4. GÖTEBORGSREGIONENS UTVECKLING

Göteborgsregionen omfattar i denna studie de tolv kommuner som ut "orde Göteborgs pendlingsområde 1970. Regionen omfattar 3 578 km och hade vid utgången av 1987 en befolkning på 732 855 personer. Regionen har delats upp i två delregioner - Göteborg och Omlandet. I Göteborg ingår kommunerna Göteborg, Mölndal och Partille, vilka har bildat en integrerad bebyggelse under hela efterkrigstiden. Till Omlandet räknas kommunerna Härryda, Ale, Lerum, Kungälv, Kungsbacka, Ockerö, Tjörn, Orust och Stenungsund (jfr. figur 2).

Figur 2: Göteborgsregionens avgränsning.

• Sida 54
•  Original

Göteborgsregionens omvandling

År 1950-' uppgick befolkningen i Göteborgsregionen till 507 000 personer. Koncentrationen till Göteborg var utpräglad. Endast 19 procent av befolkningen bodde i Omlandet. Kopplingen mellan Omlandet och Göteborg var svag. Endast 7 procent av befolkningen arbetade utanför sin hemkommun. Huvuddelen av denna pendling ägde rum mellan de tre kommunerna som utgör Göteborg.

Göteborg var 1950 en utpräglad industri och handelsstad. 44 procent av arbetskraften arbetade inom tillverkningsindustri och byggnads- verksamhet. Ungefär hälften av de sysselsatta inom industrin arbetade i metallindustrin. Inslaget av stora företag var påfallande. SKF och Götaverken var störst med ca 5 700 anställda vardera. Eriksberg sysselsatte 3 500 personer, Volvo och Lindholmens varv vardera ca 1 700 personer (Jonasson 1957). Inom övriga branscher var det endast Gamlestadens fabriker med ca 1 000 anställda som tillhörde de stora företagen. Andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin i Göteborg översteg något andelen i riket.

Göteborgs specialisering inom handel var emellertid ännu mer markerad. Andelen sysselsatta inom kommunikationer uppgick till 13 procent, en andel som låg 5 procentenheter högre än i riket. Till detta skall läggas att partihandeln också var överrepresenterad i Göteborg. Specialiseringen på handel återspeglade Göteborgs ledande roll som sjöfartsstad vid denna tidpunkt. Staden var hemvisten för många av landets största rederier, var en stor import- och exporthamn för varor samt ett nationellt centrum för den transoceana sjöfarten.

Näringslivet i Omlandet var 1950 betydligt mindre än näringslivet i Göteborg. Räknat i antalet sysselsatta motsvarade antalet i Omlandet endast 13 procent av Göteborgs. Fiske och jordbruk dominerade Omlandets näringsstruktur - 38 procent av arbetskraften var verksam inom primärnäringarna. Till detta kan läggas att livsmedelsindustrin utgjorde den största branschen inom tillverkningsindustrin. Tillsammans sysselsatte primärnäringarna och livsmedelsindustrin ungefär halva arbetskraften.

Utvecklingen sedan 1950 har medfört stora förändringar i Göteborgs- regionen. För det första har befolkningen i regionen vuxit från 507 000 1950 till 717 000 personer 1985. Detta innebär att Göteborgsregionens

• Sida 55
•  Original

andel av landets befolkning ökade från 7.3 procent 1950 till 8.6 procent 1985. Denna befolkningsökning har till största delen skett i Omlandet. Sålunda ökade Omlandets befolkning med 116 000 personer (117 procent) samtidigt som Göteborgs befolkning ökade med endast 95 000 personer (23 procent).

För det andra har det skett en omfattande strukturomvandling i regionen. Antalet sysselsatta inom industrin i Göteborg har sålunda minskat med tio procent sedan 1950. Samtidigt har sysselsättningen ökat kraftigt inom tjänstesektorn. Ökningen har varit speciellt markant inom offentliga tjänster och företagsinriktade tjänster. Sysselsättningen inom den förstnämnda gruppen har ökat med 76 000 personer vilket motsvarar 328 procent. Okningen inom gruppen företagsinriktade tjänster uppgick till 29 000 personer eller 177 procent. Resultatet har blivit att andelen av arbetskraften som är verksamma med tjänste- produktion har stigit från 54 procent till 72 procent.

Omvandlingen från varuproduktion till tjänsteproduktion var ännu mer markerad i Omlandet. Medan 72 procent av arbetskraften 1950 var verksamma inom varuproduktion så var motsvarande andel endast 37 procent 1985. Denna radikala omvandling var i första hand ett resultat av att sysselsättningen inom primärnäringarna gick kraftigt tillbaka från 38 procent av de sysselsatta 1950 till 5 procent 1985.

Femtiotalet - Omlandets expansion

Under femtiotalet uppvisade Göteborgsregionen en förhållandevis stark befolkningstillväxt. Mellan 1950 och 1960 ökade befolkningen med 68 000 personer, vilket motsvarade en ökning på 13 procent. Befolk- ningstillväxten var ungefär dubbelt så hög som i riket, varför regionens andel av rikets befolkning steg från 7 procent till 8 procent. Samtidigt var emellertid Göteborgsregionens tillväxt 20 - 30 procent lägre än tillväxten i Stockholms- och Malmöregionen.

Sysselsättningen i regionen steg snabbare än befolkningen under 1950- talet. Den ökade efterfrågan på arbetskraft tillfredsställdes därför delvis genom att förvärvsintensiteten ökade bland kvinnorna. I Göteborgs- regionen, liksom i de övriga två storstadsregionerna, översteg förvärvs- intensiteten bland kvinnor riksgenomsnittet.

• Sida 56
•  Original

Göteborgsregionens utveckling under 1950—talet utmärktes av att centrum utvecklades svagare än i de övriga storstadsregionerna. Visserligen inträffade tre fjärdedelar av sysselsättningsökningen i Göteborgsregionen i Göteborg. Detta skall relateras till att 88 procent av arbetsplatserna i regionen 1950 återfanns i Göteborg. Medan sysselsättningen i Göteborg ökade med 16 procent, ökade syssel- sättningen med 41 procent i Omlandet. I de övriga storstadsregionerna uppvisade Stockholm och Malmö den största sysselsättningstillväxten.

Under 1950-talet expanderade industrin i Göteborg snabbt. Syssel- sättningen inom tillverkningsindustrin ökade med 21 procent, vilket innebar att 14 500 nya arbetsplatser tillkom inom industrin. År 1960 uppgick andelen sysselsatta inom industrin till nästan 40 procent. Tillväxten var ett resultat av verkstadsindustrins kraftiga expansion. Sysselsättningen inom Göteborgs verkstadsindustri ökade sålunda med 44 procent. Inom andra delar av tillverkningsindustrin minskade syssel- sättningen. I början av 1950-talet hade Göteborg en betydande textil- och konfektionsindustri samt en förhållandevis stor livsmedelsindustri vilket innebar att staden kände av det växande omvandlingstryck som dessa näringar utsattes för.

År 1950 svarade konsumtionsvaruindustrin sålunda för 38 procent av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin. Tio år senare hade andelen reducerats till 27 procent. Bakom denna nedgång ligger dels den kraftiga sysselsättningsökningen inom investeringsvaruindustrin och dels en märkbar sysselsättningsminskning inom konsumtionsvaruindustrin. Sysselsättningen inom den sistnämnda industrin minskade sålunda med 12 procent. Trots tillbakagången inom konsumtionsvaruindustrin så klarade Göteborgs konsumtionsvaruindustri sig bättre än rikets. Syssel- sättningen i rikets konsumtionsvaruindustri sjönk sålunda med 16 procent under femtiotalet, medan tillbakagången i Stockholms konsumtionsvaruindustri minskade med 18 procent.

Verkstadsindustrins expansion under 1950-talet medförde att denna industri allt mer kom att dominera Göteborgs industristruktur. Medan investeringsvaruindustrins andel av industrisysselsättningen 1950 uppgick till 46 procent så var andelen 1960 55 procent. Denna ökning åteor- speglade i första hand tillväxten inom transportmedelsindustrin. Ar 1960 arbetade ungefär 23 000 personer inom varvs- och bilindustrin, ett antal som var obetydligt mindre än antalet sysselsatta inom kommunika- tionssektorn.

• Sida 57
•  Original

Befolkningsökningen och den kraftiga utbyggnaden av verkstads- industrin i Göteborg bidrog till en ökad aktivitet inom byggnadssektorn. Sysselsättningen inom byggnadsverksamhet ökade med 3 600 personer, vilket motsvarade 22 procent. Andelen sysselsatta inom tillverknings- industri och byggnadsverksamheten ökade därför under 1950-talet så att den 1960 uppgick till 47 procent.

Den stora sysselsättningsökningen i Omlandet möjliggjordes av att alla typer av verksamhet ökade sin sysselsättning under 1950-talet. Industri- sysselsättningen ökade med 3 500 personer, byggnadsverksamhet med 2 000 personer, privata tjänster med 2 200 personer, offentliga tjänster med 1 500 personer samt primärnäringarna med 700 personer. Expan- sionen i omlandet var sålunda en expansion på bred front som inte var kopplad till Göteborgs tillväxt. Omlandet hade ännu inte omvandlats till region där folk bodde och pendlade in till arbeten i Göteborg.

Vid ingången till 1960-talet hade Omlandet fortfarande en produktions- struktur som var typisk för landsbygden. Nästan 30 procent av de sysselsatta arbetade inom primärnäringarna, en andel som var dubbelt så hög som i riket. Lika många var verksamma inom tillverknings- industrin, där konsumtionsvaruindustrin stod för 41 procent av sysselsättningen. Omlandet var underförsörjt på tjänster. Endast 31 procent av arbetskraften var verksamma inom tjänstesektorn, en andel som kan jämföras med 41 procent i riket. Särskilt den offentliga tjänstesektorn var svagt utvecklad.

Sextiotalet - Göteborg som expansivt centrum

Göteborgsregionens befolkning fortsatte att öka under 1960-talet. År 1970 uppgick befolkningen 574 000 personer, vilket innebar att befolkningen ökade med 13 procent under 1960—talet.

Under sextiotalet började Omlandet på allvar att integreras med Göteborg, något som tog sig uttryck i att 40 procent av regionens befolkningsökning skedde i Omlandet, samtidigt som endast 17 procent av sysselsättningsökningen skedde där. Medan befolkningen i Omlandet ökade med 40 000 personer så ökade sysselsättningen endast med 8 400 personer. Pendlingen från Omlandet till Göteborg ökade därför påtagligt under 1960-talet.

• Sida 58
•  Original

Mot bakgrund av ovanstående är det inte förvånande att byggnads- verksamheten var den mest expansiva verksamheten i Omlandet under 1960-talet. En stor befolkningsökning förutsatte ett omfattande bostadsbyggande. Resultatet blev att sysselsättningen inom byggnads- verksamheten ökade med 2 800 personer. Den ökade befolkningen innebar samtidigt att efterfrågan på privata personinriktade tjänster och offentliga tjänster ökade. Sysselsättningen inom dessa båda områden ökade också med 1 900 respektive 5 000 personer. Den stora ökningen inom den offentliga sektorn - 166 procent - var inte enbart ett uttryck för den stora befolkningsökningen. Tillväxten återspeglade samtidigt den stora utbyggnad av den offentliga sektorn som skedde i Sverige under 1960-talet.

Sysselsättningen inom tjänstesektorn uppgick totalt till 8 000 personer under 1960-talet. Till detta kom att sysselsättningen inom industri och byggnadsverksamhet ökade med tillsammans 5 000 personer. Inom tillverkningsindustrin var det två branscher som svarade för hela sysselsättningsökningen. Inom den kemiska industrin och metallvaru- industrin ökade sålunda sysselsättningen med tillsammans 2 100 personer. Expansionen inom den kemiska industrin var i huvudsak ett resultat av den petrokemiska industrins utveckling i Stenungsund.

Orsaken till att sysselsättningen, trots ökningen inom såväl industri som tjänstesektorn, inte ökade mer berodde på att sysselsättningen nästan halverades inom primärnäringarna. Det innebar att 4 500 arbetsplatser i Omlandet försvann. Under 1960-talet inleddes omvandlingen av Omlandet från en region som präglades av primärnäringar och livsmedelsindustri till en region präglad av en stor tjänstesektor.

Med en sysselsättningsökning på 18 procent i Göteborg under 1960- talet var ökningstakten något större än under 1950-talet. Detta var ett resultat av tjänstesektorns snabba expansion. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn ökade med 86 procent, vilket innebar att 25 000 nya arbetsplatser skapades. Antalet anställda inom vård och omsorg ökade med 118 procent, inom utbildning med 88 procent samt inom offentlig förvaltning med 44 procent. Sysselsättningsökningen inom den offentliga tjänstesektorn i Göteborg låg i överkant av riksgenomsnittet. Före- komsten av ett universitet samt ett universitetssjukhus var huvudför- klaringen till detta. Den snabba sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn innebar att denna sektors andel av sysselsättningen ökade från 13.7 procent till 21.5 procent mellan 1960 och 1970.

• Sida 59
•  Original

Inom den privata tjänstesektorn ökade sysselsättningen med 19 000 personer, vilket motsvarade en ökningstakt på 23 procent. Öknings- takten var betydligt lägre än i Malmö men något högre än i Stockholm. Den största sysselsättningsökningen inträffade i företagsinriktade tjänster, vars sysselsättning ökade med 13 000 personer. Detta mot- svarade en ökning på 59 procent, en tillväxttakt som var obetydligt högre än motsvarande tillväxttakt i Stockholm. Den höga tillväxttakten inom företagsinriktade tjänster innebar att andelen personer som var verksamma inom detta område ökade från 9.8 procent 1960 till 13.6 procent 1970. Göteborgs andel 1970 motsvarade därmed Stockholms andel tio år tidigare.

Medan antalet sysselsatta inom tjänstesektorn i Göteborg ökade med 44 000 personer så minskade sysselsättningen inom de varuproducerade näringarna med 5 000. Huvudorsaken till denna minskning var att sysselsättningen inom industrin reducerades med 16 procent eller 13 000 personer. Denna minskning följde det nationella utvecklingsmönstret, även om minskningen i Göteborg - liksom i Stockholm och Malmö - gick snabbare än i riket. Det mest anmärkningsvärda är att Göteborgs industri utvecklades betydligt bättre än industrin i Stockholm och Malmö.

Ett företag var orsaken till den förhållandevis gynnsamma utvecklingen i Göteborg. Volvo ökade antalet anställda med 3 500 personer, vilket motsvarade en ökning på 36 procent. Till detta skall läggas syssel- sättningsökningen hos Volvos underleverantörer i Göteborg. I början av sextiotalet hade Volvo knappt 300 underleverantörer där (Törnqvist 1986). Expansionen var ett uttryck för att Volvo under 1960-talet var på väg att etablera sig som ett internationellt bilföretag. Sysselsättnings- ökningen i Volvo innebar att år 1970 var sysselsättningen i Volvo lika stor som i de tre storvarven - Eriksberg, Lindholmen och Götaverken - i Göteborg.

Under 1960-talet förblev sysselsättningen inom varvsindustrin konstant. Att sysselsättningen inom varvsindustrin inte ökade kan förvåna med tanke på den gynnsamma internationella konjunktur som varvsindustrin arbetade under. Sålunda fördubblades efterfrågan på fartyg i världen under 1960—talet. För svensk varvsindustri manifesterade sig denna internationella högkonjunktur i att storleken på orderböckerna tredubblades (Kuuse 1983). Då Göteborg var centrum för landets varvsindustri borde denna utveckling bidragit till en betydande

• Sida 60
•  Original

sysselsättningsökning inom varvsindustrin. Att så inte skedde berodde på två förhållanden.

För det första tvingade den ökade konkurrensen från japanska varv fram omfattande rationaliseringar för att reducera kostnadsnivån vid svenska varv. De svenska storvarven satsade särskilt på tillverkning av stora tank- och lastfartyg i långa serier för att uppnå lägre kostnader per fartyg. Götaverkens nybyggda Arendalsfabrik utformades speciellt för produktion i långa serier. För det andra satsade varven under 1960- talet på att i ökad utsträckning utnyttja underleverantörer. Genom att överföra arbetsmoment från varven till underleverantörer kunde varven hantera den brist på arbetskraft som rådde i Göteborg under 1960-talet. Varvens strategi, att i ökad utsträckning utnyttja underleverantörer, innebar att den sysselsättningsökning som den stigande efterfrågan på fartyg gav upphov till inträffade i andra branscher än varvsindustrin. Detta innebar också att en betydande del av sysselsättningsökningen inom detta produktionsområde skedde utanför Göteborg.

Sysselsättningsökningen inom bilindustrin var inte tillräcklig för att kompenseras för halveringen av sysselsättningen inom konsumtions- varuindustrin. Minskningen var i första hand ett utslag av att textil- och konfektionsindustrin utsattes för en hård internationell konkurrens. Antalet sysselsatta inom textil- och konfektionsindustrin i Göteborg minskade från 13 700 personer 1960 till 5 700 personer 1970. Till detta kom att sysselsättningen inom livsmedelsindustrin minskade med 2 500 personer.

Industrins utveckling i Göteborg under 1960-talet innebar att export- beroendet ökade och därmed också sårbarheten. Expansionen skedde inom den exportinriktade bilindustrin, medan sysselsättnings- minskningen i första hand inträffade inom den hemmamarknads- inriktade konsumtionsvaruindustrin.

Sjuttiotalet - Omlandets expansion

Under 1970-talet ökade befolkningen i Göteborgsregionen med 32 000 personer, vilket motsvarade en ökning på fem procent. Befolknings- tillväxten bromsades sålunda upp under sjuttiotalet. Trots detta ökade sysselsättningen i regionen endast obetydligt mindre än under 1960- talet - 13 procent jämfört med 19 procent. Sysselsättningen ökade således mer än befolkningen.

• Sida 61
•  Original

Precis som i Stockholmsregionen möjliggjordes detta av att förvärvs- intensiteten bland kvinnor ökade. Bara inom vård och omsorg ökade sålunda antalet sysselsatta kvinnor med 23 000, vilket motsvarade en ökning på nästan 85 procent. Totalt ökade sysselsättningen inom vård och omsorgssektorn med 27 000 personer, vilket innebar att vårdsektorn svarade för nästan 70 procent av sysselsättningsökningen i Göteborgs- regionen. Även inom utbildning skedde det en omfattande syssel- sättningsökning.

Inom den privata sektorn var det endast företagsinriktade tjänster samt kommunikationsområdet som uppvisade ökad sysselsättning. Syssel- sättningen i den förstnämnda typen av tjänsteproduktion ökade med 9 400 personer. Detta innebar att tillväxttakten halverades jämfört med 1960—talet.

Utmärkande för Göteborgsregionens utveckling under 1970-talet var expansionen i Omlandet. Befolkningen i Omlandet ökade med 55 000 personer eller 38 procent, samtidigt som sysselsättningen ökade med 17 000 personer eller 39 procent. Befolkningstillväxten i Omlandet var sålunda lika stor under 1970-talet som under 1960-talet. Denna befolkningstillväxt var en viktig orsak till sysselsättningsökningen i denna del av Göteborgsregionen. Huvuddelen av sysselsättningsökningen skedde nämligen inom tjänstesektorn, d.v.s. inom verksamheter som betjänar den lokala befolkningen. Befolkningsökningen innebar att marknaden för sådana tjänster ökade. Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn ökade således med 6 400 personer, medan ökningen inom den offentliga tjänstesektorn uppgick till nästan 10 000 personer. Totalt svarade tjänstesektorn för nästan hela sysselsättningsökningen i Omlandet, 94 procent av ökningen kan hänföras till tjänstesektorns expansion.

Inom varuproducerade verksamheter ökade samtidigt sysselsättningen med 1 100 personer i Omlandet. Okningen var ett resultat av att sysselsättningen inom industrin ökade med 2300 personer. Den kemiska industrin, maskinindustrin och transportmedelsindustrin uppvisade den största ökningen. 1970-talet innebar sålunda en fortsatt expansion på bred front i Omlandet. Utvecklingen i Omlandet påverkades endast indirekt av det internationella ekonomiska bakslaget i mitten av 1970-talet.

• Sida 62
•  Original

I detta avseende var situationen radikalt annorlunda i Göteborg. Industrins stora utlandsberoende i Göteborg innebar att den drabbades hårt av den försvagade internationella ekonomiska utvecklingen. Sålunda minskade sysselsättningen inom industrin med 9 100 personer.

Situationen för varvsindustrin förändrades radikalt i samband med oljekrisen 1974. Stigande oljepriser och försvagad ekonomisk tillväxt innebar att efterfrågan på tanktonnage sjönk kraftigt. Andelen tanktonnage som låg upplagt ökade raskt, samtidigt som redarna inte längre upplevde behov av nytt tonnage. För svensk varvsindustri, med sin specialisering på tanktonnage, innebar detta ett kraftigt bakslag. Under andra hälften av 1970-talet minskade produktionskapaciteten inom varvsindustrin trots att staten genom speciella industripolitiska åtgärder försökte stödja industrin. I Göteborg manifesterade sig varvsindustrins problem i att sysselsättningen vid varven minskade med 5 400 personer mellan 1975 och 1979. Två varv - Lindholmen och Eriksberg - awecklades samtidigt som sysselsättningen i Götaverken reducerades.

Även textil- och konfektionsindustrin utsattes för omfattande ned— läggningar. Företag som Gamlestaden (700 kollektivanställda), Gårda (400), Göteborgs Kamgarn (300), Wettergrens (158), Pingvin (150) och Bokaj (130) försvann. Trots detta blev resultatet att sysselsättningen inom textil- och konfektionsindustrin i Göteborg bara minskade med 2 900 personer under 1970-talet, vilket endast var en tredjedel av minskningen under 1960-talet.

Expansionen inom industrin var koncentrerad till ett fåtal branscher. Tillväxten inom bilindustrin fortsatte. Under 1970-talet ökade syssel- sättningen med 5 800 personer. Volvo var 1980 den i särklass största industrin i Göteborg med 20 000 anställda, vilket var nästan fem gånger så många som antalet anställda vid SKF. För övrigt var tillväxten koncentrerad till ett antal små branscher. Sysselsättningen inom den elektro-tekniska industrin ökade med 43 procent, inom metallvaru- industrin med 25 procent och inom instrumentvaruindustrin med 20 procent. Expansionen i dessa branscher var emellertid mätt i absoluta tal liten i jämförelse med sysselsättningsminskningen inom varvsindustri, tekoindustri och maskinindustri.

Sysselsättningsnedgången inom industri och byggnadsverksamhet kompenserades mer än väl av en sysselsättningsökning inom tjänste-

• Sida 63
•  Original

sektorn. Ökningen var speciellt stor inom den offentliga sektorn. Inom vård- och omsorgssektorn ökade sysselsättningen med över 21 000 personer eller 78 procent. Inom utbildningssystemet ökade syssel- sättningen med 6 500 personer eller 46 procent. Enbart sysselsättnings- ökningen inom omsorgs- och utbildningssektorn var sålunda ungefär tre gånger så stor som minskningen inom tillverkningsindustrin.

Inom den privata tjänstesektorn fortsatte tillväxten inom de företags- inriktade tjänsterna. Visserligen var ökningen endast omkring hälften så stor som under sextiotalet, men ökningen uppgick trots detta till nästan 7 000 personer. Även mom kommunikationssektorn ökade syssel- sättningen, medan den minskade med drygt 2000 personer inom personinriktade tjänster. En effekt av sysselsättningsökningen inom tjänstesektorn var att de tjänsteproducerande näringarna ökade sin andel av sysselsättningen från 61 procent till 69 procent mellan 1970 och 1980 därmed var andelen sysselsatta inom tjänstesektorn nio procentenheter lägre än i Stockholm.

Totalt ökade sysselsättningen i Göteborg med 22 000 personer under sjuttiotalet. Torts detta minskade befolkningen med 23 000 personer. Minskningen var en konsekvens av att Göteborg redovisade ett utflyttningsnetto i förhållande till Omlandet.

Åttiotalet - förnyad expansion i Göteborg

Första hälften av 1980-talet innebar en förnyad tillväxt i Göteborgs- regionen. Under de första fem åren av årtiondet ökade sysselsättningen i regionen med 35 000 personer. Denna ökning på 10 procent var obetydligt mindre än tillväxten i Stockholmsregionen men större än motsvarande ökning i riket. Sysselsättningsökningen under första hälften av åttiotalet var sålunda endast obetydligt mindre än ökningen under hela sjuttiotalet.

Den förnyade tillväxten i Göteborgsregionen var en följd av en förnyad expansion i Göteborg. Under åttiotalets första hälft ökade sålunda sysselsättningen i Göteborg mer än under hela sjuttiotalet. Denna ökning var i huvudsak ett resultat av att sjuttiotalets industriella tillbakagång avlöstes av en industriell expansion. Den internationella konjunkturuppgång som inleddes 1982 innebar en dramatisk förbättring av Göteborgsindustrins expansionsmöj ligheter. De stora exportföretagen gick åter in i en period präglad av stark expansion. Expansionen

• Sida 64
•  Original

underlättades av att företag som Volvo, SKF och ESAB under slutet av sjuttiotalet genomgick en omfattande förnyelse med avseende på produkter, affärsstrategi samt organisationsstruktur (Göteborgs kommunstyrelse 1988).

Utvecklingen inom den privata tjänstesektorn uppvisade inte mot- svarande ökning i tillväxttakten. Sysselsättningen fortsatte sålunda att minska inom de personinriktade privata tjänsterna. Sysselsättnings- minskningen på 1400 personer var i huvudsak ett resultat av en minskad sysselsättning inom varuhandel. Sysselsättningen inom de företagsinriktade tjänsterna ökade med 3 300 personer vilket innebar en något lägre ökningstakt än under 1970-talet. I detta avseende skiljde sig sålunda Göteborgs utveckling radikalt från Stockholm (jfr Murro och Antoni 1986). Som tidigare påpekats var den ökade tillväxttakten inom den företagsinriktade tjänstesektorn en av huvuddrivkrafterna bakom den ökade sysselsättningstillväxten i Stockholm under 1980-talet. I Göteborgs fall bidrog en försvagning i tillväxten inom denna del av tjänstesektorn i stället till att dämpa tillväxten i regionen.

Under första hälften av 1980-talet sjönk tillväxttakten markant inom den offentliga sektorn. Trots detta svarade denna sektor för det i särklass största tillskottet av nya arbetsplatser i Göteborg. Den svarade för mer än hälften av sysselsättningsökningen. Det innebar att nästan en tredjedel av arbetskraften arbetade inom den offentliga sektorn, medan endast 20 procent arbetade inom industrin. Trots den förnyade tillväxten i Göteborg fortsatte befolkningen att minska där fram till 1985. Efter denna tidpunkt har emellertid befolkningsutvecklingen vänt. Befolkningstillväxten i Göteborg har emellertid begränsats av att ett lågt bostadsbyggande medfört en påtaglig bostadsbrist.

Under första hälften av åttiotalet fortsatte befolkningen att växa i Omlandet, även om tillväxttakten avtog något. Under denna femårs- period ökade sålunda befolkningen med 13 000 personer, samtidigt som sysselsättningen ökade med 10000 personer eller 17 procent. För Omlandets vidkommande har sålunda utvecklingen under 1980-talet kännetecknats av att befolkningsökningen möjliggjorts av ökad produktion inom den egna regionen. Under 1960- och 1970-talet återspeglade befolkningstillväxten i Omlandet i huvudsak befolkningens prioriteringar beträffande val av bostadsort. Befolkningsökningen förutsatte därför en sysselsättningstillväxt i Göteborg.

• Sida 65
•  Original

Den snabba sysselsättningsökningen i Omlandet under första hälften av 1980-talet var ett resultat av att alla typer av verksamheter, utom primärnäringarna, ökade sin sysselsättning. Inom primärnäringarna minskade sysselsättningen med 16 procent, men då primärnäringarna 1980 endast sysselsatte 1.6 procent av arbetskraften innebar denna procentuellt stora nedgång endast att något över 700 arbetsplatser försvann. Minskningen inom primärnäringarna kompenserades mer än väl av sysselsättningsökningen inom industrin. Inom industrin var det i första hand verkstadsindustrin som var expansiv. Sålunda ökade sysselsättningen inom denna med nästan 1 000 personer eller 18 procent. Den snabbaste tillväxttakten uppvisade emellertid de företags- inriktade tjänsterna. Sysselsättningen inom dessa ökade med 35 procent, vilket dock var något lägre än tillväxttakten under sjuttiotalet. Tillväxten under 1980-talet återspeglade i första hand en stor tillväxt i pro- duktionsinriktad partihandel. Den snabba tillväxten i företagsinriktade tjänster sedan 1960-talet har inneburit att denna sektors andel av sysselsättningen i Omlandet ökat från 1.8 procent 1960 till 8.0 procent 1985. Under samma period har motsvarande andel för riket ökat från 5.0 procent till 10.3 procent.

Den största sysselsättningsökningen i Omlandet skedde — liksom i Göteborg - inom den offentliga sektorn, där sysselsättningen ökade med 4 300 personer. Det innebar att antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn i Omlandet 1985 var nästan lika stort som det totala antalet sysselsatta i denna del av Göteborgsregionen år 1950. Under denna trettiofemårsperiod ökade det totala antalet sysselsatta i Omlandet med 200 procent, en ökning som var mer än tre gånger så stor som ökningen i Göteborg. Detta innebar att Omlandets andel av Göteborgsregionen ökade från 12 procent till 19 procent. Göteborg var sålunda fortfarande mer dominerande 1985 i Göteborgsregionen än vad Stockholm var i Stockholmsregionen. Detta var en konsekvens av att sysselsättningen i Göteborg vuxit 50 procent mer än sysselsättningen i Stockholm, samtidigt som sysselsättningen iArlandakorridoren och Södertörn växte snabbare än i Omlandet. Sålunda var antalet sysselsatta i Arlanda- korridoren och i Omlandet lika stort 1950. Ar 1985 uppgick antalet sysselsatta i Omlandet endast till 60 procent av antalet i Arlanda- korridoren. Då sysselsättningen i Göteborgs- och Stockholmsregionen vuxit lika mycket under den aktuella trettiofemårsperioden illustrerar ovanstående siffror en viktig skillnad i utvecklingsmönstret mellan de två regionerna. Stockholmsregionens expansion har i'stor utsträckning yttrat sig i form av en gradvis geografisk utvidgning av regionen. I

• Sida 66
•  Original

Göteborgsregionen har däremot tillväxtkraften i Göteborg varit betydligt större än i Stockholm.

Nittiotalet - tillbakagång och industriell förnyelse

Göteborgsregionens utveckling under efterkrigstiden har återspeglat den internationella ekonomiska utvecklingen. Under 1950- och 1960-talens höga, stabila internationella ekonomiska tillväxt ökade sysselsättningen och befolkningen snabbt i regionen. Göteborgsregionens tillväxt översteg under dessa årtionden tillväxttakten i Stockholmsregionen. Skillnaden i utvecklingstakt återspeglar skillnader i industrins utveckling i de två regionerna. Medan antalet sysselsatta inom industrin i Göteborgsregionen ökade med 10 procent under dessa årtionden så minskade industrisysselsättningen med 11 procent i Stockholmsregionen. Ar 1970 svarade sålunda industrin i Göteborgsregionen för 27.3 procent av sysselsättningen, medan motsvarande andel i Stockholmsregionen var 18.9 procent.

Förändringen i den internationella ekonomiska situationen i mitten av 1970-talet drabbade i första hand industrin. För Göteborgsregionens vidkommande innebär förändringen att sysselsättningen inom industrin minskade. Med sin förhållandevis stora industrisektor drabbades Göteborgsregionen hårdare av det internationella ekonomiska bakslaget än Stockholmsregionen. Den långvariga internationella konjunktur- uppgången under andra hälften av åttiotalet har på samma sätt inneburit en period av förnyad tillväxt i Göteborgsregionen.

Fortsätter 1980-talets förhållandevis höga internationella tillväxt kan Göteborgsregionen förväntas få uppleva en stark tillväxt också under 1990-talet. Mattas däremot tillväxten och den internationella ekonomin på nytt och återgår till sjuttiotalets utvecklingsmönster stagnerar regionen.

Takten i den internationella ekonomiska tillväxten är sålunda den enskilda faktor som har störst betydelse för utvecklingen i Göteborgs- regionen. Denna faktor avgör om nittiotalet skall bli ett årtionde som kännetecknas av expansion eller tillbakagång. Hur stark expansionen respektive tillbakagången blir bestäms emellertid av konkurrens- förmågan hos industrin i Göteborg.

• Sida 67
•  Original

Konkurrensförmågan är ett uttryck för hur enskilda företag förmår anpassa sig till förändringar i omgivningen. Ur en regions synpunkt är det därför önskvärt att industrin i regionen består av många stor- leksmässigt jämbördiga företag inom olika branscher. Med en sådan mångfald i strukturen reduceras risken för att en försvagad konkurrens— förmåga hos ett företag eller en bransch skall få avgörande konse- kvenser för den regionala utvecklingen. Göteborgs industristruktur kännetecknades under 1960-talet av en sådan mångfald. Det var detta som gjorde att regionen trots allt klarade av nedläggningen av två varv och fem stora textil- och konfektionsföretag under 1970-talet utan att industrisysselsättningen minskade med mer än 6 800 personer. Nedlägg— ningarna av dessa företag kompenserades delvis av tillväxt inom andra företag vars konkurrensförmåga förbättrades.

I dag är situationen en annan. Medan de fem största företagen svarade för 29 procent av industrisysselsättningen 1960, uppgick motsvarande andel till 59 procent 1987. Denna utveckling speglar Volvos dominans i dagens industristruktur. Volvo hade 1988 fler anställda (25 000 personer) i Göteborg än vad de fem största företagen hade tillsammans år 1960, då SKF hade 6 500 anställda, Götaverken 5 900 anställda, Volvo 5 600 anställda, Eriksberg 4 400 anställda och Mölnlycke 1 850 anställda. Det innebar att Volvo 1987 ensam svarade för 38 procent av industrisysselsättningen i Göteborg. Inkluderas SAABs verksamhet i Göteborg finner man att 41 procent av de anställda inom industrin arbetade inom bilindustrin. Till detta skall läggas de anställda hos olika underleverantörer till bilindustrin.

Den svenska bilindustrins konkurrensförmåga får på detta sätt en avgörande roll för utvecklingen i Göteborg under nittiotalet. En kris inom bilindustrin skulle drabba Göteborgsregionen betydligt hårdare än varvskrisen under sjuttiotalet. Göteborg saknar idag stora expansiva företag som genom sin expansion skulle kunna kompensera en kraftig sysselsättningsminskning inom bilindustrin på motsvarande sätt som bilindustrins expansion under sjuttiotalet motverkade tillbakagången inom varvsindustrin. Visserligen har det vuxit fram ett betydande antal företag som är specialiserade mot produktions- och materialhanterings- utrustning. Företag som ACS, Adtec, Carrago, Autocad, NDC, VBB Process Automation, SPINE Robotics, SELCOM, HANDK OCH IMN tillverkar tekniskt avancerad produktionsutrustning med en stor marknadspotential. Dessa verksamheter är dock allt för små för att på något påtagligt sätt påverka utvecklingen i Göteborgsregionen under

• Sida 68
•  Original

nittiotalet. Lyckas några av dem är det möjligt att dessa kan bidra till en expansiv utveckling i Göteborgsregionen under det första årtiondet av nästa sekel.

Skall Göteborgs industri bevara sin konkurrensförmåga och fortsätta expandera förutsätts en fortgående förnyelse. En sådan kan manifestera sig i framväxten av nya företag som tillverkar produkter för expan- derande marknader. Framväxten av sådana nya företag skulle också bidra till att stimulera tillväxten inom företagsinriktade tjänster. Utbudet av sådana tjänster är i nuläget avsevärt mindre än utbudet i Stockholmsregionen. Något som bl a återspeglar att Volvos förmåga att stimulera framväxten av sådan tjänsteproduktion hittills har varit begränsad.

Möjligheterna att få till stånd en sådan industriell förnyelse beror på hur regionens resurser utnyttjas. Storföretagen i regionen - Volvo, SKF, Ericsson och SAAB - representerar en viktig resurs. De representerar miljöer i vilka nya produktidéer kan utvecklas och testas för att sedan kommersialiseras i nyetablerade företag. Volvo fungerade exempelvis som en sådan kuvös för ACS. Chalmers tekniska högskola och Institutet för Verkstadsteknisk forskning i Göteborg har spelat motsvarande roll i ett antal andra fall. Under 1970-talet etablerades det 28 nya företag i Göteborg som byggde på en teknisk idé som utvecklats vid Chalmers (McQueen o Wallmark 1982).

Uteblir den industriella förnyelsen kommer Göteborg på sikt att förlora sin position som industriellt centrum och ledande exporthamn. I stället kommer regionen att omvandlas till ett regionalt centrum som förser Västsverige med företagstjänster, högre utbildning och avancerad sjukvård. Sannolikt kommer en sådan omvandling att inledningsvis manifestera sig i en stagnerande sysselsättning. Hur det långsiktiga utvecklingsmönstret kommer att se ut bestäms då av hur övriga delar av Västsverige som kommer att utvecklas.

Göteborgsregionens utveckling under nittiotalet bestäms i första hand av den internationella ekonomiska utvecklingen. Bilindustrins dominans gör att dess konkurrensförmåga får stor betydelse. En gynnsam internationell ekonomisk utveckling i kombination med att bilindustrin förmår bevara sin internationella konkurrensförmåga borgar för en fortsatt expansion i Göteborgsregionen. En svag internationell ut-

• Sida 69
•  Original

veckling i kombination med försvagad konkurrensförmåga inom bilindustrin kommer däremot att drabba Göteborg mycket hårt.

På längre sikt bestäms Göteborgsregionens utveckling av regionens förmåga att försvara sin position som ett industriellt centrum i riket. Ett framgångsrikt försvar av denna position förutsätter att en fortgående industriell förnyelse - som manifesterar sig i form av ett omfattande nyföretagande - kommer till stånd.

• Sida 70
•  Original

• Sida 71
•  Original

5. MALMÖREGIONENS UTVECKLING

Malmöregionen omfattar i detta sammanhang fjorton kommuner, vilka täcker en yta på 3 450 km2 (se figur 3) vilka tillsammans utgör en lokal arbetsmarknad. Regionen hade i slutet av 1987 en befolkning på 545 834 personer. Ett karakteristiskt drag i regionen är att den har två centra, Malmö, vilket i detta fall omfattar Malmö och Burlövs kom- muner samt Lund. Avståndet mellan dessa uppgår endast till 13 km, men trots detta korta avstånd så har det inte funnits några tendenser till att dessa två centra skall växa samman. Studeras bebyggelsemönstrets utveckling får man närmast ett intryck av att Malmö och Lund repellerar varandra. Malmös bebyggelse har expanderat åt söder och sydost, medan Lunds tillväxt i huvudsak skett i norr och väster. Malmöregionens periferi omfattar kommunerna Kävlinge, Eslöv, Höör, Hörby, Sjöbo, Skurup, Trelleborg, Svedala, Vellinge, Staffanstorp och Lomma.

Figur 3: Malmöregionens avgränsning.

• Sida 72
•  Original

Från stor stad till storstadsregion

Vid det andra världskrigets slut dominerades Malmöregionen av Malmö. Av regionens befolkning på 367 500 år 1950 bodde mer än hälften i Malmö. I samtidens beskrivningar av regionen talas det inget om Malmöregionen. All uppmärksamhet riktades i stället mot Malmö, rikets tredje största stad. Regionen bestod vid denna tidpunkt av tre separata delar med sin egen särprägel och med liten interaktion mellan dem. Dåliga kollektiva kommunikationsmedel i kombination med ett litet bestånd av privatbilar gjorde att möjligheterna till arbetspendling mellan de olika delarna av Malmöregionen var små.

Malmö var vid denna tidpunkt en utpräglad industri— och arbetarstad. Nästan hälften - 48 procent - av de sysselsatta återfanns vid denna tidpunkt inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet. Konsum— tionsvaruindustrin - textil - och konfektionsindustri, livsmedelsindustri, skoindustri m m - dominerade inom industrin. 46 procent av de som var sysselsatta inom tillverkningsindustrin arbetade inom konsumtions- varuindustrin. Bland de sju företag som hade mer än 500 anställda tillverkade fem konsumtionsvaror. Det största företaget i Malmö vid denna tidpunkt var Kockums Mekaniska Verkstad med över 1 000 an- ställda.

Lund präglades vid denna tidpunkt av en stor offentlig sektor. Var fjärde sysselsatt återfanns inom den offentliga sektorn. I riket var motsvarande andel ungefär var tionde. Den stora offentliga sektorn i Lund återspeglade stadens karaktär av lärdomsstad. Antalet sysselsatta inom utbildning och sjukvård uppgick till ca 4 500 vilket motsvarade 20 procent av antalet sysselsatta i kommunen. Motsvarande andel för riket uppgick till 7 procent. *

Malmöregionens periferi var en utpräglad lantbruksregion. 36 procent av de sysselsatta var verksamma inom primärnäringen. Till detta skall läggas att 15 procent av arbetskraften var verksamma inom konsum- tionsvaruindustrin, varav huvuddelen återfanns inom livsmedels— industrin. Ar 1950 var sålunda ungefär hälften av de sysselsatta verksamma inom jordbruk och livsmedelsindustri. Ungefär en tredjedel av Malmöregionens befolkning levde 1950 i regionens periferi.

I dag har Malmöregionen en helt annan karaktär. Under perioden 1950 - 1985 växte befolkningen i regionen med 45 procent från 368 000

• Sida 73
•  Original

till 535 000. Denna tillväxt innebar att Malmöregionens andel av rikets befolkning ökade från 5.3 procent 1950 till 6.4 procent 1985. Parallellt med denna befolkningsökning har det skett en betydande intern omvandling i regionen. Malmö är inte längre dominerande ur be- folkningssynpunkt. Dess andel'av regionens befolkning har sjunkit till 45 procent, samtidigt som periferins andel stigit till nästan 40 procent. Förbättrade kommunikationer har resulterat i att den lokala arbets- marknaden kontinuerligt utvidgats geografiskt. I dag utgör därför Malmöregionen en integrerad lokal arbetsmarknad. Inom regionen har strukturen i de tre delregionerna förändrats i grunden.

Malmö kan inte längre betraktas som en industri- och arbetarstad. Sålunda är antalet anställda inom tillverkningsindustri och byggnads- verksamhet ca 14 000 färre än 1950. Detta motsvarar en minskning på 25 procent. Endast 28 procent av de sysselsatta var 1985 verksamma inom industri och byggnadsverksamhet. I stället har den privata tjänstesektorn - företagsorienteradeochpersonorienteradetjänstersamt samfärdsel -övertagit industrins sysselsättningsmässigt dominerande roll. Nästan 40 procent av de sysselsatta återfanns 1985 inom denna sektor. De företagsorienterade tjänsterna sysselsatte vid denna tidpunkt nästan lika många personer som hela industrin. I mitten av 1980-talet framstod sålunda Malmö som ett servicecentrum.

På motsvarande sätt har Malmöregionens periferi omvandlats från en utpräglad lantbruksregion till en region med ett differentierat näringsliv. I mitten av 1980-talet var endast ca 10 procent av arbetskraften verksamma inom jordbruket. Samtidigt var ungefär dubbelt så många sysselsatta inom såväl tillverkningsindustrin som den privata tjänste- sektorn. Den offentliga tjänstesektorn, som sysselsatte 32 procent av arbetskraften, utgjorde den sysselsättningsmässigt dominerande sektorn i periferin.

Lund har behållit och förstärkt sin prägel av en stad dominerad av en stor offentlig sektor. Andelen sysselsatta inom den offentliga sektorn har fördubblats sedan 1950. Mer än hälften av de sysselsatta arbetade 1985 inom den offentliga sektorn. Antalet sysselsatta inom utbildning och sjukvård uppgick nu till ca 21 000 personer, vilket motsvarade 43 procent av antalet sysselsatta i kommunen. Motsvarande andel för riket uppgick samtidigt till 24 procent.

• Sida 74
•  Original

Femtiotalet - Malmös guldålder

Under 1950-talet uppvisade Malmöregionen en snabb befolknings- ökning. Befolkningen ökade med 66 000 personer, vilket innebar en ökning med 18 procent. Denna tillväxttakt översteg befolkningsökningen i riket, varför Malmöregionens andel av rikets befolkning ökade från 5.3 till 5.8 procent mellan 1950 och 1960.

Ovanstående snabba befolkningsökning möjliggjordes i första hand av en snabb sysselsättningsökning i Malmö. Under 1950-talet ökade sysselsättningen i Malmö med 21 000 personer, vilket motsvarde en ökning på 21 procent. Motsvarande tillväxttakt i Lund uppgick till 16 procent, medan sysselsättningen i periferin minskade med 9 procent. Industrin - inklusive byggnadsverksamhet - uppvisade den i särklass största sysselsättningsökningen i regionen följt av den offentliga sektorn och privata tjänster. Sysselsättningsökningen inom industri och byggnadsverksamhet var sålunda större än summan av ökningen inom tjänstesektorn.

Sysselsättningsökningen inom industri och byggnadsverksamhet var starkt koncentrerad till Malmö. 85 procent av sysselsättningstillskottet inom dessa sektorer kom i Malmö. Tillväxtens koncentration till Malmö speglar bl a att industrin och byggnadsverksamheten redan i utgångs- punkten var starkt koncentrerad till Malmö. 1950 återfanns sålunda 60 procent av antalet arbetstillfällen inom industri och byggnads- verksamhet. Malmö genomgick under första hälften av 1950-talet en omfattande industrialisering. Industrisysselsättningen mer än för- dubblades under perioden 1930 till 1950. Under denna period do- minerades industristrukturen av företag som tillverkade konsum- tionsvaror. 1930 sysselsatte denna del av industrin mer än hälften av alla anställda inom industrin. Tjugo år senare hade andelen minskat till 46 procent. *

Konsumtionsvaruindustrin präglades av att den var hemma- marknadsorienterad med endast en obetydlig export. Industrins tillväxt under första hälften av 1900-talet återspeglade därför den ökade levnadsstandarden i landet. Textil- och beklädnadsindustrin utgjorde vid denna tid den största branschen inom konsumtionsvaruindustrin. Mellan 1920 och 1950 mer än fördubblades sysselsättningen inom branschen i Malmö. Malmö var 1950 ett viktigt centrum för svensk textil- och beklädnadsindustri.

• Sida 75
•  Original

Bland de sju företag i staden som hade mer än 500 anställda återfanns sålunda fyra textil— och beklädnadsföretag - Fr. Kiirzel AB (ylle- och bomullsfabrik), Malmö Yllefabrik AB, Malmö Strumpfabrik AB och Manufaktur i Malmö AB (bomulls- och trikåfabrik).

Femtiotalet kom emellertid att representera inledningen till en lång period av tillbakagång för svensk konsumtionsvaruindustri, däribland också för textil- och beklädnadsindustrin. Två faktorer låg bakom denna förändring. För det första reducerades tillväxttakten i efterfrågan på de konsumtionsvaror som den svenska industrin tillverkade. Detta var en konsekvens av att många av de inhemska marknader som de svenska företagen betjänade började bli mättade. En fortsatt hög tillväxt förutsatte därför i ökad grad att nya produkter utvecklades. För det andra så ökade gradvis konkurrensen från utländska tillverkare som började bearbeta den svenska marknaden (Erlandsson 1985, Carlsson och Dahmén 1985). Det är mot denna bakgrund sysselsättnings- minskningen på 16 procent under 1950- talet inom svensk konsum- tionsvaruindustri skall förstås. Även 1 Malmö minskade sysselsättningen inom konsumtionsvaruindustrin. Antalet sysselsatta inom denna industri minskade med ca 2 500 personer, vilket innebar att många kvinno— arbetsplatser inom industrin försvann.

Sysselsättningsminskningen inom konsumtionsvaruindustrin kom- penserades mer än väl av sysselsättningsökningar inom andra delar av industrin. Särskilt investeringsvaruindustrin - dvs i huvudsak verkstads- industrin - uppvisade en snabb tillväxt. Delvis återspeglade denna tillväxt den nationella ekonomiska utvecklingen. Femtiotalets stabila ekonomiska tillväxt genererad av en hög investeringsnivå skapade en ökad efterfrågan på investeringsvaror. Sålunda ökade sysselsättningen inom den svenska investeringsvaruindustrin med 31 procent. Motsva- rande ökning i Malmö var emellertid 10 procentenheter högre. Resultatet blev att investeringsvaruindustrin övertog konsumtionsvaruin- dustrins dominerande roll inom industristrukturen 1 Malmö. År 1960 var 43 procent av de sysselsatta inom industrin verksamma inom investeringsvaruindustrin.

Den höga investeringsnivån i kombination med den starka be- folkningsökningen i Malmö bidrog till en kraftig ökning i byggnads- verksamheten. Sålunda var exempelvis bostadsbyggandet 64 procent större under första hälften av 1960-talet än under motsvarande period på 1950-talet. Med den ökade byggnadsverksamheten följde att

• Sida 76
•  Original

sysselsättningen ökade med 56 procent under 1950-talet. Den växande byggnadsverksamheten under 1950-talet kom på detta sätt att bidra till att expansionen i Malmö upprätthölls.

Den snabba tillväxten inom industri och byggnadsverksamhet medförde att dessa näringars samlade andel av sysselsättningen i Malmö ökade från 48 procent till 49 procent. Malmös tillväxt under 1950-talet innebar sålunda inte att Malmö förlorade sin karaktär av industri och arbetar- stad. Den strukturomvandling som inträffade skedde i huvudsak inom industrisektorn. Den lätta konsumtionsvaruindustrin - med sitt stora inslag av kvinnoarbetsplatser - gick tillbaka, medan den mans- dominerande investeringsvaruindustrin växte fram som dominerande inom industrin.

Femtiotalet var också det årtionde när Malmöregionen på allvar började utvecklas till en storstadsregion. Sålunda var befolknings- ökningen i Malmö långsam i förhållande till sysselsättningsökningen, samtidigt som befolkningsökningen i regionens periferi var långt större än vad sysselsättningsutvecklingen i denna del av Malmöregionen gav rum för. Befolkningen i periferin ökade med knappt 25 000 personer under 1950-talet trots att sysselsättningen under samma period minskade med 6 000 personer. Detta antyder att den ekonomiska expansionen i Malmö bidrog till befolkningsökningen i periferin.

Anledningen till den svaga sysselsättningsutvecklingen i periferin var regionens starka beroende av jordbruk och livsmedelsindustri. År 1950 återfanns nästan hälften av de sysselsatta i dessa två typer av verk- samheter. Utvecklingen inom jordbruket präglades under 1950-talet av en svag efterfrågeökning vilket, kombinerat med en förhållandevis snabb produktivitetsökning, resulterade i att antalet sysselsatta i näringen minskade. I Malmöregionens periferi minskade sålunda antalet sysselsatta inom jordbruket med nästan 6 000 personer - vilket mot- svarade 24 procent - under 1950-talet. Till detta kom att sysselsätt- ningen inom konsumtionsvaruindustrin under samma period minskade med 3 000 personer, dvs med 30 procent. Tillbakagången inom jordbruket och konsumtionsvaruindustrin innebar att 14 procent av det totala antalet arbetsplatser i periferin försvann under 1950-talet.

Periferin saknade inte expansiva verksamheter. Sysselsättningen inom den råvarubaserade industrin ökade med 90 procent. Antalet anställda i utbildningsverksamhet ökade med 37 procent. Tillsammans sysselsatte

• Sida 77
•  Original

emellertid dessa två typer av verksamheter endast ca 10 procent av arbetskraften, varför deras tillväxt inte förmådde att kompensera för nedgången inom det livsmedelsindustriella komplexet.

I Lund ökade sysselsättningen under 1950-talet med 16 procent. Denna Ökning var i första hand ett resultat av en utbyggnad inom utbildnings- och vårdområdet. Dessa två områden svarade för 60 procent av den totala sysselsättningsökningen, en andel som kan jämföras med deras bidrag till sysselsättningsökningen i Malmö som uppgick till 14 procent. Sysselsättningsökningen inom industrin i Lund motsvarade 30 procent av den totala sysselsättningsökningen, en siffra som kan jämföras med 55 procent i Malmö. Mönstret var emellertid identiskt. Även i Lund minskade sysselsättningen inom den lätta konsumtionsvaruindustrin, medan den ökade inom investeringsvaruindustrin. Den största syssel- sättningsökningen inom industrin skedde emellertid inom den råvaru— baserade industrin. Detta återspeglade i första hand tillväxten inom förpackningsindustrin i Lund. Sysselsättningsökningen inom för- packningsindustrin var ungefär lika stor — 900 personer - som ökningen inom undervisningssektorn.

Utvecklingen i Lund innebar sålunda att stadens karaktär av utbild- nings- och vårdstad förstärktes. Andelen sysselsatta inom den offentliga sektorn ökade från 24 till 29 procent under 1950-talet, samtidigt som andelen sysselsatta inom industrin minskade från 27 till 25 procent.

Sextiotalet - Lund som expansivt centrum

Malmöregionens befolkningsökning fortsatte under 1960-talet. Region- ens befolkning ökade med 75 000 personer, vilket motsvarade 17 procent. Även under 1960-talet ökade regionens andel av rikets befolkning med 0.5 procentenheter till 6.3 procent.

Sysselsättningsökningen i regionen under 1960-talet översteg ökningen under 1950-talet med nästan 90 procent. Denna stora ökning var i första hand ett resultat av tjänstesektorns expansion. Inom denna ökade sysselsättningen med 45 000 personer. Samtidigt minskade syssel— sättningen inom jordbruk och industri med 18 000 personer.

Under 1960—talet framstod Lund som regionens expansiva centrum. Sysselsättningen i Lund ökade med 44 procent, medan befolkningen ökade med 28 procent. Detta innebar att 35 procent av sysselsättnings—

• Sida 78
•  Original

ökningen i Malmöregionen var lokaliserad till Lund. Det finns två orsaker till denna expansiva utveckling i Lund. För det första det faktum att utbildningen och sjukvården hade stor betydelse i staden. Därigenom kom den snabba utbyggnad som skedde inom dessa områden under 1960-talet att få ett stort genomslag i Lund. Under det aktuella årtiondet ökade sysselsättningen inom utbildning och sjukvård med 104 procent. Ökningen i Lund låg i överkant av riksgenomsnittet. Utbildning och sjukvård svarade för 62 procent av den totala sysselsättningsökningen. Den offentliga sektorns andel av syssel- sättningen i Lund steg från 29 procent till 42 procent.

För det andra drabbades Lund inte av någon sysselsättningsminskning inom industrin. I riket minskade sysselsättningen med 9 procent mellan 1960 och 1970. I Lund ökade däremot industrisysselsättningen under denna period med 5.5 procent. Detta var möjligt tack vare att Lund i utgångspunkten hade en liten industrisektor som var inriktad mot expansiva marknader. Sysselsättningsökningen inom industrin åter- speglade tillväxten inom förpackningsindustrin och den grafiska industrin. Inom dessa två branscher ökade sysselsättningen med 1 500 personer. Samtidigt fortsatte emellertid sysselsättningsminskningen inom textil- och beklädnadsindustrin samt livsmedelsindustrin. För Lunds vidkommande innebar detta en sysselsättningsminskning på 900 personer.

Malmö hade i början av 1960- talet en ekonomisk struktur som gjorde att stadens förutsättningar för tillväxt var radikalt annorlunda än Lunds. En avgörande skillnad utgjorde Malmös stora industrisektor. År 1960 återfanns 40 procent av de sysselsatta i industrin. Under 1960- talet minskade sysselsättningen mom industrin med knappt 11 000 personer, vilket motsvarade 22 procent. Industrisysselsättningen minskade alltså dubbelt så mycket som i riket som helhet. Tillbakagången var särskilt stor inom konsumtionsvaruindustrin (28 procent) och investerings- varuindustrin (27 procent). En orsak till att tillbakagången blev så stark i Malmö var, att den lokala arbetsmarknaden kännetecknades av akut brist på arbetskraft. Arbetsmarknadssituationen utgjorde en stark restriktion för industrins utvecklingsmöjligheter (jfr Ohlsson 1975 och Ohlsson 1978).

Sysselsättningsminskningen inom industrin kompenserades av en stark sysselsättningsökning mom tjänstesektorn. Särskilt markant var tillväxten inom den privata tjänstesektorn, där sysselsättningen ökade med ca

• Sida 79
•  Original

15 000 personer eller 36 procent. Detta kan jämföras med riksgenomsnittets 21 procent. Tjänstesektorns stora expansion i Malmö förklaras av att de företagsorienterade tjänsterna var de mest expansiva-partihandel, bank- och försäkringsverksamhet samt uppdragsverksamhet. De svarade för ungefär hälften av syssel- sättningsökningen i Malmö. Dessa verksamheter lokaliserades till en början till storstadsregionerna med närhet till en stor marknad och gott utbud av kommunikationstjänster.

Sextiotalet innebar sålunda att Malmö började förlora sin karaktär som industristad. År 1970 hade andelen sysselsatta 1nom industrin minskat till 26 procent, medan andelen som var sysselsatta inom den privata tjänstesektorn ökat till 42 procent. Därmed var den privata tjänste- sektorn också större än industri- och byggnadssektorn tillsammans - vilka tillsammans stod för 36 procent av sysselsättningen. Inkluderas den offentliga tjänstesektorn uppgick andelen av arbetskraften som var verksamma med tjänsteproduktion till 62 procent. Malmö hade på allvar börjat anta karaktären av ett servicecentra.

Periferins utveckling under 1960-talet uppvisade stora likheter med 1950—talets utveckling. Sysselsättningsutvecklingen var svag även om sysselsättningen, till skillnad från 1950-talet, ökade något. Trots den marginella sysselsättningsökningen ökade befolkningen med 19 procent. Den förhållandevis stora befolkningsökningen var ett uttryck för att den ekonomiska tillväxten i Lund och Malmö i växande grad manifesterade sig i form av ökad bosättning i periferin. Bostadsproduktionens utveckling understryker detta. Under andra hälften av 1960-talet var bostadsproduktionen i periferin nästan tre gånger så stor som under andra hälften av 1950-talet. Med detta följde att periferins andel av bostadsproduktionen i Malmöregionen steg från 18 till 28 procent.

Det faktum att 1950-talets sysselsättningsminskning omvandlades till en mindre ökning under 1960-talet var i huvudsak ett resultat av tillväxten inom den offentliga sektorn. Sysselsättningen inom denna ökade med drygt 5 000 personer, vilket innebar en ökning på 116 procent. Den ökade bostadsproduktionen i periferin innebar att sysselsättningen inom byggnadssektorn under samma period ökade med 38 procent. Mot dessa expansiva sektorer kan ställas utvecklingen inom jordbruket och industrin. Sysselsättningen inom jordbruket minskade också under 1960- talet med ca 5 800 personer, vilket innebar att nästan en tredjedel av de som 1960 var verksamma inom jordbruket lämnade detta. Under samma

• Sida 80
•  Original

period minskade sysselsättningen inom industrin med drygt 1000 personer.

Periferins utveckling under 1960-talet innebar att området började förlora sin karaktär av lantbruksregion. År 1970 hade andelen syssel- satta inom jordbruket reducerats till 20 procent. Totalt sysselsatte det livsmedelsindustriella komplexet inte mer än 27 procent av arbets- kraften i periferin. Periferin var sålunda på väg att frigöra sig från sitt ensidiga ekonomiska beroende av livsmedelsproduktion.

Sjuttiotalet - periferins årtionde

Sjuttiotalet innebar en kraftig reduktion i befolkningstillväxten i Malmöregionen. Regionens befolkning ökade endast med 22 000 personer vilket motsvarade en ökning på 4 procent. Försvagningen av befolkningstillväxten återspeglade en långsammare sysselsättningsökning. Under 1970-talet uppgick denna endast till 60 procent av ökningen under 1960-talet. Det är anmärkningsvärt att notera att nästan hela sys- selsättningstillväxten skedde inom den offentliga sektorn, där sys- selsättningen ökade med 23 000. Inom primärnäringarna och industrin - inklusive byggnadsverksamhet — fortsatte sysselsättningsminskningen, medan den privata tjänstesektorn uppvisade en svag tillväxt. Tillväxt- takten inom den privata tjänstesektorn uppgick till endast 30 procent av sysselsättningsökningen under 1960-talet.

Sjuttiotalet innebar också att det inomregionala utvecklingsmönstret förändrades. Ur befolkningssynpunkt framstod periferin som regionens tillväxtcentra. Befolkningen ökade med 23 procent i periferin samtidigt som den minskade med nästan 10 procent i Malmö. Denna utveckling speglade delvis förändringar i befolkningens preferenser när det gällde boendet. Ett växande antal personer valde att bosätta sig i periferin, medan de fortsatte arbeta i Malmö. Trots befolkningsminskningen fortsatte sålunda antalet sysselsatta att öka i Malmö.

För periferin var situationen länge den omvända. Befolkningen fortsatte att öka trots en svag sysselsättningsutveckling. Ett uttryck för detta var att kvoten mellan atjtalet sysselsatta i periferin och befolkningens storlek gradvis sjönk. Ar 1960 motsvarade sysselsättningen i periferin 42 procent av befolkningen. Tjugo år senare hade kvoten sjunkit till 34 procent, en anmärkningsvärd utveckling om man betänker att detta var en period som kännetecknades av en markant höjning av kvinnornas

• Sida 81
•  Original

förvärvsintensitet. Utvecklingen var uttryck för att expansionen i periferin primärt var ett utslag av förändringar i boendepreferenser.

Sjuttiotalet innebar emellertid en förändring även i detta avseende. Medan sysselsättningen i periferin under femtio- och sextiotalen minskade med tillsammans 5 000 personer, så ökade sysselsättningen i periferin med ungefär 9 500 personer under 1970-talet. Detta innebar att nästan hälften av sysselsättningsökningen i Malmöregionen skedde i periferin. Huvudorsaken till denna utveckling var den kraftiga ökningen av sysselsättningen inom den offentliga sektorn. Syssel- sättningen inom denna sektor ökade med mer än 9 000 personer, vilket innebar att antalet sysselsatta inom sektorn mer än fördubblades under en tioårsperiod. Expansionen inom den offentliga sektorn under 1970- talet återspeglade ett nationellt fenomen. I riket ökade sålunda syssel- sättningen inom den offentliga sektorn med mer än 50 procent. Tillväxttakten i Malmöregionens periferi var sålunda dubbelt så hög som rikets och fyrtio procent högre än tillväxttakten i Malmöregionen. Den offentliga sektorns kraftiga tillväxt i Malmöregionens periferi åter- speglade i första hand den snabba tillväxt i befolkning som känne- tecknat periferin sedan slutet av 1950-talet. Under perioden 1960-1980 växte sålunda befolkningen i periferin med 46 procent. En ökning som kan jämföras med hela Malmöregionens befolkningsökning på 22 procent eller rikets 11 procent.

Den höga efterfrågan på arbetskraft inom den offentliga sektorn bidrog till att ytterligare öka periferins attraktivitet ur boendesynpunkt, eftersom en lokal arbetsmarknad för kvinnor skapades. Ar 1980 var sålunda 80 procent av de sysselsatta inom den offentliga sektorn i periferin kvinnor. Pendlingen in till Malmös och Lunds differentierade arbetsmarknad kunde därmed begränsas till att omfatta en person i familjen.

Vid sidan om den offentliga sektorn ökade också sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn. Sysselsättningsökningen inom denna sektor var ungefär hälften så stor som inom den offentliga sektorn. Särskilt markant var tillväxten inom företagsorienterade tjänster, inom vilka sysselsättningen ökade med drygt 60 procent. Noterbart är att antalet kvinnor som arbetade inom detta område fördubblades under 1970- talet. Detta återspeglade i första hand en betydande ökning av antalet kvinnor verksamma inom uppdragsverksamhet samt bank och för- säkringsverksamhet. Sysselsättningsökningen inom de företags-

• Sida 82
•  Original

orienterade tjänsterna bidrog på detta sätt till att öka bredden i lokala arbetsmarknader för kvinnor i Malmöregionens periferi.

Befolkningsminskningen i Malmö var i första hand ett uttryck för att folks preferenser när det gällde bostadsort förändrades. Folk valde att bosätta sig utanför Malmö. Trots den kraftiga befolkningsminskningen ökade sålunda sysselsättningen. Resultatet blev att kvoten mellan antalet förvärvsarbetande och befolkning steg från 0.51 1970 till 0.58 1980. Befolkningsomflyttningen mot periferin följdes sålunda av en ökad inpendling till Malmö. Att denna utveckling medförde att befolkningen i Malmö kom att minska var emellertid också ett uttryck för att sysselsättningstillväxten i Malmö bromsade upp under 1970—talet. Medan sysselsättningen ökade med 17 procent under 1960-talet sjönk mot- svarande siffra till endast 2 procent under 1970-talet. Detta innebar att Malmö endast svarade för 12 procent av sysselsättningsökningen i hela Malmöregionen.

Den offentliga sektorn svarade för hela sysselsättningsökningen i Malmö. Inom denna sektor ökade sysselsättningen med 11 000 personer. 80 procent av denna tillväxt skedde inom hälso- och sjukvård samt inom socialtjänsten. Tillväxten inom dessa expansiva sektorer var ungefär lika stor som sysselsättningsnedgången inom tillverkningsin- dustrin och byggnadsverksamheten.

Medan 1960-talets sysselsättningsminskning inom industrin var koncentrerad till tekoindustrin och varvsindustrin så innebar 1970-talet en minskning inom nästan alla de stora branscherna. Inom teko- industrin halverades sysselsättningen åter. Inom den kemiska industrin och plastvaruindustrin minskade sysselsättningen med 25 procent, inom maskinindustrin med 29 procent, inom livsmedelsindustrin med 8 procent och inom kontorsmaskinsindustrin med 50 procent. Endast en bransch uppvisade en påtaglig sysselsättningsökning. Inom läkemedels- industrin ökade sysselsättningen med 230 procent under 1970-talet. Då läkemedelsindustrin 1980 sysselsatte mindre än 2 procent av antalet sysselsatta inom industrin hade denna expansion en negligerbar effekt på arbetsmarknaden.

Sysselsättningsutvecklingen i Malmö återspeglade till stor del den nationella utvecklingen. I riket minskade sålunda sysselsättningen inom såväl konsumtionsvaruindustrin som inom den råvarubaserade industrin. Konsumtionsvaruindustrins fortsatta tillbakagång innebar att det

• Sida 83
•  Original

utvecklingsmönster som inleddes efter det andra världskriget fortsatte. Malmö - med sin förhållandevis stora andel sysselsatta inom konsum- tionsvaruindustrin - drabbades hårt av denna nedgång. Ännu år 1970 svarade konsumtionsvaruindustrin för nästan en tredjedel av industri- sysselsättningen i Malmö, vilket kan jämföras med en femtedel i riket. Den i förhållande till riket stora sysselsättningsminskningen inom industrin under 1970-talet, 18 procent jämfört med rikets 5 procent, förklaras sålunda till stor del av näringsstrukturen i Malmö. I början av 1970-talet var Malmös industri överrepresenterat i branscher med en svag utveckling. Detta intryck förstärkes om utvecklingen inom investeringsvaruindustrin studeras. Under 1970-talet ökade sysselsättningen inom investeringsvaruindustrin i Sverige med 5 procent, en ökning som till största delen inträffade under första hälften av årtiondet och som var koncentrerad till några enstaka branscher - metallvaruindustrin, tillverkning av elektriska produkter, bilindustrin samt tillverkning av instrument. Inom två av dessa branscher, tillverkning av elektriska produkter och bilindustrin, var Malmö svagt företrädd.

I någon män var sysselsättningsminskningen ett uttryck för att industrin utvecklades svagare i Malmö än i resten av landet. Tillbakagången inom tekoindustrin var sålunda större i Malmö än i riket. Sysselsättningen inom den kemiska industrin minskade i Malmö, medan den ökade i landet. Motsvarande gällde för metallvaruindustrin. De relativt sett mest framgångsrika branschernavarinstrumenttillverkningochvarvsindustrin. Sysselsättningsökningen inom instrumentindustrin i Malmö var nästan fem gånger så stor som ökningen i riket. Inom varvsindustrin var antalet anställda 1980 ungefär lika stort som tio år tidigare. Under samma period minskade antalet varvsanställda i riket med 25 procent.

Under 1970-talet upphörde samtidigt tillväxten inom den privata tjänstesektorn i Malmö. Det var i första hand ett resultat av att de personorienterade tjänsterna minskade. Sålunda reducerades syssel- sättningen inom detaljhandeln, resturang— och hotellverksamhet och reperationsverksamhet med 4 000 personer. Även inom vissa företags- orienterade tjänster stagnerade expansionen. Inom partihandeln minskade sysselsättningen med ca 1 500 personer, vilket motsvarade 10 procent. Däremot skedde det en snabb tillväxt inom uppdrags- verksamhet samt bank- och försäkringsverksamhet, vars sysselsättning ökade med 4 500 personer d v 5 en ökning på 34 procent. Expansionen inom uppdragsverksamheten återspeglade sannolikt

• Sida 84
•  Original

strukturomvandlingen inom industrin i Malmö, då denna medförde att verksamheter som tidigare utförts inom industrin omvandlades till fristående verksamheter. Industrisysselsättningen omklassificerades på detta sätt till tjänstesysselsättning.

1970-talet innebar en snabb expansion i Lund. Visserligen minskade befolkningstillväxten något jämfört med 1960-talet. Detta trots en fortsatt kraftig ökning av sysselsättningen i staden. Sysselsättnings- ökningen i Lund bidrog därför, på samma sätt som tillväxten i Malmö, till den stora befolkningsökningen i Malmöregionens periferi. Under sjuttiotalet ökade sålunda inpendlingen även till Lund.

Sysselsättningsökningen var i första hand ett resultat av tillväxten inom den offentliga sektorn. Sysselsättningen inom denna ökade med nästan 8 500 personer, vilket innebar en ökning på 57 procent. Denna ökning neutraliserades inte - som i Malmös fall - av en kraftig sysselsättningsminskning inom industrin. Industrisysselsättningen ökade i stället med drygt 300 personer.

Industrins tillväxt återspeglade utvecklingen inom två branscher. Syssel- sättningen inom instrumentindustrin ökade med drygt 600 personer, vilket innebar en ökning med mer än 600 procent. Gambros expansion svarade för huvuddelen av denna sysselsättningsökning. Samtidigt ökade sysselsättningen inom maskinindustrin med knappt 300 personer, vilket motsvarade en ökning på 14 procent. Att maskinindustrin växte i Lund, när sysselsättningen i samma bransch minskade med 5 procent i riket, förklaras av Tetra Paks framgångar. Okningen av industri- sysselsättningen i Lund möjliggjordes sålunda av att staden hade en liten industrisektor som dominerades av ett fåtal expansiva företag. Detta innebar att staden förblev förhållandevis opåverkad av den strukturomvandling som orsakade en minskad industrisysselsättning i Sverige under 1970-talet. Trots detta minskade industrins andel av sysselsättningen från 18.4 till 15.6 procent till följd av den stora sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn.

Åttiotalet - balanserad inomregional utveckling

Under första hälften av 1980-talet upprätthölls 1970-talets utveck- lingsmönster i Malmöregionen. Befolkningen fortsatte att minska i Malmö samtidigt som den ökade i Lund samt i regionens periferi. Särskilt i periferin var emellertid befolkningsökningen markant svagare

• Sida 85
•  Original

än under 1970-talet. Konjunkturuppgången som sköt fart 1983 bidrog emellertid till att sysselsättningssituationen förbättrades påtagligt i regionen. Konjunkturuppgången genererades i första hand av en stark tillväxt inom den privata tjänstesektorn, medan sysselsättningen inom den offentliga sektorn och inom industrin ökade svagare.

För Malmös vidkommande innebar 1980-talet i första hand en revita- lisering av industrin (jfr Olander 1989). Visserligen fortsatte struktur- rationaliseringen inom några branscher. Sålunda fortsatte syssel- sättningsnedgången inom livsmedelsindustrin och tekoindustrin. Nedläggningen av Kockums Varv innebar samtidigt en kraftig minsk- ning av antalet anställda inom varvsindustrin. Den största sysselsättningsökningen inom industrin ägde rum inom instrumenttillverkning, grafisk industri och kemisk industri. Dessutom uppvisade bilproduktionen en procentuell sett hög tillväxt. Då nedläggningen av Kockums varv följdes av beslut om att etablera en bilfabrik på varvsområdet kan en fortsatt ökning av antalet sysselsatta inom bilindustrin förväntas åtminstone under 1990-talets första år.

Det anmärkningsvärda med Malmös utveckling under 1980-talet var den svaga utvecklingen inom den privata tjänstesektorn. Under första hälften av 1980-talet minskade sysselsättningen inom denna med 2 000 personer. Detta var i första hand ett uttryck för en betydande syssel- sättningsminskning inom detaljhandeln. Aven sysselsättningen inom uppdragsverksamhet minskade något, medan bank- och finans— verksamhet samt restaurangverksamhet ökade. Sysselsättningsökningen inom den sistnämnda typen av tjänster var procentuellt sett den största (jfr Karlsson 1988 och Olander 1989).

Ättiotalets utveckling i Lund har i stora drag följt samma mönster som 1970-talets. Sysselsättningen inom industrin har fortsatt att öka. Detta återspeglade i första hand en förnyad tillväxt inom förpacknings- industrin. Antalet sysselsatta inom instrumenttillverkning har fortsatt att växa även om tillväxttakten varit betydligt lägre. Försvagningen inom instrumentindustrin är ett uttryck för de problem Gambro fick i början av 1980-talet. Utvecklingen illustrerar sålunda industriutvecklingens sårbarhet i Lund för händelser i enskilda företag. Noterbart är också att antalet personer verksamma inom datortillverkning fördubblades under första hälften av åttiotalet. Antalet personer som var verksamma i denna produktion motsvarade 1985 endast 3 procent av de sysselsatta

• Sida 86
•  Original

inom industrin, men det är möjligt att denna verksamhet har en stor utvecklingspotential.

Även tjänstesektorn har vuxit under 1980-talet. Liksom i Malmö minskade visserligen sysselsättningen inom detaljhandeln. Denna minskning kompenserades mer än väl av en stark ökning inom företagsorienterade tjänster. Särskilt markant var tillväxten i uppdrags— verksamhet. Under första hälften av 1980-talet ökade sysselsättningen inom sådana verksamheter med 50 procent. Utvecklingen i Lund avvek i detta avseende markant från utvecklingen i Malmö.

För Malmöregionens periferi innebar 1980-talet en påtaglig försvagning i sysselsättningstillväxten. En förklaring till detta var den svagare tillväxten inom offentlig tjänsteproduktion. Denna utveckling förstärktes av att tillväxten inom den privata tjänstesektorn samtidigt stagnerade. Sysselsättningen inom detaljhandeln minskade samtidigt som syssel- sättningsökningen inom samfärdsel och företagsorienterade tjänster var mindre än under 1970-talet. Bank— och finansverksamhet samt restu- rangverksamhet uppvisade den största sysselsättningsökningen inom den privata tjänstesektorn. Lägger vi till att sysselsättningen inom såväl jordbruk som industri fortsatte att minska skapas ett intryck av att sysselsättningsökningen i Malmöregionens periferi under 1980-talet har möjliggjorts av en fortsatt utbyggnad av den lokalt inriktade offentliga servicen. Sysselsättningsökningen under 1980-talet var på detta sätt en följd av den kraftiga befolkningsökningen i periferin under 1970-talet.

Nittiotalet - stagnation och expansion

Utvecklingsförutsättningarna för de olika delarna av Malmöregionen varierar. Lund förefaller vara den del av regionen som har bäst förutsättningar för en expansiv utveckling under 1990-talet. Stadens ekonomiska bas utgörs av en stor offentlig sektor, med en stark inriktning mot utbildning och sjukvård. Visserligen kommer denna knappast, som under 1960- och 1970-talen, att fungera som en stark motor i stadens utveckling under 1990-talet. Det ekonomiska läget torde inte ge utrymme för en fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn. Om en fortsatt utbyggnad kommer till stånd kommer den sannolikt att anta ett nytt mönster. En fortsatt utbyggnad av den högre utbildningen förväntas nämligen ske vid regionala högskolor. På motsvarande sätt kommer ansträngningarna att Öka, när det gäller att vrida utbyggnaden från reparerande till förebyggande vård. Realiseras

• Sida 87
•  Original

ovanstående utveckling innebär det att Lund knappast kan förvänta sig någon expansion inom sjukvård och utbildning. Å andra sidan, eftersom såväl sjukvård som utbildning är politiskt styrda, kan det inte väntas ske några dramatiska förändringar i lokaliseringsmönstret. Lund riskerar därför inte någon markant minskning i antalet offentligt anställda. Sannolikheten är nog större att politikerna inte förmår styra utvecklingen utan att denna inom den offentliga sektorn fortsätter i invanda spår. I så fall kommer den politiska retoriken att präglas av tal om utbyggnad av regionala högskolor och ökad satsning på förebyggande vård, samtidigt som också 1990-talets verklighet kommer att präglas av en fortsatt utbyggnad i gamla centra för offentlig tjänsteproduktion vilket kommer gynna Lund.

Fortsatt svag tillväxt eller stagnation inom den offentliga tjänstesektorn framstår sålunda som möjlig under 1990-talet. Tillväxten inom sektorn mjuklandar. En fortsatt expansion i Lund måste därför basera sig på andra typer av verksamheter. Industrin representerar en möjlig expansiv drivkraft. Sedan 1950—talet har industrisysselsättningen kontinuerligt ökat i Lund. Sålunda ökade antalet sysselsatta inom industrin med nästan 70 procent mellan 1950 och 1985. Denna tillväxt har till stor del skett inom tekniskt nyskapande företag som etablerats under efterkrigs- tiden - Akerlund & Rausing, Tetra Pak, Gambro, m fl. En förhållande- vis stor del av Lunds industri är därför teknikbaserade och verksamma inom expansiva områden. Detta yttrar sig bl a i att en förhållandevis stor andel av arbetskraften i industrin arbetar med forskning och utveckling. Ar 1985 var nästan en tredjedel av tjänstemännen inom industrin verksamma inom detta område, en andel som är mer än dubbelt så hög som andelen i Malmö och som också är betydligt högre än motsvarande andelar för Stockholm och Göteborg. Industrins forskningsintensitet avspeglar sig också i att andelen personer med forskarutbildning inom industrin är tio gånger högre i Lund än i riket som helhet.

Förutsättningarna för en fortsatt tillväxt under 1990-talet är därför goda. Två förhållanden kan emellertid förändra denna bild. För det första är det troligt att några av de framgångsrika Lundaföretagen vid denna tidpunkt har nått en sådan storlek att deras fortsatta tillväxt i växande utsträckning kommer att ske i utlandet. Företagens fortsatta tillväxt får i så fall gradvis mindre effekter på Lunds utveckling. För det andra dominerar fortfarande några enstaka företag industristrukturen i Lund. Resultatet blir att stora förändringar i enstaka företags situation

• Sida 88
•  Original

kan få en märkbar effekt på industriutvecklingen i staden. Stadens industriella bas är fortfarande så smal, att industrins utveckling är sårbar för förändringar i utvecklingsbetingelserna för enskilda företag.

Ovanstående utsagor baserar sig på en bedömning av utvecklings- förutsättningarna för de befintliga större företagen i Lund. Industrins utveckling under 1990-talet påverkas emellertid också av storleken på de industriella nyetableringarna i staden. I detta avseende representerar universitetet en viktig resurs i Lund. För det första så kan universitetet fungera som ett drivhus, i vilket människor har möjligheter att utveckla idéer som de sedan realiserar genom att starta företag. På kort sikt är sysselsättningseffekterna av sådana avknoppningar små. Många av dessa företag kommer att upphöra efter ett tag, andra kommer att överleva men förbli små. I undantagsfall blir företaget framgångsrikt och uppvisar en stabil tillväxt under en lång tid. Dessa undantag kommer på sikt att ge ett märkbart bidrag till sysselsättningen inom Lunds industri. Tetra Pak, etablerat 1951, och Gambro, etablerat 1965, illustrerar detta. Under sina första tio levnadsår skapade dessa 400 nya arbetsplatser vardera i Lund. I dag sysselsätter de ca 2 200 respektive 750 personer i Lund. Dessa siffror säger emellertid lite om den sysselsättning som har sina rötter i dessa två företag. För att få en uppfattning om detta måste sysselsättningen hos underleverantörer samt sysselsättningen i företag som avknoppats från moderföretaget också att beaktas. I Tetra Paks fall räknar man med att bortåt 1 500 personer är engagerade i tillverkning för Tetra Paks räkning hos underleverantörer samt att bortåt 500 personer är verksamma i avknoppningsföretag till Tetra Pak. En betydande del av dessa företag finns i Malmöregionen (Reitberger 1984

b).

Medvetenheten om den utvecklingspotential som avknoppningsföre— tagen representerar har ökat under senare år. Etableringen av forskar- byn Ideon är ett försök att stimulera till ökat forskningsbaserat företagande. Blir forskarbyn framgångsrik i detta avseende resulterar den i ett ökat antal företagsetableringar. Därmed skapas det förutsätt- ningar för en fortgående modernisering av Lunds näringsliv vilket i sin tur öppnar möjligheter till en långsiktig stabil tillväxt i stadens näringsliv.

Även i ett annat avseende utgör universitetet en viktig resurs. Till- gången till välutbildade personer gör att verksamheter som kräver kvalificerad arbetskraft attraheras till staden. I många fall är det fråga

• Sida 89
•  Original

om att placera en utvecklingsenhet i Lund. Denna utveckling bidrog till att antalet människor som är verksamma med utvecklingsarbete inom industrin mer än fördubblades mellan 1975 och 1985. Ideon kan bidra till att ytterligare förstärka en sådan utveckling.

Slutsatsen blir att 1990-talets expansion i Lund i första hand kommer att möjliggöras av tillväxt inom industri- och uppdragsverksamhet, en tillväxt som är nära knuten till den kompetens som finns vid universitet.

Utvecklingsförutsättningarna för Malmö under 1990- talet är radikalt annorlunda. Industrin i Malmö domineras fortfarande av mogna branscher med begränsade tillväxtmöjligheter. År 1985 återfanns sålunda 60 procent av de sysselsatta i industrin i sådana branscher. Dominansen av mogna branscher är huvudorsaken till att sysselsättning- en inom industrin i Malmö minskat med nästan 40 procent sedan 1960. Den svaga utvecklingen har permanentats som ett resultat av att etableringarna inom expansiva områden varit svag, varför denna typ av industri vuxit långsammare i Malmö än i riket. Instrumentindustrins snabba sysselsättningsökning under första hälften av 1980-talet - 142 procent - representerar en awikelse från detta mönster. Då instrument- tillverkning ännu i mitten på 1980-talet endast sysselsatte 3 procent av arbetskraften inom Malmös industri krävs det ytterligare ett årtionde med snabb tillväxt innan effekterna på den lokala arbetsmarknaden blir påtagliga. Situationen är likartad för läkemedelsindustrin som också uppvisar en snabb tillväxt.

Också under första hälften av 1990-talet kommer därför sysselsättnings— utvecklingen inom industrin i Malmö att präglas av de mogna bransch— ernas utveckling. Konsumtionsvaruindustrin, som 1985 svarade för 26 procent av industrisysselsättningen, förväntas krympa ytterligare. Framtidsutsikterna inom investeringsvaruindustrin är annorlunda. SAABs nya bilfabrik kan innebära ett sysselsättningstillskott på kort sikt. De långsiktiga effekterna av denna fabrik är nära knutna till i vilken grad SAAB kommer att öka produktionen vid anläggningen. I detta fall kan spridningseffekter av det slag som diskuterades ovan utifrån Tetra Paks utveckling förväntas förbli marginella. Den nya fabriken kommer att producera en produkt som redan tillverkas vid andra anläggningar. SAAB har därför redan byggt upp ett underleverantörssystem av kvalificerade företag som kommer att utnyttjas också i den nya fabriken. Fabriken kommer därför knappast

• Sida 90
•  Original

att bidra till att ett ökat antal bildelsproducenter växer fram i Malmöregionen.

En ökad industrisysselsättning i Malmö förutsätter sålunda antingen att ytterligare fabriker lokaliseras dit eller att det sker en kraftig ökning i antalet nyetableringar för att på så sätt öka sannolikheten för att nya expansiva företag utvecklas. Som påpekats är ökad nyetablerings- verksamhet i första hand något som påverkar sysselsättningen på lång sikt. Därför är det mest sannolika framtidsperspektivet att struktur- omvandlingen inom Malmös industri kommer att följa invanda mönster. Aven under 1990-talet förväntas sysselsättningen inom industrin minska. Mot slutet av årtiondet kan tillväxten i branscher som instrument— tillverkning och läkemedelsproduktion bidra till att sysselsättnings- nedgången upphör.

Avindustrialiseringen av Malmö förväntas sålunda fortsätta. Malmös karaktär av administrativt centrum för skånskt näringsliv förstärks. Sedan mitten av 1970-talet har antalet tjänstemän inom industrin i Malmö ökat. Särskilt markant har ökningen varit när det gäller högre befattningshavare. Sålunda ökade antalet tjänstemän med 6 procent under första hälften av 1980-talet. Under samma period minskade antalet industriarbetare med 12 procent. Avindustrialiseringen innebär primärt att varuproduktionen försvinner, samtidigt som antalet personer som arbetar med marknadsbearbetning och utvecklingsarbete ökar.

Malmö är i första hand ett centrum för administration och marknads- bearbetning. En tredjedel av tjänstemännen inom industrin är verk- samma inom marknadsbearbetning, en andel som ligger i nivå med Stockholms. 18 procent av tjänstemännen har administrativa funktioner, en siffra som är i nivå med Göteborgs men som är fem procentenheter lägre än Stockholms.

Malmö är ohotad i rollen som centrum för skånskt näringsliv. En fortsatt ökning av antalet tjänstemän inom industrin kan därför förväntas. Då industrin i övrigt - som påpekats ovan - förväntas att utvecklas svagt kommer ökningen i antalet tjänstemän att vara för liten för att förhindra en fortsatt sysselsättningsminskning inom industrin.

En eventuell expansion i Malmö måste därför skapas genom en fortsatt tillväxt inom tjänstesektorn. Omvandlingen inom industrin ger i det avseendet vissa möjligheter. Koncentrationen av administrativa

• Sida 91
•  Original

funktioner till Malmö skapar förutsättningar för en expansiv utveckling inom företagsorienterade tjänster. Bank och finansverksamhet är ett exempel på tjänster med goda förutsättningar för fortsatt tillväxt. Partihandel och uppdragsverksamhet är andra verksamheter som dras till näringslivscentra av Malmös typ. I takt med att marknaden för uppdragsverksamhet växer i Sverige, kan det antas att svenska och utländska företags intresse att etablera sig i Malmö ökar. På detta sätt kommer utvecklingen inom uppdragsverksamheten i Malmö att i första hand återspegla marknadens tillväxt.

Slutsatsen blir att Malmös utveckling under 1990-talet kommer att återspegla den nationella ekonomiska utvecklingen. En snabb eko- nomisk tillväxt i Sverige innebär att sysselsättningsminskningen inom industrin i Malmö begränsas, samtidigt som tillväxten i företags- orienterade tjänster stimuleras. En hög tillväxt förväntas dessutom ge utrymme för en högre tillväxt i offentlig tjänsteproduktion. Under dessa omständigheter kommer sysselsättningen i Malmö att öka. Blir den nationella ekonomiska tillväxten däremot svag blir utvecklingen en annan. Sysselsättningsminskningen i industrin kommer i detta fall att förstärkas av en sysselsättningsminskning inom företagsorienterade tjänster. En svag nationell ekonomisk tillväxt kommer därför att leda till stagnation i Malmö.

Ovanstående innebär att den nationella ekonomiska tillväxten får en avgörande betydelse för Malmöregionens utveckling under 1990-talet. En hög nationell ekonomisk tillväxt innebär att såväl Malmö som Lund kommer att uppvisa en expansiv utveckling. Därmed skapas det också förutsättningar för en fortsatt expansion i Malmöregionens periferi, en expansion som kommer att basera sig på en fortsatt tillväxt inom lokalt inriktad tjänsteproduktion.

Blir däremot den nationella ekonomiska tillväxten svag finns det förutsättningar för en expansiv utveckling endast i Lund. En fortsatt snabb expansion i Lund är knappast tillräckligt för att upprätthålla expansionen i hela Malmöregionen, då Lund svarar för mindre än 20 procent av regionens sysselsättning. Tillväxtimpulserna från Lund berör därför endast en mindre del av periferin. En svag nationell ekonomisk tillväxt innebär därför att även tillväxten i Malmöregionens periferi försvagas.

• Sida 92
•  Original

Det förhållande att Malmö omvandlats från en kombinerad import- och exportnod till ett tjänste- och administrationscentra gör att regionen förlorat sin roll som drivande kraft bakom den nationella utvecklingen. Malmöregionen återspeglar i stället den nationella utvecklingen. Endast Lund, med sitt teknikbaserade näringsliv, awiker från detta mönster. Upprätthålles förmågan till industriellt nyskapande i Lund kommer staden att utvecklas till en allt kraftfullare utvecklingsmotor för hela Malmöregionen.

• Sida 93
•  Original

6. STORSTADSREGIONERNAS OMVANDLING

Den genomförda analysen visar att storstadsregionerna i Sverige genomgått en betydande omvandling sedan 1950. I samtliga fall har de omvandlats från att ha varit stora städer till att bli storstadsregioner. Samtidigt har deras roller i den nationella ekonomin förändrats. Stockholm har utvecklats från att ha varit en huvudstad, präglad av offentlig förvaltning, till att bli landets ledande "importhamn" för ny teknologi präglad av en stor och växande partihandelsaktivitet. Göteborg har utvecklats från ett diversifierat industriellt centrum till en exporthamn, dominerad av en stor sammansättningsfabrik. Malmö har omvandlats från ett industriellt centrum för produktion inriktad mot den nationella marknaden till ett regionalt centrum för tjänste- produktion.

Storstadsregionernas omvandling återspeglar såväl särpräglade egen- skaper hos de tre regionerna som den nationella omvandlingen.

Den nationella omvandlingens roll

Den mest påtagliga förändringen 1 storstadsregionerna sedan 1950 är tjänstesektorns ökade betydelse. År 1950 arbetade 54 procent av arbetskraften 1 storstadsregionerna 1nom tjänstesektorn. År 1985 hade andelen ökat till 72 procent. Denna utveckling speglar en nationell förändringsprocess.

Utbyggnaden av välfärdsstaten har tagit sig uttryck i en stor ökning av antalet personer som är verksamma i offentlig tjänsteproduktion. I riket tredubblades detta antal mellan 1960 och 1987. Samtidigt växte antalet sysselsatta i de företagsinriktade tjänsterna. Något som i första hand var ett resultat av tillväxten inom partihandel och uppdragsverksamhet. Denna expansion skall förstås i termer av en snabb teknologisk utveckling som har bidragit till att öka den teknologiska bredden och samtidigt har ökat möjligheterna till att kundanpassa produkterna.

Den ökade teknologiska bredden gör det allt svårare för enskilt land att utveckla konkurrenskraftig produktion inom alla områden. Med den teknologiska utvecklingen följer därför att utrikeshandelns relativa betydelse ökar. Sålunda har utrikeshandelns andel av BNP mer än fördubblats sedan 1950. Importvolymen ökade med 542 procent mellan 1950 och 1988, medan BNP under samma period endast ökade med 208

• Sida 94
•  Original

procent. Denna utveckling har naturligtvis stimulerat tillväxten inom importverksamhet, något som kan avläsas i partihandelns expansion (jfr Johansson och Strömqvist 1986).

De ökade tekniska möjligheterna att kundanpassa produkterna har gjort att tjänsteinnehållet i industriproduktionen gradvis ökat (Pousette och Lindberg 1987). Företag som investerar i ny produktionsutrustning köper inte längre i huvudsak maskiner. Deras intresse riktas i stället mot att få ett system som är anpassat till det egna företagets behov. Med denna individualisering av produkterna ökar kraven på köparens upphandlingskompetens. Kunden måste kunna utarbeta en krav- specifikation samt ha kompetens att utvärdera de förslag som leveran- törerna kommer med. Många köpare väljer att hyra denna kompetens i samband med investeringsbeslut. Den ökade flexibilitet som den tekniska utvecklingen möjliggjort har resulterat i att marknaden för uppdragsverksamhet snabbt ökat. Uppdragsverksamhetens snabba tillväxt sedan 1960-talet skall förstås mot denna bakgrund.

Primärnäringarna har präglats av en fortgående tillbakagång under efterkrigstiden, medan sysselsättningen inom industrin växte fram till mitten av sextiotalet. Därefter stagnerade den för att sedan minska kraftigt under andra hälften av sjuttiotalet, innan en svag ökning inträffade i samband med den internationella konjunkturuppgången i början av åttiotalet.

Ovanstående förändringsprocess har också präglat Storstadsregionernas utveckling. Därmed har strukturomvandlingen i storstadsregionerna i sina huvuddrag följt samma mönster som i övriga delar av landet. Storstadsregionernas expansion var sålunda inte en konsekvens av att dessa regioner uppvisade en radikalt annorlunda utveckling än övriga delar av landet.

Storstadsregionernas försteg

Att storstadsregionerna trots detta växte förhållandevis snabbt under sextio— och sjuttiotalen var ett uttryck för att dessa regioner hade vissa försteg. Av naturliga skäl svarade primärnäringarna för en liten andel av sysselsättningen i storstadsregionerna. Detta innebar att dessa regioner endast drabbades marginellt av primärnäringarnas tillbakagång. Samtidigt hade storstadsregionerna en förhållandevis stor företags- inriktad tjänstesektor - Stockholm - och en stor verkstadsindustri -

• Sida 95
•  Original

Göteborg och Malmö. Den snabba expansionen i dessa näringar bidrog därför till en snabb tillväxt i storstadsregionerna. Det faktum att de retarderande primärnäringarna var små samtidigt som expansiva tj änstenäringar och industribranscher var förhållandevis stora medförde sålunda att tillväxten i storstadsregionerna blev stark under sextiotalet.

Under sjuttiotalet förändrades den nationella situationen. Den ekonomiska tillväxttakten reducerades och den offentliga tjänstesektorn växte fram som huvuddrivkraft bakom sysselsättningsökningen. Sysselsättningen inom denna sektor ökade med 430 000 personer i riket eller 56 procent under det aktuella årtiondet. Ett utmärkande drag i denna utveckling var att den inte var koncentrerad till bestämda typer av regioner. Den offentliga tjänsteproduktionen växte i alla typer av regioner. Tillväxttakten var störst i små, glest befolkade regioner och minst i storstadsregionerna. Utbyggnaden av välfärdsstaten under sjuttiotalet kom sålunda att bidra till en ökad regional balans. Storstads- regionerna spelade inte längre rollen av nationella tillväxtcentra baserade på en fördelaktig näringsstruktur. Visserligen fortsatte Storstadsregionernas arbetsmarknader att växa men nu i ungefär samma takt som det övriga landet.

Under åttiotalet förändrades bilden igen. Den internationella eko- nomiska tillväxten sköt på nytt fart och storstäderna framstod åter som expansiva centra. Huvudorsaken till detta var att de företagsinriktade tjänsterna utgjorde huvuddrivkraften bakom den förnyade ekonomiska tillväxten. Stockholmsregionen utgjorde ett nationellt centrum för denna typ av tjänster. Följdriktigt innebar den förnyade storstadstillväxten under åttiotalet i första hand en stark tillväxt i Stockholmsregionen.

En slutsats som kan dras av ovanstående förlopp är att storstads- regionernas snabba tillväxt återspeglar dessa regioners förmåga att bli centrum för nya expansiva verksamheter. Tre förhållanden förklarar att denna förmåga är förhållandevis stor hos storstadsregionerna.

För det första representerar storstäderna de största lokala marknaderna i landet. Den lokala marknadens betydelse som lokaliseringsfaktor har sannolikt minskat över tiden. När L M Ericsson i slutet av 1800-talet lokaliserade sin produktion till Stockholm så var den lokala marknadens storlek ett avgörande argument. När Sveriges största dataföretag IBM under 1960-talet etablerade produktionsanläggningar i Stockholm var

• Sida 96
•  Original

storleken på den lokala marknaden av underordnad betydelse. Trots det spelar fortfarande marknaden en viktig roll för val av lokaliseringsort.

I dag är emellertid den intressanta frågan inte hur stor den lokala marknaden är utan hur stor del av den nationella marknaden som kan bearbetas effektivt från den valda lokaliseringsorten. I detta avseende har storstadsregionerna fördelar framför andra regioner. Stockholms- regionen utgör geografiskt centrum i en större region som omfattar ca 3 miljoner människor. Stockholmsregionen utgör sålunda en naturlig lokalisering för bearbetning av ca 40 procent av den svenska mark- naden. Följden blir att Stockholmsregionen framstår som ett naturligt val för företag som ämnar slå sig in på den svenska marknaden. Göteborgsregionen är i detta avseende ett sämre alternativ, medan Malmöregionen med sin - i förhållande till den svenska marknaden - perifera lokalisering har de sämsta förutsättningarna i detta avseende. Den tidiga utvecklingen av företagsinriktade tjänster i Stockholms- regionen är ett uttryck för denna regions försteg när det gäller den omgivande marknadens storlek.

För det andra är Storstadsregionernas plats i det internationella och nationella kommunikationsnätverket en viktig resurs. Under de senaste årtiondena har tillgången till ett välutvecklat flygnät blivit allt viktigare. Detta är en tendens som har gynnat storstadsregionerna i allmänhet och Stockholmsregionen i synnerhet. Under perioden 1970 till 1988 ökade sålunda antalet passagerare som passerade flygplatserna i de tre storstadsregionerna med nästan 300 procent. I detta avseende har Stockholmsregionen en avgörande fördel framför Göteborgs—och Malmöregionen. Arlanda utgör nämligen navet i det svenska inrikes- flyget samtidigt som flygplatsen är Sveriges inkörsport till det inter- nationella flygnätet. Nästan 80 procent av den reguljära flygtrafiken mellan Sverige och utlandet utgår från Arlanda. Stockholmsregionen har på detta sätt en unik position i Sverige när det gäller att effektivt nå inhemska och utländska destinationer. Stockholms överlägsenhet ur kommunikationssynpunkt bidrar till att förklara såväl koncentrationen av huvudkontorsfunktioner till regionen som koncentrationen dit av utlandsägda dotterbolag.

Flygets ökade betydelse har sålunda inneburit att Stockholmsregionens försteg framför de andra två storstadsregionerna har ökat. Visserligen har såväl Göteborgs- som Malmöregionen flygkommunikationer som är överlägsna andra orters i Sverige. Båda regionerna har direktflyg till

• Sida 97
•  Original

några destinationer i utlandet samt täta förbindelser till Stockholm. Icke desto mindre är dock utländska och svenska regioners tillgänglighet betydligt sämre från Göteborg och Malmö än från Stockholm.

För det tredje har utbudet av högre utbildning representerat ett viktig försteg för storstadsregionerna. Samtliga storstadsregioner har sedan länge tekniska högskolor och handelsehögskolor. Fram till 1970-talet var sålunda utbudet av civilingenjörer och civilekonomer större i storstads- regionerna än i övriga delar av landet. Detta gjorde att förut- sättningarna för att utnyttja nya tekniska möjligheter i industriella sammanhang var bättre i storstadsregionerna än i resten av Sverige. I dag har Storstadsregionernas försteg när det gäller utbud av utbildnings- platser i stort sett eliminerats. Utbildningssektorn är t.o.m. under- representerad i Stockholmsregionen. Kanske kommer den decentrali— sering av den högre utbildningen som skett sedan sjuttiotalet att på lång sikt ändra på Storstadsregionernas föurtsättning att industriellt utnyttja nya tekniska möjligheter. Frågan är emellertid om utbudet av civil- ingenjörer och civilekonomer endast återspeglar en stor utbildnings- kapacitet i storstadsregionerna. Till en del återspeglar utbudet också att Storstadsregionernas differentierade arbetsmarknader med intressanta karriärmöjligheter attraherar ungdomar som har valt en karriärlivsform. Det faktum att nästan hälften av de som utbildat sig inom datateknik eller industriell ekonomi arbetar i Stockholmsregionen, trots att dessa utbildningar saknas där, antyder hur attraktiva storstadsregionerna är.

Koncentrationen av sådan arbetskraft till storstadsregionerna förklarar varför huvuddelen av alla teknikbaserade nyetableringar återfinns i storstadsregionerna. I en empirisk studie av var mindre svenska elektronikföretag var lokaliserade konstaterades att ca 70 procent av företagen 1983 var lokaliserade till de tre storstadsregionerna (Reit- berger 1984 a). Dessa företag var små och sysselsatte ett förhållandevis litet antal människor. Det intressanta med dem är emellertid den tillväxtpotential de besitter. En region med ett stort antal teknik- baserade småföretag av denna typ har goda förutsättningar att få uppleva en långsiktig tillväxt av sysselsättningen inom åtminstone delar av industrin.

Stora regionala marknader, goda flygförbindelser samt tillgången till arbetskraft med högre teknisk och ekonomisk utbildning är sålunda orsaken till att storstadsregionerna varit centra för ny produktion (jfr. Johansson 1988). Då denna produktion i många fall har haft en stor

• Sida 98
•  Original

utvecklingspotential har detta skapat förutsättningar för en långsiktig tillväxt i storstadsregionerna som överstigit riksgenomsnittet.

Stockholmsregionen har sedan lång tid tillbaka haft en fördel, när det gäller den regionala marknadens storlek. Flygets ökade betydelse har accentuerat Stockholmsregionens överlägsenhet i förhållande till de övriga storstadsregionerna. Resultatet har blivit, att det uppstått en kvalitativ skillnad mellan Stockholmsregionen och Göteborgs - och Malmöregionen. I många avseenden kan de sistnämnda inte längre konkurrera framgångsrikt med Stockholm. En radikal förändring av det svenska flygnätets struktur skulle kunna bidra till att förbättra Göte- borgsregionens position. Förutsättningen är att det inrikes flygnätet byggs upp kring två konkurrerande nav i stället för kring ett som i dag. Utvecklas ett konkurrerande nav i Göteborgsregionen skapas det nya förutsättningar för att utveckla utrikesflyget från Landvetter. För Malmöregionens vidkommande skulle en förbättrad åtkomst till Kastrup få en liknande effekt. En fast förbindelse mellan Malmö och Köpen- hamn kan vara ett sätt att uppnå detta.

Politikens effekter

Studeras Storstadsregionernas utveckling i ett långsiktigt perspektiv är det svårt att spåra effekter av speciella politiska åtgärder. Kanske är detta ett resultat av att statsmakterna aldrig drivit en medveten storstadspolitik. Därmed har utvecklingen i hög grad kommit att präglas av marknadskrafternas spel.

Sjuttiotalets utveckling kan betraktas som ett undantag i detta avseende. Den omfattande utbyggnaden av offentlig tjänsteproduktion kom att prägla detta årtionde. Det geografiska mönstret i utbyggnaden innebar att tillväxttakten var svagare i storstadsregionerna än i resten av landet. Utbyggnaden av den offentliga tjänsteproduktionen motverkade på detta sätt den koncentrationstendens som tidigare kännetecknat den regionala utvecklingen. Att så blev fallet berodde emellertid inte enbart på den förda politiken. Minst lika viktigt var att denna utbyggnad genomfördes under en period med en historiskt sett låg tillväxttakt. Resultatet blev att den offentliga sektorn svarade för hela syssel- sättningsökningen under sjuttiotalet. De stora effekterna på den mellanregionala balansen av utbyggnaden av välfärdsstaten var sålunda en konsekvens av att politiken genomfördes under en period med svag ekonomisk tillväxt. Den sannolika kombinationen med svag ekonomisk

• Sida 99
•  Original

tillväxt och stor utbyggnad av den offentliga sektorn gör att sjuttiotalet framstår som en parentes i Storstadsregionernas utveckling (jfr. Monnesland 1988).

När det gäller politiska insatser i storstadsregionerna är det endast två beslut som givit synbara resultat. Omlokaliseringen av det statliga verken under 1970-talet innebar att ca 10 000 arbetsplatser flyttades ut från Stockholm. Trots detta ökade antalet sysselsatta i statlig förvaltning i regionen med knappt 10 000 personer (Statskontoret 1989). Huvud- delen av denna tillväxt skedde emellertid inte i Stockholm utan i Arlandakorridoren och på Södertörn. På kort sikt bidrog sålunda om- lokaliseringen av de statliga verken till att dämpa sysselsättnings- tillväxten i Stockholm. Däremot är det tveksamt om omlokaliseringen också påverkat den långsiktiga utvecklingen i Stockholm.

Utbyggnaden av Arlanda flygplats bidrog till en snabb tillväxt i Arlandakorridoren under 1960-talet. Tillväxten var ett resultat av en expansion på bred front. Industrin växte, kommunikationssektorn växte, de företagsinriktade tjänsterna och den offentliga sektorn växte. Utvecklingsmönstret var med andra ord detsamma som i riket som helhet, men tillväxttakten var betydligt högre. Det är sannolikt att den höga tillväxttakten till en del, men inte enbart, förklaras av den nya Arlandaflygplatsen. Hur stor betydelse som flygplatsen spelade för Arlandakorridorens tillväxt är det omöjligt att avgöra. Motsvarande svårigheter uppstår när man skall avgöra huruvida Arlandakorridorens tillväxt bidrog till att öka tillväxttakten i hela Stockholmsregionen eller om korridorens tillväxt i första hand var resultat av en inomregional omfördelning av tillväxten.

Politiska styrningsmöjligheter

Erfarenheterna under efterkrigstiden ger inget underlag för att empiriskt pröva vilka politiska möjligheter det finns att styra storstads- regionernas utveckling. Trots detta leder analysen av de tre storstads- regionernas utveckling till två politiskt relevanta slutsatser.

För det första är det lättare att begränsa tillväxten än att stimulera den. Orsaken till detta är att effekterna av åtgärder som begränsar tillväxten direkt påverkar utvecklingsmöjligheterna i regionen. Omlokalisering av statliga verk, brist på arbetskraft och återhållsamhet när det gäller in— vesteringar i infrastruktur bidrar under alla omständigheter till att

• Sida 100
•  Original

tillväxten begränsas. Tillväxtstimulerande åtgärder som förbättrade kommunikationer, ökad utbildningskapacitet samt en ökad offentlig FoU-insats kan bidra till att tillväxten i regionerna stimuleras. För att så skall ske förutsätts emellertid samtidigt att ett antal andra förut- sättningar uppfylles. Om detta sker uppnås positiva effekter - men först efter lång tid. Tillväxtdämpande åtgärder leder däremot med stor säkerhet och efter förhållandevis kort tid till att Storstadsregionernas tillväxttakt dämpas.

För det andra är sambanden så komplexa att varje åtgärd har ett stort utfallsrum. Därmed blir det omöjligt att förutse effekterna av vidtagna åtgärder. Vi vet att tillväxtdämpande åtgärder dämpar tillväxten i storstadsregionen, men vi kan aldrig veta vilka konsekvenser detta får för andra regioner. Eftersätts investeringar i nya bostäder kan det resultera i bostadsbrist, vilket medför en ökad brist på arbetskraft i regionen. Därmed hämmas tillväxten. Hur detta kommer att mani- festera sig är däremot en öppen fråga. Det kan tänkas att en sådan utveckling i första hand gör det svårare för okvalificerad personal i servicenäringarna att etablera sig på regionens bostadsmarknad. I så fall blir resultatet att utbudet av privata och offentliga tjänster försämras. Alternativt kan bostadsbristen ta sig uttryck i att storstadsregionerna expanderar ytmässigt. Kommuner i regionens utkant kan kanske erbjuda bostäder. Effekten blir att pendlingsresorna blir fler och längre. Därmed kan också den sociala segregeringen i regionen öka. Bristen på arbetskraft kan också medföra att företag i regionen väljer att inter- nationalisera sin verksamhet tidigare än vad som annars skulle varit fallet. I några fall kanske utländska företag avstår från att etablera verksamhet i regionen med tanke på arbetskraftsbristen. En bostadsbrist som accentuerar arbetskraftsbristen i regionen kommer sannolikt att pressa upp lönenivån i regionen. Detta kan i sin tur bidra till att höja priserna på kvalificerade tjänster och importvaror. Effekten blir att efterfrågan på sådana tjänster och varor utvecklas långsammare än vad som annars skulle varit fallet. Får denna effekt en stor omfattning kan det innebära att näringslivets konkurrensförmåga försvagas. Slutligen kan det tänkas att arbetskraftsbristen medför att verksamheter omlokaliseras från storstadsregionerna till övriga delar av landet.

Sannolikt kommer en situation med stor bostadsbrist, till följd av små investeringar i nya bostäder, att initiera alla de typer av förändringar som påtalats ovan. Styrkan i de olika förändringsprocesserna kommer emellertid att vara olika beroende på de omständigheter som råder.

• Sida 101
•  Original

Hur en bestämd åtgärd kommer att påverka utvecklingen i en storstads- region är därmed omöjligt att a priori veta något om. En politik med målsättningen att styra storstadsutvecklingen måste därför bli en politik baserad på övertygelse snarare än en politik baserad på kunskap.

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

LITTERATUR

Andersson, Ä E och Strömquist, U. (1988), K-samhällets framtid, Stockholm.

Bernow, R. (1989), Levnadsvillkoren i storstadsregionerna, SOU 1989:67 . Stockholm.

Byggforskningsrådets storstadsgrupp (1988), Storstaden som arbets- område. Stockholm.

Carlsson, B. och Dahmén, E. (1985), "Den industriella utvecklingen efter andra världskriget", i Sveriges industri. Stockholm.

Elsässer, B. (1985) "Industribegreppets förändring" i Sveriges industri. Stockholm.

Erlandsson, K. (1985), "Textil-, konfektions- och läderindustri", i Sveriges industri. Stockholm.

Göteborgs kommunstyrelse, (1988), Göteborg - nu och inför 1990-talet. Göteborg.

Jagrén, L. (1985), "Mekanisk industri", i Sveriges industri, Stockholm.

Johansson, B. och Strömquist, U. (1986); "Teknikspridning och importsubstitution. Stockholmsregionens teknikfornyelse". Länsstyrelsen i Stockholms län 1986 nr. 7:2.

Johansson, B. (1988), "Exportcykler och regionala innovationsnät i Norden", i NordREFO, De nordiska huvudstäderna, Helsingfors.

Johansson, M. (1987), "De nya stockholmsborna", Länsstyrelsen i Stockholms län, 1987.

Jonasson, 0. (1957), Industriutveckling och industrilokalisering i Göteborg, Göteborg.

Karlsson, T. (1988), "Den privata tjänstesektorns omvandling. En undersökning av tre kommuner och sju län". Lund. (Stencil).

• Sida 104
•  Original

Kuuse, J. (1983), Varven och underleverantörerna, Göteborg.

Mc Queen D.H. och Wallmark, J.T. (1982), "Spin—off companies from Chalmers University of Technology" Technovation, 1, sid. 305 - 315.

Murro L och Antoni B (1986), "Från industrisamhälle till tjänste— industrisamhälle". Göteborgs kommun, näringslivssekretariatet.

Monnesland, J. (1988) "70-talet en parentes?" I. NordREFO, De nordiska huvudstäderna, Helsingfors.

Olander, L-O. (1989), Skånskt näringsliv i förändring. ERU-rapport 57, 1989.

Ohlsson, L och Vinell L (1987), Tillväxtens drivkrafter, Stockholm 1987. Ohlsson, R (1975), Invandrarna på arbetsmarknaden, Lund 1975.

Ohlsson, R. (1978), Ekonomisk strukturförändring och invandring. Lund 1978.

Pousette, T. och Lindberg, T (1986), "Tjänster i produktionen och produktionen av tjänster i industriföretag", i Eliasson G m fl, Kunskap, information och tjänster-en studie av svenska industriföretag, Stockholm.

Regionplanekontoret och Länsstyrelsen i Stockholms län (1988), Dämpad tillväxt? Stockholm.

Reitberger, G. (1984 a), "Lokalisering, inriktning och tillväxtpotential bland unga svenska elektronikföretag", i DsI 1984122 Regional ut- veckling och mellanregional utjämning.

Reitberger, G. (1984 b), "Rötter och drivkrafter i unga snabbväxande teknikintensiva företag", i DsI 1984z22 Regional utveckling och mellanregional utjämning.

Reitberger, G. (1986), Näringsliv i omdaning. Perspektiv på ut- vecklingen i Stockholms län med internationella och nationella utblickar. Länsstyrelsen i Stockholms län, 1986 nr 713.

• Sida 105
•  Original

SIND 1987:1, Lånad tillväxt i tjänstesektorn?

Statskontoret (1989), Omlokalisering av statlig verksamhet, Stockholm.

Stockholms Handelskammare, 2000 - kommittén (1989), Stockholm mot 2000-talet. Näringslivet om Stockholms läns framtid.

Törnqvist, G. (red) (1986) Svenskt näringsliv i geografiskt perspektiv, Malmö.

• Sida 106
•  Original

• Sida 107
•  Original

TABELLBILAGA

I texten och i tabellbilagan gäller följande benämningar och indelningar. Huvudindelningen bygger på 1970 års pendlingszoner.

Stockholmsregionen.

Stockholm: Danderyd, Lidingö, Nacka, Solna, Stockholm, Sundbyberg.

Arlandakorridoren: Ekerö, Håbo, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Täby, Upplands Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Osteråker.

Södertörn: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn, Salem, Söder- tälje, Tyresö, Värmdö.

Göteborgsregionen. Göteborg: Göteborg, Mölndal, Partille.

Omlandet: Ale, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Orust, Stenungsund, Tjörn, Ockerö.

Malmöregionen. Malmö: Malmö, Burlöv.

Lund: Lund.

Periferin: Eslöv, Hörby, Höör, Kävlinge, Lomma, Sjöbo, Skurup, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg, Vellinge.

• Sida 108
•  Original

Tabell 1. Befolkningsutvecklingen i de tre storstadsregionerna och i riket 1950 - 1985 (tusentals invånare).

1950 1960 1970 1980 1985

Stockholmsregionen 1 024 1 220 1 446 1 501 1 550 Stockholm 850 961 940 846 864 Arlandakorridoren 73 114 233 302 324 Södertörn 101 145 272 352 362 Göteborgsregionen 507 574 677 709 717 Göteborg 408 470 531 508 503 Omlandet 99 104 146 201 214 Malmöregionen 368 434 509 531 535 Malmö 204 241 275 249 244 Lund 48 53 68 78 82 Periferin 116 140 166 204 210

Storstadsregionerna 1 899 2 228 2 632 2 741 2 802

Riket 6 986 7 495 8 043 8 310 8 350

Tabell 2. Sysselsättningsutvecklingen i storstadsregionerna och i riket 1950 - 1985 (tusental).

Riket

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 644.9 470.6 303.1 241.8 226.7 Konsumtionsvaruind 328.2 275.8 192.3 141.2 127.9 Råvarubaserad ind 331.5 381.5 403.3 379.5 353.7 Investeringsvaruind 320.4 451.7 419.6 440.9 436.2 Byggnadsverksamhet 259.9 309.8 368.7 342.4 311.0 Kommunikationer 250.6 241.9 254.8 248.9 295.4 Företagstjänster 168.7 185.2 312.3 402.9 439.5 Persontjänster 447.3 497.8 552.5 558.6 532.0 Utbildning 74.2 115.5 199.6 284.7 280.1 Vård och omsorg 128.9 154.5 352.1 663.7 759.5 Offentlig förvaltning 126.7 149.4 233.9 259.4 412.9 Ospecificerat 23.1 10.6 9.1 11.6 110.2 Totalt 3104.8 3244.1 399l.3 4011.7 4285.1

• Sida 109
•  Original

Tabell 2. forts.

Storstadsregionerna

1950 1960 1970 1980 1985

Primärnäringarna 54.2 48.8 32.8 24.9 21.5 Konsumtionsvaruind '103.8 85.1 50.9 39.8 37.5 Råvarubaserad ind 57.8 87.2 85.5 73.8 76.6 Investeringsvaruind 125.4 170.8 139.2 135.1 139.4 Byggnadsverksamhet 76.0 97.3 131.4 116.6 113.0 Kommunikationer 92.6 96.2 104.5 122.1 134.0 Företagstjänster 77.6 110.5 184.4 222.2 252.9 Persontjänster 185.1 185.5 210.2 216.0 217.3 Utbildning 26.1 41.3 75.7 105.4 108.9 Vård och omsorg 50.4 59.7 126.1 231.2 263.2 Offentlig förvaltning 56.2 64.5 91.5 102.2 126.1 Ospecificerat 8.7 4.2 1.3 2.2 38.4 Totalt 914.0 1051.2 1233.6 1391.6 1528.7

Stockholmsregionen

1950 1960 1970 1980 1985

Primärnäringarna 11.8 11.8 8.5 6.2 5.6 Konsumtionsvaruind 43.0 33.5 18.0 14.5 14.1 Råvarubaserad ind 32.4 48.1 45.0 39.0 39.5 Investeringsvaruind 71.3 95.0 68.1 64.6 68.1 Byggnadsverksamhet 43.9 55.8 72.5 65.8 62.8 Kommunikationer 51.4 53.8 69.6 70.4 76.3 Företagstjänster 48.1 73.4 121.0 145.1 165.9 Persontjänster 114.4 110.5 121.9 129.1 131.4 Utbildning 16.3 25.2 44.7 58.7 55.6 Vård och omsorg 30.5 33.7 68.9 125.6 136.7 Offentlig förvaltning 39.9 46.2 63.1 69.7 103.6 Ospecificerat 7.1 3.0 0.9 1.6 21.4 Totalt 510.3 590.0 692.2 790.4 881.1

___—___—

• Sida 110
•  Original

Tabell 2 forts.

Stockholm

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 2.9 3.5 2.9 1.9 2.0 Konsumtionsvaruind 37.5 30.7 15.7 10.9 10.3 Råvarubaserad ind 25.0 40.6 32.8 28.8 29.5 Investeringsvaruind 59.0 79.9 46.7 37.2 38.7 Byggnadsverksamhet 35.2 44.0 49.8 45.3 39.6 Kommunikationer 44.7 49.0 51.0 55.0 56.2 Företagstjänster 43.7 71.5 112.0 126.4 139.7 Persontjänster 102.8 99.6 100.0 99.8 99.5 Utbildning 14.1 21.1 32.7 35.9 34.1 Vård och omsorg 27.4 30.0 54.4 85.3 89.6 Offentlig förvaltning 35.1 40.6 50.8 53.5 74.6 Ospecificerat 6.0 12.3 0.7 1.4 13.3 Totalt 434.0 512.9 549.4 581.3 627.1 Arlandakorridoren

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 3.9 4.4 2.9 2.7 1.9 Konsumtionsvaruind 1.6 1.1 0.8 2.2 1.9 Råvarubaserad ind 1.7 1.9 3.4 3.0 3.8 Investeringsvaruind 3.3 4.6 6.7 9.8 11.3 Byggnadsverksamhet 3.1 5.1 10.2 9.9 11.3 Kommunikationer 2.4 1.9 5.3 8.6 11.4 Företagstjänster 1.6 0.8 4.9 10.8 14.8 Persontjänster 4.5 4.5 10.0 13.3 14.5 Utbildning 1.0 2.0 6.1 10.9 10.5 Vård och omsorg 0.9 1.6 5.6 16.7 18.0 Offentlig förvaltning 2.1 2.8 5.9 6.8 13.6 Ospecificerat 0.4 0.1 0.1 0.1 3.8 Totalt 26 5 31 0 62.0 94 5 116.7

• Sida 111
•  Original

Tabell 2 forts.

Södertörn

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 5.1 3.9 2.8 2.1 1.8 Konsumtionsvaruind 3.8 1.8 1.4 1.4 1.8 Råvarubaserad ind 5.8 5.6 8.8 7.2 6.3 Investeringsvaruind 9.1 10.5 14.7 17.7 18.1 Byggnadsverksamhet 5.5 6.9 12.5 10.6 11.9 Kommunikationer 4.3 2.8 4.4 6.9 8.8 Företagstjänster 2.8 1.1 4.1 7.8 11.5 Persontjänster 7.1 6.4 11.8 16.0 17.4 Utbildning 1.2 2.1 5.9 11.9 11.0 Vård och omsorg 2.2 2.1 8.0 23.5 29.1 Offentlig förvaltning 2.2 2.8 6.4 9.4 15.4 Ospecificerat 0.7 0.1 0.1 0.1 4.3 Totalt 49 8 46.1 80 9 114.7 137.3

Göteborgsregionen

1950 1960 1970 1980 1985

Primärnäringarna 12.8 13.7 8.0 6.1 5.3 Konsumtionsvaruind 29.9 27.1 15.5 10.8 10.1 Råvarubaserad ind 12.3 17.8 18.1 16.7 18.0 Investeringsvaruind 33.4 48.8 49.5 48.8 50.7 Byggnadsverksamhet 17.7 23.4 35.3 30.3 29.6 Kommunikationer 27.0 27.5 27.9 33.0 35.1 Företagstjänster 17.1 22.4 36.2 45.7 50.4 Persontjänster 39.7 41.5 49.2 49.0 47.6 Utbildning 5.0 8.6 16.9 26.6 26.9 Vård och omsorg 10.2 13.6 30.8 57.5 65.2 Offentlig förvaltning 9.5 11.0 16.3 18.2 30.7 Ospecificerat 0.5 0.7 0.2 0.4 9.9 Totalt 215.0 256.1 304.0 343.1 378.5

• Sida 112
•  Original

Tabell 2 forts.

Göteborg

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 3.3 3.6 2.3 1.5 1.4 Konsumtionsvaruind 26.2 23.0 12.1 7.7 7.1 Råvarubaserad ind 10.9 14.7 13.0 10.6 11.5 Investeringsvaruind 31.9 45.9 45.8 43.4 44.3 Byggnadsverksamhet 15.9 19.4 28.5 23.7 22.7 Kommunikationer 24.8 24.9 25.3 28.4 30.3 Företagstjänster 16.1 21.7 34.5 41.4 44.7 Persontjänster 37.1 36.8 42.6 40.5 39.2 Utbildning 4.6 7.5 14.0 20.5 20.1 Vård och omsorg 9.6 12.5 27.4 48.7 54.5 Offentlig förvaltning 9.0 10.1 14.5 15.1 24.8 Ospecificerat 0.5 0.5 0.2 0.3 6.4 Totalt 189.9 220.6 260.1 281.9 307.1 Omlandet

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 9.5 10.2 5.7 4.6 3.9 Konsumtionsvaruind 3.7 4.1 3.5 3.1 3.0 Råvarubaserad ind 1.4 3.2 5.1 6.1 6.5 Investeringsvaruind 1.5 2.9 3.7 5.4 6.4 Byggnadsverksamhet 1.9 4.0 6.8 6.6 6.9 Kommunikationer 2.2 2.6 2.6 4.6 4.9 Företagstjänster 0.9 0.6 1.7 4.2 5.7 Persontjänster 2.6 4.7 6.7 8.5 8.4 Utbildning 0.4 1.1 2.9 6.2 5.8 Vård och omsorg 0.6 1.1 3.4 8.8 10.6 Offentlig förvaltning 0.5 0.9 1.8 3.1 5.9 Ospecificerat 0.1 0.1 0.1 0.1 3.5 Totalt 25 1 35 5 43.8 61 3 71 4

• Sida 113
•  Original

SOU I989:69 1 13 Tabell 2 forts. Malmöregionen

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 29.7 23.3 16.3 12.6 10.5 Konsumtionsvaruind 31.0 24.4 17.5 14.5 13.2 Råvarubaserad ind 13.1 21.3 22.4 18.1 19.1 Investeringsvaruind 20.8 27.1 21.6 21.7 20.6 Byggnadsverksamhet 14.4 18.1 23.6 20.4 20.6 Kommunikationer 14.1 14.9 16.0 18.6 19.0 Företagstjänster 12.5 14.8 27.2 31.4 33.0 Persontjänster 31.0 33.4 39.1 37.9 34.7 Utbildning 4.8 7.6 14.2 20.1 19.9 Vård och omsorg 9.7 12.4 27.4 48.1 47.4 Offentlig förvaltning 6.9 7.4 12.0 14.3 27.6 Ospecificerat 1.1 0.5 0.1 0.2 7.1 Totalt 188.9 205.1 237.5 258.1 272.8 Malmö

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 2.8 2.6 2.1 1.1 1.0 Konsumtionsvaruind 18.4 15.8 11.4 8.5 7.8 Råvarubaserad ind 7.5 11.3 10.7 8.8 9.3 Investeringsvaruind 14.5 20.5 15.0 13.2 12.5 Byggnadsverksamhet 6.8 11.1 13.6 11.9 11.6 Kommunikationer 9.0 10.7 11.9 12.9 12.6 Företagstjänster 8.5 11.7 21.7 23.3 23.5 Persontjänster 19.6 21.1 25.3 23.0 21.0 Utbildning 2.1 3.7 6.2 7.3 6.9 Vård och omsorg 4.2 6.3 14.0 23.2 20.5 Offentlig förvaltning 7.1 5.4 8.4 9.4 17.5 Ospecificerat 0.4 0.3 0.8 0.2 3.2 Totalt 99.9 120.4 140.4 142.8 147.5

• Sida 114
•  Original

Tabell 2 forts.

Lund

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 3.0 2.6 1.8 1.6 1.3 Konsumtionsvaruind 2.5 1.6 0.8 0.7 0.4 Råvarubaserad ind 1.9 2.8 3.5 3.0 4.1 Investeringsvaruind 1.5 2.0 2.5 3.4 3.1 Byggnadsverksamhet 1.6 2.3 3.7 2.7 2.9 Kommunikationer 1.1 0.9 1.1 1.4 1.6 Företagstjänster 1.3 1.1 2.4 3.2 4.0 Persontjänster 3.5 4.4 5.5 5.7 5.3 Utbildning 1.3 2.2 5.0 7.2 7.3 Vård och omsorg 3.0 4.4 8.6 14.5 13.7 Offentlig förvaltning 0.9 0.9 1.7 2.1 4.6 Ospecificerat 0.2 0.1 0.9 0.0 1.0 Totalt 21 8 25 3 36.7 45 4 49 4 Periferin

1950 1960 1970 1980 1985 Primärnäringarna 24.0 18.1 12.4 9.9 8.2 Konsumtionsvaruind 10.0 7.0 5.4 5.4 5.0 Råvarubaserad ind 3.8 7.2 8.1 6.3 5.7 Investeringsvaruind 4.8 4.6 4.2 5.1 5.0 Byggnadsverksamhet 5.0 4.6 6.4 5.8 6.1 Kommunikationer 4.1 3.3 3.0 4.4 4.8 Företagstjänster 2.7 1.9 3.0 4.9 5.5 Persontjänster 7.9 8.0 8.3 9.3 8.4 Utbildning 1.3 1.7 3.0 5.6 5.7 Vård och omsorg 1.6 1.7 4.8 10.4 13.2 Offentlig förvaltning 1.3 1.1 1.9 2.8 5.4 Ospecificerat 1.0 0.1 0.0 0.0 3.0 Totalt 65.5 59.4 60.4 69.9 75 8

Anmärkning: Sysselsättningstalen 1985 för offentlig förvaltning är inte helt jämförbara med tidigare år p g a vissa omklassificeringar i statistiken. Detta innebär att sysselsättningstalen för offentlig för— valtning har blivit för höga 1985 jämfört med tidigare år.

• Sida 115
•  Original

Tabell 3. Andelen med mer än tvåårig högskoleutbildning i storstads— regionerna och i riket 1970 - 1985.

Riket

1970 1980 1985

Primärnäringarna Konsumtionsvaruind Råvarubaserad ind Investeringsvaruind Byggnadsverksamhet Kommunikationer Företagstjänster Persontjänster Utbildning

Vård och omsorg Offentlig förvaltning

..:

& kDUIHNUlF—JOHHOO

lemmomwmbmw

LA) NONXJFNINHUJNHH

WQPNNINUINONPN

U'! WHDONNDWHI—l

xlmNXDmexlxlkOXD

H ,..1 g:

Totalt

.b 8.0 O! O O N

Stockholmsregionen

1970 1980 1985

Primärnäringarna Konsumtionsvaruind Råvarubaserad ind Investeringsvaruind Byggnadsverksamhet Kommunikationer Företagstjänster Persontjänster Utbildning

Vård och omsorg Offentlig förvaltning

,..- XDONONOWLAONNIWUJ

LJ

wkaPNJNwaI—IM ul OHHUIUIUWHONOKDW on-lu-oooxoxooowbm bmmmONXINOHkONXI

..- H 0

xi xo ,_. 0 U! r—n &» |-—l

Totalt

• Sida 116
•  Original

Tabell 3 forts.

Stockholm

1970 1980 1985 Primärnäringarna 6.9 6.5 10.7 Konsumtionsvaruind 2.1 3.7 4.9 Råvarubaserad ind 4.3 7.8 10.7 Investeringsvaruind 3.9 7.8 12.8 Byggnadsverksamhet 1.5 3.9 5.1 Kommunikationer 2.5 4.0 5.2 Företagstjänster 7.8 11.3 14.5 Persontjänster 5.0 7.8 8.7 Utbildning 39.0 38.5 50.1 Vård och omsorg 8.6 10.1 11.4 Offentlig förvaltning 16.6 21.8 22.1 Totalt 8.3 11.3 14.2 Arlandakorrioren ____________________________________________________

1970 1980 1985 ________________________________________________________ Primärnäringarna 0.6 1.8 3.4 Konsumtionsvaruind 1.0 2.5 1.6 Råvarubaserad ind 1.0 3.2 6.1 Investeringsvaruind 3.5 6.6 7.6 Byggnadsverksamhet 0.4 1.3 2.2 Kommunikationer 3.1 2.8 4.8 Företagstjänster 4.6 6.4 9.8 Persontjänster 2.8 3.9 4.2 Utbildning 39.2 36.5 55.0 Vård och omsorg 6.8 6.8 8.3 Offentlig förvaltning 8.8 8.3 12.7 Totalt 7.0 8.6 11.4

• Sida 117
•  Original

Tabell 3 forts.

Södertörn

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0.7 1.7 2.6 Konsumtionsvaruind 1.3 2.0 2.6 Råvarubaserad ind 3.6 6.3 8.3 Investeringsvaruind 2.5 4.7 5.9 Byggnadsverksamhet 0.3 1.0 1.0 Kommunikationer 1.1 1.1 1.3 Företagstjänster 3.8 5.3 7.0 Persontjänster 2.2 3.1 3.6 Utbildning 39.6 30.2 53.5 Vård och omsorg 5.4 7.2 9.6 Offentlig förvaltning 8.0 10.0 12.0 Totalt 5.5 7.6 10.2 Göteborgsregionen

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0.3 0.6 2.8 Konsumtionsvaruind 0.8 2.3 3.2 Råvarubaserad ind 2.3 4.1 5.9 Investeringsvaruind 2.8 5.1 7.2 Byggnadsverksamhet 1.0 2.0 2.8 Kommunikationer 1.9 3.1 3.5 Företagstjänster 5.7 8.9 12.0 Persontjänster 2.4 4.1 4.9 Utbildning 46.2 40.6 56.3 Vård och omsorg 6.9 8.5 9.8 Offentlig förvaltning 7.4 9.5 14.4 Totalt 5.6 8.3 10.9

• Sida 118
•  Original

Tabell 3 forts.

Göteborg

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0 . 8 1 . 5 6 . 4 Konsumtionsvaruind O . 9 1 . 9 2 . 3 Råvarubaserad ind 2.1 3.2 5.0 Investeringsvaruind 2 . 7 5 . 6 8 . 0 Byggnadsverksamhet 1 . 1 2 . 3 3 . 3 Kommunikationer 2 .O 3 . 2 3 . 8 Företagstjänster 5.8 9.4 12.8 Persontjänster 2.5 4.2 5.2 Utbildning 46.2 41.6 52.3 Vård och omsorg 7.0 9.1 10.4 Offentlig förvaltning 7.7 10.1 15.5 Totalt 5.8 8.7 11.4 Omlandet

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0 . 2 0. 3 1. 5 Konsumtionsvaruind 0 . 5 3 . 1 5 . 7 Råvarubaserad ind 2.8 5.5 7.3 Investeringsvaruind 0 . 7 l . 4 2 .4 Byggnadsverksamhet 0 . 3 0 . 8 1 . 4 Kommunikationer 1 . l 2 . 2 2 . 2 Företagstjänster 2.9 4.0 6.5 Persontjänster 2.0 3.6 3.5 Utbildning 46.1 37.0 58.9 Vård och omsorg 5.1 5.3 6.6 Offentlig förvaltning 4.6 6.9 9.7 Totalt 4.6 6.7 9.1

• Sida 119
•  Original

Malmöregionen

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0.5 1.3 2.3 Konsumtionsvaruind 1.1 2.2 3.0 Råvarubaserad ind 1.9 3.9 6.9 Investeringsvaruind 1.9 3.9 6.1 Byggnadsverksamhet 1.1 2.3 3.0 Kommunikationer 1.3 1.7 2.3 Företagstjänster 4.3 8.3 10.3 Persontjänster 2.3 4.4 5.3 Utbildning 45.5 42.2 53.5 Vård och omsorg 6.7 8.1 10.5 Offentlig förvaltning 7.4 11.2 11.5 Totalt 5.5 8.2 10.5 Malmö

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0.9 2.7 3.3 Konsumtionsvaruind 1.1 2.5 3.3 Råvarubaserad ind 1.9 4.3 7.4 Investeringsvaruind 1.9 3.2 4.9 Byggnadsverksamhet 1.5 3.0 3.6 Kommunikationer 1.6 1.9 1.9 Företagstjänster 4.1 7.8 9.8 Persontjänster 2.1 3.9 4.7 Utbildning 44.2 40.7 51.9 Vård och omsorg 6.9 7.8 10.9 Offentlig förvaltning 7.5 11.2 10.8 Totalt 4.7 7.2 9.1

• Sida 120
•  Original

Tabell 3 forts.

Lund

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0.8 2.1 5.9 Konsumtionsvaruind 0 . 4 1 . 3 3 . O Råvarubaserad ind 4.0 5.7 11.9 Investeringsvaruind 4 . 1 10 . 3 17.0 Byggnadsverksamhet 1 . 1 2 . 0 4. 3 Kommunikationer 0.3 1.3 2.4 Företagstjänster 9.4 16.8 18.5 Persontjänster 4.2 8.1 9.0 Utbildning 46.7 46.8 52.9 Vård och omsorg 8.0 10.6 13.9 Offentlig förvaltning 11.4 15.0 14.9 Totalt 10.9 15.0 18.6 Periferin

1970 1980 1985 Primärnäringarna 0 . 4 l . 0 1 . 7 Konsumtionsvaruind 1 . 0 2 . 1 2 . 4 Råvarubaserad ind 1.1 2.3 2.7 Investeringsvaruind 0. 7 1 . 6 2 . 0 Byggnadsverksamhet 0 . 2 0 . 9 1 . 6 Kommunikationer 0.9 1.4 3.6 Företagstjänster 2.4 5.1 6.6 Persontjänster 1.5 3.1 3.9 Utbildning 46.5 38.1 56.2 Vård och omsorg 4.0 5.0 6.5 Offentlig förvaltning 3.6 8.3 10.9 Totalt 3.5 5.7 8.2

• Sida 121
•  Original

Tabell 4. Storstadsregionernasöver-ellerunderrepresentationinomolika verksamheter 1950 - 1985 i förhållande till sysselsättnings- strukturen i riket. Rikets nivå = 100.

Stockholmsregionen

1950 1960 1970 1980 1985

Primärnäringarna 11 14 15 13 12 Konsumtionsvaruind 80 67 48 52 54 Råvarubaserad ind 59 69 58 52 54 Investeringsvaruind 135 116 84 75 76 Byggnadsverksamhet 103 99 102 98 98 Kommunikationer 125 122 123 126 126 Företagstjänster 173 218 201 183 184 Persontjänster 156 122 114 118 120 Utbildning 134 120 116 105 97 Vård och omsorg 144 120 100 96 87 Offentlig förvaltning 192 170 146 137 121

Göteborgsregionen

1950 1960 _1970 1980 1985

Primärnäringarna 29 37 31 34 26 Konsumtionsvaruind 131 125 95 101 90 Råvarubaserad ind 53 59 53 58 57 Investeringsvaruind 150 137 139 146 131 Byggnadsverksamhet 99 96 113 117 108 Kommunikationer 156 144 129 153 135 Företagstjänster 146 153 137 150 130 Persontjänster 128 106 105 116 101 Utbildning 97 94 100 124 105 Vård och omsorg 114 112 103 115 97 Offentlig förvaltning 108 93 86 93 84

• Sida 122
•  Original

Tabell 4 forts.

Malmöregionen

1950 1960 1970 1980 1985

Primärnäringarna 76 78 81 81 73 Konsumtionsvaruind 155 140 138 160 162 Råvarubaserad ind 65 88 84 74 85 Investeringsvaruind 107 95 78 77 74 Byggnadsverksamhet 91 92 97 93 104 Kommunikationer 93 98 95 102 101 Företagstjänster 121 126 132 121 118 Persontjänster 114 106 107 106 102 Utbildning 106 104 108 110 111 Vård och omsorg 123 127 118 113 98 Offentlig förvaltning 88 78 81 86 105

• Sida 123
•  Original

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integritcten vid statistikproduktion. C. . Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.vat nya treåriga linjer. U. 1 1.1—Iushållssparandet — Huvudrapport från Spardelega- tioncns sparundcrsökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO — Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19.Regiona1politikens förutsättningar. A. 20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22.Censurlagen — en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24.Statligt finansiellt stöd? I. 25.Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29.Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talct. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät— och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning — Skattereformens huvudlinjer. Del 1. — Inkomst av kapital. De12. — Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. De13. — Bilagor, expertrapporter. De14. Fi.

omsoweww

34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. — Expertrapporter. Del 2. Fi.

35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.

36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag — en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datoriserin g av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fo. 43. Storstadstrafik 3 — Bilavgifter. K.

44.Översyn av vapenlagstifmingen. Ju.

45. Standardiseringens roll i EFT A/EG - samarbetet. I.

46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling — Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49.Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U.

51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S.

55.Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och Hskeriadministrationen. JO. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. S. 61. Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av alternativmedieinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.

• Sida 124
•  Original

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67.Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68.8torstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69.Storstadsregioner i förändring. SE. 70. Storstädcrnas arbetsmarknad. SB.

• Sida 125
•  Original

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

chnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädernas arbetsmarknad. [70]

J ustitiedepartementet

Samcrätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]

Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. De12. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. 1461

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Undantagandepcnsionärernas ekonomi. [58] Huvudbctänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Halsohcm. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av alternativmedicinska teknologier. [63]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Storstadstrafik 3 — Bilavgiftcr. [43]

Finansdepartementet Beskattning av fåmansföretag. [2] .

Hushållsparandet — Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. [1 1] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. De14. [33] Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] — Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinerna — slutrapport. [40]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. 122] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90—ralet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

J ordbruksdepartementet Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13]

Izmmogenfpld. De12. Lagstiftning och . Såliiättääwtllw a

• Sida 126
•  Original

Systematisk förteckning

Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd.

Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedcl B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansicringsquedningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag — en studie av utvecklingen. [37]

Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

Integritcten vid slatistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO — Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23]

Mil jö- och energidepartementet

Satt värde på miljön — miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga encrgiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52]

• Sida 127
•  Original

• Sida 128
•  Original