntagare och att hushållsstmkturen skiljer sig åt, något som jag återkommer till.

ökade från drygt 7 procent av lönesumman 1970 till 20

Ålderspensionema

procent 1984. Till en del beror denna ökning på att antalet pensionärer har ökat kraftigt,

både i absoluta tal och i relation till antalet personer i yrkesverksam ålder. Genom att berälma relationen mellan ålderspension per person i åldern 65 år och äldre och lön per person i åldern 20 till 64 år rensas dessa demografiska förändringars inflytande bort och vi får fram utvecklingen av huvudparten av konsumtionsutrymmet per person. Denna utveckling visas i figur 3.1.

Figur 3.1. Ålderspensionper person i åldern 65 år och äldre i relation till lön per person i åldern 20 till 64 år samt antalet pensionärer per person i yrkesverksam ålder.

Andel 0.8 l.

Genomsnittlig ålders-

__ 0 7

pension /genomsnittlig

lön

0.5 --

0.4 . ..-

_ Försörjningskvot

65år och äldre 0.3 u

042 --

* År

S . : . :

l970v 1975 1980 1985

Anm: Kurva 1 andelen exkl. övriga tjänstepensionen kurva 2 inkl. övriga tjänstepensionen

Kalla: Nationalräkenskaper, N 10 SM 8501, SCB.

Den framtida befolkningen. SCB, 1986.

Vi ser att det skett en dramatiskt förbättring av pensionäremas pensionsinkomster relativt löntagarnas löneinkomster. Den genomsnittliga pensionen exklusive övriga tjänstepensioner var 29 procent av den genomsnittliga löneinkomsten 1970. Denna andel under hela perioden och år 63 procent 1984. Kvoten

stiger

lön steg med 117 procent under perioden, medan genomsnittlig pension/genornsnittlig försörjningskvoten endast steg med 25 procent, från 0,24 till 0,30. Inklusive övriga

var den ålderspensionen 34 procent av den tjänstepensioner genomsnittliga

löneinkomsten 1970, en siffra som steg till 76 procent 1984. Detta är genomsnittliga genomsnittssiffror för hela gruppen ålderspensionärer. Inom denna grupp är spridningen stor. För närvarande varierar mätt som ålderspension inklusive

kompensationsgraden,

och kommunala mellan 248 procent av inkomsten i den pensionstillskott bostadstillägg, lägsta inkomstklassen (inkomst = ett basbelopp) ner till 71 procent vid inkomster runt 145000 kronor. Därefter stiger den åter något, till 73 procent vid en inkomst på 180750 kronor, vilket är den högsta pensionsgrundande inkomsten i 1987 års priser.

Figur 3.1 visar endast en del av sanningen. Pensioner och löner per person redovisas brutto från vissa kollektiva avgifter) och den genomsnittliga skatten

(bortsett

än för pensionärer. Vidare finns inte andra inkomster än år högre för yrkesverksamma löner med, t.ex. inkomster av kapital, som har en arman fördelning över åldersgruppema och därmed förändrar Detta framgår av tabell 3.1, som visar

fördelningsbilden. inkomststrukturen 1984. Vi ser att även pensionärer har

i de båda åldersgruppema faktorinkomster (inkomster av arbete och kapital), att drygt hälften av dessa utgörs av inkomster av kapital medan sådana inkomster endast utgör 3,5% av faktorinkomsterna för gruppen i åldern 20-64 år. Vidare framgår att även pensionärer betalar skatter (= negativa transfereringar) även om de positiva transfereringarna (huvudsakligen pensioner) klart överväger.

Tabell 3.1. Inkomststruktur och fördelning per familjeenhet 1984. tkr i 1980 års priser.

Källa: Inkomstfördelningsundersöluiingen 1984. (Be 21 SM 8601)

l ovanstående beskrivning tas inte skillnader i försörjningsbörda med och inte heller att det ñmis vissa stordriftsfördelar med större hushåll. Genom att ta hänsyn till dessa faktorer blir fördelningen jämnare mellan yrkesverksamma och pensionärer än vad ñgur 3.1 och tabell 3.1 visar.

Tabell 3.2. Disponibel inkomst per konsumtionsenhct 1984/1985, uppdelad efter hushållstyp samt stadium i livscykeln.

Grupp Disponibel inkomst Pensionärers disponibla

per konumtionsenhet inkomst per konsumtione-

1000 kr. enhet i förhållande till

yrkesverksammas.

samboende Ensamstående Ungdomar (16-24 år) Samboende så , 5 o , 91 Ensamstående 48,3 1,08 Yngre barnlösa samboende 76,6 0,74 Ensamstående 66,9 0,78 småbarnsföräldrar samboende 56,2 1,01 Ensamstående 53,0 0,98 Föräldrar med enb. äldre barn (7-18 år) Samboende 63,4 0,89 Ensamstående 62,3 0,83 Äldre barnlösa samboende 72,1 - 0,79 Ensamstående 66,9 0,78 Pensionärer (ss - 74 år) Samboende 56,6 Ensamstående 52,0

Vogel, mfl. SCB 1987.

Figur 3.2. Andel under fattigdomsgränsen (vänstra diagrammet) och andel med hög

inkomststandard (högra diagrammet) 1975 - 1984. Uppdelning efter hushål1styp och

stadium i livscykeln.

Sgnbomdø16-24k.” uuibun

Sanboendo. 4560Ir, utanbam

25I

ma

\ samlande z- - -16-24 \v um hm 10- Satnbooøtdo 10sambondømød

mübamsl6rildw

-g\\ \ _,ø*s-__sanboondo med andas:u» bam UI

säg*

a. utanbam

6$4

V øs___ _,fsâm boende, mamman 19751 -78 eoar-az-aa-u 1675 4a .eo -81-82 es .al

Anm.: Fattigdomsgränsen definieras här som socialstyrelsens rekommendation om

socialbidrag med tillägg för i en som genomsnittshyran lägenhet,- uppfyller trångboddhetsnonnen.

Källa-Se tabell 3.2.

I SCBs rapportserie om levnadsförhållanden har man försökt ta hänsyn både till

samtliga inkomstslag, till positiva och negativa sant till transfereringar försörjningsbörda genom att studera disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Disponibel inkomst definieras som faktorinkomst + positiva transfereringar regativa transfereringar (= skatter och avgifter). Konsumtionsenheter definieras så att en ensamstående vuxen utgör 0,95 konsumtionsenheter, två sammanboende vuxna 1,65

konsumtionsenheter och varje barn 0,4 konsumtionsenheter. l tabell 3.2 visas fördelningen mellan olika grupper med dessa definitioner. Tabellen ger möjligheter till flera intressanta iakttagelser. För det första ser vi att personer utan bam, både äldre och yngre, både ensamstående och samboende har högre disponibel inkomst per konsumtionsenhet än någon arman grupp. För det andra ser vi att pensionärernas disponibla inkomster varierar mellan nästan 75 och 108 procent av övriga gruppers. Pensionärernas disponibla inkomst per konsumtionsenhet är ungefär densamma som småbarnföräldrars, medan den är högre för ensamstående pensionärer än för ensamstående ungdomar och 75 till 90 procent av övriga gruppers disponibla inkomster.

Beskrivningen ovan ger fördelningen vid en viss tidpunkt (1984/ 1985) och i form av genomsnittsvärden för som visar andel under varje grupp. Figur 3.2, fattigdomsgränsen och andel med hög inkomst i de olika grupperna, ger dels en beskrivning av utvecklingen av fördelningen under perioden 1975 till 1984, dels viss information om spridningen i fördelningen. Beträffande spridningen av konsumtionsmöjlighetema inom pensionärsgmppen kan vi av figur 3.2 läsa ut, att 1984 var samboende pensionärer den grupp, som hade lägst andel under fattigdornsgränsen. 2,6 procent av (de sarnmanboende) pensionärerna låg då under fattigdomsgränsen, medan 10,4 procent av hela befolkningen låg under denna gräns. Samtidigt hade 6,9 procent av pensionärerna så höga disponibla inkomster, att de tillhörde den högsta tiondelen av inkomsttagama. Dessa två måtts förändring under perioden bekräftar den bild av utvecklingen som gavs i figur 3.1. Vi ser att andelen pensionärer under fattigdomsgränsen sjunker kraftigt fram till 1980 för att därefter plana ut med en svag tendens till ökning under slutet av perioden. I övriga grupper sker endast en svag minskning av andelen under fattigdomsgränsen, utom för ungdomar där ökningen är dramatisk. Likaså framgår, att andelen höginkomsttagare ökar bland pensionärerna, liksom för äldre yrkesverksamma utan barn, medan den sjunker för småbarnsföräldrar och sjunker kraftigt för ungdomar. Pensionärsgruppen har avgränsats till gruppen 65 till 74 är i tabell 3.2 och figur 3.2. Dessa utgör 57 procent av älderspensionärema. Denna har i större grupp utsträckning ATP samt högre ATP än vad som gäller för de pensionärer, som är 75 år och äldre. Uppgifterna om pensionärernas standard i tabell 3.2 och ñgur 3.2 överskattat därför standarden för hela För att pensionärsgruppen. belysa fördelningen inom pensionärsgruppen visas i tabell 3.3 andelen, som har ATP samt nivån på denna i olika åldersgrupper. Observera, att detta belyser en begränsad del av av fördelningen pensionärernas konsumtionsmöjligheter.

Tabell 3.3. Andel ålderspensionärer med ATP samt poângfördelning. Fördelning efter ålder och kön. 1986. Procent.

Kvinnor

Totalt

65 år -

50,6

därav

85 - 89

81,4 19,4 90 - 21,6 3,1

Pensionspoäng

0,01- 1,00- 2,00- 3,00- 4,00- 5,00- 6,00

0,99 1,99 2,99 3,99 4,99 5,99 6,50 Män

Kvinnor

65 - 69 6,6 2,5 1,8

21,1 28,3 22,9 16,8

70 - 74

29,8 29,8 22,1 10,7 4,4 1,9 1,3

75 -

A 38,2 32,1 17,1 7,2 3,0 1,3 1,0

Källa: Bearbetningar av (opublicerad) månadsstatisük från RFV.

Vi kan konstatera, att år 1986 hade nästan 30 procent av ålderspensionärema inte någon ålderspension från ATP och att detta gäller för nästan hälften av kvinnorna medan det gäller för endast 6 procent av männen. Det är också uppenbart, att ju yngre pensionärer, desto större andel, som har ATP. Vidare framgår, att ju yngre pensionärer,

suvw-_s--w

desto färre med låga pensionspoång och desto fler med höga pensionspoäng. Sldllnaden mellan män och kvinnor är påtaglig, med en mycket stor andel kvinnliga ATP-

5-v1.›-,vv.›\.»»«

pensionärer med mycket låga pensionspoång,

lmlWmxvzwvøernyns-vrmvq

Vad gäller ATP-pensioner finns således stora skillnader mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper bland pensionärerna. Detta betyder dock inte att dessa skillnader motsvaras av lika stor skillnader i standard, eftersom vi till ATP får lägga folkpension och inkomstprövade transfereringar. Inkornstskillnadema sjönk från 1975 och fram till början av 1980-talet, för att därefter åter stiga tillbaka till 1975 års nivå 1985.(Se Gustafson (1987) kap 6.) I ett internationellt perspektiv är inkomstskillnaderna inom pensionärsgruppen små i Sverige, se tabell 3.4.

Tabell 3.4. levnadsstandard och inkornstklyftor bland äldre i olika länder. familjer

Relativ levnadsstandard” Inkomstklyftorz) Ålder 65-74 75- 65-74 75-

Kanada .94 .81 .309 .291 Tyskland .84 .77 .298 .340 Israel .92 .96 .360 .429 Norge 1.01 .79 .250 .229 Sverige .96 .78 .143 .126 Storbritannien .76 .67 .266 .240 U.S.A. .99 .84 .342 .355

Genomsnitt .92 .80 .281 .287

Anm. 1) Genomsnittlig jämförbar disponibel farniljeinkomst i varje åldersgrupp i relation till riksgenomsnittet. 2) Gini-koefficienter, jämförbar disponibel familjeinkomst. Gini-koefñcenten är ett mätt på inkomstfördelningen . Den kan anta värden mellan 0 och 1. Ju närmare 0 den ligger, desto jämnare inkomstfördelning.

Källa: Ringen (1986).

Det är naturligtvis så, att det även finna flera idag går att exempel på pensionärer, som lever under knappa Vid av den omständigheter. en bedömning fördelning som pensionssystemet ger upphov till, en bedömning som i sin tur tjänar som underlag vid en avvägning mellan höjda avgifter och sänkta pensionsförmâner, är det emellertid inte dessa pensionärers situation som är relevant. För framtiden är det den fördelningsbild, som ges i tabell 3.2 och figurerna 3.1 och 3.2 som är den intressanta, eftersom alltfler nyblivna pensionärer har arbetat in rätt till ATP-pension.

Det finns några problem i den ovan givna beskrivningen av fördelningen. Disponibel inkomst ger en ofullständig bild av standard eller välstånd, eftersom det inte inkluderar lån eller amorteringar på tidigarelån och inte heller konsumtion av tidigare accumulerat kapital. Vi vet att konsumtionen är betydligt jämnare fördelad än disponibel inkomst. Av tabell 3.1 framgår, att pensionärerna har större ränteinkormter än de yngre, vilket bl.a. betyder att de har ett kapital som de kan konsumera. I praktiken visar det sig emellertid, att pensionåremas privata konsumtion jämfört med de yrkesverksamma inte är högre än vad relationen mellan disponibel inkomst för pensionärer och yrkesverksamma anger?) Pensionärema tycks i regel således inte konsumera sitt kapital. Vid en bedömning av fördelningen bör vi dock hålla i minnet att detta kapital utgör konsumtionsmöjligheter. Vidare ingår inte konsumtion av offentligt tillhandahållna (subventionerade) varor och tjänster. Denna konsumtion har delvis olika inriktning och omfattning under olika perioder av livet. Så år t.ex. behov av hjälp och sjukvård betydligt större under ålderdomen, liksom att utbildning, barnomsorg, m.m. efterfrågas under den yrkesverksamma tiden av livet. Nedan görs ett försök att dela upp den offentliga konsumtionen på åldersgruppema - 64 år och 65 år -.

Kollektiva varor, dvs. allmän förvaltning, rätts- och polisväsende och försvar, antas konsumeras lika av alla. Utgiftema för utbildning antas användas helt av gruppen under 65 år. Utgiftema för hälso- och sjukvård fördelas med hälften på varje åldersgrupp?)Vad gäller utgifter för socialvård går cza 30 procent till åldringsvård inkl. ålderdomshem (se SM serie S)

Tabell 3.5. Eniöverslagsmässig fördelning av offentliga konsumtionsutgifter på åldersgrupper. Miljarder kronor 1984.

Källa: Nationalräkenskaper. Appendix 1. Konsumtion 1970 - 1985. SCB 1986.

Ålderspensionärema utgör omkring 17 procent av hela befolkningen. Det betyder, enligt uppgifterna i tabell 3.5, att demta grupp konsumerar ungefär en halv gång mer av offentliga varor och tjänster än vad den skulle gjort om denna konsumtion varit helt jämnt fördelad. l tabell 3.6 sammanställs inkomst och konsumtion av disponibel offentligt tillhandahållna varor och tjänster för de olika grupperna

Tabell 3.6. Disponibel inkomst per konsumtionsenhet och offentlig konsumtion per person enligt fördelningen i tabell 3.5.

- 64 år 65 år - Disponibel inkomst per konsumtionsenhet 64000 54000 Offentlig konsumtion per person 20000 33000

Vi ser att ålderspensionârerrta har lägre disponibel inkomst men att denna skillnad gott och väl vägs upp av en större konsumtion av offentligt tillhandahållna varor och tjänster. Slutsatsen är att det genomsnittliga konsumtionsutrymmet är något större för pensionärsgruppen än för de yngre.

3.3. Den framtida fördelningen av k0 et mellan yrkesverksamma och pensionärer vid oförändrade regler:

Den framtida fördelningen av konsumtionsutrymmct mellan yrkesverksamma och pensionärer fås genom att beräkna dels lönesumman inklusive kollektiva dels avgifter, pensionsutbetalningama till ålderspensionärer. Riksförsäkringsverket har gjort prognoser av utgifterna i pensionssystemen fram till år 2035. Eftersom framförallt ATP-utgiftema är känsliga för ekonomins tillväxttakt har prognoserna utförts för ett antal alternativ. I tabell 3.7 sammanfattas progosema för utgifterna från pensionssystemen för ålderspensionärer. I dessa pensionsutgifter inkluderas utgifterna för pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen.

Tabell 3.7. Ålderspensioner från folkpensionen, ATP samt KBT och PTS vid en årlig genomsnittlig tillväxttakt på 0, 1 och 2 procent. Basbelopp i l000-tal.

) Enligt RFV är skillnaderna här försumbara. Källa: RFV anser 1987:9

I alla tre tillväxtaltemativen sker en kraftig ökning av pensionsutgiftema. Nedan visas den procentuella ökningen under olika perioder. Tabell 3.8. Prooentuell ökning av pensionsutgifter i reala termer. Genomsnitt per år.

En jämförelse mellan prognoserna och de antagna tillväxttakterna i reallöner visar på en kraftigt ökad belastning på de yrkesverksamma. l samtliga fall ökar pensionsutgifterrta mer än reallönerna. För att få en klarare bild av konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer beräknas lön per person i yrkesverksam ålder (20 - 64 år) och pension per person i åldern 65 år och äldre. Beräkningarna har utförts på följande sätt. lñnesumman inklusive kollektiva avgifter skrivs upp med de olika tillväxtalternativen. Från dessa dras så de prognosticerade pensionsutgifterna, vilket ger nettolönesumma (netto efter utgifter för ålderspensioner, men inte netto efter övriga skatter). Detta förfaringssätt innebär ett antagande om att

pensionsutbetalningarna helt och hållet finansieras med avgifter eller skatter på de yrkesverksamma löneinkomster, dvs. att systemet är ett renodlat fördelningssystem. Nettolönesumman divideras därefter med antalet personer i yrkesverksam ålder och pensionsutbetalningarna med antalet ålderspensionärer. Det på detta sätt beräknade konsumtionsutrymme, som ges av löner och pensioner (före inkomstskatter) visas i tabell 3.9 och fördelningen mellan de båda grupperna visas i figur 3.3.

Innan beräkningarna visas och kommenteras förtjänar det att påpekas att de resultat, som framkommer vid positiv tillväxt år mindre intressanta än de som fås vid 0tillväxt. I samtliga fall visas den

fördelning, som uppstår genom det lagstadgade penrionsrystervxet. I detta system kommer taket för pensionsgmndande inkomst att vid tillväxt begränsa pensionerna för alltfler. För dessa personer emellertid de

fyller avtalsreglerade pensionsförsäkringama ut för inkomster över taket (se vidare nedan). Beräkningarna av fördelningen vid O-tillväxt approximerar den fördelning som det lagstadgade och de avtalsreglerade pensionssystemen leder till.

Tabell 3.9. Beräknad lön i åldern 20 till 64 är kollektiva

per person (exkl pensionsavgifter) och ålderspension per ålderspensionär som resultat av det lagstadgade pensionssystemet. Basbelopp.

Lön per person Pension pet

person

-

(20 64 år) (65 år och äldre)

Figur 3.3. Prognos över ålderspensioryinklusive KBT och pensionstillskott, per person i åldern 65 år och äldre i relation till lön_ per person i åldern 20 till 64 år: Andel Ä 0% tillväxt

1% tillväxt 1.0 3

6.9»

0.8 2% tillväxt 0.7 --

0.6 -å... . . M, I I 1 I u 1990 - 2005 2015 2025 95

Det mest slående i den bild som framträder i figur 3.3 är kanske hur starkt den bekräftar diskussionen i kapitel 1 och 2. Där hävdas, att med nuvarande utformning av pensionssystemets regler är fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer mycket känslig för vilken tillväxttakt vi får. Utan tillväxt i ekonomin kommer den genomsnittliga pensionen att stiga från 75 procent av den genomsnittliga lönen år 1990 till 100 procent det första decenniet efter sekelskiftet och till 135 procent år 2025. Med en en-procentig tillväxt stiger pensionema från 70 till 100 procent av genomsnittslönen, medan de stiger från 65 procent år 1990 till 75 procent år 202.5 vid en två-prooentig tillväxt. Orsakerna till att den del av konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer som bestäms av de lagstadgade pensionema varierar med tillväxttakten är framförallt metoden att indexera pensionerna med hjälp av prisindex samt 15årsregeln.

Uppgifterna i tabell 3.9 och figur 3.3 visar före konsumtionsfördelningen inkomstskatt. I tabellerna 3.10 och 3.11 visas motsvarande fördelning efter skatt. Beräkningarna bygger på ett antagande om en genomsnittsskatt på 50 procent på löneinkomster och en genomsnittsskatt på ATP på 40 procent, medan folkpensioner, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg antas vara obeskattade.

Tabell 3.10. Lön per person i åldern 20 till 64 år (efter kollektiva avgifter och inkomstskatt) och pension per ålderspensionär (efter inkomstskatt på ATP). Basbelopp.

Nettolön per person Nettopension per person

Tabell 3.11. nettoinkomster från av

Ålderspensionärens pensionssystemet i procent nettolön per person i åldern 20-64 år.

Tillväxtalternativ

Den genomsnittliga nettopensionen kommer att ligga över den genomsnittliga nettolönen under hela perioden i alla tre tillväxtalternativen. är 10 till 15 år Undantaget i början av nästa sekel om vi får en tillväxt på 2 procent årligen. Vid 0 procents tillväxt kommer pensionärens konsumtionsutrymme att vara nästan dubbelt så stort som den yrkesverksammes år 2025. Uppgifterna i tabellerna 3.10 och 3.11 får naturligtvis inte uppfattas om exakta - de är t.ex. beräknade med hjälp av förenklade vad antaganden gäller skatter - utan som illustrationer till vart dagens lagstadgade pensionssystem leder.

De ovan givna prognoserna avser den mellan konsumtionsfördelning yrkesverksamma och pensionärer som följer av det lagstadgade pensionssystemet. Till detta kommer de avtalsreglerade pensionema. Utbetalningarna från dessa har från 1970 och framåt i det närmaste konstant runt legat 3 procent av lönesumman. De avtalsreglerade pensionema ersätter 10 procent av inkomstbortfallet under taket. För tre av de fyra största avtalspensionssystemen (samtliga utom STP på DO-SAF-området) gäller att de även ersätter bortfall av inkomster över taket, 65 procent av inkomster mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 procent av inkomster mellan 20 och 30 basbelopp. 1986 hade 4,8 procent av de manliga ålderspensionårerna och 0,3 procent av de kvinnliga maximal ATP-pension, totalt 2,9 procent av ålderspensionärerna. Vid en årlig tillväxt på 0 procent kan vi räkna med att denna andel förblir konstant. Då är det också rimligt att anta att de avtalsreglerade kvar runt pensionema ligger 3 procent av lönesumman. Vid tillväxt kommer emellertid andelen med maximal ålderspensionärer pension från det lagstagdade pensionssystemet att Öka. Med en årlig tillväxt på 2 procent beräknas 6,8 procent ha maximal ATP av ålderspensionárema år 2000, medan detta förväntas gälla för en tredjedel av dem år 2030. Därmed kommer också den andel av lönesumman, som går till utbetalningar från de avtalsreglerade pensionssystemen att öka. Det också att den bild betyder av fördelningen mellan yrkesverksamma och

pensionärer som visas i figur 3.3 och tabell 3.11 måste justeras. Vi ser också, att vid 2 procents tillväxt utgör pensionerna från de offentliga pensionssystemen bara 75 procent av genomsnittslönen före inkomstskatter och bara 103 procent av genomsnittslönen efter inkomstskatt år 2025. Förklaringen är att pensionsförmånerna

begränsas av taket för en stor del av pensionärerna, för vilka ATP-systemet har upphört att fungera enligt inkomstbortfallsprincipen. Här fyller emellertid avtalspensionema ut och konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer ser därmed ungefär ut som vid 0 procents tillväxt.

Till den fördelning av konsumtionsutrymmet mellan och

yrkesverksamma pensionärer som ges av de lagstadgade och avtalsreglerade pensionssystemen kommer fördelningen av konsumtionen av offentligt tillhandahållen konsumtion. föregående avsnitt såg vi att denna konsumtion inte är jämnt fördelad utan i större utsträckning går till pensionärsgruppen än vad som motsvarar denna av befolkningen.

grupps. andel Prognoser visar, att även vid oförändrad standard på offentligt tillhandahållna varor och tjänster kommer den andel, som går till pensionärsgruppen att öka ytterligare som en följd av att gruppen riktigt gamla kommer att öka.

I de beräkningar, som ligger till grund för figur 3.3 och tabell 3.11 har ingen hänsyn tagits till att arbetsutbudet kan minska som ett svar på den ökade beskattningen. Om så sker, blir lönesumman mindre och relationen mellan pension och lön per person ännu högre. I alternativ 2 och 3 har vi en tillväxt på 1 respektive 2 procent. En del av denna tillväxt kan mycket väl komma att tas ut i ökad fritid och lönesumman därmed bli mindre. Till detta återkommer vi i avsnitt 4.2, där effekterna

i ett fördelningssystem av förändringar i arbetsutbudet diskuteras.

3.4. Optimal nivå på avgifter och pensionsjönnârten

Resultaten i föregående avsnitt kan kort sammanfattas pä följande sätt. Den genomsnittliga pensionen steg från 29 procent av en genomsnittslön år 1970 till 63 procent år 1984. Dessa tal gäller exklusive avtalspensioner. Inklusive avtalspensioner är motsvarande tal 34 och 76 procent. Sedan slutet av 70-talet är pensionärer i åldern 65 till 74 år den grupp med lägst andel under fattigdomsgränsen av samtliga grupper. Lägger vi till konsumtion av offentligt tillhandahållna varor som

och tjänster har pensionärerna grupp minst lika stort konsumtionsutrymme som de

yrkesverksamma. Enligt prognoserna i avsnitt 3.2, där nuvarande regler antas gällahkommer den genomsnittliga pensionen att ligga runt 65 till 75 procent av den genomsnittliga löneinkomsten år 1990.

andel att vara 75 procent vid 2 procents tillväxt, 100 År 2125 kommer pensionärens procent vid 1 procents tillväxt och 135 procent vid 0 procents tillväxt. Efter inkomstskatt

år ligger andelen mellan 100 och 120 procent år 1990 och mellan 100 och 190 procent

är det med nuvarande samordning mellan det allmänna 2025. Vidare så, att

och enligt alternativen med tillväxt pensionssystemet avtalspensionemager utvecklingen

bild av fördelningen av konsumtionsutryrnmet mellan i figur 3.3 en missvisande

eftersom avtalspensionerna fyller ut för inkomster yrkesverksamma och pensionärer,

- SAF-området.”

över taket för samtliga utom för dem som tillhör 1.0

Det är att en sådan fördelning mellan yrkesverksamma och

uppenbart,

av de offentliga pensionssystemen ger, kommer att pensionärer som dagens utfomming betraktas som helt orimlig. Ändras inte systemet kommer helt säkert folk att på eget initiativ rätta till fördelningen transfereringar. Vi är då tillbaka till ett

genom privata

blir en angelägenhet inom flergenerationsfamiljen. Skillnaden system där försörjningen mot förr är att transfereringarna kommer att gå i motsatt riktning - från åldringarna i

familjen till dem i yrkesverksam ålder.

Det är mot denna bakgrund som awägningen mellan höjda avgifter och sänkta

nu kommer att behandlas. Ett pensionssystem fördelar varje års pensionsförmåner

mellan och pensionärer men fördelar också en konsumtionsutrymme yrkesverksamma individs totala konsumtion under livet på olika perioder. Vi söker därför en optimal

av konsumtionen under olika av livet och utgår från en awägning perioder

minskar individens konsumtionsutrymme under den livscykelmodell. Avgiften

delen av livet medan pensionsutbetalningarna ökar yrkesverksamma konsumtionsutrymmet under ålderdomen. Jag väljer att utgå från en livscykelmodell, därför att den ger en enkel beskrivning av problemet även om det inte är empiriskt

beskriver vårt faktiska beteende. Komplikationer i belagt att denna modell fullständigt form av arv och transfereringar mellan generationer utanför

planerade socialförsäkringssystemet bortses från.

av konsumtionen under olika perioder av livet beror

En optimal awägning

preferenser, försörjningsbörda, förväntad livslängd, naturligtvis på sådant som individens mm. Under olika antaganden om individemas preferenser kan optimal nivå härledas. (För en teoretisk/teknisk härledning, se Samuelson 1958, Feldstein 1985) Låt oss anta, att individerna önskar ha en tämligen jänm konsumtion under de olika perioderna.

Den som räknas fram med dessa antaganden som

avgift/skatt/sparande

ska ses som en total som ska täcka all konsumtion under utgångspunkt avgift,

såväl som offentligt tillhandahållen, inkl. avtalsreglerade pensionärsåren, privat

Det betyder att de olika delarna av transfereringarna (kontanta och in tjänstepensionen natura) betraktas som kommunicerande kärl - stiger en sjunker en annan inom ramen för den andel av konsumtionsutryrnmet som ska tillfalla pensionärerna.

Vi antar att pensionssystemet är ett renodlat fördelningssystem, dvs att varje års inbetalningar används helt och hållet till samma års pensionsutbetalningar. Med samma förenklade modell som i tidigare exempel har vi 4 individer eller kohorter av individeri varje period. Varje individ eller kohort av individer arbetar i 3 perioder och är pensionär i 1 period. Med en periodlängd på 15 år kommer varje individ att arbeta i 45 år och vara pensionär i 15 år. Osäkerhet i form av invalidiseringsrisker och vad gäller livslängd för enskilda individer i varje kohort tar vi till hänsyn genom att helt enkelt låta avgiftsinbetalningar och pensionsförrnåner vara förväntade värden för hela kohorten. Antagandet att systemet är ett renodlat fördelningssystem betyder, att ingen åldersklass eller generation kan erhålla förväntade förmåner som är större än förväntade avgifter, dvs. lämna en skuld efter sig. Det finns däremot inget i detta antagande som hindrar omfördelning inom gruppen, dvs, att förväntade förmåner och förväntade avgifter skiljer sig åt för vissa individer.

Antag vidare att pensionsutbetalningarna är de enda tillgångar pensionärerna har, dvs. de har inte sparat privat till ålderdomen sker. och inga andra överföringar Antag att pensionssystemet varken påverkar arbetsutbud eller sparande, dvs ett oelastisk arbetsutbud och en exogent bestämd pensionsålder. Med hjälp av en sådan modell kan vi analysera en individs fördelning av konsumtionen över livscykeln, liksom fördelningen av ett års produktionsresultat på grupperna yrkesverksamma och pensionärer. Däremot inom kan fördelningen resp. grupp inte analyseras. Resultaten är genomsnittsvärden för respektive grupp.

ä Exempel 1 Exempel 2 avgiftssats 25% 20% bruttolön 100 100 avgift 25 20 nettolön 75 80 pension (3 x 25)= 75 x 60 (3 20)- =75% av nettolönen under den aktiva tiden

Vid en konstant befolkning och ingen tillväxt behövs en avgift på 25 procent för att ge en helt jämn konsumtion. En avgift på 20 procent ger pensionsförmåner, som svarar mot 75 procent av nettoinkornsten - (= inkomst avgift) under den yrkesverksamma tiden. Vi kan då konstatera att en avgift på 20 - 25 procent år optimal

om det ska täcka all konsumtion under ålderdomen, dvs. det inte förekommer något övrigt sparande och inga andra transfereringans)

Samtidigt som vi på detta sätt får fram individemas fördelning av livsinkornsten på konsumtion under olika perioder av livet ger detta också fördelningen av varje års inkomster eller konsumtionsutrymme mellan yrkesverksamma och pensionärer. Denna fördelning mellan yrkesverksamma och pensionärer förblir oförändrad generation efter generation. Även vid tillväxt, positiv eller negativ, gäller att fördelningen mellan grupperna, uttryckt som varje grupps andel av produktionsresultatet förblir

oförändrad!”

Konsumtion per capita blir 75 för både yrkesverksamma och pensionärer i exempel 1, eller, om vi ser det ur ett livscykelperspektiv, helt jämnt fördelad över livet. I exempel 2 blir per capita konsumtionen 80 för yrkesverksamma och 60 för pensionärer. De yrkesverksammas inkomster ska emellertid inte bara räcka till egen konsumtion och till sparande till ålderdomen (=pensionäremas konsumtionsutryrrune) utan också till att försörja barnen. För att ta hänsyn till att familjestrukturen skiljer sig åt för de båda grupperna räknas konsumtion per capita om till konsumtion per konsumtionsenhet. Vi använder samma definitioner på konsumtionsenheter som i avsnitt 3.1 och jämför en ensamstående pensionär (0,9S konsumtionsenheter) med yrkesverksamma med olika försörjningsbörda.

Konsumtion per konsumtionsenhet:

För närvarande finns 0,44 barn per person i yrkesverksam ålder.

Vi ser att då vi tar hänsyn till försörjningsbörda ger en ZS-procentig avgift betydligt högre konsumtionsutrymme för pensionären ån för en yrkesverksam med barn. En avgift på 25 procent är således för hög för att ge en jänm konsumtionsfördelning över livet.

-49

Dagens avgiftsuttag för transfereringar till pensionärerna exkl. avtalsreglerade pensioner ligger på omkring 20 procent av lönesumman (folkpensionsavgiften=9,45 procent, ATP-avgiften=10,6 procent). Detta täcker inte allt, eftersom en del av folkpensionema finansieras via statskassan (cza IS procent), liksom pensionstillskotten (PTS) (1,8 procent av lönesumman) medan de kommunala bostadstillgäggen (KBT) (1,2 procent av lönesumman) huvudsakligen finansieras av kommunerna. Vidare täcker ATP-avgiften inte pensionsutbetalningarna från ATP, utan en del finansieras genom ränteinkomster på AP-fondema. Avgiftsuttaget för de avtalsreglerade

pensionema ligger runt 3 procent av lönesumman för ITP och SIP. På den sidan

offentliga finansieras dessa pensioner genom anslag i resp. budget. Till dessa avgifter kommer så finansieringen (netto) av offentligt tillhandahållen konsumtion till pensionärerna.

Enligt RFVs prognoser för framtida avgiftsuttag kommer avgifterna för folkpension och ATP-systemet att behöva höjas och i vissa fall höjas kraftigt för att avgiftsinbetalningarna ska räcka till pensionsutbetalningama. (Se tabell 1.1) De avgiftsnivåer man då kommer upp till ligger långt över de som motiveras av en önskan om en jämn konsumtionsfördelning över livet och detta trots att varken avtalsreglerade pensioner eller offentligt tillhandahållen konsumtion av varor och tjänster ingår i dessa kalkyler och de ligger långt utöver vad som motiveras av demografiska förändringar. Ligger vi övriga arbetsgivareavgifter till prognoserna för pensionsavgiftema kommer vi år 2025 upp i en sammanlagd arbetsgivareavgift/löneskatt på 46-56 procent. Till detta kommer så övriga skatter, som till övervägande del belastar de yrkesverksamma.

Den utveckling av pensionerna i relation till lönerna som har ägt rum fram till_ mitten av 1980-talet (se figur 3.1.) är troligen en önskvärd utveckling.

Fördelningen under tidigt 1970-tal, där en pensionär i genomsnitt hade en av en

tredjedel yrkesverksams konsumtionsutryrnme kan knappast ses som rimlig och är inte optimal ur ett livscykelperspektiv. Däremot måste den bild, som av för

ges prognoserna konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer, beräknade under antagande om oförändrade regler, där avgifterna så att de täcker

anpassas pensionsutbetalningarna, anses ligga mycket långt från något som kan betecknas som optimalt. Den ger en synnerligen ojämn över och mellan

fördelning livscykeln yrkesverksamma och pensionärer. Det är uppenbart att pensionsnivåema är för höga för att ge en jämn fördelning. Slutsatsen om inoptimalitet vilar på antagandet om att individerna önskar ha en jämn konsumtionsfördelning över livet samt att det är de yrkesverksamma som har försörjningsansvar för barnen. Jag menar att även om man utgår från en_annan önskad konsumtionsfördelning, t.ex. en sådan där man vill ha ett större konsumtionsutrymme som pensionär därför att man bedömer behoven som större

under ålderdom, håller ovanstående slutsats om pensionsnivåema eftersom de större behoven troligen finns inom sjuk- och åldringsvård. Det politiska systemet är inte sådant, att en alltför av ojämn fördelning produktionsresultatet mellan yrkesverksamma och pensionärer I valet accepteras. mellan ett ändrat pensionssystem och, förmodligen sucoessiva, ändringar i Övrigt konsumtionsutrymme har ett ändrat pensionssystem vissa fördelar. En sådan är, att de regler individerna har att anpassa sig till är klart uttalade, vilket underlättar planering

i 9314;.

och minskar osäkerheten.

Min slutsats är därför, att för att det svenska ska kunna pensionssystemet överleva är det nödvändigt med en refonnering av systemet. Denna slutsats bekräftas av Ståhlberg (1988). Hon visar, att de förväntade pensionsförmånema är betydligt större än de förväntade för de som var medelålders inbetalningarna eller äldre när ATP-systemet infördes. kan De som var unga när systemet infördes samt efterföljande generationer däremot En räkna med att få betala mer än vad de förväntas få i pensionsförmåner. sådan utformning bryter mot det villkoret för grundläggande stabilitet i fördelningssystem.

Systemet behöver således reformeras både vad gäller nivån på avgifter och pensionsförmåner och enligt de riktlinjer om värdesäkring som diskuterades i kapitel 2. Det betyder bl.a. att avgiftsnivåerna låses och pensionsförmånema varierar med tillväxttakten med vissa modifikationer för Ett förändringar i försörjningskvoten. bekymmer är dock att den politiska beslutsmekanismen inte kan förväntas fungera så att en sådan reformering kommer till stånd. Detta är ett av de s.k. politiska misslyckanden som nänmdes i inledningskapitlet. Browning (1975) visar, att i en demokrati med majoritetsval kommer offentliga pensionsförsäkringar att expandera förbi sin optimala storlek. Den optimala storleken definieras som den, som varje individ önskar innan han ansluts till systemet, dvs. före sitt arbetsmarknadsinträde. Så snart individen har betalat en för hög avgift under något eller några år, jämfört med den optimala avgiften, kommer han att rösta emot förslag om försämrade pensionsförmåner. De medelålders och äldre kommer att vinna alla omröstningar över de unga och det finns inte någon som för de oföddas talan. Browning att det finns få eller fömtsätter inga incitament i omröstningsprocessen att ta hänsyn till kommande generationer och att var och en röstar efter sitt eget intresse.

En invändning mot Browings slutsatser är, att modellen inte förklarar hur det kommer sig att socialförsäkringssystemen inte expanderar ännu mer, i princip upp till 100%. En förklaring är att Browning i sin modell bortser från att individerna kan anpassa sitt arbetsutbud till pensionssystemet och därmed påverka storleken på den

kaka som ska fördelas. Insikten i att allokeringsförluster uppstår till följd av skatten/avgiften kan leda till att storleken på försäkringen begånsas. Till sådanaallokeringsförluster återkommer vi i kapitel 5.

KAPITEL 4.

OCH DESS BETYDELSE FÖR SPARANDE OCH PENSIONSSYSTEM KAPITALBILDNlNG.

är ett starkt motiv för sparande och därmed för Trygghet på ålderdomen hushållens även andra motiv innehav av kapital (utbud av kapital). Det finns naturligtvis för ett hushåll sparande för att ha en buffert vid att spara. Bland dessa kannärrmas oförutsedda händelser, s.k. målsparande till hus och kapitalvaror, m.m. Men utan tvekan en tungt vägande faktor.” Det betyder att hur ett land är tryggheten på ålderdomen organiserar sitt pensionssystem påverkar utbudet av kapital och därmed kapitalstocken, och tillväxttakten i denna. produktionen

Med ett försvinner det privata sparmotivet för offentligt pensionssystem ålderdomen under förutsättning att nivån på pensionsförmånerna inte är lägre- än vad skulle under förutsättning att individerna ha valt att spara till privat och naturligtvis individerna känner förtroende för det offentliga pensionssystemet. Samtidigt sker det inte inom det renodlade fördelningssystemet, eftersom ett års något sparande används till samma års pensionsutbetalningar. Vidare kommer en avgiftsinbetalningar sparandet att konsumeras. Skälet är att vid införandet del av det tidigare ackumulerade som har ett kapital sparat för ålderdomen. Detta kapital finns ett antal åldersgrupper, kan förväntas konsumeras i samma takt som pensionssystemet genomförs. Även vid ett premiereservsystem försvinner det privata ålderdomssparandet. Svarar mot vad individerna annars skulle ha sparat privat för ålderdomen systemet kommer att minska i samma takt som fonden byggs upp. Ett det privata sparandet på det totala sparandet. Är pensionssystemet fondsystem ger därmed inga effekter däremot ett fördelningssystem byggs inga fonder upp som ersättning för den privata

sparandeminskningen.

att har en viss kapitalstock, dvs. ett accumulerat Antag, vi i utgångsläget sparande, varav en viss del är resultatet av ålderdomssparande. Antag också att övrigt är oberoende av val av pensionssystem. Genom de effekter på det privata sparande ett fördelningssystem har, kommer hushållssparandet, som ett fondsystem respektive och därmed och konsumtionsmöjlighetema att bli större i kapitalstocken produktions-

ett fondsystem än i ett fördelningssystem. Utvecklingen av de totala konsumtionsmöjligheterna med respektive system kan illustreras som i figur 4.1.

Figur 4.1. Illustration av utvecklingenav de totala konsumtionsmöjligheterna med ett fördelningssystem respektive med ett fondsystem. Konsumtion

Fondsystem

Fördelningssystem

I | l I g Tid

to. tl

Initialt är konsumtionsmöjligheterna större i ett fördelningssystem än i ett fondsystem, eftersom 3 man i ett sådant system konsumerar upp_en del av kapitalstocken. Sedan fullfunktionsstadiet uppnåtts kommer man att för all framtid ha en lägre konsumtion. Hur stora skillnaderna blir mellan de två i konsumtionsmöjligheter systemen beror bl.a. på hur stor andel som vid införandet är ett av sparandet, ålderdomssparande, vilket i sin tur bestämmer skillnaden mellan kapitalstockama i p respektive system?) Slutsatsen, att konsumtionsmöjlighetema först blir större och sedan permanent u, lägre med ett fördelningssystem än med ett fondsystem, bygger på att det privata 3 hushållssparandet faktiskt minskar och att denna utbudsminskning av kapital inte ersätts av annat sparande, offentligt eller privat, eller av ett inflöde av utländskt kapital. Den 1 i mindre kapitalstocken i alternativet med ett fördelningssystem kommer att pressa upp räntan. I en liten öppen ekonomi som den svenska kan vi räkna med ett kapitalinflöde 1 utifrån. Det betyder, att skillnaden i kapitalstock mellan blir i de två pensionssystemen i mindre än i illustrationen ovan och eventuellt försumbar. Med ett fördelningssystem kommer emellertid en del av produktionsresultatet att tas i anspråk för ersättning till det utländska kapitalet, varför det inhemska konsumtionsutrymmet blir motsvarande lägre.

I de flesta industrialiserade länder är de offentliga pensionssystemen ordnade som fördelningssystem. Det finns ett stort antal studier, som sökt fastlågga dessas effekter på det privata hushållssparandet. Den första studien (Feldstein 1974) visade på dramatiskaeffekter på det privata sparandet (en minskning med 50 procent). Denna

undersökning gav upphov till en intensifierad forskning och en mängd empiriska studier har sedan dess. Problem av både teoretisk och empirisk art (ex.v. i

genomförts specifikationen av den fönnögenhet socialförsäkringarna representerar) gör resultaten känsliga för vilka antaganden som görs. Enighet har därför inte uppnåtts vad gäller de offentliga pensionsförsåkringarnas effekter på det privata sparandet. (Se Danziger & Haveman & Plotnik (1981) och Saunders & Klau (1985) för Översikter). På senare år kan man skönja en övervikt för forskare, som kommer fram till att socialförsäkringamas effekter på det privata sparandet är negativa men inte speciellt dramatiska. För svenska förhållanden finns några empiriska studier på pensionsförsåkringama. l Ståhlberg (1983) sammanfattas de empiriska undersökningarna av det svenska pensionssystemets effekter på privat sparande. Resultaten tyder på ett minskat hushållssparande på mellan 1,3 och 4 procentenheter. För att se vilka summor det kan handla om räknas hushållssparandet 1985 om med dessa högre sparkvoter. Enligt Nationalräkenskapema var det totala sparandet 54,5 miljarder 1985 och hushållsparandet -1,4 miljarder kronor. Om hushållsparandet som andel av disponibel inkomst varit 1,3 procentenheter högre skulle det privata hushållssparandet varit 4,8 miljarder. Vid ett hushållsparande på 4 procentenheter högre skulle det ha varit 16,6 miljarder.

För kapitalbildningen och därmed för förändringar i produktionsmöjlighetema är det emellertid det totala sparandet i ekonomin som är intressant. Det totala finansiella sparandet är deñnitionsmässigt lika med bytesbalansens saldo, där negativa tal betyder en ökad skuldsättning gentemot utlandet. Sådan skuldökning har skett de flesta år efter 1975.

I tabellen nedan visas utvecklingen av det finansiella sparandet i Sverige sedan 1970. Vi ser, att hushållssparandet är lågt, ofta negativt, vilket socialförsåkringama till en del kan ha bidragit till?) Samtidigt ökade emellertid den finansiella sektorns sparande, i vilket kollektivavtalsreglerade pensionsförsäluingar ingår.

Socialförsäkringssektorn har ett positivt sparande och det är till helt övervägande del AP-fondema, som står för detta. Av detta kan vi emellertid inte sluta oss till att pensionssystemet positivt har bidragit till det totala sparandet. För det första kan pensionssystemet ha medverkat till det låga privata sparandet. För det andra ser vi att hela den offentliga sektorn, inkl. socialförsäkringssektom, har ett negativt sparande. Förmodligen hade så stora statliga underskott inte accepterats om de inte uppvägts av överskotten inom socialförsäkringssektorn. Det går därför inte att säga om överskotten inom socialförsäkringssektom bidragit positivt till det totala sparandet eller ej.

Tabell 4.1. Finansiellt sparande som andel av BNP.

Källa: Finansråkenskaper. Statistiska meddelanden. K 17 SM 8702

Nationalräkenskaper. Statistiska meddelanden. N 10 SM 8501

För närvarande minskar de statliga underskotten och samtidigt minskar överskotten inom socialförsäkringssektom. Prognoser visar, att med nuvarande

§2?

l kommer I tillväxttakt och ATP-regler socialförsäkringssektom att uppvisa underskott.

i;

LU 87 presenteras krav på hur sektoremas sparande bör utvecklas. Jag återkommer till detta. Låt oss först helt kort se på kapitalstockens utveckling.

I stället för att se på sparandeutvccklingen för att spåra effekterna av införandet av ATP-systemet kan vi se på utvecklingen av kapitalstocken. Nu infördes ATP-systemet inte som ett renodlat fördelningssystem, dels genom övergångsbestänunelsema, dels ., genom att man tog ut högre avgifter i initialskedet än vad som krävdes för att finansiera pensionsutbetalningama. År 1970 fonderades 80 procent av inbetalningama, 1980 omkring 15 procent och 1984 - 1985 upphörde fonderingen och en del av

0..._-

pensionsutbetalningama bestrids med fondmedel sedan dess. Om vi förväntar oss, att ATP-systemet tränger undan eller ersätter annat sparande bör kapitalstocken vara opåverkad så länge det är ett fondsystem. Vid övergången till fördelningssystem bör _ kapitalstocken minska. Detta har emellertid inte blivit fallet. Under hela perioden från 1950 och framåt varierar kapitalstocken mellan 4,2 och 5,0 gånger BNP. De variationer som kan iakttas tycks snarare vara av konjunkturell än strukturell art. Möjligen kan en

viss uppgång i kapitalstocken iakttas från slutet av 70-talet och framåt. I utvecklingen av

år kapitalstocken går det alltså inte att se några negativa effekter av att ATP-systemet i utformat som ett fördelningssystem.

av hur stor fonden idag skulle ha varit om ATP-systemet utformats

Skattningar som ett fullständigt premiereservsystem kommer fram till att den skulle uppgå till mellan 1,5 och 2 gånger BNP, dvs mellan 1400 och 1900 miljarder kr. (Ståhlberg 1985)” Antag att ett fondsystem skulle ha gett en ökning av det totala kapitalutbudet i ungefär denna storlek, dvs. att pensionssparandet inte skulle ha trängt undan övrigt sparande (fullständigt). Ett ökat kapitalutbud i en sådan omfattning leder till en press nedåt på räntan, till att kapitalplaceringar på marginalen skulle gå till lågavkastande projekt och eventuellt till problem med att få positiv avkastning på fonderade medel.

Det är naturligtvis inte troligt att en sådan utbudsökning av kapital skulle ha lämnat övrigt sparande opåverkat. Om vi i stället antar att den totala kapitalstocken förblev helt oförändrad av en fonduppbyggnad genom en minskning av övrigt sparande skulle fonderna utgöra mellan en tredjedel och hälften av den totala kapitalstockens) Det finns naturligtvis ingen som kan uttala sig om vad en sådan omstrukturering av kapitalmarknaden skulle innebära, men det är inte uteslutet att en sådan koncentration av kapital till AP-fonder skulle ha inneburit vissa organisatoriska problem och problem med att nå en god avkastning på pensionsfondema.

En öppen (internationell) kapitalmarknad underlättar naturligtvis möjligheterna att finna kapitalplaceringar med hög eller åtminstone positiv avkastning. I detta sammanhang kan det vara intressant att erinra sig, att Japan, som har ett fondsysterm under senare år inte har kunnat finna placeringar med positiv avkastning på den internationella marknaden.

Även om statistiken inte visar några kraftiga effekter av pensionssystemet på sparande och kapitalstock framgår av tabell 4.1 att den svenska ekonomin befinner sig i finansiell obalans. Vidare är redan idag pensionsutbetalningama från ATP-systemet större än avgiftsinbetalningama. Med oförändrade regler och avgiftsnivå kommer skillnaden mellan intäkter och utgifter att öka och fonderna kommer att vara tömda några år efter sekelskiftet om den årliga tillväxttakten inte kommer upp i 4 procent eller mer.

I LUs analys av förutsättningar/villkor för att nå vissa uppställda mål 1995 ingår att ekonomins totala sparande måste öka. I utredningen prognosticeras en årlig tillväxt på 2,3 procent under perioden 1986 - 1995, av vilken 0,5 procentenheter beror på en förväntad ökning i antal arbetade timmar och 1,7 procentenheter på en förväntad produktivitetsökning. Enligt LU beräknas den årliga investeringsökningen bli 3,6

(4,7 procent inom industrin), vilken bedöms som tillräcklig för att en

procent

produktivitetsökning på 1,7 procent ska komma till stånd. För detta krävs ett ökat sparande och LU beräknar det finansiella sparandet 1995 enligt tabellen nedan.

Tabell 4.2. Beräknat finansiellt sparande i delsektorer 1995. Miljarder kronor ilöpande priser.

Offentlig sektor 18

därav: stat 35

kommuner -8

socialförsåkringssektor -9

Källa: Långtidsutredningen 87. SOU 1987:3

Vid en jämförelse mellan tabell 4.1 och tabell 4.2 framgår att LU räknar med stora förändringar i den finansiella bilden. Inom den offentliga sektorn kommer ett överskott inom socialförsäkringssektom att förbytas i ett underskott, vilket beror på ATP-systemets utveckling. Kommunernas underskott förväntas öka och för att kompensera för bl.a. dessa sparandebortfall förväntas staten Öka sitt sparande med 68 _ miljarder (i löpande priser), från ett underskott på 50 miljarder då långtidsutredningen skrevs till ett överskott på 18 miljarder 1995. De icke-finansiella företagen förväntas öka sitt underskott för att finansiera den ovan nämnda investeringsökningen, medan hushållen förväntas byta ett underskott på 2 miljarder till ett överskott på 16 miljarder. Enligt LUs kravanalys ska alltså finansiella överskott i den statliga sektorn och i hushållssektom väga upp underskott inom socialförsäkringssektorn, kommunerna och icke-finansiella företag så att bytsebalansens saldo blir positivt 1995. Kraftiga trendbrott i både statens och hushållens beteende är således en förutsättning.

I sin diskussion kring förutsättningarna för ett ökat hushållssparande utgår LU från de teorier inom nationalekonomin, som förklarar hushållsparande utifrån ett antagande om att hushållen önskar fördela konsumtionen jämnt över livet. Enligt dessa sparar individerna underden yrkesverksamma perioden av livet och konsumerar upp sitt sparkapital under åren som pensionär. Konjunkturellt varierar sparandet så, att under perioder av stagnation minskar sparandet då hushållen strävar efter att hålla en jämn konsumtionsstandard, medan det ökar under perioder av högkonjunktur. I en stationär

eftersom de yrkesverksamma sparande vägs upp av ekonomi blir sparandet noll, pensionärernas konsumtion av sitt kapital, medan sparandet blir positivt i en ekonomi

med tillväxt. LUs antagande om ett ökat hushållssparande utgår dels från ett antagande de reala hushållsinkomstema kommer att öka flera års om att disponibla efter dels från att effekterna införande nu bör ha stagnation, på .sparandet av ATP-systemets

klingat ut:

ATP-reformen och tillväxten av de kollektivavtalsreglerade pensionssystemen bör t.ex. ett minskat för hushållssektom. Minskningen bör ha varit störst ha medfört sparande under införande eftersom medförde att ett viktigt systemens Därmed bör den för den yrkesverksamma tillwpensionemabe o kningen försvarm. sparmotiv delen ha minskat sitt sparande samtidigt som yrkesverksamma av befolkningen ensionärer utan tillä sannolikt delvis levde, och lever, på tidigare pensioner Al teftersom det blir färre pensionärer utan ATP och andra ihopsparade pen ar. tillä få pensioner ör sparandet öka igen. 1987 beräknas ca 67% av pensionärerna A , motsvarande andel 1995 beräknas uppgå till 84%. Detta talar för att vi nu är på som systemets införande bör ha medfört. väg upp ur den svacka i hushållssparandet (citat Sld 154-155, LU 87)

av hur sparandet förändras då hushållen söker En mer noggrann specifikation hålla en konsumtionsstandard. över livet bör emellertid också innehålla jämn strukturen. Horioka (1986) undersöker i vad mån en förändringar i den demografiska där sådana förändringar ingår kan förklara skillnaden mellan Japans höga modell, OECDs sparkvot på 15,6 procent och privata sparkvot på 22,7 procent, genomsnittliga USAs förklaras av modellen på 10,4. Hans resultat tyder på att nästan hela skillnaden och att åldersstrukturen har i det närmaste lika stor vikt som tillväxttakten. i Sverige låg under perioden 1975 Den genomsnittliga privata hushållssparkvoten under motsvarande för OECD. Om vi använder - 1984 11,42 procentenheter genomsnitt Horiokas skattade koefficienter 7,82 procentenheter, dvs. 68 på svenska data förklaras av skillnaden mellan och 0ECDs av att vi har fler procent Sveriges sparkvoter, pensionärer per yrkesverksam än OECD-genomsnittet (02844 jämfört med 0,2130).

Med SCBs för den framtida kvoten mellan personer 65 år och äldre och prognoser i åldern 20 - 64 år och Horiokas skattade koefñcient för denna variabel personer kommer hushållens privata sparkvot att ändras så som visas i tabellen nedan. Vi ser, att fram till år 1990 kommer den demografiska strukturen att utöva ett

negativt inflytande på det privata hushållssparandet. Från 1.995 och tio år framåt uppstår i åldersstrukturen en kraftigt negativ en positiv effekt och därefter ger förskjutningama

effekt på sparandet.

Det att vi inte kan förvänta oss att ett sådant sparande som år uppenbart, förutsätts i tabell 4.2 kommer till stånd automatiskt eller spontant. Detta, tillsammans med nuvarande för och för antal arbetade år och prognoser befolkningsutveckling timmar för produktivitetsutvecklingen, betyder att det nuvarande per år, och prognoser

pensionssystemet kommer att utsättas för stor press. Kan en övergång till ett helt eller delvis fonderat system minska denna press? Tabell 4.3. Sparkvotens förändring jämfört med 1984 till följd av ändrad pensionärskvot.

Som tidigare visats bestäms pensionsnivåerna i ett fondsystem av kapitalavkastningen, medan avgifterna och/eller pensionsnivåema i ett fördelningssystem bestäms av tillväxttakten, som är sammansatt av befolkningsutveckling och produktivitetstillväxt. Av detta följer, att om tillväxttakten år högre än kapitalavkastningen är ett fördelningssystem mer fördelaktigt än ett fondsystem i den bemärkelsen att vid givna inbetalningar blir de förväntade förrnånerna större i ett fördelningssystem än i ett fondsystem, alternativt att det krävs lägre avgifter för att finansiera bestämda pensionsförmåner. Om kapitalavkastningen är högre än tillväxttakten gäller det omvända.

Då fördelningssystemen infördes, i Sverige såväl som i de flesta andra länder, var tillväxttakten högre än kapitalavkastningen. Det kan alltså synas logiskt att fördelningssystem valdes, alldeles bortsett från att den generation, som inför ett fördelningssystem erhåller stora wind-fall gains”. Under den senaste tiden har emellertid tillväxttakten varit lägre än kapitalavkastningen, vilket är en orsak, utöver oron för sparandeutvecklingen, till att det från skilda håll kommer fram förslag om en övergång till fondsystem. _ 4

I Janssen & Vossen (1987) finns en diskussion om hur en sådan övergång kan ske. Där visas också effekterna på pensionssystemets ekonomit Deras exempel utgår från holländska data, men kan fungera som illustration även till svenska förhållanden. I sin modell renodlar de den demografiska utvecklingens effekter på ett fördelningssystem samt vid en övergång till ett fondsystem. De antar, att avgiftssatsen per person i yrkesverksam ålder (20-64 år) och pension per ålderspensionär är konstant. Övergången från ett fördelningssystem till ett fondsystem illustreras i figur 4.2.

från ett fördelningssystem till ett 4.2. Illustration av en gradvis övergång Figur fondsystem.

i Alder Alder övergång till ett fondsystem Fördelningssystem & IW

AS 55

ao wo nu ut: :uno to Jo Jo no SO Iwå mus :mo io 70 n

Förmåner i Avgifter i Fond-

fördelnings- fördelnings- system systemet / / systemet

Källa: Janssen t: Vossen. 1987.

Fondsystemet antas införas med de, som fyller 20 år 1985, medan de, som då är fortsätter i ett År 2065 har samtliga som tillhört äldre fördelningssysteui. fördelningssystemet dött och fondsystemet är fullständigt genomfört. Skillnaden mellan summa avgiftsinbetalrlingar och summa pensionsutbetalningar som antas finansierat från andra källor. Utvecklingen av utgör systemets underskott, underskottet vid ett bibehållande av fördelningssystemet och vid en gradvis övergång till scenarier. Det första alternativet år ett fondsystem har de beräknat vid tre demografiska standardalternativet med nuvarande födelsetal, en konstant ökande förväntad livslängd nivå på invandringen. I till 83,4 år för kvinnor och 77,3 år för mån och nuvarande alternativ 2 antas minskade födelsetal, ännu längre förväntad livslängd ( 89,65 år för kvinnor och 87,55 år för män) och en minskad invandring. I alternativ 3 antas högre förväntad och tredubblad invandring. Resultatet visas i födelsetal, nuvarande livslängd ñgur 4.3.

Figur 4.3. Underskott i pensionssystemet vid tre olika antaganden om befolkningsutvecklingen. (Heldragen linje visar underskottet vid ett fortsatt fördelningssystern, streckad linje vid en gradvis övergång till ett fondsystem).

2020 2030 2040

Källa: se figur 4.2.

I alternativ 1 kommer andelen personer, som är 65 år och äldre år 2025 att vara 23,9 procent av befolkningen, i alternativ 2 30,3 procent och i alternativ 3 17,6 procent. Som jämförelse kan nänmas att i Sverige kommer denna andel att vara 21,5 procent år 2025 enligt SCBs huvudaltemativ.

Av dessa beräkningar framgår, att om fördelningssystemet bibehålles kommer ett stort och fram till omkring 2040 växande underskott att genereras. Efter 2040 minskar underskottet men permanentas på en hög nivå. En övergång till ett fondsystem innebär att underskottet ökar kraftigare och snabbare fram till 2030 än om fördelningssystemet behålls. Skälet är naturligtvis, att vid en övergång från ett fördelningssystem till ett fondsystem uppstår en dubbel belastning på pensionssystemet genom att det sker en fondering av avgiftsinbetalningama samtidigt som pensionsutbetalningar till pensionärer i fördelningssystemet ska finansieras. Av beräkningarna framgår emellertid också att underskottet avtar snabbare än vid ett fördeiningssystem och är försvunnet någon gång mellan 2060 och 2070, då den demografiska anpassningsprocessen är slutförd och vi har en konstant demograñsk struktur. Därefter uppstår inga underskott och fondsystemet år opåverkat av den demografiska strukturen.

långsiktigt oberoende av I ett fondsystem är således själva systemets ekonomi och tillväxt. Vad som däremot inte brukar lyftas fram vid analyser befolkningsutveckling är att fondstorleken varierar så snart befolkningsutvecklingen och av fondsystem tillväxttakten eventuellt åter awiker från den stationära banan. Variationer i fonden kan

uttryckas som

-

[q.y(1+g)»1=0(1+r)]-[p(1+r)komm]

F antal yrkesverksamma, f där q är avgiftssatsen, y inkomster, g produktivitetstillväxt, förändring i antal yrkesverksamma, p pensionsförmåner, r ränta, R antal pensionärer i antal Den första i uttrycket ovan visar och b förändring pensionärer. parantesen till fonden och den andra utbetalningar från den. inbetalningar

växer fonden och vi har ett nysparande. Om Om (1 +g)(1+f) (1+r)(1+b) är pensionärernas uttag större än de yrkesverksammas (l+g)(l+f) (1+r)(1+b) insättningar. Fonden minskar och vi har ett negativt sparande. l detta fall, som är det fall vad beträffar utvecklingen av antal som kännetecknar dagens läge och prognoserna yrkesverksamma och antal pensionärer (f och b), minskar alltså kapitalstocken. (Jmf. resultaten i tabell detta har för den totala kapitalstocken beror 4.4.) Vilken betydelse naturligtvis på hur stor andel av den totala kapitalstocken som ålderdomssparandet kapitalstocken leder till minskad tillväxt och till att räntan stiger, utgör. Den minskade vilket leder till ytterligare fondminskning.

utan att Sammanfattningsvis kan vi säga, att om man väljer ett fördelningssystem med ersätta det sparandebortfall som uppstår hamnar ekonomin på en lägre tillväxtbana lägre produktions- och konsumtionsmöjligheter än i en ekonomi med ett fondsystem. För att undvika underskott i ett fördelningssystem måste avgifter och/eller pensionsnivåer anpassas till befolkningsutvecklingen. Teoretiskt finns det inte något som att rätt storlek måste uppnås genom ett sparande i säger, på kapitalstocken I ett långsiktigt inga underskott i pensionssystemö) fondsystem uppstår Däremot varierar sparandet och kapitalstocken och därmed tillväxten pensionssystemet. med befolkningsutveckling , tillväxttakt och ränta.

I detta sammanhang kan det vara värt att uppmärksamma ytterligare en aspekt valet mellan och I kapitel 2 påpekades, att på fördelningssystem fondsystem. värdesälaing av pensioner i någon absolut mening inte kan garanteras i någotdera av systemen. Avkastningen på fonderade medel kan bli negativ. Med ett fördelningssystem, där tillväxttakten, kan tillvwen bli negativ. Att välja ett pensionema följer fördelningssystem framför ett fondsystem har vissa fördelar ur värdesäkringssynpunktâ

Det innebär nämligen att man sprider riskerna genom att välja en diversifierad portföljü Hushållen placerar en del av sina tillgångar i finansiellt kapital, i realkapital, m.m., där

bestäms på kapitalmarknaden, och en del, nämligen förväntade framtida

avkastningen

i framtida vilket i sin tur till pensionstillgångar, placeras produktionsresultat,

del bestäms av mängd och kvalitet på den framtida arbetskraften eller med övervägande ett annat 0rd det framtida humankapitalet. En sådan riskspridning, med delar av

den kapitalmarknaden och delar placerade i framtida tillgångarna på vanliga humankapital, är förmodligen en god gardering mot en osäker framtid.

PENSIONSSYSTEM OCH ARBETSUFBUD.

Vi har i tidigare avsnitt konstaterat, att tillväxttakten är av avgörande betydelse i fördelningssystemi allmänhet och i ATP-systemet i synnerhet. Vid sidan av sparande och produktivitetstillväxt är arbetsutbudet den faktor, som bestämmer tillvåxttakten.

Arbetsutbudet påverkar således pensionssystemet: ju mindre arbetsutbudet är, i antal personer, antal år eller antal timmar, desto högre avgift för att finansiera en given

beroende på dess utformning, pensionsnivå. Men det är också så, att pensionssystemet, kan påverka arbetsutbudet. l detta kapitel ges en beskrivning av arbetsutbudets

under perioden 1970 till 1985 samt prognoser. Vidare behandlas denna utveckling

betydelse för pensionssystemets ”ekonomi”. Slutligen diskuteras i vad mån utvecklings

utformning kan förväntas ha påverkat och komma att påverka pensionssystemets arbetsutbudet.

l i “

5.1. Arbetsutbudets betydelse för avgiftsnivå och ersättningsnivâ i ett fördelningssystem.

E

I kapitel 2 visades att ett renodlat fördelningssystem kan beskrivas genom I

uttrycket

-

avgiftssats = ersättningskvot pensionärskvot

Genom denna formulering framgår att ju högre pensionärskvot, desto lägre

ersättningskvot vid en given avgiftssats och desto högre avgiftssats vid en given I E ersättningskvot. Om pensionssystemet befinner i jämvikt (dess saldo = 0) i en period

och pensionsärskvoten ändras, måste avgiftssats och/eller ersättningskvot ändras för att

E

jämvikten ska återställas. :

Pensionsärskvoten är antal pensionärer dividerat med antal yrkesverksamma. Den bestäms dels av demografiska faktorer, dels av individuella och politiska beslut, som påverkar arbetsutbudet. En höjning av pensionsåldem innebär t.ex. att antalet pensionärer minskar samtidigt som antalet yrkesverksamma ökar, vilket sänker-

och omvänt vid en sänkning av pensionsåldem. Likaså har pensionärskvoten av antal yrkesverksamma stor betydelse för pensionärskvotens storlek avgränsningen och utveckling, vilket framgår av tabell 5.1, där denna visas vid några olika definitioner på antal yrkesverksammañ

Tabell 5.1. Pensionärskvoten vid olika definitioner på antal yrkesverksammai

1970 1985 2000 Antal personer i åldern 16 - 64 år 0,215 0,275 0,275 20 - 64 år 0,235 0,302 0,295

Antal personer 1 arbetskraften i åldern 16 - 64 år 0,294 0,320 0,319 20 - 64 år 0,313 0,340 0,329

Antal sysselsatta i åldern 16 - 64 år 0,298 0,327 0,325*) 20 - 64 år 0,317 0,346 O,335*›

) Beräknat under antagande om en total arbetslöshet på 2%, och en arbetslöshet på 3,5% i åldersgruppen 16 - 19 år

Källa: Den framtida befolkningen. Prognos för åren 1986 - 2025. SCB, Demografiska rapporter, 1986. Sveriges arbetskraft. Prognos till år 2000. SCB Infomation om arbetsmarknaden, 1986:7.

I avsnitt 2.1 visas ett exempel med en stationär befolkning, som i genomsnitt arbetar i 45 år, mellan 20 och 64 års ålder, och är pensionärer i 15 år. Här blir pensionärskvoten 1/3. En avgift på 20 procent ger då en ersättningskvot på 0,6, vilket är 75 procent av en yrkesverksams nettoinkomst (=inkomst-avgift). I detta exempel har pensionärskvoten deñnierats som antal pensionärer/ antal personer i yrkesverksam i g ålder, dvs. enligt den första definitionen i tabell 5.1. Då vi studerar ett fördelningssystem är det emellertid inte bara antalet personer i yrkesverksam ålder utan även storleken på deras arbetsutbud, som är intressant. Arbetsutbudet definieras som

antal personer i ålder - relativa arbetskraftstal c genomsnittligt antal

yrkesverksam

arbetade timmar.

Ju lägre var och en av dessa komponenter är, desto högre pensionärskvot och

i

desto högre blir den nödvändiga avgiftssatsen och lägre den möjliga ersättningskvoten

ett system där inbetalningarna ska täcka utbetalningarna. Tabell 5.1 visar, att redan de i avgränsningar på antal yrkesverksamma som används där påverkar pensionärskvoten

med flera procentenheter.

i

i

E Innan storlek på och utveckling av respektive komponent i arbetsutbudet studeras i Vi

mera i detalj behandlas kort några aspekter på dess betydelse i ett fördelningssystem. kan först konstatera, att om pensionssystemet är utformat så, att det finns en fullständig

minskar

koppling mellan förväntade avgifter och förväntade förmåner kommer den som

sin arbetstid, i form av färre timmar eller år, att betala lägre avgifter men också att

erhålla lägre pension. I ett fördelningssystem uppstår då ett problem genom att

minskar nu, medan pensionsutbetalningama minskar först senare.

avgiftsinbetalningarna å Det uppstår ett temporärt underskott.

Finansieras detta underskott genom höjda avgifter får de yrkesverksamma betala

E

underskottet, både de som inte har minskat sitt arbetsutbud och de, som har minskat

i

det. Finansieras det genom sänkta pensionsförmåner får pensionärerna, som under sin

g

. Finansieras det

yrkesverksamma tid eventuellt hade lång arbetstid, betala underskottet.

över statsbudgeten, där de stora inkomstkälloma är inkomstskatt och moms, betalas

i

underskottet av både yrkesverksamma och pensionärer i relation till deras respektive s skatteandel. Slutligen kan underskottet täckas genom användande av fonder. Detta är

ett argument för att det även i ett fördelningssystem är lämpligt att ha en viss fondering

som kan tjäna som buffert. Vid ökande arbetstid växer fonden, vid sjunkande minskar

den.

är 15- och SO-årsreglema känsligt för

ATP-systemet genom

arbetstidsförkortningar, eftersom de innebär att en individ har möjlighet att arbeta kort

tid samtliga år utom 15 och pensionen bestäms av dessa 15 år. Likaså kan individen avstå från arbete under 15 år av sitt vuxna liv utan att pensionen påverkas. Innebörden är att personer med kort arbetstid vissa år och relativt få år på arbetsmarknaden

subventioneras i ATP-systemet. Det betyder också, att det underskott i pensionssystemet

som uppstår vid ett minskande arbetsutbud inte är temporärt utan permanent. Att

finansiera ett sådant underskott med medel ur en buffertfond är därför inte lämpligt.

Långsiktigt, om vi antar en viss tillväxt, är det troligt, att en del av

standardölcningen kommer att tas ut i kortare arbetstid. Vid oförändrad avgiftssats och

det ett minskat, Observera ersättningsnivå betyder ev. negativt sparande i fonderna. nuvarande är tillväxttakten en central faktor. också, att med ATP-systemets utfomming i arbetstiden i tillväxttakt - tas standardökningen ut i Förändringar ger förändringar och ATP-systemets ekonomi försämras. ökad fritid sjunker den uppmätta tillväxttakten

5.2. Arbetsutbudets utveckling under perioden 1970 - 1985 samt prognoser.

ovan kan arbetsutbudet delas in i tre bestämningsfaktorer. Den Som framgått antal i ålder, bestäms dels av första komponenten, personer yrkesverksam dels av hur i yrkesverksam ålder avgränsas. Den obligatoriska befolkningsutvecklingen, skolgången är avslutad vid 16 års ålder och den lagstadgade pensionsåldem är 65 år. En därför kunna vara 16 - 64 år. I tidigare avsnitt har naturlig avgränsning skulle ålder avgränsats till 20 - 64 år. Skälet är att det stora flertalet ungdomar yrkesverksam efter grundskolan. I tabell 5.1 ser vi, att fortsätter i någon form av gymnasieskola beroende på om ungdomar pensionärskvoten 1985 skiljer sig med 2 - 3 procentenheter räknas in eller ej.

Antal i åldern 20 till 64 ökade med 75 000 mellan 1970 och 1985 och personer beräknas öka med 230 000 fram till sekelskiftet, medan antalet beräknas sjunka med 300 mellan år 2000 och 2025. Arbetskraften i åldern 20 till 64 år ökade 000 personer med 592 0()0 mellan 1970 och 1985. Den beräknas öka betydligt mer än befolkningen, 380 fram till år dvs. med cza 50 0()0 fler än ytterligare med 000 2000, Orsaken både absolut befolkningsökningen. till den kraftiga ökningen av arbetskraften, är den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor. och i relation till befolkningsökningen, i den andra i arbetsutbudet, relativa Det år således förändringar komponenten arbetskraftstal, som har gett den stora ökningen av arbetsutbudet. dvs. den andel av befolkningen i Totalt sett har de relativa arbetskraftstalen, arbetskraften ökat med nästan 10 procentenheter mellan ålder 16 - 64 år som tillhör åren 1970 och 1985, från 73,3 till 82,6 procent. Denna ökning beror helt och hållet på kvinnornas ökade förvärvsdeltagande, från 59,3 procent till 79,2 procent, medan märmen minskade sitt arbetskraftsdeltagande med 1 procentenhet under perioden. Utvecklingen av de relativa arbetskraftstalen visas i figur 5.1. Bilden skiljer sig åt för män och kvinnor även om det skett en kraftig utjämning under den period, som visas.

Figur 5.1. Förvärvsfrekvenser i Sverige 1970 till 1985.

Kvinnor Procent °° 1 25-54 *L 20-24 _______ .- 5-.-.-. f §., 15-7: “--|---/- ---- - 20-24

ø-f

16-19

A?4 .

50 2 5°“54 _z-/ 16-19 V. _

l r. 1970 1975 1930 1985 1970 1975 1980 1985

Källa: SCB. Trender och prognoser. Inför 90-talet. [PF 1985:2.

Bland män i sina mest aktiva år”, 25 till 54 år, ligger förvärvsfrekvensema sitt konstant på en hög nivå. Kvinnorna i denna åldersgrupp visar en kraftig ökning av förvärvsdeltagande och SCB prognosticerar att kvinnorna inom en snar framtid når samma relativa arbetskraftstal som männen och att de därefter kommer att ligga kvar på denna höga nivå. Av figuren framgår, att omkring hälften av ungdomarna tillhör arbetskraften. Av dessa arbetar cza 60 procent full tid, vilket betyder omkring 30 procent av hela åldersgruppen.

som inträffat i relativa arbetskraftstal, förutom bland De största förändringarna, ungdomar och kvinnor, har skett bland 60 - 64-åriga män. En mera detaljerad bild av dessa förändringar ges i tabell 5.2 och figur 5.2.

Tabell 5.2. Förvärvsfrekvenser för man i ålder 60 till 164år. Procent.

År

1970 1975 1980 1985

60 - 64 6 79,5 74,0 69,0 65,1

1021kr:SCB.

Arbetskraftsundersökningama.

Figur 5.2. Arbetskraftsdeltagande samt andel som arbetar full tid. Mån i åldern 60 till 64 år. %

l

80 --

70 -L 4 Förvärvsfrekvens 1 60

50 Andel som arbetar full tid ,40 J- . : . : *År 1970 1975 1980 1985 xzmmseuuwns2.

I hela åldersgruppen minskade arbetskraftsdeltagandet från nästan 80 procent till 65 procent. I åldrarna 62, 63 och 64 år minskade arbetskraftsdeltagandet med omkring 18 procentenheter och av 64-åriga män år det endast drygt hälften som hör till arbetskraften 1985 jämfört med 70 procent 1970. Vidare framgår av figur 5.2 att nästan 75 procent arbetade full tid 1970 medan detta gäller för mindre än S0 procent 1985. del av den utveckling som visas i figur 5.2 beror på ett ökat antal

En

förtidspensioneringar och delpensioneringar, vilket framgår av tabellerna 5.3 och 5.4.-

Tabell 5.3. Nybeviljade förtidspensioner till personer i åldern 60 till 64 år.

Totalt

därav av arbets-

Källa: RFV. Socialförsäkringsstatistik. Fakta, olika år. Tabell 5.4. Antal personer med delpension.

Källa: Se tabell 5.3.

Totalt antal nybeviljade förtidspensioner ökade knappast alls. Däremot ser vi en

av arbetsmarknadsskäl.

kraftig ökning av antalet personer som beviljas förtidspension

Den faktiska pensionsåldern ligger således i praktiken någonstans mellan 60 och i 65 år. I avsnitt 2.1 konstaterades, att med en pensionsålder på 65 år (45

år och 15 år som pensionär) räcker en avgift på 20 procent till en E yrkesverksamma i ersättningskvot på 60 procent. En sänkning av pensionsåldem till 60 år kräver en 50- E procentig höjning av avgiften till 30 procent vid oförändrad ersåttningsnivå, eller en f sänkning av ersättningsnivån till 40 procent vid oförändrad avgift om systemet ska vara E ett renodlat fördelningssystem utan underskott. Det är därmed lätt att förstå, att den

nuvarande tendensen till sänkt pensionsålder utövar en stark press på pensionssystemet.

i

ä I avsnitt 5.3 diskuteras ivad mån pensionssystemets utformning kan vara en bidragande

orsak till denna utveckling.

Den tredje komponenten i arbetsutbudet är antal arbetade

genomsnittligt

timmar. Det genomsnittliga antalet arbetade timmar per person i arbetskraften sjönk

med 13,4 procent under perioden 1970 till 1984, dvs. med nästan 1 procent per år. Den

totala minskningen i genomsnittligt antal arbetade timmar stannade emellertid på 0,2 procent per år beroende på ett kraftigt ökande arbetskraftsdeltagande.

Antal personer i arbetskraften ökade med 592 000 mellan 1970 och 1985. Antal arbetade timmar minskade under samma period med 99 miljoner. I arbetskraftsprognosen räknar SCB med att arbetskraften kommer att öka med ytterligare 275 000 fram till år 2000. För prognosperioden räknar SCB med att demia ökning av antal personer också ska ge upphov till ett ökat antal arbetade timmar, med 3,8 procent som framgår av tabell 5.5.

Tabell 5.5. Procentuell förändring i antal arbetade timmar.

Faktiska uppgifter

1970-75 1975-80 1980-85 1970-1985

-3,3 -1,6 3,5 -1,6

Prognos

1985-90 1990-95 1995-2000 1985-2000

4,4 0,2 -0,8 3,8

Källa: SCB. Sveriges arbetskraft. Prognostill år 2000. Information om arbetsmarknaden 1986:7.

Dessa beräkningar baseras bl.a. på antaganden om att frånvaron förblir oförändrad och att inga arbetstidsförkortningar genomförs under prognosperioden. Detta år detsamma som att anta ett kraftigt trendbrott i de arbetandes preferenser. SCBs antagande stöds knappast av de propåer, som ständigt återkommer, é-timmars arbetsdag för alla, en sjätte semestervecka, ett friår mitt i livet, m.m.

Kvinnornas relativa arbetskraftstal antas fortsätta närma sig märmens och vara i det närmaste desamma som männens i slutet av prognosperioden. Vidare antas det relativa arbetskraftstalet för män i åldern 60 - 64 år stabiliseras på 65 procent. Detta antagande om ett trendbrott motiveras i rapporten med att nedgången i de relativa arbetskraftstalen under perioden 1970 - 1985 berodde på en snabb strukturomvandling och en hög arbetslöshet, vilket lett till en kraftig ökning av antalet förtidspensioneringar av arbetsmarknadsskäl (se tabell 5.3). Under prognosperioden antas _full sysselsättning, varför dessa förtidspensioneringar inte antas öka. Som framgår av figur 5.2 år det emellertid endast hälften av männen i åldersgruppen som arbetar full tid. Vi ser en avmattning i den nedåtgående trenden mellan 1980 och 1985, en avmattning, som sammanfaller med en sänkt ersåttningsnivå i delpensioneringen från 65 till 50 procent.

1987 höjdes ersättningsnivån åter till 65 procent och det är därför troligt, att andelen

som arbetar full tid åter kommer att minska. Med beaktande av den nettokompensation,

är det snarare förvånande,

som delpensionen ger (se avsnitt 5.3, tabell 5.7 och figur 5.3) i

60 års ålder.

att det ñmis personer som fortsätter att arbeta heltid efter

r utövar

Det att även utvecklingen av arbetstiden en press på

är uppenbart r I avsnitt 2.1 visades att en minskning av arbetstiden med 2.5 procent

pensionssystemet. i skulle kräva ersättningsnivån på 60

en höjd avgift till 27 procent för att bibehålla F

procent, alternativt en sänkt ersättningsnivå till 45 procent för att bibehålla en avgift på i 20 procent. P

5.3. Penrionssyrtemets qfekter på arbetsulbudet. E

l

folk till ett beteende, som

Är pensionssystemet utformat så, att det uppmuntrar

missgynnar pensionssystemets ekonomit t.ex. genom att arbeta färre år eller färre

timmar?

låt oss först konstatera att om vi använder en livscykelmodell för att studera

individens val mellan arbete och fritid förväntar vi oss inte att pensionssystemet ska ha

om förväntade inbetalningar/avgifter är lika med

några effekter alls på arbetsutbudet

förväntade förmåner och vi har en väl fungerande kapitalmarknad. Avgifterna ses då

som ett eller som konsumtion till pensionsåren. Stämmer

sparande uppskjuten

med individemas har de ingen anledning att ändra sitt

utformningen preferenser beteende. Stämmer utfommingen inte med preferensema t.ex. vad gäller inbetalningars

och förmåners fördelning över olika perioder av livet kan individen låna eller spara på

-

kapitalmarknaden.

är en skatt eller avgift, som bärs av arbetskraften. Ekonomisk

Pensionsavgiften

analys visar, att det är betydelselöst (bortsett från praktiska hänsyn) vem som betalar in

en skatt - vem som bär skatten bestäms av hur ekonomin anpassar sig till denna, med

andra ord möjligheterna till övervältring. I Hansson (1986) ñnns en genomgång av de

svenska skatterna med en uppdelning på vilka som är skatt på arbete och vilka som är i i skatt på kapital. Där visas att arbetsgivaravgiftema helt och hållet är en avgift/skatt på

arbete. Vidare gör Hansson en uppdelning av arbetsgivaravgifterna på avgift och skatt.

i

En avgift definieras som att en direkt motprestation är kopplad till den, vilket inte år i effekter

fallet vid en skatt. En sådan uppdelning är intressant eftersom vi får kraftigare

på arbetsutbndet och därmed större snedvridningskostnader vid en skatt än vid en avgift.

Folkpensionsavgiften är en ren skatt, medan ATP-avgiften är en blandning mellan skatt och eftersom det inte finns något entydigt samband mellan avgift förväntade avgifter och förväntade förmåner i ATP-systemet. I många fall ger avgiften ett visst år eller på vissa inkomster inte några förmåner (eller lägre förmåner än avgift). I dessa fall är avgiften helt eller delvis en skatt på arbete. Vidare vet vi inte, om det är ser pensionssystemet ur ett livscykelperspektiv. Ses ett rimligt antagande att individerna pensionssystemet ur ett kortare tidsperspektiv år avgiften en ren skatt på arbete och en traditionell skatteanalys kan tillämpas : skatt på arbete innebär att fritiden blir billigare; individen mer fritid, dvs. arbetar färre timmar (den s.k. substitutionseffekten). köper leder skatten till att inkomsten sjunker, vilket leder till ett ökat arbetsutbud Samtidigt (den s.k. inkomsteffekten). Sluteffekten på arbetsutbudet beror på vilken av dessa två effekter som är starkast, vilket i sin tur beror på individens preferenser. Dock är inkomsteffekten liten och eventuellt försumbar om man tar hänsyn till att skatteintäktema återgår till individen i form av offentlig konsumtion och transfereringar. Detta ökar sannolikheten för att skatt på arbete leder till ett minskat arbetsutbud.

Ekonomisk analys ger således inte något entydigt svar på hur arbetsutbudet påverkas, även om den ger oss information om troliga effekter. Skatters faktiska effekter kan därför endast avgöras genom empiriska studier. Under perioden på arbetsutbudet 1965 till 1986 ökade skatternas andel av BNP från 35,9 till 51,6 procent. Under denna ökat mycket starkt. Detta har emellertid inte period har antalet personer i arbetskraften inneburit att antal arbetade timmar har ökat. Dessa har i stället minskat med omkring 5 procent mellan 1970 och 1984. Empiriska studier, som sökt skilja ut i vilken grad det är orsak till denna arbetsutbudsminskrüng kommer fram till en ökade skattetrycket skattning att arbetsutbudet idag är 10 till 14 procent lägre på grund av skatterna. (Se 1985, Hansson och Stuart 1985 och Bosworth och Rivlin 1987) I genomsnitt Blomqvist det att av skatten med 1 procentenhet av BNP har minskat betyder en ökning arbetsutbudet med 0,6 till 0,9 procent. Det finns ett ganska stort antal studier och med någorlunda samstämmiga resultat om skatters effekter Pensionssystem är emellertid både skatte- och på arbetsutbudet. Det finns dock inga empiriska studier om transfereringarnas transfereringssystem. effekter på arbetsutbudet i Sverige. I Danziger & Haveman & Plotnik (1981) redovisas antal internationella studier. Resultaten i dessa kan sammanfattas som att ett transfereringssystemen har inneburit en minskning av arbetsutbudet med 4,5 procent. I Wolfe studie över USA och Holland. Både en större et.al. (1984) finns en jämförande i Holland (29,6 procent av BNP jämfört med 11,0 omfattning av transfereringarna och större arbetsutbudselasticiteter ger enligt denna studie större procent i USA) effekter i Holland än i USA. Effekterna på arbetsutbudet av hela på arbetsutbudet

transfereringssystemt skattas till -2,7 procent per år i Holland och till -0,7 procent per år

i USA.

l ATP-systemet finns flera regler, som begränsar sambandet mellan förväntade avgifter och förväntade förmåner och som därmed kan ge effekter på arbetsutbudet.

Dessa är 15- och 30-årsreglema samt golvet och taket. Detsamma gäller rätten till

delpension och till förtidspension av arbetsmarknadsskäl.

I ATP är alla arbetsinkomster avgiftsgrundande, medan pensionsgrundande inkomst är inkomster över ett basbelopp (golvet) och upp till 7,5 basbelopp (taket). Pensionen beräknas på ett genomsnitt av de 15 åren med de högsta pensionsgrundande

inkomsterna. Minst 3 poängår krävs. 30 poängår räcker för full pension och i dessa 30 år

får vårdår för barn upp tills barnet är 3 år räknas in. Poängår utöver 30 påverkar

förmånerna endast om de påverkar genomsnittet för de 15 bästa åren.

Delpension innebär, att personer mellan 60 och 64 år kan minska sin arbetstid

E

g enligt vissa regler och få inkomstbortfallet ersatt till 65 procent (50 procent mellan 1981

V

och 1 juli 1987) av det allmärma pensionssystemet. Förtidspension av

E

i arbetsmarknadsskäl betyder att i åldern 60 till 64 år kan förtidspension beviljas efter en

mindre strikt prövning än vid förtidspension av medicinska skäl, framförallt vid faktisk och befarad långvarig arbetslöshet.

Ö 15-årsregeln innebär, att inkomster under alla övriga år lämnar

pensionsförmånema opåverkade, förutsatt att 30-årsregeln är uppfylld. Likaså lämnas

pensionsförmånema opåverkade av avgifter, som betalas för inkomstår utöver de 30 som

krävs för full pension, såvida de inte påverkar genomsnittet av de 15 bästa åren.

IS-årsregeln betyder, att man kan välja kort arbetstid under samtliga år utom 15

utan att pensionen påverkas. Avgiftsinbetalningama blir naturligtvis lägre än vid lång

arbetstid och pensionssystemets ekonomi sämre än om kopplingen varit mellan

E starkare

avgifter och pensionsförrnåner. Med nuvarande mönster på arbetsmarknaden gynnas

kvinnorna av denna regel.” Förutom kvinnorna gynnas även de, som har en ojämn ; inkomstproñl. Detta gäller framförallt personer med långa utbildningar och personer i

karriäryrken. Att några grupper gynnas betyder att det finns andra grupper som : missgynnas. Dessa är de, som arbetar full tid hela livet och/eller inom yrken med en flat

livslöneproñl. För dessa blir avgiften i stor utsträckning en ren skatt med de negativa

konsekvenser för arbetsutbudet, som nämnts ovan. Genom IS-årsregeln ges incitament

till minskad arbetstid och genom 30-årsregeln till att arbeta färre år.

g Alla inkomster mellan 0,01 och 1 basbelopp är avgiftsbelagda men inte

fömtånsgrundande. Av tabell 5.6 framgår att nästan 10 procent av inkomsttagarna ligger i detta inkomstintervall, 12,3 procent av kvinnorna och 7,7 procent av männen. För dessa är avgiften en ren skatt.

Inkomster över 7,5 basbelopp är avgiftsgrundande men inte förmånsgrundande. Högsta pensionsgrundande inkomst år 1988 är 193 500:-, vilket ger 6,5 poäng. Av tabell 5.6 framgår att 9,9 procent av männen och 1,0 procent av kvinnorna har inkomster i detta inkomstintervall. För dessa är avgiften en ren skatt om de har det antal poängår som krävs för full pension samt om genomsnittlig pensionspoäng för de 15 bästa åren inte påverkas. l annat fall ökar avgiften pensionsförmånema med 1/30-del för

ett år och med - v 0,6 ytterligare (pt pH) v B för den ökade genomsnittliga pensionspoängen.

Tabell 5.6. Antal personer med inkomster under 1 basbelopp och 7,5 basbelopp eller mer 1985. 10()0-tal.

Inkomst 1

7,51 1... .

- 7a 109 187 1,01 1,50*

1 % av alla inkomsttagare

0,01 - 1,00

7,7 12,3 9,7

- 7,51 9,9 1,0 5,6

1,01 - 1,50* 3,3 5,0 4,1

qmavxwvsümrreávr-wvvxwxwwøwrxvøsmüwøøvüwwvwvn

summa 1 % 20,9 18,3 19,4

) Den inkomst upp till vilken pensionstillskottet ersätter ATP är 1,8 basbelopp. Indelningen i det statistiska materialet har gränsen 1,5 basbelopp, varför uppgifterna här är en underskattning av det faktiska antal, som inte erhåller några förväntade förmåner för ATP-avgiften.

Källa: RFV. Statistikpoängregistret.

v- Vissa förmåner är inkomstprövade i relation till ATP. Detta gäller

--W'r'*-mr-wwtmvø-zzvrwwvw

. -v-vw. pensionstillskott, som är maximerat till 0,488, vilket är 12 384:- i 1988 års priser. PTS +

“NW-v

ATP får ej överstiga 0,48B. Om så, minskas PTS i motsvarande mån. FP+PTS = 37152:-

för en ensamstående I intervallet 24768 till 37152 har vi alltså en

pensionär.

marginaleffekt på ATP på 100 procenLAFör personer med ATP under (12384:-, vilket

svarar mot inkomster upp till 46440:-. i 1988 års priser, har avgiften varit en ren skatt.

Detta gäller drygt 4 procent av inkomsttagama 1985. Vi ser att för nästan 20 procent av

inkomsttagarna 1985 var ATP-avgiften en ren skatt.

och förtidspensionen av arbetsmarknadsskäl ger en subvention till i Delpensionen i dem, som vill minska sitt arbetsutbud eller gå i pension före den ordinarie

I tabellen nedan visas med ett exempel hur hög subventionsgraden är.

pensionåldem?)

i Exemplet gäller en man med genomsnittsinkomst och som vid 60 års ålder beslutar sig

för att minska sitt arbetsutbud med 50 procent.

Tabell 5.7. Andel av inkomstbortfallet vid övergång från heltid till halvtid täckt med

allmän pension. ç

Före skatt Efter skatt I

Delpension 65% 86%

i

i Förtidspension 68% 88%

Individen före skatt.

står således själv för 35 resp. 32 procent av inkomstbortfallet

Tar vi hänsyn till att skatten sjunker bär emellertid individen endast 14 resp. 12 procent

av inkomstbortfallet. Till detta kommer att arbetsgivaravgifter, inklusive

E

pensionsavgifter, faller bort på hälften av inkomsten utan att det påverkar den framtida

l “

i pensionen på motsvarande sätt.

Kompensationsgraden av inkomstbortfallet varierar med inkomst och i figur 5.3

i

visas kompensationskvoten vid olika inkomster under antagande om en minskning av

i

_ arbetstiden med 50 procent. Vi ser, att i låga inkomstlägen ger förtidspension en högre

ersättningsnivå beroende på pensionstillskotten, medan ersättningsnivån i höga

E

, inkomstlägen är densamma vid delpension och förtidspension. Vid delpension ger dock

avtalspensionema ersättning i inkomstlägen över 7,5 basbelopp vid delpension i samtliga

fall utom på STP-området.

Figur 5.3. Kompensationskvot före skatt vid delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskâl i olika inkomstlägen. Kompensationskvot

Förtidspension

Delpension inkl . ° - avtalspensioner -- Delpension

Inkomst i u u u i i â = basbelopp 2 4 6 8 10 12

Förutom delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskäl finns ytterligare en möjlighet till tidig pensionsålder inom det allmärma pensionssystemet, nämligen förtida uttag av pension. Dessa är aktuariemåssigt utformade genom att summa förväntade pensioner är lika stor oavsett när den tas ut. Vid förtida uttag reduceras pensionen permanent med 0,5 procentenheter för varje månad pensionen tas ut före den månad individen fyller 65 år. Förtida uttag ger därmed ingen subvention till den individ, som väljer tidig pensionsålder. Det är därför knappast förvånande, att endast ett fåtal av individerna i ålder 60 till 65 år valt denna form. 1987 var det omkring 8400 män och 6500 kvinnor, siffror som kan jämföras med de, som gäller för delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskäl och som visades i föregående avsnitt.

Det år alltså uppenbart att och av delpensioneringen förtidspension arbetsmarknadsskäl ger kraftiga subventioner till den som väljer att minska sin arbetstid under de sista åren av den yrkesverksamma perioden. Ofta framförs som ett argument till fördel för dessa system, att de är en ersättning för öppen arbetslöshet. Av tabell 5.8 framgår emellertid att det inte ñmis några entydiga samband mellan arbetslöshetsgrad och utnyttjandegrad av dessa två pensionssystem.

Tabell 5.8. Delpensioner och förtidspensioner av arbetsmarknadsskål i några utvalda län 1986. Index 100 = riksgenomsnittet.

Lån Fört idspension Delpens ion Arbetsav arbetsmarkn- löshet , skål I

140 , 4

) l åldergruppen 55 till 64 år.

Källa: RFV. Månadsstatistik för allmän försäkring. 1986:6.

i

SCB. Arbetsmarknadsstatistisk årsbok. i

Som framgår ñnns stora regionala skillnader både i arbetslöshet och andel av 60- ; 64-åringarna som använder något av dessa pensionssystem. Arbetslöshet kan naturligtvis

vara en delförklaring, men den kan långt ifrån förklara allt. Jämför Lex. Malmöhus län

och Göteborgs och Bohus län. De har båda samma arbetslöshetstal men stora skillnader

i nyttjandegrad av dessa förmåner.

Golvet och taket, IS-års- och 30-årsregeln samt delpension och förtidspensionav

arbetsmarknadsskäl ger incitament till ett minskat arbetsutbud, med de påfrestningar på

pensionssystemets ekonomi som följer av detta. Dessa regler ger också upphov till

inkomstomfördelningar: från de, som arbetar många år, har lång arbetstid och/eller en

jämn inkomst över livet till de, som arbetar relativt få år, har kort arbetstid och/eller har

inkomsten ojämnt fördelad över livet. Om denna inkomstornfördelning anses stämma i

överens med målen för fördelningspolitiken får den vägas mot de negativa effektema på

arbetsutbudet.

5.4. Avgiftsurtdedagets reaktioner på avgiftshöjningar.

Då RFV beräknar för ATP vid olika tillväxttakter

nödvändigt avgiftsuttag beaktas inte att arbetsutbudet inte är opåverkat av

och därigenom avgiftsunderlaget avgiftshöjningar från cza 10 procent idag till mellan 20 och 40 procent år 2035. För att få

kan ge för effekter på arbetsutbudet och en uppfattning om vad sådana avgiftshöjningar därmed avgiftsunderlaget har jag utnyttjad de uppgifter som finns i Stuart & Hansson

där man kommer fram till att löneelasticiteten (1985). Där redovisas ett antal studier,

med 1 med avseende på arbetad tid ligger mellan 0,1 och 0,44 (dvs. en skatteökning procent leder till en utbudsminskning på mellan 0,1 och 0,44 procent). Egentligen skiljer

mellan olika inkomstklasser och åldersgrupper. Jag sig denna åt för män och kvinnor,

att osäkerheten är för stor, både vad gäller elasticitetsskattningama och med tycker avseende på ytterligare ett antal faktorer, för att försöka ta hänsyn till detta. I stället vill

att dessa beräkningar är överslagsmåssiga och till för att ge en viss jag betona uppfattning om vad reaktioner i arbetsutbudet av avgiftshöjningar (positiva elasticiteter) kan innebära.

ska vara ett

Enligt RFV behöver avgiften höjas på följande sätt om ATP-systemet renodlat fördelningssystem:

avgiften höjning

år 2 030 antal procent-

Årlig till- enheter

våxttakt

Källa: RFV 1987:9

Avgiftshöjningen betraktas helt och hållet som en skattehöjning i de beräkningar som redovisas nedan. att det är ett rimligt antagande, eftersom ökade

Jag menar

inte är kopplade till avgiftshöjningen för den individ som får den pensionsförmåner höjda avgiften. Eftersom syftet inte är att prognosticera avgiftsunderlagets utveckling utan enbart att visa skillnaden mellan dess utveckling om arbetsutbudet reagerar på

bortses från förändringar och övriga eventuella avgiftshöjningar demografiska

arbetstidsförkortningar.”

Vid O-tillväxt och därmed en årlig avgiftshöjning med 0,5 procentenheter fås de resultat, som visas i tabell 5.9.

utveckling om arbetsutbudet påverkas av avgiftshöjxxingar. Tabell 5.9. Avgiftsunderlagets

Avgiftsunderlaget vid en lönelöneelasticitet på: 0 0,1 0,4 Ar

1990 312387 311692 309616 99,8% 99,1% 2030 312337 306882 290931 98,2% 93,1%

Källa: Egna beräkningar

vid en elasticitet i procent av Kolumn A visar avgiftsunderlaget på 0,1 inte kolumn B avgiftsunderlaget om arbetsutbudet reagerar på avgiftshöjningax, skulle motsvarande vid en elasticitet på 0,4. Observera att även pensionsutbetalningarna dock som nämnts tidigare, långt ifrån minska något vid anpassningar i arbetsutbudet, vid den nuvarande regelkonstruktionen med 15lika mycket som avgiftsinbetalninganm och 30-årsregler.

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

i pensionssystem utformade som fördelningssystem är inte

Pensionsrättighetema baserade medel utan på något som i denna rapport har kallats för

på funderade

sociala kontrakt mellan generationer. I ett fördelningssystem år implicita pensionsrättighetema baserade på löften om andelar i framtida produktionsresultat. För ett stabilt pensionssystem krävs då att den fördelning mellan yrkesverksamma och pensionärer som genereras av pensionssystemet uppfattas som rimlig och rättvis.

I ett renodlat där bestäms till en viss andel av

fördelningssystem, avgiften inkontstenta, kommer pensionsförmånema att följa tillvåxttakten. Yrkesverksamma och pensionärer delar frukterna av goda år och bördoma under dåliga år. Detta innebär att pensionsförmånerna, lika lite som de yrkesverksammas konsumtionsutrymme är värdesäkrade i någon absolut bemärkelse. En sådan utformning innebär emellertid också att ett av de villkor som har identifierats som ett synnerligen viktigt villkor för ett långsiktigt stabilt pensionssystem år uppfyllt.

Det svenska pensionssystemet är emellertid inte utformat på detta sätt. Pensionsförmånerna är intlationsskyddade genom sin anknytning till ett prisindexerat basbelopp och till ändrade ekonomiska förhållanden ligger helt på

anpassningen

Vidare genom den tidseftersläpning som finns avgifterna. har systemet ett minne

att är baserade på inkomster sin genom pensionema pensionårens under yrkesverksamma tid och inte på de samtida yrkesverksamrnas inkomster. Systemets ekonomi blir därigenom mycket känsligt för tillväxttakten. I avsnitt 6.1 diskuteras därför en alternativ utformning, som eliminerar dessa destabiliserande inslag i pensionssystemet.

Ett andra villkor för ett långsiktigt stabilt pensionssystern är att pensionssystemet är utformat så att ekonomins funktionssått inte äventyras. De aspekter som tagits upp är pensionssystemets effekter på sparande och arbetsutbud genom den bristande kopplingen mellan avgifter och förmåner. I avsnitt 6.2 kommenteras en alternativ utformning.

6.1. Värdesâlaing i ATP samt alternativ till denna utformning.

Frågan om indexering av pensionema har tagits upp till behandling både före och efter AIP-systemets införande. Den var tex. en av de stora frågorna i pensionskommittens arbete, som redovisas i Pensionsfrågor, m.m. Betänkande av pensionskommitten. (SOU 1977:46). Den behandlas i [Os pensionsutredning: Kau vi lita på ATP? En lD-skrift till försvar för ATP-systemet (1982) och den ska enligt direktiven behandlas av den nuvarande pensionsberedningen.

Valet av ett prisanknutet index på nuvarande sätt innebär att pensionema är värdesäkra i den meningen att de behåller sin köpkraft. l Los pensionsutredning betonas denna fördel med motiveringen, att det ger trygghet under en period av livet då möjligheterna att med egna åtgärder skydda sig mot ekonomiska förändringar är begränsade. LOs utredning föreslår därför oförändrad indexering. Nu är det naturligtvis så, att inte heller yrkesverksamma har obegränsade möjligheter att skydda sig mot ekonomiska förändringar. Att till en grupp individer lämna garantier om en bestämd ekonomisk standard oavsett övriga ekonomiska förhållanden är förmodligen ofarligt om löftet ges till en liten grupp, som inte förväntas växa. Men att lämna sådana garantier till en så stor grupp som pensionärerna, en grupp som redan idag utgör nästan en fjärdedel av den vuxna befolkningen och som förväntas växa kraftigt under kommande år, ställer orimliga krav på övriga grupper.

Däremot är det lämpligt att då man överväger ändringar i ett redan infört system ta hänsyn till att de som befinner sig nära pensionsålder eller redan är pensionärer har små eller inga anpassningmöjligheter till det nya systemet. Fördelningssystemets karaktär av långsiktigt socialt kontrakt föranleder Övergångsbestämmelser vid alla slags ändringar.

Av analysen i i kapitel 2 framgår, att den starkaste inväudningen mot indexmetoden i ATP-systemet är att vid variationer i tillvåxttakten fås variationer i fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan yrkesverksamma och pensionärer. Detta är något som även framgår av beräkningar utförda av RFV med de resultat som visas i tabell 6.1.

Tabell 6.1. Medelpension från ATP för män (M) och kvinnor (K) i relation till

för yrkesverksamma. Procent.

genomsnittsinkomst

Real tillväxt i BNP

årlig

0% 1% 2%

H K H K H K

1985 38 27 . 38 27 38 27

i

1995 56 41 44 32 41 30 I E 2025 . 67 68 43 48 25 32

E

RFV 1987:9

[perioder av positiv tillväxt släpar pensionäremas andel efter. Vi kan utgå från,

att det inte är sådant, att en alltför ojämn fördelning mellan

politiska systemet

i

l yrkesverksamma och pensionärer accepteras. Så snart den fördelning, som genereras av z som orättvis kan vi räkna med att I pensionssystemet uppfattas kompensationskrav |

kommer att resas. Dessa kan ta sig uttryck i försök att omförhandla innehållet i l l

kontraktet, dvs. pensionssystemets utformning, vilket är det yttersta kriteriet på ett F

instabilt system. Kompensationskraven kan också ta sig uttryck i att man söker öka :

övriga förmåner riktade till pensionärer, t.ex. i form av offentligt tillhandahållna,

subventionerade varor och tjänster. Bryts sedan den positiva tillväxten eller sjunker den

till en lägre nivå ökar pensionärernas andel, samtidigt som det politiskt år svårare att

dra in redan beviljade förmåner jämfört med att bevilja nya. Det finns därför klara , fördelar med ett som automatiskt fördelar konsumtionsutrymmet mellan

system,

och pensionärer. l valet mellan ett ändrat pensionssystem och,

yrkesverksamma › successiva, ändringar i övrigt konsumtionsutrymme har ett ändrat

förmodligen

pensionssystem vissa fördelar. En sådan är, att de regler individerna har att anpassa sig

till är klart uttalade, vilket underlättar planering och minskar osäkerheten inför

framtiden.

Det är vidare så att pensionsförmåner, som inte följer

inflationsskyddade

tillväxttakten leder till en ojämn fördelning inom pensionsgruppen. Vid positiv tillväxt

har de nytillträdande pensionärena högre pensionspoäng än de, som redan tillhör

och omvänt att den

gruppen vid en sjunkande eller negativ tillväxt. Om vi betänker, s genomsnittliga årliga tillväxttakten under 1900-talet varit cza 1,5 procent och att i denna

siffra döljer sig så skiftande tal som -1 - 1,5 procent och +5 - 6 procent är det uppenbart att denna effekt av den nuvarande utformningen är långt ifrån oviktig.

En tillväxt- eller standardindexering av pensionsförmånema blir naturligtvis

dyrare vid tillväxt vid i övrigt oförändrade regler än en prisindexeringl)En övergång till

tillväxtindexering skulle därför kräva en justering av avgifter och/eller pensionsförmåner. Sådana justeringar krävs emellertid även med nuvarande system om den långsiktiga, årliga tillväxttakten inte ligger över 3 till 4 procent. Att avgifter och/eller pensionsförmåner måste justeras är därför knappast någon invändning mot att låta pensionsförmånerna följa tillväxttakten i ekonomin, särskilt inte med tanke på de vinster, som nås med en sådan utformning i form av ett robust system som klarar ändrade ekonomiska villkor.

I ATP bestäms förmånema, P, på följande sätt:

05.1) P=ct/Np°B

där c är den sk pensionskonstanten = 0,6, och där p är genomsnittlig pensionspoång för de 15 bästa inkomståren och beräknas på följande sätt

:s p och =

?åra/IS pi (ri-HVB

Lä!

B är basbelopp, som följer konsumentprisindex, B f yi f 7,5B, t är antal poängånt 3 3, N = 30 (utom för initialgenerationen), t/N = l för aliat 9 30. Det är IS-årsregeln, som inför en tidseftersläpning i och systemet prisindexeringen genom kopplingen till basbeloppet, som medför att fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan yrkesverksamma och pensionärer varierar med tillväxttakten.

Ett standardindexerat system kan utformas på följande sätt, där Pj är individ js pensionsförmåner ett visst år:

(6.2) =

Pj ct/N

-pj-(1+x)*

där c och t/N kan men inte måste definieras på samma sätt som i nuvarande system.

pj

är den genomsnittspoäng som pensionsförmånerna baseras på:

= =

Pj OChPji Yji/Ygi

äga/M

är individ js pensionsgrundande inkomst under det izte året och

yji ygi

genomsnittsinkomsten samma är. Den pensionspoäng, en individ får ett visst år

pji,

bestäms således av hans inkomst i relation till genomsnittsinkomsten samma år. Allmänna reallönestegringar holkar inte ur värdet av en tidigare intjänad pensionspoäng till skillnad från i nuvarande system. I utredningar kring indexering av pensioner

framhålls ofta som ett problem att vi inte har någon enhetlig eller fullständig statistik över löner och löneutveckling och därmed inte heller ett allmänt accepterat löneindex. För förslaget ovan är detta inte nödvändigt. kan t.ex. beräknas som den totala

ygi lönesumman dividerat med antal personer i arbetskraften.

Den sista komponenten i ekvation 6.2, (1 +x)t ersätter B i ekvation 6.1 och bestämmer pensionsförmånemas utveckling efter pensioneringstidpunkten. t är antal år

Genom att låta x efter pensioneringsåret och x är ett index för standardutvecklingen. bestå av ett index för BNP-utvecklingen uppnås att pensionema värdesäkras genom det framtida produktionsresultatet. i l

I nuvarande system finns både ett golv och ett tak på förmånssidan (dock inte på

i

där förmåner-na följer tillväxttakten försvinner ett av avgiftssidan). Väljes en indexering de problem, som taket skapar med nuvarande utformning. Detta problem är att vid tillväxt kommer en majoritet av inkomsttagarna att ha inkomster över taket något decennium efter sekelskiftet. För dessa upphör ATP-systemet att vara ett

i

inkomstrelaterat som en förstärkt folkpension. Med en i system och i stället fungera ) tillväxtbaserad indexering av intjänad pensionsrätt är antalet personer med inkomster över taket oberoende av tillväxten. Ekvation 6.2 är formulerad utan golv och tak. Vill

Allmämia man, kan naturligtvis golv och tak införas även vid denna indexeringsmetod. reallönestegringar leder emellertid inte till att fler personer hamnar ovanför taket. Detta sker endast vid en snedare inkomstfördelning. Nackdelar med golv och tak är att de bryter kopplingen mellan avgifter och förmåner, såvida inte samma golv och tak finns på avgiftssidan.

6.2. Den mellan förmåner och avgifter i det ,svenska

ofullständiga kopplingen pensionssystemet. En diskussion om alternativ till denna utformning.

är för tillväxttakten i ekonomin och tillväxten g Fördelningssystem känsliga bestäms av produktivitetsutveckling och sysselsättningsutveckling. Produktivitetsutvecklingen påverkas av sparande mm. och sysselsåttningsutvecklingen beror dels på antal personer i yrkesverksam ålder, dels på varje individs arbetsutbud både vad gäller antal år och antal arbetade timmar. Både sparande och arbetsutbud påverkas av hur är utformat. Vare sig man väljer att behålla

pensionssystemet nuvarande indexeringsform eller väljer att gå över till en tillvâxtanlmuten indexering finns det fördelar med att utforma reglerna så, att en stark koppling mellan avgiftsinbetalningar och pensionsförmåner erhålles. Det innebär att snedvridningar av sparande och arbetsutbud och därmed allokeringsförluster begränsas.

Den nuvarande regelkonstruktionen, där pensionema beräknas på ett genomsnitt av inkomsterna under de 15 år individen har högst inkomst samt att det räcker med 30 år med pensionsgrundande inkomst för att få full pension innebär att kopplingen mellan avgifter och förmåner är ofullständig. Detsamma blir följden av det s.k. golvet och taket på förmånsidan. Denna utfomming leder förmodligen till ett minskat arbetsutbud.

I ekvation 6.2 ovan har frågan om det antal år som den genomsnittliga pensionspoängen, ska baseras på lämnats öppen - M kan vara 15 som idag men

pj,

behöver inte vara det. kan beräknas för alla år mellan 16 och 64 eller 20 och 64, dvs.

pj

hela den i= 1 blir då lika tidpunkt för

möjliga yrkesverksamma perioden, arbetsmarknadsinträde. för att beräkna pensionspoängen innebär

Väljes hela perioden detta, till skillnad från nuvarande system där de 15 bästa åren bestämmer poängen, att

inte diskriminerar mellan olika arbetsmarknadsbeteenden. Genom att pensionssystemet

särbehandlingen av olika individer med låta p- bestämmas av samtliga år försvinner olika livslöneproñl.

innebär att i nuvarande system kan en individ med tidigt

SO-årsregeln arbetsmarknadsinträde betala avgifter i 19 år utan att det påverkar pensionsförmånema, medan med utbildning betalar betydligt mindre för samma

personer lång pensionsförmåner. Annorlunda uttryckt kan vi säga att en mycket kraftig beskattning

år utöver de 30 som är pensionsgrundande och ger incitament till ett utgår under minskat arbetsutbud. Genom att höja det antal år som krävs för full pension försvinner denna effekt.

Den nuvarande utformningen leder också till inkomstornfördelningar mellan individer inom ram. Dessa omfördelningar går från individer med en

ATP-systemets

inkomst till individer med i jänm över livscykeln och många år på arbetsmarknaden

il ojämn inkomstfördelning över livet och få år på arbetsmarknaden (15- och 30-års-

och från individer med låga och höga inkomster till dem med inkomster reglema) mellan och taket. Uppfattas inte dessa inkomstomfördelningseffekter som

golvet positiva och så fördelaktiga att de överväger kostnaderna av de snedvridningar de ger

till bör de ändras så att kopplingen mellan avgifter och förmåner stärks. En upphov omläggning av systemet enligt dessa förslag gör naturligtvis samtidigt pensionssystemet mindre förmånligt för personer med relativt få yrkesverksamma år och med en ojämn

och kvinnor. Kvinnornas livslöneproñl. Ett par grupper detta gäller för är högutbildade arbetsmarknadsbeteende närmar sig männens. Fortfarande gäller dock att en

del av kvinnorna arbetar deltid, åtminstone under vissa delar av livet. övervägande

och därmed lägre pensionsförrnåner (dock inte i relation till vad de Detta ger lägre

pj

betalar in till systemet i form av avgifter). Vill man korrigera för detta kan man göra det

(och män) med små bam och deltidsarbete/hemarbete erhålla genom att låta kvinnor extra poångår, vilket finns redan nu upp tills bamet är tre år, och extra pensionspoäng.

Med tanke på att bamen utgör det framtida humankapital på vilket de framtida

pensionsförmånema är baserade, kanske sådana extraförmåner inte är orimliga.

Sedan drygt ett decennium har faktisk pensionsålder för äldre man sjunkit

kraftigt. Vi kan räkna med att då den generation kvinnor, som idag är medelålders och

som liknar männens kommer upp i dessa

yngre och har ett arbetsmarknadsbeteende

åldrar, kommer även kvinnorna att minskasitt arbetsutbud på samma sätt som männen. s Derma har visat att en sådan utveckling är mycket kostsam. Bakom detta

rapport I mönster komplexa orsaker som inte blivit helt fastlagda. Det är emellertid ingen

finns

i tvekan om, att den bristande mellan och förmåner i det svenska

kopplingen avgifter I

allmärma pensionssystemet, inklusive delpension och förtidspension av

arbetsmarknadsskäl, bidragit till denna utveckling. Reglerna för delpension och j

förtidspension av arbetsmarknadsskä] ger kraftiga subventioner till den som väljer att gå

ij

i pension tidigt. En flexibel pensionsålder ger välfärdsvinster, men i stället för att j subventionera en tidigareläggning av pensionsåldem och ändå behålla individemas

möjligheter till val av pensionstidpunkt skulle en övergång till en aktuariemåssig

E

utformning av både hel- och delpensioneringen, på liknande sätt som dagens förtida och Å i uppskjutna uttag, skapa sådana möjligheter.

i En utgångspunkt i min analys har varit att pensionsutbetalningarna inte bör j

finansieras med lån (=underskott i pensionssystemet) annat än möjligen vid tillfälliga

variationer i in- och utbetalningar. För det första går pensionsutbetalningarna till

konsumtion och det är inte sund ekonomisk politik att lånefinansiera konsumtion. För

det andra innebär underskott att de nu levande och röstberättigade skjuter en skuld

framför eller födda generationer. ATP-systemet är inte

sig till ännu icke röstberättigade 3_ ett renodlat fördelningssystem - i inledningsskedet byggdes fonder upp som idag är nmt

300 miljarder kronor. Används AP-fondema som finansieringskälla betyder det ett

minskat totalt sparande i ekonomin om andra ñnanspolitiska åtgärder för ett ökat

E

* leda till minskade

sparande inte samtidigt vidtas. Ett minskat sparande kan

vilket i sin tur minskar tillväxttakten. Det är rimligt att använda fonder

investeringar,

som en buffert vid tillfälliga variationer i in- och utbetalningar till pensionssystemet. De 1_

förutspådda problemen i det svenska pensionssystemet beror emellertid inte på sådana

variationer, utan är inbyggda i systemet genom regelkonstruktionen. Slutsatsen blir då,

att reglerna bör ändras och att pensionssystemet bör finansieras genom ändrade avgifter

och/eller pensionsförmåner. Resultaten i kapitel 3, som visar att

konsumtionsfördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer med nuvarande

kommer att förskjutas till pensionäremas fördel talar för sänkta

system kraftigt

pensionsförmåner.

Noter till kapitel I.

1) Förutom dessa offentliga pensionssystem finns tjänstepensionen reglerade genom avtal mellan organisationer på arbetsmarknaden samt privata försäkringar. Dessa behandlas inte i denna rapport annat än översiktligt i kapitel 3 för att komplettera bilden av det allmänna pensionssystemet.

2) En ensamstående âlderspensionär erhåller 0,96 B (B = basbelopp) i folkpension. Om ingen ATP har intjänats erhålles dessutom 0,48 B i pensionstillskott, vilket ger en lägsta pensionsförmån på 1,44 B eller 37152 kronor i 1988 års priser. Vid låg ATP räknas pensionstillskottet av mot ATP-pensionen krona för krona. Reglerna för ATP-systemet finns beskrivna i avsnitt 6.1.

3) I OECDs framskrivningar har man endast tagit med sådana förändringar, som orsakas av den demografiska utvecklingen. Det betyder, att ersättningsnivån per pensionär i relation till nationalinkomst per yrkesverksam antas konstant, liksom relativa arbetskraftstal och andel äldre, som erhåller pension. De refererade talen är därför snarare en underskattning än en överskattning.

4) Detta problem fimis belyst i samtliga läroböcker i offentlig ekonomi, se t.ex. Stiglitz (1986) för en modern framställning.

5) Observera, att i denna rapport används begreppet värdesäkring som en generell term. För olika former av värdesäkring används uttryck som intlationsskydd och standardsäkring.

Noter till kapitel 2.

1) Detta är detsamma som att fastställa en individs avkastning på gjorda pensionsinbetalningar. För att bestämma avkastningen i ett pensionssystem studeras systemet ur ett livscykelperspektiv: individen avstår från en viss del av sina konsumtionsmöjligheter under de yrkesverksamma åren (sparande, avgiftsinbetalningar)

under åren som pensionär

för att kunna upprätthålla en viss konsumtionsstandard

erhålls genom en jämförelse av

(utbetalningar, pensionsförmåner). Avkastningen förväntat nuvärde av inbetalningar och pensionsfönnäner.

2) Värdesäkring i ett premiereservsystem kan uttryckas som

- :(1) = o

(1) , 52:1 (aümiyl Pi)(1+r)D

i

där är sannolikheter överlevelsesannolikheter), q är

s(i) (invalidiseringsrisker,

E

och i år år, i=1 det är då

avgiftsprocent, y är inkomst, P år pensioner, D är dödsdagen

individen ansluts till systemet, dvs. börjar betala avgifter. r är den ränta som gör

nuvärdet av förväntade lika med nuvärdet av förväntade

inbetalningar

pensionsförmåner.

E

3) För ett renodlat fördelningssystem gäller att

E

I

(2) q ° y - F = p - R

i

z l I där q år avgiftsprocent, F är antal sysselsatta, y är genomsnittsinkomst, R sår antalet E l pensionärer och p är genomsnittlig pension.

kan som = (1+n)(1+v), där n är

Tillvâxttakten, g, uttryckas g

och v år gäller under

befollmingsutveckling produktivitetsutveckling. Uttrycket

förutsättning om konstanta relativa arbetskraftstal och konstant antal arbetade timmer

per person.

En omformulering av ekvation 2, så att inkomstförändringar och demografiska

förändringar framgår, ger

- - -

(3) q w°(1+z)” F°(1+r)° man” = p -n°(1+t›)°

där w är timlön, w° osv. betecknar initialvården, z är förändring i arbetsproduktivitet. f

i förändring i antal personer iyrkesverksam ålder, a antal arbetade timmar, h förändring i

arbetsutbud är förändring i antal personer 65 år- och äldre. ( h

per person och b

innehåller effekter av både förvârvsfrekvens och antal arbetade timmar) och t är år.

Ekvation 3 kan skrivas

F° (hf)

p = q - u°(1+z) - a°(1+h) -

n, (m)

med t utelärrmat för enkelhets skull.

Vid en konstant demografisk struktur är f=b, F/R konstant. Förändringar i pensionsförmâner och/eller avgiftssats bestäms av (1+z)(1+h), dvs. tillvåxttakten i ekonomin.

Oin avgiftssatsen är bestämd till i ser vi att pensionsnivån bestäms av

(3) P = F ° u°n+zl - a°(1+h) - _spolltfl

R°(1+b)

Utvecklingen av pensionsnivån beror på förändringar i arbetsproduktivitet, i antal arbetade timmar, i antal personer i yrkesverksam ålder samt i antal pensionärer.

Ãr pensionsnivån bestämd till i bestäms avgiftsföråndringen av

-

3 _ n°(m›)

3» q = _

( .) r°(v1+r)

u°(l+z) - a°(m» dvs. avz,h,bochf.

4) Observera dock att den uppskjutna konsumtionen i ett fördelningssystem inte utgör ett sparande ur samhällets synvinkel om än ur individens. På lång sikt skiljer sig detta emellertid inte från ett premiereservsystem i jämvikt, eftersom de yrkesverksammas premieinbetalningar motsvarar pensionäremas dragningar från fonderna förutsatt att kapitalstocken är lika stor oavsett pensionssystem.

5) Pensionsförmâner som följer utveckligen i arbetsproduktiviteten kan skrivas

(4) p .= c w°(l+z)

där c är en konstant fastlagd för att ge en viss ersåttningsnivå i utgångsläget. Insatt i ekvation 3 (not 4) och omformulerat fås

o _ Il°( 14-1!)

_

.°( m.) r°( m)

vilket leder till att vid sjunkande arbetstid (negativt h) kommer avgiften att öka, vid ökande arbetstid kommer den att minska.

Noter till kapitel 3.

1) Demia definition av lönesurnman innebär också att beräkningarna. av respektive

gmpps konsumtionsutryrnme under perioden 1970 till 1984 beräknas på samma sätt som

i prognoserna i avsnitt 3.2.

SOS, 1978 del 1 och Hushållens utgifter 1985.

2) Se Hushâllsbudgetundersökningen. E SOS 1987. l

i

i 3) Detta är snarare en underskattning än en överskattning av de äldres konsumtion av

hälso- och sjukvård. De äldres andel av antalet vårddagar på sjukhus ligger på omkring 65%, medan öppenvården år jämnare fördelad. Se Ståhl, Arne Ryde-symp.

4) RFV räknar med att vid 1% tillväxt kommer 18% av inkomsttagarna att ha inkomster

över 7,5 basbelopp 2015, 25% år 2025. Vid 2% tillväxt är motsvarande andelar 45% år i

2015 och 65% år 2025.

f 5) Observera att avgiften här är räknad uppifrånä dvs. på lönen inkl avgiften. Räknat ;i nerifrån blir avgifterna 33% resp. 25%. i s ä 6) Huruvida fördelningen över livet blir jämn vid tillväxt beror på om individens krav på i förräntning av avgiftsinbetalningarna (=tidspreferensränta) är lika med tillväxttakten.

Vid likhet medan olikhet, t.ex. i form av ett högre

påverkas inte fördelningen,

förräntningskrav än tillväxt, blir konsumtionen för låg under den yrkesverksamma

perioden jämfört med åren som pensionär.

i

Notertillkapiteltt. 1

L_ 1) Det är fortfarande inte empiriskt fastlagt hur stor andel av olika länders kapitalstock,

som kan tillskrivas ålderdomssparande. Ett stort antal amerikanska studier finner starkt r stöd för den s.k. livscykelhypotesen, enligt vilken ålderdomssparandet utgör ett

huvudmotiv för sparande (se t.ex. Modigliani (1986), Feldstein (1974)) medan Kotlikoff

i

& Summers (1981) fnmer att även arvsmotivet utgör en viktig del av den totala

kapitalstocken.

k

2) I Kruse & Ståhlberg (1977) visas exempel på vilka skillnader i konsumtionsmöjligheter, som uppstår vid val av ett fördelningssystem jämfört med ett fonderat system under förutsättning att inga motåtgärder vidtas för att förhindra nedgången i kapitalstnckcn och att kapitalirnport inte äger rum. Beräkningarna sker med hjälp av en Cobb-Douglas produktionsfunktion, där kapitalkoefñcienten antas vara 0,3. I fall 1 antas att ålderdomssparandet skulle utgöra 25% av kapitalstocken i ett fondsystem, i fall 2 antas att det skulle utgöra 50%. Beräkningarna avser ett långsiktigt jämviktsläge.

Minskning i ärlig inkomst med ett delvis fonderat fördelningssystem.)jämfört med ett fondsystem:

Andel av ATP-inbetalningarna Fall 1 Fall 2

som fonderas”

0,50 3,93 8,27

0,25 6,04 13,15

) Då boken skrevs var avgiftsinbetalningama mer än 50% högreän

Numera täcker endast 75 - 80% av pensionsutbetalningama. avgifterna pensionsutbetalningama.

Källa: Kruse & Ståhlberg (1977), sid 208409.

3) Hushållens totala dvs. summan av finansiellt och realt sparande

sparande, (=investeringar i eget hem, i olika kapitalvaror, m.m.) var däremot positivt ända fram till 1985.

Figur NI. Hushållens nettosparkvot, real och finansiell sparkvot 1963 till 1985 i procent av disponibla hushållsinkomster. . . . .i 12

----- ru) sparkvet -au- norton-navet --- finansiell sparkvot Källa: Pålsson (1988)

Nettosparkvoten är förhållandevis stabil men med en kraftig nedgång från 1980. Under hela 1970-talet, då den finansiella sparkvoten är negativ ligger den reala sparkvoten runt

. 10%, för att minska starkt från 1979.

4) I LU87 anges, att fonderna idag endast är en tiondel av vad de skulle ha varit om systemet varit ett fondsystem, dvs. cza 3000 miljarder kronor.

S) Den totala kapitalstocken ligger mellan 4000 och 4500 miljarder kronor.

6) Se t.ex. Aaron (1982), Petersen (1987). [den senare redovisas danska ekonomers syn:

Their was that the impact on saving and capital formation is

general argument uncertain and therefore not an important criterion for preferring one form of provision for retirement over another. If the government on the other hand oonsiders the national rate of capital aecumulation astoo low fiscal measures other than a change of the pension system (från ett fördelningssystem till ett fondsystem, min may be

annu:)

more appropriate. (citat sid 11)

Noter till kapitel 5.

1) Det bör dock påpekas, att även om kvinnorna i denna mening, dvs. vid en jämförelse av förväntade förmåner och förväntade har de avgifter, år gynnade i systemet, fortfarande och för lång tid framöver betydligt lägre pension än männen.

2) Avnittet om delpension och förtidspension av arbetsmarknadsskäl bygger på Kruse & Söderström: Early retirement in Sweden, en uppsats presenterad vid ett symposium om rörlig pensionålder, Berlin 1987.

3) Avgiftsunderlaget beräknas som

w°(1+z)t x

Ft x at

där w är genomsnittlig timlön, z reallöneföråndring, F antal och a sysselsatta genomsnittligt antal arbetade timmar.

a, fås genom

c=$Aat/$_Au:

dir = (e A -

at u:

ab1)+ab1

e _ e - e e och - /

Aut (ut nu!) ut*

V i esmtllz = lör-win. u: där u* a: issues-a inklusive

vån-at)

kollektiva avgifter och q år nvgiftasatg,

Notertillkapitelá

1) RFV har ort vissa beräkningar av kostnadsutveckligen med i pensionssystemet löneindexering vid några tillväxtalternativ. Se RFVs skrivelse 1983-03-24.

REFERENSER.

m» Bloakings :mmm 1982.

Aaron, H.: Economic Effects of SocialSecurity.

of Maturity. Uppsats presenterad vid

Aaron, H., J.: Social Security: Problems

konferens i Madrid, 1985. Intemational Institute of Public Financeir

Maintenance and Social Insurance. Ingår i Auerbach, A. och

Atkinson, AB.: Income

of Public vol. 2. 1987. Feldstein, M., eds.: Handbook Economics,

Sören: Skatter och arbetsutbud. Expertgruppen för studien egentlig ekonomi.

Blomquist, DsFi 1985:10 _

D

B. och Rivlin, A. (eds): The Swedish Economy. The Bmokbrgs Invitation,

Bosworth,

E

1987.

i

l E. K.: ”Why the Social Insurance Budget is too Large in a Democracy.

Browning,

Economic Inquüy, vol XIII, sept. 1975.

il

l R.: How Income Transfer Affect

S., Haveman, R. och Plotnick, Programs

Danziger,

Distribution: A Critical Review. Joumal of Economic

Work, Savings, and the Income

Literature. Sept. 1981. i

A Framework for Social Analysis. Joumal of Political

Diamond, P. A.: Security

i

Economy, nr8, 1977.

Martin: Social Security, Induced Retirement, and Aggregate Capital

Feldstein, t Accumulation. Joumal of Political Economy. 1974.

i

i Joumal

M.: ”The Level of Social Security Benefits. Quanerly of

Feldstein, Optimal

Economics vol C, 1985.

Gustafson, B.: Ett decennium av stagnerande realinkonrster. levnadsförhållanden,

Rapport nr54. SCB, 1987.

Hansson, I.: Skatter och samhällsekonomi. SNS 1986.

l och Stuart, C.: Tax Revenue and the Marginal Cost of Public Funds in Hansson, Sweden.” Journal of Political Economy, nr 27,1985.

Horioka, C. Y.: Why Is Japans Private Saving Rate So High? Finance development, vol 23, nr 4, 1986.

Janssen, T. och Vossen, A.: Countering Socio-Eoonomic Consequences of Ageing: Ihe Case of the Netherlands. European Population Conference, Jyväskylä, Finland 1987.

J. L. och Summers, L. H.: The Role of Intergenerational Transfers in

iKotlikoff,

Aggregate Capital Accumulation. Journal of Political Economy, 1981.

av ATP. En samhållsekonomisk studie. Lund Kruse. A. och Ståhlberg, A-C.: “Effekter 1977.

Retirement in Sweden. Uppsats presenterad vid Kruse, A. och Söderström, L.: Early ett symposium i Berlin, 1987.

S.D. och Leirner, D.R.: Social and Private Saving: Theory and Lesnoy, Security Historical Evidence. Social Security Burlletin, Jan. 1985.

ID : Kan vi lita på ATP? En ID-skrift till försvar för ATP-systemet.” 1982.

OECD: Retirement-Pensions: Pressure and Economic Constraints. Demographic Stencil, 1987.

F.: Life Ihrift, and the Wealth of Nations. American Modigliani, Cycle, Individual EconomicRreview, June 1986.

Petersen, J. H.: Danish Economists on the Issue of Funding versus Pay-as-you-go. Kommer att publiceras i Scandinavian Journal of Economy and History.

Pålsson, Ann-Marie: Placeringsvalec hur svenska hushåll väljer sparform. Dialogos. 1988.

RFV : ATP och dess finansiering i det medel- och långsiktiga perspektivet.” RFV anser 1987:9.

RFV : “Socialförsäkringsstatistik Fakta. Olika år.

RFV. Statistikpoängregistret.

Ringen, S.: Svensk inkomstfördelning i internationell jämförelse. Rapport till

expertgruppen för studierioffentlzk ekonomi. DsFi 1986:12.

E E Samuelson, P.: An Exact Consumption-Loan Model of Interest with or without the L

Social Contrivance of Money. Journal of Political Economy. 1958.

Samuelson, P.: Optimum Social Security in a Life-cycle Growth Model. International Economic Review, vol 16, nr 3. 1975.

i

Saunders, P. och Klan, F.: The role of the public sector. Causes and Consequences of

the Growth of Government. OECD Economic Studies. 1985.

r

SCB. Arbetskraftsundersökiuingama. Årsmedeltal.

E

l

E SCB. Den framtida befolkningen. Prognos för åren 1986205. Demøgrajiska rapporter. i

1986. F

SCB. Finansräkenskaper. K 17 SM 8702

SCB. Inkomstfördelningsundersökningen 1984. Be 21 SM 8601. 1986.

i SCB. Nationalräkenskaper. N 10 SM 8501 i z - - 1. Konsumtion 1970-1985. 1986.

Appendix

i

SCB. Sveriges arbetskraft. Prognos till år 2000. Information om 1986:7.

i

SCB. Trender och prognoser. Inför 90-talet. Information i 1985:2.

i

:

SOU 1987:3. Långtidsutredningen 87.

SOS. del 1. 1978.

Hushållsbudgetundersökningen,

SOS. Hushållens utgifter 1985. 19187.

Stiglitz, J.: ”Economics of the Public Sector. 1986.

Ståhl, I: “Redistribution from working age to old age: The Swedish experience.” Uppsats presenterad vid Arne Ryde symposium vid Nationalekonomiska Lund. 1981.

Ståhlberg, A-C.: Socialförsäkringar i ekonomisk analys. Ingår i Björklund, mfL-Inför omprövningen Alternativ till dagens Publica 1983.

Ståhlberg. A-C.: Transfereringar mellan den förvärvsarbetande och den äldre generationen. Expertgruppen ñr studien ofentlig ekonomi. DsFi 1985:5

Ståhlberg, A-C: Public and negotiated pension wealth in Sweden and their distributions. Meddelande 16/ 1985. Institutet försocial forskning, Stockholm. 1985.

Vogel, J. ma.: Ojärnlikheten i Sverige. Utveckling och nulåge. Levnadsförhållanden, Rapport nr51. SCB, 1987.

Wolfe, B. et. al.: Income Transfers and Work Effort: The Netherlands and the United States in the 19705. Kyklos, vol 37. 1984.

Statens 1988 offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlanningslagsstifmingen. A. 39. Mal och resultat - nya principefmr det statliga

- stödet till foreningslivet. C. Kortare vantanA Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljobrott? A 40. Poraldrar som förmyndare. m.m. Ju. Kunslrapwvertoring genom foretagsutveckling. 41. Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkan:-

êwwr

UD. metoder och rehabiliteringsinriktad ersättning

« m.m. S. Utgått. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. 42. Statens roll vid ünansiering av export. UD. Frihet från ansvar. Ju. 43 Polk- och bostadsrakningar i framtiden. C. Enny skyddslagFö. 44 KontmllavkemisltaprodukterochvarorzME. Sverigeinformation och kultursarrtarbete. UD. 45. Vissa internationella skattefrågor. Fi.

Medhorgarkommissionens rapport om svensk 51. Ut med musiken. U.

SB. 52. Att följa medieutvecklingen. U. vapenexport. S§§§F5P?H99 5 - Utbildning och Ju.

SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisa- S3. Domarbanart tion. Ju. S4. Om semestern A. Reklamskatten. Fi. 55. Hushållens skuldsättning. Fr. 55 Rappon av den parlamentariska kommissionen S6. Export av farliga varor. Fi. med anledning av mordet pa Olof Palme. Ju. 57. Pensionsystemets stabilitet. S. U-lands- och bistandsinfonnation. UD. 85 En förändrad ansvarsfordelnirtg och styrning på skolområdet. U. 5 Ny taxeringslag - Reformerad skatteprooess. Del 1. Fi. § Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. Fi. 3 SIIESTA - Ett internationellt institut for värdering av miljöriktig teknik. UD. lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. FrikonununförsökeL C. Lbnegarantin och fömtansrattsordningen - om

lönegarantirts betydelse för det ökade antalet foretagskonkurser. A. Videovald II - förslag till atgärder. U. Förnyelse av lcreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A. ?$$$ Översyn av upphovsrattslagstifmingen. Delbetnnltande 4. Ju. Lage för vindkraft. Bo. Släpp kopiorna fria. Fi. Dalälven - en miljösatsrting. ME. $$$§ Offentlig lonestatistik. Behov och produktionsformer. Fi. Effektiv statlig lokalmrsorjning. Fi. 38 Statens ansvar för spridningvgçh full ñlrn. U. i r k ä Ägande och inflytande i svcaskihárings t

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen- ›

öppenhet och minne. [u] export. [15] ›

En förändrad ansvarsfördelning och styrning på :kol

rådet. [20] Justitiedepartementet lotteri i radio och TV. [24]

Videovåld II - förslag till åtgärder. [28] Utgått. [5] “J

Statens ansvar för spridning och visning av värdefull Frihet från ansvar. [7]

ñlrn. [37] SÄPO-Säkerhetspolisen: inriktning och organisation.

Reformerat pressad. [48] [16]

Ut med musiken. [5 l] Rapport av den parlamentariskt: kommissionen med

Att följa medieutvecklingen. [52] anledning av mordet på Olof Palme. [18] Översyn av upphovsrlttslagstifuiingen. Delbetånkande 4.

[31] Arbetsmarknadsdepartementet

Fdräldrar som förmyndare. m.m. [40] Översyn av utlanningslagstifmiugert. [l] Domarbanan - Utbildning och meritvardering. [53] Kortare väntan. [2]

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljobrotüü] Utrikesdepartementet Lönegarantin och förmånsrämordningen -om löne- Kunskapsoverföring genom företagsutveckling. [4] garantins betydelse for det ökade antalet företagskat- Sverigeinfonnation och kultmsanlarbete. [9] kurset. [27] U-lands- och bistandsinformaüon. [19] Arbetsdomstolen. [30] SIIESTA - Ett internationellt institut to: värdering av Arbetsmarknadsstriden III. [49] miljöriktig teknik. [23] Arbetsmarknadsstriden IV. [50] Statens roll vid ñnansiering av export. [42] Om semester. [54]

Försvarsdepartementet Bostadsdepartementet En ny skyddslag. [8] Översyn av bostadsrattslagen m.m. [14] Civil personali torsvaret. [12] Lage för vindkraft. [32]

Socialdepartementet

Industridepartementet Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkansme-

Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] toder och ersättning m.m. [41] Pensionssystemets stabilitet. [57] Ãgande och inflytande i svenskt näringsliv. [38]

Finansdepartementet Clvildepartementet Ratt adress. no] Förnyelse och utveckling. [25]

Frikommunförsöket. [26] Handel med optioner och terminer. (131 Reklamskatten. Mal och resultat - nya principer för statens stöd

[17]

till föreningslivet. [39] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. [21]

Folk- och bostadsräkningar i framtiden. [43] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Kommunalt stöd till de politiska partierna. [47] Förnyelse av krediunarknaden. [29] Släpp kopiorna fria. [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. Miljö- och Energidepartementet [35] Dalälven - en miljösatsning. [34] Effektiv statlig lokalförsorjning. [36] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44] Vissa internationella skattefrågor. [45] Tilltällig handel. [46] Hushållens skuldsättnlng. [55]

KUNG-L. BlBL. Export av farliga varor. [56]

-1--4-1980-04--2 .7

srocmow

..3:.?å§,2amå.se“;

*

Ei §39?

wøwxøgre

ALLMÄNNA FÖRLAGET

[SBN 91-38-10246-3.

ISSN 0375-25OX