SOU 1992:142

Det dolda kulturarvet

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Genom beslut den 19 december 199] bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att utreda förslag om dialekt- och ortnamns— arkivens samt svenskt visarkivs framtida verksamhet och organisa- tion, varefter undertecknad erhöll uppdraget.

Medhjälpare och sekreterare har varit FD Eva Bergström, Göteborg.

En central utgångspunkt är den av Statskontoret 1990 framlagda rapporten om DOVA-arkiven. Följande utredning utgör en fristående och förutsättningslös uppföljning av denna rapport. Detta innebär att av Statskontoret anförda fakta, uppgifter och synpunkter ej upprepas nedan annat än i de fall detta behövs för sammanhanget.

Utredaren får härmed överlämna betänkandet Det dolda kultur— arvet. Uppgiften är därmed slutförd.

Stockholm i december 1992

Åke Hyenstrand

|| -v,'|' | ' i, - 'i'-"*Flml

. l

lnnehåH Sammanfattning ............................. 9 1 Utredningsuppdraget .......................... 1 l 2 Statskontorets utredning ........................ 15 Det dolda kulturarvet ......................... 19 3.1 Inledning .............................. 19 3.2 Dialekter .............................. 20 3.3 Folkminnen ............................ 21 3.4 Ortnamn .............................. 22 3.5 Persomamn, folkvisor och folkmusik .......... 24 4 De skilda enheterna inom DOVA ................. 25 DOVAzs verksamheter ......................... 35 5.1 Forskn ng ............................. 35 5.2 Långsiktiga forsknings- och publiceringsuppgifter . 36 5.3 Insamling .............................. 39 5.4 Tillhandahållande ........................ 40 5.5 Vården av kulturarvet ..................... 40 6 Några allmärna kommentarer ................... 43 6.1 Den ideologiska grunden ................... 43 6.2 Om guldskatt och paradigm ................. 45 6.3 De dolda potentialerna .................... 46 6.4 Ordbok över Sveriges dialekter .............. 47 6.5 Den regionala splittringen .................. 48 7 Samordningsmöjligheter ....................... 49 7.1 DOVA och universiteten ................... 49 7.2 DOVA och de långsiktiga forskningsföretagen. . . . 50 7.3 DOVA och Folklivsarkivet i Lund ............ 50

7.4 DOVA och Nordiska museet ................ 51

7.5 DOVA och kulturmiljövården ............... 53 7.6 DOVA och Lantmäteriverket ................ 53 7.7 DOVA och arkivväsendet ................... 53 7.8 Slutsatser .............................. 54 8 Mot ett nytt DOVA ........................... 55 8.1 DOVA:s synpunkter ...................... 55 8.2 Vägvalen .............................. 58 8.3 Rollspel och nätverk ...................... 60 8.4 Ledningsfunktionen ....................... 60 8.5 Sammanfattande problemanalys och konsekvenser . 61 9 Överväganden och förslag ...................... 63 Bilagor 1 Utdrag ur DOVAzs anslagsframställning 1992-08-19. . . . 67 2 Organisationstablå för DOVA enligt ovan ........... 69 3 Förslag till organisation av ett rekonstruerat DOVA . . . . 71 4 Fördelning av årsarbetskrafter och antal anställda inom DOVA ................................ 73 5 Karta 1 DOVA-arkivens verksamhet ortnamn ........ 75 6 Karta 2 DOVA-arkivens verksamhet dialekter ........ 77 7 Karta 3 DOVA-arkivens verksamhet folkminnen ...... 79 8 Karta 4 Förslag till storregional indelning av

DOVA-arkivens verksamhetsområden .............. 81 9 Statskontorets rapport 1990:10 (SK90) sid. 1-10 ....... 83

Förkortningar

För de skilda arkiven:

DAG Dialekt—, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg DAL Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund DAUM Dialekt—. ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå OAU Ortnamnsarkivet i Uppsala OSD Arkivet för ordbok över Sveriges dialekter, Uppsala SMP Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn, Uppsala SVA Svenskt visarkiv. Stockholm ULMA Dialekt- och folkminnesarkiv i Uppsala

Ovriga _förkortnmgur:

DIABAS Dialektgeografisk databas, Umeå DOVA DOVA:s anslagsframställning 1992—08-19 avseende medel 1992 för forsknings— och utvecklingsinsatser budgetåren 1993/94—1995/96 FAF DOVA:s Fördjupad anslagsframställning budgetåren 1993/94—1 995/96 LMV Lantmäteriverket. Gavle LUF Folklivsarkivet i Lund NE Nationalencyklopedin NM Nordiska museet RA Riksarkivet RAÄ Riksantikvarieämbetet SFS Svensk författningssamling SK9O Statskontorets rapport 1990110 SMS Statens musiksamlingar SOU Statens offentliga utredningar UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

Kil/iriverarlt' avsnitt [' tutte/1 utgöres av (*itut.

Sammanfattning

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv har enligt sin förordning till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut mate— rial om dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folkmusik, folkmin- nen och den svenska jazzens historia samt avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till namn på all- männa kartor. Myndigheten består för närvarande av åtta arkivenhe- ter, förkortade ULMA, OAU, SMP och OSD i Uppsala, SVA i Stock- holm, DAUM i Umeå, DAG i Göteborg och DAL i Lund. Ledningen utgöres av en styrelse med en ordförande och företrädare för närmast berörda universitetsämnen och hembygdsrörelsen. Till myndigheten finns knutet ett mindre sekretariat och en EA/PA—enhet.

Myndighetens verksamhet upptas till större delen av omfattande och i flertalet fall mycket långsiktiga publiceringsprojekt avseende ortnamn, personnamn, dialekter och medeltida ballader. Publicerings- verksamheten i övrigt i skilda skriftserier, monografier etc. är bety- dande. Utgångsmaterial är det insamlade materialet som arkiverats i de skilda enheterna. lnsamlandet av nytt material pågår kontinuerligt.

Folkminnesverksamhet finns framför allt i ULMA men även i DAG och DAUM. SVA:s verksamhet omfattar till mycket stor del musikaliska folkminnen, till vilka även jazzen kan räknas. lnsamlandet av folkminnen i övrigt är en ringa del i den totala verksamheten, särskilt vid jämförelse med den språkliga delen.

Utredaren kan konstatera att en stor del av verksamheten i DOVA utgår från olika beslut som fattats för länge sedan. Den har kommit att avlägsna sig från viss universitetsforskning, särskilt den moderna etnologin. [ viss mån gäller detta även språkforskningen, i mindre grad namnforskningen. Vad gäller ortnamn har myndigheten ett sär- skilt vårdansvar vilket utövas i samarbete med Lantmäteriverket och Riksantikvarieämbetet.

Utredaren finner vissa obalanser i verksamheterna mellan publice- ringsverksamhet, forskning, insamlande och regional fördelning. De- lar av de resurskrävande publiceringsprojekten, särskilt ortnamnsse- rierna, bör omprövas beträffande ambitionsnivåer, lnsamlandet av

folkminnen och dialektmaterial bör göras mera nutidsinriktat. De kombinerade kvalitativa och kvantitativa metoder som används kan med fördel prövas för insamlande av material som kan ligga till grund för en analys av dagens kulturella mönster och därmed bli av stor betydelse för samhället. För att förstärka folkminnesdelen tillika den regionala verksamheten föreslår utredaren att folklivsarkivet i Lund, LUF, tillföres DOVA 1994-07-01. [ regionalt avseende före- slår utredaren vidare ett tydligare ansvarstagande för södra och västra Sverige såtillvida att för dialekter och folkminnen klargöres två större områden för arkivavdelningarna i Lund (DAL+LUF) och Göteborg (DAG) (jfr kartbilaga).

Verksamheten inom svenskt visarkiv har här ej närmare analyse- rats. Särskilda behov av detta synes ej föreligga och verksamheten skiljer sig något från den inom det övriga DOVA. Utredaren kan konstatera att SVA ej har påfallande samhörighet med DOVA:s övriga delar. SVA skulle kunna avskiljas från myndigheten, men något konkret förslag till annat huvudmannaskap framlägges ej.

Vad gäller intern organisation föreslår utredaren en förstärkt led- ningsfunktion med verkschef och samhällsinriktad styrelse och viss ökning av kanslifunktionerna. Placeringen föreslås till Stockholm med Uppsala som andra alternativ. Den nuvarande styrelsen föreslås bli omvandlad till en vetenskaplig nämnd och de till varje arkiv knutna rådgivande nämnderna föreslås bestå.

Vidare föreslås att de båda långsiktiga forsknings- och publice- ringsföretagen OSD och SMP placeras direkt under verksledningen för att snabbare utgivning skall möjliggöras. Utgivandet av ortnamns- serierna bör organiseras fastare inom OAU. Personnamnsforskning- en, även avseende nyare tid. föreslås bli koncentrerad till Uppsala.

Utredaren föreslår vidare en genomgripande datorisering av det in- samlade materialet. vad gäller ortnamnen i nära samarbete med Lant- mäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata.

DOVA:s ställning i de vetenskapliga nätverken bör förstärkas ge- nom projekt. Rollen som förvaltare av den ickemateriella delen av kulturarvet måste förtydligas i relation till universiteten, kulturmiljö- vården, Nordiska museet och andra samt vara baserad på en nutids- orienterad verksamhetsidé.

1. Utredningsuppdraget

DOVA, förkortning för Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, bildades år 1970 genom sammanslagning av Dialekt- och ortsnamnsarkivet i Lund, Svenskt visarkiv, Ortnamnsarkivet i Upp- sala samt Dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala. Sedermera har till myndigheten förts Dialekt och folkminnesarkivet i Umeå (1971), Dia- lekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (1974 och 1979) samt de båda långsiktiga forskningsföretagen Ordbok över Sveriges dialekter och Ordbok över Sveriges medeltida personnamn (1984).

DOVA blev i egenskap av myndighet under regeringen med färre än 100 anställda föremål för översyn av statskontoret i samråd med riksrevisionsverket 1987. I rapporten (1988123) föreslog statskontoret att det borde utredas huruvida DOVA-arkiven organisatoriskt kunde knytas till universiteten på de orter, till vilka de är förlagda. Detta ledde till att regeringen 1989 uppdrog åt statskontoret att i samråd med UHÄ utreda möjligheterna till detta. I rapporten (1990:10) fö- reslog Statskontoret att DOVA skulle ges en administrativ koppling till högskolan. Efter remissbehandlingen fann dock regeringen att yt- terligare överväganden borde ligga till grund för en framtida organi- sation. Statskontorets rapport utom dess bilagor bifogas (bilaga 9).

Den här föreliggande utredningens kommittédirektiv (Dir. 1991: 120) kan i korthet tolkas enligt följande:

— att betrakta DOVA:s verksamhet i ett breddat perspektiv, — att överväga verksamhet och mål vid såväl hela myndigheten som vid de olika arkiven, — att analysera DOVA:s ställning i ett vetenskapligt nätverk, bl.a. med universiteten, — att analysera DOVA i relation till kulturmiljövården

l direktivet framhålls att översynen ”här grundas på ("iverväganden hur man bäst kan främja det samlade arbetet med arkiv. forskning, undervisning och bevarande ifråga om dialekter, ortnamn och visar i landet. Mot en sådan bakgrund bör statskontorets tidigare utrednings-

förslag och uppställda organisationsalternativ provas och de angivna

remissyttrandena utvärderas.

Utredningen skall vara förutsättningslös och pröva skilda alternativ mot bakgrund av verksamhetens styrka och målsättning. Direktiven anvisar vidare särskild uppmärksamhet på ortnamnsfrågor.

DOVA:s verksamhet och organisation är reglerad i Förordning med instruktion för dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visar- kiv; utfärdad den 14ju1i 1988 (SFS 1988:969).

Myndighetens uppgifter m.m. redovisas enligt följande: I 5 Myndigheten, dialekt och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv har till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut material om dialekter, personnamn, ortnamn, visor. folkmusik, folkminnen och den svenska jazzens historia samt att avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och. granska förslag till namn på allmänna

kartor.

I fråga om folkminnen omfattar uppgiften inte vad som. skall full- göras av annan myndighet.

lnstruktionen omfattar i övrigt lednings — och organisationsfrågor och ansvarsfrågor. Någon ytterligare precisering av uppgifterna ges inte. Detta innebär att samhällsuppdraget är tämligen löst definierat och myndigheten har stora möjligheter att inom sig tolka innebörden av begrepp som samla in, bevara, ge ut samt bearbeta material. I in- struktionen saknas en direkt anmodan att samla in i relation till ett samhällsbehov eller samhällsförändringar. 1 instruktionen ges heller inga tidsmässiga preciseringar (jfr SK90, sid. 4 ff).

Förordningen kan tolkas så, att insamlandet skall avse såväl äldre tid som nutid. I detta ligger även en insamlingsverksamhet som tar sikte på den särskilda produktion av kulturarv som dagens snabba samhällsomvandling resulterar i.

DOVA är således en myndighet med ett centralt samhällsuppdrag som bildats genom sammanförande av en rad sinsemellan olikartade arkivenheter. Detta innebär att de bakomliggande traditionerna är olika och präglade av skilda forskarmiljöer. Befattningshavarna är genom sin utbildning fotade i dessa skilda traditioner.

Arkiven är dessutom olikartade vad gäller insamlingsprinciper och registeruppläggning. Detta är naturligt med hänsyn till den disparata bakgrunden. Därför har det inte varit lätt att upprätthålla en gemen- sam linje. Mot denna bakgrund har utredningen dock funnit att

DOVA är en förhållandevis väl fungerande myndighet med innova- tiva idéer kring sin verksamhet.

Mot bakgrund av det ickemateriella kulturarvets betydelse berör utredningen en central kulturfråga. Det känns därför för utredaren otillfredsställande att så kort tid kunnat disponeras i ärendet. Samrådsförfarandet hade kunnat utvecklas betydligt. Det är dock ej sannolikt att en större fördjupning kommit att innebära ett annat för- slag än det som här föreläggs.

Utredarens utgångspunkt har varit att bibehålla investerat kapital genom att i första hand utgå från och pröva befmtlig organisation och dess förutsättningar. Visserligen har vissa problem yppat sig, men det kan knappast förutses att dessa skulle lösas genom en radikal och snabb organisationsförändring med resursbesparing som målsättning.

Utredningen har skett under loppet av maj-november 1992 men parallellt med annan yrkesverksamhet. Den totala effektiva tid som kunnat disponerats, inklusive sekreterarinsats av FD Eva Bergström och resor till samtliga arkiv, uppgår till drygt två månader.

Samtidigt som utredningen pågått har inom DOVA omfattande budgetarbete skett, redovisat i Anslagsframställning etc 1992-08-19 och i den fördjupade anslagsframställningen (FAF).

Dokumentet Anslagsframställning avseende medel _förjbrsknings- och utvecklingsinsatser budgetåren ]993/94—1995/96 ( behovsredovis- ning) inför 1993 års forskaingsproposition 1992-08-18 innehåller förutom organisationsöversikter en forskningsanalys och exempel på framtida önskade projekt och utvecklingsarbeten. Vissa delar av detta refereras i det följande. (DOVA 1992, jfr bilaga 1—2, utdrag.)

Dokumentet Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt Visarkiv Fördjupad anslagsframställning budgetåren 1993/94—1995/96 (förkor- tat FAF i texten nedan) innehåller en serie analyser av resultat, fram- tida inriktning och resurser. Förberedelserna för FAF inleddes redan i april 1991 och samma år uppdrogs åt skilda personer i styrelse och på arkivchefsnivå att utarbeta analyser för kapitlet Utgångspunkter enligt följande:

Josef Rydén (ULMA, OAU, DAL, DAG, DAUM), Folke Bohlin (SVA), Sigurd Fries (OSD, SMP), Sven B. Ek (DOVA-arkivens or- ganisation i Uppsala) samt Åke Hansson (datorisering). Analyserna, som föreligger i form av bilagor till FAF, kommenteras på skilda ställen nedan eller finns som underliggande material. Behoven av

förstärkningar kan sammanfattas i tre led: mera arbetskraft för att fullfölja de långsiktiga publiceringsprojekten, att skapa nya inrikt- ningar för att möta samhällets förändringar, samt att förbättra forsk- ningsmöjligheterna mera allmänt. 1 huvudförslaget prioriteras det förstnämnda, något som SVA-personal i särskild skrivelse till DOVA- styrelsens personalföreträdare kritiserat som för passivt.

Utredaren har tagit del av nämnda och andra inom DOVA-arkiven producerade dokument och får förutsätta att huvudlinjerna liksom DOVA:s organisation är kända för läsaren. Det kan dock för säker- hets skull nämnas att DOVA består av åtta arkivenheter och leds av en styrelse med en ordförande och företrädare för berörda universitets- ämnen och hembygdsrörelsen. Till varje arkiv finns dessutom en råd— givande nämnd.

Utredaren har besökt samtliga arkiv, vissa ett flertal gånger, haft längre eller kortare överläggningar med arkivcheferna, flertalet sty- relseledamöter, vissa professorer utanför DOVA, företrädare för kulturmiljövården, Nordiska museet, DlK-förbundet, TCO och andra. Kontakterna hade dock kunnat vara mera omfattande om tiden detta tillåtit.

Aspekter som ej kommit att beröras men som är betydelsefulla är de nordiska och internationella kontakterna och sammanhangen.

2. Statskontorets utredning

Statskontorets rapport (1990:10 förkortad SK90) utgör en grund- läggande utgångspunkt till utredningen men kan i detta sammanhang av utrymmesskäl ej upprepas. Av utredningen framgår DOVA- arkivens organisation och budgetförhållanden. Vidare framgår att DOVA-arkiven "enligt gängse språkbruk" inte heller kan betraktas som arkivinstitutioner i samma mening som t.ex. riksarkivet, krigs- arkivet och landsarkiven.

Statskontoret finner vidare att de fortlöpande kraven på ompröv— ning och förnyelse fordrar förstärkta funktioner och resurser för ledning och styrning. Vad gäller organisation diskuterar statskontoret två alternativ, ombildning till en nationell inrättning vid universitetet i Uppsala. att DOVA-arkiven knytes administrativt till universitetet i Uppsala.

Statskontoret anför:

Alternativ ] innebär att DOVA-arkiven ombildas till en s.k. nationell inrättning vid universitetet i Uppsala enligt 16 kap. 13 å högskoleförordningen. Modellen kräver emellertid att ansvars- färdelningen mellan universitetets styrelse och den särskilda DOVA- st_vrelsen kan ges en godtagbar utformning vad avser arbetsgivar- ansvaret för DOVA-personal på andra orter än Uppsala. I praktiken kräver modellen också att DOVA-arkiven även ifortsättningen finansieras genom särskilda medelsanvisningar, inom eller utom an- slaget till fbrskning och forskarutbildning. i högskolan.

Alternativ 2 innebär att DOVA-arkiven administrativt knytes till universitetet i Uppsala genom ett åliggande för universitetet att svara för kansliuppgifter åt styrelsen och verksledningen samt EA/PA-funk- tioner vid DOVA-arkiven. Former och kostnadsersättning för det samarbetet regleras lämpligen i ett avtal mellan parterna.

Statskontoret föreslår att det andra alternativet läggs till grund för det fortsatta arbetet med förnyelsen av DOVA-arkivens yttre och inre organisation. I detta ligger förslaget om inrättande av tjänst som verkschef med direkt ledningsansvar även för nuvarande verksam- heter i Uppsala. Det ekonomiska utrymmet för detta bör enligt ut-

redningen skapas genom omprövning av verksamheten i samband med generationsskiftet bland arkivcheferna under 1990-talet.

I remissyttrandena framhåller Nordiska museet (NM) att led- ningsfunktionen enligt förslaget blir splittrad och ser fördelar i att DOVA förenas med verksamheter av liknande art som finns utanför myndigheten. NM förordar ett samgående mellan samtliga folkmin- nesarkiv under NM och pekar på betydande rationaliseringsvinster därmed, samt att verksamheten även kan knytas närmare till det för museerna gemensamma projektet för sarntidsdokumentation, SAMDOK. Vidare framhålles en gemensam strävan mot samordning av datorisering och inspelning. NM framhåller vidare att riks- antikvarieämbetet bör överta huvudmannaskapet för Ortnamnsarkivet samt att Statens musiksamlingar och Visarkivet förenas under gemen- samt huvudmannaskap.

Statens musiksamlingar (SMS) ansluter sig till statskontorets alternativ 2 och finner därmed att DOVA:s fortsatta ställning som självständig myndighet är att föredra. SMS ställer sig vidare tveksam till förslaget att en av arkivcheferna skall ha ställning som verkschef för hela myndigheten samt en administrativ knytning till Uppsala uni- versitet.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) tillstyrker förslaget att service med EA/PA-funktioner åt DOVA-arkiven kommer att till- handahållas av universitetet i Uppsala. Uppsala universitet förkla- rar sig villigt att åta sig dessa uppgifter under förutsättning att full kostnadstäckning erhålles. Universitetet finner det dock angeläget med en fortsatt utredning om DOVA-arkivens förhållande till universite- ten. Även Riksrevisionsverket tillstyrker alternativ 2.

Statstjänstemannaförbundet avstyrker förslaget om en adminis— trativ anknytning till Uppsala universitet med hänsyn till att en nu väl fungerande EA/PA-enhet med samlad kunskap och myndighetskänne- dom svårligen kan ersättas. Den nuvarande sammanhållningen skulle sannolikt gå förlorad. Även Saco anser att de problem statskontoret identifierat knappast kommer att lösas genom en administrativ kopp- ling till Uppsala universitet. Ledningsfunktionen bör dock förstärkas men inte genom att verkschefen samtidigt skall upprätthålla tjänsten som arkivchef. Samma uppfattning framföres av BIK-förbundet.

Riksarkivet (RA) instämmer i behovet av stärkt ledningsfunktion men inte att detta sker genom en omvandling av en arkivchefstjänst. RA kan vidare ej heller instämma i förslaget med en administrativ anknytning till Uppsala universitet.

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer vill slå vakt om DOVA som självständig myndighet, förstärka lednings- funktionen och öka samverkan med andra institutioner och myndighe- ter, t.ex. Riksantikvarieämbetet, Statens Lantmäteriverk och Nordiska museet. Ämbetet ser i detta vinster vad gäller forskning och kultur- miljövård och förutsättningar för en behövlig förnyelse.

I sitt eget yttrande (1990-08-29) framhåller DOVA att myndighe- tens nuvarande huvudstruktur i stort sett är bra men instämmer i statskontorets bedömning att det finns behov-att förstärka lednings- funktionen. Av ekonomiska skäl avstyrker dock DOVA att en tjänst som verkschef inrättas och föreslår i stället att styrelsens ordförande alltjämt skall vara myndighetens chef biträdd av en kanslichef.

DO VA tillstyrker

att DOVA alltjämt skall vara en självständig myndighet vilket inne- har att alternativ ] avförsfrån fortsatta överväganden, att alternativ 2 läggs till grund för detjortsatta arbetet med förny- else av n'zyndighetens yttre och inre organisation (avsnitt 6), att styrelsen får uppdrag att på eget ansvar utforma de riktlinjer som behövs för verksamhetens inre organisation och annan an- svars/fördelning (avsnitt 6), att instruktionen ändras så att styrelsen och verksledningen får hela ansvaretför verksamheten (avsnitt 6), att ärenden som avses i 30 ,é' verksförordningen får överklagas hos universitets- och. högskoleämbetet ( 6 ), samt att medel för myndighetens verksamhet även framdeles anvisas un- der anslagen jör kulturverksamhet, Litt G (avsnitt 7).

DO VA hemställer

att medel för en tjänst som kanslichef tillförs DO VA fr.o.m. den I juli 1991,

att instruktionen ändras med föreskrift att en kanslichef skall finnas vid myndigheten fr.o.m. den [juli 199], samt att arvodena till styrelsens ledamöter —främst ordföranden och vice ordföranden — höjs fr.o.m. den [juli 1991.

Remissomgången med anledning av statskontorets rapport kan sammanfattas i vissa punkter, där de olika yttrandena visar viss eller full samstämmighet, nämligen att

— verksamheten bör förnyas — ledningsfunktionen bör förstärkas med verkschef

— en administrativ anknytning till Uppsala universitet löser ej pro— blemen — en verkschef bör ej samtidigt upprätthålla tjänst som arkivchef — samverkan mellan andra institutioner och myndigheter bör förstär— kas

Det samlade intrycket är att DOVA bör bibehållas som samlad myndighet. Nordiska museet är den remissinstans som starkast föror- dat en uppdelning.

3. Det dolda kulturarvet

3.1. Inledning

Man kan med en grov förenkling tala om det materiella och det icke- materiella kulturarvet. Det senare kan även kallas det "dolda" eller andliga kulturarvet. Människor lever i en både fysisk och social miljö. Det dolda kulturarvet agerar i samhället och för samhällsmedbor— garna i dessa båda miljöer. I detta sammanhang, dvs. för DOVA:s del, har det dolda kulturarvet definierats som eller begränsats till vissa ”folkliga" funktioner, upplevbara kanske främst genom hörsel: dia- lekt, ortnamn, personnamn, folkminnen, musik och visor. 1 stor om— fattning är dock allt detta knutet till en fysisk miljö eller plats.

Det dolda och det synliga kulturarvet samverkar och förutsätter va- randra. Utan det dolda kan inte det synliga upplevas eller tvärtom. Dagens allmänna begrepp kulturmiljö kan därmed vara hämmande om associationen begränsas till enbart det synliga, dvs. kulturlandska- pet och dess innehåll.

Landets kulturmiljöskydd genom lagstiftning avser främst minnes- märken, bebyggelse och landskapsavsnitt. Vad gäller det dolda kultur— arvet kan ortnamnen sägas ha ett visst skydd genom den roll Lant- mäteriverket har givits i samverkan med DOVA:s ortnamnsarkiv. Flera motioner i Riksdagen har väckts beträffande frågan om en sär- skild ortnamnslag. Dessa har hittills avslagits. Denna fråga skulle dock behöva en närmare analys. En tänkbar väg vore måhända en sär— skild tilläggsparagrafi kulturminneslagen.

Övriga delar av det dolda kulturarvet saknar egentligt lagskydd såvida inte en klar koppling till särskild företeelse i terrängen finns, t.ex. ett fast naturföremål till vilket åldrigt bruk eller tradition är knuten (block, jättekast, tandvärktall etc.). En väg mot tydligare mar- kering av det dolda kulturarvets värden och betydelse bör skapas ge- nom förståelse. Grundskolan kan här spela en viktig roll liksom massmedia.

Den centrala utgångspunkten måste vara den, att kulturarvet består av samverkande dolda och synliga delar och därmed utgör en sam- manhängande helhet — dock i ständig förändring.

3.2. Dialekter

Dialekt är en språkvariant gemensam för invånare inom ett geogra- fiskt område, en bygd, socken eller region (jfr NE). Dialekten skiljer sig såväl från riksspråket som angränsande dialekter avseende olika språkdrag: fonologiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska. Dia- lekter kan även benämnas folkmål, landsmål eller allmogemål. Inom ämnesinriktningar som språksociologi och sociolingvistik läggs en mera social aspekt på dialekterna och deras förändringar.

Dialektforskningen sysslar med faktorer bakom dialekters bildande, spridning och förändring. Bakom dessa ligger en språklig föränd- ringsprocess i olika områden, vilkas politiska och ekonomiska förut- sättningar kan variera och därmed påverka språket. Därmed kan för- hållanden som lokal isolering eller dess motsats påverka språk och dialekter i olika riktningar. Den allt ökande kommunikationen och massmedias påverkan har under senare tid bidragit till dialekternas utjämning mot riksspråket.

Dialektologin hade tidigare en antikvarisk inriktning med historiska förtecken. Dialekterna upptecknades och studerades i relation till va- randra. Numera har forskningen en starkare lingvistisk inriktning. [ detta avseende har en modernare sociologisk och demografisk inrikt- ning intresserat sig för hur de olika språkbrukarnas sociala och eko- nomiska situation, ålder och kön påverkat språkformer. Detta leder till större insikt om det språkliga arvet.

Upptecknandet av dialekter i Sverige går tillbaka till tidigt 1600- tal. Johan Ernst Rietz ”Ordbok öfver svenska allmogespråket” (1862—67) är fortfarande landets enda rikstäckande dialektordbok. I modern dialektforskning har datateknik i viss mån kommit till an- vändning (jfr DIABAS-projektet, Umeå).

Många människor kan betecknas som trespråkiga, dvs. kan tala dia- lekt eller allmogemål, ett lokalt vardagsspråk och dessutom riksspråk. Gränsen mellan dessa språk är givetvis flytande och oklar i många fall. Dialektupptecknandet har i första hand avsett det genuina eller

ålderdomliga språket, i vissa områden så gott som obegripligt för an- dra än språkbrukarna själva.

Det lokala vardagsspråket synes i begränsad omfattning vara målinriktat dokumenterat. Däremot finns ett på indirekt väg mycket omfattande dokumentationsmaterial, t.ex. genom lokalradio, men även genom de inspelningar som avsett t.ex. folkminnen.

För dialekterna kan i detta sammanhang även hänvisas till en artikel av Maj Reinhammari Saga och Sed 1991. (Jfr även SK90, bilaga lzl.)

3.3. Folkminnen

Folkminnen (jfr NE) omfattar andlig folkkultur och folkbildning t.ex. folkdiktning, folktro och festsed. Sedan 1940-talet har den do- minerande uppfattningen varit att folklivsforskning är det ämne som borde innefatta alla former av äldre folklig kultur. Det ämnesområde som nu står folkminnena närmast är etnologin. Ämnet är en samman- föring av folkminnesforskning och nordisk och jämförande folklivs— forskning och sysslar med såväl materiell och social kultur som folk- lore. Etnologi är företrätt som grund— och forskarutbildningsämne i Universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå. Viss grundutbildning sker även på ett antal andra högskolor.

Etnologin sysslar numera huvudsakligen med studier av hur män- niskor i skilda sociala miljöer och tider formar sitt sätt att tänka och leva. Studiet är inriktat på det egna kulturområdet med dess euro— peiska bakgrund. Enligt gammal forskartradition har ämnets inrikt- ning tidigare varit det traditionella landsbygds— och bondesamhällets kulturmönster, vilket har studerats genom en intensiv upptecknings— och dokumentationsverksamhet. Bakgrunden var föreställningen om det successiva försvinnandet av detta kulturmönster.

Numera är man medveten om att t.ex. muntlig tradition och folk- minnen i stort ständigt nyproduceras, vilket givit ämnet en annan in- riktning. Dagens etnologer ägnar sig i allt större omfattning åt nuti- den men i ett historiskt perspektiv. Detta har givit ämnet en samhälls- vetenskaplig inriktning. Därav följer att källmaterialet har breddats starkt. från de traditionella uppteckningarna till observationer i da- gens samhälle, till massmediakulturens och konsumtionssamhällets många yttringar. I detta ligger en starkare teoretisk inriktning och analys av kulturbegreppet i relation till det individuella handlandet

och tankelivet. Studieobjekten kan variera från individer till grupper och regionala och lokala samhällen i tid och rum i ett sökande efter hur människor fungerar som kulturbärare och kulturbyggare.

Intresset för dessa moderna strömningar inom etnologin synes ha ökat under senare år. Genom ämnet har skapats verktyg för en dju- pare kulturanalys. Detta är av betydelse i dagens samhälle med invan- dring och europisering. (Jfr SK90 bilaga l:2.)

3.4. Ortnamn

Ortnamn har definierats som under en viss tid och i en viss krets av människor entydig benämning på en bestämd geografisk lokalitet. Denna lokalitct kan vara en punkt i landskapet (gård etc.), en linje (väg), yta (socken etc.) eller ett nätverk (t.ex. ett vattensystem). Ortnamnen är våra viktigaste hjälpmedel att kunna orientera oss i landskapet men även vid den språkliga kommunikationen.

Ortnamn används här i vid mening, från de officiella och på kartor redovisade namnen till smånamn som kan benämna t.ex. åkerytor. Ortnamnen kan därvid betecknas som lägesbestämda språkliga data. Ortnamnen har enligt riksdagen ett stort kulturhistoriskt och socialt värde och har därmed präglat begreppet ortnamnsvård i samhället. Detta innebär att vården förutom den rent språkliga även skall om- fatta namnens relation till den fysiska kulturmiljön.

Uppteckningar av ortnamn sker vid DOVA-myndigheten (OAU, DAL, DAG, DAUM). Den totala mängden namnlappar avseende ort- namn inom DOVA torde uppgå till ca tio miljoner. Vid sidan av DOVA finns kartproduktionen numera koncentrerad till LMV, som sedan 1974 har till uppgift att fungera som nationell ortnamnsmyn- dighet. Detta innebär befogenhet att fastställa ortnamn och fungera som samordnare av statlig ortnamnsverksamhet. Detta kommer till uttryck på de officiella kartorna. ] detta ligger även ett nära samar- bete med DOVA och Riksantikvarieämbetet, som är LMV:s viktigaste samrådspartners.

Ortnamnsrådet, knutet till LMV, är ett samarbetsorgan för myn- digheter och organisationer som har intressen att bevaka i ort- namnsvården: förutom DOVA, LMV och RAÄ även universiteten, Svenska språknämnden, Sveriges Hembygdsförbund, sameorganisa- tionerna, Posten och Vägverket.

Vad gäller LMV:s roll som ortnamnsmyndighet hänvisas till en rapport från LMV 1991-06-26 av Ann-Christin Mattisson. Där beto— nas bl.a. det internationella engagemanget och betydelsen av den ort- namnsutredning som tillsattes 1980 (SOU 1982:45) och som bl.a. ledde till inrättandet av ortnamnsrådet i ortnamnsfrågor.

Det har ej rymts inom Utredningsuppdraget att närmare analysera LMV:s roll som ortnamnsmyndighet. Vissa allmänna kommentarer vad gäller namnen i sin egenskap av kulturarv kan vara på sin plats. Namnen på de officiella kartorna har en normerande funktion. I bak- grunden finns här den under 1920-talet framväxande ortnamnsforsk- ningen med Jöran Sahlgren som portalnamn. Det vore av intresse att veta hur detta kom att påverka utformingen av de officiella kartorna, dvs. hur namnen där återgavs. Detta gäller i synnerhet relationen mellan den normerade språkformen och det lokala språkbruket. Det kan inte uteslutas att vissa vetenskapliga paradigm kom att styra behandlandet av denna del av kulturarvet.

Den ekonomiska kartan innehåller ca 1 miljon nanm. Av dessa är ca 25 % nyuppteckningar i samband med fältarbeten i samband med karteringen, vilka därefter excerperades och tillfördes ortnamnsarki- ven. Det är vidare givetvis självklart att arkivens stora mängder upp- tecknade smånamn av platsbrist ej kom att redovisas på kartan. Den ekonomiska kartans upprättande torde dock vara en mycket betydande namnuppteckningsverksamhet, därtill med exakt lägesbestämning. I detta arbete deltog Riksantikvarieämbetet med insamlandet av en stor mängd kulturhistoriskt intressanta namn.

Inom LMV pågår arbetet med en ortnamnsdatabas. En viktig ut- gångspunkt är den ekonomiska kartan. Ett fullföljande av denna skulle skapa unika förutsättningar för digitala namnkartor. PÅ LMV i Gävle finns vidare långt framskridna planer på ett Karteum, dvs. en institu- tion för presentation av landets unika kartskatter men även med viss utbildning och forskning. I detta skulle ortnamnen kunna få en viktig roll.

Datoriseringen av ortnamnsbeståndet är en viktig uppgift. Tekniken finns upparbetad liksom en omfattande försöksverksamhet, både av LMV och Centralnämnden för fastighetsdata och i viss mån av DOVA-arkiven. Sverige har i dessa avseenden unika förutsättningar genom att vara ett av världens främsta länder vad gäller kartproduk- tion. Till detta kommer ett unikt material i form av historiska kartor.

I det internationella perspektivet är detta en samhällsuppgift av stor dignitet.

Vikten av att DOVA fortsätter sin upptecknande verksamhet vad gäller den ständiga nyproduktionen av namn har framhållits.

Namn produceras, vare sig det är genom en folklig bakgrund eller utifrån samhällets övergripande behov, de förändras och försvinner ur bruk och kanske därmed från kartan. Det är få delar av den icke materiella kulturen som betyder som mycket för människor som namn. Felstavningar eller förändringar på kartor känns frustrerande. Kartan är därmed en av samhällets viktigaste instrument att förmedla och upprätthålla kulturarvet.

3.5. Personnamn, folkvisor och folkmusik

Till grund för DOVA:s hantering av personnamn ligger den av Sture Allén och Sven Benson verkställda personnamnsarkivutredningen 1978. För bakomliggande historik och begreppsbildning hänvisas till denna. Utredningen ledde till att DOVA fick ett centralt ansvar för personnamnen med inordnandet av Sveriges medeltida personnamn 1984. En av Vetenskapssamhällets personamnskommitté gjord excer- pering av namn efter 1520 överfördes till Umeå och förvaras nu på DAUM. Någon egentlig bearbetning av materialet synes för närva— rande ej ske. Med hänsyn till en planerad breddad namnforskning i Uppsala, torde ett återförande av detta material till ortnamnsarkivet i Uppsala vara rimligt.

Folkmusik och folkvisor (jfr. utförliga artiklar i NE) är centrala uttryck för allmogekultur men under påverkan av stadskultur etc. (jfr SK90, bilaga 1:2-4.) Närmare analys av detta göres ej här, ej heller av jazzen. Vad gäller den senare, måhända något apart i samman- hanget, kan den folkliga anknytningen under tidigare decennier disku- teras. Detta är för övrigt i sig ett ämne för närmare undersökning i form av lämpligt projekt för SVA.

4. De skilda enheterna inom DOVA

DOVA är sammansatt av följande arkivenheter:

Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) Dialekt— och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU) Arkivet för ordbok över Sveriges dialekter (OSD), Uppsala Arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn (SMP), Uppsala Svenskt visarkiv (SVA), Stockholm Dialekt— och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA)

Följande korta presentationer följer i princip den sammanställning DOVA har fogat till sin anslagsframställning avseende medel för forsknings— och utvecklingsinsatser bå l993/94—1995/96. ] detta ma- terial och till den fördjupade anslagsframställningen finns fogat en serie analyser av de skilda arkiven. vilka kort refereras och kommenteras efter presentationen.

_ - ;Vi'dare hänvisas till SK90, bilaga 1, sid. 4 ff, där en förhållandevis klargörande redovisning ges.

DOVA-arkivens verksamhetsområden

Huvudansvaret för undersökningsarbetet är fördelat mellan arkiven på följande sätt (enligt DOVA 1992):

Län (landskap) Huvudansvar för Dialekter Ortnamn F olkminnen

AB Stockholms ULMA OAL ULMA C Uppsala ULMA OAL ULMA D Södermanlands ULMA OAL ULMA E Östergötlands ULMA OAL ULMA F Jönköpings DAL OAL ULMA G Kronobergs DAL OAL" ULMA H Kalmar DAL OAU ULMA I Gotlands ULMA OAL ULMA K Blekinge DAL OAL ULMA L Kristianstads DAL DAL ULMA M Malmöhus DAL DAL ULMA N Hallands DAL OAL DAG 0 Göteborg och Bohus DAG DAG DAG

Dalsland DAG OAL DAG P Älvsborgs (utom

Dalsland) ULMA OAL DAG R Skaraborgs ULMA OAL DAG S Värmlands ULMA OAl DAG T Örebro ULMA OAL ULMA U Västmanlands ULMA OAU ULMA W Kopparbergs ULMA OAU ULMA X Gävleborgs ULMA OAL ULMA Y Västernorrlands ULMA OAL ULMA Z Jämtlands ULMA OAL ULMA _ AC Västerbottens DAUM DAL M DAUM BD Norrbottens DAUM DAUM DAUM

Ulma (Uppsala)

Uppsala landsmålsarkiv har sina rötter i den verksamhet, som bedrevs av de i början av 1870—talet grundade landsmålsfi'ireningarna vid Uppsala universitet. En institution kallad Undersökningen av svenska folkmål inrättades 1914. Benämningen på dess arkiv, Landsmåls- arkivet, kotn inofficiellt att användas om hela verksamheten.

Därför fastställdes 1928 detta nanm med undertiteln Institutet för undersökning av svenska dialekter och. folkminnen. Tillägget "folk- minnen " gjordes eftersom en särskild folkminnesavdelning samtidigt knöts till arkivet. som i sin helhet A)?)"rstatligades 1939 under namnet Landsmål- och folkminnesarki vet i Uppsala.

Arkivtjt'insten förenades 1948 med den nyinrättade professuren i nordisk och jt'itn/örande folklivsforsknin g, särskiltfolkloristisk. Först 1967 lösgjordes professuren från Ulma , som då fick en egen chefs- tjänst.

År 1952 tillkom fonogramavdelningen, vars verksamhet dock hade påbörjats redan 1935.

När Ulma 1970 knöts till den nybildade myndigheten DOVA, än— drades namnet till Dialekt— och folkminnesarkivet i Uppsala. Den hävdvunna förkortningen Ulma bibehölls.

Publikationer:

— Skrifter utgivna genom Dialekt— och folkminnesarkivet i Uppsala A Folkmål B Folkminnen och folklore

C Lapskt språk och lapsk kultur D Dialektordböcker från Dalarna, Gotland och andra landskap — Tidskriften svenska landsmål och svenskt folkliv

OAU (Uppsala)

Den 1903 tillsatta Kungliga ortnainnskommittén, från 1930 kallad Kungl.'a ortnamn.s'kommissionen, blev genom sin systematiska under- sökning av Sveriges ortnamn upphovet till det på initiativ av bl.a. kommitténs sekreterare Jöran Sah/gren i Uppsala 1928 inrättade Svenska ortnamnsarkivet (SOA). Sohlgren, som från starten blev ar- kivets föreståndare, erhöll 1930 en personlig professur i nordisk ort- namnsforskning. Vid hans pensionering 1950 gjordes professuren till ordinarie, och den förenades fram till 1960 med chefskapet för ar- kivet. SOA anslöts 1970 till den nybildade myndig teten DOVA, var— vid benämningen ändrades till Ortnamnsarkivet i Uppsala (OA U). Ortnamnskommissionen, som dittills hade fungerat som SOA:s styrel- se, upphörde därmed, och dess vetenskapliga uppgifter övertogs av OA U.

OAU:s undersökningsonzråde omfattade ursprungligen hela riket, men som framgår av uppgifterna ovan om DAG. DAL och DA UM är OAU:s undersökningsområde begränsat såtillvida att ortnamnen i Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt Väster- bottens och. Norrbottens län undersöks av något av dessa andra arkiv.

Vad gäller "statliga ortnamnsundersökningar" och 'ffastställande av ortnamn ” avgörs ärendena enligt DOVA:s instruktion av OAU:s chef efter hörande av den rådgivande nämnden för OA U, och "vidfaststäl— lande av namn på ort inorn annat orttulmnsarkivs undersökningsom- råde”, efter yttrande från berörd arkivchef Publikationer:

— Sveriges ortnamn — Meddelanden — Källskrifter

DAUM (Umeå)

Inför planerna på ett nytt universitet i Umeå konstituerades i decem- ber 1952 Kommittén för landsmål- och. ortnamnsundersökningen i Övre Norrland, som hade verkat interimistiskt sedan 1951. Detta ledde 1954 till inrättandet av stiftelsen Folkmåls— (u:/ifolkminnesun— dersökningen i övre Norrland ( FFÖN), från 1967 kallad Folkmåls-

och folkminnesinstitutet för övre Norrland. Institutets verksamhet be- kostades av Umeå stad och de båda landstingen i Västerbottens och Norrbottens län. Det anslöts 1971 till myndigheten DOVA med be- nämningen Dialekt- och. ortnamnsarkivet i Umeå (DA UM).

Stiftelsen/institutets arbete startade/?)rmellt den 1 januari 1955. Det skulle bedrivas "i nära samarbete med " landsmålsarkivet i Uppsala, ULMA. Från 1981 heter arkivet Dialekt-, ortnamns- ochfolkminnes- arkivet i Umeå med bibehållenförkortning DAUM.

Enligt DOVA:s nu gällande arbetsordning utgörs Daum:s under- sökningsområde av de två nordligaste länen, Västerbottens och Norrbottens län.

Publikationer: — Skrifter utgivna av Dialekt-. ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. A Dialekter B Namn C Folkminnen och folkliv D Meddelanden — Övre Norrlands ortnamn

DAL (Lund)

Föreningen för Smålands minnen bildades i Lund 1861 för "att åt ef— terverlden upptecknafacta och. data " om språk, seder, saga och sång. Skånska landsmålsföreningen (SkL), som tillkom 1875, ägnade sig åt skånska dialekter, folkvisor och folkminnen. Dessa föreningarföljdes snart av småländska, blekingska och halländska landsmåls/öreningar, vars samlingar utgör grunden för DAL:s verksamhet. Landsmålsföre- ningarnas verksamhet dog ut på 1890-talet, dock med ett undantag; Skånska landsmålsföreningen levde kvar.

Landsmålsföreningarna i Lund fick en renässans efter sekelskiftet. De fick 1916 en centralstyrelse, som gav den genom bl.a. lotterimedel bekostade insamlingen en fastare form. Samlingar och verksamhet förstatligades 1930, varvid Landsmålsundersökningarna i Lund inrät— tades. Namnet Landsmålsarkivet i Lund ( LAL) användes redan från starten, men det blev officielltförst 1939.

Landsmålsfireningarnas ortnamnsundersökningar togs däremot om hand av det 1925 bl.a. av Jöran Sah/gren startade Sydsvenska ort- namnssällskapet (SOS), som huvudsakligen verkade i Skåne. Först när myndigheten [AL 1970 inlemmades i den nybildade myndigheten DOVA, då med den nya benämningen Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund ( DAL), fick arkivet formellt uppgiften att också svara för ort- namnsverkvamheten i de båda Skånelänen.

Arkivets undersökningsområde vad gäller de sydsvenska dialek- terna omfattar av naturliga skäl de landskap, Blekinge, Halland. Skåne, Småland och Öland, varifrån de lundensiska landsmålsföreningarnas studenter och medlemmar rekryterades.

Publikationer: — Skrifter utgivna genom Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund

— Skånes ortnamn

DAG (Göteborg)

I samband med Göteborgs och Bohus länsforn/ninnesföreningsverk- samhet 1897—1902 inleddes dialekt- och ortnanznsundersökningarna i Göteborg. Åren 1916—17 bedrevs uppteckningar av kust- och skär- gårdsnamn i länet, bekostade av enskilda göteborgare. Lärare vid högskolan grundade 1917 Styrelsen (från 1918: Institutet) för ort- namns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola ( IODG). Orden "vid Göteborgs högskola " utbyttes 1954 mot "i Göteborg " 1962 mot "vid Göteborgs universitet". IODG förstatligades 1962 och anslöts då till Institutionen för nordiska språk. Under namnet Dialekt- och ort- namnsarkivet i Göteborg (DAG) blev IODG 1974 ett DOVA-arkiv.

Högskolans lärare startade 1919 Västsvenska folkminnesföreningen och Västsvenska folkminnesarkivet. Det senare fick 1926 namnet Institutet för folkminnesf'orskning vid Göteborgs högskola (från 1962: Göteborgs universitet). Benämningen Institutet för folklivs- forskning infördes 1966 (1970 ändrat till: för folklore). Även detta institutförstatligades 1962. Det anslöts till DOVA-arkivet DAG 1979, varvid arkivets namn ändrades till Dialekt-, ortnamns- och folkmin- nesarkivet i Göteborg med bibehållen förkortning DAG.

I ODG hade Göteborgs och Bohus läns samt Dalsland som under- sökningsområde för dialekter, Dalsland i samarbete med ULMA.

medan ortnamnsverksamheten inskränktes till Göteborgs och Bohus- län. Institutet för folklore hade sin huvudsakliga verksamhet begrän- sad till Göteborgs och. Bohuslän samt Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län i samarbete med ULMA och Hallands län i samarbete med LUF. Beträffande DAG.".s ansvarför undersökningsarbete enligt nu gällande arbetsordning för DOVA.

Publikationer:

— Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg — Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län.

SVA (Stockholm)

Svenskt visarkiv (SVA) grundades 1951 på privat initiativ och funge- rade under sinaförsta nitton år som en stiftelse. Till att börja med var uppgiften främst att registrera och. systematisera svenskspråkiga vistexter. Under 1960-talet ökade det ekonomiska stödet från staten och därmed personalresurserna, så att ambitionerna kunde höjas. Sedan 1968. då inspelningsverksamheten startade, ingår även den in- strumentala folkmusiken i S VA :s undersökningsobjekt. SVA förstatli- gades 1970 och inlemmades [ DOVA. Sedan 1978 har arkivet också en avdelning för dokiunentation av svensk jazz..

SVA:s undersökningsområde omfattar hela landet och inbegriper även samiskt och finskt ]?)lkmusikmaterial i Sverige. Arkivetfungerar också som centralinstitution för vis— och folkmusikforskning och re- gistrerar därför inte bara det egna materialet utan även likartat mate- rial i andra institutioner. Av sådant material anskaffas kopior.

Publikationer:

— Sveriges medeltida ballader — Svenskt visarkivs handlingar — Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv — Meddelanden från svenskt visarkiv — Folkliga visor utgivna och kommenterade av Svenskt visarkiv — Publikationer från jazzavdelningen, Svenskt visarkiv

— Sumlen. Årsbok för vis- och folkmusikforskning. Utgiven av Svenskt visarkiv och Samfundet för visforskning — Folkmusik i Sverige. Traditionsinspelningar från Svenskt visarkiv —- Skivantologin "Svensk jazzhistoria”

SMP (Uppsala)

Initiativet till en ordbok behandlade medeltida personnamn togs av dåvarande docenten, sedermera professorn Ivar Modéer. År 1947 övertogs ansvaret av Vitterhetsakademin och arbetet bedrevs i aka- demiens regi till 1984. Då inordnades ordboksföretaget i DOVA- myndigheten som Arkivet för Ordbok över Sveriges medeltida per- sonnamn. Detförsta häftet av ordboken utkom 1967. Det senaste, 10:e häftet, gavs ut 1991.

Publikationer: — Ordbok över Sveriges medeltida personnamn

OSD (Uppsala)

Initiativet till att utarbeta en ordbok över Sveriges dialekter togs ur- sprungligen av Kungl. Gustav Adolfs Akademien. Ordboksarbetet be- drevs ett flertal år med bidrag av Humanistiskafonden, Humanistiska forskningsrådet ( HFR) och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk— ningsrådet (HSFR). Ordboksföretaget inordnades 1984 i myndigheten DOVA som Arkivet för Ordbok över Sveriges dialekter. Ordboks- arbetet har primärt inneburit att sammanställa en materialsamling (för närvarande drygt sju miljoner ordlappar), vilket i huvudsak skett genom kopiering av ordlappssamlingarna i dialektarkiven samt genom excerpering/kopiering av handskrivna och tryckta källor alltifrån 1600. Under hela insamlingstiden har som ett nödvändigt förarbete inför redigeringen bedrivits en kvalificerad, vetenskaplig bearbetning av materialet, dels efter etymologiska, dels efter källkritiska linjer. Senare har redigeringen av ordboksartiklar prioriterats. Ett första ordboksha'fte utkom 1991.

Publikationer: — Ordbok över Sveriges dialekter

Sammanfattning

En verksamhetsanalys inför FAP avseende ULMA, OAU. DAL, DAG och DAUM inlämnades till DOVA:s styrelse av Josef Rydén 1992—02- 20. Där uttrycktes oro för insamlingsverksamhetens framtid och de knappa resurser till detta som finns, inte minst för ULMAzs del. En motsvarande analys avseende Svenskt Visarkiv gjordes inför FAF av Folke Bohlin, som konstaterar att "För hela SVA gäller enligt min mening att resultatet är mycket tillfredsställande. " Sigurd Fries (FAF Bilaga 5 C) har analyserat OSD och SMP och framhåller den under- bemanning som råder. Han betonar även vikten av att utgivandet av Sveriges ortnamn (OAU) bör ges en fastare organisation.

En sammanställning av DOVA-arkivens antal anställda och årsar— betskrafter (diagram) visar en total övervikt för Uppsala—arkiven. De regionala arkiven i Umeå, Lund och Göteborg är förhållandevis svaga i dessa avseenden, samtidigt som verksamheterna är splittrade. Note- ras kan att DAL med sina två verksamhetsområden. dialekter och ort- namn, är något större än både DAG och DAUM med sina tre verk- samhetsområden. Skulle DAL erhålla den nu saknade folkminnesdelen genom tillförandet av universitetets folklivsarkiv, skulle denna regio- nala obalans te sig ännu större.

Man kan fråga sig om de regionala enheterna. särskilt de i Umeå och Göteborg, är alltför små för att kunna fungera väl som institutio- ner med de uppgifter de har. En resursförstärkning synes angelägen.

Noteras kan vidare att DOVA:s administrativa del är liten och för- hållandevis billig.

Sammanställning av samlingarna (jfr SK90, bilaga lz8):

Antal lappar och blad Antal fonogram Dialekter Ortnamn Uppsala 5 100 000 8 800 000 16 000 Lund (DAL) 3 720 000 I 250 000 6 500 Göteborg (DAG) 700 000 [90 000 Umeå (DAUM) 2 000 000 6 600 Därtill kommer omfattande folkminnesanteckningar i Uppsala. Göteborg och Umeå. Nämnas kan vidare att OSD:s totala antal excerptblad uppgår till ca 7 000 000 och SMst till ca 850 000 (ifr SK90).

5. DOVA:s verksamheter

5.1. Forskning

DOVA har i enlighet med regeringens direktiv till kulturområdets myndigheter för anslagsframställning om forskning beskrivit sina forskningsuppgifter i förhållande till följande funktioner: a) intern forskning, b) sektoriellt forskningsansvar och kunskapsuppbyggnad, inklusive rollen som beställare och samordnare av forskning, samt c) uppgiften som basinstitution för forskarsamhället (forskarservicen). DOVA har uppskattat att ca 60 % av verksamheten omfattar forskning.

Den interna forskningen markeras av publikationer och skriftserier och de vetenskapliga artiklar som handläggarna publicerar i utomstå- ende, ofta internationella tidskrifter. Den sammantagna volymen pu- blicerat material är imponerande. Man har dock från DOVA:s sida framhållit vikten av att pågående och planerade atlas— och ordboks- verk på central och regional nivå måste fullföljas. Detta gäller inte minst fullföljandet mot slutgiltig rikstäckning vad gäller ortnamns- serierna. I detta avseende kan ambitionsnivåerna vad gäller redovi- sade namn diskuteras. Olika modeller föreligger där. För folkminnen finns för närvarande ingen planerad rikstäckande utgivning av samma typ som ortnamnserierna.

] det sektoriella forskningsansvaret har DOVA funnit att ansvaret för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden under senare år komplet- terats med ett ökat ansvar för allmän forskning och utbildning. Detta är till stora delar en följd av universitetsämnenas omstrukturering mot andra forskningsområden. Detta gäller inte minst etnologin men även språkforskningen. Namnforskningen har den klaraste universi— tetsanknytningen genom Uppsala-professuren. För dialektforskning spelar professuren i Nordiska språk i Uppsala en viktig roll.

DOVA framhåller (l992) vidare, att rollen som beställare och sam- ordnare av ämnesspecifik forskning har förändrats på senare år: De monografier och avhandlingar, som i DOVA:s ämnen förut kunnat påräknas vid högskoleinstitutionerna, måste [ framtidenföreträdesvis

produceras inom DOVA. huvudsakligen inom dialekt- och ort- namnsarkiven, i mindre utsträckningfolkminnesarkiven och SVA.

Funktionen som basinstimtioner är av central betydelse inom forsk- ning och utbildning i de berörda ämnesområdena, dvs. dialektologi, onomastik, etnologi och folkmusikjorskning med folklig diktning. Servicen är inriktad främst på berörda högskoleinstitutioner men gäller även ämnesöverträdande projekt. I stor omfattning meddelas från DOVA:s sida handledning och undervisning och information i massmedia.

5.2. Långsiktiga forsknings- och publiceringsuppgifter

Intern forskning utgår från det insamlade materialet. De långsiktiga forsknings- och publiceringsuppgifterna är främst Ordbok över Sveriges dialekter (OSD), regionala dialektordböcker, folkmålen i övre Dalarna (ULMA), folkmålen i Västra Göinge härad (DAL), Bohuslänsk ordbok (DAG), Atlas Linguarum Europae (ALE, inom ULMA), ortnamnsutgåvorna (Sveriges ortnamn, Skånes ortnamn, Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, Övre Norrlands ortnamn), Ordbok över Sveriges medeltida personnamn (SMP), Sveriges medel— tida ballader (SMB), samt Gustaf Eriksson, Folklivet i Åkers och Rekarne härader (ULMA). Till detta kommer Visarkivets lexikala vis- och låthandbok.

En sammanställning av beräknad tid för avslutande inom ramen för befintliga resurser kan göras enligt följande (DOVA:s uppgifter):

Tabell ] Sammanställningar DOVA:s långsiktiga projekt enligt DOVA 1992

Påbörjat år Beräknas Antal år Totalt ca (ungefärligt) avslutas efter 1990

Ordbok över Sveriges dialekter 1955 år 2035 45 80 Folkmålen i övre Dalarna 1960 år 2010 20 50 Folkmålen i Västra Göinge härad 1979 år 1995 5 15 Bohuslänsk ordbok — år 2025 35 40 Sveriges ortnamn* 1906 år ? (60?) 150 Skånes ortnamn 1958 år 2060 70 100 Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 1923 år 2010 20 90 Övre Norrlands ortnamn 1980 år 2040 50 60 Sveriges medeltida personnamn 1947 år 2010 20 65 Sveriges medeltida ballader ] 980 år 2000 1 0 20 Gustaf Eriksson etc. — år 2000 10 —

*DOVA framhåller att vad gäller serien Sveriges ortnamn skulle en resurs— förstärkning med fvra kompetenta omi(mms/orskare kunna innebära ett färdigställande till omkring år 2050. ! anmnja/l kan man räkna med 2100— talet.

Sammanställningen ovan är visserligen inte helt exakt då olika för- beredelsetider finns, men belyser i princip långsiktigheten. Detta gäl- ler särskilt ortnamnsutgåvorna, där Sveriges ortnamn är det i särklass mest långsiktiga företaget inom DOVA. Man ser i värsta fall ett av- slutande om ca 150 år. För vissa andra företag är situationen ljusare om man relaterar den återstående beräknade tiden till redan investe- rad tid. I vissa fall är företagen så starkt personbundna, att ett avslu- tande förutsätter intensiv vidareutbildning, kanske av generationer handläggare.

Samhället investerar således genom DOVA stora och till synes låsta resurser för publicering av det ickemateriella kulturarvet, särskilt vad

gäller namnen. Man må då betänka att under de långa tidsperspektiv man här rör sig med sker ständiga samhällsförändringar med nypro— duktion av kulturarv.

Förhållandena kräver prövning och nytänkande men samtidigt ett undvikande av kapitalförstöring. Detta kan innebära bl.a. följande:

— omprövning av ambitionsnivåer

— större gemensam satsning på ADB-teknik och snabbare distribu— tionsformer — breddning av antalet aktörer i verksamheten — större engagemang från universitetsinstitutioner genom stödinsat- ser från grundutbildning

Det är nödvändigt att relatera långsiktigheten till samhällsnyttan. En förnyelse av DOVA:s verksamhetsinriktning kan visa sig med nödvändighet kräva vissa omprioriteringar för att åstadkomma en ak- tivare dokumentation av aktuellare kulturarv, därmed även ett snab- bare avslutande av de långsiktiga företagen.

Till de långsiktiga forsknings- och publiceringsuppgifterna kom- mer dessutom enligt DOVA:s sammanställning 1992 en rad planerade projekt (jfr SK90):

— Svensk dialektgeografisk atlas — Svensk ortnamnsatlas — Ordböcker över socken- och häradsmål

— Ordbok över estlandssvenska dialekter

— Tornedalsfinsk dialektordbok

— Umesamiskt lexikon

— Byar och byalag i Mälarlänen

— Samiskt folkminneslexikon

— Monografier över livets högtider — Skillingtrycket — vårt första massmedium (SVA) — Internationell folkmusikrevival (SAVA) — Lexikalisk handbok över jazzmusiker och jazzorkestrar i Sverige före 1960 (SVA)

De skilda projekten är delvis förberedda i form av sammanställningar och provartiklar. Vad gäller de båda förstnämnda atlasprojekten finns goda förutsättningar att i samarbete med Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata (Gävle) och den dialektgeografiska databasen i Umeå (DIABAS) samordna tekniska och arkivmässiga

förutsättningar till ett framgångsrikt resultat. Omfattande förarbeten finns. Av de övriga kan man konstatera att fyra har dialektologisk inriktning, två folkminnesinriktning och tre fallande inom Visarkivets område. Ett av projektförslagen, Byar och byalag i Mälarlänen, synes kunna utgöra ett samarbetsprojekt med kulturgeografisk forskning.

I relation till de långsiktiga forskningsföretagen förefaller de båda atlasprojekten vara de intressantaste.

Sammanfattningsvis kan man vad gäller forskningen inom DOVA konstatera följande:

— huvuddelen av resurserna används i linje med en tradition som har sina rötter i 1800-tal och tidigt 1900-tal — forskningen utgår från befintligt material inom DOVA — universitetsanknytningen är mestadels otydlig bortsett från hand- läggarnas insatser i undervisning och handledning

Om det egna sektorsansvaret anför DOVA (1992) följande:

Utvecklingen har inneburit att DOVA-arkivens ansvar ökat, så att de inte bara ansvararfär den arkivmässiga dokumentationen inom områdena dialekter, ortnamn, folkminnen, visor och folkmusik utan även i vidgad omfattning stårför upprc'itthållande av den vetenskap- liga kompetensen inom — åtminstone vissa av — dessa ämnesområden. Enligt skrivningen i forskningsproposition 1983/84 kan DOVA be- traktas som ett sektoransvarigt organ.

5.3 Insamling

DOVA—arkiven bygger på en mer än 100-årig insamlingsverksamhet och excerpering. Sedan 1930-talet har inspelningsverksamhet bedri- vits, numera i något fall (Umeå) i fortn av modern video-teknik. Ett centralt instrument för folkminnesuppteckningar är frågelistorna. En sammanställning av frågelistor från ULMA och från Folkminnesarki— vet i Lund (LUF), utarbetade under 1980-talet, kan ha sitt intresse (Tabell 2). En intressant skillnad kan noteras. En stor del av ULMA:s frågelistor behandlar fest och högtid (33 %), en mindre del barn- dom/ungdom (16 %). För LUFzs del är proportionerna de omvända (5 % respektive 29 %). Det bör dock påpekas att LUF:s insamlande i högre grad än ULMA:s styrs av individuella forskningsprojekt. I båda fallen finns en klar nutidsorientering och det föreligger också sam-

band och utbyten mellan de båda institutionernas insamlingsverksam- het.

Rent allmänt kan det förefalla som om frågelistorna enligt detta korta smakprov har en tämligen passiv och ”oförarglig" karaktär. Mera djupgående ämnen, t.ex. avseende könsroller och politiska ställ— ningstaganden, tas till synes ej upp. Vid ULMA var insamlingsverk- samheten via frågelistor mest aktiv för i runda tal ca 50 år sedan för att efter en nedgångsperiod åter ha tilltagit något. Antalet uppgifts- lämnare är dock obetydligt (knappast över 100 för större delen av landet) Modernare teknik i form av gallupundersökningar synes ej ha prövats.

5.4 Tillhandahållande

DOVA:s ansvar som tillhandahållare av basmaterial för forskare, stu- denter och allmänhet är självklar och till synes väl fungerande. I detta ligger även arkivvården, som ger för en utomstående ett

gediget intryck.

5.5 Vården av kulturarvet

Den allmänna kulturarvsvården är föga tydliggjord inom DOVA bortsett från ansvaret var gäller ortnamnsvården (jfr beteckningsre- formen).

Tabell 2 Frågelistor använda vid ULMA och LUF under 1980-talet

ULMA 1980—89

Hälsokost Vad gjorde du på skolrasterna? Vad gör du på rasterna?

Vasstäkt Midsommarfirande Första majfirande Sängar och sovvanor Kvinnan i dagens jordbruk Julfirande

Ungdomskultur

När elektriciteten kom

Namnsdagsfirande och namnval När maskinerna kom till gården Studenternas vårtraditioner Studenternas vårfirande Årets festseder Drömmar och drömtydning Kökets redskap och maskiner Moderna festseder Föremålens betydelse Televisionen Släkt och familjesägner Har du fått hjälp, blivit botad? Kläder

LUF 1980—88

Saffran Vad gjorde du på skolrasterna? Fritid: nöjesresor, sommarbostad, hemmasemester. sommarlov Måltider och bordsskick När elektriciteten kom Födelsedagen Sötvattensfiske

Bokmärken och seriebilder Min barndomsbild

Ängslig och rädd Telefonens införande och använd- ning Ungdornen och nöjeslivet Vatten och avlopp Hembygd och hembygdskänsla Bygdeoriginal

Sällskapsdjur

Ljus och mörker

Ung på fyr—tiotalet

6. Några allmänna kommentarer

6.1. Den ideologiska grunden

Bland de arbeten som analyserat den ideologiska bakgrunden till de verksamheter som DOVA ägnar sig åt. dvs. det samhällsuppdrag myndigheten har, väljes här en artikel av Agneta Lilja (ULMA): Från utopi till rutin — idéer om en verksamhet (Seminarieunderlag för FU den 18 december 1991.) Hennes perspektiv är helt naturligt ULMA:s, men torde i mångt och mycket gälla hela DOVA. Lilja hänvisar till en statlig utredning rörande folkmåls och folkminnesinsamlingen i landet (SOU 1924:26). Denna utredning är av stort allmänt intresse och bör relateras till den brytningstid som rådde när den kom. Man måste betänka att då var den allmänna rösträtten endast några få år gammal. Utredningen 1924 synes klart se en rollfördelning: samhällets ansvar för urkundernas insamlande och bevarande och vetenskapens uppgift att analysera materialet. Man ser i detta ett vetenskapliggörande av arkivens verksamhet (Lilja s. 5). Från Uppsalas sida betonade man att det var den svenska allmogekulturen såsom den tedde sig under 1800- talet som huvudsakligen skulle dokumenteras. (Lilja s. 6) analyserar detta och skriver (ur ULMA—perspektivet):

Genom att datera och karaktärisera konflikten och nedbrytnings- mekanismerna (förstörelseverket) skärps definitionen av undersök- ningsobjektet ytterligare. Det är resterna av den vid 1800-talets mitt sprängda. uråldriga kulturen och. traditionen, som det nu gäller att i sista stund ta till vara (SOU 1924:26 s. 3). Härfinns [SOU-talets redan passerade och därför relativt Iättde/inierbara allmogekultur, vars lämningar det gäller att rädda, utmejslad som objekt för ULMA:s un- (lersökningar.

Den allmogekultur man vill rädda består dock inte av en, om än an- frätt, helhet utan av en av forskarna uppgjord modell i delar eller bitar, dvs. en rad sakområden. Dessa anges mycket detaljerat, så att föremålen för utforskningen av den svenska allmogekulturen blir tydliga:

Folkets åskådning och lynnesart. Folkets näringsliv. Hemlivet och de dagliga sysslorna. Folkhygien och läkedomsförfarande. Familjen. Samfundet. (bysamhällets yttre former och byförfattningen etc...) Lekar och nöjen med spel, idrott och. dans. Bildande konstutövning med ornamentik och måleri. Diktning med sagor och visor, gåvor ordspråk m.m.

10. Musiken med locklåtar och vallåtar, sånger, gånglåtar och dans- melodier. ] I . Språket, landsbygdens dialekter, stadsdialekter, bruksmål och dyl. (aa. s. 4) Därmed var en viktig ideologisk grund lagd. Dessa sakområden kom att få central betydelse. Ur denna grund kom en rad klassiska ar- beten, även från de senaste decennierna. Agneta Lilja analyserar kon- sekvenserna för ULMA:s del, icke ointressant om man betänker att ULMA vad gäller folkminnesdelen inom DOVA ensam svarar för 17 län, vad gäller dialekter för 13 län. För andra län ingår ULMA som samarbetspartner med övriga DOVA-arkiv. ULMA kom med andra ord att få en dominerande ställning, något som fortfarande består. Lilja beskriver den idémässi ga bakgrundens faser i ULMA:

away-sv.—

P%.”

Jag kan således litet grovt sett urskilja tre faser i arkivets idémäs- siga bakgrund: den idealistiska fasen, den vetenskapliga fasen och den pragmatiska fasen när arbetet blivit stort och tungrott. Argument och resonemang blir mer och mer vardagsnära och konkreta ju närmare vår egen tid vi kommer. Betecknande är i det sammanhanget f. arkiv- chefen Folke Hedbloms visa ord i högtidsft'ireläsningen vid ULMA:s 75-årsjubileum [ april 1989: "Här står vi nu — vid 1990-talets ingång — med våra fyllda lador. Väldiga arbetsuppgifterför publicering och tillgängliggörande för forskare och. övriga intresserade förestår” (SvLm 1990 s. 22).

Alltså — ”med våra fyllda lador". Vem kan och vill tröska? Var finns resurserna? Hur skall det göras? Vilken produkt vill man ha? Ytterligare en fråga — har ULMA:s centrala roll tidigare bidragit till en konservering av gamla paradigm? Det kan vara av intresse att has- tigt se uppställningen av sakregistret i ULMA:s realkatalog (från

1930-talet) för en jämförelse med den tidigare lämnade uppställ- ningen ovan:

A Bebyggelse och bosättning K Historisk tradition B Näring och hushållning L Individuella tankar och memorat C Samfärdsel och handel M Diktning D Samhället N Musik E Människan O Idrott, dramatik, lek, dans F Naturen P Spel, vadhållning, lottning, leksaker G Läkekonst Q Bildande konst H Tid och tidsindelning R Särskilda folkslag inom landet I Folktrons OCh folksedens _ S Svensk kultur i utlandet

allmänna former och kategorier J Mytologisk tradition T Utländska förhållanden

Traditionens makt är stor och mycket av DOVA:s inriktning kom att präglas redan 1924. Sakområdena är effektiva redskap men speg- lar ej nödvändigtvis mera komplexa kulturella system. En förändring och förnyelse har dock skett, och behovet av en starkare nutidsorien- tering har till synes skapat stor entusiasm och nytänkande hos perso— nalen, för ULMA:s del särskilt sedan 1970-talet. Resurserna för detta är dock ytterst knappa på ULMA liksom på andra håll, även på Nor- diska museet.

Lilja skriver: Den ursprungliga inställningen till arbetsuppgiften lever segt kvar. Detta visar hur betydelsefull den objektavgränsning ändå vad som stadfästes 1912 och permanentades 1924.

6.2. Om guldskatt och paradigm

Under utredningens gång har uttrycket "guldskatt" framförts vad gäller de totala DOVA—arkiven. De innehåller en central del av sam- hällets minne och ter sig i ett internationellt perspektiv som en enorm tillgång. Det är viktigt att denna utgångspunkt hålles klar. Det är inte utan vidare möjligt att för att åstadkomma en "renare" funktionsupp- delning, t.ex. mellan namn, dialekter och folkminnen, sönderdela och omsortera arkiven. Detta bör i så fall på sikt uppnås efter en datori- sering.

DOVA:s guldskatt har vuxit fram ur skilda traditioner, initiativ och företagsamhet hos enskilda forskare. När myndigheten tillkom 1970 befann sig många universitetsämnen sedan 1968 i ett skede av om- prövning. Inom humaniora talade man ofta om ett paradigmskifte. Detta gällde inte minst etnologin. Den mera teoretiska inriktning som blev följden åstadkom ett idémässigt fjärmande mellan DOVA- arkiven och universitetsforskningen inom folkminnesdelen. Denna del är också inom DOVA numera eftersatt i förhållande till den språk- liga. Medan den senare till stora delar inom universitetsforskningen fortfarande har ett formalistiskt forskningsideal är etnologin mera strukturalistisk. Tendenser till en större teoretisering saknas dock förvisso ej heller inom språkvetenskap. Det skulle inte skada om detta tydliggjordes klarare inom namnforskningen.

Det allmänna intryck som utredningen kommit fram till är att DOVA:s roll som förvaltare av ett centralt samhällsminne bör ges en förnyelse och en tydligare roll i förhållande till universitets- forskningen. I detta ligger behovet av att tydliggöra de båda nivåerna, den praktiska och den teoretiska, så att dessa nivåer samverkar på ett fruktbart sätt. Skilda paradigm bör således tydliggöras.

6.3. De dolda potentialerna

Arkivens material har form och innehåll. Uppteckningar genom frå- gelistor och fonogram har ett innehåll som styrts av de riktade frå- gorna. Anpassningen till sakregister och katalogsystem är ofrånkom- lig. Det är detta innehåll som följs upp i forskningen. Samtidigt har svaren, både i text och ljud, en form som skapas av uppgiftslämnaren själv, dvs. dennes egen uppfattning om verkligheten, sin utbildnings- nivå, språkliga förmåga etc.

Uppgiftslämnaren eller sagesmannen/kvinnan tillhör ett av de i ar- kiven dolda forskningsobjekten. Detta objekt kan studeras via skrif- ten, ordvändningarna, handstilen etc. På motsvarande sätt utgör fono- grammen både innehållsmässigt som formmässigt ett källmaterial. I det senare avseendet gäller det spåkanvändandet i vid mening, t.ex. hur man anpassar sig till ett normerat riksspråk.

Det finns därmed uppenbarligen stora möjligheter att utnyttja arki- ven på nya och oväntade sätt för att mera ingående studera männi- skors agerande som kulturbärare.

På tal om ”guldskatt", man skall här inte glömma dialekterna med de berikande möjligheter i språkbruket som finns i de dialektala ut- trycken. Detta borde utnyttjas.

I den dolda potentialen ligger även möjligheter för andra ämnes- områden, inte minst samhällsvetenskapliga, att forska på "guld- skatten".

6.4. Ordbok över Sveriges dialekter

Utredaren finner att åsikterna inom DOVA avseende OSD går isär. Det har därför tett sig angeläget att mera i detalj analysera detta forskningsföretag, vars färdigställande har beräknats ta ytterligare in- emot 45 år. Den första volymen (A-andtäppt) utkom 1991. För OSD:s idémässiga bakgrund hänvisas till Vidar Reinhammars intressanta analys som Inledning till detta häfte. Volymen på 80 sidor har mottagits välvilligt i en rad anmälningar och kan som vetenskaplig basprodukt ges högsta betyg. Därom råder i och för sig knappast några åsiktsskillnader. Frågan gäller snarast relevansen av denna typ av utgåvor, där OSD blivit något av en symbol för en större kulturfråga. Det ligger utanför utredarens kompetens att objektivt kunna bedöma detta. Man noterar dock att det snåla utrymme som för OSD:s del står till buds (totalt 6 000 sidor) medför en sträng knapphet i uppgifterna om t.ex. dialektuppteckningens ålder och folkloristiska sammanhang.

Vid diskussionerna har fem alternativ diskuterats: ] Fortsättning i nuvarande form 2 Fortsättning med utvidgning till folkminnesnoteringar 3 Nedläggande av befintlig plan men med arkivet som fristående forskningsmaterial 4 Fortsättning i modifierad form utan intern administration och klavbundenhet till utrymmet. dvs. något friare form i framställ- ningen 5 Starkt förenklad ordlista, utarbetad inom en lO-års period.

Utredaren finner att det fjärde alternativet är det som bör prövas, dock utan att för den skull helt avvisa en framtida omprövning, då med alternativ 5 som vägledande. Vissa rationaliseringsvinster skulle kunna uppnås enligt alternativ 4, som också innebär att OSD organisa-

toriskt bör sortera direkt under en central ledningsfunktion med kansli inom myndigheten.

Konsekvensen blir att OSD:s fortsättning eller hanterande förutsät- ter en starkare ledningsfunktion för DOVA.

En annan konsekvens blir att SMP i analogi med OSD bör ges samma organisatoriska position.

6.5. Den regionala splittringen

SMP och SVA har rikstäckande verksamheter liksom OSD. Vad gäl- ler övriga arkiv har beträffande ortnamn, dialekter och folkminnen DAUM en ”ren" täckning avseende de nordligaste länen. Bilden i öv— rigt är splittrad, särskilt i västra Sverige. Hallands län t.ex. faller vad gäller ortnamn under OAU, dialekter under DAL, folkminnen under DAG. Till detta kommer att länet även ligger inom verksamhetsom- rådet för Folklivsarkivet i Lund (LUF) (jfr kanhilagor).

Vissa förutsättningar för en tydligare uppdelning av storregionala verksamhetsområden finns, särskilt beträffande dialekter och folk- minnen. Skulle LUF tillföras DOVA, vilket nedan skall föreslås, bil- dar södra Sverige, dvs. landskapen Skåne, Blekinge. Öland, Småland och Halland en tämligen naturlig region. För västra Sveriges del kan landskapen Västergötland, Dalsland, Bohuslän och Värmland bilda en naturlig region. Konsekvenserna av en sådan "rensning” skulle bli ett överförande av landskapen Värmland och Västergötland från ULMA:s verksamhetsområde till DAG beträffande dialekter, medan Halland vad gäller folkminnen skulle föras från DAG till LUF. Utredaren förordar en uppdelning enligt detta. Kopiering av överskä- rande arkivdelar torde ej vara oöverstiglig. En konsekvens av detta är vidare att DAG bör ges förstärkning på personalsidan.

7. Samordningsmöjligheter

7.1. DOVA och universiteten

Universitetsforskning inom DOVA:s verksamhetsområden är ojämn. Vad gäller etnologin och folkminnes- folklivsuppteckningarna är samordningsmöjligheterna till synes de bästa med institutioner i samt- liga universitetsorter. Forskningens och undervisningens inriktning har dock i många avseenden gått en annan väg än den för DOVA traditionellt utstakade. Ortnamnsforskningen har en professur (Upp- sala) och för samarbetet med OAU har denna varit av central bety- delse. Professurens nuvarande inriktning på mera språkfilologiska frågor innebär snarast att denna och arkivet utgör komplement till varandra och kan fungera väl utan en organisatorisk samordning. Inom dialektologin saknas en professur. något som med hänsyn till dialekternas betydelse i det totala kulturarvet måste betecknas som en brist. Detta skulle på kort sikt kunna hjälpas upp med en rådsforskar- tjänst i ämnet. Det finns vidare en resurs genom institutionen för Nordiska språk i Uppsala, där en del av forskningen ägnas dialekto- Iogi. Den del av nuvarande DOVA som kan sägas ligga närmast uni— versitetsinstitutionen i Uppsala är OSD. Ett samgående med universi- tetet för OSD:s del har ej uteslutits i de preliminära överläggningar som skett i frågan.

Frågan om DOVA och universiteten har betraktats som central i en strategisk planering för DOVA:s framtid. Ur forskningssynpunkt skulle en närmare samordning ha stor betydelse och måhända ur sam- hällets synpunkt te sig resursbesparande. Det finns dock stora nackde- lar. Inför en förändrad struktur vad gäller universitetens roll, större frihet etc., skulle DOVA:s traditionella uppgifter lätt hamna på un- dantag och stabiliteten vad gäller samhällsansvaret för det ickemate- riella kulturarvet gå förlorad. Vidare torde de ekonomiska fördelarna på sikt vara mycket begränsade. Samgående med universiteten torde därför inte vara att föredra vad gäller den organisatoriska delen. Däremot bör nätverkskontakterna förstärkas och upprätthållas (jfr här SK90, sid. 6 ff).

Detta senare gäller inte bara de universitetsämnen som av hävd till- hört DOVA:s verksamhetsområden utan i hög grad även andra äm- nen, främst historia och kulturgeografi, även andra samhälls- vetenskaper.

7.2. DOVA och de långsiktiga forskningsföretagen

DOVA:s verksamhet utgörs till stor del av långsiktiga forsknings- och publiceringsföretag inom områdena dialektologi. namnforskning, ' folkminnesforskning och folkmusik/visor. Det känns angeläget att re- latera dessa till andra i samhället existerande långsiktiga företag t.ex.

— Runverket (Riksantikvarieämbetet) — Det medeltida Sverige (DMS, Riksantikvarieämbetet) — Sveriges kyrkor (Riksantikvarieämbetet) — Latinsvenskt glossarium (KVHAA) — Svenskt Diplomatarium (Riksarkivet)

Utan jämförelseri övrigt kan man i långsiktigheten se likheter, som kan motivera en diskussion kring'andra konstellationer — även för DOVA:s del. Detta gäller i synnerhet medeltidsforskningen, som i fö- retagen sammantagna företräds av ortnamnsutgåvorna, Sveriges me- deltida personnamn, Sveriges medeltida ballader, Det medeltida Sverige, Svenskt Diplomatarium m.fl. Till detta kommer den omfat- tande medeltidsforskning som sker inom historia, kulturgeografi, konstvetenskap, arkeologi m.fl. ämnen. Omfattande samordning av detta har skett i det medeltidshistoriska seminariet i Stockholm genom Göran Dahlbäck.

För medeltidsforskningen i framtiden kan det vara viktigt att tyd- liggöra dessa möjligheter inför DOVA:s framtida verksamhet. Detta gäller inte minst vid uppbyggnaden av databaser, där rationalise- ringsvinster och större forskningsmässig potential kan erövras.

7.3. DOVA och Folklivsarkivet i Lund (LUF)

Folklivsarkivet i Lund (LUF) är knutet till Lunds universitet och un— derställt dess etnologiska institution. Arkivets verksamhet och historia har redovisats i en större publikation i anslutning till 75-årsjubileet

1988 (jfr SK90, bilaga 2:1—2 med diskussion om relationen till DOVA).

LUF har en insamlingsverksamhet avseende folkliv och folkminnen som gör ett samgående med DOVA intressant. Verksamhetsområdet för insamlandet omfattar stora delar av Sydsverige: Skånelanden, Småland och Öland.

Det har från chefen för DAL framförts önskemål om ett samgå- ende mellan DOVA och LUF, dvs. via DAL. Utredaren tycker sig förmärka en viss osäkerhet i detta avseende hos LUF, som dock kan se ekonomiska fördelar. Men hänsyn till den klara relation som här föreligger mellan ett folklivsarkiv och en universitetsinstitution med modern inriktning inom etnologifältet, kan LUF:s roll som förmed- lare mellan myndigheten och forskningen bli av central betydelse om arkivet tillföres DOVA. Utredarna föreslår därför detta fr.o.m. 1 juli 1994.

7.4. DOVA och Nordiska museet

I sitt remissvar 1990-09-07 på statskontorets utredning framhåller Nordiska museet följande:

Nordiska museet och folkminnesarki ven

Som ansvarsmuseum har Nordiska museet redan nu ett övergri- pande ansvar. Museets _)?)lkminrtths'arkitt är det enda av de folkloris- tiska arkiven som har verksamhet inom ämnets samtliga områden. Museets folkminnessamling är också det enda riksomfattande folk- minnesarkivet. Folkminnena är en vital del av det kulturarv som Nordiska museet lyfterfram [ sin roll som kulturinstitution.

Insamlingen har pågått i ungefär 100 år och resulterat i ett stort arkivmaterial. Detta har uppordnats tillsammans med material som insamlats på andra håll och. är nu mycket lättillgängligt. Vid museets folkminnessamling finns mer än en miljon excerpter.

Nordiska museets folkminnessamling har även synnerligen värde- full erfarenhet på jblkbildningens område. Hundratals radio- och TV- program, artiklar med mera har initierats ellerframställts av museets folkminnessamling. Folkminnessamlingen är även en betydande resurs för lärare och andra kunskapsförmedlare inom och utom skolvärlden. Detta är en folkbildande erfarenhet som kan komma DOVA till godo.

Genom den för drygt ett år sedan genom]? rda omorganisationen av Nordiska museet har en särskild Minnesavaelning skapats med goda möjligheter att organisatoriskt leda även DOVA:s verksamhet. Till avdelningen har, förutom folkminnessamlingen, förts bibliotek, arkiv med bildarkiv och _frågelistverksamhet samt annan minnessamling. exempelvis av yrkesminnen. Avdelningen verkar för att göra det samlade materialet av bild och data tillgängligt i en lätt nåbarfakta- bank.

Om Nordiska museet fick huvudansvaret för verksamheten vid samtliga folkminnesarkiv skulle betydande rationaliseringsvinster kunna göras: — DOVA:s och Nordiska museetsfolknzinnessamlingar kompletterar på många sätt varandra: För att möta forskarnas, massmedias och allmänhetens växande intresse för folkets ickemateriella kultur borde staten samordna sina folkloristiska insatser på central nivå. Nordiska museets egen roll som samordnare och. språkrörft'ir mu- seerna på det kulturhistoriska området skulle förstärkas om museet samverkade med DOVA:s kompetens och resurser. — DOVA-organisationen skulle å sin sida tillföras värdefulla erfa- renheter. Nordiska museet har exempel .tis erfarenhet av att sam- ordna, leda och fördela landso/nfattande verksamhet genom ansva- retför museernas gemensamma projektför samtidsdokumentation. På motsvarande sätt eller inom ramen för SAMDOK skulle DOVA:s behov av insamlingsverksamhet kunna organiseras. - De resurser som kan läggas på åtgärdcrför datorisering och in- spelning bör inte splittras på olika experiment. Därför bör Nordiska museets och DOVA:s strävandm även här samordnas. — Samtliga folkminnesarkiv skulle bli delaktiga i Nordiska museets utåtriktade verksamhet med kanaler till museer, massmedia och allmänhet.

— Nordiska museets verksamhet med aktiv traditionsinsamling, till exempel med att systematiskt dokumentera det muntliga berättan- det, har nära anknytning till DOVA:s dialektsida. Även här borde en samordning ske.

Så långt Nordiska museet. vars synpunkter är i högsta grad beak- tansvärda. Det är för utredaren uppenbart att all tänkbar samordning bör prövas. Detta innebär dock inte att huvudansvaret för landets samlade folkminnesarkiv utan närmare utredning bör läggas på

Nordiska museet. De skilda DOVA-arkiven är visserligen sinsemel- lan olikartade, men flera av arkiven uppvisar en av tradition stark samordnad insamling mellan främst folkminnes- och dialektsidan. Ett avskiljande av den ena delen skulle i nuläget vara synnerligen kompli— cerad.

En centraliserad, rikstäckande verksamhet för folkminnesdelen torde även i det regionala perspektivet te sig främmande. Genom Nordiska museet och DOVA—arkiven finns förutsättningar för en ba- lans och tävlan vad gäller handhavande, dokumentation och forskning kring det ickemateriella kulturarvet.

7.5. DOVA och kulturmiljövården

DOVA:s samband med kulturmiljövården inom ramen för ett gemen- samt ansvar för kulturarvet är uppenbar. Som framhållits förutsätter en effektiv kulturmiljövård en tydliggjord medvetenhet om det icke— materiellas betydelse. Det tydligaste sambandet i dagens situation är genom ortnamnen, där samarbetet sker inom ett stort och fungerande nätverk. Detsamma skulle i större omfattning än nu även kunna gälla dialekter och folkminnen.

DOVA-arkiven och de kulturhistoriska registren. inklusive Nordiska museets, bildar tillsammans landets dokumenterade kultur- arv. En starkare samordning kan ge förutsättningar för en bred kul- turhistorisk databas med såväl fysiskt som ickemateriellt innehåll.

7.6. DOVA och Lantmäteriverket

I fråga om namnvård har DOVA och LMV ett gemensamt ansvar och ett etablerat samarbete, i vilket bl.a. även Riksantikvarieambetet ingår (jfr. beteckningsreformen). För utvecklandet av datakartografi både avseende ortnamn och dialekter är det angeläget att samarbetet för- djupas.

7.7. DOVA och arkivväsendet

DOVA-arkiven har en klart avvikande struktur i förhållande till de arkiv som insamlar, bevarar och tillhandahåller officiella dokument.

Denna senare funktion har Riksarkivet. landsarkiven. krigsarkivet och en lång rad mindre arkiv. I denna funktion är DOVA en selektivt in- samlande myndighet med klar forskningsanknytning. Materialet är inte i sig objektiva dokument utan snarast av karaktären styrd infor- mation. En större samordning med ett allmänt arkivväsen skulle inne- bära risker för att DOVA:s samhällsuppdrag skulle framstå som min- dre tydligt.

7.8. Slutsatser

Detta avsnitt har markerat några allmänna samordningsmöjligheter. Ytterligare exempel skulle ha kunnat nämnas, t.ex. med massmedia och skolväsendet. Genomgången synes främst belägga goda nätverks- och samordningsmöjligheter med kulturmiljövården, universiteten, Lantmäteriverket och Nordiska museet.

Den organisatoriska samordning med universiteten som tidigare framförts som ett alternativ avslås. DOVA bör bibehållas som egen myndighet.

8. Mot ett nytt DOVA

8.1. DOVA:s synpunkter

I sin anslagsframställning [992-08-19 avseende medel för forsknings- och utvecklingsinsatser bå 1993/94—1995/96 (behovsredovisning inför 1993 års forskningsproposition) anför DOVA följande avseende en allmän framtida inriktning:

Det pågår en förändring i riktning mot vad som brukar kallas in- formations- eller kunskapssamhället. De tekniska iizöjliglieterna att förmedla information ökar, samtidigt som också fritiden förutses komma att öka. För att kunna ge alla en rikare fritid måste kulturin- stitutionerna få bättre möjligheter och. resurser att låta allmänheten ta de av vad de har att erbjuda. DOVA-arkivens roll härvidlag kommer att tillta i betydelse i takt med svenskarnas stigande intresse för att "söka sina rötter", lära känna mera om sin hembygd, dess historia, ortnamn, seder och bruk, folkliga musik och. _fäderneiirvda språk — folkmålet. En på detta sätt fördjupad kunskap om hembygden bidrar till att människorna finner en bättre förankring i tillvaron — en högre livskvalitet.

Utredaren biträder denna framtidssyn. Dagens dynamiska samhälls— omvandling innebär att värderingar och verklighetssyner förändras på ett sätt som knappast tidigare har skett. I detta sammanhang skall man även framhålla Sveriges marginella läge i Europa. ett läge som skapar särskilda förutsättningar. I marginalerna blir ofta de kultur- historiska "ringarna på vattnet" tydligare och lättare att skilja från varandra. Större övergripande skeenden vars spår och minnen suddats ut i centrala områden kan leva kvar längre i marginalerna och är där möjliga att studera i längre historiska perspektiv. Detta innebär att vad gäller kulturarvet har Sverige ett internationellt ansvar.

För framtida insamlingsverksamheter anför DOVA:

Dokumentation av postdialektal utveckling

Språket är aldrig statiskt utan _föriiiulras ständigt. De gamla dialek- terna ersätts av ett talspråk. som fortfarande har regionala särdrag. Samtidigt blir det av ökat intresse att dokumentera de sociala ski/lna— derna i det talade språket.

Dokumentation av kulturförändring i dagens samhälle

Det svenska samhället undergår i dag en snabb onn'ond/ing. Värde- ringar och trosföreställningar omprövas. Religionen i dess traditio- nella forrn ersätts av andra religiöst färgade uppfattningar. Nya kul- turella mönsterframträder. Inom den folkliga musiken blandas det gamla med nya former. En ambition är att dokumentera dessa pro- cesser. medan med de pågår.

Dokumentation av invandrarkulturer

Det kan antas att den betydande invaiulringen till Sverige under se- nare det'ennier kommit och kommer att medföra väsentliga förän- dringar i det kulturella mönstret i Sverige. Det sker en ömsesidig på- verkan mellan invandrarkulturerna och den inhemska kulturen. Det finns här ett unikt tillfälle. att medan processen pågår dokumentera mötet mellan invaru/rarku/turer och inhemsk kultur.

DOVA anför således att vikten av samtidsdokumentation är stor för myndigheten. Man kan här påpeka att behovet är vidare och större: i själva verket ett samhällsbehov för att kunna förstå de kulturella mönstren och de faktorer som påverkar dem. Detta är en intressant utgångspunkt som skapar behov av starkare samverkan med andra myndigheter och institutioner som Nordiska museet. men även med massmedia. skolan och givetvis universiteten och kulturmiljövården i stort.

Vad gäller tillhandahållandet anför DOVA följande:

Dataregistrering av samlingar Datorisering innebär stora möjligheter till rationa/isering och kapaci- tetsökning genom förbättrad överblick och snabbare tillgänglighet. De databaser, som är under uppbyggnad vid några av DOVA-arkiven, kommer sålunda att i väsentlig grad underlätta sökning i arkivens material.

För att maximal effekt av dataregistreringen skall uppnås är det angeläget. att arkivens dataregister samordnas iform av en gemensam databas. För att detta skall kunna genomföras krävs betydande medel för anskaffning av utrustning samt medel för programnu'ring och an- nan datakonsultation.

Kommunikationsutrustning

Det är av stor vikt, att databasernas uppgifter om arkivens samlingar görs sökbara även via modem och telenätet. Vidare är det av stort värde, om arkivmaterial — i den mån det inte är kopierat — snabbt kan överföras via telefax. Därvid bör helst användas en utrustning, som möjliggör att den överförda kopian erhålles på arkivlwständigt papper och kan arkiveras som säkerhetskopia.

Utökad service DOVA-arkivens material röner glädjande nog stor efterfrågan under senare årfrån allmänhetens sida. Det gäller aniatörforskare, studie- förbund och hembygdsföreningar, även skolor. Det vore önskvärt. att DOVA-arkiven hade större personella resurser att tillmötesgå denna efterfrågan, ökade möjligheter att ge handledning åt alla dem, som på det ena eller andra sättet vill arbeta med den folkliga kulturen. däri begripet handledning åtforskare.

Källpublicering

Ett av DOVA-arkiven, nämligen Svenskt visarkiv (SVA) utger konti- nuerligt fonogram med visor och folkmusik. Inspelningar av språkligt (dialektalt) och/eller etnologiskt intresse skulle kunna göras tillgäng- liga i form av fonogramutgåvor med tillhörande texter. Språk- forskare, litteraturvetare, etnologer och. andra skulle vidare ha in— tresse av att texter publicerades också utan samband med fonogram— utgivning.

8.2. Vägvalen

Det identifierade huvudproblemet för DOVA:s del är balansgången mellan insamlade å ena sidan. publiccringsverksanthet å den andra. Man kan även se detta som en skiljelinje mellan folkminnesdelen och den språkliga delen. vilken också är den dominerande. Det finns klara samband men även stora skillnader mellan de båda inriktningarna och synsätten. Det är viktigt att inför framtiden identifiera och analysera problemen. vilka delvis synes sammanhänga mcd olikartade akade— miska traditioner.

Utredaren kan konstatera att DOVA i och för sig signalerat behovet av en ny orientering men att detta ställningstagandc inte inneburit egna förslag till omorganisation. i stället har myndigheten prioriterat den fortsatta långsiktiga forsknings— och publiccringsverksamheten. Hur skall detta förhållande kunna leda fram till en mera samhälls- inriktad myndighet DOVA"?

Man står här inför ett viktigt vägval. cn kulturl'räga av stor digni- tet. En central fråga är om Sverige som kulturnation skall fortsätta att satsa stora resurser pit långsiktiga forsknittgsl'örctag (både inom och utom DOVA). Man katt i förlängningen fråga sig om resultaten. om eller när de föreligger. har relevans i det framtida samhälle som då råder. Detta kan vi givetvis inte besvara itu. Vi kan dock konstatera. att samhället genom att ställa resurserna till förfogande. riskerar att bidra till en vetenskaplig konservering i redan passerade paradigm och synsätt. samtidigt som man mer eller mindre uttalat söker upp- rätthålla cn kulturhistorisk stabilitet som stöd för samhällets eget fortheständ.

Det centrala är om man skall tvingas ta ställning till ett vägval cn— ligt ovan av resursskäl. De arkiv som föreligger är en samhällets guldskatt. men som kan tillgodogöras och användas på annat sätt än som underlag för långsiktiga ord- och ortnamnsböckcr. Det nyprodu- cerade kulturarvet kan dokumenteras nu. längre fram är det för sent. Var skall resurserna läggas. vad skall prioriteras?

Detta är en fråga som upprepade gånger ställts inom DOVA och i samband med här föreliggande utredning.

Det kan inte vara utredarens uppgift att ta ställning till de långsik- tiga puhlicerings— och forskningsföretagen i princip. Det torde dock ha framgått. att utredaren känner viss tveksamhet inför samhällsrele- vansen i informationssamhällct framöver. En prövning måste göras i

ett större sammanhang. Samtliga motsvarande projekt i samhället bör analyseras mot bakgrund av ett kulturpolitiskt ställningstagande av statsmakterna. Innan ett sådant föreligger kan DOVA:s långsiktiga publiceringsprojekt ej utan vidare upphöra, dvs. ej heller OSD. Däremot kan, i enlighet med antydningar i utredningen, större snabbhet eftersträvas, t.ex. genom

— omprövning av ambitionsnivåer — datorisering

En enhet inom DOVA som till synes har lyckats väl med balans- gången är SVA. Detta väl fungerande men något speciella arkiv kan också prövas vad gäller hemvisten inom DOVA. Utredaren hari detta avseende inget förslag men vill ändå göra nämnda markering.

Vad gäller DOVA:s framtid som egen myndighet är förutsättning— arna goda under villkoret av att nämnda svåra balansgång lyckas. Detta förutsätter dock en stark ledningsfunktion, i varje fall under en övergångstid. Andra organisationsförslag än den sammanhållna myn- digheten kan också diskuteras.

Uppdelningsalternativet kan innebära en fördelning av DOVA mellan Nordiska museet, Statens musiksamling, Lantmäteriverket, Riksantikvarieämbetet, universiteten, arkivväsendet etc. Detta skulle sannolikt innebära omfattande kapitalförstöring, kontinuitetsbrott och någon form av kaos.

Det regionala alternativet är i så fall intressantare, dvs. en uppdel- ning till storregionala kulturinstitutioner med samarbetsmöjligheterna mera näraliggande och tydliga, t.ex. med universiteten. länsmuseer, landsarkiv, länslantmäteri etc. Det är möjligt att en sådan struktur på sikt visar sig framgångsrik. Detta är ett av huvudskälen varför utre— daren anser att arkivet i Göteborg bör kvarstå och förstärkas och de regionala ansvarsområdena i Syd— och Västsverige justeras — därtill med LUF inom DOVA. I dagens situation finns dock små möjligheter att snabbt genomföra en konsekvent regionalisering eller decentra- lisering av hela DOVA.

Det alternativ som återstår är ett bibehållet men omstrukturerat DOVA med förstärkt insamlingsfunktion avseende nutidens folkmin- nen, renare regionalisering med större ansvarstagande på denna nivå samt klarare verksamhetsidé.

8.3. Rollspel och nätverk

DOVA har samhällets uppdrag att handha det ickemateriella kulturar- vet och bör därmed bestå, men dess roll i ett totalt nätverk bör preci- seras. Detta innebär implicit att nätverksuppbyggnaden är viktigare än organisationsutnyttjandet. Nuvarande situation i en komplicerad rela- tion till universiteten, kultur-miljövärden och andra institutioner som Nordiska museet har för DOVA:s del inneburit tendenser till inkaps- ling och osäkerhet inför det egna samhällsuppdraget.

En övergripande verksamhetsidé har länge saknats. Det kan ej heller vara utredarens uppgift att slutgiltigt formulera detta, däremot att föreslå en organisationsform som skapar förutsättningar för en process som leder till det nämnda. Utredaren återkommer nedan med aspekter på och antydningar till verksamhetsidé.

De interna arbetena i budgetarbetet inom DOVA, inte minst under 1992, har dock inneburit ett sökande mot mera verklighetsanknutna mål. Detta innebär att förutsättningar-na för en tydligare koppling mot kulturmiljövården har ökat, samtidigt som kopplingarna mot uni- versitetsforskningen synes bli naturligare. DOVA har här en för samhället viktig mellanfunktion, dels som upprätthållare av konti- nuiteten i publicering, dels som förnyare av insamlandet i ett föränderligt samhälle.

8.4. Ledningsfunktionen

DOVA:s nuvarande ledning utgörs av en styrelse som huvudsakligen företräder producentledet, dvs. forskarsamhället inom traditionellt berörda ämnen. Detta förhållande är inte problemfritt. Olika synsätt eller paradigm i vetenskapligt avseende bryts mot varandra, något som givetvis i sig är en styrka om denna brytning sker utan person- motsättningar. Så har till synes även skett, men det kan inte uteslutas att mera djupgående åsiktsskillnader kommit att prägla ledningsfunk- tionen i form av nuvarande styrelse (jfr SK90 sid. 7—8).

En fråga är balansen mellan styrelsens ledamöter och de olika ar- kivcheferna. Det är till synes av vikt att de senare ställs under en ge— mensam ledning och därmed i en säkrare relation till sin uppgift.

Utredaren ansluter sig därmed till statskontorets principiella syn- punkter på en förstärkt ledningsfunktion. De intentioner DOVA självt

har gjort uttryck för förutsätter detta, liksom en precisering av roll- spel i nätverket.

Samtidigt förutsätter tankegångarna att en ny styrelsestruktur ska- pas med företrädare för konsumentledet och statsmakterna. I följande överväganden framföres ett förslag i denna riktning.

En till synes bagatellartad men för många central fråga är den geo- grafiska placeringen av ledningsfunktionen. Tveksamhet har inom DOVA:s regionala delar framförts vad gäller Uppsala, den ort som vad gäller andelar av DOVA och sin EA/PA—enhet ter sig naturligast och mest resursbesparande. Stockholm är genom samordningsmöjlig- heterna med departementet, kulturmiljövården, Nordiska museet och andra centrala institutioner ett andra alternativ. Vad gäller utbyggan— det av datoriseringen och kulturarvets datakartografi kan Gävle te sig som ett intressant alternativ. Utredaren förordar efter övervägande ett förläggande till Stockholm.

8.5. Sammanfattande problemanalys och konsekvenser

Inom DOVA råder en rad obalanser: geografiskt, verksamhetsmäs- sigt, ideologiskt och forskningsmässigt. De stora publiceringsföreta- gen, särskilt vad avser ortnamn, binder huvuddelen av DOVA:s re— surser. I sin långsiktighet bör de omprövas vad gäller ambitionsni- våer. Ett identifierat centralt problem är relationen mellan DOVA:s resursmässigt starka del och resursmässigt svaga del, dvs. i klartext den språkliga med namn och dialekter å ena sidan och folkminnesde- len å den andra. Sammankopplingen i arkiven är så påtaglig, att ett skiljande ter sig som kapitalförstörande. De båda delarna bör därför hållas samman, något som dock förutsätter en stark ledningsfunktion. Ett problem är en viss splittring vad gäller inriktning och ansvars- områden i södra och västra Sverige. Konsekvenserna av detta bör vara de ovan föreslagna geografiska justeringarna samt att folkmin- nesdelen förstärks och förnyas genom att LUF införes i DOVA. DOVA har signalerat en förnyelse mot nutidsinriktning, särskilt på språk- och folkminnesfronterna. Detta kräver antingen nya resurser eller omfördelning av de befintliga. En konsekvens enligt det senare torde bli ett dämpande eller delvis nedläggande av publiceringsföreta- gen. Man anar här i förlängningen meningsskiljaktigheter inom

DOVA, vilkas konsekvenser även i detta fall borde kunna genskjutas genom en starkare ledningsfunktion.

Det sammanfattande problemet torde vara att DOVA:s roll i sam- hället inte är tydliggjord. Detta gäller både rollen i ett allmänt kul- turliv och ansvaret för det som i denna utredning kallats Det dolda kulturarvet. Följden synes bli en allmän osäkerhet och man riskerar en passiv eller försiktig attityd till resursbeviljande nivåer i samhället. Konsekvensen av detta blir återigen behovet av en förstärkt lednings- funktion.

Bland de aspekter och konsekvenser som framlagts ovan kan åter möjligheterna till en samlad insats inom medeltidsforskningen nämnas. Centrala bidrag från DOVA föreligger här i form av ort- . namnsutgåvorna, Sveriges medeltida ballader och Sveriges medeltida

personnamn. DOVA.s eventuella roll i samlad medeltidsforskning kräver likaledes en stark ledningsfunktion.

Vad slutligen gäller verksamhetsidén måste DOVA ha en inre medvetenhet och ta ett eget ansvar för de åtgärder och förändringar som kan krävas. Detta gäller även omprioriteringar och ifråga- sättanden, det kan i relation till samhällsuppdraget inte räcka med att ensidigt hänvisa till gamla beslut. Detta kräver förstärkt lednings— funktion.

9. Överväganden och förslag

Som allmän bakgrund kan följande punkter vad gäller kulturarvet och DOVA:s roll framföras.

— samhällets ansvar för det totala kulturarvet bör fortsättningsvis liksom nu även omfatta det ickemateriella arvet såsom detta av- speglas i folkminnen, dialekter, ortnamn, personnamn, folkmusik och visor

— betydelsen av det samlade kulturarvet, dvs. det materiella såväl som det immateriella, kan förväntas öka i kommunikations- och informationssamhället, där de allt tydligare kompletterar varandra — samhället har i DOVA en upparbetad organisation att dokumentera och tillvarata det ickemateriella kulturarvet och som kan fungera väl i ett nätverk

— DOVA:s förutsättningar bör nyttjas i en aktiv insats på att förklara och förstå kulturella mönster i nutid för framtid, speglat mot äldre tiders kulturbärare

— kontinuitet och förändring i samhället bör i DOVA:s verksamhet tillvaratas genom aktiv analys av pågående och förväntad omvand- ling i form av prognoser och konsekvensbedönming för kulturar- vet och därmed skapa förutsättningar att genskjuta förluster ge- nom snabba insatser

Detta sistnämnda kan betraktas som en antydd verksamhetsidé. DOVA bör ges förtroendet att omrpöva sin situation, bl.a. genom analys av faktorerna som lett dit. Konsekvenserna blir:

— verksamheten inom DOVA bör omprövas och förnyas. Ompriori- teringar bör övervägas. En förutsättning för detta är organisa- tionsförändringar enligt följande: — förstärkt ledningsfunktion: verkschef och kanslichef (50 %) — ändrad styrelsekonstruktion med företrädare för bredare sam— hällsintressen vad gäller det totala kulturarvet.

DOVA föreslås därmed kvarstå som självständig myndighet men med en delvis ändrad organisation, ny förordning och instruktion och därmed med tydligare mål- och verksamhetsidé.

I fråga om organisation innebär förslaget följande: - Styrelse med företrädare för statsmakterna, arkivväsendet, kultur- miljövården (centralt och regionalt), Nordiska museet, universiteten, Statens Lantmäteriverk och hembygdsrörelsen.

. Vetenskaplig nämnd med företrädare för berörda universitetsäm- nen, varvid även historia är företrädd, därtill helst även samhällsve- tenskapliga ämnen. - Verksledning med från arkivavdelningarna fristående chef, kansli- chef och EA/PA-enhet. Placeringsalternativ är i första hand Stock— holm, i andra hand Uppsala.

- Bibehållande av de sex huvudarkiven som avdelningar, och därmed en markering av den regionala delen av organisationen som en resurs. . De båda långsiktiga forskningsföretagen Ordbok över Sveriges dia- lekter (OSD) och Sveriges medeltida personnamn (SMP) placeras di- rekt under verksledningen. Därmed uppnås förhoppningsvis vissa ra- tionaliseringsvinster i administration. Vad gäller OSD kan ompröv- ning diskuteras men i nuläget bör vinster enligt ovan prövas liksom en uppluckring av klavbundenheten till 6 000 sidor, vilken har en

fördröjande effekt. När projekten avslutats överförs arkivmaterialet till ULMA resp. OAU.

Vad gäller arkivens inre organisation kommer generationsskiften under 1990—talet att nödvändiggöra en översyn. ] övrigt föreslår ut- redaren

— att ansvaret för fortsatt utgivande av Sveriges ortnamn tydliggöras organisatoriskt, i varje fall genom en särskild tjänsteman på OAU

— att handhavandet av personnamnsdokumentation koncentreras till Uppsala, vilket innebär att vetenskapssamhällets personnamnsex- cerpter överföres från Umeå till Uppsala.

Sammanfattningsvis innebär detta organisationsförslag mindre för- ändringar i en befintlig organisation. Det arkiv (eller avdelning) vars huvudmannaskap kan övervägas i annan form är Svenskt visarkiv. Utredaren har dock ännu ej funnit någon naturlig part vid samgående (möjligen SMS).

Vad gäller verksamheter föreslår utredaren följande, detta mot bakgrund av att DOVA:s resurser (ca 25 miljoner) utgör en stor del av samhällets totala satsning på det ickemateriella kulturarvet:

— koncentration på upprättandet av en gemensam databas. I fråga om ortnamn och dialektkartografi bör Statens Lantmäteriverk genom sina tekniska förutsättningar ges centrala uppgifter i samarbete med DOVA.

— insamlings- och dokumentationsprinciperna ges en starkare nu- tidsinriktning med nyare teknik, t.ex. videoupptagningar — DOVA:s roll i relation till universiteten tydliggöres till att vara den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden av det ickemateriella kul- turarvet, detta uppdrag ställt i relation till de samhällsför— ändringar som inledningsvis nämndes. Detta skapar förutsättning- ar för att med universitetet och andra institutioner skapa gemen- samma projekt i avsikt

att utnyttja samhällets totala resurser i gemensam kunskaps- uppbyggnad att förstärka de personella och institutionella nätverken

I avsikt att förstärka folkminnesdelen och insamlandet föreslår utredaren att Folklivsarkivet i Lund tillföres DOVA fr.o.m. 1994-07-01.

De rådgivande nämnderna föreslås kvarstå och ges den samman- sättning respektive avdelning (arkiv) och verksledningen i samråd finner lämpligt.

I avsikt att förtydliga arkivens regionala ansvarsområden föreslås en justering i det syd- och västsvenska området, varvid landskapen Skåne, Blekinge, Halland, Småland och Öland till faller Lund (DAL+LUF) och Bohuslän, Dalsland, Värmland och Västergötland tillfaller DAG. Detta gäller ansvarsområdena folkminnen och dialek- ter. DAG bör därvid förstärkas personellt, vilket utredaren föreslår. I relation till arbetsområde och verksamhet föreslår utredaren även en förstärkning av arkivet i Umeå (DAUM). Detta arkiv är det enda som i en sammanhållen region verkar inom de tre områdena dialekter, ortnamn och folkminnen, därtill i en mångkulturell region av särskilt stor internationell betydelse ur kulturhistorisk synpunkt.

Som förslag till mera övergripande projekt kan nämnas — studier av hur de materiella och ickemateriella eller ”kognitiva” kulturlandskapen förhåller sig till varandra — analys av dagens vardagsspråk i landet, ett projekt som skulle kunna formuleras och genomföras i samarbete med lokalradion — teoretiska faktoranalyser bakom förändringar i namnskick och språk, t.ex. form av case—studies enligt systematisk plan — analys av befintligt arkivmaterial och dettas dolda potentialer, t.ex. vad gäller uppgiftslämnarna själva i sin samhällsmiljö, fono- grammen i dialektforskning etc. Vidare bör namnbyte av myndigheten övervägas: Språk och folkminnesinstitutet? Avslutningsvis vill utredaren peka på två angelägna uppgifter för DOVA i framtiden: — en fortgående analys av det insamlade materialets källvärde, dvs. att visa en källkritisk medvetenhet

— att pröva möjligheterna att i populariserad form mera konsekvent föra ut information om det ickemateriella kulturarvet till en bredare allmänhet.

SOU 1992: 142

DIALZKT- OCH ORTNAHNS— 1992—08-19 Dnr 20/92 l(l7) IRKIVEN SAMT SVENSK? VI SARKIV (DOVA )

Hagagatan 238 113 47 STOCKHOLM

Regeringen Kulturdepartementet

ANSLAGSFRAHSTÄLLNING avseende medel för forsknings— och utveck— lingsinsatser bå 1993/94 - 1995/96 (behovsredovisning inför 1993 års forskningsproposition).

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) har tilldelats 500.000 kr för forsknings- och utvecklingsinsatser att disponera fr o m ba 1992/93. Avsikten är att företrädesvis använda dessa medel för att förbättra fcrskningsförutsättningarna, vari ingar förberedelser för en datorisering av register och samlingar. Nedan redovisas behov utöver dessa redan tilldelade medel.

Liksom i föregående anslagsframställning avseende forsknings— och utvecklingsinsatser bä 1990/91 - 1992/93 avgiven i augusti 1989 ligger tyngdpunkten i äskandet på en angelägen förstärkning av medelstilldelningen för att snabbare fullfölja de långsiktiga projekten Ordbok över Sveriges dialekter, Ordbok över Sveriges medeltida personnamn, Sveriges medeltida ballader, rikstäckande ortnamnsutgavor samt regionala dialektordböcker. Medelsbehovet för tryckning ökar som en följd av snabbare utgivning. En annan viktig del är medelsbehovet för att fortsätta och utvidga arbetet med datorisering av register och samlingar. Äskandena om medel för en arkivarietjanst med inriktning på finska och för projekten Ordbok över estlandssvenska dialekter och Byar och byalag i Malarlänen är en upprepning från föregående anslagsframställning.

Tjänster Kostnad för ba 1993/94 1994/95 1995/96

4 arkivarietjanster för för- stärkning av OSD och SMP, varav 2 tjänster fr o m ba 1993/94

(punkt 2.1), 4 x 300.000 ...... 600.000 .. 1.200.000 .. 1.200.000

4 arkivarietjdnster för

ortnamnsutgivning (punkt 2.1), 4 x 300.000 ............ 1.200.000 . 1.200.000 . 1.200.000

l arkivarietjänst med inrikt— ning på finska (punkt 2.2), 1 x 300.000 ...... .......... .... 300.000 ... 300.000 ... 300.000

Övrigt Arvodering

Assistent- och experthjälp vid SVA (punkt 2.1 och 2.2) .... 200.000 ... 250.000 ... 250.000

Rörliga resurser för sektors- 1nsatser (punkt 3) ............. 250.000 ... 250.000 ... 250.000

Upplaggning av gemensam databas (punkt 4.2.1) .................. 500.000 ... 500.000 ... 500.000

Projektet Ordbok över estlands- svenska dialekter (punkt 2.2) .. 600.000 ... 600.000 ... 600.000

Projektet Byar och byalag i Målarlanen (punkt 2.2) . ...... .. 250.000 ... 250.000 ... 250.000

Utrustning

Datorutrustning (punkt 4.2.1) .. 600.000 Kommunikationsutrustning

(punkt 4.2.2) . ..... ... ..... .... 100.000

Tryckningsanslag

Tryckning av publikationer ..... 200.000 ... 200.000 ... 200.000 Summa ... 4.800.000 . 4.750.000 . 4.750.000

Hemställan

Med stöd av vad som anförs i denna anslagsframställning hemställer DOVA, att l4.300.000 kronor anvisas myndigheten för sådana forsk- nings— och utvecklingsinsatser ba 1993/94 - 1995/96 som samman— ställts ovan.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelseardföranden Leif Ekberg, styrelseledamöterna Thorsten Andersson, Folke Bohlin och Josef Rydén. Vid örendets slutliga handläggning har vidare nlrvarit personalföreträdarna Göran Hallberg och Margareta Gillberg samt styrelsens sekreterare, byråchef Börje Hornegård (föredragande).

lk VOX »Cul/th/k ;)/ Leif Ekberg

___! i -. /' *"w' "/

'BörjeiHornegard

Organisationstablå:

STYRELSEN FÖR

Dialekl- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA)

20 anställda (1722 årsarbetslo'aiter)

lnsamlar. bevarar. bearbetar. utger och tillhandahåller svenskt. samiskt och finskt dialekt- och folkminnesmaterial

Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL)

7 anställda (6.8 årsarbetskrafter)

lnsamlar. bevarar, bearbetar. utger och tillhandahåller Svenskt dialekt och onnamnsmatenal samt yttrar sig i ärenden om fasutållande av ortnamn

Dialekt-. orlnamns- och folk- minnesarkitet i Umeå (DAUM)

lnsamlar. beim. bearbetar utger och tillhandahåller svenskt. samiskt och finskt dialekt-. omåmns- och (olkminnesmaterial samt yttrar sig i ärenden om famlande av ortnamn

Arkivet för ordbok över Sveriges dialekter (OSD)

4 anställda (3.7 årsarbetslo'åfter)

Bevamr. bantar och utger i ordbokst'onn till, genom excerpering och kopiering av tryckta och otryckta källor insamlat svenskt dialektmaten'al

DOVA

Kansliet (Stockholm) 2 anställda (0.6 årsarbetskrafter)

1.6 årsarbetskrafter

Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU)

21 anställdaUGJS årsarbetsla-arer) Härav 5 anställda (4,5 årsarbetsln'alter) på fastigheubetockningsreformen.

lnsamlar, bevarar. bearbetar. utger och tillhandahåller svenskt., samiskt och finskt onnamns-material samt handlägger ärenden om fasorällande av ortnamn

Dialekt-. orlnamns- och folk- minnesarkivet i Göteborg (DAG)

6 anställda (45 årsarbetskrafter)

Insmlar. bevarar. bearbetar. utger och tillhandahåller svenskt dialekt-. ora—amns- och folk-minnesmatcn'al samt yunr sig i ärenden om l'aSLställande av Ormamn

Svenskt visarkiv (SVA)

lnsamlar. bevarar. bearbetar utger och tillhandahålla svenskt. samiskt och finskt vis- och folkmusikmatctial samt material rörande den svenska jazzens historia

Arkivet for ordbok över Sveriges medeltida personnamn (SMP)

7 anställda (5.2 årsarbcukrafler)

Bexam. bearbetar och utger-i ordboksl'onn ett. genom excerpering av mvh.—i och otryckta kallor insamlat

medeltida - rsonnnmnsmaterial

SOU 1992: 1 42

FÖRSLAG TILL ORGANISATION AV ETT REKONSTRUERAT DOVA

Riksarkivet Nordiska museet Riksantikvarieämb He”'bl/gdsr'cirelsen STYRELSE Lantmäteriverket

Universiteten _.*—x___ Staten/Poiitiker Regional KMV

Vetenskaplig nämnd

Nätverk av kontakter

O O o O O Samarbetsprojekt

Kuiturmiljö- Arkivväsende Nordiska

museet andra museer

vården

1) folkminnesansvarig 2) publiceringsansvarig

SOU 1992:]42

DIAGRAM

FÖRDELNING AV ARSARBETSKRAFTER OCH ANTAL ANSTÄLLDA INOM DOVA ENLIGT FAF

151— lO— ' I ; J | % 5-_i Q: Lu : =( & th m a ( %! ULMA OAU OSD SMP SVA DAL DAUM DAG KANSLI EA/PA 20 21 4 7 14 7 8 6 2 3

ANTAL ANSTÄLLDA HELTID ELLER DELTID

KARTA 3

E .J " .1 .l d & k C e » +. 5 .: &

»! _.- v 7. ll m ,, I, , M . tt,—|; -.bVIt. m ', .sthwaibdb—w m %&wwnähåhgabuon , m ? uoksvsbnkwwaåeåkt. -. m ktsbfdbwåuiuååqubdvm0n0 Vw! R ul 40>Q>4$4köwilodbuä V w SMÖÖMSQr cm.? » s v tio.)! dart N rad...? .. w m l..! m m R 1 A M A K V L m m

SOU 1992:]42

KARTA 4

FÖRSLAG TILL STORREGIONAL INDELNING AV DOVAARKIVENS VERKSAHMETSOMRÄDEN

DIALEKTER FOLKMINNEN

Norra Sverige

Västra Sverige

Södra Sverige

SOU 1992: 142

PATSKONTORET RAPPORT 1990:10 1 (10)

1990—03-16

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Förslag om en administrativ anknytning till högskolan.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING - srp 1 Utredningsuppdraget 2 2 Översynen av små myndigheter 2 3 Bakgrund och framväxt 4 4 Nuläge och problem 4 S Behov av förändringar 7 6 överväganden och förslag 8 7 Genomförandeplan 10

Bilaga 1. Några uppgifter om verksamheten vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv.

Bilaga 2 Likartad universitetsanknuten verksamhet.

Bilaga 3 DOVA—arkiven med behovsredovisning inför 1990 års forskningsproposition.

STATSKONTORET RAPPORT 1990:10 2

1990—03—16

1 Utredningsuppdraget

Regeringen har i beslut den 23 februari 1989 uppdragit åt statskontoret att i enlighet med förslag i statskontorets rapport (1988z23) Översyn av små myndigheter - en förstu- dig och efter aamrAd med universitets— och högskoleämbetet utreda möjligheterna och formerna för att knyta verksamhe— ten vid dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA—arkiven) till högskolans organisation.

Statskontoret bör enligt beslutet grunda sina slutsatser bl a pÅ erfarenheterna från hur institutioner och verksam- heter som knutits till högskoleorganisationen har utveck— lats. Exempel på aldana institutioner som anges i beslutet är historiska museet i Lund, demografiska databasen i Umeå —Haparanda och Linnés Hammarby.

Statskontoret har under utredningsarbetet haft fortlöpande kontakter med representanter för DOVA—arkiven - styrelse- ledamöter, arkivchefer och personalföreträdare — samt med berörda universitet och andra myndigheter ävensom med de centrala personalorganisationerna (TCO—s och SACO).

Ett rapportutkast av idékaraktär tillställdes tidigt på hösten 1989 några av dessa för synpunkter. Statskontoret beslöt därefter att omarbeta framtagen dokumentation och att fördjupa analysen av problemen vid DOVA-arkiven.

2 Översynen av små myndigheter

Regeringen gav den 15 oktober 1987 statskontoret uppdraget att i samråd med riksrevisionsverket (RRV) genomföra en översyn av samtliga statliga myndigheter, som lyder direkt under regeringen och har färre än 100 anställda; i rappor- ten l988:23 kallade småmyndigheter.

Översynen syftade till att med utgAngspunkt i myndigheter— nas verksamhet lämna förslag om myndigheter som statskon- toret bedömde lämpliga för fortsattt utredning. Statskon- toret borde också i översynsarbetet pröva om myndigheter— nas verksamhet till alla delar överensstämmmer med riksda- gens och regeringens intentioner och utfärdade instruktio— ner samt belysa samband och ansvarsfördelning mellan res- pektive myndighet och andra myndigheter inom samma och an- gränsande verksamhetsomrAden.

1 skrivelsen till statskontoret hade föreskrivits att bl a följande problemområden skulle behandlas i det arbetet:

' har verksamhet och tillhörande arbetsuppgifter ändrats sedan tilllkomsten av myndigheten och vilka förändringar påkallar detta i så fall,

STATSKONTORET RAPPORT 1990le 3

1990—03—16

' är resultatet av verksamheten i överensstämmelse med statsmakternas intentioner och, om inte, beror det på systemet och dess uppbyggnad eller på myndigheten,

' överensstämmer myndighetens verksamhet till alla delar med myndighetens instruktion i fråga om omfattning av arbetsuppgifter och inriktning av verksamheten,

' finns likartad eller angränsande verksamhet på annat håll i statsförvaltningen eller inom övrig förvaltning,

' vilka övriga bindningar finns till andra myndigheter,

' är arbets— och ansvarsfördelning mellan berörda myndig- heter inom systemet helt klar,

' finns det med hänsyn till den samlade kompetensen och resurstillgången förutsättningar för en ökad samordning av den aktuella verksamheten,

* vilka besparings- och rationaliseringseffekter kan upp- nås och, om möjligt, vilka personalkonsekvenser får dessa,

' vilka ändringar i nuvarande regelverk behövs för att en effektivering och/eller samordning skall kunna genomföras.

Med utgångspunkt i dessa frågor inriktades översynen helt på myndigheternas verksamhet med målsättningen att lämna förslag till fortsatt översynsarbete i de fall en föränd- ring bedömdes innebära en besparing eller effektivitets— vinst. Med det stora antalet myndigheter och den begrän- sade utredningstiden för uppdraget var det endast i undan- tagsfall möjligt för statskontoret att i det sammanhanget föra närmare diskussioner med berörda myndigheter eller göra särskilda verksamhetsanalyser. Bedömningarna grunda- des i stort sett på befintligt underlag, t ex anslagsfram- ställningar, regleringsbrev och verksamhetsberättelser samt i övrigt den information om myndigheterna som stats- kontoret, riksrevisionsverket och departementen normalt har tillgång.till.

FrAgor om myndigheternas interna organisation och admini- strativa samordning med andra myndigheter behandlades inte annat än i undantagsfall inom ramen för översynen av små— myndigheterna. Möjligheterna till en administrativ samord- ning borde dock enligt den bedömning (s 14) statskontoret gjorde i rapporten 1988:23 utredas i särskild ordning.

Om DOVA—arkiven anfördes i rapporten (s 22 och s 238) att det borde utredas om dessa organisatoriskt kunde knytas till universiteten på de orter, till vilka de är förlagda.

STATSKONTORET RAPPORT 1990:10 4

1990-03—16

3 Bakgrund och framväxt

DOVA—arkiven skapades som myndighetskonstruktion år 1970 med målsättningen att vara en paraplyorganisation för tre dittillsvarande, än mindre småmyndigheter samt en förstat- ligad stiftelse med motsvarande arbetsuppgifter: dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala samt Svenskt vis— arkiv (i Stockholm).

Därefter har DOVA—arkiven genom olika riksdagsbeslut till- förts enheterna dialekt—, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (1971), dialekt- ortnamns— och folkminnesarkivet i Göteborg (1974, 1979) och de båda vetenskapliga projekten ordbok över Sveriges dialekter och ordbok över Sveriges medeltida personnamn (1984).

En kort redogörelse för DOVA-arkivens framväxt med rötter i 1800-talets universitetsmiljöer lämnas i bilaga 1: Några uppgifter om verksamheten vid dialekt— och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv.

DOVA-arkiven underställdes år 1977 statens arkivstyrelse (STARK), som då även utgjorde styrelse för riksarkivet och landsarkiven, arkivet för ljud och bild samt svenskt bio— grafiskt lexikon. År 1986 skedde vissa förändringar och DOVA-arkiven fick återigen en egen styrelse.

DOVA-arkiven har ett gemensamt kansli, placerat i Stock— holm, och en gemensam EA/PA-enhet, placerad i Upppsala.

En översiktlig redogörelse för några andra typer av insti— tutioner och verksamheter som tidigare (eller från början) har knutits till högskoleorganisationen lämnas i bilaga 2: Likartad universitetsanknuten verksamhet.

4 Nuläge och problem.

Verksamheten vid DOVA-arkiven är reglerad i förordningen (1988z969) med instruktion för dialekt- och ortnamnsarki— ven samt svenskt visarkiv. Enligt denna har DOVA—arkiven till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och ge ut ma- terial om dialekter, personnamn, ortnamn, visor, folkmusik folkminnen och den svenska jazzens historia samt att avge yttranden i ärenden om fastställande av ortnamn och grans— ka förslag till namn på allmänna kartor.

Verksförordningen (1987zllOO) är tillämplig på myndigheten DOVA-arkiven med undantag för 2. 18 och 19 55. Styrelsens ordförande har det ansvar och utövar de uppgifter som an- ges i 35, 45. 75 3 och 105 verksförordningen. 1 frågor som är gemensamma för två eller flera av de arkiv som ingår i myndigheten har styrelsens ordförande även det ansvar och

FTATSKONTORET RAPPORT 1990le 5

1990-03—16

de uppgifter som anges i 55, 65, 75 1, 2 och 4 samt 85 och 95 verksförordningen. Om en fråga rör endast ett arkiv har arkivchefen motsvarande ansvar och uppgifter.

I myndigheten ingår dialekt- och folkminnesarkivet i Upp- sala, ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt— och ortnamnsar— kivet i Lund, dialekt-, ortnamns—, och folkminnesarkivet i Göteborg, dialekt-, ortnamns-, och folkminnesarkivet i Umeå, svenskt visarkiv (i Stockholm), arkivet för ordbok över Sveriges medeltida personnamn (i Uppsala) samt arki— vet för ordbok över Sveriges dialekter (i Uppsala). Vart och ett av arkiven leds av en arkivchef.

Till varje arkiv är knuten en rådgivande nämnd med uppgift att behandla frågor om arbetets vetenskapliga inriktning och allmänna uppläggning. I ärenden om fastställande av ortnamn beslutar arkivchefen vid ortnamnsarkivet i Uppsala efter hörande av den rådgivande nämnden för ortnamnsforsk- ning och - i förekommande fall — annat berört DOVA—arkiv.

Verksamheten finansieras över utbildningsdepartementets statsbudgetenslag (G 24) Dialekt— och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv respektive (G 26) Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m m. För budgetåret 1990/91 föreslår regeringen sammanlagt 22.7 MKR till verk— samheten (1990 års budgetproposition, bilaga 10, s 375ff). I regeringens proposition (1989/90:90, s 57) om forskning föreslås dessutom en viss förstärkning till forskning inom DOVA-arkiven (+0,5 MKR för-budgetåret 1992/93).

DOVA—arkiven får enligt instruktionen (12 5) ta betalt för de publikationer som framställs samt för sådan undervis- ning och sådana särskilda visningar som myndigheten anord- nar inom ramen för sitt verksamhetsområde enligt de grun- der som föreskrivs av myndigheten efter samråd med RRV.

Vid budgetårsskiftet 1989—06—30 hade DOVA-arkiven 66 löne- tjänster, 15 lönebidragstjänster, 4 arvodestjänster samt 8 anställda med timarvoden. Till styrelsen och ordföranden (som verkschef) är därutöver knuten en arvoderad, deltids- anställd tjänsteman med kanslichefsfunktioner. Arkiven i Uppsala dominerar helt med 45 av de 66 lönetjänsterna.

En organisation av denna typ är med nödvändighet ytterst sårbar för händelser den inte kan påverka, bl a problemen med ersättare till sjuk- eller föräldraledig personal. I praktiken har det också varit svårt att skapa erforderligt medelsutrymme för gemensamma personalutvecklingsinsatser.

En utförlig redovisning för DOVA—arkivens arbetsuppgifter, som fortfarande anses aktuell, lämnades i myndighetens an— slagsframställning för budgetåret 1987/88. En annan, även den mycket utförlig, redogörelse lämnades i myndighetens

;TATSKONTORET RAPPORT 1990210 6

1990—03—16

särskilda anslagsframställning avseende medel för forsk— nings- och utvecklingsinsatser budgetåren 1990/91-1992/93, en behovsredovisning inför 1990 års forskningsproposition. En sammanfattning av densamma redovisas i bilaga 3: DOVA- arkiven med behovsredovisning inför 1990 års forsknings— proposition.

Den redogörelsen visar på ett tydligt sätt att DOVA-verk— samheten har ett nära samband med och en stor betydelse för humanistisk, särskilt då språkvetenskaplig forskning. årets forskningsproposition (1989/90:90) innehåller också förslag om en medelsförstärkning för detta ändamål. DOVA- —arkivens samlade ambitioner för verksamheten kräver emel- lertid väsentligt större resurser än vad som kan bli aktu- ellt att avdela till denna under överskådlig tid.

Med ett synnerligen begränsat utrymme för utbyggnad av den offentliga sektorn finns i praktiken ingen annan utväg än att anpassa egna ambitioner och förväntningar till vad som kan åstadkommas genom omprövning och omfördelning av redan tillgängliga resurser. En verksamhetsplanering som förut— sätter externa resurstillskott genom beslut i regering och riksdag har i dagens läge små utsikter till framgång.

Statskontoret har tidigare (i rapport 1988:23) som alter— nativ för DOVA-arkiven framhållit möjligheten att organi- satoriskt knyta dem till universiteten på respektive ort.

Som skäl för en sådan lösning anfördes (s 286) verksamhe- tens vetenskapliga karaktär och nära samband med annan verksamhet inom högskolan. DOVA—arkiven skulle med denna lösning också ges möjligheter till administrativ service på platsen och på ett enklare sätt än nu få tillgång till de stödfunktioner i övrigt som tillhandahålles institutio- ner och andra enheter som ingår i högskoleorganisationen.

Företrädare för DOVA-arkiven - inom styrelsen och bland arkivcheferna - har framfört kritik mot att verksamheten överföres till universiteten och där samordnas med ämnes— institutioner för nordiska språk (motsv) och foklivsforsk— ning/etnologi. Den lösningen bedöms förenad med betydande risker för att DOVA-arkivens särart då går förlorad i den lokala konkurrensen om resurserna.

En annan administrativ lösning på det lokala planet kunde vara att knyta DOVA-arkiven - var för sig eller i grupp - till universitetet på orten som inrättningar enligt 16 kap 13 S högskoleförordningen (1977:263, omtryckt 1988:1060, ändrad senast 1989:646). Den lösningen fordrar emellertid - med samma krav på trovärdighet gentemot kritikerna - att dokumentationsverksamheten inom DOVA-arkiven på annat sätt kan hållas samman i ett nationellt perspektiv.

1990-03—16

Mot en universitetsanknytning har också anförts argumentet att DOVA—arkiven som kulturinstitutioner har uppgiften att levandegöra äldre tiders kultur:'Bildningsorganisationer, skolor och andra utbildningsanstalter, hembygdsföreningar, myndigheter och enskilda önskar allt mer hjälp mEd demon- strationer av samlingar, föredrag, brev—och remissvar samt enskild handledning vid studiebesök.Att ha goda relationer till den intresserade'allmänheten är särskilt viktigt för DOVA, eftersom det i stor utsträckning är de människor som levererar material till arkiven som begär deras tjänster.” (DOVA AF för budgetåret 1990/91).

Formen för finansiering av sist nämnda aktiviteter är dock beaktad och reglerad redan i 12 5 förordningen (l988:969) med instruktion för DOVA-arkiven. Den efterfrågan som här avses motiverar därför inte i sig en uppräkning av basan— slagen (G 24 och G 26) på statsbudgeten eller någon hcp- koppling med anslagen till riksarkivet och landsarkiven.

DOVA-arkiven är - enligt gängse språkbruk - inte heller att betrakta som arkivinstitutioner i samma mening som arkivinstitutionerna riksarkivet, krigsarkivet och lands- arkiven (prop 1989/90:72, s 22 ff). DOVA-verksamheten har merparten av sina funktionella samband och kontakter med institutioner för forskning och forskarutbildning inom högskolan och/eller med amatörinriktad hembygdsforskning.

5 Behov av förändringar

vid en fortsatt prövning har statskontoret kommit till den uppfattningen att problemen vid DOVA—arkiven - som myndig- hetskonstruktion - i första hand sammanhänger med en allt- för vagt utformad ledningsfunktion för verksamheten sådan den bedrivs idag. Omfattningen har successivt vuxit sedan tillkomsten år 1970 och det främst genom att ytterligare vetenskapliga institutioner och (tidigare) forskningsråds— stödda projekt, i oförändrad form, har sammanförts inom DOVA—arkiven som en paraplyorganisation för verksamheten.

De ökade kraven på fortlöpande omprövning och förnyelse, som i en nära framtid kommer att möta även DOVA-arkiven, fordrar förstärkta funktioner (och resurser) för ledning och styrning. Denna nya situation måste enligt statskonto- rets bedömhing mötas med åtgärder som stödjer och stärker en omprövning och förändring också av roller och befogen- heter för alla dem som nu är verksamhetsansvariga inom myndigheten: styrelse, verksledning och arkivchefer.

Styrelsens ordförande är i dag myndighetens chef i verks- förordningens mening. Den rollkonflikt som finns mellan ordföranden och arkivcheferna har emellertid formellt ett stöd i instruktionen genom att reglerna i denna ger vissa befogenheter som verkschef även till arkivcheferna.

STATSKONTORET RAPPORT 1990le 8

1990-03-16

Ledningsfunktioner och beslutsformer vid DOVA-arkiven bör enligt statskontorets mening förändras och det på ett sätt som förstärker myndighetens chefsfunktion. Lämpligen sker detta genom att en tjänst som arkivchef vid uppkommande vakans - med eller utan förändringar i övrigt - ombildas till en tjänst som verkschef för myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv.

Med en förstärkt ledningsfunktion — en verkschef för myn- digheten — kan förutsättningar skapas för DOVA-arkiven att åstadkomma en mer verklighetsnära verksamhetsplanering och det inom ramen för de resurser som redan finns i organisa— tionen. En huvuduppgift blir att leda arbetet med ompröv— ning av existerande uppgifter och gjorda åtaganden som ett underlag inför styrelsens återkommande ställningstaganden till möjligheterna att omfördela resurser inom och mellan olika DOVA-enheter, inte minst de stora ordboksprojekten.

Det fortsatta förändringsarbetet måste även i övrigt ges villkor som gör det möjligt för DOVA—arkiven som myndighet att uppfylla kraven på resultatredovisning och resultat- analys, bl a i form av särskilda rapporter och fördjupad anslagsframställning, enligt intentionerna bakom det nya systemet med treåriga budgetcykler.

6 Överväganden och förslag

Statskontoret har — utifrån dessa förutsättningar — över— vägt andra administrativa former att närma DOVA—arkiven till högskolan och därvid prövat följande alternativ:

' DOVA-arkiven ombildas till en nationell inrättning vid universitetet i Uppsala (alternativ 1).

' DOVA-arkiven knytes administrativt till universitetet i Uppsala (alternativ 2).

Alternativ 1 innebär att DOVA—arkiven ombildas till en s k nationell inrättning vid universitetet i Uppsala enligt 16 kap 13 s högskoleförordningen. Modellen kräver emellertid att ansvarsfördelningen mellan universitetets styrelse och den särskilda DOVA-styrelsen kan ges en godtagbar utform- ning vad avser arbetsgivaransvaret för DOVA-personal på andra orter än Uppsala. I_praktiken kräver modellen också att DOVA-arkiven även i fortsättningen finansieras genom särskilda medelsanvisningar, inom eller utom anslagen till forskning och forskarutbildning i högskolan: jfr bilaga 2.

Statskontoret bedömer de förändringar i regelverk och av- tal som detta skulle kräva mer ingripande än nödvändigt för att lösa problemen med ledning och styrning av verk- samheten vid DOVA-arkiven. Om DOVA-enheter på andra orter

TATSKONTORET RAPPORT 1990:10 9

1990—03—16

än Uppsala i en nära eller avlägsen framtid koncentreras till Uppsala, av forskningspolitiska och/eller ekonomiska skäl, kan dock frågan om arbetsgivaransvaret för persona- len vid DOVA—arkiven (i Uppsala) komma i ett annat läge.

Alternativ 2 innebär att DOVA- arkiven administrativt kny— tes till universitetet i Uppsala genom ett äliggande för universitetet att svara för kansliuppgifter åt styrelsen och verksledningen samt EA/PA—funktioner vid DOVA—arkiven. Former och kostnadsersättning för det samarbetet regleras lämpligen i ett avtal mellan parterna.

Vid en samlad bedömning av de olika förändringshoven inom DOVA—arkiven och förutsättningarna för att driva det arbe- tet med framgång finner statskontoret den mest realistiska lösningen vara ett fortsatt förändringsarbete med utgångs— punkt i alternativ 2.

Statskontoret föreslår att alternativ 2 lägges till grund för det fortsatta arbetet med förnyelsen av DOVA-arkivens yttre och inre organisation. Vid DOVA-arkiven bör i detta sammanhang inrättas en tjänst som verkschef med ett direkt ledningsansvar även för nuvarande enheter/arkiv i Uppsala. Ekonomiskt utrymme för den tjänsten kan DOVA—arkiven skapa genom omprövning och förnyelse av verksamheten i samband med det generationsskifte bland arkivcheferna som kommer under 1990—talet.

Reglerna om myndighetens ledning i 3 5 och om Styrelsens ansvar och uppgifter i B 5 förordningen (1988:969) med instruktion för dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv bör - och det oavsett förändringar i övrigt - an— passas till verksförordningen. Formerna för handläggning och beslut i de frågor som nu regleras genom dessa bestäm— melser bör helt överlämnas till styrelsen och verkschefen.

Förändringar i DOVA— arkivens inre organisation bör på mot- svarande sätt överlämnas till styrelsen att avgöra på eget ansvar enligt 16 s verksförordningen: att i arbetsordning eller särskilda beslut meddela föreskrifter som behövs om myndighetens organisation och formerna för verksamheten.

Regeringens föreskrifter härom bör i övrigt begränsas till en bestämmelse om att styrelsen får inrätta rådgivande och samordnande organ samt en bestämmelse om var, dvs pa vilka orter DOVA—arkivens verksamhet är förlagd.

I en ändrad instruktion för DOVA—arkiven bör därutöver in— föras en bestämmelse av innebörden att ärenden som avses i 305 verksförordningen får överklagas hos universitets- och högskoleämbetet. I bilaga 2 (s 54) till budgetproposition 1990 framhåller civilministern bl a hur angeläget det är att begränsa antalet regeringsärenden.

STATSKONTORET RAPPORT 1990:10 10

1990-03-16

Med dessa ändringar i ledningsfunktionens utformning och i de författningsmässiga villkoren för verksamheten bör där— efter uppdras åt styrelsen för myndigheten dialekt— och ortsnamnsarkiven samt svenskt visarkiv att på eget ansvar utforma de riktlinjer som behövs för verksamhetens inre organisation och annan ansvarsfördelning, främst vad avser det vetenskapliga arbetets inriktning, samt formerna för samverkan med högskolan. Den senare uppgiften kräver vissa insatser av utvecklingskaraktär och bör på lämpligt sätt samordnas med förberedelserna i övrigt inför en övergång till systemet med treåriga budgetcykler och en fördjupad anslagsframställning för budgetåren l993/94-—1995/96.

7 Genomförandeplan

I 1990 års budgetproposition (bilaga 10, s 376) omnämnes bl a statskontorets översyn av möjligheterna till en för— ändrad organisation för dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och att densamma väntas bli klar i början av år 1990. Därefter kommer förslaget att remissbe— handlas som ett led i beredningsarbetet inför regeringens ställningstaganden i nästkommande års budgetproposition.

De förslag till åtgärder som statskontoret föreslår i rap- porten kräver formellt endast riksdagens ställningstagande till frågan. om medel för DOVA-verksamheten fortsättnings— vis skall anvisas tillsammans med anslagen till forskning och forskarutbildning i högskolan (Litt B) eller tillsam— mans med anslagen till kulturverksamhet (Litt G).

Förändringar i myndighetens instruktion och inrättande av en tjänst som verkschef beslutar regeringen om. Detsamma gäller riktlinjerna för arbetet med treåriga verksamhets- planer - de 5 k myndighetsspecifika direktiven.

Övriga åtgärder som fordras i anslutning till en omorgani- sation av DOVA-arkiven tillhör styrelsens ansvarsområde.

De förändringar som statskontoret föreslår i denna rapport kan således, om det bedöms angeläget att förverkliga dem, genomföras med början den 1 juli 1991.

Kronologisk förteckning

I.Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4.Psykiatrin i Norden —en jämförande perspektiv. S. 5.Koncession för försåkringssammanslutningar. Fi. 6. Ny mervårdesskattelag. — Motiv. Del I. — Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling - en nationell strategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. - Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och rätt i kyrkan. C. lO.El1 nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. ll.Fastighetsskatt. Fi. [2.Konstnårlig högskoleutbildning. U. l3.Bundna aktier. Ju. l4.Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. lS.Ledning och ledarskap i högskolan _ några perspektiv och möjligheter. U. 16.Kroppen eller döden. S. 17. Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18.Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. S. 19.Långtidsutredningen 1992. Fi. 20.Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21.Bostadsstöd till pensionärer. S. 22.EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 23.Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24.Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25.Utvårdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26.Rånen till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. S. 27.Årsarbetstid. A. 28.Kart|åggning av kasinospel — enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitulet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. S. 30.Kreditförsåkring — Några aktuella problem. Fi. 31.Lagstiftning om satellitsåndningar av TV-program.Ku. 32.Nya Inlandsbanan. K. 33.Kasinospelsverksamhef i folkrörelsernas tjänst? C. 34.Fasfighetsdatasystemets datorstruktur. M. 35.Kart— och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 36. Radio och TV i ett. Ku.

37.Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. S. 38.Fristående skolor. Bidrag och elevavgiffer. U. 39. Begreppet arbetsskada. S. 40.Risk— och skadehantering i statlig verksamhet. Fi. 4 l . Angående vattenskotrar. M. 42. Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. M. 43. Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Development. M. 44.Resurser för högskolans grundutbildning. U. 45. Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. M. 46.Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. S. 47. Avreglerad bostadsmarknad, Del ll. Fi. 48.Effektivare statistikstyming _ Den statliga statistikens finansiering och samordning. Fi. 49.EES—anpassning av marknadsföringslagsti&ningen. C. 50.Avgi&er och högkosmadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. S 51.Översyn av sjöpolisen. Ju. 52.Ett samhälle för alla. S.

53.Skatt på dieselolja. Fi.

54. Mer för mindre —— nya slyrformer för barn- och ungdomspolitiken. C. 55. Råd för forskning om transponer och kommunikation. K. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. K. 56.Fårjor och farleder. K. 57.Beskatfning av vissa naturafönnåner m.m. Fi. 58.Mi|jöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. M. 59. Läraruppdraget. U. 60.Enklare regler för statsanställda. Fi. 6I.En reformerat åklagarvåsende. Del. A och B. Ju. 62. Forskning och utveckling för totalförsvaret _ förslag till åtgärder. Fö. 63.Regionala roller — en perspektivstudie. C. 64. Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. C. 65.Kartboken. C. 66.Våstsverige — region i utveckling. C. 67. Fortsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 1. Fi.

68.Långsiktig miljöforskning. M. 69.Meningsfull vistelse på asylförlåggning. Ku. 70.Telelag. K.

71 . Bostadsförmedling i nya former. Fi. 72. Det kommunala medlemskapet. C.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. S. 74. Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politik under kriser och i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetän- kande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor ll. Jo. 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskapsunderlag. S. 78. Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. .lu. 79. Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. Fi. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. .lu. 82. Genteknik — en utmaning. Ju. 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvalming av försvarsfastigheter. Fö. 86. Ett nytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten och den ekolo giska produktionen. 10. 88. Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. Jo.

89. Bostadsbidrag — enklare — rättvisare — billigare. S.

90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. .10. 92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skola i världen. U. 94. Skola för bildning. U. 95. Den svenska marknaden för projektkapital - statens nuvarande och framtida roll. N. 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. Fi. 98. Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer, kostnader m.m. S. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårds- näringen. Jo. 100. Staten och arbetsgivarorganisationema. Fi. 101.Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Fö.

102. Myndigheternas förvalmingskostnader — budgetering av pris— och löneförändringar. Fi.

103. FHU92. A. 104. Vår uppgift eher Rio — svensk handlingsplan inför 2000-talet. M.

105. Administrativt stöd till Försvarsmakten. Fö. 106. Civilbefälhavama. Fö. 107. Kulturstöd vid ombyggnad. Ku. 108. VAL, Organisation Teknik Ekonomi. .lu. 109. Investeringar i arrendejordbruket och andra arrenderättsliga frågor. Ju. 110. Information och den nya lnformationsTeknologin — straff— och processrättsliga frågor m.m. Ju. 111. Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. ] 12. Administrationen i kanslihuset. Klara administrationen — Bilaga. Fi. 113. Lag om företagsrekonstruktion. .lu. 1 14. Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse om åtgärder i trafikens infrastruktur. K. 115. Kontroll i konkurrens — avveckling av AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. K. 116. Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. A. 117. Konsumenterna och lågprisbutiken. En studie av ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. Jo. 118. Arvoden för vård hos privatpraktiserande läkare. S. 119. Svensk trädgårdsnäring — nuläge och utvecklings— möjligheter. 10. 120. Allmänna arvsfonden. S. 121. Vissa mervärdeskattefrågor. Fi. 122. Social bakgrund — studiestöd och övergång till högre studier. U. 123. Ett hav av möjligheter — AMU-Gruppen på väg mot 2000-talets utbildningsmarknad. A. 124. Bistånd under omprövning. Översyn av det svenska utvecklingssamarbetet med Mocambique. UD. 125. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om animalie- sektorn. 10. 126. Swedish Environmental Debt. M. 127. Boverket — uppgifter och verksamhet. Fi. 128. Kommunal uppdragsverksamhet. C. 129. Merkostnader vid sjukdom och handikapp. S. 130. Vinna eller försvinna — folkrörelsemas lotterier och spel i framtiden. C. 131. Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri. Ju. 132. Frivillig verksamhet för totalförsvaret — ett mål— och resultatperspektiv. Fö. 133. Mottagandet av asylsökande och flyktingar. Ku. 134. Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. C. 135. Miljöskadeförsäkring och handräckningskostnader. M. 136. Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter. Jo. 137. Arkeologi och exploatering. Ku.

Kronologisk förteckning

138.Några frågor angående Regeringsrätten. Ju. 139. Totalförsvarsplikt. Fö.

140. Sekretesslagen i en fri kommunal nämnd— organisation. C. 141. Miljöfarligt avfall — nya regler. M. 142. Det dolda kulturarvet. Ku.

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet

Bistånd under omprövning. Översyn av det svenska utvecklingssamarbetet med Mocambique. [124]

J ustitiedepartemen tet

Bundna aktier. [13] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens— frågor. [78] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81]

Genteknik — en utmaning. [82]

Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84] VAL, Organisation Teknik Ekonomi. [108] Investeringar i arrendejordbruket och andra arrende— rättsliga frågor. [109]

Information och den nya Informations Teknologin — straff— och processrättsliga frågor m.m. [1 10]

Lag om företagsrekonstruktion. [113] Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri. [131] Några frågor angående Regeringsrätten.[138]

Försvarsdepartementet

Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62]

Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. [101] Administrativt stöd till Försvarsmakten. [105] Civilbefålhavama. [106]

Frivillig verksamhet för totalförsvaret — ett mål-

oeh resultatperspektiv. [132] Totalförsvarsplikt. [139]

Socialdepartementet

Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16]

Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20]

Bostadsstöd till pensionärer. [21]

Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26]

Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter -— Ievnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37]

Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. [46] Avgiher och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52]

Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. [77] Bostadsbidrag — enklare — rättvisare — billigare. [89] Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer, kosmader m.m. [98]

Arvoden för vård hos privatpraktiserandeläkare. [118] Allmänna arvsfonden. [ 120] Merkostnader vid sjukdom och handikapp. [129]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan, [32]

Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56]

Telelag. [70] Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse

om åtgärder i trafikens infrastruktur. [114] Kontroll i konkurrens — avveckling av AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. [115]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del I. — Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [11]

Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47] Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Systematisk förteckning

Skatt på dieselolja. [53] Rådgivningen inom jordbruket och Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. [57] trädgårdsnäringen. [99] Enklare regler för statsanställda. [60] Den framtida skogsvårdsorganisationen. [Ill] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1- Konsumenterna och lågprisbutiken. En studie av [57] ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. [117] Bostadsförmedling ] nya former. l7ll Svensk trädgårdsnäring — nuläge och utvecklings Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] möjligheter. [[ 19] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- livsmedelsindustri för EG _ förslag om animalie- ekonomin. [97] sektorn. [125]

Staten OCh arbetsgivarorganisationema. [100] Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [136] Myndigheternas förvaltningskostnader — budgetering av PriS- och lönemrändringar. 11021 Arbetsmarknadsdepartementet Administrationen ] kanslihuset. Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7'] Klara administrationen - Bilaga. [112] Årsarbetstid. [27]

Vissa mervärdeskattefrågor. [121] FHU92 [103] Boverket — Uppgifter och verksamhet [1271 Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. [116]

Ett hav av möjligheter — AMU-Gruppen på väg mot

. . 2000-talets utbildnin smarknad. 123 Utbildningsdepartementet g [ ] Frihet -— ansvar — kompetens. Grundutbildningens Kulturdepartementet

villkor Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] ' högskolan. lll _ Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Radio och TV i ett. [36] Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv Meningsfull vistelse på gym,-maning. [69] mb möjligheter. [151 _ Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig Kulturstöd vid ombyggnad. [107] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Mottagandet av asylsökande och flyktingar. [133] Fristående skolor. Bidrag och elevavgiher. [38] Arkeologi och exploatering. [[37] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Det dolda kulturarvet. [142] Läraruppdraget. [59] Ett nytt betygssystem. [861 Näringsdepa rtementet Pliktleverans. [92] Svensk skola i världen. [93] Skola för bildning. [94]

Social bakgrund — studiestöd och övergång till högre studier. [122]

Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. [74] Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. [95]

Jordbruksdepartementet

Mindre kadmium ihandelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor 1. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om vegetabilie- sektorn, Iivsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. [87]

Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90]

Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91]

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? [33] EES—anpassning av marknadsföringslagstiftningen.[49] Mer för mindre — nya styrfonner för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller — eri perspektivstudie. [63] Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [64] Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66] Det kommunala medlemskapet. [72] Kommunal uppdragsverksarnhet. [128] Vinna eller försvinna — folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden. [130] Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. [134] Sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation. [140]

Miljö- och naturresursdepartementet

Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. [42] Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveck- las om vi ingenting gör. [58] Långsiktig miljöforskning. [68] Vår uppgift efter Rio — svensk handlingsplan inför 2000-talet. [104] Swedish Environmental Debt. [126] Miljöskadeförsäkring och handråckningskostnader. [135] Miljöfarligt avfall — nya regler. [141]