SOU 1993:112
Kommunal näringspolitik i Danmark : utredningsrapport till Lokaldemokratikommittén
KOMMUNAL NARINGSPOLI'IIK
I DANMARK
SMD
1993:112
Stefan F erl ing
KOMMUNAL unmuesrounx
I DANMARK
Utredningsrapport till Lokaldemokratikommihén
SM]
1993:112
w Statens offentliga utredningar
ww 1993:112 [& Civildepartementet
Kommunal näringspolitik i Danmark
Stefan Ferling
Utredningsrapport till Lokaldemokratikommittén Stockholm 1993 " '
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90
REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13508-6 Stockholm 1993 ISSN 0375—250X
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
2. REGIONAL NÄRINGSPOLITIK
3 2.1 Ny grundsyn 3 2.2 Bakgrund till ny dansk regionalpolitik 4
2.2.1 "Regional erhvervspolitik i Danmark", statlig utredning 10
2.2.2 Kommunernes Landsforenings syn på regional- politiken 13 3. KOMMUNAL MEDVERKAN l NÄRINGSPOLITIKEN 18 4. DANSKA KOMMUNERS OCH AMTS KOMPETENS INOM NÄRINGSLIVSOMRÅDET 26 4.1 Kommunalfuldmagten 26 4.1.1 Kommunalfuldmagtens innebörd i närlngslivsfrågor 27 4.2 Statlig utredning om kommunernas befogenheter 29 4.2.1 Kommitténs förslag 31 4.3 Ny lagstiftning i Danmark 40 4.3.1 "Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter" 42 4.3.2 "Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v." 43
4.3.3 Nya utredningar
4.3.4 Synpunkter på de ökade befogenheterna för kommuner och amt
4.3.4.1 Kommunernes Landsforening
4.3.4.2 Dansk Industri
5. SAMARBETE MELLAN KOMMUNER/AMT OCH PRIVATA FÖRETAG M FL 59 5.1 Utvecklingsbolag enligt lov nr 383 59 . 5.2 Näringsdrivande bolag enligt lov nr 384 62 ' 5.2.1 Tarco-koncernen 62 1 5.2.2 Salling totalbau ApS 67 5 5.2.3 Horsens utvecklingsbolag 67
5.3 Andra samarbetsformer mellan kommuner och privata företag 68
5.4 Projekt som kommunerna enligt tidigare lagstiftning inte fick genomföra 69
5.5 Tekniskt informationscenter (TIC) 70
6. PROGRAMFORM FÖR REGIONAL NÄRINGSUTVECKLING 71
6.1 Programformen i Danmark 71
6.2 Planering och utformning av ett näringspolitiskt program 75
7. HUR DANSKA KOMMUNER BEDRIVER
NÄRINGSPOLITIK 78 7.1 Administration av kommunal näringspolitik 78 7.2 Åtgärder i kommunal näringspolitik 80 7.3 Exempel på kommunal näringspolitik i Danmark 87 7.3.1 Nordväkstjyllandprojektet 87 7.3.2 EVA—programmet 92 7.3.3 En liten kommun med framåtanda 109 7.3.4 En större kommun med framåtanda 120 8. SLUTSATSER 123 8.1 De viktigaste dragen i dansk kommunal näringspolitik 123 8.2 Det rättsliga läget i Sverige 126 8.3 EES-avtalet 131 8.4 Lokaldemokratikommitténs uppdrag 132 8.4.1 Enkätundersökningar 132 8.4.2 Sammanfattning av enkätundersökningarna 133 8.5 Förslag 134 BILAGOR: bilaga nr:
Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter 1
Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v.
Amtsrådforeningens handbok "Erhvervsfremmepro- grammer - en drejebog"
Nordväkstjyllandprojektet
Kommunernes Landsforenings 20 punkter om nyföretagarpolitik
Näringslivsprogram för Horsens kommun
Enkäter i Sverige om näringslivsfrågor, en sammanställning över svaren
FÖRORD
Lokaldemokratikommittén, som tillsattes våren 1992, har som en övergripande uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén har också till uppgift att följa den pågående utvecklingen på det kommunala området.
I direktiven till lokaldemokratikommittén anges också att kommittén bör kartlägga omfattningen och effekterna av det kommunala stödet till näringslivet, och vid behov föreslå åtgärder med anledning av dena.
Kommittén har därför i en enkätundersökning till kommuner och landsting tagit upp frågeställningar rörande stödet till näringslivet.
Kommittén har ansett det angeläget att undersöka vilka möjligheter den nya lagstiftningen i Danmark ger danska kommuner och amt/- landsting att arbeta med näringslivsfrågor, både ur lokal och regio- nal synvinkel. Detta har särskilt stort intresse genom Danmarks medlemsskap i EG.
Utredningsarbetet har utförts av ekonom Stefan Ferling som också författat rapporten.
Författaren svarar själv för innehållet i rapporten.
Kommittén ställer sig dock bakom förslaget att utreda kommunal och regional näringspolitik i Sverige med den inriktning som anges i slutet av avsnitt 8.5 under rubriken "Följande bör utredas", sid 139.
Kommittén vill också framföra ett tack till de personer i Danmark som genom att ställa upp på intervjuer eller på annat sätt varit Stefan Ferling behjälpliga i utredningsarbetet. Detta avser tjänste- män vid lndenrigsministeriet, lndustriministeriet, Kommunernes Landsforening, Amtsrådsforeningen, näringslivets intresseorganisa— tioner och några statliga myndigheter samt politiker och tjänstemän vid ett flertal kommuner, amt och erhvervsråd.
Sven Lindgren Kai Kronvall Ordförande Huvudsekreterare
1. INLEDNING
I Danmark pågår i många kommuner och amt ett intensivt närings- politiskt arbete. Näringspolitik ges hög prioritet. Kommunernes Landsforening, Danmarks motsvarighet till Kommunförbundet, har mycket aktivt drivit de näringspolitiska frågorna. Landsforeningen har arbetat för att utöka den kommunala kompetensen och stöder på olika sätt den näringspolitiska verksamheten i kommunerna.
Genom ny lagstiftning har de danska kommunerna och amten fått större befogenheter än tidigare. Bakom den lagstiftningen ligger ett nytt tänkande framförallt inom regionalpolitiken.
Staten har minskat sitt näringspolitiska engagemang bl a genom upphävande av egnsudviklingsloven 1991. Denna lag utgjorde det legala stödet för tidigare regionalpolitik med särskilda stödområden.
Förändringen i regionalpolitik kan sammanfattas med att man övergår från fördelningspolitik till tillväxtpolitik. Större vikt fästs vid varje regions företagsmiljö och egna potentiella utvecklingsmöjlig- heter. Den lokala näringslivsmiljön anses viktigare än subventioner.
Därför blir kommuner och amt betydelsefullare än förut. Fördel- ningspolitik mellan olika regioner kan skötas centralt av staten. En regionalpolitik som bygger på en utveckling av de lokala förutsätt- ningarna i varje region måste ske i nära samarbete med lokala
1
myndigheter. Kommunerna och i viss mån amten har ett ansvar för många av de faktorer som skapar en god lokal näringslivsmiljö.
I den nya lagstiftningen har också kommuner och amt fått möjlighet
att samordna regionala näringspolitiska satsningar genom program- formen. Den innebär att en totalplanering görs tillsammans med alla näringslivsstödjande funktioner som har betydelse för utveck- lingen i ett visst område. Programmet styrs gemensamt av berörda
huvudmän.
Ytterligare ett viktigt inslag i dansk kommunal näringspolitik är samarbetet mellan kommuner/amt och privata företag. Ett sådant ,: samarbete kan gälla företagsmiljö, t ex att tillhandahålla viss servi- I ce åt företag. Det kommunala näringslivsstödet till företag ges ofta på affärsmässiga villkor vilket underlättar samarbete i bolagsform ,
mellan kommuner och privata investerare.
Danska kommuner och amt har också fått möjlighet att på vissa
villkor medverka i bolag som driver näringsverksamhet.
2. REGIONAL NÄRINGSPOLITIK
2.1. Ny grundsyn
Dansk regionalpolitik har på sista tiden förändrats i sin grundsyn. Den utjämning mellan regionerna som tidigare eftersträvades, bl a genom egnsudviklingsloven, har ersatts av en strävan att satsa på regionerna och deras individuella utvecklingsmöjligheter.
Egnsudviklingsloven, som kom 1958, upphävdes 1991. Den in- nebar att vissa delar av landet skulle stödjas genom särskilt gynn- samma villkor för företagsetablering och andra sysselsättnings- skapande investeringar. Från början omfattade de särskilda stö- dområdena en mycket stor del av Danmark. Stödområdenas omfattning minskade efterhand som åtgärderna gav resultat. Effek- ten av lagen var att industriarbetsplatser i stor utsträckning flyttades från östra till västra Danmark.
Denna regionalpolitik kan uppfattas som en fördelningspolitik. där industriarbetsplatser flyttas från mer utvecklade till mindre utveckla- de områden. Därigenom fördelas också välståndet mera jämnt i landet. Dessa stödåtgärder och den ekonomiska utvecklingen under samma tid har bidragit till att Danmark i sin helhet industriali-
serats.
Bakom det tidigare regionalpolitiska tänkandet ligger ett likhetstän-
kande, nämligen att alla regioner skall kunna utvecklas efter sam- ma modell. Den traditionella regionalpolitiken blir därmed ett utjäm- ningssystem mellan olika landsdelar. En sådan regionalpolitik förutsätter en högkonjunktur. För att arbetsplatser och investeringar skall kunna fördelas ut från vissa områden, bör dessa ha ett över-
skott. I en lågkonjunktur med arbetslöshet i hela landet behöver fler
arbetsplatser tillskapas överallt.
Den nya danska regionalpolitiken är inte i första hand en fördel- ningspolitik utan en tillväxtpolitik. Denna tillväxt måste ske överallt, inte enbart inom vissa stödområden. Varje region måste kämpa för , att utvecklas. Regionerna bör specialiseras och satsningar bör ske
inom de områden där regionen i fråga har konkurrensfördelar
framför andra regioner.
Vissa regioner kan ha särskilt stora problem och behöver därför extra stödåtgärder. Men alla stödåtgärder skall syfta till att utveckla näringsgrenar där regionen ifråga har konkurrensfördelar.
2.2 Bakgrund till ny dansk regionalpolin ,
lnternationalisering och ökande konkurrens har medfört att även traditionella industriområden har drabbats av problem. Detta gäller exempelvis områden som varit beroende av textilindustri, stålindu-
stri och skeppsvarv. Generellt sett kan man också iaktta en ten-
4
dens till minskad sysselsättning inom traditionell tillverkningsindustri och ökad sysselsättning inom servicenäringar (inklusive offentlig service). Dessa förhållanden måste påverka regionalpolitikens mål
och medel.
Andelen industrisysselsatta är större i de områden som sist indu- strialiserats, tex Ringköbing amt på västra Jylland. I slutet av 1987 var 26 % av arbetsstyrkan sysselsatt i tillverkningsindustri i Ring- köbing amt medan motsvarande siffra för Köpenhamnsområdet var 13 %.
En del områden med hög andel industrisysselsättning kan vara beroende av lågteknologisk och därmed mera konkurrensutsatt industri. Andra områden. 5 k monostrukturområden, kan vara bero- ende av en enda industrigren, vilket också kan medföra risker vid hård konkurrens.
Tjänstesektorn, både privat och offentlig, sysselsätter en allt större andel av arbetsstyrkan i Köpenhamnsområdet. Denna sektor ökar dock i hela Danmark. År 1987 var 74 % av arbetsstyrkan i Köpen- hamns amt sysselsatt inom tjänstesektorn. Motsvarande siffra för
Ringköbing amt var 51 %.
Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin har minskat i Köpen- hamnsområdet och ökat på Jylland. De minskade industriarbets- platserna i Köpenhamnsområdet har ersatts av ökad sysselsättning inom tjänstesektorn.
Det område som ledde industrialiseringen, Köpenhamnsområdet, har nu kommit längst i "postindustriell utveckling" och leder i fråga om andel sysselsatta i tjänstesektorn. Egnsudviklingsloven fick avsedd effekt på så vis att hela Danmark industrialiserades, men utvecklingsmässigt har den sneda profilen knappast ändrats. Kö- penhamnsområdet är fortfarande mest utvecklat och västra Jylland
mindre utvecklat fastän nu från en ny utgångspunkt.
Köpenhamnsområdets tyngd i utvecklingen accentueras ytterligare
av inkomstförhållandena. Genomsnittlig skattepliktig inkomst var för år 1988 i Köpenhamnsområdet cirka 122 000 kr, i Ringköbing amt cirka 99 000 kr och var lägst i Viborg amt och Nordjyllands amt,
båda med cirka 95 000 kr. Genomsnittet för hela Danmark var 106
565 kr.
Köpenhamnsområdet är den enda region som ligger över genom- snittet för landet. Skillnaden i levnadsvillkor mellan olika regioner i
Danmark har trots detta minskats under de år egnsudviklingsloven
varit i kraft.
De större industriföretagen är relativt få i Danmark och de torde inte öka antalet anställda. Nya arbetsplatser måste därför skapas i mindre och medelstora företag, särskilt inom den privata tjänste- sektorn, som torde ha de största expansionsmöjligheterna. De små
och medelstora företagen är därför av stor betydelse för den regio—
nala utvecklingen.
I en lågkonjunktur/arbetslöshetssituation finns behov av att öka det totala antalet arbetsplatser. Någon omfördelning mellan olika om- råden är inte lika aktuell när arbetslöshet råder över hela landet.
Traditionell regionalpolitik kan alltså inte lösa nuvarande sysselsätt—
ningsproblem.
En statlig utredning (Regional erhvervspolitik i Danmark. rapport afgivet af arbejdsgruppen vedrarende regionalpolitik, Industrimin- isteriet, december 1990) föreslog att regional näringspolitik bör inriktas på att skapa och vidareutveckla tillväxtgrunder framför mer traditionell utjämning. Detta motiveras bl a med att de regionala skillnaderna i Danmark minskats i fråga om sysselsättningsgrad och levnadsvillkor.
Man förutser i Danmark att den inre marknaden kommer att leda till en ökad konkurrens mellan de olika regionerna på den europeiska kontinenten. Regionerna kommer att konkurrera om att dra till sig investeringar för att skapa största möjliga tillväxt inom den egna regionen.
Det regionala och nationella näringslivsklimatet anses avgörande för att säkra ekonomisk utveckling och dra till sig privata investe- ringar. Direkta stödåtgärder bedöms inte lika väsentliga. Kommu— nernes Landsforening skriver i "Kommunernes erhvervspolitik, Statusrapport for Kommunernes Landsforenings erhvervsundersragelse".april 1992, följande, fritt översatt:
Industrin utvecklas mot mer kunskapsintensiv produk- tion, ökad användning av externa tjänster, mer servi- ce ingående i produkterna, större teknologisk konkur- rens, mer utbildningsbehov och ökande internationell orientering ifråga om såväl försäljning som inköp.
Många produkter är mer komplexa än tidigare, t ex säljs ofta totallösningar, system och nyckelfärdiga enheter.
Företagens konkurrenskraft beror alltmer på möjlig- heten att få aktivt stöd från omgivningen. Den lokala och regionala näringslivsmiljön kan därför vara av avgörande betydelse för företagen i området. Med näringslivsmiljö avses exempelvis tillgång till lämpliga underleverantörer samt utbud av service och kunskap i offentlig regi. '
Detta gäller särskilt små företag och vissa speciella branscher, t ex textil- och beklädnadsindustri samt . möbelindustri. Dessa företag saknar ofta egna resur— , ser för många specialuppgifter. De får hjälp med detta ' från externa resurser. Närheten till och kontakten med sådana externa funktioner spelar en viktig roll för . företagen. *
Men också större företag kalkylerar i ökad utsträck- ning med betydelsen av den lokala och regionala miljöfaktorn. Fler och fler multinationella företag ak— tiverar omgivningarna till stöd för sin produktutveck- ling. Detta sker genom att utvecklingsavdelningar och produktionsenheter lokaliseras till områden som kun- skapsmässigt, i fråga om underleverantörer eller på annat sätt befinns särskilt viktigt för företagets verk- samhet.
Även uppköp av företag sker oftare med hänsyn till de samarbetsrelationer företagen har till andra företag och institutioner, som koncernen vill knyta till sig som stöd för utvecklingen.
Kommunernes Landsforening lämnar följande exempel i
samma rapport:
Philips etablerede sitt center for udvikling af mobil- telefoner i Kobenhavn under hensyn til 1) den hoje brugerfrekvens i Skandinavien, 2) det udstrakte forsknings- og udviklingsmilja og 3) de udviklede brugerstandarder.
Marabou tog vidtgående regionale hensyn, de man her i 1991 skulle vaelge en egnet lokalitet til et nyt fabriksanlaeg.
Marabous lokalisering af ny produktionsenhed.
l marts 1991 indledte Marabou sine feltmaessige sonderinger af et egnet lokaliseringssted for et nyt fabriksanlaeg i EF. Der var på grundlag af indleden- de sonderinger udvalgt 10 regioner. 2 af disse lå i Danmark (Kolding-området og Århus).
Som grundlag for sonderingerne var udvalgt 4 na- tionale hovedindikatorer, som blev tildelt point for en lang raekke detailfaktorer i hver af de 4 hoved- grupper.
Danmark var top-scorer på 2 af de 4 hovedindikato- rer, Tyskland og Holland var det på hver 1.
Belgien blev valgt, fordi regionsfordelene ved at veelge Belgien var de bedste. Her lagde man vaegt på en raekke faktorer i området knyttet til chokola- deproduktion og marked - naerhed til marked; rele- vante virksomheder og institutioner for fabrikkens virke; indstilling hos lokale myndigheder; områdets renommé ved fadevareproduktion; arbejdsmarked og infrastruktur. Grundprisen havde ikke betydning,
muligheder for egnsudviklingsstotte blev betragtet som "flodeskum på den kage" man valgte under alle omstaendigheder.
2.2.1 "Regional erhvervspolitik i Danmark", statlig utred-
ning
Som ytterligare bakgrund till förändrad regionalpolitik framför ovannämnd statlig utredning (Regional erhvervs- politik i Danmark, rapport afgivet af arbejdsgruppen vedro- rende regionalpolitik, lndustriministeriet, december 1990) ungefär följande tankegångar under rubriken "Från likhet till tillväxt".
Först konstateras att den ekonomiska utvecklingen i Euro- pa sker i ett område som löper i ett bälte från sydöstra England över Holland, Belgien och Tyskland via Rhen till Norditalien. Det är den del av Europa som från början var bäst utvecklad. Härtill kommer ett område som sträcker
sig från Norditalien genom Sydfrankrike och till nordöstra
Spanien.
Utredningen anser att EG:s omfattande investeringspro- gram genom strukturfonderna kraftigt bör öka möjligheter— na till ekonomisk tillväxt i Sydeuropa och att det i detta
läge kan befaras att Nordeuropa skall utvecklas till ett
lågtillväxtom råde.
Utredningen menar emellertid att utvecklingen i Nordeuro- pa bör påverkas positivt av följande faktorer:
- förändringarna i de östeuropeiska länderna bör kunna ge de nordeuropeiska länderna, inklusive de nordiska, en starkare ställning som ett slags katalysator för utveck-
lingen i Östeuropa
- ur politisk, industriell och finansiell synpunkt har uppstått ett brett erkännande av behovet att stärka utvecklingen i
Nordeuropa
- detta har i sin tur fört med sig en rad initiativ med syfte att stärka Nordeuropas position och skapa en konkurrens- stark region. Exempel på detta är utbyggandet av den nordeuropeiska infrastrukturen såsom broar över Öresund och Östersjön, utbyggnad av flygplatser m m. De andra nordiska ländernas närmande till EG torde också få en
positiv effekt på utvecklingen i hela Nordeuropa.
Denna utveckling anser utredningen kan få stor betydelse för Danmark - beroende på hur snabbt och hur offensivt Danmark följer med i den europeiska ekonomiska utveck- lingen och beroende på Danmarks förmåga att dra fördel av de nya utvecklingsperspektiven för bl a Östersjöregio—
nerna.
Utredningen framhåller att de kommande årens konkur-
rens om investeringar i ökande grad kan utvecklas till en
konkurrens mellan regioner.
Det regionala och nationella näringslivsklimatet bedöms mer avgörande för att säkra ekonomisk utveckling och dra till sig privata investeringar än direkta bidrag till näringsli-
vet.
Utredningen anför vidare att Danmark har en betydelsfull näringspolitisk tillgång i form av en välutbyggd infrastruktur och ett vittförgrenat servicenät. | den internationella kon— kurrensen har Danmark dessutom en fördel i att den lokala och regionala administrationen är välutbyggd och
välfungerande.
För att uppnå bästa möjliga resultat måste varje region undersöka inom vilka områden man har sin styrka och var svagheterna finns. Med ledning av detta bör utredas vilka områden man bör satsa på för att maximalt utnyttja de befintliga resurserna. Den inre marknaden och andra former av internationalisering kommer att leda till att regio-
nerna tvingas specialisera sig, anser utredningen.
12
2.2.2 Kommunemes Landsforenings syn på regionalpoliti-
ken
Kommunernes Landsforening är inne på liknande tanke- gångar. Landsforeningen anför i "Nye muligheder i er-
hvervspolitikken - et
arbejdspapir" att inte bara den politiska utvecklingen hem- ma utan också det danska samhällets utveckling mot ökad europeisk integration visar att det är nödvändigt att satsa på regionala krafter och skillnader.
Landsforeningen citerar ur EG-kommissionens rapport "Europa år 2000":
"..den inre marknaden kommer att öka EG:s BNP med 4 - 5 % på medellång sikt och skapa två miljoner nya arbetsplatser. Den regionala effekten av detta beror på en regions generella konkurrenskraft och förmåga att utnyttja sina speciella fördelar." (Citat från Europa är 2000, utgivet av EG-kommissio— nen)
och ställer frågan vilka som får del av den förväntade till-
växten inom den inre marknaden?
Landsforeningen menar vidare att landgränserna kommer att försvinna och att det blir de ekonomiska, sociala och näringslivsmässiga sammanhangen snarare än de admini- strativa som skapar den osynliga, men avgörande gränsen
mellan regionerna i Europa - och i Danmark. Man liknar europakartan vid ett lapptäcke av små och stora områden med olika möjligheter, styrka och svagheter.
Landsforeningen pekar på att tillväxten i Europa traditio- nellt varit koncentrerad till det nåt av städer och industri som går från Sydengland genom Benelux och området längs Rhen i Tyskland till Norditalien samt från Norditalien genom Sydfrankrike till norra och östra Spanien. Detta skulle kunna medföra att Nordtyskland och Skandinavien blir en "blindtarm" i EG.
Genom förändringarna i Östeuropa och med de andra skandinaviska ländernas närmande till EG anser emeller- tid Landsforeningen att det finns hopp om förnyad utveck-
ling i Nordeuropa.
Visserligen är eventuell tillväxt i Nordeuropa i hög grad beroende av internationella förhållanden, men man kan ändå genom en lokal insats påverka möjligheterna till ekonomisk tillväxt. Landsforeningen framhåller att produk-
tionskostnaderna visserligen är viktiga men att företagen också behöver ha tillgång till
— möjlighet att bygga upp nätverk
- tillgång till välutbildad arbetskraft
14
— goda transport— och telekommunikationsförbindelser
- målinriktad service och rådgivning
- välfungerande miljö med en god social infrastruktur.
Företagen är därvid beroende av den lokala miljön. Detta betyder att fördelningen av den ekonomiska tillväxten i Europa i stor utsträckning också i framtiden kommer att
vara beroende av politiska beslut och aktiviteter på na-
tionell, regional och lokal nivå, anser Landsforeningen.
Beträffande Danmarks regioner anför Kommunernes
Landsforening vidare (fritt översatt):
I ett EG-perspektiv kan man vara benägen att be- trakta Danmark som en del av den nordeuropeiska regionen eller som en egen region. Vid närmare granskning finns emellertid stora regionala skillnader och därmed olika möjligheter inom Danmarks grån- ser.
Det bör man ta hänsyn till genom att utarbeta målin- riktade lokala och regionala tillväxtstrategier. Strategi- er som tar hänsyn till olikhet i näringslivsstruktur, arbetskraftens utbildnings- och kvalifikationsnivå samt infrastruktur. Faktorer som medför att det i Danmark finns vitt skilda tillväxtmöjligheter.
Med de regionala skillnaderna är det givetvis me- ningslöst att alla regioner och städer oavsett storlek och nuvarande kraft satsar på att konkurrera inom
alla branscher och näringar. Den ökade internationa- liseringen och tendenserna i företagens konkurrens- betingelser kommer att medföra en ökad arbetsför- delning regionerna emellan. En arbetsfördelning som medför en profilering av regionerna beroende på deras styrka och svagheter.
Landsforeningen anför om den framtida utvecklingen (fritt
översatt):
Den framtida utvecklingen kommer att medföra be- tydande förändringar i det samhälle vi känner idag. Förändringar som kommer att drabba enskilda kom- muner mycket olika.
I lantbruket och därmed särskilt i de mindre lands- kommunerna kommer man att se två tendenser. Dels koncentreras produktionen i allt färre, större och tek- niskt avancerade enheter. Dels kommer små och mellanstora jordbruk även i fortsättningen att behöva utöka sin inkomst genom alternativ produktion, turism och andra näringar i kringliggande städer. EG:s lant- brukspolitik kommer att påskynda denna utveckling.
För städerna kan också betydande förändringar för— väntas. Städernas roll kommer förmodligen generellt att stärkas och samtidigt kommer enskilda städer att få olika "uppgifter" och möjligheter. Huvudstaden och en del av de stora provinsstäderna kommer att ha de bästa förutsättningarna för att utveckla internationella kontakter. Några städer utvecklas till servicecenter , med ett stort uppland både i fråga om arbetskraften och näringslivet. Andra kommer att utvecklas till mer "rena" industristäder med en eller två dominerande * branscher. I
Det är tydligt att det regionalt existerar sammanhang mellan städerna, deras uppland och landskommuner- na. Detta sammanhang gör det'nödvändigt att inrikta sig på regionalt samarbete.
De danska kommunerna har idag breda utvecklings- möjligheter inom industri. service, forskning, kultur, turism, m m. Men de enskilda regionernas möjligheter är naturligtvis olika och därmed är utgångspunkten för ' valet av utvecklingsstrategier olika. Men överallt gäller att genom ett stärkt regionalt samarbete kan resurser samlas och uppstå som kan medverka till att klara den svåra uppgiften att skapa ekonomisk tillväxt.
Det Danmark som vi känner idag kommer att ändra sig på många områden. Det kräver att man lokalt aktivt arbetar med de problemställningar som är för- knippade med att skapa den rätta tillväxtpolitiken.
Den enskilda regionens framgång på 90-talet kommer sannolikt att bero på dess förmåga att finna sin rätta profil. En profil som måste odlas och utvecklas ge- nom samarbete och en sammanhängande långsiktig strategi som säkrar att de lokala möjligheterna utnytt- jas fullt ut.
Sammanfattningsvis kan sägas att många skäl anförs i Danmark för en satsning på regional utveckling baserad på regionens _egna grundresurser. Därvid menar man att alla regioner/områden, även de som redan har en stark ekonomisk ställning, måste utvecklas. En ökad utveckling även i starka regioner kan ge draghjälp åt kringliggande områden.
3. KOMMUNAL MEDVERKAN l NÄRINGSPOLITIKEN
En ökad satsning på regioner och deras näringslivsmiljö ställer större krav på medverkan från de organ som svarar för den regionala och lokala infrastrukturen. Detta har lett till att man i Danmark valt att satsa på större medverkan från kommuner och amt. Bl a Kommunernes Landsfore- ning och statliga utredningar har pekat på behovet av ökad kommunal medverkan i näringslivsfrågor. De motiv i som framförts i debatten är att
- kommunerna får ta hand om sociala effekter och skatte-
effekter av näringspolitiska problem, t ex arbetslöshet. Kommunerna ser skatteinkomsterna minska och de socia-
la utgifterna öka men har inte befogenhet att göra så
mycket för att förbättra situationen,
— kommunerna har detaljkunskap, kontakter, lättare att
sköta lokal samordning och kan lättare säkra lokalt, folkligt
engagemang,
— den lokala miljön och lokal infrastruktur tenderar att bli
allt viktigare i näringspolitiken. Detta hör till kommunernas
ansvarsområden,
- planläggning och genomförande av näringspolitiska
åtgärder underlättas om kommunerna engageras. Dessa
har det grundläggande politiska och ekonomiska ansvaret för förhållandena i lokalområdet,
- kommunerna har inblick i skatteförhållanden (i Danmark är skatteuppbörd en kommunal uppgift), arbetsmiljöförhål-
landen, material- och teknologianvändning, byggnadsför- hållanden, organisations- och ledningsförhållanden. Både i
kommuner och amt har man också erfarenhet av tvärsek- toriell planläggning.
De danska kommunerna och amten har också länge framfört önskemål om större befogenheter i fråga om näringspolitik. Den danska staten har minskat sina enga- gemang bl a genom upphävande av egnsudviklingsloven 1991. Danska kommuner eller amt har haft ganska be- gränsade befogenheter vad gäller näringsverksamhet, något mindre än svenska kommuner och landsting. -
Kommunernes Landsforening har engagerat sig mycket i kampen för att öka kommunernas befogenheter på nä- ringslivsområdet. Bl a kallade man till debattmöte mellan Kommunernes Landsforening och Folketingets Erhvervs- udvalg och Kommunaludvalg i mars 1991.
I programskriften inför debattmötet framhöll man de eko- nomiska problemen som bakgrund till de önskade föränd- ringarna. Man framförde att det råder bred politisk enighet om att Danmarks ekonomiska problem först och främst
skall lösas genom tillväxt och utveckling i den privata
sektorn.
Landsforeningen anförde att storleken på de ekonomiska problemen, utmaningarna från EG:s inre marknad och den generella internationaliseringen ställer krav på ökad kvali- tet, effektivitet och förnyelse i den danska näringspolitiken. En utveckling av lokala/regionala näringslivsmiljöer fram- hölls som önskvärd inför 90-talet. Den danska kommunala sektorn är särskilt väl ägnad att spela en framträdande roll i detta p g a den politiska decentraliseringen och därtill
knuten lokal/regional administrativ expertis.
Kommunerna har ett medansvar för att säkra lokalsam- hällets utvecklingsmöjligheter. Kommunerna får också genast känna av de negativa följderna av en stagnerande näringslivsutveckling. Därför har de ett direkt intresse av att stärka den ekonomiska utvecklingen lokalt och regio-
nalt.
Förutsättningen för företagens (internationella) konkurrens- förmåga är i ökande utsträckning beroende av goda loka-
la/regionala näringslivsmiljöer.
Statens näringspolitiska insats kan inte ensam säkra sådana miljöer. Kommuner och amt har - mot bakgrund av
de uppgifter kommunerna löser lokalt och regionalt - ock-
så en roll i en tillväxtorienterad näringspolitik.
De näringspolitiska krav, som Danmark står inför, ställer krav på ett mer samlat resursutnyttjande i näringspolitiken anförde Landsforeningen vidare. Det vore således ända- målsenligt att kommuner, amt och staten utökade sitt
samarbete om den regionala näringspolitiska utvecklingen.
Dessa regionala strategier, som står i överenstämmelse med den utvecklingsmedell EG arbetar med. kan bara
realiseras, om de lokala myndigheterna medverkar med sitt speciellt kunnande. Detta kunnande har skapats ge- nom täta kontakterna med företagen, lokal personkänne- dom och den kommunala ärendehandläggningen, anför Landsforeningen.
| de kommunala förvaltningarna finns expertis som kan utnyttjas i växelverkan med privata företag till utveckling och förbättring av såväl de privata företagens produkter och tjänster som offentlig service. Denna expertis har dessutom ett stort värde i fråga om systemexport till EG-
länder, Östeuropa och andra världsdelar.
Landsforeningen framhöll dock att det inte bara finns behov av att förbättra kommunernas möjligheter till tjäns- te-lsystemexport. Den lokala näringspolitiken måste ses som en helhet.
Kommunernes Landsforening efterlyste generella ramar för den kommunala näringslivsfrämjande verksamheten, som kan ge kommunerna möjlighet att göra en insats, som kan anpassas till de lokala problemen och uppgifter-
na.
Det har i den danska debatten framförts, att ett kommunalt
engagemang leder till slöseri med skattemedel och att det
snedvrider konkurrensen i förhållande till privata företag.
Kommunernes Landsforening anser att dessa risker har överdrivits och att det finns behov av ny uppmärksamhet
och förståelse för det moderna lokalsamhällets utveck-
lingsbetingelser.
Kommunernas ökade näringspolitiska kompetens bör inte omfatta utvidgade möjligheter att starta kommunal produk-
tion av varor och tjänster för försäljning på den fria mark-
naden. De nuvarande mycket snäva reglerna om detta bör
bibehållas framhölls av Landsforeningen.
Man bör vidare bibehålla principen om att kommunerna
inte får ge bidrag till enskilda företag.
Beträffande systemexport bör kommunernas möjligheter
utvidgas. Kommunerna bör också stimuleras till samarbete
med privata företag. De bör ha möjlighet att arbeta med
22
systemexport på samma villkor som statliga myndigheter.
Ett kommunalt engagemang bör principiellt balansera
ekonomiskt och det skall t ex vid drift av bolag för närings- livsutveckling göras en klar åtskillnad mellan bolagets ekonomi och kommunens ekonomi. Ett kommunalt ekonomiskt engagemang i näringslivsfräm- jande åtgärder ska i största möjliga utsträckning ske i samarbete med privata investerare. Kommunernas insats skall vara begränsad.
Landsforeningen föreslår att kommunerna får följande möjligheter att arbeta med näringspolitik: 1. Kommunalt deltagande i systemexport 2. Kommunal medfinansiering av EG-program
3. Möjlighet att starta bolag för utveckling av näringslivet tillsammans med privata intressenter
4. Bättre möjligheter till investering i lokal infrastruktur för näringslivet
5. Möjlighet till finansiering av regionala utvecklingspro- gram
I programskriften framhålls vidare att det kommunala engagemanget inom näringspolitiken ökat mer och mer och exempel ges på stödåtgärder som kommunerna före-
tar för att utveckla det lokala näringslivet.
Beträffande systemexport föreslår Landsforeningen att kommuner och amt bör få delta i systemexport och sam- arbetsprojekt med privata företag inom ramen för det kommunala verksamhetsområdet. Därmed ökas möjlig- heterna att utnyttja den stora offentliga sektorns kun-
skaper aktivt för att skapa tillväxt och ökad export.
Landsforeningen föreslår att enskilda, kommuner och amt bör kunna starta bolag för näringslivsutveckling, där det
offentligas andel inte bör få överstiga 49 %.
l programskriften anges att ett sådant bolag skall kunna svara för uppgifter utanför den kommunala verksamheten på affärsmässiga villkor. Bl a skall bolaget mot ersättning kunna tillhandahålla nödvändig expertis åt företagen. Landsforeningen anger följande ytterligare exempel på
arbetsuppgifter för ett utvecklingsbolag:
- analyser af lokale erhvervsforhold - gennemforelse af udviklingsprojekter
- etablering af naetverk mellem virksomheder
- deltagelse i generel markedsfering for områdets produkter
- rådgivning vedmrende erhvervsfremme-, uddannelsesmaessige- og arbejdsmassige ordninger
- iverksatterfrem me
- udforelse af visse kommunale planlaegnings- og driftsopgaver.
Av dessa uppgifter har en del brukat utföras av privata konsulter, bolag eller organisationer. Kommunerna har i sin näringslivsfrämjande verksamhet brukat samarbeta med sådana privata intressenter. De har också kunnat komplettera med sådana uppgifter som privata intressen- ter inte åtagit sig i den mån tidigare rättsregler gav ut- rymme för det. Detta torde bidra till att man förordar bo- lagsbildnlng i samarbete mellan enskilda och kommuner (amt) för näringslivsutveckling.
Som framgår nedan har den nya lagstiftningen samma syn på samarbete mellan privata och offentliga intressen i näringslivsutveckling.
4. DANSKA KOMMUNERS OCH AMTS KOMPETENS INOM NÄRINGSLIVSOMRÅDET
4.1. Kommunalfuldmagten
Danska kommuner och amt skall ägna sig åt de uppgifter som har särskilt lagstöd, på danska "lovhjemmel". Dess- utom kan de liksom svenska kommuner och landsting även ta på sig vissa andra uppgifter, fakultativa uppgifter. | den svenska kommunallagen regleras fakultativa uppgifter
i 2 kap 1 5 där det sägs:
1 5 Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.
I Danmark finns inga sådana generella lagbestämmelser. Fakultativa kommunala uppgifter regleras av sedvanerätt. Kommunernas och amtens rättsliga möjligheter att ombe- sörja fakultativa uppgifter brukar gå under benämningen "kommunalfuldmagten", som alltså är oskrivna rättsregler.
De oskrivna kommunalfuldmagtsreglerna baseras på tre
källor:
- sedvana, dvs de uppgifter kommuner brukat sköta sedan lång tid tillbaka utan att det finns lagstöd,
- e contrario-tolkningar av gällande Iagbestämmelser om
uppgiftsfördelningar
- tillsynsmyndigheternas praxis.
Det finns däremot knappast några domstolsutslag beträf- fande tolkningen av kommunalfuldmagten.
4.1.1. Kommunalfuldmagtens innebörd i näringslivsfrågor
Tidigare, före 1992, fanns i Danmark inga särskilda lag— bestämmelser om kommunernas befattning med närings- livsfrågor. Detta reglerades enbart genom kommunalfuld- magten.
Liksom i Sverige kan en kommun eller ett amt själv produ- cera för eget bruk, dvs producera de varor och tjänster som behövs för den egna kärnverksamheten. Denna produktion får dock normalt inte gå utöver det egna be- hovet. I vissa fall kan det dock vara tillåtet att sälja bipro- dukter från egen verksamhet och likaså tillfällig överkapa- citet. Detta är i stora drag samma regler som i Sverige.
l dansk kommunalrätt talas också om accessorisk verk- samhet. Det är en i princip icke-kommunal verksamhet som dock naturligen anknyter till en lagenlig kommunal verksamhet på sådant sätt att det skulle vara orimligt att
kommunen inte fick bedriva den.
Vid bedömning av accessorisk verksamhet har det också betydelse om behovet tillgodoses på annat sätt, av enskild näringsidkare eller av annan myndighet. En accessorisk verksamhet skall för att vara lagenlig också ha en omfatt-
ning som ståri proportion till huvudverksamheten.
Inom ramen för kommunalfuldmagten kunde en kommun eller ett amt vidta generella stödåtgärder i förhållande till näringslivet. Men det var inte tillåtet att ge ekonomiskt stöd eller på annat sätt gynna enskilda företag eller grup- per av företag. I övrigt fick en dansk kommun eller amt i princip inte driva eller medverka i näringsverksamhet.
I äldre praxis har inrikesministeriet godtagit att en kommun inom ramen för kommunalfuldmagten fått ge direkt bidrag till ett företag som befann sig i en nödsituation och en nedläggning skulle medföra ett hot mot kommunens eko- nomiska existens. Även detta har sin motsvarighet i den
svenska kommunallagen. Denna möjlighet torde inte stå
öppen längre i Danmark.
I de danska kommunernas uppgifter ingår liksom i de svenska kommunernas att svara för viss infrastruktur som har betydelse för företagens produktions- och försäljnings- möjligheter. Det avser t ex gator och vägar, transportnät, fysisk planering och miljökontroll. Härtill kommer en stor
del av utbildningsväsendet.
Liksom svenska kommuner kan även danska kommuner bedriva eller stödja verksamhet som syftar till att förse
samhället med vatten, avlopp, elektricitet, fjärrvärme etc.
4.2 Statlig utredning om kommunemas befogenheter
Efter överenskommelse mellan regeringen i Danmark och Kommunernes Landsforening tillsatte inrikesministern den 24 mars 1988 en kommitté för att utreda kommunal nä-
ringspolitik. Kommittén bestod av representanter för Kom-
munernes Landsforening, Amtsrådsforeningen och centra- la statliga myndigheter.
Kommitténs kommissorium (=utredningsdirektiv) löd:
Udvalget skall ved eksempler beskrive kommunernes nuvaerende indsats i erhvervspolitikken, herunder 1) den direkte erhvervsrelaterede virksomhed, 2) uddan- nelsevirksomheden og 3) arbejdsmarkedsforanstalt- ninger, der tager sigte på erhvervsfremme, samt 4)
den almindelige kommunale service overfor erhver- verne, bl a infrastruktur og forsyningsvirksomheder.
Udvalget skal dernaest beskrive og, bl a med eksem- pler, belyse samarbejdet mellem statslige (centrale og decentrale) myndigheder og kommunerne vedrorende kommunal erhvervsfremme.
Udvalget skal desuden fremkomme med forslag til hvorledes og på vilke områder, der kan etableres en bedre sammenhaeng mellem de statslige og de lokale erhvervspolitiske indsatser.
I den forbindelse skal udvalget tillige fremkomme med forslag til aendringer i den organisatoriske tilrettelag- gelse og udforelse af de erhvervspolitiske foranstalt— ninger.
Udvalget skal endvidere fremkomme med forslag til forenkllng og smidiggorelse af de administrative ni- veauers samarbejde i sager af erhvervsudvik- lingsmaessig betydning.
Endelig skal udvalget overveje, om der er behov for revision af reglerne for kommunalt engagement i erhvervsvirksomhed, idet det herved er forudsat, at der fortsat ikke skal ydes kommunalokonomisk stotte til erhvervsvirksomheder.
Udvalget skal beskaeftige sig med indsatserne såvel i forbindelse med etablering af nye virksomheder som overfor eksisterende virksomheder.
Kommitténs betänkande avlämnades i december 1988, Betaenkning nr 1153: "KOMMUNERNE OG ERHVERVS- POLITIKKEN,
betänkning fra det af indenrigsministeren nedsatte udvalg
30
om kommunerne og erhvervspolitikken."
Kommittén sammanfattar problemställningen på ungefär följande sätt:
Kommunernas och amtens näringspolitik präglas av ett dilemma. Å ena sidan finns en stark önskan hos kommuner och amt om att främja näringslivsutveck- Iingen för att stärka det lokala samhället. Å andra sidan sätter den rättsliga regleringen (kommunalfuld- magtsreglerna) gränser för vilka medel kommunerna och amten kan använda för detta ändamål.
4.2.1. Kommitténs förslag
Kommitténs överväganden och förslag lyder i samman- fattning ungefär på följande sätt:
Traditionellt har man i Danmark ansett att kommunerna först och främst kan främja utvecklingen av näringslivet genom att tillhandahålla hög servicenivå till låg skatt och
genom en snabb och företagsvänlig administration.
Utöver detta har kommunerna på eget initiativ påtagit sig generella rådgivningsuppgifter gentemot företagen. Hittills har samhällets direkt näringslivsinriktade aktiviteter såsom främjande av teknologi och regionutveckling (egnsudvik- ling) administrerats av statliga myndigheter med mycket
liten kommunal medverkan.
Kommunerna ställer nu krav på ändring av detta förhållan-
de.
Från kommunal sida har under kommittéarbetet framförts att de senaste årens utveckling av de lokala näringslivsin- satserna har höjt kompetensnivån hos kommunerna. De lokala myndigheterna har större möjligheter att mobilisera hela det lokala samhället omkring näringslivsfrågor.
Erfarenheterna visar att detta är av väsentlig betydelse för
att skapa bra tillväxtmiljöer. Kommunerna har också större möjligheter att lokalt anpassa näringspolitiska åtgärder efter lokala förhållanden. Kommunerna anser därför att de
bör få större befogenheter på det näringspolitiska om-
rådet.
Bättre samordning av lokal och central näringspolitik
Kommunerna gör en aktiv näringslivsfrämjande insats genom arbetet med den lokala infrastrukturen. De deltar dock i mycket ringa utsträckning i administrationen av den statliga näringspolitiken. Det är därför kommitténs uppfattning att kommunerna bör
få bättre möjligheter att spela en mera aktiv roll i närings-
politiken. Detta bör ske både genom större medverkan i
den statliga näringspolitiken och genom egna initiativ.
En sådan mera aktiv roll förutsätter dock en bättre sa-
mordning såväl mellan stat, kommun och amt som mellan
myndigheter på samma nivå.
Samordningen är nödvändig för att undgå dubbleringar
och för att möjliggöra samordnade program tvärs över
administrativa gränser.
Kommittén föreslår därför att de kommuner eller amtskom- muner som är engagerade i näringspolitiken skapar regio- nala samarbetsorgan med uppgift att - samordna näringslivspolitiska initiativ i kommunerna
- vara ett förmedlande organ mellan statlig och kommunal näringspolitik.
Ett sådant regionalt samarbetsorgan skulle kunna bestå av representanter för berörda kommuner, amt, statliga myndigheter och näringslivet.
Kommunal service
Kommunernas näringslivsfrämjande insatser består av planering, anpassning av kommunens serviceproduktion, en snabb ärendehandläggning, och allmän informationsför—
medling till näringslivet.
Mycket av den service- och informationsmässiga verksam- heten kan genomföras inom ramen för nuvarande rättsliga reglering (kommunalfuldmagten) och är i övrigt inte bun-
den av statliga regler.
Regelstyrningen är mera framträdande vad gäller ärende- handläggning. Vissa möjligheter finns dock till lokal an- passning av den interna ärendehandläggningen. Många ärenden av betydelse för näringslivet skall emellertid
behandlas av flera myndigheter.
Enligt kommitténs uppfattning finns det skäl att anta att en flexibel och billig serviceproduktion, en överskådlig, snabb och väl samordnad ärendehandläggning och en effektiv information är av mycket stor betydelse för näringslivets
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.
Kommittén rekommenderar därför myndigheterna att
uppmärksamma näringslivets behov i den fysiska plane- ringen och inom administrationen.
34
N yföretagarcenter
Kommittén konstaterar att det finns generella hinder mot
nyföretagande. Kommittén anser att samhället kan med-
verka till att minska dessa hinder. Denna uppgift ligger bäst till för kommunerna eftersom den förutsätter både
lokalkännedom och administrativ organisation.
Ett av problemen kan vara att finna lämpliga lokaler till rimlig hyra. Enligt nuvarande regler kan kommunala nä- ringslivsfastigheter (industrihus) bara byggas i stödom- råden (egnsudviklingsområden), och bara om lån erhålls
från industriministeriet eller om det ingår i ett frikommun-
försök.
Det finns ytterligare villkor för sådana kommunala industri- hus. De får bara uthyras eller säljas till ett enda företag och avtal om hyra eller försäljning skall träffas innan kom-
munen förvärvar lokalerna.
Kommittén föreslår att kommunerna får ökade möjligheter att bygga industrihus för uthyrning till nyföretagare. Detta bör kunna ske utan krav på att lokalerna skall uthyras samlat eller att uthyrningen skall vara säkrad innan loka-
lerna förvärvas. Lokalerna skall dock uthyras till marknad- spris.
Kommunalt ägda nyföretagarcenter/industrihus kan dock innebära betydande risk för kommunala förluster. Därför pekar de kommunala representanterna i kommittén på möjligheten att lagstifta om att en kommuns engagemang högst får utgöra en viss procentdel av byggsumman.
Resten måste då tillskjutas av privat kapital.
Teknologisk utveckling
Kommittén anser att kommunerna kan spela en viktig roll
vid förmedling av ny teknologi.
Kommittén föreslår därför en utbyggnad av den offentliga teknologiska informations- och rådgivningsverksamhet som de teknologiska instituten och TIC (=Teknologiskt informationscenter) idag tillhandahåller. Eventuellt kan det ske genom att det blir möjligt att på lokal nivå upprätta
och driva kommunala teknologiska informationscenter.
Det förutsätts dock att sådana lokala teknologiska informa-
tionscenter blir av samma blygsamma storlek som de
nuvarande TIC och att verksamheten samordnas med den
statliga verksamheten.
Kommunala informationscentra bör kunna ha följande
uppgifter:
- Generell rådgivning och information särskilt till mindre
företag i lokalområdet, som inte själva disponerar teknolo-
gisk sakkunskap,
- Låta företagen få nytta av den kunskap och erfarenhet som kommunen har på teknologiområdet. Exempelvis kan personal utbytas mellan kommunen och företagen, eller också kan en eller flera kommunanställda utses till kon-
taktperson som får till uppgift att fortlöpande förmedla tekniskt kunnande från kommunen till företagen.
- Etablera samarbete mellan olika företag i kommunen i syfte att anskaffa gemensamma anläggningar för forskning och utveckling eller andra samarbetsformer mellan lokala, små företag. Kommunen kan med sin kunskap om de lokala företagen föreslå projekt som därefter utförs av företagen själva.
- Uppbygga tekniskt-vetenskapligt bibliotek.
- Förmedla uppgifter om vilka krav den nya teknologin
ställer på utbildning av arbetskraften.
Bolag för utveckling av näringslivet
För att främja samordning och effektivitet och för att skapa ramar för effektivt utnyttjande av idéer och initiativ föreslår kommittén att det skapas möjligheter att bilda lokala ut-
vecklingsbolag. I dessa bolag skall kommuner, amt, staten
och privata kunna delta.
Kommittén föreslår att det görs möjligt att i Danmark bilda
utvecklingsbolag efter nedanstående riktlinjer:
Ett lokalt utvecklingsbolag är en sammanslutning av olika intressenter som har till uppgift att främja näringsliv-
sutvecklingen i ett område.
lntressenterna kan vara offentliga myndigheter, offentliga undervisnings- och serviceinstitutioner, privata företag, banker och sparbanker, andra privata och offentliga kapi- talförmedlingsinstitutioner, organisationer med anknytning till näringsliv och arbetsmarknad samt enskilda personer.
Det bör normalt vara fråga om flera kommuner.
Kommittén föreslår att de lokala utvecklingsbolagen skall
kunna ha följande uppgifter:
1. Anskaffa företagslokaler för uthyrning
2. Utrednings- och planeringsuppgifter
3. Delta i generell marknadsföring för områdets produkter
4. Rådgivning i näringslivsfrågor
5. Rådgivning i frågor rörande offentligt näringslivsstöd, utbildning och arbetsmarknad.
6. Nyföretagarstöd.
7. Andra serviceuppgifter inklusive drift av lokala teknolo—
giska informationscenter.
Bolagen får däremot inte stödja enskilda företag ekono- miskt.
Särskilt om EG
Det har i några fall varit möjligt för kommuner och amt att få EG:s stöd till åtgärder för näringslivsutveckling som de efter danska regler inte har lagstöd för. EG-bidragen är ett led i gemenskapens allmänna politik som stöds av den danska regeringen. Därför föreslås att kommuner och amt får vidta och medfinansiera åtgärder som stöttas med bidrag från EG.
4.3 Ny lagstiftning i Danmark
Folketingeti Danmark antog under tiden 1990 till 1992 fyra nya lagar om näringslivsfrämjande åtgärder. Den första lagen, "Lov om erhvervsfremme", nr 394 år 1990,
antogs den 13 juni 1990. Den behandlar statliga närings-
livsfrämjande åtgärder.
Lagen innebär att egnsudvikingsloven och andra lagar om näringslivsstödjande åtgärder upphävs. De ersätts av den nya lagen. Den ger möjlighet till förenklad och flexiblare hantering av näringspolitiska frågor. Enligt lagen skall ett "erhvervsudviklingsråd" och ett "eksportfremmeråd" in- rättas för att biträda med administration av_statens nä-
ringslivsstödjande åtgärder.
Den andra lagen, "Lov om Dansk Erhvervsudviklingsfond",
nr 937 år 1991, antogs den 27 december 1991.
Enligt denna lag inrättas en fond för utvecklingsprojekt inom näringslivet. Staten tillskjuter 2 miljarder kronor till
fonden.
"Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter", nr 383 år 1992 och "Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktiesel- skaber m.v.", nr 384 år 1992, antogs båda den 20 maj
__—_—__—_.. _...
;;
1992. Dessa båda lagar behandlar kommunal näringspoli- tik. De skall uppfattas som ett utvidgat lagstöd för kommu- nala näringspolitiska åtgärder, som dels kodifierar gällan- de rätt enligt kommunalfuldmagten men också utökar möjligheterna.
Den första lagen, nr 383, var ett förslag av regeringen, "Lovforslag nr L 78". Regeringen utarbetade lagförslaget på begäran av Folketinget som den 18 april 1991 upp- manat regeringen att framlägga förslag till utvidgade ramar för näringspolitiskt samarbete mellan privata företag, stat, kommuner och amt beträffande
- projekt för utveckling av näringslivet - systemexport
- regionala näringslivsprogram
- finansiering av EG-program.
Det påpekades att förslaget inte skulle få medföra snedv-
ridning av konkurrensen i förhållande till privat näringsliv.
Förslaget framlades den 30 oktober 1991 och det togs av Folketinget med den ändringen att 5 3 Stk 5 ströks. Det löd:
Stk.5. Kommuner og amtskommuner må ikke ekono- misk eller ledelsesmaessigt deltage i selskabsdannel- ser af privatretlig karakter, som afsaetter den i stk. 1 omhandlede viden.
Den andra lagen, nr 384, var ett förslag, "Lovforslag nr L 85", som togs upp direkt i Folketinget av Radikale Ven- stre. Lagförslaget omarbetades i samband med utskotts- behandlingen. De viktigaste ändringsförslagen lades där- vid gemensamt av Socialdemokratiet, Socialistisk Folke- parti och Radikale Venstre. Folketingets ovannämnda ändring av lagförslag nr L 78 hänger direkt samman med
innehållet i lagförslag nr L 85.
4.3.1 "Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i emvewsudviklingsaktivitetef'
"Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter", nr 383, (lydelse, se bilaga 1) innebär att eventuella oklarheter i kommunalfuldmagtens regler i fråga om kompetens på näringslivsområdet klaras ut. Därtill kommer också att kompetensen utökas. Syftet med lagen är enligt 1 5 att främja kommuners och amts
medverkan i lokal näringslivsutveckling.
Enligt lagen kan kommuner och amt
- ensamma eller tillsammans med andra bedriva närings-
livsfrämjande verksamhet. Exempel på sådan verksamhet är enligt lagen information, rådgivning, utvecklingsprojekt
och annan service till näringslivet.
- medverka vid utveckling av den lokala eller regionala infrastrukturen för näringslivet genom samordnade insat- ser och genom att tillhandahålla service som har till upp-
gift att främja produktutveckling och etablering och utveck- ling av företag.
Som villkor uppställs att verksamheten skall vara
öppen för alla företag eller grupper av företag inom kommunen eller amtet. Förbud finns mot att ge direkta bidrag till enskilda företag.
Insatser med syfte att främja produktutveckling, etablering och utveckling av företag kan innebära ett avsevärt stöd för företagen. Personal- och
teknologiutveckling kan ligga inom ramen för sådana insatser.
- lämna bidrag till verksamhet enligt ovan och även med- finansiera EG-program.
- bedriva verksamheten av ovannämnd typ i bolagsform. - bedriva systemexport på något av följande sätt: - som underleverantör till danskt företag
- genom utlåning av anställd till danska eller ut-
- genom direkt export till offentliga eller privata
köpare i utlandet.
- samarbeta med andra offentliga och privata huvudmän om att utarbeta och genomföra regionala utvecklingspro- gram för näringslivet. Dessa program skall ha till syfte att utveckla infrastruktur och att främja näringslivsutveckling i
ett större geografiskt område.
ländska företag eller myndigheter Vidare anges att det statliga erhvervsudviklingsrådet kan medverka i dessa utvecklingsprogram och därvid ta in- itiativ till samordning av statliga näringslivsfrämjande åtgärder.
l Regionala utvecklingsprogram och samordning av närings-
politiska insatser blir alltså en uppgift för kommuner och
amt. Någon ansvarsfördelning görs inte mellan kommuner
och amt. Inte heller är utvecklingsprogrammen obligatoris- ka. Lagen pekar närmast på behovet och öppnar möjlig- heten.
l lagens förarbeten sägs, fritt översatt:
Ett ökat kommunalt och amtskommunalt engagemang inom det näringspolitiska området kan innebära risk för en oplanerad flora av serviceformer med olika huvudmän som varken motsvarar företagens behov eller utnyttjar de samlade resurserna effektivt. Därför behövs en samordning av de regionala insatserna. En sådan samordning gör insatsen mer effektiv och må- linriktad.
Det är viktigt att de lokala och regionala insatserna kan samordnas med statens näringslivsstrategi och att dessa samordnade insatser kan utnyttja de möjlig- heter som ligger i vårt medlemskap i EG.
Regionala program för näringslivsutveckling utgör en ram kring näringslivsfrämjande aktiviteter. Sådana program är ett mycket smidigt och lämpligt instrument för samordning av de regionala insatserna mellan kommuner och amt och för samordning mellan regio- nala statliga och kommunala initiativ.
I den rapport om regional näringspolitik i Danmark som avgavs i december 1990 av arbetsgruppen för regionalpolitik föreslås att programformen används i större utsträckning av amt och kommuner. Detta som en följd av erfarenheterna från EG:s regionalfondspro- gram. I remissyttrandena över rapporten var näringsli- vets organisationer och de kommunala organisa-
45
tionerna positiva till detta förslag.
Regionala aktiviteter för näringslivsutveckling bör därför i största möjliga utsträckning äga rum inom ramen för ett regionalt utvecklingsprogram. Kommu- ner och amt kan samarbeta med andra offentliga och privata huvudmän om att utarbeta och genomföra ett regionalt utvecklingsprogram, som har till syfte att utveckla infrastruktur och att främja näringslivsutveck- ling i ett större geografiskt område. Regionala utveck- lingsprogram kan också bidra till att främja samord- ningen av statliga näringslivsinriktade initiativ av be- tydelse för den regionala näringslivsutvecklingen såsom framgår av ovannämnd rapport.
Bakgrunden för att utarbeta ett sådant utvecklingspro- gram bör vara analyser som beskriver områdets nä- ringslivsmässiga utvecklingsnivå, generella och speci- fika tillväxtpotentialer, konkurrensmässiga fördelar och svagheter m m.
Ett regionalt utvecklingsprogram bör som regel omfat- ta flera kommuner. Det kan i vissa fall täcka ett amt men behöver inte göra det. Det kan avse delar av ett amt eller kommuner tvärs över amtsgränserna.
Det regionala utvecklingsprogrammet bör - för att kunna få stöd från utvecklingsrådet - förutom relevan- ta analyser innehålla en bestämd handlingsplan med uppgift om budget och tidsåtgång. Vidare skall det finnas en koppling till andra initiativ i området eller delar av området, t ex program som medfinansieras av EG.
Det är viktigt att programmet utarbetas på sådant sätt att den förutsatta samordningen mellan lokala och statliga initiativ kan äga rum. Därför bör programmet innehålla uppgift om de väsentligaste enskilda projekt som förutsätts bli genomförda under programperio- den.
46
"Erhvervsudviklingsrådet" kan inom ramen för "Lov om erhvervsfremme" medverka vid utarbetande och genomförande av utvecklingsprogram för näringslivet. Lagen ger möjlighet för erhvervsudviklingsrådet att ge bidrag till vissa utgifter i samband med genomföran- det av ett program. De enskilda projekten under pro- grammet kan få bidrag på samma sätt som andra projekt efter beslut av bevillningsutskottet. Kommuner och amt som söker erhvervsudviklingsrådets med- finansiering av utvecklingsåtgärder bör lämpligen anpassa dessa åtgärder till ett samordnat regionalt utvecklingsprogram.
Regionala utvecklingsprogram för näringslivet är önskvärda ur rationaliserings- och effektivitetssyn- punkt. Det är därför viktigt att kommuner och amt stöter på minsta möjliga hinder för att utveckla och förverkliga sådana program.
Det är också viktigt att de regionala utvecklingspro— grammen får högsta möjliga kvalitet så att det skapas största möjliga säkerhet för att programmen kan med- föra det väntade resultatet.
Detta talar för att en betydande insats bör göras i programmens utvecklingsfas. De omkostnader som är förbundna med detta kan vara svårt att fullt ut få täckta genom lokala, privata och offentliga, bidrag. Särskilt omkostnader för undersökningar, mötesverk- samhet, utarbetande av programförslag och organisa- tionsutveckling kan befaras vara svårt att helt finans- iera genom lokala bidrag.
Särskilt de första åren, när programarbetsformen skall inarbetas i den lokala och regionala näringspolitiska verksamheten, är det viktigt att det ställs statliga medel till förfogande för utveckling av regionala pro- gram.
4.3.2 "Lov om kommuners og amtskommuners samarbej-
de med aktieselskaber m.v."
"Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v.", nr 384, innebär (lydelse, se bilaga 2) att kommuner och amt finansiellt och ledningsmässigt på vissa villkor kan medverka i näringsdrivande bolag. Denna lag godkändes av EG-kommissionen innan den trädde i kraft.
Enligt tidigare dansk rätt kan kommuner och amt driva viss verksamhet i bolagsform men enbart om dessa bolag uteslutande arbetar med uppgifter som ligger inom ramen
för den kommunala kompetensen.
Genom denna lag skapas en möjlighet att dessutom med- verka i bolag som utför uppgifter som normalt ligger utan- för den kommunala kompetensen, närmare bestämt pro- duktion av varor och tjänster på den fria marknaden. Denna möjlighet är dock behäftad med inskränkningar. En enskild kommun eller amt får inte ha aktiemajoritet i bola- get. lngenting hindrar dock att två eller flera kommuner
eller amt tillsammans har aktiemajoritet.
Vidare får en kommun eller ett amt totalt ha högst 10 Mkr placerade i denna typ av bolag. Denna beloppsgräns
gäller oavsett amtets eller kommunens storlek. lndustri-
48
ministern kan dock medge ett högre belopp. Kommunen eller amtet får inte heller ta på sig något annat ansvar för bolaget såsom borgensåtagande eller dylikt. l belopps- gränsen skall inte räknas in aktiekapital i traditionella kom- munala bolag som enbart arbetar med kompetensenliga
uppgifter.
Ett bolag enligt den nya lagen kan arbeta med följande
uppgifter:
- Bearbeta, vidareutveckla och sälja kunnande, produkter och tjänster som bygger på kommunala kunskaper som uppkommit vid lösning av kommunala eller amtskommuna-
la uppgifter eller på därmed sammanhängande privat kunnande, eller
- i samband med att förse kommuner och amt med varor och tjänster även bedriva försäljning av varor och tjänster
baserat på kommunalt kunnande till andra än kommuner och amt.
Vad gäller uppgifterna är lagen svårtolkad. Den är inte heller samstämd med den andra lagen, "Lov om kommu-
ners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklings- aktiviteter", nr 383.
Av förarbetena framgår att bestämmelserna i lagen kom- mer att göra kommunernas ägande i TARGO-koncernen lagligt. Lagen tycks tillkommen för att Iagliggöra kommu- nalt ägande av TARCO-koncernen. Som nämnts är det
dessutom oklart vilka uppgifter ett bolag som regleras av lagen får ägna sig åt. Därför kan det finnas anledning att iaktta viss försiktighet vad gäller tillämpning av lagen på
andra bolag.
l lagtexten finns dock ingen generell inskränkning till redan bildade bolag. En sådan inskränkning finns visserligen i 4 5 men den riktar sig enbart till kommunala organisationer, inte till kommuner och amt. Syftet med denna paragraf tycks vara att möjliggöra kommunalt indirekt ägande av just TARCO A/S genom Kommunernes Landsforening men inte möjliggöra sådant _ägande i nya bolagsbildningar.
Paragrafen lyder:
& 4. De kommunale organisationer kan deltage fi- nansielt og ledelsesmaessigt i de i så 1 og 2 omhand- lede selskaber, der eksisterer ved lovens vedtagelse, såframt der icke herved påfores medlemskommuner- ne haeftelse for selskabernes forpligtelser.
Någon inskränkning motsvarande "selskaber, der eksiste- rer ved lovens vedtagelse" finns inte i 5 1 och 2 som behandlar kommuners och amts direkta deltagande i
sådana bolag.
50
Inte heller ger lagförarbetena anledning till en sådan tolk- ning. l Radikale Venstres första lagförslag (före de gemen- samma ändringsyrkandena från Socialdemokratiet, Socia- listisk Folkeparti och Radikale Venstre) anges i Radikale Venstres anmärkning (Bemaerkninger til lovforslaget):
"Det er forslagsstillernes opfattelse, at de eksisteren- de faelleskommunale selskaber" (läs: TARCO A/S) "lovliggrzlres med dette lovforslag. I det omfang ud- valgsarbejdet viser, at dette icke er tilfaeldet, vil vi foreslå, at der indsaettes en bestemmelse herom."
Sedan lagförslaget ändrats på denna punkt anförs i "Er-
hvervsudvalgets Beta—enkning" (=näringsutskottets be- tänkande):
Kommuner og amtskommuner antages efter gaelden- de ret at have en vis adgang til, direkte eller indirekte, at deltage i selskaber, foreninger eller andre privatret- lige organisationsformer. Det er dog bl a en betingel- se for Iovligheden af den kommunale deltagelse, at selskaberne m v udlukkende varetager opgaver, som kommunerne selv kunne udfrare.
Med de forslåede aendringer åbnes der adgang for, at kommuner og amtskommuner i et vist omfang får mulighed for at deltage i selskaber, der udfarer op- gaver, som kommuner og amtskommuner ikke selv kan lose.
Efter de foreslåede aendringer kan kommuner og amtskommuner inden for bestaemte belobsmessige grenser (jf dog 5 3, stk 5) deltage i selskaber, der saelger en naermere beskrevet viden, og i selskaber,
51
der ud over at varetage kommunale og amtskommu- nale opgaver vedrorende forsyning af kommuner og amtskommuner med varer og tjensteydelser baseret på kommunal viden til andre end kommuner og amt- skommuner.
Efter de foreslåede aendringer vil den direkte kommu- nale deltagelse i eksempelvis TARCO A/S, der driver virksomhed med bl a fremstilling af vejmaterialer og udforelse af anlaegsarbejder på veje, vaere lovlig, jf den foreslåede affattelse af 5 2.
Här finns knappast något som tyder på att lagen enbart skulle gälla TARCO A/S även om önskan att Iagliggöra denna bolagsbildning varit avgörande för utformningen av lagen. Nya bolag av TARCO:s typ bör alltså kunna in-
rymmas inom lagen.
Sammanfattningsvis innebär denna lag således att kom- muner och amt i bolagsform tillsammans med andra in- tressenter, andra kommuner/amt eller privata, kan driva verksamhet som annars inte är tillåten för kommun eller
amt.
Denna verksamhet kan avse systemförsäljning/konsult-
verksamhet inom landet (utom landet är det kompetensen- ligt genom bestämmelserna i lag nr 383 om systemexport) samt försäljning både inom och utom landet av vissa varor
och tjänster, t ex uppdragsverksamhet.
52
lndustriministeriet kommer att utarbeta vägledning till tolkning av denna lag och även lag nr 383 om deltagande i näringslivsverksamhet. I praktiken kommer dessa vägled- ningar att bli avgörande för tolkningen av lagarna. Detta torde särskilt vara fallet beträffande lag nr 384 som är svårtolkad.
4.3.3 Nya utredningar
lndustriministern har den 19 mars 1993 beslutat att till- sätta en kommitté som skall utreda samordning av lokal
näringspolitik, "Udvalg om koordinering af lokal erhvervs- fremme".
Kommittén skall komma med förslag till klarare arbetsför- delning och bättre samordning av de lokala näringslivs- främjande insatserna och rådgivningen till företagen.
Kommittén skall bl a
1. Värdera utbudet av offentlig service i förhållande till det samlade utbudet av företagsrådgivning.
2. Belysa samarbetet och samordningen mellan kommu- ner, amt, TlC'er och andra aktörer i fråga om rådgivning och andra näringslivsfrämjande aktiviteter i förhållande till
53
3. Överväga hur man kan skapa en ändamålsenlig av- gränsning, arbetsdelning och samordning mellan statliga myndigheter, TlC'er, kommuner, amt och privata aktörer
på det lokala näringslivspolitiska området.
Vid inrikesministeriet har ungefär samtidigt, den 7 april 1993, beslutats att tillsätta en underkommitté under "ud- valget om fornyelse og effektivisering af den kommunale sektor". Denna underkommitté har till uppgift att utreda kommuners och amts möjligheter att utöva näringslivs-
verksamhet.
Kommittén skall överväga om det finns behov av precise- ringar/utvidgningar av de rättsliga ramarna för kommunalt och amtskommunalt deltagande i näringsverksamhet. Kommittén skall bl a värdera gällande regler för kommu- ners och amts möjligheter att utföra uppgifter åt varandra
och att ingå i samarbete med privata företag.
Den nya lagstiftningen om kommunal näringspolitik kan därför komma att genomgå förändringar när dessa kom-
mittéer framlagt sina förslag.
54
4.3.4 Synpunkter på de ökade befogenheterna för kommu- ner och amt
4.3.4.1 Kommunernes Landsforening
I huvudsak överensstämmer de nya lagarna med Kommu- nernes Landsforenings förslag. Den andra lagen, lov nr 384, går dock längre än vad Kommunernes Landsforening begärt. Beträffande kommuners möjligheter att delta i näringsverksamhet anförde nämligen Landsforeningen i ovannämnd programskrift inför debattmötet med Folke-
tingets Erhvervsudvalg och Kommunaludvalg den 14 mars 1991:
En udvidelse af kommunernes erhvervspolitiske mu— ligheder har ikke omfatte en bredere adgang til at ivaerksatte kommunal produktion af varer og tjeneste- ydelser m.h.p. afsaetning på det frie marked. De nuverende meget "snaevre" regler herorn bor fasthol- des.
4.342 Dansk Industri
Dansk Industri, som är en organisation för större danska företag, har gett uttryck för följande uppfattningar i sin tidning "Industrien" nr 12, den 29 mars 1993, genom
administrativ direktör Svend-Aage Nielsen, formand for Dansk Industri. Han skriver i ledaren:
55
l Matador spiller man med legetojspenge. Hvis man taber, kan man traekke sig ud af spillet - det er jo kun for sjov.
I virkellghedens verden koster det dyrt at komme til kort i konkurrencen med andre virksomheder. Man risikerer at miste sin investering - det er ikke sjovt.
Til gengaeld har vi en effektiv privat sektor, der forsy- ner danske og udenlandske kunder med varer og tjenster, som de er villige til at betale markedsprisen for.
I kommunernes verden giver loven om samarbejde med aktieselskaber fra sidste år mulighed for, at hvert eneste amt og hver eneste kommune kan investere op til 10 mio. kr. i egentlige produktionsselskaber. Ydermere er der i loven lagt op til, at der kan dispen- seres fra denne graense. Og derfor synes lndustrimin- isteren tilsyneladende, at Kobenhavns Kommune skal have lov til at investere endnu mere, og samtidig have aktiemajoriteten i nye selskaber.
Dette er ikke sjov - det er en gammel socialdemokra— tisk drom om at lade den offentlige sektor konkurrere med private virksomheder.
Problemet med drammen er, at det er et spil på ulige vilkår. Amter og kommuner kan i modsaetning til pri- vate investorer ikke gå i konkurs. De kan sende reg- ningen for fejlslagne investeringer videre til skattey- derne.
Det er Matador for rigtige penge - skatteyderpenge.
Dansk Industri är sålunda negativ till "lov om kommuners
og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m v".
56
l l
Det kan ifrågasättas om Dansk Industri har rätt i sin be- dömning. Genom att lagen godkänts av EG-kommissionen har man i varje fall där bedömt att den kommunala med- verkan i näringsdrivande bolag inte medför någon snedv- ridning av konkurrensen. Kommunerna får inte stödja bolagen på annat sätt än genom det insatta aktiekapitalet. Därför är det ett spel på lika villkor. Även bolag med kom- munal medverkan tvingas i konkurs om de inte klarar
marknadens villkor.
Den andra lagen, "lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter" är man mera
positiv till. Direktör Jorgen Hansen, Dansk Industri, sägeri
samma tidning:
I den utstraekning, der er tale om at forbedre vilkåre- ne for erhvervslivet og kommerciel udnyttelse af en saerlig viden, som kommunerne måtte besidde, hilser vi kommunale initiativ velkomne.
Jorgen Hansen anför vidare:
Både kommuner og virksomheder har intresse i at udnytte denne lov bedst muligt.
Sammen med kommunerne kan Dls (Dansk Industris) regionalforeninger bl a virke for en bedre udnyttelse af de ressourcer, der allerede måtte findes i regionen i form af teknologiske videncentre og uddannelseinsti- tutioner.
handahålls av staten eller privata rådgivningsbyråer.
Dansk Industri tycker det är naturligt att kommunerna får ta betalt för systemexport. Men man påpekar att det kan ske utan att kommunerna behöver ingå i bolag.
Slutligen ger Dansk Industri (i ovannämnd tidning) kom-
munerna tio goda råd hur man skapar en bra näringslivs-
miljö:
Udbygget infrastruktur mht. transport, energiforsyning og informationsteknologi.
Lave skatter. Daekningsafgiften bor vaere 0 promille, og grundskylden saenkes til minimumsvaerdien 6
promille.
Effektiv administration og hurtig sagsbehandling kan vaere med til at fjaerne barrierer for industrin.
Fleksibel udfonnning af Iokalplaner der tager hensyn til ströj, miljovilkår og saerligt forurenende virksom- heden
Modning af erhvervsarealer. Kloakering, veje osv. kan lette etableringen for mange (mindre) viksomheder.
Uddannet arbejdskraft der svarer til virksomhedernes behov. Generelt en fordel med hojt uddannet arbejds- kraft.
58
Däremot varnas för att den goda viljan i kommunerna kan
leda till skattefinansierad rådgivning som redan nu till- l l %
Gunstige miljeforhold. Gode bortskaffelsesmuligheder for affald og mulighed for selvrensning af spildevand.
Information om erhvervsforhold, teknologi mv. fra diverse servicecentre kan lette starten for bl a mindre virksomheder.
avrige virksomhederi kommunen eller regionen har indflytelse på virksomhedernes muligheder for at danne netvaerk.
God og effektiv kommunal service mht. bornepasning, skole og kultur er med til at tiltraekke kvalificeret ar- bejdskraft.
5. SAMARBETE MELLAN KOMMUNER/AMT ocr-r PRI- VATA FÖRETAG M FL
5.1 Utvecklingsbolag enligt lov nr 383
I Danmark finns många utvecklingsbolag av den typ som omnämns i "Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter'. Flera år på väg att skapas. Här skall nämnas två exempel.
Viborg amt är involverat i ett företag och har planer på ytterligare ett. Det befintliga bolaget heter EVATEK A/S. Bolaget har till uppgift att erbjuda lokala företag att köpa tjänster som teknologi- respektive marknadschef på deltid.
Det andra bolaget är också ett utvecklingsbolag men som mera aktivt tar del i näringslivet. Bolaget är under diskus- sion och har alltså ännu inte bildats. Det är ett typexempel på den form av bolag som den nya lagstiftningen möjlig- gör. Förmodligen kommer många sådana bolag att dyka upp. Bolaget skall kallas EXPAN A/S.
EXPAN A/S bildas mot följande bakgrund:
En stor del av dansk industris underskov risikerer i de kommende år at bli udkonkurreret. De har ikke i dag de nadvendige okonomiske og ledelsesmaessige ressourcer til at modstå en stadig hårdere internatio- nal konkurrence.
På detta sätt sammanfattas läget i analysen "Den mindre industris vaekstmuligheder i 90'erne", som utarbetets av revisionsfirmorna KPMG C. Jespersen, K.G. Jensen Coo-
pers & Lybrand och Schöbel & Marholt.
En undersökning som företagits av Viborg amt pekade på att företagen hade behov av stöd inom områdena mark-
nadsföring och försäljning men även beträffande ledningen
av företagen.
Företagen efterlyser ett alternativ till de många erbjudan- den som finns på marknaden idag. De vill ha samarbets-
partner som inte bara är konsulter utan också aktivt deltar
60
i företagens drift eller som direkt tar på sig uppgifter inom företagen gärna mot ett arvode som beror på resultatet. Kontinuitet är också positivt i detta sammanhang. Därmed får rådgivaren kunskap om företagen. EXPAN A/S får tre huvudarbetsområden:
1. Marknadsutveckling
Bolaget deltar aktivt i försäljning, bygger upp mark- nadskunskap. hittar agenter, hjälper till med anbudsgiv- ning och försäljningsmaterial. 2. Planläggning och styrning
Bolaget tillhandahåller styrelseledamöter och sparringpart— ner, förmedlar finansiering.
3. Konsultuppdrag
Bolaget åtar sig också vanliga konsultuppdrag avseende kapitalrationalisering och organisationsutveckling.
EXPAN A/S bidrar inte med kapital till företagen men låter en del av sitt arvode vara beroende av resultatet. På så
vis delar Expan A/S företagets risker.
EXPAN A/S skall enligt målsättningen:
- efter tre år ha uppnått att löpande driftkostnader täcks av
intäkterna
- efter fem år visa ett resultat som innebär att startkost-
naderna har tjänats in
— utvecklas genom ökad verksamhet men risken för inve-
sterarna begränsas till ränteavkastningen på kapitalet
- riskvilligheten (att arvodet delvis är beroende av resulta-
tet) skall maximalt omfatta 40 % av ett års omsättning.
Med denna uppläggning får små och medelstora företag tillgång till ett kunnande som annars är förbehållen större företag men som är nödvändigt för att göra de små bola-
gen stora.
5.2 Näringsdrivande bolag enligt lov nr 384
5.2.1 Tarco-koncemen
Det ovan omtalade TARCO A/S, Tarco-koncernen, är det
mest kända exemplet på bolag enligt "Lov om kommuners
og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v.".
62
Bolaget skapades 1919 och blev lagligt genom den nya lagstiftningen 1992.
Tarco-koncernen är en av Danmarks ledande vägentrep- renörer. Aktieägare är 85 kommuner och 3 amt. Dessutom har Kommunernes Landsforening, Kommunernes gensidi- ge Forsikringsselskab, Aktieselskabet Strandvejs-Gasvar- ket och Lonmodtagernes Dyrtidsfond aktier i bolaget.
När bolaget bildades fanns även ett privat företag med som ägare, firma K W Nielsen. Företaget grundades för att tillvarata överskottstjära från de kommunala gasver- ken. Bolagets syfte angavs 1919 till:
Selskabet er stiftet med det Formaal at udnytte Gasvaerkernes Biprodukter, handel med de fremstille- de varer og iovrigt drive Fabrikation og Handel efter Bestyrelsens Bestemmelse.
Under årens lopp har bolaget utvecklats till en storkon-
cern. 1988 ändrades paragrafen i bolagsordningen om bolagets syfte till:
Selskabets förmål er direkte eller gennem dattersel- skaber at drive handel, fabrikation, projektering og entreprenarvirksomhed m.v. i Danmark og udlandet. Selskabet kan endvidere foretage investering i anden virksomhed efter bestyrelsens bestemmelse.
63
1988 öppnade TARCO ENERGI A/S (ett dotterbolag) ett försäljningsbolag i England. Exportandelen av koncernens
omsättning utgjorde 1989 44 % av omsättningen.
1990 var aktiekapitalet 73 Mkr. TARCO A/S har följande dotterbolag:
TARCO VEJ A/S är vägentreprenör och framställer väg- material såsom asfalt. TARCO har mer än 50 års erfaren- het av vägbygge. Även andra produkter framställs såsom stålfalt, ABS, makadam, gjutasfalt, Marin-masik till off- shore-branschen, m m. Bolaget är Iandstäckande med avdelningar i Jylland, på Fyn och Själland och har en semi-mobil produktionsanläggning. Bolaget forskar fram
nya material och arbetsmetoder.
TARCO ENTERPRISE A/S är specialist på anläggning av rörsystem för fjärrvärme, olja, gas och vatten. Bolaget har erfarenhet och kunnande vad gäller upprensning av olje- och kemikalieförorenad mark, tex tjärförorenad gasverks- grund. Bolaget åtar sig också alla former av jordarbeten. Avdelningar finns på många ställen. Bolagets know-how
efterfrågas såväl inom som utom Danmark. '
TARCO ENERGI A/S hör till Europas ledande rörfabriker. Huvuddelen av tillverkningen är fjärrvärmerör. Bolaget
marknadsför kompletta fjärrvärmerörsystem såväl inom
64
som utom Danmark. Bolaget producerar också plaströr till gas, olja och vatten. TARCO ENERGI har avdelningar i Tyskland och England samt försäljare i Norge, Sverige,
Holland och Italien.
TARCONORD A/S ägs till 50 % av TARCO MS och till 50 % av Koppers Industries Inc., USA. Bolaget producerar beckprodukter, tjäroljeprodukter och en rad specialproduk- ter. Bolaget har en avancerad destillationsanläggning för råtjära. Den är den enda i Nordeuropa. 40 olika produkter produceras på anläggningen, varav det mesta går till
aluminiumindustrin. Andra produkter används till rost-
skydd, impregnering m m. 99 % av produktionen exporte- ras.
TARCONORD är meddelägare till en tjårdestillationsan-
läggning i Brasilien, Carboderivados S.A., och till bolaget TAR TECH INTERNATIONAL A/S.
FLONIDIAN GAS DIVISION A/S ägs till 50 % av TARCO MS och till 50 % av A.V.K. Holding A/S. Bolaget säljer avancerad mät- och regleringsutrustning till gas och vatten samt små värmekraftverk till simhallar, industrin, m rn. Företaget har ett dotterbolag i Sverige, FLONIDIAN ENERGI AB.
65
K.K. Miljöteknik A/S åtar sig rensning av all slags förore- nad jord m m. Bolaget ägs av TARCO AIS tillsammans med några ledande danska företag, däribland Kommune- kemi A/S och Monberg & Thorsen A/S.
WATERGROUP A/S sysslar med utveckling och fram- ställning av modulanläggningar för att ta bort kväve och fosfor från avloppsvatten samt projektering och försäljning av kompletta anläggningar för sådan behandling. TARCO A/S äger detta bolag tillsammans med andra danska
företag ovch investerare.
TARGO—koncernens försäljning 1988 fördelade sig enligt
följande:
Danska kommuner och amt 27 % Danska staten 9 % Andra danska offenliga institutioner 9 % Privata danska företag 14 % Offentliga institutioner inom EG 14 % Export i övrigt 27 %
66
5.2.2 Salling totalbau ApS
Ett annat exempel på bolag enligt samma lag är Salling Totalbau ApS.
Kommunerna Spöttrup och Sundsöre har tillsammans med privata investerare bildat Salling Totalbau ApS. Det är en byggfirma som åtar sig husbyggnadsentreprenader i Tysk- land. Kommunerna ingår i samarbetet för att trygga sys- selsättningen för byggnadsarbetare och hantverkare i
kommunerna.
På ett halvår har företaget utfört entreprenader i Tyskland för 4 miljoner DM (cirka 19 Mkr). 15 - 20 lokala byggnad- sarbetare har beretts fast arbete i ett halvt år. Cirka 20
lokala företag med olika specialiteter är underleverantörer
till Salling Totalbau. Företaget kan därmed åta sig totalen- treprenader.
5.2.3 Horsens utvecklingsbolag
Horsens kommun har bildat ett utvecklingsbolag tillsam- mans med tre privata företag. Bolaget, som heter Health & Environment Group Horsens A/S, arbetar med samarbets- projekt där offentligt och privat kunnande utnyttjas gemen- samt med siktet inställt på systemexport. Företaget säljer
67
både utrustning och kunnande inom områdena hälsa, miljö och stadsbyggnad. Detta bolag ägnar sig åt systemexport, vilket är kompetensenligt för kommuner enligt lov nr 383, men eftersom man också säljer utrustning bör bolaget
hänföras till lov nr 384.
5.3 Andra samarbetsformer mellan kommuner och privata företag
I Danmark finns också andra samarbetsformer mellan privata företag och kommuner. | Århus används utveck- lingskontrakt mellan kommunen och företag. Kommunen tecknar kontrakt med företaget om att detta skall utveckla en produkt, en process eller ett system som kommunen behöver. Genom kontraktet kan företaget vara säkert på att få avsättningen till kommunen för den produkt som utvecklas. Oftast kan man också sälja produkten till andra köpare. Kommunen har då bidragit till att säkra finans-
ieringen av produktutvecklingen.
Hobro kommun har börjat utväxla personal med privata företag. Kommunalt anställda får arbeta i privata företag
under en period och privatanställda får arbeta i kommu- nens förvaltningar. Syftet är att få mer kontakt och utbyta
kunnande mellan företag och kommun.
68
5.4. Projekt som kommunerna enligt tidigare lagstiftning inte fick genomföra
(Exemplen delvis hämtade från Kommunernes Lands-
forenings publikation "Kommunal erhvervspolitik, Fremme
af den lokale udvikling gennem eget offentligt - privat
samarbejde"):
Avfallsregion NORD var ett bolag som ägdes gemensamt av flera kommuner. Bolaget sorterade tyg till återbruk. Det tyg som inte kunde användas blev till putsdukar och sål- des till export genom en privat firma i Danmark. Projektet sysselsatte 18 - 20 långtidsarbetslösa och 2,5 fast an-
ställda. Det konstaterades att det var olagligt.
Köpenhamns kommun ville delta i ett systemexportföretag som skulle sälja kunnande om avfallshantering. Privata delägare var Volund och Amagerforbraandingen. Kommu- nen fick inte delta i bolaget.
Kommunerna och amten i Köpenhamnsområdet ville tillskjuta 10 Mkr i fonden som stöder forskarparken Sym- bion. Syftet med kommunernas insats var att stärka sam-
69
spelet mellan forskning och näringsliv. Det var då inte tillåtet.
5.5 Tekniskt informationscenter (TIC)
De 5 k TIC, Tekniskt informationscenter, är en statlig regional verksamhet som tillhandahåller teknisk service m m åt företag. De är ofta samarbetspartner till kommuner och amt i näringslivsfrågor. TIC sorterar under industri- och handelsstyrelsen, som i sin tur sorterar under Industri- ministeriet. De finansieras till största delen av staten men amt och kommuner brukar också bidra. TIC uppstod som försök omkring 1970. Sedan 1982-83 finns TIC i varje
amt.
TIC leds av en lokal styrelse som består av representanter för arbetsgivare, arbetstagare, politiker och centralstyrel-
sen för samtliga TIC.
Personalmässigt består TIC av en centerledare och ett antal konsulenter som är experter inom olika områden
såsom verksamhetsledning, marknadsföring, produktion,
finansiering.
TIC står för tekniskt informationscenter men lämnar servi-
ce även inom ekonomi, marknadsföring, företagsledning
70
etc som inte är av direkt teknisk natur.
TIC tillhandahåller service gratis åt företag. Denna service innebär att man hjälper till att formulera problemställningar och hänvisar till någon som kan hjälpa till att lösa pro- blemet. TIC:s personal kan också hjälpa till att lösa pro- blem men tar då betalt.
TIC ordnar också möten, information och utbildning. Man arbetar även med iverksätterprogram.
TIC hjälper till vid låneansökningar med att lämna syn- punkter till banken. Man kan förmedla annonser och mark- nadsföring i utlandet. Exempelvis i Viborg amt har man också ett EG-rådgivningskontor. Detta kontor ger råd och upplysningar beträffande lagar, regler och hur man förfar vid EG-kontakter.
6. PROGRAMFORM FÖR REGIONAL NÄRINGS- UTVECKLING
6.1 Programformen i Danmark
Många samarbetsformer mellan näringspolitiska aktörer förekommer i Danmark. Det regionala programmet är en
sådan samarbetsform. Den skall användas när man er-
71
håller bidrag ur EG:s utvecklingsfonder. I Danmark har man funnit att den har många fördelar. Därför används
den numera även när det inte är aktuellt med EG-bidrag.
l "loven om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter" anvisas programmodellen
som en metod för samordning av regional näringspolitik. Ett regionalt näringslivsprogram skall omfatta mer än en kommun. Det finns i övrigt inga särskilda kriterier på vad som utgör en region. Lagtexten talar bara om "ett större
geografiskt område".
De kommuner som upplever att de har gemensamma problem och bäst kan utveckla sitt näringsliv genom sam- arbete bildar en region. Detta är kommunernas eget be- slut. Enligt lagstiftningen kan en region omfatta ett amt, en del av ett amt eller gå tvärs över amtsgränsen. Det finns
alltså inga formella restriktioner för regionindelningen.
Det förutsätts i lagens förarbeten att programmet styrs lokalt, men att en statlig representant kan ingå som förbin- delseled till det statliga erhvervsudviklingsrådet. Detta kan
lämna ekonomiska bidrag till regionala program.
I utredningen "Kommunerne og erhvervspolitikken, betaenkning (nr 1153) fra det af indenrigsministeren ned-
satte udvalg om kommunerne og erhvervspolitikken "
72
i I )
anförs (sid 104 f.) att lokal och central näringspolitik måste samordnas bättre.
I utredningen "Regional erhvervspolitik i Danmark, rapport afgivet af arbejdsgruppen vedrorende regionalpolitik, lndustriministeriet, december 1990" föreslås att program- formen skall användas i arbetet med regional näringspoli- tik.
I utredningen framhålls att en sammanhängande närings- politik måste samordnas med samhällsplaneringen på många andra områden - trafikplanering, utbildningsplane- ring, miljöplanering, energiplanering, arbetsmark- nadsplanering osv. lnternationaliseringen och den vikt som fästs vid internationella aspekter ökar problematiken. De agerande på den näringspolitiska arenan blir fler. Därför
finns behov av samordning och samarbete.
Utredningen menar vidare att man bör satsa på befintliga resurser och inte ytterligare öka antalet agerande. Man menar också att det knappast finns bruk för stationära
samarbetsorgan i en region eftersom samarbetspartnerna växlar med uppgifterna.
Utredningen föreslår slutligen att programformen skall används för att uppnå den samordning och det samarbete mellan olika aktörer som utredningen finner nödvändigt.
73
Programformen anses också vara ett smidigt sätt att åstadkomma ett bra samarbete mellan olika myndigheter
på central och lokal/regional nivå.
De regionala näringslivsprogrammen i Danmark är både en samarbetsform och en planeringsform. Syftet är att genom en samlad och målmedveten insats uppnå ett bestämt resultat. Arbetsformen innebär också att all nä- ringspolitisk verksamhet i en region samlas, samordnas och leds av en gemensam organisation. Frågor om an-
svar, finansiering, ledning, samordning etc löses i förväg.
Genom samarbetet skall tillgängliga resurser användas optimalt för att uppnå ett gemensamt mål. Målsättningen skall konkretiseras och tiden för projektet bestämmas. Ofta omfattar ett program en tid av tre år. Efter denna tid
skall programmet utvärderas.
De verksamheter som brukar delta i ett program och som kan ingå i ledningen för programmet/projekten är (i Dan- mark) kommuner, amt, lokala erhvervsråd. teknologiska servicecenter (TIC), utbildningsanstalter, arbetsförmedling, fackliga organisationer, näringslivet och eventuellt staten
genom erhvervsudviklingsrådet.
74
6.2 Planering och utformning av ett näringspolitiskt pm- gram
Här beskrivs kortfattat hur ett näringspolitiskt program utformas. Amtsrådsforeningens handbok om näringsliv-
sprogram, Erhvervsfremmeprogrammer - en drejebog" finns med som bilaga 3.
Planeringen av ett näringspolitiskt program brukar bestå av följande etapper: - Kartläggning av utgångsläget
Befolknings- och inkomstförhållanden analyseras och tendenser i utvecklingen beskrivs. I detta ingår utbildnings- och sysselsättningsförhållanden samt pendling in respekti-
ve ut ur området.
Infrastrukturen och befintlig näringslivsfrämjande service beskrivs och analyseras.
Vidare analyseras näringslivsstrukturen i regionen. Vilka
slags företag finns? Hur ser framtiden ut för dessa bran- scher? Vilka framtidsutsikter finns för företagen i området?
Kort sagt beskrivs regionens styrka och svagheter inom alla relevanta områden. I detta kan också ingå en beskriv-
75
ning av de näringslivsfrämjande åtgärder som hittills ge-
nomförts och vilka resultat som åstadkommits.
- Mål för programmet
Programmets målsättning är mycket viktig. Den måste konkretiseras och vara så utformad att den kan utvärderas gentemot uppnått resultat. Mot bakgrund av utgångsläget fastställs generella mål och delmål för programmets arbe- te. Dessa målsättningar brukar konkretiseras. l målsätt- ningsdelen beskrivs inom vilka områden åtgärder skall genomföras och vad man konkret förväntar sig att dessa
åtgärder skall ge för resultat.
- Åtgärder
! programmet beskrivs också hur mål och delmål bryts ner till konkreta åtgärder. Här anges också vem som svarar för respektive verksamhet. Genom programmet har man
kommit överens om en arbetsfördelning mellan inblandade
parter.
- övrigt
Övrigt som finns med i ett program är budget för åtgärder- na, finansiering, hur programmets verksamheter skall
styras, vem som sköter information om de olika verksam-
76
heterna till målgrupperna samt hur utvärderingen skall göras.
En viktig del av programmet är ledningen av verksam- heten. Ofta finns ett politiskt styrorgan, som t ex kan bestå av borgmästarna (ungefär lika med svenska kommunal- råd) i de kommuner och eventuellt amt som ingår i regio- nen. lbland kan också någon statlig representant finnas med.
Under det politiska organet finns ofta en verkställande grupp som svarar för ledning av programmet. Den verk- ställande gruppen består av tjänstemän, ofta kommunaldi— rektörer från kommunerna samt representanter för andra parter.
För de olika verksamheterna under programmet finns ofta projektledningar.
Till ledningen kan vara knuten en så kallad taenketank. Det är ett slags hjärntrust som består av sakkunniga personer inom olika områden. De har till uppgift att ta fram
förslag och idéer till programledningen.
Finansieringen sker på olika sätt. För vissa verksamheter tar man betalt av de företag som utnyttjar tjänsterna. För annan verksamhet bidrar kommuner, amt, statliga myndig-
77
heter och privata med medel och resurser. Ibland kan också EG-fonderna bidra. I programformen ingår att fi- nansieringen skall vara klarlagd innan verksamheten
startar.
7. HUR DANSKA KOMMUNER BEDRIVER NÄRINGSPO- LITIK
7.1 Administration av kommunal näringspolitik
Några danska kommuner började engagera sig näringspo- litiskt på 20- och 30-talen. På 50-talet ökade intresset. Detta skedde som en reaktion på att en statlig utredning föreslog omflyttningsfrämjande åtgärder för att överföra
arbetslösa från problemområden till orter med ekonomi i
uppgång.
I de flesta danska kommuner finns ett erhvervsråd som arbetar med näringslivsfrågor, stöd till företag, utarbetande och genomförande av näringslivsplaner etc. Erhvervsrådet är självständigt i förhållande till kommunen. Det består till övervägande delen av lokala företagare. I en del kommu-
ner ingår även fackliga och kommunala representanter.
Arbete med utarbetande och genomförande av näringsliv- splaner görs givetvis alltid i samarbete med kommunen. Denna har sista ordet vad gäller planerna. Erhvervsrådet anställer erhvervschef och eventuell övrig personal. Kom- munerna svarar för huvuddelen av erhvervsrådens kost- nader, men företagarna som ingår får också genom sina
företag lämna ett, oftast mindre, bidrag till verksamheten.
149 kommuner har ett självständigt erhvervsråd som sköter näringslivsfrågor och 17 kommuner har en egen näringslivsförvaltning. Med alltmer komplicerade uppgifter och samarbetsbehov utanför kommunen torde tendensen bli att fler kommuner skaffar egna förvaltningar. l kommu- ner med egen näringslivsförvaltning tjänstgör ofta er- hvervsrådet som kontaktforum mellan företagare och kom-
mun.
Det förekommer också att flera kommuner som bildar en
region har ett gemensamt, självständigt erhvervsråd.
De argument som anförs för att låta ett självständigt er- hvervsråd svara för näringslivsfrågor är bl a att företagar- na själva kan dessa frågor bättre än kommunen. Förfa- ringssättet skapar också möjligheter till nära kontakt mel- lan företagare och kommun. Genom att företagarna själva svarar för företagsservice och arbete med näringslivspla- nering är dessa verksamheter väl förankrade inom den
lokala företagarvärlden.
De kommuner som själva tagit över näringslivsfrågorna har haft som skäl dels att bättre koordinera näringslivspla- nering med övrig kommunal planläggning, dels att få in kunskap och erfarenhet av näringslivsfrågor i den kommu-
nala förvaltningen.
Utvecklingstendensen pekar mot att de större kommuner- na integrerar näringslivsstödjande verksamhet i kommu- nens administration, medan de mindre kommunerna sam-
arbetar om näringslivsfrågor och bildar gemensamma
organisationer för näringslivsstöd.
7.2 Åtgärder i kommunal näringspolitik
I ett tidigare skede försökte kommunerna i Danmark locka
till sig företag från andra kommuner, regioner eller länder.
Man upptäckte dock snart att det sällan gav önskad effekt.
Att ett företag i närområdet flyttar över kommungränsen brukar inte få till följd att de anställda flyttar. De pendlar
hellre.
Mycket talar också mot att ett företag skall flytta, särskilt från land till land. Exempelvis ett företag i Tyskland flyttar
inte till Danmark enbart p g a storslagen natur och väl
utbyggd barnomsorg och skolor. Det som talar emot är följande:
- I Tyskland är man i regel närmare marknaden, vilket innebär kortare transporter och enklare försäljningskontak- ter
- Vid flyttning förtorar man sitt lokala kontaktnät, som kan vara mycket viktigt för företaget
- Språksvårigheter
- De anställda är inte alltid benägna att flytta med. Ex- empelvis kan make/sambo ha svårt att få jobb i den nya kommunen/landet
- Företaget kan ha behov av högskole— och laboratorie- kontakter som man under många är etablerat i hemorten
- Det kostar alltid att flytta
De företag som är mest benägna att flytta är ofta de som har problem. Välfungerande företag har inte samma behov av ny lokalisering.
81
Undantag kan dock vara exempelvis företag utanför EG som har behov av etablering inom gemenskapen. Vid nyetablering kan det också vara värdefullt att hålla sig framme. Annars är danska kommuner inte så benägna att satsa pengar på kampanjer för att locka till sig företag.
Det ger för liten utdelning.
Det bedöms ge bättre utdelning att med hjälp av riktad information försöka få utländska investerare att satsa riskvilligt kapital i expansiva danska företag. Danska sta— ten driver kampanjer i några länder, bl a i Japan, i syfte att dra till sig företagsetableringar och intressera för inve-
steringar i Danmark.
I de danska kommunerna anses ofta att en satsning på befintliga företag och branscher ger bättre utdelning än att försöka få företag att omlokalisera sig till kommunen. De lokala företagen får hjälp att utnyttja sin tillväxtpotential och utöka sin verksamhet. Nyföretagande och särskilt avknoppningar anses också vara intressant att satsa på. I bilaga 5 finns Kommunernes Landsforenings 20 råd för
kommunalt stöd till nyföretagare.
Danmarks näringsliv består i stor utsträckning av små och medelstora företag. Det finns inte så många stora företag. Detta förhållande påverkar näringspolitiken. De små och
medelstora företagen har större behov av hjälp med tek-
niskt och annat kunnande utifrån än ett stort företag har. Kommunen kan vara en bra samarbetspartner för det lilla och medelstora företaget men kan inte vara till samma
hjälp för det stora företaget.
Kommunerna har genom sin egen verksamhet ett kunnan- de inom områden som ledning och administration, eko- nomi, viss teknisk verksamhet, byggnation, fastighetsför- valtning, elproduktion och elförsäljning, inköp m m. Att få del av detta kommunala kunnande kan vara till hjälp för
mindre företag.
Inom områden där kommunerna saknar eget kunnande kan man på olika sätt se till att företagen får tillgång till erforderlig konsulthjälp. Genom kommunens förmedling kan kostnaderna för experthjälp fördelas mellan olika företag som drar nytta av hjälpen.
För att kunna växa och öka antalet anställda behöver småföretagen främst hjälp med företagsledning, ökning av medarbetarnas kompetens genom utbildning, tillgång till och förmåga att tillgodogöra sig ny teknologi marknadsfö- ring och försäljningsåtgärder, anpassning efter EG—normer samt import- och exportkunnande.
Service till företag lämnas ofta på kommersiella villkor. Om företagen måste betala för servicen kan man utgå
från att endast nödvändig service efterfrågas. Detta min- skar också behovet av subventioner från kommuner och amt. Samordning genom kommunen medför att kostnaden per företag kan hållas låg. Små företag kan därigenom tillföras specialistkompetens som annars enbart större
företag har råd att hålla sig med.
De danska kommunerna får inte lämna direkt ekonomiskt stöd till enskilda företag. Man är ofta också medveten om att även indirekta stödformer inte är meningsfulla för ett företag som inte ens på sikt har möjlighet att hävda sig i konkurrensen. Kommunerna är varken villiga eller har
möjlighet att satsa alltför stora belopp på näringslivet.
Därför torde inte den ökade kommunala kompetensen i nämnvärd utsträckning motverka nödvändiga strukturom- vandlingar. Kommunernas regionala näringslivsstödjande
satsningar brukar tvärtom syfta till förbättrad struktur.
Många danska kommuner arbetar mycket aktivt med näringspolitik. Den ekonomiska satsningen är dock inte så stor. Totalt satsar de danska kommunerna cirka 250 Mkr per år på näringspolitiken. Det motsvarar cirka 50 kr per invånare i genomsnitt. Tendensen är dock stigande. Härtill
kommer satsningar från staten, amten och EG-fonderna.
De danska kommunerna och amten visar prov på stor
uppfinningsrikedom när det gäller åtgärder för att hjälpa de lokala företagen att tillvarata sin tillväxtpotential.
Vanliga åtgärder är:
att lämna generell rådgivning och information
att ordna utbildning av olika slag
att inrätta laboratorier som kan utnyttjas av många små- företag
att ge service och rådgivning vid anskaffning av ADB- utrustning och -program
att ordna informationsmöten och konferenser där lokala företagare får höra kolleger som har erfarenhet av nytta för det egna företaget
att tillhandahålla personer med adekvata kunskaper som
styrelseledamöter till företagen eller som rådgivare. Det
kan t ex vara en pensionerad företagsledare, en bankman eller en tekniker.
att förmedla kontakter mellan de lokala företagen och forskning
att skapa nätverk mellan kommuner inom landet för att låta företagare från olika delar av landet utbyta erfaren-
heter och stödja varandra att skapa nätverkssamarbete och vänortsförbindelser med kommuner och regioner i andra EG-länder i syfte att hjäl-
pa varandra med export
att upprätta företags- och produktregister på data i syfte
att öka användningen av lokala underleverantörer
att förmedla rådgivning beträffande produkt- och koncep-
tutveckling samt finansiering och ekonomi
att ordna teknisk prövning av nya produkter
att förmedla konsulthjälp och skaffa export— och teknologi-
chef som kan hyras ut till flera småföretag
att inrätta näringslivsutvecklingscentra där företagen får
stöd med produktutveckling
att ordna information till företagen om nya tekniska pro-
dukter och hjälpa till att införa dem på företagen
att hjälpa företagen med marknadsundersökningar
att skapa lokala nätverk och förmedla annat samarbete mellan företag.
En del kommuner genomför en eller flera av ovannämnda åtgärder tillsammans med privata finansiärer i ett gemen- samt utvecklingsbolag. Detta underlättas av att man tar betalt för servicen.
De danska kommunerna anser detta näringslivsstödjande arbete vara mycket viktigt för kommunens utveckling. I en kommuns "erhvervsudviklingsplan" anges som målsättning för detta arbete:
Ökat invånarantal, ökad sysselsättning och högre inkomster och därav följande högre skatteintäkter ger kommunen större möjligheter att utveckla samhället och skapar därmed förutsättningar för ytterligare till- växt
7.3 Exempel på kommunal näringspolitik i Danmark
7.3.1 Nordväkstjyllandprojektet
Nordväkstjyllandprojektet är ett exempel på ett regionalt näringslivsprogram. Projektet drivs av kommunerna. Det omfattar sju kommuner i västra Jylland: Holstebro, Struer,
Lemvig, Vinderup, Ulfborg-Vemb, Thyborön-Harboöre och Thyholm. Programmet innehåller fem huvudspår: Mobilise- ring, marknadsföring, näringslivsverksamhet, kommunal
verksamhet och europaverksamhet. Under varje spår finns
ett antal delprojekt.
Projektorganisationen framgår av programöversikten som
finns som bilaga 4.
Nedan följer ett sammandrag av den preliminära plane- ringen för spåret för näringslivsverksamhet. Det innehåller bra exempel på hur danska kommuner samarbetar med
näringslivsfrågor i programform.
Nordväkstjyllandprojektet bygger på den uppfattningen att sysselsättningen har de bästa tillväxtmöjligheterna i till- verkningsindustrin, åtminstone i Nordvästjylland. Det finns ett betydande produktions- och avsättningspotential som inte utnyttjas fullt ut, anser man, först och främst därför att försäljnings- och exportfunktionerna - särskilt i små företag - inte är tillräckligt kvalificerade. Det finns därför ett stort behov av att dels uppkvalificera företagens försäljnings— funktioner, dels motivera företagen till att genom samarbe-
te optimera exportsträvandena.
Av detta skäl är en av de tre huvudmålsättningarna i
Nordväkstjyllandprojektets näringslivsspår FÖRETAG-
___—_—___—___——__—___—__-- -..
SUTVECKLING, Mål nr 1. Avsikten är att utveckla regio- nen med hjälp av ett flertal åtgärder i det enskilda före- taget, primärt avseende försäljning (inkl export), produk- tionsutveckling, produktutveckling, produktanpassning,
kvalitetsutveckling och utbildning.
lnsatsområdena i MÅL 1 är primärt försäljning/export och språkundervisning. Vid sidan av detta skall mera individu- ellt insättas resurser för att stärka produktutvecklingen. produktanpassningen, kvalitetsutvecklingen och utbild- ningen. Dessa områden ingår dock som en del av insat- serna för försäljning.
Dessa insatseri MÅL 1 skall kombineras med systemex- port. Man antar att det inom områdena miljö, utbildning och äldreomsorg finns möjligheter. Försäljningen skall inriktas på Östeuropa samt Grekland, Spanien och Portu- gal. Dessa senare länder erhåller betydande medel från EG:s fonder och har därför stora möjligheter att köpa tjänster.
I detta delmål genomförs följande åtgärder:
Exportklubb Möten ordnas mellan företagare och försäljare som har erfarenhet och de som inte har erfarenhet av export.
Resor organiseras till lämpliga marknader.
89
Exportnätverk
Nätverk skapas mellan lämpliga exportföretag.
Utställning Utställning av regionens exportprodukter i lämpliga ut-
ländska regioner.
Språkla boratorium
Språkundervisning ordnas för dem som skall arbeta på
exportmarknaden.
Systemexportkonferens En konferens mellan borgmästare, kommundirektörer och näringslivschefer tillsammans med inbjudna från företag
och kommuner som lyckats bra med systemexport.
Expordtontaktregioner
Utreda möjligheterna att inleda ett handelssamarbete med utländska regioner av samma storleksordning som Nord- väkstjylland. Syftet är att försöka åstadkomma ett handels- utbyte med andra regioner. Man utbyter varor som inte medför konkurrens sinsemellan och hjälper varandra att
sälja produkterna i det egna landet.
MÅL 2, LIVSMEDELSUTVECKLING
Största delen av livsmedlen säljs vidare obearbetade. Det bör finnas utrymme för vidareförädling lokalt. Tillsammans med representanter för befintlig livsmedelsindustri och
experter från forskningsinstitutioner utreds vad som kan
göras.
Tre tänketanker bildas, en för animaliska livsmedel, en för grönsaker och en för fisk- och skaldjur. Dessa tänketanker
skall undersöka möjligheter till vidareförädling och ökning
av produktionen.
MÅL 3, KONVERTERING AV UNDERLEVERANTÖRER
Många företag har underleverantörer utanför Nordväkstjyl- land. Syftet med mål 3 är att övertala dessa att köpa från regionen under förutsättning att där finns konkurrenskrafti- ga leverantörer. Man räknar med att kunna flytta 300 - 500 arbetsplatser till regionen från övriga landet.
Arbetet börjar med en analys. Analysen består i en under- sökning av vilka företag som anlitar externa underleveran- törer och vilka potentiella underleverantörer som kan finnas inom regionen. Dessa registreras i en katalog. Köpare och potentiella säljare av underleveranser sam- manförs individuellt.
7.3.2 EVA-programmet
EVA-programmet, Erhvervsudviklingsprogram for egnsud- viklingsområderne i Viborg Amtskommune 1989-1992, är ett exempel på ett näringsutvecklingsprogram som drivs av amtet, Viborg amt, i samarbete med kommuner och andra. Programmet får bidrag ur EG-fonderna. Det är en av orsakerna till att det drivs av amtet. EG-kommissionen ser helst att den regionala administrationen svarar lokalt
för projekt som erhåller bidrag ur EG-fonderna.
EVA-programmet omfattar en del av Viborg amt, närmare bestämt den nordvästra delen. Följande nio kommuner ingår: Hanstholm, Thisted, Sydthy, Morsö, Sundsöre, Sallingsund, Spöttrup, Ålestrup och Möldrup. Dessa kom- muner utgör en region som på grund av ekonomiska och näringslivsmässiga förhållanden är berättigad till utveck- lingsstöd från EG. Nedan följer ett sammandrag av in-
nehållet i programmet.
Projektorganisation
Styrkommittén består av representanter för EG-kommis- sionen, statliga och lokala myndigheter samt arbetsmark- nadens organisationer. Härtill kommer personligt utsedda
medlemmar som har ett särskilt kunnande. Under styr—
kommittén finns ett arbetsutskott som kallas EVA-arbets- gruppen. Den förbereder ärenden till styrkommittén.
Amtet svarar för administration, bokföring och sekretera- ruppgifter.
För varje enskilt projekt inom programmet har utsetts en projektansvarig myndighet. Det kan vara amtet, kommu- ner, utbildningsanstalter eller fristående institutioner under offentlig kontroll.
Innehållet i programplanen är i förkortad version:
Regionen utgör del av en större region som i EG-kommis- sionens rapport kallas "Väster om Stora Bält". Pro- gramområdet har väsentligt större strukturella problem än regionen som helhet. Områdets primära näringar är lant- bruk, fiske och tillverkningsindustri, bl a möbeltillverkning.
Programregionen kännetecknas av
- skev åldersfördelning med stor andel barn och äldre. Detta beror på att 27 - 30 % av varje årskull ungdomar utvandrar från regionen,
93
- låg lönenivå och genomsnittsinkomst 16 % under riks-
genomsnittet,
- låg utbildningsnivå i förhållande till riksgenomsnittet och framför allt liten andel välutbildade i de primära näringar-
na,
ringarna och till följd härav behov av nya arbetsplatser
inom andra områden,
- nettoutpendling från regionen på 4,5 - 5 %. Denna del av arbetsstyrkan är särskilt utsatt vid konjunktursvängningar p
g a låg utbildning, - små och mellanstora företag dominerar,
- en konjunkturkänslig näringslivsstruktur och tradition med
enmansägda tillverkningsindustrier med rötter i lokal miljö.
Genom EVA-programmet vill Viborg Amt skapa en varie- rad näringslivsstruktur i regionen som kan motverka den minskade sysselsättningen i de primära näringarna. Amtet
önskar också höja företagens teknologinivå och förbereda
- snabb minskning av sysselsättningen i de primära nä- dem för den inre marknaden. I
De generella näringspolitiska målsättningarna för regionen är:
- att styrka regionens och de särskilda områdenas ställ- ning i fråga om näringslivsutveckling och servicenivå
baserat på respektive områdes förhållanden och möjlig- heter,
- att skapa grund för en mer varierad och stabil närings- livsstruktur och mera differentierade arbetsplatser,
- att förbättra utbildningsnivån genom utbyggnad och
samordning i syfte att tillgodose näringslivets framtida behov av kvalificerad arbetskraft,
- att stödja bättre marknadsföring, exportinitiativ, ökad
användning av kunskap och teknologi, design och övrig förnyelse,
- att stödja små och mellanstora företags utveckling i fråga om produktutveckling och export och även stödja nödvän- diga organisatoriska och ledningsmässiga förändringar, vilket skall ske genom bättre utnyttjande av befintliga stödsystem,
- att nyföretagare uppmuntras och stöttas,
- att samordna näringslivsfrämjande åtgärder och initiativ mellan myndigheter, privata företag och organisationer, så
att de understödjer och kompletterar varandra.
För att uppnå dessa generella mål har amtet utarbetat fem
strategier:
1. Utbildning
2. Främjande av teknologianvändning 3. Produktutveckling och -förädling
4. Nyföretagarstöd
5. Företagsservice.
1. Utbildning
Inom utbildningsområdet vill man åstadkomma följande: - flexiblare efter- och vidareutbildningar
- större sammanhang mellan näringslivs- och efterutbild-
ning
- fler Iäro- och praktikplatser
- förbättrad information om utbildnings- och sysselsätt-
ningsmöjligheter
- vid planläggning av utbildning skall hänsyn tas till lokala förhållanden, framtida sysselsättningsförhållanden och
teknologisk utveckling
- inom ramen för arbetsmarknadsutbildning starta kurser som kan utbygga och förbättra näringslivskvalifikationerna i överensstämmelse med den teknologiska utvecklingen och arbetsmarknadens behov i det lokala området.
Särskilt viktigt bedöms vara
att skapa fler och bättre utbildningsmöjligheter för vidare- och efterutbildning, samt
att utarbeta fler och bättre möjligheter till analys av ut- bildningsmöjligheter och utbildningsbehov.
Konkret genomförs följande två projekt:
l. Etablering av ett utbildningscenter för ett område/en region (Ålestrupegnen). Projektet omfattar anskaffning av lokaler och utrustning till praktisk vidareutbildning i Hurup,
Sydthy kommun. Lokaler och utrustning skall kunna an- vändas vid vidare- och efterutbildning anpassad till nä—
ringslivets behov.
lI. Etablering av fiskeassistentutbildning vid Thisted Tek-
niske skole.
2. Främjande av teknologianvändning
Företagens teknologiska förnyelse skall understödjas både i fråga om investeringar och kunskapsnivå. Åtgärderna kan avse såväl informationsteknologi som annan ny tekno- logi avseendet företagets produktion, innovationer i övrigt
eller ledning och organisation.
Små och mellanstora företag har omställningsförmåga och tillräcklig flexibilitet för att kunna medverka till att dessa mål uppfylls. En förutsättning är dock att hinder i form av kunskapsnivåer, attityder och bristande resurser undan- röjs. Detta avser såväl kunskapsinhämtning som använ- dande av ny teknologi. Åtgärderna bör därför inriktas på
att undanröja dessa hinder.
De åtgärder som föreslås riktar sig framför allt till små och mellanstora företag. Särskilt viktigt är att sådana företag
genom effektiv användning av ny teknologi kan bevara
98
konkurrensförmågan och öka sysselsättningen.
Följande fem konkreta åtgärder genomförs:
|. Inrättande av teknologiskt demonstrationscenter för
livsmedelsprocesser. Centrat skall verka under åren 1989 - 1991.
I samarbete med maskinfabrikanter och forskningsinstitu- tioner genomförs här demonstrationer av nya teknologiska processer och utställningar av utrustning. Regionens företag inom livsmedelsbranschen hålls löpande orienterat om de senaste nyheterna inom modern teknologi.
ll. Tillhandahålla rådgivning före och efter anskaffande av
ADB-utrustning och -system under tiden 1990 - 92.
Verksamheten blir självägande med offentlig dominans. Konsulenthjälp tillhandahålls. Den kan omfatta föranalys, kraVSpecifikation, inköpsråd, installations- och inkörnings- hjälp samt rådgivning beträffande utbildning och organisa- tion.
lIl. Tillhandahålla teknologichef mot ersättning under perio- den 1989 - 91.
Små och medelstora företag skall få tillgång till teknologisk expertis. Teknologichefen är verksam i flera företag samti- digt. Dessa får tillgång till expertis som de annars skulle haft svårt att skaffa sig. Företagen betalar 1/3 av kost- naden. TIC (=Teknologiskt informationscenter) i Viborg
Amt svarar för verksamheten.
IV. Förmedla hjälp och kunskap vid import av teknologi/-
licenser.
Företagens intresse och möjligheter kombineras med experters kunnande om produkter och produktion. Möjlig- heter att importera teknologi/licenser kan undersökas av
expertis. TIC i Viborg Amt svarar för verksamheten.
V. Införa ett gemensamt boknings- och avräkningssystem inom turistverksamheten. Möjlighet att kombinera med diverse övrig information undersöks. Åtgärd under 1989 - 91.
3. Produktutveckling och -förädling.
Regionen har två näringssektorer som har goda förut- sättningar och därför Iönar sig att utveckla, nämligen
Iivsmedelssektorn och turistsektorn.
Lantbruk, fiske och Iivsmedelssektorn svarar för 26 % av sysselsättningen i regionen jämfört med 11 % i hela Ian- det. Dessa sysselsättningsgrenar är därför mycket viktiga
för sysselsättningen i regionen och utgör en betydelsfull
resurs.
Inom lantbruket kommer utvecklingen att gå mot färre och större enheter och nytt produktionsmönster. För att utnytt- ja de befintliga resurserna bör därför omställning och utveckling åstadkommas inom Iivsmedelsindustrin. Genom åtgärder i programmet skall erforderliga förändringar kom- mer till stånd så att sysselsättningen kan bibehållas. Pro- grammet syftar också till en ökad industriell bearbetning av regionens råvaror, t ex genom nya produkter, så att en
större andel av förädlingsvärdet tillfaller regionen.
Inom regionen finns stora möjligheter att utöka turismen. I förhållande till liknande områden är nämligen antalet turister i området ytterst litet. De flesta turister kommer
från Norden eller Nordtyskland.
Regionens turistsäsong ärf n begränsad till perioden
mitten av maj till mitten av september. En förlängning av säsongen skulle kunna medföra bättre utnyttjande av kapaciteten och öka intäkter och sysselsättning betydligt.
Ökad information och marknadsföring bör kunna öka antalet turister från ställen där man har semester utanför
den danska högsäsongen.
Nytt fritidsutbud som bygger på regionens storslagna natur bör kunna hjälpa till att förlänga säsongen. Även detta kräver förbättrad marknadsföring. Informationsteknologi i form av bokningssystem underlättar också turistnäringen,
se punkt 2. V.
Företag har ofta problem med produktutveckling. Det kräver utrustning, kunskap och tid att förbättra produkter och anpassa produktionsprocessen till nya eller ändrade produkter. Ny teknologi kan därvid spela en viktig roll. Det är svårt för särskilt små och mellanstora företag att avgöra vilka nya tekniska hjälpmedel som bäst kan underlätta vid förändrad produktion. Produktutvecklingscenter och tekno- Iogicenter kan vara en väg att modernisera och effektivise- ra produktionsapparaten. ProduktionSprocesser som är
miljövänliga bör främjas.
Följande konkreta åtgärder genomförs:
I. Inrättande av ett center för kommersiella, företagsin- riktade forsknings- och utvecklingsprojekt i Morsö Food Park. Privata företag och forsknings- och utbildningsin-
stitutioner skall mot ersättning kunna hyra in sig för att
102
I i. %
arbeta med forsknings— och utvecklingsprojekt.
Il. Inrättande av produktutvecklingsinstitut för Iivsmedels- företag i Morsö Food Park. Institutet skall mot ersättning kunna utföra marknadsorienterade produktutvecklingsupp- gifter och avprovning av produkter åt Iivsmedelsföretag i hela amtet. Institutet har egen personal och utrustning. Man håller kontakt med externa experter och bygger upp kontaktnät med de officiella forskningsinstituten.
lll. För att främja turismen och utveckla konsthantverket i området inrättas i Spöttrup kommun en öppen arbets-, bostads- och utställningslokal för konstnärer och konst- hantverkare.
IV. Genomföra föranalys av möjligheten att utnyttja av- fallsprodukter från Kåstrup sorteringsanläggning. Dessa avfallsprodukter skall i så fall användas för utveckling av industri i området.
V. Inrätta ett produktutvecklingscenter för att hjälpa de många små och mellanstora metallföretagen att öka kon- kurrenskraften.
VI. Undersöka hur flskeindustrins avfall, bl a musselskal, kan användas till livsmedel och djurfoder. Utveckling av processer och anskaffning av produktionsanläggning.
VII. Utveckla analyser, metoder och teknik för att använda
avfallsmaterial i industriellt sammanhang.
VIII. Erbjuda små och medelstora lokala företag konsult- hjälp och medfinansiering av designarvode. Industriell
design kan förväntas öka exporten och minska importen.
IX. Utvecklingsprogram för livsmedelsförädling. Genom branschundersökning, teknologiutvärdering, efterfråge- undersökning och bedömning av exportmöjligheter analy-
sera möjligheter och ämnen för produktutveckling.
X. Utvecklingsprojekt för att förbättra försäljning och mark-
nadsföring av regionens turistanläggningar.
XI. Förbättra vattenmiljön i Limfjorden genom utsättning av
organismer. Genom att förbättra vattenmiljön ökas turis-
mens intresse för fjorden.
4. Nyföretagarstöd
Ett ökat antal nyföretagare utgör en grund för ökad syssel-
sättning och inkomst. Nya företag medför stimulering av den ekonomiska utvecklingen inom alla branscher. Många nystartade företag bidrar också till uppkomsten av en
differentierad näringslivsstruktur. Inom projektet kommer
104
nyföretagande att stödjas på tre sätt: - Introduktion till start av nytt företag
- Utveckling av nystartade företag
- Skapa nyföretagarmiljöer
Följande konkreta åtgärder genomförs:
I. Utbildningscirklar för ledar- och företagsutveckling. Under ledning av kunniga rådgivare organiseras utbyte av erfarenheter mellan företagsledare. Mellan mötena besöks företagen av rådgivarna. Cirklarna håller på i 18 - 24 månader. Vid behov anskaffas externa specialister. Cirk- larna inriktas på nyföretagare med regionalt och expansivt perspektiv, inte på nya hantverksföretag.
ll. Bidrag till studiecirklar som arbetar med undersökning av möjligheter till produktmässig eller teknologisk förnyelse i befintliga eller nya företag i regionen.
5. Företagsservice
Syftet med företagsservice är att se till att framför allt små och medelstora företag får goda utvecklingsmöjligheter i
105
förhållande till motsvarande företag i andra områden. Små och medelstora företag har många fördelar men också
många problem jämfört med större företag.
Små företag kan p g a bättre överskådlighet och kortare kommunikationsvägar omställa produktion och försäljning
snabbare än stora företag. I stället har man bl a följande
problem:
- sämre möjligheter till självständig forskning och utveck-
ling beträffande ny teknologi m m,
- sämre möjligheter att uppsöka och vidmakthålla export-
marknader,
- sämre möjligheter till systematisk analys för att finna
nischprodukter,
- sämre möjligheter att använda professionella lednings-
metoder vid styrning av företaget,
- sämre möjligheter att använda ny teknologi i produktion
och administration.
Följande konkreta åtgärder genomförs:
106
u...-*
I. Inrätta servicecenter för Iivsmedelsföretag i Morsö Food Park, se även tidigare nämnda projekt i Morsö Food Park, som även utnyttjas i detta delprojekt.
Il. Knyta näringslivskonsulter till Sydthys utbildningscenter. Dessa skall stödja små och medelstora företag inom områdena
- Export och marknadsföring - Teknologiförmedling
- Ledning och organisation
lll. Skapa ett Local cooperation network för att bl a lämna information om EG:s inre marknad.
IV. Inrätta informations- och förmedlingskontor för att informera om de speciella stödåtgärder som EVA-projektet tillhandahåller.
V. Skapa samarbetsmodeller för små och medelstora företag inom områden som export, produktion, service, utbildning, finansiering och ledning.
VI. Tillhandahålla exportservice och förmedla samarbe-
te/exportstöd. Hjälp med språk, tull, försäkringar, spedition
107
OSV.
VII. Ta hem information från centrala statliga databaser till TlC's i Viborg ADB-anläggning. Information som är av intresse för de lokala företagen skall tas hem för att få bättre beslutsunderlag vid produkt— och marknadsutveck-
ling i små och medelstora företag.
Vlll. Inrätta ett teknologicenter i Thisted kommun. Här skall samlas den kompetens som områdets institutioner har i fråga om livsmedels- och metallindustri. Centrat skall besitta kunskap inom områdena produkt- och produktion- steknologi, försäljning inklusive export, ekonomi och pro-
jektformulering.
IX. Upprätta ett ADB-register över korta, företagsinriktade
utbildningar.
X. Inrätta ett sekretariat för information och utvärdering av
projekt.
Xl. Upprätta ett dataregister över regionens näringsliv.
I EVA-projektet beskrivs vidare vilka effekter som förvän- tas, hur projektet skall finansieras och hur projektet skall
styras och genomföras.
108
Effekten förväntas bli 2 700 nya varaktiga arbetsplatser. Kostnaderna för de fyra är programmet avser beräknades till 106,1 miljoner danska kronor, dvs 39 000 kr per för- väntad arbetsplats. Av de 106,1 miljoner kr bidrar privata företag med 16,1 miljoner kr, stat, kommuner och amt med 45 miljoner kr och EG-fonderna med 45 miljoner kr.
7.3.3 En liten kommun med framåtanda
Nedan lämnas exempel på hur en liten kommun arbetar med näringslivsfrågor. Kommunen (Spöttrup i Viborg amt, nordvästra Jylland) har bildat ett gemensamt erhvervsråd. med en grannkommun. Erhvervsrådet består av 5 från näringslivet och 2 från de ingående kommunerna. Spöt- trup kommun bidrar med cirka 500 000 kr per år till er- hvervsrådet. Enskilda företag som är representerade bidrar också till erhvervsrådets driftkostnader. Erhvervsrådets har följande uppgifter:
- stödja och hjälpa till att bevara befintliga företag - hjälpa till med export och rådgivning
- hjälpa till vid kontakter med kreditrådet
109
- hjälpa till att finna rätta kanaler
- tillhandahålla översättare vid export
- hjälpa nyföretagare/iverksättere
- skaffa kontakter i utlandet för marknadsföring
- bilda Backing-group
___—___",
- hjälpa till med kontakter med offentlig verksam- het/byråkrati
- hjälpa till med planering.
Kommunen ingår i cirkelsamarbete inom Kommunernes Landsforenings försöksprojekt "Kommunale udviklingscir— kler". Syftet med cirkelsamarbetet är att de deltagande kommunerna bidrar med kunskap, erfarenheter, idéer och resurser i ett organisatioriskt sammanhang så att summan
av bidragen blir större än om varje kommun arbetar för sig
själv.
Cirkeln består av fem kommuner. De gränsar inte till varandra utan ligger i olika delar av landet för att kunna
bidra med olika typer av erfarenheter.
110
I ?
Kommunerna skickar bl a företagare till varandra för att
diskutera och ta del av varandras erfarenheter.
Man har bildat fyra arbetsgrupper: - näringslivsgrupp - turismgrupp
- lantbruksgrupp
- grupp för detaljhandel
Kommunen anordnar näringslivskonferenser för alla intres- serade i kommunen. Vid konferenserna tas upp konkreta frågeställningar om hur kommunen bör agera för att främja näringslivet. Det som framkommer vid konferenserna nedtecknas och ligger till grund för handlingsprogram i näringslivsfrågor. Detta arbetssätt stämmer väl överens med hur kommunen allmänt arbetar med utvecklingsfrå- gor. Kommunen är liten och har ett flertal tätorter men ingen central ort. Utvecklingsfrågor diskuteras lokalt vid
stormöten och föreningsmöten i respektive tätort.
Exempel på frågeställningar som diskuterats vid en kon-
ferens:
- Kommunens resurser: Vilka är kommunens starka och
vilka är kommunens svaga sidor?
- Nyetablering av företag: Vilka initiativ skall tas för att ge
bästa möjliga stöd?
- Service: Vilka förbättringar behövs för att ge näringslivet
goda utvecklingsmöjligheter?
- Decentralisering: Hur kan man bäst utnyttja kommunens decentraliserade struktur för att skapa dynamik i närings-
livsutvecklingen?
- "Nätverk": Hur skapas nätverk och vilka nätverk behövs?
Hur stärker vi existerande nätverk?
- Handel: Hur stärker vi detaljhandeln?
- Profil: Hur får vi med kommunen på kartan?
- Turism: Utvecklingsmöjligheter för turismen!
Med ledning av vad som framkommit vid konferenserna
har fyra arbetsgrupper tillsatts som skall arbeta vidare
med följande frågor:
112
Erhvervsrådets uppgifter:
- praktiskt samarbete med kommunen
- hur arbetet offentliggörs
-samlad strategi
Detaljhandelns problem:
- samarbete kontra stordrift - nischer, specialisering — inköp lokalt
- ändring av policy
Lantbrukets utvecklingsmöjligheter:
- internationella förhållanden - stordrift/rationalisering
- ekologiskt lantbruk
- specialprodukter
- råvarubearbetning
Turismens utvecklingsmöjligheter:
- information om befintliga sevärdheter - idéer till större projekt - sammanhang i turistutbudet
- samarbete med andra näringslivsgrenar
113
Arbetsgruppernas slutsatser rapporterades och tjänstgjor- de som grund för kommunens och erhvervsrådets arbete
med näringslivsutveckling.
Utvecklingsstrategi för byggnadsarbete, hantverk och industri:
Erhvervsrådet bildar tillsammans med en utvidgad krets av näringslivsfolk erhvervsgruppen, som svarar för arbetet
med utveckling av byggnadsarbete, hantverk och industri.
Utvecklingsstrategin uppdelas efter målgrupp på tre gre-
nar:
1. Potentiella nyföretagare
2. Nya företag (nyföretagare år 0 - 3)
3. Etablerade, "äldre" företag
Nedan beskrivet serviceutbud tillhandahålls i en del fall av kommunen och det lokala erhvervsrådet i andra fall av andra huvudmän såsom staten och amtet. Även dessa
senare serviceutbud ingår i den kommunala planeringen.
114
För nyföretagare, potentiella och reella, ordnas utbildning av olika slag och längd, från 5 kvällar till 1,5 års statlig grundutbildning för nyföretagare. För alla kurser gäller att nyföretagaren aktivt skall arbeta med en egen idé för företaget.
En produktutvecklingsverkstad skapas gemensamt för Viborg Amt där nyföretagare kan arbeta med utveckling av nya projekt. I en sådan verkstad kan nyföretagare, potenti- ella eller andra få låna utrustning, t ex ADB och kan ut- byta erfarenheter med andra nyföretagare. Konsulenter från TIC (=teknisk informationscentral) eller Dansk Tekno- logisk Institut kan vid behov bistå nyföretagaren. Kommunens erhvervskontor har som stöd för nyföretagare
utarbetat en mall för planläggning av nyföretagande. Denna s k affärsplan skall omfatta följande punkter:
1. Resumé
2. Verksamhetsidé 3. Målsättning
4. Strategi
5. Marknad
6. Teknik
7. Organisation
8. Ekonomi
Denna affärsplan måste normalt kompletteras med en
detaljerad projektplan för produktion.
Affärsplanen bör också besvara följande frågor:
1. Finns det kritiska faser i den affärsmässiga planen eller
i den tekniska utvecklingen?
2. Finns det problemområden där det i förväg bör utarbe-
tas nödplaner eller alternativ?
Erhvervsrådet arbetar också gentemot redan etablerade företag. Rådgivning och hjälp skall ges särskilt inom fö-
ljande områden:
1. Bidrag och stöd
2. Försäljning och marknadsföring (Export— och hemma-
marknad)
116
3. Kvalitetsstyrning, standardisering och certificering (ISO 9000)
4. Ökat tekniskt innehåll i produkterna
5. Personlig utveckling av företagsledare och -ägare.
Näringslivsdatabas
Kommunen har en näringslivsdatabas som innehåller uppgifter av intresse för näringslivet. Avsikten är att den så småningom skall anslutas till D E D, Data Erhverv Danmark. Det är en databas under uppbyggnad som på sikt skall omfatta hela landet, men som f n omfattar enbart Ringköbing Amt och Nordjyllands Amt.
Kommunens erhvervskontordatabas innehåller följande fem kataloger:
- Företagskatalog
Innehåller alla offentligt tillgängliga data om företaget samt de uppgifter om produkter och produktionskapacitet som företaget önskar få med. Senare kommer också uppgifter om företagens ekonomi att tillföras.
- Utbildningskalalog
Innehåller översikt över kurser och utbildningar som ger
respektive inte ger formell kompetens.
- Finansieringskatalog
Innehåller uppgifter om möjligheterna till näringslivsstöd
och -bidrag med adresser, ansökningstider m m
- Marknadsinformah'onskatalog
Innehåller praktiska upplysningar för små exportföretag
som vill in på nya exportmarknader.
- Infrastrukturkatalog
Innehåller uppgifter om Iokalplaner, överordnad planlägg- ning, landsvägar, rekreationsområden och andra uppgifter om infrastrukturen som kan vara av betydelse för före-
tagen bl a ur Iokaliseringssynpunkt.
I kommunens utvecklingsprogram för näringslivet ingår bl
a följande utvecklingsprojekt:
- sparringpartners för nyföretagare, eventuellt pensionera-
de företagsledare
118 i I ?
- permanenta utställningspaviljonger och handels- och
exporthus för att underlätta marknadsföringen av ortens produkter
- industri- och forskarpark för återanvändning inklusive
kunskapscentrum för återanvändning
lndustri— och forskarparken är tänkt som en industrilokali- sering för företag som producerar varor med återbruksma- terial som grund. I parken skall finnas gemensamma anläggningar som avloppsrening, laboratorier m m. Mål- gruppen företag måste definieras och idén vara noggrant formulerad innan man startar marknadsföringen.
Industriparken förläggs intill en i kommunen befintlig an- läggning för avfallssortering. Genom denna anläggning har samlats erfarenhet och kunnande omkring insamling och sortering av avfall som kan komma till användning i par- kens industrier.
Det finns många möjligheter att få bidrag och stöd till återanvändningsprojekt i Danmark. Utveckling och start av projektet har ett sådant omfång att Erhvervsrådet inte har resurser till det. Därför bör en enskild firma svara för detta i samarbete med erhvervsrådet och kommunen. En privat firma bör kunna vara delägare och så småningom överta hela verksamheten.
Kunskapscentrat för återanvändning förmedlar råd och kunskap om användning av återbruksmaterial i nya pro- dukter. Ekonomiska bidrag till verksamheten påräknas från miljöministeriet, återanvändningsrådet, EVA-projektet, industri- och handelsstyrelsen m fl. Detta projekt ingår i
det ovan beskrivna EVA-projektet.
Det tidigare beskrivna "Salling Totalbau ApS" i avsnitt 5.2.2 är ytterligare ett exempel på Spöttrups framåtanda
och företagsamhet.
7.3.4 En större kommun med framåtanda
Horsens anses höra till Danmarks bästa kommuner vad gäller näringspolitik. Näringslivsstrategin finns samlad i en näringspolitisk plan för åren 1992 - 1997 under rubriken "Fremtid med fremsyn". Planen är lättläst och inte så omfattande. Den utgör ett intressant exempel på en kom- munal näringslivsplan. Den allmänna delen bifogas därför som bilaga 6 kompletterad med ett par exempel på kon-
kreta handlingsplaner ur andra delar av planen.
Horsens ingår i ett regionalt samarbete med kringliggande kommuner tvärs över amtsgränserna. Detta samarbete avser all kommunal service men främst näringsfrämjande
åtgärder. Samarbetet syftar till att ta bort de hinder för en
120
rationell kommunal verksamhet som de kommunala grän- serna kan utgöra. Samarbetsområdet har gemensamma problem och amtsgränsen upplevs inte som naturiig.
Det praktiska samarbetet omfattar bl a - Gemensamt näringslivsregister - Gemensam marknadsföring
- Gemensamma Insatser för turism
Varje ingående kommun har en egen plan, men man arbetar för att i framtiden få en gemensam plan.
Horsens kommun vill gärna dra till sig industri inom om- rådena elektronik och grafisk industri. Man vill gärna ha investeringar inom "starka" områden.
Horsens kommun arbetar för nyföretagare/iverksaettere på följande sätt:
- rådgivning, kurser, hjälp med projektbeskrivningar — hjälp med planering och anvisning av rådgivare
- anvisar specialister som kan ge råd: advokater, reviso-
rer, produktionsfolk, försäljningsfolk etc.
En nyföretagare behöver rådgivning de första åren. Där- för anvisas sparringpartners, ofta seniorföretagare. Dessa har utöver kunnande och erfarenhet också ett stort kon- taktnät som är mycket värdefullt för en nybliven företaga-
re.
Erhvervsrådet i Horsens är en självständig förening där företagen är med och betalar till driften. 25 % av kost- naderna svarar de lokala företagen för medan kommunen
svarar för återstående 75 %.
| erhvervsrådets styrelse finns sju personer. Fem från det lokala näringslivet, en från kommunen och en från arbets-
tagarna.
Näringslivsplanen utarbetas av erhvervsrådet tillsammans med näringslivet och antas av kommunen. Kommunens allmänna planläggning tar hänsyn till näringslivsplanens
innehåll och görs i samarbete med erhvervsrådet.
122
I I
8. SLUTSATSER
3.1 De viktigaste dragen i dansk kommunal näringspolitik
Den kommunala näringspolitiken i Danmark är inne i ett nytt, aktivt skede. Statliga utredningar, ny lagstiftning och ett kraftfullt agerande från Kommunernes Landsforening har tillsammans med ett starkt intresse hos kommuner och amt lett fram till många nya initiativ och en intensiv verk-
samhet på många håll.
På såväl regional som kommunal nivå betonas vikten av lokal näringslivsmiljö och lokala resurser. Detta är kopplat till en ny syn på regionalpolitiken, som också har lett fram till en utökning av kommuners och amts befogenheter
inom näringspolitiken.
Dessa har sedan tidigare ett ansvar för många av de yttre faktorer, lokal infrastruktur m m, som är av vikt för före- tagen. De har nu fått bättre möjligheter att skapa goda lokala företagsmiljöer som är av stor betydelse för före- tagens konkurrenskraft och för ett områdes möjligheter att
dra till sig investeringar.
Många kommuner samarbetari regioner, ibland tillsam- mans med amtet/amten, ibland mera självständigt. Andra
kommuner arbetar ensamma med näringslivsfrågorna.
Både kommuner och amt arbetar gärna tillsammans med privata företag vid utbyggnad av lokal näringslivsmiljö. Sådant samarbete har pågått sedan flera år men fått
förnyad aktualitet sedan ny lagstiftning ökat möjligheterna.
Lokalt och regionalt tas många initiativ till utvecklingspro- jekt. Detta sker ofta tillsammans med privata intressenter och statliga eller andra offentliga institutioner. Program- formen används alltmer som ett instrument för samord- ning, planering och målsättning vad gäller näringsfrämjan-
de åtgärder i ett område.
Kommuner och amt kan (enligt lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsfremmeaktiviteter) genomföra regionala utvecklingsprogram tillsammans med andra offentliga och enskilda parter. I praktiken läggs en samordningsuppgift för den lokala näringspolitiken på kommuner och amt. En svaghet är att arbetsfördelningen
mellan amt och kommuner inte är löst i lagstiftningen.
Den kommunala näringspolitiken är inte färdigutformad. Båda de nya lagarna om kommunal näringspolitik är be- häftade med vissa brister, särskilt den om "samarbejde med aktieselskaber". Två utredningar, en vid indenrigsmi-
nisteriet och en vid lndustriministeriet, arbetar vidare med
124
dessa frågor. Man kan dock redan nu se många intres- santa drag i den danska näringspolitiken.
De områden som väcker mest intresse är - ny regionalpolitik
- den danska programformen för regional näringsliv- sutveckling
- samordningsuppgifter för kommuner och amt
- samarbete mellan kommuner/amt och enskilda intressen- ter i lokala utvecklingsbolag
- ökade befogenheter inom systemexport/tjänsteexport för kommuner och amt
- kommunal medverkan i näringsdrivande bolag
- ökad kompetens för kommuner och amt att hjälpa grup- per av företag (branscher) med bl a produkt- och före- tagsutveckling.
8.2 Det rättsliga läget i Sverige
| Sverige har kommuner och landsting inte lika omfattande kompetens på näringslivsområdet som de danska kommu-
nerna och amten nu har fått.
Den nya kommunallagen(1991z900) i Sverige innehåller
särskilda bestämmelser om näringslivsfrågor, 2 kap 7 och
85:
7 & Kommuner och landsting får driva näringsverk- samhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.
8 5 Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget.
Individuellt inriktat stöd till enskild näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det.
Inom tjänste/systemexport kommer de svenska kommu- nerna och landstingen att få ungefär samma kompetens som i Danmark om lokaldemokratiutredningens förslag
(SOU 199377) till ny lagstiftning om kommunal tjänsteex-
port antas.
I propositionen till den nya kommunallagen(1990/91:117)
anges:
126
. . ..k—___a. --.”,-.. _..—
Inom det egentliga näringslivet får kommuner och landsting i princip endast vidta åtgärder som allmänt främjar näringslivet i kommunen eller landstinget.
En allmänt näringsfrämjande åtgärd kan vara att tillhandahålla mark eller teknisk service till företagen.
Hantverkets och den mindre industrins behov av lokaler kan tillgodoses under förutsättning att verk- samheten inriktas på företagarkollektivet i allmänhet.
Individuellt anpassad lokalhållning åt enstaka industri- företag faller dock utanför kompetensen.
Kommunala engagemang i utställningar, mässor och annan kollektiv marknadsföring kan tillåtas.
Tidigare åberopades ofta rådande eller befarad ar- betslöshet som motiv för att tillåta kommunala ingri- panden i det egentliga näringslivet. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om näringspolitik för tillväxt (prop 1990/91:87). I denna framhålls bl a den fortsatta strukturomvandlingens betydelse för landets framtida ekonomiska resurser och att den typ av uppehållande företagsstöd som tillämpades under 1970-talet inte längre är lämpliga. Allmänt sett gäller alltså en restriktiv syn på kommunala stödinsatser gentemot enskilda företag.
I propositionen om ny kommunallag (1990/911117) anförs också:
Frågan om den kommunala kompetensen på närings- livsområdet har utretts av stat-kommunberedningen (C 1983102). Övervägandena har presenterats i be- tänkandet (Ds C 1986116) Kommunal näringslivspolitik, vilket i sin tur varit utgångspunkten för kommitténs övervä- ganden i ämnet.
Som både stat-kommunberedningen och kommittén har slagit fast har staten det övergripande ansvaret för näringslivspolitiken. Det måste således väsentligen vara en statlig uppgift att medverka till en från sam- hällets synpunkt lämplig lokalisering av näringslivet.
I konsekvens med detta övergripande statliga ansvar bör man enligt regeringens mening inte frångå prin- cipen om att direkt eller indirekt ekonomiskt stöd till enskilda företag i syfte att påverka företagens lokali- sering och utveckling inte ingår i kommunernas och landstingens befogenheter. Det finns flera skäl till detta.
Av propositionens mening: "Det måste således väsentligen vara en statlig uppgift att medverka till en från samhällets synpunkt lämplig lokalisering av näringslivet" torde kunna uttydas samma syn på regional näringspolitik som man tidigare haft i Danmark, nämligen att den i huvudsak är fördelningspolitik. Man måste instämma i att fördelnings-
politik bör vara en statlig uppgift.
Saken kommer emellertid i ett annat läge om regional näringspolitik blir tillväxtpolitik snarare än fördelningspoli-
tik. De danska argumenten för detta återfinns ovan i ut-
.. -._..._.E_a..- ..- _. ., _Www.» ___—_
redningen. I en sådan regionalpolitik spelar kommuner och landsting en viktigare roll.
Många av de näringslivsstödjande åtgärder som kommu- ner och amt i Danmark vidtar kan i Sverige hindras av
kommunalrättsliga regler.
Nedan nämns några exempel på detta:
- Aktiv hjälp med produktutveckling genom servicecentra m m och kvalificerat konsultbistånd som danska kommu- ner kan tillhandahålla åt grupper av företag torde kunna uppfattas som indirekt ekonomiskt stöd om det är sub- ventionerat. Det strider i så fall mot ovan citerat uttalande i propositionen. Det är också tveksamt i vilken utsträckning näringslivsstöd i Sverige får rikta sig enbart mot en grupp företag, t ex en bransch.
Vissa gränsdragningsproblem mot privat verksamhet torde också kunna uppstå. T ex kan vissa konsulttjänster övergå gränsen för den kommunala kompetensen. Kommuner får som regel inte bedriva konsultverksamhet eller annan tjänsteförsäljning inom områden som normalt inte brukar skötas av kommuner och där det kan finnas ett privat tjänsteutbud.
- Svenska kommuner och landsting kan bilda bolag för näringslivsutvecklande åtgärder, eller för annat ändamål tillsammans med privata intressenter. En förutsättning är dock att dessa bolag uteslutande arbetar med kompeten- senlig kommunal verksamhet. Problem kan därför i många fall uppstå för svenska kommuner som önskar bilda bolag
av samma typ som förekommer i Danmark.
Svenska kommuner och landsting får i princip inte med- verka i näringsdrivande bolag såsom möjliggörs av den
nya lagstiftningen i Danmark.
Rättsläget är i många fall oklart. I andra sammanhang, t ex samordning och planering av näringslivsstödjande åtgärder genom programformen, finns inga formella hin- der, men många av de uppgifter som skulle behöva sa- mordnas i ett program sköts av statliga myndigheter eller andra. Deras intresse av samverkan med kommuner och landsting enligt den danska programformen torde bli större om denna idé liksom i Danmark stöds av uttalanden i lag
och i Iagförarbeten.
130
8.3 EES-avtalet
EES-avtalet innebär att nya regler, samma som inom EG, kommer att införlivas med svensk lagstiftning. Kapitel 2 artikel 61 i EES-avtalet säger att statligt stöd (med statligt stöd avses också stöd från annan offentlig huvudman som
kommun och landsting) som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med avtalet i den ut-
sträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.
I artikeln anges följande undantag av intresse i detta
sammanhang:
3. Som förenligt med detta avtal kan anses
a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där Ievnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,
b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjäl- pa en allvarlig störning i en EG-medlemsstats eller en EFTA-stats ekonomi,
c) stöd för att underlätta utveckling av vissa närings- verksamheter eller vissa regioner,. när det inte på- verkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset,
d) stöd av annat slag i enlighet med vad Gemensam-
ma EES-kommittén kan komma att ange i enlighet med del VII.
Kommuner och landsting kommer att åläggas upplysnings- skyldighet för planerade stödåtgärder enligt artikel 61.
Om EFTA:s övervakningsmyndighet efter prövning finner att stödåtgärden står i strid med artikel 61 får regeringen
upphäva det kommunala beslutet.
8.4 Lokaldemokratikommitténs uppdrag
l direktiven till lokaldemokratikommittén sägs att kommit- tén bör kartlägga omfattningen och effekterna av det kommunala stödet till näringslivet, och vid behov föreslå
åtgärder med anledning av detta.
8.4.1 Enkätundersökningar
Lokaldemokratikommittén har därför i sin enkätundersök- ning till kommuner och landsting tagit med frågeställningar rörande stödet till näringslivet. En sammanställning över svaren på denna enkätundersökning bifogas. Dessutom bifogas också en sammanställning över en enkätunder-
sökning gjord av statsvetaren Jon Pierre inom ramen för
ett kommunalforskningsprogram vid Göteborgs universitet. Vidare bifogas också en sammanställning över resultatet av Kommunförbundets enkätundersökning "Näringslivet i fokus". Bilaga 7.
8.4.2 Sammanfattning av enkätundersökningama
Av lokaldemokratikommitténs enkätundersökning framgår att de flesta kommuner och landsting beslutat om åtgärder i syfte att allmänt främja näringslivet, och en fjärdedel av
kommuner och landsting lämnar eller hade lämnat stöd till enskilda näringsidkare.
Det är möjligt att en del av dessa kommuner av syssel- sättningsskäl givit ekonomiskt stöd till enskilda näringsid- kare på ett sådant sätt det hindrat en nödvändig sanering och därmed försvårat en önskvärd strukturomvandling.
Ett intressant resultat från Jon Pierres undersökning är att näringslivssekreterarna ansåg att kommunallagen inte innebar några hinder för kommunernas näringspolitik, och mindre än hälften ville därmed ändra kommunallagens bestämmelser.
Ett av skälen som anfördes mot ändring kompetensregler— na var att kommunerna redan gav stöd till enskilda nä-
133
ringsidkare. Varför var då inte intresset större för att lätta på de restriktioner som ändå förelåg med den äldre kom- munallagen? Kanske var man inte alltid medveten om
vilka regler som gällde.
Av kommunförbundets undersökningar framgår att kom- munerna anser att deras ansvar på det näringspolitiska området har ökat, något som avspeglas i deras ökade engagemang på området sedan början av 1980-talet. Ett allmänt intryck från kommunförbundet är dock att de kom-
munala subventionerna till näringslivet nu börjar minska.
8.5 Förslag
Lokal och regional näringspolitik i Sverige bör utredas.
Mycket talar för att de förändringar i lokal och regional nä- ringspolitik som genomförts i Danmark även kan vara av intresse för Sverige. Samtidigt finns skillnader mellan Danmark och Sverige i fråga om geografiska förhållanden, näringslivets struktur, traditioner inom näringspolitik, andra målsättningar m m som kan tala för en något annorlunda
inriktning.
Skälen för att följa exemplen från Danmark är dock så
starka att det finns anledning att utreda lokal och regional
134
näringspolitik mot bakgrund av de danska idéerna. Dessa idéer stämmer väl överens med uppfattningar inom övriga EG-länder. Nedan uppräknas några av de skäl som talar för förändringar i Sverige.
Den utveckling mot ökad konkurrens mellan regionerna som förväntas i Danmark och i hela EG kommer också att påverka Sverige. Vi har därför samma behov som i Dan-
mark att värna om regionerna och regional utveckling.
En ökad satsning på regionerna och deras näringslivsmiljö medför större behov av lokal medverkan. Många av de
skäl som anförts i Danmark för ökad kommunal medver- kan är tillämpliga även i Sverige. Tidigare invändningar mot ökad kommunal kompetens på näringslivsområdet minskar i betydelse om regionalpolitik i större utsträckning blir ett medel för tillväxt.
En sådan regionalpolitik innebär inget hinder mot att vissa områden med speciella problem får särskilt stöd för sin
utveckling. Däremot kan det medföra att nya metoder kommer till användning.
Det finns anledning anta att ökad sysselsättning även i Sverige måste sökas i mindre och medelstora företag. Dessa är mer flexibla och torde ha större expansionsmöj- ligheter än de stora företagen. De är därför viktiga för den
regionala utvecklingen.
Bl a erfarenheterna från Danmark visar att denna typ av företag är starkt beroende av en lämplig företagsmiljö för sin utveckling och konkurrensförmåga. I Danmark utveck- las denna infrastruktur för företag i stor utsträckning ge- nom kommunala insatser. Utan lokalt stöd har många små och medelstora företag ett sämre konkurrensläge i kam-
pen mellan regionerna.
De svenska kommunernas och landstingens näringspolitis- ka intresse har ökat. Av ovannämnda enkäter framgår att många kommuner och landsting lämnar stöd till näringsli- vet. Problem finns dock i form av oklara rättsregler och rättsliga hinder mot vissa stödåtgärder, även mot sådana
som är tillåtna enligt EES-avtalet.
De stödåtgärder som i Sverige vidtas av statliga myndig-
heter, regionala organ m fl bör samordnas och komplette- ras med kommunala resurser och kommunalt kunnande.
Därigenom kan kommunerna i samarbete med övriga
aktörer skapa en fullständig infrastruktur för företagen.
I ett läge med många självständiga aktörer torde en sådan samordning vara en förutsättning för en rationell uppbygg- nad av goda lokala företagsmiljöer. Utöver de argument
som anförts i Danmark talar även demokratiaspekter för
I i 1 I
att kommuner och landsting får ett samordningsansvar.
Regeringen har i proposition 1993/94:40 "Småföretag- sutveckling" föreslagit regionala stödåtgärder för småföre- tag. Förslaget innebär att de regionala utvecklingsfonder- na ersätts av regionala aktiebolag. Ett centralt moderbolag
som ägs av staten och näringslivets organisationer skall vara majoritetsägare i de regionala aktiebolagen. Lands- ting och kommuner skall erbjudas att bli delägare.
De regionala utvecklingsbolagen förutsätts samarbeta med och upphandla tjänster av privata företag och organisa- tioner. Deras verksamhet skall inriktas på information, rådgivning och finansiering. De skall i samverkan med
andra regionala och lokala organ främja nyföretagande.
Samverkan i bolagsform mellan privata företag och kom- muner/landsting kan komplettera bilden. Dessa skulle liksom i Danmark aktivt kunna utveckla och stödja nä- ringslivet, t ex genom uppbyggnad av särskilda infrastruk- turer för små och medelstora företag. Sådana infrastruktu-
rer kan avse servicemöjligheter som ovannämnda regiona- la bolagen inte tillhandahåller.
Det kunnande som kommuner och landsting har på olika områden bör kunna komma till användning för att stärka ett områdes konkurrenskraft och öka sysselsättningen.
137
Detta gäller tjänsteexport där lokaldemokratikommittén lagt ett förslag till ny lagstiftning med ökade befogenheter för
kommuner och landsting (SOU 1993:77).
Många kommuner och landsting skulle emellertid också kunna sälja tjänster och kunnande inom landet. Lokalde- mokratikommittén har föreslagit försöksverksamhet med
uppdragsverksamhet (SOU 1992:128).
Försäljning av kunnande, tjänster och produkter genom samma företag kan ibland vara en slagkraftig kombination i konkurrensen med andra. Detta kan avse såväl export som försäljning inom landet. Om kommuner/landsting fick medverka i näringsdrivande bolag tillsammans med priva-
ta företag på samma sätt som i Danmark skulle detta
möjliggöras.
Utvecklingskontrakt av den typ som ovan beskrivits be- träffande Århus bör även i Sverige kunna komma till an- vändning för att förbättra företagens konkurrensförmåga.
I en gemensam europeisk marknad kommer t ex danska företag och kommuner att kunna samverka på detta sätt och konkurrera med svenska företag. Svenska företag
måste få samma möjligheter till kommunalt stöd som sina
konkurrenter i EG-Iånderna.
138
I I i I I I
FÖLJANDE BÖR UTREDAS:
- Vilken roll bör kommunerna tillåtas att spela i arbetet för
att genom näringspolitiska åtgärder trygga meningsfullt arbete åt alla arbetsföra?
- Hur bör Sveriges regionala näringspolitik utformas mot bakgrund av EES-avtalet, en eventuell EG-anslutning och erfarenheterna i Danmark? Bör den utveckling som för- väntas inom EG med ökad konkurrens mellan regioner föranleda en omprövning av den svenska regionala nä- ringspolitiken? Bör problemen med ekonomi och syssel- sättning föranleda omprövning av näringspolitiken på regional och lokal nivå?
- Bör näringslivsfrämjande insatser i ett område samord-
nas bättre mellan olika huvudmän och myndigheter? Ger samordning större effekt?
- Är programformen lämplig för samordning och planlägg- ning av svenska regionalpolitiska insatser?
- Var skall samordningsansvaret ligga för regionala och lokala näringspolitiska insatser?
- Bör den kommunala och Iandstingskommunala kompe- tensen inom näringspolitik utökas? På vad sätt? Hur bör
den utformas i förhållande till andra aktörer såsom statliga
institutioner och ställd i förhållande till regionalpolitikens
mål och medel?
- Är samarbete i bolagsform mellan kommuner/landsting och privata intressenter för utveckling av lokal/regional infrastruktur, s k utvecklingsbolag, av intresse i Sverige?
Vilka formella hinder bör i så fall avlägsnas?
- Är samarbete i form av utvecklingskontrakt mellan kom-
muner/landsting och privata företag av intresse i Sverige?
- Bör svenska kommuner och landsting ha möjlighet att medverka i näringsdrivande bolag? På vilket sätt? Vilka
restriktioner bör finnas?
BILAGOR
Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter
Vl MARGRETHE DEN ANDEN, af Guds Nåde Danmarks Dronning. ger Vitterligt: Folketinget har vedtaget og Vi ved Vort samtykke stadfazstet felgende lov:
& I. Lovens formal er at fremme kommuner- nes og amtskommunemes medvirken i den lo- kale erhvervsudvikling, at styrke de' offentlige myndigheders samarbejde om erhvervsudvik- ling og at udvikle samarbejdet mellem offentli- ge myndigheder og de private erhverv om er- hvervsudvikling.
& 2. Kommuner og amtskommuner kan ale- ne eller i samarbejde med andre ivzrksame kollektive erhvervsudviklingsaktiviteter i form af information, rådgivning, erhvervsudvik- lingsprojekter og anden erhvervsmaessig seo/i— C:, som stilles til rådighed for alle erhvervs- I'irksomheder eller grupper af virksomheder i kommunen eller amtskommunen. Kommuner og amtskommuner kan herunder medvirke til at udvikle den lokale og regionale erhvervs- massige infrastruktur gennem koordinerende indsatser og ved etablering af servicetilbud og serviceinstitutioner, der har til formal at frem— me produktudvikling samt at fremme etable- ring og udvikling af virksomheder.
Stk. 2. Kommuner og amtskommuner kan yde tilskud til de i stk. [ omhandlede erhvervs- udviklingsaktiviteter. herunder medlinansiere programmer under Det Europaiske Falles- skab. jf. dog stk. 4.
Sik. 3. De i stk. I omhandlede foranstaltnin- ' ger kan foregå i selskabsform.
Sik. 4. Gennem de i stk. l og 2 omhandlede erhvervsudviklingsaktiviteter må der ikke ydes direkte l'inansiel storre til enkelte erhvervsvirk- somheder.
5 3. Kommuner og amtskommuner kan med henblik på eksport alhznde viden. som er op- arbejdet i kommunen eller amtskommunen i forbindelse med losning af kommunale eller amtskommunale opgaver. Kommuner og amtskommuner kan desuden forarbejde og vi. dereudvikle denne viden med henblik på salg til ekspon.
Sik. 2. Kommuners og amtskommuners eks- . port af viden kan finde sted ved:
l) Eksport pa underleverandervilkär gennem danske virksomheder. 2) Udlån af medarbejdere III danske eller udenlandske virksomheder eller myndighe- der. 3) Direkte eksport ril offentlige eller private kabere i udlandet.
Sik. 3. Salg af den i stk. l navnte viden ma ikke påfart: private virksomheder urimelig konkurrence og ma ikke give enkelte virhom- heder en urimelig fortrinsstilling.
Stk. 4. Det er en betingelse for kommuners og amtskommuners salg af viden til eksport. at aktiviteten over en vis periode som et mini- mum hviler i sig selv. lndustriministeren be- myndiges til at fastsatt: nannere regler herom samt om priskalkulation i forbindelse med salg af den i stk. l nzvnte viden.
5 4. Kommuner og amtskommuner kan sam- arbejde med andre offentlige og private parter om etablering ög gennemfarelse af regionale erhvervsudviklingsprogrammer. der har til for— mal at udvikle infrastruktur og at fremme er- hvervsudviklirig i et storre geografisk område.
Nr. 383. l534 20. maj l992 Sik. 2. Erhvervsudviklingsrädet kan inden
Q 5. Loven gaelder ikke for Faroerne og for rammeme af lov om erhvervsfremme med-
. Grönland.
virke ved etablering og gennemferelse af de i
sik. | navnre programmer. Erhvervsudvik- . . . . . lingsrådet kan herunder tage initiativer, der 5 6' Loven tages op "I revrsion | folkenngs.
har til formal at frernme koordination af srats- am |996'97' ”Se erhvervsfremmende foranstaltninger afbe- tydning for de regionale erhvervsudviklings-
5 7. lndustriministeren fastszrter ridspunk- , programmer. tet for lovens ikrafttraden.
Givet pd Amalienborg, den 20. maj I 992 Under Vor Kongelige Hand og Segl
MARGRETHE R. / Anne Birgitte Lundh
Lovtidende A
1992. Haefte 116
20. august 1992. 3093 _ Nr. 710.
Bekendtgerelse om ikrafttraden aflov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsudviklingsaktiviteter
Imedforafå 7 i lov nr. 383 afZO. maj 1992 om hvervsudviklingsaktivitexer bestemmes. at 10- kommuners og amtskommuners deltagelse i er— ven (rader i kraft den i. september 1992.
lndustriministeriet, den 20. august 1992
ANNE Bmcn'rs LUNDHOLT / Holger Eriksen
Industrimin. j.nr. 90-409-85 TBEK blindunno ISSN owe-un
BILAGA 2 Nr. 384.
Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v.
Vl MARGRETHE DEN ANDEN. af Guds Nåde Danmarks Dronning, ger vitierligt: Folketinget har vedtaget og Vi ved Von samtykke stadfiestet folgende lov: & ]. Kommuner og amtskommuner kan efter bestemmelseme i 9 3 deltage finansielt og le- delsesmzssigt i selskaber. der med henblik på salg forarbejder og videreudvikler viden samt produkter og tjenesteydelser byggende på kommunal viden. som er oparbejdet i kommu- nen eller amtskommunen i forbindelse med losning af kommunale eller amtskommunale opgaver.
Stk. 2. De selskaber. hvori der foretages ind- skud efter stk. l. kan ud over kommunal og amtskommunal Viden afsatte dermed sam- menhzngende privat viden samt produkter og tjenesteydelser byggende på denne viden. men må ikke derudover dnve anden virksomhed.
5 2. Kommuner og amtskommuner kan efter bestemmelseme i 5 3 deltage finansielt og le- delsesmaessigt i selskaber. der ud over at vare- tage kommunale og amtskommunale opgaver vedrorende forsyning af kommuner og amts- kommuner med varer og tjenesteydelser driver Virksomhed med henblik på salg af varer og tjenesteydelser baseret pa kommunal viden til andre end kommuner og amtskommuner.
& 3. En kommunes eller amtskommunes samlede indskud i de i 55 l og 2 omhandlede selskaber ma ikke overstige IO mio. kr.
Stk. 2. Belabsbegrznsningeme i stk. l ved- rorer vardien af indskuddet på det tidspunkt, 'hvor indskuddet foretages.
Stk. ). indskud foretaget af en kommune el- ler en amtskommune ma ikke have en sådan starrelse. at bestemmende indflydelse derved muliggores.
__ lndustnmin. j.nr. 90.409-85
Sik. 4. En kommune eller amtskommune. som ved lovens ikrafttraden har et samlet ind- skud i de i 55 l og 2 omhandlede selskaber, der overstiger lO mio. kr.. jf. stk. 2. kan uanset be- stemmelseme i stk. l og 3 opretholde de ind— skud, som kommunen eller amtskommunen havde ved lovens ikrafttraeden.
Sik. 5. lndustriministeren kan efter ansog-
- ning tillade. at en kommune eller amtskommUo
ne uanset bestemmelsen i stk. ] isarlige tilfael- de foretager indskud, der overstiger lO mio. kr.. i selskaber som naevnt i 55 [ og 2. Tilsva- rende kan industriministeren efter ansogning tillade, at en kommune eller amtskommune. der er omfattet af stk. 4. foretager yderligere indskud under forudsaetning af, at kommunen eller amtskommunen ikke derved opnår be- stemmende indilydelse.
Sik. 6. De i stk. l navnte belob kan indsky- des i aktieselskaber. anpartsselskaber og _an- delsselskaber med begrznset ansvar. Industri- ministeren kan tillade indskud i andre virk- somhedsformer. när haeftelsen over for virk- somhedens kreditorer er begramset til ind- skuddet.
Stk. 7. Der kan ikke indskydes midler i sel- skaber m.v.. hvis vedtzgter giver andre end selskabsorganeme ret til at udpege medlem- meme til bestyrelsen.
Stk. 8. Kommuner og amtskommuner afgi- ver en gang årligt en redegerelse til lndustrimi- nisteriet for deres deltagelse Finansielt eller le- delsesmaessigt i erhvervsdrivende selskaber. herunder kommunale lelesskaber. jf. 5 60 i lov om kommunernes styrelse. lndustrimini- steren fastsatter namere regler heroin.
5 4. De kommunale organisationer kan del— tage finansiell og ledelsesmassigt i de i 59 l og 2 omhandlede selskaber. der eksisterer ved lo- vens vedtagelse, särremt der ikke herved pafa- res medlemskommuneme thelse for selska- bernes forpligtelser.
; 5. Loven gmlder ikke for Faroeme og Granland.
; 6. lndustriministeren fastsatter tidspunk. tet for lovens ikrafttraeden.
Stk. 2. Loven tages op til revision i folke- tingsaret 1994-95.
Give: på Amalienborg, den 20. maj 1992
Under Vor Kongelige Hind og Segl MARGRETHE R.
/ Anne Birgitte Lundholt
20. august 1992.
Bekendtgorelse om ikrafttraden aflov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktieselskaber m.v.
I medfer af; 6. stk. l i lov nr. 384 af 20. maj arbejde med aktieselskaber m.v. bestemmes. at 1992 om kommuners og amtskommuners sam- loven traderi kraft den 1. september 1992.
lndustriministeriet. den 20. august 1992
ANNE BIRGITTE LUNDHOLT / Holger Eriksen
_ lndustrimin. j.nr. 90.409-157 TBEK
hlindu717$9
___—___ Hafte 116 Nr. 710-711 Udgivet den 21. august 1992
Erhvervsfremme- programmer
- en drejebog
! i l l l l
[% Amtsrådsforeningen marts 1993
Forord
Rammerne for regional og lokal erhvervspolitik blev endret i 1992. Den ny lovgivning satter bl.a. fokus på erhvervså'emmeprogrammer. Erhvervs- fremmeprogrammer skal sikre samordning af interesser og initiativet på er— hvervsomradet negionalt og lokalt. Amter-ne har de geografiska og okonomiske fomdsaetninger for at etablera og gennemfore erhvervsli'emmeprogrammer på et kvalitativt holdbart grundlag. Drejebogen er blevet n'] i samarbejde med amterne og er tankt som inspiration for det videre arbejde med erhvervsfremmearbejde.
JW! Per Kaalund
Amtsrådsforeningen marts 1993
2. Den ny lovgivning 3. Erhvervsfremmeprogranmter ........................................................................
Indhold
3.1. Hvordan begynder man? ......................................................................... 6
3.2.
3.3. Organisering af samarbejdet ...................... 3.4. Eksempler på organisering af erhvervsfremmearbejdet i amterne ........ 11 Storstrams amt ................................ 11 Århus amt ............................................................................................ 12 Nordjyllands amt ................................................................. .. 13 3.5. Mål, delmål og udpegning af indsatsområder ........................................ 14 3.6. Styn'ng og finansiering af erhvervsfremmeprogrammer ........................ 17 Styring ................................................................................................. 17 Finansiering ......................................................................................... 17 . Administration, information og evaluering .......................................... 18
Formålet er kort at presentere de elementer, som indgår ved opstilling og gennemforelse af erhvervsfremmeprogranmter.
I praesentationen indgår eksempler på, hvorledes erhvervs- fremmepmgrammer anvendes i amterne.
Et erhvervsfremmeprogram er en arbejdsmetode, som kan benyttes, når der skal foretages en samlet, afstemt og gennem- taenkt indsats for at opnå bestemte mål.
Et erhvervsfremmeprogram er samtidig udtryk for en proces, som f.eks. kan forlobe således:
. Hvor står vi?
Kortlaegning og statusopgm'else. . Hvilke problemer ogeller muligheder?
Analyse, der afdaekker svagheder/styrker - og danner grundlag for handling.
. Hvilke mål for framtiden? Opstilling af de mål/delmål, der onskes forfulgt fremover. . Hvordan indfris de opstillede mål?
Valg af strategi og koreplan for den indsats, der skal andre udviklingen i retning af de opstillede mål.
. Hvordan tilvejebringes &nansieringen? Aftale om, hvem der bidrager til finansieringen af de aktivi— teter, der er fastlagt i strategien.
. Hvordan styres gennemforelsen af de aftalte aktiviteter?
ARale om, hvem der har ansvaret for gennemforelsen af de enkelte aktiviteter.
. Hvem står for informationen om de aftalte aktiviteter? Attale om, hvem der har ansvaret for at informere relevante målgrupper om de tiltag, der sattes ivaerk for at tilgodese målsaetningerne.
. Hvordan skal evalueringen tilrettelaegges?
Aftale om, hvem der forestår evalueringen af indsatsen - enten med vaegt på effekten og/eller den proces, som ind- satsen har ivzerksat.
Gennemforelsen af et erhvervsfremmeprogram vil typisk lobe over en periode på to til tre år. Under processen vil forudsat- ninger, aktnrkreds, mål og strategier m.v. aendre sig og blive justeret.
Erhvervsfremmeprogrammer er derfor en dynamisk ston-else, der hele tiden skal afspejle aktuelle og fremtidige behov.
2. Den ny lovgivning
Loven om kommuners og amtskommuners deltagelse i er- hvervsfremmeaktiviteter praeciserer en raekke allerede kendte aktiviteter. Loven legaliserer således en raekke af de aktiviteter, der tidligere i forhold til kommunalfuldmagten har bevaaget sig i ' »den grå zonen. Loven omfatter i korthed folgende hovedpunkter: A. Udvikling af infrastrukturen ibred forstand.
Omfatter en raekke aktiviteter (information, rådgivning, ser- vice etc.), der kan foretages af amter og kommuner. Det kan ske direkte eller i selskabsform med eventuel deltagelse af
private. B. Aihande viden (systemeksport).
Omfatter amters og kommuners mulighed for at forarbejde og videreudvikle viden med henblik på eksport. Aktiviteten skal ske med udgangspunkt i amters og kommuners traditionella opgavevaretagelse. C. Erhvervsudviklingsprogrammer.
Omfatter muligheden for, at amter og kommuner sammen med andre offentlige og private parter kan samarbejde om etablering og gennemforelse af regionale erhvervsfremmepro- | grammet. Laven om kommuners og amtskommuners samarbejde med
* aktieselskaber m.v. afstikker retningslinierne for deltagelse
. i selskabsdannelser, hvis formal er at forarbejde og videreud-
' _ vilde viden, produkter og tjenesteydelser. der bygger på den kommunale sektors traditionelle opgavevaretagelse. Selskabsdannelser med (amts)kommunal deltagelse kan ind- gå som led i gennemforelsen af et erhvervsfremmeprogram, men vil iovrigt ikke blive omtalt naermere i det folgende.
3. Erhvervsfremmeprogrammer
Erhvervsfremme handler i korthed om at tilvejebringe de bedste forudsaetninger for virksomhedernes overlevelse gen- nem styrkelse af konkurrenceevnen. Regionalt og lokalt styrkes konkurrenceevnen ved etablering af traditionel infrastmktur, men også ved de såkaldte blade infrastz'ukturtiltag, herunder infomation, rådgivning og ser- vice.
Foruden amtet og kommuner er der en raekke andre regionale og lokale myndigheder og institutioner, som hver isar bidrager med erhvervsfremmeforanstaltninger. Erhvervsfremmeprogrammer er redskabet, der skal sikre den starst mulige sammenhteng mellem de enkelte tilbud.
Erhvervsfremmeprogrammer skal sikre . at den störst mulige kreds af relevante aktorer inddrages i arbej det,
. at der mellem de deltagende parter findes en faelles forstå- else for områdets problemer og muligheder,
. at der gennem dialog &emkommer nye ideer og skabes interessefaellesskab,
. at der samarbejdes om mål, strategier og handlinger - og . at de samlede okonomiske og menneskelige ressourcer udnyttes optimalt.
Et erhvervsfremmeprogram giver mulighed for at koordinere indsatsen, uge gennemslagsla'aften og der-ved styrke chancen for at opnå resultaten
3.1. Hvordan begynder man?
Der kan ikke opstilles nogen enkel og entydig opskrilt på, hvordan et erhvervsfremmeprogram skal etableres og gen- nemfores, men fremgangsmåden skal i alle tilfaelde atklare ( 1), hvilke problemer, der skal loses og (2), hvorledes der kan samarbejdes om at lose disse problemer. Kredsen af aktorer, samarbejdsrelationer, erfaringer og for- ventninger er forskellig fra region til region. Hvorledes krafterne kan samles om en sammenhaengende erhvervsfremmeindsats vil derfor tage sig forskelligt ud fra region til region Udgangspunktet vil dog altid vare en vurdexing af den indsats, som allerede eri gang. Samtlige amter har i forskellig udstrak- ning ivaerksat initiativer — og flere amter har samlet disse initiativer inden for rammerne af et erhvervsfremmeprogram.
Den ny lovgivning giver anledning til (1) at amtet fra bunden medvirker til at etablere sammenhaeng i erhvervspolitikken inden for rammerne af et erhvervsfremmeprogram (1. genera- tionsprogrammer) - eller (2) at amtet j usterer og udvikler allerede igangsatte erhvervsfremmeprogrammer (2. genera- tionsprogrammer). I begge tilfaelde er der i amtet behov for en intern afldaring af den onskede ressourceindsats, herunder for at vurdere, hvilke sektorer det kan levere bidrag til et sammenhaengende er— hvervsfremmeprogram. Erhvervsfremme er netop kendetegnet ved at gå på tvasrs af sektor-grenser - og amtemes opgaveområder repraesenterer en raekke muligheder for at praktisera det tvaersektorielle, jfr. Fig. 1.
Fig. 1. Erhvervsfremme — beroringsilader til amternes opgave— områder
ARBEJDS- UDDAN- MARKED NELSE SOCIALE ERHVERVS- KULTUR FORHOLD FREMME SUNDHED TRAFIK-, NATUR- OG NHL-IO
Den inter-ne afklaring i amtet kan. som navnt, vaere grundla— get for at starte udviklingen af et nyt - eller justeringen af et
eksisterende erhvervsfremmeprogram. Atklaring på embedsmandsplan kan danne grundlag for tema— dmttelser i nkonomiudvalg eller amtsråd.
Det kan anbefales, at der allerede for processen saettes i gang tages kontakter til relevante samarbejdspartuere. Det kan ske via en uformel arbejdsgruppe eller »tanketanka - og skal sikre
tilslutning til amtets overvejelseri regionen.
Det er med andre ord vigtigt, at regionen »varmes opu. Der skal etableres en faelles forståelsesramme på tvaers af traditionelle graenser mellem offentlig/privat () g mellem myndigheder, orga- nisationer og institutioner. De indledende overvejelser bor praesenteres i et debatoplmg eller »igangsaetningspapira, hvor perspektiveme for et bredere samarbejde om erhvervsfremmeindsatsen indgår. Samme sted bor det i skitseform praesenteres, hvordan idéerne trinvis taenkes realiseret.
3.2. Analysen
De enkelte trin kan opstilles som vist i fig. 2. Rakkefolgen kan selvsagt variere i forhold til Eguren afhzengig af konkreta forhold.
Fig. 2. Etablering og gennemfarelse af erhvervsfremmepro- gmmmer - forskellige faser
Fastlaeggelse af tids— og änansieringsplan for gennemfo— relse (ansvarsfordeling)
Enkeltprojekter i driR Effekt — og/eller procesevaluering
Debatoplaagget kan f.eks. praesenteres på en erhvervspolitisk konference med deltagelse af alle relevante og interesserede parter.
Det er vigtigt, at sådanne begivenheder vinder betydelig op— maerksomhed gennem foromtale i pressen - initiativet skal markeres.
Debatoplaegget skal sammen med konferencen medvirke til, at alle igangvzerende og påtankte initiativer fra starten kan forholde sig til igangsaetningen af et sammenhengende er- hvervsfremmeprogram. Knopskydninger og overlappende foranstaltninger skal fore- bygges allerede fra starten.
Et erhvervsfremmeprogram bygger på en grundlg kortlaegning og analyse af de eksisterende forhold i regionen. Det vil typisk dreje sig om
. Eksisterende infrastruktur Traditionel infrastruktur samt eksisterende erhvervs- fremmetiltag i regionen (rådgivning, service, infomation et.c.), herunder beskrivelse af arbejdsdeling/koordinerende funktioner.
Erhvervsstruktur Sammensaetning af industri, service, turisme, landbrug etc.
. Virksomhedsstruktur Branchesammensaetning samt fordelingen af små og store virksomheder. . Arbejdskraft
Fordeling på beskaftigede/ledige, A-kassetilharsforhold, uddannelsesprofil etc.
. Uddannelsesmuligheder Grund- og videreuddannelser samt eheruddannelsesmulig- heder - såvel almen som fagrettet eReruddannelse.
. Generel karakteristik Befollmingsforhold, indkomstudvikling, pendling etc. - sta- tus og perspektiv.
. Nationale udredninger Analysen kan eventuelt forholde sig til indholdet i forskel- lige nationale udredninger,jfr. regionalisering af landsdzek- kende materiale.
Det kunne f.eks. vaere rapporten >>Falles fodslaWu om turisme, miljo og planlaegning - eller Erhvervsudviklingsrådets un- dersogelse af 8 ressourceområder i Danmark, hvor resulta- terne vil foreligge i lobet af 1993.
Gennemforelse af analyser er kendt fra raekken af EF-stnttede erhvervsudviklnigsprogranuner. som flere amter har arbejdet med i de seneste år, herunder BORN-TEK ( Bornholm), START-LOLLAND, SEP—programmet ( Sondeijylland), EVA- programmet (Viborg) og N ORD-TEK (Nordjylland).
En rzekke oplysninger til den socioekonomiske analyse findes ofte i tidligere udarbejdet materiale hos de forskellige aktorer i regionen. Det er imidlertid vigtigt, at oplysningeme op- dateres og praesenteres i sammenhaeng.
Analysen skal . skabe overblik og fungere som regionens faelles videnbank,
. vaere redskabet, der kan afdakke regionens svagheder og styrker,
. danne grundlag for opstilling af mål og strategier for er- hvervsfremmetiltag i regionen.
Resultaterne kan praesenteres i en rapport og/eller en pjece, der tilgår alle relevante parteri regionen. Hovedresultaterne samles i pressemeddelelse og naglepersoner udtaler sigi lokal- pressen.
3.3. Organisering af samarbejdet
Samarbejdet om etablering og gennemfarelse af et erhvervs- fremmeprogram har omfatte repraesentanter for alle relevante og interesserede parter. Det grelder både for målgruppen, dvs. brugersiden i form af erhvervslivet - og leverandarerne i form af oifentlige myndig- heder og institutioner.
Aktarernes rolleri arbejdet med programmet vil vare forskel- lig. Aktivitetsniveauet vil skifte i takt med arbejdets udforelse - alt efter behov, ansvar, interesser, finansiering, styr-ing, udfarelse af opgaver etc.
Hovedakturerne i regionen vil bl.a. omfatte
erhvervslivet
brancheorganisationer arbejdsmarkedets parter lokaldregionale erhvervsråd
teknologiske servicecentre (TIC'er og ATV -institutter) uddannelsesinstitutioner
arbejdsmarkedsnaavn/AF kommuner
amter.
Uden for regionen er der grundlag for kontakt og samarbejde med forskellige statslige direktorater og styrelser. Det gaelder f.eks. til lndustri- og Handelsstyrelsen.
Ved opbygning af en samarbejdsstruktur er det vigtigt at sikre en optimal inddragelse af regionens ressourcer, herunder vi- den, arbejdskrait og penge. Udgangspunktet kan f.eks. vaere
(1) at arbejdet foregär inden for en allerede etableret samar- bej dsstruktur,
(2) at der sker en reetablering af den eksisterende samarbejdsstruktur, f.eks. i forbindelse med bortfald af hidtidige stottemuligheder via EF's stmkturfonde, (3) at der sker en egentlig nyetablering af en samarbejds- stniktur i regionen Endelig bor amterne forholde sig aktivt til erhvervsfremme- programmer etableret af kommunegrupper inden for eller på tvaers af amtsgraenserne.
Hvis der eksempelvis på amtsligt initiativ startes »fra bun- den-, vil nedsattelse af en styringskommité vaere én mulighed.
Den fremgangsmåde er f.eks. anvendt i flere af de amter, der har vaeret involveret i EF's regionalfondsprogrammer. Styringskommitéens medlemmer kan vaere politikere fra amt( er) og kommuner, men andre regionale aktorer kan også vaere reprasenteret. Brugerinteresser og finansielle tilskud kan her indgå som kriterier for den konkrete udvalgelse. Styn'ngskommitéen eller et tilsvarende organ kan supplere sig med projekt- og arbejdsgrupper. Dertil kommer opbygning af informationsnetvwrk. Sammenfattende er det vigtigt, at aktorerne i regionen sikres kontakter til de organer, som har ansvaret for etablering og
gennemforelse af erhvervsfremmeprogrammer.
3.4. Eksempler på organisering af erhvervsfremmearbej det i amterne
Storstmms amt
Storstrmns amt har arbejdet med erhvervsudviklingspro- grammer siden slutningen af 1980'erne. Programmerne har dels vaeret mediinansieret af EF-midler (START-LOLLAND), dels finansieret af amtet selv (START-STORSTRGM).
Som et led i amtets erhvervspolitiske indsats — og som et vaesentligt led i gennemforelsen af de enkelte programmer - blev der etableret en erhvervscenterstruktur bestående af tre
regionale (amtsdaekkende) centre og flre områdecentte.
|
I |
Samtlige centre modtog tilskud til diiften fra amtet og fun- ' gerede i praksis som entreprenorer i forhold til gennemforel-
sen af konkrete aktiviteter. :
I 1991 blev centerstrukturen forenklet for at skabe overskue- lighed og sikre en bedre koordinering. Antallet af centre blev således reduceret Era 7 til 5 - og samtidig blev alle centre gjort amtsdzekkende. De baerende enheder i amtets erhvervscenterstruktur beståri dag af: . TIC (Teknologisk InformationsCenter),
. TURISTKREDS Storstroms amt. ' . SYD-TEK,
. GRGNT CENTER og
. STORSTROMS ERHVERVSCEN'I'ER *?
I forhold til centrene er det amtets opgave at formulere den overordnede politik og udforme strategier. herunder at opstille rammeprogrammer for hele eller dele af amtet. Raekken af centre har sammen med opstillingen af program- mer medvirket til, at andre aktarer på erhvervsfremmeom-
rådet er inddraget i et bredere samarbejde. I de seneste år er samarbejdet mellem kommunerne og amtet samtidig blevet udbygget betydeligt. Rammerne for en ny amtslig erhvervspolitik daekkende hele regionen vil således blive diskuteret med kommuner, er- hvervsskoler, organisationer og andre parter. Storstroms amts udspil til diskussion er fremlagt i et debatop- beg, hvor der lsegges op til
. at der fortsat ydes stotte til de fem erhvervscentre navnt ovenfor,
. at der udarbejdes et regionalt erhvervsudviklingsprogmm, og . at der tilstraebes en koordinering og samordning af de
erhvervsrelaterede aktiviteter, der ligger indenfor amtets normale driftsonu—åder.
I den samlede indsats vil der bl.a. blive lagt vagt på folgende områder: Ivaerksaettere, produktudvikling, etablering af net- vaark, eksport, teknologi etc. Der er endnu ikke taget stilling til organisationsform og finan- siering for det samlede program.
Århus amt
Århus amt vedtog i 1989 sit furste samlede erhvervs- og beskaeiiigelsespolitiske handlingsprogram. Programmet er se- nest ajourfort i 1992 - og vaegten er i stigende grad lagt på erhvervsfremmeaktiviteter, der kan skabe nye arbejdsplad- ser.
Samtidig er- der lagt eget vaegt på samarbejde med den private sektor.
Arbejdet med handlingsprogrammer har skabt stadig storre sammenhaeng mellem mål og midler, de enkelte faseri proces- sen og de enkelte initiativer.
Indsatsen omfatteri hovedtraek:
. generelle initiativer. der er amtsdzekkende og omfattar erhvervsservice til alle brancher på tvzers af sektorer, . sektorinitiativer, der f.eks. omfatter aktiviteter rettet mod turist- og u'ansporterlivervet_
. egnsvise initiativer, der retter sig mod en kommune eller flere kommuner i amtet (kommune/omradeprojekter), . analyser, der sigter på at udarbejde undersogelser og gen- nemfore evaluezinger m.hp. at tilvejebringe et bedre grundlag for kommunale og regionale erhvervs- og ar- bejdsmarkedspolitiske initiativer.
I tilknytning til handlingsprogrammet er der nedsat et Regi- onalt Erhvervsudviklingsråd, hvis opgave er at statte, inspi- rere og vurdere den uddannelses- og beskaftigelsespolitiske
indsats 1 amtet.
Derudover er der nedsat en Koordinations- og initiativgruppe, hvis opgave er at koordinera besltaeiiigelsesindsatsen i amtet på tvaers af kommunegraenserne. Endelig er der 1 tillmytning til to af handlingsprogrammets initiativområder ( »Eksporta og »Samarbejde med virksomhe-
der") nedsat saerlige folge-/bevillingsgrupper. Sammensaetningen af de i alt åre organer fremgår af oversig- ten i fig. 3.
Fig. 3. Sammensaetningen af organer på erhvervs- og beskazitigelsesområdet 1 Århus amt :
l i | fviklings— — i "gruppen (7 medl.) *) . | *) Udover de viste repraesentanter deltager Forskerparken og de private virksomheder. !
**)Dansk Teknologisk Institut (DTI), Industri- og Handelsstyrelsen (IH).
Erhvervs- og arbejdsmarkedsafdelingen i amtet er sekretariat for de forskellige råd/grupper. En gang årligt udarbejder sekre- tariatet en beretning til okonomiudvalg/amtsråd om forlobet af programgennemforelsen.
Nordjyllands amt
Amtets erbvervsfremmeindsats har siden midten af 1980'erne varet kaedet sammen med midler Era EF's Regionalfond. Am- tet har på det grundlag betydelig erfaring i udarbejdelse og
gennemforelse af egentlige erhvervsfremmeprogrammer, jf. %
det såkaldte NordTek-program. [ ( |
Håndteringen af programmet er sket i naert samarbejde med Industri- og Handelsstyrelsen i Silkeborg - og der er specielt
udviklet ekspertise i styling og overvågning af enkeltprojekter og tilskudssager.
Med udlobet af perioden, hvor EF's Regionalfond var inde i billedet, er der sket en reorganisering af den måde, som de regionale programmer båndteres på. Amtet har etableret Nordjyllands Udviklingsfond, der ledes af en bestyrelse på 15 medlemmer, hvorafamtet har 3 pladser. de nordjyske kommuner (3), de lokale erhvervsråd (2), arbejds- markedets parter (2). Dertil kommer i alt 5 personligt udpe- gede medlemmer. Amtsborgmesteren er formand for bestyrel- sen.
I Udviklingsfondens regi udarbejdes en udviklingsstrategi for Nordjyllands amt
På baggnmd af strategien udvikles en raekke operationelle programmer, der f.eks. kan omfatte kvalitetsstyzing, turis- mefremme, EF-programmer etc. Implementeringen af disse operationelle programmer vil i en vis udstraekning ske på entreprenurbasis, dvs. ved udlaegning til andre. Fonden råder årligt over ca. 20 mio. kr. - og bestyrelsen skal fimgere som politikformulerende organ, der sekretariatsmaes- sigt betjenes af Nordjyllands amt. Fondens midler kan finansiere/mediinansiere konkrete er- hvervsfr'enuneprojekter på baggnmd af ansogninger fia rask- ken afaktoreri området, herunder amtet selv, kommunegrup- per, de lokale erhvervsråd, private virksomheder, uddannel— sesinstitutioner etc.
Administrationen af de enkelte projekter under de operatio- nelle programmer vil, som allerede no'evnt. i vid udstrakning ikke ske centralt. Initiativtagerne bag de enkelte delprogram- mer traeäer således afgorelse om, hvilke enkeltprojekter, der skal have stotte.
3.5. Mål, delmål og udpegning af strategier
Fastlaeggelsen af mål og delmål tager udgangspunkt i regio- nens styrker og svagheder.
De overordnede mål vil typisk vaere at fremme erhvervsud- viklingen ved forbedring af virksomhedernes konkurrence- evne. Eller med andre ord - en forogelse afvaekst og beskaeRi- gelse, der bl.a. medvirker til at styrke skattegrimdlaget. Delmålene kan f.eks. vaere styrkelse af udvalgte brancher eller
sektorer, fromme af ny teknologi, opkvalificering af arbejds- lu-aften etc.
I processen fra ideer til resultater er det afgnrende, at de opstillede mål og delmål udmyntes i konkrete handlingspla-
ned—strategier, der naermere beskriver indsatsområder og pro- jekter/aktiviteter. Handlingsplanen er redskabet, som danner grundlag for reali- sering af de opstillede mål. Et eller flere af folgende indsatsområder kan f.eks. indgå i
handlingsplanen
. grund- og efteruddannelser
. fremme kendskab til og indforelsen af ny teknologi . styrkelse af turismen gennem destinations- og produktud-
.] ]. g
. etablering og styrkelse af netvaerk mellem små og mellem-
store virksomheder
. athjalpe banierer for mindre virksomheders udvikling . fremme vilkårene for underleverandorer til storre virk- somheder i eller uden for regionen
| | . forredling på fodevareområdet | . styrkelse af landbrugserhvervet gennem fremme af alter- native afgroder . satsning på eget anvendelse af miljoteknologi i forurenende virksomheder
. etablering af samarbejdsprojekter mellem industri og syge- huse
o projekter om kvalitetssikring og standardisering . etablering af samarbejde mellem offentlige indkobere med sigte på opstilling af kravspecitikationer på udvalgte onu'åder
. eksportfremme og systemeksport
. ivaerksaetterordninger samt fremme af knobskydninger fra eksisterende virksomheder
. »chef til lejeu ordninger. Listen bor på idéstadiet omfatte måske 20-30 indsatsområder,
. internationaliseringsprojekter ] der danner grundlag for den endelige udvalgelse. Det er her
vigtigt at vaelge fra - og dermed sila-e, at indsatsen ikke bliver »altfavnendeu.
De udvalgte indsatsområder vil igen omfatte konkrete projek- . ter, som nan-mere beskrivas i handlingsplanen. Aktiviteterne ' vili forskellig grad kraeve et medspil fra virksomhederne, jfr. Era traditionel infrastruktur til selskabsdannelser (fig. 4).
l ( |
Fig. 4. Erhvervsfremmeaktiviteter - forskellige grader af samspil mellem det oä'entlige og virksomhederne
Vrrksomhed
. Traditionel infrastruktur . Information/rådgivning . Tilskudsordninger . Konsulentordninger . »Chef til leja-ordning . Selskabsdannelser
Sammenfattende er det vigtigt, at der skabes en klar og overskuelig sammenhang mellem overordnede mål, delmål, indsatsområder og projekter inden for rammen af det samlede erhvervsfrernmeprogram.
Sammenhaengen mellem de enkelte begreber kan skitseres således med turismerådet som eksempel:
ERHVERVSFREMIVIEPROGRAM m.m..... m.m.....
Destinations- udvikling Etablera destinations- bureau
Fortsat ud- bygning af cykelstinet
Samle oversigt over fiske- muligheder
3.6. Styling og &nansiering af erhvervsfremmeprogrammer Styr-ing Det samlede erhvervsfremmeprogram praesenteres i en rap- port. I rapporten er det vigtig't at fastlagge en strategi eller handlingsplan for, hvorledes erhvervsfremmeprogrammet gennemfores i selve driftsfasen. Handlingsplanen bor indeholde . en tidsplan for gennemforelsen af de enkelte aktiviteter . en fmansieringsplan for de enkelte aktiviteter
. en oversigt over, hvem der er ansvarlig for den konkrete udforelse af de enkelte aktiviteter, f.eks. gennem aRaler indgået på entreprenorvilkår
. en strategi for den informationsvirksomhed, der lobende skal finde sted om erhvervsfremmeprogrammets status
. en stillingtagen til, hvorledes den samlede indsats skal evalueres.
Handlingsplanen udgor referencerammen for de parter, der deltager i programmets gennemforelse — og for dem, der som brugere har vaeret med til at deiinere indsatser og aktiviteter. Handlingsplanen bor derudover vaere tleksibel i den forstand, at nye aktarer og aktiviteter lobende kan kobles på forlobet.
Handlingsplanen udgor endelig styringsredskabet for det or- gan, der har ansvaret for gennemforelsen af det samlede erhvervsfremmeprogram.
Den mere detalj erede styring af aktiviteterne under de enkelte indsatsområder vil typisk blive henlagt til arbejds- eller pro- jektgrupper, der handler på beslutninger truii'et af det overord- nede styringsorgan ( styringskommitéen ).
I den samlede styringsstmktur er det vigtigt at fastlzegge praecise procedurer og kompetencer, som er kendt for den samlede kreds af interessenter.
Endelig er det vigtigt, at modetidspunkter tilrettelaegges un- der hensyn til eventuelle godkendelser/bevillingeri forskellige kompetente organer. f.eks. amtsråd, kommunalbestyrelser etc.
Finansiering
På finansieringssiden kan der f.eks. opereres med program- og projektmidler.
Programmidlerne udgor en faelles pulje — eventuelti form af en fond - hvorfra der kan soges og ydes stotte til gennemforel- sen af konkrete projekter. ijektmidlerne er de penge, der
forlods er afsat til gennemforelsen afaktiviteter på de enkelte indsatsområder.
Program- og projektmidler kan eksempelvis soges fra EF's stmkturfonde
EF's forsknings-, teknologi- og udviklingsprogranuner Verdensbanken
Den europaeiske investeringsbank Demolcratifonden
Östeuropapuljen
Lndustriministeriet i medfor af loven om erhvervsudvik- lingsaktiviteter
Danmarks Erhvervsudviklingsfond (VaakstFonden) saerlige programmer under de respektive ministerier forsogspuljer under de respektive ministerier forskningsmidler, f.eks. Momsfondet eller delvis medfinan- siering å'a forskningsinstitutioner
amtet
kommuneme institutionelle investorer traditionelle finansieringsinstitutioner private midler . etc.
Bidrag til gennemforelsen af erhvervsfremmeprogrammer kan også ske ved, at der stilles arbejdskraft eller konsulentbi- stand til rådighed.
3.7. Administration, information og evaluering
Som tidligere naevnt, kan den lobende administration af et erhvervsfremmeprogram samles i et sekretariat, der formidler kontakten mellem det styrende organ (styringskommité) og aktiviterne på de enkelte indsatsområder.
Sekretariatet har samtidig til opgave at udarbejde standarder for ansogninger, lagge budgetter og udarbejde regnskaber, registrere den lobende aktivitet på de enkelte projekter etc. Konkret indgås aftaler mellem sekretariat. og nedsatte ar- bejds- og projektgrupper om arbejdsdelingen i forhold til akti- viteter, der er afgraenset emnemaessigt, branchevis eller geo-
grafisk
På informationssidan bor sekretariatet for det samlade pro- gram stå for informationsindsamling og -spredning. Fasta procedurer og udgivelser kan fastlagges, f.eks. i form af pjecer eller nyhedsbreve, som flera amtet allerede anvander. Fra den samlade deltagarkreds vil der vara interesse i at falge programmets resultater. Resultaterne kan målas på flera måder - f.eks som . flere arbejdspladsar på eksisterende eller nya virksomhe- der . vaekst i indkomst- og dermed skattegrundlaget
. mere eE'ektiv udnyttelse af eksisterende ressourcer . storre sammanhang mellem mange enkeltstående tilbud set fra virksomhedsside
. bedre samarbejdsklima i regionen som grundlag for nye initiativer.
En evaluering skal indfange resultaterne i bred forstand og er gnmdlaget for at kunne justera eksisterende aktiviteter - eller at ivarksaette nya. Det er vigtigt, at der på et tidligt tidspunkt i arbejdet med erhvervsprogrammar tages stilling til, hvad der skal indgå i evaluen'ngen. Samtidig skal der vaelges en evaluator. Af hensyn til gennemforelsen af evalueringen er det endelig vigtigt, at deltagarna i erhvervsfremmeprogrammet gores be- kendt med planer og forlob. Det. medvirker til en gnidningslos
gennemfaralse.
NORDVIEKSTJYLLAND
Et regionalt arhvervsudviklingsprogram
NORDVBKSTJYLLANDSPROGRAMMET
De 7 vestjyske kommuner: Holstebro, Struer, Lemvig Vinderup, Ulfborg—Vemb, Thyborzn—Harboore og Thy- holm er gået sammen om at gennemfore et felles er- hvervsudviklingsprogram i de naste 3 år.
'Det er bestamt ikke fordi kommunerne går i sammen- lagningstanker. Tvartimod ser de 7 kommuner udvik- lingsprogrammet som et vigtigt bidrag til sikring af deres selvstendighed.
Det kommunerne vil, er at etablera en rakke ind— satser, der skal hjalpe til at styrke udviklinqen i området.
Projektets navn er "NORDVEKSTJYLLAND" for at un— derstrege, at selvom udfordringerne er store, så er målet klart: Ekonomisk vakst i 90—erne.
Udviklingen har vaxet god i de 7 kommuner i en del är, og der er meget at bygge på. Men der er også trusler, som kommunerne med dette initiativ ser i ojnene og vil gore en indsats mod.
Sammenlignet med Danmark som helhed har landsde— len haft en fremganq i beskaftigelsen, der var over gennemsnittet. Isar i forste halvdel af 80* erne var der vakst i antallet af arbejdspladser og en gunstig udvikling i fremstillingserhvervene.
VEKSTEN I INDUSTRIBESKEFTIGELSEN 1980 - 1989 Nordvekstjylland 20,2 % Ringkjobing amt 27,4 % Hele landet 2,5 %
Men nu er billedet ved at vende. I de seneste år har der varat tala om en stigande ledighed - også set i forhold til landsgennemsnittet.
Det tyder altså på, at det er vanskeligt at fast— holde an ellers lovande_udviklingstendens for be— skeftigelsan i området.
Den pc:.vise ledighet!, Nordvmksliylland Ringkobing aml ng hele landa!
IBHI lull". I'll";
Den hidtil gunstige industriudvikling i fremstil— lingserhvervene er ikke fulgt op af en udvikling i servicesektoren.
Det er problematisk, da meget taler for, at ser— vicesektoren er nodt til at lege med, hvis vak— sten i framstillingssektoran skal fastholdes og fortsattes. Det kan den kun gennem et teknologisk loft.
Erhvervslivet i Nordvakstjyllandsre preget af landbrug cg fiskeri, brancheområdar der er inde i vanskelige omstillingsprocesser, som sikkert vil kosta arbejdspladser. Her må der ar— bejdes på at skabe nye perspektivar og udvikling.
gionen er også
Også den planlagta udvikling i det overordnede vej og brosystem kan true udviklingen i området. Hvis Nordvekstjyllandsragionen bliver skäret af fra resten af Danmark forringes udviklingsmulig- hederne yderligere.
Det er disse hovadproblemer, som de satte ind over for — og gennem et tet samarbejde modvirke nogle af de negativa tendenser, der el— lers vil kunne prage området.
7 kommuner vil
Det vi onsker er at blive kendt på Danmarkskortet som en region med muligheder for både virksomhe- der, arbejdskraft og turister — kendt for vores naturverdier, med at landskab med kilometervis af
fjord og hav, med skov og hade, et rent og uspole— ret miljo og en miljzpolitik, der bakkar op om bå- de beboere og turister — kendt for aktivitet, et hojt kvalitetsniveau, kultur og miljo.
Det er erhvervsvirksomhedernes trivsel og vakst, der er grundlaget for den lokalzkonomiske robust- hed. Virksomhedarne har naturligvis både den stor- sta ageninteresse og hovadansvarat for deras egen udvikling.
Men de lokala og regionale myndigheder har ansva— ret for at skabe de uddannelsesmuligheder, de pro— duktionsbetingelser og det arhvervsmilje, som virksomhederne skal udvikle sig og arbejde i. Det handler både om en effektiv forvaltning og om at stilla relevant service og udviklingsinitiativer til rådighed for virksomhederne.
Det handler også om at lagga rigtige, trovardige og holdbare planer, der understotter områdets dy- namiska krafter og som skaber rammer for, at nye initiativer kan få fodfasta og udviklingsmulighe— der.
PROGRAMFORMEN
Ideen bag etableringen af at regionalt program er at udarbejde felles målsetningar og strategier for arhvervsudviklingen i regionen.
Gennemfzrelsan af et program involverar en lang rakke parter f.eks. kommuner, amtskommuner, lokale institutioner og det lokala erhvervsliv, staten og i nogle tilfalde EF.
Der er altså tala om at felles handlingsgrundlag, en felles ramme for aktiviteter, som parterna i programmet onsker igangsat — dels i fallasskab, dels hver for sig — men i koordinerat form.
Nordvekstjyllandsprogrammet består grundläggande af samarbejde de 7 kommuner imellem, men program— met skal også ses i forlangalse af og som supple- ment til andra udviklingsstratagier for området, som bl.a. Ringkjobing Amts erhvervspolitiske handlingsplan — og at samarbejde har vil vara op— lagt.
Den felles indsats skal tage sit udgangspunkt i de sarliga vakstmulighader, der findes i regionen, og indsatsen skal "skraddersyes" i forhold til regio— nens sarlige problemer og sarlige forudsatninger for at skabe vakst.
EF har i en årrekke baseret sin udviklingspolitik på programformen, og det er også disse tanker og processer, dar ligger bag nytankningen_i Danmark omkring en mera effektiv regional erhvervspolitisk indsats.
NORDVBKSTJYLLANDS PROGRAMMETS INDHOLD
Kommunerne framlägger med Nordvekstjyllandspro- grammet en bred ramme for emner og aktiviteter un— der programmet. Denne ramme skal så udfyldes af politikere, erhvervslivet og af alla de ovriga fra
- lokalområdet, som forhåbantlig vil gå aktivt ind i
arbejdet.
Programmet er bygget op i 5 hovedspor:
'.X !
SPCR 1: MOBILISERING
I detta spor ar samlet alla de aktiviteter, der har med information, motivation og inddragelse af de, der onskar det i lokalsamfundet — samarbejde med eksterne parter og dokumentation og forsk— massig vurdering.
Der er har foreslået 4 projekter: — En akonomiudvalgakonference.
- Et aignalprojekt, der i opstartfasen skal vekka interesse for at medvirke hos personer, fore— ninger, institutioner, organisationer og myn— digheder og synliggzre kvaliteterna for vore egne borgare, som derved bliver markedsforere, ambassadzrer og udviklere.
- Et informationsprojekt der skal sarge for at dar foregår en lobende information om projektet og regionen.
— Og endelig et forskningsprojekt der folgar pro— jektet og avaluerer det.
SPCR 2: MARKEDSFQRING
Her samles de aktiviteter, der skal hanlade natio— nal og international opmerksomhed på området, dets problemer og muligheder. Markedsforingssporet vil knytte an til alla de aktiviteter og resultater, der framkommer i de avrige projektgrupper. Under detta spor er der foreslået 2 specifikke projekter
- Et markedsfaringsprojakt, hvis overordnede mål bliver:
a) at sikre kvalificerede ansogere til lediga stillinger i områdets virksomheder
b) at sikre generel kendskab til området med henblik på tiltrekning af ny produktion
c) og at sikre etablering af nye virksomheder gennem iverksettelsa
— Desudan et tilgengelighedsprojekt, hvor der vil bliva forataget analyser af de planlagte store nationale trafikinvestaringer: Storebeltsbroen, Gresundsbroen, Femernsund—broen, udbygningen af motorvejssystemet etc. Vil disse investeringer true en positiv vakst i området ved at afskere regionen fra resten af landet ?
Projektet vil invitera til at bredt politisk sam— arbejde i regionen om udvikling af alternative og afbodende foranstaltninger, herunder bl.a. opret— telse af en fergeforbindelse til Norge.
SPOR 3: ERHVERVS-PERSPEKTIVER
Her samles de aktiviteter, der isar er rettede mod virksomhederne, Dar er foreslået 7 projektgrupper:
— Udvikling af erhvervsservice
— Turisme
— Styrkelsa af ivarksatteraktiviteter — virksomheds-knopskydning
— Opbygning af virksomhedsnetvark
— Kvalitetsudvikling
SPOR 4: KOMMUNALE PERSPEKTIVER
I dette hovedspor samles_de aktiviteter, der vil udvikle kommunernes samarbejde om kommunale servi— ceopgaver og politikker på områder af felles in— teresse.
Der er har forelzbig foreslået 5 projektgrupper på områderne:
- Uddannelse og beskaftigelse
- Etablering af kommunale driftssamarbejdar
— Offentlig/privat aerviceudvikling
— Strategier der skal udnytte landområdernea ser- lige udviklingsmuligheder
- Kultur-samarbejde
SPCR 5: EUROPA PERSPEKTIVER
Her er samlat de aktiviteter, dar har relation til konsekvenserna af Det indre Marked og eksportud— viklingen til EF—landa — de aktiviteter, der tilsammen skal udgore en internationaliserings— strategi for området.
Der er har foreslået 4 projektgrupper:
— En undersogalsa af Det indre Markeds virkning for kommunerne
— udvikling af et felles EF-beradakab
Med detta projekt vil vi nyttiggore de resulta— ter, der er fremkommet gennem det ovanfor navn- te projekt.
Desudan skal der i denna sammanhang etableras beredskab, der kan levere viden om EF s spe—
cialprogrammer med henblik på medfinansiering af lokale projekter.
- En underaagelae af Nordvakstjyllandaområdets europeiska kontaktstruktur
— Og endelig eksportstrategier, udviklet på bag— grund af den opnåede viden
PROGRAMMETS ORGANISATION
Ide— og horingsforum
Lokalsamfundskonference
Ydre organisation
ekonomiudvalg
Indre organisation
Programdirektion
ad hoc arbejdsgrupper
ijb
Organisationen består dels af Borgmesterforum, et forum af de 7 borgmestre, der fastlegger det kon- krete programindhold, den kommunala koordinering, . politiske styring og programokonomien.
Borgmesterforaet udgor sammen med de parter, der finansierar programmet og darfor onsker represen- tation i programmets styring, Styringskomitéen.
Programdirektionan består af de 7 kommunaldirek— & torer og har ansvaret for den dagliga ledelse af : programmet, den konkreta igangsettelse og styring I
af projektet samt programmets okonomiske admini— stration.
Derudover er der i programmet dannat en Tenketank. , Tenkatanken består af den til enhver tid siddende i formand for borgmestrene samt dennes kommunaldi— : rektor. Desudan ca. 14 representanter for de 7 i kommuner tilsammen. Disse representanter udpeges ? personligt og invitares af borgmestrene. Kommuner- i nes Landsforening deltager i Tenketankens arbejde. v
'I
Tenketankan samles efter behov, dvs. oftare i pro- grammets opstartsfase og sjeldnere efterhånden, dog med mulighed for indkaldelse, når det måtte vera hensigtsmessigt.
Lokalsamfundskonferencen er at idé- og horingsfo— rum, hvor hver kommuna inviterer ca. 20 udpegade representanter for erhvervslivet, arbejdsmarkadets parter, institutioner og organisationer samt andra mulige deltagare fra lokalområdet til en bred de— bat om muligheder, problemer og losninger.
Der bliver til lokalsamfundskonfarencen desuden udbudt et antal ekstra pladser, så også yderlige— re interesserede beboere i lokalområdet kan del- tage, hvis de onskar det.
Endelig er der de konkreta projekt-arbejdsgrupper,
x
dar nedsettes til gennemforelse af programmets an— kelte aktiviteter.
BILAGA 5 20 SYNPUNKTER PÅ NYFÖRETAGARPOLITIK
Kommunernes Landsforening har 20 kommunala synpunkter och idéer av- seende dansk ivaerkseatterpolitik/nyföretagarpolitik. Citatet är hämtat ur publikationen "Kommunal erhvervspolitik, Kommunerne og ivaerksaetterne". Det ger en god bild av hur danska kommuner kan arbeta med stöd till nyföretaga- re:
Der skal vaere storre sammenheng i indsatsen for ivaerksetterfremme, og der skal tankas både kort- och langsigtef. Den offentlige sektor kan ikke 'skabe' nye private virksomheder, men gode jorden og fjeme hin- dringer. Ved at gennemfore folgende 20 forslag, vil vi komme et godt skridt på vejen.
1) Vad at udvikle erhvervspolitiske programmer, kan regionerna bedre vurdare, hvordan de lokala initiativer stimulerar tilvaeksten af virksom- heder og reducerar barriererne for deres udvikling.
2) Bistanden tll iverksetterne skal prioriteras og specificeras i kommu- nens erhvervsrådglvnlng, og en systematisk information skal sikre, at ivaerksaetterne kender sine muligheder.
3) Den generella service og undervisning skal gennem kommunens samarbejde med amtskommuner og stat tllpasses behovene hos nystar- tede virksomheder.
4) Der skal vaere et daekkende udbud af rådgivning i både offentligt og privat regi. Ved at skabe konkurrence i rådgivningssystemat sikrer man både konkurrencedygtighed og kundetilpasnlng.
Med loven om kommunal erhvervsudvikling har kommunerne fået hand- Iefrihed til at stone bestemte grupper af virksomheder, herunder iverksettere. Som eksempel kan nevnes:
5) Kommunen kan stilla edb-udslyr og andre administrative service-facili- teter til rådighed for iverksaettere i en tidsbegrenset periode.
6) Kommunen kan skabe hensigtsmaessige vaekstmiljoer ved hjaelp af iverksaetterhuse, arhvervsinfrastruktur og udlejemuligheder.
7) Et kommunalt servicetilbud, der kan reducera de administrativa krav, som det offentliga system har til ivaerksaettere.
8) De kommunale virksomheder kan stilla faciliteter til rådighed for ivaerksettere, der er ved at udvikle eller afprove deras produkter.
9) Kommunen kan afsaette midler til produktudviklingskontrakter, der vil vaere til gåvan for både kommunen og ivaerksettere.
10) Der skal Iobende vaere forskellige former for afteruddannelse målrettet mod iverksettere.
11) Vad at deltaga i et eller flera netverk får virksomhederne storre slagkraft i konkurrencen. Kommunen kan skabe kontakt mellem eksisterende og nyetablerede virksomheder ved hjelp af erfaringsgrupper, arrangementer, erhvervsdatabaser og orienteringsmoder.
Beskattlgeisespolitikken kan med forskellige lnitiativer gores til at aktivt led i Ivelksetterplejen. Mulighedeme er mange:
12) Kommunerne kan placera lediga ijobtraening hos iverksaettervirksomheder som en stotte både til virksomheden og den lediga.
13) Ledige kan komma i jobtrening hos virksomheder, der har ansat orlov for at etablera sin egen virksomhed. | den forbindelse kunne der etableres et stipendium til knopskydere, finansierat af staten.
14) Ledige kan skabe administrations- og servicefacillteter for ivaerksettare.
Ydelsen til iverksettere er et sertigt led l beskeftigelsespolitikken.
15) Det er meningslost og til skade for en virksomheds etableringsfase, at en person skal have vaeret arbejdslos i en vis periode for at få ivaerksetterydelse.
De fleste Inltiativer for lverksettere rettes mod virksomheder, som enten allerede er skabt eller er på ve]. Nutidens bom er neste generation af virksomhedsbyggere og skal derfor allerede i skolefortobet inforemeres om det at starta egen virksomhed.
16) Kommunen kan inddrage iverksaettertanken i undervisningen og på den måde bringe muligheden for at starta egen virksomhed ind i erhvervsvalget på et tidligt tidspunkt. Det kan gores ved hjelp af forsogsundervisning, temaemner og kurser for Iaerere. Undervisningen kan samtidig skabe kontakt mellem virksomheder og unge.
2
Iverksaattere er meget amengige af kommunens aktiviteter. Men for at få helhed i indsatsen må kommunen også opfordre andra med ansvar for erhvervsudviklingen til at tage initiativer. Som eksempler kan nevnes:
17) Unge under uddannelse bor i serlig grad have mulighed for at afprove sig selv som iverksaettere, da alt for at få nya virksomheder bliver etablert af folk med videregående uddannelser. Iverksaettertanken kan indgå i undervisningen, ligesom kommunen kan tilbyde kurser for ferdiguddannede lediga.
18) Et statsligt finansierat tilskud til virksomheder, der giver en ansat orlov for at starta egen virksomhed.
19) En statsligt finansierat klippekort, der for at vist belob giver iverksettara adgang til rådgivning og service.
20) Et statsligt finansierat garantiordning i forbindelse med kreditter til ivaerksaattere. Garantiens omfang kan varieras efter projektets karakter.
!
EPHVERVS FG L I T I K
l. Forord ............................................. Slde 3 2. Visioner ......................... . ...... . .......... - 4 3. Kommmens sterke og svaga sider .................... - 5 3.1. Sta-ke sider .................................. — 6 3.2. Svaga sider ................................... — 7 4. Den erhvervspolitiske målsetrung ................... - 8 4.1. Tilflyttere ................................... — 8
4.2. Levevilkår ................................... . — 9 . 4.3. Vid-tsanhedsetablering ......... . ............... — 10 !
4.3.1. Vigtige fomdsaatnlhger ................. — ll
4.4. Beskaaftigelse ............................. — 12 '
4.4.1. Industriudvikling ...................... - 13 "
4.4.2. Eksport og internationalisering ........ - 14 |
4.4.3. Forremingsservice ..................... — 15 5
4.4.4. Turisne ................................ — 16 '
4.4.5. Ivarksettere ........................... — 17 ; 4.4.6. Byggeeksport ........................... — 18 4.4.7. Beskeftigelsesfrenmande foranstaltninger — 18 4.4.8. Produktudvikling og beskeftigelse ...... — 20 i
5. Serlige erhvervspolitiske iridsatsorru—åder ........... - 20 [ 5.1. Horsens Havn .................................. — 20 5.2. Uddam'ielsessektoren ........................... — 21 5.3. Regionalt samarbejde .......................... — 22 5.4. Detailhandel ................................ .. — 22 5.5. Offentliga arbejdspladser ..................... — 23 5.5.1. Horsens Sygehus ........................ — 24
5.6. Organisationsfortnld .......................... - 24 *
6. Handlingsprogram ................................ — 25 '
7. stavdiagramner ..................................... — 93 |
Horsens Erhvervsråds bastyralse besluttede i efterårat 1990 at lade ud— arbejde et forslag til en ny og konkret erhvervspolitik for Horsens.
Beslutningan skyldes onsket om at skabe felles holdning til, samarbejde om og synliggwrelse af det erhvervspolitiske arbejde.
Efter samråd med Horsens kommunes Erhvervsudvalg blev arbejdet igangsat i november 1990.
For at sikre den bredest mulige foreningsmessige deltagelse og accept blev Koordinationsrådet for de erhvervsrelaterede foreninger 1 Horsens udpeget som rådgivnings- og styregruppe for projektet.
Til formålet blev nedsat en arbejdsgruppe bestående af:
* Erhvervschef Torben Busk, Horsens Erhvervsråd * Udviklingschef Nils H. mller, Horsens Erhvervsråd * Erhvervskonsulent Knud Andersen, Horsens Erhvervsråd * Byplanlegger Bjarne Gregersen, Horsens komune
Som udgangspunkt for arbejdet er anvendt rapporten: "Et opleg til er— hvervspolitik for Horsens kommune", udarbejdet af den erhvews poli— tiske temagruppe februar 1990.
Hensigten med erhvervspolitikken er at påpege områder, hvor en ny og målrettet indsats skannas at skabe serlig erhvervsmessig udvikling og framgång.
En räcke områder og funktioner vil ikke blive berort. Dette skyldes, at det har ikke skannas fomålstjenligt med en ekstraordinar erhvervs— politisk indsats, enten fordi området ikke indeholder udviklingsmulig— heder eller fordi der i forvejen ydes en god og fomuftig indsats eller fordi de lokala påvirkningsmuligheder er meget begmnsede (f.eks. land— bruget).
Horsens, august 1991.
l990'erne bliver et omskifteligt årti, ikke blot for Horsens kommune, men for landet som helhed, som en del af et Europa i forandring. Her tenkes ikke kun på den fremadskridende internationalisering, Det indre Marked etc., men iser på det stora historiske skift, der er på vej ind over os.
For forsta gang i flera hundrade år stagnerar den danske og europeiska befolkning, og demograferne (videnskaben om befolknings forhold) har beregnet, at befolkningarna i Europa vil begynde at falde kraftigt i antal omkring år 2005.
Denne historisk set helt nya situation stillar os over for en rekke pro- _ blemer, vi ikke tidligere har modt. Vi beveger os mod et samfund mad , mange gamle og kun få unge.
Byggeriet er i krise, og man vad nu, at det ikke blot ar konjunkturbe- ; stemt, men snarare har sina årsager i de demografiska forhold, hvor den stagnerande befolkning betyder, at boligmarkedet er ved at vera mettet.
? l l l
Befolkningsstagnationen og på lengere sigt befolkningstilbagegangen kan kun endres vad en voldsom stigning i fodselstallet eller vad en kraftig indvandring til Danmark/Europa. Det forsta tror demograf arne ikke er muligt af kulturella grunda, det andet tor ingen p.t. udtale sig om, endsige belyse konsekvenserna af.
Vi kan derfor sige, at vi på mange områder nermer os vore kvanti tative mål - boliger til alle, god veludviklat infrastruktur etc. Framtidens problem bliver af mere kvalitativ art. Dvs. i lyset af den ovanfor skit- ! serade demografiska udvikling, må vi nu intensivare vore bestrebelser på at gore Horsens-området til at godt sted at bo og leve.
Dette indeberer tillige, at Horsens-området også skal vera et godt sted at arbejde. I lobet af 90'erna kan der blive mangel på arbejdskraft, specielt de unga kan blive en mangelvare. Er Horsens et godt sted at arbejde, kan vi måske holde på en del af den nye arbejdsstyrke samt den ovriga kvalificerade arbejdskraft.
Betingelsen for, at Horsens er et godt sted at arbejde, er selvfolgelig, at kommunen skal vera et godt sted at drive virksomhed fra.
Den erhvervspolitiske målsetning og det her—til knyttede handlingspro- gram tager udgangspunkt !. folgend :
* Horsens skal vera et godt sted at bo og leve
* Horsens skal vera et godt sted at arbejde
* Horsens skal vera et godt sted at drive virksomhed
Formålet med erhvervspolitikken er derfor:
* at frenme bosetning og levevilkår
* at fremne beskeftigalsen
* at fran-ne udvikling og etablering af virksomheder
disse hovedformål .
3. Kommunens starke gg svaga sider som de opleves idag.
Fomålet med erhvervspolitikken er at
skabe konkreta forbedringer og målrettet udvikling.
Det er derfor nodvandigt forinden at vurde
re kommunens starke og svaga sider.
God infrastruktur med jernbane, havn og nord-syd gående motorvej. Acceptabel nerhed til international lufthavn (Billund)
* Bred erhvervsstruktur med mange internationalt
orienterade virksomheder
* Stort og relativt pris—attraktivt boligudbud
* God og central beliggenhed nationalt set. Nerhed til
storby og universitet (Århus)
! l i l
Smukke og rekreativa omgivelser (fjorden og sundet -
Bygholm—Park, So og Skov - Norrestrand - Lunden - Bollar Skov m.v.)
Midtbyen rummer historisk kvalitet og atmosfere
* Pris—billig handelsby med stort og bredt udbud af både dagligvarer og udvalgsvarer
Veludbyggeda lokale arhvervsfremmetilbud til iverksettere og mindre virksomheder
Gode uddannelsesmuligheder: Ingeniorhojskole, Teknisk Skole, Byggetaknisk Hojskole, AMU—Center, Handelsskole, Landbrugsskole, Gymnasier, V.U.C. m.v.) * Rigt kunst—, kultur— og teaterliv
Veludbyggeda faciliteter for fritidsaktiviteter
* Veludbyggeda faciliteter for elite— og breddeidret politisk vilja til fornyelse og eksperimenter (WHO, Torsted Vest, Internationale Kontaktbyer, Horsens kommunes Udviklingsselskab A/S m.v.)
Stort udbud af byggamodnede erhvervsarealer
Manglende tillid mellem det kommunala system og erhvervs— livet og heraf manglende engagement og deltagelse i lokal- samfundets udvikling fra erhvems— livets side
* Byen trianglar avne til koordinerat at setta mål og nå dem
Manglende sammanhang mellem havne— og bymiljo Byen mangler at sammanhangende eksklusivt gågademiljo
Byen mangler et "positivt" vartegn samt en sportslig og kulturel profil
Indfaldsvejene mangler skonhed og markeringar
Byfomyelsesarbejdet mangler kontinuitet og dermed helhed
Der mangler attraktiva og
velplacerede ej erlej lig heder og byggeande
Mangel på erhvervsgrunde i direkte
og visual tilknytning til motomejen
Manglende ressourcer, plan og sammenhmg i den overordnede profilering og markedsforing åf kommunen
Byen mangler turistmessige attraktioner og profil
Byen mangler et attraktivt og samlande kultur-, mode- og musikhus
Parkeringsmulighederne omkring bykarnen bor forbedres
Erhvewsstrukturen indaholder for få af de virksomheds— typer, der fowentes at få den starste framtidige värst (forretningsservice, hojteknologi, transport m.v.)
Trods vesentlige forbedringer de senare år, kedes byens image stadig samen med Statsfamgslet og påstået hoj kriminalitet
Hojt skatteniveau i forhold til omkringliggande kcmmunar
Af svaga sider er de mest påträngande problemer manglende sammen hang i bybilledat, manglende engagement fra arhvervslivets side samt manglende avne til koordinerat at satte mål — og nå dem.
4. Den erhvervspolitiske målsetning.
4.1. Tilflyttere.
Det er velkendt, at desto flere indbyggere der bor i en kommune, og jo mere dissa tjanar, desto starre bliver skatteprovanuet, og harmed kommunens mulighed for at udvikle sig.
Befolkningsprognosen som den foreligger idag indikerar, at Horsens kommune frem til midten af 1990'erna vil have et stabilt indbygger- tal omkring 55.000 personer. HEREFTER FORVENTES INDBYGGERTALLET AT VIRE SVBGT STIGENDE FREM TIL ÅR 2000.
Gennem erhvervspolitikken skal denna statistisk beregnede befolk ningsprognose andres, således at:
* * * Horsens i perioden 1992 — 1997 skaber en netto
befolkningstilvakst på 1000 personer
Dette mål soges realiseret vad:
1. at der etableres et sarligt markedsforingsprogram over for ud- valgte målgrupper blandt de nuvarande hojere lonnede indpendlere
2. at dar etableres et tat samarbejde med byens private og offent- liga arbejdsgivere, der ved ansettelse af udefra kommende nogle- medarbejdere samtidig "markeds forer" Horsens som bosatningsom- råde
3. at der udarbejdes en "bosatningsprofil", der skal anvendes i for-
bindelse med generel markedsfmring af Horsens som framtidens bo- stad
4. at det offentliga garanterar et bornepasningstilbud (privat eller
kommunalt) til tilflyttara og andra med barnepasningsbehov som folge af erhvervsarbejde
& DER GIVS GARANTI FOR BÖRNEPASNING TIL BESKEF'I'IGEDE PÅ BAR- SEI-SORLOV,
& 131-:a pA SMÅBORNSPASNINGs—OMRÅDEI' ARBEJDES non, a'r EN Fas'r ANDEL AF EN ÅRGANG m TILBYDES pmms = msn: Dammcspaocmrm.
4 . 2 . wvevilkår.
En fartyget bosetning stillar en lang raakke krav til byen genarelt. Det er ikke nok med en god bolig og at godt boligområde. Byen som sådan skal også oplavas som spamdande og were i stand til at opfylde en lang makke forskelligartede behov såscxn: bomepasnings ordningar, skolar, kultur— ella aktiviteter, indkobsmulighader, offentlig transport, gymnasier, HF, erhvervsskoler samt rekreativa udfoldelsesmulighader.
l.
* * * I perioden 1992 — 1997 skal folgende mål realiseras:
forskanne byfront— og indfaldsveje, herunder specielt Vastergada, Egabjergvej/Norrebrogade, Norratorv, Vajlevej/Sonderbrogade, Vest— vejen (fra E 45 til Vejlevej) smu- s'mmmcm mm mm!-:" non CST. (EVT. GENOPSTILLING AF "TRI'I'ON—SPRINGVRNDET" PÅ ANDREAS STEEN- BERGS FI.-RDS) .
etablera attraktivt baliggende ejerlejligheder i midtbyen, ved havnan samt vad Bygholm so
udlagge attraktivt baliggende parcalhusgrunda ved Bygholm So, Flintebakkan, Sundbakken og Fjorden
at etablera flera attraktiva lajeboliger i og omkring bymidten samt i de enkelte bydele
skabe et positivt og markant vartegn for byen
ferdiggora og etablera kontinuitet og helhed i byfomyelsesarbej— det i midtbyen. I serdeleshad inden for området Niels Gyldingsgade — Havneallé - Kattesund — Ndrregade - Smedegade - Smedatorvet - Allégade — Vitus Berings Plads til krydset Niels Gyldingsgade/— Sonderbrogade
i forbindelse med evt. etablering af nye centre syd for Rådhuset skal der AF BYGIERREN skabes sammanhang og en attraktiv fysisk
8. etablera nye p—pladsar (evt. underjordiska) baliggende i max 150 meters gåafstand fra byka—rens forretningsstmg. SPECIELT ER DER BHiOV MING TORVEI'.
9. gare byka—nen og i sardeleshad sondargada til byens absolutte midt- punkt for handel, kulturella og sociala aktiviteter samt byople— velse
10. 90:e byen gron, ved at etablera granne områdar i midtbyen med ud— spring i 10 torve/pladser (Vitus Berings Plads, Rådhustorvet, Åboulavarden, Torvat, Narratorv, Sendergada, Melketorvet, Heste- damsgades parkeringsplads, Tobaksgårdan, Havneallés parkarings plads) (
!
ll. videreudvikle og virkeliggora idéer og visioner fra Sund-By og Torstad Vest projekterne og kanalisere dissa over i den fysiska og okonomiske planlagning
12. INDREI'NING AF sr STÖRRE (”BÅDE TIL BADBTRAND VED EBM/MORE, HVOR BRDEVANDET OG OMGIVELSERNE I ÖVRIGT ER IDEELLE.
En vigtig forudsatning for at realiseringen af ovennzvnte mål får den onskede effekt er, at der etableres en overordnet helhadsplanlagning, der binder projekter—na naturligt sanmen om "en felles profil".
4 . 3 . Virksomhedsetablering .
I modsaetning til tidligere skal Horsens franover have en konkret politik i forbindelse med tiltraekning af virksomheder og nya erhvervsaktivite— ter til området.
Udgangspunktet er at udnytte da erhvervsområder, hvor byen i forvajen står starkt og/eller hvor der forventes at ligga et fremtidigt vast—
potentiale .
* Elektronik
* Emballage * Mile og sundhed * Transport * Detailhandel * Bio— og genteknologisk produktion Dette mål Sagas realiseret vad:
1. at udarbejde branchaprofiler (dokumentationsmateriale) på hvar af dissa indsatsområder.
2. at foretage en målrettet og selektiv markedsforing over for udvalgte virksomheder og/eller geografiska området i ind- og udland.
3. at etablera at hex-til nodvendigt samarbejde med de lokala virkscmheder inden for de enkelte brancheområdar.
4. at etablera en markedsforingsgmppe til opsamling og formidling af positiv lokalstof med PR—messig gennemslags kraft på national/internationalt plan.
4.3.1. Vigtige forudsatninger.
De senare års erfaringer med salg af erhvervsjord har tydeligt afdekket tre centrale forhold i forbindelse med erhvervslivets lokaliseringsover- vejelser:
l . Motorvei sbeliggenhad
En beliggenhed synlig fra det overordnede vejnet og i serdeleshed fra nlotorvej E: 45 er et stort onske. Horsens har i modsatning til nabokommuner ingen lediga industriarealer, der er synliga fra mo- towejan. Derfor bor jordarealeme ved motorvajsafkorslen Horsens Nord inddrages til fremtidigt erhvervsområde, ligesom andre mulig- heder b0r undersoges.
En effektiv fungerande offentlig administration er et sardelas Väsentligt element i forbindelse med en virksan heds lokalisering- sovervejelser. Erhvervslivet onskar at mode en beslutningsdygtig administration, der arbejder efter felles koordinerade mål.
I denna forbindelse bor beslutningsstrukturan for specielt teknisk forvaltning tages op til vurdering, bl.a. med henblik på en endnu hurtigere og smidigare sagsbehandlende. som herefter kan udnyttes i markedsforingsmessig hanseende.
3. Borgmgsteraffekten
Bevidst eller ubevidst lagger erhvervslivet i forbindelse med lo— kalisering vagt på en stor og synlig politisk interesse, samt en hurtig og kompetent sagsbehandling.
Borgmester og teknisk udvalgsformand bor derfor medvirke strate- gisk allerede i salgsarbejdets forsta faser.
4.4. Beskaftigelse.
Udviklingen i beskaftigelsan er disse årtiers stora problem. Industri— beskaftigelsen har helt klart varat det område, der er givet den stor— sta opmerksomhed. Imidlartid er det også at område, hvor der sker store strukturella og teknologiske forandringer til ugunst for beskeftigel- san.
En analyse fra Industrirådet viser, at Danmark er det eneste europeiska land, der siden 1975 har evnat at formge antallat af arbejdspladser i industrien, men formgelsan er kun beskedne 2% i lobet af 15 år.
Til sammenligning har industrilokomotivet Vesttyskland haft en tilbage- gang på 9% og Sverige en tilbagegang på 14%. I bund rangerar England og Belgien med hvar en tilbagegang på over 30%. Uden for Europa har Japan haft en framgång, der svarar til den danske, medens USA ar topscorer med 7% framgång i industribeskeftigelsen siden 1975.
Den erhvervspolitiske beskaftigelsesindsats i Horsens skal derfor til— rattelagges bredt for at opnå den storst mulige virkning. Desudan skal den udelukkende rette sig mod den privata sektor.
* * * Målet er at skabe 2000 nya arbejdspladser i den privata sektor i perioden frem til 1997.
Industriudvikling
l.
2. Eksport/internationalisering 3. Forretningsservice 4. Turisme
5. Ivarksattere 6. Byggeeksport 7. 8.
Beskeftigelsesframmende foranstaltninger Produktudvikl ing
SUNDHEDS— OG socmumvnncs'r BN'BEFALER:
4 . 4. 1 . Industriudvikligg .
Med etableringen af Horsens Tak-nologiråd primo 1987 viste byen vilja til en sar-lig indsats på teknologiområdet.
Imidlartid har udviklingan på landsplan siden ultimo 1988 medfOrt så stora anlagninger hhv. bortfald af programmer til erhvezvs fran-ne, at en nyvurdering af den lokale indsats er nodvandig.
Teknologifrenme som hidtil i form af et generelt servioatilbud i bred forstand til (alla) lokale virksomheder må bortfalde.
Princippet fremover må vara indsatsformer, som er mere projekt pragede og direkte rettet mod enkeltvirksomheder eller grupper af disse.
Aktiviteterna bliver herefter mere problamspecifikke og skal derfor pri— nmrt betales af virksomheden selv. Samtidig betyder det en drejning vek fra information (bredt) du ny teknologi han imod hjalp til klientbase— ret telmologiudvikling.
Målet med investeringar i ny teknologi er ikke merbeskeftigelse. Det drejer sig primrt om at bevare konkurrencekraft og damned skabe basis for overlevelsa.
Lykkes det at opnå en afbalanceret udvikling af virksomheder-xs forskel- lige noglefunktioner gennem investeringar i moderna tekno logi, ages OQSå muligredeme for Stal-re nettoindtjening, som er basis for investe-
På lang sigt skabes derved basis for en marbeskaftigelse.
* * * I perioden 1992 - 1997 skal den nuvarande beskaftigelse fastholdas via industriudviklingsaktiviteter
Dette mål soges realiseret vad:
1. at etablera at sarligt servicetilbud vedrorende industrial design. Dette fagområde er idag bredt og spander liga fra optimering af pro- duktets grundfunktioner til den endelige udformning under hensyn til materialer, produktion, emballering, brugersikkerhed, service og re- paration m.m.
2. at etablera et designcenter i Horsens, som skal vara modestad for designare fra ind— og udland, designorien terade virksomheder og ud- dannelsesfolk på området.
Ved at tilbyde faciliteter for skiftande udstillinger og tilknyttade temamodar kan flera lokala virksomheder blive opnarksomme på gevinst— mulighederne ved systematisk sats ning på industrial design.
3. at igangsatta et udredningsprojekt, som skal finde praktisk mulige modeller for virksomhedsbaseret teknologi framme, herunder også vur- daring af:
a. etablering af en lokal teknologichef—til—leja—ordning b. servicetilbud i forbindelse med samarbejde i netvark c. mulige indsatsområdar som f.eks.: - kvalitetsstyring/evt. certificering efter ISO 9000 serien - udnyttelse af ny og renare teknologi 4. at igangsatte en undersogalse af mulighedarne for at udvalge en eller to brancha(r), som krafterna kan samlas om i en langera periode. 4.4.2. Ekspgrt_gg internationalisering. Med etableringen af Det indre Marked og udviklingen i Osteuropa indtager eksportframme og internationaliseringsbestrabelser en stadig mera can— tral plads i lokal erhvervspolitisk sammanhang.
* * * Horsens skal i perioden 1992 - 1997 skabe 500 nya arbejdspladser inden for eksporterhvervene.
Dette mål soges raaliseret vad:
1. at Horsens komnune påtager sig rollen som doråbner på de osteuropa— iska markeder, hvor en official/politisk indgang er en afgorende forudsatning for etablering af handelsfor bindelsen, MEN DET ER VIGTIG'I', AT ERHVERVSLIVE! TIHG-TNDEGIVER, HVOR DER m KONKRETE BDlOV.
2. at der foretages en erhvervsmassig vurdering af eksisterende intar- natiorale forbindelser, der bl.a. ar etable rat via WHO—projektet. Egnede forbindelser soges herafter tilbudt relevante virksomheder til kommerciel udnyttelse.
3. at der etableres forbindelse til mindst en kontaktby i hvert EF—land.
Udvalgelsen sker således, at de pågaldande byers erhvervsstmktur egner sig til erhvervsmassigt samarbejde med Horsens-virksomheder. KONTAKTEN UDARBEJDES I ET TDIPO, HVOR OKONOMIB! KAN FGLGE MED.
4. at Erhvervsrådets EF- og eksportsarvioa udvides i takt med de sti— gande honorarindtagter.
5. at der etableres en "aksportchef—til—leje"—funktion hos Erhvervsrådet.
Målgruppen er de mindre virkscxnheder og disse betalar selv de fulde omkastningar.
6. at dar etableres en lokal "pick—a—bag"—ordning, hvor etablerede ek-
sportdrer medtager relevante produkter fra ikke-eksporterfarne virk— somheder.
7. at offentlig/privat systameksportmuligheder urndersoges og realiseras i storst muligt omfang.
4 . 4 . 3 . Forretningssarvice .
Forretningsservioe, definerat som salg af tjenesteydelser fra virksom— hed til virksomhed, spås at bliva et af 90'emes hojvekst erhverv.
Salmenlignet med f.eks. Kobenhavn, Århus og Trekant—området har Horsens, malt som andel af byerhvervene, kun halvt så mange beskaftiget med for— retningsservioe.
* * I perioden 1992 — 1997 skal forretningssarvioe gores til at lokalt
dynamoerhverv gennem tiltrakning og udvikling af disse virksomheds- typer. Målet er 200 nya arbejdspladser.
1. at stotte udvikling af forretningssarvice specielt inden for områderne teknisk rådgivning og markedsforing.
2. at udarbejde en "brancheprofil" til brug ved markedsforing af Horsens som etableringsstad midt i den Estjyske Udvik lingskorridor.
4.4.4. Turisme.
Turistindustrian spås an voldscm vakst i Europa i 90'erna. Det forvan- tes at turistindustrien bliver det storsta valutaskabende erhverv i år 2000.
Det ar darfor nodvendigt at udbygge og forbedre da manga bestående faci- liteter samt udnytte de naturvardiar, der er i og omkring Horsens. Her- udover er det vigtigt at udvikle markanta nye turist attraktioner.
* * * Horsens skal i perioden 1992 — 1997 skabe 200 nya arbejdspladser i turisterhvervat. Samtidig skal turist omsatningen i 1996 vara eget med kr. 200 mio årligt.
Dette mål soges realiseret vad:
1. at udbygge og forbedre da bestående faciliteter for derved at kunne udnytte områdets regionala placering optimalt
2. at udvikle området som jysk center for aktiv turisma. Ferie med stort indhold af aktivitet er kraftigt voksende, hvilket giver Hor— sens enestående muligheder for at udvikle mange former for bl.a. vandbaseret naturturisme
3. at udvide det turistnassige samarbejde på tvars af kom muna- og amts- kcmmunegranserne.
4. at sikre at udbygningen af Kunstmuséet i Lunden får hoj prioritet
5. at dar etableras aktiviteter med sarlig focus på livsstil, herunder muligheden for at etablera at egentligt livsstil center indeholdende såvel udstillingsmoduler som eksperimentarium
6. at målretta markedsforing af bl.a. "aktiv turisme" til de af Dan- marks Turistråd udvalgta narmarkeder
7. at etablera et årligt tilbagavendende kunststavne, hvor byen i en
sar—lig vagt lagt på livsstil. Herunder smidighed med hensyn til åbningstider. At udbygge og kortlagge de naturskabte mrdier
4.4. 5. Ivarksattere. &
pladser, ved at sikre en årlig tilgang af min. 100 nya lavedyg— tiga ivarksattervirksomhadar.
2. at fortsatte Erhvervsrådets nuvarande generella ivarksatterservice. 3. at udvikle nye rådgivnings- og servicetilbud specielt rattat mod:
- eksportvirksomheder
- virksomheder med innovativt potantiale
— virksomheder med stort beskaftigelsesmassig potantiale
4. at der udarbejdes en "ivarksatterprofil" med sar-lig henblik på at profilera Horsens som Danmarks Ivarksatterby nr. 1 og derved til- tzakke ivarksattere af ovannavnte kategorier.
7. at intensivare samarbejdet med private bygmestre, med henblik på at sikre tilstedevaralsan af indflytnings klare, valbeliggende og prisbillige ivarksattarhusa.
8. at etablera en egentlig ivarksatteruddannelse i samarbejde med lokala uddannelsesinstitutioner.
9. at etablera et samarbejde med gymnasier og uddannelses instituti-
oner med henblik på at bringa ivarksatterbegrebet ind i den stude— randes bevidsthed i forbindelse med er hvervsvalg.
4.4.6. Eyggeekspgrt.
Bygge— og anlagsvirksomheden har i de senaste är varat stagnerande. En stagnation der forventas at fortsatte.
Da Horsens har Vejle Amts storsta koncentration af entreprenorvirksom- heder kraver området stor opmarksomhed i erhvervspolitikken.
* * * Horsens skal i perioden 1991 - 1996 vande stagnation til
framgång i såvel amsatning som beskaftigelse.
Dette mål soges realisaret vad:
1. at fremme eksportmarkadsmulighadar i specielt asteuropa >] og det nya Tyskland. [
2. at frenme implementeringen til EF's Indre Marked, hvor man må imodese andrede kvalitetsnormer, og dermed andrede krav til arbejdskraftens kvalifikationer.
3. at opfanga aktuelle udviklingstendenser inden for branchen.
4. at opfange aktuelle framtidige arbejdskrafts- og uddannelsesbehov.
4.4.7 Beskaftigelsesfremmenda foranstaltninger.
Vaksten i 90'erna bor Manne i den privata sektor.
Detta betyder, at den kommunala beskaftigelsesindsats skal loses i et
* * * Inden 1996 er målet at reducera antallet af personer, der mod— tager overforselsindkomst med 300.
Dette mål soges realisaret vad:
1. at udarbejde nye ran'mer for beskaftigalsesfrenmende lantilskuds-
ordninger i et tat samarbejde mellem kommune, arhvarvsliv og orga- nisationer .
at analysera muligheder—ne for udlicitering af kommunale drifts- opgaver, med baskaftigelsesnessige forpligtelser.
at etablera "erhvervslivets beskaftigelsesudvalg" som pendant til kanmunens erhvervsudvalg. Formålat er overordnet i samarbejde de to udvalg i mellem at udarbejde forslag til aktivering af arbejds- 1edige og unga på kontakthjalp, bl.a. ved at lade passiva over-fdr- salsindkomster erstatte af "aktivitetslon".
Horsens var en af de forsta byar, dar indså vardien af hjalp til produkt udvikling over for specielt ivarksattera, opfindare og mindre virksom- heder.
Med denna målgruppe skal produktudviklingsfunktionan framovar andres, således åt den også kommer til at indgå som et samlande element i be— skaftigalsasindsatsan over for arbejdsladige, bistandklienter og de unga lediga.
* * * Inden 1997 er målet gennem produktudviklingsaktiviteter at redu—
cera antallet af personer, dar modtager overforselsindkomst med 100.
Detta mål soges realisaret vad:
1. at genetablere Produktudviklingsvarkstedets (PUV) aktivi teter for , hjalp til ivarksattere, opfindere og mindre virksomheder med pro- 1 jekter, dar skannas at have såvel at salgsmassigt som et beskafti— £ gelsesmassigt potentiale. ;
2. at der etableras et formaliserat samarbejde mellem Er hvervsrådets ' ivarksatterservice på den ene side og beskaftigelsassekretariatet— % /produktudviklingsvarkstedet på den andan for herigennem at opkva- | lificere baskaftigelsaskli enter til ansattelse med tilskud i de i nya ivarksattervirk somheder. [
A 1
3. at der etableres et formaliserat samarbejde med byans virksomheder med henblik på at identificere og udnytte nicheproduktionsmulig— heder i beskaftigelsesmassig sannanhang
5. Sarliga erhvervspolitiske indsatsområder. %
5.1. Horsens Havn. 1
Framtiden for Horsens Havn skal planlagges i sammanhang med den samlede !
erhvervspolitiske planlagning, så havnan bliver en integrerat del af "byens liv".
Planlagningen må skabe mulighed for, at der åbnes for alla former for udvikling og andring af havnearealernes brug for bl.a. rekreation, fri— tid, arhverv og boliger, har tankas specielt på Nord havnen. Havnans og omgivelsernas infrastruktur, som ifolga havnens virksom- heder giver store trafikale problemer, må hava stor bevågenhed i prio—
ritat og planlagning, ligesom der bor ska en opprioritering af havnens "grmnne og rekreativa sider" med sarligt henblik på frame af turisme og bosatning. Havnens udvikling står idag vad en afgoranda skillevaj. På den ene si- de vil en udvidet ooastar-trafik i kraft af at eventuelt kanmenda EF— diraktiv betyda en erhvervsmassig udvikling. På den anden side vil en tilbagegang i skibstrafikkan vanskeliggore en rentabel viderefdrelsa af havnen i den nuvarande form. Derfor er det allerede nu nodvandigt at vurdera og evantualt tilpassa havnens organisationsstruktur.
5 . 2 . Uddannelsessektoren .
Horsens har i forhold til sin storralse meget betydelige ressourcer på uddannelsesområdet. En maksimal udnyttelse af disse har positive effek— tar for både bosatning, virksomheders tilflytning og den generella er— hvervs— og turistmassige udvikling.
Der foregår store anlagninger på undervisningsområdet i disse år, hvor— for det er nodvendigt i tida at vara opmarksom på mulige konsekvenser for byens mange uddannelsasinstitutioner.
Der bor derfor etableres et formaliserat samarbejde mellan kommunen og byens uddannelsesinstitutioner for at sikre da bedste muligheder for ud- dannelse, anskoling og videreudvikling.
Dette mål Sagas realisaret vad:
1. at etablera et lokalt samarbejdsorgan, som lobende arbejdar med at opnå en god balance mallen udbuddet af mulig heder og efter— sporgslen fra både virksomheder, unga og andra borgare, som sager efteruddannelse/omskoling .
2. at etablera et lokalt forum, som sarligt baskaftiger sig med at op- fange signaler om erhvervslivets behov for uddannelse/kurser og som afddcker spirande behov for nye typer uddannelser.
3. at etablera et valorganiseret samarbejde med andra uddannelses— institutioner i regionen, så der kan ske en optimal gensidig ud— nyttelse af eksisterende ressourcer i tilknytning til de ventede anlagninger.
Herved er der også storre sandsynlighed for at kunne tilgodase konstaterade behov for nye lokale uddannelses tilbud.
Et storre regionalt samarbejde er nodvendigt for at styrke den lokale erhvervsudvikling. For at kunne indgå i et sådant samarbejde på en kon- struktiv og frugtbar måde for lokalområdet må forud defineres hvad Hor— sens kommune står for og vil.
I modsatning til tidligere ar det nodvendigt i hvert enkelt til falda at definera regionens geografiska udstrakning i forhold til den konkret opgave. En ensidig focusaring på f.eks. Vejle amt vil darfor ikke vara hansigtsmassig.
I
1. at etablera et "Qstjysk Udviklingsråd" til fremme af erhvervsudvik- ling, netvarkssamarbejde og arhvervssarvice i den ostjyske udvik- lingskorridors centrum, definerat som Horsens, Hedensted, Juels— minda, Torring—Uldum, Norra Sneda, Bradstrup, Gedved, Oddar og Skanderborg kcmmnuaar
2. at styrke den internationale markadstring via samarbejdet i Vejle & amts Udviklingsråd &
3. at soge et starkare kommunal—politisk samarbejde med Juelsminde, I Hadensted, Bradstrup, Gedved, Torring—Uldum, Nr. Sneda, Skander- borg og Oddar kommuner. |
4. at etablera et formelt "Vastvajs" samarbejde med berorte kommuner vest for Horsens
5.4. Detailhandel.
I de senare år har en rakka stora detailhandelsprojektar sat dagens lys i Horsens. Flere er nu ved at blive realisaret. Detailhandels projek— terne er et led i den omstruktureringsproces inden for detailhandelen, ; som har stået på i en årrakke. '
Hvis projektarne bliver realisaret — eller blot en del af dem, vil det betyda en vesentlig omfordeling af bandelen i byen. Det vil darfor vare nodvendigt med en akstraordinar kraftig indsats for at fastholde Sander- gade og bykernen som det centrala, historiske og oplevelsesrige handels—; centrum, det har varat til idag. Kun ved at skabe et meget attraktivt gågademiljo tilfort kulturella og sociala aktiviteter, eksklusive spe- cialbutikker samt unikke, astetiske kvaliteter kan vi gore os håb om at bevara bykarnen som byens centrale krumtap og oplevalsesrige centrum.
De offentliga arbejdspladser kan delas i tre kategorier:
* Konununalt ansatta * Ansatta ved amtet * Offentliga ansatta i statens tjanaste
I det folgande behandlas kun de erhvervspolitiske aspekter i relation til ansatta ved statslige og amtslige instanser.
At offentig beskaftigelse inden for stat og amt har stor erhvervspoli- tisk betydning skyldes, at disse representerar en omfattande og helt nodvendig erhvervs- og samfundsmmsig service samt at området i fon/e- jen har mange arbejdspladser.
* * * Horsens skal i perioden 1992—97 bevidst arbejde på
at fastholde og udbygge den lokale statslige og amtslige service med henblik på at tiltraakke nye
Dette mål seges realisaret vad:
1. at analysera samtliga nuvarande lokale statslige og amtslige arbejdspladsar med henblik på at afdakka lokala/regionale udviklingspotantialer
2. at afdakka områder, hvor Horsens har sazrliga
forudsetninger for at tiltmkke nye offentlige arbejdspladsar
3. at analysera og afdaakka framtidens offentlige sawiceområder, hvor Horsens, i samarbejde med stat og amt, påtager sig pionérrollan
Da de offentliga arbejdspladsar også framover vil vara ganstand for politiske (önskar om redskaringer, effektivisering og privatisering, skal der sidelobande foretages konsekvens— og beredskabsanalyser i relation til storre baskaeftigelsesreduoerende aendringer i lokala stats— lige og amtsliga arbejdspladser.
Med sina ca. 850 fuldtidsbeskaftigede indtager Horsens Sygehus en cen- tral plads i debatten cm de offentliga arbejdspladser.
Samtidig har beregninger foretagat af såvel Vejle Amts Sundhedsforvalt- ning som Horsens Erhvervsråd klart vist, at amtets nordzonar, hvortil Horsens harar, ar klart forfordelt hvad angår ekonomiska ressourcer til sygehussektoran.
* * * Horsens skal i perioden 1992-97 bevidst arbejde på at andra amtets ressourcaallokering således, at der i forhold til f patientunderlagat opnås en rimalig og ratfardig ressource— fordaling på såvel grundplan— som specialplanområderne.
Detta mål sogas realisaret vad:
1. at ajourfore og udbygge dokumentationen i de af erhvervsrådet tidligere foratagne analyser. &
2. at etablera sygahusats "markedsforingsudvalg" til brug ved erhvervskontakt, aktivitetsudvikling og markedsforing samt forhandlingar med beratte myndigheder.
5.6. Organisationsforhold. ;
Erhvervspolitikken spendar over at bredt felt. Det ar derfor et vigtigt & mål at opnå engagement og fuld accept af udviklingsaktivi teterne på de hojest prioriterade indsatsområdar fra byens er hvarvsorganisationar, herunder:
Horsens Erhvervsråd Fallesorganisationan (LO) Horsens Handalsstandsforaning Horsens Turistforening DA i Horsens-området
Horsens Industri- & Håndvarkerforaning
Samarbejdet i det nuvarende Koordinationsråd må fastholdes ligesom for— holdet til byrådet og konmunans erhvervsudvalg må udbyggas. »
Ad. 4.4.2 Eksport og internationalisering
Projekt 442—1
Projektnavn
Kommunen som doråbner til nya markeder.
Mål
At medvirke vad åbning af nya handelsforbindelser til osteuropeiske markeder, hvor en official/politisk indgang ar en fordel.
Aktiviteter
* Iverksatta en analyse til vurdaring af det lokala erhvervslivs
onskar med hensyn til en indsats på udvalgta osteuropaiske markeder.
Opstille et konkret handlingsprogram for hvert enkelt marked.
Foresta dan indledende kontaktskabelsa i tat samarbejde med lokala virksomheder.
Projektladelse
Horsens kommuna i samarbejde med Horsens Erhvervsråd.
Ressourcer.
Anslået tidsforbrug: 4 mand—uger (kun planlagning og forberadalse).
Budget:
Opstart: November 1992 Afslutning: November 1994
Bemarkningar:
Til vurdering af, om projektet skal gantages foraslås iverksat en interasseanalysa hvert 3. år.
Projektet skal koordineras med projekt 442-2 og 442-3.
HANDLINGSPROGRAM Ad. 4.4.5 Ivarksattere Projekt 445—1
Projektnavn
Identifikation af nichaproduktionsmuligheder.
Mål
At etablera et formaliserat samarbejde med kommunens virksomheder mad henblik på at identificere ikke—udnyttade nichaproduktions— muligheder egnet for ivarksattera.
Aktiviteter
* Udarbajdalse af grundlag for kontakt til lokale virksomheder med henblik på accept og samarbejde.
Registrering og analyse af nicheproduktionsmuligheder. Kontakt til registrerade og potentiella ivarksattare.
Nedsattelse af senior—konsulent projektgruppa til stotta og vejledning vad forberedelse og opstart af nicheproduktion.
Projektledalse
Horsens Erhvervsråd.
ReSSOUI'CEI' .
Anslået tidsforbrug: 16 mand—uger (kun planlagning og forbered— else). Budget: Opstart: Marts 1993 Afslutning: September 1993
Bamarkninger: Projektet gantages l gang hvert andet år.
"I ! & å !
. Lokaldemoln—atikommitténs enkätundersökning
.1. Allmänt stöd Lokaldemokratikommittén har genomfört en enkätundersökning som riktat sig till samtliga kommuner och landsting och bl.a. försökt att kartlägga stödet till näringslivet. Av kommuner och landsting besvarade 238 respektive 20 enkäten, d.v.s. drygt 80 %. Nedan visas i vilken utsträckning som kommunerna/landstingen beslutat om åtgärder i syfte att allmänt främja näringslivet i enlighet med bestämmelserna i
Tabell 1
Har kommunen/landstinget beslutat om åtgärder i syRe att allmänt främja näringslivet i enlighet med bestämmelserna i kommunallagen?
Kommuner Landsting Totalt (%) (%) ( %) Ja 88 75 87 (N) 238 2) 258
Här kan vi alltså se att både kommuner och landsting i stor utsträckning beslutat om åtgärder i syfte att allmänt &ämja näringslivet. Av kommunerna var det nästan 90 % som beslutat om sådana åtgärder och 75 % av landstingen hade också fattat sådana beslut. Det är med andra ord vanligt att kommuner och landsting allmänt främjar det egna näringslivet. Därmed kan det vara intressant att se i vilka former som detta stöd ges. Andelarna beräknas på de kommuner och landsting som beslutat om åtgärder i syfte att allmänt främja näringslivet och summeras till över 100 % eftersom flera av kommunerna och landstingen har givit olika former av stöd.
Tabell 2 Kommuner Landsting Totalt (Stödform) (%) (%) (%) Lokaler 50 — 46 Mark 44 - 41 Marknadsföring, info 34 33 34 Mässor, utställningar 27 33 % Rådgivning, service 27 13 % Finansieut stöd 19 73 22 Övrigt &) 33 38
(N) 219 15 224
Från tabell 2 framgår skillnader mellan kommuner landsting vad gäller olika stödformer till näringslivet generellt. Ungefär hälften av kommunerna som gav ett allmänt stöd åt näringslivet upplät lokaler och mark till näringslivet, men inget av landstingen gjorde detta. Det var ca. 70 % av de landsting som överhuvudtaget gav ett allmänt stöd till näringslivet som gav ett finansiellt stöd. Ca. en tredjedel av de kommuner och landsting som gav ett allmänt stöd till näringslivet försökte göra detta genom marknadsföring och utställningar. Kommunerna ger alltså ; främst sitt allmänna stöd till näringslivet i form av lokaler och mark, ' landstingen å sin sida ger främst ett finansiellt stöd.
2. Individuth stöd Ovan har redogjorts för hur stor andel av kommuner och landsting som allmänt främjat näringslivet och vilka stödformerna van't. Men enligt kommunallagen finns också möjlighet att stödja enskilda näringsidkare om synnerliga skäl föreligger. Det kan därmed vara intressant att se i
1 vilken utsträckning som kommunerna och landstingen har lämnat ett ! sådant stöd.
Tabell 3
Lämnar kommunen/landstinget eller har kommunen/landstinget tidigare lämnat stöd till ensln'lda näringsidkare?
Kommuner Landsting Totalt (%) (%) (%) Ja 24 15 23 (N) 237 2) 257
l l ( J | ! Ungefär en fjärdedel av kommunerna och ca. 15 % av landstingen ! lämnar eller har lämnat stöd till enskilda näringsidkare. Det har med [ andra ord funnits särskilda eller synnerliga skäl i nästan 60 kommuner
och landsting för att ge stöd åt enskilda näringsidkare. Det kan därmed i vara intressant att se vilket eller vilka typer av stöd det gäller. Aterigen
summeras andelarna till mer än hundra eRersom det finns flera i kommuner som använt sig av mer än en stödform. Landstingen
redovisas inte separat eRersom de är för få till antalet. !
Tabell 4
Kommuner
(Stödform) (%) Ekonomiskt bidrag Rådgivn., konferenser Lokaler Övrigt, ej svar
(N)
555558
Av tabell 4 framgår att ekonomiska bidrag är den vanligaste formen av stöd till enskilda näringsidkare. Nedan visas till vilken typ av företag som stödet gavs.
Tabell 5 Kommuner (Företagstyp) (%) Tillverkningsföretag 4.3 Butiker &? Service, hotell och 32 restaurang
Övrigt 38
(N) 56
Kommunerna gav i ungefär lika stor utsträckning stöd till enskilda näringsidkare inom tillverkningsindustrin, butiker och servicesektorn. Skälen som angavs för att stödja enskilda näringsidkare framgår i tabellen nedan.
Tabell 6
Kommuner (Skäl) (%) Ökad sysselsättning &) Lands-/glesbygdsstöd &) Stärkt konkurrenskraft, Zi nyetablering Övrigt 24 (N) 56
Det främsta skälet för kommunerna att ge stöd till enskilda näringsidkare synes vara att främja sysselsättningen. Om man ser vad regeringen angav i propositionen som exempel på de synnerliga skäl som kunde motivera stöd till enskilda näringsidkare så &amstår kategorin "Lands-/glesbygdsstöd" delvis som förent med regeringens uppfattning. Däremot verkar det stöd som givits pga. "Okad sysselsättning" och delvis även "Stärka konkurrenskraft, nyetablering" mer tveksamt förenhg med regeringens ståndpunkt. Regeringen ville inte att individueut riktat stöd skulle få lämnas för att motverka större arbetslöshet, och att stärka konkurrenskraften för en kommun kan också tolkas som ett hinder för strukturomvandlingen. Å andra sidan kan även en del av de möjligheter
till allmänt stöd till näringslivet som regeringen anförde i propositionen, t.ex. mässor och annan kollektiv marknadsföring, också innebära att strukturomvandlingen försvåras.
3. Slutsatser av lokaldemokratikommitténs enkätundersökning Resultatet av enkätundersökningen kan sammanfattas i följande punkter.
1. De flesta kommuner (90 %) och landsting (75 %) har beslutat om åtgärder i syfte att allmänt främja näringslivet.
2. Ca. 25 % av kommunerna och landstingen lämnar eller har lämnat stöd till enskilda näringsidkare.
3. Den vanligaste stödformen för att allmänt främja näringslivet från kommunerna är att ställa lokaler och mark till förfogande, och för landstingen att ge finansiellt stöd.
4. Den vanligaste stödformen till enskilda näringsidkare från kommunerna är eller har varit att ge finansiellt stöd.
5. Det främsta skälet för kommunerna att lämna eller ha lämnat stöd till enskilda näringsidkare är att öka sysselsättningen.
Kommuner och näringsliv i samverkan (Jon Pierre) Statsvetaren Jon Pierre har, inom ramen för ett stort kommunalforskningsprogram vid Göteborgs universitet, undersökt hur kommuner och lokalt näringsliv samarbetat för att utveckla den lokala företagssektorn. En enkätundersökning genomfördes under våren 1989 till kommunernas samtliga kommunstyrelseordförande, kanslichefer, ekonomichefer och näringslivssekreterare. (Näringslivssekreterarna besvarade enkäten under hösten 1989.) För lokaldemokratikommittén är framförallt enkäten till näringslivssekreterarna av intresse. Ungefär 90 % av näringslivssekreterarna besvarade enkäten. De vanligaste näringslivskraven på kommunal service var att öka bostadsproduktionen (90 %), bygga ut barnomsorgen, bygga ut infrastrukturen och reservera mark för industriell verksamhet (70 %). Dessa krav tillgodosågs nära nog fullständigt. Av näringslivssekreterarna angav 83 % att ett viktigt mål för kommunens näringspolitik var att vidareutveckla och konsolidera det lokala näringslivet. och 60 % ansåg motsvarande vad gäller att skapa fler arbetstillfällen. Samtidigt var det endast 17 % av näringslivssekreterarna som ansåg att den gällande kompetensregeln försvårade genomförandet av kommunens näringspolitiska mål. Det var ändå ungefär 85-40 % av näringslivssekreterarna som ansåg att kommunerna borde ges formell kompetens att i större utsträckning stödja enskilda företag. I viss utsträckning — 12 % av näringslivssekreterarna - därför att kommunen redan gav selektivt stöd till företagen. Jon Pierre visar också på motiv för kommunerna att bedriva sin näringspolitik. Tillverkningsindustrin har minskat sin andel av- den svenska näringsverksamheten och varu- och tjänsteproduktion som är
oberoende av naturresurser för sin lokalisering har ökat i betydelse. Samtidigt visar erfarenheter från Sverige och Storbritannien att andra ekonomiska verksamheter inte har tagit den nedlagda tillverkningsindustrins plats. Tjänstesektorföretag, som i princip skulle kunna lokaliseras var som helst i landet och utnyttja moderna kommunikationsmedel har till stor del visat sig samlas i tillväxtregionerna. Intressant i detta sammanhang är också kommunstyrelseordförandenas syn på om kommunerna bör få bedriva näringspolitik helt utan statliga restriktioner.
Tabell ?"
"Kommunerna bör få bedriva näringspolitik helt utan statliga restriktioner. " Parti Bra Dåligt Varken bra eller N förslag förslag dåligt förslag M (%) 43 39 18 28 C (%) 57 24 19 62 Fp (%) 29 57 14 7 S (%) 40 & 21 134 Samtliga (%) 45 35 2) 232
Kommentar: "Bra förslag" är en summering av svarsalternativen "mycket bra förslag" och "ganska bra förslag". "Dåligt förslag" är en summering av svarsalternativen "ganska dåligt förslag" och "mycket dåligt förslag". För V och KDS var N-talen för små för att beräkningar skall kunna genomföras. Här kan man alltså se att detta verkar vara en fråga där det råder oenighet inom partierna.
Näringslivet i fokus (Kommunförbundet) Kommunförbundet har sedan 1982 genomfört enkätundersökningar för att kartlägga kommunernas näringspolitiska engagemang. Undersökningarna har genomförts vart tredje år. Enligt dessa undersökningar har samtliga kommuner under 1980-talet alltmer börjat engagera sigi näringspolitiken. Mellan åren 1982 och 1988 mer än fördubblades antalet tjänstemän och förtroendevalda som ägnade sig åt den kommunala näringspolitiken och till 1991 skedde ytterligare en fördubbling. Det är idag ca. 900 tjänstemän och 230 årsarbeten för förtroendevalda som ägnar sig åt näringspolitik. De viktigaste skälen för kommunerna att engagera sigi näringspolitiken är att "det stärker kommunen inför framtiden", "sysselsättningsläget fordrar det" respektive att näringspolitik är "grundläggande för ekonomin". När kommunerna i 1991 års enkät summerar 1980-talets
' Pierre, Jon: "Kommunernas näringspolitik" ur Pierre, Jon (red.): Självstyrelse och omuärldsberoende. s 162.
utveckling ifråga om kommunalt ansvar på det näringspolitiska området, anger 76 % att deras ansvar har ökat. Närmare 20 % anser att det inte har förändrats och cirka 5 % att det minskat. (Kommunerna i Stockholms och Göteborgsregionen anser dock att deras ansvar minskat.) ? Traditionellt har kommuner i norr satsat mer på näringspolitik än kommunerna i söder. Kommunförbundet pekar i sin senaste enkätundersökning - 1991 - på att dessa skillnader har utjämnats i takt med det allt kärvare sysselsättningsläget. Den verkställande ledningen av näringspolitiken handhas normalt av kommunstyrelsen ensam (60 %), kommunalt bolag/stiftelse (24 %) och mer sällan (13 %) av en särskilt inrättad nämnd. Den genomsnittliga totala årskostnaden för kommunernas näringspolitiska verksamhet uppskattas till 2 miljoner kronor per ; kommun och år. (Stödet är större i norrlandskommunerna och ; bergslagen.) Siffran bör självfallet betraktas med skepsis, och ett allmänt ; intryck från kommunförbundet är att stödet har minskat under 1992. i l l &
KUNGL. BIBL.
... . Stymings— och samarbetsformer i biståndet. UD . Kursplaner för grundskolan. U. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. - Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. 5. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar- maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk— tion. Jo. 7. löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. 8. löneskillnader och lönediskrimincring. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9. Postlag. K. 10. En ny datalag. Ju. ll. Socialförsäkringsregister. S. 12. Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U. 13. Ökad konkurrens på järnvägen. K. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommissionens förslag. Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik _ ekonomi— kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägande! av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19. Kommunerna och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisslabililelen. Fi. 21. Ökat personval. Ju. 22. Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. 23. Kunskapens krona. U. 24. Utlänningslagen— en partiell översyn. Ku. 25. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. 26. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27. Miljöbalk. Del 1 och 2. M. 28. Bankstödsnämnden. Fi. 29. Fortsatt reformering av företagsbeskauningen. Del 2. Fi. 30. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. 31. Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. 32. Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Jo. 34. Förarprövare. K.
N
Statens offentliga utredningar 1993
Kronologisk förteckning
35. Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju. 36. Lag om totalförsvarsplikl. Fö. 37. Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. Ju. 38. Hälso- och sjukvården i framtiden — (re modeller. S. 39. En gräns för filmcensuren. Ku. 40. Fri— och rättighetsfrägor. Del A och B. Ju. 41. Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. Fi. 42. Försvarets högskolor. Fö. 43. Politik mot arbetslöshet. A. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. 45. Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. C. 46. Vissa kyrkofrågor. C. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebolag. En jämförande studie. C. 49. Ett år med betalningsansvar. S. 50. Serveringsbestämmelser. S. 51. Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. M. 52. Ersättning vid arbetslöshet. A. 53. Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. 54. Utvisning på grund av brott. Ku. 55. De! allmännas skadeståndsansvar. Ju. 56. Kontrollen över export av strategisk! känsliga varor. UD. 57. Beskattning av fastigheter, del I - Schablonintäkt eller fastighetsskatt? Fi. 58. Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi. 59. Ny marknadsföringslag. C. 60. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. 61. Överföring av HIV—smitta genom läkemedlet Preconativ. S. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. 63. Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskomminéns betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). Ju. 64. Frågor för folkbildningen. U. 65. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. 66. Lag om införande av miljöbalken. M.
_ 67. Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs
yttrande över SKBs FUD—program 92. M. 68. Elkonkurrens med nätmonopol. N. 69. Revisorerna och EG. N. 70. Strategi för småföretagsutveckling. N. 71. Organisationernas bidrag. C.
Statens offentliga utredningar 1993
Kronologisk förteckning
72. Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det 106 Läkemedel och kompetens. S. kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C. 107. Statistik över finansiella marknader. Fi. ! 73. Radikala organisationsförändringar i kommuner 108. Försäkringsrörelse i förändring 2. Fi. och landsting. C. 109. Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och 74. Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. lagtrots. C. 75. Vissa mervärdeskattefrägor ll, — offentlig 110. Integritet och effektivitet på kreditupplysnings- verksamhet m.m. Fi. omrädet. Ju. 76. Verkställighet av fängelsestraff. Ju. lll. Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i 77. Kommunal tjänsteexport och internationellt Europa. S. biståndc. 112. Kommunal näringspolitik i Danmark. C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 79. Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. M. 80. Statsförvaltningen och EG. Ju. 81. Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. S. i 83. Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja -, och främja amning. S. 3 87. Beredskapslagring av olja. N. ' 88. Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89. Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. Fö. 90. Lokal demokrati i utveckling. C. 91. Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. 92. Den centrala polisorganisationen. .lu. 93. Vårdens svåra val. S. 94. Anpassad kontroll av byggandet. M. 95. Ansvars— och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. Fö. 96. Förändringar i löncgarantisystemet. A. 97. Västsverige och Skåne — regioner i förändring. C. 98. Partnerskap. Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. M. 100. Free and Fair elections — and beyond. UD. lOl. Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. Fö. 102. Kvalitet och dynamik. Förslag från Resurs- beredningen rörande statsmakternas resurstilldel- ning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. U. 103 Svenskt fiske. Jo. 104. Stabilisering av bostadskreditmarknaden. Fi. 105. Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad. N.
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. [37] Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. [40] Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60] Person och pani — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76] Statsförvaltningen och EG. [80] Den centrala polisorganisationen. [92] Partnerskap. [98] Integritet och effektivitet på kreditupplysnings- området. [110]
Utrikesdepartementet
Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [l] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56] Free and Fair elections — and beyond. [100]
Försvarsdepartementet
Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42] Massflykt till Sverige av asyl— och hjälpsökande. [89] Ansvars— och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. [95] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. [101]
Socialdepartementet
Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. 11. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallandc psykofarmaka. [5]
Socialförsäkringsregister. [11]
Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. [31] Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. [61] Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskaps- översikt. [82]
Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. [86] Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls- arbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussions- underlag. [91] Vårdens svåra val. [93] Läkemedel och kompetens. [106] Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa. [lll]
Kommunikationsdepartementet
Postlag. [9] Ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]
Finansdepartementet
Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi» kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. Bilagor. [16]
Riksbanken och prisstabiliteten. [20]
Vad är ett statsråds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk— och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskattning av fastigheter. del I — Schablonintäkt eller fastighetsskatt? [57] Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrägor Il, — offentlig verksamhet m.m. [75] Statistik och integritet, del 1 - Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. [83] Stabilisering av bostadskreditmarknaden. [104] Statistik över finansiella marknader. [107] Försäkringsrörelse i förändring 2. [108]
Utbildningsdepartementet
Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.
— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]
Systematisk förteckning
Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. [85] Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grund- läggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. [102]
J ordbruksdepartementet
Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Atgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33] Svenskt fiske. [103]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]
Politik mot arbetslöshet. [43] Ersättning vid arbetslöshet. [53] Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Förändringar i lönegarantisystemet. [96]
Kulturdepartementet
Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. 1171 Utlänningslagen — en partiell översyn. [24] En gräns för Hlmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54]
Näringsdepartementet
Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja. [87] Monopolkontroll på en avreglerad elmarknad. [105]
Civildepartementet
Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47]
Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebolag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59]
Organisationernas bidrag. [71]
Att inhämta synpunkter från medborgarna - Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och
landsting. [73] Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokrati i utveckling. [90] Västsverige och Skåne — regioner i förändring. [97]
Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots. [109] 1
Kommunal näringspolitik i Danmark. [112] j 1 1
Miljö- och naturresursdepartementet
Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]
Naturupplevelser utan buller - en kvalitet att värna. 1511
Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. [67] Miljöskadeförsäkringen i framtiden. [78] Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. [79] Anpassad kontroll av byggandet. [94] Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. [99]
