SOU 1993:77

Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd : delbetänkande

Kommunal tj änsteexport och internationellt bistånd

SEE] 1993177

Delbetänkande av Lokaldemokratikommittén

Kommunal tj änsteexport och internationellt bistånd

S&M 1993:77

Delbetänkande av Lokaldemokratikommittén

w ”'N-*, *'

IWIHIF . .

nu

Statens offentliga utredningar ww 1993:77 & Civildepattementet

Kommunal tj änsteexport

och internationellt bistånd

Delbetänkande av Lokaldemokratikommittén Stockholm1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS

OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13421-7 Stockholm 1993 ISSN 0375—250X

Förord i SAMMANFATTNING 1 1. BAKGRUND 4 1.1 Utredningsarbetet 4 1.1.1 Lokaldemokratikommitténs direktiv 4 1.1.2 Tillvägagångssätt 5 1.2 Nuvarande lagstiftning och tidigare utredning 6 1.2.1 Sammanfattning av föregående utredning 6 1.2.2 Remissynpunkter 9 1.2.3 Proposition och riksdagsbehandling 9 2. DEFINITIONER 11 3. INTERNATIONALISERING 14 3.1 Ökad internationalisering 14 3.2. Internationellt bistånd 15 3.3. Vänortssamarbete 16 3.4. Gränskommunalt samarbete 18 4. DANMARK 19 4.1 Systemexport 19 4.2 Näringslivsutveckling 24

5. ENKÄT 26

5.2. Kommunal tjänsteexport

5.3 -Vad som är på gång i kommuner och landsting

6. DISPENSER

7. ANDRA INTRESSANTA TJÄNSTEEXPORTPROJEKT

8. EXEMPEL PÅ SYNPUNKTER SOM FRAMKOM VID INTERVJUERNA

8.1. Avgränsningar mellan gränskommunalt samarbete, vänortssamarbete, bistånd och kommersiell tjänsteexport

8.2. Konkurrensförhållanden mellan kommuner/landsting och privata konsultföretag? Affärsmässighet i prissättning? Olika nischer i kompetensen?

8.3. För- och nackdelar med att arbeta som underkonsult åt leverantör kontra att uppträda som självständig konsult

8.4 Kapacitet för tjänsteexport

8.5. Kompetens och risktagande. Faror som bör undvikas grundat på erfarenheter från dem som har exporterat

8.6. Samordning av tjänsteexport

8.7. Dispensbehov

9. SLUTSATSER OCH ÖVERVÄGANDEN 9.1. Nuvarande kommunala tjänsteexport

9.2. Varför kommunal tjänsteexport inte fått någon större omfattning

9.3. Förhållandet mellan kommunerna och det privata näringslivet vid tjänsteexport

27

30

32

41

44

44

46

48

49

50

53

55

56

56

59

63

9.3.1. Konkurrensförhållanden mellan kommun och privat näringsliv

9.3.2. Prissättning och affärsmässighet 9.3.3. Underleverantör contra egenregi

9.4. Svårigheter vid tjänsteexport

9.5. Varför kommunal tjänsteexport?

10. FÖRSLAG MED MOTIVERING

10.1. Kommunal tjänsteexport

10.2. Näringslivsfrågor

10.4. Internationellt bistånd

11. LAGFÖRSLAG

12. SPECIALMOTIVERING

12.1 Förslag till lag om kommunal tjänsteexport 12.2 Förslag till lag om internationellt bistånd

BILAGA, frågor och siffersammanställning över svaren i enkäten till kommuner och landsting

65

67

68

70

72

72

78

79

83

87

87

91

95

Till statsrådet och chefen för Civildepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 februari 1992 chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté (dir. 1992: 12) med uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén har antagit namnet Lokaldemokratikommittén (C 1992201).

I arbetet med betänkandet har som ledamöter deltagit kommunalrådet Sven Lindgren, ordförande, kommunalrådet Erik-Abel Ejderud, f. kommunalrådet Axel Gisslén, riksdagsledamoten Stig Grauers, landstings- och fullmäktigeledamoten Ulla-Britt Hagström, kommunalrådet Gun-Britt Mårtensson, rektor Magnus Persson, kanslichefen Gustav Rhenman, riksdagsledamoten Catarina Rönnung, kommunalrådet Lars-Gerhard Westberg och kommunalrådet Roland Åkesson.

Som sakkunniga har deltagit stabschefen Jan Grönlund, Landstingsförbundet, departementsrådet Sören Häggroth, Civildepartementet och direktören Curt Riberdahl, Svenska Kommunförbundet.

r Som experter har deltagit kanslirådet Erik Göransson, Justitiedepartementet, kammarrättsassessorn Charlotte Hedberg, Finansdepartementet, stadsjuristen Stig Hellmers, Södertälje kommun, departementssekreteraren Maria Renström-Tömblom, Socialdepartementet, jur.kand. Thorbjörn Roos, departementssekreteraren Gunilla

Sterner och departementssekreteraren Ema Zelmin-Åberg, båda Civildepartementet. Sakkunnige Kai Kronvall är kommitténs huvudsekreterare.

Ekonomen Stefan Ferling har utarbetat föreliggande betänkande.

Kommittén har tidigare överlämnat betänkandena Det kommunala medlemskapet (SOU 1992z72), Kommunal uppdragsverksamhet (SOU 19921128),

Handlingsoffentlighet hos kommunala företag (SOU 1992zl34) och Sekretesslagen i en fri kommunal nämndorganisation (SOU 1992:140).

Kommittén får härmed överlämna betänkandet Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd (SOU 1993:77).

Stockholm i augusti 1993

Sven Lindgren

Erik-Abel Ejderud Axel Gisslén Stig Grauers Ulla-Britt Hagström Gun—Britt Mårtensson Magnus Persson Gustav Rhenman Catarina Rönnung Lars-Gerhard Westberg

Roland Åkesson

/Kai Kronvall

Boris Preijde

SAMMANFATTNING

Lokaldemokratikommittén har av regeringen erhållit i uppdrag att se över bestämmelserna om kommunal tjänsteexport och undersöka förutsättningarna för kommunalt bistånd till länder i behov av

humanitärt stöd.

F n får kommuner och landsting bedriva tjänsteexport som underle- verantörer åt svenska företag eller staten. Efter dispens från rege- ringen kan en kommun eller ett landsting få exportera tjänster på

egen hand.

Kommunal tjänsteexport förekommer i två varianter, dels konsultin- satser, s k systemexport, dels tjänsteproduktion för utländsk kund, s k uppdragsverksamhet för exportmarknaden. Exempel på det

senare är sjukvård åt utländska patienter.

Intresset bland kommuner och landsting för internationella frågor har ökat på sista tiden. De utökade kontakterna kanaliseras på olika sätt. Vänortssamarbete, gränssamarbete, tjänsteexport, bistånd inom ramen för bestämmelserna om kommunal katastrof-

hjälp och humanitärt bistånd är olika former för detta.

Under våren 1992 skickade Iokaldemokratikommittén ut en enkät till samtliga kommuner och landsting. I denna ingick några frågeställ— ningar om kommunal tjänsteexport och humanitärt bistånd. Denna

enkät har kompletterats med intervjuer. Intervjuerna har gjorts med

personer som på olika sätt varit engagerade i kommunal tjänsteex-

port.

Den kommunala tjänsteexporten har ganska liten omfattning. Stockholm, Göteborg och Malmö är de enda kommuner som jämte Stockholms läns landsting i någorlunda omfattning bedrivit kommer- siell tjänsteexport. Den enda kontinuerligt bedrivna kommunala - tjänsteexporten är sjukvårdsproduktion inom landet för utländska

patienter.

Många kommuner och landsting anser att kravet på dispens för att

på egen hand få bedriva tjänsteexport utgör ett hinder.

Sedan lagen om kommunal tjänsteexport trädde i kraft 1987 har nio

ansökningar om dispens inkommit och samtliga har beviljats.

Kommunal verksamhet som bedrivit tjänsteexport har många gånger kunnat ge draghjälp åt svenska konsultfirmor och svenska hårdvaruleverantörer. Kommunal tjänsteexport kan också skapa en goodwill för Sverige och svenska produkter som på sikt kan öka försäljningsmöjligheterna i länder dit svenska kommuner exporterar

sitt kunnande.

Tjänsteexport av större omfattning kräver dels en omfattande försäljnings— och marknadsföringsorganisation, dels att man har ordentlig kapa-

citet i form av personella resurser för att åta sig projekt.

Exportföretagen har inte efterfrågat kommunal medverkan vid

hårdvaruexport i någon större omfattning.

Den kommunala tjänsteexporten utgör sällan någon konkurrens för privata företag så länge kommunen håller sig till sin kompetensenli-

ga verksamhet.

Svenska kommuner kan också göra en viktig insats vid uppbygg- naden av Östeuropa. Detta sker dock mestadels med medel från BITS (=Beredningen för Internationellt Tekniskt—Ekonomiskt Samar-

bete) och inte genom kommersiell tjänsteexport.

Många gånger har det visat sig fördelaktigt för kommunen att uppträda som konsult på egen hand med direktavtal med den utländske kunden även när man samarbetar med ett exportföretag. Man inger mer förtroende om man är självständig i förhållande till

hårdvaruleverantören.

Därför föreslås att kommuner och landsting skall få bedriva tjäns- teexport på egen hand. Tjänsteexporten skall bedrivas af- färsmässigt och särredovisas i kommunens bokföring. Något kon-

tinuerligt tillskott av skattemedel får inte ske.

Tjänsteexporten får endast omfatta kompetensenlig kommunal verksamhet. Investeringar för tjänsteexportverksamhet får inte göras. Regeringen kan dock medge undantag från sistnämnda

bestämmelse.

Vidare föreslås att frågan om näringslivsutveckling genom lokal och

regional samverkan mellan kommuner och företag skall utredas.

Det föreslås också att lagen om internationell katastrofhjälp och humanitärt bistånd utökas med möjlighet för kommuner och lands- ting att lämna bistånd i form av rådgivning, konsultverksamhet, ut- bildning, kontantstöd eller på annat sätt till länder där nödsituation råder och som är föremål för bistånd genom svensk statlig myndig- het, t ex Polen och Baltikum. Det bör också klarläggas att biståndet

kan avse utvecklingshjälp.

1. BAKGRUND

1.1 Utredningsarbetet 1 .1 .1 Lokaldemokratikommitténs direktiv

Lokaldemokratikommittén har av regeringen erhållit i uppdrag att se över bestämmelserna om kommunal tjänsteexport och förenkla

reglerna. I kommittédirektiven (Dir. 1992112) anges (sid 9 och 10):

Av lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport framgår det att kommuner och landsting får tillhandahålla tjänster för export som underleverantörer åt svenska företag eller staten (25). Om det finns särskilda skäl, får regeringen medge att tjänsterna tillhandahålls under andra förutsätt-

villkor som behövs för att begränsa det kommunala riskta- gandet (35).

Med ett framtida integrerat Europa i sikte finns det skäl att överväga lättnader i de restriktioner som finns för exporten av kommunala tjänster.

Kommittén bör därför se över lagstiftningen på området och lämna de förslag till en utökad kompetens och enklare regler som kan vara påkallade. Kommittén bör även analy— sera och bedöma förhållandet mellan kommunerna och det privata näringslivet vid export av tjänster.

Lokaldemokratikommittén har också erhållit i uppdrag att undersöka förutsättningarna för kommunalt bistånd till länder i behov av humanitärt stöd och i detta sammanhang fästa särskild vikt vid hur reglerna skall utformas, så att de inte strider mot den nationella utrikespolitiken och ligger inom ramen för regeringens biståndspoli- tik och Iänderval. Det kommunala biståndet kan vara av särskilt intresse för att utveckla samarbetet inom ramen för vänortsförbin-

delser.

1.1.2 Tillvägagångssätt

Under våren 1992 skickade Iokaldemokratikommittén ut en enkät till samtliga kommuner och landsting. I denna ingick några frågeställ- ningar om kommunal tjänsteexport och humanitärt bistånd. Denna enkät har kompletterats med intervjuer. Intervjuerna har gjorts med personer som på olika sätt varit engagerade i kommunal tjänsteex-

port.

Viktiga synpunkter som framkommit i enkätsvaren och i intervjuerna redovisas nedan. Synpunkter från intervjuerna och enkätsvaren har

bildat bakgrund till slutsatser och överväganden i utredningen.

1.2 Nuvarande lagstiftning och tidigare utredning.

1.2.1 Sammanfattning av föregående utredning.

Regeringen beslöt 1982-06-24 att tillsätta en utredning med uppgift att belysa kommunernas och landstingskommunernas medverkan i samordnad exportverksamhet. Detta motiverades bl a med att kommuner och landstingskommuner skulle kunna bidra med att ex- portera kommunala tjänster som en del av försäljningen av ett

fullständigt system.

Eftersom kunnande och erfarenhet av hur driften av vissa anlägg- ningar skall organiseras och administreras finns hos kommuner och landstingskommuner, ansågs kommunal tjänsteexport kunna bli ett

viktigt stöd för delar av exportindustrin.

Utredningen (SOU 1983:72) belyser statlig tjänsteexport samt den kommunala tjänsteexport som dittills förekommit. Utredningen pekar särskilt på att utbyggnad av infrastruktur och samhällsteknisk

service är aktiviteter där ett kommunalt kunnande är särskilt in-

tressant att utnyttja.

I utredningen framförs att ökade insatser för planering, kontroll och uppföljning av de bilaterala insatserna tillsammans med inriktning mot effektivisering av drift och underhåll av befintliga anläggningar

skulle kunna bredda marken för användning av kommunalt kunnan— de.

Utredningen anger tre huvudmodeller för kommunal medverkan i tjänsteexport. Man kallar dem tjänstledighetsmodellen, avtalsmodel-

len och huvudleverantörsmodellen.

- Tjänstledighetsmodellen innebär att en kommunalanställd får tjänstledighet för att vara tillfälligt anställd hos det exporterande företaget. Tjänstemannens uppgift är att delge den utländske köpa- ren sina kunskaper och erfarenheter i anslutning till den hårdvara

som det exporterande företaget säljer.

- Avtalsmodellen innebär att kommunen uppträder som underleve- rantör till det exporterande företaget. Kommunen säljer sitt kunnan-

de till företaget och har inget eget avtal med kunden.

- Huvudleverantörsmodellen innebär att kommunen säljer sitt kunnande eller sina tjänster direkt till den utländske köparen. Denna modell innebär att kommunen tar på sig ett självständigt ansvar gentemot den utländske köparen. Kostnader för marknads-

föring, ekonomiska och juridiska risker i samband med kontraktsan—

svar m m faller då på kommunen.

I sina överväganden anför utredningen att det är viktigt för företag med internationell marknadsföring att ha tillgång till referensanlägg- ningar och system. För export av produkter inom det kommunala upphandlingsområdet kan kommuner då spela en viktig roll som

hjälp åt exporterande företag.

Vidare framhålls i utredningen att samverkansformerna mellan företag och kommuner/landsting måste vara flexibla. Åtminstone till

en början anses att företagen måste stå för affärsriskerna.

Utredningen ser den kommunala tjänsteexporten huvudsakligen som ett stöd åt näringslivet. Utredningen gör också ekonomiska och affärsmässiga bedömningar av kommunal tjänsteexport och beskriver i vilka faser exportföretagen har behov av kommunalt

stöd för sin export.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att kommuner och lands- ting genom ny lagstiftning skall ges möjlighet att exportera tjänster enligt den ovannämnda avtalsmodellen, dvs som underleverantör till exportföretag. Om särskilda skäl föreligger skall kommunen ensam få exportera tjänster. Som förutsättning för tjänsteexport föreslås dels att exporten avser kunskap som ligger inom ramen för kommunens ordinarie verksamhet dels att affärsmässiga villkor

tillämpas.

1 .2.2 Remissynpunkter

Vid remissbehandlingen framförde Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska konsultföreningen negativa synpunkter och ifrågasatte det lämpliga i att kommuner ägnade sig

åt exportverksamhet.

Övriga remissinstanser, bl a Svenska kommunförbundet, Lands- tingsförbundet, SÖ, Sveriges exportråd, riksrevisionsverket, soci- alstyrelsen, Kommerskollegium, beredningen för internationellt Iäkemedelssamarbete, styrelsen för teknisk utveckling, statskon- toret, Statskonsult International AB, Spri, UHÄ, Lunds universitet, Göteborgs universitet, LO, TCO, SACO/SR, Swedcare foundation, SwedeHealth AB, Medentgruppen, TEMU-bolagen och Svenska värmeverksföreningen tillstyrkte utredningens förslag eller lämnade

det utan erinran.

1.2.3 Proposition och riksdagsbehandling

Riksdagen förelades ett lagförslag (Prop 1985/86:

154) som överensstämmer med utredningens förslag, dvs att tjänsteexport får ske om kommunen är underleverantör till export- företaget. Även i propositionen framhålls att exporten skall ske på affärsmässiga villkor och omfatta kunskap från kommunernas ordinarie verksamhet. Regeringen kunde dock medge att kommun

fick bedriva viss tjänsteexport på egen hand.

Propositionens förslag sammanfattades på följande sätt:

Kommunerna och landstingskommunerna får genom en särskild lag möjligheter att genom tjänsteexport främja den svenska exporten.

Kommunernas och landstingskommunernas exportverk- samhet kommer att omfatta tjänster som bygger på kun- skaper och erfarenheter som finns hos dem.

Kommunerna och landstingskommunerna får medverka vid export som underleverantörer åt företag i Sverige eller åt staten under förutsättning att de inte gör andra åtagan- den än att lämna huvudleverantören sina tjänster. Om det finns särskilda skäl får regeringen medge att kommunal tjänsteexport förekommer under andra förutsättningar.

Kommunernas och landstingskommunernas medverkan i export skall ske på affärsmässiga grunder.

Enligt propositionen skall kommunerna beredas möjlighet att kom- plettera svenska företags export genom att tillföra näringslivet sådana kunskaper som är specifika för den kommunala verksam— heten. Kommunerna skall endast få tillhandahålla sådana kun-

skaper och erfarenheter som redan finns i den egna verksamheten.

Syftet med att kommunen endast fick lämna huvudleverantören sina tjänster (=utredningens "avtalsmodell") var att skydda den

kommunala ekonomin.

Kravet på affärsmässighet avser främst prissättningen. Det motive-

ras med att den kommunala tjänsteexporten inte får verka konkur-

11 renshämmande eller konkurrenssnedvridande. Det betonas också att det inte är meningen att kommunerna skall konkurrera med privata företag på sådana områden där det redan finns ett kunnan-

de inom näringslivet.

Konstitutionsutskottet och näringsutskottet tillstyrkte propositionen

och riksdagen antog förslaget.

Lagen om kommunal tjänsteexport (SFS 1986:753) trädde i kraft den 1 januari 1987.

2. DEFINITIONER

Av redaktionella skäl används i utredningen ibland ordet "kommun" i dess gamla betydelse, dvs avseende både primärkommun och landsting. Detta för att slippa ständiga upprepningar av typen

"kommuner och landsting".

Kommuner och landsting har många kontakter utomlands. Många av dessa kontakter innefattar kunskapsutbyte. En kontaktform är att en svensk kommun och en utländsk kommun blir vänorter. Mellan vänorter kan förekomma bl a kunskapsutbyte. Vänortsutbyte har sedan lång tid tillbaka funnits mellan svenska kommuner och kommuner i andra nordiska länder. På senare tid har också till- kommit vänorter i länder utanför Norden. De politiska förändringar- na i Östeuropa har ytterligare utvidgat de svenska kommunernas

och landstingens vänskapsutbyte med andra länder.

En annan form av samarbete med kommuner i andra länder är det 5 k gränssamarbetet mellan gränskommuner, exempelvis mellan svenska och finska kommuner i Tornedalen. Gränssamarbetet kan komma att utsträckas till att avse även länder som vi har enbart vattengräns med, tex Ryssland, Balticum, Polen, Tyskland, Dan-

mark. F n utreds gränssamarbetet.

Enligt lagen om humanitärt bistånd (19911901) kan svenska kom- muner och landsting överlämna utrustning som kan avvaras till länder som befinner sig i nödsituation. Den utrustning som lämnats har i stor utsträckning varit sjukvårdsmaterial och sjukvårdsutrust-

ning.

I samband med detta får kommuner och landsting bl a sända över personal som instruerar personal vid den mottagande instansen hur utrustningen används. Detta senare blir en form av gratis tjänsteex- port. Även denna form av samarbete har ökat efter de politiska

förändringarna i Östeuropa.

Genom lagen om kommunal tjänsteexport kan svenska kommuner och landsting sälja sitt kunnande eller producera och sälja tjänster till köpare i andra länder. Det mest förekommande exemplet på tjänsteproduktion är sjukhusvård till utländska patienter. Tjänsteex- port kan kommun och landsting bedriva antingen som underkon- sulter till privata företag respektive staten eller efter dispens från

regeringen på egen hand.

Dessa olika former av kommunala kontakter går ibland in i var- andra och dårför kan gränsdragningsproblem uppstå. Kommunal tjänsteexport kännetecknas dock av att ersättning utgår för den svenska kommunens/landstingets insats. Denna ersättning betalas av kunden eller av biståndsorgan såsom BITS (=Beredningen för Internationellt Tekniskt-Ekonomiskt Samarbete) och SIDA (=Swe- dish lnternational Development Authority, Styrelsen för Internatio- nell Utveckling).

Många biståndsprojekt som initieras och finansieras av SIDA eller BITS består av eller involverar kommunal tjänsteexport. De kanali-

seras ibland via Kommunförbundet.

Den kommunala tjänsteexporten kan delas in i två olika typer:

- Försäljning till utländsk köpare av kunnande i form av konsultin-

satser m m, vilket även kallas systemexport.

- Tjänsteproduktion i Sverige åt utländsk köpare, t ex sjukvård åt utländska patienter, utbildning i Sverige av utländsk personal och Iaboratorieanalyser i Sverige. Detta kan också kallas uppdrags-

verksamhet.

14 3. INTERNATIONALISERING

3.1 Ökad intemationalisering

Intresset bland kommuner och landsting för internationella frågor har ökat på sista tiden. Till detta torde finnas främst två förklaring- ar. Den ena är utvecklingen i Östeuropa, där flera av våra grann- länder demokratiseras och behöver hjälp med bl a uppbyggnad av en ny, demokratisk samhällsstruktur. Den andra är EG-frågan som

genom EES-avtalet kommer oss mer inpå livet.

De utökade kontakterna kanaliseras på olika sätt. Vänortssam- arbete, gränssamarbete, tjänsteexport, bistånd inom ramen för be- stämmelserna om kommunal katastrofhjälp och humanitärt bistånd

är olika former för detta.

Internationellt samarbete förekommer även regionvis, t ex Mitt- Norden-samarbetet och Nordkalottsamarbetet. Regionvist samarbe- te torde också bli av större intresse i förhållande till EG, där regio—

nen spelar en viktig roll.

Det ökade intresset har tagit sig många uttryck. Många publikatio— ner om EG och Östeuropa har publicerats bl a av statliga myndig- heter och av Svenska kommunförbundet. Utbildning i båda dessa frågor äger rum bland tjänstemän och politiker i kommuner och

landsting.

Många kommuner har skaffat sig vänorter i Östeuropa, framförallt i Baltikum och Polen. Gentemot Östeuropa förekommer ett utvidgat vänortssamarbete som finansieras av BITS i samverkan med kommunförbundet. Gränssamarbete utvidgas. Inom svenska regio- ner sker samarbete om infrastrukturfrågor, näringslivsfrågor och frågor rörande EG och Östeuropa. Som exempel kan nämnas sam- arbetsregionerna Västsverige, Mälardalen och Sydsverige. Re- gioner bildas också över statsgränserna.

Vad kommer att hända i Sverige när och om vi kommer närmare EG, i första hand genom EES—avtalet och på längre sikt genom medlemskap? I Danmark har kommunerna sedan inträdet i EG visat ökat intresse för näringslivsfrågor och därmed förknippat in- ternationellt samarbete inklusive kommunal tjänsteexport. Bl a genom att skaffa vänorter i andra EG-länder stöder de danska

kommunerna de lokala företagens exportsträvanden.

Svenska kommuner har inte samma möjligheter till internationellt engagemang. Det utökade intresset för internationella frågor har dock medfört ett större utnyttjande av de möjligheter som står till buds. Önskemål om utökade befogenheter framförs också.

3.2. Internationellt bistå nd

I samband med förslaget till ny kommunallag (Prop 1990/91:117) förelades riksdagen också förslag till ny lag om katastrofbistånd m

16 m. Lagen antogs av riksdagen. Tidigare lag (SFS 1975:494) in- nebar att kommuner och landsting fick lämna humanitärt bistånd i form av utrustning som kan avvaras till annat land vid katastroflä- gen. Detta utvidgades nu till att gälla även när det på annat sätt uppstår en nödsituation. Lagen utvidgades också till att gälla för

kyrklig kommun.

I propositionen nämns särskilt förhållandena i Öst— och Centraleu- ropa som exempel på annan nödsituation.

Många kommuner har skaffat sig vänorter i framförallt Baltikum och Polen. Det förekommer idag ett omfattande Vänortsutbyte och hjälparbete mellan å ena sidan svenska kommuner och landsting, å andra sidan kommuner, regionala organ och staten i Baltikum och Polen. Framförallt sjukvårds- och kontorsmaterial sänds över till

Polen och Baltikum inom ramen för denna lagstiftning.

Även organ inom svenska kyrkan lämnar bistånd till bl a Östeuro-

pa.

3.3. Vänortssamarbete

Ursprunget till vänortsrörelsen torde vara de adoptivorter som städer i Sverige skaffade sig i Finland under Sovjetunionens an- grepp 1939 - 40. Dessa adoptivorter blev föremål för bistånd från

de svenska städerna. I ett senare skede av kriget inleddes de 5 k

fadderortsförbindelserna som omfattade alla de nordiska länderna.

Även dessa avsåg att kanalisera hjälpbehov.

Efter kriget övergick fadderortsverksamheten i vänortssamarbetet. Detta avsåg att bygga ut de kulturella kontakterna mellan de nor- diska länderna. Under årens lopp har vänortsrörelsen utvecklats och de flesta svenska kommuner har i dag åtminstone någon

nordisk vänort.

Från 1950 tog några kommuner kontakter med utomnordiska kommuner för att etablera vänortskontakter, först i England. Detta har utvecklats vidare och ett stort antal kommuner har nu utom-

nordiska kontakter.

Efter de politiska förändringarna i Östeuropa har intresset för vänorter i framförallt Polen och Baltikum starkt ökat. Många svens- ka kommuner och även Iandsting har etablerat kontakter på andra sidan Östersjön.

Från 1989 har kommunförbundet engagerat sig i stödverksamhet till Polen och Baltikum.

Kommunförbundet har avtalat med Polens regering om följande

insatser:

- Sända kontorsmaterial till Polen.

18 - Utbildning.

- Utbildning av utbildare.

- Utveckling av vänortssamarbete utöver tidigare gränser.

Utöver vänortssamarbetet förekommer också ett regionalt samarbe- te mellan kommunförbundets lokala länsavdelningar i Sydsverige

och länsparlament i norra Polen.

Både det utökade vänortssamarbetet och det regionala samarbetet finansieras med medel från BITS som ställts till Kommunförbundets

förfogande.

Utökat vänortssamarbete uppmuntras även med Baltikum. Även

detta finansieras med medel från BITS.

Ett 90-tal projekt med utökat vänortssamarbete är på gång f n. Dessa innefattar många olika ämnen. Demokrati och kommunal förvaltning, räddningstjänst, miljöskyddsfrågor, skolfrågor och näringslivsfrågor hör till dem. Avgränsningen mot kommunal tjäns- teexport kan vara svår att dra.

3.4. Gränskommunalt samarbete

Sedan gammalt finns ett gränssamarbete mellan svenska och

norska kommuner respektive svenska och finska kommuner.

1977 träffades en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om kommunalt samarbete över riksgränserna. Sverige har också anslutit sig till en europeisk ramkonvention om

samarbete över riksgränser.

För närvarande utreds gränssamarbetet av en arbetsgrupp inom civildepartementet enligt beslut av departementschefen (C91/1956/KO).

4. DANMARK

4.1 Systemexport

Ett viktigt motiv för den svenska lagen om kommunal tjänsteexport var att kommuner och landsting härigenom skulle kunna främja

näringslivets export av produkter som hänger samman med kom-

munal verksamhet.

I Danmark, där uttrycket systemexport (=tjänsteexport i betydelsen kunskapsförsäljning, inte tjänsteproduktion hemma för utländsk

marknad) används, är detta motiv än mer uttalat. I de nya lagarna som reglerar tjänsteexport, antagna år 1992, behandlas systemex-

port bland andra möjligheter att stödja näringslivet. Delvis kan detta

hänga samman med Danmarks medlemsskap i EG, där gränsen

mellan exportmarknad och inhemsk marknad blir mindre tydlig.

Lagarna heter följaktligen:

- "Lov om kommuners og amtskommuners deltagelse i erhvervsud—

viklingsaktiviteter" (=näringslivsutvecklingsaktiviteter) och

- "Lov om kommuners og amtskommuners samarbejde med aktie-

selskaber m.v."

Lagarna antogs av Folketinget den 14 maj 1992.

Kommunal tjänsteexport var tillåten och förekom i Danmark även tidigare, men den lagliga regleringen var inte helt klar. Genom den nya lagstiftningen har läget klarlagts och nya möjligheter har öpp-

nats.

Den nya lagstiftningen torde vara ett resultat av det Danska kom- munförbundets (Kommunernes Landsforening) arbete. Bl a har man kallat till debattmöte mellan Kommunernes Landsforening, Folketingets Erhvervsudvalg och Folketingets Kommunaludvalg den 14 mars 1991.

I programskriften inför debattmötet framför man de ekonomiska

problemen som bakgrund till de önskade förändringarna. Man fram-

21 håller att det råder bred politisk enighet om att Danmarks eko- nomiska problem först och främst skall lösas genom tillväxt och

utveckling i den privata sektorn.

Storleken på de ekonomiska problemen, utmaningarna från EG:s inre marknad och den generella internationaliseringen ställer krav på ökad kvalitet, effektivitet och förnyelse i den danska närings- livspolitiken. En utveckling av lokala/regionala näringslivsmiljöer framhålls som önskvärd för 90-talet. Den danska kommunala sektorn är särkilt väl ägnad att spela en framträdande roll i detta p g a den politiska decentraliseringen och därtill knuten lokal/regional

administrativ expertis.

Landsforeningen föreslår följande ramar för den kommunala nä-

ringslivspolitiken:

1. Kommunalt deltagande i systemexport

2. Kommunal medfinansiering av EG-program

3. Möjlighet att starta företag för utveckling av näringslivet tillsam-

mans med privata intressenter

4. Bättre möjligheter till investering i lokal infrastruktur för näringsli-

vet

5. Möjlighet till finansiering av regionala utvecklingsprogram

I programskriften framhålls vidare att det kommunala engagemang- et inom näringslivspolitiken ökat mer och mer och exempel ges på stödåtgärder som kommunerna företar för att utveckla det lokala

näringslivet. Beträffande systemexport föreslår Landsforeningen:

Kommuner och landsting bör få delta i systemexport och sam-

arbetsprojekt med privata företag inom ramen för det kommunala verksamhetsområdet. Därmed ökas möjligheterna att utnyttja den stora offentliga sektorns kunskaper aktivt för att skapa tillväxt och

ökad export.

Landsforeningen föreslår att enskilda, kommuner och landsting bör kunna starta bolag för näringslivsutveckling, där det offentligas

andel inte bör få överstiga 49 %.

I huvudsak överensstämmer de nya lagarna med Landsforeningens

förslag. Beträffande tjänsteexport lyder lagtexten:

5 3. Kommuner og amtskommuner kan med henblik på eksport afhaende viden, som er oparbejdet i kommunen eller amtskommunen i forbindelse med lösning af kom- munale eller amtskommunale opgaver. Kommuner og amtskommuner kan desuden forarbejde og videreudvikle denne viden med henblik på salg til eksport.

Stk. 2. Kommuners og amtskommuners eksport af viden kan finde sted ved:

1) Eksport på underleverandörvilkår gennem danske virksomheder.

2) Udlån av medarbejdere till danske eller udlandske virksomheder eller myndigheder. 3) Direkte eksport til offentlige eller private köbere i ud- landet. Stk. 3. Salg af den i stk. 1 naevnte viden må ikke påföre private virksomheder urimelig konkurrence og må ikke give enkelte virksomheder en urimelig fortrinsstilling. Stk. 4. Det er en betingelse for kommuners og amtskom— muners salg af viden til eksport, at aktiviteten over en vis periode som et minimum hviler i sig selv. lndustriministe- ren bemyndiges til at fastsaette naermere regler herom samt om priskalkulation i forbindelse med salg af den i stk. 1 naevnte viden.

Den andra lagen, om samarbete med aktiebolag, innebär att kom- muner och amtskommuner kan vara delägare i aktiebolag som för försäljning bearbetar och vidareutvecklar kunnande, produkter och tjänster. Dessa skall grundas på kommunalt vetande som har upp- kommit i samband med den kommunala eller amtskommunala verksamheten. Denna försäljning kan avse såväl försäljning inom landet som utom landet. Den kan rikta sig både till offentlig och privat uppköpare.

En kommuns eller amtskommuns samlade insats i sådana bolag får uppgå till högst 10 miljoner kronor och kommunen får inte ha aktiemajoriteten i något bolag. lndustriministern har vissa möjlig-

heter att lämna dispens.

Danska kommuner får alltså på egen hand bedriva tjänsteexport i betydelsen kunskapsförsäljning/systemexport, men inte i betydelsen tjänsteproduktion. Tjänste- och varuproduktion som har anknytning till kommunal verksamhet kan däremot bedrivas i aktiebolagsform tillsammans med andra intressenter men där kommunen inte får ha

aktiemajoritet. Totalt tio miljoner kr får en kommun eller ett amt allt-

så satsa i sådana bolag.

4.2 Näringslivsutveckling

De nya danska lagar som antogs av Folketinget den 22 maj 1992 behandlar förutom tjänsteexport kommunal näringslivspolitik. De möjliggör för kommuner och amt (=landstlng) att satsa pengar i näringslivsutveckling, ensamma eller i förening med privata intres-

senter. Det får dock inte ske i form av bidrag till enskilda företag.

Den ena lagen, "Lov om kommuners og amtskommuners deltagel-

se i erhvervsudviklingsaktiviteter", lyder i 1 &:

Lovens formål er att fremme kommunernes og amtskom- munernes medvirken i den lokale erhvervsudvikling, at styrke de offentlige myndigheders samarbejde om er- hvervsudvikling og at udvikle samarbejdet mellem offent- lige myndigheder og de private erhverv om erhverv5udvik— ling.

Lagen möjliggör ungefär följande:

Kommuner och amtskommuner får ensamma eller tillsammans med andra starta näringslivsutvecklingsaktiviteter av olika slag och man får anslå medel till sådana aktiviteter. Man får också medfinansiera

EG-utvecklingsprogram.

Kommuner och amtskommuner får också samarbeta med andra offentliga och enskilda parter för att utarbeta och genomföra regio- nala utvecklingsprogram som har till syfte att utveckla infrastruktur

och främja näringslivsutveckling i ett större geografiskt område.

Den andra lagen, "Lov om kommuners og amtskommuners samar- bejde med aktieselskaber m.v." möjliggör för kommuner och amt- skommuner att bilda bolag med privata intressenter. I ett sådant bolag får kommunen äga högst 49 % av aktierna. Totalt får en

kommun eller ett amt placera högst 10 Mkr i sådana bolag.

Ett bolag av denna typ får i huvudsak bearbeta och vidareutveckla vetande, produkter och tjänster som hänger samman med kommu- nal verksamhet och bedriva försäljning av varor och tjänster som hänger samman med den kommunala verksamheten såväl inom

som utom landet.

Viss oklarhet råder dock beträffande den exakta tolkningen av

denna lag.

26 5. ENKÄT

Lokaldemokratikommittén har under våren 1992 sänt ut en enkät till landets kommuner och landsting där bland många andra frågor också togs upp frågeställningar rörande tjänsteexport och humani-

tärt blstånd (beträffande frågeformuleringarna, se bilaga).

SAMMANSTÄLLNING ÖVER SVAREN:

5.1 Internationellt bistånd (Frågor och siffersammanställning över

svaren, se bilaga)

Av 239 kommuner har 44 (18 %) och av 18 landsting 15 (83 %) lämnat humanitärt bistånd enligt lagen om internationell katastrof-

hjälp.

Av 215 svarande kommuner planerar 22 (10 %) och av 15 lands-

ting planerar 8 (53 %) att lämna sådana hjälpinsatser.

Hjälpen förefaller i huvudsak avse kontors- och sjukvårdsmaterial. De flesta kommuner som besvarat frågan betecknar sin hjälpinsats som liten till omfattningen. Baltikum och Polen har oftast angivits

som mottagarländer.

27 9 kommuner av 69 (13 %) och 7 landsting av 17 (41 %) har angett

att man stött på problem av juridisk, ekonomisk eller praktisk

karaktär.

5.2. Kommunal tjänsteexport (Frågor och siffersammanställning

över svaren, se bilaga)

Av 235 kommuner anger 19 (8 %) och av 19 landsting anger 5 (26

%) att de f n är engagerade i tjänste-export.

Av 227 kommuner anger 13 (6 %) och av 19 landsting anger 6 (32

%) att de har varit engagerade i tjänsteexport.

Av 225 kommuner anger 21 (9 %) och av 18 landsting anger 4 (22

%) att de planerar att engagera sig i tjänsteexport.

Av 205 kommuner anger 9 (4 %) och av 19 landsting anger 3 (16 %) att de är intresserade av att engagera sig i tjänsteexport inom

en period av två till fem år.

Av 233 kommuner anger 9 (4 %) och av 19 landsting anger 3 (16 %) att tjänsteman beviljats ledighet för att biträda t ex privat företag

med export av kommunalt kunnande.

På frågan om kravet på dispens i lagen om kommunal tjänsteex-

port utgör ett hinder har många kommuner och landsting svarat att

så i hög grad är fallet. Av dessa har 28 motiverat sin ståndpunkt.

Motiv:

20 av dem åberopar i huvudsak att dispensansökan medför för- dröjning, att det är byråkratiskt och/eller anser att kommunen skall

ha självbestämmanderätt i tjänsteexportfrågor.

Övriga synpunkter:

- Sådana här projekt växer fram vid kontakter mellan företrädare för kommuner och ett dispensförfarande utgör då ett hinder som kan

påverka genomförandet.

- Vid mindre omfattning av tjänsteexport sker ingen export om

tillstånd måste inhämtas.

- Kravet på dispens är en restriktiv signal till kommunerna.

- Trenden mot ökade decentraliserade beslutsbefogenheter inom kommuner och landsting, intensiva kontakter med vänorter/vänlän, kommuner och landsting kapabla att bedöma behov och lämplighet

utan överprövning av regeringen.

- Problemen är att kommunal "utrikespolitik" ej är tillåten och att skattepengar ej får användas till tjänsteexport. Men här är det inte

fråga om utrikespolitik utan om humanitära hjälpinsatser av typen

29 "hjälp till självhjälp". Samtidigt kan kommunala insatser i form av

tjänsteexport på sikt öppna nya marknader för kommunens företag

och för vårt turistbolag.

- Önskvärdheten av att kunna ge sådant stöd har inte i tillräcklig

grad prövats vid utarbetandet av kommunallagen.

- Om användandet av skattemedel i detta sammanhang anses viktigt får det liksom all annan skattemedelsanvändning prövas av

väljarna vid allmänna val.

- Kravet på dispens kan medföra att kommunen avstår från sats- ningen. Mycket administrativ huvudbry används till att hitta en

lösning eller för att gå runt problemet.

- lnternationaliseringen som nu tar fart på alla plan med EES- avtalet (ev EG-anslutning) och utvecklingen i Östeuropa medför att internationella kontakter snabbt blir mycket vanligare. Känneteck— nande är att kontaktnät skapas direkt mellan regioner eller kommu- ner i olika länder utan att den nationella nivån är involverad. Kon-

takten initieras ofta via lokala organisationer eller företag.

- Det är för Sverige viktigt att handlingsutrymmet för svenska kommuner och landsting utökas så att vi kan utnyttja den potential i kunnande och erfarenhet vi har inom den regionala och kommu- nala nivån för tjänsteexport. Detta kan också visa sig bli inkörsport

för framtida affärer för svenska företag. Vi får i framtiden inte ha en

ordning som förhindrar affärsmöjligheter därför att våra be-

slutsvägar är för långa.

— Hindret upplevs lätt så pass stort att det gärna framstår som mindre önskvärt att exportera kunnande, och ett sådant ärende kan

lätt ifrågasättas politiskt.

Några kommuner har angett att dispenskravet endast i låg grad utgör ett hinder. Fyra av dessa kommuner anför följande synpunk-

ter:

- Tillståndsärendena har hittills handlagts mycket smidigt av rege-

ringen.

- Med inriktning på Baltikum borde det inte finnas hinder för tjäns-

teexport utifrån regeringsuttalanden som stöd till detta område.

- Hittillsvarande erfarenheter tyder på statens stöd.

- Att ansöka om tillstånd är generellt alltid ett hinder.

5.3 Vad som är på gång i kommuner och landsting

37 kommuner och 8 landsting har i enkäten med ja besvarat någon

eller några av frågorna om de varit eller) är engagerade eller plane-

rar att engagera sig i tjänsteexport. Härtill kommer en (stor) kom- mun som inte besvarat enkäten men är mycket engagerad i tjäns—

teexport. De som svarat har redogjort för följande projekt:

Landsöngen

Landstingen har angivit export av sjukvårdskunnande i huvudsak genom SwedeHealth. Dessutom har landstinget i Kristianstad angivit att man är engagerad i kunskapsexport till Östeuropa. Landstinget i Dalarna önskar exportera kunnande inom sjukvård

genom sitt bolag Dalamodellen AB.

Kommune ma

Av de 37 kommuner som varit eller är engagerade eller planerar att

engagera sig i tjänsteexport har 33 mer eller mindre kortfattat

besvarat frågan om vad för tjänsteexport som avses.

26 av kommunerna anger samarbetsprojekt med Östeuropa, när- mare bestämt Baltikum och Polen. Två kommuner anger även Ryssland. Många av projekten avser fördjupat vänortssamarbete,

ofta med bidrag från BITS kanaliserat via kommunförbundet.

Projekten avser miljöfrågor, t ex vatten-, avlopps- och avfallsfrågor, räddningstjänst, utbildning och information, bl a i demokrati, och andra liknande stödåtgärder. Gränsen mellan Vänortsutbyte, tjäns-

teexport och kommunala biståndsåtgärder förefaller flytande.

Ytterligare två kommuner tar upp tjänsteexport inom ramen för vänortssamarbete. Det ena avser stöd åt finsk vänort med bl a byggnadsritningar, det andra som är på diskussionsstadiet, avser

vänortsutbyte inom miljöskyddsområdet.

En kommun har haft en kommunal tjänsteman engagerad i bistånd-

sprojekt i Zimbabve i samarbete med kommunförbundet.

En kommun har planer på att tillsammans med privata företag

marknadsföra kunnande inom VA-området till EG och Baltikum.

En kommun har haft ett samverkansprojekt med Kommundata inom

tjänsteexportområdet.

Två storstäder har varit engagerade i många tjänsteexportprojekt, både som underleverantör till företag och på egen hand. Exporten har skett inom områdena sjukvård, va, miljö, data, energi och kom-

munikation.

6. DISPENSER

Sedan lagen om kommunal tjänsteexport trädde i kraft 1987 har nio ansökningar om dispens inkommit och samtliga har beviljats. Därutöver har några muntliga förfrågningar gjorts som dock inte lett

till någon ansökan.

Följande dispenser har lämnats:

Malmö stad har medgivits att få försälja ADB-system till andra nordiska länder. (Regeringsbeslut 1987-02-26).

Malmö stad ansökte den 10 december 1986 om dispens för att i samarbete med hårdvaruleverantören Tandem Computers sälja ADB-program till kommuner och landsting (motsvarande) i de övriga nordiska länderna. Programmen hade utvecklats av Malmö stad för den kommunala administrationen. Försäljningar till Norge

och Finland var aktuella vid tiden för ansökan.

Västerås kommun har medgivits att få försälja sitt kunnande inom- det flygtekniska utbildningsområdet. (Regeringsbeslut 1987-03-05).

Västerås kommun ansökte den 3 februari 1987 om dispens för att bedriva flygteknisk utbildning. Marknadsföring och försäljning skulle ske via ett särskilt bolag, Aviation College of Sweden AB

(ACS), där kommunen åtminstone vid ansökningstillfället var ensam

ägare.

Västerås kommun meddelade att de vidtog följande åtgärder för att

begränsa riskerna för kommunen:

Exportrådet skulle anlitas för att hjälpa till med kunskap om export-

affärer och med marknadsföringen. I Kina sköttes marknadsföring-

34 en i samarbete med Swedavia (dotterbolag till Luftfartsverket), som erhållit garantilån från exportrådet för denna satsning. Kommunen meddelade vidare att man ämnade teckna försäkring för de af-

färsmässiga riskerna.

Landstingsförbundet har medgivits att genom SwedeHealth och därmed samverkande regionala organisationer få exportera tjänster

inom hälso- och sjukvårdsområdet. (Regeringsbeslut 1987-09-03).

SwedeHealth grundades ursprungligen 1982 som dotterbolag till LIC (Landstingens inköpscentral). Under 1986 omorganiserades bolaget. Det ägs numera av de sju landsting och kommuner som svarar för regionsjukvård samt Landstingsförbundet och Apoteks-

bolaget.

De sju landstingen/kommunerna har egna organisationer för tjäns- teexport. Den centrala organisationen SwedeHealth fungerar som paraplyorganisation och samordnare. Landstingsförbundet ansökte den 3 september 1987 om dispens för tjänsteexport inom området hälso- och sjukvård. Dispensen har generell karaktär och medger tjänsteexport inom sjukvårdsområdet för såväl SwedeHealth som

de sju samverkande länsorganisationerna.

Genom beslut av regeringen 1992-05-27 har Stockholms läns landstings bolag, Stockholm Care AB, erhållit eget generellt till-

stånd för tjänsteexport.

SwedeHealth och de sju länsorganisationerna ägnar sig huvud-

sakligen åt

- Patientvård

- Utbildning

- Konsultverksamhet

Allt inom områdena sjukvård, tandvård och laboratorieverksamhet.

STOCKHOLM CARE

Stockholm Care AB är ett av Stockholms landsting helägt aktiebo- lag. Det ingår i den gemensamma organisationen SwedeHealth AB, men har nyligen erhållit en generell dispens för att bedriva tjäns- teexport på egen hand inom sjukvårdsområdet. Tjänsteexport i form av vård av utländska patienter har ökat kraftigt. Intäkterna belöper sig f n till cirka 24 Mkr per år för Stockholm Carezs del. Man bedriver aktiv marknadsföring. Klinikchefernas kontakter med kolleger i andra länder är viktiga för marknadsföring av högspe-

cialiserad vård.

Stockholm Care ägnar sig också åt konsultverksamhet och bedriver

utbildning, bl a i Baltikum.

36 GOTHENBURG CARE

Gothenburg Care tillhör paraplyorganisationen SwedeHealth och exporterar på SwedeHealths dispens. Gothenburg Care säljer

sjukvård till utländska kunder för cirka 7 - 8 Mkr per år. Man arbe- tar också som konsult (systemexport) för cirka 3 Mkr per år. Härtill kommer utbildning av sjukvårdspersonal både inom och utom

Sverige samt bemanning av utländska sjukvårdsinrättningar.

Just nu arbetar Gothenburg Care med ett projekt i Dubai inom öppen hjärtkirurgi: Man har åtagit sig att bemanna ett sjukhus

under ett år.

På Island arbetar man med uppbyggnad av organdonationspro-

gram.

Gothenburg Care ordnar också utbildning för sjukvårdsstuderande från andra länder. Utbildningen avser specialistutbildning inom tandvård samt för läkare. Från Arabemiraten har man cirka 40

studerande per år.

Göteborgs kommun har medgivits att få försälja sitt kunnande vid utbyggnad av tjärrvärmesystem i Oslo. (regeringsbeslut 1988-03-03).

Göteborgs kommun ansökte 13 januari 1988 om dispens för att

Energiverken i Göteborg, EiG, skulle få assistera Oslo Lysverker med uppläggning och genomförande av utbildnings- och erfaren-

hetsöverföringsprogram för fjärrvärme.

Energiverken i Göteborg fick uppdraget genom personliga kontak- ter. Arbetet omfattade cirka 1 Mkr.

Göteborgs kommun har också medgivits att få lämna teknisk rådgivning för ljänvärmesystem i Chicago. (Regeringsbeslut 1988-09-08).

Göteborgs kommun ansökte den 30 mars 1988 om dispens för att Energiutveckling i Göteborg AB, ett kommunalt bolag som bildats för tjänsteexport, skulle få assistera Chicago med en förstudie av- seende fjärrvärmeutbyggnad. Något mer än förstudien kom dock inte till stånd eftersom det visade sig att det inte gick att bygga ut

fjärrvärme i Chicago.

Göteborg fick uppdraget bl a genom att Chicago och Göteborg är

vänorter.

38 Stockholm Vatten AB har medgivits att få sälja konsulttjänster vid

projektering av vatten- och avloppsanläggning i Warszawa. (Rege- ringsbeslut 1991-04-04).

Stockholm Vatten AB, ett av Stockholms stad ägt bolag, som svarar för Stockholms jämte några grannkommuners vatten- och avloppsservice ansökte den 12 mars 1991 om dispens för att bistå Warszawa va-verk med att komplettera dess reningsverk med en

slam—avvattningsanläggning.

Stockholm Vatten AB:s insatser skulle finansieras med medel från BITS. Debitering skulle ske enligt affärsmässiga principer. Stock— holm Vatten AB skulle vara ansvarig konsult gentemot Warszawa

va—verk. En svensk underkonsult skulle anlitas av bolaget. Bolaget

avsåg att teckna ansvarsförsäkring.

Stockholm Vatten AB skulle delta i alla faser av projektet, dvs tekniska diskussioner och beräkningar, val av optimala lösningar, utarbetande av principförslag, upphandling av utrustning, uppfölj-

ning av byggande och idrifttagande av den färdiga anläggningen.

Stockholm Vatten AB motiverade sitt engagemang bl a med att insatser som kan vidtas för att minska utsläppen av orenat av- loppsvatten från andra länder kommer med all sannolikhet att på sikt gynna inte bara Östersjön i dess helhet utan också Stockholm

och dess närmiljö.

Målsättningen med arbetet är att överföra teknologi och erfarenhet på olika nivåer beträffande avlopps-vattenteknik, projektstyrnings- teknik, projekteringsmetodik, upphandlingsförfarande, finansiering, drift- och underhåll samt styrning och instrumentering.

Den utrustning, som installerats, har levererats från svenska före-

tag.

Stockholm Vatten AB har också medgivits att få sälja konsulttjän- ster vid utveckling av vatten- och avloppshantering i de östeuro- peiska Iändema runt Östersjön. (Regeringsbeslut 1991-09-05).

Den andra dispensen är ett generellt tillstånd för Stockholm Vatten AB att vara ansvarig konsult gentemot vatten- och avloppsverk i de östeuropeiska länderna runt Östersjön. Tjänsterna avser kunskaps- överföring vad gäller t ex teknikutveckling, upphandling och före- tagsutveckling. Engagemang skall ske utifrån affärsmässiga grun- der.

Stockholms Vatten AB beskriver syftet med sitt engagemang på

följande sätt:

Värna om vår gemensamma resurs - Östersjön. Vi har en god kunskap om det allvarliga tillståndet i Östersjön. Vi har kompetens att bedöma vilka lösningar som är erfor— derliga för stora reningsverk i syfte att på sikt förbättra detta tillstånd. Behovet av insatser är akut. Därför ser vi

det __som nödvändigt med ett ökatengagemang gentemot de Osteuropeiska länderna runt Ostersjön.

Kunskapsöverföring vad gäller t ex teknikutveckling, upp- handling och företagsutveckling. Vilket på sikt beräknas kunna medföra positiva effekter för det svenska närings- livet inom ramen för ett vidgat utbyte gentemot t ex de Baltiska länderna och Polen.

Utveckling och stimulans för personalen inom Stockholms Vatten. Med tanke på den ökande internationaliseringen är det nödvändigt att vår personal ges möjlighet att utveckla sitt engagemang utanför vårt lands gränser och då i syn- nerhet i de europeiska länderna. Ett sådant ökat interna- tionellt engagemang ser vi också som en angelägen kom- petenshöjande insats inom vår verksamhet.

Stockholm Vatten AB påpekar också att den teknik företaget till stora delar arbetar med baserar sig på utrustning från svenska industri. Ett konsult-engagemang för Stockholms Vatten AB torde

därför medföra ökad efterfrågan på svenska produkter.

Stockholms Fastighetskontor har medgivits att få sälja konsulttjän— ster åt Estonian Heating Association. (Regeringsbeslut 1992-02- 13).

Energi- och miljöbyrån vid Stockolms Fastighetskontors Byggavdel- ning ansökte om dispens den 14 januari 1992 för att åta sig kon— sultuppdrag åt Estonian Heating Association i Estland i syfte att undersöka och demonstrera den energihushållningspotential som

finns inom den estniska bostadssektorn.

Fastighetskontoret har avtal som ansvarig konsult med Estland.

Engagemanget finansieras helt av BITS.

Stockholms läns landsting har medgivits att genom Stockholm Care AB på egen hand få exportera tjänster inom hälso- och sjukvårds- området. (Regeringsbeslut 1992-05-27).

7. ANDRA INTRESSANTA TJÄNSTEEXPORTPROJEKT

SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET

Svenska kommunförbundet har varit engagerade i ett biståndspro- jekt i Zimbabve. Detta kom till stånd efter en förfrågan från SIDA. Projektet innefattar omstrukturering av kommuner och utveckling av lokalt självstyre. Tjänstemän från olika kommuner deltar i projektet

och är då tjänstlediga från sin kommunala tjänst.

GÖTEBORGS SPARVÄGAR

Göteborgs spårvägar har arbetat som underkonsult åt ABB vid export av spårvägssystem till Istanbul. Man tyckte att det var tryggt att arbeta åt ett företag som hade erfarenheter av export och in- ternationella avtal. Men efter denna första erfarenhet har man lärt

sig så mycket att man skulle klara av att exportera kunnande på

egen hand.

Göteborgs spårvägar hade följande uppgifter i Istanbulprojektet:

I skede 1: Utbildnings— och organisationsförslag, bemanningsplan,

kvalifikationsbeskrivningar, samt utföra utbildningar.

| skede 2: Samordning mellan arbete och trafik.

Sedan projektet slutförts har Göteborgs spårvägar ibland varit rådgivare i trafiktekniska frågor åt lstanbuls spårvägar. Beroende

på omfattningen har man ibland debiterat, ibland inte.

HT-DATA, GÖTEBORGS HAMN

HT-data är ett databolag som ägs av Göteborgs hamn. Man arbe- tar med drift och utveckling av datasystem för transporter och godshantering. Av omsättningen på 25 Mkr avser hälften Göte-

borgs hamn och hälften andra kunder.

Man började arbeta åt hamnen och sedan åt företag som arbetar

mot hamnen, t ex skeppsmäklare, tullen, bilspedition, ASG, Stora.

Det finns privat konkurrens inom verksamhetsområdet. HT—data

säljer sina datasystem till utländska både offentliga organ och

privata företag.

Marknadsföring sker genom annonser i internationella facktidskrifter och genom Göteborgs hamns utländska kontakter, bl a i samband med studiebesök i hamnen. Exportrådet samt internationella semi-

narier och konferenser är andra marknadsföringsmöjligheter som

HT-data utnyttjar.

GRYAAB

Göteborgs RYA-verk AB är en reningsanläggning som ägs av

Göteborg och sex förortskommuner.

GRYAAB har ett konsultuppdrag i Bangkok som finansieras med BITS-medel. Det avser konstruktion av renings- och avloppsanlägg-

ning, vilket Bangkok saknar.

Tidigare hade man i Bangkok anlitat privata engelska konsulter. Eftersom man inte hade någon erfarenhet av avloppsanläggningar

kunde man inte ställa de rätta frågorna till konsulterna.

l Bangkok har GRYAAB uppfattats som mera neutral.

GRYAAB har avtal med BITS om konsultverksamheten i Bangkok

och behöver därför ingen dispens.

44 GRYAAst engagemang i Bangkok har lett till att privata svenska

konsultföretag erhållit uppdrag direkt i Bangkok inom projektets ram för 2 a 3 Mkr.

GÖTEBORGS VA

Göteborg har en kolreaktiveringsanläggning, som har överkapacitet. Göteborg utför reaktivering åt Norge, Finland och andra svenska kommuner. Detta är en form av tjänsteproduktion inom landet för

export.

8. EXEMPEL PA SYNPUNKTER SOM FRAMKOM VID INTERVJU- ERNA

8.1. Avgränsningar mellan gränskommunalt samarbete, vänorts-

samarbete, bistånd och kommersiell tjänsteexport.

- Bistånd bör betalas centralt i landet. Ekonomiska konsekvenser

av bistånd måste bedömas centralt.

- Vid tjänsteexport som bistånd från kommun/landsting blir det den mest generösa och inte den bästa

kommunen/landstinget som exporterar sitt kunnande.

För att sälja produkter krävs mycket, bl a en väl formulerad affärsi-

dé. För att ge bistånd krävs inte så mycket. Man bör bygga nätverk

och kontakter och definiera vad som bör göras.

- Bistånd i form av överskottsmaterial kommer tyvärr ofta i orätta händer. Eventuellt bättre med kontrollerad förSäljning av överskott-

smaterial. Resultatredovisning bör då krävas.

- Erfarenheterna från Lettland är att många delegationer har varit

där men inte mycket har uträttats.

-Vi bör kunna ge subventionerad hjälp österut för att på sikt hjälpa

näringslivet här att få en ny exportmarknad.

- Uppbyggnad av kontaktnät med vänorter kan ge samarbete och

underlätta för privata företag att försälja produkter.

- För projekt som innebär ökad rening av avloppsvattnet runt Östersjön saknas i regel finansieringsmöjligheter i de östeuropeiska länderna. Man är därför beroende av svenskt bistånd. Statliga svenska biståndsmedel är dock begränsade och flera viktiga pro- jekt är nu vilande i brist på pengar. Eftersom vår egen närmiljö påverkas av kvaliteten på reningen av avloppsvatten som släpps ut i Östersjön kan det även ses som ett direkt svenskt intresse att dessa projekt genomförs. Därför borde svenska va-avgifter kunna

användas till detta ändamål.

- Miljöfrågor i Estland är även av betydelse för Sverige.

8.2. Konkurrensförhållanden mellan kommuner/landsting och privata konsultföretag? Aflärsmässighet i prissättning? Olika nischer

i kompetensen?

- Kunskapsöverföring vad gäller t ex teknikutveckling, upphandling och företagsutveckling bör på sikt kunna medföra positiva effekter för det svenska näringslivet inom ramen för ett vidgat utbyte gent-

emot t ex de baltiska länderna och Polen.

- En tjänsteexporterande kommunal verksamhet påpekar att den teknik man till stora delar arbetar med baserar sig på utrustning från svenska industri. Ett konsultengagemang för den kommunala verksamheten torde därför medföra ökad efterfrågan på svenska

produkter.

- Inom kommunal teknisk verksamhet har man i svenska kommu- ner ett kunnande inom management och finansiering som inte finns hos privata konsulter. Kommunal teknisk konsultverksamhet medför därför knappast någon konkurrens för privata konsultföretag. Tvärt- om kan kommunalt engagemang innebära att privata svenska konsultföretag kan komma att anlitas som underkonsulter för speci- ella uppgifter där kommunen saknar kompetens. Detta har skett i

en del fall.

- Den kommunala konsulten har ofta en egen nisch där privat kon-

sultverksamhet saknar erfarenhet.

- Vi har erfarenhet av drift, underhåll, skötsel och projektledning.

Det saknar i regel privata konsulter.

— Ibland kan den kommunala tjänsteexporten leda till att svenska

hårdvaruleverantörer får order.

- Övertalighet kan inte lösas genom systemexport, men om vi kan

sälja vårt kunnande kan vi hjälpa svensk exportindustri.

- Det svenska kommunala företaget uppfattades som mera neutralt

och pålitligt än privata utländska konsulter.

- Det svenska kommunala företagets tjänsteexportengagemang har lett till att privata svenska konsultföretag erhållit uppdrag direkt

inom projektets ram för 2 a 3 Mkr.

- Genom kommunal tjänsteexport bygger man upp ett förtroende som kan medföra försäljning av andra produkter i framtiden, ex-

empelvis från det privata näringslivet.

- Kommuner konkurrerar inte på lika villkor i förhållande till privata företag. Det krävs en ekonomisk bas för affärsverksamhet. Kommu-

nerna kan falla tillbaka på skattemedel.

— Det kommunala tjänsteexportföretaget har samarbetsavtal med

privata bolag. Man samarbetar om marknadsföringen av kostnads-

skäl.

48 - Det finns privat konkurrens inom det kommunala data-området. Det kommunala dataföretaget säljer sina datasystem till utländska

både offentliga organ och privata företag.

- Om vi utbildar och hjälper igång verksamhet i utlandet, finns förut-

sättningar för att de köper svenskt material.

- Debitering av tjänsteexport sker enligt samma grunder som

används för interndebitering inom kommunen.

- Affärsmässighet med vinstbegrepp är ett viktigt krav som rege-

ringen inte kan ge dispens ifrån.

- Man måste se på konkurrensaspekterna i förhållande till privata

företag.

8.3. För- och nackdelar med att arbeta som underkonsult åt leve-

rantör kontra att uppträda som självständig konsult

— Genom att arbeta som självständig konsult kan man vara neutral

gentemot hårdvaruleverantör.

- Den utländske kunden, i regel en kommun, har haft större för- troende för kommuner som arbetat på egen hand. De har uppfat- tats som mer neutrala och som kolleger med ett inte enbart kom-

mersiellt intresse.

49 - Vid arbete som underkonsult uppfattades det som fördelaktigt att inte själv behöva svara för marknadsföring, förhandlingar och avtal. Men efter att ha deltagit i tjänsteexport anser man att man skaffat

sig erforderlig erfarenhet för att själva gå ut på marknaden.

- Om man inte själv är konsult gentemot köparen utan arbetar som underkonsult åt ett svenskt företag som levererar hårdvara, blir man uppbunden och uppfattas inte av köparen/kunden som neutral

i sina bedömningar.

- En kommunal verksamhet som varit underleverantör åt ett export- företag framhåller att köparen, en utländsk kommunal verksamhet,

hade större tillit till den kommunala verksamheten än till exportföre- taget. Det behövdes någon som "talade samma språk". Exportföre- taget fick ibland kontakta kunden via personal från den kommunala verksamheten, som uppfattades mer som kollegor av kundens

personal. - Personal vid exportföretaget hade sett fördelar i att den kommu-

nala verksamheten skulle varit engagerad som direktkonsult åt

kunden för att därigenom få bättre relationer.

8.4 Kapacitet för tjänsteexport

- Inom ramen för vad den kommunala verksamheten arbetar med

borde det vara möjligt att sälja sina tjänster. Exempelvis har man

överkapacitet på anläggningssidan på vintern. Det kunde då vara lämpligt att kunna sälja sina tjänster på detta område exempelvis till Sydeuropa, där klimatet tillåter anläggningsarbete även vintertid. Man skulle då kunna utnyttja organisationen optimalt och lättare

kunna klara topparna på sommaren med en större organisation.

- Det är en kapacitetsfråga hur mycket man kan engagera sig i tjänsteexport. Även inom Sverige finns en marknad för kommunal

konsultverksamhet.

- För den egna verksamheten innebär det stora fördelar att kunna utnyttja tillfällig eller säsongbetonad överkapacitet till tjänsteexport.

Detta ökar lönsamheten.

8.5. Kompetens och risktagande. Faror och problem som bör und- vikas grundat på erfarenheter från dem som har exporterat

- Någon form av stödorganisation behövs om många kommuner

börjar med tjänsteexport, t ex i kommunförbundets regi.

- I Baltikum är det svårt att veta vem man jobbar åt på grund av organisationsförändringar. Detta kunde också medföra problem med vem som skall betala konsultverksamheten om det inte var

helfinansierat av BITS.

- Beviljar svenska myndigheter visum för patient från visst land?

51 Svenska myndigheter kan ställa krav på förskottsbetalning för patienter från vissa länder. lnvandrarverket är inte anpassat efter

ett kommersiellt arbetssätt.

- Före dispensansökan brukar muntliga kontakter tas med UD:s handelsavdelning. Det är viktigt att kommunerna inte tar på sig allt-

för stora risker.

- UD har inte ställt något krav på försäkring men man vill att kom-

munerna begränsar sitt risktagande för att få dispens.

- För kommuner och landsting kan det i många fall vara en helt ny erfarenhet att göra affärer och förhandla. Kommersiell bedömning och kommersiell erfarenhet är viktiga. Slutförhandling och avtal är

endast sista biten i denna process. - Avtal och förhandlingar kräver kompetent hjälp. Arabländerna är härvid särskilt svåra. Tvister är mycket svåra att lösa. Även ett mi-

nisterium kan låta bli att betala. En tvist kan ta sju år att lösa.

Under tiden får man inga pengar.

- Juridisk del med avtalstecknande och förhandlingar kräver kom-

petens. — Avtalet är komplicerat. BITS har hjälpt till med det.

- Avtalet måste utformas på ett professionellt sätt.

- Avtalsformulering är komplicerat.

- Vilka lagar och vilket forum skall tillämpas vid tvister.

- Möjlighet att verkställa eventuella domar måste beaktas.

- Affärsöverenskommelser och förhandlingar har man inte kunskap

om i kommuner.

- Valutabestämmelser kan utgöra problem.

- Ansvars- och skadeståndsfrågor måste regleras.

- Ansvarsförsäkring bör tecknas.

- Konsultförsäkring behövs.

- Det kommunala företaget brukar i sina avtal stipulera att svensk lag skall tillämpas och att svensk domstol skall avgöra tvister. Be-

talning sker ofta i US dollar, vilket kan vara ett problem med tanke

på valutafluktuationerna.

- l utlandet accepteras inte alltid de höga svenska timarvodena för konsulter. Dagarvoden har visat sig lättare att få accepterade.

Timpriserna är ofta lägre utomlands. Det är lätt att bli lurad i av-

talen.

- Organisationsförändringarna i Östeuropa kan utgöra ett problem. Det kan vara svårt att finansiera tjänsteexport och svårt att få betalt

efteråt.

-I exempelvis Östeuropa kan det vara svårt att få betalt. En del länder har svårt att få fram valuta. I samband med avtalet bör man

därför göra upp en betalningsplan.

- Om man inte får betalt drabbas skattebetalarna.

8.6. Samordning av tjänsteexport.

- Med 24 exportbolag för hälso- och sjukvård blir det svårare för en svensk minister att hjälpa till med marknadsföring. En del projekt inom hälso- och sjukvård är så stora att Stockholm och Göteborg

måste samarbeta om dem.

- Konkurrensen från England och Holland är lättare att klara om vi

samarbetar.

- Framtagning av underlag för ansökan om bidrag från BITS kan vara förenat med stora kostnader. Det talar också för samordning. Andra kostnader som blir lägre vid samordning är marknadsförings- kostnader. Vi kan behöva obligatorisk samordning för att Inte få

dubbla kostnader.

54 - I dagens läge råder hård konkurrens vad gäller internationell sjukvårdsproduktion. P 9 a konjunkturnedgången minskar även

detta. Mycket av vår försäljning går nämligen till övriga Norden.

- Sjukhus byggs för export i Tyskland och Belgien. Detta kan

medföra att vi tappar marknadsandelar.

- Omfattande marknadsföring behövs med exempelvis kungabesök. Patienterna måste veta vad Sverige är. Exempelvis skulle Sydsveri- ge kunna sälja sjukvård till Nordtyskland, men vi har överkapacitet

inom samma områden (där det förut var kö i båda länderna).

- Tung organisation behövs, dvs starkt välsignad från regeringshåll.

Sedan kan utfördelning ske till landstingen.

- Vid tjänsteexport/bistånd till Östeuropa bör kommuner/landsting informera varandra. Bättre engagemang och mindre byråkrati om det inte samordnas utan man har direktkontakt. För stor apparat

utan direktkontakter kan medföra maffiaproblem på mottagarsidan.

- Dock saknas någon inflytelserik samordnande kraft för sjukvårds-

export.

- För sjukvårdsutbildning i Estland har BITS överblick och gör

bedömning. Mottagarlandet prioriterar.

55 8.7. Dispensbehov

- Kommuner och landsting bör själva kunna avgöra i vad mån de skall engagera sig i tjänsteexport. Sammanlagt har nio dispensan- sökningar kommit in till regeringen. Samtliga har beviljats. Utöver dessa har i några enstaka fall kommuner tagit muntliga kontakter.

Dessa har dock inte lett till någon ansökan.

- Helt fritt för kommuner och landsting att exportera sina tjänster kan medföra negativa effekter på utlandsmarknaden med diverse

småbolag som inte arbetar samordnat. Vissa sådana incidenter

förekommer redan med nuvarande system.

- Dispensen kan ibland uppfattas som en offentlig "välsignelse"

vilket särskilt i Mellanöstern uppfattas som positivt.

- Systemexport bör kunna ske utan dispens. Beträffande sjuk- vårdsförsäljning bör investeringar för export kräva dispens. Verk- samheten bör ekonomiskt balanseras på sikt. Affärsmässighet bör

iakttas i prissättningen.

56 9. SLUTSATSER OCH ÖVERVÄGANDEN

9.1. Nuvarande kommunala tjänsteexport

Nuvarande lagstiftning tillåter kommuner och landsting att bedriva tjänsteexport som underleverantör till svenskt exportföretag eller till staten. Efter dispens från regeringen kan kommun och landsting få bedriva tjänsteexport på egen hand. Vid behandling av dispensan- sökan granskas särskilt att kommunen eller landstinget inte tar onödiga risker utan bedriver exporten på ett ekonomiskt försvarbart

sätt.

Det kan dock ifrågasättas om denna granskning tjänar något syfte. Kommuner och landsting bör själva bättre kunna bedöma riskerna och ta ett eget ansvar för sitt agerande. Detta motiveras närmare i avsnitt 10.1, sid 74 - 75.

Kommunal tjänsteexport måste enligt lagen alltid bedrivas affärs— mässigt vare sig den sker på egen hand med dispens eller som underleverantör. Detta innebär bl a att full ersättning måste tas ut för de sålda tjänsterna. Kommuner och landsting får inte med

skattemedel subventionera tjänsteexport.

Av enkäten och intervjuerna framgår att den kommunala tjänsteex— porten har ganska liten omfattning. När lagen om kommunal tjäns-

teexport kom fanns ett intresse för att kommuner och landsting

skulle exportera sitt kunnande både som underleverantörer till svenska exportföretag och efter dispens på egen hand. Härigenom skulle kommunerna bereda mark för svenska exportföretag samt

också direkt dra in pengar till landet.

Exportrådet främjade kommunal tjänsteexport bl a genom att anordna seminarier för intresserade kommuner och landsting. Ex- portrådet tillfrågade också de större kommunerna om vilket intresse de hade att delta i tjänsteexport och erbjöd sina tjänster för mark-

nadsföring. Intresset föreföll dock inte särskilt stort.

Stockholm, Göteborg och Malmö är de enda kommuner som jämte Stockholms läns landsting i någorlunda omfattning bedrivit kommer- siell tjänsteexport och haft framgång med detta. Andra försök har gjorts, men dessa har endast lett till begränsade exportinsatser. Särskilt Göteborgs kommun har varit mycket aktiv inom kommunal

tjänsteexport.

På sistone har intresset för kommunal tjänsteexport ökat men det har då inte främst gällt kommersiell tjänsteexport utan tjänsteexport som bistånd till Östeuropa, särskilt Polen och Baltikum.

Under de år lagen om kommunal tjänsteexport har funnits har

regeringen beviljat nio dispenser för kommuner/landsting som velat exportera på egen hand. Ingen ansökan om dispens har avslagits. Utöver de nio har ytterligare några förfrågningar gjorts, men de har

inte lett till någon formell ansökan. Några dispenser som lämnats

avser inte ett visst projekt utan har mer generell karaktär, t ex dis-

pensen till SwedeHealth.

Av enkäten framgår en viss irritation hos kommuner och landsting över kravet på dispens för att få exportera tjänster på egen hand. Dispensansökan tar dock i sig inte särskilt lång tid att handlägga så någon större tidsutdräkt är det inte fråga om. I ett fall har framförts att det kan vara en fördel med dispens. Det kan nämligen uppfattas som en officiell sanktion av tjänsteexporten, vilket någon gång visat

sig värdefullt vid försäljning i Mellan- östern.

Som tidigare redovisats har Danmarks kommuner genom ny lag fått möjlighet att på egen hand sälja sitt kunnande till utländska köpare, s k systemexport. För Danmark är detta särskilt intressant genom medlemskapeti EG. Danska kommuner kan lämna anbud på konsultverksamhet i de utvecklingsprojekt som finansieras med

EG—fonderna, exempelvis i Sydeuropa.

Som en följd av EES-avtalet kommer svenska kommuner att på samma villkor kunna lämna anbud på dessa projekt under förut- sättning att den svenska lagstiftningen tillåter kommunal tjänsteex- port.

EG-fondernas investeringar uppgår till cirka 100 miljarder ECU per

år inklusive mottagarlandets egen andel i projekten.

59 9.2. Varför kommunal tjänsteexport inte fått någon större omfattning

För att kontinueriigt bedriva tjänsteexport krävs en omfattande marknadsföring. Fortlöpande information om vad som är på gång inom branschen erfordras. Man behöver försäljare som har goda kontakter. Just personliga kontakter är en viktig nyckel till framgång

i all konsultverksamhet.

Man måste skapa sig ett gott rykte och förtroende i de kretsar som kan tänkas bli kunder. Detta kräver stora insatser vid konsultverk- samhet i hemlandet och är desto svårare (och därmed också mer

kostnadskrävande) vid konsultverksamhet utomlands.

Vid marknadsföring är det också av största vikt att veta vilka kunder man skall satsa på. Marknadsföring kan vara mycket kost-

nadskrävande och det är viktigt att koncentrera resurserna.

De kommuner som på egen hand erhållit tillfälliga tjänsteexpor- tuppdrag har betonat att det ofta är genom personliga kontakter eller vänortsförbindelser man fått uppdraget. En kommun som sat- sar på tjänsteexport på egen hand skulle behöva bygga upp en marknadsföringsorganisation för att kunna räkna med någorlunda jämn verksamhet på tjänsteexportsidan. En jämn belastning på en

viss nivå är också nödvändig för att kunna ge lönsamhet.

När kommunen arbetar som underleverantör åt svenskt exportföre-

tag utnyttjas de kontakter som företaget har. Efterfrågan på kom-

munal medverkan vid export tycks emellertid inte ha varit så stor. Det kan finnas flera orsaker till detta. Efterfrågan på företagens produkter har givetvis betydelse, men även andra orsaker kan

spela in.

Olika samarbetsformer med exportföretag kan vara av intresse även när kommunen avser att bedriva tjänsteexport i egen regi. Det

kan vara ett sätt att minska kostnader och risktagande.

De tjänster man vill sälja kan behöva vidareutvecklas för anpass- ning till kundernas önskemål och behov redan i marknadsförings- skedet. I det läget måste en satsning göras där det är osäkert vad

som kan ge utdelning.

En kommun har normalt inte en överkapacitet i den storleksord- ningen att man kontinuerligt kan sälja sina tjänster. Man måste

därför bygga upp en större resursbas av experter än som motsva- rar det egna behovet. Man drar då på sig kostnader som måste för- delas på de projekt man får. Vid bristande order kan man göra en

förlust.

Mycket arbete måste också läggas ned på offerter som inte leder till någonting. Man kan kanske räkna med att vart tionde anbud

leder till order.

En kontinuerlig, kommersiell tjänsteexport innebär därför ett stort

risktagande. För de flesta svenska kommuner är det därför knap-

past möjligt att bedriva en sådan verksamhet på egen hand. Detta kräver för stora satsningar i uppbyggnad av organisation med kon-

sultpersonal och omfattande försäljningsverksamhet.

Den resursmässigt största kommunala tjänsteexporten är sjukvård som lämnas i Sverige åt utländska patienter. De flesta patienterna kommer från övriga nordiska länder. Sjukvården är en kommersiell kommunal tjänsteexport som bedrivs kontinuerligt. De tjänsteex- porterande sjukvårdshuvudmännen har tillräcklig kapacitet för att

klara en kontinuerlig tjänsteexport.

En möjlighet att bedriva fortlöpande tjänsteexport är att kommuner samarbetar exempelvis genom kommunförbundet eller på annat sätt för att gemensamt bedriva marknadsföring och skaffa sig goodwill. Den kapacitet som en enskild kommun inte kan bygga upp kan byggas upp gemensamt. Den eller de kommuner som för tillfället har överkapacitet kan ta uppdraget. Gemensamt kan ett

flertal kommuner tillhandahålla erforderlig kapacitet.

SwedeHealth bygger på ett sådant samarbete. Man marknadsför gemensamt tjänsteexporten och fördelar uppdragen mellan sig. SwedeHealth samarbetar även med privata företag i branschen såsom Scandinavian Heart och Carlanderska. Man har upptäckt att alla tjänar på detta samarbete. Det gäller att kunna hävda sig

gentemot stora utländska konkurrenter.

Exportrådet kan också hjälpa till med marknadsföring. Eftersom

exportrådets verksamhet skall intäktsfinansieras måste man ta betalt för marknadsföring. Exportrådet besitter värdeful kompetens för export och skulle kunna hjälpa flera kommuner samtidigt.

Därigenom kan kostnaderna fördelas på fler. * Vi finner således att

Kommuner kan samarbeta med exportföretag om tjänsteexport och därvid ha nytta av företagets marknadsföringsresurser. Detta

hindrar inte att kommunerna uppträder som självständga konsulter.

Kommuner kan gå samman och dela på kostnaderna ”ör mark— nadsföring och gemensamt hålla tillräcklig kapacitet föi kontinuerlig konsultverksamhet. Detta kan exempelvis ske genom kommunför- bundet

Kommuner kan ta tillfälliga konsultuppdrag som erhållst ex genom personliga kontakter eller vän-ortsförbindelser och inte kräver omfattande marknadsföring. Kommuner kan använda tllfällig över-

kapacitet för att klara av enstaka uppdrag av mindre onfattning.

Kommuner kan åta sig tjänsteexportuppdrag genom SDA eller

andra biståndsorgan.

Kommuner kan INTE räkna med att på egen hand becriva en omfattande tjänsteexport som ger stor lönsamhet. Detnedför alltför

stora risker för förluster.

Kommuner kan INTE räkna med att lösa övertalighetsproblem eller

ekonomiska problem genom tjänsteexport.

Exportföretagens efterfrågan på kommunal medverkan har hittills

inte varit stor.

9.3. Förhållandet mellan kommunerna och det privata näringslivet vid tjänsteexport

Kommuner som bedrivit tjänsteexport har många gånger kunnat ge draghjälp åt svenska konsultfirmor och svenska hårdvaruleveran- törer. Kommunal tjänsteexport kan också skapa en goodwill för Sverige och svenska produkter som på sikt kan öka försäljnings- möjligheterna i länder dit svenska kommuner exporterar sitt kun-

nande.

Ett svenskt exportföretag, en hårdvaruleverantör, kan förbättra sin säljposition genom att ha tillgång till en referenskommun där man är beredd att stödja försäljningen genom att hjälpa en eventuell köpare med konsultverksamhet. Härigenom kan köparen få en

komplett lösning omfattande teknik, hårdvara och systemlösning.

9.3.1. Konkurrensförhållanden mellan kommun och privat näringsliv

Avsikten med kommunal tjänsteexport är inte att konkurrera med företag inom områden där dessa besitter ett kunnande Tjänsteex- port bör därför endast få omfatta kompetensenlig verksamhet jämte stödfunktioner. Man tar då tillvara den kunskap som redan finns i organisationen och skapar inte nya områden för konsutverksam- het.

Med stödfunktioner avses exempelvis fastighetsskötse och -under— håll, städning m m. Detta är funktioner som i sig inte är kompeten- senliga men blir kompetensenliga när de utgör stödfurktion till kompetensenlig verksamhet. Normalt torde exempelvis städning eller fastighetsunderhåll utan samband med kommuna verksamhet inte vara kompetensenligt. Uttrycket stödfunktion är en företags- ekonomisk fackterm, som vill uttrycka att funktionen ifråga inte är

det egentliga syftet med verksamheten.

Det kan ibland vara nödvändigt att bearbeta och anpassa sin

produkt något för att den lättare skall kunna säljas. Deta bör vara tillåtet inom rimliga gränser. Ibland kan också säsongbetonad och annan tillfällig överkapacitet utnyttjas genom tjänsteexport. Härige-

nom kan kommuners och landstings resurser utnyttjaseffektivare.

I många fall innebär därför kommunens uppträdande på konsult-

marknaden ingen konkurrens för privata konsultföretag

Framför allt inom det kommunaltekniska området kan det finnas privata konsultföretag med kunnande inom samma verksamhets- områden som kommunen. Men kommunerna har ofta ett kunnande inom andra delar av detta verksamhetsområde än de privata konsultföretagen. Kommunerna har erfarenhet av management, projektledning, drift och finansiering, medan privata konsulter har sitt kunnande inom tekniska och andra speciella delar av verksam—

heterna.

Vid flera tillfällen när kommuner uppträtt som konsulter har det lett till att privata svenska konsultföretag anlitats för specialuppgifter där kommunen inte har tillräcklig kompetens. Detta kan ske i samma utsträckning som kommunerna själva skulle ha anlitat motsvarande privat konsulthjälp.

I ett fall ledde ett kommunalt tjänsteexportåtagande till att privata svenska konsulter anlitades för en summa som var tio gånger så

stor som värdet av kommunens insats.

9.3.2. Prissättning och affärsmässighet

I nuvarande lag om kommunal tjänsteexport anges att verksam— heten skall bedrivas på affärsmässiga grunder. Detta avser bl a prissättningen. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att konkurrensen gentemot privata företag snedvrids. Genom denna bestämmelse har man gjort ett avsteg från självkostnadsprincipen

som annars normalt gäller vid kommunal prissättning.

66 Affärsmässig prissättning är ett begrepp som inte är entydigt i sin definition. Normalt torde det avse att man begär ett pris som täcker de totala kostnaderna inklusive marknadsföringskostnader och kompensation för risktagande samt ger en viss vinst.

Eftersom tjänsteexporten för en kommun enbart är en biprodukt och kan vara en möjlighet att utnyttja tillfällig eller säsongsbetonad

överkapacitet kan en sådan prissättning baserad på marginalkost-

naden ge lönsamhet.

Ett privat företag kan också lägga sig på en lägre prisnivå än som motsvarar totalkostnaderna. Av konkurrens- eller andra skäl tar

man ut ett pris där man enbart får marginalkostnaderna täckta.

Viss försäljning vid sidan av den vanliga verksamheten kan även för ett privat företag ge möjlighet att utnyttja tillfällig överkapacitet och därmed föranleda en liknande prissättning baserad på mar- ginalkostnadsberäkning. För ett specialiserat konsultföretag däre- mot kan tjänsteexport vara en mycket viktig inkomstkälla som mås-

te bidra till företagets totalkostnader.

En prissättning baserad på ett marginalkostnadstänkande kan

därför innebära att konkurrensen snedvrids.

9.3.3. Underleverantör contra egenregi

Vid intervjuer med dem som har erfarenhet av tjänsteexport har framkommit följande när det gäller för- och nackdelar med att uppträda som underleverantör respektive bedriva tjänsteexport på

egen hand:

Om en kommun uppträder som självständig konsult åt en annan, utländsk kommun uppfattas den som mer neutral än om den är underleverantör till ett privat företag. Detta medför att kunden får större förtroende för konsulten. Även för exportföretaget kunde det vara en fördel att den kommunala verksamheten uppträdde som självständig konsult. Kommunen har då större möjligheter att medla

mellan företaget och kunden när man är oense om något.

I något fall angavs i intervjuerna att det var tryggare att vara under- konsult åt ett företag som hade stor erfarenhet av exportverksam- het. Men efter att ha arbetat tillsammans med företaget vid ett till- fälle ansåg man sig ha tillräcklig erfarenhet för att kunna agera självständigt. Man hade också fortsatt konsultverksamheten på

egen hand åt samma kund med några smärre uppdrag.

Men ur marknadsföringssynpunkt ansåg man att det fanns många fördelar med att samarbeta med ett stort, välrenommerat företag. Det underlättade i stor utsträckning möjligheterna att få order, ansåg man. Ett sådant samarbete kan dock kombineras med att

kommunen uppträder som självständig konsult.

68 9.4. Svårigheter vid tjänsteexport

För många tjänstemän i kommuner och landsting kan det vara en ny erfarenhet att göra affärer och förhandla. Kommersiell bedöm- ning och erfarenhet är viktiga för framgång i tjänsteexportaffärer

liksom vid all affärsverksamhet.

Vid framgångsrik tjänsteexport måste många barriärer övervinnas. En första svårighet är språket. Vid systemexport är språket en mycket viktig länk för att förmedla kunnandet. Som tidigare nämnts är framgångsrik konsultverksamhet en fråga om förtroende. För- troende skapas lättare om man direkt och på ett korrekt sätt kan förmedla tankar och idéer till den presumtive kunden. Allt detta medför att goda språkkunskaper i hög grad underlättar tjänsteex-

port.

En annan svårighet som alltid finns är skillnader i kultur och tänke- sätt. Denna skillnad varierar i svårighetsgrad för olika länder. Skillnaden mellan Sverige och övriga nordiska länder är ganska liten men inte helt obefintlig. Skillnaden i kultur och tänkesätt mel- lan Sverige och t ex ett muslimskt land i Mellanöstern är mycket större. Sådana skillnader påverkar möjligheterna att skapa för-

troende och gör därmed försäljningsarbetet svårare.

Östeuropa skiljer sig också från Sverige. Begrepp kan ha en annan betydelse än hos oss. Ekonomisk terminologi är annorlunda. Man

har under tidigare totalitära regimer vant sig vid att tänka och hand-

la på ett annat sätt än vi är vana vid. I nuvarande uppbygg- nadsskede i Östeuropa kan det vara svårt att veta vilken instans

man skall förhandla med.

Allt detta kan skapa svårigheter och missförstånd vid kontakter mellan svenska kommuner och kommuner eller annan offentlig

verksamhet i andra länder.

Avtal och förhandlingar vid tjänsteexport är mer komplicerade än vid affärer inom landet och kräver professionell hjälp. Ansvars-voch skadeståndsregler måste regleras. Enligt vilka lagar och vid vilket

forum skall tvister slitas?

Möjligheten att verkställa eventuella domar måste också beaktas. - Hur skall betalning ske och i vilken valuta? Vad skall hända vid valutakursförändringar? Detta är exempel på frågeställningar som

måste belysas i ett tjänsteexportavtal.

l länder med andra kulturer måste man ha hjälp av någon som är väl insatt i landets rättsskipning. Exempelvis kan affärer med arabiska länder ställa stora krav på insikt i landets förhållanden. Tvister är ofta mycket svåra att lösa. Det kan ta åtskilliga år. Under

tiden erhålls ingen betalning.

Vid konsultverksamhet kan man råka ut för skade-ståndskrav. Det är därför viktigt att försäkra sig mot detta så att det inte drabbar

skattebetalarna i kommunen. Skadeståndskrav kan bli aktuellt

exempelvis när en felbedömning görs av den tjänsteman som

arbetar med konsultuppgifter.

Om exempelvis en byggnad skall uppföras och grundförhållandena inte har undersökts tillräckligt noga och byggnaden därför inte får tillräckligt stabil grund kan det bli svåra sättningar i byggnaden. Det kan i värsta fall leda till att byggnaden måste rivas och uppföras på nytt. Om en svenska kommun har varit ansvarig konsult för en sådan byggnation kan kommunen råka ut för ett mycket stort ska-

deståndskrav.

9.5. Varför kommunal tjänsteexport?

Den kommunala tjänsteexporten i kommersiell form kan tjäna flera syften. Direkt kan den ge kommunen exportintäkter och ge ett tillskott både till kommunens ekonomi och till landets betalnings- balans. Säsongsbetonad och annan tillfällig överkapacitet i kommu-

nen kan bättre utnyttjas.

Den kommersiella kommunala tjänsteexporten har dock hittills varit av så begränsad omfattning att den endast haft marginell betydelse för såväl kommunernas som landets ekonomi. Det torde inte i fram-

tiden ske någon avgörande förändring på denna punkt.

En kommersiell tjänsteexport av sådana dimensioner att det får

någon större betydelse för kommunernas ekonomi kräver att man

håller en så omfattande kapacitet att de ekonomiska riskerna blir

för stora.

Den kommunala tjänsteexporten kan dock indirekt ge flera positiva effekter. Den kan göra reklam för Sverige och svenska lösningar och på så vis bli en draghjälp åt svenska företag. En svensk kommun som uppträder som konsult har också möjlighet att rekom-

mendera svenska konsultföretag och hårdvaruleverantörer.

Draghjälpen åt svenska företag, både konsulter och hårdvaruleve- rantörer, torde ha större ekonomisk betydelse än de direkta in-

täkterna av kommunal tjänsteexport. Den är dock svår att mäta.

| Östeuropa kan svenska kommuner hjälpa till att bygga upp en

fungerande samhällsstruktur på lokal nivå.

Inom miljöområdet är svenskt kunnande till stor nytta vid uppbygg-

nad av effektiva reningsverk i länderna på andra sidan Östersjön.

Den kommunala tjänsteexporten kan också bli en stimulans för

kommunala tjänstemän. I exporterande kommuner har upplevts att tjänstemän som deltagit i tjänsteexport fått en ökad självkänsla och

tilltro till den egna organisationen.

Även om vi funnit att kommunal tjänsteexport är förenat med många svårigheter och fallgropar, bör inte det avskräcka kommuner

och landsting från att exportera sitt kunnande. Om man beaktar de

problem som tjänsteexporterande kommuner pekat på, ä' riskerna

med en begränsad, tillfällig tjänsteexport inte så stora.

Kommunal tjänsteexport har också sin givna plats i samtand med svenskt bistånd till såväl Östeuropa som icke-europeiska utveck- lingsländer. Här arbetar kommunerna antingen som underleveran- törer till BITS/SIDA eller i varje fall med medel från dessa organ.

Risktagandet blir då mindre.

1o. FÖRSLAG MED MOTIVERING

10.1. Kommunal tjänsteexport

FÖRSLAG:

Kommuner och landsting får bedriva systemexport och tjänstepro- duktion för export på egen hand eller som underleverantir åt svenskt företag eller åt staten. Tjänsteexporten skall minst balanse- ra ekonomiskt under viss tid och sänedovisas i kommunens bok- föring. Prissättningen skall ske på affärsmässiga grunder. Något kontinuerligt tillskott av skattemedel får inte ske.

Syftet med den kommunala tjänsteexporten är inte att korkunera med privata företag. Tjänsteexporten får därför endast onfalta

kompetensenlig kärnverksamhet jämte stödfunktioner. Investeringar för tjänsteexportverksamhet får inte göras. Detta kan nämligen medföra ett alltför stort risktagande. Regeringen kan dock medge undantag från Sistnämnda bestämmelse.

Kontinuerlig tjänsteexport som kan ge ordentlig ekonomisk utdel- ning kräver så omfattande satsningar att risktagandet kan bli för

stort för enskilda kommuner.

Syftet med kommunal tjänsteexport är inte att kommunerna skall bygga upp en sådan omfattande verksamhet. Det är inte heller tro- ligt att enskilda kommuner kommer att vilja lägga ner alltför stora

resurser på en så osäker satsning.

Eventuella större satsningar bör ske genom samverkan mellan kommuner där man delar kostnader och gemensamt kan tillhanda- hålla erforderlig kapacitet. Olika samverkansformer med export- företag är också möjliga, även om kommunen uppträder som själv-

ständig konsult.

Den kommersiella kommunala tjänsteexporten kommer därför troligen även i framtiden att mest avse tillfälliga uppdrag som er- hålls genom personliga kontakter eller vänortsförbindelser. Tjäns- teexporten kommer att förbli av liten direkt ekonomisk betydelse för kommunerna. Erfarenheten från Danmark är också att kommunal

tjänsteexport har relativt liten omfattning.

Sjukvården är ett undantag från detta. De större sjukvårdshuvud- männen och SwedeHeaIth har resurser på detta område som möjliggör en kontinuerlig kommersiell tjänsteexport, framförallt i form av sjukvårdsproduktion inom landet för utländska patienter.

Den kommunala tjänsteexporten kan trots begränsad omfattning vara viktig. Den kan skapa goodwill och förtroende för Sverige och svenskt kunnande och genom den kan svenska exportföretag, både hårdvaruleverantörer och privata konsultföretag, få draghjälp

för sin export.

Den kommunala tjänsteexporten utgör sällan någon konkurrens för privata företag så länge kommunen håller sig till sin kompetensenli- ga verksamhet. Tvärtom har det visat sig att kommunal konsult- verksamhet kunnat vara draghjälp åt såväl hårdvaruleverantörer

som privata konsultföretag.

Svenska kommuner kan också göra en viktig insats vid uppbyggan- det av Östeuropa. Detta sker dock mestadels med medel från BlTS

och inte genom kommersiell tjänsteexport.

Det torde inte medföra några risker att låta kommunerna själva avgöra om de vill engagera sig i tjänsteexport på egen hand. De kommuner som uppträtt på exportmarknaden har varit försiktiga och inte tagit några onödiga risker. Kommunerna och landstingen har i regel skaffat kompetent hjälp för avtalstecknande och man har

oftast försäkrat sig mot skadeståndskrav.

Kommuner och landsting kan i sin kommunallagsenliga verksamhet omsätta miljardbelopp och göra mycket stora investeringar. De penningsummor som genom eventuell oskicklighet kan förloras i sådana verksamheter är betydligt större än de eventuella förluster

man kan göra i en tjänsteexporterande konsultverksamhet.

Av dem som har erfarenhet av kommunal tjänsteexport har de

flesta ansett att kommunerna bör kunna agera självständigt utan

dispens.

l enkätsvaren har många kommuner och landsting gett uttryck för önskemål om att kommuner och landsting själva skall få avgöra om

de vill bedriva tjänste-export på egen hand.

Nuvarande lagstiftning möjliggör för kommunerna att uppträda som underleverantör till exportföretag eller till staten utan dispens. l intervjuerna har framkommit att det många gånger är fördelaktigt för kommunen att uppträda som konsult på egen hand med direk- tavtal med den utländske kunden även när man samarbetar med ett exportföretag. Bl a inger man mer förtroende om man är själv—

ständig i förhållande till hårdvaruleverantören.

Utökat vänortssamarbete och övrig tjänsteexport inom ramen för bistånd från SIDA eller BITS utgör antalsmässigt den största delen av kommunal tjänsteexport. Eftersom dessa projekt granskas av SIDA eller BITS, dvs en statlig myndighet med erfarenhet av

utlandsprojekt, borde åtminstone i dessa fall inte någon ytterligare

prövning behövas.

Allt detta talar för att kommuner och landsting själva bör kunna

avgöra om de vill bedriva tjänsteexport på egen hand.

För att tillgodose privata företags berättigade intresse av skydd mot skattesubventionerad konkurrens och skydda skattebetalarna mot

för stort risktagande föreslås följande begränsningar:

Tjänsteexporten skall bedrivas på affärsmässiga grunder. Detta innebär bl a att prissättningen bör vara sådan att exporten inte

subventioneras med skattemedel.

Samtliga kostnader för insatser av personal, material, kapital, avskrivningar på maskiner och fastigheter samt avkastning på insatt kapital bör ingå i underlaget för prissättning. Härtill kommer också skälig andel av kostnader som är gemensamma för flera verksamheter. Skälig vinst, kostnader för marknadsföring, kost- nader för offerter som inte leder till försäljning och ersättning för

risktagande och erforderlig överkapacitet bör också vägas in.

Vidare skall tjänsteexporten särredovisas i kommunens bokföring. Ett bra sätt att hålla isär tjänsteexporten från övrig kommunal

verksamhet är att bedriva den i bolagsform.

Någon subventionering med skattemedel eller andra former av

stödåtgärder i strid med konkurrenslagens bestämmelser bör inte

vara tillåtna. Ägartillskott av kapital för att investera i kapitalkrävan-

de utrustning bör inte få ske för den tjänsteexporterande verksam- heten.

Pengar bör kunna tillskjutas för att starta tjänsteexportverksam- heten, utveckla produkten och bedriva marknadsföring, men endast i sådan utsträckning att det finns goda utsikter att hämta hem pengarna i kommande tjänsteexport. Lyckas inte detta inom rimlig tid bör verksamheten läggas ned för att inte riskera ytterligare

skattemedel.

Det förutsätts dock att någon omfattande marknadsföringsorganisa- tion och/eller större kapacitetsökning i den egna verksamheten inte

byggs upp.

Systemexport är en form av tjänsteexport som knappast kräver

investeringar i dyrbar utrustning eller byggnader. Annorlunda förhål- ler det sig med tjänsteproduktion för export, med ett annat ord upp- dragsverksamhet, exempelvis sjukvård. En sådan verksamhet skul—

le kunna motivera investeringar, t ex i ett nytt sjukhus.

Kommuner och landsting bör inte själva få besluta om sådana

investeringar. Det skulle innebära en stor satsning av skattemedel där det är osäkert vad som kan återbetala sig. Uteblir exportintäk- terna kan förlusten bli mycket stor för skattebetalarna. Tjänsteex-

port är inte heller någon primär uppgift för kommuner och landsting.

78 Därför bör föreskrivas att tjänsteproduktion som inte kräver nya investeringar får exporteras utan dispens. Men investeringar för

tjänsteexport bör även i fortsättningen kräva dispens av regeringen.

10.2. Näringslivsfrågor

FÖRSLAG:

Utred frågan om näringslivsutveckling genom lokal och regional

samverkan mellan kommuner och företag.

Den ökade internationaliseringen och därav följande behov av regionvis utveckling av näringslivet innebär att kommuner och landsting kan behöva utökade möjligheter att stödja näringslivet

även på annat sätt än genom tjänsteexport.

Danmark kan tjäna som förebild. Där har man ansett det värdefullt att kommunerna och landstingen (amten) engagerar sig aktivt i näringslivets utveckling på många sätt. Kommunal systemexport ses där enbart som en av flera vägar att stödja det lokala när- ingslivet och öka dess konkurrenskraft. Bl a kan man bilda gemen- samma bolag för exempelvis marknadsföring, produktutveckling

och försäljning av tjänster och produkter.

Ett närmare lokalt och regionalt samarbete mellan näringsliv och

kommuner om marknadsföring, produktutveckling och produktion såväl inom som utom landet kan också skapa ett större intresse för kommunal medverkan vid hådvaruexport. En sådan medverkan kan

öka företagens konkurrenskraft. Denna fråga bör utredas vidare.

10.3. Internationellt bistånd

FÖRSLAG:

Kommuners, landstings och kyrkliga kommuners kompetens utvid- gas till att även omfatta rätt att lämna bistånd i form av ny utrust- ning, rådgivning/konsultverksamhet, utbildning, kontant stöd eller på annat sätt till länder där nödsituation råder. Sådant bistånd får endast lämnas till länder som är föremål för bistånd genom svensk

statlig myndighet. Biståndet kan även avse utvecklingshjälp.

I exempelvis Östeuropa finns ett enormt behov av kunskap på bl a det kommunala och miljömässiga området. Svenska kommuner och landsting kan dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter och därigenom bidra till uppbyggnaden av en demokratisk kommunal självstyrelse och en väl fungerande kommunal verksamhet i Östeu- ropa. Eftersom dessa Iänder har svårt att betala för kunnandet

finns behov av att kunna hjälpa dem vederlagsfritt.

Enligt nuvarande lagstiftning får kommuner och landsting lämna

bistånd i form av material som inte längre behövs i den egna verksamheten. Behoven exempelvis på andra sidan Östersjön är emellertid mycket stora, både av material, pengar och kunskap. Kommuner och landsting bör därför ges möjlighet att lämna bistånd i andra former till länder där en nödsituation råder, Sådant bistånd bör kunna avse ny eller begagnad utrustning, utbildning, rådgivning,

konsultverksam het och ekonomiska bidrag.

Bistånd får lämnas enbart som katastrofhjälp eller annat humanitärt bistånd. Uttrycket "humanitärt bistånd" är svårt att närmare definie- ra. Klart är emellertid att mycket av den hjälp kommuner och landsting önskar lämna till Östeuropa mera har karaktär av ut- vecklingshjälp än rent humanitär hjälp. Därför föreslås att det i ny

lagstiftning tydliggörs att utvecklingsbistånd får lämnas.

På det miljömässiga området kan svenska kommuners insatser i Polen och Baltikum leda till förbättrade förhållanden i Östersjön. Det sker nu genom bidrag från BITS. men behoven är större än vad som nu kan tillgodoses. Kommuner och landsting som så önskar bör därför beredas möjlighet att själva bidra med både kunnande och pengar. En renare Östersjö kan ligga i svenska kommuners eget intresse, åtminstone de kommuner som ligger

utmed Östersjökusten. Som fastslagits i många andra sammanhang ligger dock ansvaret

för den svenska utrikes- och biståndspolitiken på staten. Regering

och riksdag bär ansvaret för våra internationella förbindelser och

måste därför bestämma biståndsverksamhetens inriktning och om-

fattning.

Detta behöver dock inte komma i konflikt med en utvidgning av lagen om katastrof- och humanitärt bistånd till att möjliggöra för kommuner och landsting att tillhandahålla bistånd till offentlig verksamhet i mottagarlandet. En förutsättning är dock att det utökade kommunala biståndet endast riktar sig till länder som är

föremål för statligt svenskt bistånd.

Det kan också vara lämpligt att biståndet riktar sig till en vänort eller i övrigt organ av samma art som givaren. Övrigt bistånd kan i

första hand ankomma på staten.

Det är viktigt att det bistånd som lämnas till ett land samordnas mellan olika givare för att få ut mesta möjliga effekt. Fördelning av bidrag på olika organ i mottagarlandet kan vara viktigt att samord-

na.

Bidragsgivare bör också kontrollera att biståndet kommer till sådan användning som avsetts. När så bedöms lämpligt bör kommuner och landsting kunna ställa krav på att mottagaren av bistånd redo-

visar hur det använts.

Kontroller av detta slag kan vara både kostsamt och svårt för enskilda kommuner att genomföra. Genom samarbete mellan

kommuner, landsting och kanske också statliga organ bör det vara

möjligt att genomföra erforderliga kontroller.

Allt detta talar för att större bidrag bör samordnas och planeras mellan flera givare, t ex stat, landsting och kommuner. Kommunför- bundet och Landstingsförbundet skulle kunna få en viktig uppgift

som samordnare. Kontrollfunktioner kan också skötas gemensamt genom Kommunförbund och Landstingsförbund eventuellt i samar-

bete med statliga biståndsorgan.

Denna utvidgning av kommunernas och landstingens befogenheter bör även omfatta Svenska Kyrkans organ. Även här bör samord-

ningsmöjligheter och kontrollbehov beaktas vid biståndsgivning.

Möjligheten att lämna bistånd i form av rådgivning, utbildning och konsultverksamhet får inte snedvrida konkurrensen mellan kommu- nal verksamhet och enskilda konsultföretags tjänsteexport. Genom att bistånd endast får lämnas till länder där nödsituation råder bör det vara möjligt att upprätthålla avgränsningen mot kommersiell tjänsteexport. Kravet på affärsmässighet vid kommunal tjänsteex- port/konsultverksamhet upprätthålls däremot i länder som har större

möjligheter att betala för tjänsterna.

11 . LAGFÖRSLAG

Författningsförslag Förslag till

Lag om kommunal tjänsteexport

Härigenom föreskrivs följande

1 5 En kommun, ett landsting och ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16 - 18 55 kommunallagen (1991:900) får

tillhandahålla kommunala tjänster för export enligt föreskrifterna i

dennalag.

Med kommunala tjänster avses i lagen sådana nyttigheter i form av

kunskaper och erfarenheter som finns i kommunernas och lands-

tingens verksamhet.

Vad som i denna lag föreskrivs för kommuner gäller också, om inte

annat sägs, för landsting och kommunala företag.

2 5 Tjänsteexporten kan avse systemexport eller tjänsteproduktion

för export. Kommunerna får tillhandahålla tjänsterna:

1. Som underleverantör åt företag i Sverige eller åt staten.

2. Genom direkt export till offentlig eller privat köpare i utlandet.

35. Kommunernas tjänsteexport skall bedrivas på affärsmässiga

grunder.

4 5 I en kommuns redovisning skall kostnaderna, intäkterna och

resultatet av tjänsteexport redovisas särskilt.

Av redovisningen för ett kommunalt företag skall också framgå vilkai borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser som kommunen

eller landstinget ingått för företaget.

5 5 En kommun får inte stödja tjänsteexporten på ett sådant sätt attt den fria konkurrensen hämmas eller i övrigt vidta annat konkurrens--

begränsande förfarande.

6 5 En kommun får inte investera i byggnader eller kapitalkrävande

utrustning huvudsakligen för tjänsteexportändamål.

7 5 Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen för visst fall

medge undantag från bestämmelserna i 6 5.

Denna lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs lag om

kommunal tjänsteexport (1986z753).

*********************i*******i***i****

Författningsförslag

Förslag till

Lag

om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna intemationell katastrofhjälp, humanitärt bistånd och utvecklings- bistånd

Härigenom föreskrivs följande 1 5 Kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter får lämna katastrofhjälp, annat humanitärt bistånd eller utvecklings- bistånd till ett annat land där det inträffar en katastrof eller på något

annat sätt uppstår en nödsituation.

2 5 Till ett land som erhåller statligt svenskt bistånd får bistånd enligt 1 5 ges i form av utrustning, rådgivning, utbildning, ekono-

miskt stöd eller på annat sätt.

3 5 Till ett land som inte erhåller statligt svenskt bistånd får bistånd

enligt 1 & enbart ges i form av utrustning som givaren kan avvara.

Medel får dock i skälig omfattning anvisas för iordningsställande

och transport av utrustningen.

Givaren får också tillhandahålla och svara för ersättning till den

personal som behövs för att utrustningen skall kunna tas i bruk.

4 5 Bistånd enligt 2 eller 3 5 kan lämnas direkt till det andra landet

eller genom en internationell hjälporganisation.

5 5 Kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter får också lämna utrustning som de kan avvara till en internationell hjälporganisation för att användas om en nödsituation senare skulle

inträffa.

6 & Kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter som lämnar bistånd enligt 2 5 skall vidta åtgärder för att förvissa

sig om att biståndet kommer till sådan användning som avsetts.

Denna lag träder i kraft den . Genom lagen upphävs lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd (1991:901).

***********************Q*******i******

12. SPECIALMOTIVERING

12.1 Förslag till lag om kommunal tjänsteexport.

15

l paragrafen anges att kommunala tjänster får tillhandahållas för export. Med "kommunala" avses kompetensenlig kommunal verk-

samhet, dvs såväl kommunal kärnverksamhet som tillhörande stöd-

funktioner.

Med uttrycket "kommunalt företag" avses både helägda och deläg-

da företag. Delägarna kan vara antingen offentliga eller privata juridiska eller enskilda personer. För tydlighetens skull anges att

lagen även gäller för kommunalt företag.

Med export avses försäljning på exportmarknaden.

I tredje stycket finns en lagteknisk bestämmelse. ! stället för att i alla paragrafer räkna upp kommuner, landsting och kommunala företag som avses i 3 kap. 16-18 55 kommunallagen används

begreppet "kommun" som en samlad beteckning.

25

i Med "tjänster" avses dels systemexport, eller med ett annat ord

! försäljning av kunskap och erfarenheter genom konsultverksamhet, ', dels tjänsteproduktion inom Sverige för utländsk kunds räkning, t ex sjukvård, utbildning, Iaboratorieanalyser. Det senare kan även

i kallas uppdragsverksamhet.

l punkt 1 anges att kommuner och landsting liksom förut kan tillhandahålla sina tjänster som underleverantör åt företag i Sverige eller åt staten.

] I punkt 2 anges att kommuner och landsting kan tillhandahålla sina ] tjänster direkt till utländsk köpare. Den utländske köparen kan vara i i

en kommun, ett landsting (motsvarande) eller annan myndighet, ett

företag eller en enskild.

Möjligheten att bevilja kommunal tjänsteman tjänstledigt för att arbeta som konsult i tjänst hos ett svenskt exportföretag kvarstår

givetvis utan någon speciell lagreglering.

35

l paragrafen, som behandlas bl a i avsnitt 9.3.2, anges att tjäns- teexporten skall bedrivas på affärsmässiga grunder. Detta innebär bl a att tjänsteexporten skall vara affärsmässigt motiverad. Det in- nebär också att självkostnadsprincipen bryts när det gäller pris-

sättning av tjänsteexport.

En kommun bör i sin priskalkyl för tjänsteexport ta med alla kost- nader. Tjänsteexporten bör även bära sin andel av gemensamma

kostnader för den kommunala verksamheten.

Kommunens intäkter av tjänsteexport bör på sikt vara minst lika

stora som kommunens totalkostnader för tjänsteexport.

Under en startperiod är det rimligt att intäkterna kan vara lägre än de totala kostnaderna. Om det inte är sannolikt att balans kan uppnås inom rimlig tid bör verksamheten läggas ned för att inte ris-

kera ytterligare skattemedel.

90 45

l paragrafen föreskrivs att redovisningen i kommunerna skall ges en utformning som möjliggör en bedömning av vilka kostnader och intäkter som kan hänföras till verksamheten. Redovisningen skall försvåra möjligheterna att tillämpa underprissättning. Ett lämpligt sätt att särredovisa tjänsteexport kan vara att bedriva den i bolags-

form.

Om verksamheten bedrivs i bolagsform bör i kommunens redovis- ning också klart framgå om kommunen genom borgensåtaganden eller andra ansvarsförbindelser stöttar sin företaget på ett sätt som

ger dem otillbörliga konkurrensfördelar.

55

| paragrafen förbjuds kommunerna att genom olika åtgärder stödja tjänsteexporten så att konkurrensen hämmas. De åtgärder som avses är sådana som kan angripas med stöd av konkurrenslagen (199320). Det är främst konkurrensbegränsande förfaranden som har sin grund i missbruk av en dominerande ställning. Hit hör också

underprissättning.

91 65

| paragrafen föreskrivs att investeringar i byggnader eller kapitalkrä- vande utrustning inte får göras för tjänsteexport. Detta torde fram- förallt kunna vara aktuellt för tjänsteproduktion inom landet, 3 k

uppdragsverksamhet, åt utländska kunder.

Sådana investeringar kan innebära en stor satsning av skattemedel

där en eventuell förlust kan bli mycket stor för skattebetalarna.

75

Regeringen kan medge dispens från investeringsförbudet i 6 5.

Härvid bör särskilt beaktas riskerna med investeringen.

12.2 Förslag till lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp, humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd

15

Med annan nödsituation avses liksom i tidigare lagstiftning ex- empelvis en sådan situation som uppstått i Östeuropa. Förutom katastrofhjälp och humanitärt bistånd kan även utvecklingsbistånd

lämnas. Det kan exempelvis avse hjälp med uppbyggnad av lokal

demokrati, hjälp med konstruktion av avloppsrening etc.

25

Begränsningen till länder som erhåller svenskt statligt bistånd avser att se till att det utvidgade kommunala biståndet inte strider mot den nationella utrikespolitiken eller mot regeringens biståndspolitik

och Iänderval.

Bistånd kan ges på många olika sätt. Det som räknas upp i lagtex—

ten är endast exempel. Dock skall biståndet i enlighet med 1 &

avse katastrofhjälp, humanitärt bistånd eller utvecklingsbistånd.

Rådgivningen kan exempelvis utformas som konsultverksamhet. Det kan exempelvis gå till så att ansvarig personal i mottagarlandet får kontinuerligt stöd i ett visst projekt av en svensk kommunal tjänsteman. Denna konsultmedverkan bör helst inte utformas så att den svenska kommunen/landstinget tar på sig ansvar av sådant slag att skadeståndsanspråk kan riktas mot den. I annat fall bör kommunen/landstinget beakta möjligheterna att försäkra sig mot

skadeståndskrav.

93 35

För länder som inte erhåller svenskt statligt bistånd kvarstår möjlig- heten enligt tidigare lag att lämna bistånd i form av utrustning som kan avvaras. Det kan knappast komma i konflikt med den nationel- la utrikespolitiken om detta begränsade bistånd kan ges även till

länder som staten inte lämnar bistånd till.

45

Bistånd kan lämnas direkt till det andra landet eller organ, exempel- vis en kommun, i det andra landet. Möjlighet finns också att t ex anvisa medel eller skänka utrustning till en internationell hjälporga- nisation som arbetar med ett visst projekt i landet i fråga. Möjlighet att samordna insatserna från svensk sida bör också beaktas,

exempelvis genom kommunförbund eller landstingsförbund.

55

Utrustning som kan avvaras får lämnas till en hjälporganisation i förväg för att användas om nödsituation skulle inträffa. Detta mot-

svarar bestämmelse i tidigare lag.

94 65

Kommuner, landsting etc skall i den utsträckning som är möjlig se till att bistånd enligt 2 5 kommer till avsedd användning. Detta kan ske på olika sätt. Man kan ställa villkor för bistånd och man kan kontrollera hur biståndet använts. Flera kommuner, landsting etc kan också samverka, exempelvis genom kommun- eller landstings- förbund, för att se till att biståndet kommer till rätt användning. Kontroller bör också kunna ske i samverkan, eventuellt också till-

sammans med statliga biståndsorgan.

För bistånd enligt lagens 3 och 5 5 ställs inga formella krav på uppföljning. Detta hindrar dock inte att det även i fråga om sådant bistånd kan vara angeläget att se till att utrustningen kommer till

avsedd användning.

1. Humanitärt bistånd

1.1 Har kommunen/landstinget lämnat internationell

katastrofhjälp och/eller annat humanitärt bistånd enligt lagen (1991:901)?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 44 (18.4) 15 59 (23) Nej 195 (81.6) 3 198 (77) summa 239 18 257

1.2 Planeras hjälpinsatser av detta slag?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 22 (10.2) 8 30 (13) Nej 193 (89.8) 7 200 (87) summa 215 15 230

Om svaret på fråga 1.1 ochzeller 1.2 är ja:

a) I vilken form har hjälpen getts/avses hjälpen ges?

K L T Kontors/sjukv.materie1 10 5 15 Annan materiell hjälp 12 o 12 Ekonomisk hjälp; övrigt 3 1 4 Rådgivning, utbildning 1 o 1 summa 26 6 32

b) Vilken omfattning har den haft/avses den få?

K L T stor 4 1 5 Medelstor 9 0 9 Liten 17 o 17

Summa 30 1 31

K L T Baltikum 13 4 17 Polen 13 0 13 Ryssland 1 0 1 ovriga 2 1 3 Summa 29 5 34

d) Har kommunen/landstinget stött på problem i detta sammanhang av t.ex. juridisk, ekonomisk eller praktisk karaktär?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 9 (12.9) 7 16 (18.4) Nej 61 (87.1) 10 71 (81.6) Summa 69 17 87

2. Kommunal tjänsteexport

Enligt lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport får kommuner och landsting tillhandahålla kommunala tjänster för export. Med kommunala tjänster avses i lagen sådana nyttigheter i form av kunskaper och erfarenheter som finns i kommunernas och landstingens verksamhet.

2.1 Är kommunen/landstinget för närvarande engagerad i tjänsteexport?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 19 (8.1) 5 24 (9.4) Nej 216 (91.9) 14 230 (90.6) Summa 235 19 254

2.2 Har kommunen/landstinget varit engagerad i tjänsteexport?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 13 (5.7) 6 19 (7.7) Nej 214 (94.3) 13 227 (92.3)

2.3 Planerar kommunen/landstinget att engagera sig i tjänsteexport?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 21 (9.3) 4 25 (10.3) Nej 204 (90.7) 14 219 (99.7) Summa 225 18 243

2.4 Finns intresse för engagemang i tjänsteexport inom en period av 2 — 5 år?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 60 (29.3) 7 67 (30.2) Nej 145 (70.7) 10 155 (69.8) summa 205 17 222

2.6 Har tjänsteman hos kommunen/landstinget beviljats tjänstledighet för att biträda t.ex. privat företag med export av kommunalt kunnande?

KOMMUNER LANDSTING TOTALT Ja 9 (3.9) 3 12 (4.8) Nej 224 (96.1) 16 240 (95.2)

Summa 2 33 19 2 52

Kronologisk förteckning

73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74.Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor II, — offentlig verksamhet m.m. Fi. 76.Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77.Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.C.

Kronologisk förteckning

1.Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD 2. Kursplaner för grundskolan. U. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. 5. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar- maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. 7. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. 8. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9.Fostlag. K. 10. En ny datalag. .lu. 1 1 . Socialförsälo'ingsregister. S. 12. Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U. 13. Ökad konkurrens på järnvägen. K. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 15.Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommissionens förslag. Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägande! av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. 18.Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19.Kommunema och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 21.Ökat personval. Ju. 22. Vad är ett statsråds arbete vårt? Fi. 23.1(unskapens krona. U. 24. Utlänningslagen — en partiell översyn. Ku. 25.Sociala åtgärder för jordbntkare. Jo. 26.Handlåggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöbalk. Del 1 och 2. M. 28.Bankstödsnämnden. Fi. 29. Fortsatt reformering av företagsbeskatmingen. Del 2. Fi. 30. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. 3 I . Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. 32. Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelstndustri för EG. 10. 34. Förarprövare. K. 35. Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju.

36. Lag om totalförsvarsplikt. Fö. 37.Justitiekanslem. En översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. .lu.

38.Hälso— och sjukvården i framtiden — tre modeller. S. 39. En gräns för filmcensuren. Ku. 40.Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. Ju. 41.Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. Fi.

42.Försvarets högskolor. Fö. 43. Politik mot arbetslöshet. A. 44.Översyn av tjänsteinkomstbeskatmingen. Fi. 45.Trosa bryter sig loss. Bytånkande eller demokratins räddning. C. 46. Vissa kyrkofrågor. C. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. C. 49. Ett år med betalningsansvar. S. 50. Serveringsbestämmelser. S.

51. Naturupplevelser utan buller - en kvalitet att våma. M.

52. Ersättning vid arbetslöshet. A. 53.Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. 54. Utvisning på grund av brott. Ku. 55. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. 56. Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. UD. 57. Beskattning av fastigheter, del I — Schablonintåkt eller fastighetsskatt? Fi. 58.Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi. 59.Ny marknadsföringslag. C. 60.Polisens rättsliga befogenheter. Ju. 61.Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. S. 62. Ränssäkerheten vid beskattningen. Fi. 63.Person och parti - Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). .Iu. 64.Frågor för folkbildningen. U. 65. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. 66.1.ag om införande av miljöbalken. M.

67. Slutförvaring av använt kåmbrånsle - KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. M. 68. Elkonkurrens med nåtmonopol. N. 69.Revisorema och EG. N.

70. Strategi för småföretagsutveckling. N. 71 . Organisationemas bidrag. C. 72. Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C.

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av JKzs arbetsuppgifter mm. [37] Fri- och råttighetsfrågor. Del A och B. [401 Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60] Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 199321). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76]

Utrikesdepartementet

Stymings- och samarbetsformer i biståndet. [l] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56]

Försvarsdepartementet

Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42]

Socialdepartementet

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar rn. fl. [4] Bensodiazepiner - beroendeframkallande psykofarmaka. l5l Socialförsäln'ingsregister. [11] Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvärden. [31] Hälso- och sjukvården i framtiden - tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV—smitta genom läkemedlet Preconativ. [61]

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]

ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi-

kommisionens förslag. Bilagor. [16] Riksbanken och prisstabiliteten. [20]

Vad är ett statsråds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkornstbeskatmingen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskatming av fastigheter, del I — Schablonintäkt eller fastighetsskatt? [57] Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrågor ll, — offentlig verksamhet m.m. [75]

Utbildningsdepartementet

Kursplaner för grtmdskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.

— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling - huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]

Frågor för folkbildningen. [64]

Jordbruksdepartementet

Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny anstållningsskyddslag. [32]

Politik mot arbetslöshet. [43] Ersättning vid arbetslöshet. [53]

Kulturdepartementet

löneskillnader och lånediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. [17] Utlänningslagen - en partiell översyn. [24] En gräns för-filmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54]

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70]

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationernas bidrag. [71] Att inhämta synpunkter från medborgarna - Det kommunala omrösmingsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73] Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77]

Miljö- och naturresursdepartementet

Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]

Naturupplevelser utan buller - en kvalitet att vänta. 151] Handlingsplan mot buller.

Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle - KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. [67]

GT:? _! ,) fa " »Ju't) 1. tiil