SOU 1989:78
Att förebygga allergi/överkänslighet : åtgärder, information och utbildning, forskning
ALLERGI
& Statens offentliga utredningar ww 1989z78 & Socialdepartementet
Statistikbilaga
Omfattning av ALLERGI / överkänslighet
—— Sammanställning av epidemiologiska studier, undersökningar och register— data
Statistikbilaga till a_llergiutredningens betänkande Stockholm 1989
Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981—1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:
Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet
10333. STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 810 - 1200 (externt och internt) 08/76?» 10 05 1200 — 1600 (endast internt)
Produktion Allmänna Förlaget 104 9 005 Omslag AD Göran Durgé ISBN 91-38-10411-3
ISSN 0375-250X
Svenskt Tryck Stockholm 1989 934273
FÖRORD
Allergiska och andra överkänslighetsreaktioners omfatt— ning, utveckling samt geografiska och socioekonomiska fördelning har varit viktiga frågor för allergiutred— ningen att få klarhet i. Det finns i dag ingen regist— rering som ger oss enkla svar på dessa frågor. Utred— ningen har därför systematiskt gått igenom de offentli— ga register som ger oss delsvar men också svenska och internationella epidemiologiska studier som blir delar i det mönster som växer fram. Den bild vi nu står inför är att allergier och andra överkänslighetsbesvär är en
omfattande folksjukdom som ökar i vårt land.
Vid utredningens bearbetning av olika register och in— formationssystem har följande personer från olika myn— digheter och organisationer bidragit med registerut— drag:
Ingrid Sjöberg, SCB (ULF—registret); Lena Ericson, RFV (Diagnosregistret över nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag), Björn Smedby och Mirja Korpela (Diagnosre— dovisning för läkarbesök vid vårdcentralen i Tierp); Bengt Dahlin (öppenvårdsregistret vid vårdcentralen i Gråbo); Karin Svenninger (öppenvårdsregistret vid vård— centralen i Dalby); Sisko Bergendorf och Susanne Holland, SoS (Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård); Ingrid Nordenstam, Monica Dahlström och Anders Nystrand
(svensk läkemedelsstatistik).
Vidare har följande rapporter utarbetats och legat till grund för olika avsnitt i rapporten:
Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Förekomst av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjan— de i en landsbygdsbefolkning, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Uppsala Universi— tet, Rapport 1989—04—04. Rapporten redovisas i sin helhet i utredningens expertbilaga (SOU l989:77).
Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., Allergier i arbetsli- vet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987—12— 23. En sammanfattning av denna rapport har senare redovisats i Läkartidningen, 1989, 86 (35): 2879— 2882.
Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I—L., Yrke och allergier — Sammanställningar av data insamlade inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Mil— jömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Metodicum, örebro 1989.
Folksam, Allergiutredningen och Riksförbundet mot Ast— ma—Allergi har vidare anordnat ett symposium om Allergi och annan överkänslighet — Forskningsfront och forsk— ningsbehov. De olika forskarnas bidrag redovisas i rap— porten "Att förebygga allergier genom forskning — nulä— ge och behov", Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989. Där har Anne—Marie Bolander utarbetat ett av— snitt om allergi— och överkänslighetssjukdomar i sjuk— lighets— och dödsorsaksregister och Åke Nygren ett av— snitt om möjligheter att studera förekomst av allergi— sjukdomar i Sverige genom att använda sjukskrivnings— statistik som Folksam ställt till utredningens förfo—
gande.
Bengt—Erik Wiholm, Socialstyrelsens läkemedelsavdel— ning, har i ett föredrag vid allergiutredningens hear— ing "Sjuk av läkemedel" den 3 november 1988 redovisat fakta som utgjort delunderlag för avsnittet om aller— giskt orsakade läkemedelsbiverkningar.
Sammanställningen av internationella epidemiologiska studier bygger dels på en litteratursökning i MEDLARS II vid Medicinska informationscentralen, Karolinska Institutet, Stockholm den 3 oktober 1987, dels på kompletteringar från referenslistor i olika aktuella kunskapsöversikter och tips från utredningens experter. Urvalet av studier har gjorts för att belysa prevalens— tal och dödlighet samt utvecklingen över tiden för oli— ka allergiska sjukdomsmanifestationer. Urvalet har så- ledes inte gjorts selektivt för att enbart illustrera ökad allergiförekomst. Däremot gör sammanställningen
inte anspråk på att vara heltäckande.
utskriften av denna rapport har utförts av Ruth Shawkat.
För sammanställning, bearbetning och slutlig redigering av rapporten har utredningssekreteraren Anders Hedberg
ansvarat.
Till samtliga registeransvariga experter och andra med— verkande framför jag allergiutredningens tack för vär— defullt arbete.
Gunnar Nilsson
Ordf. i allergiutredningen
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
NN Rid N>H UJN
INLEDNING .................................
Allergiutredningens direktiv .............. En hälsopolitisk strategi .................
PERSPEKTIV OCH TOLKNINGSPROBLEM ...........
Tre perspektiv på allergi och annan överkänslighet ............................ Mått på sjukdomsförekomst ................. Tolkningsproblem vid epidemiologiska undersökningar ............................ 2.3.1 slumpmässiga variationer och mass— signifikansproblemet ................ 2.3.2 Ökad medvetenhet och förbättrad diagnostik .......................... Ändrad sjukdomsklassifikation ....... Differentialdiagnostiska problem .... Skillnader i diagnostiska kriterier . Minskad obduktionsfrekvens .......... Farmakologisk över— eller under— behandling ..........................
NNNNN . . . . . wwwww . . . . . leU'lbw
SUBJEkTIVT RAPPORTERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKANSLIGHET ............................
statistiska centralbyråns undersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF 1981) ................................ Institutet för social forsknings levnads— nivåundersökningar (LNU) ..................
Av SAMHÄLLET DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN OVERKÄNSLIGHET ............................
Riksförsäkringsverkets register över den ersatta sjukfrånvarons diagnoser år 1983 Riksförsäkringsverkets register över ny— beviljade förtidspensioner och sjukbidrag Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) .................... Folksams register för Avtalsgruppförsäk— ringarna (AGS) ............................ Värnpliktsverkets värnpliktsregister ......
31
31 38
41
41 45 48
50
oooo
NH
LUM
NEDICINSKT DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN OVERKANSLIGHET ............................
Vårdutnyttjande ........................... 5.1.1 öppen vård ......................... 5.1.2 Sluten vård ......................... Läkemedelsanvändning ...................... 5.2.1 Apoteksbolagets inleveransstatistik 5.2.2 Apoteksbolagets individbaserade receptstudier i Jämtland ........... Socialstyrelsens biverkningsregister ..... 5.3.1 Risker vid läkemedelsanvändning ..... 5.3.2 Läkemedelsbiverkningarnas omfatt— ning ................................ 5.3.3 Rapporterade biverkningar med möj— lig immuno/allergisk orsak .......... Statistiska centralbyråns dödsorsaks— register ..................................
GEOGRAFISKA SKILLNADER ..................
Inledning ................................ Geografiska skillnader i värnplikts— registret ................................. Geografiska skillnader enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981 ............................. Geografiska skillnader i läkemedels— konsumtion ................................ Geografiska skillnader i astmadödlighet SOCIOEKONOMISKA SKILLNADER ................ SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) ..................................... Referensdata insamlade inom svensk företagshälsovård ......................... Folksams register för Avtalsgrupp— försäkringarna (AGS) ......................
Arbetarskyddstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) ..................... Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård ............................
URBANISERING OCH ALLERGI ................
SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981 ............................ Åbergs undersökning av värnpliktiga ....... En studie av luftvägsbesvär och miljö— faktorer bland barn .......................
kOkOkD
10
WMI—'
10.
10. 10.
11
11. 11. 11. 11. 11.
12
12.
12. 12.
12. 12. 12. 12. 12.
13
14
WN (Dub-WMP (»
mxlOXU'lt—x
LOKALA BEFOLKNINGSSTUDIER .................
Lokala skolundersökningar ................. Långtidsprognosen för barndomsastma ....... Lokala studier av vuxenbefolkningar ....... 9.3.1 Astma ............................... 9.3.2 Hösnuva ............................. 9.3.3 Eksem ............................... 9.3.4 Nässelfeber (Urtikaria) ............. Långtidsprognosen för atopisk dermatit
STUDIER AV ALLERGIFÖREKOMST I DE NORDISKA GRANNLANDERNA .............................
Norge ..................................... 10.1.1 Helseundersokelsen 1985 ............ 10.1.2 Helsestatistikk åren 1966—1985 ..... Danmark ................................... Finland ...................................
INTERNATIONELLA STUDIER ...................
Inledning ................................. England ................................... Frankrike ................................. Schweiz ................................... USA .......................................
DISKUSSION OCH SLUTSATSER .................
Allergi— och annan överkänslighet — ett folkhälsoproblem .......................... Många är svårt drabbade ................... Prevalensuppskattningar ................... 12.3.1 Astma .............................. 12.3.2 Hösnuva ............................ 12.3.3 Eksem .............................. Ett ökande problem i Sverige .............. Utvecklingen i andra industriländer ....... Geografiska skillnader .................... Socioekonomiska skillnader ................ Överväganden och förslag ..................
REFERENSER ................................
1 INLEDNING 1.1 Allergiutredningens direktiv
En av allergiutredningens uppgifter är att undersöka epidemiologiska register avseende allergiutveckling. Enligt direktiven har utredningen bl.a. i uppdrag att
undersöka vilka epidemiologiska informationssystem som i dag finns som beskriver och följer utvecklingen över tiden av hälsosituationen för personer med aller— giska besvär. Kommittén bör studera om systemen medger en analys av skillnader mellan olika befolkningsgrupper dels geografiskt, dels socio—ekonomiskt.
I dag finns inget heltäckande register där man enkelt kan utläsa om allergier ökar och hur allergifrekvensen ser ut. Man är i stället hänvisad till alla de ofull— ständiga register och lokala undersökningar som finns och som ger delsvar. Sammantaget kan de ge underlag för analys som kan ge utredningen beslutsunderlag i frågan.
1.2 En hälsopolitisk strategi
Allergiutredningen skall enligt sina direktiv bl.a. ut— reda frågor kring hur allergier och andra överkänslig— hetsreaktioner skall kunna förebyggas. (Dir. 1986z7). En hälsopolitisk strategi för att förebygga allergi och
annan överkänslighet i samhället förutsätter dels kun—
skaper om problemets omfattning, utbredning och fördel— ning i befolkningen (epidemiologi), dels kunskaper om problemens orsaker (etiologi), dels kunskaper om möj— ligheterna till förebyggande insatser (prevention). En hälsopolitisk strategi sätter befolkningens ohälsa och hälsorisker i centrum och skiljer sig på så sätt från den vårdpolitiska strategin, där individens hälso—
problem står i fokus för olika insatser (fig. 1).
Vårdpolitisk Individens Vård och strategi: hälsoproblen1_w+Diagnos ——»w>behandling Hälsopolitisk Befolkningens Förebyggande strategi: hälsoproblem———>Orsaker-——um»insatser (Epidemiologi) (Etiologi) (Prevention)
Figur 1. Från sjukvårdspolitik till hälsopolitik.
Denna rapport är en genomgång av aktuella register, in— formationssystem och lokala befolkningsstudier som på olika sätt kan belysa allergiproblemet. Rapporten kom— mer framför allt att ta upp de epidemiologiska aspek— terna på allergi och annan överkänslighet, dvs. hur om— fattande problemet är, om allergierna ökar eller mins— kar, om det finns skillnader mellan olika yrken och socioekonomiska grupper i samhället och hur den geogra— fiska spridningen ser ut i landet. Jämförelser kommer också att göras med utvecklingen i Norden och interna— tionellt som stöd för slutsatserna. Däremot kommer inte problemets orsaker, etiologin, att tas upp. Dessa mil— jömedicinska aspekter på problemet behandlas i utred— ningens huvudbetänkande (SOU 1989:76) och i en särskild expertbilaga (SOU 1989:77).
Inte heller kommer förslag om hur allergier skall före—
byggas att tas upp i denna rapport, med undantag för
vissa förslag om hur de epidemiologiska kunskaperna om allergi och annan överkänslighet skall kunna förbätt— ras. Förslagen om olika förebyggande insatser inom om— rådet behandlas i allergiutredningens huvudbetänkande (SOU 1989z76).
2 PERSPEKTIV OCH TOLKNINGSPROBLEH 2.1 Tre perspektiv på allergi och annan överkäns— lighet
Befolkningens hälsotillstånd kan beskrivas utifrån oli— ka perspektiv, det medicinska, det subjektivt upplevda och utifrån samhällsperspektivet. I Spri—rapporten Häl— soproblem i ett landsting — ett planeringsunderlag (Spri—rapport 14, 1979) beskrivs en modell över samband mellan dessa tre perspektiv på hälsa, som här skall återges i modifierad form. Modellen skall hjälpa oss att hålla isär beskrivningen av olika epidemiologiska register och informationssystem och förklara varför olika mått på allergi och annan överkänslighet kan ge till synes motstridiga resultat. De olika mått som pre— senteras i rapporten fångar in olika delar av det "verkliga" problemets omfattning i befolkningen. Det finns alltså inte ett entydigt mått som ger oss infor— mation om allergiproblemets omfattning eller om proble- met ökar eller minskar. vi rör oss i stället med flera olika indikatorer som tillsammans kan ge oss mer eller mindre väl underbyggda svar på frågan om de allergiska sjukdomarnas och överkänslighetsproblemens omfattning
och utveckling.
En person som ur medicinsk synpunkt definieras som sjuk uppvisar vissa medicinska symtom som avviker från ett s.k. "normaltillstånd". Symtomen beskrivs vanligtvis i naturvetenskapliga termer. Kännetecknande för denna be— skrivning är försöken att avgränsa symtomen till en—
skilda organ och organsystem och en strävan att klassi— ficera tillståndet i enlighet med en standardiserad me— dicinsk terminologi. Vid klassifikationen av olika al— lergiska sjukdomar har vi i denna genomgång av olika epidemiologiska register och informationssystem använt oss av den åttonde revisionen av "International Classi— fication of Diseases" (ICD), som antogs av WHO år 1966 och av Sverige år 1968, om inte annat anges. Svårighe— ten med denna "objektiva" definition är att avgöra vad som är normalt och sjukligt. Gränsen mellan uttalad sjukdom och perfekt hälsa är oklar och innehåller flera mellanliggande steg. Det gäller i synnerhet allergiska sjukdomar och annan överkänslighet på grund av den sto— ra spännvidden mellan lätta och svåra besvär och sjuk— domarnas ofta periodiska karaktär. Detta försvårar diagnossättningen såväl över tiden som mellan läkare (Carlsson, Arvidsson, Bygren & Werkö, 1979; SOU l981:2; Spri—rapport 14, 1979).
Från individens synpunkt karakteriseras de allergiska sjukdomarna och överkänslighetsreaktionerna utifrån eg— na upplevda och subjektivt rapporterade besvär. Lind— holm (1983) påpekar i ett anförande om definitioner av aktuella begrepp inom området att individen kan ha en förhöjd känslighet i ett eller flera organ i kroppen vilka kan men inte behöver vara medicinskt verifierade eftersom gränsen mellan normal fysisk och patologisk känslighet aldrig är exakt utan diffus. Individen kan alltså drabbas av samma symtom från slemhinnor i övre och nedre luftvägarna, från mag—tarmkanalen eller från hudens olika lager vare sig denna överkänslighet (hy— persensitivity) är i strikt mening allergiskt betingad eller ej. För den enskilde individen är överkänslighet ofta liktydigt med allergi även om det ur strikt medi— cinsk synpunkt ibland kan vara meningsfullt att hålla isär begreppen. Lindholm (1983) menar vidare att det
från ren vårdsynpunkt är den överkänslige individen som söker vårdapparaten. För honom är det närmast en se— mantisk fråga om det föreligger en verklig allergi el— ler ej.
När vi bedömer problemets omfattning utifrån survey— undersökningar till befolkningen eller utifrån olika register är det alltså ofta mindre meningsfullt att särskilja de i medicinsk mening allergiska personerna från dem med annan typ av överkänslighet. Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökningar (ULF) kan sägas redovisa befolkningens upplevda besvär. Att dessa och andra liknande undersökningar redovisar högre frekven— ser av allergiska besvär i befolkningen än medicinska undersökningar av samma population kan alltså bl.a. förklaras av att dessa undersökningar också fångar upp
den icke—allergiska överkänsligheten.
Från samhällets synpunkt innebär definitionen av sjuk— dom en befrielse från vissa sociala förpliktelser som arbete och militärtjänstgöring. Den redovisade statis— tiken över antalet sjukskrivna och förtidspensionerade på grund av allergiska besvär eller annan överkänslig- het är exempel på detta. Det bör dock observeras att denna statistik inte är någon god indikator på proble— ments omfattning i befolkningen. Allergiska besvär och annan överkänslighet är av olika svårighetsgrad vilket kan men inte behöver leda till sjukskrivning eller i värsta fall förtidspensionering. De drabbade kan t.ex. klara att arbeta i en dålig miljö genom att medicinera bort sina symtom. Problemens periodiska karaktär leder också till att man med denna statistik endast fångar in ett urval av de värst drabbade. Möjligen kan statisti— ken, tillsammans med andra indikatorer, ge en uppfatt— ning om problemet ökar eller minskar och om vilka grup—
per i befolkningen som är mest drabbade.
Det förekommer självfallet en överlappning mellan de olika perspektiven på allergi och annan överkänslighet (figur 2). En person som drabbats av akut astma anses sjuk både av medicinsk expertis, av samhället och av individen själv (A). En person som lider av icke—aller— gisk överkänslighet (hyperreaktivitet) uppfattar sig själv som sjuk. En läkare som inte får positiva svar från sina allergitest kanske däremot uppfattar den drabbade som frisk. Denne riskerar då att drabbas dub— belt, dels av symtom från sina irriterade slemhinnor, dels psykiskt genom att läkaren inte medicinskt kunnat
verifiera hans besvär (B).
AV SAMHÄLLET
sumzK—nw DEFINIERM) RAPPORTERA!) så??? N ALLERGIOCH ( Nisin—3153 . Ö en ' .c rer - v KMS”! PENSIONERM)
(ULF. LNU) [' G A ALLERGISKA
DESVAR)
xB
MEDICINSKT DEFINIERAI) ALLERGI mum ÖVERKÄNSLIGHET
Figur 2. Samband mellan olika indikatorer på allergi och annan överkänslighet.
Källa: Fritt efter "Hälsoproblem i ett landsting — ett planeringsunderlag" (Spri—rapport 14, 1979).
De tre typerna av indikatorer på allergi och annan
överkänslighet kompletterar varandra. De subjektivt
rapporterade besvären fångar lättare in även den icke— allergiska överkänsligheten (hyperreaktiviteten) och leder därför till högre frekvenser av olika besvär än en strikt medicinskt verifierad allergidiagnos. Men en välavgränsad diagnos är ofta en nödvändighet i statis— tiska sammanhang för att möjliggöra jämförelser mellan olika studier. Det är således genom att belysa proble— met från olika perspektiv som vi kan skapa oss en mer nyanserad bild av allergiproblemets omfattning, utbred-
ning och fördelning i befolkningen.
2.2 Mått på sjukdomsförekomst
I epidemiologiska studier som refereras i denna rapport används begreppen incidens, prevalens, kumulativ inci— dens och mortalitet. Begreppen förklaras nedan, men för mer tekniska definitioner hänvisas till läroböcker i epidemiologi (t.ex. Ahlbom och Norell, 1987; Norell, 1987; Rothman, 1986):
Incidenstalet anger antalet nyinträffade fall av en
sjukdom i en befolkning under en viss tidsperiod, t.ex. antalet nytillkommande astmaanfall per 100 000 invånare under ett år. Incidensen beräknad på detta sätt motsva— rar risken för en individ att drabbas av den observera-
de sjukdomen under den angivna tidsperioden.
Antalet nyinträffade fall (avlidna m.m.) kan också re— lateras till personår, vilket är den sammanlagda tid som individen varit under observation i undersökningen. Denna tidsperiod brukar också kallas risktid. Tiderna läggs samman för varje individ och bildar nämnare i en kvot där täljaren är antalet nyinsjuknade (avlidna
m.m.) i en viss befolkning under en viss tid. I prakti— ken är det ofta ogörligt att beräkna risktiden individ för individ. Risktiden brukar därför ofta approximeras för hela den studerade gruppen genom att medelfolkmäng— den i befolkningen multipliceras med observationstidens längd (Ahlbom och Norell, 1987).
Prevalenstalet anger hur stor andel av en definierad befolkning som vid en viss tidpunkt (punktprevalens) eller en viss tidsperiod (periodprevalens) har den stu— derade sjukdomen. Prevalenstalet anger således det to— tala antalet fall av en sjukdom i befolkningen vid ett
visst tillfälle eller under en viss tid.
Kumulativ incidens är ett mått på antalet individer som har eller har haft en viss sjukdom. Det innebär statis— tiskt att man beräknar kvoten mellan antalet individer som insjuknat under en viss tidsperiod och antalet in— divider vid periodens början. I enkät— och intervju- sammanhang ställer man frågan om den undersökta per—
sonen någonsin "har eller har haft" sjukdomen.
Mortaliteten anger antalet avlidna under en viss tids— period. Den dödsorsaksstatistik som löpande insamlas rapporteras vanligen i form av dödstal. Det allmänna dödstalet anger antalet avlidna i relation till total- befolkningen. En ökning av det allmänna dödstalet kan inte utan vidare tolkas som en ökad risk då hänsyn mås— te tas till förändringar i åldersstrukturen, t.ex. en åldrande befolkning. För att ta hänsyn till sådana för— ändringar brukar det allmänna dödstalet ibland ålders—
standardiseras. Det standardiserade dödstalet (SMR) är
ett ofta använt standardiseringsmått. SMR är kvoten mellan det observerade antalet dödsfall under en viss tidsperiod och det förväntade antalet fall under samma period multiplicerat med 100.
Risken med att använda kumulativ incidens är att lind— riga reaktioner av engångskraktär kan komma att inräk- nas och ge en något för hög uppskattning. De allergiska besvärens ofta periodiska karaktär gör å andra sidan att prevalensuppskattningar som baseras på ett mättill— fälle (punktprevalens) eller på en i tiden alltför snävt avgränsad period, kan ge en underskattning av det faktiska antalet fall.
2.3 Tolkningsproblem vid epidemiologiska under— sökningar
Forskare har beskrivit en rad slumpmässiga och systema— tiska felkällor som kan påverka tolkningen av resulta— ten från studier av register och epidemiologiska infor— mationssystem. Det finns alltid en slumpmässig varia— tion i frekvensen av en viss sjukdom, vilket påverkar observationernas tillförlitlighet. Vid undersökningar av större befolkningsgrupper tenderar de slumpmässiga variationerna att ta ut varandra och värdena blir då mer stabila. Det kan också förekomma olika systematiska fel som påverkar jämförelsen av olika grupper (s.k. "confounders"). Man har diskuterat den relativa bety— delsen av ändrad sjukdomsklassifikation, nya diagnos— tiska kriterier och sänkt obduktionsfrekvens men också betydelsen av en ökad medvetenhet om de allergiska sjukdomarna, en åldrande befolkning och olika aspekter på vårdens sätt att fungera (över— och underbehandling, svårare att komma till läkare) m.m. Vissa av dessa fel— källor gäller generellt för samtliga allergidiagnoser, medan andra är mer specifika för astmadiagnosen.
2.3.1 slumpmässiga variationer och massignifikans—
problemet
När vi studerar förekomsten av en viss allergidiagnos i något offentligt register varierar denna från ett år till ett annat beroende på olika slumpmässiga faktorer. Graden av osäkerhet i observationen brukar statistiskt anges med hjälp av ett konfidensintervall. Konfidens— intervallet konstrueras så att uppskattningen av sjuk— domsförekomsten anges med en viss osäkerhetsmarginal, så att det "sanna" värdet med viss sannolikhet kommer att hamna inom intervallets gränser. En konfidensnivå på 95 % innebär då att sannolikheten att uppskattningen skall innehålla det sanna värdet är 95 % (Norell, 1987). Tillförlitligheten i uppskattningen påverkas av antalet observationer. Ju större antal observationer man har desto säkrare uppskattningar kan man göra av den "sanna" förekomsten av den studerade sjukdomen. Precisionen i uppskattningen blir säkrare. Detta visar sig statistiskt genom att konfidensintervallet blir
kortare.
Men konfidensnivån innebär också att en viss definierad andel av alla uppskattningar felaktigt kommer att klas— sificeras som statistiskt säkerställda. vid 95 % konfi— densnivå har man accepterat att 5 % av alla uppskatt— ningar felaktigt anges som statistiskt säkerställda el- ler "signifikanta". Gör man ett mycket stort antal skattningar får man därför också fler falska signifi- kanser. Detta s.k. massignifikansproblem gör att obser—
vationer av höga allergifrekvenser inom speciella om— råden måste tolkas med försiktighet. Det kan visser— ligen vara ett uttryck för en verklig ökning beroende på exponering för specifika riskfaktorer, men det kan också vara en ansamling som beror på slumpen. De epi— demiologiska observationerna kan därför behöva komplet—
teras med en miljömedicinsk undersökning eller av upp— repade mätningar för att den observerade ansamlingen av
symtom skall kunna anses indikera en reell miljörisk.
2.3.2 Ökad medvetenhet och förbättrad diagnostik
De flesta kliniska allergologer är överens om att de allergiska sjukdomarna ökat i omfattning under senare decennier. Men det har visat sig betydligt svårare att finna epidemiologiska belägg för denna ökning. En al- ternativ förklaring till en reell ökning skulle kunna vara en förbättrad diagnostik och medvetenhet om dessa sjukdomar.
Två studier som ger stöd åt uppfattningen att framför allt luftvägsallergierna — astma och hösnuva — ökat i Sverige under senare decennier baseras på prevalensstu— dier av 18—åriga män som mönstrat för militär värn— pliktstjänstgöring (Åberg, 1988; Jannerfeldt & Carls— son, 1987). Dessa studier kommer utförligare att redo— visas senare i rapporten (avsnitt 4.5). Svårigheterna att tolka även longitudinella undersökningar illustre— ras dock av en australiensisk frågeundersökning bland skolbarn. Prevalenstalen ökade enligt denna studie från 7,1 % till 13,5 % mellan åren 1969—1982. Författarna kunde inte utesluta en reell ökning, men tror att en sannolikare förklaring till de högre noteringarna år 1982 var att sjukdomen numera känns igen bättre av både patienter, föräldrar och läkare (Kiviloog, 1986). Rent generellt kan man anta att faktorer som t.ex. introduk— tionen av nya standardiserade allergitest påverkar diagnostiken och därför kan ha betydelse för bedöm—
ningen av de allergiska sjukdomarnas omfattning och
utveckling. Men det är svårt att i kvantitativa termer
klarlägga den relativa betydelsen av dessa faktorer.
2.3.3 Ändrad sjukdomsklassifikation
Enligt de kodningsregler som gäller för dödsorsakssta— tistiken i den åttonde revisionen av den internationel- la klassifikationen av sjukdomar (ICD—8) undertrycks astma som huvuddiagnos om någon av följande diagnoser samtidigt förekommer:
466 Bronchitis et bronchiolitis acuta 490 Bronchitis NUD
491 Bronchitis chronica
492 Emphysema
För att få en rättvisande bild av astmadödligheten är det därför nödvändigt att redovisa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker. I Sverige började ICD—9 att användas först fr.o.m. den 1 januari 1987. Den ersatte den tidigare sjukdomsklassifikationen (ICD—8), som va— rit i bruk sedan år 1968. Den ökning av astmadödlighe— ten som iakttagits i Sverige under den period som redo— visas i denna rapport kan därför inte förklaras av änd— rad sjukdomsklassifikation. Däremot måste förändringar av sjukdomsklassifikationen beaktas vid internationella
jämförelser.
2.3.4 Differentialdiagnostiska problem
Kronisk obstruktiv lungsjukdom orsakad av tobaksrökning och kronisk bronkit kan lätt sammanblandas med astma
(Larsson och Lindholm, 1986). Det är möjligt att en del av ökningen av astmadödligheten under 1970—talet kan ha berott på sådana felklassifikationer. En jämförelse mellan relativa dödstal för astma och för övriga obstruktiva lungsjukdomar i alla åldersgrupper under perioden 1969—1985 visar dock en långsiktigt ökande trend för båda sjukdomsgrupperna. ökningen är också betydligt större för övriga obstruktiva lungsjukdomar
än för astma (Boman, 1988).
Problemet att särskilja närliggande diagnoser är större i högre än i lägre åldrar. Vid bedömningar av astmadöd— lighetens utveckling kan man därför dra en säkrare slutsats om man inte tar med de äldsta åldersgrupperna (>70 år) i analysen. För yngre finns å andra sidan en obenägenhet att sätta en definitiv astmadiagnos innan man säkert vet hur sjukdomen utvecklar sig och en al— ternativ diagnos kan då vara Obstruktiv bronkit (ICD 8:e rev. 466). Ungefär hälften av dessa patienter får från 4—5 års ålder mera typiska astmasymtom (Zetter— ström, 1986). Mycket talar därför för att det sker en underskattning av astmadödligheten i de yngsta ålders— grupperna ((5 år) och en viss överskattning av antalet fall bland de äldre.
2.3.5 Skillnader i diagnostiska kriterier
Burney och Holland (1987) har redovisat en jämförande studie mellan olika EG—länder i vilken man undersökt den relativa dödligheten i astma bronchiale och vissa
andra sjukdomar.
Resultaten visade en anmärkningsvärd variation i rela— tiva dödstal med hänsyn till att de studerade EG—län—
derna tillhörde en kulturellt och ekonomiskt ganska
homogen region.
En tänkbar förklaring till dessa skillnader i relativa dödstal kan vara att läkare i olika länder inte beskri— ver samma tillstånd på ett likartat sätt. Farebrother och andra (1985) har undersökt denna felkälla. Man skickade ut standardiserade fallbeskrivningar till ett slumpmässigt urval av läkare från olika länder inom EG som hade utfärdat dödsbevis föregående år. Läkarna om— bads fylla i dödsbevis för vart och ett av fallen och skicka dem till den lokala registreringsinstansen, där de kodades i enlighet med den internationella sjukdoms— klassifikationen (ICD). Kodningen av dödsbevisen jäm— fördes sedan mellan de olika länderna.
Tabell 1. Andel läkare i olika EG—länder som satt astma som dödsorsak på en fallbeskrivning avsedd att karakte— risera ett astmadödsfall.
Land Antal läkare Andel som diagnosti— som svarat serat astma som under— liggande dödsorsak (%)
___—___—
Belgien 50 54 Danmark 69 58 England & Wales 61 69 Frankrike 45 84 Västtyskland 21 76 Irland 53 70 Italien 50 74 Holland 48 58 Samtliga länder 397 67
Källa: Farebrother o.a. (1985) refererad av Bruney, P. & Holland, W., International aspects of the epidemio— logy of asthma, Allergy Today, Vol. 2, Nr 2, sid. 6—7, Fisons Pharmaceuticals and Media Medica, February 1987.
Som framgår av tabell 1 fanns påtagliga skillnader mel— lan den andel läkare i olika länder som satt astmadiag— nos på en fallbeskrivning som var avsedd att karakteri— sera ett astmadödsfall. Skillnaderna var dock inte så stora att de skulle kunna förklara alla skillnaderna
mellan de olika länderna (Burney och Holland, 1987).
2.3.6 Minskad obduktionsfrekvens
Inom diagnosgruppen "bronkit, emfysem och astma" har antalet kliniska och rättsmedicinska obduktioner suc- cessivt minskat under perioden 1969—1986. Även andelen obduktioner i procent av samtliga dödsfall inom denna grupp har minskat (figur 3). På grund av de undertryck— ningsregler som gäller för astmadiagnosen enligt WHO:s sjukdomsklassifikation (8:e revisionen), och som redo— visades i avsnitt 2.3.3, bör därför hela diagnosgruppen "bronkit, emfysem och astma" studeras när vi skall be- döma betydelsen av obduktionsfrekvensen för andelen
korrekt ställda diagnoser.
Procent obduktioner
& m . _..- __..-
60 4
30
wi
1969 —70 —71 —72 -73 -74 —75 -76 -77 -78 —79 —80 -81 -82 -83 —84 —85 —86
Figur 3. Procentuell andel kliniska och rättsmedicinska obduktioner av samtliga avlidna inom diagnosgruppen "bronkit, emfysem, och astma" under perioden 1969—1986.
Källa: Dödsorsaker 1969—1986, tabell 8, SCB.
Den minskade andelen obduktioner kan tänkas leda till en viss överskattning av astmadödligheten på grund av differentialdiagnostiska svårigheter. Ett antal dis— tinkta obduktionsfynd brukar krävas för att säkerställa astmadiagnosen. Sandek, Hulting och Mossberg (1985) fann i sin studie av astmamortaliteten i södra Stock— holm 1969—1980 flera fall där patient eller anhörig angivit "astma", men där en granskning av tidigare journaler och obduktionsprotokoll starkt talade emot denna diagnos. Som framgår av figuren är dock den minskade andelen obduktioner inom diagnosgruppen "bron— kit, emfysem och astma" inte så stor att feldiagnosti—
seringar av detta skäl skulle kunna förklara mer än en
mycket liten del av ökningen.
2.3.7 Farmakologisk över— eller underbehandling
Astmadödligheten ökade under 1960—talet i flera länder, särskilt bland yngre patienter. Orsakerna till ökningen blev aldrig klart fastställda. Sambandet mellan föränd— ringar i astmadödligheten och försäljningen av inhala- tionssprayer i flera länder riktade först misstankarna mot den ökade användningen av ett nytt luftrörsvidgande medel (isoprenalin), men beläggen för detta var inte entydiga (Burney, 1986). Många forskare anser numera att det snarare kan ha varit fråga om en otillräcklig behandling — främst en överdriven rädsla för kortison (Boman, 1988).
I början av 1980—talet rapporterades på nytt en ökning av astmadödligheten från flera länder, först från Nya Zeeland, men senare även från bl.a. USA, Canada och England. Även denna gång var astmadödligheten mest accentuerad hos yngre patienter. Analyser av döds— orsaksstatistiken visade en reell ökning av astmadöd— ligheten bland patienter i åldersgruppen 0—44 år även i Sverige (Boman, 1984).
Som tänkbar förklaring till ökningen av astmadödlighe— ten i denna åldersgrupp lancerades på nytt en tänkbar
toxicitet och överförbrukning av inhalationssprayer.
Boman och medarbetare (1984) har mot denna bakgrund ge— nomfört en intensivstudie av 182 astmatiker i åldrarna
0—44 år som avlidit under åren 1977—1981. Man inför—
skaffade kopior av dödsbevis, medicinska journaler och rättsmedicinska protokoll m.m.
Analysen av dödsbevis m.m. visade inga viktiga skill— nader i bakgrundsfaktorer eller omhändertagande som skulle kunna förklara den kraftiga uppgången vid en jämförelse mellan de dödsfall som inträffat under de "normala" åren 1977, 1978 med de tre åren med förhöjd astmadödlighet 1979—1981. Inte heller tekniska förkla— ringar såsom ändrad sjukdomsklassifikation, sänkt ob— duktionsfrekvens eller nya diagnostiska kriterier var tillämpliga som förklaring av den iakttagna toppen av astmadödligheten 1979—1981. över— eller underbehandling med anti—astmatiska läkemedel tycktes inte kunna för— klara den ökade dödligheten.
Bättre utbildning av patienterna och bättre tillgäng— lighet till akut medicinsk vård bedömdes angelägen. Allergiutredningen pekar i sitt slutbetänkande dessutom på betydelsen av olika förebyggande insatser.
3 SUBJEKTIVT RAPPORTERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET
3.1 Statistiska centralbyråns undersökningar av
svenska folkets levnadsförhållanden (ULF 1981)
Statistiska centralbyrån (SCB) genomför varje år sedan 1974 undersökningar av svenska folkets levnadsförhål— landen (ULF). Resultaten publiceras i Sveriges offi— ciella statistik i serien Levnadsförhållanden.
Undersökningen åren 1980—1981 var en fördjupad studie av ohälsa och Vårdutnyttjande i Sverige. Urvalet av intervjupersoner utgjordes av ett representativt urval av svenska folket. År 1981 utgjordes ULF—urvalet av
8 903 personer i åldersgruppen 16—84 år, varav 7 703 intervjuades.
I ULF—undersökningen år 1981 uppgav totalt 28,6 % av den svenska befolkningen i åldern 16—84 år att de be— svärades av någon form av allergi. Trots avsaknaden av medicinsk validering av diagnosen, dvs. att man verkli— gen mätt vad man avsett att mäta, är siffran utred— ningens bästa skattning av problemets omfattning i den vuxna befolkningen. Oklara diagnostiska kriterier och variationer i befolkningens symtomuppfattning utgör dock ett metodologiskt problem vid epidemiologiska un— dersökningar av allergiska besvär. Studier har visat att medicinskt definierade allergibesvär leder till lägre allergifrekvenser (Norrman, Rosenhall och Stjern—
berg 1988, Smedby och Korpela och Rasmussen, 1989) men å andra sidan är tröskeln för att söka vård ofta så hög att de lättare allergi— och överkänslighetsbesvären då skulle missas. 6,2 % av befolkningen uppgav vidare att de besvärades svårt av någon form av allergi. Denna uppgift har sannolikt högre medicinsk validitet. I 1986/87 års ULF—undersökning uppgav som jämförelse
11,3 % av befolkningen mellan 16—84 år att de har al— lergiska besvär som de själva uppfattar som långvarig
sjukdom.1
Tabell 2. Andel av ett representativt urval av svenska folket som uppgivit sig ha olika former av allergiska besvär samt Uppräknat antal i befolkningen mellan 16—84 år med dessa besvär. ULF 1981.
Uppräknat antal Andel av
i befolkningen samtliga 16-84 år (tusental) (%) Eksem eller hudutslag 1 015 15,7 därav med svåra besvär 160 2,5 Hösnuva 593 9,2 därav med svåra besvär 130 2,0 Astma 230 3,6 därav med svåra besvär 75 1,2 Andra allergiska besvär 525 8,1 därav med svåra besvär 130 2,0 Samtliga allergiska besvär 1 823 28,6 därav med svåra besvär 349 6,2 1. Frågan som ställs lyder: "Har Ni nagon långvarig sjukdom, besvär eller skada, något handikapp eller annan svaghet?" 11,3 % av 16—84—åringarna uppgav allergiska besvär som svar på den frågan eller på frågan om de regelbundet tog medicin för något — och i så fall för vad.
Observera att samma individ i tabellen kan vara regist- rerad för flera allergiska besvär. Totalsiffran utgör däremot den faktiska andelen individer i urvalet med allergiska besvär oavsett om de uppgivit en eller flera
diagnoser.
Utredningen har bearbetat ULF—undersökningen 1981 för att få ytterligare kunskaper om hur befolkningens upp— levda allergiska besvär fördelar sig efter ålder och kön. Siffrorna innefattar förutom personer med benägen— het att utveckla atopiska sjukdomar (astma, hösnuva och eksem) även dem som är överkänsliga mot något/några äm— nen och därför visar allergiliknande symtom i hud och slemhinnor.
Hösnuva
Ahlström, Ahlström, Nilsson och Åstrand (1981) ger föl— jande medicinska beskrivning av hösnuva:
"Hösnuva (allergisk rhinit) är en allergisk sjuk— dom som beror på överkänslighet för frömjöl (pol— len), mögelsporer m.m. De allergiska reaktionerna framkallas av histamin som frigörs i vävnaderna och får de små blodkärlen att vidga sig, så att slemhinnorna svullnar upp och avsöndrar ett vatt— nigt sekret. I de lindrigaste fallen får man bara klåda i ögonen och sveda i näsa och svalg, men i de svåraste fallen rinner ögon och näsa, man nyser och blir eventuellt andfådd och får mer eller mindre våldsamma astmaanfall. De allra flesta fall beror på överkänslighet för olika slags gräspollen men också för frömjöl från många lövträd och även örter kan verka som allergener, varigenom hösnuva kan uppträda under hela sommarhalvåret."
I ULF—undersökningarna ges ingen sådan precisering av diagnosen. Frågan "Har Ni möjligen något av följande?" ger en aktuell prevalensuppskattning men svarsfrekven—
serna blir genom sättet att ställa frågan avhängig av
hur intervjupersonerna uppfattar sina symtom. Sjukdo— marnas periodiska karaktär gör att individernas sym— tomuppfattning kan tänkas variera såväl mellan olika personer som över tiden. Den årstid då frågan ställs kan exempelvis vara av betydelse för den aktuella pre— valensen. Med dessa reservationer visar bearbetningarna
följande resultat.
Män Awem- Kvmnor
%121086420 024681012%
%121086420 0246810120/0
Svåra besvär [] Lätta besvär
Figur 4. Andelar av befolkningen (16—84 år) med lätta och svåra besvär av hösnuva bland män och kvinnor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av lev— nadsförhållanden (ULF) år 1981.
Som framgår av figur 4 är hösnuva ganska jämnt fördelad
mellan könen i olika åldersgrupper.
(0
Totalt uppgav 9,3 % av männen och 9,1 0 av kvinnorna att de besvärades av hösnuva. Av dessa uppgav 2,1 % av kvinnorna att de hade svåra besvär av hösnuva. Både lättare och svårare besvär av hösnuva tenderade hos bå—
da könen att minska med stigande ålder.
Astma
Kivilog (1988) hänvisar i en artikel till följande de— finition av astma från American Colleque of Chest
Physicians och American Thoracic Society:
"Astma bronchiale är en sjukdom som karakteriseras av ökad känslighet i luftvägarna för olika stimuli som manifesterar sig genom förlångsammad, forcerad utandning, vilken växlar i svårighetsgrad, an— tingen spontant eller som ett resultat av behand— ling. Påvisande av reversibel luftvägsobstruktion är ett viktigt astmadiagnostiskt kriterium. And— ningssvårigheterna kommer ofta anfallsvis men kan också uppträda mer eller mindre kroniskt. And— ningssvårigheterna beror på en plötslig förträng— ning av luftgrenarna i lungorna. Den senaste forskningen har betonat inflammationens betydelse för astmasjukdom."
Eftersom ingen medicinsk validering skett av de uppgiv— na besvären i ULF—undersökningen är det möjligt att närliggande diagnoser som obstruktiv eller kronisk bronkit, emfysem eller andra luftvägsbesvär ibland fel—
aktigt anges som astma.
Figur 5 visar att också astma är ganska jämnt fördelad mellan könen i olika åldersgrupper. Totalt uppgav 3,5 % av männen och 3,9 % av kvinnorna att de besvärades av astma - 1,2 % av männen och 1,3 % av kvinnorna uppgav
sig vara svårt besvärade av astma.
Mån Ålders- Kvinnor klass
0246%
%6420 0246%
Svåra besvär ]] Lätta besvär
Figur 5. Andelar av befolkningen (16—84 år) med lätta och svåra besvär av astma bland män och kvinnor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsför— hållanden (ULF) år 1981.
Eksem
Ahlström o.a. (1981) ger följande beskrivning av eksem:
"Eksem är det gemensamma namnet för en rad icke smittsamma hudsjukdomar som i sin akuta fas känne- tecknas av rodnad, vätskande blåsor och som regel stark klåda. De former av eksem där miljöfaktorer framför allt spelar en roll är kontakteksemet och det atopiska eksemet (böjveckseksemet). Kontakt— eksemet uppstår på kontaktställen där skadliga ämnen eller material varit i kontakt med huden. Man skiljer mellan det allergiska kontakteksemet, där immunologiska faktorer är inblandade, och det icke—allergiska (traumiterativa, irritativa, to— xiska) kontakteksemet. I den kliniska verksamheten ser man ofta blandformer där allergiska och icke— allergiska faktorer samverkar."
I ULF-undersökningarna görs inge åtskillnad mellan ato—
piska och andra former av eksem.
Som framgår av figur 6 är eksem den till omfattningen
största symtomgruppen.
Män Awem- Kvmnor klass
%2422201816141210 8 6 4 2 0 O 2 4 6 81012141618202224%
%2422201816141210 8 6 4 2 0 0 2 4 6 81012141618202224%
Svåra besvär D Lätta besvär
Figur 6. Andelar av befolkningen (16—84 år) med lätta och svåra besvär av eksem bland män och kvinnor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsför— hållanden (ULF) år 1981.
Totalt uppgav 12,4 % av männen och 19,0 % av kvinnorna att de besvärades av eksem. Kvinnorna är som framgår av figuren kraftigt överrepresenterade i samtliga ålders— grupper. 11,9 % av männen och 3,1 % av kvinnorna uppgav sig ha svåra besvär av eksem.
Andra allergiska besvär
Utöver de redan nämnda klassiska atopiska sjukdomarna har många människor andra allergiska besvär eller annan överkänslighet. Det är vanligt med överkänslighet mot födoämnen som räkor, hummer, musslor, ägg, vissa fisk— och köttsorter, jordgubbar och nötter. Sådana besvär kan yttra sig i form av nässelfeber (urticaria). Den drabbade får utslag med kraftigt kliande hudföränd— ringar som uppkommer plötsligt och vanligen försvinner igen inom några minuter eller timmar. Även läkemedel, i
synnerhet penicillin och acitylsalisylsyra och ämnen
man andas in (pollen, damm av olika slag) är vanliga orsaker till denna typ av besvär (Ahlström, Ahlström, Nilsson och Åstrand, 1982).
Män Ålders— Kvinnor
%121086420 024681012%
%121086420 0246810129/0
Svåra besvär D Lätta besvär
Figur 7. Andelar av befolkningen (16—84 år) med andra allergiska besvär, lätta och svåra bland män och kvin— nor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.
Vilka andra allergiska besvär som avses har inte an— getts i ULF—undersökningen. Det är dock relativt van— ligt att människor upplever sig ha andra allergiska besvär än de redan nämnda. 6,2 % av männen och 9,9 % av kvinnorna uppger sig ha andra allergiska besvär.
3.2 Institutet för social forsknings levnadsnivå—
undersökningar (LNU)
Den första levnadsnivåundersökningen genomfördes år 1968 på låginkomstutredningens uppdrag. Riksdag och re—
gering gav år 1974 det då nystartade Institutet för so— cial forskning (SOFI) i uppdrag att upprepa undersök— ningen. Samma uppdrag gavs år 1981. LNU har genomförts med hjälp av intervjuer av ett representativt urval av
det svenska folket.
Två frågor i LNU berör astma/allergiproblemet. Man frå— gar om intervjupersonerna under de senaste tolv måna— derna har besvärats av kronisk luftrörskatarr (astma) resp. av utslag, eksem eller psoriasis. Tabell 3 visar utvecklingen åren 1968—1981.
Tabell 3. Procentuell andel av svenska folket som angi— vit att de under de senaste tolv månaderna haft kronisk luftrörskatarr (astma) resp. utslag, eksem eller psoriasis.
År Netto— Bort— Kronisk luftrörskatarr Utslag, eksem eller urval fall (astma) psoriasis Lätta Svåra Totalt Lätta Svåra Totalt besvär besvär besvär besvär besvär besvär 1968 6 524 9,2 3,4 1,6 5,0 6,5 2,1 8,6 1974 6 593 14,8 4,0 1,8 5,8 8,3 2,2 10,5 1981 6 865 17,6 4,7 2,1 6,8 9,5 2,5 12,0
Källa: Levnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981. Den vuxna befolkningens hälsotillstånd, Allmänna förla- get 1970b, Stockholm. Variabler och koder för LNU 81, Institutet för social forskning, våren 1984. Eriksson, R. och Åberg, R., Välfärd i förändring, Lev— nadsvillkor i Sverige 1968-1981. Bokförlaget Prisma i samarbete med Institutet för social forskning, Arlöv 1984. Lundberg, O. Pers. medd. med uppgifter från databasen.
Tolkningen av siffrorna försvåras av bortfallet succes— sivt ökat främst beroende på att antalet vägrare ökat.
Ett annat problem är att man i de frågor som berör al—
lergiproblemet inte skiljt på kronisk luftrörskatarr - dvs. bronkit — och astma. Kronisk bronkit och astma är från medicinsk synpunkt två olika sjukdomar. Man har inte heller skiljt på utslag, eksem eller psoriasis. Det allergiska inslaget i psoriasis är oftast mycket litet. Inte heller psoriasis brukar räknas till de al—
lergiska sjukdomsdiagnoserna.
Säkerheten i LNU:s uppskattningar är vidare osäker på grund av att nettourvalet av intervjuade varit relativt litet. Den tidigare refererade undersökningen av svens— ka folkets levnadsförhållanden (ULF), som baserades på 8 903 intervjuer, angav att 15,7 % av det svenska fol— ket besvärades av eksem eller hudutslag. I LNU som år 1981 baserades på 6 865 intervjuer, angav som jämförel— se 12,0 % att de under de senaste tolv månaderna haft utslag, eksem eller psoriasis. ULF—undersökningarna ba— seras alltså på ett något större urval vilket ger säk— rare uppskattningar. En annan skillnad är att ULF— undersökningarna avser aktuella besvär, medan LNU stu— derar andel besvärade under de senaste tolv månaderna. Dessa skillnader i sättet att ställa frågan kan också
förklara en del av skillnaderna i svarsfrekvens.
Det successivt ökade bortfallet och de oprecisa diag— noserna gör att det inte är möjligt att utifrån LNU— undersökningarna säkert sluta sig till om allergipro— blemet ökat eller ej. Vi har ändå tagit med LNU—under— sökningarna i denna redovisning eftersom de illustrerar flera av de svårigheter som epidemiologiska undersök— ningar av allergi och annan överkänslighet är behäftade med.
4 Av SAMHÄLLET DEFINIERAD ALLERGI ocn ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET
I detta avsnitt behandlas allergi och annan överkäns— lighet utifrån samhällets synpunkt som det tar sig ut— tryck genom befrielse från vissa sociala förpliktelser som arbete eller militärtjänstgöring. Vi studerar sär— skilt riksförsäkringsverkets statistik över ersatta sjukskrivningar, sjukbidrag och förtidspensioner. Andra register som behandlas är arbetarskyddsstyrelsens in— formationssystem om arbetsskador (ISA) och Folksams re— gister för de s.k. avtalsgruppförsäkringarna, vilket är en tilläggssjukförsäkring som berättigar till ersätt— ning vid långtidssjukskrivning. Slutligen redovisas statistik från värnpliktsverkets värnpliktsregister. Inget av dessa register ger någon heltäckande bild av allergi och överkänslighetsproblematiken i befolkningen som helhet. Registren ger delsvar som belyser problemen inom skilda grupper av befolkningen och måste ses i re- lation till andra informationskällor för att kunna bi— dra med svar på frågor om omfattning, utveckling, geo—
grafisk utbredning och socioekonomisk fördelning.
4.1 Riksförsäkripgsverkets register över den er—
satta gjukfrånvarons diagnoser år 1983
Riksförsäkringsverkets löpande statistik innehåller
inga uppgifter om sjukfrånvarons medicinska orsaker.
Däremot genomförs ibland stickprovsundersökningar för att följa sjukfrånvarons utveckling och den ersatta sjukfrånvarons diagnoser. Man har genomfört tre under— sökningar där diagnoser har redovisats (1966, 1970 och 1983).
Undersökningen år 1983 omfattade totalt 133 953 sjuk— penningfall och 1 623 418 sjukpenningdagar, dvs. alla fall som avslutades under år 1983 för ett urval av sjukpenningförsäkrade. Enbart sjukfall med minst en av försäkringskassan ersatt dag kan således komma med i statistiken. Det betyder att sjukfrånvaro under sjuk— anmälningsdag, karenstid och fridagar inte kommer med i statistiken. Urvalets storlek var aproximativt 2 % av de sjukpenningförsäkrade. Totalt inträffade under år 1983 ca 6,8 milj. sjukpenningfall och 85 milj. sjukpen—
ningdagar.
Tabell 4. Beräknat antal sjukpenningfall med astma (ICD 493) resp. annat än atopiskt eksem eller dermatit UNS (ICD 692,9) samt i procent av samtliga sjukpenningfall år 1983.
Diagnos Antal % Antal % Antal % män kvinnor totalt Astma 13 800 0,43 14 000 0,39 27 800 0,41
Annat eksem el. dermatit 14 400 0,45 22 200 0,62 36 600 0,54
Källa: Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånvarons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is—R 1987z5.
Astma registrerades i 0,41 % av samtliga sjukpenning— fall, vilket motsvarade 27 800 fall. Allergisk dermatit
och andra eksem beräknades till 0,54 % av samtliga fall, vilket motsvarade ca 36 600 fall.
Tabell 5. Beräknat antal ersatta sjukdagar på grund av astma (ICD 493) eller annat eksem eller dermatit UNS (ICD 692,9) samt i procent av samtliga sjukpenningfall år 1982.
Diagnos Antal % Antal % Antal % män kvinnor totalt Astma 246 700 0,60 236 900 0,53 483 699 0,56
Annat eksem el. dermatit 217 900 0,53 277 200 0,62 495 100 0,58
Källa: Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånva— rons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is—R 1987z5.
Antal sjukdagar med astmadiagnos beräknas till 483 600 dagar, vilket ger en medelsjukskrivning på 17 dagar per person.
Allergisk dermatit eller andra eksem beräknades gene- rera 0,58 % av samtliga sjukdagar, vilket motsvarade 495 100 dagar. Medelsjukskrivningstiden för denna diag— nosgrupp beräknades till 13,5 dagar.
I riksförsäkringsverkets rapport Den ersatta sjukfrån— varons diagnoser 1983 (Statistisk rapport 15 — R 1987z5) redovisas även en sammanslagen tabell för en rad allergiska diagnoser. Det allergiska inslaget i de olika diagnoserna kan variera, men de diagnoser RFV valt var följande (enligt Klassifikation av sjukdomar 1968, Socialstyrelsen, Stockholm 1972).
490 Bronchitis NUD 493 Astma bronchiale
507 Rhinitis allergica 519,9 Infiltratio pulm eosinophilica 523 Gingivities allergica 528 Stomatitis allergica 691 Atopiskt eksem 692,9 Annat eksem eller dermatit 708 Urticaria 960-970 Läkemedelsöverkänslighet 999,4 anafylaktisk chock
Tabell 6. sjukpenningfall och sjukpenningdagar år 1983 med allergi och astmadiagnos (ICD 8 rev.) efter kön.
sjukpenningfall Sjukpenningdagar Antal % av samtliga Antal % av samtliga sjp.fall sjp.förs. sjp.dgr sjp.förs. Män 945 1,8 2,4 13 350 2,1 34,4 Kvinnor 1 294 2,2 3,4 16 279 2,3 43,3 Totalt 2 239 2,0 2,9 29 629 2,2 38,7
Källa: Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånva— rons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is—R 1987z5.
vid tolkningen av siffrorna bör observeras att endast sjukpenningfall som avslutats under år 1983 kommit med
i statistiken.
Ett sjukpenningfall som inletts före år 1983 och pågått hela detta år för att avslutas år 1984 eller senare tas således inte med. Vidare registreras alla sjukpenning— ersatta dagar för fall som avslutats år 1983 men pågått även under år 1982. En ytterligare begränsning är att man måste vara sjukpenningförsäkrad för att kunna er— hålla sjukpenning. Det betyder att inte hela befolk— ningen täcks av undersökningen. Vid utgången av år 1983
var drygt hälften (56 %) av totalbefolkningen sjuk—
penningförsäkrad. Av befolkningen i åldersgruppen 16—64
år var 87 % sjukpenningförsäkrad.
4.2 Riksförsäkringsverkets register över nybevil— jade förtidspensioner och sjukbidrag
Uppgifter om antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag på grund av allergiska sjukdomar kan erhål— las från riksförsäkringsverkets register. Diagnoserna kodas enligt socialstyrelsens Klassifikation av sjuk- domar m.m. för resp. år. Eftersom diagnoskoderna endast finns redovisade på tresiffernivå redovisas här endast de allergiska huvuddiagnoserna.
Tabell 7. Antal nybeviljade förtidspensioner och sjuk— bidrag på grund av allergiska sjukdomsdiagnoser efter huvuddiagnos och ålder samt i procent av samtliga för— tidspensionerade exkl. förtidspensionerade av arbets— marknadsskäl år 1985.
Huvuddiagnos Ålder Summa Proc. av 16—24 25—34 35—44 45—54 55—65 samtl. f.pens. exkl. arb.skäl Astma bronchiale 3 16 45 192 502 758 1,9 Rhinitis allergica 1 — 6 7 _ Eczema atopicum 2 3 4 5 16 30 _ Annat eksem el. dermatit 1 11 20 38 96 166 0,4 Urticaria — — 1 4 6 11 — Samtliga 6 30 71 239 626 972 2,4
Källa: Riksförsäkringsverket, beviljade förtidspensioner/sjukbidrag.
Diagnosregistret över ny—
Tabell 7 visar att astma bronchiale (ICD 493) var den vanligaste orsaken till förtidspension bland de aktuel— la sjukdomsgrupperna varefter kommer annat eksem eller dermatit (ICD 692). De allergiska sjukdomarna utgör en relativt liten andel av orsakerna till förtidspension och sjukbidrag. År 1985 hande endast 1,9 % av samtliga nybeviljade fall förtidspensionerats eller erhållit sjukbidrag på grund av astma exkl. de som förtidspen—
sionerats av arbetsmarknadsskäl.
Utvecklingen i absoluta tal för de två största sjuk— domsgrupperna för perioden 1971—1985 framgår av figur 8.
Under perioden erhöll i genomsnitt 819 personer för— tidspension/sjukbidrag på grund av astma och 158 per— soner förtidspension på grund av annat eksem eller de—
matit.
Antal
1 100 J 900 "
800 4 _
700 600 500 400
300
200 ÄANNAT [KSEM d'.—__U_,—
,/_'i.--"*— .'l " *—.___.--
100 f***”
1911 -73 -75 —77 -79 —61 433 »85
Figur 8. Antal nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag på grund av astma bronchiale (ICD 493) resp. annat ek—
sem eller dermatit (ICD 692) resp. år under perioden 1971—1985.
Källa: Riksförsäkringsverket, Diagnosregistret över ny— beviljade förtidspensioner/sjukbidrag.
Den kraftiga nedgången av antalet förtidspensione— ringar/sjukbidrag på grund av astma återspeglar sanno— likt en positiv utveckling vad gäller behandlingen av astma. Inte minst har introduktionen av inhalations— sprayer gjort det möjligt för många astmatiker att nu—
mera föra ett relativt normalt liv.
4.3 Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA)
Den enda rikstäckande källan till information om aller— giproblemets omfattning i arbetslivet utgörs av Infor— mationssystemet om arbetsskador (ISA) som tillkom år 1979 och som drivs av arbetarskyddsstyrelsen. Grunden i ISA utgörs av de arbetsskaderapporter som arbetsgivaren tillställer försäkringskassan som underlag för rättslig prövning av om arbetsskadeersättning skall utgå. Rap— porteringsskyldigheten är lagstadgad och täcker alla yrkesverksamma personer i landet. Trots detta är det sannolikt att det sker en betydande underrapportering av allergiskt betingade arbetsskador till systemet. Sannolikt slutar många personer som upplever sig få al— lergiska besvär av arbetsmiljön innan någon anmälan blir aktuell. Vidare varierar rapporteringsbenägenheten till systemet inom olika yrken. Det kan också vara svårt att i försäkringsnämnden få allergi bedömd som arbetsskada. Vidare förekommer här liksom i många andra register diagnostiska problem. Olika läkare diagnosti— serar olika, vilket innebär att t.ex. astma ibland be— nämns kronisk bronkit. Bland alla inrapporterade fall av atopiska eksem finns troligen också ett antal som
egentligen är toxiska eller traumatiska.
Jannerfeldt och Carlsson (1987) har bearbetat antalet anmälda yrkesskador på grund av allergiska besvär eller annan överkänslighet i ISA under perioden 1979—1985. Materialet har uppdelats i två huvudtyper, dels hudal— lergier i form av framför allt eksem, dels luftvägsal—
lergier i form av hösnuva och astma.
5 Antal anmälda fall per är i 3 000 2 500 —l Eksem 2 OOO—* 1 500- 1 OOO-l Luftvagsallergl 5001—XJ
1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 År
Figur 9. Utvecklingen av eksem och luftvägsallergier anmälda som arbetsskador till arbetarskyddsstyrelsen (ISA—registret) mellan åren 1979—1985.
Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, Vol. 86, nr 35, 1989.
Eksem är under hela den studerade perioden totalt sett ett vanligare problem än luftvägsallergierna (fig. 9).
Jannerfeldt och Carlsson (1987) framhåller dock i sin
studie att det finns anledning att anta att benägenhe— ten att rapportera hudallergier, framför allt de lind— rigare, till ISA inte är lika stor som benägenheten att rapportera luftvägallergier. Figuren visar att antalet anmälda yrkesskador på grund av eksem minskat kraftigt
mellan åren 1979—1982, för att därefter vända i en svagt ökande tendens. Antalet anmälda fall av luftvägs— allergier är under perioden 1979—195 relativt konstant, med en svag tendens till ökning under senare år. Man kan med utgångspunkt från anmälda yrkesskador inte dra slutsatsen att yrkesbetingade allergier har ökat i ar— betslivet. Det är emellertid oklart hur underrapporte— ringen kan tänkas påverka trenden. En utförligare redo— visning av yrken med högst överrisk för luftvägsaller—
gier och eksem redovisas i kapitel 7.
4.4 Folksams register för Avtalsgruppsförsäk— ringarna (AGS)
Folksam administrerar de s.k. avtalsgruppförsäkringarna (AGS) åt samtliga LO—förbund och de kommunala och landstingskommunala arbetsmarknadsparterna. AGS—försäk— ringen omfattar 2,4 milj. anställda, varav 1,2 milj. inom LO/SAF—området och ca 1 milj. inom det kommunala avtalsområdet. Dessutom omfattas ca 0,2 milj. egna fö—
retagare.
Försäkringen är en sjukförsäkring och ger ersättning — utöver sjukpenning och eventuell förtidspension, vid sjukfall som varar minst 8 dagar (LO/SAF—sektorn) eller minst 30 dagar (kommunala och landstingskommunala sek—
torn).
I registret registreras sjukfrånvaron efter kön, ålder, bostadsort, inkomst, civilstånd samt diagnoser, fack— tillhörighet och arbetsgivare. Syftet med försäkringen är att ge ett ytterligare skydd i samband med sjukdom och förtidspensionering/sjukbidrag.
Folksam erhåller en kopia av läkarintyget och kodar diagnosen enligt detta. Man följer därvid socialstyrel—
sens Klassifikation av sjukdomar m.m. 1968.
Föreliggande bearbetning av AGS—registret omfattar sjukfall registrerade under år 1986 — totalt 20 fack— förbund och 1 180 332 försäkrade. Urvalet omfattar vart tionde registrerat sjukfall inom andningsvägarnas och hudens sjukdomar. Diagnoserna har fördelats på astma, bronkit, eksem och övriga.
Bland dem som sjukskrivits på grund av kronisk eller obstruktiv bronkit (n = 2 400) var flertalet mellan 31— 50 år (41,8 %) och nästan lika många (38,5 %) över 50 år. De patienter som sjukskrivits på grund av eksem
fördelade sig mer jämt över de olika åldersklasserna.
Tabell 8 visar medelsjukskrivningstiden 1 dagar inom resp. diagnosgrupp.
Tabell 8. Medelsjukskrivningstiden i dagar för diagnos— grupperna astma, bronkit och eksem enligt AGS—försäk— ringsregistret år 1986.
Ålders— Medelsjukskrivningstid i dgr för diagnoserna
klass Astma Bronkit Eksem > 30 41,5 26,6 63,3 31—50 85,2 27,7 64,4 51—65 104,2 55,9 94,9 Samtliga 87,3 39,0 71,9
Källa: Nygren, Å., Möjligheter att studera allergisjuk— domar i Sverige genom att använda sjukskrivningsstatis— tik, Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.
Bland astmapatienterna var medelsjukskrivningstiden 87,3 dagar med flest antal sjukskrivningsdagar (104,2) för patienter mellan 51—65 år. För patienter med bron— kitdiagnos var medelsjukskrivningstiden 39 dagar. Även i denna grupp återfanns de flesta genomsnittliga sjuk— skrivningsdagarna (55,9) i åldersgruppen 51—65 år. Mot— svarande siffor bland dem som sjukskrivits på grund av eksem var 71,9 sjukskrivningsdagar med 94,9 dagar för patienter mellan 51—65 år. Nygren (1989) har analyserat sjukskrivningsstatistiken och i en debattartikel påta— lat att det sannolikt är de kroniskt sjuka som svarar för flertalet av alla upprepade korttidssjukskriv— ningar. Bland dessa finns många astmatiker, som är kvar i arbetslivet trots sin sjukdom och som klarar detta genom möjligheten att då och då tillfälligt låta sjuk- skriva sig. Införandet av en eventuell karensdag skulle
därför slå hårt mot dessa patienter.
4.5 Värnpliktsverkets värnpliktsregister
Värnpliktsverket genomför varje år sedan 1973 standar- diserade medicinska undersökningar av alla 18-åriga män som mönstrar i samband med värnpliktsinskrivningen. Me— dicinska fynd av betydelse för den mönstrades militära placering noteras. Jannerfeldt och Carlsson (1987) har kartlagt förekomsten av allergier i denna grupp genom bearbetning av ett material från värnpliktsregistret. Materialet består av samtliga mönstrade födda åren 1955—1966, och således inskrivits mellan åren 1973— 1984.
De diagnoser som undersökts var astma, hösnuva, ato—
piskt eksem samt övriga eksem. Man fann en frekvens—
ökning av astma från 2,1 till 3,3 %, av hösnuva från 5,5 till 11 %, av atopiska eksem från 0,8 till 1,1 % och av övriga eksem från 1,7 till 2,0 % i ålderskohor— terna födda mellan 1955—1966. Resultaten framgår av fi— gur 9. Dataunderlag till figuren framgår av tabell 10 i
bilagan, som även anger symtomens svårighetsgrad.
Anta fall per 1 000 mönstrade
110—- lOO- Hosnuva 90— 80— 70— 60—
50—
4 _. 0 Astma
m— /,___,/'"'””'
Ovriga eksem 20 10
Atopiskt eksem
0—1———
'7— T—t 1955 1960 1966 Fodelsear
Figur 10. Förekomst av allergiska sjukdomar hos mönst— rande 18—åriga män födda 1955—1966 (data för mönstrade födda år 1965 saknas). Antal fall per 1 000 mönstrade
enligt värnpliktsverkets värnpliktsregister.
Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, Vol. 86, nr 35, 1989.
Åberg (1981) har också genomfört en fördjupad studie av förekomsten av allergiska sjukdomar hos inskrivnings— skyldiga som mönstrat åren 1971 och 1981. Undersök- ningen av 1971—72 års inskrivningsregister omfattade totalt 55 393 mönstrande födda åren 1951—1954 uppdelade på olika värnpliktskontor. 1981 års inskrivningsregis— ter omfattade totalt 57 150 ynglingar födda åren 1961— 1964. Ytterligare ca 5 000 överåriga (>20 år) per in— skrivningsår har uteslutits vid de statistiska beräk— ningarna för att få ett åldersmässigt homogent mate- rial, huvudsakligen bestående av 18—åringar. Studien har senare utvidgats till att omfatta regionala skill— nader och samband mellan bostadsmiljö och allergiska sjukdomar (se kap. 6 och 8).
Tabell 9 visar de registrerade diagnosfrekvenserna i de undersökta materialen. Frekvensökningarna mellan åren 1971-1981 är statistiskt säkerställd (p( 0.001).
Tabell 9. Prevalens av astma och allergisk rhinit hos svenska värnpliktiga. Procentuell andel.
Diagnos År 1971 1981 P Astma 1,9 2,8 ( 0,001 Rhinoconjunctivit 4,4 8,4 ( 0,001
Källa: Åberg, N., Asthma and allergic rhinitis in Swe— dish conscripts, allergic diseases in childhood and adolescence in relation to background factors, Akade— misk avhandling, Dept. of Pediatrics I, Göteborg 1988.
Tabell 10 visar att ökningen av astmafrekvensen domine— ras av astma med samtidig rhinoconjunctivitdiagnos men
att även astma utan rhinoconjunctivit har bidragit.
Tabell 10. Astmaprevalens med och utan samtidig diagnos allergisk rhinoconjunctivit. Procentuell andel.
Diagnos År 1971 1981 P
Astma med rhinoconjunctivit 0,8 1,3 ( 0,001 Astma utan rhinoconjunctivit 1,2 1,4 ( 0,001 Rhinoconjunctivit utan astma 3,6 7,1
Källa: Åberg, N., Rapport från studie av allergiska sjukdomar hos inskrivningsskyldiga, Värnpliktsverket 1985—01—24, VPV beteckning 081.
De redovisade studierna över mönstrande värnpliktiga 18—åriga män ger starkt stöd åt uppfattningen att fram— för allt luftvägsallergierna — astma och hösnuva — ökat
i landet under det senaste decenniet.
Kartläggningarnas begränsning i ålder och kön omöjlig- gör en generalisering av resultaten till hela befolk— ningen. Några faktorer styrker dock att ökningen kan vara reell. Värnpliktsregistret har under hela den stu— derade perioden använt samma sjukdomsklassifikation (ICD-8). En kontroll av tillförlitligheten i diagnosti— seringen av de allergiska sjukdomarna har utförts på en grupp 18—åriga män (n = 1 187) vid de västsvenska in— skrivningarna på Säve under en månad år 1981. Man fann att prevalensen av astma och allergisk rhinit var ca
20 % högre än vid den ordinarie registreringen. Det ta— lade snarare för en underskattning än en överskattning av det verkliga problemets omfattning. Motsvarande ut— veckling har även iakttagits i Finland. Haathela och Laitinen studerade 18—19—åriga ungdomar i samband med mönstringen för den obligatoriska värnplikten mellan åren 1966—1986. Undersökningsmetod och definitioner av skilda allergiska sjukdomar hade under perioden varit
oförändrade i hela Finland sedan 1974. Man observerade
en femfaldig ökning av den kumulativa incidensen av astma under en period på 21 år (Haahtela, 1988). Hela denna ökning torde inte kunna förklaras enbart av för— bättrad diagnostik och medvetenhet.
5 MEDICINSKT DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVER— KÄNSLIGHET
5.1 Vårdutnyttjande
5.1.1 öppen vård
Då ingen rikstäckande öppenvårdsstatistik finns är vi hänvisade till uppgifter från lokala öppenvårdsregis— ter. Vid vårdcentralen i Tierp registreras sedan år 1975 alla läkarbesök. För varje läkarbesök registreras högst tre diagnoser. Den diagnos som är den huvudsakli— ga anledningen till besöket registreras först. En diag— nosredovisning för läkarbesöken publiceras årligen i en rapport av enheten för forskning om primärvård och so— cialtjänst vid Uppsala Universitet (Smedby och Korpela, 1976—1986).
Under år 1986 registrerades totalt 34 449 läkarbesök och sammanlagt 37 965 diagnoser, dvs. i genomsnitt 1,10 diagnoser per besök. Dessa läkarbesök hänför sig till både de i Tierp bosatta ca 21 000 personerna och sådana som besökt läkare vid vårdcentralen utan att vara bo— satta i Tierps kommun, t.ex. personer från angränsande
kommuner som sökt läkare vid akutmottagningen i Tierp.
Här redovisade trender hänför sig dock enbart till lä— karbesök av personer bosatta i Tierps kommun. Tierps— borna svarare år 1986 för 29 194 läkarbesök, vilket motsvarade 85 % av samtliga läkarbesök vid vårdcentra— len.
Figur 11 visar andelen läkarbesök på grund av astma el— ler andra allergirelaterade sjukdomar under åren 1976— 1986 per 1 000 av medelfolkmängden i kommunen.
5 1 10 5 &" 0
1975—77 —78 —79 585 —81 —82 —83 —84 —85 —86
Figur 11. Antal personer per 1 000 invånare resp. år under perioden 1976—1986 med allergidiagnos (astma, hö— feber, atopiskt eksem, övr. eksem och urtikaria som nå— gon gång resp. år besökt vårdcentralen i Tierp.
Källa: Diagnosredovisningar för läkarbesök åren 1976— 1986 vid vårdcentralen i Tierp (Smedby och Korpela, 1986). Allergiutredningens bearbetningar.
Som framgår av figuren har antalet läkarbesök i astma och hösnuva ökat under perioden 1976—1986 medan perso— ner med toxiska eksem (övr. eksem) minskat. Andelen som besökt läkarcentralen på grund av atopiska eksem eller urtikaria har varit relativt oförändrat under perioden (se även tabell 12 i bilagan). Medelfolkmängden i Tierp har under perioden minskat från 20 802 till 19 808 per—
soner .
Tabell 11, 12 och 13 visar den procentuella andel av befolkningen i Tierp, Dalby och Gråbo som besökt vård— centralerna i resp. kommun och fått diagnos för allergi eller annan överkänslighet i olika åldersgrupper. För samliga av dessa vårdcentraler finns datoriserade pa—
tientregister.
Medelfolkmängden i Tierp var det aktuella året (1986) 19 808 personer, i Dalby 14 482 personer och i Gråbo vårdcentrals betjäningsområde utanför Göteborg 6 977
personer .
Man slås av den stora diskrepansen mellan allergipro— blemets omfattning enligt statistiska centralbyråns ULF—undersökningar 1981 och de som behandlats för al— lergiska besvär inom den öppna vården i Tierp, Dalby och Gråbo. Det tyder på att en relativt stor andel av de som uppgett sig vara besvärade av någon form av al— lergi eller annan överkänslighet i ULF—studien och andra subjektiva surveyundersökningar har problem som inte innebär några omedelbara sjukvårdsbehov. Från fö— rebyggande synpunkt är det dock angeläget att beakta även lättare besvärsyttringar.
Tabell 11. Andel (procent) av befolkningen i Tierp som vid vårdcentralen behandlats för diagnos avseende över—
känslighet eller allergi, per åldersklass, 1986.
Diagnos Ålder 0—14 15—44 45—64 65—74 75— Totalt
Hösnuva 0,9 0,7 0,4 0,4 0,2 0,6 Astma 1,0 0,4 0,7 1,9 1,7 0,9 Atopiskt eksem 1,5 0,2 — 0,0 0,0 0,3 Annat eksem 0,1 0,4 0,4 0,3 0,8 0,4 Nässelfeber 1,1 0,7 0,5 0,5 0,1 0,6
Tabell 12. Andel (procent) av befolkningen i Dalby som vid vårdcentralen behandlats för diagnos avseende över— känslighet eller allergi, per åldersklass, 1986.
Diagnos Ålder 0-14 15—44 45—64 65—74 75— Totalt
Hösnuva 0,6 1,1 0,3 0,3 0,3 0,8 Astma 0,4 0,6 0,9 2,0 1,8 0,7 Atopiskt eksem 0,5 0,1 0,1 0,0 0,1 0,2 Annat eksem 0,6 0,6 0,7 1,0 1,5 0,7 Nässelfeber 0,4 0,2 0,3 0,2 — 0,3
Källa: Svenninger, K., Vårdcentralen Dalby, Underlag till allergiutredningen.
Tabell 13. Andel (procent) av befolkningen i Gråbo som vid vårdcentralen behandlats för diagnos avseende al— lergi eller annan överkänslighet år 1986.
Diagnos Ålder 0—14 15—44 45—64 65—74 75— Totalt
Hösnuva 2,1 3,6 1,3 2,3 4,2 2,8 Astma 0,6 0,8 1,4 2,6 4,2 1,0 Atopiskt eksem 0,1 0,1 0,1 0,0 0,0 0,1 Annat eksem 0,5 1,0 1,6 2,9 3,8 1,2 Nässelfeber 0,4 0,5 0,2 0,3 0,0 0,4
Källa: Dahlin, B., Vårdcentralen i Gråbo, Underlag för allergiutredningen.
Värdet av de slutsatser som kan dras om allergiproble— mets omfattning och utveckling utifrån öppenvårdssta— tistiken är bl.a. avhängigt av hur många allergiker som söker andra vårdformer. För att få en helhetsbild av allergikernas medicinska vårdkonsumtion är det därför nödvändigt att samtidigt studera såväl den öppna som det slutna vårdutnyttjandet. På grund av allergisjuk— domarnas ofta periodiska karaktär är det också nödvän— digt att följa utvecklingen över ett antal år.
Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst vid Uppsala universitet har på utredningens uppdrag studerat antalet personer inom Tierps kommun som någon gång under åren 1978—1983 har haft någon allergidiagnos i öppen eller sluten vård och/eller något allergiläke— medel registrerat inom Tierspprojektet.
Källor som använts har varit:
— besök vid vårdcentralen i Tierp
— sluten vård vid Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS)
— utköp av receptförskrivna läkemedel från apoteken i Tierp.
Receptmaterialet är klassificerat enligt de farmakolo— giska grupperna i "Farmacevtiska specialiteter i Sveri— ge" (FASS årgång 1983 och tidigare). De läkemedelsgrup— per som medtagits i studien var astmamedel (Medel mot bronchialspasm och slemhinneansvällning, Grupp OlD) och medel mot allergisjukdomar (Antihistaminika, Grupp 04).
I första hand har förhållandena under år 1983 studerats samt i viss utsträckning även sexårsperioden 1978—1983. Resultaten av registerstudierna framgår av en delrap— port i utredningens expertbilaga (Smedby, Korpela och Rasmussen; SOU 1989:77).
Eftersom samma personer kan ha besökt läkare i Tierp, legat på sjukhus i Uppsala och fått läkemedel för al— lergiska besvär har också studerats i vilken utsträck— ning grupperna överlappar varandra. I figur 11 åskåd— liggörs överlappningen mellan öppen och sluten vård och läkemedelsförskrivningen under år 1983.
525 rsoner med besök på v rdcentralen i Tierp med allergidia nos (mellanstor cir el)
54 personer som vårdats på UAS med allergidiagnos
(liten cirkel)
2073 personer som köpt ut receptbelagda allergiläke— medel vid apoteken i Tierp (grupp 01 D och 04)
(stor cirkel)
Figur 12. Antal personer i Tierps kommun som någon gång under år 1983 fått allergidiagnos och/eller —läkemedel.
Källa: Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Före— komsten av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårds— utnyttjande i en landsbygdsbefolkning. Underlag till allergiutredningen. Enheten för forskning om primärvård och socialtjänst, Uppsala Universitet, Rapport 1989—04— 04.
Sammanlagt förekom 2 335 personer i de studerade mate— rialen. Endast ett fåtal (27 personer) förekom i alla tre materialen. Tio personer hade enbart fått sjukhus— vård vid Akademiska sjukhuset, 249 hade enbart gjort läkarbesök i Tierp och inte mindre än 1 786 personer
hade enbart fått något av de studerade läkemedlen.
Det verkliga antalet personer med allergiska besvär som registrerats i något av de tre registren är en över— skattning eftersom läkemedlen även kan förskrivas på andra indikationer än allergidiagnos. En specialstudie genomfördes därför för att undersöka i vilken utsträck— ning personer som fått de aktuella läkemedlen verkligen haft allergiska problem. Man gick igenom journalerna i Tierp för en tiondel av de personer som år 1983 fått astmamedel eller medel mot allergisjukdomar (grupperna 01D och 04). Urvalet kom att omfatta 224 personer. Av dessa hade 27 redan en registrerad allergidiagnos i öp— pen eller sluten vård. För övriga 197 personer gjordes en manuell journalgenomgång vid vårdcentralen i Tierp för att se om det fanns någon notering om allergiska besvär i journalen, utan att patienten erhållit en al— lergidiagnos i forskningsdatabasen. Samtliga 197 perso— ner hade journaler som kunde återfinnas vid vårcentra—
len.
Tabell 14. Antalet personer i urvalet för journalstu— dien som haft eller inte haft allergisk manifestation efter diagnos.
Diagnos Antal personer Procent Någon allergisk manifestation 82 42 därav astma inkl. asmatisk
bronkit hos barn 36 urtikaria 23 eksem 21
allergisk rhinit 8 allergisk konjunktivit 3 misstänkt allergi 4 Ingen allergisk manifestation 115 58 Totalt 197 100
Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.
Resultaten visar att man för knappt hälften (42 %) kun— de återfinna någon journaluppgift om allergisk manifes— tation. De vanligaste journaldiagnoserna var astma, ur— tikaria och eksem (tabell 14).
För 58 % av urvalet fanns ingen uppgift om allergisk manifestation. Den vanligaste diagnosen bland dessa var luftvägsinfektion. De hade i stor utsträckning fått hostmedicin med efidrin vilket medfört klassificeringen till gruppen Medel mot bronkialspasm (grupp OlD) utan att astma förelegat. Mot bakgrund av redovisade beräk— ningar kan man göra vissa uppskattningar av prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvårdskontakt. År 1983 bodde i Tierp 20 907 personer (hela eller del av året). Hur stort antal och andel av dessa som haft oli— ka typer av sjukvårdskontakt för allergiproblem under året framgår av tabell 15.
Tabell 15. Prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvårdskontakt bland personer bosatta i Tierp.
Typ av sjukvårdskontakt Antal Procentuell pers. andel av be— folkningen Diagnos i öppen eller sluten vård 549 2,6 Läkemedel i grupp 04 637 3,0 Läkemedel i grupp OlD el. grupp 04 2 073 9,9 Diagnos i öppen eller sluten vård
eller läkemedel i grupp 04 1 043 5,0 Diagnos i öppen eller sluten vård
eller läkemedel i grupp OlD eller grupp 04 2 335 11,2
Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.
Prevalensberäkningen ger sålunda högst varierande re— sultat beroende på hur man definierar typen av sjuk— vårdskontakt som indikerar allergiska besvär. Den högsta siffran (11,2 %) är uppenbarligen för hög med hänsyn till resultatet av den tidigare nämnda journal— studien. Om man antar att den funna siffran i urvalet (nämligen 58 %) utan allergisk manifestation gäller al— la dem som enbart fått läkemedel i grupp 01D och 04 blir i stället totalprevalensen 6,2 %.
Vissa personer med allergiska besvär har endast spora— disk kontakt med sjukvården. I tabell 15 redovisas där— för antalet personer med olika typer av sjukvårdskon— takt för allergiska besvär under sexårsperioden 1973— 1983. Under denna period bodde 24 806 personer i Tierp.
Tabell 16. Prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvårdskontakt bland personer bosatta i Tierp under sexårsperioden 1978—1983.
Typ av sjukvårdskontakt Antal Procentuell pers. andel av be— folkningen Diagnos i öppen eller sluten vård 2 508 10,1 Läkemedel i grupp 04 2 644 10,7 Läkemedel i grupp OlD el. grupp 04 7 079 28,5 Diagnos i öppen eller sluten vård
eller läkemedel i grupp 04 4 194 16,9 Diagnos i öppen eller sluten vård
eller läkemedel i grupp OlD eller grupp 04 7 977 32,2
Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.
Det framgår av tabellen att prevalenssiffrorna nu va—
rierar mellan 10 % och 32 % av befolkningen.
Smedby, Korpela & Rasmussen anser den högre siffran vara en överskattning eftersom den starkt influeras av förekomsten av hostmediciner innehållande efedrin som inte kan sättas i samband med allergiska besvär. Den tidigare redovisade journalstudien gällde endast ett år och dess resultat kan därför inte utan vidare applice— ras på sexårsperioden. Fler personer av dem med enbart läkemedel har emellertid chans att fångas upp med en allergidiagnos under sexårsperioden. Reduktionen med hänsyn till hostmediciner och vissa läkemedel ur grupp 04 som förskrivits på andra indikationer än allergi_ problem (t.ex. sömnstörningar) bör därför vara mindre än de 58 % som gällde för urvalet under år 1983. En grov uppskattning skulle kunna vara att den beräknade
högsta prevalenssiffran ligger mellan 20 och 25 %.
Sammanfattningsvis visade resultaten att knappt 3 % av hela befolkningen i Tierp gjort läkarbesök eller legat på sjukhus med allergidiagnos under ett år (1983). Diagnos i öppen eller sluten sjukvård eller apoteksut— tag av läkemedel mot allergisjukdomar förelåg för 5 % av populationen under samma tid. Motsvarande siffror för sexårsperioden var 10 % med någon allergidiagnos i öppen eller sluten vård samt 17 % om även uttag av lä—
kemedel mot allergisjukdomar inräknas.
5.1.2 Sluten vård
Socialstyrelsens patientregister över sluten kropps— sjukvård infördes på försök år 1964 och omfattade till en början enbart Uppsalaregionen. Den är ett av landets sex regionssjukvårdsområden och innefattar Uppsala läns landsting, delar av Västmanlands läns landsting, Kop— parbergs läns landsting, Gävleborgs läns landsting, de— lar av Västernorrlands läns landsting samt Jämtlands läns landsting (figur 13).
Efter hand har allt fler huvudmän anslutit sig till pa— tientregistreringen. År 1983 täckte registret således ca 80 % av rikets befolkning. I dag finns data från samtliga landsting och kommuner utanför landsting i av— identifierad form, men finns tillgänglig med personnum— meridentifikation endast för åren 1978—1983. Personnum— meridentifikationen är en förutsättning för att kunna redovisa antalet nyinskrivna patienter under en viss period och ange antalet vårdtillfällen för var och en
av dem.
Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård
En specialbearbetning av patientstatistik från Uppsala— regionen gör det alltså möjligt att följa utskrivningar och vårdtillfällen för olika diagnoser under en längre
tid. Denna redovisning av sluten kroppssjukvård inom Uppsalaregionen omfattar tre tvåårsperioder mellan åren 1969—1983.
_- , ' 'fnlkmanga ' Srmkholmsregmner 1 600 351 Uppsalaregione. ) 1 293 730 Livzkopingsregionen 934 476 Lund-Malmoregionen 1 459 536 Goteborgsregionen 1 531 111 'Orebrpregionen ") 596 975 Umeåregionen 911 305 Hela riket 8 327 484
Sperifikation av Uppsalaregionen *)
1 Uppsala län 247 068 2 Västmanlands län (del) 207 980 3 Kopparbergs län 286 278 Stockholm 4 Gävleborgs län 291 356 5 Västernorrlands 1än(del) 126 183 6 Jämtlands län 134 865 Summa 1 293 730
Goteborg ") Uppsalaregionen är numera samanslagen med Örebroregionen
men särredovisas här eftersom bearbetningen av patient- statismken avser Jämförelser med den gam1a Uppsalaregionen.
Lund—Mllmö
Figur 13. Regionindelning för hälso— och sjukvården.
Analysen visar att antalet män resp. kvinnor som vår— dats under olika allergidiagnoser per 100 000 av be— folkningen inom Uppsalaregionen minskat något från början till mitten av 1970-talet för att därefter åter öka fram till 1982—1983. Antalet vårdtillfällen per person har under samma period successivt ökat (tabell 17 och figur 14).
Tabell 17. Antal män och kvinnor som vårdats under oli— ka allergidiagnoser (ICD 493, 507, 691, 692 och 708) inom Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård samt antal vårdtillfällen per person i genomsnitt per år under pe— rioderna 1969—1970, 1975—1976 och 1982—1983.
Period Genomsnittligt Genomsnittligt Genomsnittligt antal vårdade antal vårdade antal vårdtill— personer per fällen per 100 000 inv. person män kvinnor män kvinnor män kvinnor 1969—1970 1 550 1 357 251 223 1,44 1,38 1975—1976 1 384 1 366 217 216 1,57 1,47 1982—1983 1 439 1 582 228 245 1,75 1,67
Källa: Socialstyrelsens register över sluten kropps— sjukvård, Allergiutredningens bearbetningar.
Inom Uppsalaregionen kan således iakttas en ökning av såväl antal vårdade personer som antal vårdtillfällen per person under perioden 1975—1976 till 1982—1983. Trenden är likartad för både män och kvinnor, men något mer accentuerad hos kvinnorna. Ett utförligt siffer— underlag för tabell och figur lämnas i bilagan (tabell 29—37).
”& Zw ;
%s: XW
W
200
100
[:| Män % Kvinnor
%
1969-70 1975—76 1982—83
Figur 14. Antal vårdade män resp. kvinnor per 100 000 invånare i genomsnitt för perioderna 1969—170, 1975— 1976 och 1982—1983 under olika allergidiagnoser (ICD 493, 507, 691, 692 och 708) inom Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård.
Källa: Socialstyrelsens register över sluten kropps— sjukvård, Allergiutredningens bearbetningar.
Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård
Utredningens vidare bearbetning av socialstyrelsens pa— tientregister över sluten kroppssjukvård har begränsats till de landsting och kommuner utanför landsting som anslutit sig till registret år 1978 för att få en jäm— förbar tidstrend för perioden 1978—1983. De landsting som år 1978 inte anslutit sig var östergötlands, Jön— köpings, Kronobergs, Blekinge, Värlands, Västerbottens
och Norrbottens läns landsting. Södra delen av Väster—
norrlands läns landsting ingår inte heller i materia— let.
Den analyserade riskpopulationen har således omfattat samtliga under olika allergidiagnoser vårdade patienter inom den slutna kroppssjukvården fördelade efter ålder och kön, vilka relateras till den population som pa— tienterna representerar. För denna riskpopulation be— räknades antalet personår, ställda i relation till an— talet patienter, som någon gång vårdats för sin sjukdom under denna tidsrymd. Personårsberäkningarna, dvs. den årliga medelfolkmängden gånger antalet riskår, har häm— tats ur en demografisk databas (RSDB) för åren 1978— 1983 efter kön, ålder, region och tidpunkt.
Ur slutenvårdsregistret har hämtats följande diagnoser enligt ICD—klassifikationens 8:e revision, tillämpad år 1969—1986:
ICD 493 Astma bronchiale 507 Allergisk rhinit 691 Atopiskt eksem 692 Annat eksem eller dermatit 708 Urticaria (Nässelfeber) N 999,4 Anafylaktisk chock
Som komplement till barnaårens astmadiagnos extrahera— des även ICD kod 466 Akut bronkit och bronkiolit, då denna diagnosgrupp utnyttjas för barn som ännu inte hunnit få upprepade astmaanfall. Ett visst bortfall av astmapatienter i späd ålder har därför blivit följden. Många av de fall, som särredovisas under kod 466, är
dock inte att betrakta som blivande astmapatienter.
I tabell 38 i bilagan redovisas såväl under perioden utskrivna patienter som antalet vårdtillfällen för
dessa efter diagnos, kön och ålder. Eftersom antalet vårdtillfällen per patient uppvisar en så stor varia— tion såväl efter ålder och kön som efter diagnos har denna kvot angivits i tabellen. Astmapatienterna visade sig vara den diagnosgrupp som återkom flest gånger un— der 6—årsperioden med en märkbar ökning av kvoten med stigande ålder. Även eksempatienterna visar en viss tendens att återkomma, särskilt bland männen. Diagnosen "Anafylaktisk chock" ingår i materialet men har på grund av lågt antal uteslutits i tabellen.
ANTAL DIAGNOS ENLIGT ICD 8, DETAIJLlSTAN PATIENTER
708 URTlCARIA (NÄSSELFEBER)
692 ANNAT EKSEM ÄN ATOPISKT 7 000 —
691 ATOPISKT EKSEM
6000
493 ASTHMA BRONCHIALE
5000
4000
3000
2 000
1000
0
ALDER 0-9 10-19 20—29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79
Figur 15. Antal slutenvårdspatienter åren 1978—1983 med allergi som huvuddiagnos efter ålder, kön och diagnos—
grupp .
Källa: Bolander, A—M., Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
M
Figur 15 visar frekvensfördelningarna av allergi och överkänslighet bland patienter inom sluten kroppssjuk— vård, fördelade efter ålder, kön och diagnos i absoluta tal. Figuren illustrerar tydligt astmans dominerande roll bland de allergisjukdomar som föranleder sjukhus— vård. Att nässelfeber (Urticaria) varit huvuddiagnos för ett så stort antal inneliggande patienter, spe— ciellt i yngre åldrar, speglar den stora grupp som be— sväras av födoämnesöverkänslighet. Bland äldre patien— ter torde också många patienter som är överkänsliga mot vissa läkemedel få symtom i form av Urticaria (se av— snitt 5.3).
Slutenvårdspatienternas fördelning på diagnos efter ål— der och kön har vidare studerats i relation till be—
folkningssammansättningen.
Tabell 18 visar antalet patienter som vårdats för olika allergi— och överkänslighetssjukdomar per 100 000 per— sonår under perioden 1978-1983 fördelade efter resp.
diagnos, ålder och kön.
Tabellmaterialet redovisas i det följande i form av mer illustrativa stapeldiagram. Figur 16 visar luftvägarnas allergi— och överkänslighetssjukdomar, astma och aller— gisk rhinit, fördelade efter ålder och kön.
Tabell 18. Slutenvårdspatienter 1978—1983 med allergi eller annan överkänslighetssjukdom som huvuddiagnos med angivna detaljnummer enligt ICD 8 efter kön och ålder.
ANTALET PAT1ENTER EFTER HUVUDDIAGNOS: ANTALET PATIENTER PER 100 000 PERSONÄR RISKPOPULATIONEN KÖN 493 507 691 692 708 493 507 691 692 708 [ PERSONÅR ÅLDER ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARIA ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARXA 1978—1983 __ BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÄSSELFEB. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÄSSELFEB. MAN 0 123 24 375 632 236 55,5 10,8 169,2 285,2 106,5 221 619 1- 4 1496 18 571 309 624 162,4 2.0 62,0 33,5 67,7 921 399 5- 9 1321 54 145 53 552 104,0 4,3 11,4 4,2 43,5 1270 238 10-14 881 108 104 33 397 65,1 8,0 7,7 2,4 29,4 1352 602 15-19 348 44 116 54 235 26,0 3,3 8,7 4,0 17,6 1339 376 20-24 322 40 108 82 239 24,9 3,1 8,4 6,3 18,5 1292 649 25—29 277 38 70 95 233 20,0 2,7 5,1 6,9 16,8 1386 415 30-34 369 30 80 104 238 23,7 1,9 5,1 6,7 15,3 1556 392 35-39 425 27 53 126 230 28,8 1,8 3,6 8,5 15,6 1476 776 40-44 498 24 21 111 173 43,6 2,1 1,8 9,7 15,1 1142 489 45-49 657 14 19 155 126 65,3 1,4 1,9 15,4 12,5 1005 809 50—54 858 17 23 199 137 83,3 1,7 2,2 19,3 13,3 1030 428 55—59 1230 17 27 244 141 110,5 1,5 2,4 21,9 12,7 1112 941 60-64 1602 7 21 222 135 151,5 0,7 2,0 21,0 12,8 1057 114 65-69 1727 9 22 228 105 182,7 1,0 2,3 24,1 11,1 945 446 70-74 1645 9 15 221 79 213,7 1,2 2,0 28,7 10,3 769 924 75—79 1219 3 11 172 67 238,4 0,6 2,2 33,6 13,1 511 298 80-84 596 1 3 130 29 214,4 0,4 1,1 46,8 10,4 277 958 85- 236 0 2 78 24 156,9 0,0 1,3 51,9 16,0 150 439 SUMMA 15830 484 1786 3248 4000 84,1 2,6 9,5 17,3 21,3 18822 709 KVINNOR 0 62 22 229 608 149 29,4 10,5 108,7 288,7 70 8 210 612 1- 4 782 9 385 264 430 89,0 1,0 43,8 30,1 48,9 878 643 5- 9 761 21 202 44 384 62,8 1,7 16,7 3,6 31,7 1211 429 10-14 692 50 131 32 332 53,8 3,9 10,2 2,5 25,8 1286 662 15-19 554 41 247 90 341 43,2 3,2 19,3 7,0 26,6 1281 902 20—24 451 41 195 96 328 35,8 3,3 15,5 7,6 26,1 1258 979 25-29 432 26 134 96 324 32,4 2,0 10,0 7,2 24,3 1334 778 30—34 534 38 103 130 360 35,9 2,6 6,9 8,7 24,2 1487 953 35—39 597 28 82 124 329 43,0 2,0 5,9 8,9 23,7 1389 638 40-44 627 31 39 107 239 57,7 2,9 3,6 9,8 22,0 1087 244 45-49 788 20 48 135 215 79,1 2,0 4,8 13,6 21,6 995 679 50-54 1068 16 31 175 185 101,7 1,5 3,0 16,7 17,6 1050 513 55-59 1382 19 24 187 233 119,4 1,6 2,1 16,2 20,1 1157 030 60-64 1580 9 19 187 193 139,7 0,8 1,7 16,5 17,1 1131 290 65—69 1683 9 16 213 186 157,8 0,8 1,5 20,0 17,4 1066 400 70-74 1717 5 16 248 179 179,3 0,5 1,7 25,9 18,7 957 523 75-79 1273 6 21 232 116 173,7 0,8 2,9 31,7 15,8 733 081 80-84 711 3 11 205 67 151,9 0,6 2,4 43,8 14,3 467 995 85- 322 0 3 131 47 102,3 0,0 1,0 41,6 14,9 314 645 SUMMA 16016 394 1936 3304 4637 83,0 2,0 10,3 17,1 24,0 19303 414
Källa: Bolander, A—M., Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
pER 100000 PERSONAR 493 ÅSTMA BRONCHIALE 29 ........................................................................................................... 290 .......................................................................................................... lp _________________________________________________________________ _, _____________ I I I I I 100 _______________________________________________________ I_ I ___________ --------------------------------- , I I / I I NMN KWNNOR , : : 1.4.0. _______________________________________________________________________ . ,. ., __________ I I , I I : , » , I , , , 1.2.0.... -- —I. '.. ' ........... . , I I , I , I , , I I , , , 100 _ I / ' _ __ _ ---------------------------------------------------------------- ,-— I- , - , , , I I , , I I ' : I ' : : I I 8.0 ...... '.. .................................................... _ I__ ' _ __ I.. I.. ' ........... : I , : ' , I : , ] I I I / I , , I I I , I I I 60 , ____________________ -__ __ _ I__ _ _ _________ ' ------- "' ' """"""""""""""" ' , I , , I " ' ' I ' I I I I ' ' , I I , I , , , I I I I ' I I , ' , . , , , , I 49.112. .. '. . , ....................... , ,.. ' .,. _,__ _ ,.. _, I ........... , / I I , , l , I , , I I , , I I I , , I , , , , , I I , I , ' I I , I , , , , I , I , , , I 20 ' , , I ' , , , ' I '__ _ _I_ ,_ ' ___________ ****** I' ' " " "' ' ' ' ' , ' I' ,' I , , I / I , I , ' I ' , I , I ' ' ' , ' I ' I I , I ' I , I I , I , , , I , I I , , I , , , I , I , ] , I I , I ,_ ' ] I I I , ] AwER 14 5 10 15 20. 25- 30. 35 40 45 so 55 60- 65- 76 7579 ÅR PaloommPWSONÅR 507 ALLERGISK RHINIT 20
agila [I [B lilla ln la_ln .a ee nu.-- ___—__.__
Figur 16. Slutenvårdspatienter åren 1978—1983 med astma bronchiale (ICD 493) resp. allergisk rhinit (ICD 507) som huvuddiagnos efter ålder och kön per 100 000 per— sonår av den totala studiepopulationen.
Källa: Bolander, A—M., Att förebygga allergi genom _ forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
WRIOOOOOPRSONÅR & -------------------------------------------------------------------------------------------------------
691 ATOPISKT EKSEM
40 _. ....................................................................................................
20._ ....................................................................................................
0 ÄLDER 1-4 5- 10- 15— 20- 25- 30— 35- 40- 45- 50— 55— 60 65- 70 75-79ÅR
PayoommpasoNÅR 692 ANNAT EKSEM ÄN ÅTOPISKT 40 ...................................... .
lljl
ÅLDER 1.4 5. 10. 15. 20- 25 30. 35- 40- 45. 50. 55- 60- os. 70. 75 79 ÅR
HRIOOOOOPRSONÅR
60 ....................................................................... , .......................
708 URTIKARIA & _____
mun
o . ÅLDER 1-4 5. 10- 15. 20 25. 30. 35- 40- 45. 50- 55, co 65- 70- 75.79ÅR
Figur 17. Slutenvårdspatienter åren 1978—1983 med ato— piskt eksem (ICD 691), annat eksem (ICD 692) eller ur— tikaria (ICD 708) som huvuddiagnos efter ålder och kön per 100 000 personår av den totala studiepopulationen. Män illustreras med fylld och kvinnor emd streckade stapel.
Källa: Bolander, A—M., Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
PER 100 000 PERSONÅR
180
xxxxxxxxxx
wo
x
xxxx
140
© .
40
20
xxxx'xx
ICD—kod 493 507 691 692 708
Figur 18. Slutenvårdspatienter under 1 års ålder åren 1978—1983 efter kön och huvuddiagnos per 100 000 per— sonår. De redovisade huvuddiagnoserna är astma bron— chiale (ICD 493), allergisk rhinit (ICD 507), atopiskt eksem (ICD 691), annat eksem (ICD 692) samt urtikaria (ICD 708). Pojkar illustres med fylld och flickor med streckad stapel.
Källa: Bolander, A—M., Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
Som framgår av figur 16 är förekomsten av hösnuva (al— lergisk rhinit) i det närmaste försumbar i patient— statistiken. Antalet inlagda astmapatienter per 100 000 personår efter ålder och kön visar en typiskt U—formad fördelning. Det återspeglar med all sannolikhet sjukdo— mens naturliga förlopp. Engström, Kraepelin, Oberger och Holmström (1986) har i en pågående longitudinell studie av patienter med diagnostiserad barndomsastma visat att drygt hälften av den studerade patientgruppen (n = 596) inte uppgivit sig ha några astmatiska symtom vid en uppföljning då patientgruppen var mellan 32 och 45 år gamla. Symtom i vuxen ålder Visade sig också kun— na föregås av många års symtomfrihet.
Figur 17 visar diagnoser vars verkningar är lokalisera— de till huden — atopiskt och annat eksem samt nässelfe— ber. Böjveckseksem och födoämnesallergi i form av näs— selfeber bland spädbarn tycks relativt ofta leda till slutenvård, en tendens som tycks hålla i sig i tidiga barnaåren. Patienter med hösnuva är typiska öppenvårds- fall och blir därför sällan registrerade i slutenvårds— statistiken.
Diagnosfrekvenserna bland spädbarn under 1 år skiljer sig avsevärt från andra åldersgrupper och redovisas därför separat i figur 18. Som tidigare nämnts finns en obenägenhet bland läkare att sätta en definitiv astma— diagnos i småbarnsåren innan de säkert vet hur sjukdo— men utvecklar sig. En alternativ diagnos vid sjukhus— vård av de yngsta patienterna kan då vara "Akut bronkit eller bronkiolit" (ICD 466). Det innebär att de redovi— sade astmafrekvenserna bland spädbarnen troligen är en
underskattning av det verkliga antalet fall.
5.2 Läkemedelsanvändning 5.2.1 Apoteksbolagets inleveransstatistik
Den totala försäljningen av läkemedel kan följas med hjälp av Apoteksbolagets inleveransstatistik. Underla— get för registreringen är de enskilda apotekens inköp av läkemedel från partihandeln. Eftersom det är en to— talregistrering, där returnerade varor dras från inkö— pen, motsvarar denna statistik den verkliga försälj— ningen. Däremot finns ingen garanti för att försålda
läkemedel verkligen konsumeras.
Försäljningsuppgifter sammanställda och presenterade som antal definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invå— nare och dag ger ett mått på läkemedelsexpositionen. Det anger hur stor del av befolkningen som per dag kan behandlas. Siffran är en skattning och skall tolkas med försiktighet.
Figur 19 visar försäljningsutvecklingen för de farmako— logiska grupperna Antiastmatika (ATC—kod R 03) och An— tihistaminer för systemiskt bruk (ATC—kod R 06). För— säljningen av Antiastmatika har ökat kraftigt från 22,9 till 55,5 DDD per 1 000 invånare och dag mellan åren 1979 och 1988. Försäljningen av Antihistaminer minskade däremot obetydligt under samma period från 12,5 till 11,3 DDD per 1 000 invåndare och dag.
DDD/1000 inv.
A o.dag
60—
50 J Antiastmatika (R03) 40 1
30 ' //
204
Antihistaminer för
10 _ systemiskt bruk (ROS)
*-——v———v—-——v———f——Q———'—v———V_l—.ÅR -79 —80 —81 —82 —83 -84 —85 -86 —87
Figur 19. Försäljningsutveckling för de farmakologiska grupperna Antiastmatika (R 03) och Antihistaminer för systemiskt bruk (R 06) mätt i definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invånare och dag.
Källa: Nordenstam, I., Sortimentsektionen, Apoteksbola— get AB.
5.2.2 Apoteksbolagets individbaserade receptstudier i Jämtland
I Jämtland pågår sedan år 1970 en individbaserad re— ceptstudie, i vilken deltagandet är frivilligt. Den om— fattar ett urval av 17 700 individer, vilkas receptköp kontinuerligt registreras. Det är i denna studie möj— ligt att beräkna hur stor andel av befolkningen som köpt ut ett visst läkemedel. Från läkemedelsregistre— ringen i Jämtland redovisas nedan prevalens och inci— densdata för antiastmatika och antihistaminika. Preva— lenstalen från läkemedelsregistreringen anger i procent hur stor andel av urvalet av befolkning i Jämtland som under året köpt ut det aktuella läkemedlet från apotek i länet. Incidenstalen anger i procent hur stor andel av befolkningsurvalet som under året köpt ut läkemedlet
för första gången sedan år 1970.
Av de personer som fått astmamedel återfinns de högsta incidens— och prevalenstalen i den lägsta åldersgruppen 0—9 år. Bland män sjunker därefter såväl incidens— som prevalenstalen successivt med ökande ålder till övre medelåldern 50—59 år, för att därefter åter öka. Också kvinnorna har de högsta incidens— och prevalenstalen i den lägsta åldersgruppen men utvecklingen visar inte
samma entydiga mönster i högre åldrar.
Tabell 19. Försäljningen av antiastmatika (ATC—kod R 03). registreringen i Jämtlands län år 1988.
Incidens— och prevalenstal från läkemedels—
Ålder/kön ATC—grupp R 03 Män Kvinnor Prevalens 0 — 9 11,1 9,8 10 — 19 5,4 5,0 20 — 29 4,6 5,2 30 — 39 4,8 4,1 40 — 49 3,7 4,3 50 — 59 3,1 5,8 60 — 69 5,9 7,0 70 — 79 7,9 6,6 > 80 7,7 7,8 Totalt 5,8 6,0 Incidens 0 — 9 7,6 7,7 10 — 19 2,1 3,3 20 — 29 2,2 3,2 30 — 39 2,1 2,4 40 — 49 1,8 2,2 50 — 59 1,3 2,2 60 — 69 2,9 2,9 70 — 79 2,8 2,5 > 80 4,6 1,8 Totalt 2,9 3,2
Källa: Apoteksbolaget, Svensk läkemedelsstatistik 1988, Stockholm, mars 1989, sid. 145.
Av befolkningen i Jämtland har vidare 3,3 9 av männen och 5,0 åren 1988. Andelen nyinträffade fall som köpt ut dessa
0
o
6 av kvinnorna köpt ut antihistaminika under
(»
läkemedel under året var bland männen 2,2 5 och 3,3 %
av kvinnorna.
Tabell 20. Antihistaminika. Incidens— och prevalenstal från läkemedelsregistreringen i Jämtlands län är 1988.
Ålder/kön ATC—grupp R 06 Män Kvinnor Prevalens 0 — 9 4,2 4,5 10 — 19 5,0 4,7 20 — 29 3,0 5,0 30 — 39 3,4 4,4 40 — 49 1,6 5,9 50 — 59 2,6 5,1 60 — 69 2,3 4,6 70 — 79 3,6 5,4 > 80 5,5 5,2 Totalt 3,3 5,0 Incidens 0 — 9 3,4 3,5 10 — 19 3,7 3,5 20 — 29 1,8 4,0 30 — 39 2,5 3,3 40 — 49 1,3 4,5 50 - 59 1,4 2,2 60 — 69 1,5 2,5 70 — 79 2,0 2,0 > 80 2,5 3,6 Totalt 2,2 3,3
Källa: Nordenstam, I., Sortimentationen, Apoteksbolaget AB (personlig information).
Tabellen visar att såväl incidens— som prevalenstalen var något högre bland kvinnor. Bland männen återfinns de högsta andelarna som köpt ut antihistaminer bland de yngsta och de äldsta åldersgrupperna och de lägsta incidens— och prevalenstalen i åldersgrupperna 40—49
år. Kvinnorna visade inte samma u—formade mönster.
5.3 Socialstyrelsens biverkningsregister 5.3.1 Risker vid läkemedelsbehandling
Att läkemedel skulle kunna göra oss sjuka låter som en motsägelse. Men vid sidan av de medicinskt gynnsamma effekterna av läkemedelsbehandling finns också risker med att använda många preparat. Det kan t.ex. gälla risk för förgiftningar vid överdos, risk för beroende, risk för missbildningar och biverkningar av olika slag. Till biverkningarna räknas bl.a. de immunologiskt me— dierade överkänslighetsreaktionerna, dvs. allergiska reaktioner, anafylaktiska reaktioner, anafylaktiska chocker och serumsjuka. Vid prövning av nya läkemedel är det därför nödvändigt att väga den medicinska nyttan
av preparaten mot eventuella negativa konsekvenser.
För att bättre kunna bedöma läkemedelsbiverkningarnas typ, allvarlighetsgrad och omfattning m.m. inleddes år 1965 en försöksverksamhet med registrering, som år 1971 fick fast form. Insamling, bearbeting och bedömning av inkomna ärenden sköts av biverkningssektionen vid so— cialstyrelsens läkemedelsavdelning och styrelsens bi—
verkningskommitté.
Från år 1974 är behandlande läkare skyldig att rappor- tera alla dödsfall och allvarliga sjukvårdskrävande bi— verkningar samt alla nya och väntade biverkningar. Vik— ten av att särskilt uppmärksamma nya läkemedel och ren—
denser till ökad biverkningsfrekvens har framhållits.
Samtliga rapporter bedöms av läkare på biverkningssek— tionen och klassificeringen fastställs slutligen av so— cialstyrelsens biverkningskommitté. Antalet biverk— ningsrapporter ökade från 2 192 år 1978 till 2 814 år 1983 för att därefter minska till 2 305 år 1987. Mycket
talar för att en betydande underrapportering förelig— ger. Undersökningar har visat att allvarliga biverk— ningsreaktioner anmäls i omkring 40 % av alla fall (Strandberg, 1983).
5.3.2 Läkemedelsbiverkningarnas omfattning
Läkemedelsbiverkningar är relativt vanliga och utgör ett väsentligt sjukvårdsproblem. Flera studier i Euro— pa, Israel och USA har visat att läkemedelsbiverkningar svarar för 5—10 % av alla inläggningar på medicin— och infektionskliniker. Man har beräknat att ca 20 000 pa— tienter i Sverige läggs in på sjukhus varje år på grund av läkemedelsbiverkningar (Wiholm, föredrag vid aller— giutredningens hearing "Sjuk av läkemedel" den 3 nov. 1988).
Tabell 21. Procentuell andel av inlagda patienter med läkemedelsbiverkningar under sjukhusvård vid olika ty— per av klinier.
Kliniktyp Andel patienter med biverkningar (%)
Medicin 6 — 15 Kirurgi 2 — 3 Psykiatri 2 — 6 Gynekologi 1 — 2 Barn 1 — 2
U)
Genomsnitt
Källa: Wiholm, B—E., Socialstyrelsens läkemedelsavdel— ning. Föredrag vid allergiutredningens hearing "Sjuk av läkemedel" den 3 nov. 1988.
Många läkemedelsbiverkningar är kända och kan förutses redan när de ges. De har ändå accepterats i brist på bättre alternativ. Ofta kan också biverkningarna mild— ras eller helt elimineras med hjälp av andra läkemedel. Mot bakgrund av läkemedelskonsumtionens stora omfatt— ning måste ändå konstateras att allvarliga biverkningar är sällsynta och att de flesta läkemedel har en betryg— gande säkerhet. Situationen skulle dock kunna förbätt— ras för många allergiker med överkänslighet för vissa läkemedel om de aktuella läkemedlen hade en adekvat in—
nehållsdeklaration.
5.3.3 Rapporterade biverkningar med möjlig immu—
nologisk/allergisk orsak
Under perioden 1978—1987 registrerades totalt ca 20 600 rapporter med omkring 27 100 biverkningar. Av dessa bi— verkningar bedömdes ca 13 300 ha en möjlig allergisk orsak, dvs. nästan hälften av alla inrapporterade bi— verkningar. Data om den verkliga förekomsten av aller— giskt betingad läkemedelsöverkänslighet är dock osäkra då många personer med lätta eller övergående reaktioner inte torde söka vård eller registreras. Biverkningar av andra orsaker kan å andra sidan rapporteras som läkeme— delsorsakade (Mobacken, 1983).
Tabell 22 visar antalet rapporterade biverkningsreak— tioner med möjlig allergisk orsak under perioden 1978— 1987. Andelen möjligt immunologiskt medierade biverk— ningar bland de rapporterade är således hög. Osäker— heten i siffrorna måste dock betonas eftersom det kan vara svårt att påvisa såväl läkemedelsantigenet som den immunologiska mekanism som orsakat reaktionen.
Tabell 22. Antalet rapporterade biverkningar med möjlig allergisk orsak perioden 1978—1987.
Typ av reaktion Totalt Dödsfall Anafylaxi 591 26 Urtikaria 1 591 0 Bronkospasm 168 4 Pulmonell överkänslighetsreakt. 308 0 Feber 1 919 1 Exanthem 4 587 5 Serumsjuka 22 0 SLE—reaktion 297 1 Mucokutant syndrom 301 10
Källa: Wiholm, B—E., Socialstyrelsens Läkemedelsavdel— ning, Biverkningsregistret.
Av de inrapporterade läkemedelsbiverkningarna är anafy— laktiska reaktioner och anafylaktisk chock de typer av reaktioner som fått de allvarligaste konsekvenserna. Under perioden 1978—1987 rapporterades 591 anafylaktis— ka biverkningsreaktioner av vilka 26 (4,6 %) ledde till döden (tabell 22). Det är med andra ord angeläget att förskrivande läkare och patienter är uppmärksamma på benägenheten att reagera med överkänslighetsreaktioner mot olika läkemedel. De datoriserade patientregister som nu håller på att utvecklas på vårdcentraler och kliniker runt om i landet skulle kunna vara ett effek— tivt hjälpmedel i övervakningen av patienternas säker— het.
Sannolikt kommer frekvensen av läkemedelsbiverkningar att öka eftersom allt fler potenta läkemedel introduce— ras, långtidsbehandling av kroniskt sjuka blir allt vanligare och befolkningens genomsnittsalder ökar (Mo— backen, 1983). Det är dock långt ifrån säkert att detta kommer att leda till fler anmälningar till socialsty—
relsens biverkningsregister om inte medvetenheten om betydelsen av dessa anmälningar ökar inom läkarkåren.
Blod 9.7 %
22.5 % Generella
0.4 % Njure
Hud 48.8 % 15.0 % Lever
Lungor
Figur 20. Rapporterade biverkningar med möjlig aller— gisk orsak åren 1978—1987 procentuellt fördelade på målorgan.
Källa: Wiholm, B—E., Socialstyrelsens läkemedelsavdel— ning, Föredrag vid allergiutredningens hearing "Sjuk av läkemedel" den 3 nov. 1988.
Hudutslag utgör knappt hälften av alla rapporterade lä— kemedelsbiverkningar (figur 20). Dessa kan yttra sig i form av eksem, urtikaria och Quincke—ödem m.m. Uppgif— terna om andelen läkemedelsbiverkningar som beror på hudreaktioner är osäkra eftersom många personer med lätta eller övergående reaktioner inte söker vård eller blir registrerade.
Det är framför allt penicillin, sulfa och blodersätt— ningsmedel som tycks ge upphov till hudutslag. Utesluts reaktioner orsakade av dessa preparat är det bara 1 av
1 000 behandlingar som medförde hudutslag (Mobacken, 1983).
Inte fullt en fjärdedel av de rapporterade läkemedels— biverkningarna med möjlig allergisk orsak (22,5 %) ytt— rar sig i form av generella symtom. Det gäller bl.a. anafylaktiska eller liknande reaktioner som ofta beror på en ökad frisättning av kärlvidgande eller bronksam- mandragande ämnen. Dessa reaktioner uppträder vanligen endast om en stor dos av ett ämne kommer in i kroppen och patienten är starkt överkänslig mot detta. Det är därför huvudsakligen vid injektioner eller då någon blivit stucken av ett bi eller en geting som dessa
reaktioner inträffar (Foucard, 1985).
5.4 statistiska centralbyråns dödsorsaksregister
Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister är det en— då register med allergidiagnoser som täcker hela Sveri— ges befolkning. Eftersom de flesta allergisjukdomar in- te leder till döden ger denna statistik en underskatt—
ning av problemets omfattning.
Den helt dominerande dödsorsaken hos personer med al— lergiska sjukdomar är astma bronchiale. De relativa dödstalen för astmadiagnosen bör därför kunna användas som en indikator på om sjukdomen ökat eller minskat. Under 1800—talet ansåg flera medicinska auktoriteter att astma var en sjukdom som man inte dör av. Boman (1988) framhåller att denna missuppfattning har levt kvar bland många läkare långt in på 1900—talet och
troligen försvårat en korrekt bedömning av problemet.
Enligt WHO:s internationella dödsorsaksklassifikation
(ICD, 8:e revisionen) gäller att astmadiagnosen under— trycks som underliggande dödsorsak om obstruktiv bron— kit, kronisk bronkit eller emfysem samtidigt finns om— nämnt i dödsbeviset. Det är därför nödvändigt att redo— visa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker för
att få en rättvisande bild av astmadödligheten.
Statistiska centralbyråns dödsfallsregister innehåller uppgifter om antalet avlidna i olika diagnoser som år— ligen publiceras i rapporten "Dödsorsaker". Rapporten visar att 496 personer avled år 1986 med astma bronkia— le som underliggande dödsorsak. Lägger man härtill de 803 fall där astman varit en bidragande dödsorsak kom— mer man upp i 1 299 fall. Det är således hög tid att ta denna sjukdom på allvar.
Mortalitetsutvecklingen på grund av astma bronchiale uttryckt i relativa dödstal för befolkningen totalt samt för åldersgruppen 0—44 framgår av figur 21.
(IJ
[X)
Samtliga
1967 —69 —71 —73 -75 -77 —79 —81 -83 —85 ÅR
Figur 21. Antal döda i astma bronchiale per 100 000 in— vånare, totalt samt för åldersgrupper 0—44.
Källa: Kiviloog, J., Synpunkter på vuxenastma, Astma och allergi i samhället — Ett Glaxosymposium 22—23 oktober 1987.
Figuren visar relativa dödstal per 100 000 invånare i hela befolkningen samt för åldersgruppen 0—44 år. Åren 1966—1975 var astmadödligheten i genomsnitt 4,6 per
100 000 invånare medan motsvarande antal under perioden 1976—1985 var 5,7 per 100 000 invånare. Detta indikerar en ökning av astmadödligheten men en osäkerhet finns eftersom de differentialdiagnostiska svårigheterna är större i högre än i yngre åldrar (Kiviloog, 1987). Fi- gur 22/23 visar relativa dödstal för män resp. kvinnor i olika åldersgrupper där astma bronchiale diagnostise— rats som underliggande resp. bidragande dödsorsak under
sex olika tidsperioder mellan åren 1961 och 1985.
”rer 100 000 personår
m ______________________________________,______- __________________________________________ _l, BIDRAGANDE _ DUDSORSAK MAN so ___ ——————————————————————————————————————————————————————————————— = UNDERLIGGANDE DUDSORSAK 50 ————————————————————————————————————————————————————————————————————— __ .:o _________________________________________________________________ _ _ 30. ____________________________________________________ _ 20 ———————————————————————————————————————————————————— 10 ————————————————————————————
FERIODABCDEF ABCDEF ABCDEF ABCDEF ABCDEF ABCDEF ABCDEF ALDER 40-44 45—49 50—54 55-59 60-64 65-69 70 —7.: är
Per 100000 personår
50 ————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————— BIDRAGANDE MDwRMK KVINNOR
co .- _____________________________________________________________________ UNDERLIGGANDE DUDSORSAK
39 ——————————————————————————————————————————————————————————————————————————————
se ————————————————————————————————————————————————————————————————————
pERlooABCDEF ABCDEF ABCDEF ABCDEF B ÅLOER 40-44 45—49 50-54 55-59 60
ABCDEF 9 70-7d,'»r
Figur 22/23. Astmadödligheten för män och kvinnor i Sverige med dödstal för underliggande och bidragande dödsorsak under perioderna A = 1961/63, B = 1964/68, C = 1969/73, D = 1974/78, E = 1979/83 samt F = 1984/85.
Källa: Bolander, A—M., Allergi och överkänslighetssjuk— domar i sjuklighets— och dödsorsaksregister — förekomst och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
Tendenserna över alla perioderna tyder på en klar ök— ning bland kvinnorna men ingen klar trend bland männen i de studerade åldersgrupperna mellan 40—74 år.
Det kan också ha skett förändringar i befolkningens ålderssammansättning under perioden vilket skulle kunna förklara ökningen. För att koncentrera informationen och ta hänsyn till åldersfaktorns inverkan måste man skapa jämförbara fördelningar, vilket sker med hjälp av standardisering. Det kan också bli nödvändigt att be— gränsa analysen till vissa åldersgrupper, t.ex. på grund av för få observationer eller differentialdiag- nostiska svårigheter. Båda dessa faktorer är relevanta för den fortsatta analysen av astmamortaliteten, som är karakteristiskt snedfördelad (s.k. poissonfördelning) med enstaka dödsfall i yngre åldrar under 34 år. Bolan— der (1989) har i en bearbetning av SCB:s dödsorsaksre— gister med hänsyn till dessa svårigheter begränsat ana— lysen till åldersgrupperna mellan 35—74 år. Figur 24 och 25 visar åldersstandardiserade dödstal för åldrarna 35—54 år och 55—74 år under sex tidsperioder mellan 1961—1985.
Ingen klar trend kan urskiljas i de åldersstandardise— rade dödstalen för astma bronchiale bland medelålders män, 35—54 år, under perioden 1961-1985. Dödstalen för kvinnorna i samma åldersgrupp är under samma period i
stort sett oförändrad, med undantag för en tillfällig, mindre ökning under åren 1979—1983 (figur 24).
HRIOOOOOPaSONÅR 5 ......................................................... MÄN lÄLDERN 35 . 54 ÅR
BIDRAGANDE
UNDERUGGANDE DODSORSAK
KWNNORIÄMERNBS—SAÄR
PERIOD Il ||| IV V V] I II lil IV V VI
|=196|/63 |I=1964/68 |ll=1969/73 |V=1974/78 V=1970/83 V] = 1984/85
Figur 24. Äldersstandardiserade dödstal med astma bron— chiale som underliggande eller bidragande dödsorsak för män resp. kvinnor i åldern 35—54 år under sex perioder mellan åren 1961—1985.
Källa: Bolander, A—M., Allergi och överkänslighetssjuk- domar i sjuklighets— och dödsorsaksregister - förekomst och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
Figur 25 visar den åldersstandardiserade dödligheten för astma bland äldre män och kvinnor, 55—74 år, under perioden. Figuren visar en långsiktig ökning av astma— dödligheten bland kvinnorna men inge klar trend bland männen. Orsaken till skillnaderna är inte helt klar— lagd. Detta mönster återkommer för rökningsassocierade dödsorsaker såsom lungcancer och cardiovasculära sjuk— domar (Bolander, 1989).
%RlOOOOOPHSONÄR MANIÅmERNSSVYAÄR 40 — — _ — — — — — BDRAGANDE % _______ _ _ UNDRUGGANDE DODSORSAK 30 _ _ ___ wmwmhmm5snn % ————— —— — . m.____ _____________ _ ________ m ________ m ———————— 5__l_ _____________ o PERlOD | || ||| N V VI || ||| N V VI |= |oo|/53 ”= 1964/68 u|=|909/73|v 1974/78 v =l979/83 Vl=1984/85
Figur 25. Åldersstandardiserade dödstal med astma bron— chiale som underliggande eller bidragande dödsorsak för män resp. kvinnor i åldern 55—74 år under sex perioder mellan åren 1961—1985.
Källa: Bolander, A—M., Allergi och överkänslighetssjuk- domar i sjuklighets— och dödsorsaksregister — förekomst och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi_ggnom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstif— telse, Rapport nr 5, 1989.
Sandek, Hulting och Mossberg (1985) har också undersökt utvecklingen av astmamortaliteten i södra Stockholm 1969—1980. Man kontrollerade journaluppgifter, obduk— tions— och polisprotokoll samt dödsbevis och kunde på—
visa en ökning av antalet patienter som felaktigt klas— sificerades som astmadöda. Man framförde flera förkla— ringar till felaktigheterna: oklara definitioner, knapphändig information om sjukdomsförloppet eller en svårtolkad klinisk status, oerfarna underläkare i kom— bination med bristande kontroll av ansvarig läkare vid diagnossättningen, underlåtenhet att komplettera ett preliminärt dödsbevis när slutresultaten från obduktio— nen eller andra undersökningar ändrar en diagnos vid dödsfallet. Man fann också flera fall där en patient eller anhörig angivit "astma", men där en granskning av tidigare journaler och obduktionsprotokoll starkt tala— de emot denna diagnos. Sammanställningen visade dock att astmadödligheten ökat i södra Stockholm under den studerade perioden även sedan man tagit hänsyn till an— talet troligen felklassificerade fall. ökningen var dock väsentligt mindre än enligt den officiella statis—
tiken.
Boman och medarbetare (1984) har i en annan studie med liknande uppläggning funnit stöd för en reell ökning av dödligheten bland yngre astmatiker (0—44 år). Man stu— derade totalt 182 unga astmapatienter som avlidit under åren 1977—1981. Även i denna studie införskaffades ko— pior av dödsbevis, medicinska journaler och rättsmedi—
cinska protokoll m.m.
Studien visade att majoriteten av de avlidna haft astma under lång tid — i medeltal 12 år. 24 % av de avlidna
hade tidigare haft en eller flera livshotande astma—
attacker och 65 % hade vårdats på sjukhus för sin astma under sitt sista levnadsår. Alla patienter utom två ha— de haft aktuell medicinering mot astman och nästan alla någon beta—Z—stimulerare, eventuellt i kombination med
långtidsverkande teofylinpreparat.
En fjärdedel av patienterna påträffades döda och hade inte hunnit göra några försök att ta sig till sjukhus. Hälften av patienterna dog under transport till sjukhus eller avled trots återupplivningsåtgärder. Sista fjär— dedelen dog på sjukhus, i många fall efter att ha kom— mit in i ett mycket dåligt skick.
Analysen av dödsbevisen visade en signifikant högre dödlighet på lördagar och söndagar jämfört med andra dagar i veckan. Inga geografiska ansamlingar iakttogs.
Man drog i denna studie slutsatsen att tekniska förkla— ringar såsom ändrad sjukdomsklassifikation, sänkt ob— duktionsfrekvens eller nya diagnostiska kriterier de- finitivt inte var tillämpliga på den iakttagna toppen av astmadödligheten 1979—1981.
6 GEOGRAFISKA SKILLNADER 6.1 Inledning
Allergiutredningen bör enligt sina direktiv bl.a. stu— dera om de epidemiologiska informationssystem som i dag finns medger en analys av skillnader mellan olika be— folkningsgrupper, dels geografiskt och dels socioekono— miskt.
Svaret på frågan är bl.a. beroende av precisionen i de data man får från de studerade registren och informa— tionssystemen. Precisionen i en epidemiologisk under— sökning är beroende av dels den studerade populationens storlek och dels hur vanlig den observerade sjukdomen är i befolkningen. En analys av geografiska skillnader i allergiförekomst förutsätter således att man har ett tillräckligt stort befolkningsunderlag i studiepopula— tionen för att uppdelningar av materialet efter olika geografiska kriterier skall te sig meningsfull. Detta brukar sällan vara något stort problem vid analyser av våra större nationella register t.ex. SCB:s dödsorsaks— register eller socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård, som omfattar nästan hela befolkningen. Det kan däremot bli ett problem i studier där ett urval av befolkningen studeras om urvalet är för litet. SCB:s register från undersökningarna av svenska folkets lev— nadsförhållanden är således i första hand avsett för analyser på nationell nivå. Ett sätt att kringgå pro— blemet och öka precisionen kan då vara att lägga ihop statistik för flera år. Problemet med metoden är att
förhållandena kan ha ändrats under de år som läggs sam— man. Vi skall i det följande söka besvara frågeställ— ningen i direktiven med exempel från geografiska be—
arbetningar av några nationella register.
6.2 Geografiska skillnader i Värnpliktsregistret
Åberg (1988) har i en nyligen framlagd doktorsavhand— ling fäst uppmärksamheten på en geografisk sjukdomsgra— dient med högre prevalenser av astma och hösnuva (al— lergisk rhinoconjunctivit) bland mönstrande värnplikti— ga män ju längre norrut man bor i Sverige. Det regiona— la sjukdomsmönstret visade påfallande likheter med års— medelisotermerna. Frekvenserna för varje födelselän studerades och län med liknande nivåer sammanfördes till fyra huvudområden. Analysen visade att beräk— ningarna inte förändrades om bosättningslän i stället för födelselän utgjorde basen.
Som framgår av figur 27 hade frekvensskillnaderna mel— lan landets norra och södra delar ökat påtagligt mellan åren 1971 och 1981.
oxo
ASTMA AR
ISOTERMER REGION
Figur 26. Prevalens av astma och allergisk rhinit (AR) hos värnpliktiga i olika regioner.
Källa: Åberg, N., Allergic diseases in childhood and adolescence in relation to background factors. Depart— ment of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988 (akademisk avhandling).
De geografiska skillnaderna i förekomst av astma och hösnuva kan alltså till en del förklaras av skillnader i årsmedeltemperatur mellan de norra och södra delarna av vårt land. Men ökningen i prevalensen av astma och hösnuva mellan åren 1971 och 1981 kan inte förklaras av temperaturskillnaderna eftersom det inte blivit kalla— re. Vi har inte heller fått fler pollen eller pälsdjur i norra Sverige. Den enda rimliga förklaringen var en— ligt Åberg ett förändrat inomhusklimat, bl.a. beroende på att husen gjorts tätare ju kallare klimatet är. För— utom en ökad risk för emissioner av kemiska ämnen från nya byggnadsmaterial vet man att viruspartiklar sprids lättare vid låg ventilation och lag luftfuktighet, som är karakteristiskt för norrlandsvintrarna. Värnplikts— registret, som på grund av vår obligatoriska värnplikt omfattar nästan alla 18—åriga män, har visat sig ge
värdefull information om geografiska skillnader i sjuk— domsförekomst. Problemet med registret är dess begräns— ning i ålder och kön, vilket omöjliggör en generalise— ring av resultaten till hela befolkningen. Vidare kan diagnosuppgifterna vara osäkra när det gäller de aller— giska sjukdomarna. Det har visat sig att läkarna vid mönstringarna främst noterar symtom av relevans för den mönstrades värnpliktsplacering. Det innebär dock snara— re en underskattning än en överskattning av det verkli— ga problemets omfattning och ger därför ökad trovärdig— het åt observerade skillnader.
Åberg o.a. (1981) har i en annan studie av allergiska sjukdomar hos skolbarn observerat skillnader som ger ytterligare stöd åt iakttagelserna av en geografisk sjukdomsgradient. De genomförde åren 1979—1980 en en— kätundersökning bland elever i grundskolan i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna. Samtliga elever i klass 1, 4 och 8 tillfrågades om symtom, debut, senare besvär samt exponering för olika allergen (rökning i hemmet, djur— förekomst) m.m. Med ett bortfall på 8 % kom undersök— ningen att omfatta totalt 19 814 barn.
Resultaten visade en högre prevalens av både astma, hösnuva och eksem i Kiruna jämfört med Göteborg och Kronobergs län.
Prevalens
%
. 20 Å & Göteborg
[ Kronobergs län
' Kiruna
("753311 |
_ - . (......
snuva
Figur 27. Geografisk variation i allergisk sjukdom hos skolbarn *** p( 0.001 (skillnaderna mellan Kiruna och de två sydligare områdena).
Källa: Åberg, N., Engström, I. & Lindberg, U., Allergic Diseases in Swedish School Children. I Åberg, N., Al— lergic Diseases in Childhood and Adolescence in rela— tion to background factors. Doktorsavhandling från De— partment of Pediatrics, I, Gothenburg University, Göte— borg 1988.
Prevalensen av allergisk sjukdom var totalt för samtli— ga studerade områden 16,9 %. Fördelat på de olika diag— nosgrupperna var prevalensen för astma 2,4 %, för hö—
snuva 7,4 %, för eksem 7,8 % och för urtikaria 3,9 %.
Den totala prevalensen av allergisk sjukdom fördelade sig geografiskt så att Kiruna hade 22,0 % jämfört med 16,3 % resp. 16,9 % i de två sydligare regionerna. Skillnaderna mellan Kiruna och övriga regioner var sta— tistiskt sägerställd (p ( 0.001) för samtliga studerade
sjukdomsgrupper.
Lundbäck o.a. (1987) bekräftar höga andelar av astma och kroniskt bronkit bland vuxna i Norrbotten. Preva— lensen av astma var 4,9 % i samtliga studerade ålders—
grupper (35—36, 50—51 samt 65—66 år). En nyligen genom—
förd studie bland vuxna hallänningar, utformad för att möjliggöra en jämförelse med Lundbäcks studie, har dock funnit att astma och kronisk bronkit var lika vanliga i Halland som i Norrbotten (Eriksson, Högstedt och singer, 1989 opublicerad). Prevalensen av astma det se— naste året var 8,1 % bland ett slumpmässigt urval av 970 vuxna hallänningar som besvarat enkäten. 4,9 % hade fått läkardiagnosen astma och 4,6 % diagnosen kroniskt bronkit.
6.3 Geografiska skillnader enligt SCB:s undersök- ning av levnadsförhållanden (ULF) 1981
Utredningen har också bearbetat ULF—materialet för att analysera geografiska skillnader i allergiförekomst. Nedan redovisas den procentuella andelen av befolk— ningen i olika län som uppgivit sig ha lätta eller svå— ra allergiska besvär (eksem, hösnuva, astma eller andra
allergiska besvär).
Vid konstruktionen av klasserna har vi utgått från det nationella genomsnittet (medelvärdet x = 28,6) plus/mi—
nus en standardavvikelse per klass.
[] —— zsw
25.5 —— 28.5 , * , 55 28.6 —— 51.5 ! || 31.7 __ 34 7 3 !! 34.8 ——
Figur 28. Procentuell andel av befolkningen i olika län med någon form av allergiska besvär.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens kartering.
Som framgår av figuren har Gotland den högsta allergi— frekvensen i riket. En nyligen publicerad avhandling om luftvägsallergier bland lantbrukare (van Hage—Hamsten, 1988) har också påvisat höga andelar av allergiska sym- tom i denna landsdel. Visst belägg finns också i figu— ren för en geografisk spridning med högre andelar med
allergiska besvär bland befolkningen i de nordligaste
delarna av landet. Det bör dock understrykas att osä— kerheten i uppskattningarna av allergifrekvensen inom resp. län är stor eftersom urvalet av intervjupersoner varit litet. ULF—undersökningarna enskilda år lämpar sig bäst för analyser på nationell nivå. Vi har trots denna osäkerhet fått visst belägg för den geografiska nord—syd gradient med högre andelar allergiska besvär bland befolkningen i norra Sverige som uppmärksammats i andra epidemiologiska studier (Åberg, 1981, Lundbäck o.a. 1987, Möller, 1988).
Sifferunderlaget för den geografiska karteringen redo— visas i tabellbilagan, tabell 5.
6.4 Geografiska skillnader i läkemedelskonsumtion
Apoteksbolagets försäljningsstatistik ger bl.a. infor— mation om hur de större preparatgrupper som förskrivs på olika allergiindikationer fördelar sig mellan olika län i riket. Ett problem är att preparaten inte sällan förskrivs även på andra indikationer. Enligt Apoteksbo— lagets Diagnos—Receptundersökningar var 83 % av för— skrivningarna av astmamedel (R 03) ett visst år gjorda på indikationen "kronisk obstruktiv lungsjukdom". Under denna diagnos inryms såväl astma bronchiale som kronisk bronkit.
Läkemedelsförskrivningen av antiastmatika omräknad i definierade dygnsdoser (DDD)/1 000 inv. och dag var år 1988 högst i Jämtlands län. Relativ hög förbrukning har också registrerats i Norrbotten, Malmöhus län och på Gotland (figur 29).
Preparat ur läkemedelsgruppen antihistaminer för syste— miskt bruk (R 06) förskrivs bl.a. vid tillfälliga eller kroniska besvär av hösnuva. Preparaten kan också ges på andra indikationer. Enligt Diagnos—Recept—undersök— ningen år 1988 gjordes hälften av förskrivningarna i denna preparatgrupp på allergidiagnoser. Förskrivningen av antihistaminika omräknad i DDD/1 000 inv. och dag var år 1988 högst i storstadsområdena Stockholm och Göteborg (figur 30).
Försäljningen av antiastmatika (R 03) och antihistami— ner (R 06) är inga goda indikatorer på förekomsten av astma resp. hösnuva i befolkningen, varför sådana upp— gifter inte kan användas för slutsatser rörande aller— giproblemets omfattning eller geografiska fördelning. Försäljningssiffrorna är inte relaterade till antalet individer och förskrivs även på andra indikationer än allergiska besvär. Också omräkningen av olika preparat till definierade dygnsdoser (DDD), för att medge jämfö— relser, innebär en osäkerhetsfaktor eftersom mängden förskrivna läkemedel kan variera från en individ till en annan. Tolkningen försvåras också av att försälj— ningssiffrorna också speglar andra förhållanden som avstånd och tillgång till läkare, skillnader i för—
skrivningspraxis mellan olika delar av landet m.m.
B 40.1 —— 47.7 47.8 —— 55.4 & 55.5 ——— 63.1 & 63.2 —— 70.8 & 709—— 78.5
Figur 29. Försäljning av antiastmatika år 1988. Defi— nierade dygnsdoser/1 000 inv. och dag (ATC—kod R 03).
Källa: Apoteksbolaget AB, Apoteksbolagets inleverans— statistik, Svenska läkemedelsstatistik 1988, Stockholm mars 1989. Allergiutredningens kartering.
7 5 —— ||. 11.3 —— 13. l 9 13. 14.
—— 14.
WHERE
monom»
—— 16.
Figur 30. Försäljning av antihistaminer för systemiskt bruk år 1988. Definierade dygnsdoser/1 000 inv. och
dag.
Källa: Apoteksbolaget AB, Apoteksbolagets inleverans— statistik, Svenska läkemedelsstatistik 1988, Stockholm mars 1989. Allergiutredningens kartering.
6.5 Geografiska skillnader i astmadödlighet
Astma bronchiale är den helt dominerande dödsorsaken bland de allergiska sjukdomarna och den enda av de al— lergiska sjukdomsdiagnoserna i SCB:s dödsorsaksregister som medger en analys av geografiska skillnader. Antalet dödsfall i astma enskilda år är dock inte tillräckligt frekventa för att ge tillräcklig precision i analysen. Det gör att siffrorna, speciellt i län med mindre be— folkningsunderlag, blir instabila och osäkra. Vi har därför valt att lägga samman uppgifter för tre femårs— perioder och en treårsperiod (1969—73, 1974—78, 1979—83 och 1984—86).
Den geografiska fördelningen av astmadödligheten bland män i åldersgruppen 35—64 år har således studerats un— der fyra perioder mellan 1969—1986. De åldersstandardi— serade dödstalen (SMR) beräknades för samtliga dödsfall inom resp. län där astma varit underliggande eller bi— dragande dödsorsak, med dödligheten i riket 1969—1973 som standard. Resultaten visade en högre dödlighet i astma under större delen av 1970—talet (perioden 1969— 1978) i de norra delarna av landet jämfört med riket. Trenden bryts i slutet på 1970—talet då vi får en minskning i Norrland och en ökning i flertalet mellan— svenska län. Gotland är under hela denna period klart överrepresenterad i förhållande till astmadödligheten i riket 1969—1973. Under senare år (perioden 1984—1986) finner vi den högsta dödligheten i Älvsborgs och Skara— borgs län och åter en ökning i Norrbottens län, medan
övriga län i riket visar en minskad dödlighet.
De observerade skillnaderna i astmadödlighet bland män måste tolkas med försiktighet eftersom de åldersstan—
dardiserade dödstalen har breda osäkerhetsintervall som
endast i Södermanlands, Värmlands och Västmanlands län
signifikant skiljer sig från riket (figur 32).
Den geografiska fördelningen av den åldersstandardise— rade astmadödligheten (SMR) bland kvinnor i ålder 35—64 har på motsvarande sätt studerats under fyra perioder mellan 1969—1986.
Figur 33 visar att dödligheten bland kvinnor under pe— rioden 1969—1973 var högst i örebro, Södermanlands, Uppsala och Kopparbergs län samt i hela norra Sverige med undantag för Västerbottens län, som låg på en ge— nomsnittlig nivå och Gävleborgs län, som låg något un— der genomsnittet för riket. En viss överrisk kunde ock—
så observeras i Malmöhus län.
Den vidare utvecklingen visar ingen entydig trend, vil— ket bl.a. torde avspegla slumpmässiga avvikelser be—
roende på ett litet befolkningsunderlag och en relativt låg astmadödlighet som gör osäkerheten stor. Under pe— rioden 1969—1973 sker en förskjutning av astmadödlighe— ten bland kvinnor med överrisk i södra Sverige och de
mellansvenska länen med undantag för Värmlands, Skara—
borgs och Södermanlands län.
1969—73 1974—78 1979—83 Figur 31. Geografisk kartering som visar dödligheten i WDD
astma bland män i åldern 35—64 år där astma (ICD 8:e
rev. nr 493) varit underliggande eller bidragande döds— orsak länsvis fördelad under olika perioder mellan åren
1969—1986. Åldersstandardiserat index (SMR). Standard Riket 1969—1973.
iLJ
|n ao
H
[&
*»läää "
Källa: SCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens bearbetningar.
1984—86
Riket SMR = 100 Stockholms lan l >———6l——'I :npsala lan l _____l___.l____r. Sodermanlands lan * Östergotlands lan ' F——-—i————d J'onkdoings la'n : H*I'fAf—F Kronobergs län »————_+1————_———4 . | Kalmar län ? 1-————+—l_——4 Gotlands lan % +, _. Bleklnge lan ; »——1_—-—1 Kristianstads lan r————+——l—1 Malmöhus lan | |——l—6——4 l nallands län ' >————o—V+——_—4 Göteborgs o Bohus län ; |————+——l—1 Älvsborgs län ___—__?”—
Skaraborgs lan
värmlands lan .__.._l__.__._. Urebro lan '—T—'—.___' | Västmanlands lan ; |__—___, _ . Kopparbergs lan | .; _. . l ; (.avleDorgs lan pi.—___T__4 i .asternorrlands lan * _._--.T_ * ! Jamtlands lan > > ”* | .dsternnttens lan l % II.—HIV, ,,-_. . ' | -r.»rv'or;trens lan i k ._ "___-"M— | | , ' 'r— vwv v 1 'r—f r—r—+ » . r—r—v f 1
SMP 20 4") 60 80 100 120 140 160 180 200
Figur 32. Åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 8:e rev. nr 493), där astma varit underliggande eller bidragande döds— orsak bland män i åldern 35—64 år under perioden 1969— 1973. Standard: Riket 1969—1973 = 100. För resp. län anges bästa punktskattning samt 95 a—ig konfidensinter— vall.
Källa: SCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens bearbetningar.
1969—73 1974—78 1979—83 1984—86 Figur 33. Geografisk kartering som visar dödligheten i mom astma bland kvinnor i åldern 35—64 år där astma (ICD [] 8:e rev. nr 493) varit underliggande eller bidragande m dödsorsak länsvis fördelad under olika perioder mellan 55 åren 1969—1986. Åldersstandardiserat index (SMR) Standard = Riket 1969—1973.
Källa: SCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens karteringar.
84 94 104
Riket SMP = 100 l . Stockholms län ] =——0|-——4| l 1 , 1 Uppsala län - ..-. . . ...,,Li. .. . ! Södermanlands lan 1 ».._.+___. | i 1 Östergotlands lan ' ». »4FW—TH
Jönköpings län
Kronobergs lan ( |__—._._.__.___1 Kalmar lan ' .-—o,_. Gotlands lan l 1 4 Blekinge län ...—__,_._ Kristianstads län .___.._.
| i l Malmohus län | >——+———H
Hallands län
Göteborgs o Bohus län |——+———l|
Älvsborgs lan 1———L—o—————4
Skaraborgs län 1 |__l___.. Värmlands län 1————.____,1
"Orebro län Västmanlands län Kopparbergs län
Gävleborgs län
Vasternorrlands 151 | 7—5—4 Jämtlands län ; ._._.-_._+_______, ! Västerbottens lan * ._._fÅé—___1 Norrbottens län ] == T .. ._._ . l l
--- fw. _ a . |
SMRO 20 40 60 80 100 120 140 160 180 200
Figur 34. Åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 8:e rev. nr 493), där astma varit underliggande eller bidragande döds— orsak bland kvinnor i åldern 35—64 år under perioden 1969—1973. Standard: Riket 1969—1973 = 100. För resp. län anges bästa punktskattning samt 95 %—ig konfidens— intervall.
Källa: SCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens bearbetningar.
Under perioden 1984—1986 observerades den högsta astma— dödligheten i storstadslänen och norra Sverige. Det kan möjligen tolkas som att miljön blivit sämre, med ökade koncentrationer av luftföroreningar i storstadsregio— nerna. Liksom för männen måste dock understrykas att osäkerheten i siffrorna är stor vilket återspeglas i de breda konfidensintervallen. Ingen av punktskattningarna för resp. län avviker signifikant från riksgenomsnittet (figur 34).
7 SOCIOEKONOMISKA SKILLNADER
Enligt direktiven bör allergiutredningen också under— söka om olika register och epidemiologiska informa— tionssystem medger en analys av socioekonomiska skill—
nader bland grupper med allergiska besvär.
7.1 SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF)
Allergiutredningen har låtit bearbeta SCB:s undersök— ning av levnadsförhållanden (ULF) från år 1981 för att undersöka socioekonomiska skillnader bland dem som upp— givit sig ha allergiska besvär. Vid bearbetning av ULF— materialet har de olika yrkeskategorierna kodats enligt den socioekonomiska indelning (SEI 1), som har utbild— ningskrav för yrket som indelningsprincip. Indelningen är ett försök att i varje kategori samla yrken där in— nehavarna befinner sig i likartade situationer på ar— betsmarknaden för att på så sätt kunna indikera skill—
nader i levnadsförhållanden och i välfärdens fördelning (SCB, 1982).
En begränsning är att det från erhållna data inte går att utläsa om eventuella skillnader i allergiförekomst beror på ärftliga faktorer, yrkesexposition eller annan miljöpåverkan utanför arbetslivet eller på en kombina—
tion av dessa faktorer. Många av de allergiska problem
som uppträder i arbetslivet har troligen orsakats av en tidigare sensibilisering utanför arbetet. En nickelal—
lergisk person kan t.ex. ha sensibiliserats efter hål—
tagning i öronen som senare yttrar sig i form av eksem
i arbetet.
Vi har inte heller någon kontroll över selektionsmeka— nismer som kan inverka på resultaten, t.ex. att perso— ner med allergiska problem slutar eller byter arbete, så att de friska blir överrepresenterade — den s.k. "healthy worker"—effekten. Följande redovisning måste därför tolkas med försiktighet och får inte tas som belägg för låg förekomst av yrkesallergier på specifika arbetsplatser.
Av figur 35—37 framgår hur stor andel i olika socioeko— nomiska grupper som uppgivit lättare eller svårare be— svär av astma, hösnuva, eksem eller andra allergiska besvär. Approximativa 95 %—iga konfidensintervall har lagts in för att visa vilka grupper som signifikant skiljer sig från svenska folket.
Figurerna visar
att tjänstemän och studerande har en signifikant högre andel med lätta eller svåra besvär av hösnuva än
svenska folket. Ålderspensionärer har en signifikant lägre andel (figur 35),
att tjänstemän har signifikant lägre andel med lätta eller svåra besvär av astma än svenska folket. Pensio— närer och förtidspensionärer har signifikant högre an— delar (figur 36),
att hemarbetande och förtidspensionärer i jämförelse med svenska folket har signifikant högre andelar med
lättare eller svårare besvär av eksem (figur 37).
lirotentuell andel med hösnuva '_HUSNLll/Tm 13 % W vi ; . | V . , , _ _ ”l l 1 1 || _ l ? män 1' . lo # _ ' ; _ ' i _ ' 1 |. __ 4 ____________,,,..1....g_2 Andel av svenska
! folket med lätta eller svara besvär av hösnuva
Lo
Andel av Svenska fnlket med svara besvär av hösnuva
A = Arbetare S = Studerande TJ = Tjänstemän H = Hemarbetande F = Företagare P = Pensionärer J = Jordbrukare FP = Förtidspensionärer
Figur 35. Andelar av svenska folket (16—84 år) i olika socioekonomiska grupper (SEI 1) med svåra (streckad stapel) eller lätta besvär (ofylld stapel) av hösnuva. Approximativa 95—procentiga konfidensintervall inlagda för socioekonomiska grupper med lätta och svåra besvär.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
Procentuell andel W_ T_i_j med astma ASTNA 1 ' | | ' | |
Andel av svenska folket med lätta eller svara besvär GV dStlllD
Andel av svenska folket med svara besvär av asbm
A = Arbetare S = Studerande TJ = Tjänstemän H = Hemarbetande F = Företagare P = Pensionärer J = Jordbrukare FP = Förtidspensionärer
Figur 36. Andelar av svenska folket (16—84 år) i olika socioekonomiska grupper (SEI 1) med svåra (streckad stapel) eller lätta besvär (ofylld stapel) av astma. Approximativa 95—procentiga konfidensintervall inlagda för socioekonomiska grupper med lätta och svåra besvär.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
Procentuell andel med A eksem EKSEM
3 N ..1 N 2
m: I 1 321 + 15: 1 l
.)
151 1
_1
14
) ... ... i ........ f_l ;. - -... -..15,7 % Andel av svenska | folket med lätta eller svåra besvär av eksem
..... .. '.. _. .. .. ..; -— -_—2,5 % Andel av svenska ' folket med svåra besvär av eksem
A n F J 5 H P W
A = Arbetare S = Studerande TJ = Tjänstemän H = Hemarbetande F = Företagare P = Pensionärer ” J = Jordbrukare FP = Förtidspensionarer
Figur 37. Andelar av svenska folket (16—84 år) i olika socioekonomiska grupper (SEI 1) med svåra (streckad stapel) eller lätta besvär (ofylld stapel) av eksem. Approximativa 95—procentiga konfidensintervall inlagda för socioekonomiska grupper med lätta och svåra besvär.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
Sammanfattningsvis kan konstateras att allergi och an— nan överkänslighet numera har stor utbredning i alla socioekonomiska grupper. Den socioekonomiska fördel— ningen av olika allergiska sjukdomar kan inte användas som belägg för låg förekomst av yrkesallergier på spe—
cifika arbetsplatser.
7.2 Referensdata insamlade inom svensk företags—
hälsovård
Allergiutredningen har också låtit undersöka i vad mån den databas som byggts upp vid Metodicum och yrkesmedi— cinska kliniken i örebro kan användas för att beskriva och analysera allergiförekomst och socioekonomiska skillnader mellan olika yrkesgrupper (Andersson och Fa— gerlund, 1989). Databasen innehåller referensdata från lokala arbetsplatsundersökningar insamlade inom svensk företagshälsovård. Den här analyserade databasen omfat— tar totalt ca 180 000 individer fördelade på ett stort antal yrkeskategorier inom statlig, kommunal och privat företagshälsovård. De standardiserade frågeformulär som ligger till grund för referensdatabasen har insamlats under perioden 1983—1988. I databasen finns uppgifter om bl.a. förekomsten av allergiska besvär hos olika un— dersökta yrkesgrupper. Allergifrågorna består dels av sjukdomsanamnestiska frågor, dels av symtomfrågor. De anamnestiska frågorna avser att belysa kontakter med vårdapparaten under den senaste lZ—månadersperioden samt motsvarande kontakter dessförinnan. Man frågar om arbetstagare sökt läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, kiropraktor eller liknande för astma/kroniska luftvägs— besvär, eksem/hudbesvär samt andra allergiska besvär, t.ex. hösnuva, nässelfeber. Symtomfrågorna avser att
bl.a. belysa besvär av astma, hösnuva och eksem. Genom att man efterfrågar såväl besvär under det senaste året som tidigare besvär för de atopiska sjukdomarna har också antalet nyinsjuknade under det senaste året (in—
cidensen) beräknats.
Resultaten illustreras här med incidens, prevalens och kumulativ incidens av atopiska sjukdomar för tre manli— ga och tre kvinnliga yrkeskategorier. Det finns en li- ten tendens till ökad prevalens och incidens för LO— grupperna, men skillnaderna är inte stora (tabell 23— 24). Samma tendens kan observeras när några större då— 18 910), TCO—grupper (n = 19 858) samt SACO/SR—grupper (n = 9 196) analyse- ras (tabell 25—27). Det kan inte förklaras av skillna—
ll
tabaser med olika LO—grupper (n
der i atopisk familjehistoria eftersom LO—grupperna ge— nerellt ligger på en lägre nivå än övriga studerade fack (figur 38 och 39). Man kan dock ifrågasätta om ärftligheten för allergi som sådan verkligen är lägre för LO—grupperna. En mer rimlig förklaring är sannolikt att medvetenheten om allergier och benägenheten att sö— ka sjukvård för dessa besvär är större hos de högre ut—
bildade grupperna.
Tabell 23. Incidens, prevalens och kumulativ incidens för atopiska sjukdomar för tre olika manliga yrkeskate— gorier. Frekvenserna anges i procent.
Förråds— Svetsare Ingenjörer arbetare
n = 1416 n = 335 n = 1712
Prevalens (12 mån.)
— Astma 4.4 5.1 2.6 — Hösnuva 6.9 6.9 6.9 — Eksem 13.1 9.3 10.3 Kumunaltiv incidens — Astma 7.3 6.8 6.0 — Hösnuva 10.5 11.3 12.4 — Eksem 18.1 20.7 21.5 Incidens — Astma 0.7 0.6 0.6 — Hösnuva 0.8 0.6 0.8 — Eksem 3.6 2.7 2.1
Tabell 24. Incidens, prevalens och kumulativ incidens för atopiska sjukdomar för tre olika kvinnliga yrkeska— tegorier. Frekvenserna anges i procent. Lokal— Konto— Högstadie— vårdare rister gymnasielärare n = 4016 n = 1537 n = 203
Prevalens (12 mån.)
— Astma 4.6 3.7 5.2 — Hösnuva 8.4 9.4 7.9 — Eksem 14.1 12.8 10.2 Kumunaltiv incidens — Astma 5.8 6.8 7.5 — Hösnuva 11.9 19.3 17.5 — Eksem 22.9 26.3 26.6 Incidens
— Astma 1.0 0.5 0.6 — Hösnuva 2.0 1.7 1.1 — Eksem 3 9 3.6 1 7
Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I—L., Yrke och alleggier — sammanställningar av döda insamla— de inom Svensk företagshälsovard, Rapport M 4/89, Mil— jömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Me— todicum, örebro 1989.
Tabell 25. Prevalens av atopiska sjukdomar den senaste lZ—månadersperioden för LO, TCO resp. SACO/SR—grupper. Frekvenserna anges i procent. SACO Atopiska sjukdomar Kön LO TCO Astma M 3.6 3.0 Kv 4.2 3.7 Hösnuva M 7.2 8.5 Kv 8.4 9.1 Eksem M 11.3 9.4 Kv 13.8 12.7
kOxl ..
10. 10.
(MN .. Nb UVA U'll—J
Tabell 26. Kumulativ indicens av atopiska sjukdomar för LO, TCO resp. SACO/SR—grupper. Frekvenserna anges i
procent.
Atopiska sjukdomar Kön LO TCO SACO
Astma M 6.1 7.1 5.7 Kv 5.8 6.5 6.6
Hösnuva M 11.4 15.4 15.6 Kv 12.7 16.9 19.4
Eksem M 18.2 20.3 22.4 Kv 23.4 25.7 25.7
Tabell 27. Incidens av atopiska sjukdomar den senaste lZ—månadersperioden för LO, TCO resp. SACO/SR—grupper. Frekvenserna anges i procent. SACO Atopiska sjukdomar Kön LO TCO Astma M 0.8 0.2 Kv 0.9 0.7 Hösnuva M 1.5 1.0 Kv 1.8 1.6 Eksem M 2.9 2.5 Kv 3.6 3.2
2. 2.
Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, Yrke och allergier — sammanställningar av döda insamla—
O. 0.
0. l
6 6 9 3 7 6
I—L.,
de inom Svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Mil— jömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Me— todicum, örebro 1989.
20
15
4 SHCO(5651) 0 TCO(1789) * L0(6084)
-29 30-39 40—49 50-59 60-
Figur 38. Atopiförekomst hos män tillhörande LO (n 6 084), TCO (n = 1 789) samt SACO/SR—kolletiven (n 5 651). "Atopi" definieras som de "som barn haft böj— veckseksem, astma eller andra allergiska besvär.
FREKVENS (2) 25
4 SRCO(2834) 0 TCO(15610) * L0(9718)
-29 30-39 40-49 50-59 60-
Figur 39. Atopiförekomst hos kvinnor tillhörande LO (n = 6 084), TCO (n = 1 789) samt SACO/SR—kolletiven (n = 5 651). "Atopi" definieras som de "som barn haft böjveckseksem, astma eller andra allergiska besvär.
Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I—L., Yrke och allergier — sammanställningar av döda insamla— de inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Mil— jömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Me— todicum, örebro 1989.
Ett problem med materialet är att inte hela den yrkes— verksamma befolkningen har tillgång till företagshälso— vård. Ca 75 % av befolkningen har för närvarande till— gång till denna service. De som står utanför är i stor utsträckning små— och egenföretagarna. Ett annat pro— blem är att redovisade symtomfrekvenser baseras på re— lativt få personer när materialet uppdelas på olika yrkesgrupper vilket gör resultaten osäkra. Man bör där— för begränsa analysen till större yrkesgrupper eller göra sammanslagningar till större yrekskategorier för att få säkrare underlag för analysen. Analysen har därför begränsats till yrkesgrupper som dels är till— räckligt stora och dels innehåller yrkeskategorier som kan belysa skillnader mellan olika yrkesgrupper. De stora talens lag gör att brister i materialinsamlingen härigenom i viss grad kan kompenseras. Man skulle dock önska ytterligare uppgifter om hur stor andel av de yr— kesverksamma inom resp. yrke som är representerade i databasen, för att kunna bedöma materialets representa- tivitet. Databasen skulle med denna komplettering kunna användas för att beskriva situationen för olika större yrkesgrupper, men knappast användas för att larma om nya allergiframkallande riskmiljöer på grund av de
starka utslagnings— och selektionsmekanismerna.
7.3 Folksams register för avtalsgruppförsäk— ringarna (AGS)
Folksams register för avtalsgruppförsäkringarna (AGS) har upprättats för administrering av en tilläggssjuk— försäkring, som ger ersättning utöver sjukpenning och förtidspension, vid längre sjukfrånvaro (se avsnitt
4.4). Registret omfattar omkring 1,2 milj. LO/SAF—
anslutna och ca 1 milj. anslutna inom den kommunala och landstingskommunala sektorn. Registret innehåller också uppgifter om de anslutnas facktillhörighet och arbets— givare, vilket ger möjlighet till en analys av skillna— der i allergiförekomst bland anställda i olika fackför— bund.
Folksam har till ett med allergiutredningen och Riks— förbundet mot Astma—Allergi (RmA) gemensamt anordnat forskningsseminarium i Saltsjö—Boo 1—3 februari 1988 tagit fram uppgifter ur registret om vart tionde re— gistrerat sjukfall inom andningsvägarnas och hudens sjukdomar. Andelen sjukskrivningstillfällen på grund av astma och bronkit resp. eksem inom olika fackförbund
framgår av figur 40 och 41.
Figur 40. Andel sjukskrivningstillfällen på grund av astma eller bronkit i procent av antalet anställda inom olika fackförbund 1986.
Källa: Nygren, Å., Möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom användning av sjuk— skrivningsstatistik, Att förebygga allergi genom forsk— ning — nuläge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.
&M'
Figur 41. Andel sjukskrivningstillfällen på grund av eksem i procent av antalet anställda inom olika fack— förbund 1986.
Källa: Nygren, Å., Möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom användning av sjuk— skrivningsstatistik, Att förebygga allergi genom forsk— ning — nuläge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.
Resultaten visar att Livsmedelsarbetareförbundet hade en signifikant högre andel astmapatienter än övriga fackförbund. Beklädnads hade en högre andel med eksem och Byggnadsarbetareförbundet en lägre andel med eksem
än övriga fackförbund.
AGS—registret ger möjlighet att studera mer kliniskt relevanta sjukdomar inom en stor sektor av det svenska arbetslivet. Genom att diagnosen grundar sig på ett lä— karintyg bör den ge mer kliniskt relevanta bestämningar av olika allergiska sjukdomar än de register som enbart grundar sig på individernas subjektivt upplevda besvär. Kvaliteten på diagnosen kan dock variera genom skillna— der i bedömningar hos den läkare som utfärdar sjukinty— get. Ett problem är att inte alla avtalsområden är an— slutna till registret vilket begränsar möjligheten till
jämförelser av yrkesmässiga/socioekonomiska skillnader
mellan olika fackförbunds medlemmar. Registret är dock en källa som borde kunna utnyttjas mer för forsknings—
ändamål.
7.4 Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA)
Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbets— skador (ISA) (se avsnitt 4.3) grundar sig på arbets— skadeanmälningar till försäkringskassan. En viktig för— del med registret är att rapporteringsskyldigheten är lagstadgad och täcker alla yrkesverksamma personer i landet. Däremot torde arbetsgivarnas benägenhet att an— mäla personer som drabbats av yrkesallergi variera inom olika yrken. Allergin kan vara mer eller mindre handi- kappande och möjligheterna till omplacering inom ar— betsplatsen variera vilket påverkar benägenheten att anmäla en yrkesallergi. Vidare har man ingen kontroll över den s.k. "healthy worker"—effekten, som innebär att personer med speciella yrkesbetingade sjukdomar självmant slutar, så att de friska blir överrepresen— terade.
Jannerfeldt och Carlsson (1987) har i en underlagsstu— die till allergiutredningen bl.a. studerat yrken med
högst överrisk för luftvägsallergier och eksem samt yr— ken med flest antal anmälda fall. Resultaten framgår av figur 42 och 43. Sifferunderlaget för figurerna redovi—
sas i tabellbilagan.
Ra'n- och cirkelsågare E— (209)
Kvarnarbetare 114)
Bagare (100)
Kemiska processarbetare E_— (43)
Plastvaruarbetare E— (79) Isoleringsmomorer E_— (11)
Verkstadsmekaniker 3— (213)
Lant— och skogsarbetare 3— (198) Sekreterare E (170) (' *T *—r 1 | 1 5 10 15 20 Övernsk(SlR)
Figur 42. Yrkens med högst överrisk, luftvägsallergier, 1979—1985 samt tre yrken med många anmälda fall. Över— risk jämfört med samtliga förvärvsarbetande. 1 = genom— snittet för samtliga förvärvsarbetande. Bredvid stap— larna redovisas antalet anmälda fall.
Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen Vol. 86, Nr 35, 1989.
Garvare E_— 14” Metalliserare E— (80) Badpersonal E— (55) Smorjare E— (47) Verkstadsmekaniker 3»- (1 686) Koksbitraden 3 (880) Slakteri- och charkarbetare 3— (180) Choklad- och sötvaruarbetare E»— (35) Lokalvårdare (1 681) Maskinmontörer & 035) Sjukvårdsbitraden 3- (1 360) 1 5 10 15 » 20 Overrisk (SIR)
Figur 43. Yrkens med högst överrisk, eksem, 1979—1985 samt tre yrken med många anmälda fall. Överrisk jämfört med samtliga förvärvsarbetande. 1 = genomsnittet för samtliga förvärvsarbetande. Bredvid staplarna redovisas antalet anmälda fall.
Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, Vol. 86, Nr 35, 1989.
Man kan konstatera att det föreligger stora skillnader i fråga om risk mellan olika yrken. Det är värt att no— tera att de "högriskyrken" som redovisas står för en rätt liten andel av fallen — mindre än 10 % — både för luftvägsallergier och eksem. De enda yrkesgrupper som uppvisar både hög risk och stort antal fall är i fråga om eksem framför allt verkstadsmekaniker och köksbiträ— den och i fråga om luftvägsallergier ram— och cirkel— sågare. Kombinationen hög risk och stort antal fall kan
vara en lämplig utgångspunkt för prioritering av före—
byggande insatser (Jannerfeldt och Carlsson, 1987).
De yrken i arbetsskaderegistret som representerar flest antal fall av eksem och luftvägsallergier under perio—
den 1979—1984 framgår av tabell 28 och 29 (Jannerfeldt, 1987).
Tabell 28. Yrken med flest antal till arbetsskadere— gistret (ISA) inrapporterade fall av eksem åren 1979— 1984. Inom parentes anges antalet fall per år och per 1 000 yrkesverksamma i respektive yrke under perioden.
Yrke Antal fall därav totalt kvinnor
Städare 1 440 (1,8) 1 357 (1,9) Verkstadsmekaniker 1 432 (2,4) 372 (3,7) Sjukvårdsbiträden 1 192 (1,4) 1 141 (1,4) Maskinmontörer och
reparatörer 893 (1,2) 175 (3,1) Köksbiträden 763 (2,6) 692 (2,6) Målare 336 (1,8) 55 (7,0) Hemvårdare 336 (1,0) 328 (1,0) Samtliga yrken 14 288 (0,6) 7 858 (0,7)
Källa: Jannerfeldt E. & Carlsson, A., Allergier i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987—12—23.
Tabell 29. Yrken med flest antal till arbetsskadere- gistret (ISA) inrapporterade fall av luftvägsallergier åren 1979—1984. Inom parentes anges antalet fall per år och per 1 000 yrkesverksamma i respektive yrke under perioden.
Yrke Antal fall därav totalt kvinnor
Ram- och cirkelsågare 189 (2,4) 13 (3,0) Verkstadsmekaniker 172 (0,3) 48 (0,5) Lantbrukare 168 (0,2) 34 (0,1) Sekreterare 147 (0,1) 135 (0,1) Bänk— och möbelsnick. 118 (0,5) 24 (0,8) Maskinreparatörer 112 (0,2) 28 (0,5) Samtliga yrken 3 411 (0,14) 1 369 (0,13)
Källa: Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., Allergier i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987—12—23.
Av tabellerna framgår att hudallergier är betydligt vanligare än luftvägsallergier och att stora skillnader också föreligger vad beträffar de yrken som drabbas av
resp. typ av allergi.
Vår bedömning är att ISA trots allt ger en rätt god uppfattning om allergirisken i vissa yrken och om de faktorer i yrket som orsakat allergin. Denna bedömning grundar sig på att latenstiden mellan exponering och uppträdandet av allergiska symtom ofta är kort och att inga väsentliga förändringar skett i försäkringskassor—
nas bedömning av allergier som yrkesskador.
7.5 Socialstyrelsens register över sluten kropps— sjukvård
Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård innehåller ingen yrkesuppgift. En analys av socioekono— miska skillnader i slutenvårdskonsumtion bland olika grupper av allergiker förutsätter därför att yrkesupp— gift tillförs registret genom samkörning med annat re— gister. Socialstyrelsen har upprättat ett särskilt re- gister bildat genom samkörning av patientregistret för sluten kroppssjukvård samt Folk— och bostadsräkningarna 1970 och 1980 för att bl.a. kunna utföra särskilda ana— lyser av socioekonomiska skillnader i vårdkonsumtion. Registret har därefter avidentifierats från alla per— sonnummer. Patientmaterialet består av slutenvårdsdata från 14 landsting insamlade under perioden 1978—1983. Registret innehåller uppgifter om drygt 5,5 milj. in— divider, vilka sedan hänsyn tagits till antalet avlid— na, utflyttade ur riket eller ofullständiga uppgifter
m.m. kommit att reduceras till ca 4,9 milj. individer.
Thelin (1988) har genomfört en undersökning av svenska lantbrukares slutenvårdskonsumtion vilka jämfördes med övriga yrkesarbetandes. Enligt FoB 80 var ca 3,1 milj. personer yrkesverksamma, från vilka borträknades de personer som var 65 år eller äldre och inte tillhörde den studerade åldersgruppen (20—64 år). Underlagsmate— rialet för beräkningarna kom således att bestå av knappt 3 milj. yrkesverksamma personer. Av dessa hade totalt 1 209 508 personer vårdats på sjukhus vid minst ett tillfälle under perioden 1978—1983. Antalet lant— brukare i det upprättade registret uppgick enligt FoB 80 till 60 515 personer och övriga yrkesverksamma till 2 843 237 personer.
Eftersom lantbrukarnas ålderssammansättning väsentligt skiljer sig från den övriga yrkesarbetande befolkningen har den jämförande analysen genomförts först efter nog— grann åldersstratifiering. Den relativa risken att sjukhusvårdas vid minst ett tillfälle under den stude—
rade perioden beräknades för varje åldersklass.
Resultaten visade att lantbrukarna, män såväl som kvin— nor, totalt i alla sjukdomar hade ett ca 15 % lägre slutenvårdsutnyttjande än övriga yrkesarbetande. Vård— utnyttjandet bland männen var mellan 0—40 % lägre än hos övriga yrkesgrupper beroende på diagnosgrupp. Ris— ken att läggas in för sluten vård på grund av sjukdomar i andningsorganen var ungefär lika stor bland manliga som bland kvinnliga lantbrukare. Risken för sjukhusvård på grund av sjukdomar i andningsorganen bland yngre lantbrukare mellan 20—29 år var ca 25 % högre för kvin— nor än för övriga yrkesarbetande. Bland äldre lantbru— kare i åldersgrupperna 60—64 år fanns en ungefär lika stor överrisk bland män. Risken för sjukhusvård på grund av astma bland lantbrukare var signifikant högre än för övriga yrkesarbetande (figur 44).
. ((än 2 Kuinnnr )
s t- zn- 31- en se nr- 1333 29 39 19 59 nu
Figur 44. Risk för sjukhusvård för astma bland lant— brukare (100 % = risk för övriga yrkesarbetande).
Källa: Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, Lantbruks— hälsan, Undersökningsrapport 24/88.
Antalet vårdtillfällen på grund av astma per 1 000 per— soner i yrket ökade också med stigande ålder bland
lantbrukarna medan övriga yrkesarbetande endast steg obetydligt (figur 45).
Uård- 61)— ååpf' 5111 -(an1br'. ' :nurma 111111) gi _ ,_ prkesarb. personer 20.3 11)?
211-29 311-19 111-149 51—59 61-61 år åldersgrupper
Figur 45. Vårdtillfällen för astma bland manliga lant— brukare och övriga yrkesarbetande män.
Källa: Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, Lantbruks— hälsan, Undersökningsrapport 24/88.
Socialstyrelsens, med Folk— och bostadsräkningarna, samkörda patientregister är en förutsättning för att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdutnytt— jande skall kunna studeras för olika sjukdomar i hela befolkningen. Socialstyrelsens folkhälsorapport (So— cialstyrelsen redovisar 1987:15) riktade uppmärksam— heten på ohälsans ojämlika fördelning mellan olika socioekonomiska grupper i vårt land. Thelin har med hjälp av socialstyrelsens register påvisat en statis- tiskt säkerställd överrisk för sjukhusvård på grund av astma bland lantbrukare jämfört med övriga yrkesarbe— tande. Det är angeläget att forskning om socioekono— miska skillnader i vårdutnyttjande för olika allergiska sjukdomar kommer till stånd också för andra riskutsatta
yrkesgrupper.
8 URBANISERING OCH ALLERGI
Epidemiologisk forskning tyder på att förekomsten av luftvägsallergier har ökat i den industrialiserade västvärlden under senare decennier. Orsakerna till den— na är inte helt klarlagd, men torde inte kunna till— skrivas förändringar av ärftliga anlag (atopisk benä— genhet) eller ökning av i vår miljö naturligt förekom— mande allergen. Inte heller förbättrad diagnostik eller ökad medvetenhet om de allergiska sjukdomarna räcker som förklaring. Orsakerna torde till största delen kun— na tillskrivas olika slags miljöföroreningar. En rimlig hypotes är att mer urbaniserade områden har en mer för— orenad miljö och därför borde utgöra en ökad risk för
utveckling av allergi och annan överkänslighet.
8.1 SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981
Utredningen har bearbetat SCB:s undersökning av lev— nadsförhållanden (ULF 1981) för att kartlägga hur de intervjuades allergiska besvär fördelar sig på olika s.k. H—regioner, som är ett uttryck för graden av urba— nisering (figur 46).
Deftnitioner
H [ Slocklmlm
Stockholms A—reglon H 2 RGölebor—g och Munn”)
Goteborg: och Malmo/Lund/Trellr- borgs A-regloner.
H 3 Större korn—Inu
Kommuner med mer an 90 000 Invånarr | en cirkel med 30 km.: rad-: runt kommuncentrum. H 4 Södra mellanhygde- Kommun med mer an 27 011) och mmdre au 90 om Invanare inom 30 km 5 radie runt kommuncentrum samt med mer an MI) (IX) invånare mom llll km.s radlc med centrum | samma punkt H 5 Non-| tillrygdn
Kommun med mer an 27 (IX) och mindre an 90 (IK) Invånare Inom 30 km's rad-c runt kommuncentrum samt med mindre an MINI» Invånare mom 100 km 5 radie från kommun- centrum
HoNunmwna-
Kommun med mmdre än 27 (ll) Invånare mom 31) kms radte runt kommuncentrum
D D E%.-
Figur 46. Karta över H—regioner.
Utredningen har inte funnit belägg för någon urbanise— ringsgradient bland de allergiska besvär som här redo— visas (figur 47—50). ULF—undersökningen är förmodligen ett alltför trubbigt instrument för att särskilja spe— cifika riskmiljöer från allergisynpunkt. Urvalet av in— tervjupersoner har i första hand dragits för att repre—
sentera ett slumpmässigt urval av det svenska folket i
åldersgruppen 16—84 år och inte för att representera områden med olika grader av miljöföroreningar. Vi har inte heller kontroll över den ärftliga benägenheten att utveckla allergi, som vi vet väger tungt i detta sam— manhang. Iakttagelsen stämmer för övrigt med en finsk undersökning, men denna drabbas av samma kritik (Thero, 1983). Det är således nödvändigt med mer riktade miljö— medicinska undersökningar för att bl.a. kunna kontrol— lera exponeringsfaktorn.
H-region Riket 9,2 % Stockholm
Göteborg och Malmö Större kommuner Södra mellanbygden Norra tätbygden
Norra glesbygden
Figur 47. Andel av befolkningen (16—84 år) inom resp. H—region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av hösnuva. Approximativa 95 %—iga konfidensintervall inlagda för resp. region för jämförelse med riksgenom— snittet.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
H-region Riket 3.6 % Stockholm
Göteborg och Malmö Större kommuner Södra mellanbygden Norra tätbygden
Norra glesbygden
Procent
2 4
Figur 48. Andel av befolkningen (16—84 år) inom resp. H—region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av astma. Approx1mativa 95 %—iga konfidensintervall inlag—
gatför resp. region för jämförelse med riksgenomsnit— e .
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) ar 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
EKSEM ELLER HUDUTSLAG
H-region Riket 15,7 %
Stockholm
Göteborg och Malmö
Större kommuner
Södra mellanbygden
Norra tätbygden
Norra glesbygden
ocent
Figur 49. Andel av befolkningen (16—84 år) inom resp. H—region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av eksem. Approximativa 95 %— ga konfidensintervall inlag— da för resp. region för jämförelse med riksgenomsnit— tet.
H—region Riket 871 %
Stockholm
Göteborg och Malmö Större kommuner Södra mellanbygden
Norra tätbygden
Norra glesbygden
2 4 6 8 10 12 Procent
Figur 50. Andel av befolkningen (16—84 år) inom resp. H—region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av allergiska besvär. Approximativa 95 %—iga konfidens— intervall inlagda för resp. region för jämförelse med riksgenomsnittet.
Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.
8.2 Åbergs undersökning av värnpliktiga
Epidemiologiska studier av mer homogena miljöer har vi— sat skillnader i förekomst av luftvägsallergier mellan stad och landsbygd.
Åberg (1988) genomförde en specialstudie av 1981 års värnpliktiga i vilken Värnpliktsregistret kompletterats med uppgifter från Folk— och bostadsräkningen år 1975
(FoB 75). Syftet var att studera prevalensen av astma och allergisk rhinit (AR) vid olika grad av urbanise— ring. Materialet indelades i fyra bosättningsvariabler, nämligen boende i glesbygd på lantgård resp. ej lant—
gård, i tätort utom Stockholm samt inom Stockholm. Den enda urbaniseringsvariabel som var korrelerad med astma var bosättning i Stockholm. Allergisk rhinit följde en urbaniseringsgradient med lägsta frekvenser bland dem som var bosatta i lantgård på landet och högsta frek— venser bland bosatta i Stockholm.
1 : GLESBYGD _ LANTGÅRD z : crrsercn _ EJ LANTGARD 3 : mmm UTOM STOCKHOLM 4 : smcxuow
o/o ASTMA AR
1234 1234
Figur 51. Prevalens av astma och allergisk rhinit (AR) vid olika grad av urbanisering.
Källa: Åberg, N. Allergic diseases in childhood and adolescence in relation to background factors, Akade— misk avhandling, Dept. of Pediatrics I, Gothenburg Uni— versity, Göteborg; 1988.
8.3 En studie av luftvägsbesvär och miljöfaktorer bland barn
Barn har ömtåligare slemhinnor, som lättare kan skadas av luftföroreningar, än vuxna. Man skulle därför kunna
förvänta sig högre frekvenser av bronkiell hyperreakti—
vitet och astma hos barn som bor i närheten av indust— rier med miljöstörande luftföroreningar än i renare
landsbygdsområden.
André o.a. (1988) genomförde under en månad år 1985 en enkätundersökning för att studera förekomsten av luft— vägsbesvär hos barn och deras samband med olika miljö— faktorer. En enkät utsändes till föräldrarna till 5 301 barn mellan 6 mån. — 16 år bosatta i olika kommundelar norr och väster om Norrköping. Svar från föräldrarna erhölls om 4 990 barn, vilket innebar en svarsfrekvens av 94 %. Frågeformuläret innehöll utöver frågor om ny— inträffade fall av övre luftvägsinfektioner, symtom på bronkiell hyperreaktivitet och allergisk sjukdom även frågor om olika miljöförhållanden i hemmet och socio— ekonomiska data. Ett av de studerade områdena innehöll en pappersmassafabrik som periodvis har höga utsläpp av luftföroreningar (Skärblacka) medan övriga studerade områden inte hade några miljöförstörande industrier (Kolmården).
Resultaten visade en något högre relativ risk att drab— bas av symtom på bronkiell hyperreaktivitet (relativ risk 1.3) och allergisk astma (relativ risk 1.3) bland de barn som bodde i området med pappersmassafabriken än i övriga studerade landsbygdsområden. Prevalensen av bronkiell hyperreaktivitet var 3,0 % och av allergisk astma 7,1 % bland barnen i Skärblacka. Om barnen dess— utom bodde i ett fuktskadat hus ökade den relativa ris— ken att få problem med bronkiell hyperreaktivitet (re— lativ risk 1.9) och astma (relativ risk 1.9). Barn som bodde i fuktskadade hus och samtidigt exponerades för tobaksrök hade de högsta andelarna besvär. Man fann symtom på bronkiell hyperreaktivitet hos 23,5 % och på allergisk astma hos 11,6 % av dessa barn. Det innebär
att den relativa risken för bronkiell hyperreaktivitet
(relativ risk 2.8) eller allergisk astma (relativ risk 2.5) mer än adderades vid samtidig exponering för flera luftburna allergen. Resultaten tyder på att olika, var för sig måttliga miljöföroreningar, kan fungera syn— ergistiskt och öka risken för bronkiell hyperreaktivi— tet och allergisk astma, speciellt hos barn med en al—
lergisk familjehistoria.
Sådana synergistiska effekter har också iakttagits i studier av vuxna sulfitmassafabriksarbetare som samti— digt rökte (Mikalesson, Stjernberg och Wiman, 1982; Stjernberg o.a., 1985). Dessa studier redovisas utför—
ligare i avsnitt 9.3.
Sammanfattningsvis finns stöd för antagandet att urba— niserade områden i vilka befolkningen exponerats för höga nivåer av vissa allmänna luftföroreningar (svavel— dioxid, kväveoxid, ozon m.m.) har högre frekvens av al— lergibesvär hos barn och vuxna. Det förefaller samti— digt som om miljöfaktorer inomhus t.ex. fukt- och mö— gelskador och tobaksrök, har en relativt större bety— delse som bidragande faktorer (s.k. adjuvansfaktorer) för uppkomsten av luftvägsallergier särskilt hos barn med ärftlig atopisk benägenhet. Ytterligare stöd för samband mellan allergiförekomst och urbaniseringsgrad kan erhållas från internationella studier, som redovi—
sas i kapitel 11.
9 LOKALA BEFOLKNINGSSTUDIER 9.1 Lokala skolundersökningar
Allergiutredningen har under sitt kartläggningsarbete av olika riskmiljöer kunnat konstatera att skolan är en av de arbetsmiljöer där allergiproblemen är som störst. Ett av de största problemen har visat sig vara bristan— de ventilation. Städnivån bedöms inte sällan som dålig och dagstädningen medför att det inte går att undvika för allergikänsliga elever att komma i kontakt med damm. Dessutom förekommer ofta heltäckande mattor i elevutrymmen vilket försvårar städningen. Ventilation och städning har mycket stor betydelse för inomhuskli— matets kvalitet, vilket är betydelsefullt för alla, men särskilt för allergiker och andra överkänsliga. Studier har visat att kända allergen som epitel, hår och fjäd— rar från levande eller uppstoppade djur och fåglar lik— som björkris och tagelmaterial i t.ex. mattor och gym— nastikredskap är vanligt. Det kan inte uteslutas att den höga frekvensen av allergiska besvär som observe— rats i olika lokala skolundersökningar under senare de—
cennier bl.a. beror på den dåliga skolmiljön.
Man har i olika lokala tvärsnittsundersökningar under senare år kunnat konstatera att andelen skolungdomar med allergiska och andra överkänslighetsproblem ligger mellan 17-39 % (tabell 25). Andelen skolungdomar som någon gång har eller har haft allergiska besvär (kumu— lativ incidens) ligger mellan 15—46 % (tabell 26).
PREVALENS AV ALLERGISKA SJUKDOMAR BLAND SKOLBARN ENLIGT OLIKA TVARSNITTSUNDERSUKNINGAR. PROCENT AV STUDERAD BEFOLKNING
Referens/ Ålders- Urvalsstorlek Bort- Undersöknings- ANNAN Ort och studieår klass Brutto Netto fall metod ASTMA HUSNUVA EKSEM URTIKARIA ALLERGI TOTALT
Kraepelien, 1954 7—14 60 063
Rapporter från 1.4 - - - - - Skolläkare
Åberg, Engström 7.10,14 19 814 8 % Enkät 2.4 7.4 7.8 3.9 - 16.9 & Lindberg, 1982
Göteborg, Krono-
bergs län, Kiruna
(1979/80)
NeumUller, Oscarsson, 7 320 320 - Hälsodeklaration 5.3 2.8 10.0 1.3 9.1*) 21.3 & Svensson, 1986 Elevvårdsjournal Huddinge (1986) Hattewig, Kjellman, 12,16 242 221 8.7 % Standardiserat 5.0 22.6 5.9 2.3 — 25.8 Björksten & frågeformulär
Johansson 1987
Skövde (1986)
Möller, 1986 6—10 3 417 3 400 0.5 % Enkät 4.0 - - - - - Umeå (1976)
Möller (1988) 6-10 3 316 3 308 0.2 % Enkät 5.8 10.3 18.4 6.7 1.8 31.1 Umeå (1987)
Sandberg, 1988 7-15 3 033 2 643 13 % Föräldraenkät 5.1 13.2 16.6 - 33.9**) 38.6 Kiruna (1988)
Bräbäck, Kälvesten 7-16 10 527 9 603 8.8% Föräldraenkät + 4.0 - - - _ - & Sundström, 1988 valideringsanalys" )
Sundsvall,(1985)
*) 7.5 % hade födoämnesallergi och 1.6 % var allergiska mot annat (penicillin) **) Man skiljer i denna studie mellan elever med allergisk sjukdom (astma, hösnuva och eksem) och elever som är overkansliga eller allergiska mot något. Två tredjedelar (68 %) av dem som uppgav sig vara överkänsliga mot något har samtidigt uppgivit sig ha astma, hösnuva eller eksem.
***) Om hänsyn tas till över- och underdiagnostik enligt valideringsanalysen torde den sanna astmaprevalensen enligt författarna ligga mellan 4 och 5 procent.
KUN ULATIV INCIDENS AV ALLERGISKA SJUKDOMAR BLAND SKOLBARN 1 OLIKA TVÅRSNITTSUNDERSUKNINGAR
Referens/ Ålders- Urvalsstorlek Bort- Undersöknings- ANNAN Ort och studieår klass Brutto Netto fall metod ASTMA HUSNUVA EKSEM URTIKARIA ALLERGI TOTALT
Kjellman, 1977 7 1 325 10 % Standardiserat 2,7 3,8 8,3 2,0 15,1 Linköping (1975) frågeformulär Åberg, Engström 7,10,14 19 814 8 % Enkät 5,1 8,9 12,1 8,3 25,5 & Lindberg, 1982
%mmW,Nmmwg
län, Kiruna (1979/80)
Kjellman, Pettersson 7-16 36 576 34 387 6 % Enkät 5,6*) 8,8 11,0**) - 23,5 & Hyensjö, 1982
Skaraborgs län
Järliden, 1986 7-16 1 296 1 109 14 % Enkät 5,5 15,5 21,8 - 34,0 Nora (1986)
Hattevig, Kjellman, 10,14 242 221 8,7 % Standardiserat 7,6 17,2 15,4 8,1 32.6 Björksten & frågeformul"r + Johansson, 1987 med. undersokning
Andrae, Axelson, 6mån—16 5 301 4 990 6 % Enkät 5,3 7,0 Björkstén, Fredrik-
son & Kjellman, 1988
Norrköping (1985)
Möller, 1986 6-10 3 417 3 400 0,5 % Enkät 6,6 13,6 14,8 13,0 ( 1 34,1 Umeå (1976)
# .— ._—
Möller, 1988 6-10 3 316 3 308 0,2 % Enkät 8,4 28,2 15,1 3,7 46,0
Umeå (1987)
Löwhagen.Andersson.7,1u,14 952 928 2,5% Enkät 3,3 11,5 21,8 - - 33.8 Fagerlund &
Andersson. 1987
Karlskoga (1984)
Norrman, Rosenhall, Stjernberg, Berg- ström & Nyström,
1988 _ Umeå (1987) 15 1 160 1 068 8 % Enk t och 7 11 - -
pricktest
*) 2,6 % uppgav astma; 3,0 % bejakade ”pip i bröstet", vilket ger en totalincidens på 5,6 %. **) Pers. information
Man finner en ökad trend av såväl prevalens som kumu— lativ incidens från äldre till mer aktuella studier. ökningen skulle visserligen kunna vara ett uttryck för geografiska skillnader i allergiförekomst men utred— ningen bedömer det mindre sannolikt då trenden med få undantag är stigande för såväl astma som hösnuva och eksem. vi finner i likhet med Åbergs värnpliktsunder— sökningar de högsta allergifrekvenserna i studierna från de norra delarna av landet (Möller 1987, Sandberg 1988).
Kraepelien (1954) fann i en undersökning av 60 063 skolbarn i grundskolan (åk 1—8) i Stockholm baserad på rapporter från Skolläkare att prevalensen av astma vid en speciell tidpunkt (1 mars 1953) var 1,37 %. Kraepe— lien och Rolof (1976) genomförde läsåret 1974/75 en en— kätundersökning av förekomsten av astma m.m. bland ett slumpmässigt urval av 21 954 elever i grundskolan (åk 1—9) i Stockholms skolor. Urvalet motsvarade ca 40 % av samtliga inskrivna elever (n = 55 124). Man fann att prevalensen för samtliga nio årsklasser var 2,5 %. 1974/75 års undersökning omfattade en årskurs mer än i 1953 års studie, vilket dock inte påverkar resultaten i nämnvärd utsträckning. Samtliga årsklasser låg 1974/75 högre än år 1954. Prevalensen av astma hade således
ökat från ca 1,4 till 2,5 % mellan 1953 och 1974/75.
En studie är av speciellt intresse för att belysa frå— gan om allergiproblemen ökar eller minskar. Möller (1986) genomförde år 1976 en enkätundersökning av före— komsten av allergiska besvär bland skolbarn i Umeå,
åk 1—3 (6—9 år). Studien upprepades år 1987 bland samma årskurser och med samma metodik. Bortfallet var vid båda tillfällena mycket lågt. Resultatet framgår av ta— bell 30.
År
1976
1987
Tabell 32. Kumulativ incidens (besvär någon gång) av allergiska symtom hos barn i årskurs 1—3 (6—9 år) i Umeå är 1976 och 1989. Procent.
Brutto— Bort— Astma Hö— Eksem Urti— Annan Totalt urval fall snuva karia allergi % 3 417 0,5 6,6 13,6 14,8 13,0 ( 1 34,1 3 316 0,2 8,4 11,4 28,2 15,1 1,8 46,0
Källa: Möller, C., Immunotherapy of children with rhinoconjunctivitis due to birch pollinosis, Umeå Uni— versity Medical Dissertations, New series No 159, Umeå 1986. Möller, C., och Bergström, E., Ökande allergiförekomst hos barn i Umeå, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, Hygiea 1988, 97 (häfte 1):106.
Andelen skolungdomar som uppgivit att de har eller har haft (kumulativ incidens) allergiska besvär ökade under perioden från 34,1 till 46,0 %. Bland de olika symtom— grupperna fann man den kraftigaste ökningen hos barn med eksem, som ökade från 14,8 till 28,2 %. Astma ökade från 6,6 till 8,4 % och urtikaria från 13,0 till
15,1 %. Däremot fann man en minskande andel med hösnuva från 13,6 till 11,4 %. Studien ger ytterligare belägg för att allergiproblemet ökat i omfattning under det senaste decenniet.
Anderson (1989) har undersökt förekomsten av allergiska besvär bland skolbarn i Karlskoga. Våren 1984 utsändes en enkät till samtliga föräldrar med frågor om miljö— faktorer i barnens omgivning, vissa bakgrundsfaktorer samt frågor om barnens hälsotillstånd med betoning på "allergiska besvär". Med "allergiska besvär" avsågs så— väl rena allergier med påverkan på immunsystemet som andra överkänslighetsreaktioner. Undersökningen år 1984 omfattade totalt 952 barn födda i Karlskoga kommun, ef— ter ett bortfall av knappt 3 %. vid en uppföljning år
1987 deltog 841 barn och bortfallet hade då ökat till 12 %. Vid det första undersökningstillfället studerades barn i årskurserna 1, 4 och 7 vilka vid uppföljningen tre år senare gick i årskurs 4 och 7 samt första års—
kursen i gymnasiet.
Tabell 33. Procentuell andel barn som enligt uppgift från föräldrarna uppgivits någonsin ha haft allergiska besvär (kumulativ incidens) vid undersökningar år 1984 och 1987.
År Åk 1 Åk 4 Åk 7 Gymnasium Totalt l:a åk
1984 31 33 35 33 1987 36 36 33 35
Källa: Andersson, K., o.a., Karlskogaundersökningen. Allergibesvär bland barn i en mellansvensk kommun — en befolkningsstudie, Rapport M 1/88, Yrkesmedicinska kli— niken, Regionsjukhuset, Örebro 1988.
Tabellen visar att i en kohort skolbarn som undersökts år 1984 och följts upp år 1987 hade andelen barn som enligt föräldrarna någonsin haft allergiska besvär ökat från 33 till 35 %. ökningen var störst bland de barn som år 1984 gick i årskurs 1, vilka ökade från 31 till 36 %, och i årskurs 4, vilka ökade från från 33 till
36 %. Bland barnen i årskurs 7 hade däremot skett en minskning från 35 till 33 %, vilket inte är möjligt vid uppskattningar av den kumulativa incidensen i samma ko— hort. En validitetsstudie visade att såväl över— som underrapportering förekom, men att underrapporteringen var större om journaluppgifter kan anses ge den mest korrekta uppgiften. Mot denna bakgrund kan man anta att den totala ökningen från 33 till 35 % troligen skulle vara större.
Kjellman, Pettersson och Hyensjö (1982) genomförde år 1980 en enkätundersökning bland ca 40 000 skolbarn i Skaraborgs län. Enkäten delades ut av klassförestånda— ren och fylldes i av högstadie— och gymnasieeleverna. Lågstadiebarnens enkät fylldes i av föräldrarna. Bort— fallet var 6 % i grundskolan och 18 % i gymnasieskolan. Den kumulativa incidensen av atopisk sjukdom, dvs. ast— ma, atopisk dermatit, hösnuva, anafylaktiska reaktioner samt födoämnesallergi med symtom på t.ex. urtikaria/— quinckesödem eller kolik/diarré, var totalt 23,5 %,
varav astma 2,6 % och hösnuva 8,8 %.
Figur 52 visar den kumulativa incidensen av hösnuva i procent av de 40 100 skolbarn som ingick i enkätunder— sökningen. Figuren visar den karakteristiska ökningen med åldern och en viss överrepresentation bland pojkar
i alla studerade åldersgrupper.
ÅLDER
) 7-9 1o—1213-1s >16 l
Figur 52. Kumulativa incidenser av allergisk rhino— konjunktivit (hösnuva) hos skolbarn enligt enkät— undersökning i Skaraborgs län år 1980 (N = 40 100). Procent.
Källa: Kjellman, B., Läkartidningen, vol. 84, Nr 42, 1987.
Åberg o.a. (1981) belyser i en annan studie förekomsten av allergiska sjukdomar hos skolbarn. Han genomförde åren 1979—1980 en enkätundersökning bland elever i grundskolan i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna. Samtliga elever i klass 1, 4 och 8 tillfrågades om sym— tom, debut, senare besvär samt exponering för olika al— lergen (rökning i hemmet, djurförekomst) m.m. Med ett bortfall på 8 % kom undersökningen att omfatta totalt 19 814 barn.
Man undersökte såväl prevalens som kumulativ incidens bland skolbarn i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna under åren 1979—80 (tabell 34).
Tabell 34. Prevalens och kumulativ incidens av aller— giska sjukdomar hos svenska skolbarn i Göteborg, Krono— ber s län och Kiruna år 1979—80 (N = 19 814). Diagnos Matt Pojkar Flickor Totalt Astma prevalens 2.7 2.1* 2.4 kum.incidens 6.0 4.1** 5.1 Allerg.snuva prevalens 8.4 6.3** 7.4 kum.incidens 10.3 7.6** 9.0 Eksem prevalens .4 9.3** 7.8 kum.incidens 10.5 13.6** 12.0 Urtikaria prevalens 3.6 4.3* 3.9 kum.incidens 8.1 8.5 8.3 Total aller— prevalens 16.5 17.3 16.9 gisk sjukdom kum.incidens 25.3 25.7 25.5___
signifikansen av skillnaden mellan pojkar och flickor: * p( 0.05 ** p( 0.001
Källa: Åberg, N., Engström, I. & Lindberg, U., Allergic diseases in Swedish School Children, i Aberg, N., Al— lergic Diseases in Childhood and Adolescence in Rela— tion to Background Factors, Akademisk avhandling, Pe— diatriska kliniken, Göteborgs Universitet, Göteborg, 1988.
Som framgår av tabellen var luftvägsallergierna, astma och allergisk snuva, vanligare bland pojkar än bland flickor medan hudmanifestationerna, eksem och urtika— ria, var vanligare hos flickor. Den tidigare redovisade undersökningen av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 har visat att skillnaden i prevalensen av eksem mellan pojkar och flickor accentueras ytterligare i vuxen ålder medan skillnaden i prevalensen av astma
och hösnuva då minskar mellan könen.
Man fann att drygt 40 % av dem som uppgivit sig känna till vad de var allergiska mot angivit allergi mot frö— mjöl och pollen. Cirka en tredjedel uppgav att de be- svärades av pälsdjur/fåglar och ungefär lika stora an— delar av tobaksrök/starka dofter resp. födoämnen. Drygt
20 % var vidare besvärade av damm.
Av resultaten att döma kunde man förvänta sig att finna två djurallergiker per klass. Man fann att hela 66 % hade egna djur eller ofta hade kontakt med djur.
Epidemiologiska surveyundersökningar, där uppgifterna erhållits enbart genom enkät— eller intervjusvar, ger ingen valid information om den atopiska allergin — dvs. snabballergiska, immunologiskt förmedlade allergisym— tom. Endast i de fall där hud— eller blodprovstest ut- förts, kan man vara säker på att atopisk allergi före— ligger. Men från förebyggande synpunkt är det ofta mindre meningsfullt att göra en skarp distinktion mel—
lan atopisk allergi och annan överkänslighet.
Hattevig o.a. (1987) undersökte förekomsten av atopisk sjukdom bland 221 skolbarn i ek 4 och 8, dvs. 10— och l4—åringar, inom ett skoldistrikt i Skövde med hjälp av intervjuer och hudpricktest (SPT). Gruppen hade inte selekterats med hänsyn till atopisk familjehistoria.
Alla 221 barnen följdes upp under 18 månader och inter— vjuades på nytt med hänsyn till atopiska/allergiska symtom under perioden. Man fann att 25,8 % uppgivit symtom på atopisk sjukdom enligt intervjuformuläret och 19,0 % om atopin också skulle bekräftas genom hudprick— test. Resultaten visar generellt lägre nivåer av olika atopiska sjukdomsmanifestationer om reaktioner mot oli— ka allergen också skulle bekräftas genom pricktest (ta— bell 35).
Tabell 35. Prevalensen av atopisk sjukdom bland skolbarn i åk 4 och 8 (omkring 12 och 16 år) under en period av 18 månader (n = 221). Hudpricktest (SPT) har utförts för pollen, djurepitel och husdammskvalster.
Atopi Atopi och posi— tivt SPT Total 25.8 19.0 Astma 5.0 3.6 Allergisk rhinit 22.6 27.6 Atopisk dermatit 5.9 2.7 Urtikaria 2.3 1.8 Allergi mot pollen 19.0 15.0 Allergi mot djurepitel 9.0 5.0
Källa: Hattevig, G., Sensitization and type I allergy in infants and children, Linköping University Medical Dessertations No 285, Department of Pediatrics, Central Hospital Skövde and the Faculty of Health Sciences, Linköping University, Skövde and Linköping, Linköping 1989.
Järliden (1986) undersökte år 1986 samtliga skolbarn i årskurs 1 t.o.m. 9 i Nora kommun (N = 1 296) genom ett frågeformulär som skulle besvaras av barnens föräldrar. Bortfallet var tämligen lågt i årskurs 1—7, medan års— kurs 8 och 9 svarade för ett bortfall av 25 resp. 34 %. Det totala bortfallet var 14,4 %.
Av de 1 109 barn från vilka svar erhållits uppgav to— talt 34 % att de hade någon form av allergiska besvär.
o e
Av dessa var 5,5 % besvärade av astma, 15,5 % av hö—
o
snuva och 21,8 % av eksem (varav 12,9 % av böjvecks—
eksem). Vid undersökningen uppgav ca 24 % sig känna till att de var allergiska eller överkänsliga mot något speciellt.
De vanligaste svaren fördelade sig som framgår av figur 53.
%
I
20
m
DAMN DJUR FRUMJGL FODO— TDBAKSROK AHNEN UDFTER
Figur 53. Fördelningen av de ämnen som skolbarnen i No— ra kommun uppger sig vara allergiska eller överkänsliga mot.
Källa: Järliden, E., Allergier i skolmiljö, Nora kommun 1986.
Sandberg (1988) har genomfört en studie av förekomst av allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun. Alla
grundskoleelever (N = 3 033) i årskurserna 1—9 (7—15
år) ingick i enkätstudien, som helt baserades på för—
äldrarnas svar.
Totalt besvarades 2 643 enkäter, vilket innebar ett bortfall på 13 %. Liksom i Noraundersökningen var bort— fallet mycket lågt i årskurserna 1—6, mellan 1 och
11,5 %, men högre på högstadiet, upp till 30 % i års— kurs 9. Bortfallet för nionde klass bedömdes kunna på— verka resultaten för just den årskullen, men inte i
nämnvärd grad resultaten som helhet.
Drygt 28 % av eleverna uppgavs enligt föräldrarna ha astma eller annan allergisk sjukdom, t.ex. hösnuva el—
ler eksem.
33,9 % uppgavs ha någon form av överkänslighet mot nå—
got.
Eftersom elever med allergisk sjukdom och de som var överkänsliga mot något överlappade varandra kan inte andelarna adderas. Totalt hade 38,6 % av skolbarnen i Kiruna kommun hade någon form av allergisk sjukdom och/ eller annan överkänslighet.
Den höga andelen besvärade ger stöd åt hypotesen om en nord—sydgradient, som innebär att besvären ökar ju längre norrut man bor (Åberg, 1988).
Av de föräldrar som besvarat enkäten (N = 2 643) uppgav 5,1 % att deras barn var besvärade av astma. 13,2 % ha— de hösnuva, vilken tycktes öka med ökande ålder. 16,6 % av eleverna uppgavs vidare vara besvärade av eksem. Fördelningen av de olika allergiska besvärstyperna
bland pojkar och flickor framgår av figur 54.
Polkar 1291 Flickor 1350
Rsima W _
_
Eksem WWW/%% _
(IFlicka _Poike 0 5 10 15 20
Figur 54. Andel pojkar resp. flickor bland skolbarn i Kiruna med olika allergisymtom (procent).
Källa: Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens län, Rapport 6/88.
Enligt föräldrarna var 33,9 % (897) av eleverna mer el— ler mindre överkänsliga mot något. De vanligaste utlö— sande faktorerna (allergenen) för elevernas allergi— överkänslighetsbesvär var pälsdjur/fåglar, vilka följ— des i tur och ordning av födoämnen, pollen (inkl. blom— mor och hö) och tobakslukt/dofter (figur 55).
Damm (81) Pälsdjur (315) Frömiöl (181) Födoämnen (263)
Högel (56
Tobak/dofter (185)o
Fem ?] ller allergen;
Figur 55. Andel av skolbarn i Kiruna som visar över— känslighet mot olika allergen i förhållande till alla med överkänslighet (N = 897). Procent.
Källa: Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens län, Rapport 6/88.
Enkätundersökningen innehöll också ett antal frågor om miljön i hemmet. Av särskilt intresse var uppgiften att fukt— och mögelskador förekom i hemmet hos hela 14,6 % av de elever som bodde i lägenhet — ett problem som ti— digare mest uppmärksammats bland villaägare (tabell 36).
Tabell 36. Andel hem med tecken på fukt— och/eller mö— gelskador inom resp. bostadstyp i procent.
Bostadstyp Andel med Antal fukt/mögelskador Lägenhet 14,6 835 villa 4,5 1 371 Parhus/rad—kedjehus 3 362
Bråbäck, Kälvesten och Sundström (1988) undersökte år 1985 prevalensen av astma bland 10 527 skolbarn i Sundsvall i åldrarna 7—16 år med hjälp av två föräldra— enkäter. Svar på den första enkäten erhölls från för— äldrarna till 9 603 barn, vilket innebar ett bortfall av 8,8 %. Föräldrarna ombads besvara frågan "Har Ditt barn haft astmasymtom under det senaste året och/eller fått medicin mot astma minst en gång". Frågan fortsat— te: "Var snäll och svara ja även om symtomen varit lät— ta och av kort varaktighet, som lättare pipande andning och andningsbesvär i samband med kyla eller lättare andnöd av tillfällig natur i samband med fysisk an— strängning". Andelen barn med någon form av astmasymtom
enligt denna breda definition var totalt 8,7 % (921 barn).
De föräldrar som besvarat den första enkäten jakande fick vid slutet av höstterminen besvara ytterligare en enkät med frågor om symtom och utlösande faktorer. Bar— nen ansågs ha astma om de haft minst två av följande symtom under föregående år: 1) pipande andning 2) and— nöd 3) ansträngningsutlösta hostattacker (utan närvaro av kyla) 4) nattlig hosta under mer än fyra veckor (utan tecken på kyla eller kikhosta). Totalt uppgavs
4 % av barnen ha minst två av de fyra uppräknade symto—
men under det senaste året.
De vanligaste symtominducerande faktorerna var fysisk ansträngning, övre luftvägsinfektion, kontakt med djur och tobaksrök (figur 56).
Fysisk ansträngning övre luftvägsinfektioner Djur
Tobaksrök Pollen Dimmig, fuktig luft Kyla Starka lukter Damm Skratt
Färgdofter Mögel, svamp Ej kända
Procent
Figur 56. Symtomutlösande faktorer hos barn med och utan astma.
Källa: Bråbäck, L., Kälvesten, L. & Sundström, G., Pre— valence of Bronchial Asthma among School Children in a Swedish District, Acta Paediatr Scand 77: 821—825, 1988.
Det av allergiutredningen initierade "Allergiprojektet" i Sundsvall genomförde under hösten 1988 en enkätunder— sökning som omfattade drygt 5 000 barn i Sundsvalls kommun. Syftet var att kartlägga astma- och allergifö— rekomst samt exposition för olika riskfaktorer (Brå—
bäck, Kälvesten, Jonsson och Gillander, 1989).
En enkät riktades till föräldrar till samtliga fyra_ åringar bosatta i Sundsvalls kommun. Enkäten delades ut och samlades in av distriktssköterskorna på barnavårds— centralerna i Sundsvall. Sammanlagt besvarades 859 en—
käter, vilket innebar en svarsfrekvens på 91 %.
En annan enkät riktades till föräldrarna med ungefär samma innehåll som BVC—enkäten till samtliga barn i grundskolans åk 1, 4 och 8. Skolsköterskorna delade ut och samlade in enkäterna med hjälp av klasslärarna. Sammanlagt besvarades 3 043 enkäter, vilket innebar en
svarsfrekvens av 94 %.
En tredje enkät riktades till samtliga elever i åk 1 på gymnasiet, sammanlagt drygt 1 200 elever. Skolsköter— skorna informerade eleverna om enkätens innehåll och genomförande. Enkäten besvarades under skoltid av to—
talt 1 279 elever, vilket innebar en svarsfrekvens på 98 %.
Resultaten visade att 20 % av 4—åringarna, 26 % av grundskolebarnen och 38 % av gymnasieeleverna uppgivit någon form av allergiska besvär. Man fann att eksem var vanliga i alla studerade åldersgrupper medan allergiska näs— och ögonbesvär blev vanligt förekommande först upp i skolåldern.
Tabell 37. Procentuell andel 4-åringar (BVC), grund— skoleelever i åk 1, 4 och 8 samt gymnasieelever i åk 1 i Sundsvalls kommun som uppgivit olika allergibesvär det senaste året.
Barn i Barn på hemmet daghem n = 221 n = 570 Förkylning mer än 6 ggr/år 3,6 12,8 Finns det något som barnet är allergisk mot? 14,0 23,0 Astmabesvär sista året? 4,5 8,2 Ärftlighet för allergi? 64,3 62,3
Källa: Bråbäck, Kälvesten, Jonsson och Gillander, Al— lergibesvär bland barn och ungdom i Sundsvalls kommun, Allergiprojektets rapport LÅ 88/89, Sundsvall juni 1989.
Man studerade även skillnader i allergiförekomst mellan barn som bodde i villa eller radhus (n = 2 090) resp. lägenhet (n = 594). Trots klara skillnader i boendemil— jö och livssituation fann man inga påtagliga skillnader i allergiförekomst mellan villabarnen (25,6 %) och lä— genhetsbarnen (26,4 %).
Däremot fann man att täta förkylningar var fyra gånger så vanligt och allergier nästan dubbelt så vanligt
bland barn på daghem jämfört med barn i hemmet.
Undersökningen visar att miljön har stor betydelse för uppkomsten av allergi och annan överkänslighet och att kommunerna nu måste göra större ansträngningar för att sanera miljön och förbättra luftkvaliteten på daghem—
men.
9.2 Långtidsprognosen för barndomsastma
Engström, Kraepelien, Oberger och Holmström (1986) har i en kongressrapport redovisat delresultat från en på- gående longitudinell studie av barn som behandlats för astma vid någon av de två allergikliniker som fanns i
Stockholm på 1950—talet. Materialet omfattade totalt
599 barn som år 1960 var 15 år eller äldre. Denna grupp har följts fortlöpande med hjälp av frågeformulär — den senaste från år 1978. En särskild undergrupp av perso— ner mellan 40—45 år redovisas här kompletterad med pre—
liminära resultat från den pågående studien.
Två tredjedelar av den ursprungliga gruppen var pojkar. För 25 % av patienterna skedde astmadebuten före 2 års
ålder, 60 % debuterade före 4 år och 80 % före 6 års
ålder. Det fanns en tendens till tidigare debut bland pojkar än bland flickor.
Karakteristiska tecken på ärftlig disposition och annan atopisk sjukdom eller tecken på IgE—medierad allergi
kunde iakttas hos ca 60 % av materialet.
Den studerade gruppen indelades i tre delgrupper:
0 Barn med mild astma, som hade mindre än 5 astma— attacker per år och som var symtomfria däremellan
(Grupp 1).
0 Barn med moderat astma, som hade 5—10 attacker per
år och symtomfria perioder däremellan (Grupp 2).
0 Barn med svår astma, som hade mer än 10 attacker per år och ofta förlängda obstruktiva perioder
däremellan (Grupp 3).
I det aktuella materialet hade tre patienter avlidit i
astma mellan 11 och 15 år och exkluderades därför från
analysen. Beräkningarna har således baserats på ett ur— val av totalt 596 barn.
Tabell 38. Dödlighetsrisken för en grupp barn, 15 år eller yngre, med mild, moderat eller svår astma vilka följts upp mellan 1960—1978, då de var mellan 20 och 40 år gamla.
Dödsorsak Mild/måttlig Svår astma Mild/måttlig/ astma (1+2) (3) svår astma (1+2+3) antal % antal % antal % Astma 3 0,6 4 6,1 7 1,2 Andra sjd 4 0,8 Förgiftning, 7 1,3 3 4,5 10 1,7 olycksfall, självmord
Total morta— litet 14 2,7 7 10,6 17 2,9
KällazEngström, I. o.a., Long term prognosis of childhood asthma, XIII Congress of the European Academy of Allergology and Clinical Immunology, Budapest, May 4—10, Hungary 1986. '
Totalt avled 21 patienter mellan 20 och 40 års ålder, av vilka 7 av dem i astma. Det motsvarade 1,2 % av hela materialet. Om de döda grupperas efter astmans svårig— hetsgrad under barndomen var dödligheten så hög som
6,1 % bland gruppen med den svåraste astman (grupp 3), medan den var mindre än 1 % i de övriga grupperna till—
sammans .
Av de överlevande hade 82 % besvarat det senaste fråge- formuläret. De var då mellan 32 och 45 år gamla. Majo—
riteten var omkring 35—årsåldern.
54 % av dessa tidigare patienter med barndomsastma sade sig inte ha några astmatiska symtom och uppgav att de
hade varit symtomfria under de senaste tva aren. 46 % hade således aktuella symtom på astma utan några signi— fikanta skillnader mellan män och kvinnor (tabell 39).
Tabell 39. Andel överlevande patienter av en ursprung— lig grupp med diagnostiserad barndomsastma som år 1960 var under 15 år och som vid den senaste uppföljningen år 1978, då gruppen var mellan 32 och 54 år gamla, upp— givit att de hade symtom resp. var symtomfria.
Totalt Män Kvinnor antal % antal % antal % Astmasymtom 215 46 123 44 92 49 Symtomfria 253 54 158 56 95 51
Källa: Engström, I. o.a., Long term prognosis of child— hood asthma, XIII Congress of the European Academy of Allergology and Clinical Immunology, Budapest, May 4— 10, Hungary 1986.
En majoritet av symtomgruppen ansåg att deras symtom endast var lätta och att de inte påverkade deras var—
dagliga liv.
Många patienter med astmasymtom vid tiden för undersök— ningen hade tidigare upplevt symtomfria perioder som varat flera år under uppföljningsperioden (tabell 40).
Tabell 40. Tidigare symtomfria perioder hos patienter med symtom när de vid den senaste uppföljningen var mellan 32—45 år gamla.
Varaktighet av Totalt Män Kvinnor symtomfria perioder antal % antal % antal %
1 — 5 år 30 14 14 12 16 18 6 - 23 år 27 13 11 9 14 16
1 — 23 år 57 27 25 21 30 34 Källa: Engström, I. o.a., Long term prognosis of child—
hood asthma, XIII Congress of the European Academy of Allergology and Clinical Immunology, Budapest, May 4— 10, Hungary 1986.
Engström och medarbetare ansåg sammanfattningsvis att prognosen för total symtomfrihet inte var helt gynnsam. Endast 25 % kunde betraktas som helt friska från sin astma när de uppnått 40 års ålder. Återfall av sjukdom kan ske efter många år utan symtom. Hos barn med svår astma var endast ett fåtal symtomfria i vuxen ålder.
40 % hade fortfarande svåra symtom. Den totala dödlig— heten var 10 % och dödligheten i astma 6 % i denna spe— ciella grupp. Författarna anser mot bakgrund av dessa resultat att långtidsprognosen skulle vara mer gynnsam om astmapatienterna kunde ges en adekvat och effektiv behandling under den viktiga perioden i barndomen, spe— ciellt för att undvika lungfuktionsförändringar som lätt kan utvecklas när barnet måste uppleva förlängda obstruktiva perioder.
9.3 Lokala studier av vuxenbefolkningar 9.3.1 Astma
En sammanställning av olika tvärsnittsstudier som ge— nomförts i Sverige mellan åren 1964 och 1987 visade att prevalensen av astma bronchiale bland vuxna totalt va— rierade mellan 2,0—4,9 %. Prevalensen av astma var näs— tan genomgående något högre blånd kvinnor medan kronisk bronkit genomgående var vanligare bland män. Undersök— ningarna har genomförts med varierande undersökningsme— toder och i olika åldersgrupper varför de inte är helt jämförbara. Tendensen tycks dock peka på en ökning av prevalensen av såväl astma bronchiale som kronisk bron— kit från äldre till mer aktuella studier (tabell 41).
Tabell 41. Prevalens av astma och kronisk obstruktiv lungSJukdom enligt olika tvärsnittsstudier i procent av studerad åldersgrupp.
rx:
KRONISK BRONKIT (
,n
ALDERS— URVALS— BORTFALL UNDERSÖKNINGSMETOD ASTMA ( ) _ REFERENS KLASS STORLEK ( Män Kvinnor Totalt Man Kv1nnor Totalt JUHLIN & WILHELMSEN, 1967 16 - 64 2 167 - Stratiflurat tvastegs- 1.1 7.8 2.0 2.1 1.8 (GÖTEBORG) urval med standardiserade intervjuer IRNELL & KlVlLUOG, 1968 30 - 64 42 869 34 Enkal * intervjuer ied 2.3 ? i 2.3 7.7 1 5 (UPPSALA MED OMNEJD) urval fran-ri) var 1 a) 35 104 pos. svar 1 stads- ocn b) 7 765 b) samtliga pos. svar ] landSDy-(ldShu'nlkninnvn EDFORS—LUBS, 1971 42 - 81 13 99? 25.5 Enkät 1.5 J,. 3,r — , (6 996 TVlLLINGPAR) KIVILOOG & lRNELL, 1974 30 » 64 42 869 Enkät (allmän halsnunder— W.? 5 3 ”.b " li (UPPSALA MED OMNEJD) sökning) + a) slump. urval a) 1 253 av personer med respira- tnriska syu'om + allergi- test av personer men astma eller krön. hrnrkit MIKAELSSON, STJLRNELRG ZU » 64 1 939 6.5 Enkät + klln, hndersdl- x_n i.) 11 & WIMAN, 19232 mn') .iv (»|-'.. "var (HÖRNEFORS) STJERNBERG, EKLUND, NYSTRÖM, 16 » 7D ? 374 f.” lnkn) * Klin, indvr,nk— i.) 4.1 U ROSENHALL, EMMELIN & ning av (nu.. vin" STROMOVIST, 1985 (HÖRNEFORS) LUNDBÄCK, HAGSTAD, HLIIA, n) 35 - 36 7 OUH ”,T (F))' ( )lln. ur u 4,9 [_h JAMERT o a, 1987 (,) w . =,1 m..»: ,,, (m;, ..,.n— ..,, (NORRBOTTEN) .) (,l, - rm liv).) (mmm nun-., .”, :.i.".,_1 :.., 3.4 , ,, den ) liv)")lm'li-n )4.) . 1 0 6.3 ERIKSSON, HÖGSIEDT EU nr 0. 1 200 19. lnkhl 3.) senaste J'L' & SINGER, 1989 äldre 4,9 läknrdiaunns
(HALLAND)
Julin och Wilhemsen (1967) genomförde i mitten på 60— talet en intervjuundersökning av ett slumpmässigt urval av befolkningen i Göteborg i åldrarna 16—64 år. Syftet
med undersökningen var att studera förekomsten av kro—
nisk obstruktiv lungsjukdom i en vuxen stadsbefolkning
och tillämpa kliniska metoder tillsammans med epidemio—
logiska för att differentiera mellan astma bronchiale
och kronisk bronkit. Personer med dessa diagnoser un— dersöktes på nytt år 1967. Undersökningen omfattade to— talt 2 167 personer och bortfallet var 7,8 %. Bortfal— let visade sig innebära en viss underrepresentation av enpersonhushåll och av gifta kvinnor i åldrarna 45—64
år. Prevalensen av astma bronchiale befanns vara 2,0 % och av kronisk bronkit 1,9 %. Man fann fler rökare bland män med bronkit och bland kvinnor med astma eller bronkit än i det totala urvalet. Man fann också en hög— re sjukfrånvaro under femårsperioden (£ 90 dagar) i astmagruppen. De båda symtomgrupperna har också analy— serats med hänsyn till vissa socialmedicinska aspekter. Man fann bl.a. en signifikant högre andel boende som varken hade centralvärme eller badrum bland grupperna med astma (25 %) och kronisk bronkit (24 %) än i det
totala urvalet (11,6 %).
Irnell och Kiviloog (1968) genomförde mellan april 1966 och april 1967 en undersökning av förekomsten av astma bronchiale och kronisk bronkit bland samtliga vuxna mellan 30—64 år i Uppsala och sju kringliggande lands— bygdskommuner. Undersökningen ingick som en del i en allmän hälsoundersökning av befolkningen i Uppsala län. totalt ingick 42 869 personer i undersökningspopula— tionen, vilka uppdelades i en stadspopulation (nl =
35 104) och en landsbygdspopulation (n2 = 7 765). Bort— fallet varierade något i olika åldersgrupper men var i genomsnitt 34 %. Undersökningen genomfördes med hjälp av enkäter som utsändes till samtliga deltagare. Där— efter genomfördes standardiserade intervjuer med ett urval bestående av vart 8:e positivt svar i stadspopu— lationen och samtliga positiva svar i landsortspopula— tionen. Man fann att den totala prevalensen av astma bronchiale var 2,3 % och lika stor (2,3 %) hos båda kö— nen. Prevalensen av kronisk bronkit var 2,7 % bland
männen och 1,5 % bland kvinnorna, vilket innebar en
totalprevalens av 2,1 % hos båda könen.
Kiviloog och Irnell (1974) har också genomfört en upp— följning av sin tidigare studie för att kunna uppskatta
prevalensen av astma bronchiale också bland de fall som
samtidigt fått diagnosen kronisk bronkit. Ur materialet från den allmänna hälsoundersökningen i Uppsala med om— nejd (N = 43 000) som genomfördes åren 1966—67 utselek— terades en grupp (nl = 3 313) som besvarat screening— frågan angående förekomst av respiratoriska symtom ja— kande. Från denna grupp drogs i sin tur ett slumpmäs— sigt urval av personer med respiratoriska symtom (n2 = 1 253). Man kunde därvid urskilja en grupp (n3 = 763) där någon av diagnoserna astma bronchiale eller kronisk bronkit var tillämplig. Av dessa 763 fall befanns en grupp (n4 = 296) representera fall av kronisk obstruk- tiv lungsjukdom. 185 patienter, vilka representerade ett slumpmässigt urval av alla patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom från Uppsala med omnejd och föd— da mellan åren 1916—35 kallades mellan åren 1968—71 till en klinisk allergiundersökning med olika allergi— och fysiologiska test. Den beräknade prevalensen av astma var 2,6 % (SE = 0,3 %) och av kronisk bronkit
2,0 % (SE = 0,2 %). Prevalensen för patienter med både astma bronchiale och kronisk bronkit beräknades till 0,6 % (SE = 0,1 %).
Edfors—Lubs (1971) undersökte förekomsten av allergiska sjukdomar hos 7 000 tvillingpar ur det s.k. tvilling— registret. Tvillingarna hade undersökts med enkätmetod och den aktuella gruppen (N = 13 992) var mellan 42—81 år. Bortfallet i undersökningen var hela 25,5 % men ma— terialet ansågs ändå ha en tillfredsställande represen— tativitet för generalisering av resultaten till den svenska vuxenbefolkningen. Syftet med undersökningen var att undersöka den relativa betydelsen av arv och miljö eftersom det sedan länge är känt att de allergis— ka sjukdomarna beror på bada dessa faktorer. Edfors— Lubs kunde konstatera att den miljömässiga komponenten var större än man tidigare trott. Denna slutsats base—
rades på den låga graden av överensstämmelse av symtom—
förekomst hos de monozygota tvillingparen (25,3 %) och i den dizygota gruppen (16,1 %). Dessa data tyder på en genetisk påverkan på de allergiska sjukdomarnas svårig— hetsgrad, som det kommer till uttryck genom mätningar av antalet symtom och av symtomens karaktär. Man fann också att de flesta allergiska barn föds i familjer där
0
ingen av föräldrarna är allergisk (67 %) eller där en— dast en av föräldrarna är allergisk (30 %). Risken för att få ett allergiskt barn varierade i dessa fall mel— lan 0,14—0,29. Hos de tre procent där båda föräldrarna var allergisk ökade risken till mellan 0,33—0,40. Pre— valensen av astma var hos de 13 992 studerade tvil—
lingarna totalt 3,8 %, varav 3,5 % hos männen och 4,0 %
hos kvinnorna.
Mikaelsson, Stjernberg och Wiman (1982) har undersökt förekomsten av kronisk obstruktiv lungsjukdom bland be- folkningen bosatt i ett område kring en sulfitmassafab— rik i en industriort i norra Sverige. Vid utgången av år 1974 fanns i samhället 3 466 invånare mellan 0—94 år. Medelåldern bland männen var 37,3 år och bland kvinnorna 38,7 år. De huvudsakliga luftföroreningarna kring massafabriken var svaveldioxid och klorid. Samt— liga hushåll i samhället erhöll ett frågeformulär som riktade sig till varje enskild medlem. Föräldrarna om— bads fylla i frågeformulären för sina barn. Man använde sig av en enkel, modifierad version av ett standardi— serat frågeformulär om respiratoriska symtom som ann vänts av British Medical Council. Man frågade efter upprepade episoder av andnöd, pipande och väsande and— ning och daglig hosta under mer än tre månader varje år. Det fanns också frågor om årstidsvariationer i res— piratoriska symtom liksom information om familjehisto— ria för luftvägssjukdomar och rökvanor. Forskargruppen gjorde en särskild analys av vuxna i åldersgruppen 20— 64 år (n = 1 939). Det preliminära bortfallet i denna
grupp var 6,5 %, men uppgifter om samtliga fall kunde erhållas genom telefonkontakt eller registerdata. Man fann 177 personer (9,1 %) som bejakade förekomst av respiratoriska symtom och samtliga av dessa erbjöds klinisk undersökning. Erbjudandet om undersökning accepterades av 162 personer, vilket innebar ett bort— fall av 8,5 %. Av dem som deltog i den kliniska upp— följningen var prevalensen för personer med enbart ast— ma bronchiale 2,5 % bland männen och 3,1 % bland kvin— norna. Prevalensen bland personer med enbart kronisk bronkit var i samma åldersgrupp 2,3 % för män och 0,9 % för kvinnor. Man fann också 5 män (0,5 %) och 1 kvinna (0,1 %) som hade båda diagnoserna. Totalt innebar detta att prevalensen av kliniskt diagnostiserad astma bron— chiale hos vuxna var 2,8 % och av kronisk bronkit
1,9 %.
Den fortsatta analysen visade att prevalensen av kro— nisk bronkit bland sulfitmassaarbetarna var betydligt högre både bland rökarna och ex—rökarna än hos andra, medan de sulfitmassaarbetare som inte rökte inte skilj— de sig signifikant från andra (tabell 42). Det tycks som om cigarettrökning och andra luftföroreningar, t.ex. svaveldioxid, tycks potentiera risken för att drabbas av kronisk obstruktiv lungsjukdom — speciellt kronisk bronkit.
Tabell 42. Prevalensen av kronisk bronkit bland sulfit— massaarbetare och andra vuxna av båda könen i ålders— gruppen 20—64 är uppdelade i undergrupper med hänsyn till rökvanor.
Sulfitmassafabriksarb. Andra invånare Antal Prevalens Antal Preval. Undergrupp pers. (%) pers. (%) p Rökare 16 3,0 4 0,3 (0.001 Ex—rökare 7 1,3 3 0,2 (0.001 Icke rökare 3 0,6 4 0,3 Ej sign. Total preval. 26 4,9 11 0,8 (0.001 Totalpopul. 529 1 410
Stjernberg och andra (1985) undersökte i en ny studie i ovannämnda norrlandskommun på nytt prevalensen av astma bronchiale och kronisk bronkit och studerade särskilt dessa diagnosers samband med miljö— och yrkesmässig exponering för svaveldioxid. Även denna gång användes ett frågeformulär med frågor angående respiratoriska symtom. Formuläret utsändes till samtliga invånare i åldrarna 16—72 år (N = 2 374) och svar erhölls från
2 203 individer (93 %). Man gjorde denna gång ingen särskild analys av bortfallet, men i den tidigare stu— dien fann man inte några ytterligare fall av kronisk bronkit eller astma bronchiale i bortfallsgruppen. Alla individer med respiratoriska symtom erbjöds klinisk un— dersökning som innefattade en medicinsk intervju, all— män fysisk undersökning, laboratorietest, lungröntgen och lungfunktionskontroll. Prevalensen av astma bron— chiale var 3,6 % (81 personer), vilket var ungefär det— samma som i tidigare undersökning, men något högre än i andra skandinaviska länder. Prevalensen av kronisk bronkit var 2,7 % (60 personer). I dessa prevalenstal ingick tre personer som hade båda diagnoserna (0,1 %).
Man fann inga signifikanta skillnader mellan könen i
astmaprevalens, men däremot i prevalensen av kronisk bronkit, som var signifikant vanligare bland män
(3,8 %) än bland kvinnor (1,2 %). Man fann att den re— lativa risken för att få kronisk bronkit bland anställ— da vid sulfitmassafabriken var kraftigt förhöjd bland rökare jämfört med icke rökare. Man fann också en mer än dubbelt så hög risk att utveckla kronisk bronkit bland anställda sulfitmassafabriksarbetare som inte rökte jämfört med ej anställda, icke rökare. Det tyder på att miljön i sig också hade betydelse för symtomut— vecklingen, men att risken kraftigt potentieras vid samtidig rökning (tabell 43).
Tabell 43. Relativ risk för kronisk bronkit med hänsyn till rökvanor och arbete vid en sulfitmassafabrik i norra Sverige.
Rökvanor Ej anställda Anställda n = 1 450 n = 753 Icke rökare (n = 1 191) 1,0 2,3 Ex—rökare (n = 398) 1,4 5,9 Rökare (n = 613) 5,1 15,3
Lundbäck och andra (1988) genomförde en epidemiologisk undersökning av samtliga bosatta inom åtta områden i Norrbottens län med syftet att bl.a. fastställa preva— lensen av astma bronchiale. Populationen inkluderade samtliga 35-36—åringar, 50—51—åringar och 65—66—åringar inom de åtta delområdena, totalt ca 7 000 personer från olika delar av länet. Ett frågeformulär utsändes till samtliga deltagare. Personer som uppgett respiratoriska symtom och kontrollpersoner erbjöds klinisk undersök— ning med intervjuer, fysisk undersökning, lungfunk—
tionstest m.m. En validitetskontroll för att utreda
alla fall där det fanns tvivel om astmadiagnosen genom— fördes också med hjälp av ett s.k. metakolintest. Bort— fallet i enkätundersökningen var 9 % och studerades i särskild ordning. Prevalensen av astma var enligt frå— geformuläret 5,5 % och enligt den kliniska undersök— ningen totalt 4,9 %. Man fann att 70 % av dem som sade sig ha astma enligt frågeformuläret också uppfyllde kriterierna för astmadiagnos vid den kliniska under— sökningen. Validitetskontrollen kan därför sägas ha bekräftat att prevalensen av astma i Norrbottens län
ligger nära 5 %.
Eriksson, Högstedt och singer (1989; opublicerat) un— dersökte prevalensen av allergi och obstruktiv lung— sjukdom bland vuxna i Halland. Ett frågeformulär röran— de bl.a. luftvägsbesvär och allergiska besvär utsändes under våren 1989 till 1 200 slumpvis utvalda vuxna hallänningar. Frågorna var i största möjliga utsträck— ning utformade för att möjliggöra en jämförelse med Lundbäcks ovan refererade studie från Norrbotten. Svar erhölls från 970 individer (81 %). Resultaten visade att 20 av dessa individer (2 %) använde astmamediciner dagligen. 8,1 % uppgav sig ha besvär av astma det se— naste året. 3,7 % uppgav att de besvärats av hostperio— der under minst 2 år och 4,9 % hade fått läkardiagnosen "astma". Bland omgivningsfaktorer som kunde utlösa and- ningsbesvär angavs tobaksrök av 6 % medan bilavgaser gav andningsbesvär hos 4 % av de svarande. Astma och även hösnuva var enligt denna studie lika vanliga i
Halland som i Norrbotten.
9.3.2 Hösnuva
Det har genomförts relativt få lokala undersökningar av prevalensen av hösnuva bland den vuxna befolkningen i Sverige. Allmänt kan dock sägas att hösnuva är sällsynt när den inte är kombinerad med astma bronchiale före 4— årsåldern för att därefter förekomma i stigande frek— vens (Bjurulf, 1979). Av luftvägsallergierna — astma och hösnuva — är prevalensen av hösnuva genomgående högre både bland äldre barn och vuxna. Besvären kan vara tillfälliga, säsongsbundna (pollensnuva, mögel— snuva) eller kroniska (Foucard, 1985). Uppskattningar av aktuell prevalens blir därför osäker och beroende av när och hur frågan ställs. I SCB:s tidigare refererade undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 uppgav 9,2 % av befolkningen mellan 16-84 år att de besvärades av hösnuva, av vilka 2 % uppgav
sig vara svårt besvärade.
Åberg (1988) anger i sin studie av mönstrande 18—åriga män (n = 57 150) år 1981 prevalensen av hösnuva till 8,4 %.
Edfors—Lubs (1971) fann i sin studie av 7 000 vuxna
tvillingpar vilka undersökts med frågeformulärsmetoden, att totalt 14,8 i 0,21 % av alla fall (n = 13 992) upp— gav att de hade eller hade haft hösnuva. 15,5 % av män—
nen och 14,2 % av kvinnorna uppgav besvär.
Eriksson, Högstedt och Singers (1989; opublicerat) ti— digare redovisade enkätundersökning av 1 200 vuxna hallänningar hade utformats så att frågorna skulle mot— svara dem som användes av Lundbäcks prevalensundersök— ning i Norrbotten år 1986. Svar erhölls från 970 indi— vider (80,8 %). Av dem som besvarat enkäten uppgav 10,5 % att de fått diagnosen "hösnuva" av läkare,
21,6 % uppgav att de haft hösnuva det senaste året och 24,4 % att de haft hösnuva någon gång under de senaste
10 åren.
9.3.3 Eksem
Av de allergiska sjukdomarna är eksem den kvantitativt största enskilda diagnosgruppen. SCB:s undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 visa— de att 15,7 % av ett representativt urval av det svens— ka folket uppgivit att de besvärades av någon form av eksem eller hudutslag. Andra lokala studier av preva— lensen av atopiska och toxiska eksem framgår av tabell 44.
Tabell 44. Studier av prevalensen av atopiska och toxiska eksem i lokala epidemiologiska undersökningar.
EFERENS AR ALDERS- URVALS— B?RTFALL UNDERSÖKNINGSMETOD EKSEMTYP PREVAIINS ANMÄRKNING KLASS STORLEK ) ( )
ading, B. & Swanbeck.(l. 1987 20 - 65 20 000 17,1 Enkät + Deriiiatolugi'sk Handeksem 5,4 (735) 11 senaste ;DTEBORG) undersökning av positiva 1? man. perioden.
Svar 2 kontinuerliga
prnliliäiii.
jrup, (3. 1969 10 mh 107 206 24 Enkät (allmän hälsounder— Handeksem 0,7 (827) ?.3 (? 499) 22 KOMMUNER [ MALMUHUS äldre sökning) + Derniaittilugisk hujaknde hiidfuu- ÄN EXKL, MALMÖ STAD) undersökning av nns. svar ändringar i Pillidllil
Oti) i'riiJrids fri LllldPi'SÖklilllq.
jforS-Lubs, M—l.. 1971 42 - 511 13 992 25.5 Lnk'at, Atupiska 5 996 TVILLlNGPAR) eksem 2,5 i (1,0(19 ifriiitakt eksem 4,11 i 0,11 rikssun, N. 19219 20 och 1 2110 9.51 liikat Suädbarns- 5.8 av 1 ? il in,)i )publicerad; aldre eksem 7,2 ,7,.- 'N] *i/w ',(iili ars. kommunikation) l)"SVi:i'(1l Lii—ikaiiii 11.41 iii som vu-wi 5,1”
Agrup (1969) studerade under slutet på 1960—talet före— komsten av handeksem i en allmänbefolkning. Hon deltog i genomförandet av en allmän hälsoundersökning av be— folkningen i Malmöhus län (exkl. Malmö stad). Med hjälp av en enkät som utsändes till ett urval av befolk— ningen, 10 år eller äldre, i 22 kommuner i länet stude— rades olika typer av hudförändringar. Alla som bejakat hudförändringar i enkäten erbjöds fri undersökning. Ur— valet var totalt 107 206 individer och bortfallet 24 %.
2,3 % (2 499) bejakade hudförändringar i enkäten och erbjöds fri undersökning, vilket accepterades av 1 659 (1,5 %). Siffran 2,3 % bedömdes vara för låg, eftersom många personer med olika hudförändringar förnekat dessa i enkäten. På basis av observationer i fältundersök— ningen kunde prevalensen av handeksem uppskattas till omkring 4 %.
I Edfors—Lubs (1971) tidigare refererade studie av fö— rekomsten av allergiska sjukdomar hos 7 000 vuxna tvil— lingpar (n = 3 992), vilka undersökts med enkätmetod hade 2,5 % uppgivits besväras av atopiska eksem och
4,8 % av kontakteksem.
Meding och Swanbeck (1987) genomförde en enkätundersök— ning av 20 000 individer i åldersgruppen 20—65 år i Gö— teborg och erbjöd fri dermatologisk undersökning av al- la positiva svar. Bortfallet var 17,1 %, men en under— sökning av bortfallet visade inte att förekomst av handeksem var en selektionsfaktor av betydelse för be— svarandet av enkäten. Resultaten visade att nästan 11 % av de undersökta fallen själva ansåg sig ha haft hand— eksem vid något tillfälle under den senaste tolvmåna— dersperioden. 71 % av dessa fall accepterade vidare un— dersökning. Analysen av bortfallet visade att viljan
att delta i den uppföljande enkäten var beroende av ek—
semens svårighetsgrad. Av de 11 % som uppgivit sig ha eller ha haft handeksem under de senaste 12 månaderna var två tredjedelar kvinnor. Prevalensen av handeksem vid en speciell tidpunkt visade sig vara 5,4 % och vi— dare uppgav 2 % att de besvärats av kontinuerliga pro— blem med handeksem under hela det föregående året före
undersökningen.
Eriksson, Högstedt och Singer (1989, opublicerat) har redovisat preliminära resultat från tidigare redovisade enkätstudie av 1 200 slumpmässigt utvalda vuxna hallän— ningar över 20 år. Svar erhölls från 970 individer vil— ket innebär ett bortfall av 9,2 %. Av dem som besvarat enkäten uppgav 7,2 % att de nu eller tidigare haft spädbarnseksem (s.k. böjveckseksem). 14,5 % uppgav att de genomgått hudtest och 5,2 % uppgav att besvär av ek—
sem varit anledningen till testet.
Eksem är sammanfattningsvis den vanligaste allergiska sjukdomsmanifestationen i den vuxna befolkningen. Kon— takteksem är också den vanligast förekommande yrkes— sjukdomen. Bland patienter som remitterats för hud— sjukdomar svarade kontakteksem för omkring 10 % eller fler av fallen (Fregert, 1981). 80—90 % av alla yrkes— betingade eksem är lokaliserade till händerna och ca
20 % av alla handeksem är av yrkesmässigt ursprung, me—
dan resten klassificeras som irritativa eller toxiska.
Prevalensen av handeksem i befolkningen kan uppskattas till omkring 4—5 % (Agrup, 1969; Meding & Swanbeck, 1987).
9.3.4 Nässelfeber (Urtikaria)
En aktuell dansk epidemiologisk undersökning visade att 2,5 % av befolkningen årligen söker hjälp för urtikaria (Weeke, Kamper—Jorgensen och Pedersen, 1980). Men vid allmänna hudkliniker i Sverige uppgav endast 1—2 % att de besvärades av urtikaria (Hellgren, 1972). Det be— gränsade antalet fall som rapporteras från allmänna hudkliniker kan ge intrycket att urtikaria är mer ovan— ligt än det i själva verket är. Födoämnesöverkänslighet yttrar sig ofta som nässelutslag på huden men kan också yttra sig i form av symtom från mag—tarmkanalen och luftvägarna. Födoämnesöverkänslighet har angivits före— komma hos ca 20 % av barn upp till 3 års ålder och hos
15 % av unga studenter (Foucard, 1988).
Hellgren (1972) studerade prevalensen av urtikaria i den vuxna befolkningen över 16 år. Fem geografiska av— gränsade områden utvaldes i Norrbottens, Jämtlands, Skaraborgs och Kristianstads län (väst— resp. östkus- ten). Den studerade befolkningen omfattade totalt
36 475 personer, 17 502 män och 18 973 kvinnor. Bort— fallet varierade mellan 10—20 % i de olika områdena. Samtliga personer över 16 år inom resp. område inbjöds till en undersökning och fick passera halvklädda genom ett undersökningsrum där hela huden med undantag för anal— och genitalområdena granskades. Resultaten visade att prevalensen av urtikaria var 0,11 % bland män och 0,14 % bland kvinnor. Omkring en tredjedel av alla per— soner med symtom på urtikaria hade akuta besvär medan resten var av kronisk karaktär. Medianaldern bland män med urtikaria var 44 år och bland kvinnor 35 år. Man genomförde också en analys av bortfallet i Norrbottens och Kristianstads län. Undersökta personer i bortfalls— gruppen matchades individuellt med personer av samma
ålder och kön, från samma geografiska område och som
tillhörde samma grupp som de primärt undersökta fallen. Prevalensen av urtikaria i de två grupperna jämfördes därefter. Man fann att prevalensen var något högre i bortfallsgruppen (0,26 %) än bland de primärt undersök— ta fallen. Resultaten tyder på att endast en mindre del av alla fall av urtikaria remitteras till hudspecialis—
ter.
9.4 Långtidsprognosen vid atopisk dermatit
Förekomsten av handeksem och långtidsprognosen vid ato— pisk dermatit har undersökts i en särskild studie (Ry— stedt, 1985). Undersökningen omfattade ett frågeformu— lär med frågor om aktuellt och tidigare arbete, expone— ringar etc. Vidare medicinska journaler, lapptest, se— rum IgE—bestämning och Staphylococcus aurelus bestäm— ning. Syftet var bl.a. att följa upp patienter som haft atopisk dermatit under barndomen med hänsyn till ogynn— samma prognostiska faktorer. Totalt uppföljdes retro— spektivt 1 177 vuxna patienter som haft atopisk derma— tit (grupp 1 och 2) eller luftvägsallergi (grupp 3) un— der barndomen. Patienter som haft atopisk dermatit un— der barndomen hade fått behandling i sluten vård (grupp 1: n = 549) eller öppen vård (grupp 2: n = 406) för si— na besvär och undersökts kliniskt. Vidare studerades patienter som inte haft atopisk dermatit under barndo— men, men som vid något tillfälle under perioden, då de var mellan 0—14 år hade behandlats vid Karolinska sjuk— huset för astma med eller utan samtidig allergisk rhi— nit (grupp 3: n = 222). En grupp på 199 personer, slumpmässigt utvalda av DAFA, som inte haft någon ato— pisk familjehistoria fick tjäna som kontrollgrupp (grupp 4). Dessutom studerades 445 patienter (grupp 5)
som nyligen behandlats för handeksem vid yrkesdermato—
logiska kliniken.
Rystedt fann att läkningsgraden var 38 % lägre hos pa— tienter med svår (grupp 1) än med måttliga barndomsek— sem (grupp 2). Även om läkningsgraden var jämförelsevis låg i båda grupperna, var bestående eksem i de flesta fall av måttlig grad. Prevalensen av aktuell dermatit var 62 % i grupp 1, 40 % i grupp 2, 10 % i grupp 3 och 5 % i grupp 4. Den vanligaste lokalisationen av be— stående eksem var händerna. Atopisk dermatit hade ut— vecklats tidigare hos patienter med allvarliga än med måttliga barndomseksem. Allvarliga atopiska barndoms— eksem var också associerade med signifikant högre frek— vens av atopisk familjehistoria och luftvägsallergi. Ärftlighetsmönstret var specifikt för olika typer av atopisk sjukdom. En familjehistoria med atopiska eksem var signifikant vanligare hos människor med atopiska eksem än med luftvägsallergi och omvänt tycktes männi— skor med en familjehistoria med luftvägsallergi utveck— la astma eller allergisk rhinit snarare än atopiska ek— sem. Rystedt fann också att en förhållandevis stor an— del av patienterna med bestående och återkommande eksem hade normala IgE—värden. Hon drog därför slutsatsen att IgE—bestämning inte kunde användas för att fastställa diagnosen atopisk dermatit.
Ogynnsamma prognostiska faktorer för utläkning av ato—
piska eksem var, ordnade efter betydelse, följande:
— allvarliga barndomseksem
— associerad allergisk rhinit
— familjehistoria med atopiska eksem — associerad bronchial astma
— debut i tidig ålder
— kvinnligt kön
Torr och kliande hud i vuxen ålder var också associerad med dålig läkning, men kan naturligtvis inte tjäna som en prognostisk faktor för läkning. 17 % av dem som hade alla prediktorerna var symtomfria vid tiden för under— sökningen jämfört med 84 % av dem utan några predikto— rer. Handeksem var mellan 4-10 gånger vanligare hos människor med en historia av atopisk dermatit än hos kontrollgruppen. En historia med handeksem var också längre och handeksem uppträdde oftare hos patienter med atopisk dermatit än hos kontrollerna. Skillnaden i fö— rekomst av handeksem mellan individer med en historia med atopiska eksem och kontrollerna tycktes helt kunna tillskrivas predisponerande faktorer av konstitutionell karaktär. Patienter med en historia med luftvägsallergi utan associerad atopisk dermatit tycktes inte vara mer benägna att utveckla handeksem än kontrollerna. Kyla, hudkontakt med proteinhaltiga födoämnen, dammig miljö och psykologisk stress försämrade handeksem signifikant oftare hos patienter med atopisk dermatit än hos icke— atopiker. Man fann en korrelation mellan svåra handek— sem och omfattande kolonier av Staphylococcus aurelus. Staphylococcus aurelus kolonier försämrade också ekse— men. Framträdandet av handeksem var signifikant relate— rat till exponeringen för kemikalier, vatten, jord och kläder. Detta gällde för såväl atopiker som icke—atopi— ker. Speciella typer av exponeringar för t.ex. vatten i kombination med tensider, tycktes vara av särskild be— tydelse för utvecklingen av handeksem. Speciellt risk— utsatta var matvaruhandlare, hårfrisörskor, sjukvårds— biträden, annan vårdpersonal och hemarbetande. Omkring 25 % av arbetare i speciella riskyrken utvecklade ald— rig handeksem.
Byte av arbete på grund av handeksem var lika vanligt bland patienter med en atopisk bakgrund som hos dem som inte hade någon atopisk historia, men läkningsgraden efter arbetsbytet var högre bland icke—atopiker.
10 STUDIER AV ALLERGIFÖREKOMST I DE NORDISKA GRANNLÄNDERNA
10.1 Norge
10.1.1 Helseundersokelsen 1985
En epidemiologisk studie av den norska befolkningens hälsotillstånd genomfördes år 1985 (Helseunderszkelsen 1985 Statistisk sentralbyrå, 1987). Det är en intervju— undersökning vars huvudsyfte var att ge en generell och förhållandevis bred översikt av hälsoproblemen i den norska befolkningen, deras omfattning och fördelning mellan olika grupper.
Data till hälsoundersökningen insamlades genom inter— vjuer med 13 438 personer i 5 502 hushåll. Intervjuerna genomfördes mellan oktober 1985 till januari 1986.
Alla åldersgrupper ingick i undersökningen. För barn under 16 år skulle dock frågorna besvaras av någon av föräldrarna eller annan vuxen person i hushållet som
hade ansvar för barnet.
Av bruttourvalet på 13 438 personer kunde totalt 10 576 intervjuas. Bortfallet var 2 862 personer (21,3 %). Sjukdomar har kodats enligt den 8:e revisionen av In— ternational Classification of Diseases fran ar 1968
(med tre siffror).
Allergiförekomst finns inte redovisad i Helseunder—
sokelsens slutrapport. Norges statistiska centralbyrå
har dock genomfört en speciell bearbetning av materia—
let för den svenska allergiutredningens räkning för
diagnoserna astma (ICD 493), takteksem (ICD 692).
går av tabell 45.
Tabell 45. Andel personer med allergiska besvär /ICD hösnuva (507) och kontakteksem (692)/ enligt den norska Helseundersokelsen år 1985.
8:e rev.
astma (493),
Fördelning efter ålder och kön.
hösnuva (ICD 507) och kon—
Resultatet av bearbetningen fram—
Allergisk Procent Ålder sjukdom totalt 0—6 7—15 16—24 25—44 45—66 67— MÄN Astma 2,6 2,2 2,8 ,9 1,8 3,1 4,3 Hösnuva 2,0 0,8 2,5 ,1 3,0 1,0 0,5 Kontakteksem 7,1 9,1 8,6 ,7 7,7 5,1 3,1 Totalt 11,1 11,3 13,1 13,9 11,8 9,1 7,7 KVI NNOR Astma 2,2 1,9 2,1 ,0 1,6 2,8 3,3 Hösnuva 1,2 0,4 1,5 ,0 1,9 0,7 0,4 Kontakteksem 9,1 8,5 9,7 1 ,2 11,0 7,2 4,0 Totalt 12,0 10,6 12,8 16,9 13,6 10,3 7,4 BÅDA KÖNEN Astma 2,4 2,0 2,4 ,9 1,7 2,9 3,7 Hösnuva 1,6 0,6 2,0 ,5 2,5 0,8 0,4 Kontakteksem 8,2 8,9 9,2 1 ,0 9,4 6,2 3,6 Totalt 11,6 11,0 13,0 15,4 12,7 9,7 7,6
Källa: Helseundersökelsen 1985, Statistisk sentralbyrå, Norge. Specialbearbetning åt allergiutredningen.
Resultaten visar i likhet med undersökningen av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) att eksem är den
största allergiska diagnosgruppen i den allmänna be— folkningen. Eksem är också något vanligare bland kvin— nor men inte lika påtagligt överrepresenterad som i Sverige.
2,6 % av den norska befolkningen uppger sig vara besvä— rad av astma. Andelen astmatiker sjunker något från barndomen till 16—24 års ålder för att därefter succes— sivt öka. Samma mönster känns igen från svenska studier.
Totalt uppgav 1,6 % av det norska folket att de var be— svärade av hösnuva. Det är betydligt lägre än i Sverige också om man tar hänsyn till jämförbara åldersgrupper. Den lägre förekomsten av luftvägsallergier i Norge skulle kunna vara ett uttryck för att man här har mind— re luftföroreningar och bättre klimat ur allergisyn— punkt.
10.1.2 Helsestatistikk åren 1966—1985
Norges statistiska centralbyrå redovisar varje år anta- let avlidna i olika sjukdomar i publikationen "Dzds— årsaker". I denna rapport redovisas endast de under— liggande dödsorsakerna fördelade efter ålder och kön. Däremot redovisas de bidragande dödsorsakerna för vissa sjukdomar i rapporten "Helsestatistikk". Det gäller bl.a. diagnosen astma bronchiale ( ICD 8:e rev. 493). Om hänsyn tas till antalet avlidna med astma som underliggande eller bidragande dödsorsak visar utvecklingen en ökning av astmadödligheten hos både män och kvinnor i åldersgruppen 40 år och äldre i Norge mellan åren 1966—1985. ökningen var speciellt markant hos männen (fig. 57).
Sifferunderlaget till histogramet redovisas i tabellbilagan (tabell 48).
Antal döda per 100 000 inv.
)
25
20;
15
Figur 57. Histogram som visar relativa dödstal i ge— nomsnitt per treårsperiod 1966—1981 och per tvåårspe— riod 1982—1984 i Norge med astma bronchiale som under— liggande (streckad stapel) resp. bidragande dödsorsak (fylld stapel) efter kön (Män = M, Kvinnor = K) per 100 000 inv. i åldersgruppen 40 år och äldre.
Källa: Statistisk sentralbyrå, Dodsarsaker 1985 (samt alla årgångar mellan 1966—1984), Norges Offisielle Sta— tistik, 5660 Oslo—Kongsvinger 1986, samt Statistisk sentralbyrå, Helsestatistikk 1985, Norges Offisielle Statistik 5681, Oslo—Kongsvinger 1987, (samt alla år— gångar mellan 1966—1984), Allergiutredningens bearbet— ningar.
Tabell 46. Relativa och åldersstandardiserade dödstal (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 7: 1966-1968; ICD 8: 1970—1985) i åldersgruppen 40 år och äldre i Norge under perioden 1966—1985 efter kön. Standardpopu— lation för SMR beräkningar har varit avlidna i astma åren 1966—1968.
Period Relativa dödstal Ålderstandardiserade döds— tal (SMR) Män Kvinnor Män Kvinnor
1966—68 11,5 7,4 100 100 1970—72 12,5 7,9 88 103 1973—75 1,43 8,9 89 94 1976—78 15,0 9,3 99 103 1979—81 19,0 12,2 129 136 1982—83 22,0 13,0 127 134 1984—85 24,4 13,8 153 140
Källa: Statistisk sentralbyrå, Dodsårsaker och Helse— statistikk. Alla årgångar mellan 1966—1985, Norges Of— fisielle Statistik. Allergiutredningens bearbetningar.
Utvecklingen av astmadödligheten i Norge kvarstår också sedan man tagit hänsyn till förändringar i befolk— ningens ålderssammansättning (SMR). Som framgår av ta— bell 46 har risken att dö i astma i Norge ökat med drygt 50 % bland männen och med 40 % bland kvinnorna i åldersgruppen 40 år och äldre sedan mitten på 1970—ta— let.
10.2 Danmark
Danmarks Institut för Klinisk Epidemiologi (DIKE) har i en studie (Bredkjaer, 1988) analyserat uppgifter om al— lergiska sjukdomar och överkänslighetsreaktioner i sin hälsodatabas. Databasen baseras på intervjuer med ett
representativt urval av den danska befolkningen. Urva— let omfattade totalt 6 697 personer, varav 4 753 i den egentliga nationella undersökningen och resterande in— tervjuer från ett särskilt stickprov för att kartlägga hälsoprofilerna i några speciella län (Fredriksborgs och Fyns amter). Bortfallet var 20,1 % men ansågs ha mindre betydelse för resultatens generaliserbarhet. DIKE:s undersökningar visade att totalt 25,2 % av den danska befolkningen någon gång har eller har haft en allergisk sjukdom (kumulativ incidens). 17,9 % uppgav att de har eller har haft någon allergisk sjukdom under det senaste året (1—års periodprevalens). Tabell 47 vi— sar andelen av den vuxna danska befolkningen som har
eller har haft någon allergisk sjukdom under år 1987.
Tabell 47. Andel av den danska vuxenbefolkningen, 16 år och äldre, som har eller har haft någon allergisk sjuk— dom under år 1987 enligt besöksintervjuer genomförda av Danmarks Institut för Klinisk Epidemiologi (DIKE). Procent. Allergiska sjukdomar Kumulativ 1—års Antal i incidens period— befolk—
preval. ningen
Allergisk snuva, ögonklåda t.ex. hösnuva, som fram— kallas bestämda årstider el. uppkommer oberoende av årstid 12,9 10,0 410 000 Allergiska eksem på huden 9,8 6,1 250 000 Astma 5,6 3,2 130 000 Nässelfeber 3,8 0,9 Barneksem 1,7 0,2 Allergiska tarmbesvär 1,2 0,4 Andra allergiska besvär 2,8 1,6
Procent med en eller flera allergiska symtom 25,2 17,9 740 000 Internt bortfall, vet ej 1,0 1,0 Antal intervjuade 4 753 4 753
Källa: Bredkjaer, S.R., Allergiska lidelser og andre over— folsomhedsreaktioner i den danske befolkningen, DIKE, Kopenhavn 1988.
DIKE:s undersökning jämförs med en surveyundersökning från åren 1978—1979 (Pedersen, Kamper—Jorgensen & Weeke, 1980) vilken också baserades på intervjuer med ett representativt urval av den danska vuxenbefolk— ningen som omfattade ca 2 000 personer. Resultaten vi— sar en signifikant ökning av hösnuva hos både män och kvinnor i de yngre åldersgrupperna mellan åren 1978— 1979 och 1987 (tabell 48).
Tabell 48. Ettårsprevalens för hösnuva i den danska be— folkningen 16 år eller äldre mellan 1978—1979 och 1987 efter ålder och kön. Procent.
Ålder/ Män Kvinnor Totalt År 1978—79 1987 1978—79 1987 1978—79 1987 16—29 3,0(1—6) 1,5(1—4) 1,5(1—4) 3,3(2—5) 2,3(1—4) 2,6(2—4) 30—49 2,3(1—4) 2,5(2—4) 4,3(3—7) 2,0(1—3) 3,3(3—5) 2,3(2—3) > 50 5,6(4—8) 4,8(3—6) 5,0(4—8) 4 4(3—6) 5,3(4—7) 4,6(4—6) Totalt 3,8(3—5) 2,3(2—4) 3,9(3—6) 3,3(2—4) 3,8(3—5) 3,2(3—4)
Siffrorna inom parentes anger 95 o % konfidensintervall.
Källa: Bredkjaer, S.R., Allergiske lidelser og andre overfolsamhedsreaktioner i den danske befolkningen, DIKE, Kopenhavn 1988.
DIKE:s undersökningar redovisar också uppgifter om de vanligast utlösande faktorerna för allergiska besvär hos den vuxna befolkningen i Danmark (tabell 49).
Tabell 49. Utlösande faktorer för allergiska besvär i den danska vuxenbefolkningen år 1987 enligt Danmarks Institut för Klinisk Epidemiologi. Procent.
Utlösande faktorer till Andel av de Antal i allergiska besvär intervjuade befolkningen Pollen 5,1 210 000 Kemikalier/metaller 4,1 170 000 Djur/insekter 2,4 98 000 Dammkvalster 2,3 94 000 Födoämnen 2,0 84 000 Kosmetika/hudkrämer 1,7 70 000 Läkemedel/medicin 1,7 72 000 Drycker 0,8 33 000 Färgämnen e1.konserv.mede1 0,7 30 000 Mögel 0,5 20 000 Antal obesvarade, vet ej 1 Antal intervjuade totalt 4 753
Källa: Bredkjaer, S.R., Allergiske lidelser og andre overforlsamhedsreaktioner i den danske befolkningen, DIKE, Kopenhavn 1988.
Den vanligast utlösande faktorn var pollen, som uppgavs av 5,1 % av den vuxna befolkningen. Nästan lika många män som kvinnor uppgav pollen som utlösande faktor för sina besvär. Det var signifikant fler intervjuade i Köpenhamn än på öarna och på Jylland som uppgav pollen som utlösande faktor.
Väsentligt fler kvinnor än män angav kemikalier eller metaller som utlösande faktor och denna skillnad mellan könen var signifikant i alla åldersgrupper. Vi vet ock— så från svenska undersökningar att nickelallergi är överrepresenterat hos kvinnor, främst beroende på hål—
tagning i öronen (Wahlberg, 1988).
Data om dödsorsaker i den danska befolkningen publice—
ras årligen av den danska Sundhetsstyrelsen. Danmark
använder i likhet med Sverige den 8:e revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD—8). Den officiella dödsorsaksstatistiken visar att dödligheten, med astma som underliggande dödsorsak, varit i stigande sedan år 1977 (Sundhetsstyrelsen, 1984, Juel, Pedersen & Weeke, 1988). Men denna utveckling måste tolkas med försiktighet på grund av de undertryckningsregler som gäller för astmadiagnosen vid samtidig förekomst av obstruktiv eller kronisk bronkit och emfysem. särredo— visning av dessa diagnoser vid samtidig förekomst av astma bronchiale infördes först fr.o.m. år 1980, vilket gör att det inte varit möjligt att analysera astmadöd—
ligheten under någon längre tidsperiod.
Figur 58 visar relativa dödstal för astma bronchiale i Danmark med särredovisning av astma som underliggande
eller bidragande dödsorsak.
|?
M
3 k - W %? I %% .. %% % %%
% Astma bronchiale underliggande doosorsak
3 Asti! Di"1)ri(,l41;1lb: bidragande dodsorsak
Figur 58. Histogram som visar relativa dödstal per 100 000 inv. i Danmark åren 1980—1985 med astma bron— chiale som underliggande resp. bidragande dödsorsak efter kön.
Källa: Sundhedsstyrelsen, Dodösårsagerna 1985, Causes of death in Denmark. Vitalstatistik 1:19:1987, November 1986 (samt alla årgångar mellan 1980—1984). Allergiutredningens bearbetningar.
10.3 Finland
Flera befolkningsbaserade surveyundersökningar har ge— nomförts i sydöstra Finland för att kartlägga förekoms— ten av allergiska besvär. Studierna visar att prevalen—
sen ökar i äldre åldersgrupper (tabell 50).
Haahtela (1980) genomförde år 1978 en noggrann kart— läggning av en oselekterad population i åldersgruppen 15—20 år. Den kumulativa prevalensen av luftvägsallergi var totalt 22 %. Frekvensen av olika symtom var för astma 4 %, hösnuva 11 % och allergisk rhinit 21 %. Fö— rekomsten av astma och hösnuva var signifikant högre bland pojkar än bland flickor. Den kumulativa prevalen— sen av atopisk dermatit (eksem), inkl. urtikaria, var 24 %. Att summan av de olika symtomgrupperna är högre än den sammanlagda prevalensen beror på att en atopisk
disposition ofta manifesterar sig i flera organ.
Tabell 50. Kumulativ prevalens av allergiska sjukdomar i olika åldersgrupper enligt tre surveyundersökningar i sydödstra Finland.
Är för studien 1982 1982 1978 1987 Antal individer n=368 n=306 n=1217 n=862 Ålder 1—1,5 6 15—20 Vuxna(>15) Astma 0,81 4,61 3,7 6.0 Allergisk rhinit 4,1 10,1 21,52 33,0 Atopisk dermatit 11,1 18,0 24,53 27,03 Något allergiskt symtom 14,1 26,0 38,0 —
1 Inkluderande obstruktiv bronkit 2 Prevalensen av hösnuva var 11 % 3 Inkluderande urtikaria
Källa: Lindholm, N. (red.), Astma och allergi i samhäl— let — ett Glaxosymposium, Glaxo Läkemedel AB, Falken— berg 1988.
Terho (1983) jämförde i en studie prevalensen av olika allergiska symtom i en stads— resp. landsortsbefolkning (tabell 51).
Tabell 51. Prevalensen av olika allergiska symtom i en stads— resp. landsortsbefolkning. Standardiserat efter ålder och kön.
Symtom Landsorts— Stads— P—värde befolkning befolkning N = 1 100 N = 1 056 Procent Procent
Urtikaria 18,1 20,1 ej sign. Astma 2,7 4,1 ej sign väsande andning 17,5 15,2 ej sign. Allergisk rhinit 26,7 28,8 ej sign. All. conjunktivit 12,2 15,4 ej sign. Något av ovanstående symtom 45,8 47,0 ej sign.
Terho fann inga signifikanta skillnader mellan stads— och landsortsbefolkningarna för några av symtomen. Där— emot fanns skillnader för flera allergiframkallande faktorer bland individer med symtom (tabell 52).
Tabell 52. Prevalensen av allergiframkallande faktorer hos personer med allergiska symtom i stads— resp. landsortsbefolkning. Standardiserat efter ålder och kön.
Irritanter Landsorts— Stads— P—värde befolkning befolkning N = 506 N = 496 % % Pollen 18,5 25,2 ej sign.(p(0.l) Damm 66,8 43,0 p ( 0.001 Katt 7,0 11,9 ej sign.(p(0.1) Hund 7,1 10,8 ej sign. Andra djur 16,4 5,5 p ( 0.001 Födoämnen 9,3 13,6 ej sign. cigarettrökning 27,6 37,6 p ( 0.001 Mögeldamm från hö 5,7 0,7 p ( 0.001 Skortstensrök 21,0 22,6 ej sign. Bekämpningsmedel 27,9 35,6 p ( 0.01 Andra irritanter 15,2 33,4 p x 0.001
Källa: Terho, E., Data redovisade vid Allergiutredningens besök vid Kuopio regioninstitut för arbetshygien.
11 INTERNATIONELLA STUDIER 11.1 Inledning
Epidemiologiska studier från olika länder har visat stora skillnader i astmaprevalens. Även när man stu— derat kulturellt och ekonomiskt relativt homogena re— gioner kan differenserna vara stora och beror säkert till en del på skillnader i metodologiska ansatser. Men hela skillnaden torde inte kunna förklaras av sådana faktorer. Det finns metodologiskt välgjorda studier som tyder på att skillnaderna till stor del kan förklaras
av lokala allergen och miljöfaktorer.
Man har i en rad studier av befolkningar i tredje värl— den funnit lägre prevalenstal än i studier från länder
i väst, speciellt vid studier av barn.
Cookston (1987) har sammanställt studier från en rad olika utvecklingsländer vilka jämförts med studier i Europa och Nordamerika. Han fann att prevalensen av
astma bland barn i olika västländer under senare år var
X
omkring 5 %, vilket kunde öka till 10 % om också väsan— de andning ("wheezing") inkluderades i definitionen. Epidemiologiska studier av barn i tredje världen visade som regel betydligt lägre prevalenstal. Mindre än 1 % av barnen i studier från Patana i Indien eller från Ja— pan, Sydafrika och Papua, Nya Guinea var saledes drab— bade av barndomsastma. Turkiet, Singapore och Indone— sien tillhörde en tredje grupp av länder med prevalens— tal kring 1,5 %.
Astmaprevalensen bland vuxna varierade mellan 3—5 %
mellan olika länder i väst, vilket kunde stiga till 9 %
om också väsande andning inkluderades.
En aktuell kunskapsöversikt tyder dock på att prevalen— sen av astma i sydostasiatiska länder numera är jämför—
bara med länder i väst.
Hsieh och Shen (1988) genomförde två epidemiologiska surveyundersökningar av prevalensen av astma bland skolbarn i Taipei på Taiwan mellan åren 1974 och 1985. Samma frågeformulär användes och samma skolor och ål— dersgrupper (7—15 år) studerades vid de två undersök— ningstillfällena. Astma bronchiale definierades som minst tre återkommande attacker av väsande andning el— ler andnöd under de senaste 12 månaderna. Frågeformu— läret validitetstestades på ett mindre urval barn (n = 53) med hjälp av metacholinprovokationstest, hudprick- test, blodkroppsräkning, totalt serum IgE och RAST och visade sig kunna differentiera astmatiker från icke astmatiker. Resultaten visade att prevalensen av barn— domsastma ökat från 1,30 % av 23 678 studerade barn år 1974 till 5,07 % av 147 373 barn år 1985. Vid båda un— dersökningstillfällena fanns överrepresentation av poj— kar. Däremot fann man inga större skillnader i före— komsten av atopiska eksem och urtikaria bland pojkar och flickor mellan de båda undersökningstillfällena. I denna metodologiskt mycket välgjorda studie fann man således en nästan fyrfaldig ökning av prevalensen under en ll—årsperiod. Astmaprevalensen år 1985 var enligt författarna i samma storleksordning som aktuella stu— dier i väst. Man gjorde dessutom en genomgång av epide— miologiska studier av astmaförekomsten i andra länder i Stilla havsområdet. Man noterade en ökad prevalens och svårighetsgrad hos astmasjukdomen bland såväl barn som
vuxna under senare år. Exempelvis fann man inga fall av
barndomsastma och endast 0,28 % drabbade av astma bland vuxna enligt en befolkningsstudie från Papua, Nya Guinea år 1974 (Anderson, 1974). I en studie av samma område genomförd år 1980 noterade man däremot att 0,6 % av barnen och 7,3 % av de vuxna hade symtom på astma (Woolcock, 1983). I Japan hade enligt författarna pre— valensen av barndomsastma ökat mellan två till tre gånger under perioden 1970—1981 (Nishima, S. o.a., 1983). Hsieh och Shen ansåg sig inte kunna förklara den ökade astmaprevalensen med ökande luftföroreningar el— ler exponering för nya allergen. Andra faktorer som de menar kan ha påverkat utvecklingen under de senaste de— cennierna var en förändrad byggnadsstruktur och inred— ning som en följd av urbanisering, ökad flaskmjölks— uppfödning, immuniseringsprogram mot difteri m.m.
öar med varmt och fuktigt klimat tycks utgöra speciella riskmiljöer från allergisynpunkt. Mantle och Pepys (1974) undersökte år 1971 förekomsten av astma bland den vuxna befolkningen (n 286) på Tristan da Cunha — en isolerad ö i sydatlanten. De fann att prevalensen av astma, definierad som minst en attack eller mer under en period på 16 månader, var hela 22 %. Den kumulativa incidensen var 32 %. Den höga incidensen av astma på Tristan kan härledas tillbaka till två eller tre astmatiker bland öns femton anfäder. Men den genetiska faktorn räcker inte som förklaring till de ovanligt höga frekvenserna. Brown och Gajdusek (1978) undersökte i en annan studie förekomsten av akuta och kroniska luftvägssjukdomar hos 123 barn från Western Caroline Island, en ögrupp i Mikronesien. De fann att prevalensen av astma före 5 års ålder var 75 %. Man hade visserligen en vid definition at astma innefattande upprepade fall av väsande andning och andnöd men nivån var ändå osedvanlig hög. Wolstenholme (1979) undersökte år 1978 hela befolkningen (N = 5 663)
inklusive samtliga barn (n = 2 903) under 15 år på en av atollerna på södra Maldiverna med hjälp av ett frå— geformulär. Man fann aktuella astmasymtom hos 12,2 % i hela populationen och hos 20,7 % av barnen. Kvalsterallergi torde vara en väsentlig riskfaktor eftersom kvalster trivs i varmt och fuktigt klimat. Mer än hälften av alla astmatiker på Tristan da Cunha var hudtestpositiva för damm. Av de aktiva astmatikerna visade 54 % positiva testreaktioner mot det dominerade husdammskvalstret (D. pteronyssinus). På Maldiverna var däremot endast 20 % av barnen med astma hudtestpositiva för kvalster, vilket talar för att också andra riskfak— torer är av betydelse. Ett vulkanutbrott tvingade år 1966 en stor grupp av invånarna på Tokelau Island i Stilla Havet att emigrera till Nya Zeeland. Waite o.a. (1980) genomförde intervjuer i hemmet av 706 barn på Tokelau i åldern 0—14 år vilken kombinerades med fysisk undersökning. Denna grupp jämfördes med 1 160 barn i samma åldersgrupp som emigrerat till Nya Zeeland vilka intervjuades och undersöktes på motsvarande sätt. Man fann att prevalensen av astma enligt medicinsk sjuk— domshistoria och spirometrisk undersökning var 25,3 % bland emigranterna på Nya Zeeland att jämföra med 11,0 % bland de barn som bodde kvar på Tokelau Island. Även om förekomsten av astma enligt en bred definition var hög redan på Tokelau Island så representerade Nya Zeeland en mer urbaniserad miljö som väsentligt ökade risken att drabbas av astma och/eller väsande andning. Studien stöder tanken att miljön snarare än ärftliga faktorer är av störst betydelse som förklaring till
skillnaderna.
I en surveyundersökning från Gambia i Afrika fann man inte några fall av astma bland 131 barn från landsbyg— den eller bland 60 stadsbarn (Godfrey, 1975). Van
Nieerk o.a. (1979) fann däremot skillnader i astmapre—
valens bland Zhosa—negrer i Sydafrika vid en jämförelse mellan dem som bodde kvar i sina hembyar och i en stad. De fann att prevalensen av astma enligt ett standardi— serat ansträningsprov (15 % minskning i PEFR eller FEVl vid ansträngning) var 0,1 % (1 barn) av 671 testade barn som bodde kvar i sina hembyar jämfört med 3,2 % av 694 testade xhosa—barn (6—9 år) i en stad. Mullally och Evans (1988) fann som jämförelse i en nationell survey— undersökning i USA högre prevalens av astma bland barn som bodde i urbaniserade områden än på landsbygden
(7,1 % resp. 5,7 % p ( 0.05).
Den officiella statistiken från olika länder i Latin— amerika har stora brister från metodsynpunkt, vilket försvårar en jämförelse mellan de olika länderna. Här redovisade jämförelser hänför sig därför till survey— undersökningar av begränsade befolkningsgrupper i olika Latinamerikanska länder. Astmaprevalensen varierar i dessa länder avsevärt från 0,4 % i Peru till 4,3 % i Brazilien. Differensen kan bero på skillnader i befolk— ningssammansättning, miljö, klimat och studiemetoder m.m. Undersökningar av skolbarn visar högre prevalens av astma än i västerländska studier. Andelarna varierar mellan 2,7 % i Chile till 7,5 % i Uruguay (Carrasco, 1987).
Man har funnit en anmärkningsvärd variation i astmadöd— lighet mellan olika länder i västeuropa, med tanke på att länderna kulturellt och ekonomiskt tillhör en rela— tivt homogen miljö. Tabell 53 visar relativa dödstal för astma i åldersgruppen 5—44 år i olika länder i Europa under perioden 1974—1978. Äldersklassen valdes för att exkludera viktiga felkällor och bättre kunna
skilja mellan dödlighet i astma och andra obstruktiva
lungsjukdomar.
Figur 59. Relativa dödstal för astma i åldersgruppen 5—44 år i olika länder inom EG åren 1974—1978.
Land Relativa dödstal per 100 000 inv. Luxenburg low
Italien [30406 Grekland 223
Danmark 03
Frankrike 033 ;;]
Skottland 052 'I I
England & Wales Egil ===——;;;] Västtyskland W—Zl
Bel gi en [:O &; """—:l
Wales TSTTTFTTT""F"T_|
Irland jag ”" _,__, '=”' -- ;;]
Källa: Burney, P. & Holland, W., International Aspects
of the Epidemiology of Asthma, Allergy Today, Vol. 2, Nr 2, sid. 6—7.
Studier från en rad olika länder har också visat en
markant ökning av dödligheten i astma. Astmadödligheten
steg markant under 1960—talet, först i England & Wales
och Australien och senare även i Nya Zeeland men var Dödligheten relativt stabil i andra delar av världen.
var mest uttalad bland unga i minskning av astmadödligheten
1970—talet, men steg i början
tigt först i Nya Zeeland men senare även i USA,
och England & Wales, men inte
var även denna gång mest uttalad bland yngre.
tyskland har astmadödligheten
åldersgruppen 5—34 år. En observerades i början av på 1980—talet åter kraf— Canada lika markant. ökningen
I Väst— följt utvecklingen i USA
och Canada men legat något över denna nivå under början
på 1970—talet.
rit i stigande under senare år
dödsfall per 100 000 invanare mellan åren 1970 och 1979 Sutherland, 1982; Sly,
Men även i Västtyskland har
(Jackson,
1984; Blessing-Moore,
trenden va— från 0,4 till 0,8 astma— i åldersgruppen 5—34 år Beaglehole, Rea och 1988).
De relativa dödstalen per 100 000 invånare i Nya Zee— land, England & Wales, Australien, Canada och USA fram—
går av figur 60.
Kod revision
1
Nya Zealand
Australien
England & Wales
J,];f;_——4>——*J Kanada
Zi—Ox % ___/fr: *" USA
O__l.
Dödligheten i astma bronchiale per 100 000 invanare.
? i T T l ÅT l 1 T T' 1973 74 76 78 80 82
Figur 60. Relativ dödlighet i astma bronchiale per 100 000 inv. och år i Nya Zeeland, England & Wales, Australien, Canada och USA.
7 _
Källa: sly, M., Increases in deaths from astma, Ann. of Allergy, Vol. 53, July 1984 s. 20—25.
11.2 England
Flera engelska studier ger stöd åt uppfattningen att allergiska sjukdomar blivit allt vanligare under senare
decennier.
Morrison, Smith, Harding & Cumming (1971) genomförde åren 1956—1957 en surveyundersökning av prevalensen av astma bland skolbarn i Birmingham i England. Studien upprepades åren 1968—1969. Av ca 183 000 skolbarn i Birmingham undersöktes 20 958 barn i åldrarna 5 till 18 år. Prevalensen av definitivt diagnostiserad astma hade under perioden ökat från 1,8 till 2,3 %, vilket inte inkluderade 3,2 % med väsande andning (wheezing) vilket brukar tas som en indikator på mild astma. Man fann en betydligt högre prevalens bland pojkar än bland flic— kor. 3,1 % av pojkarna mot 1,5 % av flickorna hade haft
astma under de senaste sex månaderna.
Studien som i huvudsak genomförts under 1960—talet i en industristad med kraftiga luftföroreningar kan inte sä— gas vara representativ för England som helhet. Den kan inte heller sägas spegla dagens situation, men ger där— emot ytterligare stöd åt uppfattningen att allmänna luftföroreningar är av betydelse för allergiutveck—
lingen.
Taylor, Wadsworth, Wadsworth och Peckham (1984) har studerat förändringar i prevalensen av barndomseksem under efterkrigstiden i England. Tre nationella kohor— ter av barn födda år 1946, 1958 och 1970 studerades med avseende på rapporterade fall av eksem. Den totala an- delen med eksem steg från 5,1 % av barnen födda år 1946, 7,3 % av dem födda år 1958 och till 12,2 % i 1970
års kohort.
13!
19le 1960 1975
Figur 61. Prevalens av barndomseksem i tre nationella befolkningsstudier i England av barn födda år 1946, 1958 och 1970.
Källa: Taylor B., Wadsworth, M., Wadsworth, J. & Peck— ham, C., Changes in the reported prevalence of child- hood eczema since 1936—45 war, The Lancet, December 1, 1984.
Hos barn födda år 1958 och 1970 fanns också ett posi— tivt samband mellan eksem och bröstmjölksuppfödning. Sambandet förblev signifikant också sedan man tagit hänsyn till atopisk familjeanamnes och socioekonomisk
status.
Det positiva sambandet mellan eksem och amning i de se— nare kohorterna tyder på att en ny miljöfaktor kan ha överförts via bröstmjölken. Men detta agens kan också ha överförts genom barnmat eller pa annat sätt eftersom andelen rapporterade eksem hos icke ammade barn också ökade från 5,7 % hos kohorterna födda år 1946 och 1958 till 11,1 % hos barnen födda år 1970.
Burney (1986) har analyserat utvecklingen av astmadöd— ligheten i England och Wales under perioden 1974—1984. Den relativa dödligheten steg under perioden från 5,3 till 10,5 per miljon invånare, vilket motsvarar en ök— ning för varje år med i medeltal 4,7 % i åldersgruppen 5—34 år (p ( 0.05). Tendensen kvarstod även sedan hän— syn tagits till befolkningens ålderssammansättning. Ut— vecklingen framgår av tabell 53. Ingen anpassning har i tabellen gjorts med hänsyn till byte av den internatio— nella sjukdomsklassifikationen (ICD), som genomfördes år 1979.
Burney analyserade också den relativa betydelsen av förändringen av sjukdomsklassifikation från ICD 8 till ICD 9. Med hälp av regressionsanalys kunde han konsta— tera att förändringen av sjukdomsklassifikationen ökade den skenbara dödligheten i astma med 26 % i åldersgrup— pen 35—64 år, men bara med 3 % bland 5—34—åringarna. När hänsyn tagits till förändringen i sjukdomsklassifi— kation kunde man ändå konstatera en årlig ökning med i genomsnitt 4,7 % i åldersgruppen 5—34 år mellan åren 1975 och 1984. Burney beräknade att 408 extra dödsfall inträffat i åldersgruppen 5—64 år mellan åren 1975 och 1984 som inte kunde tillskrivas förändringen av sjuk—
domsklassifikation.
Tabell 53. Relativa dödstal per miljon invånare och standardiserade dödlighetsindex (SMR) för astma bron— chiale i England och Wales efter ålder, kön, år för dödsfall och ICD—klassifikation.1
Årtal Män Kvinnor
år 1—4 5—34 35—64 1—4 5—34 35—64 Dödstal/milj. 1974 4.6 5.3 22.1 8.4 5.2 30.3 1975 4.2 7.0 26.3 6.6 4.8 30.3 1976 5.9 5.8 19.2 5.4 4.4 30.7 1977 5.5 6.2 20.1 5.8 5.9 28.6 1978 6.6 6.8 28.0 6.2 6.7 33.7 1979 1.7 6.8 28.0 6.2 5.5 33.6 1980 4.2 8.0 29.8 6.2 5.5 33.6 1981 2.5 10.9 32.9 3.5 7.1 41.2 1982 3.2 11.0 27.7 2.5 5.4 38.5 1983 2.3 10.3 33.2 4.9 7.7 35.1 1984 3.9 10.5 33.4 3.3 6.6 34.0 SMR 1974 110 100 100 100 100 100 1975 90 130 118 78 92 100 1976 127 107 86 65 85 101 1977 118 113 91 69 111 94 1978 142 123 98 52 123 100 1979 36 122 128 74 124 112 1980 91 143 136 74 101 112 1981 53 193 150 41 128 138 1982 69 194 126 30 97 129 1983 51 183 152 59 136 118 1984 84 186 152 39 116 115
1 ICD—8 har använts för perioden 1974—78 och ICD—9 för perioden 1979—84.
Källa: Burney, P.G.J., Asthma mortality in England and Wales: Evidence for a further increase, 1979—84, The Lancet, August 9, 1986z323.
11.3 Frankrike
Prevalensen av astma i Frankrike har studerats i sex studier av elever från olika läroverk och vid Paris universitet. Studierna genomfördes i olika franska pro— vinser och i Franska Polynesien mellan åren 1976 och 1982. Totalt 68 179 elever tillfrågades om de någonsin haft en attack av astma. Astmaprevalensen varierade mellan 4 och 12 % (tabell 54).
Tabell 54. Surveyundersökningar genomförda mellan åren 1976 och 1981 i Frankrike och Franska Polynesien bland elever vid olika läroverk och vid Paris universitet av— seende prevalensen av astma bland pojkar och flickor.
Område Period Antal Andel Medel— Astmapreval.
pers. män ålder (%)
(%) Män Kvinnor Tot.
Bas—Rhin Maj—Juni 29 138 48 15,9 4,9 3,4 4,1 1976 Maj—Juni 7 093 47 16,2 7,0 5,4 6,1 Fr.Polynesien Apr—Juni 3 870 46 16,0 11,1 11,9 11,5 1979 Paris Sept—Okt. 2 272 43 14,9 8,4 5,6 6,8 1978 Bordeaux Apr—Juni 15 247 47 16,5 10,5 8,5 9,4 1981 Paris uni— Jan—Apr. 10 559 45 21,2 6,3 4,6 5,4 versitet 1982 Källa: Perdizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Astma in Adolescents in Va— rious Parts of France and its Relationship to Respira— tory Allergic Manifestations, Chest, Vol 91, No 6, June 1987, Supplement.
Pojkarna tenderade att ha en högre astmaprevalens än flickorna. Enligt upprepade undersökningar i provinsen Bas—Rhine fanns en tendens till ökning av astmapreva— lensen mellan åren 1976 och 1979 från 4,1 till 6,1 % men ökningen var inte statistiskt säkerställd (Perdizet o.a. 1987).
En studie av studenter vid Paris universitet genomför— des år 1968 och upprepades år 1982. Luftvägsallergierna hade ökat betydligt under perioden 1968—1982. Prevalen— sen av astma ökade från 3,3 till 5,4 %, allergisk rhinit från 3,8 till 10,2 %, och eksem från 3,5 till 6,0 % (tabell 55).
Tabell 55. Tvärsnittsstudier avseende prevalensen av astma, allergisk rhinit och eksem hos studenter vid Pa— ris universitet. Procentuell andel med allergiska sym— tom och atopisk familjehistoria.
Referens/ Netto— Astma Rhinit Eksem Atopisk Ort o.studieår urval fam.hist.
Denis, Bustil, Vie,
Lacourbet & Wolfromm, 1980 Paris (1968) 8 140 3,3 3,8 3,5 41
Perdizet, Denis & Levallois, 1983 Paris (1982) 10 559 5,4 10,2 6,0 39
Källa: Perdizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Astma in Adolescents in Vaw rious Parts of France and its Relationship to Respira— tory Allergic Manifestations, Chest, Vol 91, No 6, June 1987, Supplement.
Den relativa dödligheten i astma bland män tycks inte indikera någon ökning av allergiproblemets omfattning i
Frankrie under det senaste decenniet. Dödligheten minskade under perioden 1968—1974 men började åter sti— ga bland kvinnorna fr.o.m. år 1975 och bland männen fr.o.m. år 1980. År 1984 hade astmadödligheten bland männen ökat till 2,9 per 100 000 och bland kvinnorna till 3,6 per 100 000 inv. (figur 62).
/N/'_'/
'_' OKC ./. O O x._.7, X'OX_o/o/ xo»
1968 1970 197? 1974 1975 1978 1980 1982 1984
Figur 62. Relativ dödlighet i astma bronchiale per 100 000 inv. i Frankrike för män och kvinnor i alla åldrar under perioden 1968—1984.
Källa: Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Astma mortality in France, J. Allergy Clin. Immu— nol., Vol. 80, Nr 3, Del 2, September 1987.
Frankrike övergick år 1979 till den nionde revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD— 9). Genom dubbelkodningar där personer med astma diag— nostiserats med hjälp av både ICD—8 och ICD—9 kunde man konstatera att omkring 35 % av ökningen av astmadödlig— heten ett visst år (1976) kunde tillskrivas sjukdoms— klassifikationen i sig. Analysen av astmadödligheten i
Frankrike visar dock att ökningen bland kvinnorna bör—
jade då ICD—8 ännu var i bruk och efter år 1980 bland männen. Det är därför osannolikt att hela ökningen skulle kunna tillskrivas revideringen av sjukdomsklas— sifikationen år 1979 (Bousquet o.a., 1987).
Tabell 56 visar att ökningen av astmadödligheten under perioden 1974—1984 främst kunde hänföras till ålders— gruppen 5—34 år, men var måttlig i åldersgruppen 35—64 år. Om hänsyn tas till förändringar i befolkningens ål— derssammansättning under den studerade perioden visar ett åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) totalt ingen ökning av dödligheten i astma bland männen. Död—
ligheten bland kvinnorna hade däremot ökat med drygt 40 %.
Tabell 56. Relativa dödstal per miljon invånare och standardiserade dödlighetsindex (SMR) för astma bron— chiale i Frankrike under perioden 1974—1984, efter ål— der och kön. standard 1974 = 100.
11 å ,: _KJLLnnnr__' Årtal 5-34 år 35-64 år >65 år Totalt') 5—34 år 35—64 år >65 är Totalt”
Dödstal/ million
,1974 1.5 24.0 187.1 31.3 2.0 17.9 120.0 26.5 1975 2.5 23.1 .177.4 23.0 2.7 19.6 132.9 29.7 1975 3.0 21.1 189.7 29.7 2.2 19.6 124.3 28.2- 1977 2.5 18.9 163.3 26.1 1.4 19.3 131.7 29.2 1978 2.9 28.7 168.9 27.1 2.6 19.0 133.7 30.1 1979 1.3 17.1 160.1 25.1 2.4 16.8 145.4 31.6 1900 3.0 19.2 152.2 25.2 2.5 21.2 132.4 31.5 1981 2.9 18.8 174.6 27.2 3.0 17.3 150.1 32.2 1932 3.5 21.5 179.4— 23.4 2.8 20.0 146.3 31.7 1903 2.6 22.5 182.1 20.4 2.7 21.2 163.9 34.6 1934 3.5 26.3 172.8 29.1 4.0 22.2 169.4 36.2 SMR
1974 100 100 100 100 100 100 100 100 1975 177 96 95 99 133 110 111 111 1976 202 ca 101 102 110 110 103 106 1977 173 79 87 90 70 106 112 111 1970 199 75 90 94 123 106 111 115 1979 90 71 86 80 119 93 121 121 1980 224 60 81 39 123 118 110 117 1901 19: 79 93 96 152 99 126 115 1982 241 90 95_ 161 135 111 122 124 1983 173 94 97 101 135* 118. 136 137 1984 239 110 92 104 198 124' 141 143
___—_——_——————-
* Den totala relativa dödstalen för män och kvinnor in— nefattar även åldersgruppen 0—4 år, som inte redovisas här.
Källa: Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Astma mortality in France, J. Allergy Clin. Immu— nol., Vol 80, No 3, Part 2, Sept. 1987.
11.4 Schweiz
Två tvärsnittsstudier genomförda åren 1968 och 1981 i Schweiz tycks indikera en ökad förekomst av luftvägs— allergier under den studerade perioden (Varonier, 1970), de Haller & Schopfer, 1984). Man studerade före— komsten av de större atopiska sjukdomsgrupperna astma, allergisk rhinit, hösnuva, atopisk dermatit och urti— karia bland daghemsbarn (4—6 år) och skolungdomar i nionde klass (15 år) i Geneve. Urvalet omfattade vid båda tillfällena ca 90 % av alla barn i motsvarande åldrar i totalpopulationen. Båda surveyundersökningarna genomfördes med hjälp av individuella intervjuer och fysiska undersökningar av tränade läkare och sjukskö— terskor. Den totala prevalensen av atopisk sjukdom öka— de från 5,4 % år 1968 till 7,0 % år 1981 bland daghems— barnen och från 10,3 % till 11,5 % bland skolungdomarna (tabell 57).
Tabell 57. Prevalens av allergiska sjukdomar bland dag— hemsbarn (4—6 år) och skolungdomar i nionde klass (15 år) i Geneve, Schweiz, undersökta åren 1968 och 1981. Procent.
Allergisk Daghemsbarn Skolungdomar sjukdom 1968 1981 1968 1981 (n=4781) (n=3270) (n=2451) (n=3500)
Astma 1,7 2,0 1,9* 2,8* Allergisk rhinit 0,6 0,2 1,0 0,6 Hösnuva 0,5* 1,1* 4,4** 6,1** Atopiskt eksem 2,2 2,8 2,3 1,5 Urtikaria 0,4** 0,9** 0,7 0,5 Totalt 5,4 7,0 10,3 11,5
* 0,02 ( p ( 0,05 ** p ( 0,01
Källa: Varonier, HS., de Haller, J. & Schopfer, C., Prevalence de l'allergie chez les enfants et les adolescents, Helv. Paediatr. Acta 1984, May; 39 (2): 129—36.
ökningarna under perioden kunde främst hänföras till luftvägsallergier. Man fann inga signifikanta skillna— der mellan könen för någon av de atopiska sjukdomsgrup— perna, förutom hösnuva, där pojkarna var överrepresen— terade såväl bland daghemsbarnen (p ( 0,01) som skol— ungdomarna (p ( 0,02) år 1981.
Forskarna konstaterade att faktorer som kön, atopisk familjehistoria, etnisk bakgrund och socioekonomisk status var viktiga bakgrundsfaktorer som påverkade pre— valensen, men att miljöfaktorer var den sannolika för— klaringen till ökningen av allergierna bland barnen och
ungdomarna.
11.5 U.S.A.
Aktuella studier tyder på en ökning av andelen sjukhus— vårdade astmapatienter i USA. Enligt en nationell stu— die hade andelen inlagda astmapatienter under 15 är mer än fördubblats mellan åren 1965 och 1978 (Mullally, Grauman & Evans III, 1985). En annan studie av samma patientgrupp visade en ökning av antalet sjukhusvårdade patienter med 145 % mellan åren 1970 och 1984, samti— digt som medelvårdtiden under samma period minskat med 26 % — från 5 dagar år 1970 till 3,6 dagar per person år 1984 (Halfon & Newacheck, 1986).
Utskrivningar per 10 000 barn
30 ; IAslhma u Svanen-ns I Acule Blonchllls . . l / X./ 25 P ,..-o .
mi_J,/"x.N"//kxg/ N""—:'"N.__._--/XX.
FL,/__ 10 .lu—o
[ /
5._|
/.x
/0—
01 _ 1,1, ,, 11.111, . 4970 '972 *s*—' '?5 för. 1950 1952 1934
AR Figur 63. Antal utskrivningar per 10 000 barn under 15 år i olika luftvägssjukdomar under perioden 1970—1984 enligt data från icke—federala sjukhus i USA (The Na— tional Hospital Discharge Survey).
Källa: Halfon, N. & Newacheck, P., Trends in the Hos— pitalization for Acute Childhood Astma, 1970—1984.
Många epidemiologiska studier har haft sådana metodo— logiska brister att de inte kunnat användas som under— lag för uppskattningar av den nationella astmaprevalen— sen i USA. Ett problem har varit att man i tidigare
studier använt olika definitioner av astma och ett an— nat att man använt urvalsområden som inte varit repre—
sentativa för hela USA. En landsomfattande epidemiolo-
gisk studie (The second National Health and Nutrition Examination Survey, NHANES II) har bemästrat dessa me— todproblem och möjliggjort en kartläggning av astma— sjukdomens utbredning och fördelning i USA på en aggre— gerad nivå. Successiva surveyundersökningar som utförts av National Center for Health Statistics har också gjort det möjligt att analysera förändringar i astma— prevalensen under en lS—årsperiod. Utvecklingen framgår av tabell 58 (Gergen, Mullally & Evans III, 1988).
Tabell 58. Rapporterad prevalens av astma bland barn enligt några nationella surveyundersökningar i USA re— dovisade efter kön, etnisk grupptillhörighet, ålder och undersökningsperiod. Procent.
Surveyundersökning Studie— Bort— TOTALT KUN ETNISK GRUPP
och undersöknings- popula- fall + ' _
period tion X (_ SE) Män KVinnor Vita Svarta
6 - 11 år HES 11, 1963—1965 7 417 5 % 5,3 (0,33) 6,5(0,52) 4,0(0,41) 5,2( ,38) 5,5(0,65) NHANES 1, 1971-1974 4 941 17 i 4,8 (0,54) 5,6(0,84) 3,9(0,75) 4,7(O,58) 5,1(1,2) NHANES 11,1976-1980 7 399 5 L 7,6 (0,57) 9,0(0,82) 6,1(0,74) 7,2( , 9,6(2,0)
12- 17år
HES 111, 1966-1969 7 518 11 i 6,0 (0,38) 6,9(0,62) 5,1(O,43) 5,8(0,40) 7,0(0,67) NHANES 1, 1971-1974 4 941 17 & 6,0 (0,66) 7,6(0,91) 4,4(0,74) 6,3(0,75) 4,6(0,94) NHANES 11,1976—1080 7 399 5 % 6,5 (0,81) 8,0(1,2) 4,9(0,77) 5,9(0,79) 10,1(1,8)
* Förkortningar: HES = Health Examination Survey NHANES = National Health And Nutrition Survey.
Källa: Gergen, Mullally & Evans III, National Survey of Prevalens of Astma Among Children in the United States, 1976 to 1980, Pediatrics, Vol 81, Nr 1, 1988.
Tabellen visar att det skett en ökning i astmaprevalens bland yngre barn i åldersgruppen 6—11 år mellan åren 1971—1974 och 1976—1980. ökningen var speciellt påtag— lig i den svarta befolkningen som ökade från 5,1 % till 9,6 % under perioden. Bland ungdomar i åldrarna 12—17 år märktes ingen signifikant ökning i totalbefolk— ningen, men däremot en mycket påtaglig ökning bland svarta.
Samtliga i tabellen redovisade surveyundersökningar vi— sar en övervikt av pojkar med astma såväl i ålders-
gruppen 6—11 år som i åldrarna 12—17 år.
Enligt en annan nationell intervjuundersökning i USA (The National Health Interview Survey) noterades en mindre ökning av prevalensen av aktuell astma bland barn i åldrarna 6—16 år från 3,2 % till 4,1 % mellan åren 1970 och 1978—1980 (Halfon & Newacheck, 1986).
Mullally, Grauman, Evans III och Karlow (1985) har ock— så analyserat officiell statistik avseende barn med astma som utskrivits efter sjukhusvård i USA. Analysen baserades på en årligen återkommande studie av ett na— tionellt stratifierat urval från alla icke—federala sjukhus genomförd av National Center for Health Statis— tics (The Hospital Discharge Survey). Registret omfat— tar ca 225 000 vårdtillfällen per år, dvs. 1/150—del av alla utskrivningar. Man studerade barn under 15 år som utskrivits efter astmavård mellan åren 1965 till 1932, en period under vilken sjukdomsklassifikationen varit
oförändrad.
Tabell 59. Uppskattat antal tusen barn udner 15 år som utskrivits efter astmavård (1 SE) från icke—federala sjukhus i USA samt antal vårdtillfällen per 100 000 barn under 15 år under år 1965 och 1978 efter etnisk tillhörighet (vita/icke—vita).
Vita Icke—vita 1965 1978 1965 1978 Antal utskrivningar i tusental (i SE) 21,7 ilrl 35,7 i3,9 6,8 i0r9 25,5 i2,8
Antal vårdtillfällen per 100 000 barn ((15 år) 46 89 85 309
Källa: Mullally, D., Grauman, J., Evans III, R. och Karlow, R., Hospitalizations of children for astma in USA 1965—1982, J Allergy Clin Immunol. Vol 75, 1985.
Tabell 59 visar att antal vårdtillfällen på grund av astma per 100 000 barn under 15 ökat signifikant under perioden 1965—1982, speciellt bland den icke—vita be— folkningen. Forskarnas vidare analys av materialet vi— sade också att astma under samtliga studerade år var vanligare bland pojkar och under månaderna september— november och mindre vanligt förekommande i New England
och på västkusten.
The National Center for Health Statistics har också re— dovisat officiell statistik som visar en gradvis minsk— ning av den relativa dödligheten i astma för varje år mellan 1950 och 1978. Minskningen kan bara delvis för— klaras av de två revisioner av den internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD) som genomfördes åren 1958 och 1969 (Sly, 1984). I dessa revisioner un— dertrycktes astma som huvuddiagnos om bronkit och emfy— sem samtidigt fanns nämnda på dödsbeviset. Men är 1978
vänder utvecklingen och astmadödligheten ökar åter.
Trendbrottet sammanfaller i tiden med införandet av den nionde revisionen av ICD, som genomfördes år 1979. I ICD—9 finns inte längre någon koppling mellan astma och andra dödsorsaker. Forskare har uppskattat att 35 % av ökningen av astmadödsfallen mellan åren 1978 och 1979 skulle kunna tillskrivas revideringen i sig men att resten av ökningen var reell. År 1980 skedde dessutom en ytterligare ökning som inte kan tillskrivas ICD—9. Astmadödligheten i USA har därefter gradvis fortsatt att öka i totalbefolkningen från 0,8 dödsfall år 1978 till 1,5 dödsfall per 100 000 invånare år 1984 (Blessing—Moore, 1988).
Relativa dödstal per 100 000 inv. 25
ICD9 introduceras f**o
zf/ Kanada (alla åldrar) [ ./')h_*'/
,Ax 3 //,//Å & |,./' T'” x
XO—N._,0': //.__4
0.5 | .__.__.,—o——0 0.25 f.,. | 0
1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984
ÅR
Figur 64. Rapporterad astmadödlighet i USA och Canada från år 1970 till 1984 för totalbefolkningen och för åldersgruppen 5—34 år. Den prickade linjen mellan åren 1978 och 1979 representerar en förändring i det inter— nationella klassifikationssystemet från ICD—8 till ICD— 9.
Källa: Blessing—Moore, J., Asthma Morbidity, Mortality 1988, Proceedings of the Asthma Mortality Task Force, J. Allergy_Clin. Immunol., 1987, 80(3) Supplement.
Figur 64 visar den rapporterade astmadödligheten i USA och Canada mellan åren 1970 och 1984 för totalbefolk— ningen och för åldersgruppen 5—34 år. Den prickade lin— jen mellan åren 1978 och 1979 representerar bytet av klassifikationssystem från ICD—8 till ICD—9. Som fram— går av figuren hade bytet av klassifikationssystem en minimal effekt på astmadödligheten i åldersgruppen 5—34 år, men en avsevärd effekt på den rapporterade total— dödligheten.
En ökad relativ dödlighet har observerats i alla regio— ner, men ökningen har varit speciellt markant i stor— stadsområdena. Man har också noterat en högre dödlighet i astma bland den svarta befolkningen, vilket kan tyda på otillfredsställda vårdbehov eller bristande tillgång till hälsovård för svarta (Bessing—Moore, 1988). Den ojämlika fördelningen av astmadödligheten mellan vita och svarta framgår av figur 65. Den visar att dödlighe— ten i astma per 100 000 invånare i USA var högre bland svarta än bland vita under samtliga år mellan 1968 och 1980 (Sly, 1984).
Antal döda Kod Kod per 100 000 revison revision
30
ÅR
ör astma per 100 000 invå—
' ' "d t 1 f Figur 65. Relativa do 5 a eriOden 1968—
nare bland svarta och vita i USA under p
Den relativa dödligheten i astma bland den svarta be— folkningen uppgick år 1984 till 2,5 och bland vita till 1,4 per 100 000 invånare (Blessing—Moore, 1988).
Sammanfattningsvis finns belägg för att astma blivit ett allt allvarligare problem i USA. Aktuella studier av sjuklighets— och dödlighetsstatistiken visar (Mark— ham, Chang, Evans & Mullally, 1986; Evans III, 1987; Sly, 1984):
att befolkningen i urbaniserade områden hade en högre
dödlighet i astma än i landsbygdsområden.
att män i den totala befolkningen hade en högre dödlig— het i astma än kvinnor, men att dessa skillnader mellan könen inte observerats bland svarta män och
kvinnor.
att den relativa dödligheten bland svarta var betydligt högre än bland vita.
att astmaprevalensen i totalbefolkningen visar en svag ökning, astmadödligheten en definitiv ökning och antalet sjukhusvårdade patienter på grund av astma en mycket markant ökning.
12 DISKUSSION OCH SLUTSATSER 12.1 Allergi— och annan överkänslighet — ett folk—
hälsoproblem
Denna sammanställning av epidemiologiska studier och registerdata visar att allergiska besvär och annan överkänslighet numera är så vanliga i befolkningen att man kan tala om ett folkhälsoproblem. Genom olika loka— la skolundersökningar vet vi att omkring vart tredje skolbarn har eller har haft någon form av allergi eller annan överkänslighet (Järliden, 1986; Hattevik, Kjell— man, Björksten & Johansson, 1987; Möller,1986; 1988; Lövhagen Andersson, Fagerlund & Andersson, 1987). Sta— tistiska centralbyrån anger i sin undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 att drygt var fjärde svensk i åldersgruppen 16—84 år besvä— ras av någon form av allergi eller annan överkänslig— het. Sammantaget innebär detta att över 2 milj. svens— kar själva uppger sig ha eller ha haft dessa besvär. Naturligtvis finns en glidande skala allt ifrån lättare snuva och ögonirritationer till mycket allvariga, even— tuellt livshotande astmaanfall. Från vårdsynpunkt är det angeläget att särskilt uppmärksamma de svåraste al— lergikernas problem. Men från förebyggande synpunkt är det också viktigt att ta även lättare besvärsyttringar på allvar.
Den stora majoriteten av alla besvärade har inga akuta vårdbehov och blir därför inte registrerade i patient— statistiken från den öppna eller slutna hälso— och
sjukvården. Det råder en stor diskrepans mellan regis— terdata om allergiproblemens omfattning i öppen vård och från surveyundersökningar. Genom uppgifter från vårdcentralerna i Tierp, Dalby och Gråbo, för vilka finns datoriserade patientregister, vet vi att andelen vårdsökande med någon av de större allergiska diagnos— kategorierna inte i något fall översteg 3 %. Det är dock helt klart att öppenvårdsstatistiken inte är någon bra indikator på problemets omfattning i befolkningen eller ens vårdutnyttjandet. För att kunna uttala sig om det medicinskt definierade allergiproblemets omfattning måste man också skaffa sig kunskap om patientflödet vid sidan om vårdcentralernas verksamhet. Allergiutred— ningen har därför låtit genomföra en särskild undersök— ning av omfattningen av olika allergiska sjukdomsdiag- noser bland befolkningen i Tierp med hjälp av såväl öp- pen— och slutenvårdsstatistik som konsumtion av läke— medel mot allergiska besvär (antihistaminika och anti- astmatika). Av de personer i Tierp som köpt ut läke— medel mot allergiska besvär kontrollerades om förskriv— ningen skett på allergiindikation för en tiondel av de registrerade fallen. Man fann att totalprevalensen för de största allergidiagnoserna enligt öppen- och sluten- vårdsstatistiken samt läkemedelskonsumtion av allergis— ka läkemedel på allergiindikation år 1983 var totalt 6,2 %. På grund av de allergiska besvärens periodiska karaktär följde man också upp befolkningen i Tierp un- der sex år för att beräkna prevalensen av allergiska besvär som lett till någon form av sjukvårdskontakt un— der perioden. Prevalensen kunde med dessa förutsätt— ningar grovt beräknas till 17 %. Även om Tierp inte kan sägas vara en kommun som är representativ för alla Sve— riges kommuner kan man med utgångspunkt fran dessa upp— gifter uppskatta att inte omkring av alla personer som uppgett sig vara besvärade av någon form av allergi el—
ler annan överkänslighet enligt ULF och flera lokala
frågeundersökningar hade så stora besvär att de lett till sjukvårdskontakt.
12.2 Många är svårt drabbade
Även om det från förebyggande synpunkt är motiverat att lyfta fram hela spektrat av allergibesvär, alltifrån de lättaste till de allra svåraste, finns därmed också risk att många människor betraktar allergiproblemen som tämligen triviala. Det finns därför skäl att påminna om de svårast drabbades problem. Enligt statistiska cent— ralbyråns dödsorsaksregister avlider varje år drygt
1 200 personer med astma som huvuddödsorsak eller bi— dragande dödsorsak. Enligt SCB:s undersökning av lev— nadsförhållanden år 1981 uppgav 2,5 % av ett represen— tativt urval av svenska folket i åldrarna 16—84 år att de besvärades svårt av eksem, 2,0 % ansåg sig ha svåra besvär av hösnuva och 1,2 % ansåg sig vara svårt besvä— rade av astma. Totalt ansåg 6,2 % av de tillfrågade att de besvärades svårt av någon form av allergi eller an— nan överkänslighet. Det motsvarade ca 349 000 av den svenska befolkningen. Vi vet att ca 17 % har så stora besvär av allergi— och annan överkänslighet att det lett till någon form av sjukvårdskontakt (Smedby, Kor—
pela & Rasmussen, 1989).
12.3 Prevalensuppskattningar 12.3.1 Astma
Olika lokala undersökningar av skolbarn som genomförts under 1980—talet visar prevalenstal mellan 4—5,8 % (Neumöller o.a. 1986; Hattewig o.a. 1987; Möller och
Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Bråbäck o.a. 1988).
Prevalensen av astma bland vuxna varierade enligt loka— la befolkningsstudier genomförda under 1980—talet mel- lan 2,8—4,9 % (Mikaelsson o.a. 1982; Stjernberg o.a. 1985; Lundbäck o.a. 1987; Eriksson o.a. 1989). Studier— na har genomförts i olika åldersgrupper och med varie— rande metodik och är därför inte helt jämförbara, men
anger ändå något av problemets dimensioner.
Pojkar under 5 års ålder har mellan 1,5—3 gånger högre prevalens av astma än flickor men mellan 5—10 årsåldern sker en utjämning mellan könen (Larsson och Lindholm, 1986). Man bör dock observera att prevalensuppskatt— ningar i den allra yngsta åldersgruppen är svårbedömd eftersom det bland läkare finns en obenägenhet att sät— ta en definitiv astmadiagnos innan man säkert vet hur sjukdomen kommer att utveckla sig och en alternativ diagnos kan då vara obstruktiv bronkit (ICD 8:466). Ungefär hälften av dessa patienter får från 4—5 års ål— der mera typiska astmasymtom (Zetterström, 1986). Åberg, Engström och Lindberg (1982) fann i sin studie av svenska skolbarn i åldrarna 7, 10 och 14 år i Göte— borg, Kronobergs län och Kiruna endast en mindre över— vikt i prevalensen av astma bland pojkar (2,7 %) än bland flickor (2,1 %) under åren 1979—80. I SCB:s un— dersökning av levnadsförhållanden (ULF) från ungefär samma tid (1981) uppgav 3,5 % av männen och 3,9 % av
kvinnorna att de besvärades av astma. Även de som be—
svärades svårt av astma hade ungefär samma könsfördel— ning — 1,2 % av männen och 1,3 % av kvinnorna. Retro— spektiva data från l4—åringarna i Åberg, Engström och Lindbergs skolundersökning tyder på att det högsta in— sjuknandet sker under de första levnadsåren. Ungefär
50 % av samtliga fall hade insjuknat före 4 års ålder. Prevalensen stabiliseras i skolåren genom att ungefär lika många fall insjuknar som tillfrisknar.
12.3.2 Hösnuva
Hösnuva kan ge både tillfälliga, säsongsbundna (pollen— snuva, mögelsnuva) och kroniska besvär (Foucard, 1985). Uppskattningar av aktuell prevalens blir därför osäker och beroende av när och hur frågan ställs. Olika lokala enkätundersökningar av skolbarn genomförda under 1980- talet anger prevalenstal för hösnuva mellan 10,3—22,6 % (Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Hattewig o.a. 1987). En studie av mönstrande 18—åriga män angav prevalensen av hösnuva år 1981 till 8,4 % (Åberg, 1988). I SCB:s ULF—undersökning år 1981 uppgav 9,2 % av ett representativt urval av befolkningen mellan 16—84 år att de besvärades av hösnuva. I Edfors—Lubs (1971) studie av 7 000 vuxna tvillingpar uppgav 14,8 % av alla tvillingar (n = 13 992) att de har eller har haft hö— snuva. I en aktuell enkätundersökning av 1 200 vuxna hallänningar erhölls svar från 970 personer. Av dessa uppgav 10,5 % att de fått diagnosen "hösnuva" av läka— re, 21,6 % uppgav att de haft hösnuva under det senaste året och 24,4 % att de haft hösnuva någon gång under de senaste tio åren (Eriksson o.a. 1989 personlig informa— tion).
Hösnuva är genomgående något vanligare bland pojkar än bland flickor under skolåldern. Man finner en karakte— ristisk ökning med åldern upp till omkring 16 års ålder (Kjellman, 1987). Åberg, Engström och Lindberg (1982) anger prevalensen av hösnuva bland skolbarn i åldrarna 7, 10 och 14 år till 8,4 % bland pojkarna och 6,3 % bland flickorna. Könsskillnaden som var statistiskt sä— kerställd (p( 0.001) tenderar i övre tonåren att utjäm— nas något. I ULF—undersökningen år 1981 uppgav 11,6 % av männen och 10,0 % av kvinnorna i åldersgruppen 16—24 år att de besvärades av hösnuva. I åldersgruppen 65—84 år hade 6,9 % av männen och 7,6 % av kvinnorna uppgivit
att de hade lätta eller svåra besvär av hösnuva. Totalt
(0
uppgav 9,3 % av männen och 9,1 0 av kvinnorna i åldrar—
na 16—84 år att de besvärades av hösnuva.
12.3.3 Eksem
Vi saknar för närvarande säkra kunskaper om förekomsten av böjveckseksem under de tidigaste spädbarnsåren (Thyresson, 1983). 7,2 % av 970 vuxna hallänningar upp— gav dock i en aktuell enkätundersökning att de haft spädbarnseksem. I lokala skolundersökningar genomförda under 1980—talet varierar prevalensen av eksem mellan 5,9—18,4 % (Hattewig o.a. 1987; Neumölleer o.a. 1986; Åberg o.a. 1982; Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988). Man har i dessa studier inte skiljt på om ekse— men är av atopiskt eller toxiskt, traumiterativt, irri— tativt ursprung. En sådan distinktion gjordes däremot i Edfors—Lubs studie av 7 000 vuxna tvillingpar. I denna studie angavs prevalensen av atopiska eksem till 2,5 % och av kontakteksem till 4,8 %. Meding och Swanbeck (1987) genomförde en enkätundersökning av 20 000 perso— ner mellan 20—65 år i Göteborg och erbjöd fri dermato—
logisk undersökning av alla positiva svar. Prevalensen av handeksem vid en speciell tidpunkt visade sig vara 5,4 % och vidare uppgav 2 % att de besvärades av konti— nuerliga problem med handeksem under hela det föregåen- de året före undersökningen. I en tidigare studie från en allmän hälsoundersökning av befolkningen i Malmöhus län genomförd under slutet av 1960—talet kunde man på basis av en enkätundersökning och observationer i fält— undersökningen uppskatta prevalensen av handeksem till omkring 4 % (Agrup, 1969).
Kjellman (1976) anger i en studie av 7—åringar att ato— piska eksem förekom hos 7,2 % av pojkarna och 9,4 % av flickorna. Åberg, Engström och Lindberg (1982) anger i sin skolundersöking prevalensen av eksem hos ca 27 000 skolbarn i åldersgrupperna 7, 10 och 14 år till 6,4 % hos pojkarna och 9,3 % hos flickorna. Skillnaden mellan könen är signifikant (p( 0.001). Åberg och Engströms studie av de allergiska sjukdomarnas naturliga förlopp under barndomsåren visar att cirka en tredjedel av alla som någonsin haft symtom på eksem tillfrisknat då de uppnått 14 års ålder. Uppgiften erhålls genom att be— räkna skillnaden mellan prevalensen (7,8 %) och den ku— mulativa incidensen (12,0 %). Förekomsten av eksem är också överrepresenterad bland kvinnor i den vuxna be— folkningen. 11,3 % av männen och 21,9 % av kvinnorna i åldersgruppen 16—24 år uppger sig ha eksem eller hudut— slag enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden år 1981. I åldersgruppen 25—44 år angav 12,9 % av män— nen och 22,4 % av kvinnorna att de hade besvär. Där— efter minskar prevalensen framför allt bland kvinnorna. I åldersgruppen 65—84 år angav 11,6 % av männen och 13,9 % av kvinnorna att de hade lättare eller svårare besvär av eksem eller hudutslag. Frågans formulering gör att det i SCB:s undersökning också kan dölja sig
fall av urtikaria eller andra hudmanifestationer.
Sammanfattningsvis kan sägas att prevalensen av astma och hösnuva är vanligare bland pojkar och eksem bland flickor. Könsskillnaderna vad gäller förekomst av astma och hösnuva tenderar att utjämas i vuxen ålder. När det gäller förekomsten av eksem finns en betydligt högre frekvens såväl bland flickor som bland vuxna kvinnor. En av de viktigaste förklaringarna till den kraftiga överrepresentationen av eksem hos kvinnor i vuxen ålder är håltagning i öronen men också att kvinnor i betyd— ligt högre utsträckning använder kosmetika och sysslar med våtarbete med starka tvättmedel och andra kemika—
lier.
12.4 Ett ökande problem i Sverige
Det är numera allmänt accepterat att de allergiska sjukdomarna beror på en kombination av arv och miljö. Allergiska sjukdomar är vanligast bland barn där båda föräldrarna har någon atopisk sjukdom (astma, hösnuva, atopisk dermatit eller urtikaria). Men studier av tvil— lingar har också visat att det miljömässiga inslaget är större än vad man tidigare trott (Edfors—Lubs, 1971).
Några svenska studier tyder på att speciellt luftvägs— allergierna ökat under senare år. En ökning av olika allergiska sjukdomar har också iakttagits i studier från flera västerländska industriländer. Åberg fann i sin undersökning av 18—åriga män som mönstrat för mili— tär värnpliktstjänstgöring en kraftig frekvensökning av luftvägsallergier mellan åren 1971 och 1981. Prevalen— sen av astma ökade under perioden från 1,9 till 2,8 % och allergisk rhinoconjunctivit (hösnuva) från 4,4 till
8,4 %. Studien är en av de starkaste indikatorerna på
att luftvägsallergierna ökat under senare år. Kartlägg— ningens begränsning i ålder och kön gör dock att man
skulle behöva fler longitudinella studier av allergiut— vecklingen i flera åldersgrupper och hos båda könen in—
nan utvecklingen kan anses säkerställd.
En alternativ förklaring till en ökning skulle kunna vara en förbättrad diagnostik och medvetenhet om de al- lergiska sjukdomsyttringarna. Åberg finner det mindre sannolikt att detta skulle kunna förklara observerade geografiska skillnader med högre frekvenser av astma och hösnuva ju längre norrut man kommer. Slutsatserna stärks också av en intensivstudie av 1 187 18—åriga män vid de västsvenska inskrivningarna på Säve under en må— nad år 1981. Åberg fann att prevalensen av astma och allergisk rhinit var ca 20 % högre än vid den ordinarie registreringen på Säve. Det talar snarare för en under— skattning av det verkliga problemets omfattning. Det förefaller som om både läkare och värnpliktiga mer el— ler mindre medvetet försummar att ange en diagnos på lätta symtom som inte förväntas inverka på den mönstra— des värnpliktsplacering. Det talar för att värnplikts— registrets ordinarie statistik representerar sjukdomar
av mer klinisk signifikans.
Jannerfeldt och Carlsson (1987) har genomfört en ytter— ligare bearbetning av ett material från värnpliktsre— gistret. Materialet bestod av samtliga mönstrade som var födda åren 1955—1966 och således mönstrade mellan åren 1973—1984. Studien omfattar således fler årskullar av mönstrande värnpliktiga än i Åbergs studie. Studien visar också en ökning av framför allt luftvägsallergier och att ökningen fortsatt även efter ar 1981 (se figur 9).
Foucard (1989; pers. information) fann däremot ingen tendens till ökning av allergi— och allergiliknande symtom i sin studie av 1 050 medicine studerande, där olika årskullar följts under en tioårsperiod mellan 1979—1989. Det kan dock vara svårt att påvisa ökning i en grupp som redan från början haft en så hög nivå som denna (46 % av studenterna rapporterade någon form av
symtom).
Möller (1986) och Möller och Bergström (1988) ger i två studier av skolbarn från Umeå visst stöd för att en reell ökning skett av åtminstone vissa allergiska sjuk— domar. Man undersökte år 1971 skolbarn i årskurs 1—3 och samma årskullar undersöktes på nytt år 1987. Pre- valensen av astma hade ökat från 4,0 till 5,8 % medan andelen med hösnuva var i stort sett oförändrad. Ande— len skolbarn som uppgivit att de någonsin haft besvär (kumulativ incidens) av hösvnuva hade t.o.m. minskat något, från 13,6 % år 1976 till 11,4 % år 1987. Däremot hade den kumulativa incidensen för samtliga allergiska sjukdomar ökat kraftigt, från 34,1 till 46,0 %.
Tidstrenden i olika lokala befolkningsstudier tycks också indikera en ökning även om skillnader i under— sökningsmetodik, definitioner, studerade åldersgrupper
och olika orter försvårar en jämförelse.
Utredningens sammanställningar visar att prevalensen av astma bland drygt 60 000 skolbarn i Stockholm enligt rapporter från Skolläkare i början av 1950—talet var ca 1,4 % (Kraepelien, 1954). Studier genomförda under 1980—talet visar prevalenstal mellan 4,0—5,8 % (Åberg, Engström & Lindberg, 1982; Neumöller, Oscarsson & Svensson, 1986; Hatevig, Kjellman, Björksten & Johans— son, 1987; Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Bråbäck, Kälvesten & Sundström, 1988).
Allergiutredningens bearbetningar av socialstyrelsens patientstatistik från Uppsala—regionens slutna kropps— sjukvård tyder också på att såväl antalet personer som vårdats på grund av allergiska besvär, som antalet vårdtillfällen på grund av dessa besvär ökat från mit— ten av 1970—talet till början av 1980—talet. Av statis— tiken framgår att det genomsnittliga antalet män per 100 000 invånare som vårdats under olika allergidiag— noser (ICD 493, 507, 691, 692 och 708) först minskat från 251 under perioden 1969/70 till 217 under perioden 1975/76 för att därefter åter öka till 228 under perio— den 1982/83. Kvinnorna minskade under samma period från 223 vårdade per 100 000 invånare under perioden 1969/70 till 216 under perioden 1975/76 för att liksom männen åter öka till 245 under perioden 1982/83. Det ökade vårdutnyttjandet kan — men behöver inte — vara ett ut— tryck för att prevalensen av dessa sjukdomar ökat i be— folkningen. Det kan också bero på en ökad vårdefterfrå— gan eller på att vårdresurserna totalt sett ökat. Ef— tersom astmadiagnosen svarar för det flesta antalet fall kan det vara ett uttryck för ökad medvetenhet om
risken för komplikationer och förbättrade behandlings—
metoder.
Ytterligare en tänkbar indikator på allergiproblemet är statistiken över astmadödligheten, men här är utveck— lingen mer motsägelsefull för olika kön och åldersgrup— per. Utredningens bearbetningar av SCB:s dödsorsaksre— gister tyder på en ökande trend sedan början på 1960— talet till mitten av 1980—talet, även om trenden sedan början på 1980—talet har vänt nedåt. Utvecklingen över tid visar en klar ökning bland kvinnorna men ingen klar trend för männen.
12.5 Utvecklingen i andra industriländer
En rad internationella studier har behandlat frågan om olika allergiska sjukdomars utveckling med tiden. Morrison, Smith, Harding och Cumming (1971) genomförde mellan åren 1956—57 och 1968—69 en surveyundersökning bland skolbarn i Birmingham i England och fann att pre— valensen av definitivt diagnostiserad astma under pe— rioden ökat från 1,8 till 2,3 %. Studien inkluderade inte fall av pipande andning ("wheezing") som ibland brukar tas som en indikator på mild astma. Dessa fall uppgick 1969 till 3,2 %. Studien återger utvecklingen i en industristad med kraftiga luftföroreningar under 1950— och 1960—talen, men säger inget om den aktuella situationen. Taylor, Wadsworth, Wadsworth och Peckham (1984) studerade förändringar i prevalensen av barn— domseksem i tre nationella kohorter födda år 1946, 1958 och 1970. Den totala andelen barn med eksem ökade från 5,1 % av barnen födda år 1946 och 7,3 % av dem födda år 1958 till 12,2 % i 1970 års kohort. Man fann också ett positivt samband mellan eksem och amning som man miss— tänkte kunde ha samband med någon ny generell miljöfak— tor som medfört att barnen blivit sensibiliserade genom
bröstmjölken.
Burney (1986; 1988) har i flera studier ingående analy— serat utvecklingen av astmadödligheten i England och Wales och funnit stöd för en reell ökning. Den relativa dödligheten i åldersgruppen 5—34 år steg under perioden 1974—1984 från 5,3 till 10,5 per miljon invånare. Ten— densen kvarstod även sedan man tagit hänsyn till för— ändringar i den internationella sjukdomsklassifikatio— nen (ICD) och i befolkningens ålderssammansättning. » Perdizet, Neukirch Correman och Liard (1987) genomförde
1968 en studie av studenter vid Paris universitet vil—
ken upprepades år 1982. Man fann en ökning av luftvägs— allergier under perioden. Prevalensen av astma ökade från 3,3 till 5,4 % och allergisk rhinit från 3,8 till 10,2 %. Också astmadödligheten steg i Frankrike, fram— för allt bland män i åldersgruppen 5—34 år och bland kvinnor. Under perioden 1974—1984 ökade den relativa dödstalet per miljon invånare från 1,5 till 3,5 bland män i åldersgruppen 5—34 år. Det motsvarade en ökning av ett åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) från 100 till 239 under perioden. För kvinnorna i samtliga åldersgrupper ökade det relativa dödstalet från 26,5 till 36,2 per miljon invånare, vilket motsvarade en ök—
ning av SMR från 100 till 143 under tioårsperioden.
Varonier (1970) och Varonier, de Haller och Schopfer (1984) genomförde studier bland daghemsbarn och skol— ungdomar i Geneve, Schweiz, åren 1968 och 1981. Den to— tala prevalensen av atopisk sjukdom ökade bland dag— hemsbarnen från 5,4 % år 1968 till 7,0 % år 1981 och bland skolungdomar i nionde klass (15 år) från 10,3 till 11,5 %. Ökningarna under perioden kunde främst hänföras till luftvägsallergierna.
Gergen, Mullally och Evans III (1988) har sammanställt data från några nationella surveyundersökningar i USA som genomförts av National Center for Health Statis— tics. Studierna har möjliggjort en analys av föränd— ringar i astmaprevalensen under en lS—årsperiod. Pre— valensen av astma i åldersgruppen 6—11 år var 1963—65 totalt 5,3 %, åren 1971—74 totalt 4,8 % för att där— efter öka till 7,6 % under perioden 1976—80. Bland svarta barn i samma åldersgrupp ökade andelen rappor— terade astmafall mellan perioden 1971—74 och 1976—80 från 5,1 till 9,6 %. ökningen var således speciellt på- taglig bland yngre barn och i den svarta befolkningen.
Bland ungdomar i åldrarna 12—17 år märktes däremot
ingen signifikant ökning i totalbefolkningen men där— emot en mycket påtaglig ökning bland svarta — från 4,6 % under perioden 1971—74 till 10,1 % under peiroden 1976—80. Halfon och Newacheck (1986) redovisar resultat från en nationell intervjuundersökning som genomfördes för att kartlägga prevalensen av astma bland barn i åldrarna 6—16 år. Man fann en ökning av prevalensen av aktuell astma från 3,2 % till 4,1 % mellan åren 1970 och 1978—80. Flera forskare har också påvisat en ökning av astmadödligheten i USA under det senaste decenniet (Sly, 1984; Blessing—Moore, 1988). Dödligheten minskade varje år mellan 1950—1978. En minskning som bara delvis kan förklaras av förändringar i sjukdomsklassifikatio- nen (ICD) som genomfördes åren 1958 och 1969. Från och med år 1978 vänder utvecklingen i en ökning från 0,8 dödsfall per 100 000 invånare detta år till 1,5 döds— fall per 100 000 invånare år 1984. Trendbrottet år 1978 sammanfaller i tiden med införandet av den nionde revi— sionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD—9) som tenderar att öka prevalensen eftersom un— dertryckningsreglerna vid samtidig förekomst av kronisk bronkit och emfysem då slopas. Forskarna har dock kun— nat visa att ökningen bara delvis kan förklaras av den— na förändring och att större delen av ökningen är
reell.
Sammanfattningsvis tyder mycket på att de starka indi— kationerna på ökning av framför allt luftvägsallergier i Sverige, kan vara en del av ett skeende som kan iakt— tas i en rad industrialiserade västländer. Behovet av fortsatta longitudinella epidemiologiska studier som kan bekräfta indikationerna på ökning är dock ange— lägna.
12.6 Geografiska skillnader
Allergiutredningen bör enligt sina direktiv studera olika nationella register och epidemiologiska informa— tionssystem för att undersöka om dessa medger en analys av skillnader i allergiförekomst mellan olika befolk— ningsgrupper, dels geografiskt och dels socioekono— miskt.
o Värnpliktsverkets värnpliktsregister innehåller diagnosuppgifter kodade enligt den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD). Diagnoserna baseras på standardiserade medicinska undersökningar av al— la män som mönstrar i samband med värnpliktsin— skrivningarna. En validitetskontroll av diagnosupp— gifterna har visat att läkare i samband med mönst— ringen främst noterar symtom av relevans för den mönstrades värnpliksplacering. Registret kan därför antas innehålla uppgifter av mer klinisk relevans vilket innebär en underskattning snarare än en överskattning av de verkliga problemens omfattning. Registret innehåller diagnosuppgifter för samtliga män som mönstrat sedan år 1973. Genom registret har det varit möjligt att, förutom tidigare redovisade ökning i förekomsten av luftvägsallergierna astma och hösnuva mellan 1971 och 1981, även påvisa en geografisk sjukdomsgradient med högre frekvenser av astma och hösnuva ju längre norrut man kommer i landet (Åberg, 1988). Registrets begränsning i kön och ålder gör att ytterligare studier behövs av andra befolkningsgrupper, för att bekräfta om ök— ningen över tiden och skillnaderna mellan olika geografiska områden, kan generaliseras till hela
befolkningen.
Statistiska centralbyråns undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) innehöll år 1981 uppgifter om förekomst av olika allergiska besvär (astma, hösnuva, eksem och andra allergiska be- svär). Undersökningen baserades på ett representa— tivt urval av svenska folket i åldersgruppen 16—84 år (n = 8 903). Undersökningen har bearbetats av allergiutredningen för att undersöka om ULF—regist— ret medger en analys av geografiska skillnader i allergiförekomst. Ett problem vid analys av geogra— fiska skillnader är att antalet intervjuer i ULF lätt blir för litet för att smärre skillnader skall kunna mätas säkert när man delar upp det på t.ex. länsnivå. För att i någon mån kompensera dessa brister kan man överväga att slå samman flera län till större regioner, som då kommer att represente— ras av flera intervjuer. Vår geografiska analys ba— seras dock på en länsvis fördelning av uppgivna al— lergibesvär eftersom det finns ett stort intresse för regionala hälsodata. Vi kunde bekräfta en hög allergiförekomst i de norra delarna av landet, men fann den högsta allergifrekvensen på Gotland. Även Värmland och Östergötlands län låg relativt högt i besvärsfrekvens enligt denna bearbetning. ULF—un— dersökningen från år 1981 är en av de få riksrepre— sentativa undersökningar genom vilken det varit möjligt att kartlägga förekomsten av upplevda al— lergiska besvär i den allmänna vuxenbefolkningen, men storleken i urvalet av intervjupersoner skulle behöva ökas för att möjliggöra en säkrare analys av regionala skillnader. Bristen på aktuell informa— tion om förekomsten av allergiska besvär i olika delar av landet är påtaglig saväl bland barn och
ungdomar som i den vuxna befolkningen.
Apoteksbolagets försäljningsstatistik över prepa— ratgrupper som ofta förskrivs på allergiindikation (antiastmatika och antihistaminika) har visat sig vara en dålig indikator på allergiförekomst i be— folkningen. Försäljningsstatistiken ger inte upp— gift om hur många personer som får recepten och in— te heller om i vilken utsträckning preparaten verk— ligen används. Preparaten förskrivs ofta på andra indikationer och många allergiker använder inga me— diciner. observerade geografiska skillnader i för— säljningen behöver inte spegla reella skillnader i sjukvårdsbehov. De kan vara uttryck för skillnader i terapeutisk praxis, tillgång till förskrivande läkare m.m. Möjligen kan Apoteksbolagets diagnos— receptundersökning vara användbar för att åtmins— tone skatta vårdefterfrågan på grund av allergiska besvär.
Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister är det enda register som täcker hela landet och omfattar samtliga dödsfall. Statistiken visar att astma bronchiale är den helt dominerande dödsorsaken bland de allergiska sjukdomsdiagnoserna. Problemet är precisionen i diagnosen. Differentialdiagnos— tiska problem finns, speciellt mot kronisk bronkit och emfysem, bland de äldsta åldersgrupperna. Om barnen är under 5 års ålder finns ofta en obenägen— het bland läkare att sätta en definitiv astmadiag— nos innan de säkert vet hur sjukdomen kommer att utveckla sig och en alterntiv diagnos är då ob— struktiv bronkit. Det är vidare relativt ovanligt att man avlider i astma i unga år. Det innebär att skattningarna blir säkrare om man begränsar analy— sen till åldersklasser mellan 35—74 år.
På grund av speciella kodningsregler i den interna— tionella sjukdomsklassifikationens åttonde revision (ICD—8), som till helt nyligen tillämpats i Sveri— ge, undertrycks astma bronchiale som underliggande dödsorsak vid samtidig förekomst av kronisk bronkit eller emfysem. Det är därför nödvändigt att redovi— sa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker för att få en rättvisande bild av astmadödligheten. Även om man tar hänsyn till såväl underliggande som bidragande dödsorsaker är antalet dödsfall i astma enskilda år inte så frekventa att man får tillräck— lig precision vid en analys av geografiska skillna— der i astmadödlighet. Statistiken blir instabil och osäker, speciellt i län med litet befolkningsunder— lag. Utredningen har därför lagt samman uppgifter för tre femårsperioder och en treårsperiod. Den geografiska fördelningen av astmadödligheten bland män och kvinnor i åldersgruppen 35—64 år har där— efter analyserats och åldersstandardiserade dödlig— hetsindex (SMR) beräknats för resp. period. Det är brukligt att vid SMR beräkningar samtidigt redovisa konfidensintervall, som är ett mått på graden av osäkerhet i punktskattningarna. Med hjälp av konfi— densintervallen kan man lättare bedöma om döds- orsaksregistret medger en meningsfull analys av geografiska skillnader i astmadödlighet. Utred- ningens beräkningar visar att en länsvis geografisk fördelning för resp. kön givit så breda konfidens— intervall att man bör överväga att slå samman flera län till större geografiska regioner för att få ett större befolkningsunderlag för beräkningarna. Man kan då konstatera att dödsorsaksregistret medger en analys av geografiska skillnader i astmadödlighet under förutsättning att man genom sammanslagningar av statistik för flera år och genom ett lämpligt val av geografiska regioner m.m. kan skapa ett
tillräckligt stort befolkningsunderlag för beräk—
ningarna.
Sammanfattningsvis tyder studier av mönstrande 18—åriga män baserade på Värnpliktsregistret på en högre frek— vens av astma och hösnuva ju längre norrut och i viss mån västerut man bor (Åberg, 1988). En enkätundersök— ning bland ca 20 000 elever i grundskolan (åk 1, 4 och 8) som genomfördes i Göteborg, Kronobergs län och Kiru— na åren 1979—80 visar också ökad prevalens av både ast— ma, hösnuva och eksem i Kiruna jämfört med Göteborg och Kronobergs län. Lundbäck o.a. (1987) bekräftar höga an- delar av astma (4,9 %) och kronisk bronkit (4,9 %) bland vuxna i Norrbottens län. En nyligen genomförd studie av allergiska besvär bland hallänningar tyder dock på att astma och kronisk bronkit numera är lika vanligt i Halland som i Norrbotten (Eriksson, Högstedt och Singer, 1989; opublicerat). Utredningens bearbet— ning av SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF 1981) talar också för höga andelar av befolkningen med någon form av allergiska besvär i de nordligaste delar- na av landet. De högsta besvärsfrekvenserna iakttogs dock på Gotland och vidare hade Värmland och östergöt— land lika höga andelar som i Norrbotten. Uppgifterna bör dock tolkas med försiktighet då urvalet av inter— vjupersoner i resp. län var relativt begränsat. Läke— medelsförskrivningen av antiastmatika var år 1988 högst i Jämtlands län. Relativt hög förbrukning har också re— gistrerats i Norrbotten samt Göteborgs— och Bohus län, Malmöhus län och på Gotland. Försäljningen av antiast— matika är dock ingen god indikator på astmaförekomsten i befolkningen varför uppgifterna inte kan användas för epidemiologiska slutsatser. Den största försäljningen av antihistaminika är koncentrerad till storstadslänen Stockholm, Göteborgs— och Bohus län samt Malmöhus län. Det riktar uppmärksamheten på storstadsmiljöns betydel—
se för allergiutvecklingen. Även i detta fall måste dock uppgifterna tolkas med mycket stor försiktighet eftersom preparaten inte bara förskrivs på allergiindi- kation m.m. Den regionala fördelningen av astmadödlig— heten bland män visar under senare år (1984—86) den högsta dödligheten i Älvsborgs och Skaraborgs län och trenden pekar åter på en ökning av astmadödligheten i Norrbottens län. Under perioden 1984—1986 observerades den högsta astmadödligheten bland kvinnor i storstads— länen och i norra Sverige. Det kan möjligen tolkas som att miljön blivit sämre med ökade koncentrationer av luftföroreningar i storstadsregionerna. Såväl för män som för kvinnor måste dock understrykas att osäkerheten är stor. Ingen av punktskattningarna för resp. län av—
viker signifikant från riksgenomsnittet.
12.7 Socioekonomiska skillnader
Allergiutredningen har studerat om olika register och epidemiologiska informationssystem medger en analys av socioekonomiska skillnader hos grupper med allergiska besvär. Man kan konstatera att samtliga studerade re— gister har sina möjligheter och begränsningar.
o ULF—registret täcker ett representativt urval av hela befolkningen, men det slumpmässiga urvalet gör att man har svårt att täcka in grupper av befolk— ningen som är exponerade för allergiframkallande faktorer i specifika riksmiljöer. Vidare omfattar registret endast den vuxna befolkningen. Allergiut— redningens kartläggningar visar att barnen är en speciellt riskutsatt grupp. Utredningen har noterat att man i pågående ULF—undersökning (1988—89) ut—
vidgat intervjuerna till barn— och ungdomsgrupperna genom att föräldrarna fått svara för sina minder—
åriga barn.
Referensdatabasen med uppgifter insamlade inom svensk företagshälsovård är ingen heltäckande epi— demiologisk yrkesmedicinsk databas. Databasen inne— håller dock ett förhållandevis stort antal individ— relaterade data som bl.a. kan användas för att be— skriva och analysera förekomsten av astma, hösnuva och eksem bland vissa till företagshälsovården an— slutna yrkesgrupper. Analysen bör då begränsas till större yrkesgrupper för att kompensera bristen på representativitet i urvalet. Det är önskvärt att analyser av materialet kompletteras med uppgifter om hur stor andel av de yrkesverksamma inom resp. yrke som är representerade i databasen t.ex. genom att lägga in FoB—data i referensdatabasen. Med en sådan komplettering skulle man lättare kunna analy— sera hur bortfallet kan tänkas påverka sammanställ—
ningar av allergiförekomst och andra uppgifter.
Folksams register för avtalsgruppförsäkringarna (AGS) ger genom uppgifter om arbetsgivare och fack— förbundstillhörighet möjlighet att studera skillna— der i sjukskrivningstillfällen på grund av aller- giska besvär mellan grupper inom olika anslutna fackförbund. Ett problem är att inte alla avtals- områden på den svenska arbetsmarknaden är anslutna till registret vilket försvårar en jämförelse med exempelvis olika akademikergrupper.
Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om ar— betsskador (ISA) ger möjlighet att jämföra yrken med överrisk för luftvägs— och hudallergier liksom det totala antalet inrapporterade fall av yrkes—
skador inom olika yrken. Ett problem är att benä— genheten att anmäla yrkesskador till registret va— rierar inom olika brancher och mellan olika arbets— givare trots att lagstadgad anmälningsplikt före— ligger. Kvaliteten i registret kan därför variera mellan olika yrkesområden. Ett annat skäl till un— derskattning av yrkesallergier är att det kan vara svårt att få allergi bedömd som yrkesskada i för— säkringsnämnden. Registret ger trots detta värde—
full information om riskgrupper för yrkesallergi.
Det särskilda register som upprättats genom en sam— körning av socialstyrelsens patientregister över sluten kroppssjukvård och Folk— och bostadsräk— ningarna ger goda möjligheter till studier av skillnader i vårdkonsumtion mellan olika socioeko— nomiska grupper. Registret omfattar slutenvårdsdata från 14 landsting och landstingsfria kommuner in— samlade under perioden 1978-1983 och har tillfreds— ställande representativitet för studier av skillna— der i allergiskt betingat sjukvårdsutnyttjande. Denna typ av register är en förutsättning för att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdut— nyttjande skall kunna bedrivas. Socialstyrelsens folkhälsorapport (Socialstyrelsen redovisar 1987: 15) riktade uppmärksamheten på ohälsans ojämlika fördelning mellan olika socioekonomiska grupper i vårt land. En studie som redovisas i föreliggande rapport visar att detta register kunnat användas för att bl.a. påvisa en överrisk för sjukhusvård på grund av astma bland äldre lantbrukare jämfört med den övriga befolkningen. Det är angeläget att forskningen om socioekonomiska och yrkesmässiga skillnader i sluten vårdkonsumtion på grund av al— lergisk sjukdom kommer till stånd också för andra riskutsatta yrkesgrupper.
Sammanfattningsvis visar allergiutredningens bearbet— ning av ULF—registret att allergiska besvär numera är vanligt förekommande inom alla socioekonomiska grupper. Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbets— skador visar att vissa yrkesgrupper har en klar över— risk att drabbas av luftvägsallergier. Bland dessa grupper kan nämnas ram— och cirkelsågare, kvarnarbetare och bagare. Andra yrkesgrupper som garvare, metallise— rare, badpersonal och smörjare har en klar överrisk för eksem. De yrken i arbetsskaderegistret som represente— rar flest antal anmälda fall av eksem är städare, sjuk— vårdsbiträden, maskinmontörer och reaparatörer. Yrken med flest antal anmälda fall av luftvägsallergier är verkstadsmekaniker, lantbrukare och sekreterare. Folk— sams register över avtalsgruppförsäkringarna (AGS) vi— sar statistiskt säkerställda skillnader i förekomst av astma, bronkit och eksem mellan anställda inom olika fackförbund. Således har livsmedelsarbetareförbundets medlemmar en signifikant högre andel sjukskrivnings— tillfällen på grund av astma än övriga förbund. Bekläd— nads har en signifikant högre frekvens av eksem och Byggnadsarbetareförbundet en signifikant lägre andel än övriga förbund. Referensdata insamlade inom svensk fö— retagshälsovård visade en tendens till ökad prevalens och incidens för LO—grupperna i jämförelse med yrkes— grupper inom TCO och SACO—kollektiven, men skillnaderna var inte stora. Ett särskilt register som upprättats av socialstyrelsen genom en samkörning av patientregistret för sluten kroppssjukvård och Folk— och bostadsräk— ningarna har påvisat en överrisk för sluten vård på grund av astma hos lantbrukare jämfört med den övriga befolkningen, men ytterligare studier behövs för socio— ekonomiska jämförelser med andra riskutsatta yrkesgrup—
per i vårt land.
Utredningens registergenomgång visar således att det fortfarande finns många yrkesgrupper som är klart över— representerade vad gäller förekomst av olika allergiska besvär i jämförelse med andra yrkesgrupper eller den övriga befolkningen. Men den mest iögonenfallande skillnaden är ändå inte den mellan olika socioekonomis— ka grupper, utan den mellan barn och vuxna. Visserligen är de yngsta barnen mera känsliga, bl.a. genom ett mindre utvecklat immunförsvar. Det ökar mottagligheten för virus m.m. som ökar risken för att utveckla en al— lergi. Man talar ibland om de allergiska sjukdomarnas naturalhistoria, dvs. sjukdomarnas naturliga förlopp, som om det skulle vara något naturligt att den svagas— te, mest oskyddade delen av befolkningen skulle behöva ha en högre andel allergiska besvär. Det av allergiut— redningen initierade Allergiprojektet i Sundsvall har i en nyligen publicerad studie visat att täta förkyl— ningar var fyra gånger så vanliga bland barn på daghem (12,8 %) jämfört med barn i hemmet (3,6 %). Allergier var nästan dubbelt så vanliga bland daghemsbarnen
(23 %) som bland barn som vistades i hemmet (14,0 %). Det visar att miljön har stor betydelse för uppkomst av allergi och att kommunerna nu måste göra större an— strängningar för att sanera miljön och förbättra luft—
kvaliteten inomhus i våra offentliga miljöer.
12.8 Overväganden och förslag
Behov av longitudinella undersökningar
De flesta kliniska allergologer är överens om att de allergiska sjukdomarna ökat i omfattning under senare
år, men det har visat sig svårare än väntat att finna
epidemiologiska belägg för denna ökning. Ett skäl till detta är bristen på välgjorda äldre epidemiologiska studier. En av de starkaste indikatorerna på ökad al— lergiförekomst under senare decennier baseras på pre— valensstudier av mönstrande 18—åriga värnpliktiga män (Åberg, 1988; Jannerfeldt & Carlsson, 1987). Två stu— dier av skolbarn i Umeå där samma årskullar (årskurs 1— 3) undersökts 1971 och 1987 ger också visst stöd för att en reell ökning skett av åtminstone vissa allergis— ka sjukdomar (Möller, 1986; Möller & Bergström, 1988). Kartläggningarnas begränsning i ålder och kön omöjlig— gör dock en generalisering av resultaten till hela be— folkningen. Man skulle därför önska att ytterligare longitudinella studier av andra åldersgrupper och av
båda könen innan utvecklingen kan anses säkerställd.
Socioekonomiska skillnader i Vårdutnyttjande
Socialstyrelsens med Folk— och bostadsräkningarna sam— körda register för sluten kroppssjukvård är en förut— sättning för att forskning om socioekonomiska skill— nader i Vårdutnyttjande skall kunna studieras för olika sjukdomar i hela befolkningen. Det är viktigt att påpe— ka att registret efter samkörning och erforderliga kva— litetskontroller avidentifierats från alla personnummer och endast används för forskning och statistikfram— ställning. En studie som genomförts med hjälp av detta register har påvisat en ökad relativ risk för sjukhus— vård på grund av astma bland äldre lantbrukare. Det är angeläget att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdkonsumtion på grund av olika allergiska sjukdomar och besvär kommer till stånd för andra riskutsatta yr— kesgrupper.
Allergiska besvärsundersökningar
Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsför— hållanden (ULF) från år 1981 är en av de få riksrepre— sentativa undersökningar genom vilken det varit möjligt att kartlägga förekomsten av allergiska besvär och an— nan överkänslighet i den totala vuxenbefolkningen. Det vore dock önskvärt om storleken i urvalet av intervju— personer kunde öka för att möjliggöra säkrare analyser av regionala skillnader. Frågan om urvalsförstärkning har diskuterats i SCB:s statistikprogram Välfärd (Sta— tistik 93). Man bedömde där att det skulle behövas en urvalskomplettering om minst 500 intervjuer årligen, för att alla län skulle kunna redovisas löpande. In— tresset för mer lokala och regionala hälsodata gör att allergiutredningen bedömer att en sådan insats skulle vara väl motiverad. Bristen på aktuell information om förekomsten av allergiska besvär i olika delar av lan- det är påtaglig såväl bland barn och ungdomar som i den vuxna befolkningen. Utredningen har noterat SCB:s ini— tiativ att i pågående ULF—undersökning (1988—89) utvid— ga intervjuerna till barn och ungdomsgrupperna genom
att låta föräldrarna svara för sina minderåriga barn.
Studier av allergiutveckling inom mödra— och barnhälso—
vård, skolhälsovård och primärvård
För att säkerställa behovet av fortlöpande information om utvecklingen av olika allergiska sjukdomar och annan överkänslighet inom oselekterade grupper av befolk— ningen finns behov av en kontinuerlig registrering. Den svenska mödra— och barnhälsovarden (BVC) har ett så gott anseende att man under de första barnaåren når nästan hela spädbarnsgruppen. Den obligatoriska skol—
plikten gör också att man inom skolhälsovården når näs—
tan alla skolbarn. Allergiutredningen föreslår därför att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen får i uppdrag att se över den ordinarie registreringen vid BVC resp. skolhälsovårdsjournalerna och föranstalta om en sär— skild registrering vid ett lämpligt urval BVC/skollä— karmottagningar. Vidare håller allt fler primärvårds— centraler på att införa datoriserade patientregister. Utredningens undersökningar av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i Tierp har också visat möjligheter att belysa förekomsten av allergiska sjuk— domar i en lokalbefolkning. Utredningen föreslår därför att socialstyrelsen också får i uppdrag att ta initia— tiv till en kontinuerlig registrering av olika aller— giska sjukdomsdiagnoser inom ramen för ordinarie ut— vecklingsarbete vid intresserade primärvårdscentraler. Det är angeläget att socialstyrelsen bevakar att re— gistreringen sker på ett enhetligt sätt för att möj— liggöra jämförelser mellan olika kommuner i landet.
Fortsatt avrapportering av allergiutvecklingen
Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att vart tredje år redovisa hur folkhälsan utvecklas i vårt land i en särskild folkhälsorapport. Från ett folkhäl— soperspektiv har de allergiska sjukdomarna sin givna plats i en sådan sammanställning. Men härutöver finns behov av en fortsatt uppföljning av den epidemiologiska och miljömedicinska forskningen inom området. Utredm ningens sammanställningar av epidemiologiska studier och registerdata visar att kunskaperna om allergi— problemets utveckling och orsaker är ofullständigt kän— da. För det fortsatta förebyggande arbetet skulle det vara av värde om socialstyrelsen kunde få ett ansvar för att fortlöpande följa och till regeringen avrappor— tera utvecklingen.
övervakning av allergiskt betingade läkemedelsbiverk—
ningar
Läkemedelsbiverkningar kan vara av olika karaktär och svårighetsgrad, men kan ibland få ytterst allvarliga konsekvenser i form av anafylaktiska reaktioner eller anafylaktisk chock. Vid bl.a. vårdcentralen Kronan i Sundbyberg och Gråbo vårdcentral utanför Göteborg pågår en försöksverksamhet med registrering av till patien— terna förskrivna läkemedel. I systemen finns också in— byggd en larmfunktion om patienterna visat överkänslig— hetsreaktioner mot något visst läkemedel. Erfarenheter— na från dessa försöksverksamheter rapporteras vara go—
da. De datoriserade patientregister som nu håller på
att utvecklas lokalt vid vårdcentraler och kliniker runt om i landet skulle därför kunna vara ett effektivt hjälpmedel i övervakningen av allergiskt betingade lä-
kemedelsbiverkningar.
Förslag
Allergiutredningen föreslår mot bakgrund av ovan defi— nierade behov i sitt huvudbetänkande (SOU 1989:76):
att Forskningsrådsnämnden (FRN), Medicinska forsknings— rådet (MFR), Delegationen för social forskning (DSF) och andra tänkbara forskningsfinansiärer får i uppdrag att prioritera longitudinella undersök— ningar/kohortstudier av allergiska sjukdomar och andra överkänslighetsreaktioner
att socialstyrelsen får rätt att uppdatera det med Folk— och bostadsräkningarna samkörda patient— registret för sluten kroppssjukvård för att möj- liggöra fortsatt forskning och statistikfram—
att
att
att
att
ställning om socioekonomiska skillnader i vård— utnyttjande m.m. Registret bör efter samkörning och erforderliga kvalitetskontroller avidentifieras
från alla personnummer
SCB överväger frågan om en urvalsförstärkning av intervjupersoner i undersökningarna av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) för att möjlig— göra en löpande redovisning av regionala hälsodata. Det är vidare angeläget att SCB utvidgar ULF—under— sökningar av allergiska besvär till barn— och ung— domsgrupperna genom att låta föräldrarna svara för
sina minderåriga barn
socialstyrelsen resp. skolöverstyrelsen får i upp— drag att se över den ordinarie registreringen vid BVC och skolhälsovården (skolhälsovårdsjournalerna) och föranstalta om en särskild registrering vid ett lämpligt urval BVC/skolläkarmottagningar. Social— styrelsen föreslås även få i uppdrag att föranstal— ta om kontinuerlig registrering av olika allergiska sjukdomsdiagnoser inom ramen för ordinarie utveck— lingsarbete vid vårdcentraler med datoriserade pa—
tientregister
socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med Forskningsrådsnämnden (FRN) och epidemiologiska en— heten vid Institutet för miljömedicin (IMM) vid Ka— rolinska institutet regelbundet avrapportera den epidemiologiska och miljömedicinska forskningen om allergiska sjukdomar och annan överkänslighet
socialstyrelsens läkemedelsavdelning eller motsva— rande statliga verk får i uppdrag att sprida erfa— renheterna av registrering av patienter som visat allergiska överkänslighetsreaktioner mot olika lä—
kemedel och söka initiera övervakningssystem för att trygga dessa patienters säkerhet vid vårdcent—
raler och kliniker med datoriserade patientregis—
ter.
l 3 REFERENSER
Agrup, G., Hand Exzema and other Hand Dermatoses in
South Sweden, Acta Dermto—Venerologica, Vol 49, Suppl 61, Lund 1969.
Ahlbom, A. & Norell, S., Grunderna i epidemiologi, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 1987.
Anderson, H.R., the epidemiological and allergic fac— tors of asthma in New Guinea Highlands, Clin. Aller— gy, 1974, 4: 71—83.
Andersson, K., Fagerlund, I., Dalén, G. & Löwhagen, T., Karlskoga—undersökningen, Allergibesvär bland barn i en mellansvensk kommun — en befolkningsstudie, Rap— port M 1/88, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken, Regionsjukhuset, örebro och Barnmedicinska mottagningen, Lasarettet, Karlskoga; örebro 1988.
Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I—L., Yrke och allergier — Sammanställningar av data insamlade inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Miljö— medicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Me— todicum, örebro 1989.
André, S., Axelson, O., Björksten, B., Fredriksson, M. & Kjellman, N—I M., Symptoms of bronchial hyper— reactivity and asthma in relation to environmental factors, Arch Dis Child, 1988, på, 473—478.
Ahlström, H., Ahlström, G., Nilsson, G. & Åstrand, P—O., Bra Böcker Läkar Lexikon, Verona 1982.
Apoteksbolaget AB, Svensk läkemedelsstatistik 1988, Stockholm, mars 1989.
Bjurulf, P., Epidemiologiska aspekter på frekvensen av allergisjukdomar, Sammanställning för allergivårds— utredningen RiL, PM 1979—12—10 (opublicerat).
Blessing—Moore, J., Asthma Morbidity, Mortality 1988, Proceedings of the Asthma Mortality Task Force, J Allergy Clin Immunol, 1987; 80 (3) supplement. _
Bolander, A—M., Allergi— och överkänslighetssjukdomar i sjuklighets- och dödsorsaksregister — förekomst och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forsknings— stiftelse, Rapport nr 5, 1989.
Boman, G., Dödlighet i astma, Föredrag för Hjärt— lungfondens huvudmän den 16/5 1988 (opublicerat).
Boman, G., Changes in Asthma Morbidity, Drug Theraphy and Mortality, Workshop, Pharmacological Treatment of Bronchial Asthma, National Board of Health and Wel— fare, Drug Information Copmmittee, Sweden l986:3.
Boman, G., Bergman, U., Linsjö, M., Strandberg, K. & Wiholm, B—E., Dödsfall bland unga astmatiker i Sveri— ge 1977—81. Svenska läkaresällskapets handlingar Hygiea 1984; 93: 187.
Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Asthma mortality in France, J. Allergy Clin. Immu— nol., 1987, 80 (3), part 2: 3989—394.
Bredkjaer, S.R., Allergiska lidelser og andra över— folsamhedsreaktioner i den danske befolkning, Dansk Institut for Klinisk Epidemiologi (DIKE), Kobenhavn, december 1988.
Brown, P. & Gajdusek, D.C., Acute and chronic pulmonary airways disease in Pacific Island Micronesians, Am. J. Epidemiol., 1978; 108: 266—273.
Bråbäck, L. & Kälvesten, L., Asthma in schoolchildren, factors influencing morbidity in a Swedish Survey, Acta Paediatr Scand; 1988; 77: 826—830.
Bråbäck, L., Kälvesten, L. & Sundström, G., Prevalence of Bronchial Asthma among Schoolchildren in a Swedish District, Acta Paediatr Scand; 1988; 77: 821—825.
Bråbäck, L., Kälvesten, L., Jonsson, J—O. & Gillander, K., Allergibesvär bland barn och uggdom i Sundsvalls kommun, Allergiprojektets rapport LA 88/89, Sundsvall Juni 1989.
Burney, P.G.J., Asthma Mortality in England and Wales: Evidence for a Further Increase, 1974—84, The Lancet, August 9, 1986; 323—325.
Burney, P.G.J., Asthma mortality: England and Wales, ;; Allergy Clin. Immunol., 1987, 80 (3): 379—382.
Burney, P.G.J., Asthma deaths in England and Wales 1931—85: evidence for a true increase in asthma mor— tality, J Epidemiol Community Health, 1988, 42, 316—320.
Burney, P. & Holland, W., International aspects of the epidemiology of asthma, Allergy Today, Fisons Pharma— ceuticals and Media Medica, 1987, 2 (2):6—7.
Carlsson, G., Arvidsson, O., Bygren, L.O. & Werkö, L.,
Liv och hälsa. En kartläggning av hälsutvecklingen i Sverige, Liber Förlag, Falköping 1979.
Carrasco, E., Epidemiological Aspects of Asthma in La— tin America, Chest, 91 (6): 93—97 Supplement.
Cookson, J.B., Prevalence Rates of Asthma in Developing Countries and their Comparison with those in Europe and North America, Chest, 1987, 91 (6): 97—103 Supp— lement.
Edfors—Lubs, M—L., Allergy in 7 000 Twin Paris, Acta Allergologica, 1971, 39 249—285.
Engström, I., Kraepelien, s., Oberger, E. & Holmström, E., Long Term Prognosis of Childhood Asthma, XIII Congress of the European Academy of Allergology and Clinical Immunology, Budapest, May 4—10, 1986, Hunga— ry, ur Csaba, B., Leövey, A. & Szemere, P. (edit.), Proceedings, Alföldi Nyomda — Debrecent, Hungary 1986.
Eriksson, N., Högstedt, B. & Singer, J., Prevalens för allergi och obstruktiv lungsjukdom bland vuxna i Halland, Lung— och allergimottagningen och Yrkesmedi— cinska avdelningen, Medicinska kliniken, Halmstad 1989 (opublicerad).
Eriksson, R. och Åberg, R., Välfärd i förändring, Lev— nadsvillkor i Sverige 1968—1981, Bokförlaget Prisma i samarbete med Institutet för Social Forskning, Arlöv 1984.
Evans, R. III, Recent observations reflecting increases in mortality from asthma, J. Allergy Clin. Immunol., 1987, 80 (3): 377—.
Farebrother, M.J.B., Kelson, M.G. & Heller, R.F., Death certification of farmers lung and chronic airway diseases in different countries of the EEC, Br. J. Dis. Chest., 1985, 79: 352—360.
Foucard, T., Allergi, Läkemedelsboken 85, Apoteksbola— get AB, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1985.
Foucard, T. Födoämnesöverkänslighet. Sammanställning för allergiutredningen. 1988.
Foucard, T., Allergy and allergy—like symptoms in 1050 medical students, Dept. of Pediatrics, University Hospital, Uppsala, Sweden 1989 (personlig informa— tion).
Gergen, P., Mullally, D. & Evans, R. III, National Sur— vey of Prevalence of Asthma Among Children in the United States, 1976 to 1980, Pediatrics, 1988, 81 (1): 1—7 Supplement.
Godfrey, H.C., Asthma and IgE levels in urban and rural communities in Gambia, Clin. Allergy, 1975, 5: 201— 207.
Haahtela, T., Asthma and Allergic disorder in young people, I Lindholm, N. (red.), Astma och allergi i samhället — Ett Glaxosymposium, Glaxo Läkemedel AB, Göteborg, Februari 1988.
Halfon, N. & Newacheck, P., Trends in the Hospitaliza— tion for Acute Childhood Asthma, 1970—84, Am. J. Public Health, 1986, 76: 1308—1311.
Hattevig, G., Kjellman, B., Björkstén, B. & Johansson, S.G.O., The Prevalence of Allergy and IgE Antibodies to Inhalant Allergens in Swedish School Children, Acta Paediatr Scand; 1987, 76: 349—355.
Hattevig, G., Sensitization and type 1 allergy in infants and children, Linköping University Medical Dissertations No 285, Dept. of Pediatrics, Central Hospital Skövde and the Faculty of Health Sciences, Skövde and Linköping, Sweden, Linköping 1989.
Hellgren, L,, The prevalence of urticaria in the total population, Acta Allergologica, 1972, 27, 236—240.
Hsieh, K—H. & Shen, J—J., Prevalence of childhood asthma in Taipei, Taiwan, and other Asian Pacific Countries, J. Asthma, 1988; 25 (2): 73—82.
Institutet för Social Forskning, Variabler och koder för LNU 81, Våren 1981.
Irnell, L. & Kiviloog, J., Bronchial Asthma and chronic Bronchitis in a Swedish Urban and Rural Population, Scand J Respir Dis, Suppl 66, Copenhagen 1968.
Jackson, R., Beaglehole, R., Rea, H. & Sutherland, D., Mortality from asthma: a new epidemic in New Zealand, Brit Med J., 1982, 285: 771—774.
Johansson, S., Den vuxna befolkningens hälsotillstånd. Allmänna förlaget, Stockholm 1970.
Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., Allergier i arbetsli—
vet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987—12— 23.
Jannerfeldt, E. & Carlsson, A. Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, 1989, 86 (35): 2879—2882.
Julin, A. & Wilhelmsen, L., Bronchial Asthma and Chronic Bronchities in a Random Population Sample, Scand J Respir Dis., 1967, 48: 330—342.
Juel, K., Pedersen, P.A. & Weeke, E.R., Astmadcdlighed i Danmark 1943—86 (1988; under publicering). Referat av Bredkjaer, S.R., Allergiske lidelser pa andre overfolsomhedsreaktioner i den danske voksenbefolk— ning, Danmarks Institut for Klinisk Epidemiologi, Köpenhamn, december 1988.
Järliden, E., Allergier i skolmiljö, Nora kommun 1986.
Kiviloog, J. & Irnell, L., the Prevalence of Bronchial Asthma and Chronic Bronchitis in Uppsala, Sweden. Scand J Respir Dis., 1974: 35—40, Suppl. 89.
Kiviloog, J., Synpunkter på vuxenastma, i Linholm, N. (red.), Astma och allergi i samhället — Ett Glaxo— symposium, Glaxo AB, Falkenberg, 1988.
Kiviloog, J., Epidemiologiska synpunkter på astma, I Larsson, S. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, Almqvist & Wiksell/Nordstedts Förlag, Stockholm 1986.
Kjellman, B., Pettersson, R. & Hyensjö, B., Allergy among School Children in a Swedish County, Allergy, 1982; 37 (suppl 1): 5—6.
Kjellman, B., Allergi bland svenska skolbarn vanligt
men graden av besvär varierar, Läkartidningen, 1987, 84, (42) 3372—3374.
Kjellman, M., Atopic Disease in Seven—Year—Old Child— ren, Incidence in Relation to Family History, Acta Paediatr Scand; 1977, 66: 465—471.
Kraepelien, S., The Frequency of Bronchial Asthma in Swedish School Children,Acta Paediatr Scand; 1954, 43 (suppl 100): 149—153.
Kraepelien, S. & Rollof, S.T., Redovisning av allergi— undersökning på barnstugor och skolor i Stockholms kommun våren 1976, Rapport från expertgruppen för ut— redning av allergiproblem i skolor och på daghem, Stockholms socialförvaltning, 1976.
Larsson, S. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, Almqvist & Wiksell/Norstedts Förlag, Stockholm 1986.
Lindholm, N., Definition av aktuella begrepp, ur Aller— gi_och annan överkänslighet, Spri—rapport 136, 1983.
Lundbäck, B., Lindström, M., Lundbäck, K., Nyström, L., Rosenhall, L. & Stjernberg, N., Screening of bron— chial asthma in Northern Sweden, Eur Respir J, 1988, 1 (suppl 2), 205.
Mantle, J. & Pepys, J., Asthma amongst Tristan da Chunha islanders, Clin. Allergy, 1974, 4: 161—170.
Markham, D., Chang, M., Evans, R. III & Mullally, D., Epidemiologic study of deaths from asthma among children in U.S. 1965—1983, J. Allergy Clin. Immu— nol., 1986, 77: 161.
Meding, B. & Swanbeck, G., Prevalence of hand eczema in an industrial city, Brit J Dermatol, 1987, 116: 627— 634.
Mikaelsson, B., Stjernberg, N. & Wiman, L—G., The Pre— valence of Bronchial Asthma and chronic Bronchitis in an Industrialized Community in Northern Sweden, Scand J Soc Med, 1982, 10: 11—16.
Mobacken, H., överkänslighetsreaktioner i huden orsaka— de av läkemedel, Session 8 ur Allergi och annan över— känslighet, Läkardagarna i örebro 11—13 april 1983, Svenska Läkaresällskapets Handlingar Band 92, Häfte 4, 1983, Spri rapport 136.
Morrison Smith, J., Harding, L.K. & Cumming, G., The changing prevalence of asthma in school children, Clin. Allergy, 1971 (1): 57—61.
Mullally, D., Grauman, J., Evans, R. III & Kaslow, R., Hospitalizations of children for asthma in USA 1965— 1982, J. Allergy Clin. Immunol., 1985, 75: 197.
Möller, C., Immunotherapy of Children with Rhinocon— junctivitis Due to Birch Pollinosis, Akademisk av— handling, Umeå University, Umeå 1986.
Möller, C. & Bergström, E., ökande allergiförekomst hos barn i Umeå, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, Hygiea 1988, 97 (häfte 1), 106.
Neumuller, I., Oscarsson, A. & Svensson, G., Allergiska skolbarn, Specialarbete inom kursen Pedagogik med inriktning mot hälsofostran (10 poäng), Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Institutionen för peda— gogik, Vårterminen 1986.
Nishima, S., Nagada, Y., Miyamoto, Y. o.a., The pre— valense of bronchial asthma in schoolchildren in Western Japan, Allergy (Japan). 1983, 32: 1063—1072.
Norell, S., Epidemiologisk metodik, Studieuppläggning, tillförlitlighet, effektivitet, Studentlitteratur, Lund 1987.
Norrman, E., Rosenhall, L. & Stjernberg, N., Astma och allergi hos tonåringar i Umeå, Svenska Läkaresällska— pets Handlingar, Hygiea 1988; 97: 106.
Nygren, Å., Möjligheter att studera förekomst av aller— gisjukdomar i Sverige genom att använda sjukskriv— ningsstatistik, Att förebygga allergi genom forskning — nuläge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.
Nygren, Å. Karensdag slår ut kroniskt sjuka, DN Debatt, Dagens Nyheter, Tisd. 5 sept. 1989.
Pedersen, P. & Weeke, E., Epidemiology of Asthma in Denmark, Chest, 1987, 91 (6): 107—114 Supplement.
Perdrizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Asthma in Adolescents i Various Parts of France and its Relationship to Respiratory Aller— gic Manifestations, Chest, 1987; 91 (6): 104—106, Supplement.
Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånvarons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is—R 1987z5.
Rothman, K.J., Modern epidemiology, Little, Brown and Company, Boston/Toronto 1986.
Rystedt, I., Hand eczema and long—term prognosis in atopic dermatitis, Acta Dermato—Venerologica, Suppl. 117, From the Department of Occupational Dermatology, National Board of Occupational Safety and Health and Karolinska Institute, Stockholm 1985.
Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarnen i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbot— tens län, Rapport 6/88, November 1988.
Sandek, K., Hulting, J. & Mossberg, B., Astmamortali— teten i södra Stockholm 1969—1980, Läkartidningen, 1985, 83, (43): 3691—3695.
Sheldon, J.M., Mathews, K.P., Lowell, R.G. & Arbor, A., The vexing urticaria problem: Present concepts of etiology and management, J. Allergy, 1964, 25: 525.
Sly, M., Increases in Death from Asthma, Annals of Allergy, 1984, 53: 20—25.
Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Förekomsten av allepgiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i en landsbygdsbefolkning, Underlag till allergiut— redningen, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Rapport 1989—04—04.
Smedby, B. & Korpela, M., Diagnosredovisning för läkar— besök år 1986 vid vårdcentralen i Tierp, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Uppsala Universitet, Rapport 1987—08—28 (samt samtliga år— gångar 1976—1985).
Socialstyrelsen, Klassifikation av sjukdomar m.m. 1968, Systematisk förteckning, Fjärde upplagan, Stockholm 1982.
Socialstyrelsen, Folkhälsorapport, Socialstyrelsen re— dovisar 1987:15, Stockholm 1987.
SOU 1981:2, HS 90: Ohälsa och Vårdutnyttjande, Betän— kande från utredningen av hälso- och sjukvården inför 90—talet, Liber förlag.
Spri, Hälsoproblem i ett landsting — ett planerings— underlag, Spri—rapport 14, 1979.
Statistisk sentralbyrå, Helseundersokelse 1985, Norges Offisielle Statistikk B 692, Oslo—Kongsvinger 1987.
Statistisk sentralbyrå, Dodsårsaker 1985, Norges Offisiella Statistik B 660, Oslo—Kongsvinger 1986 (samt alla årgångar mellan 1966—1984).
Statistisk sentralbyrå, Helsestatistikk 1985, Norges Offisiella Statistikk B 681, Oslo-Kongsvinger 1987 (samt alla årgångar mellan 1966—1984).
Statistiska centralbyrån, Ohälsa och_5jukvård, Levnads— förhållanden 1975—83, Rapport 42, Stockholm 1985.
Statistiska centralbyrån, Socioekonomisk indelning (SEI), Meddelanden i samordningsfrågor, 1982:4.
Stjernberg, N., Eklund, A., Nyström, L., Rosenhall, L., Emellin, A. & Strömqvist, L—H., Prevalence of bron— chial asthma and chronic bronchitis in a community in Northern Sweden; relation to environmental and occu— pational exposure to sulphur dioxide, Eur J Respi Dis., 1985, 91! 41—49.
Strandberg, K., Biverkningsrapporter, Läkemedelsöver— känslighet, Läkaresällskapets Medicinska Riksstämma 1982, Symposium 37, Svenska Läkaresällskapets Hand- lingar Hygiea, Band 92, Häfte 3, 1983, Spri rapport 133, 1983.
Sundhedsstyrelsen, Dzdsårsagerne 1985, Causes of Death in Denmark 1985, Vitalstatistik 1:19:1987, November 1986 (samt alla årgångar mellan 1980—1984).
Taylor, B., Wadsworth, M., Wadsworth, J. & Peckham, C., Changes in the reported Prevalence of Childhood Ecze— ma since the 1939—45 War, The Lancet, 1984, dec. 1, 1255—1257.
Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, En undersökning av de svenska lantbrukarnas slutenvårdskonsumtion i re— lation till övriga yrkesarbetande, Undersökningsrap— port 24/88, Lantbrukshälsan AB och Institutionen för Stressforskning, Karolinska institutet, Stockholm 1988.
Thyresson, N., Överkänslighetsreaktioner i huden, Ato— piskt eksem, Session 7, I Allergi och annan överkäns— lighet, Läkardagarna i örebro 11—13 april 1983, Spri rapport 136, 1983.
Wahlberg, J.E., Vuxna och eksem, I Lindholm, N. (red.)., Astma och allergi i samhället — Ett Glaxo— symposium, Glaxo Läkemedel AB, Göteborg, Februari 1988.
Waite, D.A., Eyles, E.F., tonkin, S.L. & O'Donell, T.V., Asthma prevalence in Tokelauan children in two environments, Clin. Allergy, 1980, 10: 71—75.
Van Niekerk, C.H., Weinberg, E.G., Shore, S.G., Heese, H. de V., van Schalkwyk, D.J., Prevalence of asthma: a comparative study of urban and rural Xhosa children, Clin. Allergy, 1979; 9: 319—324.
Varonier, H.S., Prevalence of Respiratory Allergy Among Children and Adolescents in Geneva, Switzerland, Respiration, 1970, 27: 115—120 Supplement.
Varonier, H.S., De Haller, J. & Schopfer, C., Prevalen— ce de l'allergie chez les enfants et les adolescents, Helv. paediat. Acta, 1984, 39: 129—136.
Wolstenholme, R.J., Bronchial asthma in the Southern Maldives, Clin. Allergy, 1979, 9: 325—332.
Woolcock, A.J. Dowse, G.K., Temple, K., Stanley, H., Alpers, M.P. & Turner, K.J., The prevalence of asthma in the South—Fore people of Papua, New Guinea, A method for field studies of bronchial hyperreacti— vity, Eur. J. Respir. Dis., 1983, 64: 571—581.
Zetterström, o., Allergi och astma, I Larsson, S. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, Almqvist & Wiksell/Nordstedts Förlag, Stockholm 1986z95.
Åberg, N. Engström, I. & Lindberg, U., Allergic di— seases in Swedish school children, Acta Paediatr Scand., I: Åberg, N., Allergic Diseases in Childhood and Adolescence, Akademisk avhandling, Department of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988.
Åberg, N., Allergic diseases in childhood and adole— scence in relation to back round factors, Akademisk avhandling, Department of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988.
Åberg, N. Rapport från studie av allergiska sjukdomar hos inskrivningsskyldiga, Värnpliktsverket 1985—01— 24, VPV beteckning 081.
TABELLBILAGA
Tabell 1 Andelar av befolkningen (16—84 år) med hösnuva efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.
MÄN KVINNOR
Ålders- Lätta Svåra Samtliga Lätta Svåra Samtliga klass besvär besvär besvärade besvär besvär besvärade
16—24 8.0 3.6 11.6 7.0 3.0 10.0
25—44 8.1 2.1 10.2 7.3 2.6 9.9
45—64 5.7 1.9 7.6 7.5 1.3 8.8
65—84 6.0 0.9 6.9 6.7 0.9 7.6
292253:——=====ZLZ—————Zsl=======2så======lså=====ås2======ååå:===
Tabell 2 . Andelar av befolkningen (16—84 år) med astma efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.
MÄN KVINNOR
Ålders— Lätta Svåra Samtliga Lätta Svåra Samtliga klass besvär besvär besvärade besvär besvär besvärade
16—24 2.0 0.9 2.9 2.6 0.6 3.2
25—44 1.8 0.6 2.4 1.8 0.8 2.6
45—64 3.2 1.8 5.0 2.5 1.8 4.3
65—84 2.0 1.7 3.7 3.8 1.8 5.6
Tota t 2 3 1 2 3 5 2.6 l 3 3 9
Tabell 3
Andelar av befolkningen (16—84 år) med eksem, hudutslag efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) är 1981. M ”A N K v I N N o R Ålders— Lätta Svåra Samtliga Lätta Svåra Samtliga klass besvär besvär besvärade besvär besvär besvärade 16—24 9.3 2.0 11.3 18.6 3.3 21.9 25—44 11.4 1.5 12.9 19.1 3.3 22.4 45—64 10.3 2.4 12.7 14.3 2.8 17.1 65—84 9.7 1.9 11.6 11.0 2.9 13.9 TOEFL _ lO—ä _ l—2_ ___ 12-4" ==lä;2_==__å_1=_==12=2____= Tabell 4 Andelar av befolkningen (16—84 år) med andra allergiska besvär efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt " Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsför— hållanden (ULF) år 1981. M Ä N K v 1 N N o R . Alders— Lätta Svåra Samtliga Lätta Svåra Samtliga klass besvär besvär besvärade besvar besvar besvarade 16—24 5.5 2.2 7.7 7.9 2.8 10.7 25—44 5.5 1 2 6.7 9.3 2.7 12.0 45—64 4.5 1.5 6.0 5.7 2.4 8.1 65—84 3.6 0.4 4.0 5.8 2.4 8.2 TOEBLE __ 4:9— - låå— 342 : ___7Lå——_ —Z;å_ —=__=2 2 _=_
Tabell 5 . Andel av befolkningen, 16 — 84 år, i olika län som uppgivit sig ha lätta eller svåra allergiska besvär (astma, hösnuva, eksem eller andra allergiska besvär) enligt statistiska centralbyråns undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.
Antal Procentuell andel med besvär: LAN intervjuer Bortfall Svåra Lätta Samtliga AB Stockholm 1 347 1.1 6.0 23.8 29.8 C Uppsala 215 1.9 8.9 22.3 31.2 D Södermanland 229 2.4 7.2 21.1 28.3 E Östergötland 389 2.4 8.4 25.0 33.4 F Jönköping 296 0.7 8.6 18.5 27.0 G Kronoberg 167 1.7 4.5 25.1 29.6 H Kalmar 231 1.5 8.4 20.9 29.3 1 Gotland 57 0.8 8.1 28.3 36.4 K Blekinge 133 1.4 7.5 16.0 23.6 L Kristianstad 253 1.0 5.5 23.7 29.2 M Malmöhus 668 2.0 4.8 18.5 23.2 N Halland 211 5.2 4.7 22.0 26.7 0 Göteborgs o Bohus 592 1.5 5.1 24.6 29.7 P Älvsborg 361 2.5 7.7 20.3 28.0 R Skaraborg 269 1.4 6.2 22.8 29.0 5 Värmland 280 1.1 7.9 24.8 32.7 T örebro 265 1.2 4.7 21.3 26.0 U Västmanland 228 1.3 5.0 22.8 27.8 w Kopparberg 264 2.2 4.5 23.4 27.9 X Gävleborg 296 2.3 4.5 20.7 25.2 Y Västernorrland 288 0 6.8 19.2 26.0 Z Jämtland 145 1.7 3.4 24.5 27.9 AC Västerbotten 256 0.5 7.1 22.6 29.7 BD Norrbotten 253 2.9 6.4 27.8 34.2 Ingen uppgift 169 0 13.3 10.6 23.9
Hela riket 7 702 1.6 6.2 22.4 28.6
Tabell 6 . Andel av befolkningen i olika socio-ekonomiska grupper (SEI 1) med allergiska besvär enligt SCB:s undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF 1981).(N= 7 680)
SOCIO—EKONOMISK _ HUSNUVA ASTMA EKSEM ANDRA ALLERGIBESVÄR GRUPP Lätt? Svåra Lätta Svåra Lätta Svåra Lätta Svåra besvar besvar besvär besvär besvär besvär besvär besvär ARBETARE 6.7 2.1 1.9 1.1 13.2 2.2 5.6 2.2 TJÄNSTEMÄN 8.5 2.0 2.1 0.4 14.0 2.4 7.0 1.5
EJ KLASSIFICERBARA ANSTÄLLDA 9.8 13.3 9.3 4.0 14.2 4.4 10.2 —
FÖRETAGARE 7.8 2.4 3.4 0.8 12.8 2.6 5.4 2.0 JORDBRUKARE 6.3 0.7 2.9 2.4 9.5 2.6 5.3 1.3 STUDERANDE 8.6 3.0 2.5 0.9 15.1 1.2 7.5 2.7 HEMARBETANDE 6.2 2.4 1.8 0.5 16.0 3.2 7.5 2.0 ÅLDERSPENSIONÄRER 6.4 1.1 3.0 1.9 10.4 2.6 5.1 1.6 FÖRTIDSPENSIONÄRER 5.4 3.0 3.7 7.2 17.1 6.5 5.6 3.7
LÅNGVARIGT ARBETSLÖSA 5.2 - 3.0 — 13.8 5.5 10.8 3.0
ANTAL INTERVJUADE 532 145 189 98 978 185 446 147 MED BESVÄR
ANTAL BESVÄRADE I BEFOLKNINGEN 455629 126589 152515 78715 839820 158769 388662 123609
Tabell 7. Antal nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag p g a Astma bronchiale (ICD 493) i olika åldersklasser
åren 1971 — 1985 samt i procent av samtliga förtidspensioner/sjukbidrag resp. är exklusive av arbets- marknadsskäl.
Å l d e r s k l a s 5 Samtliga f—pensioner/ Procent av samtliga
_ _ _ _ _ _ _ _ _ sjukbidrag exkl. av f—pensioner/sjukbidrag AR 16 29 30 34 35 39 40 44 45 49 50 54 55 59 60 64 65 66 Totalt arbetsmarknadsskäl exkl. av arb. skäl
1971 12 9 12 40 72 133 211 417 135 1 041 43 984 2,37 1972 15 12 22 34 77 140 240 425 134 1 099 50 287 2,19 1973 9 11 16 31 69 141 229 361 107 974 49 481 1,97 1974 12 5 11 30 63 115 221 332 97 886 43 436 2,04 1975 15 10 19 33 76 125 201 297 71 847 42 792 1,98 1976 10 8 14 22 70 128 253 308 12 825 42 969 1,92 1977 7 5 18 33 69 142 233 293 — 800 44 662 1,79 1978 9 17 16 43 73 124 239 286 — 807 43 094 1,87 1979 12 9 22 22 75 127 249 223 - 739 41 676 1,77 1980 9 13 18 27 59 126 241 245 1 739 41 685 1,77 1981 10 13 25 26 53 146 223 270 - 766 40 151 1,91 1982 15 11 20 24 66 106 186 257 — 685 38 596 1,77 1983 8 16 16 37 46 106 184 201 — 614 37 854 1,62 1984 7 16 19 29 39 119 218 259 — 706 37 668 1,87 1985 8 11 11 34 73 119 241 261 — 758 40 346 1,88
Anm. Antalet förtidspensionerade/sjukbidragsberättigade personer i tabellen är en totalsiffra av samtliga fall vare sig dessa erhållit 1/3-dels, 2/3-dels eller full förtidspension/sjukbidrag eller ej.
Källa: Riksförsäkringsverkets register över nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag
Tabell 8.
ÅR
1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985
marknadsskäl.
A 1 d e r s k l a s s
16-29 30-34 35—39 40—44 45—49 50-54 55—59 60-64 65—66 Totalt
10 14 13 10
lx
N N 1—4 0 N l—4 N LO IX ko ! I
14 10
NHQI'U'J 1—1 I
18 21 27 18 21 23 28 22 14 20 13 17 18 19 24 80 41 58 47 56 73 65 61 55 61 45 45 53 41 56
Anm. Antalet förtidspensionerade/sjukbidragsberättigade personer i tabellen är en totalsiffra av samtliga fall vare sig dessa erhållit 1/3—dels, 2/3-dels eller full förtidspension/sjukbidrag eller ej.
Källa: Riksförsäkringsverkets register över nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag
213
98 128 127 121 180 153 153 185 171 121 114 129 116 132
413 239 295 231 257 265 224 228 227 240 197 159 195 179 219 145 107 117 88 79 879 519 636 527 543 550 483 484 501 508 383 353 405 370 442
43 50 49 43 42 42 44 43 41 41 40 38 37 37 40
984 287 481 436 792 969 662 094 676 685 151 596 854 668 346
exkl.
Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag p g a Kronisk bronkit (ICD 491) i olika åldersklasser åren 1971 — 1985 samt i procent av samtliga förtidspensioner/sjukbidrag resp. är exklusive av arbets-
Samtliga f—pensioner/ Procent av samtliga sjukbidrag exkl. av arbetsmarknadsskäl
2,00 1,00 1,24 1,17 1,23 1,24 1,08 1,12 1,20 1,22 0,95 0,91 1,07 0,98 1,09
skäl
f—pensioner/sjukbidrag av arb.
Tabell 9. Antal nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag p g a Annat eksem eller dermatit (ICD 692) 1 olika ålders- klasser åren 1971 — 1985 samt i procent av samtliga förtidspensioner/sjukbidrag resp. är exklusive av arbetsmarknadsskäl.
A T d e r s k l a s 5 Samtliga f—pensioner/ Procent av samtliga
_ _ _ _ _ _ _ _ _ sjukbidrag exkl. av f—pensioner/sjukbidrag ÅR 16 29 30 34 35 39 40 44 45 49 50 54 55 59 60 64 65 66 Totalt arbetsmarknadsskäl exkl. av arb. skäl
1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985
10 14 20 46 21 114 43 984 0,26 4 11 18 44 15 108 50 287 0,21 12 19 31 51 9 129 49 481 0,26 7 18 25 58 11 134 43 436 0,31 12 15 32 66 7 144 42 792 0,34 17 18 25 57 — 131 42 969 0,30 6 39 58 62 - 189 44 662 0,42 17 22 68 64 — 197 43 094 0,46 13 27 58 74 - 193 41 676 0,46 17 36 64 73 — 209 41 685 0,50 11 23 64 58 - 169 40 151 0,42 8 16 58 69 - 170 38 596 0,44 13 28 41 43 — 158 37 854 0,42 6 21 41 70 - 156 37 668 0,41 14 24 43 53 - 166 40 346 0,41
u—llxr—CNNMIXIXQ'LDMINkaOkO 1—4 l—CLDMQ'QI'INLDwOWwLDrXIXKDQ' Nammmom-d-Hcrmtod-oo u—INNkDMr-ikOCOQ'LDU—INQI'NQT
y—1
Anm. Antalet förtidspensionerade/sjukbidragsberättigade personer i tabellen är en totalsiffra av samtliga fall vare sig dessa erhållit 1/3-dels, 2/3-dels eller full förtidspension/sjukbidrag eller ej.
Källa: Riksförsäkringsverkets register över nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag.
Tabell 10. Förekomsten av olika allergiska sjukdomar hos mönstrade svenska 18—åriga män födda 1955 till 1966 (Data för mönstrande födda 1965 saknas). Svårighetsgrad "lätt” avser gradering 7 - 9, måttlig 3 — 6 och svår O — 2 enligt värnpliktsverkets klassificeringssystem.
Födelseår 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1966 Antal 53 958 55 581 54 170 53 626 53 519 51 549 52 858 53 938 56 502 54 898 60 160
Diagnos Svårig- hetsgrad
Lätt 10.9 10.5 10.6 11.4 11.2 11.4 13.2 16.3 17.3 20.1 20.9 ASTMA Måttlig 7.0 7.2 6.7 7.9 8.3 8.0 8.6 8.9 8.7 8.8 8.3 Svår 2.8 2.8 2.2 2.4 1.8 2.2 2.1 2.6 2.1 1.9 3.9 Totalt 20.7 20.5 19.5 21.7 21.3 21.6 23.9 27.8 28.1 30.8 33.1 Lätt 45.4 46.3 49.5 55.7 56.2 59.0 64.3 68.8 70.8 71.5 105.4 HÖSNUVA Måttlig 9.4 9.2 8.0 8.8 7.4 6.4 7.3 6.9 5.0 4.4 4.7 Svår 0.5 0.5 0.4 0.2 0.2 0.3 0.3 0.3 0.2 0.2 0.4 Totalt 55.3 56.0 57.9 64.7 63.8 65.7 71.9 76.0 76.0 76.1 110.5
Lätt 6.1 8.1 6.1 8.5 6.0 6.4 6.7 6.0 6.4 6.7 9.2
ATOPISKA Måttlig 1.8 1.9 1.6 1.9 1.8 1.3 1.4 1.7 1.8 1.4 1.8 EKSEM Svår 0.5 0.3 0.5 0.3 0.3 0.3 0.3 0.4 0.3 0.4 0.8 Totalt 8.4 10.3 8.2 10.7 8.1 8.0 8.4 8.1 8.5 8.5 11.8
Lätt 15.2 15.8 13.6 13.5 13.5 15.3 13.9 17.9 17.9 17.5 18.8 ÖVRIGA Måttlig 1.4 1.3 1.1 1.0 1.6 1.5 1.1 1.6 1.5 1.3 0.9 EKSEM Svår 0.2 0.2 0.1 0.1 0.1 0.2 0.1 0.1 0.1 0.1 0.3 Totalt 16.8 17.3 14.8 14.6 15.2 17.0 15.1 19.6 19.5 19.0 20.0
Tabell 11.Antal personer som någon gång resp. år under perioden 1976 — 1986 haft kronisk bronkit, astma eller annan allergidiagnos vid hälso— centralen i Tierp.
ICD—nr 491 493 507 691 692 708 Y 44 MEDELFOLK- Rev.8 BRONCF. ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARIA HYPOSENSI- MANGD CHRON. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÄSSELFEB. BILISERING
ÅR
1976 95 113 78 48 251 75 32 20 802 1977 88 102 * 94 58 268 61 36 20 821 1978 58 103 86 44 209 65 32 20 786 1979 68 130 84 48 247 79 29 20 670 1980 81 123 84 66 263 76 29 20 631 1981 74 135 95 71 194 84 27 20 535 1982 81 140 109 72 181 69 29 20 399 1983 85 126 112 60 170 77 21 20 213 1984 77 161 128 54 155 70 17 20 049 1985 69 168 150 61 162 89 15 19 943 1986 76 170 125 47 142 98 10 19 808
Tabell 12Anta1 personer per 1 000 inv. resp år under perioden 1976 — 1986 som haft kronisk bronkit, astma eller annan allergidiagnos vid aesök vid hälsocentralen i Tierp.
ICD—nr 491 493 507 691 692 708 Y44 SUMMA Rev.8 BQONCH. ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARIA HYPOSENSI— 493—708 C4RON. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NASSELFEB. BILISERING
ÅR
1976 4.6 5.4 3.7 2.3 12.1 3.6 1.5 27.2 1977 4.2 4.9 4.5 2.8 12.9 2.9 1.7 28.0 1978 2.8 5.0 4.1 2.1 10.1 3.1 1.5 24.4 1979 3.2 6.3 4.1 2.3 11.9 3.8 1.4 28.4 1980 3.9 6.0 4.1 3.2 12.7 3.7 1.4 29.7 1981 3.6 6.6 4.6 3.5 9.4 4.1 1.3 28.2 1982 4.0 6.9 5.3 3.5 8.9 3.4 1.4 28.0 1983 4.2 6.2 5.5 3.0 8.4 3.8 1.0 27.9 1984 3.8 8.0 6.4 2.7 7.7 3.5 0.8 28.3 1985 3.5 8.4 7.5 3.1 8.1 4.5 0.7 32.3 1986 3.8 8.6 6.3 2.4 7.2 4.9 0.5 29.4
———————-—————————————————————————_——
Nr 491 inkluderar Bronchitis Astmatica. Nr 691 omfattar Prurigo Besnier. Nr 692 Annat eksem inkluderar kontakteksem men utesluter variköst eksem.
* Tabell 13. Antal individer med Obstruktiv bronkit (Bronchitis et bronchiolitis acuta), ICD 466, som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Alderskalss Antal individer varav: Antal individer Antal fall Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv i Dalby 0 — 4 41 41 82 998 82,16 5 — 14 21 30 51 2 587 19,71 15 — 24 7 25 32 1 892 16,91 25 — 44 34 74 108 4 666 23,15 45 — 64 32 34 66 2 691 24,53 65 — 74 13 14 27 859 31,43 75 — 84 6 7 13 615 21,14 85 — 3 3 6 174 34,48 Semällge______läZ____225_____ååå_________lLéåz___________2.6_iå&___
*
)Denna diagnos brukar inte räknas till de allergiska sjukdomsdia— gnoserna men har medtagits som en kontroll eftersom barn i de lägsta åldersgrupperna ibland får denna diagnos när man är osäker om en äkta allergi föreligger.
** Tabell 14- Antal individer med Kronisk bronkit (ICD 491) som under
år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall
Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv i Dalby 0 — 4 — — — 998 0,00 5 — 14 3 1 4 2 587 1,55 15 — 24 1 — 1 1 892 0,53 25 — 44 4 4 8 4 666 1,71 45 — 64 6 9 15 2 691 5,57 65 — 74 9 4 13 859 15,13 75 - 84 15 9 24 615 39,02 85 — 5 2 7 174 40,23 594411.96_-___-42===_=22______za _______ =14_4.8_Z____=====1221==.
** )Astmisk brokit inrymms ibland under denna diagnosgrupp.
Tabell 15 . Antal individer med Astma bronchiale (ICD 493) som under år 1986 besökt vårdcentralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Populationen Antal per
män kvinnor Totalt i Dalby 1000 inv. 0 — 4 1 — 1 998 1,00 5 — 14 13 2 15 2 587 5,80 15 - 24 5 9 14 1 892 7,40 25 — 44 7 16 23 4 666 4,93 45 — 64 13 10 23 2 691 8,55 65 — 74 9 8 17 859 19,79 75 — 84 6 5 11 615 17,89 85 - 2 1 3 174 17,24 Samtliga 56 51 107 14 482 7,39
Tabell 16 . Antal individer med Rhinitis allergica (Höfeber), ICD 507, som under år 1986 behandlats vid vård— centralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall i befolkningen per 1000 inv. män kvinnor Totalt i Dalby
O — 4 — — — 998 0,00
5 — 14 15 8 23 2 587 8,89 15 — 24 18 23 41 1 892 21,67 25 — 44 15 17 32 4 666 6,86 45 — 64 6 3 9 2 691 3,34 65 - 74 — 3 3 859 3,49 75 — 84 — 2 2 615 3,25 85 — — — — 174 0,00 Samtliga 54 56 110 14 482 7,60
Tabell 17. Antal individer med Eczema atopicum (ICD 691), som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall i befolkningen per 1000 inv. män kvinnor Totalt i Dalby
0 — 4 3 5 8 998 8,02 5 — 14 4 5 9 2 587 3,48 15 — 24 1 4 5 1 892 2,64 25 — 44 — 4 4 4 666 0,86 45 — 64 — 2 2 2 691 0,74 65 — 74 — — — 859 0,00 75 — 84 — — — 615 0,00 85 — 1 — 1 174 5,75
Tabell 18 . Antal individer med Annat eksem eller dermatit(ICD 692) som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Aldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall
Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv. i Dalby 0 — 4 3 1 4 998 4,01 5 — 14 5 12 17 2 587 6,57 15 — 24 7 9 16 1 892 8,46 25 — 44 12 14 26 4 666 5,57 45 — 64 11 8 19 2 691 7,06 65 — 74 5 4 9 859 10,48 75 — 84 6 1 7 615 11,38 85 — 5 — 5 174 28,74 Samtliga 54 49 103 14 482 7,11
Tabell 19 . Antal individer med Urtikaria (Nässelfeber) ICD 708 som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall
Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv. i Dalby 0 — 4 2 1 3 998 3,01 5 — 14 9 3 12 2 587 4,64 15 — 24 2 1 3 1 892 1,59 25 — 44 4 9 13 4 666 2,79 45 — 64 3 5 8 2 691 2,97 65 — 74 1 1 2 859 2,33 75 — 84 - — — 615 0,00 85 — — — — 174 0,00 ggggåigg=====_21 20 41 14 482 ___ _ ___2L83 ___
Tabell 20. Antal individer med överkänslighet mot 1äkemedel(ICD 977 som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.
Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall
Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv. i Dalby 0 — 4 2 1 3 998 3,01 5 — 14 1 — 1 2 587 0,39 15 — 24 1 1 2 1 892 1,06 25 - 44 — 3 3 4 666 0,64 45 — 64 2 — 2 2 691 0,74 65 — 74 2 2 4 859 4,66 75 — 84 2 1 3 615 4,88 85 — - 3 3 174 17,24
SAMMANSTÄLLNING AV ALLERGIFALL VÅRDCENTRALEN I GRÅBO 1986,
Tabell 21.Anta1 individer med ASTMA (493—) 1986 . Ålders:__ Agtal_iädiv155r varav ________ Aätäl_i;di:___A;täl_Täi1_ Plass vider i be— per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. innevän. 0 — 14 6 10 1659 6,02 15 — 44 17 26 3388 7,67 45 — 64 10 19 1373 13,83 65 — 74 6 9 344 26,16 75 — 4 9 213 42,25 SÄmtiiga 40 ______ 73 _ _ 6977_ _ 10,46 ______
Tabell 22 Antal individer med HöFEBER (477—) 1986 .
Äiaårs— __Aätal fädiöiaer CaFåv ____AntäT_;;di:___Adtål_fäll_ klass vider i be— per 1000
MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. innevan.
0 — 14 16 19 35 1659 21,09 15 — 44 55 68 123 3388 36,30 45 — 64 6 12 18 1373 13,10 65 — 74 1 7 8 344 23,25 75 — 3 6 9 213 42,25 SåmEliåå __81 _ 112 _152 _______ 8577 ________ 57TBZ ______ TabellZ3, Antal individer med ATOPISKT EKSEM (691—) 1986 .
Åld;;;— _ ÄEEaT IEdiviaEF_CåFåC 777777777 ÄREQT_(Rafi—__ÄEEÄI_75117 klass vider i be— per 1000
MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. innevän.
0 — 14 1 — 1 1659 0,60 15 — 44 1 1 2 3388 0,59 45 — 64 — 1 1 1373 0,73
65 — 74 — — — 344 0,00
75 — — — — 213 0,00 Saätiigå"' 2 277 " 4 " 75577 _ _ o 57_— "'
Tabell 24_Antal individer med KONTAKTEKSEM (692—) 1986 .
ÄiäéFåT__ÄEEÄI_IREICIBEF_Cårc—.C _____ _ (38221 Hail __Äntåu fall klase vider i be— per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjaningsomr. innevan.
0 — 14 5 3 8 1659 4,82 15 — 44 21 16 37 3388 10,92 45 — 64 11 11 22 r 3 16.02 65 — 74 5 5 10 344 29,07 75 — 1 7 8 213 37.56
åamtnåa _43 ____ 42 ____ 85 __ _ _.5975 _ _ 12:15"
Tabell ZR Antal individer med URTIKARIA (708—) 1986
ÄldErs— AnEaI_individer varav___ _ AntaI indi— Antal_;all
klass vider i be— per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäninqsomr. innevan.
& — 14 2 4 6 1659 3,62 15 — 44 10 8 18 3388 5.31 45 — 64 1 2 3 1373 2,18 65 — 74 — 1 1 344 2.90
75 — — — — 213 0,00
åäåHig; I? "" 15 _ _25 _ _ 2.577" _ 73,5?"
Tabell 26 Antal individer med LÄKEMEDELSÖVERKÄNSLIGHET (995AuchC) 1986 .
Äfäe;s— __AntaI_iEdivider varg; ___AnEa1_indi—_ Anta1_faTI
klass vider i be— per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. innevan.
G _ 14 1 1 2 1659 1,20 15 — 44 — 1 1 3388 0,30
45 - 64 — — — 1373 0,00 65 .— 74 -— — — 344 0,00
75 — 2 — 2 213 9,40
åämEiigef ___ 2__ __5 _____ __ 45.557" _ o,_5__
Tabell 27.Anta1 individer med ALLERGI UNS (995D) 1986 .
Ålders— AntaT—inäivider väFav—— __- _ Agtål indi—___AntaT_Ta_l_I_ klass vider i be— ner 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningebmr. innevan. 0 _ 14 5 1 6 1659 3,62 15 — 44 9 18 27 3388 7,97 45 _ 64 1 4 5 1373 3964 65 — 74 — — — 344 0,00 75 — 1 1 2 213 9,39 Samtifåä___12 _________ 55," __ 46" ___???7 ____ __5.7%____ _
Tabell 28.Antal individer 1986 med ALLERGI ( ICD—9 = 493—,477—,691—,692—,708—,995—)
Ålders— Antal individer varav Antal indi— Antal fall klass vider i be— per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. innevan.
0 — 14 37 31 68 1659 40,99 15 — 44 105 129 234 3388 59,07 45 — 64 28 40 68 1373 49,53 65 — 74 9 19 28 344 81,40 75 — 12 19 30 213. 140,35
Tabell 29. UPPSALAREGIONEN 1969
ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN OCH VÄRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ mÖN OCH ÅLDER
KUN
MÄN 00—09 10—19 20-29 30—39 40—49 50—59 60—69 70—79 80: DKAND TOTALT
KVINNOR
00—09 10-19 20-29 30-39 40—49 50—59 60—69 70-79 80: OKAND TOTALT
TOTALT 00—09 10—19 20—29 30—39 40-49 50-59 60—69 70—79 ao: OKAND TOTALT
ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN
493
353 194 49 55 151 258 343 141 23
1567
198 102 71 74 136 190 288 164 17 1 1241
551 296 120 129 287 448 631 305 40 1 2808
Diagnoskoder enligt den Internationella klassifikationen av
507 691 692
35 39 6 144 9 1 49 12 11 24 6 5 8 3 12 7 7 38 1 7 36 1 2 19
— 2 9 269 87 137 8 34 8 59 14 9 64 14 16 27 14 13 20 7 14 13 7 33 3 5 21
1 1 15
— — 8 195 96 137 43 73 14 203 23 10 113 26 27 51 20 18 28 10 26 20 14 71 4 12 57
2 3 34
— 2 17
708 TOTALT 19 452 16 364 11 132 18 108 19 193 12 322 11 398 3 166 1 35
110 2170 17 265 20 204 12 177 16 144 19 196 32 275 15 332
3 184 3 28 — 1 137 1806 36 717 36 568 23 309 34 252 38 389 44 597 26 730
6 350 4 63 - 1 247 3976
ANTAL VÅRDDAGAR
493
2757 2470
533 1048 3175 6397 8157 2847 3413
3079?
1392 950 936 1532 2187 3650 5425 3661 1562
21295
4149 3420 1469 2580 5362 10047 13582 6508 4975
52092
507
112
865
336 1279 482 213
75 10
CDIIU!
249
sjukdomar (ICD), 8:e revisionen från år 1968.
393 104 134 204 119 82 71 18
1125
743 240 314 248 162 152 214
36 140
2245
692
23
100 136 295 876 619 362 258
2686
83 89 221 112 278 544 317 349 142
2135
106 106 321 248 573 1420 936 711 400
4821
493 507 691 692 708
Astma bronchiale Hösnuva
Atopiskt eksem Annat eksem
Urticaria (Nässelfeber)
708 TOTALT 108 3518 92 3662 45 1101 147 1476 117 3661 82 7447 182 9105 80 3310 9 3820 862 37100 132 2056 83 1558 69 1599 95 2055 245 2896 152 4481 223 6042 71 4101 15 1719 1085 26507 240 5574 175 5220 114 2700 242 3531 362 6557 234 11928 405 15147 151 7411 24 5539 1947 63607
Tabell 30. UPPSALAREGIONEN 1970
ANTAL VARDTTLLFALLEN OCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PA KUN OCH ÅLDER
KON ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 700 TOTALT 493 507 691 692 700 TOTALT
MAN
00-09 379 50 43 6 25 503 2605 276 405 29 117 3432 10_19 237 132 15 4 15 403 2416 054 109 67 36 3562 20-29 44 47 10 9 20 130 613 241 200 120 160 1334 30-39 72 17 4 10 9 112 1393 111 116 71 03 1774 40-49 137 14 7 23 20 201 2750 56 151 320 101 3450 50-59 236 5 3 32 11 207 6001 14 36 515 126 6772 60-69 340 3 2 30 9 304 0303 6 13 395 54 0051 70-79 177 1 2 23 3 206 4269 4 0 520 34 4043 80: 32 — 4 13 2 51 769 _ 55 247 22 1093 OKAND 1 _ _ _ - 1 43 _ - _ _ 43 TOTALT 1655 269 90 150 114 2206 29322 1562 1173 2292 013 35162 KVINNOR
00-09 216 15 35 12 21 299 1100 70 330 93 110 1799 10-19 121 65 12 3 12 213 906 402 07 55 69 1599 20-29 72 44 13 21 14 164 091 254 157 230 60 1600 30-39 71 31 10 12 13 137 1135 175 77 01 70 1546 40-49 130 23 _ 16 30 207 2016 90 _ 231 301 2630 50-59 200 0 7 24 27 266 5941 29 67 306 215 6550 60—69 327 4 4 20 14 377 6352 11 62 516 109 7050 70-79 179 2 3 33 4 221 3015 10 50 504 26 4405 80: 27 — 3 12 5 47 1405 - 51 212 33 1701 OKAND 2 _ - _ _ 2 12 _ _ _ _ 12 TOTALT 1353 192 07 161 140 1933 23013 1049 009 2236 1009 20996 TOTALT
00—09 595 65 70 10 46 002 3705 354 743 122 227 5231 10-19 350 197 27 7 27 616 3402 1256 276 122 105 5161 20—29 116 91 31 30 34 302 1504 495 357 350 220 2942 30-39 143 40 14 22 22 249 2520 206 193 152 161 3320 90—49 275 37 7 39 50 400 4766 146 151 551 402 6096 50-59 436 13 10 56 30 553 12022 43 103 021 341 13330 60—69 667 7 6 50 23 761 14735 17 75 911 163 15901 70-79 356 3 5 56 7 427 0004 14 50 1032 60 9240 80: 59 — 7 25 7 90 2254 _ 106 459 55 2074 OKAND 3 _ _ _ _ 3 55 _ _ - _ 55 TOTALT 3000 461 105 311 254 4219 53135 2611 2062 4520 1022 64150
Tabell 31 . UPPSALAREGIONEN 1975
ANTAL VÅRDTILLFALLEN OCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KON OCH ÅLDER
KÖN ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL VAROOAOAR 493 507 691 692 700 TOTALT 493 507 691 692 700 TOTALT
MÄN
00—09 296 26 40 30 37 437 1040 01 357 102 122 1790 10—19 164 60 13 4 22 263 942 207 99 17 119 1389 20—29 50 0 0 15 25 114 663 25 61 200 146 1103 30_39 62 6 6 6 12 92 474 31 54 70 80 709 40-49 113 5 4 15 15 152 1130 12 15 210 105 1972 50—59 209 2 1 30 13 255 2302 11 9 435 134 2971 60-69 390 1 1 42 11 445 4614 2 30 559 50 5263 70-79 201 _ _ 21 5 227 4041 _ _ 260 27 5120 00: 50 _ _ 10 1 61 2687 _ - 220 15 2930 OKAND _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ TOTALT 1543 100 01 173 141 2046 10701 369 633 2169 798 22750 KVINNOR
00-09 157 9 40 22 26 254 502 20 319 177 300 1999 10—19 151 34 16 5 24 230 011 106 142 19 117 1195 20—29 44 10 17 14 35 120 414 32 173 140 242 1009 30-39 66 0 4 12 42 132 543 36 36 140 261 1024 40—49 131 5 0 19 27 190 1302 29 116 210 280 1995 50—59 242 5 1 20 20 304 2760 26 22 429 306 3543 60-69 294 1 1 27 13 336 4007 _ 24 365 157 4633 70-79 244 _ 1 31 10 206 4270 _ 10 575 63 4926 00; 36 _ _ 13 2 51 634 _ _ 176 5 815 OKAND _ _ _ _ _ _ _ - _ _ _ _ TOTALT 1365 72 00 171 207 1903 15411 257 042 2255 1819 20589 TOTALT
00—09 453 35 00 52 63 691 1630 109 676 359 510 3284 10-19 315 94 29 9 46 493 1753 313 241 36 236 2579 20—29 102 10 25 29 60 234 1077 57 234 356 388 2112 30—39 120 14 10 10 54 224 1017 67 90 210 341 1733 40-49 244 10 12 34 42 342 2432 41 131 420 385 3417 50-59 451 7 2 50 41 559 5142 37 31 064 440 6514 60-69 604 2 2 69 24 701 0701 2 62 924 207 9096 70—79 445 _ 1 52 15 513 9119 _ 10 035 90 10054 307- 0 06 _ _ 23 3 112 3321 _ _ 404 20 3745
KAN - _ — _ _ _ _ _ _ _ _ — TOTALT 2900 100 169 344 340 3949 34192 626 1475 4424 2617 43334
label] 32. UFPSALAREGTONEN 1976
AN' AL VÅRDTILLFÄLLEN OCH VÅRODAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PA KÖN OCH ÅLDER
KUN ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 708 TOTALT 493 507 691 692 708 TOTALT MÄN (10—( 363 9 51 30 38 491 1178 44 336 198 112 1868 10-19 166 16 15 4 21 222 770 51 139 16 54 1030 70— 29 43 10 9 8 28 98 219 22 101 82 124 548 30- 39 65 7 4 11 15 102 473 14 24 143 94 748 [40-49 149 2 6 14 16 187 1334 16 64 191 151 1756 50— 59 227 5 3 28 15 278 2240 11 28 437 112 2828 510—69 492 1 1 31 12 537 4896 2 32 417 50 5397 70- 79 277 1 — 23 3 304 3360 — — 291 8 3659 3271 66 - 1 B 1 76 2258 — 5 108 2 2373 ND - - - - - - - — - - — — TOTALT 1848 51 90 157 149 2295 16728 160 729 1883 707 20207 KVINNOR ()0— 09 157 4 42 46 17 266 470 24 259 287 38 1078 ,10- 19 199 14 9 6 24 252 910 44 65 21 87 1127 30— 29 70 7 19 14 30 140 447 12 171 126 269 1025 50- 39 62 3 5 22 28 120 493 7 69 145 243 957 f00-49 148 2 10 9 24 193 1513 4 165 190 210 2082 -30— 59 266 6 3 32 44 351 3191 14 34 445 299 3983 ()0- 69 326 4 1 32 28 391 3996 168 13 559 244 4980 )0— 79 311 1 — 25 10 347 4332 14 - 411 46 4803 80; 34 - — 10 4 48 517 - - 142 9 668 OKÄND - — _ _ — - — - - _ _ _ ”31 ALT 1573 41 89 196 209 2108 15869 287 776 2326 1445 20703 TOTALT 00-09 520 13 93 76 55 757 1648 68 595 485 150 2946 10——19 365 30 24 10 45 474 1680 95 204 37 141 2157 20--29 113 17 28 22 58 238 666 34 272 208 393 1573 .30-—39 127 10 9 33 43 222 966 21 93 288 337 1705 40—-49 297 4 16 23 40 380 2847 20 229 381 361 3838 50——59 493 11 6 60 59 629 5431 25 62 882 411 6811 60--69 818 5 2 63 40 928 8892 170 45 976 294 10377 70-_79 588 2 - 48 13 651 7692 14 — 702 54 8462 807-_ 100 — 1 18 5 124 2775 — 5 250 11 3041 OKÄND _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ TDTTALT 3421 92 179 353 358 4403 32597 447 1505 4209 2152 40910
Ta be T T 33 . UPPSALAREGIONEN 1982
ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN OCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KÖN OCH ÅLDER
KÖN ANTAL VÅRDTILLFALLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 708 TOTALT 493 507 691 692 708 T0TALT
MÄN
oo—09 347 4 44 41 46 482 763 5 208 127 68 1171 10—19 107 9 10 3 25 154 316 18 106 29 50 5'19 20_29 59 3 15 7 19 103 305 12 104 36 83 540 30-39 89 3 7 9 23 131 593 3 67 81 80 824 40-49 126 1 3 12 11 153 720 2 19 140 53 9,34 50-59 270 _ 2 24 7 303 2026 _ 21 264 21 2332 60-69 488 _ 5 38 10 541 4663 _ 84 508 103 5358 70—79 509 1 6 13 7 536 4588 7 66 206 61 4928 80310 117 _ 1 15 4 137 2180 _ 64 260 45 2549
KA - _ - - — - - - - _ _ — TOTALT 2112 21 93 162 152 2540 16154 47 739 1651 564 19155 KVINNOR
00-09 147 _ 22 23 29 221 368 _ 74 87 52 981 10-19 176 1 21 6 36 240 623 12 147 41 73 896 20-29 87 1 16 12 25 141 330 2 152 70 133 687 30-39 106 _ 11 11 32 160 669 _ 174 73 153 1069 40-49 158 1 7 18 15 199 912 5 83 173 37 1210 50-59 248 2 10 28 18 306 1858 2 101 374 38 2973 60-69 532 _ 4 25 20 581 4214 _ 32 277 94 4617 70-79 497 1 1 26 13 538 5030 12 11 457 76 5986 803110 186 _ _ 16 6 208 6989 _ _ 262 44 7795
KA _ _ - _ — — _ — _ _ _ - TOTALT 2137 6 92 165 194 2594 20993 33 774 1814 700 24914 TOTALT
00-09 494 4 66 64 75 703 1131 5 282 214 120 17'52 10-19 283 10 31 9 61 394 939 30 253 70 123 1415 20-29 146 4 31 19 44 244 635 14 256 106 216 1227 30-39 195 3 18 20 55 291 1262 3 241 154 233 1893 40-49 284 2 10 30 26 352 1632 7 102 313 90 21144 50-59 518 2 12 52 25 609 3884 2 122 638 59 4705 60-69 1020 _ 9 63 30 1122 8877 _ 116 785 197 99.775 70-79 1006 2 7 39 20 1074 9618 19 77 663 137 110914 SRAM) 303 _ 1 31 10 345 9169 _ 64 522 89 98344 T0TALT 4249 27 185 327 346 5134 37147 80 1513 3465 1264 2434-69
TabeTT 34. UPPSALAREGIDNEN 1983
ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN DCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KÖN OCH ÅLDER
KÖN ANTAL VAROTILLFALLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 708 TOTALT 493 507 691 692 708 T0TALT MÄN 00_o9 303 2 39 50 44 438 581 6 150 140 77 954 10_19 155 6 8 2 20 191 470 10 69 13 71 633 20_29 51 3 15 5 19 93 178 3 180 67 81 509 30-39 73 3 5 8 25 114 380 10 36 84 89 599 40-49 104 3 3 9 8 127 700 7 30 46 26 809 50_59 271 2 4 29 10 316 1861 21 45 292 63 2282 60—69 452 _ 1 27 3 483 3526 _ 19 338 22 3905 70_79 525 1 3 50 3 582 5261 10 37 645 13 5966 80: 130 _ _ 10 1 141 3024 _ _ 124 1 3149 OKAND _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ TOTALT 2064 20 78 190 133 2485 15981 67 566 1749 443 18806 KVINNOR 00-09 160 1 23 30 26 240 304 1 67 94 60 526 10_19 205 2 25 2 17 251 1033 5 238 13 54 1343 20-29 133 1 13 6 26 179 564 1 136 37 109 847 30-39 101 5 12 15 26 159 868 12 100 98 137 1215 4o_49 137 _ 11 7 25 180 692 _ 127 82 13. 1032 50-59 285 _ 3 9 14 311 2165 _ 31 99 69 2364 60_69 554 2 5 14 20 595 5608 7 62 195 76 5948 70_79 506 2 8 26 9 551 4452 21 106 331 38 4948 80: 175 _ 1 20 2 198 5401 _ 9 268 7 5685 KAND _ — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ TOTALT 2256 13 101 129 165 2664 21087 47 876 1217 681 23908 TOTALT 00—09 463 3 62 80 70 678 885 7 217 234 137 1480 10_19 360 8 33 4 37 442 1503 15 307 26 125 1976 20-29 184 4 28 11 45 272 742 4 316 104 190 1356 30-39 174 8 17 23 51 273 1248 22 136 182 226 1814 40-49 241 3 14 16 33 307 1392 7 157 128 157 1841 50-59 556 2 7 38 24 627 4026 21 76 391 132 4646 60—69 1006 2 6 41 23 1078 9134 7 81 533 98 9853 70_79 1031 3 11 76 12 1133 9713 31 143 976 51 10914 go_ 305 _ 1 30 3 339 8425 _ 9 392 8 8834 KANO _ — _ _ _ - — - _ _ _ _ TOTALT 4320 33 179 319 298 5149 37068 114 1442 2966 1124 42714
TabeTT 35. AntaT vårdade personer per 100 000 invånare inom UppsaTaregTonens STutna kroppssjukvård efter aTTergTdTagnos, kön och ålder under åren 1969—70, 1975—76 och 1982—83.
ÅR DIAGNOS KÖN
69 69 69 69 69 69 69 69 69 69 69 69
70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70
493 493 507 507 691 691 692 692 708 708 TUT TDT
493 493 507 507 691 691 692 692 708 708 TOT TOT
K M
XZXZXZXZX
XXXIXZXZXIXZ
144 26 9 43
32.
6
9. 19.
16
354.
212
252 157 35 12
46.
36
12 26 22 367 241
0—9
.11 .55 .37 .15 80 .63 37 91 .40 11 .07
.30 .00
.41
.88 47 .32 .63 .88 .55 .26 .39 .37
10-19 M 257.83 129.10
84
7
24
155. 98. 106. 59. 15. .61 .56 .65 17. 12. 299. 188.
14
.01 122. 59.
24 66
.99 14. .14 .74 18. .35 278. 192.
61
27
76 38
37 62 25 66 99
13 17
20-29 30—39
40 60
46. 62. 8.
15
10. 16. 11.
13
116.
167
32. 65. 45.
45
14. 13.
21.
18
14.
33 119 73 160
.09 .01 26 24 22 .56 28 67 30 .33 17 .82
89 57 23 .56 39 33 .22 11 .50 44
50 84 31 37
7
13.
7
17. 18.
23
114. 176.
70
80. 20.
44
11 11
17. 10. 17.
.25 117 .04 171
.01 .51 .43 .06 .14 34 .14 79 57 .72 32 44
.02 06 00 .48 .71 .86 .43 79 00 79
40—49 126.32 112.85
10.20
23.35
3.82 7.78
10.20
18.16
22.96
20.75 173.53 182.91
109.73 123.23 16.58 27.24 8.93 .00 25.52 20.75 17.86 33.72
50 223 160
8.
16 7
9. 43. 37. 13.
19 296
244.
205.
175
32. 28.
11
22.
.17 178.64 260 .99 204.96 243
"59 .37 .83 88 .99 .61 15 15 91 96 .61 .98 51
60 .21 .34 .15 .80 .84 99 76 .42 22 .18 .20
60
325. 257. l. 2.
7 7
48. 30. 10. 17. 392. 315.
308. 301. .51
34
34. 13. 17.
364 364
—69 04 60 50 89 .52 .23 15 39 53 36 75 49
48 02
.78 .00 .78 .61 73 54 36 .16 .70
70 274 247
2
2. 5. 2.
51 29 B
8 341 290
301.
258
362 341
.68 .00 33
—79 80+ TOTALT
.23 152.47 166. .32 81.39 133 .68 .00 34. 24 .00 28. 37 16.05 12. 24 .00 13. .08 80.25 20. .22 43.82 20. .06 8.02 15 .99 18.78 18 .45 256.80 250. .04 144.01 214
12 176.55 166 .56 125.22 148.
.49 .00 27 .37 24.07 14. .49 12.52 12 .08 88.27 20. .45 62.61 24 .68 16.05 16 .74 31.30 19. .96 304.95 250. .75 231.66 231.
.88
76 28 45 48 21 88
.84 .42
.96
.87
.14 .13
.66
.17 .00
24 96 25
TabeTT 35. Forts.
ÅR DIAGNDS KÖN
75 75
75 75 75 75 75 75 75 75 75 75
76 76 76 76 76 76 76 76 76 76 76 76
493 493
507 507 691 691 692 692 708 708 TOT TOT
493 493 507 507 691 691 692 692 708 708 TOT TOT
M
X
XIXZXZXIXZ
XZXZXZXZXZXZ
0—9 10-19
194.70 120.10 109.56 104
27. 10. 42.
36
30. 23. 39. 29.
334 210
236. 108.
47. 42. 33. 46. 42. 21. 368 221.
01 71 76 .91 38 81 39 77 .25 .78
34 37
.87 .38
26 87 76 44 76 43
.01
50
57 36 14 18 4 5 23 25 220 191
96. 132. 17. 15. 15 10.
23. 24 157 186
70
315 299
1
43.
47
11. 17.
370
363 325
—79
.46 .13
.00 .00 .00 .90 75 .63 51 14 .72 .81
.82 .80 .30 .90
.00 .00
48. 38.
19 421. 384.
20-29 30-39 40-49 50-59 60—69
45.54 51.29 84.52 162.20 276.90 .56 39.32 63.07 107.79 182.25 236.78 .83 8.28 5.82 7.16 2.51 1.39 .42 11.23 9.89 5.82 5.02 1.36 .45 7.24 5.82 2.86 1.25 1.39 .79 17.97 3.71 7.28 .00 1.36 .44 14.49 6.99 17.19 32.69 41.74 .87 13.48 16.07 21.85 28.90 34.02 .35 23.80 13.99 18.62 16.34 15.30 .84 37.07 45.76 37.87 26.39 14.96 .20 99.37 83.94 130.37 215.01 336.73 .50 119.08 138.52 180.62 242.58 288.49 365 75 34.15 51.29 113.18 160.94 304.72 75 47.18 56.89 138.38 212.41 258.55 79 10.35 8.16 2.86 5.02 1.39 27 7.86 3.71 2.91 5.02 5.44 .56 6.21 3.49 2.86 3.77 1.39 57 21.34 2.47 13.11 3.77 1.36 .44 8.28 12.82 17.19 32.69 33.39 .52 14.60 22.26 10.19 38.96 38.10 35 27.94 16.32 17.19 16.34 15.30 .67 30.33 32.15 30.59 38.96 29.93 .92 86.95 92.10 153.29 218.78 356.21 .80 121.33 117.50 195.19 299.14 333.40
35 10
.90 .05
38 87
80+ TOTALT
221.52 144.48 146.28 133.68
.00 .00 .00 .00 48.45 56.62
15. 10. 10. 11. .64 23. 20. 29. 22
276.91 213
15 56 46 50
64 93 32
.67 212.35 208. 72
276.91 155.88 127.41 148.82 7.49 5.67 11.24 12.45 22.17 26.48 21.86 28.53 332.29 218.67 193.47 221.96
.00 .00 6.92 .00 41.53 42.47 6.92 23.59
Forts. 52 493 52 493 82 507 az 507 82 691 32 691 82 692 82 692 82 708 92 708 82 101 32 101 83 493 83 493 83 507 33 507 83 691 83 691 83 692 83 692 83 708 83 708 33 TOT 33 TOT
M 244.43 84.22 K 106.65 107.02 M 5.11 9.47 K .00 1.11 M 42.23 8.42 K 29.32 22.29 M 48.63 3.15 K 29.32 6.68 M 56.30 25.26 K 38.66 36.79 H 396.72 130.55 K 203.97 173.92 M 229.07 98.96 K 135.98 127.09 M 2.55 6.31 K 2.66 2.22 M 44.79 7.36 K 30.66 21.18 M 55.02 2.10 K 37.32 2.22 M 55.02 20.00 K 30.66 18.95
M 386.48 134.76
K 237.30 171.69 131.58 137
46.61
2.27 1.21 9.09 18.27 7.95 14.62 21.60 28.02 87.53 134.01
37.51 81.62 3.41 1.21 10.23 14.62 5.68 7.31 19.32 26.80 76.17
44.44 95.30 188.22 436.65 442 71.88 67.23 126.02 228.89 316.86 409
2.89
10. .76 .34 21. .03 .12 127.52 225.30 .96 182.03 304.71 10 31 82 118
39. 84. .93 .17 .83 .31 .76
ONNDbUlI—l
15.
20.
22. 73
1.34 1.40
.00 2.80 4.02 2.85 9.80 11.23 12.08 24.24 23.80 36.51 14.76 9.98 21.00 25.27
.00
.76 34
25
61 89.93 182.52 82 119.02 252.76 4.02 2.85
.00 .00 2.68 5.70 14.00 4.21 9.39 29.94 51 9.80 11.23 29 10.73 9.98 75 33.60 19.65
.43 116.78 231.00 .58 176.43 287.86
.47 336.81 171.56 .32 332.58 173.39
.00 2.04 .00 1.69 8.69 8. 4.04 1. 60.88 22. 28.31 33. 17.39 12 26.96 22.07 523.64 487.54 449 376.19 468.77 407
69 53 96 .29
403.60 421.99 455. 342.48 426.31 364 .00 2.04
2.69 3.39
1.73 6.14 5.39 10.19 3 34.79 73.74 53. 17.52 44.15 64. 5.21 6.14 5. 25.61 15.28 7. 445.35 510.07 514 393.72 499.34 439.
19 5.
82. 53. 23. 21.
.09 223
.00 .00 90 .00 72 64 63 45
11 13
23
00 167
10 13 23. 19 19. 23
18 37 90 15
86 249
22.
23. 28. .09 231 .68 239
3.16
.92 .22 .29 29 .02 24 89
.49
.53
.13 .76 191. .00 3 .00 2. .00 .57
16
.00
16
.43 .44
71
.00
29
.48 .58 .27
Tabe11 36. Anta1 vårdt111fä11en per person och år inom Uppsa1aregionens s1utna kroppssjukvård efter a11ergidiagnos, kön och ålder under åren 1969—70, 1975—76 och 1982-83.
ÅR DIAGNDS KÖN 0—9 10—19 20-29 30—39 40—49 50-59 60-69 70—79 80+ TOTALT
69 493 M 1.51 1.71 1.25 1.57 1.53 1.46 1.59 1.39 1.36 1.52 69 493 K 1.61 1.47 1.31 1.29 1.56 1.54 1.61 1.50 1.30 1.52 69 507 M 1.45 1.34 1.08 1.09 1.00 1.00 1.00 1.00 .00 1.25 69 507 K 1.00 1.20 1.14 1.08 1.11 1.00 1.50 1.00 .00 1.13 69 691 M 1.00 1.28 1.50 1.20 1.00 1.16 1.40 1.00 1.00 1.12 69 691 K 1.21 1.16 1.00 1.55 1.16 1.00 1.00 1.00 .00 1.17 69 692 M 1.00 1.00 1.10 1.00 1.50 1.11 1.12 1.15 1.00 1.12 69 692 K 1.00 1.12 1.06 1.08 1.00 1.13 1.00 1.15 1.14 1.07 69 708 M 1.05 1.00 1.00 1.38 1.05 1.09 1.57 1.00 1.00 1.12 69 708 K 1.28 1.00 1.00 1.00 1.18 2.13 1.25 1.00 1.00 1.24 69 TOT M 1.41 1.49 1.16 1.35 1.42 1.37 1.52 1.33 1.21 1.40 69 TOT K 1.47 1.29 1.17 1.21 1.39 1.47 1.52 1.44 1.21 1.38 70 493 M 1.67 1.74 1.37 1.46 1.59 1.45 1.65 1.58 1.45 1.60 70 493 K 1.62 1.49 1.22 1.31 1.45 1.49 1.57 1.55 1.35 1.50 70 507 M 1.56 1.41 1.06 1.21 1.07 1.00 1.00 1.00 .00 1.31 70 507 K 1.36 1.32 1.07 1.03 1.09 1.14 1.00 1.00 .00 1.16 70 691 M 1.02 1.07 1.28 1.00 1.00 1.00 1.00 1.00 1.33 1.07 70 691 K 1.12 1.00 1.08 1.25 .00 1.16 1.00 1.50 1.50 1.12 70 692 M 1.00 1.00 1.12 1.25 1.15 1.23 1.30 1.21 1.18 1.20 70 692 K 1.09 1.00 1.10 1.00 1.00 1.09 1.16 1.10 1.20 1.09 70 708 M 1.04 1.00 1.11 1.28 1.42 1.22 1.00 3.00 1.00 1.15 70 708 K 1.10 1.20 1.07 1.08 1.15 1.58 1.16 1.33 1.00 1.19 70 TOT M 1.52 1.53 1.18 1.36 1.43 1.40 1.58 1.52 1.34 1.47 70 TOT K 1.46 1.37 1.13 1.18 1.31 1.43 1.49 1.45 1.27 1.37
FOY"tS. ANTAL VÄRDTILLFÄLLEN PER PERSON ' ÅR * DIAGNOS * KÖN * ÅLDER
ÅR DIAGNOS KÖN 0-9 10—19 20—29 30—39 40-49 50—59 60-69 70—79 80+ TOTALT
75 493 M 1.71 1.51 1.31 1.40 1.91 1.63 1.95 1.46 1.56 1.67 75 493 K 1.70 1.69 1.25 1.29 1.77 1.66 1.70 1.55 1.19 1.61 75 507 M 1.08 1.15 1.00 1.20 1.00 1.00 1.00 .00 .00 1.11 75 507 K 1.00 1.09 1.00 1.00 1.25 1.25 1.00 .00 .00 1.07 75 691 M 1.26 1.00 1.14 1.20 2.00 1.00 1.00 .00 .00 1.20 75 691 K 1.29 1.00 1.06 1.33 1.60 .00 1.00 1.00 .00 1.20 75 692 M 1.14 1.00 1.07 1.00 1.25 1.15 1.40 1.15 1.42 1.20 75 692 K 1.10 1.00 1.16 1.00 1.26 1.21 1.08 1.24 1.08 1.14 75 708 M 1.05 1.04 1.08 1.00 1.15 1.00 1.00 1.00 1.00 1.05 75 708 K 1.04 1.13 1.06 1.13 1.03 1.33 1.18 1.11 1.00 1.11 75 TOT M 1.47 1.32 1.18 1.27 1.67 1.50 1.83 1.41 1.52 1.49 75 TOT K 1.43 1.41 1.13 1.18 1.53 1.57 1.59 1.48 1.15 1.44 76 493 M 1.72 1.90 1.30 1.47 1.88 1.78 2.24 1.75 1.65 1.85 76 493 K 1.72 1.76 1.66 1.36 1.55 1.57 1.72 1.82 1.29 1.67 76 507 M 1.28 1.00 1.00 1.00 1.00 1.25 1.00 1.00 .00 1.06 76 507 K 2.00 1.07 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .00 1.13 76 691 M 1.21 1.07 1.50 1.33 3.00 1.00 1.00 .00 1.00 1.25 76 691 K 1.16 1.00 1.00 2.50 1.11 1.00 1.00 .00 .00 1.12 76 692 M 1.00 1.00 1.00 1.00 1.16 1.07 1.37 1.19 1.33 1.13 76 692 K 1.17 2.00 1.07 1.22 1.28 1.03 1.17 1.25 1.11 1.17 76 708 M 1.00 1.00 1.03 1.07 1.33 1.15 1.09 1.00 1.00 1.06 76 708 K 1.00 1.14 1.11 1.07 1.14 1.41 1.27 1.00 1.00 1.16 76 TOT M 1.50 1.56 1.16 1.29 1.74 1.60 2.10 1.67 1.58 1.64 76 TOT K 1.43 1.58 1.29 1.27 1.44 1.47 1.60 1.72 1.21 1.50
Forts. ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN PER PERSON * ÅR * DIAGNDS * KUN * ÅLDER
ÅR [)IAGNDS KÖN 0—9 10-19 20-29 30—39 40—49 50—59 60-69 70—79 80+ TOTALT
82 493 M 1.81 1.33 1.43 1.93 1.77 2.06 1.94 2.38 2.05 1.95 82 493 K 1.83 1.83 1.47 1.64 1.75 1.52 2.28 2.05 2.00 1.91 82 507 M 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .00 .00 1.00 .00 1.05 82 507 K .00 1.00 1.00 .00 1.00 1.00 .00 1.00 .00 1.00 82 691 M 1.33 1.25 1.87 1.00 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.30 82 691 K 1.04 1.05 1.06 1.10 1.00 1.25 1.33 1.00 .00 1.08 82 692 M 1.07 1.00 1.00 1.28 1.33 1.41 1.08 1.18 1.07 1.14 82 692 K 1.04 1.00 1.00 1.10 1.05 1.07 1.19 1.30 1.20 1.12 82 708 M 1.04 1.04 1.00 1.04 1.00 1.00 1.00 1.16 1.00 1.03 82 708 K 1.00 1.09 1.08 1.05 1.00 1.00 1.05 1.00 1.00 1.04 82 TOT M 1.55 1.24 1.33 1.54 1.61 1.93 1.80 2.27 1.80 1.74 82 701 K 1.45 1.53 1.28 1.40 1.53 1.41 2.10 1.95 1.84 1.68 83 493 M 1.69 1.64 1.54 1.78 1.55 2.12 1.95 2.55 1.70 1.95 83 493 K 1.56 1.79 1.98 1.23 1.61 1.58 2.18 2.03 1.73 1.83 83 507 M 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .00 1.00 .00 1.05 83 507 K 1.00 1.00 1.00 1.00 .00 .00 1.00 1.00 .00 1.00 83 591 M 1.11 1.14 1.66 1.00 1.50 1.00 1.00 1.00 .00 1.18 83 691 K 1.00 1.31 1.08 1.33 1.10 1.00 1.25 1.33 1.00 1.16 83 592 M 1.16 1.00 1.00 1.14 1.28 1.38 1.35 1.38 1.11 1.26 83 692 K 1.10 1.00 1.00 1.00 1.00 1.12 1.07 1.07 1.16 1.08 83 708 M 1.02 1.05 1.11 1.19 1.00 1.42 1.00 1.00 1.00 1.09 83 708 K 1.13 1.00 1.18 1.18 1.04 1.00 1.05 1.00 1.00 1.08 83 TOT M 1.45 1.49 1.38 1.50 1.45 1.95 1.89 2.34 1.63 1.75 83 TOT K 1.35 1.62 1.55 1.19 1.42 1.52 2.04 1.89 1.53 1.66
TabeTT 37.
ÅR DIAGNOS KÖN
69 69 69 69 69 69 69 69 69 69 69 69
70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70 70
493 493 507 507 691 691 692 692 708 708 TOT TOT
493 493 507 507 691 691 692 692 708 708 TOT TOT
M
XZXZXZXXXZX
XIXZXXXZXZXI
Antal vårdade personer per år inom UppsaTaregionens sTutna kroppssjukvård efter aTTergidiagnos, kön och åTder under åren 1969-70, 1975—76 och 1982—83.
0-9 233 123 24 8 39 28 6
8 18 14 320 181
228 134 32 11 42 31
11 24 19 332 206
10—19 113 69 107
244 158
136 81 93 49 14 12
15 10 262 155
20—29 39 54 45 56
8 14 10 15 11 12
113 151
32 59 44 41 14 12
19 18 13 116 144
30—39 35 57 22 25
119
49 54 14 30
12
12 82 116
40—49 50-59 99 176 87 123
8 7 18 13 3 6
6 7
8 34 14 29 18 11 16 15 136 234 141 187 86 162 95 134 13 5 21 7 7 3 6
20 26 16 22 14 9 26 17 140 205 158 186
60-69 216 178
1
2
5
5 32 21 7 12 261 218
205 208
23 24
12 242 252
70-79 102 110
1 l 2 1 19 13
127 129
112 115
19
30
135 152
80+ TOTALT 19 1032 13 814 215 172 2 77 32 10 125 7 127 1 98 3 112 32 1547 23 1307 22 1032 20 900 205 165 3 91 2 77 11 125 10 147 2 99 5 117 38 1552 37 1406
Forts. ANTAL VÅRDADE PERSONER .. ÅR .. omcuos . KUN . ÅLDER
ÅR DIAGNOS KÖN 0—9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80+ TUTALT
75 493 M 173 108 44 44 59 129 199 137 32 925 75 493 K 92 89 35 51 74 145 174 157 31 848 75 507 M 24 52 8 5 5 2 1 97 75 507 K 9 31 10 8 4 4 1 67 75 691 M 38 13 7 5 2 1 1 67 75 691 K 31 16 16 3 5 1 1 73 75 692 M 27 4 14 6 12 26 30 19 7 145 75 692 K 20 5 12 13 15 23 25 25 12 150 75 708 M 35 21 23 12 13 13 11 5 1. 134 75 708 K 25 22 33 37 26 21 11 9 2 186 75 TOT M 297 198 96 72 91 171 242 161 40 1368 75 TOT K 177 163 106 112 124 193 212 192 45 1324 76 493 M 210 87 33 44 79 128 219 158 40 998 76 493 K 91 113 42 46 95 169 190 171 27 944 76 507 M 7 16 10 7 2 4 1 1 48 76 507 K 2 13 7 3 2 4 4 1 36 76 691 M 42 14 6 3 2 3 1 1 72 76 691 K 36 9 19 2 9 3 1 79 76 692 M 30 4 8 11 12 26 24 21 6 142 76 692 K 39 3 13 18 7 31 28 20 9 168 76 708 M 38 21 27 14 12 13 11 3 1 140 76 708 K 18 21 27 26 21 31 22 10 5 181 76 TOT M 327 142 84 79 107 174 256 183 48 1400 76 TOT K 186 159 108 95 134 238 245 202 41 1408
FOY'tS. ANTAL VÅRDADE PERSONER * ÅR " DIAGNOS * KÖN * ÅLDER
ÄR DIAGNOS KÖN 0—9 10-19 20-29 30-39 40—49 50—59 60-69 70-79 80+ TOTALT 82 493 M 191 80 41 46 71 132 251 216 57 1085 82 493 K 80 96 59 65 90 163 235 241 93 1122 82 507 M 4 9 2 3 1 1 20 82 507 K 1 1 1 2 1 6 82 691 M 33 8 8 7 3 2 5 4 1 71 82 691 K 22 20 15 10 7 8 3 1 86 82 692 M 38 3 7 7 9 17 35 11 14 141 82 692 K 22 6 12 10 17 26 21 20 15 149 82 708 M 44 24 19 22 11 7 10 6 4 147 82 708 K 29 33 23 30 15 18 20 13 6 187 82 TOT M 310 124 77 85 95 158 301 238 76 1464 82 TOT K 153 156 110 115 130 217 279 276 114 1550 83 493 M 179 94 33 41 67 128 232 206 77 1057 83 493 K 102 114 67 82 85 180 254 251 102 1237 83 507 M 2 6 3 2 3 2 1 19 83 507 K 2 2 1 5 2 2 14 83 691 M 35 7 9 5 2 4 1 3 66 83 691 K 23 19 12 9 10 3 4 6 1 87 83 692 M 43 2 5 7 7 21 20 36 9 150 83 692 K 28 2 6 15 7 8 13 26 18 123 83 708 M 43 19 17 21 8 7 3 3 1 122 83 708 K 23 17 22 22 24 14 19 9 2 152 83 TOT M 302 128 67 76 87 162 256 249 87 1414 83 TOT K 178 154 108 133 126 205 292 294 123 1613
38. AntaTet aTTergipatienter (Pat) i sTutenvårdsstatistiken för perioden 1978/83 och antaTet vårdtiTTfäTTen (vtf) för dessa efter diagnos, kön och åTder i absoluta ta] samt antaTet vårdtiTTfäTTen per patient (V/P) under perioden
TOTALT ÅTder
MÄN 0—9 10—19 Pat 6 533 2 320 th 11 551 4 380 KVINNOR
Pat 4 353 2 510 th 7 354 5 288 MÄN
V/P 1,8 1,9
KVINNOR
V/P 1,7 2,1
ASTMA BRONCHIALE ICD
MÄN 0—9 10—19 Pat 2 940 1 229 th 7 010 3 073 KVINNOR
Pat 1 605 1 246 th 3 985 3 763 MÄN
V/P 2,4 2,5 KVINNOR
V/P 2,5 3,0 ALLERGISK RHINIT ICD MAN 0—9 10—19 Pat 96 152 th 109 190 KVINNOR
Pat 52 91 th 55 97 MÄN
V/P 1,1 1,3 KVINNOR
V/P 1,1 1,1
20—29 1 504 2 595
2 123 4 022
1,7
1,9
493
20—29 599
1 489
883 2 529
2,5
2,9
507
20—29 78 87
67 76
1,1
1,1
30—39 1 682 3 312
2 325 4 623
2,0
2,0
30-39 794 2 257
1 131 3 185
2,8
2,8
30—39 57 61
66 77
1,1
1,2
40—49 1 798 4 269
2 249 5 549
2,4
2,5
40—49 1 155 3 432
1 415 4 546
3,0
3,2
40—49 38 46
51 59
50—59 2 893 9 065
3 320 9 524
3,1
2,9
50—59 2 088 7 967
2 450 8 421
3,8
3,4
50-59 34 38
35 41
1,1
1,2
60-69 4 078 14 636
4 095 13 535
3,6
3,3
60—69 3 329 13 584
3 263 12 528
4,1
3,8
60-69 16 17
18 19
1,1
».)
70-79 3 441 12 576
3 813 12 472
3,6
3,3
70—79 2 864 11 753
2 990 11 458
70-79 12 13
11 11
1,1
1,0
80- 1 099 3 224
1 500 3 979
2,9
TX) ». Xl
80— 832 2 851
1 033 3 390
U) 0 .b
3,3
80-
1,0
1,0
Totalt 25 348 65 608
26 287 66 346
2,6
2,5
TotaTi 15 83( 53 416
16 016 53 805
3,4
3,4
TotaTt 484 562
394 438
1,1
MÄN 0—9 10—19 Pat 1 091 2 203 th I 545 306 KVINNOR
Pat 816 378 th 1 090 535 MÄN
V/P 1,4 1,4 KVINNOR
V/P 1,3 1,4
ANNAT EKSEM ICD 692
MÄN 0—9 10-19 Pat 994 87 th 1 371 89 KVINNOR
Pat 916 122
th 1 201 135 MÄN
V/P 1,4 1,0
KVINNOR
V/P 1,3 1,1
URTIKARIA ICD 708 MÄN 0—9 10—19 Pat 1 412 632 th 1 516 722 KVINNOR
Pat 963 673 th I 023 756 MÄN
V/P 1,1 1,1
KVINNOR
V/P 1,1 1,1
20—29 178 266
329 466
1,5
1,4
20—29 177 205
192 214
1,2
1,1
20—29 472 548
652 737
1,2
1,1
30-39 133 186
185 261
1,4
1,4
30—39 230 272
254 305
1,2
1,2
30—39 468 536
689 795
1,1
1,2
40—49 40 78
87
2,0
1,6
40—49 266 365
242 292
1,4
1,2
40-49 299 345
454 513
1,2
1,1
50—59 50 88
55 91
1,8
1,7
50—59 443 636
362 470
1,4
1,3
50—59 278 336
418 501
|__; 0 IX)
1,2
60—69 43 63
35 48
1,5
1,4
60-69 450 692
400 495
|...» »: U'!
1,2
60-69 240 280
379 445
1,2
1,2
70—79 26 42
37 62
1,6
1,7
70-79 393 605
480 613
,__. .. 07
1,3
70—79 146 163
295 328
1,1
1,1
80—
14 16
1,4
1,1
80- 208 283
336 436
1,4
1,3
80- 53 82
114 134
1,6
1,2
TotaTt 1 786 2 581
1 936 2 710
1,5
1,4
TotaTt 3 248 4 518
3 304 4 161
1,4
1,3
TotaTt 4 000 4 531
4 637 5 232
1,1
1,1
TabeH 39 . FörsäIjningsutvecangen för antiastmatika (ATC—kod R03) och antihistaminer för systemiskt bruk (ATC—kod R06) mätt i definierade dygnsdoser per 1 000 invånare och dag under perioden 1979 - 1987.
ÅR Antiastmatika (R03) Antihistaminer för systemiskt bruk (R06)
1979 22.9 12.5 1980 27.0 12.8 1981 28.3 11.8 1982 32.0 11.5 1983 35.1 11.6 1984 38.4 10.5 1985 43.4 10.2 1986 46.5 9.8 1987 51.4 10.5 1988 55.5 11.3
KäHa: Ingrid Nordenstam, Sortimentsektionen, ApoteksboIaget AB.
Tabell 40 . Försäljningen av Antihistaminer för systemiskt bruk ar 1988 i antal definierade dygnsdoser (DDD) per 1000 invånare och dag.
Län ATC-grupp Grupp ROSA County ROSA A ROGA B ROSA D ROSA E ROSA )( 1013" AB Stockholm 2 1 2 3 3 6 O 9 4 0 12 9 0 Uppsala 16 16 29 08 35 104 D Södermanland 1 7 1 6 3 3 1 3 3 2 11 1 E Östergötland 1 4 1 6 2 4 0 9 3 3 9.7 F Jönköping 1.2 1 5 4 5 0 9 4 O 121 G Kronoberg 1 2 2 2 3 4 O 9 3 3 11 0 H Kalmar 16 21 3.0 09 28 105 1 Gotland 17 12 36 16 29 110 K Blekrnge 16 1 7 3 O 0 9 31 10 2 L Kristianstad 1 3 1 2 2 8 0 9 2 8 9 0 M Malmöhus 15 20 35 08 36 114 N Halland 1 3 1 8 3 9 O 8 4 5 12.4 0 Göteborg 0 Bohus 1 7 2 O 6 2 1 1 4 2 15 2 P Älvsborg 1 4 1 6 2 7 O 8 3 2 9 5 Fl Skaraborg 1 4 1 3 3 8 O 7 2 6 9 9 8 Värmland 1 8 2 1 2 4 O 8 3 0 10 O 1 Örebro 18 22 33 06 31 111 U Västmanland 1 9 3 2 2 2 O 7 3 9 12 0 W Kopparberg 1 5 1 8 5 2 1 0 2 B 12 3 X Gävleborg 1 4 1 2 2 2 1 0 2.2 81 Y Västernorrland 1 8 2 2 2 2 0 6 3 O 9 9 2 Jämtland 1.5 2 0 2 1 0 B 2 4 8 9 AC Västerbotten 1 4 1 4 1 6 O 5 3 3 8 2 BD Norrbotten 1 4 1 7 2.2 0 5 2 7 8 4 Totalt för riket 1.6 1 9 3.4 0 9 3 5 11 3
ROSA A = Aminoalkyletrar Aminoalkyl ethers ROSA B = Alkylaminer. substituerade Substituted a/kyl amines ROSA D = Fentiazmdenvat Phenothiazine derivat/vas ROSA E = Piperazinderivat Eiperazrne derivatives ROSA )( = Ovriga antihistaminer lör systemiskt bruk Various system/c antihistam/nes
Kalla: Apoteksbolagets inleveransstatistik
Tabell 41. Försäljningen av Antiastmatika år 1988 i antal definierade dygnsdoser (DDD) per 1000 invånare och dag.
Län ATC-grupp Grupp R03 County RO3A 60313 6030 11030 1013" AB Stockholm 20 7 14 O 6 2 8 7 49 6 C Uppsala 20 5 14 1 6.8 7 8 49 2 0 Södermanland 22 2 14 O 8 O 9 0 53 3 E Östergötland 22 3 16 6 6 7 9.1 54 6 F .Jönköping 23 6 13 5 7 6 9.1 53 9 G Kronoberg 21 7 13 2 7 8 7 9 50 6 H Kalmar 221 122 86 103 532 I Gotland 28 5 16 4 7 6 12.3 64 8 K Blekinge 24 1 16 7 5 9 9 0 55 7 L Kristianstad 26 4 15 8 9 2 10.4 61 8 M Malmöhus 27 9 17.2 10 4 11 0 66 5 N Halland 31 4 171 9 6 9.3 67 5 0 Göteborg 0 Bohus 26 8 15 0 11 2 9.4 62 4 P Älvsborg 21 3 13.6 8 3 7 2 50 4 R Skaraborg 21 4 12 5 10 7 7 8 52 4 5 Värmland 21 0 12 O 7 8 8.0 48 8 T Örebro 26 3 19 2 9 e 7 9 63 1 U Västmanland 20 2 12 3 7 5 8.6 48 7 W Kopparberg 20 5 11 1 7 0 7 0 45 6 X Gävleborg 20 8 11 6 6 6 7 4 46 4 Y Västernorrland 28 0 17 2 5.7 7 5 58 4 Z Jämtland 29 1 26 5 8 6 11 2 75 5 AC Västerbotten 22 3 15 9 7 O 6 4 51 6 BD Norrbotten 29 8 17 1 11 o 8 7 66 6 Totalt lor riket 23 7 14 9 8 2 8.8 55 5
ROBA = Adrenerguka. inhalationer Adrenergrcs. mha/ams RO3B = Ovriga antiastmatika. inhalationer Other anti-asthmat/cs, rnhalanrs R03C = Adrenergika lör systemiskt bruk Adrenergrcs. systemic preparatrons ROBD = Ovriga astmatika lör systemiskt bruk Other anti-asthmatics. system/c preparat/ons
Källa, Apoteksbolagets inleveransstatistik
Astma underliggande Astma bidqagande Underliggande dodsorsak dodsorsak och bidragande
År Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt dödsorsaker
summerat
1960 204 147 351 ———————————————-—————t::;7 1961 160 133 293 ,/
1962 191 130 321 /,/r/ 1963 194 136 330 //
1964 232 154 386 Lm_______
1965 222 140 362 208 130 338 700
1966 266 151 417 246 126 372 789
1967 237 131 368 198 144 342 710
1968 233 152 385 236 138 374 759
1969 194 137 331 202 126 328 659
1970 170 123 293 293 155 448 741
1971 215 142 357 388 236 624 981
1972 202 186 388 380 206 586 974
1973 166 221 387 188 386 574 961
1974 204 169 373 380 212 592 965
1975 210 132 342 368 252 620 962
1976 221 202 423 385 229 614 1 037
1977 246 219 465 332 222 554 1 019
1978 241 186 427 384 243 627 1 054
1979 263 230 493 413 272 685 1 178
1980 303 291 594 428 295 723 1 317
1981 260 269 529 407 290 697 1 226
1982 239 234 473 441 284 725 1 198
1983 234 204 438 406 300 706 1 144
1984 198 196 394 425 300 725 1 119
1985 242 227 469 430 372 802 1 271
1)
Bidragande dödsorsaker finns inte redovisade i den officiella statistiken före år 1965.
med astma som underliggande
[CD 241 (7), 493 (8)
Tabell 43. Relativa dödstal för diagnosen Astma bronchiale
er olika perioder mellan 1956 - 1985. Relativa
eller bidragande dödsorsak efter ålder och kön und
o
dödstal angivet per 100 000 personar.
1956—1960, II=1961—1963, III=1964-1968, IV=1969-1973, V=l974-I978,
Dödstal efter ålder och kön för perloderna I
VI=1979-1983 samt VII
1984-1985.
Period Ålder
11
Totalt
70-74 75-79 80-84 85-89 90-
65—69 60-64 30-34 35—39 40-44 45-49 50—54 55-59
5223184
!!!!!!)
9368945 2227—343
4479939 !
!!!!!!
AI.—184400 2222232
3509705
!!!!!!
3948076 112121].
3344648
2681127 111111.
3517612 !
!!!!!!
7007668 .11
6744014 !
!!!!u!
4574—454
4403421 !!!)!!! 2242231
6157618
!!!!!!) 1111121
6420755 !!!!!!! 0011010
3095765
0100000
11. III VI VII
Män
4313187
2352697 1111111
5702929
990-1041 11111
7454691 !!!!!!) 5766709 1
530382
!!!!!!
4556695
0416699 !!!!!!! 4334343
0859309 !!!!!!l 2322232
5845052
! ! ! ! ! ! 117—1121.
0817989
..!!!!!
11.01.0000
7 86667 ... ! ., o. ., ! 0 00000
IIIVVII III VI
? T. V 0 n n
1 V K
Källa: Bolander, A—M., Statistiska centralbyrån
Tabell 44. Åldersstandardiserade dödstal (SMR), observerat samt förväntat värde och 95 % konfidensintervall (övre och nedre gräns) av— seende astmadödligheten bland män och kvinnor, 35—64 år, under perioderna 1969-73 och 1974—78.
MÄN UNDER PERIODEN 1969—73 Konfidensintervall 95%
LAN SMR Observerat Förväntat övre Nedre Stockholms län 99 124 125,6 117,7 82,1 Uppsala län 85 15 17,7 139,8 47,4 Södermanlands län 49 11 22,5 87,5 24,4 östergötlands län 79 28 35,6 113,7 52,3 Jönköpings län 107 30 28,1 152,4 72,0 Krono 76 12 15,8 132,7 39,2 Kalmar län 99 24 24,2 147,6 63,5 Gotlands län 179 9 5,0 341,7 82,1 Blekinge län 83 12 14,5 144,6 42,7 Kristianstads län 98 25 25,5 144,7 63,4 Malmöhus län 82 53 64,4 107,7 61,6 Hallands län 137 26 18,9 201,6 89,8 Göteborgs— och Bohus län 76 49 64,1 lOl,l 56,5 Älvsborgs län 112 42 37,6 151,0 80,5 Skaraborgs län 114 28 24,4 165,9 76,2 Värmlands län 149 43 28,8 201,1 108,0 örebro län 142 38 26,8 194,6 100,3 Västmanlands län 52 12 23,1 90,7 26,8 Kopparbergs län 104 29 28,0 148,8 69,3 Gävleborgs län 97 28 28,9 140,0 64,4 Västernorrlands län 140 37 26,5 192,5 98,3 Jämtlands län 136 19 14,0 211,9 81,7 Västerbottens län 108 24 22,2 160,9 69,2
Norrbottens län 119 27 22,8 172,3 78,0
Tabell 45. Åldersstandardiserade dödstal(SMR), observerat samt förväntat värde och 95 % konfidensintervall (övre och nedre gräns) av- seende astmadödligheten bland män och kvinnor, 35—64 år, under perioden 1969-73 och 1974—78.
KVINNOR UNDER PERIODEN 1969-73 Konfidensintervall 95 %
LÄN SMR Observerat Förväntat Uvre Nedre Stockholms län 99 89 90,3 121,3 79,1 Uppsala län 121 14 11,6 202,5 65,9 Södermanlands län 145 21 14,5 221,4 89,6 östergötlands län 95 22 23,1 144,2 59,7 Jönköpings län 85 15 17,7 139,8 47,4 Kronobergs län 96 9 9,3 183,7 44,2 Kalmar län 88 13 14,8 150,2 46,7 Gotlands län 96 3 3,1 282,8 19,5 Blekinge län 55 5 9,0 129,6 17,9 Kristianstads län 57 9 15,9 107,5 25,8 Malmöhus län 105 46 43,7 140,4 77,1 Hallands län 95 11 11,6 169,7 47,3 Göteborgs— och Bohus län 84 36 42,9 116,2 58,8 Älvsborgs län 79 19 24,1 123,1 47,4 Skaraborgs län 93 14 14,9 157,7 51,3 Värmlands län 95 17 17,9 152,1 55,3 Örebro län 140 24 17,1 208,8 89,9 Västmanlands län 112 16 14,3 181,7 63,9 Kopparbergs län 148 26 17,5 217,7 97,0 Gävleborgs län 88 16 18,2 142,8 50,2 Västernorrlands län 113 19 16,8 176,6 68,1 Jämtlands län 122 10 8,2 224,3 58,4 Västerbottens län 104 14 13,5 174,0 56,6 Norrbottens län 116 16 13,7 189,7 66,7
Tabell 46. Åldersstandardiserade dödstal (SMR), observerat och förväntat värde och 95 % konfidensintervall (övre och nedre gräns) av— seende astmadödligheten bland män och kvinnor, 35—64 år, under perioden 1969—73 och 1974—78.
MÄN UNDER PERIODEN 1974—78 Konfidensintervall 95 %
LÄN SMR Observerat Förväntat övre Nedre Stockholms län 161 12 7,5 279,5 82,6 Uppsala län 34 6 17,9 73,0 12,2 Södermanlands län 77 17 22,2 122,6 44,6 östergötlands län 106 37 34,8 146,6 74,8 Jönköpings län 115 32 27,8 162,5 78,7 Kronobergs län 78 12 15,4 136,1 40,2 Kalmar län 92 21 22,8 140,0 57,0 Gotlands län 168 8 4,8 328,4 71,8 Blekinge län 121 17 14,0 194,4 70,7 Kristianstads län 107 27 25,3 155,3 70,3 Malmöhus län 82 53 64,2 108,0 61,8 Hallands län 144 28 19,5 207,5 95,4 Göteborgs o Bohus län 84 54 64,0 llO,1 63,4 Älvsborgs län 70 26 37,0 103,0 45,9 Skaraborgs län 93 22 23,6 141,1 58,4 Värmlands län 72 20 27,7 lll,5 44,1 örebro län 105 27 25,8 152,3 68,9 Västmanlands län 113 26 22,9 166,4 74,1 Kopparbergs län 111 30 27,1 158,0 74,7 Gävleborgs län 47 13 27,7 80,3 25,0 Västernorrlands län 126 32 25,4 177,9 86,2 Jämtlands län 117 16 13,7 189,7 66,7 Västerbottens län 105 23 22,0 156,9 66,3 Norrbottens län 132 30 22,8 187,8 88,8
Tabell 47. Åldersstandardiserade dödstal (SMR), observerat och förväntat värde och 95 % konfidensintervall (övre och nedre Gräns) av- seende astmadödligheten bland män och kvinnor, 35—64 år, under perioden 1969—73 och 1974—78.
KVINNOR UNDER PERIODEN 1974—78 Konfidensintervall 95 %
LÄN SMR Observerat Förväntat övre Nedre Stockholms län 110 97 88,5 133,7 88,9 Uppsala län 76 9 11,8 144,8 34,8 Södermanlands län 70 10 14,3 128,6 33,5 östergötlands län 80 18 22,6 125,9 47,2 Jönköpings län 68 12 17,7 118,4 35,0 Kronobergs län 87 8 9,2 171,3 37,4 Kalmar län 156 22 14,1 236,2 97,7 Gotlands län 200 6 3,0 435,3 73,0 Blekinge län 136 12 8,8 238,2 70,4 Kristianstads län 114 18 15,8 180,1 67,5 Malmöhus län 74 32 43,3 104,3 50,5 Hallands län 75 9 12,0 142,4 34,2 Göteborgs o Bohus län 142 60 42,2 183,0 108,5 Älvsborgs län 85 20 23,7 130,3 51,5 Skaraborgs län 115 17 14,8 183,9 66,9 Värmlands län 93 16 17.2 151,1 53,1 örebro län 133 22 16,6 200,7 83,0 Västmanlands län 34 5 14,5 80,5 11,1 Kopparbergs län 70 12 17,1 122,6 36,2 Gävleborgs län 85 15 17,6 140,6 47,7 Västernorrlands län 154 25 16,2 227.8 99,8 Jämtlands län 87 7 8,1 178,1 34,6 Västerbottens län 117 16 13,7 189,7 66,7
Norrbottens län 86 12 14,0 149,7 44,2
48 . Antal dödsfall i astma bronchiale (ICD7z24l/ICD8z493), som underliggande ÖÖÖSOYSIA i absoluta tal och per 100 000 inv. i Sverige 1964 — 1985.
M o d 6 1 f o 1 k m ä n 9 d Antal döda per 100 000 anänulP ÅR Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt
964 232 54 386 222 40 362 966 266 51 417 967 237 31 368 385 331 970 170 23 293 971 21: 42 357 "972 202 86 388 973 166 221 387 "974 204 69 373 975 210 132 342 976 221 202 423 1977 246 219 465 1978 241 186 427 1979 263 230 493 l () 51 ()
823 298 861 685 900 822 929 519 952 105 981 642 016 330 046 122 055 520 052 918 061 166 074 536 086 922 098 590 107 051 112 513 117 671 119 222 117 990 116 747 118 343 123 830 838 056 872 168 906 975 939 549 965 527 995 987 026 488 063 467 080 602 083 856 099 394 118 030 135 388 153 058 168 725 181 211 192 804 201 263 207 268 212 281 218 254 226 550
661 354 6.06 4.01 5.03 733 853 5.74 3.61 4.68 807 797 6.80 3.86 5.14 869 068 6.03 3.32 4.67 917 632 5.89 3.83 4.86 977 629 4.87 3.42 4.14 042 818 4.23 3.05 3.64 109 589 5.31 3.49 4.40 136 122 4.98 4.55 4.76 136 774 4.09 5.41 4.75 160 560 5.02 4.12 192 566 5.15 3.20 222 310 5.40 4.88 251 648 6.00 5.27 275 776 5.86 4.46 293 724 310 475 7.35 6.94 320 485 6.31 6.40 325 258 5.80 5.56 329 028 5.68 4.84 336 597 4.80 4.64 350 380 5.86 5.37
m, ©
(rv
(I" u!"! ”=P ,— .— o I!) UT L.”) |." 0 m Lh 0 m ©
503 291 594
(_a m IX ©
1981 zon 269 529 1982 239 234 473 1985 234 204 438 1984 198 196 394 1985 242 227 469
CX) UD in
lf ("Xl
L."! huxtxrxrxrxoooowoooooooocooooooocooooooooo
(WWMMMMQVQQWQQWQVQ'WQ'VVQ' mmmmmmvvvvqu—quvvvvvv
© crm
Tabell 49 . Antal dödsfall i astma bronchiale, utan nämnd Bronkit, Bronkiektasi eller Emfysem i absoluta tal och per 100 000 inv. i Norge 1964 — 1985 (ICD7:24l/IC08:493).
M e d e 1 f o 1 k m ä n 9 d Antal döda per 100 000 invånare ÅR Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt
1964 103 77 180 1 840 825 1 853 514 1965 176 108 284 1 855 178 1 867 975 1966 138 81 219 1 869 831 1 882 918 1967 126 85 211 1 885 545 1 898 717 1968 124 81 205 1 900 752 1 918 231 1969 115 72 187 1 916 052 1 934 925 4970 93 73 166 1 928 585 1 948 801 "971 93 77 170 1 941 040 1 961 999 972 135 94 229 1 955 671 977 333 1973 114 84 198 1 968 738 991 875 "974 87 69 156 1 980 364 004 894 4975 111 85 196 1 990 541 016 772 4976 93 85 178 1 998 990 027 162 "977 123 74 197 006 509 036 696 "978 127 95 222 013 135 045 536 4979 107 156 263 019 111 053 406 "980 173 128 301 024 720 060 900 "981 168 133 301 030 552 069 150 1982 181 129 310 037 000 077 787 1983 159 133 292 042 997 085 435 1984 193 125 318 047 805 092 294 1985 198 135 333 053 246 099 271
94 339 5.59 4.15 4.87 23 153 9.48 5.78 7.62 752 749 7.38 4.30 5.83 784 262 6.68 4.47 5.57 818 983 6.52 4.22 5.36 850 977 6.00 3.72 4.85 877 386 4.82 3.74 4.28 903 039 4.79 3.92 4.35 933 004 6.90 4.75 5.82 960 613 5.79 4.21 4.99 985 258 4.39 3.44 3.91 007 313 5.57 4.21 4.89 026 152 4.65 4.19 4.42 043 205 6.13 3.63 4.87 058 671 6.30 4.64 5.46 072 517 5.29 7.59 6.45 085 620 8.54 6.21 7.36 099 702 8.27 6.42 7.34 114 787 8.88 6.20 7.53 128 432 7.78 6.37 7.07 140 099 9.42 5.97 7.68 152 517 9.64 6.43 8.01
__
mmmmmmmmmmmwwwwwwwwvvw NNNNNNNN
NNNNNNNNN
NNNN
Tabell 50 . Antal dödsfall i astma brochiale i absoluta tal och per 100 000 inv. i Danmark 1964 — 1985 (ICD7:241/ICD8:493).
M e d e 1 f o 1 k m ä n g d Antal döda per 100 000 invånare ÅR Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt
1964 34 20 54 1965 86 53 139 1966 100 53 153 1967 87 60 147 1968 144 90 234 1969 47 39 86 1970 54 41 95 1971 58 49 107 1972 63 38 101 1973 55 33 88 1974 52 46 98 1975 34 25 59 1976 57 38 95 1977 52 40 92 1978 57 49 106 1979 54 59 113 1980 61 75 136 1981 73 66 139 1982 85 78 163 1983 69 63 132 1984 80 100 180 1985 91 114 205 339 800 2 380 400 358 800 399 300 378 100 419 400 398 900 439 900 412 600 454 700 423 700 467 000 442 481 478 485 465 004 498 122 477 502 514 094 491 488 530 374 501 191 544 107 507 027 556 477 509 836 562 760 516 336 572 083 522 715 581 531 527 320 589 480 528 639 594 388 526 025 595 547 522 523 595 287 519 581 594 716 517 507 594 112 518 817 594 873
720 200 1.45 0.84 1.14 758 100 3.64 2.20 2.92 797 500 4.20 2.19 3.18 838 800 3.62 2.45 3.03 867 300 5.96 3.66 4.80 890 700 1.93 1.58 1.75 920 966 2.21 1.65 1.93 963 126 2.35 1.96 2.15 991 595 2.54 1.51 2.02 021 862 2.20 1.30 1.75 045 298 2.07 1.80 1.94 063 504 1.35 0.97 1.16 072 596 2.27 1.48 1.87 088 419 2.06 1.55 1.80 104 246 2.25 1.89 2.07 116 800 2.13 2.27 2.20 123 027 2.41 2.89 2.65 121 572 2.88 2.64 2.71 117 810 3.36 3.00 3.18 114 297 2.73 2.42 2.58 111 619 3.17 3.85 3.52 113 690 3.61 4.39 4.00
NNNNNNNNN
NNNNNNNNNNNNNNNNNN srcrsrsrq—crcrqrqrmmmmmmmmmmmmm NNNNNNNNNNN N NNNN
Tabell 51 . Antal dödsfall i astma bronchiale (lCD7:241/ICD8:493) i absoluta tal och per 100 000 inv i Finland 1964 — 1985.
M e d e 1 f 0 1 k m a n g d Antal döda per 100 000 invånare
ÅR Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Tota1t
1964 79 91 170 2 210 406 2 369 512 4 579 918 3.57 3.84 3.71 1965 1966 85 93 178 1967 85 82 167 1968 73 76 149 1969 45 76 121 1970 51 59 110 1971 44 74 118 1972 54 73 127 1973 38 60 98 1974 48 64 112 1975 39 67 106 1976 48 76 124 1977 31 66 97 1978 50 60 110 1979 48 74 122 1980 45 85 130 1981 48 79 127 1982 43 74 117 1983 63 78 141 1984 58 73 131 1985 50 79 129 1986 48 74 122
212 925 225 595 236 135 234 949 225 101 227 173 241 527 255 597 267 979 277 965 284 253 291 030 298 229 303 787 310 814 321 158 335 171 350 021 363 200 373 504 381 823 367 944 380 149 390 334 388 836 381 206 385 290 397 579 410 484 422 595 433 474 441 411 447 872 454 299 460 903 468 722 478 806 491 762 505 766 518 603 528 702 536 331
580 869 3.84 3.92 3.88 605 744 3.81 3.44 3.62 626 469 3.26 3.17 3.22 623 785 2.01 3.18 2.61 606 307 2.29 2.47 2.38 612 463 1.97 3.10 2.55 639 106 2.40 3.04 2.73 666 081 1.68 2.48 2.10 690 574 2.11 2.64 2.38 711 439 1.71 2.75 2.24 725 664 2.10 3.11 2.62 738 902 1.35 2.69 2.04 752 528 2.17 2.44 2.31 764 690 2.08 3.00 2.56 779 535 1.94 3.44 2.71 799 964 2.06 3.18 2.64 826 933 1.84 2.96 2.42 855 787 2.68 3.11 2.90 881 803 2.45 2.89 2.68 902 206 2.10 3.12 2.63 918 154 2.01 2.91 2.48
N NNN
##QQ'QTWQQ'Q'QTQQ'Q'QQQQ'WQQQ
NNNNNNNN
Tabell 52 . Antal avlidna i astma bronchiale (ICD 7:241 för åren 1966-68; ICD 8:493 för åren 1970-85)
per 100 000 inv. i Norge åren 1964 - 1985 efter kön, ålder samt underliggande (A) och bidragande (B) dödsorsak. Relativa dödstal i genomsnitt per treårsperiod 1966—81 och per tvåårsperiod 1982—85.
ÄR
40 —
49
50 —
59
60 - 69 70 — 79 80 o.
äldre
Totalt Totalt
KUN A
B A B B B A B A B A + B
1966—68 1970—72 1973—75 1976-78 1979-81 1982—83 1984-85
M 2.90 K 2.53 M 0.86 2.46
>:
2.16 0.93
i): 2
1.96 1.84
M
2.31 1.17
2!
2.39 2.48
Z! 2
4.01 K 0.92
0.93 0.26 0.98 0.42 1.22 1.24 1.79 1.33 1.15 0.67 1.21 0.25 2.89 1.16 7.71 5.96 7.01 3.96 5.81 4.18 5.91 3.31 7.07 5.20 9.41 6.05 8.66 5.87 5.53 2.13 7.30 0.95 7.34 2.56 8.17 3.44 7.65 5.07
11.28 5.82
8.70 4.67
25.58 9.56 14.89 10.56 12.86 8.49 12.76 8.70 24.18 11.70 22.16 13.70 21.58 12.37 14.05 4.10 21.44 8.96 27.93 8.80 23.69 10.06 29.64 11.12 38.72 12.90 39.27 11.49 36.15 18.85 39.08 18.03 35.61 20.98 36.98 17.94 48.28 24.43 46.83 26.70 53.45 21.42 32.36 20.50 45.62 17.46 71.06 26.16 69.21 24.55 79.76 28.24 85.04 29.31 90.65 35.98 52.99 28.82 48.22 32.49 54.85 26.89 66.42 35.70 79.69 46.69 78.31 39.38
104.38 51.44
46.00 42.67 83.04 51.15 77.43 52.93 95.85 50.16 98.69 57.82
143.10 51.47 170.16 60.34
6.86 4.33 5.50 4.14 5.25 3.95 5.69 4.15 8.18 5.95 8.33 6.29 9.53 6.20 4.61 3.10 6.97 3.77 9.09 4.96 9.35 5.15
10.81 6.27 13.70 6.68 14.89 7.59
11.47 7.43 12.47 7.91 14.34 8.92 15.04 9.30 18.99 12.21 22.03 12.96 24.42 13.79
Kronologisk förteckning
1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD.
9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10.Två nya treåriga linjer. U. 1 1.Hushållssparandet — Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveekling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO — Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20.Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Satt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord— ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver— vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-1alet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät— och provstyrelse. l.
009105"?th
32. Miljöprojekt Göteborg — för ett renare Hisingen. ME.
33. Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. — Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. — Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi.
34. Reformerad företagsbeskattning — Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. — Lagtext och bilagor. De12. Fi. 36. lnllationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.
37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg— ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. 43.8torstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 44.Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. 1. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME.
49.Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U.
51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet — aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S.
55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. JO. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. 5. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från alternativmcdicinkommittén. S. 61. Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. 5. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65.Staten i geografin. A.
Kronologisk förteckning
66.13cgreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68.Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädernas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsfinansiering. Bo. 72. Värdepappcrsmarknaden i framtiden. Fi. 73_TV — politiken. U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. U.
76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S . 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78.51atistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
chnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948—1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstadcrnas arbetsmarknad. [70]
Justitiedepartementet
Sameriitt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]
Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om lostcrdiagnostik. Ont sena aborter. [51]
Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]
Försvarsdepartementet
Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret. Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Armens utveckling och försvarets planeringssystem. 1461
Socialdepartementet Hjalpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39]
Hjiilpmedelsvcrksamhetcns utveckling - Bilagor. [47] Riitt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Undtuttagandepcnsiontirernas ekonomi. [58] Huvudbetänkandc från alternativmedicinkommittén. [60] Håilsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av alternativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI /överkänslig- het. [77] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI löverkänslig- het. [78]
Kommunikationsdepartementet
Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15]
Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43]
Finansdepartementet
Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet — Huvudrapport från Spardelega— tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m, [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. 1261 Reformerad inkomstbeskattning » Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - lnkontst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 133! - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m.
- Motiv. Del 1. [35] » Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inllationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det ttya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]
Utbildningsdepartementet
Vidgad etableringsfrihet för nya tnedier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagcn - en modernisering av biografförordningen. 122l Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. 1271 Utbildningar för frtuntidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90—talct. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professors—tjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]
TV — politiken. [73]
Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommitteemas verksamhet. [75]
J ordbruksdepartementet Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56]
Systematisk förteckning
Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13]
Mångfald mot enfald. Del 2.
Lagstiftning ochrättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd.
Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot emisk diskriminering _— de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]
Industridepartementet
Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieringsutrcdningen. [25] Statens mat- och provstyrelse. [31]
Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]
Civildepartementet
Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]
Integritcten vid statistikproduktion. [3] Samordnad lttnsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]
SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]
Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23] Ny bostadsfinansiering. [71]
Mil jö- och energidepartementet
Sätt värde på miljön - tniljöavgifter på svavel och klor. l211 . Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52]
,iti- ',. , /.lll,)l'11l _ HJ;-
[. ,,] LW. , . .. m tlf-ll [ m.m .
ALLMÄNNA FÖRLAGET
_ trastAt.t.NtNGAR: ALLMANNA FÖRLAGIZI'. KUNDIJÄNSI. 106 47 St'tifkttoLM.
TH.: 08-7399630. FAX: okt—73995 48. lNl()RMAI[()NSHOKIIANDIZIN. MALMIOKGSGAIAN 5 (vn) BRUNKIiBliR(iSl()R(1)_ Srockttow.