SOU 1990:85
Översyn av skatten på dryckesförpackningar : delbetänkande
? Översyn av skatten på dryckesförpackningar
? * 5 © [U] Delbetänkande av förpackningsutredningen 1990z85
ww 199035 & Miljödepartementet
Översyn av skatten på dryckesförpackningar
Delbetänkande av fårpackningsutredningen Stockholm 1990
SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.
Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48
Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.
REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10656—6 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1990
Till statsrådet och chefen för miljödepartementet
Genom beslut den 31 maj 1990 bemyndigade regeringen chefen för miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar till att främja retursystem. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 15 juni 1990 verkställande direktören vid Statshälsan Sven—Runo Bergqvist som särskild utredare.
Att som experter biträda utredaren förordnades den 21 september 1990 departementssekreteraren Anna Elzvik och departementssekreteraren Torbjörn Boström.
Till sekreterare förordnades den 1 augusti 1990 civilingenjören Pernilla Knutsson. Civilekonomen Stig Fölhammar har som konsult biträtt sekretariatet med bransch— och marknadsanalyser samt i de avsnitt som berör ekonomiska frågor, främst kapitlen 6 och 7.
Härmed överlämnas delbetänkandet "översyn av skatten
på dryckesförpackningar".
Stockholm den 2 oktober 1990
sven—Runo Bergqvist
/ Pernilla Knutsson
INNEHÅLL
SAMMANFATTNING
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
N Huahaw .. thH
(»
uuwwu ... (”&me
nb
Ul
. UNNNNl—l . LAND—'
.
mmmmmmm
Nl
xlxlxl .. RAND—'
INLEDNING
Uppdraget
Arbetets uppläggning Definitioner
MILJÖPOLITISKA MÅL
KORT BESKRIVNING AV OLIKA DRYCKESFÖRPACKNINGSSYSTEM Returglas Returburk PET—flaska Engångsglasflaska Pappförpackningar
JÄMFÖRELSE AV MILJÖEFFEKTER FRÅN OLIKA DRYCKESFÖRPACXNINGAR
EG—DIREKTIV OM DRYCKESFÖRPACKNINGAR
SKATT PÅ DRYCKESFÖRPACKNINGAR Tidigare avgifter Nuvarande skatt Bakgrund
Utformning
Intäkter Avgifter i andra nordiska länder
DRYCKESMARXNADEN OCH DRYCKESFÖR- PACKNINGAR Konsumtion av drycker Användning av dryckesförpackningar Marknadsindelning för öl, läsk och mineralvatten Förpackningarnas roll som marknads— föringsinstrument inom dryckes— branschen
Retursystemens utveckling
13
15 15 16 16
17
19 19 20 20 21 21
23
33
37 37 39 39 40 41 43
45 45 46
48
54 57
& öVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG 8.1 Skatt på dryckesförpackningar som miljöpolitiskt styrmedel 8.2 Förslaget 8.3 Motiv till förslaget 8.4 Intäkter 8.5 Konsekvenser 8.5.1 Retursystemen gynnas 8.5.2 Miljöeffekter 8.5.3 Handeln över gränserna 8.5.4 Arbetsmiljö 8.5.5 Effekter på berörda näringar
Bilagor
A. Direktiven (Dir. 1990:39)
B. Lag om skatt på dryckes-
förpackningar (SFS 1984:355)
61
61 67 68 72 72 72 73 74 74 75
SAMMANFATTNING
Förpackningsutredningens uppdrag är att utreda och lämna förslag till åtgärder inom förpackningsområdet som främjar retursystem. Som en första del i sitt arbete har utredningen sett över skatten på dryckes— förpackningar. I detta delbetänkande redovisas resultatet av denna översyn samt ett förslag till ändring av dryckesförpackningsskatten som syftar till att ge denna en styrande effekt.
Sverige har två retursystem för dryckesförpackningar: returglasflaskan och returburken. Ett tredje system med en returflaska av plast, den s.k. PET—flaskan, är på väg att införas.
Det finns ett antal miljöpolitiska mål som kan läggas på dryckesförpackningar: att minska mängden avfall, att hushålla med råvaror och energiresurser, att minska nedskräpningen och att använda material med låg miljöbelastning i form av luft— och vattenförore— ningar.
Utredningen har jämfört miljöpåverkan från olika typer av dryckesförpackningssystem varvid de samlade effekterna från hela hanteringskedjan har beaktats — från uttag av råvara, via förpackningstillverkning, transporter och fyllning till avfallsbehandling. Från miljösynpunkt är retursystemen med glas, PET—flaska och aluminiumburk överlägsna engångsförpackningar av
samma typer av material. Retursystemen ger mindre avfallsvolymer, mindre nedskräpning, mindre luftföro- reningar och kräver mindre energi.
Av retursystemen är returglas och den återfyllbara PET-flaskan att föredra framför returburken av
aluminium.
Bland engångsförpackningar är den av papp klart att föredra framför andra material. Jämfört med returglas och retur—PET är emellertid pappförpackningen ett sämre alternativ främst eftersom den ger upphov till stora avfallsmängder och orsakar nedskräpning. Därför anser utredningen att engångsförpackningar av papp bör jämställas med returburkar ur miljösynpunkt. Med avseende på miljöeffekter och resursåtgång kan dryckesförpackningarna rangordnas på följande sätt.
I Returglas och retur—PET—flaska II Returburk av aluminium och pappförpackningar III Engångsglas, engångs-PET och engångsburk
Första gången avgift på dryckesförpackningar infördes i Sverige var 1973. 1984 ändrades denna avgift till nuvarande punktskatt. Skatten gäller de flesta för— packningar för konsumtionsfärdiga drycker med en volym mellan 0,2 och 3,0 liter utom dem som huvudsakligen är tillverkade av papp eller papper. Pantförpackningar beskattas med 8 öre per förpackning och övriga med 10-25 öre beroende på volym.
Utredningen har inte funnit att den nuvarande utformningen av dryckesförpackningsskatten innebär någon nämnvärd styrning till förmån för retur— och återvinningssystem, främst på grund av att engångs— förpackningar inte belastas tillräckligt mycket med
kostnader för miljöpåverkan. I de nordiska grann— länderna har samhället lagt högre pålagor på engångs— förpackningar, vilket fått till resultat att retur— systemen utvecklats mer positivt.
Utredningen anser att skattesatserna även i vårt land bör väljas så att de får en styrande effekt hos såväl tillverkarna som hos bryggerierna och konsumenterna vid val av dryckesförpackning. Eftersom dryckestill— verkarnas marginaler varierar högst avsevärt mellan olika delmarknader går det emellertid inte att fast— ställa lämpliga skattenivåer med den utgångspunkten. Utredningen har därför valt att istället låta skattens nivå bestämmas av tre olika faktorer som tillsammans ger önskad styrverkan:
- nuvarande skattesatser för returförpackningar korrigerade med hänsyn till penningvärdets försämring sedan införandet 1984,
— samhällets kostnad för avfallshanteringen (det är utredningens uppfattning att varje förpackning här skall bära sina egna kostnader)
— samt de kostnader som belastar förpackningar som ingår i retursystem.
Skatten på dryckesförpackningar bör därför ändras på följande sätt:
E" ] . ! H ! . En ] .]1 ] t
per förp per förp per liter per fyllning öre öre öre öre skatt-klang 1 Returglas 8 12 1,2 0,4 vid 30 fyllningar Retur-PET 8 12 0,8 1,4 vid 10 fyllningar skattoklaau : Returburk 8 12 24—36 12 Pappförp 0 12 12—60 12
skattckllua : Engångsförpackning (med undantag för pappförp) Volym, liter
>O,2—50,3 10 65 215—325 65 >0,3—50,5 15 85 170-280 85 >0,5—50,7 15 125 179—250 125 >0,7 25 175 —250 175
Förslaget utgår från att alla retursystem har samma skattesats. Den faktiska belastningen på returglas och retur-PET blir emellertid betydligt lägre än på retur— burken på grund av att de förra återfylls.
Utredningen föreslår vidare att också pappförpack- ningar ska omfattas av skatten eftersom även dessa förpackningar har miljöeffekter. Huruvida även för— packningar för mjölk bör omfattas kommer att övervägas i den fortsatta utredningen.
De relativt höga föreslagna skatterna på engångsför— packningar stärker retursystemens ställning varför en kraftig minskning av engångsglas kan förväntas. Skatten Verkar också preventivt mot nya engångsflaskor av andra material än PET. Däremot hindras inte utveck— lingen av nya retursystem.
Den föreslagna skatten påverkar konkurrenssituationen till förmån för de största bryggerierna med ett riks— täckande distributionssystem. För att mindre brygge- rier och andra dryckesfabrikanter som vill sälja sina produkter utanför den lokala marknaden inte skall försättas i ett försämrat konkurrensläge måste deras möjligheter att nyttja returförpackningar förbättras.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar
Härigenom föreskrivs att 1 och 6 55 lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 S
Skatt (förpackningsskatt) erläggs enligt denna lag till staten vid omsättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr. 20.07 eller 22.01-22.09 och vid införsel av sådan förpackning med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter.
Skatteplikt föreligger ej för förpackning som är tillverkad huvudsakligen av papp eller papper.
Bestämmelserna i 1 5 lagen (1973:981) om frihet från införselavgift gäller ej i fråga om skatt enligt denna lag.
Nuvarande l delse
6
Förpackningsskatt utgår med g öre för varje pantförpackning. För övriga förpackningar utgår skatten med 19 öre per förpackning om för- packningens fyllnadsvolym ej överstiger 0,3 liter, med 15 öre om fyllnads- volymen överstiger 0,3
men ej 0,7 liter och med
-25 öre om fyllnadsvolymen
överstiger 0,7 liter.
Föreslagen lydelse
Förpackningsskatt utgår med 12 öre för varje pantförpackning och för
varje förpackning som är tillverkad huvudsakligen av papp eller papper. För övriga förpackningar utgår skatten med på öre per förpackning om för— packningens fyllnadsvolym ej överstiger 0,3 liter, med && öre om fyllnads— volymen överstiger 0,3
men ej 0,5 liter, med 125
öre om fyllnadsvolymen
överstiger 0,5 men ej 0,7 liter och med 175 öre om fyllnadsvolymen över- stiger 0,7 liter.
Med en pantförpackning avses en förpackning som ingår
i ett riksomfattande system som innebär att en
konsument vid inköp av en dryck får betala ett pantbelopp för förpackningen vilket återbetalas till honom när förpackningen efter användningen återlämnas.
Denna lag träder i kraft ............
1 INLEDNING 1.1 Uppdraget
Vid regeringssammanträde den 31 maj 1990 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare för att utreda åtgärder inom förpackningsområdet (Dir. 1990:39). Uppdraget är att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar till att främja retursystem. Utredningen skall inriktas på att kartlägga nuvarande förpackningssystem och lämna förslag på modeller för retursystem. Vidare skall utredningen lämna förslag till styrmedel för att påverka tillverkning, distribution och användning — inkl. kvittblivning - av olika slags förpackningar. Förslagen skall redovisas till regeringen senast den 1 september 1991.
Utredningen har som en första del i sitt arbete fått i uppgift att till den 1 oktober 1990 se över skatten på dryckesförpackningar så att denna får en styrande effekt.
I detta delbetänkande redovisas ett förslag till ändring av dryckesförpackningsskatten. Utredningen avser dessutom att återkomma till dryckesförpack— ningarna i samband med sin översyn av hela förpack— ningsområdet.
.Direktiven återfinns i sin helhet i bilaga 1.
1.2 Arbetets uppläggning
På grund av den korta tid som stått till utredningens förfogande har endast begränsade externa kontakter
tagits.
Angående miljöeffekter har utredningen haft kontakt med stiftelsen "Håll Sverige Rent", Miljöbalans Gustav Sundström AB, statens naturvårdsverk, Svenska natur-
skyddsföreningen samt TEM vid Lunds universitet.
Vidare har tjänstemän på Svenska bryggareföreningen, PLM, Pripps, Spendrups, Systembolaget AB, Tetra Pak samt Vin- och Spritcentralen bidragit med uppgifter.
1.3 Definitioner
Flera begrepp används för att beskriva olika typer av retursystem. I detta betänkande har begreppen följande
innebörd
- retursystem avser system för såväl återanvändning som återvinning
- återanvändning avser system där förpackningen återfylls
- återvinning avser att förpackningens material eller energi återvinns. Vilken typ av återvinning som avses framgår av sammanhanget.
2 MILJÖPOLITISKA MÅL
De grundläggande miljöpolitiska mål som berör dryckesförpackningar beskrivs i utredningens direktiv samt i miljö— och energidepartementets bilaga till 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil.16), vilken även har antagits av riksdagen (1989/90:JOU16, rskr. 241). Målen är att
- minska mängden avfall
- hushålla med råvaru— och energiresurser ” — minska nedskräpningen
— använda material med låg miljöbelastning i form av
luft— och vattenföroreningar.
Avfallet utgör en allt större belastning för miljön, såväl genom stora volymer som genom innehållet av miljöstörande eller skadliga ämnen. I arbetet med att reducera denna miljöbelastning är det övergripande målet att minska mängden avfall. Det är emellertid också angeläget att minska dess innehåll av hälso— och miljöfarliga ämnen. Vidare bör innehållet av ämnen som kan ge problem vid själva avfallshanteringen minska.
Många av de miljöpolitiska åtgärder som tidigare riktats mot dryckesförpackningar har främst syftat till att minska nedskräpningen; dryckesförpackningar svarar för en betydande del av nedskräpningen.
Utvecklingen i industriländerna har i många fall inneburit ett hårt utnyttjande av naturtillgångar. Därför är det nödvändigt — inte minst för att åstadkomma en rättvisare fördelning — att hejda slöseriet med råvaror och energi och i stället ta
tillvara det som har använts.
Retursystem har störst förutsättningar att b;dra till att de uppställda målen nås. Enligt direktiven skall också retursystem tydligt främjas på bekostnad av
engångsförpackningar.
Returglaset har för närvarande en returgrad på 97-98 %, medan aluminiumburken ligger över 80 %. Regering och riksdag har beslutat att återtagnings— målet för retursystem för dryckesförpackningar generellt bör vara minst 90 % (prop. 1989/90:100 bil.16 och 1989/90:JoUl6, rskr.241).
3 KORT BESKRIVNING AV OLIKA DRYCXESFÖR- PACKNINGSSYSTEM
I Sverige finns det för närvarande två retursystem för drycker, returglasflaskan och returburken av alumi- nium. Ett tredje håller på att utprövas, nämligen den återanvändbara plastflaskan av PET (PET är en förkort- ning för polyetylentereftalat). Engångsförpackningar finns numera huvudsakligen i materialen glas, PET och papp medan dryck förpackad i bleckplåtburk endast importeras vid enstaka tillfällen.
Nedan ges en kortfattad beskrivning av de olika dryckesförpackningssystemen. Mängden förpackningar av olika slag behandlas i avsnitt 7.2 liksom vilken typ av drycker de används till.
3.1 Returglas
Returglassystemen karaktäriseras av att förpackningen rengörs och återfylls ett antal gånger under sin livs— cykel. Antalet fyllningar per flaska uppskattas av Svenska bryggareföreningen vara ca 30 och returgraden till 98 %. Vid bryggerierna sker en kontinuerlig utsortering av skadade och förorenade returflaskor.
Före varje fyllning diskas flaskorna varvid natrium— hydroxid används som diskmedel. Kapsyl, etiketter, och för ölflaskornas del halsstrumporna, måste ersättas varje gång flaskorna fylls.
Vid tillverkningen av vitt returglas inblandas ofta ca 30 % glasskross. För grönt returglas är inbland— ningen av glaskross ca 90 %. Detta glaskross härstammar dels från dryckesförpackningar av såväl engångs— som flergångstyp, dels från industriglas.
3.2 Returburk
I Sverige tillverkas burkar för drycker endast av aluminium. Insamlade aluminiumburkar används så gott som uteslutande för tillverkning av nya burkar. Retur— graden för aluminiumburkar är för närvarande 82 % men branschen räknar med att det går att öka returgraden till 90 %.
Aluminiumburkar som returnerats via detaljhandeln och pressats samman i en automat transporteras till en anläggning för avbränning av lack samt omsmältning. En del av det omsmälta aluminiumet valsas till ny plåt i Sverige medan resten valsas utomlands. Av plåten tillverkas nya burkar som lackeras in— och utvändigt
med vattenburen lack.
3.3 PET-flaska
Den nuvarande PET—flaskan är av engångstyp. Efter användningen kastas den som avfall men det går att återvinna materialet i flaskan om den separeras från annat avfall. Det återvunna materialet kan användas för framställning av t.ex. fiberväv. Däremot går det inte att återanvända PET—material för tillverkning av nya flaskor. vid förbränning kan en del av energiinne- hållet återvinnas.
Miljödepartementet har utarbetat ett lagförslag (M Ds 1990:37) om återanvändning av PET-flaskor. Förslaget innebär att endast den som har tillstånd får sälja dryck i PET—flaska. Eftersom tillstånd bara ges om flaskan ingår i ett retursystem så är det i prak— tiken ett förbud mot användning av engångsflaskor av PET.
Den framtida återfyllbara PET—flaskan kommer liksom returflaskan att rengöras och återfyllas ett antal gånger. Antalet fyllningar beräknas emellertid bli lägre, ca 10-20.
3.4 Engångsglasflaska
Engångsglaset fylls enbart en gång och kastas därefter som avfall eller återvinns via källseparering. Glas från hushållen beräknas återvinnas till 20 % i Sverige idag. På vissa orter har man emellertid kommit upp i återvinningsandelar på ca 40 %.
3.5 Pappförpackningar
Pappförpackningar är engångsförpackningar som efter användning kastas som avfall. Energiinnehållet åter— vinns till ca 80 % för den andel av pappförpack— ningarna som bränns med soporna. I dagsläget förbränns något mer än hälften av allt hushållsavfall varför energin från pappförpackningar uppskattningsvis återvinns till 40 %. Forskning och försöksverksamhet pågår i syfte att återvinna materialet även från pappkartonger. Produktionsspillet vid fabrikerna återvinns redan idag.
4 JÄMFÖRELSE av MILJÖEFPEKTER FRÅN OLIKA onvcmsrönpacxumezm
I och med att engångsförpackningar och nya material på senare år kommit i bruk har inverkan av olika dryckes— förpackningar på vår miljö tilldragit sig ett ökat intresse. De olika typer av miljö— och resursproblem som behandlas i samband med dryckesförpackningar är främst
— avfallsmängd
— nedskräpning
— energiförbrukning — råvaruåtgång
— luftförorening
— vattenförorening
Olika förpackningssystems energiförbrukning och miljö— belastning beskrivs i några mycket ingående studier som utförts av Miljöbalans Gustav Sundström AB för Svenska bryggareföreningens respektive Tetra Paks räkning. I dessa undersökningar beräknas de samlade miljöeffekterna för hela kedjan - från uttag av råvara, via förpackningstillverkning, transporter och fyllning till avfallsbehandling. För att få en gemen— sam jämförelsegrund beräknas alla värden per liter dryck. Beskrivningen nedan, grundas dels på Sundströms rapporter dels på naturvårdsverkets utredning om avfallet och miljön. Utredningen har dock inte närmare granskat bakgrundsfakta och beräkningar i de nämnda rapporterna.
Avfallsmängder
Dryckesförpackningar svarar för en icke obetydlig andel av allt hushållsavfall. I Sundströms rapport har de avfallsmängder som olika förpackningssystem ger upphov till beräknats avseende vikten. I beräkningarna ingår avfall från tillverkning, distribution och konsumentled. Däremot har inte avfall som uppkommit i
tidigare led tagits med.
Mängden avfall från systemen för returglas, returburk, engångs-PET—flaska och engångsförpackningar av papp är av i stort sett samma viktmässiga storleksordning. Engångsglaset ger dock en avsevärt större mängd medan den återfyllbara PET-flaskan kommer att ge den klart minsta avfallsmängden viktmässigt.
Engångsförpackningarna ger emellertid också upphov till ett volymproblem, varför en jämförelse av avfallsvolymerna också bör ske. Någon sådan studie har dock inte gjorts. 30 tomma 0,33-liters pappförpack— ningar upptar t.ex., även i komprimerat skick, en större volym än en tom 0,33-liters returglasflaska.
Detsamma gäller sex tomma PET—flaskor.
Vad gäller den vidare hanteringen av avfallet har förpackningsmaterial av papp liksom PET-flaskan fördelen att de kan brännas varigenom avfallsmängden minskar väsentligt. vid förbränning av papp och PET bildas i huvudsak koldioxid och vatten. Förbränningen ger alltså inte upphov till några särskilda luftföro-
reningar.
En fördel med papp framför PET och glas är att pappen lättare bryts ner. Undersökningar visar emellertid att det under en ZO—årsperiod knappast sker någon nedbryt-
ning av papp i den torra och syrefattiga miljö som råder i vanliga täckta soptippar.
Nedskräpning
1972—75 resp. 1982 utfördes två systematiska skräpfre— kvensstudier. Vid båda dessa svarade dryckesförpack- ningar för ca 10 % av den totala skräpmängden. Efter 1982 har endast vissa begränsade mätningar gjorts. Därför finns inga säkra uppgifter rörande dryckesför— packningarnas andel av den totala nedskräpningen efter det att retursystemet för aluminiumburken införts, Rigelloflaskan förbjudits och försäljningen av PET— flaskor ökat kraftigt. "Håll Sverige rent" anger emellertid att det finns ungefär två returburkar vid vägkanten per km landsväg. Antalet glasflaskor är nästan detsamma. Hur stor andel av dessa glasflaskor som är av retur— resp. engångstyp är dock obekant.
Alla engångsförpackningar har idag den stora nackdelen jämfört med returförpackningar att de oftare slängs i naturen och att det saknas ekonomiska motiv att samla in dem när de väl hamnat där.
Papp är den typ av material som över en längre tids-
rymd innebär minst problem från nedskräpningssynpunkt eftersom det lättast bryts ner. En kastad aluminium—
burk eller plastflaska utgör vidare en mindre olycks— risk än en krossad glasflaska.
Energiförbrukning
Energiförbrukningen för olika förpackningssystem redovisas i tabell 4.1. Värdena kan antas ha en osäkerhet på ca 20 % varför det är befogat med viss försiktighet i bedömningen. Det framgår dock klart att energiförbrukningen för engångsförpackningar, med
undantag för pappförpackningar, är betydligt högre än för retursystemen. Engångs-PET och engångsglas förbru— kar 2—4 gånger mer energi än retursystemen. De olika retursystemen — returglas, retur-PET och aluminium- burken — har däremot ungefär lika hög energiförbruk- ning. Grönt returglas har en något högre energiför- brukning än vitt returglas beroende på att flaskorna ofta förses med halsstrumpa och etikett av aluminium. Den nuvarande aluminiumburken har samma energiförbruk— ning som det gröna returglaset med halsstrumpa.
Förutom Sundströms studie har ytterligare en svensk studie, utförd vid TEM i Lund*), kommit fram till liknande slutsatser vad gäller glasflaskor och alu— miniumburkar vid analys av energiförbrukningen för dessa typer av förpackningar.
När det gäller var i hanteringskedjan som energiför- brukningen är störst är det emellertid stor skillnad mellan de olika retursystemen. Aluminiumburken har sin största energiförbrukning vid uttag av råvaror och tillverkning av burken. Glasflaskan förbrukar stora mängder vid transporter; bryggeribranschen präglas av långt gående centralisering vilket ger långa tran— sportsträckor. Vidare svarar etikettering och diskning för en stor del av returflaskans energiförbrukning eftersom dessa moment återkommer vid varje fyllning.
*) Thomas Lindhqvist, Jämförande energianalys av dryckesförpackningar. TEM, Lund 1987.
Tabell 4.1 Beräknad energiförbrukning för några olika förpackningssystem
___—_a— Förpackningstyp Volym Vikt Antal Återvinning Energiför— 1 g fyll— av material brukning ningar % MJ/l
Förpackningar för
älnaaLläskeerzck
Returglas grönt 0,33 305 30 3,3 " " 255 3,2 Returglas vitt 0,33 305 30 2,9 " II || 255 || 218 " " 1,0 840 10 3,3 Engångsglas 0,33 255 1 12 Returburk aluminium 0,45 18,6 1 82 3,3 " " " 18,1 1 90 2,9 Engångs PET—flaska 1,5 56 1 5,0 II II " II 1 80 3,4 Retur PET—flaska 1,5 104 10 2,3 Förpackningar för mjölk
Returglas 1 480 10 2,2 II II II 30 1,8 Tetra Brik papp 1 25 1 2,2 " n n " 1 (40)* 2,0 Förpackningar
gö: juicg
Returglas 1 600 10 2,6 II II " 20 2,2 Engångsglas 1 360 1 6,1 Tetra Brik Aseptic Papp 1 27,3 1 2,4 u " u n n 1 (40)* 2,1 * Avser energiåtervinning vid förbränning av 50 % av avfallet ________________________________________________________________________________
Källor: Sundström, Gustav. Energiförbrukning och miljöbelastning för distributionssystem för öl och läsk i Sverige. Svenska Bryggare- föreningen, stockholm 1990.
Sundström, Gustav. Tetra Brik Environmental Profile. Malmö 1986.
Sundström, Gustav. Tetra Brik Aseptic Environmental Profile, Malmö 1985.
Vid distribution av mjölk och juice är förbrukningen av energi till transporter betydligt lägre på grund av kortare transportsträckor än vid distribution av öl och läskedrycker. Vid 20-30 återanvändningar av en returflaska i de länder där dessa finns för mjölk och juice förbrukas ungefär lika mycket energi som för en
pappförpackning. Råvaruåtgång
Glas framställs huvudsakligen av råvarorna sand, soda och kalk samt glaskross. I halsstrumporna på vissa ölflaskor ingår dessutom ofta aluminium.
Aluminium till returburkar framställs ur bauxit som bryts i dagbrott i Jamaica, Brasilien och Nya Guinea. De aluminiumburkar som återvinns utgör råvara vid förnyad burktillverkning.
Råvaran för tillverkning av PET—flaskor är olja. En returflaska av PET kommer att kräva enbart ca 20 % av
den råoljemängd som åtgår som råvara för engångs-PET.
Råvaran för belagda pappförpackningar är i huvudsak trä. Till den tunna plastfolie, som utgör ca 20 vikt— procent av förpackningen åtgår en viss mängd olja. Pappförpackningar för juice har dessutom ett tunnt aluminiumskikt motsvarande ungefär 5 % av hela för- packningens vikt. Betydande mängder träråvara går idag åt för att tillverka pappförpackningar.
Råvaran till glasflaskor finns i riklig mängd och för pappförpackningar används i huvudsak förnybar råvara. Den bauxit och olja som används till aluminiumburken resp. PET-flaskan är däremot att betrakta som ändliga råvaror. Från råvarusynpunkt är därför glas att
föredra framför aluminium och plast. I Sverige finns
det en god tillgång på pappråvara och produktionstill— växten har ökat under de senaste decennierna. I ett globalt perspektiv däremot är träråvaran en bristvara framför allt i många utvecklingsländer.
Luftföroreningar
Att jämföra olika typer av luftföroreningar liksom effekterna av dessa föroreningar möter stora problem. Det går emellertid att dra vissa ungefärliga slutsatser. Olika typer av dryckesförpackningar åstadkommer luftföroreningar i varierande grad i olika hanteringsled. Returburken och PET-flaskan ger t.ex. mer föroreningar vid tillverkningen än vad glasflaskorna gör. Å andra sidan ger transporterna upphov till mer föroreningar för glasflaskor beroende på förpackningens tyngd. Det går åt mer dieselolja per liter dryck vid transport av glasflaskor än av burkar och plastflaskor.
Den samlade mängden luftföroreningar från olika typer av dryckesförpackningar är ungefär lika stor med undantag för engångsglas och engångs-PET. Dessa ger betydligt större mängder stoft, svaveloxider och kväveoxider samt vad gäller engångs—PET även av kolväten. Engångsförpackningar av papp ger däremot inte större mängd luftföroreningar än retursystemen. Aluminiumburken ger upphov till större mängd stoft och svaveloxider än returglaset.
Vattenföroreningar
Också för utsläpp till vatten gäller att det är svårt att göra jämförelser mellan olika typer av förore— ningar och deras effekter. Även här går det dock att dra vissa grova slutsatser. Aluminiumburken ger den minsta mängden vattenföroreningar eftersom den inte
diskas före återvinningen. Mängden vattenföroreningar från returglas och retur—PET är, trots diskning av de förra, inte större än från engångsglas och engångs- PET. Den natriumhydroxid som används vid diskning av returglas gör diskvattnet alkaliskt, vilket kan ge problem i kommunens reningsverk om det inte neutrali— seras innan det släpps ut. En viss mängd klor till— sätts också vid diskningen.
Slutsatser
Med undantag för pappförpackningar så är retursystemen med glas, aluminium och PET klart bättre från miljö— synpunkt än engångsförpackningar. Retursystemen ger mindre avfallsvolymer, mindre nedskräpring, mindre mängd luftföroreningar och lägre energiförbrukning. Vad gäller vattenföroreningar så ger retursystemen inte upphov till större mängder än engångsförpack—
ningar.
Av retursystemen är returglas och den återfyllbara PET—flaskan att föredra framför aluminiumburken eftersom den senare är tillverkad av råvaror som är ändliga och eftersom retur—PET—flaskan totalt sett - trots att den använder olja som råvara - har den lägsta energiförbrukningen. Aluminiumburken ger också upphov till större mängd luftföroreningar. Å andra sidan är mängden vattenföroreningar mindre.
Engångsförpackningar av papp är klart att föredra utifrån miljösynpunkt framför andra engångsförpack— ningar, både vad gäller råvaruanvändning, energiför- brukning, vatten- och luftförorening, cch från avfalls— och nedskräpningssynpunkt. Vid en jämförelse med retursystemen av glas och PET är enellertid papp— förpackningarna något sämre från miljösynpunkt. Den avgörande skillnaden ligger i att pappförpackningar
ger upphov till stora avfallsmängder, samt utgör ett problem från nedskräpningssynpunkt. Även om förbrän- ning av pappförpackningar kan ske, är dessa problem inte tillfredställande lösta idag. Träråvaran är visserligen förnybar, men utgör en bristvara i ett globalt perspektiv. Mot den här bakgrunden finner utredningen att engångsförpackningar av papp bör jämställas med returburkarna.
Detta ger oss följande rangordning av dryckesförpack— ningar med avseende på miljöeffekter och resursåtgång
I Returglas Retur—PET
II Returburk av aluminium Pappförpackningar
III Engångsglas
Engångs-PET Engångsburk
5 EG—DIREKTIV OH DRYCKEBFÖRPACRNINGAR
EG har utfärdat ett särskilt direktiv om dryckesför— packningar (Council Directive on containers of liquids for human consumption, 85/339) som tillämpas fr.o.m. 1987. Direktivet gäller förpackningar för de flesta konsumtionsfärdiga drycker inkl. mjölk. Dessutom omfattar det förpackningar för vissa andra flytande livsmedel t.ex. matolja och vinäger. Alla typer av förpackningsmaterial är berörda, dvs. också papp och
papper.
Direktivet syftar till att reducera mängden avfall och andra miljöproblem från använda dryckesförpackningar. Dessutom är syftet att minska förbrukningen av energi och råvaror för denna typ av förpackningar. Medlems- länderna skall främja retursystem för dryckesförpack— ningar dvs_öka andelen återfyllningsbara och återvin— ningsbara dryckesförpackningar på bekostnad av en— gångsförpackningar. De skall vidare verka för ökad källsortering, insamling och materialåtervinning av förpackningar som inte kan återfyllas. Teknisk ut—
veckling inom området skall också uppmuntras.
Direktivet ger stor frihet att välja mellan olika slags styrmedel för att nå de uppsatta målen. De styr— medel som nämns är lagstiftning, andra administrativa regler, frivilliga avtal och information.
Ett förslag till ändring av direktivet utarbetades på tjänstemannanivå i mars 1990. Förslaget har mött kraftigt motstånd från den industri som tillverkar förpackningar av papp och papper och har därför ännu inte förts upp till själva kommissionen.
Förslaget är mer långtgående än det gällande direk- tivet. Här preciseras vilka returgrader som skall uppnås vid olika tidpunkter. Målet är att 70 % av förpackningarna för flytande livsmedel skall gå i retur antingen för återanvändning eller för återvin- ning senast tre år efter att ett ändrat direktiv antagits. Inom sex år skall procentsatsen ha ökat till 80 %. Returgraden skall uppfyllas för varje kategori flytande livsmedel för sig oberoende av vilka material förpackningarna består av. I detta sammanhang inbe- grips förbränning med energiåtervinning i begreppet återvinning. Vidare föreslås att det skall vara möjligt att införa förbud för förpackningar som inte kan återanvändas eller återvinnas. Det påpekas också att direktivet inte får leda till minskning av redan uppnådda returnivåer. Ett annat nytt inslag i försla— get är att miljöbelastningen i form av vatten- och luftföroreningar skall beaktas då man gynnar vissa förpackningstyper på bekostnad av andra.
Vad gäller sättet att uppnå målen så är tanken att berörda branscher i första hand inom viss tid skall komma med egna förslag till detta. Om det inte går att få till stånd frivilliga överenskommelser kan tvingande bestämmelser komma att införas.
Sverige uppfyller de föreslagna målen i flera fall. Vi har högre returgrad än 80 % på de retursystem som nu finns i bruk. Även den återfyllbara PET—flaskan, som håller på att införas, kan förmodas uppnå högre
returgrad än så. Vad gäller t.ex. mjölkförpackningar och andra förpackningar av papp eller papper så är återvinningsgraden i form av energiåtervinning dock betydligt lägre (drygt 50 %).
Europas ledande tillverkare av pappförpackningar har som tidigare nämnts reagerat kraftigt mot förslaget som de menar kan stoppa användningen av pappförpack— ningar. I Sydeuropa är möjligheten att förbränna papp- förpackningar med energiåtervinning betydligt lägre än i de norra medlemsstaterna och inte heller i de senare är det möjligt att uppnå återvinningsmålet för närvarande för just pappförpackningar.
6 SKATT PÅ DRYCKESFÖRPACKNINGAR 6.1 Tidigare avgifter
Frågan om dryckesförpackningar och miljö har under lång tid varit framträdande i miljödebatten. Dryckes— förpackningar och emballagefrågor har också behandlats av en rad utredningar — från mitten av 1960-talet och fram till den nu aktuella utredningen.
I Sverige infördes avgift på dryckesförpackningar
första gången den 1 mars 1973 (SFS 1973:37). Avgiften utgick med 10 öre per förpackning och omfattade alla förpackningar för de flesta konsumtionsfärdiga drycker med undantag för mjölk. Avgiftsnivån var alltså lika för engångsförpackningar och returförpackningar.
Avgiften tillkom som ett led i finansieringen av ett prisstopp på livsmedel som införts den 1 januari samma år (SkU 1973:3). Den avsågs dessutom medverka till en ökad användning av returförpackningar på bekostnad av engångsförpackningar. Eftersom förpackningarna avgiftsbeläggs endast en gång - vid framställning eller import - blir den faktiska belastningen av flergångsförpackningar betydligt lägre och beroende av antalet återanvändningar.
Skatteutskottet poängterade i sin behandling av förslaget att avgiften borde betraktas som ett provisorium med huvudsyfte att vara en tillfällig
finansieringskälla och att en avgift med mer uttalat miljöpolitiskt syfte borde föregås av en allsidig utredning. Den pågående utredningen om kostnaderna i miljövärden (Jo 1971:08) fick därför i tilläggsdirek- tiv att utreda verkningarna av avgiften och pröva möjligheten att differentiera avgiften för att till—
godose miljövårdsaspekterna.
Utredningen konstaterade att dryckesförpackningar ger upphov till negativa miljöeffekter i form av luft—, vatten— och markföroreningar. Den ansåg emellertid att det endast med avseende på nedskräpningen var moti- verat att rikta särskilda åtgärder mot just dryckes- förpackningar. Utredningen förordade dårför en kombination av åtgärder riktade mot nedskräpningen som helhet och inte enbart mot dryckesförpackningar. Därutöver föreslog utredningen åtgärder för att öka möjligheterna att återvinna förpackninqsmaterial.
1980 tillsattes en utredning (Jo 1980:05) med uppgift att utreda frågor om återvinning av dryckesförpack— ningar. Bakgrunden var att PLM beslutat att starta tillverkning i stor skala av aluminiumburkar för öl
och läskedrycker.
På grundval av förslagen i prop. (1981,82:131) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium, som följde efter ett delbetänkande (Ds Jo ;980:3) från den nämnda utredningen, beslutade riksdagen i maj 1982(JoU 32.rskr 322) bl.a. att ett pantsystem för aluminium- burkar skulle inrättas. Det förutsattes att förpack— ningsavgiften på samtliga förpackningar för öl och läskedrycker skulle slopas i samband med att pant— systemet inrättades. Vidare skulle en differentierad
miljöavgift på dryckesförpackningar skyndsamt utredas.
Utredningen om återvinning av dryckesförpackningar fick 1982 tilläggsdirektiv att bland annat utarbeta förslag till en differentierad miljöavgift på dryckes— förpackningar. Utredningen föreslog i sitt slutbetänk— ande (Ds Jo 1983:3) en avgift för engångsförpackningar differentierad efter volym. För returförpackningar föreslogs också en avgift motsvarande den lägsta nivån för engångsförpackningar. Avgiften för returglas före- slogs dock bli avvecklad när ett nytt returglassystem införts. Likaså föreslogs att avgiften på aluminium— burkar skulle avvecklas eller reduceras kraftigt när dess återtagningsnivå närmat sig bryggarglasets. Förutom mjölkförpackningar föreslogs även förpack— ningar av papper och papp bli undantagna från avgift. Utredningen menade att papper från nedskräpningssyn— punkt har mindre nackdelar än andra material och att det är mycket tveksamt att bygga upp ett särskilt återvinningssystem för dryckesförpackningar i papper. Dessutom kan deras energiinnehåll återvinnas vid förbränning. Vad gäller papp/kartong så ansågs det att handeln över gränserna påverkades positivt av att inte papp belades med avgift.
6.2 Nuvarande skatt 6.2.1 Bakgrund
Den 1 mars 1984 infördes pantsystemet för aluminium- burkar i rikstäckande skala samtidigt som förpack— ningsavgiften för malt- och läskedrycksförpackningar slopades. Åtgärden medförde ett inkomstbortfall som inte kompenserades av avgiften på de dryckesförpack— ningar som inte omfattades av något pantsystem (prop.1983/84:195). Förpackningar för malt- och läskedrycker kom därför att på nytt omfattas av skatt på dryckesförpackningar när en sådan infördes
den 1 juli 1984 (SFS 1984:355, se bilaga 2) och ersatte den tidigare avgiften.
Vid utformningen av den nya skatten hade man i viss mån beaktat att olika slags förpackningar medför
olika stora nedskräpnings- och avfallshanteringspro- blem. Pantförpackningar fick därför lägre skattesats än övriga förpackningar. Samma skattesats tillämpas för returglas och aluminiumburkar, vilket även det är en miljöbetingad differentiering. Den faktiska belast- ningen på returglaset blir emellertid betydligt lägre eftersom ingen ny skatt påförs vid återanvändning. På aluminiumburken påförs emellertid ny skatt efter
återvinning.
Den nuvarande skatten kan sammanfattningsvis sägas ha tillkommit både av finansieringsskäl och som ett miljöpolitiskt styrmedel för att minska nedskräpningen och avfallsmängderna. Vid skattens tillkomst har också näringspolitiska hänsyn tagits.
6.2.2 Utformning
Sedan den nuvarande punktskatten på dryckesförpack- ningar infördes 1984 har den inte ändrats. Skatten tas ut på förpackningar för de flesta konsumtionsfärdiga drycker utom mjölk med en volym över 0,2 men ej 3,0 , liter. Den utgår på förpackningar av alla material utom på dem som huvudsakligen är tillverkade av papp eller papper.
Returförpackningar med pant beskattas lägst och utan hänsyn till förpackningens storlek. För dessa är skatten idag 8 öre per förpackning. Övriga förpack— ningar beskattas delvis efter volym med 10 — 25 öre per förpackning. Alla förpackningar över 70 cl
beskattas med samma belopp. Avgiften är inte diffe— rentierad efter typ av material.
skatt tas ut både på förpackningar som tillverkas i landet och på förpackningar som importeras. Vid export återbetalas erlagd förpackningsskatt efter särskild ansökan. Riksskatteverket är skattemyndighet och skattskyldiga skall normalt vara registrerade där. Om förpackningen importeras av någon som inte är regist— rerad så betalas skatten till tullen. skattskyldighet inträder när förpackningen levereras till en köpare eller när den tas i anspråk för tappning med dryck.
6.2.3 Intäkter
Statens inkomster av avgift/skatt på dryckesförpack— ningar redovisas i tabell 6.1.
Tabell 6.1 Intäkter av skatten på dryckesförpack- ningar fördelade på inhemsk t;llverkning och import. Nominella belopp
År Intäkter
Inhemsk tillverkning Import Totalt
(Riksskatteverket) (Tullen)
milj.kr. milj.kr. nilj.kr.
75 65 14 79 76 70 14 84 77 77 17 94 78 61 17 78 79 65 27 92 80 54 20 74 81 54 13 67 82 57 15 72 83 68 14 82 84 65 17 82 85 39 26 65 86 40 36 76 87 51 33 84 88 62 36 98 89 76 35 111
Källor: Riksskatteverket och Tullverket
Intäkternas fördelning efter olika skattesatser redovisas i tabell 6.2.
Tabell 6.2 Intäkter av skatten fördelade efter skattesats
&
Intäkter efter skattesats milj.kr.
År Engångstörpackningar Pantför- Summa Volym 1 packningar >0,2—50,3 >0,3—50,7 >o,7—53 1985 1 5 6 53 65 1986 2 8 11 55 76 1987 2 9 19 54 84 1988 2 9 27 61 98 1989 2 9 33 68 111
Intäkterna från pantförpackningar härrör från dels returglas dels aluminiumburkar. Enligt Svenska bryggareföreningen såldes ca 817 milj. returburkar i Sverige under 1989, vilket motsvarar en skatteintäkt på drygt 65 milj.kr. Skatteintäkten för returglas kan alltså beräknas ha uppgått till mindre än 3 milj.kr. Returburken svarar för ca 60 % av intäkterna och utgör alltså den dominerande skattekällan.
6.3 Avgifter i andra nordiska länder
I Danmark, Norge och Finland har man lyckats behålla en stor marknadsandel returglas tack vare restrik—
tioner och höga avgifter på engångsförpackningar. Avgifterna är avsevärt högre än i Sverige och belastar enbart engångsförpackningar. Avgiftsnivån varierar mellan 0,1 och 4,50 kr. räknat per liter dryck beroende på vilken typ av dryck förpackningen inne- håller, på volym och på materialslag.
Danmark är det enda landet i norden som har en avgift på mjölkförpackningar. Pappförpackningar undantas inte i vare sig Danmark, Norge eller Finland men belastas i praktiken inte i Finland eftersom enbart öl och läske—
drycker avgiftsbeläggs där.
Sammantaget visar erfarenheterna från de andra nordiska länderna att det går att främja retursystem framför engångsförpackningar genom pålagor och restriktioner från samhällets sida.
Tabell 6.2 Intäkter av skatten fördelade efter skattesats
________________________________________—____________________
Intäkter efter skattesats milj.kr.
År engångsförpackningar Pantför- Summa Volym 1 packningar >0,2—50,3 >0,3—50,7 >o,7-53 1985 1 5 6 53 65 1986 2 B 11 55 76 1987 2 9 19 54 84 1988 2 9 27 61 98 1989 2 9 33 68 111
Intäkterna från pantförpackningar härrör från dels returglas dels aluminiumburkar. Enligt Svenska bryggareföreningen såldes ca 817 milj. returburkar i Sverige under 1989, vilket motsvarar en skatteintäkt på drygt 65 milj.kr. Skatteintäkten för returglas kan alltså beräknas ha uppgått till mindre än 3 milj.kr. Returburken svarar för ca 60 % av intäkterna och utgör alltså den dominerande skattekällan.
6.3 Avgifter i andra nordiska länder
I Danmark, Norge och Finland har man lyckats behålla en stor marknadsandel returglas tack vare restrik—
tioner och höga avgifter på engångsförpackningar. Avgifterna är avsevärt högre än i Sverige och belastar enbart engångsförpackningar. Avgiftsnivån varierar mellan 0,1 och 4,50 kr. räknat per liter dryck beroende på vilken typ av dryck förpackningen inne— håller, på volym och på materialslag.
Danmark är det enda landet i norden som har en avgift på mjölkförpackningar. Pappförpackningar undantas inte i vare sig Danmark, Norge eller Finland men belastas i praktiken inte i Finland eftersom enbart öl och läske—
drycker avgiftsbeläggs där.
Sammantaget visar erfarenheterna från de andra nordiska länderna att det går att främja retursystem framför engångsförpackningar genom pålagor och restriktioner från samhällets sida.
7 DRYCKESMARKNADEN OCH DRYCKEBFÖRPACKNINGAR
Dryckesförpackningar fyller i princip samma funktion som andra förpackningar. En produkt förpackas i de flesta fall för transport från producent till konsu— ment. Förpackningen ska skydda varan från skador, avgränsa en viss mängd samt ge information om varan. Förpackningar gör det också möjligt att rationalisera och underlätta varuhanteringen. Användningen av för- packningar har generellt sett stigit i takt med själv- betjäningssystemets utveckling och höjningen av den ekonomiska levnadsstandarden. Förpackningar tillverkas i en mängd olika material samt kombinationer av dessa.
Tradionellt indelas förpackningar i konsumentförpack— ningar och transportförpackningar. Även andra begrepp som butiksförpackningar, detaljhandelsförpackningar och hushållsförpackningar förekommer. Föreliggande genomgång begränsas till konsumentförpackningar som används för drycker, i första hand öl och läsk.
7.1 Konsumtionen av drycker
Konsumtionen av drycker, exkl. te och kaffe samt sur- mjölksprodukter, uppgick 1989 till drygt 2.400 mil— joner liter. Fördelningen av totalkonsumtionen på olika typer av drycker under åren 1980-1989 framgår av tabell 7.1, som är baserad på uppgifter från System- bolaget och statens jordbruksnämnd. Uppgifterna avser
drickfärdig volym - i de fall drycken säljs s>m
koncentrat har en omräkning gjorts.
Tabell 7.1 Totalkonsumtionen av olika drycker 1980-1989, milj . liter
År Sprit Vin Slark- Folk- Län- Kols. Annan Sall/ Mjölk Sum . % öl öl öl läsk läsk Jume kons
1980 1332 232! 100 1981 1329 228" 98 1982 1302 2297 99 1983 1294 226! 97 1984 1283 2257 97 1985 1252 2277 98 1986 1217 2317 100 1987 1179 2314 99
1988 1172 2387 103
1148 2435
%
Som framgår av tabellen har totalkonsumtionen av drycker under perioden ökat med 5 %.
7.2 Användning av dryckesförpackningar
Generellt sett är de uppgifter som finns att t.llgå om konsumtion säkrare än de som avser antal förpack—
ningar.
Förpackningsstrukturen på dryckesområdet återges i sina huvuddrag i tabell 7.2, som anger antal sålda fyllda förpackningar av olika slag. Ur tabellen kan man dels utläsa hur många förpackningar som för olika drycker totalt sett sålts, dels vilka förpackning— styper som använts. Uppgifterna avser antal fyllda förpackningar, vilket inte är detsamma som förpack— ningsförbrukningen eftersom returflaskor används flera gånger.
Förutom drycker som i konsumtionsfärdig form är belagda med förpackningsskatt omfattar genomgången även andra drycker som åtminstone delvis konkurrerar med dessa. Därför har även mjölkprodukter tagits med.
Tabell 7.2 Pörpackningsmarknaden för drycker i Sverige. Antal fyllda förpackningar 1989
___________________________________________________________________ Antal fyllda förpackningar miljoner stuck Retur— Engångs- Burk PET Kartong Totalt glas glas
______________________________________________________________________
Med förpackningsskatt Läskedrycker Kolsyrade 700 50 180 115 1 045 Stilldrink 20 30 60 110 Maltdrycker 340 40 620 1 000 Vin & Sprit 160 80 240
utan förpackningsskatt
Mjölkprodukter 1 600 1 600 Juice 50 50 Totalt 1 220 200 800 115 1 710 4 045
___—M
Den nuvarande förpackningsskatten omfattar endast vissa av konsumtionsdryckerna i tabell 7.2, nämligen sprit, vin, öl, läsk, s.k. stilldrink (saft/juice) och mineralvatten. I utredningen kommer särskilt produk— terna öl, läsk och mineralvatten att behandlas eftersom dessa drycker svarar för de största volymerna
och flertalet av de beskattade förpackningarna.
Systembolaget står för nästan all vin- och spritför— säljning och större delen av starkölsförsäljningen i Sverige. När det gäller sprit och vin är AB Vin & Sprit Systembolagets leverantör. 65 % av allt starköl säljs av Systembolaget som köper från bryggerierna. Resterande starköl säljs via restauranger efter leverans från bryggerierna. Systembolaget levererar den sprit och det vin som utskänks på restaurangerna.
7.3 Marknadsindelning för öl, läsk och mineral-
vatten _____ Marknaden för öl, läsk och mineralvatten indelas av bryggerinäringen efter dryckernas distributionskanaler till konsumenterna. Därvid uppkommer fyra tämligen olika delmarknader, nämligen
* dagligvaruhandel (stormarknader, varuhus och stor— butiker)
* kiosker och närbutiker (kiosker, bensinmackar, gatukök och närbutiker)
* restauranger (restauranger, barer, personalmat- salar och storkök)
* Systembolaget (endast starköl)
Den procentuella fördelningen mellan dessa delmark- nader eller distributionskanaler var 1989
* dagligvaruhandeln 55 % * kiosker och närbutiker 22 % * restauranger 9 % * Systembolaget 14 %
Eftersom konsumtionsmönstren varierar mellan de olika delmarknaderna måste konsumtionsutvecklingen inom de olika delmarknaderna behandlas var för sig.
Dagligvaruhandeln
Inom dagligvaruhandeln har försäljning av läsk och öl till extrapris sedan lång tid haft stor betydelse. Merparten av konsumenternas inköp kan karakteriseras som tämligen planerade. Tidigare avsåg extrapriserna i första hand helbacksförsäljning av läsk och lättöl i returflaska, men under 1980—talet har extrapris— försäljningen spridit sig såväl produkt—, som förpack— nings— och kvantitetsmässigt. På produktsidan har cidern — både tappad på glasflaska och försåld styck— vis eller i backförpackning resp. tappad på PET—flaska - blivit en vanlig extraprisprodukt. Också annan läsk tappad på PET—flaska eller s.k. folköl på burk till extrapris har blivit vanliga veckoerbjudanden inom dagligvaruhandeln.
PET—förpackningen har utan tvekan blivit en försälj— ningssuccé och har under senare hälften av 1980-talet svarat för merparten av försäljningsökningen inom dagligvaruhandeln. En ökning kan också noteras för främst folköl resp. läsk på burk medan försäljningen av drycker på returflaska har gått tillbaka. Totalt uppvisar dagligvaruhandeln en marginell försäljnings— ökning på dryckessidan.
Dagligvaruhandelns konsumenter är prismedvetna varför såväl bryggeriernas som detaljhandelns försäljnings— marginaler är pressade, främst vad gäller backför— säljning av returglas.
För retursystemen erlägger Svenska bryggareföreningen resp. AB Returpack en hanteringskostnad till daglig- varuhandeln om 10 öre per mottagen returflaska resp. 11 öre per mottagen burk, vilket bidrar till att hålla nere bryggeriernas marginaler. Under 1980—talet har dock konsumtionen och det faktum att en stor ökning har skett vad avser PET—sortimentet förbättrat margi— nalerna något.
Kiosk- och närbutiker
Den övervägande delen av försäljningen på denna del— marknad sker styckvis och andelen spontanköp är stor. Försäljningen har också utvecklats positivt under 1980-talet. I första hand är det öl och läsk tappad på burk samt PET—förpackade drycker som har ökat.
En stor del av försäljningsställena saknar returhan— tering, vilket delvis förklarar varför returflaskans andel av försäljningen är så blygsam och dessutom minskar. I kiosker och närbutiker säljs också den övervägande delen av stilldrinkar i kartong och
engångsglas.
Butikspriserna ligger allmänt sett betydligt högre på kiosk- och närbutiksmarknaden än på dagligvarumark- naden, varför marginalerna för såväl bryggerierna som för återförsäljarna är betydligt bättre än på daglig— varumarknaden. För bryggeriernas del är marginalen ungefär dubbelt så hög. Kiosk— och närbutiksmarknadens ökande betydelse för bryggerierna återspeglas också i
bryggeriernas marknadsföringsorganisation. Åtminstone ett av bryggerierna har t.ex. etablerat en särskild
säljkår för denna delmarknad. Restauranger och systembolaget
Utvecklingen på dessa delmarknader, som främst avser starköl, speglar tämligen väl utvecklingen av den totala alkoholkonsumtionen under 1980-talet. Denna har utvecklats på följande sätt:
Diagram 7.1 Totalkonsumtion av olika alkoholdrycker
| 160 > . _ å .eu _ _ : ... m= & = -'-,.1- ,,- I '» .. ,
. .. IZI”; I? läx-2 I? |; .; 12 | 40 IQ/R; _R/_.R/ '.'-ål., !] .; I,: I/ * V.» % v., v. ä V» v. . V V
lx x/x * x/x,.x x/ x
E 20 *” "VK/IV lv. lv lv IV IV lxl. * Mme M M när li; Mengs;
ivan 1951 1952 19a3 1994 1985 1988 1957 1988 nosa sum D Vln I smkol
Källa: Svenska bryggareföreningen
Enligt uppgifter från Systembolaget har starkölsmark— naden ökat med 79 % under 1980—talet (se diagram 7.1 ovan). Ökande volymer i kombination med höjda priser har gjort denna delmarknad till bryggeriernas mest lönsamma. Exempelvis ökade prisindex för starköl enligt Systembolaget under perioden 1 jan 1987 —
5 maj 1990 med ca 32 % medan konsumentprisindex under samma period ökade med ca 25 %. Index för övriga
varugrupper på Systembolaget följde tämligen väl konsumentprisindex. Nedanstående diagram har hämtats från Systembolagets årsberättelse för 1989.
Diagram 7.2 Realprisutvecklingen för sprit, vin och starköl 1977-1989
xmoz—m—z'ur-bma
1977 1978 1979 1930 1951 1982 1933 1954 1985 19861987 maa 1939 '0- Spm -0- Slarkvln -l- vm D- Starköl
Utredningen uppskattar att bryggeriernas marginaler på systembolagsmarknaden är 2—2,5 gånger högre än på kiosk- och närbutiksmarknaden och 5-6 gånger högre än inom dagligvaruhandeln. Marginalerna på den försälj— ning som går via systembolagskanalen överstiger upp— skattningsvis 50 %.
Den andel av starkölskonsumtionen som säljs via Systembolaget resp. på restauranger har också förändrats under framför allt senare hälften av 1980-talet. En beräkning grundad på uppgifter från Systembolaget ger följande tabell:
Tabell 7.3 starkölskonsumtionens utveckling och fördelningen mellan Systembolagets och restaurangernas försäljning
___—___—
systembolaget Restauranger Total starkölsvolym År milj.1 Andel milj.1 Andel milj.1 Utveckling
% % % 1980 70 76 22 24 92 100 1981 68 74 24 26 92 100 1982 76 75 26 25 102 111 1983 76 74 27 26 103 112 1984 79 74 28 26 107 116 1985 78 73 29 27 107 117 1986 88 72 34 28 122 133 1987 94 70 40 30 134 146 1988 108 73 41 27 149 162 1989 107 65 57 35 165 179
R..—___
Källa: Ulf Johannisson, Systembolagets statistikenhet
Av tidsskäl har utredningen inte haft möjlighet att närmare undersöka prisutvecklingen för starköl inom restaurangnäringen. Utredningen antar dock på goda grunder att prisutvecklingen varit minst lika gynnsam för bryggerierna som systembolagsförsäljningen.
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att brygge- rierna har haft ettfgynnsamt 1980—tal vad gäller försäljning. Utvecklingen har också varit gynnsam vad gäller priserna på vissa delmarknader liksom brutto— marginalen. Prisutvecklingen illustreras av realpris- utvecklingen för sprit, vin och starköl för System— bolagets sortiment. Höjningen av bruttomarginalen
illustreras genom den förskjutning av konsumtionen som skett såväl inom dagligvarumarknaden (från produkter i returflaska till produkter i burk eller PET-flaska) som mellan delmarknaderna (från dagligvarumarknaden med de lägsta marginalerna till kiosk— och närbutiks-
resp. restaurang— och systembolagsmarknaderna).
Av försäljningsökningen har merparten avsett produkt— grupper med hög marginal (starköl och folköl) resp. produktgrupper som tappats på förpackningar med hög marginal (burk och PET-flaska). Sämst har utvecklingen varit för produktgrupper med låg marginal resp. produktgrupper som tappas på förpackningar med lägst marginal (lättöl, läsk och mineralvatten i retur- flaska).
7.4 Förpackningarnas roll som marknadsförings— instrument inom dryckesbranschen
Som i andra branscher med likvärdiga produkter är det mycket vanligt inom dryckesbranschen, att företagen med hjälp av förpackningen och marknadsföringen efter— strävar att förstärka konsumentens bild av varans särprägel resp. att få exklusiv tillgänglighet i tid och rum. Inom dryckesbranschen har denna förstärkts något under 1980—talet, främst beroende på utveck- lingen inom bryggerinäringen. Vid 1980—talets början fanns det två rikstäckande företag samt ett antal mindre lokalmarknadsföretag. Kännetecknande för branschen var att lönsamheten var tämligen låg. Kon— centrationsprocessen, som var påtaglig urder 1960- och 70-ta1en, försvagades något under 1980—talet samtidigt som den ändrade karaktär. Den totala volymtillväxten gav möjligheter till inbrytningar från de mest offen— siva lokalmarknadsföretagen på nya marknader med
påföljd att vi idag ser tre rikstäckande företag mot tidigare två.
1990—talets utveckling vad gäller bryggeribranschen och återförsäljarnätet är svår att förutse. De senaste årens dåliga sommar i den köpstarka stockholmsregionen med åtföljande nedgång i försäljning har lett till att
expansionen stannat av.
Importkonkurrensen inom näringen har utvecklats ganska svagt, framför allt på grund av höga transportkostna— der. Direktimporten uppgår till mindre än 40 miljoner liter varav merparten består av starköl samt de närmast dumpingliknande importpartierna av folköl från öststaterna och ibland USA. Det vanligaste förfarandet för utländska konkurrenter som vill försöka en inbryt— ning eller redan noterat ett intresse för sina produk- ter på den svenska marknaden förefaller vara licens- bryggning i Sverige.
Återförsäljarstrukturen har också betydelse för branschen. I Sverige domineras dagligvaruhandeln av de tre stora blockbildningarna Dagab, ICA och KF. Under en längre tid har lönsamheten varit pressad. Den tidigare tämligen stora troheten mot en leverantör har successivt luckrats upp och idag ser blocken det som ett väsentligt konkurrensmedel att varuhusen och stor— marknaderna har produkter från fler än en leverantör i sitt sortiment. Detta innebär hårdare konkurrens med lägre priser för såväl bryggeriföretagen som i konsu— mentledet.
Kiosk- och närbutiksmarknaden är mer splittrad men har sammantaget haft en mer gynnsam lönsamhetsutveckling. Framför allt kiosk— men också vissa av närbutiksföre- tagens krav på leverantörerna skiljer sig från daglig— varuhandelns. Kioskföretagen har ofta små och centralt
belägna lokaler med höga kostnader per m2 butiksyta. Returhantering tar plats och kostar pengar varför kioskföretagen föredrar de mindre uzrymmeskrävande och mer försäljningsfärdiga engångsförpackningarna som burkar, PET- och engångsglasflaskor samt kartonger. För kioskföretagen har cola—produkter strategisk be- tydelse varför man gärna ser mer till om en leverantör kan leverera ett komplett sortiment och ge viss hjälp med varuexponering och skyltmateriaL än till låga
priser.
Vad gäller starköl och i någon mån folköl har res— taurangmarknaden haft en från försäljningssynpunkt lysande period under 1980—talets seiare hälft. Merparten (80-90 %) av starkölet på restaurangerna säljs som fatöl från som regel en hivudleverantör. Sortimentet kompletteras redan med flaskor från andra leverantörer. Kampen om huvudleverantörskapet är hård och kan förväntas öka ytterligare.
I en hårdnande konkurrens kan förpazkningens roll som konkurrensmedel öka ytterligare. Mai måste emellertid komma ihåg att det finns gränser för vad ett konkur— rensmedel kan bidra med. De två största bryggerierna genomför just nu stora investeringar för tappning på retur-PET samtidigt som försäljningen viker. Det är därför fullt möjligt att andra konkirrensmedel som t.ex. ackvisition av strategiska li:ensprodukter, långsiktiga och därmed mindre konku:rensutsatta leve— rantörskontrakt etc,. bedöms vara bättre medel att
garantera avsättning för produktionen.
Retursystemens roll som förpackning är viktig för totalvolymen. De produkter som tappas på retursystem— förpackningar har kanske inte så höga marginaler, men de spelar desto större roll när det gäller att täcka
branschens höga fasta kostnader. Retursystem motverkar visserligen profilering, men de är kostnadsmässigt fördelaktiga och kan vid smidig och effektiv hantering borga för att konsumtionen hålls uppe och sålunda att nuvarande produktionskapacitet utnyttjas.
Om retursystemen utvecklas och förbättras och inte i mer än nuvarande utsträckning belastas med förpack— ningsskatt kan de förmodligen ge bryggerinäringen den fasta grund som varje näring behöver för långsiktig lönsamhet och positiv utveckling.
7.5 Retursystemens utveckling
I slutet av 1960—talet tappade retursystemen andelar av konsumtionen medan i första hand burken men också andra engångsförpackningar ökade. Burken har fortsatt att öka, i synnerhet efter det att den övergick till ett retursystem. Det kan också noteras att engångsför— packningarnas ökning främst ligger på PET-flaskan. Följande diagram belyser utvecklingen under 1980- talet.
Diagram 7.3 Förpackad volym fördelad på skattesats
7/ % %, % % Z %
Med hänsyn till den tidigare utvecklingen för burken med ökande volymer och ett inlämmande i retursystemet framstår motsvarande utveckling för PET—förpackningen som logisk och rationell — inte minst från miljösyn—
punkt.
Retursystem tar tid att etablera och kräver omfattande investeringar. För att systemen skall tjäna sina syften krävs också att de hanteras effektivt och rationellt samt att panten sätts på en nivå som medför att konsumenterna reagerar och returgraderna blir höga.
Kommunal insamling av glas pågår i drygt 200 av landets kommuner. Trots detta är det så att endast
20 % av glaset från hushållen samlas in. Detta innebär att det totalt sett i vårt land finns stora mängder engångsglas i avfallet och i naturen. I detta samman- hang är det värt att notera den stora mängden engångs— glas för vin och sprit, vilka vare sig går i retur eller går tillbka till glasåtervinning.
När det gäller returgraderna och konsumenternas reak— tion på pantstorleken kan utredningen konstatera såväl en positiv utveckling av returgraderna som ett klart positivt samband mellan pantstorleken och returgraden. Nedanstående diagram som avser Systembolagets resp. Returpacks retursystem belyser båda dessa två aspekter.
Diagram 7.4 Utvecklingen av returgraden hos Systembolagets returflaska
1 00 - —o—o—o—o
U>IOIC—lmm
"IDO! —|z>-u O! 0
:'00 N O
/ 0l—+—F4—+—F4—+—+—F4—+—+—F4—4—+—+—F4
År70 71 727374 75 76777879 8081828384 85868788
-o- Pant, öre/flaska "" Pant, realt '" Returgrad % öre/flaska
Diagram 7.5 Utvecklingen av returburkens returgrad
U>IQIC4|H= XJCUNMIO
700
År 84 85 se 87 se "0" Pam, öre/burk "' Pant. realt "' Returgrad %
öre/burk
Utredningen kan med ledning av returgradens samvaria- tion med pantstorleken konstatera att det bör finns goda möjligheter att styra konsumentens val av för- packning under förutsättning att styrningen är tillräckligt kraftfull.
Den nuvarande förpackningsskatten har uppenbarligen inte varit helt effektiv när det gällt att ytterligare reducera engångsförpackningarnas andel av konsum— tionen. För att en skatt - eller en pant - skall ha en styreffekt förefaller den att behöva ligga högre än den nuvarande skatten.
Med denna utgångspunkt kan utredningen konstatera att en viss höjning av skatten bör kunna ge den i direk- tiven eftersträvade omfördelningen från engångsför- packningar till returförpackningar.
& övsnvicmm oca FÖRSLAG
8.1 skatt på dryckesförpackningar som miljö-
politiskt styrmedel
Utredningen har funnit att den nuvarande utformningen av dryckesförpackningsskatten inte innebär någon nämnvärd styrning till förmån för retur- och åter- vinningssystem. Anledningen till detta är främst att engångsförpackningar inte belastas i tillräcklig omfattning med kostnader för miljöpåverkan. I våra nordiska grannländer där samhället har lagt högre pålagor på engångsförpackningar har retursystemen utvecklats mera positivt. För den framtida utveck- lingen i vårt land framstår det därför som angeläget att dryckesförpackningsskatten förändras så att miljömässigt goda förpackningssystem utvecklas.
I detta kapitel diskuteras olika utgångspunkter för hur skatten skall göras mera styrande. Därefter redovisas utredningens förslag med motiveringar och till sist konsekvenserna av förslaget.
En av de grundläggande tankarna bakom ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken är att den som ger upphov till miljöpåverkan också skall stå för de kostnader som denna påverkan orsakar. Denna princip kallas Polluter Pays Principle (PPP).
Tillämpad på dryckesförpackningar innebär PPP att
de kostnader som samhället har för att ta hand om avfallet, nedskräpningen och de vatten— och luftföro- reningar som orsakas av en dryckesförpackring skall läggas till förpackningens normala kostnad eftersom dessa s.k. externa kostnader normalt inte belastar varan. Energiförbrukningen och råvaruåtgårgen utgör däremot inte externa kostnader eftersom kcstnaderna för dem ingår i varans pris. Det finns däremot inget som hindrar att samhället från en miljöpolitisk utgångspunkt vad avser resurshushållning (ckså belägger varan med en skatt för användning av energi och råvaror.
Kostnaderna för avfallshantering går att Lppskatta för olika typer av dryckesförpackningar. Samhällets kost— nader för nedskräpning och vatten- och luftförore— ningar är däremot svårare att värdera. Detsamma gäller resurshushållningen. Även om det gick att uppskatta de externa kostnaderna samt kostnaderna för utnyttjandet av råvaror och energi är det inte säkert att en skatt som grundar sig enbart på dessa kostnader skulle få önskad styrande effekt.
Utgångspunkten för hur skatten skall utformas bör istället vara att den skall läggas på en sådan nivå att från samhällets utgångspunkt önskvärda alternativ blir ekonomiskt fördelaktiga framför de otnskade.
I kapitel 4, som behandlar miljöproblemen, rangordnas olika dryckesförpackningar i tre grupper från miljö- synpunkt med hänsyn till de uppställda miljöpolitiska målen. I denna rangordning är retursystemen i grupp I de som ger lägst miljöpåverkan.
I Returglas Retur-PET
II Returburken Pappförpackningar
III Engångsglas Engångs—PET Engångsburk av bleckplåt
Returglas och retur-PET bör alltså gynnas framför returburken och pappförpackningar, vilka i sin tur bör gynnas framför engångsförpackningar av glas, bleckplåt och PET.
skattesatserna bör, som tidigare nämnts, fastställas så att de får en styrande effekt såväl vid brygge— riernas som vid konsumentens val av dryckesförpack— gigg. Utredningen har emellertid funnit det vara svårt att fastställa de skattesatser som får framför allt konsumenternas preferenser att skifta över från engångsförpackningar till returförpackningar.
I tillverkningsledet bör skatten ha en styrverkan som gör att tillverkarnas marginaler på försäljningspriset påverkas. Utredningen har emellertid kunnat konstatera att dryckestillverkarnas marginaler varierar högst avsevärt. Relationstalen för tillverkarnas marginaler är 1 för dagligvarumarknaden, 2-2,5 för kiosk— och närbutikmarknaden och 5—6 för restaurang— och system- bolagsmarknaderna. Huvudskälet till skillnaderna ligger i att tillverkarnas pris utgår från skilda förutsättningar. På kiosk— och närbutiks— resp. restaurang— och systembolagsmarknaderna sätter till— verkarna försäljningspriset mer utifrån vad de olika delmarknaderna tål och mindre utifrån den faktiska
tillverkningskostnaden.
För att uppnå en tillräcklig styrverkan på den del— marknad som här de högsta marginalerna måste skatten vara tämligen hög, medan den på lågmarqinalmarknaden, d.v.s. inom dagligvaruhandeln kan vara betydligt lägre.
Eftersom det är uteslutet att differentiera skatten
utifrån vilken delmarknad som produkterna skall säljas på väljer därför utredningen att i stället låta
skattens nivå bestämmas av följande tre delar
- ett grundbelopp
- samhällets kostnad för avfallshanter;ngen
— kostnader som belastar returförpackn_ngar för att de ingår i retursystem.
skattesatserna bör utgå från ett grundbelopp som är lika stort per förpackning för alla slag av dryckes— förpackningar. Detta kan motiveras med att varje dryckesförpackning har en viss miljöpåverkan. Ett sådant grundbelopp verkar också styrande eftersom den faktiska belastningen för förpackningar som kan åter— fyllas blir betydligt lägre än för andra förpack—
ningar.
Vidare bör samhällets kostnad för avfallshanteringen utgöra en del av skatten eftersom det är den enda av de externa kostnaderna som det går att med godtabar
tillförlitlighet bestämma. Varje slag av förpackning
bör här bära sina egna kostnader.
Den tredje komponenten av skatten bör utgöras av de kostnader som engångsförpackningar inte har på grund av att de inte ingår i retursystem. Det gäller dels butikens hanteringskostnader för retursystemen dels
konsumentens pantutlägg för returförpacknignar. Denna
del av skatten styr från engångsförpackningar mot
retursystem.
Att panten också föreslås ingå beror på att utred— ningen betraktar den faktiska utgiften vid köptill— fället som styrande för konsumentens val. Utredningen väljer att betrakta panten som en ofrånkomlig del av varans pris vid köptillfället och inte som ett lån som återbetalas vid återlämningen. Utredningen anser också att panten kan betraktas som en ersättning för nedlagt arbete och besvär med förvaring och återtransport av förpackningen. Utredningen finner alltså att i ett eventuellt framtida system med skatt och återlämnings- premier för engångsförpackningar bör återlämningspre— mien vara i nivå med panten på returförpackningar.
Utredningen gör bedömningen att det även i fortsätt- ningen kommer att finnas en viss andel engångsförpack— ningar för drycker. Ett sätt, som utredningen i det fortsatta arbetet kommer att överväga för att för— hindra att dessa hamnar i det osorterade avfallet eller i naturen, är att införa en återlämningspremie. Härvid måste emellertid åtgärder samtidigt vidtas för att säkerställa att insamlat material kan återvinnas på ett tillfredsställande sätt. I detta föreliggande delbetänkande lämnas i enlighet med direktiven och av tidsskäl enbart förslag till en ändring av skatten. Utredningen avser att återkomma till övriga frågor i slutbetänkandet.
Utredningen anser emellertid att det inte finns skäl för att i fortsättningen undanta alla pappförpack- ningar från beskattning. Därmed avviker bedömningen från den som gjordes i den utredning (Jo 1980:05) som föregick ändringen av skatten 1984 då samtliga papp— förpackningar undantogs trots att de tidigare hade avgiftsbelagts.
Huvudskälet till att återinföra skatten på pappför- packningar är att även de har miljöeffekter främst vad gäller avfall och nedskräpning. Vidare åtgår stora mängder träråvara som visserligen är förnybar. I ett globalt perspektiv råder emellertid brist på trärå- vara, vilket bör beaktas i sammanhanget. Ett annat skäl för att låta papp omfattas av förslaget är att det annars skulle innebära en stark styrning från andra engångsförpackningar till papp. Genom att pappförpackningar också beskattas ökar styreffekten till förmån för återfyllningsbara förpackningar.
Pappförpackningar har ungefär jämställts med retur— burken vid rangordningen av förpackningarna utgående från miljöeffekterna. Vid fastställande av skattenivå bör förpackningarna därför inte belastas med lika hög skattesats som övriga engångsförpackningar utan nivån
bör vara densamma som för returburken.
Vid återinförande av skatt på pappförpackningar aktualiseras frågan om förpackningar för mjölk också skall omfattas av skatten. För mjölk finns för närvarande inget reellt alternativ till pappförpack— ningar. Försök med andra förpackningstyper pågår på ett par håll i landet, men endast i begränsad omfatt- ning. Utredningen har ännu inte kunnat ta fram till- räckligt underlag angående mjölkförpackningar men har för avsikt att ta upp frågan i det fortsatta arbetet.
8.2 Förslaget
Grunden för skatteuttaget bör enligt utredningen utgöras av — ett grundbelopp som är lika stort per förpackning
— avfallskostnaden per förpackningsslag — handelns hanteringskostnad för returförpackningar — panten för motsvarande returförpackning.
Härutöver finner utredningen anledning att av admi— nistrativa skäl begränsa antalet skatteklasser.
Utredningen föreslår att skatten på dryckesförpack- ningar ändras på följande sätt.
Tabell 8.1 Förslag till skatt på dryckesförpack— ningar
_______________________________________________________________ E" 1 . ! . :$ ] .1] !
per förp per förp per liter per fyllning öre öre öre öre
___—___—
skattaklasa 1
Returglas B 12 1,2 0,4 vid 30 fyllningar Retur—PET & 12 0,8 1,4 vid 10 fyllningar
Skatteklaaa 2 Returburk & 12 24-36 12 Pappförp o 12 12-60 12
skatteklaca 3 Engångstörpackning (med undantag för pappförp) Volym, liter
>0,2-50,3 10 65 215-325 65 >0,3—50,5 15 85 170—280 85 >0,5—50,7 15 125 179—250 125 >0,7 25 175 -250 175
8.3 Motiv till förslaget
Utredningen har som utgångspunkt för sitt förslag valt nuvarande skattesatser för returförpackningar som ett grundbelopp, men korrigerat beloppet med hänsyn till penningvärdets försämring sedan införandet 1984. I realiteten innebär således inte förslaget någon höjning av skattesatserna för retursystemens förpackningar.
När det gäller engångsförpackningar av papp har utredningen gjort den miljömässiga bedömningen, att de är klart bättre än andra engångsförpackningar. Dessa förpackningar har placerats i skatteklass II tillsammans med returburkarna, och skall i konsekvens
härmed endast belastas av grundbeloppet dvs. 12 öre.
Vid beräkningarna av skattesatserna för andra en— gångsförpackningar - dvs. av glas, plast och bleckplåt — har, som tidigare anförts, utredningen också beaktat dels handelns hanteringskostnad per returnerad tomförpackning för retursystemen, dels kostnaden för avfallshanteringen per förpackning, dels pantens storlek för motsvarande
förpackningsstorlek inom retursystemen. Hanteringskostnad
Hanteringskostnaden inom handeln bör belasta engångs— förpackningarna i form av en skatt, eftersom detta är en kostnad som den del av handeln som inte ingår i returhanteringen annars skulle slippa betala. Kost— naden beräknas med jämna mellanrum och används i de förhandlingar som förs mellan å ena sidan Svenska bryggarföreningen och Returpack AB och å andra sidan Sveriges livsmedelshandlares förbund om handelns ersättning för hanteringen av retursystemen. Enligt
uppgifter som utredningen inhämtat från parterna uppgår ersättningen till handeln f.n. till ca 12 öre per tom returförpackning.
Avfallskostnad
Avfallskostnaden har beräknats med hjälp av uppgifter från statens naturvårdsverk (SNV) och Sveriges kommunförbund. De totala kostnaderna för hämtning, transport, behandling och deponering eller förbrän- ning av hushållsavfall uppskattas av Svenska kommun— förbundet till ca 2 miljarder kronor för 1990. Dryckesförpackningarnas (exkl. pappförpackningarna) andel av hushållsavfallet utgör enligt en utredning som SNV publicerade 1988 (Rapport SNV 3488 "Miljö och förpackningar") 1,2 % av vikten, vilket blir 2 % av volymen efter en omräkning med omvandlingstal som hämtats från en dansk undersökning och som återges i SNV—rapporten. Avfallskostnaden för dryckesförpack- ningarna kan med ledning härav uppskattas till ungefär 40 miljoner kronor per år.
Beräkningen av avfallskostnaderna har utgått från vikttal. Tillsammans med en korrektionsfaktor för retursystemens returgrader och antalet förpackningar som beräkningarna grundar sig på återfinns detta i följande tabell:
Tabell 8.2 Beräkning av avfallskostnader Avfallsvolymer Antal Korrigl) Av-Z) Avfalls— förpack— för falls- kost/kr ningar retur— tal grad
Volymklass >20-530 Engångsflaska 30 1 1 0,05 Burk 800 0,2 1 0,01
Volymklass >30-550
Engångsflaska 30 1 2 0,10 Returflaska 33 cl 1.010 0,05 2 0,00 PET 115 1 2 0,10 V&S Retur 75 0,2 2 0,02 (Retur—PET) 115 0,2 2 0,02 Volymklass >50—570
Engångsflaska 40 1 3 0,14 Volymklass >7o
Engångsflaska 65 1 4 0,19 V&S Retur 100 0,2 4 0,04
1) Returgraderna har antagits vara 95 % för retur- flaska, öl och läsk samt 80 % för vin— och sprit- butelj resp. för retur—PET och returburk.
2) Avfallstalen har viktats efter den avfallsvolym som resp. förpackning utgör i normalkomprimerat tillstånd, dvs. för burk resp. PET—flaska har en viss komprimering antagits.
Pant
Den del av skatten för engångsflaskor som motsvarar panten har fastställts efter de belopp som idag gäller inom motsvarande retursystem.
De sammantagna kostnader som ligger till grund för förslaget om skattesatser redovisas i nedanstående tabell. Utredningen har också justerat skattesatserna efter en bedömning av vilka styreffekterna i konsumentledet rimligen kan bli.
Tabell 8.3 Sammanställning av de kostnader som utgör grund för förslaget
__________________________________________________________________
Avfallavolymer Avfalls- Hanterings- Pant Grund- Summa kost /st kostnad belopp kostnader kr . kr . kr . kr . kr .
__________________________________________________________________
Volynklasa >zo—530 Engångsflaska 0,05 0,11 0,50 0,12 0,78 Returburk 0 , 05 0 , 12 0, 17
Volymklaas >se—iso Engångsflaska 0,10 0,11 0,60 0,12 0,93 Returflaska 0,00 0,12 0, 12 PET 0,10 0,11 1,00 0,12 1,33 Vin- och spritbutelj 0,02 0,11 1,00 0,12 1,25 Retur-PET 0 , 02 0 , 12 0, 14
Volymklaaa >sogo Engångsflaska 0,14 0,11 1,00 0,12 1,37
volymklaaa >7o Engångsflaska 0,19 0,11 1,00 0,12 1,42
72 8.4 Intäkter
Intäkten av skatten uppgår till ca 250 miljoner kronor per år vid oförändrat konsumtionsmönster. Vid beräkningen förutsätts retur—PET—flaskan ha ersatt engångs-PET-flaskan. Retursystemen svarar då för något mindre än 50 % varav returburken bidrar med merparten. Intäkterna blir dock i praktiken lägre än vad som anges ovan eftersom andelen engångsförpackningar förväntas minska som en följd av förslaget.
8.5 Konsekvenser
8.5.1 Retursystemen gynnas
De relativt höga skatterna på engångsförpackningar gör att retursystemens ställning stärks. En kraftig minskning av engångsglas kan förväntas. Skatten verkar också preventivt, mot införande av nya engångsflaskor av andra plastmaterial än PET samt för övrigt ökad användning av engångsburkar av bleckplåt. Däremot är det inget som hindrar utvecklingen av nya material som kan ingå i retursystem.
Retur—PET-flaskan och returglasflaskan får ungefär samma låga skattesats, något öre per fyllning, vilket innebär att de båda systemen får likartade förutsätt— ningar. Relationen mellan skatten för returglasflaskan och aluminiumburken förändras inte varför inte någon styrning över från det ena till det andra retursyste— met kan väntas.
Förslaget att pappförpackningar för juicedrycker skall beskattas kommer att medföra att dessa förpackningar i likhet med andra får bära kostnaden för miljöpåverkan. På den del av dryckesmarknaden där engångsglas och
pappförpacknignar är vanliga kan det i framtiden bli intressant att satsa på retursystem. Samtidigt kan man förvänta sig att en betydande del av det minskade antalet engångsglas kommer att innebära en ökning av antalet pappförpackningar på glasets bekostnad.
8.5.2 Miljöeffekter
Avfallsmängden från engångsförpackningar av glas minskar. Skatten motverkar dessutom introduktion av nya engångsmaterial som skulle kunna ge upphov till ökade avfallsmängder.
Själva nedskräpningsbeteendet påverkas inte av en skatt. Nedskräpningen minskar dock totalt sett genom att skatten styr mot ökad användning av pant— belagda returförpackningar.
Den totala mängden pappförpackningar kommer sannolikt inte att minska på grund av förslaget. En sannolik konsekvens är emellertid att vissa drycker som idag finns på engångsglas kommer att finnas i pappför— packningar i framtiden, vilket därmed ändå innebär förbättringar från avfalls- och nedskräpningssynpunkt.
Mindre energi kommer att förbrukas inom dryckesför- packningsområdet eftersom engångsförpackningar av glas kräver ca fyra gånger så mycket energi som returför- packningarna och pappförpackningarna. Förslaget motverkar också ett framtida resursslöseri med råvaror och energi inom området.
Engångsförpackningar av glas, plast och bleckplåt ger betydligt större mängd luftföroreningar än returför- packningar. Detta gäller både för stoft, svaveloxider och kväveoxider. Förslaget förväntas därför totalt
sett leda till en minskning av luftföroreningar från området. Vad gäller vattenföroreningar åstadkommer förslaget inte någon direkt förändring.
8.5.3 Handeln över gränserna
Genom att skatten läggs på vid import och lyfts av vid export så är den konkurrensneutral för svenska före- tag. Inom EG har inte heller denna typ av skatter hittills betraktats som ett hinder för de fria varu- rörelserna eftersom inhemska och importerade produkter behandlas lika.
EG:s arbete med att långsiktigt utveckla en inre mark- nad är emellertid inriktat på att avskaffa axgifter och skatter m.m. som innebär krav på gränskortroll. Det kan därför om några år bli aktuellt att ändra på sättet att ta ut dryckesförpackningsskatten cch andra liknande punktskatter. Miljöavgiftsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:59) 1 ett par fall före- slagit en modell som innebär att även den del av skatten som nu administreras av tullen tas ut av riks- skatteverket. Företag som importerar skattepliktiga varor föreslås bli skyldiga att anmäla detta till riksskatteverket varigenom uppbörden vid grärsen
kan upphöra.
8.5.4 Arbetsmiljö
Ljudnivån i tappningshallarna hos dryckestillverkarna är högre då dryck tappas på glasflaskor eller plåt- burkar än då förpackningar av plast eller papp används. Som en följd av förslaget minskar tappningen på engångsglas varför bullernivån i varje fall inte ökar vid tappning.
Ätertagningen av returglas och retur-PET är förknippad med arbetsmoment som från arbetsmiljösynpunkt är mindre positiva. Luktproblem uppkommer exempelvis vid lagring av de odiskade flaskorna samt vid själva diskningen. ökad återtagning kan ge något ökade problem.
En minskad mängd engångsglas ger om inte minskning så dock ingen ökning av tunga lyft vid transport och hantering av fyllda förpackningar. Återlämningen av tomma flaskor av glas och plast ökar däremot, vilket ger en större andel transporter och tunga lyft.
Förslaget medför dock den förbättringen att mängden glas i avfallet minskar. Detta ger minskad risk för skador vid sophanteringen.
Utredningen bedömer att arbetsmiljön inom berörda branscher inte kommer att påverkas av den föreslagna förändringen av dryckesförpackningsskatten. Samtidigt kan konstateras att det finns arbetsmoment i han- teringen av dryckesförpackningar, som bör förbättras utifrån bullermässiga, ergonomiska och yrkeshygieniska aspekter. Utredningen finner det därför angeläget att åtgärdsprogram kommer till stånd, som förbättrar arbetsmiljön inför framtiden. Ansvaret för detta åvilar berörda arbetsgivare, men ekonomiskt stöd bör kunna påräknas från de nybildade arbetslivsfonderna.
8.5.5 Effekter på berörda näringar
Utredningen har försökt att bedöma förslagens effekter på dryckes- och förpackningstillverkarnas situation.
Den största svårigheten ligger i att bedöma hur dryckesmarknaden i framtiden kan förväntas utvecklas med hänsyn till nu rådande ekonomiska läge och omvärldsförändringar i övrigt. Utredningen antar emellertid att nuvarande konsumtionsmönster är någorlunda stabilt men att konsumtionsutvecklingen kommer att plana ut under 1990-talet.
Redovisningen bygger på vad som framkommit vid kontakter med berörda intressenter.
Dryckestillverkare
Med utgångspunkt från företagsstrukturen blir konse- kvenserna olika för de större bryggerierna, lokalbryg- gerierna och dryckestillverkare utanför den egentliga
bryggerinäringen.
Effekterna varierar givetvis beroende på vilken typ av förpackning som används. Detta val styrs i hög grad av vilka drycker det är fråga om och av de distributions-
kanaler man använder.
Valet av distributionskanal är delvis en fråga om marknadsposition och ekonomisk styrka. De största bryggerierna har var för sig tillgång till riks- täckande distributionssystem för såväl returglas och retur-PET som för returburk och engångsförpackningar. För övriga bryggerier och andra dryckestillverkare är det i praktiken knappast möjligt att till rimliga kostnader använda returglas för en rikstäckande distribution. Inom dagligvaruhandeln finns en motvilja från grossistblocken att distribuera returglas. Det nya returglassystemet med standardiserade backar ger ökade möjligheter för distribution via grossister. Om en sådan distribution kommer till stånd, skapas ett distributionsalternativ som åtminstone delvis kan
ersätta den möjlighet att nå en större marknad som engångsglas, burkar och plastflaskor nu utgör för små bryggerier och dryckestillverkare utanför den
egentliga bryggerinäringen.
För att distribution i returglas och retur-PET skall bli ett reellt alternativ för dessa företag krävs att tidigare nämnda faktiska hinder undanröjs. Svenska bryggareföreningen har i miljödepartementet också aktualiserat frågan om de mindre tillverkarnas möjligheter att använda retur-PET, varför utredningen väljer att här inte närmare kommentera denna fråga. För de dryckestillverkare som av olika skäl valt att operera på en närmarknad och där kan utnyttja en egen distributionsapparat innebär den skärpta skatten på enångsförpackningar inga nackdelar. Tvärtom kan den innebära stärkt konkurrenskraft för lokala bryggerier och läskedrycksfabriker gentemot de stora men avlägsna
bryggerierna.
Ett sätt för mindre dryckestillverkare att nå ut till en större marknad (fjärrmarknad) är att använda retur- burk och engångsförpackningar. Den större marknaden är i vissa fall förutsättningen för att företaget skall nå upp till eller behålla en mer konkurrenskraftig produktionsvolym. Den föreslagna differentierade förpackningsavgiften påverkar konkurrenssituationen för dessa tillverkare i negativ riktning. Dels missgynnas burken till förmån för flergångsglasen och retur-PET, dels missgynnas engångsglas.
Konkurrensen förändras mellan stora och små till- verkare om grossistledets motstånd mot returförpack- ningar inte bryts ner och retur-PET inte görs tillgänglig för de mindre tillverkarna. Som exempel på detta kan nämnas cidertillverkare.
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att den föreslagna skatten påverkar konkurrenssituationen till förmån för de största bryggerierna med ett riks— täckande distributionssystem. För att mindre bryggerier och dryckesfabrikanter utanför den egentliga bryggerinäringen med ambitioner att vidga marknaden utöver den lokala inte skall försättas i ett försämrat konkurrensläge, måste möjligheterna att nyttja retursystemens förpackningar förbättras.
Förpackningstillverkare
Den svenska marknaden för dryckesförpackningar för öl och läsk domineras av två företag. Båda är svenska företag med en betydande internationell marknad vid sidan om hemmamarknaden. Förutom den direkta försälj- ningen på denna marknad tjänar den i hög grad som en i det närmaste nödvändig referensmarknad för att under- stödja försäljningen på export. I det följande lämnas en redogörelse för några konsekvenser som bedöms uppkomma för olika förpackningstyper. Glasindustrin
De av utredningen föreslagna åtgärderna påverkar glas- efterfrågan på två sätt.
Om grossisternas motstånd mot returglas övervinns och en viss överflyttning sker från engångsglas till returglas kan en viss minskad efterfrågan förutses. Under nuvarande förhållanden tillverkas årligen mer än 100 miljoner engångsflaskor för öl, läsk, juice och stilldrink. Hur stor efterfrågeminskningen kan för- väntas bli är svårt att bedöma.
Mindre produktionsvolymer och kortare serielängder för engångsglas kan förväntas till följd av den föreslagna skattehöjningen.
Tillverkning av dryckesburkar
Utredningen bedömer att en viss tillväxt av andelen returburk på den svenska marknaden kan bli följden av förslaget.
Tillverkning av PET-förpackningar
Tillverkning av PET-flaskor kommer vid övergången från engångs-PET till retur-PET inte att påverkas nämnvärt. Efter övergången kan emellertid tillverkningen komma att minska.
Tillverkning av kartongförpackningar
Utredningen tror inte att tillverkningen inom kartong- förpackningsområdet kommer att påverkas nämnvärt genom den relativt låga skattesats som utredningen föreslår. En eventuell minskning kommer att motverkas av en ökad efterfrågan till följd av överflyttning från engångs- glas.
Avgiftskonstruktionen stimulerar till en utveckling av pappersbaserade förpackningar för juice och liknande. Först om och när ett retursystem eller en eventuell lösviktsförsäljning etableras kommer kartongförpack- ningen att få konkurrens.
&?
Dir. ”90:39
Uppdrag att utreda åtgärder inom förpackningsområ- det
Dir. 199039
Beslut vid regeringssammamräde l990-05-3l
Chefen för miljödepartementet. statsrådet Dahl, anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild u(rcdare ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar lill att främja retursystem.
Bakgrund
| miljö- och energidepanementets bilaga till 1990 års budgetproposition (prop. l989/90: 100 bil. lbs. 27) behandlas vissa avfallsfrågor. [ propositionen föreslås bl.a. att renhållningslagen (1979z596) kompletteras med bestämmel- ser om återanvändning och återvinning för all åstadkomma såväl minskade avfallsmängder som ökad sparsamhet med samhällets samlade resurser. I propositionen redovisas också vissa åtgärder inom förpackningsområdet. Där aviseras det uppdrag som jag nu föreslår. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom förslagen och inriktningen av arbetet med avfallsfrågor (l989/9llzloU16. rskr. 24l).
[ propositionen redogörs för hur avfallet utgör en allt större belastning för miljön. såväl genom stora volymer som genom innehållet av miljöstörande eller skadliga ämnen. Många av problemen följer av varornas utformning. För att radikal! kunna minska dessa problem måste varor och produkter där- för dels i ökad utsträckning ingå i retursystem för att kunna återvinnas eller återanvändas, dels vara anpassade till miljöns krav redan från början.
De åtgärder som kommer att krävas för att minska avfallets mängd och miljöstörande eller skadliga innehåll gäller inte bara varorna utan även för- packningar och emballage.
För uu nå en förbättrad avfallshantering och hushållning med samhällels
samlade resurser maste atervinmttg och aleranvandning bli ledstjärnor för den framtida produktutvecklingcn.
Enligt statens mtturvardsverk bestar en betydande del — 25 viktprocent av hushallsavfallct — av förpackningar in olika slag. Dessa är i allmänhet av— sedda för engångsbruk. Enbart dryckesförpackningarna står för ca 7 viktpro- cent. Volymmässigt utgör förpackningarna en ännu större andel. totalt mel— lan 40 och 50 % beroende på graden av komprimering.
llushållsavfallet består till 25—35 "& av organiskt avfall och 35—45 % papper medan resten utgörs av plast. glas. metaller och det papper som är så behandlat att det varken kan brytas ned eller atervinnas.
Om man beaktar att det organiska avfallet och pappersavfallet i framtiden skall sorteras ut och komposteras. rötas eller i ökad utsträckning återvinnas, sä utgör förpackningar som inte återvinns eller återanvänds en stor andel av den aterstående fraktionen. Ett sätt att ytterligare minska avfallsvolymerna är därför att i ökad utsträckning återanvända förpackningar. Ett annat är att sortera ut och återvinna materialet. Dä uppnås ocksa ett bättre sorterat och därmed mer lätthanterligt avfall. Medverkan från såväl tillverkare och im— portörer som handlare och konsumenter är mycket viktig för att få sådana system att fungera.
Det har inte gjorts nägra detaljerade analyser av restprodukterna från in- dustriell verksamhet. Naturvardsverket gör en uppskattning. baserad på mätningar i Borås. att förpackningsandelen i det samlade avfallsflödet från industriell verksamhet i genomsnitt är ca 25 (34 .
Den totala energiförbrukningen inorn förpackningsmaterialsektorn kan uppskattas till 2—3 % av Sveriges totala energiförbrukning. En slutsats som drogs i samband med energisparkommittens (ESK l979:01) arbete var att det dominerande behovet av energi finns i processleder. dvs. vid framställ- ningen av förpackningsmaterial ur de primära rävarorna. Detta är ett ytterli- gare motiv föratt främja återanvändning och återvinning av förpackningar.
För vissa dryckesförpackningar finns retursystem och återvinningssystem redan utvecklade. Även inom vissa andra förpackningsområden har det etablerats mer eller mindre effektiva atcranväntlnings- eller återvinningssy— stem. Det gäller transportförpackningar av wellpapp och papp. lastbärare av trä och tomfat av plast och metall.
Frånsett dryckesförpackningarna och vissa andra emballage saknar emel— lertid det stora flertalet förpackningar nagot som helst system för återan- vändning eller ätervinning. Förpackningarna fördelar sig främst på matc- rialslagen glas. papper. plast och metall. Användandet av plast ökar mest. främst på bekostnad av glas och metall.
Det finns sedan några är en särskild punktskatt pa dryckesförpackningar enligt lagen (l984z355) om skatt pa vissa dryckesförpackningar. Den tas ut på alla dryckesförpackningar utom på sådana som är gjorda huvudsakligen
av papper och papp. Returförpack ningar beskattas lägst och utan hänsyn till förpackningens volym. Ovriga förpackningar beskattas delvis i förhållande till sin volym. Alla förpackningar över 70 cl beskattas med samma belopp. vilket gör att stora engångsförpackningar av typen PET (polyetylenterefta- lat)-flaskor får anses vara skattemässigt gynnade. Förpackningar över 300 cl beskattas inte. Då skatten tillkom fanns engångsförpackningar på över 100 cl endast i begränsad omfattning. Beloppen har inte justerats sedan lagen infördes.
Dryckesförpackningar tillverkade huvudsakligen av papper och papp be- skattas alltså inte. Det innebär att vår vanligaste dryckesförpackning, den för mjölk och liknande produkter. är undantagna i skattesystemet. Mjölk- förpackningar utgör ca 35 % av alla dryckesförpackningar i Sverige och sva- rar volymmässigt för en avsevärd del av förpackningarna i hushållsavfallet. Det finns i dag också en tendens till att fler typer av drycker. även sådana som i dag finns i andra förpackningar med retursystem. t.ex. mineralvatten. börjar försäljas i engångsförpackningar av papper. Dryckesförpacknings- skatten som den ser ut i dag har ingen styrande effekt för att gynna retursy— stem.
Utgångspunkter för utredningen
En viktig uppgift inom förpackningsomradct måste. enligt naturvårdsver- ket. vara att säkra och effektivisera redan befintliga system genom en ut- veckling dels av styrmedel, dels av marknaden för atcrvunna material och produkter. Efter hand måste också återvinningen öka inom andra förpack— ningsområden. bl.a. genom en ökad standardisering.
Jag anser att det inom förpackningsområdet bör finnas stora möjligheter att utveckla och införa fler retursystem, som kan hjälpa till att minska av- fallsmängderna och spara på resurser.
Byggbranschen är exempel på ett område där stora mängder varor anlän- der emballerade i företrädesvis enhetliga material. främst wellpapp och pOIyeten. En fungerande källsortering på byggarbetsplatser och liknande skulle kunna ge stora kvantiteter och rena material att utnyttja i en återvin— ningsverksamhet. Här finns sannolikt en stor outnyttjad potential för åter- vinningsbara material.
Vid bensinstationer iir engangsförpackningar också vanliga. Många av dessa har i vissa fall extremt kort livslängd vid konsumtionen. Förpackning- ar'ta med t.ex. spolarvätska eller olja bärs ofta bara ut till bilen och slängs direkt efter det att de tömts och förs sedan som osorterat avfall från bensin— stationen tilI destruktion.
litt hittills relativt outforskat satt att lösa en del av vara avfallsproblcm kan vara att tillverka förpackningar i fullständigt nedbrytbara material. Ned— brytningshara ersåittningsnuiterial för t.ex. plaster haller pa att utvecklas.
Frågan om hur åtgärderna inom förpackningsområdet kan uformas för att främja retursystem bör utredas av en särskild utredare.
Utredningen skall inriktas på att lämna förslag till styrmedel för att på- verka tillverkning. distribution och användning. inkl. kvittblivning. av för- packningar av olika slag. Avsikten är att retursystem tydligt skall främjas på bekostnad av engångsförpackningar och att återanvändning i möjligaste mån skall gynnas i förhållande till återvinning. Systemen skall vara så konstrue- rade att en styrning sker mot resurs— och energihushållning samt miljövänliga materialslag. Konstruktioner som medför hinder för den internationella han- deln bör så långt möjligt undvikas. Principen att den som ger upphov till mil— jöpäverkan och avfall också skall stå för kostnaderna som miljöpåverkan och avfallet orsakar skall tillämpas.
Utredaren skall kartlägga vilka typer av förpackningar och förpacknings- system som för närvarande huvudsakligen förekommer på den svenska marknaden. Häri ingår att ta reda på var och i vilka mängder förpackning- arna används. i vilken utsträckning de återanvänds. återvinns eller kasseras samt i vilka material de tillverkas. Förbrukningen av råvaror och energi för olika förpackningssystem skall belysas. Utredaren skall även klarlägga vilka miljöeffekter olika materialslag och förpackningssystem för med sig. Effek- ter skall beaktas oavsett om de uppstår i produktions-, konsumtions- eller avfallsled. [ sammanhanget skall utredaren också ta fram uppgifter om alter- nativa materialslag och tillgängliga eller tänkbara substitut. Möjligheten att i ökad utsträckning använda nedbrytbara förpackningsmaterial skall under- sökas. Utredaren skall också klarlägga i vilken omfattning förpackningarna tillverkas inom landet resp. importeras.
Kartläggningen skall ligga till grund för en bedömning av för vilka för- packningstyper och —system det är miljö- och resursbesparande att införa en annan ordning än den nuvarande i form av t.ex. enhetliga förpackningar sä att retursystem kan införas. [ bedömningen skall inga cn kostnadsanalys av samhällsekonomiska effekter. Konkreta modeller för retursystem och andra atgärder skall anges.
Åtgärder som kan gynna dessa nya modeller och andra föreslagna atgär— dcr skall utformas. Inte bara ekonomiska styrmedel utan även andra former av atgärder. t.ex. informativa och administrativa skall övervägas.
Utredaren skall särskilt se över dryekesförpackningsskatten sa att denna skatt far en styrande verkan samt undersöka om den kan vara förebild för eller utvidgas till andra förpackningstyper.
[ samband med föreslagna atgärder skall förslag till lagändringar utfor- "HIS.
Effekter på marknaden av de föreslagna styrmedlen skall bedömas. Bl.a. bör sadana effektcr som sysselsättningspaverkan inom berörda branscher.
Utredan skall enligt regeringens direktiv (dir. l988143) beakta [EG-aspek— ter och ta till vara de möjligheter till harmonisering med EG som kan finnas.
Utredaren skall i sitt arbete samråda med berörda myndigheter. organisa- tioner och det programråd för forskning för'ett avfallssnålt samhalle som skall bildas inom kort.
Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. l98415) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.
Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt. En första rapport med över- syn av dryckesförpackningsskatten skall redovisas till regeringen senast den I oktober 1990. Övriga förslag skall redovisas senast den 1 september 1991.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för miljödepartementet
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen ( l97ö: | 19) — med uppdrag att utreda åtgärder inom förpackningsområdet.
att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ät utre- daren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Miljödepartementet)
REGERlNGSKANSLlETS OFFSETCEN TRAl. Stockholm 1990
La: srs 1984: 355 om skatt på vissa dryckesförpackningar; Utkom frän trycket
den lSjuni IW utfärdad den 7juni t984.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.
I | Skatt (förpackningsskatt) erläggs enligt denna lag till staten vid om- sittning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig ' Prop. 190184: I”. SkU 45. nkr 159.
till tulltaxenr. 20.07 eller 2201—2209 och vid införsel av sådan förpack. ning med eller utan dryck. om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter. ' Skatteplikt föreligger ej för förpackning som är tillverkad huvudsakligen IV papp eller papper. Bcstimmelsema i l 9 lagen (l973: 98I) om frihet från införselavgift gäller ej i fråga om skatt enligt denna lag.
2 | Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984: ISI) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
lnförs skattepliktiga förpackningar till landet i annat fall in som avses i 4 i skall förpackningsskatt betalas till tullmyndighet. Därvid gäller tullagen (l913:670) och 9 kap. 4 | lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
3 6 Skattskyldig. utom ifall som avses i 2 9 andra stycket, är den som
i. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar skattepliktig förpack- nina.
2. i yrkesmässig verksamhet här i landet säljer eller tar i ansprlk för- packning, som utan skatt har förvärvats frän tillverkaren eller införts till landet. när försäljningen eller ianspräktagandet avser sådan förpackning och sådant ändamål som anges i l 9.
4 i Skattskyldighet föreligger inte
i. när förpackning utan dryck levereras inom landet till den som är registrerad som skattskyldig för tillverkning av förpackningar av samma slag.
2. när förpackning utan dryck införs till landet av den som är registrerad som skattskyldig för tillverkning av förpackningar av samma slag.
]. när förpackning införs till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 5 a. 7. 8. || eller l2 & tullförordningen (l973:979) eller enligt förordningen (l966:394) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt.
$ 9 Skattskyldighet för den som är registrerad enligt 79 inträder när skattepliktig förpackning inom landet levereras till köpare eller tas i an- språk för tappning av dryck i yrkesmässig verksamhet.
6 | Förpackningsskatt utgår med 8 öre för varje pantförpackning. För övriga förpackningar utgär skatten med 10 öre per förpackning om för- packningens fyllnadsvolym ej överstiger 0.3 liter. med lS öre om fyllnads- ' volymen överstigerOJ men ej 0.7 liter och med 25 öre om fyllnadsvolymen överstiger 0.7 liter.
Med en pantförpackning avses en förpackning som ingår i ett riksomfat- tande system som innebär att en konsument vid inköp av en dryck får betala ett pantbelopp för förpackningen vilket Återbetalas till honom när förpackningen efter användningen Återlämnas.
1 | Den som är skattskyldig enligt 3 i skall vara registrerad hos riksskat- teverket.
| 9 l deklaration får avdrag göras för skatt på förpackningar som
t. har sålts med förlust för den skattskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.
2. återtagits i samband med återgång av köp. Avdrag enligt första stycket I får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av förpackningamas försälj- ningspris. Har sådant avdrag giorts och inflyter därefter betalning. skall redovisning åter lämnas för skatten på det antal förpackningar som betal- ningen avser.
9 5 Har dryck som avses i l 5 utförts ur landet i förpackning. för vilken förpackningsskatt har erlagts. skall riksskatteverket på ansökan av den som utfört varan medge kompensation för den förpackningsskatt som belastar varan.
Utförs skattepliktig förpackning för förnyad användning hos utländsk dryckestillverkare. skall riksskatteverket på ansökan av tillverkaren eller dennes ombud medge återbetalning av erlagd förpackningsskatt för utförda förpackningar. Återbetalning medges dock ej för större antal förpackning- ar än som svarar mot tillverkarens tidigare införsel till landet av skatteplik- tiga förpackningar av samma slag med dryck.
Ansökan om kompensation eller återbetalning görs skriftligen hos riks- skatteverket. Den skall omfatta en period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början och ges in till riksskatteverket inom ett år efter periodens utgång.
Kompensation eller återbetalning utgår inte för belopp som understiger 500 kronor för en period.
Närmare föreskrifter om kompensation för och återbetalning av förpack- ningsskatt meddelas av riksskatteverket.
10 | Talan rnot beslut enligt 9 9 förs hos kammarrätten genom besvir.
Denna lag träder i kraft den ljuli l984 då lagen (l973:37) om avgift på vissa drycksförpackningar upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall avgiftsskyldighet inträtt före den I juli 1984. Bestämmelserna i 3 5 2 den nya lagen gäller ej för förpackningar som har förvärvats från tillverkare eller inföns till landet före den ljuli l984.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
KJ ELL-OLOF FELDT ( Finansdepartementet)
'RURGL.BBL. 1990'10-22
Kronologisk förteckning
1. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. l.
2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.
3. En idrottshögskola i Stockholm — struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U. Transportrådct. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstchandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U.
Passar:—e
ldc'skisser och bakgrundsmaterial. S.
9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10.5trömgatan 18 — Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12.Meddelarrät1_ Ju. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju.
14.Längtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö.
16. Storstadstrafrk 5 — ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? — En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21.Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. ME. 22. Den clintensiva industrin under kärnkraftsavveck— lingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo.
24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö.
27. Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 3 1 . Perspektiv pä arbetsförmedlingen. A. 32.Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SE. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- härda villkor. SB. 37.Förfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsätt— ning. ME. "
Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn.
.,.-
4l.Tio är med jämställdhetslagen — utvärdering och förslag. C. 42.1ntemationellt ungdomsutbyte. C. 43. Förenklad statistikrcglcring; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. C. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. 45.1(apitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn, del 111. S. 49. Arbete och hälsa. A. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51 . SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- kontroll och meddelarfrihet. C. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkori kommunalpolitiken. C. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation. finansiering. A. 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. K. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilt. Jo. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. Ju. 62. Konkurrensen inom hygg/bosektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. 67. Återbetalning av mervärdeskatt uu utländska företagare. Fi. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 69. SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. UD. 70. Lokalt ledd närradio. U. 71. Sekretess för landskapsinformation. Fo. 72. Lokalkontor. C. 73. Transportstöd. K. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 75. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig
yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. _ Andra året. U.
t
,_
Kronologisk förteckning
76. Allmän pension. S. 77.Allmän pension. Bilagor. 5. 78.Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlänningsnämnd. A. 80.Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. Fö. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84.8präkbyte och spräkbevarande. Ju. 85. Översyn av skatten pä dryckesfömackningar. M.
Kronologisk förteckning
&. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.
2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.
3. En idrottshögskola i Stockholm - suuktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U.
Transportrådet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstchandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam isvensk TV. U.
909.054»
idéskisser och bakgrundsmaterial. S.
9. Kostnader för fastighetsbildning rn. m. Bo. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. ll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstraftk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklirtgsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? — En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck— lingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. Bilagedel. ME. 23.Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förrnänssystemet för värnpliktiga rn. fl. Fö. 27. Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju.
31.Perspektiv på arbetsförmedlingen. A.
32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37.Författningsreglering av nya imponrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kämkraftsavveckling 4 kompetens och sysselsätt- ning. ME. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigadc barn.
41.Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. C. 42. lntemationellt ungdomsutbyte. C. 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. C. 44. Demokrati och makt i Sverige. SE. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 48.Samhä11sstöd till underhållsbidragsberättigade barn. del III. S. 49. Arbete och hälsa. A. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personal— kontroll och meddelarfrihet. C. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 53. I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. C. 54. Arbetslivsforskning — Inriktning, organisation. finansiering. A. 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserrtai framtiden. K. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilt 10. 61. Skärpt tillsyn - huvuddrag ien reformerad datalag. Ju. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Fi. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 69. SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. UD. 70. Lokalt ledd närradio. U. 71. Sekretess för landskapsinforrnation. Fo. 72. Lokalkontor. C. 73.Transportstöd. K. 74.5ku1dsaneringslag. Ju. 75. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. U.
Kronologisk förteckning
76. Allmän pension. S. 77.Allmän pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Expert rapponer. S. 79. Utlänningsnämnd. A. 80. Förskola för alla barn 1991 — hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. Fö. 82. Vad kostar begravningar — vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Språkbyte och spräkbevarandc. Ju. 85.Översyn av skatten på dryckesförpackningar. M.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Staden. [32] Urban Challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44]
J ustitiedepartementet
Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Skuldsaneringslag. [74] Språkbyte och språkbevarande. [84]
Utrikesdepartementet
Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. [17] SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. [69]
Försvarsdepartementet
Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förrnånssystemet för värnpliktiga m. ti. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinfonnation. [71] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. [81]
Socialdepartementet
Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]
Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Tobakslag. (291 ' Satnhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn, del III. [48]
Allmän pension. [76] Allmän pension. Bilagor. [77] Allmän pension. Expert rapporter. [78]
Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80]
Kommunikationsdepartementet
Transponrådet. [4]
Storstadstrafik 5 — ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [55]
Transportstöd. [73]
Finansdepartementet
Långtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47] Ny folkbokföringslag. [50] Skatt på lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. [67]
Utbildningsdepartementet
En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]
Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. [75]
Jordbruksdepartementet Skada av vilt. [60]
Arbetsmarknadsdepartementet Perspektiv på arbetsfönnedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]
Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation. finansiering. [54] Utlänningsnämnd. [79]
Systematisk förteckning
Bostadsdepartementet
Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomtrarlsavgäld. [23]
Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]
Civildepartementet
Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]
Att. följa upp kommunal verksamhet — En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41]
lntemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikrcglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningcn. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkon- troll och meddelarfrihet. [51]
i skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikesflyget. [58]
Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar en statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72]
Vad kostar begravningar - vem betalar? [82]
Ny budgetproposition. [83]
Miljö- och energidepartementet
Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kärnkraftsavveckling — kompetens och sysselsättning. [401
Mil jödepartementet
Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59] Översyn av skatten på dryckesförpackningar. [85]
KUGL. BIBL. 1990-10-22