Vilka vattendrag skall skyddas? 1,betänkande.

Till statsrådet Görel Thurdin

Genom beslut den 24 juni 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden planläggning,

om markanvändning och bebyggelse att tillkalla särskild utredare

en med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Med stöd detta bemyndigande förordnade statsrådet

av Görel Thurdin den 13 juli 1993 departementsrådet Kjell Svensson som särskild utredare.

Från och med den 15 september 1993 förordnades sakkun-

som niga i utredningen direktören Nils Andersson Svenska Kraftverksföreningen, fiskeridirektören Sten Andreasson ñskeriadministrationen, direktören Ingela Blixt Närings- och teknikutvecklingsverket, enhetschefen Sven Göthe Naturvårdsverket, landskapsarkitekten Per-Magnus Nilsson Svenska kommunförbundet och projektledaren June Ärleskog Boverket samt experter

som avdelningsdirektören Inger Brinkman Naturvårdsverket och tekn. lic. Monika Söderlund-Andreasson Svenska Kraftverksföreningen. Vidare har sakkunnig under december 1993 varit förord-

som nad avdelningsdirektören Ingemar Olsson Fiskeriverket. Från och med den 15 februari 1994 har civ. ing. Ulf Tisell Svenska Kraftverksföreningen ersatt Monika Söderlund-Andreasson

som expert i utredningen.

Till utredningens sekreterare förordnades den 1 september 1993 fil. dr Gunnar Fredriksson.

Utredningen har antagit namnet Vattendragsutredningen. Jag får härmed, i enighet med utredningens sakkunniga och experter de framlagda förslagen, överlämna betänkandet SOU

om 1994:59 Vilka vattendrag skall skyddas Principer och förslag,

Beskrivning av vattenområden. Stockholm i april 1994

Kjell Svensson

/ Gunnar Fredriksson

Innehåll 5

Innehåll

Del 1 Principer och förslag

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Vårt uppdrag och underlag för arbetet 15 . . . . . . . .

2 Principer till grund för våra överväganden 19 . . . . . 2.1 Utgångspunkter för att bedöma bevarandevärdet 20 . . 2.2 Principer för att välja ut skyddsvärda vattenområden 24

2.3 Värdering av energiintresset 28 . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Vattenkraftens roll 29 . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Hur mycket kan övervägas för skydd 32 . . . . 2.4 Övergripande principer för att väga bevarandeintresset

mot energiintresset 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Hur vi har valt områden kan komma ifråga för som

skydd 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Nu skyddade vattenområden 39 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Var behöver vattenområden skyddas 41 . . . . . . . . .

3.3 Sammanställning underlag skyddsvärda vatten-

av om

områden 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Underlagsmaterial 42 . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Analys enkätsvar 42 av m.m. . . . . . . . . . . 3.4 Sammanställning underlag energiintresset 44 av om . 3.4.1 Underlagsmaterial 44 . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Analys enkätsvaren 44 av . . . . . . . . . . . . .

4 Beskrivning och prioritering vattenområden 45 av . . . 4.1 Vår prioritering skyddsvärda vattenområden 46 av . . .

Innehåll

4.1.1 Vattendrag avvattnas till Bottenviken 46

som

.

4.1.2 Vattendrag avvattnas till Bottenhavet 49

som

.

4.1.3 Vattendrag avvattnas till egentliga

som

Östersjön 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.4 Vattendrag avvattnas till Västerhavet 70

som

.

4.1.5 Våra prioriterade vattenområden i hela landet 78

4.2¶Jämförelse utbyggnadsintresse och skyddsvärde 80

av

. 4.3 Förslag 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 I direktiven särskilt angivna vattenområden 85

. . . . . 5.1 Brunnsberg i Österdalälven 86

. . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Gideälven mellan Stennäs och Björna 87

. . . . . . . . . 5.3 Jaurekaska i Stora Luleälven 89

. . . . . . . . . . . . . . 5.4 Ljungån i Gimån 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Fortsatt arbete 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Behov ytterligare underlag 93

av

. . . . . . . . . . . . . 6.2 Program för inventeringar 94

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Genomförande inventeringar 96

av . .

. . . . . . . . . .

7 Olika instrument för att skydda vattenområden 99

. . . 7.1 Lag- och beslutssystemet 99

. . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Naturresurslagen 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Instrument i den fysiska planeringen 104

. . . . . . . . .

7.3.1 Översiktsplan och regionplan 104

. . . . . . . . .

7.3.2 Detaljplaner och områdesbestämmelser 105

. . . 7.4 Naturvårdslagens instrument 106

. . . . . . . . . . . . . . 7.5 Sammanfattning 108

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor idel 1 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningens direktiv

2 3 kapitlet 6 paragrafen, NRL

3 Sammanställning av Vattendragsutredningens enkät till

länsstyrelserna

4 Sammanställning Kraftverksföreningens enkät till

av

kraftföretagen

Innehåll 7

5 Vattenkraften i den fysiska riksplaneringen och

naturresurslagen. 6 Rättsliga instrument för skydd vattendrag mot

av

vattenkraftsutbyggnad.

Del 2 Beskrivningar vattenområden

av

Sveriges skyddade vattendrag naturvärden i vattendrag

-

skyddade enligt NRL 3:6 och förslag till ytterligare skydd.

De av vattendragsutredningen från bevarandesynpunkt

prioriterade vattenområdena översiktlig sammanställning

-

av naturvärden.

ñsazeaihxg cm ua

.áa§ê:x sm;

A 4220.m ad ::i:1åt51. nå: :astma s

1/25 xJ . ..

Sammanfattning

Sammanfattning

Vattendragsutredningen redovisar i detta betänkande sina överväganden och förslag.

Vår huvuduppgift har varit att föreslå vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. I direktiven görs ingen avgränsning sig

vare geografiskt eller vad gäller vattendragens storlek. Som grund för våra förslag skall utarbeta principer för att bedöma vilka vattenområden som är särskilt skyddsvärda. Det är dock inte bara skyddsvärdena som skall behandlas, utan också vattendragens värde för energiproduktion. Bevarandeintresset skall vägas mot energiintresset. Konsekvenserna av våra förslag till skydd

av vattenområden skall bedömas dels för miljön, dels för landets energiförsörjning och möjligheterna att genomföra den

av

riksdagen beslutade planen för vattenkraftsutbyggnad

Vattenkraftsplanen. Vi skall också analysera olika former för skydd av värdefulla vattenområden. Vidare skall vi göra överväganden om fyra i direktiven särskilt nämnda älvsträckor.

Med hänsyn till den tid som vi haft för arbetet måste våra överväganden i allt väsentligt bygga på tillgängligt underlag, främst

hos myndigheter och kraftföretag. Redovisningar vilka vatten-

av områden och vattendragssträckor har stora skyddsvärden har

som via en enkät begärts in från samtliga länsstyrelser. Vilka vattendrag som är av intresse för vattenkraftsutbyggnad har kartlagts av Svenska Kraftverksföreningen enkät till kraftföre-

genom en tagen.

10 Sammanfattning

Enkäten till länsstyrelserna resulterade i ett tusental förslag till skyddsvärda områden, alltifrån hela avrinningsområden till korta strömsträckor i små vattendrag. Vi har lagt stor vikt vid att ta fram tydliga principer för att välja ut de vattenområden som är särskilt skyddsvärda och bland vilka ett skydd enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen NRL kan övervägas.

Vår huvudprincip har varit att identifiera de vattendrag som med sina avrinningsområden bäst kan representera de många olika naturtyper som finns i Sverige. Sådana vattenområden som speglar största möjliga del av de naturtyper som finns i de delar av landet som de flyter igenom har valt att kalla för typvattendrag. Vid urvalet av dessa vattenområden har vi beaktat vilka naturvärden som de nu skyddade vattenområdena och älvsträckorna representerar.

En annan viktig princip har varit att försöka finna "opåverkade" referensvattendrag som kan tjäna som måttstock för att bedöma förändringar i andra vattendrag.

En tredje bedömningsprincip har varit förekomsten av speciella bevarandevärden med hänsyn till ett eller flera sektorsintressen.

Kraftverksföreningens enkät resulterade i 224 projekt. De flesta projekten är små, men deras totala produktionskapacitet har ändå beräknats till 2,4 TWh/år. Vi har bedömt att dessa projekt liksom de ytterligare projekt som ingår i Vattenkraftsplanen kan anses vara likvärdiga för att uppnå en viss produktionskapacitet. Som primär bedömningsgrund för att klassificera utbyggnadsprojekten vid Vägning mot bevarandeintresset anser vi därför att man kan anväda den energimängd som bedöms kunna gå att ut.

Vid bedömning av vilka vattenområden som bör övervägas att ingå i 3 kap. 6 § NRL bör vattendragen som regel behandlas som hela avrinningsområden och inte som vattendragssträckor. För vattendragssträckor med höga bevarandevärden förordar vi andra att skyddsformer används. I undantagsfall kan dock vad har

Sammanfattning 11

benämnt speciella bevarandevärden motivera att en vattendragssträcka förs till 3 kap. 6 § NRL. Ju viktigare för kraftförsörjningen ett vattenområde är desto starkare måste bevarandevärdet

för att vattenområdet skall skyddas. I de fall det finns altervara nativa vattenområden som kan tillgodse ett visst bevarandemotiv bör sträva efter att skydda det som skulle ge den minsta

man elproduktionen.

Från det omfattande underlaget om skyddsvärda vattendrag som länsstyrelserna har redovisat har vi gjort ett urval av ca 50 avrinningsområden som har bedömt skulle kunna komma i fråga som typvattendrag. Vårt underlag har inte givit grund för att peka ut några "opåverkade" referensvattendrag. Materialet har inte heller innehållit underlag för att välja ut vattendrag som enbart på grund av sina speciella bevarandevärden skulle kunna motivera ett skydd enligt 3 kap. 6 § NRL. I de fall då det funnits flera typvattendrag att välja mellan har vi dock fäst vikt vid vilket vattendrag som är minst påverkat och var de starkaste bevarandevärdena finns med hänsyn till olika sektorsintressen.

Bland de av oss sålunda utvalda ca 50 vattenområdena har kommit fram till 22 vattenområden som kan representera de naturtyper som är dåligt representerade av de nu skyddade vattenområdena. Bland dessa vattenområden har det endast i sju fall redovisats motstående utbyggnadsintressen.

De i direktiven särskilt angivna älvsträckorna vid Brunnsberg i Österdalälven, mellan Stennäs och Björna i Gideälven och vid Jaurekaska i Stora Luleälven har inte kommit med i vårt urval av vattenområden. Det viktigaste skälet till detta är vår huvudprincip att välja typvattendrag som inkluderar så stor del som möjligt av avrinningsområdet och är så lite påverkat som möjligt.

Det fjärde vattenområdet som nämns i direktiven, Ljungån, är ett biflöde till Gimån som omfattas 3 kap. 6 § NRL. Att

nu av skydda Ljungån skulle i enlighet med de principer som har lagt fast stärka bevarandevärdena i avrinningsområdet. Vi före-

12 Sammanfattning

slår därför att Ljungån tillförs det skyddade området vid ett avslag på det projekt som nu prövas enligt vattenlagen.

Det saknas ett tillräckligt underlag för att utifrån våra principer nu göra ett samlat ställningstagande till vilka vattenområden som skall skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Emellertid att fyra

anser vattenområden i södra Sverige kan föreslås för ett sådant skydd utan ytterligare inventeringar. Främsta skälet till detta är inte att kunskapsunderlaget i dessa fall år bättre än annorstädes utan att det inte finns några alternativa vattenområden kan tjäna

som som typvattendrag. De områden som anser bör skyddas är

nu Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena, Kävlingeån och Rönne å i Skåne samt Rolfsån i Halland.

Eftersom det inte i något av dessa vattenområden finns något redovisat utbyggnadsintresse medför vårt förslag inte några konsekvenser för landets energiförsörjning eller för miljön, vilket vi enligt direktiven skall bedöma.

För att förbättra kunskaperna om sådana bevarandevärden som är av särskilt intresse i samband med vattenkraftsutbyggnader föreslår att ett inventeringsarbete genomförs. Syftet skall

vara att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka vattenområden som bör långsiktigt skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Genom sina sakkunniga i utredningen har Svenska kraftverksföreningen och Naturvårdsverket förklarat sig beredda att träffa en överenskommelse att gemensamt finansiera ett

om

sådant inventeringsarbete.

Arbetet bör inledas med att ett program utarbetas för de inventeringar som behöver genomföras. Vattendragsutredningen har föreslagit regeringen att utredningen ges i uppdrag att svara för ett sådant program.

Mot bakgrund av den samstämmighet som finns mellan de i Vattendragsutredningen företrädda intressena förutsätter vi att, under den tid som inventeringsarbetet pågår, ett rådrum kan upp-

Sammanfattning 13

rätthållas med stor återhållsamhet både med att skydda ytterligare vattendrag enligt 3 kap. 6 § NRL och med att lämna in ansökningar om vattenkraftsutbyggnad till vattendomstolarna.

Våra överväganden om olika former för skydd visar att för vattendrag som inte skyddas enligt 3 kap. NRL är de viktigaste instrumenten områdesskydd enligt naturvårdslagen och den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen. Med naturvårdslagens områdesskydd, som har direkt rättsverkan, kan ges bindande föreskrifter som hindrar vattenkraftsutbyggnad. Det finns dock ingen skyldighet att inrätta ett områdesskydd enligt naturvårdslagen för att exempelvis tillgodose ett bevarandevärde som är av riksintresse. För översiktsplanerna som är obligatoriska finns däremot krav på aktualitet och att riksintressen skall tillgodoses. Till skillnad från föreskrifterna för ett områdesskydd är emellertid översiktsplanen inte bindande för en vattendomstol vid prövningen av ett vattenkraftsprojekt. Om intentioner i planen att skydda ett vattenområde grundas på att området har angetts vara av riksintresse från bevarandesynpunkt har det dock stor tyngd vid prövningen eftersom naturresurslagens bestämmelser om riksintressen skall tillämpas även av vattendomstolarna.

1311139 i .gigf E315är.. " gdizra-°ês'rwfsss;ee"again:s

96.7% 1 v wxsâgüå SiWEÃ åmååå

Hpárøfüñtz

..."rs:f.;g,vå.å;zi;ö:Vüfxjr

- :hgzâvzøxzrøzwasjissv3.5..:sbbgá: m. avnmáiv man w: a; givit ñfrtåøsä ärm man1-.

ånwttxaiwnian m- m;

Kapitel 1 15 sou 1994:59

1¶Vårt och för

uppdrag underlag

arbetet

Som bakgrund till våra överväganden och förslag redovisas här utredningsuppdraget och vissa utgångspunkter för arbetet.

Vår huvuduppgift är enligt direktiven, som återges i bilaga att föreslå vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Emellertid skall inte som bara skyddsvärdena behandlas, utan också vattendragens värde för energiproduktion. Det görs ingen avgränsning av uppdraget geografiskt eller vad gäller vattendragens storlek.

Som deluppgifter i vårt uppdrag ingår att kartlägga bevarande- och utbyggnadsintressena att utarbeta principer för att bedöma vilka vattenområden som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas mot vatten-

kraftsutbyggnad

att väga bevarandeintressena mot energiintressena överväga formerna för skydd värdefulla vattenområden att av att bedöma de konsekvenser våra förslag till skydd av vattenområden skulle få för miljön samt för landets energiförsörjning och möjligheterna att genomföra den s.k. Vattenkraftsplanen.

Vi skall också göra överväganden fyra i direktiven särskilt om nämnda vattendrag.

Med hänsyn till tidsplanen för arbetet måste våra överväganden bevarande- och utbyggnadsvärdena i olika vattenområden om bygga på det underlag finns tillgängligt hos främst myndigsom heter och kraftföretag. Detta förutsätts också i direktiven. Redovisningar vilka vattenområden och vattendragssträckor som av

Kapitel I

har stora skyddsvärden har via en enkät begärts in från samtliga länsstyrelser. Berörda kommuner liksom Riksantikvarieämbetet har fått del av länsstyrelsemas redovisningar och möjlighet att lämna synpunkter direkt till Vattendragsutredningen. För att utvärdera länsstyrelsemas material anordnade Naturvårdsverket tillsammans med utredningen under hösten 1993 två seminarier med företrädare för länsstyrelserna. Vilka vattendrag som är av intresse för vattenkraftsutbyggnad har kartlagts av Svenska Kraftverksföreningen genom en enkät till kraftföretagen. Sammanställningar av det underlag som har lämnats av länsstyrelserna och kraftföretagen redovisas i bilaga 3 och bilaga

Intresseorganisationer inom miljö- och naturvårdsområdet liksom Svenska Samernas Riksförbund har givits tillfälle att lämna synpunkter med anledning av länsstyrelsemas och Kraftverksföreningens redovisningar av bevarande- respektive utbyggnadsintressena. Vi har också haft kontakter med dessa i inledningen av utredningens arbete.

I en särskild studie har gjorts en genomgång av utredningar, propositioner och riksdagsuttalanden i samband med att vattendrag tidigare har undantagits från vattenkraftsutbyggnad i den fysiska riksplaneringen och enligt bestämmelserna i 3 kap. 6 § lagen l987:12 om hushållning med naturresurser m.m., naturresurslagen NRL. Studien, som på uppdrag av Vattendragsutredningen har utförts av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, redovisas i bilaga De utgångspunkter som

och resonemang har redovisats i de olika förarbetena har gett visst underlag för vårt arbete, men det kan konstateras att det inte har tillämpats några tydliga och över tiden enhetliga principer för hur man har valt de vattenområden och älvsträckor som har undantagits från utbyggnad av Vattenkraftverk. Vi har därför lagt stor vikt vid att diskutera och ta fram klara principer för arbetet med att välja ut vattenområden som är särskilt skyddsvärda och bör skyddas mot

vattenkraftsutbyggnad.

Kapitel I 17

En viktig utgångspunkt för de principer vi har kommit fram som till för att bedöma vilka vattendrag som bör undantas från vattenkraftsutbyggnad har varit hushållningsbestämmelserna i NRL. Andra viktiga utgångspunkter har varit propositionerna om en god livsmiljö prop. 1990/91 :90, bet. 1990/91:JoU30 och om en strategi för biologisk mångfald prop. 1993/94:30, bet. 1993/94:JoU9.

De principer som skall tillämpas för att värdera och anser välja ut särskilt skyddsvärda vattenområden behandlas i kapitel Våra överväganden grundas till stor del på erfarenheterna från ett av oss arrangerat seminarium om principer och kriterier för att bedöma skyddsvärdet hos vattenområden. Till seminariet var expertis inom olika ämnesområden från Norge och Sverige inbjuden.

I kapitel 2 behandlas också hur energiintresset i ett vattendrag kan bedömas och efter vilka principer detta kan vägas mot bevarandeintressena. Ett viktigt underlag härvid är den riksdagen av beslutade planen för utbyggnad av vattenkraft Vattenkraftsplanen prop. 1983/84:160, bet. 83/84:BoU30.

Mot bakgrund av de redovisade principerna redogör i kapitel 3 för hur har valt ut skyddsvärda vattenområden. Vi har härvid beaktat de naturvärden som de nu skyddade vattenområdena och älvsträckoma representerar. En översiktlig sammanställning av de kända naturvärdena i dessa vattendrag har på utredningens uppdrag gjorts vid Institutionen för ekologisk botanik vid Umeå universitet. Studien redovisas i betänkandets del

I kapitel 4 gör ett urval vattenområden vi bedömer i av som första hand kan komma ifråga för att undantas från vattenkraftsutbyggnad enligt bestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL. En beskrivning av dessa vattenområden har gjorts på sätt samma som för de nu skyddade vattenområdena. Även dessa beskrivningar redovisas i del Områdena även på anges en separatkarta i skala 1:2 500 000, finns på omslagets bakre som

18 Kapitel 1

insida. På kartan finns också gränserna för de avrinningsområden och älvsträckor omfattas de nuvarande bestämmelserna

som av i 3 kap. 6 § NRL. Statens Meteorologiska och Hydrologiska Institut SMHI har i samarbete med Vattendragsutredningen svarat för den kartmässiga avgränsningen av dessa områden och utformningen kartan. Av kartan framgår också den indelning

av i naturgeografiska regioner, som har gjorts på initiativ av Nordiska ministerrådet, och som har haft stor betydelse för vårt urval särskilt skyddsvärda vattenområden.

av

De tre vattendragssträckor i Österdalälven, Gideälven och Luleälven samt delavrinningsområdet Ljungån i Gimån som nämns i våra direktiv behandlas i kapitel 5.

Mot bakgrund de brister har kunnat konstatera finns

av som i vårt underlagsmaterial föreslår vi i kapitel 6 att ett arbete genomförs för att fördjupa och bredda kunskaperna om sådana bevarandevärden hos vattendragen särskilt intresse vid

som är av diskussion utbyggnad av vattenkraft.

om

Vattenområden med starka skyddsvärden som inte undantas

men enligt NRL:s bestämmelser kan skyddas mot vattenkraftsutbyggnad på andra sätt. Vilka andra skyddsinstrument som står till förfogande och hur de förhåller sig till prövningen av vattenkraftsprojekt enligt vattenlagen redovisas sammanfattningsvis i kapitel 7. Redovisningen bygger på en studie som på uppdrag av Vattendragsutredningen har gjorts av Michanek Miljö-

och Energijuridik AB bilaga 6.

Kapitel 2 19

2 till för våra

Principer grund

överväganden

I detta kapitel redovisar vi de principer som ligger till grund för våra överväganden om vilka vattenområden som är särskilt skyddsvärda. Vi redovisar också hur har bedömt vattendragens utbyggnadsvärde liksom efter vilka principer avvägningar bör göras mellan bevarande- och energiintressena.

Vår huvudprincip för att bedöma vilka vattenområden som är särskilt skyddsvärda har varit att identifiera de vattendrag som inom sina avrinningsområden kan representera de många olika naturtyper som finns i Sverige. Sådana vattenområden som speglar största möjliga del av de naturtyper och landformer med tillhörande växt och djurliv som finns i de delar av landet som de flyter igenom har vi valt att kalla för typvattendrag.

En annan viktig princip har varit att försöka finna "orörda" vattendrag som kan tjäna som måttstock för förändringar i andra

vattendrag, referensvattendrag.

En tredje bedömningsprincip har varit förekomsten i ett vattendrag av vad har benämnt speciella bevarandevärden med hänsyn till ett eller flera sektorsintressen. Detta har vi valt att kalla för

.

De olika bedömningsprinciperna kan var för sig innebära att ett vattenområde framstår som särskilt skyddsvärt. Samtidigt griper de in i varandra och kan härigenom förstärka skyddsvärdet hos

20 Kapitel 2

ett vattenområde. Exempelvis kan speciella bevarandevärden ge motiv för att bland alternativa vattendrag välja ett som typvattendrag. De egenskaper som betingar de olika skyddsaspekterna kan också delvis vara desamma. Exempelvis har orördheten naturligtvis betydelse för referensvattendragen men är även av betydelse för typvattendragen och ofta även för de sektoriella bevarandevärdena.

De tre här angivna principerna bör, enligt vår mening, vara grundläggande för vilka vattenområden som skall kunna komma i fråga för skydd mot vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Vi anser dock att det är viktigt att kraven för vilka vattenområden som skall omfattas av denna bestämmelse är högt ställda för att man på lång sikt skall kunna hävda detta skydd.

Även sådana vattenområden inte kommer i fråga för

som att skyddas med stöd 3 kap. 6 § NRL kan således ha höga beva-

av randevärden. För dessa vattenområden bör beslut om skydd fattas med stöd av andra skyddsinstrument. De viktigaste bland dessa behandlas i kapitel

2.1 för att bedöma

Utgångspunkter

bevarandevärdet

Vi har till stor del grundat våra resonemang på de bestämmelser och avvägningsregler som finns i NRL och på utgångspunkterna för begreppet biologisk mångfald. Uttalanden från riksdag och regering i samband med propositioner om dessa och besläktade frågor har haft stor betydelse för våra slutsatser. Vi har även tagit del av tidigare utredningar skydd vattendrag mot

om av vattenkraftsutbyggnad liksom remissvar, propositioner och motioner i samband med dessa.

Övergripande utgångspunkterna för att bedöma vilka vattenområden som är särskilt skyddsvärda kan erhållas från NRL och dess förarbeten och propositionerna om en god livsmiljö

Kapitel 2 21

prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30 och om en strategi för biologisk mångfald prop. 1993/94:30, bet. l993/94:JoU9. NRL:s hushållningsbestämmelser ger tillsammans med de i förarbetena gjorda uttalandena riktlinjer för användningen av våra naturresurser. De båda övriga propositionerna, och riksdagens beslut med anledning av dessa, ger riktlinjer för hur vi skall få ett hållbart nyttjande av vår miljö och våra naturresurser med bibehållande av biologisk mångfald.

NRL innehåller bestämmelser som skall främja god hushåll-

en ning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Med en god hushållning menas att resurserna skall användas med hänsyn till människornas behov och så att mångformigheten i natur- och kulturmiljön bevaras; både bevarande- och användningsintressena skall beaktas. De ekologiska förutsättningarna bör beaktas vid alla beslut som rör ianspråktagandet av mark- och vattenområden.

Förutom dessa allmänna riktlinjer anges i lagen vissa grundläggande hushållningsbestämmelser med hänsyn till olika intressen. Det finns bestämmelser om skydd av stora mark- och vattenområden som inte allsj eller endast obetydligt är påverkade

av

exploateringsföretag eller andra ingrepp 2 kap. 2 § och om

skydd av mark- och vattenområden är särskilt känsliga från

som ekologisk synpunkt 2 kap. 3 §. I vissa fall finns bestämmelser om områden som är av riksintresse. De områden enligt

som 2 kap. 6 § NRL är riksintresse för naturvården, kulturmin-

av nesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder

som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Vilka dessa riksintressanta områden är anges inte i lagen utan är en uppgift för respektive ansvarig central myndighet att ange. För att ett område skall vara av riksintresse från bevarandesynpunkter skall det enligtNRL-propositionen prop. 1985/86:3, bet. BoU1986/87:3 ha motsvarigheter i landet. Det kan gälla områden

med representativa exempel på landskapstyper eller naturtyper. Det kan också gälla områden av stor betydelse referensområden för

som

utbildningen och den vetenskapliga forskningen.

22 Kapitel 2

I 3 kapitlet i NRL ges bestämmelser för vissa geografiskt angivna områden i sin helhet är riksintresse på grund av sina

som av samlade natur- och kulturvärden och där exploateringsföretag bara får komma till stånd under vissa bestämda förutsättningar. Exempelvis skall turismens och friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen tillåtligheten exploateringsföretag

av av inom de områden i 2 Här ingår ett antal områden

som anges

har anknytning till vattenområden och därmed relevans i vårt som sammanhang. Bland andra nämns flera områden i södra Sverige såsom sjö och åslandskapet vid Romelåsen i Skåne och Vättern med öar och strandområden. I övriga Sverige nämns bland andra området utmed övre delen av Klarälven och hela fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset i norr. Särskilt långtgående restriktioner för olika typer av anläggningar gäller inom vissa fjällområden anges i 5 De bestämmelser som är av

som störst intresse i vårt sammanhang finns i 6 § och innebär att Vattenkraftverk, vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras i vissa angivna vattenområden och älvsträckor. Med begreppet vattenområde avses ett vattendrags avrinningsområde.

Genom riksdagens ställningstagande till propositionen om en strategi för biologisk mångfald har lagts fast riktlinjer för uppföljningen den konvention biologisk mångfald som under-

av om tecknades vid Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Riktlinjerna innefattar bl.a. ett åtagande att föra en samlad politik för att bevara den biologiska mångfalden.

I propositionen framhålls att bevarandet av den biologiska mångfalden och fungerande livskraftiga ekosystem är en av de viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet. Det är ett uttalat mål att få alla naturtyper representerade i skyddssammanhang. En helhetssyn skall tillämpas vad det gäller åtgärder för att

upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga

överlevnad. Bakgrunden är den växande insikten om att människan är beroende av ekosystemen för sin överlevnad. Strävan att

Kapitel 2 23

säkerställa ett gott liv också för kommande generationer kräver att naturen förvaltas så att den biologiska mångfalden bevaras. En viktig utgångspunkt är att människan har rätt att förändra och bruka naturen, men samtidigt har ansvar att förhindra allvarliga rubbningar i de ekologiska systemen. En central fråga i sammanhanget är relationerna mellan skyddet av naturmiljön och ekonomiska verksamheter. I propositionen sägs att på samma sätt som i den nya politiken för skogsbruket bör inom övriga verksamheter miljömålen ges samma vikt och betydelse som de ekonomiska och produktionsinriktade målen.

Vidare slås fast att avsaknaden av fullständig vetskap om konsekvenserna av ett handlingssätt aldrig får bli ett skäl mot åtgärder för att undanröja eller minimera hot mot den biologiska mångfalden. Detta synsätt, som är en av de centrala delarna i Riokonventionen, betecknas som försiktighetsprincipen.

Att den biologiska mångfalden skall säkerställas lades fast redan i propositionen om en god livsmiljö år 1991. Där sägs att växtoch djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Vidare sägs att ett gemensamt mål, i enlighet med intentionerna i naturresurslagen, bör vara att slå vakt om den biologiska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.

Med biologisk mångfald både mångfalden arter, den

menas av genetiska variationen inom arter och mångfalden av ekosystem/biotoper, inklusive relationerna mellan organismerna och deras omgivning. Biologisk mångfald är en central naturvårdsaspekt som, vid bedömning av hur värdefullt ett område är från naturvårdssynpunkt, måste beaktas i alla landskapstyper och inte enbart i områden med särskilt höga naturvärden. När talar

man om biologisk mångfald som en indikation natur som är av särskilt bevarandeintresse är en viss grad ursprunglighet

av underförstådd. Naturvårdens uppgift är att slå vakt om den naturliga mångfalden, inte att utöver detta öka den biologiska mång-

24 Kapitel 2

falden i ett område eller sträva efter mångfald där Variationsfattigdom är det naturliga tillståndet.

Outbyggda rinnande vatten med sina stränder tillhör de naturtyper som har mycket stor biologisk mångfald. Varaktigt bibehållande av denna mångfald förutsätter att olika typer av vattendrag bevaras. I dag är de flesta av Sveriges stora och medelstora vattendrag i olika grad påverkade av regleringar och av olika föroreningar. I vissa fall har denna påverkan ödelagt möjligheterna för den naturligt förekommande variationen i biotopen. Ett av de bäst kända exemplen där förlust av genetisk variation kan ha påverkat förutsättningarna för populationers eller arters fortlevnad negativt är hos naturligt reproducerande lax som fått stora delar av sina lekbiotoper förstörda genom den omfattande vattenkraftsutbyggnaden under 1900-talet.

2.2¶Principer för att välja ut skyddsvärda

vattenområden

Mot bakgrund av de i det föregående avsnittet redovisade utgångspunkterna har vi ställt upp följande principer för skyddet av

vattenområden mot vattenkraftsutbyggnad.

Att bevara typvattendrag

Att bevara referensvattendrag

Att hävda speciella bevarandevärden

Kapitel 2 25

Typvattendrag

Vattendrag som inom sitt avrinningsområde speglar största möjliga del av de naturligt förekommande naturtypema och landformerna med tillhörande växt och djurliv.

Vattendrag kan med hänsyn till naturtyp delas in efter bland annat höjden över havet üäll, lågland, kustnära m.m., landformationer kanjonbildning, deltabildningar, meanderlopp m.m., geologiska förhållanden urberg, morän, lera m.m., kemiska och biologiska förhållanden alkalinitet, eutroñgrad m.m., vegetationstyper fjällnära skog, lövskog, odlingsbygd m.m.. Som hjälpmedel för att hitta typvattendrag har vi utgått från den indelning i naturgeografiska regioner som gjordes år 1984 på initiativ av Nordiska ministerrådet se separatkartan och faktaruta på s. 38. Denna indelning är dock inte gjord särskilt med hänsyn till vattendrag. För att bättre spegla förhållandena med avseende på vattendragens ekologi har vi därför också delat in vattendragen efter i vilket hav de mynnar.

Vattendrag som flyter över långa sträckor är ofta bra typvattendrag eftersom de i regel passerar genom flera naturgeograñska regioner och därigenom kan representera en stor spännvidd med hänsyn till naturtyper och landformer. En annan viktig utgångspunkt som har haft för att välja ut typvattendrag är att helheten är mer än summan av de olika delområdena i ett vattensystem, främst med hänsyn till vikten av att bevara robusta ekosystem. Därför har vi i första hand valt hela avrinningsområden och i andra hand delavrinningsområden, inte vattendragssträckor. Som utgångspunkt har vi också haft att ett vattenområde som är mindre påverkat än andra har bättre förutsättningar att representera ekosystemen i sin naturgeograñska region.

26 Kapitel 2

Referensvattendrag

Vattendrag med avrinningsområde där de naturliga processerna är, och bedöms kunna utvecklas, så ostörda som möjligt av mänsklig aktivitet. Sådana vattenområden kan tjäna som måttstock för förändringar i andra vattendrag som utsätts för naturingrepp eller annan påverkan.

Alla vattendrag i Sverige är mer eller mindre påverkade av mänskliga aktiviteter. Timmerflottning, kanalbyggande, vattenkraftsutbyggnad, utdikningar och tillförsel av olika slags lokala föroreningar har traditionellt varit den påverkan som vattensystemen i första hand har utsatts för. En betydande belastning är idag de luftburna föroreningar som transporteras hit från andra länder, exempelvis i form av sur nederbörd. När natursystemen utsätts för påverkan ändras de fysiska, kemiska och biologiska förhållandena och Även idag relativt mycket

processerna. om man vet om de omedelbara och kortsiktiga förändringarna så är de långsiktiga verkningarna dåligt kända. Det är därför viktigt att skydda ett urval av vattendrag som är så lite påverkade som möjligt och som kan tjäna som referens för andra vattendrag. I förhållande till andra industrialiserade områden är en stor del av vår natur relativt opåverkad. Sverige har därför också i ett internationellt perspektiv ett ansvar att långsiktigt bevara vissa av våra vattendrag som referensvattendrag.

Per definition ökar betydelsen av ett vattendrag som referensvattendrag med graden av ostördhet och orördhet. I vårt sammanhang använder vi begreppen ostört, rört, opåverkat o.dyl. i huvudsak med avseende på de hydrologiska förhållandena. När det gäller att skydda referensvattendrag, och ofta också typvattendrag, måste det dock handla om skydd mot även andra förändringar än de som rör de direkta hydrologiska förhållandena. Detta innebär att vattendraget skall vara så opåverkat som möjligt av olika typer av störningar och ingrepp, inte bara av

Kapitel 2 27

vattenkraftsanläggningar. En vidare samordning av olika skyddsaspekter är därför angelägen.

Speciella bevarandevärden

Speciella bevarandevärden med hänsyn till ett eller flera sektorsintressen, bland främst riksintressen för naturvärden, kulturminnesvården och friluftslivet enligt myndigheternas redovisningar.

Bevarandeintressena för naturvärden utgörs av olika naturvetenskapliga intressen av att behålla ett område ostört för forskningsoch pedagogiska ändamål. Områden av riksintresse för naturvården har av Naturvårdsverket deñnierats som "områden som har få motsvarigheter i regionen, i riket eller internationellt sett på grund av stora naturvärden". Naturvärdena i området skall innebära att området

särskilt väl belyser viktiga skeden av natur- och kulturland- -

skapets utveckling, är ostört och har en stor mångfald av naturtyper och biotoper

-

eller

hyser unika och hotade eller sårbara naturtyper, biotoper eller -

arter

Områden av riksintresse för kulturminnesvården har Riksantikvarieämbetet definierat på så sätt att "kulturvärdena i de utvalda områdena skall vara så stora att områdena har få motsvarigheter i regionen, i riket eller internationellt sett". Med kulturvärden avses såväl vetenskapliga som upplevelsemässiga värden i den av människan odlade, byggda och påverkade miljön och som huvudsakligen har sin grund i historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värderingar. För att ett område skall vara av riksintresse skall det

28 Kapitel 2

kunna dokumentera olika utvecklingsperioder i vårt lands -

historia, vara av särskilt värde för forskningen eller

-

vara sevärdhet för en bred allmänhet. -

Med områden riksintresse för friluñslivçt menas enligt Natur-

av vårdsverket "områden har så stora friluftsvärden på grund

som

särskilda natur- och kulturkvaliteter och tillgänglighet för av allmänheten att de är eller kan bli attraktiva för besökare från hela eller stor del landet eller utlandet". I vårt sammanhang

av är av särskilt intresse fritt strömmande vatten och forsar som har stora estetiska värden av betydelse för friluftslivet och stor betydelse för sportfisket.

För att de sektorsvisa bevarandevärdena skall motivera ett särskilt skydd mot vattenkraftsutbyggnad måste de grundas på några speciella urskiljande egenskaper. Det är sålunda inte ett tillräckligt skäl att de är av riksintresse.

Även andra intressen än de tidigare nämnda kan motivera i

ett särskilt skydd mot vattenkraftsutbyggnad. I speciella fall kan det gälla för de arçglla näringarna. För jord- och skogsbruket, som kan drabbas främst att områden ställs under vatten vid ut-

genom byggnad av regleringsmagasin, liksom för yrkesfisket kan en vattenkraftsutbyggnad få konsekvenser för den enskilde utövaren, i allmänhet inte för näringen som sådan. Det gäller även för rennäringen med den skillnaden att effekterna av en vattenkrafts-

men utbyggnad kan beröra en hel sameby. Det är framför allt överdämningar i skogslandet som kan bli kännbara genom att minska tillgången på vinterföda. Överdämningar och regleringar kan också påverka renarnas flyttvägar.

2.3¶Värdering

av energiintresset

I detta avsnitt behandlar hur de redovisade utbyggnadsprojekten kan värderas i förhållande till vattenkraftens roll för ener-

sou 1994:59 Kapitel 2 29

giförsörjningen och hur mycket skulle kunna tas undan från som utbyggnad med hänsyn till den av riksdagen beslutade planen för utbyggnad av vattenkraft.

Karaktäristiska egenskaperför vattenkraften

Vattenkraftenmedförknappastnågraföroreningar. Vattenkraftenår den förnybaraenergikällasomär mestutvecklad. Vattenkraftensmöjlighet till snabbregleringvid förändringari krañsystemet ger god Ieveranssâkerhet. Vattenkraftenpåverkasknappastavkriser utanför Sverigeoch ger därfören trygg elförsörjning. Vattenkraftverkenår driftsåkraoch har lång livslängd. Vattenkrañverkengerelektrisk energiutan storaomvandlingsförluster. Vattenkraftverken fordrar nomialt långa överföringsledningarsom medför naturingreppoch kostnader. Vattenkraftverkenfordrar, förattanvändasrationellt, regleringivattenmagasin sommedförstoraingreppi miljön. Vattenkraftverken medför att förutsättningarna för flora och fauna i strömmandevattenavsevärtändras.

2.3. 1 Vattenkraftens roll

Fram till mitten av 1960-talet täckte vattenkraften under år med normal nederbörd praktiskt taget hela landets behov elkraft. av Som framgår följande diagram är vattenkraftens andel av nu ungefär hälften elproduktionen samtidigt kärnkraften av som svarar för ungefär lika mycket. Vattenkraften kommer sannolikt att ha stor betydelse även i framtiden.

I Närings- och teknikutvecklingsverkets NUTEK Energirapport 1993 att de svenska vattendragen har teknisk potential anges en för utbyggnad av vattenkraften till årlig kapacitet en om ca 130 TWh. Den ekonomiska utbyggnadspotentialen bedöms vara ca 90 TWh.

30 Kapitel 2

TWh Sveriges elproduktion l910- 992I

Kraftvärrneiindustrin Kondenskraft 70 75 80 85 90 92 Uppgifterna är osäkra då de är grova uppskattningar som är gjorda under 1950- och 1960-ta1en med helt andra förutsättningar än dagens beträffande både ekonomi och teknik. Ca 20 TWh av den beräknade ekonomiska utbyggnadspotentialen är undantaget från utbyggnad.

Riksdagen beslutade är 1984 om en plan för utbyggnaden av vattenkraft prop. 1983/84:160, bet. 83/84:BoU30, den s.k.

Vattenkraftsplanen Planen kompletterades med vissa projekt året

därefter prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU25. Enligt Vat-

tenkraftsplanen skall vattenkraftens produktionskapacitet öka med

2,5 TWh i förhållande till vad ansågs vara produktionen ett som normalår 63 TWh. Vattenkraftsplanen omfattade dock projekt på sammanlagt 3,8 TWh för att säkerställa att målet 2,5 TWh skulle kunna nås även vissa projekt undantas av bevarandeom skäl eller befinns otillåtna vid prövning enligt vattenlagen. I plabedöms att 0,4 TWh skall utgöras små Vattenkraftverk nen av och att lika mycket kommer att tillföras genom förnyelse och

effektiviseringar av äldre vattenkraftsanläggningar.

Kapitel 2 31

EFFEKT MÄTS l WATT w l kilowatt kW 1000W 1megawattMW 1miljon watt 1 000 000 W l gigawattGW 1miljard watt 1 000 000 000 W

ENERGI ÄR EFFEKTENGÅNGERTIDEN l kW under 1timme 1kilowattimmekWh 1megawattimme l 00 kWh l gigawattimme 1 000 000 kWh l terawattimme 1 000 000000kWh

En kWh krävs för att värmaenspisplattaunderentimme, eller att haett bastuaggregat5 kW påslagetunder 12 minuter. En megawattimmeär ungefärdenenergisom enfamilj på fyra personeranvänder för matlagningunderett år. Engigawattimmeär energianvändningeni en medelstorstadunderett dygn. En terawattimmeär Sverigeselenergiförbrukningunder4 dygn.

För att i ett Vattenkraftverkproducera1kWh fordras 10000 liter vattensom faller från 40 m höjd.

De projekt som ingår i Vattenkraftsplanen är enligt NUTEK de som skall anses vara av riksintresse enligt 2 kap. 8 § NRL.

Av projekten i Vattenkraftsplanen har projekt med total årlig en kapacitet om ca 1 TWh inte tillåtits eller undantagits från utbyggnad. Av planens projekt år 1993 1,2 TWh i drift eller var ca under byggnad. Därutöver har byggts ut 0,2 TWh.

Den av riksdagen genom Vattenkraftsplanen beslutade utbygg-

nadsnivån om 2,5 TWh är grundläggande utgångspunkt för en våra bedömningar. Vi dock att denna nivå inte behöver menar

uppnås med just de projekt ingår i Vattenkraftsplanen. De

som bör i princip kunna ersättas med projekt har likvärdig som en eller bättre ekonomi.

32 Kapitel 2

2.3.2 Hur mycket kan övervägas för skydd

Kraftverksföreningens enkät resulterade i redovisning 224

en av projekt. Projekten är olika storlek, från stora kraftstationer till

av minikraftverk eller ännu mindre "hushållskraftverk"

1 GWh/år. Åtgärderna är olika slag alltifrån helt nya

av kraftstationer till tillbyggnader befintliga och de kan också in-

av nebära rensningar och olika typer av dammanläggningar. Kraftverksföreningens sammanställning enkätresultaten

av redovisas i bilaga 4.

Projekten skall enligt enkätformuleringen vara angelägna åtminstone på lång sikt. Vi har därför bedömt att alla projekten liksom de ytterligare projekt ingår i Vattenkraftsplanen är möjliga

som att bygga ut inom inte alltför avlägsen framtid. De kan därför

en i princip likvärdiga när det gäller att uppnå en viss

anses vara nivå på vattenkraftens produktionskapacitet. Som primär bedömningsgrund för att klassificera utbyggnadsprojekten har vi därför använt den energimängd bedöms kunna gå att få ut.

som

I Kraftverksföreningens material finns utbyggnadsprojekt med en beräknad sammanlagd årskapacitet 2,4 TWh. I materialet

om ca saknas projekt, med tillsammans en beräknad produktionskapacitet 0,3 TWh, finns angivna i Vattenkraftsplanen.

om ca som Detta innebär att det skulle finnas 2,7 TWh som anses kunna byggas ut inom överskådlig, specificerad, framtid. Då

en men det återstår 1,1 TWh för att nå Vattenkraftsplanens mål om 2,5 TWh, eftersom det redan har byggts ut 1,4 TWh, skulle det således finnas marginal 1,6 TWh 2,7-1,1 TWh. Utöver

en om detta kan uppskatta att det finns någon eller några TWh

man inom för vad har bedömts vara vattenkraftens ekono-

ramen som

miska utbyggnadspotential.

Det material har redovisats om utbyggnadsintressena är

som osäkert och ofullständigt, men det pekar på att riksdagens mål för utbyggnaden vattenkraften enligt Vattenkraftsplanen väl torde

av

Kapitel 2 33

kunna uppnås. Detta förutsätter dock att vattendomstolarna

ger tillstånd.

Som bedömningsunderlag finns också Kraftverksföreningen

en av gjord klassificering av de redovisade projekten med hänsyn till deras s.k. godhetstal. Ett projekts godhetstal räknas fram

genom att anläggningskostnaderna divideras med den beräknade elproduktionen under ett medelår och med hänsyn tagen till det högre värdet på den del produktionen kan levereras under

av som vintern. Beräkningarna framgår bilaga I följande

av sammanställning redovisas sammanfattningsvis de projekt har ett

som godhetstal på mindre än 3 kr/kWh, vilket är 56 anläggningar.

I sammanställningen anges om projekten ingår bland de vattenområden som i kapitel 4 har valt ut skyddsvärda från

som bevarandesynpunkt fetstil. Vidare framgår om de ingår i Vattenkraftsplanen och om de tillhör de i direktiven nämnda projekten .

2 14-0623Del l

Kapitel 2

De billigaste utbyggnadsprojekten

Ekvivalent Godhetstal Huvudvattendrag Biflöde Projekt sommar- kr/kWh

kraft GWh 108. Göta älv 108.88Näckán Näckån 6,2 0,8 38. Ångermanålven 38.7 Faxälven Helgumssjön 18,2 0,8

reglering 108. Göta älv 108.39Svartälven Karåsen 2,5 1,2 108. Götaälv 108.52 Moriansfors 3,2 1,2

Borgviksälven 37. Nätraån Nätrasjöama 8,4 1,4 48. Ljusnan Kvamforsen" 13,0 1,6 48. Ljusnan 48.5 Galvån Galvån 45,0 1,8 40. Indalsälven Gussjöån Överledningtill 2,8 1,8

Sillre 48. Ljusnan 48.4 Voxnan Runem0 32,4 1,9 40. Indalsälven Rensningarvid 13,0 1,9

Stadsforsen" 48. Ljusnan 48.14Infsen Lofsen 25,5 2,0 28. Umeälv 28.34Gardsjöbâck- Gardsjönäs 30,4 2,0

en 40. Indalsälven Rensningarns 2,4 2,1

Järkvissle

Bergeforsen

Kapitel 2

Ekvivalent Godhetstal Huvudvattendrag Billöde Projekt sommar- kr/kWh

kraft GWh 40. Indalsälven Rensningarned- 2,8 2,5

strömsStugun 48. Ljusnan Lottefors 4,0 2,5 48. Ljusnan Härjeåsjön 6,0 2,5 108.Götaälv 108.59Alsterålven Blombacka 2,8 2,5 38. Ångennanâlven Lillâ" 11,4 2,5 53. Dalälven Österdalålven Brunnsberg" 74,4 2,6 42. Ljungan 42.72 Ljungån Ljunga 5,3 2,6 34. Gideålven Lappforsen" 22,4 2,6 34. Gideälven Kroknorfors" 19,0 2,6 48. Ljusnan 48.4 Voxnan Skalen 11,4 2,6 40. Indalsälven 40.2 Långan Rönnöfors" 17,0 2,6 40. Indalsälven 40.l.2 Ljustorpsán Laxsjö 6,0 2,7 51. Testeboån Pålströmmen 5,6 2,7 9. Lule älv Suorva5 104,0 2,7 52. Gavleån Jâdraån ltranite 1,5 2,7 61. Nonström 61.34 Arbogaån Björkâng 1,5 2,7 53. Dalälven 5132.10 Vanån Van" 12,6 2,8 38. Ångemmnälven Sjougden" 8,6 2,8 48. Ljusnan Höljebro 17,8 2,8 24. Rickleán Eygdsiljum"

Overklinten, 49,6 2,8

Stuphällsforsen,

Isakñbodforsen

ns

Nåmforsen 28. Ume âlv Stomorrfors 8,5 2,9 53. Dalälven 53.39 Tunaån Silvberg 1,7 2,9

Fet stil; Utvalt vattenområde I direktiven nämnda l Vattenkraftsplanen

36 Kapitel 2

2.4¶Övergripande principer för att väga

bevarandeintresset mot energiintresset

För att väga bevarandeintresset mot energiintresset vid bedömning vilka vattenområden bör övervägas ingå i 3 kap. 6 §

av som NRL har vi ställt upp följande övergripande principer.

Vattendragen bör behandlas hela avrinningsområden.

som

Ju viktigare för kraftförsörjningen ett vattenområde är desto starkare måste bevarandevärdet vara.

I de fall det finns alternativa vattenområden som kan tillgodse

ett visst bevarandemotiv bör strävan vara att skydda det som

skulle ge den minsta elproduktionen.

I samband med bedömningen av en vattenkraftsutbyggnad bör man även ta hänsyn till om bevarandevärdet är sådant att man kan utforma anläggningen så att de skyddsvärda egenskaperna inte påtagligt skadas. Denna fråga behandlades i propositionen prop. 1977/78:57, bet. l977/78:CU9 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. Där sägs att riktlinjerna inte skall omfatta älvsträckor där modiñeringar av planerade projekt kan väsentligt mildra de negativa konsekvenserna.

sou 1994:59 Kapitel 3 37

3¶Hur vi har områden valt som

kan komma för

ifråga skydd

Som framgår av kapitel 2 menar att vattenområden skyddade mot vattenkraftsutbyggnad skall omfatta ett representativt urval av svensk vattendragsnatur. Ett härför tillräckligt antal typvattendrag bör bevaras.

Sverige har mycket varierande Det finns ungefär en natur. 300 000 km rinnande vatten flyter igenom antal som ett stort regioner med mycket skilda naturgeografiska förhållanden, från små vattendrag i Skånes jordbrukslandskap till mäktiga opåverkade forsar i Norrland. Med hänsyn tagen till de vattenområden som nu är skyddade har försökt att bedöma behovet skydd av av ytterligare vattenområden kan representera olika delar som av landet och områden med skilda naturgeografiska förhållanden.

Med detta synsätt ligger det i sakens natur att också vattendrag där det inte finns något uttalat utbyggnadsintresse kan bli aktuella att skydda. Det kan verka inkonsekvent i vårt sammanhang men syftet är att markera representativiteten och helhetssynen i bedömningarna. Dessutom kan i framtida annorlunda energisituen ation, t.ex. i samband med avreglering elmarknaden eller av i ett läge med sämre energiförsörjning än även dessa vattendrag nu,

bli intressanta från utbyggnadssynpunkt.

Vi har alltså lagt stor vikt vid att, tillsammans med sådana vattendrag som redan har ett starkt skydd, få ett representativt urval av typvattendrag i områden med olika naturgeograñska förhållanden. Vi har härvid beaktat att i ett visst område olika typer av

38 Kapitel 3

NATURGEOGRAFISKA REGIONER I SVERIGE Sydvästskánesslättområden Uppodladslätt, lite skog. Skånes sediment- och horstomräden Uppodlad slätt, spridda ädellövskogar, bergkullar medurberg. Nordöstra SkånesskogslandskapSlätt ochvågigbergkullterräng,mycketgranskog. Blekingessprickdalsterräng och ekskogsomrädeSkärgårdmedekskog. . 10. Hallands kustland Sandigahavsstränder,stor åkerareal, mycket ädel-

Södra

ovs og. ll. Sydsvenskahöglandetsoch smälandsterrängensmyrrika västsida Bergkullar, barrskog,mycketmyr, stort lövinslag. 12. Sydöstra Smålands skog- och sjörika slättomráden Flack terräng, restberg, barrblandskog,lövskogkring odlingsbygd. 13. Sydsvenskahöglandets centrala och östra delar Bergkullterrâng, barrskog, småmyrar. och Gotland Slätt,alvarvegetation,odlingsbygd,tallskog,ädellÖvskogÖ-

14. lagd

an . 15. Ljungheds- och kustskogsomrädenlängssvenskaVästkusten Öppetlandskap, skärgård,kala klippor, ädellövskog. 18. BohuslänskustskogsregionSkärgård,tallskog,ekskogvid odlingsbygd. 21. Sydvästra Sveri esku rade barr- och lövskogsområdeKraftiga höjdryggar, sprickdalar, ök höjds illnad mot norr. 22. Götalands centrala slättbygder Uppodladslätt, platåberg,ädellövskog. 23. Skogslandskapeti Tiveden Tylösko Kolmården Relativt kuperadsprick- - en dalsterräng,barrskog,ädellövskogi lingsbygd. 24. Svealands sprickdalsterräng med lerslättdalar och sjöbäcken Mosaikartat landskap,barrskog,odlingsbygd. 25. Östersjökustenmedskärgårdar Kuperatsprickdalslandskap,hällmarkslallskog, kal ytterskärgård,stenigastränder. 26. omedelbartsöderom gränsenför norrlandsterrängen Slätt,

Skogslandskapet

barrskog,myc et myr, storagrusåsar. 27. Skogslandskapetnorr om gränsen for norrlandsterrängen Slätt, kuperatmot norr, barrskog, mycket myr. 28. Sydligt boreala kuperade områden Bergkullterräng, markerade dalgångar. Gran-och tallskog. 29. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring norra Bottenviken Skärgård med sandigaöar, slätt vid kusten,bergkullterrängi inlandet. 30. Norrlands vågiga bergkullterrä med mellanborealaskogsområdenKuperat i söder,flackt i norr, barrskog,reativt lite myr. 31. Jämtlands kambrosilurområde Bergkullslätt,storuppodling, mycketmyr. 32. Norra norrlands barrskogsomráden och bergkullslätter Barrblandskog,flack eller vågig terräng,bergkullar. 33. l-örfjällsterrängen med huvudsakligen nordligt boreal vegetation Gles barrskog,tjällbjörkskog, platåer, isoleradebergsmassiv. 34. Barrskogs- och fjällbjörksomrádet i västra Jämtland Granskog, en del tallskog, mycket backmyrar. 35. Södra fjällregionen Avrundade tjällmassiv, platåer, högt belägna vegetationsgränser. 36. Lapplands högljällsregion Branta högtjäll, glaciärer, lågt belägna vegetationsgrânser. 49. Lapplands kontinentala skogs-och fjällviddregion Vidsträcktafjällbjörkskogar och tjâllhedarupptill 700m ö urberg. 52. Barrskogsområdet i norra Lappland Bergkullslättmed omväxlandefjâllhed, barrskogoch myr.

Kapitel 3 39

vattendrag kan behöva vara representerade, exempelvis med avseende på storlek och var källflödena ligger.

Vårt underlag har inte givit grund för att välja ut skyddsvärda vattendrag i egenskap referensvattendrag eller med hänsyn till av ett vattenområdes speciella bevarandevärden. Vid bedömningen av typvattendrag har dock graden orördhet varit viktig av en faktor. I de fall då det finns flera typvattendrag välja mellan att har i vårt val fäst vikt också vid de starkaste bevar varandevärdena finns med hänsyn till olika sektorsintressen.

3.1 Nu vattenområden

skyddade

För att bedöma behovet att skydda typvattendrag i olika av områden har vi utgått från en av Nordiska ministerrådet framtagen indelning Norden i naturgeografiska regioner, 29 berör av varav

Sverige Naturgeograñsk regionindelning Norden, Nordiska

av ministerrådet, 1984. Indelningen bygger på naturegenskaper som rör geologi och landskapsformer, markförhållanden, klimat, vegetation, djurliv och markanvändning. Den gjorda naturgeografiska indelningen är starkt påverkad topograñn. För Norrlands av del exempelvis innebär detta att de naturgeograñska regionerna utgörs av bälten parallella med kust och fjällkedja. De stora älvarna kommer därmed att beröra flera naturgeografiska regioner. De regioner berör Sverige framgår faktarutan på som av motstående sida och av separatkartan på insidan den bakre av omslagssidan.

Denna indelning är sålunda främst gjord med avseende på landförhållandena. För att bättre spegla även andra aspekter är som viktiga för vattendragens karaktäristika har också tagit hänsyn till var efter våra kuster vattendragen Vi har delat som mynnar. kusterna i fyra delområden efter vilket hav de utgör gränsen till; Bottenviken, Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Västerhavet. Dessa havsområden har sinsemellan olika miljöförhållanden och organismvärldar och eftersom vattendragen på flera sätt

Kapitel 3

samverkar med havet så påverkas växt- och djurlivet i ett vattendrag i vilket hav det mynnar. Detta gäller även histo-

av riskt på så sätt att vattendragens flora, fauna och vegetation i olika utsträckning avspeglar utvecklingen efter istiden och arternas invandringshistoria.

Växtekologiska institutionen vid Umeå universitet har på utredningens uppdrag beskrivit de vattenområden och älvsträckor som är skyddade enligt 3 kap. 6 § NRL. För de berörda vattendragen redovisas i vilket hav de mynnar och vilka naturgeografiska regioner de berör. Se separatkartan. Som underlag har använts beskrivningarna de områden som Naturvårdsverket har angett

av

riksintresse för naturvärden samt olika naturinventeringvara av

Berörda länsstyrelser har tillfrågats ytterligare informaar. om tion. Studien redovisas i betänkandets del Vattenområdenas närmare kartmässiga avgränsning har, i samråd med oss, gjorts

Statens meteorologiska och hydrologiska institut SMHI. av

Syftet med studien att översiktlig uppfattning om vilka

var ge en naturtyper finns representerade i de skyddade vattendra-

som nu gen för att ge underlag för att identifiera vilka naturtyper som saknar skydd eller är underrepresenterade.

Utbyggnad vattenkraft kan vara förhindrad också i områden

av

är skyddade med stöd av naturvårdslagen, exempelvis som nationalparker, och i sådana områden som berörs av andra hushållningsbestämmelser i NRL för s.k. särskilda områden än 3 kap. 6 främst vissa fjällområden. Dessa områden omfattas inte av studien mot bakgrund av att man utifrån en översiktlig granskning på kartan gjorde den bedömningen att de inte skulle påverka resultatet vad gäller vilka naturtyper som behöver

ytterligare skydd.

Kapitel 3 41

3.2 Var behöver vattenområden skyddas

De vattenområden som nu är skyddade sträcker sig från tundraregionen längst i norr till den södra lövskogsregionen i sydligaste delen av landet. Det finns emellertid en obalans i var de skyddade vattenområdena ligger. I norra Norrland ligger t.ex. alla de outbyggda storälvarna, som betecknas som nationalälvar; Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälven. I södra Norrland är främst delar av avrinningsområden och älvsträckor skyddade. I Svealand och Götaland är endast ett fåtal vattenområden och vattendrag skyddade. Även vad gäller olika vattendrag finns obalans

typer av en i vad som är skyddat. Exempelvis saknas i hela landet tillräckligt skydd för mindre, kustnära vattenområden. De hittills skyddade vattenområdena och älvsträckorna innebär alltså inget heltäckande urval av representativa vattendragstyper vare sig sett för landet som helhet eller inom olika regioner.

I den gjorda studien konstateras att dokumentationen av de skyddade vattenområdenas naturvärden är av mycket varierande kvalitet och omfång. För vissa vattenområden har endast knapphändiga uppgifter kunnat erhållas. I många fall beror detta mer på att sammanfattande beskrivningar av naturvärdena i områdena saknas, än på att naturvärdena är okända. De är bara inte ordklädda. Mindre biflöden i de skyddade vattensystemen är genomgående dåligt dokumenterade. Detsamma gäller för en del av de delområden som har skyddats i annars utbyggda vattendrag. Man kan därför inte ange vilka naturvärden som inte finns representerade i de skyddade vattendragen, och därför borde skyddas. För att kunna ge den typen av rekommendationer skulle en rikstäckande vattendragsinventering med enhetlig metodik behöva genomföras.

42 Kapitel 3

3.3¶Sammanställning underlag

av om

skyddsvärda vattenområden

3.3. 1 Underlagsmaterial

De vattenområden som behandlas i vårt arbete har till stor del kommit till vår kännedom genom en enkät bilaga 3 som alla länsstyrelser har svarat på. Kommunerna har haft möjlighet att ge synpunkter på länsstyrelsernas svar. Vid denna behandling har en del nya objekt kommit fram och förtydliganden och tillägg har gjorts beträffande de objekt har redovisats länsstyrelser-

som av na. Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har också haft möjlighet att komma med kommentarer och egna förslag. Förslag har vidare kommit från olika intresseorganisationer, bl.a.

genom att de getts tillfälle att yttra sig till utredningen. Detta underlagsmaterial har legat till grund för bearbetningar Naturvårds-

av verkets expert i utredningen, också har kompletterat

som materialet med underlag från beskrivningar de områden

av som av Naturvårdsverket har angetts riksintresse för naturvår-

vara av den och friluftslivet enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 § NRL.

3.3.2 Analys enkätsvar

av m.m. Enkäten till länsstyrelserna resulterade i ett tusental förslag, alltifrån hela avrinningsområden till korta strömsträckor i små vattendrag. Vissa län angav i huvudsak objekt med sådana kvaliteter att de ansågs kunna vara kandidater till att ingå i 3 kap. 6 § NRL, medan andra även angav objekt som i huvudsak berör lokala intressen. För att något sånär rättvisande kunna utvärdera enkätsvaren fordrades att dessa ojämnheter i länsstyrelsernas redovisningar så långt som möjligt eliminerades.

Det måste dock framhållas att många länsstyrelserna pekar på

av

att kunskapsunderlaget för att bedöma vattendragens skyddsvär-

den är bristfälligt. Slutsatsen för utredningens del är därför att detta är ett första steg för att bättre dokumentation

en av

Kapitel 3 43

skyddsvärdena att ett fortsatt inventeringsarbete krävs för att

men få en god och för landet jämförbar bild av bevarandevärdena hos landets vattendrag

Som har framhållits i kapitel 2 att man vid bedömning

anser

skyddsvärdet hos vattendrag regel bör behandla hela av som avrinningsområden i stället för enskilda biflöden eller korta vattendragssträckor. I de fall länsstyrelserna har redovisat flera skyddsvärda objekt inom avrinningsområde så har de

samma redovisade vattendragssträckorna sammanförts till större vattenområden, i görligaste mån till hela avrinningsområden. De smär-

vattendragssträckor som inte gick att föra samman till ett re större vattenområde och där samtidigt de sektorsvisa bevarandevärdena är låga eller dåligt redovisade togs inte med i den fortsatta behandlingen med motiveringen att de i vart fall inte kan

aktuella för att föras till 3 kap. 6 § NRL. Bearbetningen vara resulterade i ett register med totalt ca 100 vattenområden. I registret, som redovisas i bilaga finns bl.a. en sammanfattande beskrivning av de sektorsvisa bevarandevärdena för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården.

Vi har med utgångspunkt i detta register gjort ett urval av ett 50tal vattenområden som har bedömts kunna vara lämpliga som typvattendrag, med hänsyn till vilka naturgeograñska regioner de berör, i vilket hav de mynnar, var källflödena ligger fjäll- eller skogsälv och deras storleksordning.

De av oss sålunda valda vattenområdena redovisas med korta beskrivningar i avsnitt 4.1 där också försöker prioritera mellan de olika områdena och redovisar skälen till våra prioriteringar.

Kapitel 3

3.4¶Sammanställning av underlag om

energiintresset

3.4. 1 Underlagsmaterial

Vilka utbyggnadsintressen som finns i landets vattendrag har för oss kartlagts av Svenska Kraftverksföreningen enkät genom en till medlemsföretagen. Samma enkät delgavs Sveriges genom Energiföreningars Riksorganisation SERO ägarna små kraftav verk. Kraftverksföreningens sammanställning enkätmaterialet av redovisas i bilaga

3.4.2 Analys enkätsvaren av

Kraftverksföreningen har 37 medlemsföretag tillsammans som svarar för drygt 95 % av landets elproduktion från vattenkraft och SERO har ca 400 medlemmar som tillsammans täcker in drygt 40 % av alla småkraftverk. Trots att det i enkäten framhålls att det kommer att stor vikt för kraftindustrin att vara av energiintresset blir väl genomlyst så blev antalet inkomna svar tämligen litet. Exempelvis så svarade endast 19 de 37 stora av kraftproducenterna på enkäten, stycken meddelade att varav sex de inte hade något att rapportera. Vid rundringning till meden lemsföretagen i SERO framkom att åtminstone ett bolag inte ville lämna något svar på grund av att de att den efterfrågade anser typen av uppgifter är företagshemligheter, framför allt med tanke på en kommande avreglering elmarknaden. Huruvida detta är av en mer spridd uppfattning och detta i så fall har bidragit till om den låga Svarsfrekvensen har inte gått att avgöra.

NUTEK har analyserat enkätresultatet och bedömer att materialet inte kan anses vara heltäckande utan att det kan finnas dold en utbyggnadspotential, bl.a. fattades ett antal projekt ingår i som

Vattenkraftsplanen. Det fordras följaktligen invente-

noggrannare ringar för att få klar bild vattenkraftsintresset. en av

sou 1994:59 Kapitel 4 45

4 och av

Beskrivning prioritering

vattenområden

Bland de till oss redovisade vattenområdena har kommit

fram till att ca 50 har kvaliteter som tillgodoser de principer

för urval av skyddsvärda vattenområden som har angett

i kapitel Syftet med detta kapitel är att bland dessa göra

ett urval som kan komma i fråga för skydd enligt 3 kap. 6

§ NRL.

Som har framgått av det tidigare är kunskaperna om vattenområdena bristfälliga eller ojämna och förutsättningarna för att bedöma behovet av skydd varierar mellan olika delar av landet. I de övre delarna av Norrland finns ett gott underlag beträffande de stora vattendragen. För många av de mindre är kunskaperna sämre, vilket också i huvudsak gäller för vattenområdena i resten av landet. Det har därför varit svårt att göra ett slutligt urval av vilka vattenområden som bör omfattas skydd enligt 3 kap. 6

av § NRL. För några vattenområden i södra Sverige dock

anser att man sannolikt inte skulle finna några alternativ även om ytterligare inventeringar utfördes. Detta beror inte på att kunskaperna om vattendragen här är särskilt goda. Den främsta orsaken är att möjliga alternativ är få och att dessa är så påverkade att de inte kan vara aktuella för skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.

46 Kapitel 4

4.1¶Vår prioritering

av skyddsvärda

vattenområden

4.1.1 Vattendrag som avvattnas till Bottenviken

Till detta område hör alla vattendrag som mynnar i Bottenviken från och med Torneälvens till och med Tavleåns avrinningsområden. Här ligger huvudparten av de vattenområden som är skyddade enligt 3 kap. 6 § NRL. Dessutom är utbyggnad av vattenkraften inte tillåten i många av de stora områden som är skyddade enligt naturvårdslagen, exempelvis de stora nationalparkerna. Samtliga naturgeograñska regioner NR, enligt den indelning som gjordes av Nordiska ministerrådet 1984, som ingår i området är till större eller mindre del representerade av de nu skyddade vattenområdena.

Eftersom älvar som har sina källflöden i fjällområdena har helt olika karakteristik jämfört med de s.k. skogsälvarna, har vi delat in vattendragen med hänsyn till detta. De skyddade vattendragen representerar väl Qällälvarnas och de stora skogsälvamas vattensystem, vilka vi därför anser inte behöver ytterligare

skydd. De mindre skogsälvarna är underrepresenterade.

Nu skyddade vattenområden och älvsträckor

NATUR- HUVUDFLÖDE BIFLÖDE STRÄCKA GEOGRAFISKA

-

REGIONER

Fjällälvar

l Tomeålven 29, 30, 32, 36, 49,

4 Kalixilven 29, 30, 32, 36, 52

13 Piteâlven 29, 30,32, 33, 36

9 Luleälven StoraLuleâlveuuppströmsAkkajaure 36

9.6 Lilla LuleâlvenuppströmsSkalkaoch 36, 52

Tjaktjajaure

9.6.4 Pärlñlven 32, 36, 52

20 Skellefteâlven KållllödenauppströmsSädvajaure 36

respektiveRiebnes

20.6 Malin 32

Kapitel 4 47

HUVUDFLODEn BIFLÖDE STRÄCKAn GEOGRAFISKA

-

REGIONER Skogsälvar

Nummer i anslutningtill vattendragsnamnavsernumreringenligt SMHI, Svensktvattenarkiv, HO 26, 1985.

De enligt det i kapitel 3 angivna arbetssättet, utvalda

av oss, mindre skogsälvarna som kan saknade typvattendrag är

NATUR-

Töreälven ligger nordligast och är minst. Avrinningsområdet gränsar i norr till den undantagna Kalixälven. Töreälven har en relativt stor variation vad gäller naturtyper. Värdefullast är olika

våtmarker och sjösystem i anslutning till älven. Älven typer av rinner fram i ett kulturlandskap med såväl naturvetenskapliga

kulturhistoriska värden. Älven berör område riksintresse som av för kulturmiljövården och utloppet tangerar ett riksintresseområde för friluftslivet.

Kågeälven gränsar till den undantagna Byske älv. Kågeälven har stor variation vad gäller hydrologin. Den rinner till stor del genom områden med lösa avlagringar, där raviner bildats. I Kamsån, som är ett biflöde finns ett dött vattenfall och stora

kalspolningsområden efter tappning av isdämda sjöar. Den bildar

forsar och fall. Mynningen utgörs av ett deltaområde, som är en viktig rastlokal för våtmarksfåglar. Älven har naturlig reproduk-

48 Kapitel 4

tion av lax och havsöring. Kåge älv är därför betydelsefull för sportñsket efter lax, öring och harr. Älven flyter värgenom ett defullt kulturlandskap med fornfynd. Där finns inga riksintressen

Bureälven rinner ett slättlandskap med ett antal stora genom sjöar. Sjöarna är ñskrika med bestånd sik, siklöja gös och av nors. Inom vattensystemet finns utter. Utmed Bure älv finns många värdefulla kulturmiljöer, bl. fornlämningsområden, a. bruksmiljöer, kvarndammar och värdefullt odlingslandskap. Inga riksintressen finns här.

Rickleån, som är den största de fyra älvarna ansluter till den av från vattenkraftsutbygnad undantagna Sävarån, är som av motsvarande storlek. Rickleån har stor hydrologisk variation med omväxlande slingrande avsnitt, forsar och sel. På sträckan mellan Älglund och Robertsfors finns ett flertal långsträckta forssträckor med goda biotoper för lax och öring. Fiskvandringen stoppas av dammen vid Robertsfors. Vattnet är näringsfattigt. Ån är reproduktionsområde före lax, nejonöga och havsöring. Längs ån finns ett värdefullt kulturlandskap. Från Robertsfors till utloppet är Rickleån av riksintresse för naturvård.

Sammanfattande jämförelse

Storlek Töreälven är den minsta de fyra älvarna. Rickleån är av den största och ansluter till den undantagna Sävarån.

Utbyggnadsgrad Töreälven och Kågeälven är inte påverkade av vattenkraftsutbyggnad. Rickleån är kraftigast påverkad av

vattenkraftsutbyggnad genom kraftverket Älglund 7MW vid

Robertsfors. Även Bureälven är påverkad av vattenkraftsutbyggnad.

Naturvård Rickleån är riksintresse för naturvård från Roav bertsfors till utloppet.

Kapitel 4 49

Friluftsliv Töreälvens utlopp tangerar ett område riksintresse

av för friluftsliv.

Kulturminnesvård Töreälven berör riksintressen för kulturminnesvården.

Slutsatser

Eftersom dessa mindre skogsälvar samtliga representerar NR där denna typ av vattendrag behöver ytterligare skydd behövs har vi prioriterat efter de sektoriella bevarandevärdena, främst de redovisade riksintressena, och utbyggnadsgraden. I vare sig Kågeälven eller Bureälven finns några redovisade riksintressen. De starkaste sektoriella bevarandevärdena finns i Rickleån där det bl.a. finns två områden av riksintresse för naturvård. Rickleån är å andra sidan påverkad av vattenkraftsutbyggnad. Töreälven, som är den minsta, är inte påverkad vatten-

av kraftsutbyggnad och berör områden av riksintresse för friluftsliv och för kulturminnesvård. Töreälven ansluter till Kalixälven och kompletterar därmed den grupp sammanhängande enligt 3

av kap. 6 § skyddade vattendrag som i övrigt består av Torne-, och Råneälven. Av de av oss utvalda fyra vattenområdena bedömer vi att Töreälven och Rickleån är mest skyddsvärda. Emellertid kan vi med stöd av det befintliga underlagsmaterialet inte göra

en slutgiltig bedömning vilket vattendrag i första hand bör

av som komma ifråga för skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.

4.1.2. Vattendrag avvattnas till Bottenhavet

som

Till detta område hör de vattendrag i Bottenhavet

som mynnar mellan Umeälven och Norrtäljeån. Området omfattar många avrinningsområden som avvattnar fjällkedjan. Sex dem är

av stora avrinningsområden som framför allt i källområdena är skyddade. Alla är emellertid till större delen utbyggda för vattenkraftsändamål. Bland skogsälvarna är tre skyddade, samt-

varav liga ligger i den norra delen och är tämligen stora. Den enda hela fjällälven dock som ett biflöde är skyddad från vatten-

som

50 Kapitel 4

kraftsutbyggnad är Vindelälven. Samtliga enligt 3 kap. 6 § NRL skyddade älvsträckor, utom den i Klarälven, ligger i detta område.

Idag skyddade vattenområden och älvsträckor

NATUR- HUVUDFLÖDE BIFIDDE STRÄCKA GEOGRAFISKA

-

REGIONER Fjällälvar 28 Umeålven 28.1 Vindelälven 29, 30, 32, 33, 36

28.10 JuktånuppströmsFjosoken 33, 36 28.18Girjesån 33 28.22 Tämaån 36

38.12.4LångseleånRörströmsâlven 32, 33

39.29Vojmån uppströmsVojrnsjön 33, 36

38.35 Saxån 33 40 Indalsälven Åreålven 34, 35

40.14Ammerån 30, 31, 34, 35

40.28Storan Dammån 31, 35

-

40.21 Hårkan 31, 34, 35 42 Ljungan LjunganUppströmsStorsjön 35

42.7 Gimân uppströntsHolmsjön 30 48 Ljusnan 48.4 VoxnanUppströmsVallhaga 28, 30 53 Dalälven ÖsterdalälvenUppströmsTrångslet 33, 35

35.32 VästerdalälvenuppströmsHummel 28, 30, 33

forsen Skogsälvar

Älvsträckor 28 Umeâlven TämaforsenmellanStor-Laisanoch Gäuta 36 38 Ångermanälven 38.7 FaxälvenmellanEdseleoch Hel 28

gumsjön 40 Indalsälven 440.22 LångannedströmsLandösjön 31 42 Ljungan Mellan Havernoch Holmsjön 30

NedströmsViforsen 28 48 Ljusnan Mellan HedeochSvegsjön 33

Mellan Laforsenoch Arbråsjöama 28 53 Dalälven VästerdalålvennedströmsSkiffsforsen 28, 30, 33

DalälvennedströmsNäsbruk 26

Kapitel 4 51

Av de NR som finns i området är Skogslandskapet norr om gränsen för norrlandsterrängen 27 inte representerat alls och NR 26 är dåligt representerad skyddade vattendrag Öster-

av nu sjökustens skärgårdar 25 bedöms inte vara relevant. Med hänsyn till deras olika karaktär finns det skäl att skilja på vattenområden som rinner upp i fjällen och sådana som rinner upp längre ned i skogslandskapet. De senare bör dessutom med hänsyn till storleken delas upp i skogsälvar och skogsåar.

Av fjällälvarnas avrinningsområden är det framför allt biflöden i de kustnära delarna som behöver ytterligare skydd, men även de NR 28 och 30 i inlandet är dåligt representerade. För att få en god representation av de olika vattendragstyperna bör också skogsälvar, framför allt inom regionens mellersta och södra delar, och skogsåar representerande hela området skyddas.

Fjällälvar som rinner ut i Bottenhavet

De av oss utvalda vattenområdena i de dåligt representerade naturgeografiska regionerna är

NATUR- HUVUDFLÖDE BIFLODE GEOGRAFISKA

REGIONER Ångerrnanälven 38 Avrinningsområdet

nedströmsSollefteå 28, 30

38.122 Vângelälven 30 Indalsälven 40.l.2 Ljustorpsån 28, 30 Ljusnan 48.5 Galvån 28

48.18 Ängraán 28, 30 Dalälven 5148.4 Unnan 28, 30, 32

53.55 Rotâlven 30, 32

Ångermanälven nedströms Sollefteå kraftverk utgörs närmast kraftverksdammen av en 3,5 mil lång älvsträcka med strömmande vatten. Älven flyter här fram i vid dalgång med mäktiga

en

52 Kapitel 4

nipstränder, djupa raviner och breda terrassplan. Fiskens lekvandring stoppas vid Sollefteå kraftverk och den naturliga reproduktionen för lax och havsöring är förstörd. Konstgjord reproduktion upprätthålls genom odling av lax och öring. De vuxna fiskarna söker sig tillbaka för lek i biflödena. Biflödena utgör också lekområde för harr, sik och flodnejonöga. Området, som har god service och tillgänglighet, är viktigt för fritidsfiske efter lax, öring, harr och röding. Denna del av älven omges av ett öppet jordbrukslandskap med stora värden från kulturmiljösynpunkt, bl.a. finns en medeltida kyrka, gravfält och fornborg. Området är riksintresse för naturvärden, friluftslivet och

av kulturminnesvården.

Vängelälven är en bifurkation mellan Faxälven och Fjällsjöälven i Ångermanälven och omfattar såväl sel som strömmande vatten. Vattenföringen är reglerad genom en damm vid Sporrsjön, så att endast minimitappning sker. Naturmiljön är dock relativt opåverkad och utgör en restbiotop för flora och fauna i forsar och sel. Vängelälven är av riksintresse för naturvård.

Ljustorpsån rinner ut i Indalsälven i Stavreviken strax uppströms älvens mynning. I sitt nedre lopp förenas den med Mjällån. Åarna rinner fram i markerade dalgångar med höga omgivande berg. Övre delarna Ljustorpsån har rikt varierad

av en vattenmiljö och rinner fram i skogsmark. Mjällån tillsammans med Ljustorpsåns nedre lopp uppvisar en ovanligt komplett serie av de former som utmärker norrlänska älvdalar, från högsta lcustlinjens randdeltakomplex via dalgångens terrasser, nipor, raviner och meanderlopp till älvens kustdelta. Åarna utgör reproduktionsområde för havsöring, harr och bäcköring med goda möjligheter för fritidsfiske. Service och tillgänglighet är god vilket ökar betydelsen för friluftslivet. Längs åarna finns också höga botaniska värden. Av intresse för kulturmiljövården finns framför allt

gammal bruksmiljö men också fångstgropsystem. Området är av

riksintresse för naturvärden. Ljustorpsån är relativt kraftigt påverkad av vattenkraftsutbyggnad genom Rundbackens kraftverk i åns övre del. Mjällån är oreglerad.

Kapitel 4 53

Galvån i Ljusnan Bollnäs. Vattensystemet är mynnar norr om rikt varierat med forsar och lugnflytande avsnitt samt flera stora sjöar med värdefulla naturliga bestånd harr och öring. Galvån av är ett länets viktigaste för Även flodpärlmussla av vatten utter. och flodkräfta finns i vattensystemet. Galvån är riksintresse av för naturvård. Bollnäs kommun har planer på att göra Galvån till naturvårdsområde.

Ängraån mynnar i den undantagna älvsträckan Ljusnan melav lan Laforsen och Arbråsjöarna. Den övre delen ån har av en brant fallproñl med forsar och små fall. Nedre halvan ån har av en flackare profil. Strandsnåren vid forsarna är botaniskt av intresse liksom de öppna och delvis översilade strandhällarna samt strandkärr och anslutande sluttningsmyrar. Skogen står intakt längs de flesta åns stränder. Utter förekommer. Ån har av stammar av harr och öring och utnyttjas därför för fritidsfiske. Ängraån är av riksintresse för naturvård. Ljusdals kommun har påbörjat arbetet med att avsätta Ängraån naturvårdsområde. som Vattendraget är i sin helhet oreglerat.

Unnan i Oreälven i Österdalälvens avrinningsområde mynnar strax öster Orsa. Älven bildar gräns mellan den vågiga bergom kullterrängen i söder och bergkullslätten i norr NR 30 och 32. Älven kantas olika av typer av strandvegetation, ofta med en kantzon rik på lövträd och viden. Faunan är förhållandevis rik. Utter har sannolikt fast stam i älven. Unnan har goda en Fiskbestånd med viktiga reproduktionsområden för Hansjööring och Oreälvsharr i de nedre delarna älven och lokala av stammar av öring och harr i de övre delarna. Fisket är tillgängligt för allmänheten i hela sträckningen. Längs älven finns från kulturmiljösynpunkt värdefulla områden bl.a. betydande stenåldersboplatser, omfattande fångstgropsystem, slaggvallar, gravfält, slipstensbrott och bruksmiljöer. Unnan är i hela sin sträckning av riksintresse för naturvärden. Den södra delen ingår i område ett av riksintresse för friluftslivet. Flera områden riksintresse för av kulturmiljövården berörs. Unnan är opåverkad vattenkraftsutav byggnad.

54 Kapitel 4

Rotälven i Österdalälven Älvda-

Rotnen mynnar strax norr om lens samhälle. Älven rinner mycket framträdande

genom dalgångar med mäktiga kanjondalar. Dalbotten kring biflödet Rymman är uppbygd som ett delta och genomskärs av den meandrande Rymman. Älvstränderna har rik flora. Även

en djurlivet är rikt med bland annat utter och en rik björnstam och häckande forsärla. Älven har värdefulla fiskbestånd bl.a. harr.

av Området är stort intresse för friluftslivet genom goda fiskevat-

av ten med god service och tillgänglighet. Området är också ett populärt utflyktsmål med storslagen vildmarksartad natur. Av intresse för kulturmiljövården är bl.a. dammbyggnader för flottning och översilning, porfyrverk och stenåldersboplatser. Rotäl-

är riksintresse för naturvård och friluftsliv. Förutom en ven av del äldre dammar finns där också minikraftverk.

Sammanfattande jämförelse, fiällälvar

Storlek De större avrinningsområdena i regionen är Ångermanäl-

nedströms Sollefteå, Ljustorpsån, Unnan och Rotälven. De ven övriga är små.

Utbyggnadsgrad Oreglerade avrinningsområden är Mjällån i Ljustorpsån, Ängraån, Galvån, och Unnan. Vängelälven har reglerad vattenföring liksom Ångermanälven ned till sitt nedersta kraftverk vid Sollefteå. Ljustorpsån är utbyggd i de övre delarna.

Naturvård Riksintressen för naturvård finns i Ångermanälven nedströms Sollefteå, Vängelälven, Ljustorpsån Mjällån, Ängra-

ån, Galvån, Unnan och Rotälven.

Friluftsliv Områden riksintresse för friluftslivet finns i Ånger-

av manälven nedströms Sollefteå samt i södra delen av Unnan och hela Rotälven.

sou 1994:59 Kapitel 4 55

Kulturminnesvård Riksintressen för kulturminnesvården finns i Ångermanälven nedströms Sollefteå och i Unnan.

Slutsatser

Till de kustnära vattenområdena, behöver utökat skydd, hör

som Ångermanälvens avrinningsområde nedströms Sollefteå, och Ljustorpsån Mjällån i Indalsälven. Bland de vattenområden

- som är belägna längre in från kusten är Unnan i Dalälvens vattenområde och Ängraån i Ljusnan de bäst representerar de NR

som som behöver ytterligare skydd. Emellertid inte att

anser kunskapsunderlaget är sådant att vi utan ytterligare inventeringar kan förorda något dessa vattenområden för skydd enligt 3 kap.

av 6 § NRL.

skogsälvar som rinner ut i Bottenhavet

De skogsälvar vi valt för att komplettera representativiten är

NATUR-

norr Moälven. Ån

utgör kärnområde för utter. I den näringsfattiga Bärmsjön i de övre delarna av Nätraåns vattensystem finns ett naturligt självreproducerande rödingbestånd stort ñskeribiolo-

av giskt värde. I sjön förekommer även öring och sportfisket är omfattande. Bärmsjön-Bärmsjöån är riksintresse för natur-

av värden. I ån finns vattensåg och äldre kraftverk riksintresse

av för kulturminnesvården. Än är påverkad

av vattenkraftsutbygg-

nad.

Delångersån med Svågan, som mynnar i Dellensjöama, är omväxlande med såväl forssträckor som meanderbågar och har en rik flora. Älven är lekvatten för den storvuxna Dellenöringen. Flodpärlmussla finns i älven. Svågan är såväl av stor betydelse för sportfisket och har god service av riksintresse för natur-

som vården och ett värdefullt kulturlandskap. Dellensjöama är av riksintresse för friluftslivet. Delångersån är påverkad av vatten-

kraftsutbyggnad.

Testeboån rinner ut strax norr om Gävle har ett flertal

som forsar ochi anslutning till ån finns ett mosaikartat kärrkomplex. Floran och är rik. Ån är lekvatten för lax och havs-

fågelfaunan

vandrande öring. Även stationära bestånd öring finns. Ån har

av stor betydelse för friluftslivet och är ett viktigt sportfiskevatten för lax, havsöring, öring och harr. Riksintressen för kulturmiljövården i anslutning till ån utgörs bland annat av järnåldersgravfält med lågteknisk järnframställning. Testeboån-Lundbosjön är

riksintresse för naturvärden. Ån är relativt lite påverkad utav av byggnad.

Sammanfattande jämförelse, skogsälvar

Utbyggnadsgrad Testeboån är relativt lite påverkad av vatten-

kraftsutbyggnad. Nätraån och Delångersån är påverkade av

vattenkraftsutbyggnad.

Naturvård I Nätraån är Bärmsjön Bärmsjöbäcken, i Delånger-

sån är Svågan och i Testeboån är Testeboån Lundbosjön av

riksintresse för naturvärden.

Friluftsliv Det enda område som är av riksintresse för friluftslivet i de ovan redovisade åarna är Dellensjöama i Delångersån.

Kulturminnesvård Riksintresseområden för kulturminnesvården finns vid Nätraån och Testeboån.

Slutsatser

Testeboån och Delångersån representerar den naturgeografiska region som helt saknar skyddade vattendrag, 27. Testeboån flyter dessutom igenom ytterligare en NR som är dåligt representerad, 26. I båda vattenområdena är vissa delar riksintresse för

av naturvärden. Vid Testeboån finns riksintressen för kulturminnesvården och vid Delångersån finns ett område av riksintresse för friluftslivet. Testeboån är minst påverkad av utbyggnad och har väldokumenterade höga bevarandevärden. Testeboån förefaller ha de starkaste skyddsmotiven av dessa två, men med hänsyn till bristerna i underlagsmaterialet vad gäller alternativa vattenområden anser inte att utan kompletterande underlagsmaterial kan göra en slutgiltig bedömning av vilket eller vilka vattenområden som kan förordas för skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.

Skogsåar som rinner ut i Bottenhavet

De av oss utvalda skogsåarna som kan komplettera den nuvarande dåliga representationen av denna typ av vattenområden är

NATUR-

58 Kapitel 4 sou 1994:59

Hörnån gränsar i söder till den från vattenkraftsutbyggnad

undantagna Öreälven. Åns dalgång är till del fylld med sedi-

stor ment. Ån bildar ett meandrande lopp och är på långa sträckor nedskuren 20-25 i sedimenten. Åns lopp har mycket

meter ett varierande utseende. I brinkar och raviner finns ett stort inslag

lövskog och rik örtflora. Åns biflöden har god reprodukav en tion öring och naturlig reproduktion lax och havsöring. Ån

av av erbjuder ett betydelsefullt sportfiske efter havsöring och harr. Längs ån finns kulturhistoriskt värdefulla by- och kulturlandskapsmiljöer, värdefullt odlingslandskap och brukslämningar.

Leduån är ett litet vattendrag beläget mellan de i dag undantagna vattenområdena Öreälven och Lögdeälven. I dess övre lopp rinner den i en markerad dalgång. Biflödet Klubbsjöbäcken har hög produktion av öring. Längs ån finns ett område av riksintresse för kulturminnesvården.

Idbyån är ett litet vattendrag, som ligger mellan Gideälven och den från vattenkraftsutbyggnad undantagna Moälven. Ån

har ett relativt rakt förlopp. Omgivningarna består till stor del av skog men jordbruksmark förekommer runt sjöarna i systemets nedre delar. Naturligt reproducerande strömstationära öringbestånd finns i större delen systemet. Nedströms Högbysjön finns

av reproducerande bestånd av havsöring. Idbyån är av riksintresse för naturvärden. Vattensystemet är i dag oreglerat på

när som en mindre damm i Bryngån.

Gådeân är ett mindre vattendrag med endast korta strömsträckor som mynnar i utkanten av Härnösands tätort. Gâdeåns nedre delar är ett betydande reproduktionsområde för havsöring. I ån finns även bestånd flodkräfta och i övre loppet finns rikligt

av med flodpärlmussla. Utloppet är en viktig rastlokal för änder och vadare. Ån utnyttjas för fritidsñske Ån

och som kanotled. är i sin helhet av riksintresse för naturvärden. Längs än finns kvarnplats med kvarn och dammar är riksintresse för kultur-

som av minnesvården. Ingen fallhöjd utnyttjas längre för kraftändamål.

Kapitel 4 59

Selängersân är liten å belägen mellan Indalsälven och Ljung-

en

Ån ringlar fram i talrika meanderslingor. Dess nedre lopp an. flyter centrala Sundsvall. Än har få sjöar och därför

genom snabba vattenståndsförändringar. Erosionen i strandbrinkarna är omfattande och betydande mängder sediment förs ut i Selångesfjärden där levande delta finns. Ån går jordbruksmark

ett genom kantad av lövskogsridåer med frodig örtvegetation. Vid deltabildningen i Selångersfjärden är vegetationen yppig med rik flora och fågelfauna. Än är betydelsefullt reproduktionsområde för

ett havsöring och av riksintresse för naturvärden. Där finns även områden av riksintresseför kulturminnesården med rika fornlämningar bl. a. järnåldersgravfált, fossila åkrar och ett monumentalt höggravfält. Än är oreglerad.

Dyrån rinner fram genom ett mosaikartat myrkomplex. Floran är rik, beroende på den basiska berggrunden. Dyrån är lekvatten för både stationär och havsvandrande öring och där finns flodpärlmussla. Dyrån riksintresse för naturvärden. Ån är

är av oreglerad.

Skärjån kantas lövrika, ofta sumpskogsartade strandskogar.

av Fågellivet ån är rikt. Ån utgör lekvatten för havsvandrande

runt öring och har ett gott bestånd flodkräfta. Den har stort värde

av från sportñskesynpunkt. Bruksmiljö av värde från kulturmiljösynpunkt finns vid ån. Den är av riksintresse för naturvärden. STORA, som äger nästan all mark kring än har avsatt ån med omnejd som reservat.

Forsmarksån rinner i Florarna, utgörs ett stort

upp som av

mångformigt och skogsmarkskomplex. Ån rinner fram i ett

myrbarr- och blandskogsområde av naturskogskaraktär. Fågelfaunan är rik. Vid Forsmark och Löfsta bruk finns välbevarad bruksmiljö. Ån är riksintresse för naturvärden och där finns

av riksintressen för kulturminnesvården. Ån är inte

påverkad av

vattenkraftsutbyggnad, men är dämd bl. a. vid Forsmarks bruk.

Kapitel 4 sou 1994:59

Sammanfattande jämförelse, skogsåar

Utbyggnadsgrad Av de oss utvalda åarna är samtliga opåverkade av vattenkraftsutbyggnad. Forsmarksån är reglerad, men inte för vattenkraftsändamål.

Naturvård Samtliga, förutom Hömån och Leduån, är riksav intresse för naturvärden.

Friluftsliv Inga åama berör riksintresen för friluftslivet. av

Kulturminnesvård Områden av riksintresse för kulturminnesvården fins vid Leduån, Gådeån, Selångersån, och Forsmarksån.

Slutsatser

Forsmarksån, som är liten, och Skärjån representerar de NR där det behövs ytterligare skyddade vattendrag. På grund att dokuav mentationen av skogsåarna i området är ojämn och därför svår att jämföra har vi dock inte kunnat göra någon slutlig bedömning av vilka vattenområden bör skyddas för att god representasom en tion skall uppnås denna typ vattenområden. av av

4.1.3 Vattendrag som avvattnas till egentliga Östersjön

Till denna region hör alla vattendrag i Östersjön, som mynnar från Norrström till och med Skåne. Vattendragen inom området är många och sinsemellan mycket olika karaktär. Vi har av därför delat in området i fyra delområden, nämligen Mälarregionen-Sörmland, Motala ströms avrinningsområde, sydöstra Götaland samt Skåne. De tre vattendrag är skyddade som nu enligt 3 kap. 6 § NRL ligger i sydöstra Götaland vi som härigenom anser vara tillräckligt representerat från vattenav kraftsutbyggnad skyddade vattendrag och därför inte behandlar vidare.

Kapitel 4 61

Mälarregionen-Sörmland har delats på vattendrag inom Norr-

upp ströms avrinningsområde och vattendrag direkt i

som mynnar Östersjön därför att de representerar så olika vattendragstyper.

För Skåne har vi valt att förutom de vattendrag rinner ut i

som egentliga Östersjön även ta med de vattendrag rinner ut i

som Öresund och Kattegatt eftersom detta bättre

avspeglar den naturgeograñska regionindelningen.

Nu skyddade vattenområden

NATUR- HUVUDFIDDE BIFLÖDE GEOGRAFISKA REGIONER

De naturgeografiska regionerna i området är dåligt representerade av skyddade vattendrag av olika typer. De NR helt saknar

som skyddade vattendrag är 14, 22, 23 och 25. Av dessa anser att 6 och 14 inte är relevanta i vårt sammanhang eftersom de de utpräglade slättområdena i Skåne respektive

avser på Öland och Gotland.

Mälarregionen Sörmland

-

De av oss utvalda vattenområdena för att representera regionen är

NATUR HUVUDFLÖDE BIFLODE GEOGRAFISKA REGIONER

Norrströms 61.34. Arbogaån 24, 2a, 27, 2a, 30

avrinningsområde 61.33. Hedströmmen 24, 26, 27, 28

62 Kapitel 4 sou 1994:59

Norrströms avrinningsområde

Arbogaán har sina källflöden i Kopparbergs och Västmanlands

delen avrinningsområdet finns inom Örebro län, men större av län. Arbogaån rinner ut i Kungsör i Mälarens västligaste del. Trots att det finns ett stort antal kraftverk och reglerade sjöar i ån finns det värdefulla miljöer kvar i flera biflöden. Biflödet Rastaälven är nästan helt orört med långa forssträckor och öringsstammar biologiskt värde. Även i Nittälven finns

av stort forssträckor och starkt slingrande åpartier, som endast påverkats

flottledsrensning och gruvverksamhet. Fågellivet är rikt. I av Rällsälven finns orörda forssträckor med öring och flodpärlmussla. Järleån har en serie forsar i de djupt nedskurna åravinerna. Även här finns öring. Ett rikt fågelliv med bl.a. strömstare, forsärla och kungsñskare finns i biflödena. Flera av de nämnda biflödena är av riksintresse för naturvärden.

ovan Längs ån finns lämningar av äldre vattenkraftsutnyttjande och flottning samt ängsmark som är av riksintresse för kulturminnesvården.

Hedströmmen har sina källflöden i Kopparbergs län och rinner

i Mälarens västligaste del söder Köping. Ån har varierut om ett ande lopp med lugnflytande sträckor som avlöses av forssträckor. På flera ställen finns raviner och meanderlopp. Där finns goda fågelbiotoper med bl.a. flera hackspettsarter. Flera områden av riksintresse för naturvärden berörs. Där finns också ett område av riksintresse för friluftslivet med bl.a. vandringsleder och fiskevatten med god service. Av riksintresse för kulturminnesvården är bl.a. flera bruksmiljöer och hammarsmedjor. Ån är reglerad.

Vattendrag som mynnar direkt i Östersjön

Svärtaån har mestadels ett långsamt slingrande lopp. Nära havet finns värdefulla våtmarker med goda fågelbiotoper. Fiskbeståndet är rikt med inslag av sällsynta arter. Likstammen är en oregle-

sou 1994:59 Kapitel 4 63

rad, näringsfattig klarvattensjö som i sitt utlopp i Vedaån har en värdefull grundvattenfauna. Runt sjön är fågellivet rikt. Likstammen-Trön är av riksintresse för naturvärden. Svärtaån är till viss del reglerad.

Nyköpingsån avvattnar del Sörmland. Ån är kraftigt en stor av reglerad men har kvar biflöden som är relativt opåverkade och med höga naturvärden. Ån har god Vattenkvalitet med bra havsörings- och laxfiske. Flera våtmarksområden med viktiga rastoch övervintringslokaler för olika fågelarter finns inom avrinningsområdet. Ån rinner sjön Båven genom där det finns bl.a. ñskljuse, storlom och mal. Området runt sjön är riksintresse av för såväl naturvärden som friluftslivet. I avrinningsområdet finns också flera riksintressen för kulturminnesvården med bl.a. järnåldersgravfilt, hällristningar och vägbank med hålvägar.

Kilaån med Vretaån är ett gott exempel på både meanderbildningar och orörd forssträcka. Runt ån finns ett rikt fågelliv och mycket artrik flora. Både havsvandrande och stationär öring finns där. Vretaån är av riksintresse för naturvärden. Längs ån finns bl.a. en äldre vägsträckning med runstenar, hällristningar, kastalgrund av riksintresse för kulturminnesvården.

Sammanfattande jämförelse, Mälarregionen-Sörmland

Storlek Inom Norrströms avrinningsområde är Arbogaån störst. Av de vattendrag, som mynnar direkt i Östersjön är Nyköpingsån störst.

Utbyggnadsgrad Alla vattendragen är påverkade reglering. av Svärtaån dock i liten grad. Vissa delar Arbogaåns och Kilaåns av avrinningsområden är dock opåverkade.

Naturvård Vid samtliga vattendrag finns ett eller flera områden av riksintresse för naturvärden.

Kapitel 4 sou 1994:59

Friluftsliv Endast Båvenområdet i Nyköpingsån är av riksintresse för friluftslivet.

Kulturminnesvård I samtliga avrinningsområden utom Svärtaån finns ett eller flera riksintressen för kulturminnesvården.

Slutsatser

Norrströms avrinningsområde

I detta stora avrinningsområde finns inga vattendrag som är undantagna från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Arbogaån har det största delavrinningsområdet men är kraftigt utbyggd. Det finns dock många opåverkade biflöden som har höga bevarandevärden, bl.a. flera områden som är av riksintresse för naturvärden och därför prioriteras Arbogaån högre än Hedströmmen.

Vattendrag som mynnar direkt i Östersjön

Nyköpingsån har de högst dokumenterade skyddsvärdena. Den är dock till stor del reglerad. Kilaån som rinner från Kolmården har också höga skyddsvärden.

För både Norrströms avriningsområde och för de vattendrag som mynnar direkt i Östersjön anser vi att bristerna i underlagsmaterialet är sådana att vi inte slutgiltigt kan avgöra vilka vattenområden som kan komma i fråga för skydd enligt NRL 3 kap. 6

Kapitel 4 65

Motala ströms avrinningsområde

De av oss utvalda vattenområdena som kan representera vattenområden med olika karaktär inom Motala ströms avrinningsområde är

NATUR-

HUVUDFIÖDE BIFLODE GEOGRAFISKA

REGIONER

Motala ström 67.10. Svartån 13, 22

Vätternstillflöden söderom ll, 12, 13, 22, 23

Hjo Vadstena

-

Svartån rinner norrut över Östgötaslätten till sjön Roxen. Inom avrinningsområdet finns flera sjöar och mindre vattendrag med höga naturvetenskapliga värden. Biflödet Noån i dess övre lopp rinner fram i en djup ravin med ett högt vattenfall. I vattensystemet finns utter och våtmarker med rikt fågelliv. Floran längs stränder med strandängar och mader är rik. Inom området finns områden av riksintresse för naturvärden och ett område av riksintresse för friluftslivet. Här finns också flera riksintressen för kulturminnesvården bl.a. kvarnmiljö, stenvalvsbro, gravfält och fornlämningsmiljöer. Ån är kraftigt reglerad i de övre

utom delarna.

Inom Vätterns tillrinningsområde finns många värdefulla mindre vattendrag. Vätterns klara, och mycket kalla vatten

rena har skapat en speciell fauna med bl. minst 28 fiskarter. Den

a. mest kända är vätternrödingen men där finns även andra laxñskar som öring, sik, siklöja och harr. De bäckar och åar

som mynnar i den södra delen av Vättern mellan Hjo på den västra sidan

av sjön och Vadstena på den östra sidan är viktiga reproduktionslokaler för många av Vätterns fiskarter. Dessa vattendrag har också en värdefull flora och fauna med många sällsynta arter och ett rikt fågelliv. Där finns flera områden riksintresse för

av naturvärden. För Vättern med öar och strandområden finns särskilda hushållningsbestämmelser i 3 kap 2 § NRL. Ãarna

.

3 14-0623Del l

66 Kapitel 4

vid Hökensåsområdet vid Vätterns västra strand är av riksintresse för friluftslivet med bl.a. fritidsfiske med god service och tillgänglighet i ett område av vildmarkskaraktär. Vid Huskvarnaån och Röttleån finns områden av riksintresse för kulturminnesvården med bl.a. en medeltida kvarnby. Flera av åarna har mindre kraftverk och har tidigare utnyttjats för bl. a. kvarnar och sågar.

Sammanfattande jämförelse, Motala ströms avrinningsområde

Storlek Svartån avvattnar en stor del av Östergötland. De flesta Vätterbäckarna är små men har stora fallhöjder.

Utbyggnadsgrad Svartån är reglerad, men det finns biflöden som är oreglerade. Flera av Vätterbäckarna är i någon mån reglerade, kraftverk finns bl.a. i Röttleån, Edeskvarnaån och Huskvarnaån.

Naturvård Flera områden av riksintresse för naturvärden finns både vid Svartån och Vättern.

Friluftsliv Både vid Svartån och Vättern finns områden av riksintresse för friluftslivet.

Kulturminnesvård Många riksintressen för kulturminnesvården finns vid Svartån, men även vid Vättern finns sådana.

Slutsatser

I detta stora avrinningsområde finns inga vattendrag som är undantagna från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 Vätterns tillflöden utgörs till stor del små vattendrag är unika för

av som landet och är väsensskilda från Övriga vattenområden i regionen. Vi anser därför att Vätterns tillflöden söder Hjo-Vadstena kan

om ges högsta prioritet och därmed komma ifråga för ett skydd enligt

Kapitel 4 67 3 kap. 6 § NRL, utan ytterligare överväganden. Beträffande Svartån kan med befintligt underlag inte göra slutlig

en bedömning. Skåne De vattenområden vi valt ut för att representera de i Skåne förekommande naturgeografiska regionerna är

NATUR-

Helge å är Skånes största Den har sina källflöden i Småland och gränsar i nordost till den från vattenkraftsutbyggand undan-

Mörrumsån. Åns nedre lopp går flackt odlingstagna genom ett landskap med en mängd naturtyper, bl.a. finns där Skånes vikti-

häckningslokaler för vadare. Ån är reproduktionsområde gaste för lax och havsöring. Helge ås nedre lopp är av riksintresse för naturvärden. En välbehållen medeltida stadsbildning, borglämning, kyrka och förhistoriska boplatsmiljöer är av riksintresse för kulturminnesvården. Ån är kraftigt påverkad vattenkraftsut-

av byggnad.

Verkeån tillhör Sydsveriges renaste vattendrag med

som omgivningar utgör ett område stor biologisk och geovetenskaplig

av betydelse. Vid ån är fågelfaunan intressant med arter som forsärla, strömstare, fáltpiplärka och kungsfiskare. Floran är rik med bl.a. lövskogsbestånd, stäppartade torrängar samt unikt odlings-

68 Kapitel 4

landskap. Ån är reproduktionslokal för havsöring och lokal

en öringstam finns där. Än är riksintresse för naturvärden.

av Stenshuvud-Verkeån är av riksintresse för friluftslivet. Där finns även riksintressen för kulturminnesvården. Ån berör område

ett som är avsatt som naturreservat.

Nybroån med Fyleån rinner fram i en dalgång med platt botten och skarpa sluttningszoner med biflöden från sidodalar och ravi-

Fyledalen är nationell och internationell referenslokal för ner. en geovetenskaplig forskning och undervisning. Området är botaniskt mycket artrikt. Ån har fina lek- och yngelplatser för flera groddjur. Havsöring och öring finns i ån. Ån riksintresse

är av för naturvärden. Runt ån finns en öppen bygd med bl. a. monumentala fornlämningar och storhögar av riksintresse för kulturminnesvården. Nybroån är obetydligt påverkad av vattenkraftsutbyggnad.

Kävlingeån med Klingavälsån är ett rikt förgrenat vattensystem med Skånes minst förorenade vattendrag bland sina biflöden. Än har mestadels ett flackt lopp med översvämningsmarker och ravinsystem. Klingavälsån har ett mycket rikt fågelliv och är en viktig övervintringslokal för gäss. Ån hyser havsöring och öring. I biflödet Bråån finns sandkrypare och grönling. En flertal områden av riksintresse för naturvärden och friluftslivet finns inom avrinningsområdet. Ån ansluter till Sjö och åslandskapet vid Romelåsen för vilket gäller särskilda hushållningsbestämmelser enligt 3 kap. 2 § NRL. Den öppna odlingsbygden med storhögar, fornlämningar, stenåldersboplatser och vikingatida handelsplats är riksintresse för kulturminnesvården. Ån är obetyd-

av ligt utbyggd för vattenkraft, men kraftigt påverkad av sjösänkning och utdikning.

Saxån är litet vattendrag, rinner i Öresund söder

ett som ut om Landskrona. Saxân-Brååns dalgång är av stort geovetenskapligt värde genom naturliga landskapsförändringar som sker i åfåran och längs dalsidorna. I vattendraget finns grönling, sandkrypare och havsöring. Ån är riksintresse för naturvärden. Än rinner

av

Kapitel 4 69

genom flera miljöer, är riksintresse som av för kulturminnesvår-

den, bl.a. ett öppet odlingslandskap från med storhögar bronsål-

dern, fornlämningar med och run- bildstensmonument och sentida

stenvalvsbro. Ån

är obetydligt påverkad vattenkraftsutbygg-

av nad.

Ráån år ett litet vattendrag, Öresund som rinner ut i söder om

Hälsingborg. Ån

omges av en väl markerad dalgång med omväx-

lande betes- och skogslandskap. Området har rik flora och en ett rikt fågelliv. Ån är riksintresse av för naturvärden. Bland de

viktigare fiskarterna märks havsöring

och grönling. Dalgången

med talrika fornlämningar, bl.a. dösar, gånggrifter, storhögar,

skansanläggningar och fornborgar är riksintresse för kulturmiav ljövården. Ån

är inte påverkad av vattenkraftsutbyggnad.

Rönne å är efter Helge å Skånes näst största Den har sina

källflöden runt Ringsjöarna och rinner genom jordbrukslandska-

pet norr om Söderåsen ut i Skälderviken vid Ängelholm. Längs ån finns både utbredda

översvämningsmarker och djupt ned-

skurna partier och raviner, vid bäckarna, t.ex. som rinner ner från Söderåsen. Området har på flera ställen intressant flora och

fauna med bl.a. lokala öringstammar. Utmed än förekommer ett

rikt och varierande fågelliv med vadare, änder samt forsärla,

strömstare och kungsfiskare. Havsöring

och lax vandrar upp i ån.

Inom avrinningsområdet finns flera

områden av riksintresse för

naturvården. Dalgången berör också flera områden av riks-

intresse för kulturminnesvården,

bl.a. stenåldersboplatser,

järnåldersgravfalt, högar och rösen. Ån har mindre tre kraftverk.

Sammanfattande jämförelse, Skåne

Storlek De största vattendragen är Helge å och Rönne Käv-

lingeån är något mindre och de övriga är små.

Utbyggnadsgrad Verkeån och Råån har ingen utbyggnad av Vattenkraftverk. Nybroån, Kävlingeån och Saxån är endast till

70 Kapitel 4

viss grad påverkade vattenkraftsutbyggnad. Rönne å har ett av litet antal kraftverk, medan Helge å är kraftigt påverkad av

vattenkraftsutbyggnad.

Naturvård Vid alla åarna finns områden riksintresse för av naturvärden.

Friluftsliv Vid Verkeån, Kävlingeån och Rönne å finns områden riksintresse för friluftslivet. av

Kulturminnesvård Områden riksintresse för kulturminnesvårav den finns vid samtliga åar.

Slutsatser

och Rönne å har de efter Helge å största avrinnings- Kävlingeån inom regionen. Alla tre är reglerade endast Helge områdena men

alltför kraftigt påverkad vattenkraftsutbyggnad för att

å är av högt. Både Kävlingeån och Rönne å har mycket höga

prioriteras dokumenterade skyddsvärden. Kävlingeån är typisk slättlandså

en rinner talrika sankmarksängar medan Rönne å har ett som genom lopp med forsar och rinner delvis genom skogslandskap. mer Med hänsyn till dessa åars mycket olika karaktär och att det inom området inte finns några andra vattenområden med motsvarande kvalitet att både Kävlingeån och Rönne å anser högsta prioritet och därmed komma ifråga för skydd kan ges enligt NRL 3 kap. 6 § utan ytterligare inventeringar.

4.1.4. Vattendrag avvattnas till Västerhavet som

Till detta område har vi fört alla vattenområden från Skåne och till gränsen mot Norge. NR saknar vattendrag som är upp som vattenkraftsutbyggnad är 15, 18 och 22. Av dessa

skyddade mot

vi 18 inte är relevant i vårt sammanhang eftersom den anser att

Kapitel 4 71

representerar Bohusläns kust och skärgårdsområde där det endast finns mycket små åar. Även NR 28, 30 och 32 är dåligt representerade i området eftersom dessa endast är representerade i form av en undantagen älvsträcka

inte ett avrinningsområde.

- För att återspegla de olika

typerna av avrinningsområden inom

regionen har särbehandlat Göta älvs

avrinningsområde och de

som mynnar direkt i Västerhavet. Av skäl fordras samma dessutom att man bland de gör senare en uppdelning i mindre och större vattenområden.

Nu skyddade vattenområden och älvsträckor

NATUR- HUVUDFLÖDE BIFLÖDE STRÄCKA - GEOGRAFISKA REGIONER 100 Fylleån 10, 11 112 Enningdalsâlven uppströmsriksgrânsentill Norge 21 108 Götaälv/Klar mellanHöljes och Edebâck 28, 30, 32 älven

Göta Älvs avrinningsområde

Av de vattenområden tillhör Göta Älvs som avrinningsområde har vi, för att representativt ett urval av olika typer, valt att behandla

NATUR- HUVIJDFIJÖDE BIFLODE GEOGRAFISKA REGIONER 108. Göta älv Klarålvensbiflöden medtillrinning mellanHöljes och 28, 30, 32 Edebâck 108.23.Upperudsålven 21, 28 108.28.Byâlven 21, 22, 28, 30 108.31.Lidan ll, 22 108.37.Tidan ll, 22, 23 108.39.Gullspångsålven 22, 23, 28, 30

sou 1994:59

72 Kapitel 4

tillrinningsområde mellan Höljes och Edebäck om- Klarälvens Höljan, Likan, Fämtån och Halgån fattar ett antal biflöden varav Framför allt är de nedre delarna av har de största naturvärdena. exempel på hängande bidalar, djupa biflödena värdefulla genom forsar, deltabildningar och andra geologiska kanjoner, branta också biologiska värden och viktiga formationer. Här finns stora bl. strömöring och harr och reproduktionsñskeintresen med a. Klarälvsöring. Här finns flera områden av riksområden för och kulturminnesvården. Klarälvsdalen intresse för naturvärden för friluftslivet. Gemensamt för biflödena är att riksintresse är av flottledsrensade. I biflödena Tåsan och Lettan finns de är kraftigt större kraftverk.

vid Upperud i Vänerns västra del.

Upperudsälven rinner ut

i Värmland och Norge, större delen av Källflödena ligger men finns i Dalsland. Flera stora sprickdalssjöar

avrinningsområdet

värden, däribland unika stammar av storväxt med mycket stora finns inom avrinningsområdet. Dessa sjöar är av

sjölevande öring

3 kap 2 § NRL. Flera områden riksintresse riksintresse enligt av

avrinningsområdet. Dalslands sjö- och

för naturvärden finns inom välkänt och riksintresse för friluftslivet. Inom kanalsystem är av områden riksintresse för kulturminnesvårområdet finns också av stensättningar och hällkistor. Upperudsälven är den med rösen, bl.a. större kraftverk och åtta mindre. kraftigt reglerad med sex

i Vänern vid Säffle. Inom avrinningsområdet Byälven rinner ut och vattendrag med stora biologiska finns flera klarvattensjöar finns storöring och i övrigt rik och intressant värden, bl.a. en

finns reproduktionsområden för storöring

ñskfauna. I biflödena flodpärlmussla och flodkräfta. Här finns även

och reproducerande

många forsar med stora biologiska och landskapseste-

exempel

värden. områden är riksintresse för naturvärden tiska Flera av Områdena är lämpade för bl.a. bad, och friluftslivet finns här. kanoting. Även riksintressen för kulturbåtsport, fritidsñske och redovisade med bl.a. fornlämningsområde med minnesvården är hällkista och fornborg. Älven är kraftigt reglerad med fyra rösen, större kraftverk och ett tjugotal mindre.

Kapitel 4 73 sou 1994:59

Västgötaslätten och ut i Vänern vid Lidan rinner norrut över Lidan med biflöden har regionens största och bäst Lidköping. ravinsystem. I biflödena ofta har ett meandrande utvecklade som med spår skred finns värdefulla naturliga öring- och lopp av kräftbestånd. Hornborgasjön med omgivningar som ingår i avvåtmark betydelse för fågellivet med bl. rinningsområdet är en av de mängder årligen rastar intill sjön. Sjön a. stora tranor som Flian där vegetationen till följd hög kalkhalt avvattnas genom av artrik. Flera riksintressen för naturvärden finns inom avrinär där det också finns riksintressen for kulturminne-

ningsområdet

svården, bl.a. fornlämningar från järnåldern och bronsåldern. Området Hornborgasjön är riksintresse för friluftslivet. runt av En viss kraftutbyggnad finns i Lidan, 1,5 MW. ca

Tidan rinner i östra delen Skaraborgs län och mynnar norrut av i Vänern vid Mariestad. Den från naturvårdssynpunkt mest vär- Ettakströmmarna med storöring och flodpärldefulla delen är mussla. Här växer bl.a. safsa och häckar kungsfiskare. Stråkendalen är dalgång geologiskt intresse med raviner och en av stort strandterrasser längs dalsidorna. Längs dalen finns både hagmarker och områden med urskogsartad skog. Biflödet Gärebäcken berör område med mycket sällsynta hydrologiska förhållanden ett källkärr, källgölar och barrsumpskogar. Stråkendalen och som Gärebäcken berör områden riksintresse för naturvärden. I av Tidan finns ett tiotal mindre kraftverk.

Gullspångsälven rinner ut vid Gullspång i Vänerns östra del. I anslutning till biflödena finns bl.a. ett mäktigt, biologiskt mycket ravinsystem meanderlopp och ett nyligen bildat rikt samt ett insjödelta. Vid Gullspångsälvens utlopp finns Vänerns största och främsta våtmarksområde. Här finns vidsträckta sumpskogar med sina ställen urskogsartad karaktär. I Gullspångsälven finns de på enda kvarvarande lekplatserna för Gullspångslaxen och -öringen. Inom avrinningsområdet finns flera områden riksintresse för av naturvärden. Här finns också flera miljöer riksintresse för av kulturminnesvården, flera med anknytning till vattenkraften varav

och tidig industriell utbyggnad. Gullspångsälven började regleras

74 Kapitel 4 sou 1994:59

i stor utsträckning redan på 1600-talet. Avrinningsområdet är nu reglerat långt upp mot källflödena. Endast fåtal ett större vattendragssträckor med någorlunda naturliga förhållanden finns i älven, resten är reglerat.

Sammanfattande jämförelse, Göta älvs avrinningsområde

Storlek Vattendragen är likstora, emellertid

är fallhöjderna

betydligt större i de vattendrag rinner till Vänern som norrifrån än i dem i Västergötland.

Utbyggnadsgrad Samtliga är påverkade vattenkraftsutav byggnad. Vissa Klarälvens biflöden är dock av relativt opåverkade av reglering.

Naturvård I samtliga avrinningsområden finns områden riksav intresse för naturvärden.

Friluftsliv Samtliga utom Gullspångsälven och Tidan berör riksintresseområden för friluftslivet.

Kulturminnesvård Vid alla vattendragen finns områden av riksintresse för kulturminnesvården.

Slutsatser

Bland de sex vattenområden hör till Göta älvs

som avrinningsom-

räde anser vi att tre stycken framstår som mer skyddsvärda än de andra, framför allt med hänsyn till deras representation av naturgeograñska regioner och graden orördhet. av Dessa tre är Klarälvens biflöden mellan Höljes och Edebäck samt Lidan och Tidan som mynnar i Vänern söderifrån. Emellertid

ger befintligt

underlag inget stöd för att slutgiltigt välja det eller de ut typvattendrag som kan komma i fråga för skydd enligt 3 6 §

kap.

NRL.

Kapitel 4 75

sou 1994:59

Vattendrag direkt i Västerhavet

som mynnar

Av de vattenområden direkt i Västerhavet

som mynnar behandlas

NATUR-

har av rinningsområdet bl.a. i Anderstorpsån och i huvudflödet upptillflöde. Ån har här meandrande lopp omväxlanströms dess ett de med forsar. Området har rikt fågelliv, bl.a. häckande storlom, ñskgjuse och storskrak. Flera områden riksintresse för naturav ån. Ån vården, friluftslivet och kulturminnesvården finns längs

är kraftigt påverkad av vattenkraftsutbyggnad.

Ätran är kraftigt utbyggd i sin huvudfåra. Biñödet Högvadsån är dock i oreglerad. Denna utgör ett värdefullt avsnitt av stort sett brytningszonen mellan de NR 10 och 11. Botaniskt rika biotoper i bäckravinerna. Ån har ursprunglig laxstam och utgör finns en Västkustens främsta reproduktionsområden för lax. ett av Högvadsån och flera andra delar avrinningsområdet är av av riksintresse för naturvården. Området är också riksintresse för av friluftslivet med fritidsñske och vandring. Ett stort antal områden riksintresse för kulturminnesvården finns inom avrinningsomav rådet, bl.a. talrika rösen, hällkistor, gravfält, stenåldersboplatser, hålvägsrester och stenvalvsbro.

Viskan har längs stränderna i det nedre loppet sammanhängande våtmarksområden med rik häckfågelfauna. Området är viktig och övervintringslokal för gäss och Ädellövskogsrast- svanar.

76 Kapitel 4

områdena på dalsidorna och naturbetesmarkerna i ravinområdena är botaniskt värdefulla. Viskan är viktig för havsörings- och

laxreproduktionen. Flera områden inom avrinningsområdet

är av riksintresse för naturvärden. Viskan är riksintresse för friluftsav livet. Flera områden riksintresse för kulturminnesvården av finns inom avrinningsområdet, bl.a. gravfält, storhög, runsten, medeltida borgruin, borglämning, dammar och kvarnbyggnad. Ån har ett flertal kraftverk.

Stensån rinner från Hallandsåsens

nordsluttning till Laholms-

bukten. I de övre delarna ån finns forssträckor, av längre ner bildas raviner. Floran utmed ån är intressant och fågellivet är rikt. I ån finns lax, havsöring och flodkräfta. Ån är av riksintresse för naturvården. Hallandsås är riksintresse för friluftsav livet. Än inte

är påverkad av vattenkraftsutbyggnad.

Rolfsån rinner ut i Kungsbackaüorden. Åns övre lopp, Storån mynnar i sjön Lygnern. Ravinsidorna är betade eller bevuxna

med lövskog. Åns nedersta

lopp är starkt meandrande med flera avsnörda korvsjöar. Området har rikt fågelliv. Lygnern är en

djup klarvattensjö limnologiskt intresse med både

av nors och storvuxen insjööring. Rolfsån har lekbottnar för bl.a. ursprunglig storlaxstam. Flera områden riksintresse för av naturvärden och friluftslivet finns här. Även flera områden av riksintresse för kulturminnesvården finns inom avrinningsområdet bl.a. talrika fornlämningar från brons- och järnåldern, fornborg,

storhögar

och kvarnlämningar. Ett kraftverk 1,2 MW fem mindre om samt kraftverk finns i ån.

Örekilsälven gränsar

i väster till den från vattenkraftsutbyggnad

undantagna delen av Enningdalsälven och i Gullmaren.

mynnar

Dalgången är en gammal üorddal med mäktiga israndavlagringar,

kanjoner, raviner, meandrande vattendrag och

sprickdalssjö.

Många forsar och fall finns kvar. Älven har en artrik fiskfauna och är ett av Västkustens mest betydelsefulla lekoch uppväxtområden för havsvandrande laxfisk. Älven är riksintresse av för naturvärden. Flera områden riksintresse för kulturminneav

Kapitel 4 77 sou 1994:59

svården finns inom avrinningsområdet, bl.a. fornlämningar med gravfält och lämningar från brons- och järnåldern. Ett kraftverk

3,8 MW samt fem mindre kraftverk finns i ån. om

Sammanfattande jämförelse, vattendrag som mynnar

direkt i Västerhavet

Storlek Stensån, Rolfsån och Örekilsälven är relativt små vattendrag. De övriga är större och relativt jämnstora.

Utbyggnadsgrad Stensån är det enda vattenområdet som är helt opåverkat vattenkraftsutbyggnad. Nissans källflöden, Hög-

av vadsån i Ätran, delar Rolfsån och Örekilsälven är dock

samt av relativt opåverkade av reglering.

Naturvård I samtliga avrinningsområden finns områden av riksintresse för naturvärden.

Friluftsliv Samtliga berör riksintresseområden för friluftslivet.

Kulturminnesvård Vid alla vattendragen finns områden av riksintresse för kulturminnesvården.

Slutsatser

De större vattenområden mynnar direkt i Västerhavet är

som samtliga kraftigt påverkade vattenkraftsutbyggnad. Ätrans

av nedre lopp med biflödet Högvadsån har dock kvar stora sektoriel-

bevarandevärden, trots relativt kraftig utbyggnad i huvudfåran. Vi har därför prioriterat Ätran med biflödet Högvadsån högst

av dessa. På befintligt underlag är det emellertid svårt att utan

kompletterande inventeringar ta slutlig ställning till frågan om

skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.

78 Kapitel 4

Bland de små vattenområdena är det bara Rolfsån

som representerar den naturgeograñska regionen 15 inte har något

som nu skyddat vattenområde. Med hänsyn även till dess skyddsvärden i övrigt anser vi att Rolfsån kan högsta prioritet och därmed

ges komma i fråga för ett skydd enligt 3 kap. 6 § NRL utan ytterligare överväganden.

4.1.5 Våra prioriterade vattenområden i hela landet

I våra överväganden för olika delar landet har vi sammantaget

av kommit fram till 22 vattenområden är högt prioriterade från

som bevarandesynpunkt utifrån våra principer för urval och tillgängligt kunskapsunderlag. I fyra fall har vi funnit att kunskapsunderlaget medger att vi kan göra en slutlig bedömning vilket vattenom-

av råde som är mest skyddsvärt. För de delar i landet där de övriga vattenområdena ligger anser att kunskapsunderlaget är sådant att de inte går att göra ett samlat ställningstagande utan ytterligare

inventeringar.

Kapitel 4 79

De av oss prioriterade vattenområdena framgår av följande sammanställning. De fyra områden för vilka vi lämnar en slutlig bedömning är markerade med fet stil.

Prioriterade vattenområden. 5 Töreâlven 24 Rickleån 38 Ångermanälven,

avrinningsomnâdetmed

bitlöden nedströmsSollefteå 40.l.2 Ljustorpsån Mjâllån- 48.18 Ängraån 49 Skårjån 5148.4 Unnan 45 Delångersån 5l Testeboån 55 Forsmarksán 61.34 Arbogaån 65 Nyköpingsån 66 Kilaån 67.10 Svartån

Vätterns tillflöden söder om Hjo Vadstena

- 92 Kävlingeån 96 Rönne å 103 Ätran 109 Rolfsán 108 Klarilvens tillrinning mellanHöljes ochEdebâck 108.31 Lidan 108.37 Tidan

80 Kapitel 4

4.2¶Jämförelse av utbyggnadsintresse och skyddsvärde

Av sammanställningen i avsnitt 2.3.2 av de billigaste utbyggnadsprojekten i Kraftverksföreningens material framgår att av de totalt 56 projekten med lägre godhetstal än 3 kr/kWh är det en stor majoritet som ligger i andra vattenområden än de som vi har behandlat i detta kapitel 44 56. Vidare framgår de 22

av att av vattenområden vi ha hög prioritet är det endast 5 som

som anser berör sådana projekt nämligen Rickleån, Ljustorpsån, Testeboån, Arbogaån och Klarälven mellan Höljes och Edebäck.

För dessa 22 vattenområden samt de fyra vattendrag som skall överväga enligt direktiven markerade med framgår av följande tabell vilka utbyggnadsintressen som har redovisats. Utbyggnadsintresse avser både de som har dokumenterats genom Kraftverksföreningens material och de projekt som utöver dessa ingår i Vattenkraftsplanen markerade med. För de olika vattenområdena anges den beräknade genomsnittliga årliga produktionskapaciteten, vilket vi enligt avsnitt 2.3.2 anser bör vara den primära bedömningsgrunden för värdering av projekten. De vattenområden som tagit slutlig ställning till är markerade med fet stil.

Av de 22 vattenområdena finns redovisat motstående utbyggnadsintresse i endast 7 fall. Inget av de fyra vattenområden som vi givit allra högsta prioritet och därmed kan komma i fråga för skydd enligt 3 kap. 6 § NRL är berört.

Kapitel 4 81

Energiintresset i skyddsvärda vattendrag HUVUDFLÖDE PROJEKT GWh/år 5 Töreålven 9 StoraLuleålven,Jaurekaska Rensning 31 24 Rickleån 4st 46

Overklinteu

Stuphâllsforsen

Isaktäbodsforsen varav

Bygdsiljum" 6" 34 GideâlvenmellanStennås 5st, l07,

och Björna,* Hemlingsfors Kroknonfors Aspselefors Lappforsen Kvamforsen

38 Ångermanålven,

avrinningsområdetmed

biflöden nedströmsSollefteå 40.l.2 Ljustorpsån Mjâllán Laxsjö 4,4

- 42.7.2 Ljungån Ljungafors 4,7 45 Delångersån Styggforsen 21 48.18 Ängerån 49 Skâljån 51 Testeboán Gammelläbodströmmen

Pålströmnnen l l

Hedsjön Brunnsbergi Österdalâlven,* Brum|sberg,* 6l,* 53.484 Unnan Unnån 13 55 Forsmarksån 61.34Arbogaån Björkäng 1,2 62 Tyresån 65 Nyköpingsán 66 Kilaán 67.10 Svartån Vätterns üllflöden söder om Hjo- Vadstena 92 Kävlingeån 96 Rönne å 103Ätran 106 Rolfsån 108Klarälvenstillrinning Nåckån 4,4

mellan Höljes och Edebâck Värsjön" l00 108.31Lidan 108.37Tidan

82 Kapitel 4

4. 3 Förslag

Vid vår bedömning av för vilka naturtyper det är angeläget att skyddet av vattenområden kompletteras och vilka slag av vattendrag som behöver skyddas i olika områden har kommit fram till ett urval av sammanlagt 22 vattenområden. Med undantag för fyra fall i södra Sverige har vi dock inte på det föreliggande underlaget kunnat ta ställning till det slutliga valet av vattenområden. För att förbättra beslutsunderlaget anser vi att ett inventeringsarbete behöver genomföras. Denna fråga behandlar närmare i kapitel

De fyra vattenområden som vi har ansett oss kunna ta ställning till utan ytterligare inventeringar är

Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena -

Kävlingeån -

Rönne å -

Rolfsån -

För att precisera vår avgränsning av Vätterns tillflöden har vi definierat detta område som Södra Vätterns tillflöden från och med Hjoån till och med Mjölnaån.

I inget av dessa vattenområden finns något till oss redovisat utbyggnadsintresse. Att göra några vägningar av bevarandeintresset mot energiintresset, som efterfrågas i utredningsdirektiven, är därför inte aktuellt. Av samma skäl skulle ett skydd av dessa vattenområden inte medföra några konsekvenser vare sig för miljön eller för landets energiförsörjning vilket också är frågor som tas upp i direktiven.

Kapitel 4 83

Som resultat av våra samlade överväganden förordar vi därför att de fyra vattenområdena nu förs till 3 kap. 6 § NRL. Vi föreslår att första stycket 3 kap. 6 § NRL kompletteras enligt följande.

3 kap. 6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden:

I Dalälven

Râneälven I Motala ström Vätterns tillflöden söder Hioån

om - Emån Bräkneân Mörrumsån

Kävlingeån

Rönne å Fylleån Rolfsån I Enningdalsälven

Med vattenområde avses vattendragens avrinningsområde.

Kapitel 5

5 I

direktiven särskilt

angivna

vattenområden

Enligt våra direktiv skall vi behandla fyra särskilt angivna vattenområden, nämligen älvsträckorna vid Brunnsberg i Österdalälven, mellan Stennäs och Björna i Gideälven och vid Jaurekaska med sjön Langas i Stora Luleälven samt Ljungån i Gimån. Inget av områdena tillhör dem på grundval våra principer har som av valt ut och beskrivit i kapitel 4. I alla områdena finns aktuella

vattenkraftsprojekt.

Huruvida älvsträckorna i Österdalälven, i Gideälven i och Stora Luleälven borde skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL övervägdes i propositionen prop. 1992/93:80 utökat

om älvskydd Föredrag-

ande statsrådet pekade på att projekt i Gideälven och Jaureskaska

var föremål för prövning enligt vattenlagen och enligt att hittills

tillämpade principer skulle ett förbud utbyggnad

mot inte påverka utgången av ärenden redan lämnats för Mot

som prövning. den

bakgrunden uppsköts frågan skydd enligt om NRL för Jaureskaska och Gideälven. När det gällde älvsträckan vid

Brunnsberg i Österdalälven fann

föredraganden att den är relativt kort och redan starkt påverkad av vattenkraftsutbyggnad varför älvsträckan

inte borde omfattas bestämmelserna i 3 kap 6 § NRL. av

Bostadsutskottet behandlar i sitt betänkande bet.

1992/93:BoU7

avgränsningen av Gimåns vattenområde och föreslår att denna fråga utreds för att undanröja osäkerheten Ljungån skall om omfattas av skydd enligt 3 kap 6 § NRL.

86 Kapitel

huruvida Gideälven, Brunnsberg, Riksdagen beslutade att Ljungån skulle omfattas 3 kap. 6 § NRL Jaureskaska och av

borde utredas vidare.

5.1¶Brunnsberg i Österdalälven

Beskrivning

Åsens kraft- Den del Österdalälven avses är nedströms av som Älvdalens där dämningen från Väsa kraftverk verk till kyrkby

långa och kraftverksutbyggnad orörda

börjar. Av den 16 km av det aktuella utbyggnadsprojektet de översta älvsträckan berör Åsens kraftverk. Österdalälven 6 km omedelbart nedströms berörda avsnittet i kraftfullt markerad dalgång rinner i det en berg uppemot 250 högre än älven.

med omgivande m

Skyddsvärden

Österdalälven denna sträcka värden för det rörliga har på stora turismen, främst möjligheter till ett högfriluftslivet och genom strömñske och lättpaddlat kanotvatten, men också genom klassigt med ståtliga utsikter. Området är av riks-

visuella upplevelser

friluftslivet. Fiskeriverket har betecknat älvsträckan intresse för fritidsfisket och med avseende på de riksintressant för som fiskar förekommer. Omskyddsvärda arter och stammar av som för ñskevårdsåtgärder enligt den rådet är vidare av stor betydelse

för Österdalälven-Siljans regleringar som har kompensationsplan

fastställts vattendomstolen år 1992. av

Aktuellt vattenkraftsprojekt

1980-talet finns planer att bygga kraftsta- Sedan början av en Brunnsberg. De planerna ett strömkraftverk tion vid senaste avser

beräknas 61 GWh/år. Den planerade regleringsdammen

som ge

sou 1994:59 Kapitel 5 87

skulle få en magasinsyta 2 kmz och höja älvens av ca vattenyta

ca 8 m vilket skulle innebära överdämning av holmar och

stränder med en yta på totalt 145 ha, huvudsakligen skogsmark.

En utbyggnad i Brunnsberg finns med i

Vattenkraftsplanen.

Någon ansökan till vattendomstolen har inte ingivits men uppges

av sökanden vara nära förestående.

Våra överväganden

Österdalälven har på

en sträcka av 14 km bibehållit något sitt av

ursprung mellan kyrkbyn i Älvdalen och Åsen, medan resten av

älven genom kraftverksutbyggnader har förvandlats till lugnvatten

mellan kraftverksdammar. Ett tillskott till landets elproduktion på

61 GWh ställs här således bevarandet mot av ett relativt fritt

framrinnande älvparti fastställd lägsta Åsens tappning från

kraftverk är 21 m3/s betydelse för sportflsket av och turismen i

området.

Området utgör isolerad älvsträcka en mellan utbyggda partier.

Utifrån de principer hela om att skydda vattenområden vi som

har tillämpat inte bevarandevärdena anser att är den karakav

tären att ett skydd enligt 3 kap. 6§ bör komma

i fråga. Ett

skydd för området med hänsyn till de sektoriella bevarandeintres-

sen som finns i området får i stället övervägas på lokal och

regional nivå med stöd främst de instrument av som behandlar

i kapitel 7 och tillåtligheten utbyggnad av en får bedömas i sam-

band med prövningen enligt vattenlagen.

5.2 Gideälven Stennäs

mellan och Björna

Beskrivning

Gideälven är de största norrländska

en av skogsälvarna.

Ett stort

regleringsmagasin dämmer över 27 kmz

som ett stort myrområde

har i hög grad utjämnat de naturliga variationerna i vattenflödet.

I utloppsdammen ligger Stennäs kraftverk. Det flöde som tappas

årsregleringar dock mildras av

till älven är påverkat av som

hög vårflodstappning och relativt

minitappningsbestämmelser om

hög sommartappning lägst 4,5 m3/s.

Sträckan från Stennäs kraftverk till det nedströms liggande kraftverket i Bjöma är 6 mil lång på vilken älven faller 106 m. ca Sträckan är utbyggd med ett kraftverk.

Skyddsvärden

Området riksintresse för naturvården. Det dominerande är av bevarandeintresset är älvsträckans orörda karaktär med inslag av faunistiska och geovetenskapliga värden. I anslutning till älven finns isälvsdeltan från istidens sista skede. Faunistiskt två stora älvsträckan intressant främst för dess funktion som lek- och är vandringsområde för havsöring och harr. Enligt Fiskeriverket är harrbeståndet genetiskt intresse. Goda bestånd av öring av stort förekommer både i huvudfåran och i biflödena.

Aktuellt vatttenkraftsprojekt

I linje med Gideälven ingår i Vattenkraftsplanen har man att utbyggnad älvsträckan mellan Stennäs och Björna.

påbörjat en av

Detta gäller bl.a. Skinnmuddselets regleringsmagasin med Stennäs kraftverk.

Gidekraft AB Graningeverken har hos vattendomstolen ansökt

utbyggnad fem kraftverk uppskattas kunna ge

om av som 107 GWh/år. Hemlingsfors är det största och högst priorisom terade beräknas 50 GWh/år. ge

Kapitel 5 89

Våra överväganden

älven för utbyggnad vattenkraft, i enlighet

Ett utnyttjande av av

Vattenkraftsplanen, är inte oväsentlig betydelse för enermed av Detta energiintresse skall ställas mot att den be-

giproduktionen.

rörda älvsträckan äger naturvärden är av riksintresse. som

typvattendrag skydda hela Mot bakgrund av vår princip att som

skydd enligt 3 kap. 6 § NRL inte vattenområden anser att ett i stället får prövas i andra former. De bör komma i fråga utan sektoriella skyddsintressen finns får vägas mot starka som

vid prövningen utbyggnadsprojekt enligt

utbyggnadsintresset av

vid eventuella överväganden skydd enligt vattenlagen och om naturvårdslagen.

5.3 Jaurekaska i Stora Luleälven

Beskrivning

Jaurekaska kort 2 km forssträcka mellan sjöarna Stora är en ca Den är det enda outbyggda fallet i Lulevattnet och Langas. Luleälven nedströms högfjällsområdet, där källflödena är skyddade enligt 3 kap. 6 § NRL.

Övre delen Langas ligger inom Stora Sjöfallets nationalpark av och på den nedre delen ansluter Sjaunja norrifrån. Sjaunja är Naturvårdsverket nationalpark. På båda sidor föreslaget av som möter s.k. obrutet fjällområde 3 kap. 5 § NRL. om- Jaurekaska fjällområde är riksintresse för friluftslivet. Hela Norrbottens av

Skyddsvärden

all i älven finns beaktansvärda naturvärden kvar

Trots påverkan

i Jaurekaska. Det är den enda återstående strömsträckan längs Luleälven och därför ekologisk brygga som binder samman en

90 Kapitel 5

stora fjäll- och skogsområden med höga bevarandeintressen. Dessutom är denna del älven viktig för bibehålla av att reproduk-

tionsmöjlighetema av de öringstammarna och den

egna ursprungliga älvens biologiska funktion. Jaurekaska-strömmarna har i stor utsträckning öppet vatten under vintern, vilket är av stor betydelse för många sjöfågelsarter.

Särskilt sommartid är de leder Jaurekaska som passerar viktiga för att ta sig in i ett landets besökta högfjällsområden. av mest Förbindelsen över Langas till fjällstationen Saltoluokta, som är öppen även vintertid, är del Kungsleden. en av

Aktuellt vattenkraftsprojekt

I en ansökan till vattendomstolen begär Vattenfall ändring av de

för Langas gällande vattenhushållningsbestämmelserna,

med innebörden att dygnsvariationerna i Langas nästan skulle fördubblas, och att det utförs rensning Langas utlopp. en av Projektet, beräknas tillskott som ge ett av 31 GWh/år, ingår inte i

Vattenkraftsplanen.

Våra överväganden

Vi har inte funnit skäl för att Jaurekaska skall omfattas 3 kap. av 6 § N RL. Denna begränsade älvsträcka ligger i region där det en är väl sörjt med skydd typvattendrag, är av som en av våra urvalsgrunder. Området har inte heller några bevarandevärden av riksintresse. Vi att avvägningen mellan kraftintresset anser och de bevarandevärden finns i älvsträckan får i som göras samband med prövningen enligt vattenlagen och vid eventuella överväganden skydd enligt naturvårdslagen. om

Kapitel 5 91 sou 1994:59

5.4 i Gimån

Ljungån

I promemorian Ds 1992:29 Utökat älvskydd föreslogs att "Gi-

mån uppströms Leringen-Holmsjön" skyddas mot utbyggnad av

vattenkraft. I detta område ingår Ljungån som mynnar i Holmsjön. I den efterföljande propositionen prop. 1992/93:80 lyder närmare motivering lagtextförslaget "Gimån uppströms utan Holmsjön", vilket innebär att Ljungån inte undantas. Bostadsutskottet föreslog bet. 1992/93:BoU7 att det utreds vidare huruvida Ljungån skall omfattas skyddet enligt 3 kap. 6 § av NRL eller inte. Riksdagen delade utskottets bedömning.

Allmän beskrivning

Ljungån, är 50 km lång, är ett biflöde till Gimån, som i som ca sin är Ljungans största biflöde. Gimåns vattensystem är opåtur verkat vattenkraftsutbyggnad innan Gimån når Ljungan i ett av brant fall är utbyggt. Uppströms kraftverket ligger två reglesom rade sjöar, Leringen och Holmsjön, bildar ett sammanhänsom gande magasin vid dämningsgränsen. Ljungån mynnar i den längst uppströms liggande Holmsjöns övre del.

Skyddsvärden

Gimån och dess biflöden har attraktiva strömfiskeområden på många platser. Området är riksintresse för friluftslivet, främst av med hänsyn till fritidsfisket.

Aktuellt utbyggnadsprojekt

Ljungafors kraft har ansökt att i Ljungån få anlägga ett kraftom verk beräknas årsproduktion av 4,7 GWh. Där har som ge en tidigare funnits ett kraftverk, togs drift år 1967. Projektet som ur

92 Kapitel 5

fick avslag i vattendomstolen, är överklagat till Vattenövermen domstolen.

Våra överväganden

Skyddsvärdena i själva Ljungån motiverar inte att den undantas från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Att föra Ljungån till det vattenområde är undantaget skulle dock som nu stärka bevarandevärdena i Gimåns avrinningsområde i enlighet med de principer som vi har lagt fast angående typvattendrag och skydd av hela avrinningsområden. Vårt förslag är därför att Ljungån av detta skäl bör omfattas bestämmelserna i 3 kap. av 6 § NRL. I linje med det inledningsvis i detta kapitel redovisade uttalandet av det föredragande statsrådet Gideälven och J om aurekaska anser vi emellertid att förslaget endast kan bli aktuellt vid ett avslag på den i vattendomstol pågående prövningen.

Förslag till lagtext

3 kap 6 § NRL ändras från "Ljungan uppström Storsjön samt Gimån uppströms Holmsjön" till "Ljungan uppströnzs Storsjön samt Gimån och Ljungân uppström Holmsjön".

sou 1994:59 Kapitel 6 93

6¶Fortsatt arbete

6.1¶Behov ytterligare av underlag

Kunskaperna om Sveriges vattenområden växlar betydligt mellan olika delar av landet. Vissa vattenområden och vattendrag är väl undersökta medan kunskaperna är nästan obefintliga för andra vattendrag. Det saknas därför ett heltäckande och systematiskt underlag för ett samlat urval vilka vattenområden bör av som föras till 3 kap. 6 § NRL. Mot denna bakgrund har vi i kapitel 4 förordat att det slutliga ställningstagandet till vilka vattenområden som skall skyddas avvaktar vissa kompletterande utredningar.

I norra Norrland, där de större fjällälvarna är förhållandevis väl dokumenterade, finns brister främst för biflöden och skogsälvar samt små kustnära vattendrag. För resten Sverige är av kunskapsläget dåligt med undantag för vissa områden där det gjorts inventeringar av god kvalitet. En svårighet för att få annan fram helhetsbild för landet vad gäller bevarandevärdet i strömen mande vatten är att inventeringar och värderingar har gjorts med olika inriktning och med olika metoder. I det material har som lämnats till oss med anledning vår enkät har flertal av ett länsstyrelser understrukit behovet att kompletterande underav sökningar kommer till stånd, vilka kan ligga till grund för en bättre bedömning vattenområdenas skyddsvärden. av

En brist är vidare att det har saknats väldefinierade kriterier för inventeringar som bygger under beslut undantag från vattenom kraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 §NRL. Den genomgång har som gjorts har också visat att de principer har legat till grund för som beslut undantag inte alltid har varit tydliga och har växlat om från tid till annan se bilaga 5. Detta gäller i första hand för

94 Kapitel 6

tiden efter det samlade grepp som togs i samband med Vattenkraftsplanen.

Vi föreslår att ett arbete genomförs för att fördjupa kunskaperna om sådana bevarandevärden som är av särskilt intresse i samband med vattenkraftsutbyggnader. Syftet skall vara att få en bättre grund för en sammanhållen bedömning av vilka vattenområden som bör ges det långsiktiga skydd som 3 kap. 6 § NRL innebär.

Ett sådant utredningsarbete är i överensstämmelse med vad som sägs i propositionen prop. 1992/93:80 om utökat älvskydd. Där anförs att det är nödvändigt att kunskaperna om bevarandevärdena i outbyggda vattendrag ökar. Vidare sägs "När kunskaperna om skyddsbehov och motstående intressen ökat bör skydd enligt naturresurslagen för ytterligare älvsträckor och vattenområden övervägas." Bostadsutskottet fann inte anledning till någon erinran mot detta bet. 1992/93:BoU7.

Det är en lämplig tidpunkt att nu sätta igång ett sådant arbete eftersom energisituationen i ett nationellt perspektiv är sådan att det inte finns något omedelbart behov av ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Emellertid kan en framtida energisituation och en avreglering av elmarknaden snabbt ge ändrade förhållanden. Då tiden från planering till dess att ett Vattenkraftverk tas i drift är lång bör utredningsarbetet påbörjas så fort som möjligt för att en god beredskap skall finnas inför framtida ställningstaganden.

6.2¶Program för inventeringar

Arbetet bör inledas med att ett program utarbetas för hur inventeringarna skall genomföras. Ett väl definierat program är nödvändigt för att man skall få ett jämförbart material för olika områden

och för att inventeringsarbetet skall kunna rimligt fort.

sou 1994:59 Kapitel 6 95

Viktiga frågor för programarbetet är att lägga fast vilka värden som skall kartläggas och vilka kriterier som skall styra inventeringsarbetet för att det skall kunna ligga till grund för den fortsatta analysen av urvalet områden skall skyddas enligt av som 3 kap. 6 § NRL. Enligt vår uppfattning bör viktig utgångsen punkt vara de principer som i kapitel 2 har angett för vårt arbete. Mot denna bakgrund bör bedöma inom vilka man områden som det behövs mer fullständiga inventeringar och var det befintliga kunskapsunderlaget är tillräckligt eller kan behöva kompletteras i olika avseenden. För att på ett lämpligt sätt man skall kunna komplettera det nuvarande skyddet behövs, förutom goda kunskaper om de vattenområden inte är skyddade, även som ytterligare kunskap om sådana vattenområden är skyddasom nu de.

Programarbetet bör också leda fram till ett förslag organisaom tionen av inventeringsarbetet och formerna för hur resultaten om skall användas för ett samlat ställningstagande till vilka vattenområden som skall skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Härvid skall särskilt beaktas att Naturvårdsverket har påbörjat ett arbete med en nationell inventering naturvärdena i sjöar och vattendrag. av

I vårt arbete har väckts frågan att i anslutning till ett arbete om för att förbättra kunskaperna landets vattenområden studera om om och hur vattenkraftsutbyggnader skulle kunna modifieras för att begränsa eller eliminera konflikterna med vissa typer av bevarandevärden. Ett utvecklingsarbete med det syftet pågår i regi av Vattenfall och i samarbete mellan kraftindustrin och Naturvårdsverket. Förutsättningarna och möjligheterna att genomföra en sådan studie bör övervägas närmare i samband med det av oss föreslagna programarbetet.

Vattendragsutredningen har i en skrivelse till regeringen

Miljödepartementet föreslagit att utredningen i uppdrag att

ges till början av år 1995 utarbeta ett för det program av oss

föreslagna inventeringsarbetet.

96 Kapitel 6 sou 1994:59

6.3 Genomförande av inventeringar

Bestämmande för vilken tid och vilka behövs för

resurser som inventeringsarbetet är dels hur urvalet av vattendrag görs med hänsyn till bl.a. storlek, utbyggnadsgrad och läge i landet, dels i vilken omfattning befintlig dokumentation bedöms vara tillräcklig. Dessa frågor kan inte avgöras innan programarbetet har genomförts. Vi har dock översiktligt bedömt att det kan behövas ett inventeringsarbete under två, möjligen tre år, till en kostnad 5 miljoner kr.

av ca

Inventeringar i fält bör kunna ske under barmarkssäsongema 1995 och 1996. En sammanställning av inventeringsresultaten skulle därefter kunna ske under hösten/vintern 1996/97 och slutredovisas våren 1997.

Genom sina sakkunniga i utredningen har Svenska kraftverksföreningen och Naturvårdsverket förklarat sig beredda att träffa en överenskommelse att gemensamt finansiera ett inventerings-

om arbete i linje med vad vi här föreslår.

Mot bakgrund den samstämmighet finns mellan de i

av som Vattendragsutredningen företrädda intressena förutsätter att, under den tid inventeringsarbetet pågår, ett rådrum kan

som upprätthållas med stor återhållsamhet både med att skydda ytterligare vattendrag enligt 3 kap. 6 § NRL och med att lämna in ansökningar vattenkraftsutbyggnad till vattendomstolarna.

om I enlighet med våra ställningstaganden i kapitel 5 anser vi att den .ansökan utbyggnad projektet Brunnsberg i Österdalälven,

om av

enligt uppgift från sökanden är nära förestående, bör kunna som lämnas in och i vanlig ordning prövas av vattendomstolen

Vi utgår vidare från att regeringen, med de instrument som står till förfogande, verkar för ett sådant rådrum, under förutsättning att regeringen delar vår uppfattning att det behövs ett fortsatt inventeringsarbete för ett samlat ställningstagande till vilka

Kapitel 6 97 värdefulla vattenområden bör skyddas vattenkraftsut-

som mot byggnad enligt 3 kap. 6 § NRL.

4 14-0623Del l

ii.: u; Äliåzigf

Kapitel 7 99

7¶Olika instrument för att

skydda

vattenområden

Av kapitel 3 och 4 framgår att har gjort ett urval bland ett mycket stort antal vattenområden när vi valt de områden som vi

kan övervägas för skydd enligt 3 kap. 6 § NRL. Även anser ett för andra vattenområden, bl.a. de övriga som ingår bland de som länsstyrelserna har redovisat som skyddsvärda, kan det finnas behov av skydd mot utbyggnad vattenkraft. I detta kapitel

av ger vi en sammanfattande redovisning de viktigaste instrumenten

av som kan komma i fråga, med tonvikt på sådana instrument som kan tillämpas på regional och lokal nivå. Redovisningen bygger på en studie, Rättsliga instrument för skydd av vattendrag mot vattenkraftsföretag, som på vårt uppdrag har gjorts av Michanek Miljö- och Energijuridik AB. Studien redovisas i sin helhet i bilaga

7.1¶Lag- och

beslutssystemet

För utbyggnad av vattenkraft behövs tillstånd enligt vattenlagen 1983:291 VL. Vattendomstolen skall vid sin prövning ett

av utbyggnadsärende beakta bl.a. frågor om fiske, naturskydd, kulturminnesvård och rekreation. Reglerna är förhållandevis strikta vad gäller fisket, men i övrigt allmänt hållna och även t.ex

energiintressen och sysselsättning skall vägas in.

Skyddet för ett vattendrag kan stärkas på olika sätt. Sålunda kan

en vattenkraftsutbyggnad hindras t.ex genom ett naturreservat

eller bedömningen dess tillåtlighet påverkas t.ex

av genom en översiktsplan. De viktigaste instrumenten för att stärka bevarandeintressena, utöver bestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL, är vissa andra bestämmelser i NRL och instrument plan- och

som ges av

100 Kapitel 7

bygglagen 1987:10 PBL och naturvårdslagen 1964:822 NVL. Dessa är i första hand

Beslut av riksdagen, enligt 3 kap. 2 § NRL, om områden där -

turismens och friluftslivets intressen skall särskilt beaktas

eller, enligt 5 fjällområden med långtgående restriktio-

om

för bebyggelse och anläggningar. Områdena är av riks-

ner intresse med hänsyn till deras natur- och kulturvärden.

Berörd central myndighet att ett vattenområde bedöms - anger

vara av riksintresse för naturvärden, friluftslivet eller kultur-

minnesvården, enligt 2 kap. 6 § NRL.

Översiktsplan enligt PBL, där kommunen anger sina intentio- -

ner för den framtida mark- och vattenanvändningen, exempel-

vis att ett vattendrag inte bör användas för vatten-

kraftsändamål.

Detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL, där ett vat- -

tendrag och dess omgivningar avsätts för annat ändamål än

vattenkraftsföretag.

Bildande naturreservat, naturvårdsområde m.m enligt NVL - av

för vattendrag och/eller dess omgivningar

Av den i bilaga 6 redovisade studien framgår att även andra instrument kan komma i fråga. De är av mindre betydelse i vårt sammanhang och behandlas inte vidare här.

Kapitel 7 101

De viktigaste instrumenten i det mark- och miljörättsliga lagsystemet och deras samband åskådliggörs i följande figur.

1 Hushâllningsbestämmelsema i NRL

I I I I/ PBL

Översiktsplan Regionplan

J

Narurvårdslagen I I L- ---{ ------------ Vattenlagen I

I- I- - Skalltillämpasvidbeslut Beslutflr intestridamot - - - - - Skallvanvägledande

Naturresurslagen

Som framgår av figuren har NRL:s hushållningsbestämmelser em övergripande funktion. Bestämmelserna syftar till nå som att en långsiktigt god hushållning med landets och den naturresurser fysiska miljön innehåller grundregler skall tillgemensamma som lämpas vid beslut enligt vissa andra lagar, som anges i NRL. Bestämmelserna riktar sig inte till enskilda, t.ex kraftföretag, utan till myndigheter beslutar t.ex. planer enligt PBL och som om skyddsområden enligt NVL och i enskilda tillståndsärenden, bl.a. enligt vattenlagen.

I 2 kap. NRL finns grundläggande hushållningsbestâmmelser för såväl bevarande exploatering. Bestämmelserna som avser bl.a. områden av betydelse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv 6 §. Det finns också bestämmelser om områden som är

102 Kapitel 7

särskilt lämpliga för olika slags industriella och tekniska anläggbl.a. för energiproduktion 8 §. För bägge kategorierna ningar, finnas områden riksintresse, har ett särskilt starkt kan av som skydd och där åtgärder inte får påtagligt skada riksintresset. Dessa områden är dock inte geografiskt angivna i lagen. Vilka är riksintresse för naturvärden och friluftslivet områden som av skall Naturvårdsverket och för kulturminnesvården av anges av Riksantikvarieämbetet. Närings- och teknikutvecklingsverket skall göra motsvarande bedömningar med avseende på energiintresset. Frågan hur riksintresse kan tillgodoses avgörs dock rättsom ett ligt först vid tillämpningen NRL:s hushållningsbestämmelser av vid enskilda ärenden enligt de lagar som är

prövningen av

anknutna till NRL, bl.a. vattenlagen, naturvårdslagen och plan-

och bygglagen.

område skall påtaglig skada det är av riks- Ett skyddas mot om intresse från bevarandesynpunkt, t.ex. för naturvärden. Om området även är riksintresse för energiproduktion skall en avav vägning göras och företräde det ändamål bäst främjar ges som långsiktig hushållning 2 kap. 10 §. en

3 kap. NRL finns särskilda hushållningsbestämmelser för vissa I geografiskt angivna större områden. Områdena är i sin helhet av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Ingrepp får komma till stånd bara under vissa angivna förutsättningar och och kulturvärdena inte påtagligt skadas. Hit hör beom naturstämmelserna i 3 kap. 6 § undantag från vattenkraftsutbyggom nad i vissa vattendrag, innebär att bara vattenkraftsföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan kan få komma till som stånd. Vattendrag kan också ingå i områden där enligt 2 § turisoch friluftslivets intressen skall prioriteras och i fjällommens råden där enligt 5 § anläggningar får komma till stånd m.m. endast i speciella fall. Kraven enligt 2 § utesluter inte att vattenkraftsföretag får utföras möjligheterna är begränsade men och får under inga omständigheter påtagligt skada områdenas och kulturvärden. Kraven enligt 5 § är i princip lika naturrestriktiva som enligt 6

sou 1994:59 Kapitel 7 103

Hur NRL:s hushållningsbestämmelser skall bedömas blir olika beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet. Man kan göra en indelning i följande typfall.

a Vattendraget är inte av riksintresse i något avseende, har men ändå sådana värden att kommunen och/eller länsstyrelsen vill skydda det

Om vattendraget samtidigt är lämpligt för energiproduktion skall en avvägning göras. Reglerna i NRL ett stort utrymme för ger avvägningen, men enligt l § skall företräde sådan användges ning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Begreppet "god hushållning" kan enligt förarbetena innebära att ett område bör bevaras, också att ett område bör exploatemen ras. Avvägningen skall dock göras utifrån ett långsiktigt perspektiv, där lokala och regionala intressen så långt beaktas.

möjligt

b Vattendraget är av riksintresse från bevarandesynpunkt

men inte av riksintresse för energiproduktion

NRL ger ett starkt stöd för den kommun eller länsstyrelse som vill skydda vattendraget, t.ex plan enligt PBL eller genom en ett naturvårdsområde. Att ett vattendrag har riksangetts vara av intresse från bevarandesynpunkt är dock ingen garanti för att

vattendraget skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Om vattendraget finns i ett område omfattas 3 kap. NRL, som av och därför i sin helhet är riksintresse med hänsyn till av naturoch kulturvärdena, får utbyggnad vattendraget inte stå i en av strid med de särskilda hushållningsbestämmelserna för området.

104 Kapitel 7 sou 1994:59

Vattendraget är riksintresse för energiproduktion men inte c av

från bevarandesynpunkt

sådant vattendrag kan skyddas endast i begränsad omfattning, Ett eftersom kraftutvinningen inte får påtagligt försvåras.

Vattendraget är riksintresse såväl från bevarandesynpunkt d av

som för energiproduktion

Enligt 2 kap. 10 § skall företräde åt det eller de ändamål som ges på lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning med marken, en vatten eller den fysiska miljön i övrigt.

Liksom i "fall b" får utbyggnad ett vattendrag dock inte stå en av i strid med de särskilda hushållningsbestämmelserna för områden omfattas 3 kap. NRL och därför i sin helhet är av rikssom av intresse.

7.3¶Instrument i den fysiska planeringen

Den fysiska planeringen har central funktion i lagsystemet. en PBL med dess kopplingar till NRL griper in i annan mark- och miljölagstiftning, bl.a. naturvårdslagen och vattenlagen.

Det är kommunen enligt PBL har det primära ansvaret för som planeringen marken och vattnet och för den lokala miljön. Det av finns flera planformer med olika detaljeringsgrad och olika rättsverkan, dels översiktsplan och regionplan, dels detaljplan och områdesbestämmelser.

7.3. 1 Översiktsplan och regionplan

Alla kommuner skall ha aktuell översiktsplan som omfattar en hela kommunen. Planen skall i stora drag hur mark- och ange vattenområdena i kommunen är avsedda att användas. Den får

Kapitel 7 105

omfatta alla slags mark- och vattenområden och alla typer av markanvändning. Planen kan alltså redovisa vilka vattendrag som kommunen är skyddsvärda och att där inte bör ske någon

anser utbyggnad vattenkraft. I översiktsplanen skall kommunen ange

av hur riksintressen enligt NRL skall tillgodoses och planen kan exempelvis innehålla riktlinjer för hur ett vattendrag av riksintresse från bevarandesynpunkt bör skyddas från påtagliga skador. Länsstyrelsen har för att bevaka att statens intressen, bl.a.

ansvar riksintressen enligt NRL, tillgodoses i översiktsplanen, men det är kommunen avgör innehållet i planen. Genom att ett

som granskningsyttrande från länsstyrelsen alltid skall fogas till planen kan bl.a. vattendomstol vid sin prövning av ett vattenkrafts-

en projekt se om det råder delade meningar mellan stat och kommun

hur ett vattendrag skall utnyttjas när riksintressen är berörda. om Vattendomstolen skall alltid göra en egen bedömning av om en vattenkraftsutbyggnad är förenlig med eventuella motstående riksintressen.

Vattendomstolen är skyldig att vid tillstånd till ett vattenkraftsföretag redovisa hur det går att förena med översiktsplanen liksom direkt med hushållningsbestämmelserna i NRL. Huruvida översiktsplanen härvid är ett starkt beslutsunderlag beror på hur aktuell och informativ den är. Om det finns skillnader mellan översiktsplanen och annat beslutsunderlag, t.ex utredningar gjorda sökanden, miljöorganisationer eller andra, skall även

av det beaktas. Vad sagts om översiktsplanen gäller även

senare som för en regionplan. En regionplan kan vara aktuell att upprätta t.ex. utnyttjandet av ett vattendrag rör flera kommuner.

om

7.3.2 Detaljplaner och områdesbestämmelser

Till skillnad från Översiktsplaner och regionplaner är detaljplaner och områdesbestämmelser rättsligt bindande. Det innebär bl.a att

vattendomstol inte kan tillåta en utbyggnad av Vattenkraftverk en om planen anger att området skall användas på annat sätt. Om planen å andra sidan att kraftanläggningar får byggas i det

anger

106 Kapitel 7

aktuella området hindras länsstyrelsen från att skydda ett vattendrag mot vattenkraftsföretag genom att bilda naturreservat eller naturvårdsområde enligt NVL. En plan får dock inte innebära att ett riksintresse enligt NRL inte tillgodoses. Länsstyrelsen skall enligt bestämmelserna i PBL i sådant fall upphäva kommunens planbeslut.

Detaljplaner får antas endast för områden som är eller väntas bli bebyggda. Under denna förutsättning kan planen föreskriva att ett område skall användas för annat än vattenkraftsanläggningar, t.ex. bostäder eller strövområde i anslutning till bebyggelse. I andra fall kan en detaljplan inte användas för att hindra en kraftanläggning. Detta är en viktig begränsning eftersom vattenkraftsföretag oftast uppförs i obebyggda områden.

Områdesbestämmelser kan antas för att inom begränsade områden säkerställa syftet med en översiktsplan eller att ett riksintresse enligt NRL tillgodoses. Enligt förarbetena prop. 1985/86:1 bör dock områdesbestämmelser användas för bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde och naturreservat bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamål.

7.4¶Naturvårdslagens instrument

Naturvårdslagen reglerar flera så kallade områdesskydd. Vid sidan av nationalpark, som riksdagen och regeringen beslutar om, är de som främst kan användas för skydd vattendrag mot vat-

av tenkraftsutbyggnad naturreservat, naturvårdsområde och interimistiskt naturreservat.

Namrreservat kan inrättas för att skydda vattendrag och dess omgivningar. Syftet kan vara att bevara naturvärden eller att tillgodose friluftslivets intressen, t.ex vid strömmande fiskevatten. Området skall ha betydande bevarandevärden. Det behöver inte vara av riksintresse enligt NRL, utan det kan vara fråga om

sou 1994:59 Kapitel 7 107

regionala eller lokala skyddsintressen. Vilken typ av påverkan som hindras bestäms av föreskrifterna för reservatet.

För naturvårdsområde gäller i stort samma som för naturreservat med undantag för att pågående markanvändning inte avsevärt får försvåras och därför rätt till inlösen eller intrångsersättning inte uppkommer.

Om syftet med ett områdesskydd är att skydda ett vattendrag enbart mot vattenkraftsföretag, och således inte någon pågående markanvändning försvåras, skall normalt naturvårdsområde användas.

Om syftet är att skydda även mot annat än vattenkraftsföretag, t.ex. skogsbruk, och om pågående markanvändning skulle avsevärt försvåras inom stora områden skall naturreservat bildas.

Ett interimistiskt naturreservat kan inrättas när fråga har uppkommit om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde. Ge-

ett interimistiskt förbud kan ett vattenkraftsföretag hindras nom under upp till sex år. Detta har stor praktisk betydelse eftersom det normalt tar lång tid att inrätta ett områdesskydd, framför allt ett naturreservat.

Länsstyrelsen beslutar naturreservat och naturvårdsområde

om liksom om interimistiska förbud. Länsstyrelsen får besluta att denna befogenhet även tillkommer den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer t.ex. en naturvårdsnämnd.

Om vattenkraftsföretag har förbjudits i föreskrifter till naturreservat, naturvårdsområde eller genom interimistiskt beslut, så kan vattendomstolen inte tillåta byggande av Vattenkraftverk i strid mot föreskrifterna.

Speciella situationer är att ett vattenkraftsföretag utanför gränserna för ett områdesskydd skulle påverka ett nedströms beläget naturreservat eller att ett vattenkraftsföretag skall utföras inom

108 Kapitel 7

gränserna, men denna typ av markanvändning inte är reglerad. I båda dessa fall kan ett vattenföretag hindras av bestämmelserna i VL om att syftet med omrädesskyddet inte får motverkas.

Naturvårdslagen har som framgår av bilaga 6 även andra skyddsinstrument som kan beröra vattenkraftsutbyggnad. De är dock

av begränsad betydelse i sammanhanget och behandlas inte vidare här.

Som framgår av figuren på s. 101 skall NRL:s hushällningsbestämmelser tillämpas vid beslut enligt naturvårdslagen. Ett områdesskydd enligt NVL kan inrättas för att stärka skyddet för riksintressen enligt 2 och 3 kap NRL. Det finns exempel på sådana kombinerade skydd förbud mot vattenkrafts-

som avser företag.

Hushållningsbestämmelserna i NRL kan även medföra

att områdesskydd enligt NVL inte kan inrättas. Ett sådant fall är att ett vattendrag är av riksintresse för energiproduktion enligt 2 kap. 8 § NRL.

Hinder för att bilda naturreservat, naturvårdsområden och interimistiska förbudsområden föreligger de skulle strida mot syftet

om med en detaljplan eller områdesbestämmelser, exempelvis att ett visst område skall användas för kraftanläggningar.

Sammanfattning

För vattendrag som inte skyddas enligt 3 kap. NRL kan regionala och kommunala myndigheter använda andra former skydd,

av varvid NRL:s bestämmelser skydd och hänsyn skall tilläm-

om pas. De viktigaste instrumenten är översiktsplan enligt PBL och områdesskydd enligt NVL. Vid tillämpningen dessa instru-

av ment har områden av riksintresse enligt 2 kap. NRL stor tyngd, men de har ingen direkt rättsverkan. Detta gäller även vid beslut i vattenmål enligt VL.

Kapitel 7 109

Ett säkert sätt att på regional och lokal nivå skydda ett vattendrag

mot vattenkraftsutbyggnad är områdesskydd enligt NVL,

genom dvs bildandet naturreservat, naturvårdsområde eller interimis-

av tiskt naturreservat. Ett vattenkraftsprojekt kan inte genomföras i strid mot föreskrifterna för områdesskyddet. Det finns dock ingen skyldighet att besluta om ett sådant skydd, inte ens om vattendraget är riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL.

av

För Översiktsplaner finns däremot krav på aktualitet och att det i planen hur riksintressen skall tillgodoses. Översiktsplanen

anges skall beaktas är inte bindande för vattendomstolen. Det finns

men dock ingen rättslig möjlighet att gentemot en kommun genomdriva ett krav på att i översiktsplanen ange att ett vattendrag skall skyddas från vattenkraftsutbyggnad. Innehållet i planen avgörs kommunen. Länsstyrelsen kan ange avvikande upp-

av fattning i sitt obligatoriska granskningsyttrande över planen.

I situation då kommun i stället för att bevara ett vattendrag

en en vill få det utbyggt kan kommunen anta en detaljplan eller områdesbestämmelser medger detta. Om Naturvårdsverket eller

som Riksantikvarieämbetet har angett att området är av riksintresse från bevarandesynpunkt enligt 2 kap. 6 § NRL är det länsstyrel-

avgör planen är förenlig med riksintresset. Länssen som om styrelsen är skyldig att upphäva planen om så inte är fallet. Om vattendraget dessutom är av riksintresse för energiproduktionen enligt 2 kap. 8 § NRL kan länsstyrelsen finna att kommunens planbeslut skall godtas med hänsyn till den avvägning mellan riksintressena skall göras enligt 2 kap 10 § NRL. Det

som innebär dock inte i sig att ett vattenkraftsföretag får utföras. Vid

prövning företaget enligt vattenlagen återkommer frågan en av

tillämpning NRL och vattendomstolen kan vid sin om av prövning finna att den bedömning som kommunen och länsstyrelsen har gjort i planärendet inte kan delas domstolen.

av

Beslut skydd för ett vattendrag kan ta lång tid. Detta gäller

om inte minst områdesskydd enligt naturvårdslagen, särskilt naturreservat för vilka komplicerade ersättningssituationer kan uppkom-

110 Kapitel 7

ma. Interimistiska beslut enligt naturvårdslagen är ett effektivt sätt att under beslutsprocessen hindra vattenkraftsföretag, dock under högst sex år. En översiktsplan som anger att vattendraget är skyddsvärt kan också användas under en beredningstid för att ta fram rättsligt bindande skydd. Som har framgått av det tidigare ger detta dock inga garantier mot en utbyggnad.

1994:59 Bilageförteckning 11 l

SOU

Bilagefdrteckning

Del 1 Principer och förslag

1 Utredningens direktiv 2 3 kapitlet 6 paragrafen, NRL 3 Sammanställning Vattendragsutredningens enkät till

av

länsstyrelserna 4 Sammanställning Kraftverksföreningens enkät till

av

kraftföretagen 5 Vattenkraften i den fysiska riksplaneringen och

naturresurslagen. Institutet för vatten och luftvårdsforskning,

Magnus Brandel 6 Rättsliga instrument för skydd av vattendrag mot

vattenkraftsutbyggnad. Michanek Miljö och Energijurudik,

Gabriel Michanek och Li Westerlund

Bilaga 1

1 Bilaga

Utredningens direktiv

WW

Kommittédirektiv

Dir. 1993:86 Skydd ytterligare vattenområden och älvsträckor

av

Dir. 1993:86

Beslut vid regeringssammanträde den 24 juni 1993

Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Bakgrund

Bestämmelser skydd för vattendrag som är värdefulla från

om bevarandesynpunkt finns främst i 3 kap. 6 § lagen 1987: 12 om hushållning med naturresurser m.m. NRL. Enligt NRL får Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamâl inte utföras i vissa särskilt angivna vattenområden och älvsträckor. Bestämmelserna utvidgades senast med ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor genom riksdagens beslut den 24 mars 1993 prop. 1992/93:80, bet. l992l93zBoU7, rskr. 1992/932214.

I 3 kap. 2-5 §§ NRL ñnns vidare särskilda hushållningsbestämmelser om skydd för natur- och kulturvärden. Dessa bestämmelser berör också värdefulla vattendrag.

Enligt naturvårdslagens 1964:822 bestämmelser kan ett vattendrag skyddas genom avsättande av område som nationalpark eller förklarande av område som naturreservat eller naturvårdsområde.

Vattenkraftprojekt som finns upptagna i den av riksdagen är 1984 beslutade planen för utbyggnad av vattenkraften prop. bet. 1983/84:BoU30, rskr. l983/84z388 liksom projekt som inte ñnns

medtagna i planen skall alltid genomgå sedvanlig prövning enligt vattenlagen.

I regeringens proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd gjordes den bedömningen att arbetet att inventera värdefulla vattenonuåden och älvsträckor med avseende på bevarandevärden och motstående intressen bör fortsätta. Även till relativt små vattendrag, korta älvsträckor eller vattendrag som i det närmaste är helt reglerade kan betydande intressen vara knutna. Ett exempel är Gullspångsälven med lekornråden för naturliga populationer av lax och öring med synnerligen högt bevarandevärde.

I samband med beslutet att skydda ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad lämnade riksdagen regeringens förslag om fortsatt inventering av värdefulla vattenområden och älvsträckor utan erinran. Enligt riksdagen borde dock i detta sammanhang ytterligare överväganden också göras beträffande vissa älvsträckor i Österdalälven, Gideälven, Gimån och Luleälven.

Uppdraget

En utredare bör nu tillkallas med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor i landet som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Utredaren bör utarbeta principer som kan ligga till grund för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor i landet som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredaren bör, bl.a. med hjälp av tillgängligt material hos myndigheter, kommuner, kraftföretag, organisationer m.fl., redovisa sådana vattendrag som är skyddsvärda.

I uppdraget ingår också att ange tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig kraftutbyggnad i de redovisade vattenområdena och älvstrâckorna.

Utredaren skall mot denna bakgrund väga bevarandeintresset mot energiintresset i de redovisade vattenområdena och älvsträckoma.

En viktig uppgift för utredaren år vidare att analysera vilket sätt som värdefulla vattenområden och älvsträckor bäst skyddas.

Utredningen skall innehålla en bedömning av konsekvenserna för miljön och för landets energiförsörjning av framlagda förslag.

Utredaren skall också redovisa hur föreslaget skydd kommer att påverka genomförandet av vattenkraftsplanen.

Utredaren skall i sitt arbete låta en utgångspunkt vara remissvaren på promemorian Ds 1992:29 Utökat älvskydd. Dessutom skall göras överväganden beträffande älvstråckoma vid Brunnsberg i Österdalâlven, mellan Stennäs och Bjöma i Gideälven och vid Jaurekaska m.m. i Stora Luleälven samt beträffande Ljungån i Gimån.

Tidsplan

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete före den 1 februari 1994. För arbetet skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 samt redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag regeringen nu att bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om planläggning, markanvändning och bebyggelse att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1976:119 med uppgift att lämna förslag vilka ytterligare - om vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenlcraftsutbyggnad, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde annat utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Mi1jö- och naturresursdepartementet

Bilaga 2

2 Bilaga

§

3 6

kapitlet naturresurslagen

E

Svensk författningssamling

EMM

W ISSN0346-5845

SFS 1993: 189

Utkom från trycket

Lag

den 15april l993

om ändring i lagen 1987: 12 om hushållning med

naturresurser m. m.;

utfärdad den l april 1993.

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen 1987: l2 om hushållning med naturresurser m. m skall ha följande lydelse.

3 kap.

6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden: l Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och

Österdalälven uppströms Trängslet l Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga

4 l Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån upp-

ströms Holmsjön l Indalsälven Åreälven, Ammerán, Storån Dammån samt

-

Hårkan l Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,

Långselån Rörströmsälven, Saxån, Ransarán

-

uppströms Ransam samt Vojmån uppströms

Vojmsjön Vapstälven Moälven Lögdeälven Öreälven l Umeälven Tämaán, Girjesån- och Juktån uppströms Fjoso-

ken Sävarån I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive

Riebnes samt Malån Byskeälven I Åbyälven

i Prop. l992/93:80. bet. 1992/93:BoU7, rskr. l992l93z2l4. - Lagenomtryckt 1992:H46.

SFS 1993:189 l Luleälven StoraLuleälvenuppströmsAkkajaure,Lilla LuleälvenuppströmsSkalkaochTjaktjajauresamt Pärlälven Råneälven Emân Bräkneån Mörrumsân Fylleån l Enningdalsälven Enningdalsälvenuppströms riksgränsen till Norge

Vattenkraftverksamtvattenregleringeller vattenöverledningfor kraftändamålfår inte hellerutföras Följandei älvsträckor: l Klarälven sträckanmellanHöljesoch Edebäck I l Dalälven Västerdalälven nedströms Skilfsforsen samt DalälvennedströmsNäsbruk l Ljusnan sträckanmellan Hedeoch Svcgsjönsamtsträckan mellanLaforsenochArbrásjöama l Ljungan sträckan mellan Havem och Holmsjön samt

I

sträckannedströmsViforsen l Indalsälven LángannedströmsLandösjön I l Ångermanälven FaxälvenmellanEdseleochHelgumsjön l Umeälven TärnaforsenmellanStor-IaisanochGäuta Förstaochandrastyckenagällerinte vattenlöretagson1förorsakarendastobetydligmiljöpåverkan.

Dennalagträder kraft den maji l l993. Beträffandemål och ärendenenligt vattenlagen1983:291 som anhängiggjortsFöreikraftträdandetskalläldrebestämmelsertillämpas.

Påregeringensvägnar

GÖRELTHURDIN

Ulf Andersson Miljö- ochnaturresursdepartementet

NorstedtsTryckeriAB.Stockholm19m

3 Bilaga

Sammanställning av Vattendragsutredningens enkät till

länsstyrelserna

Bilaga 3

Bilaga 3

Bilaga 3 Sida 3

SKYDDSVÄRDA VATTENDRAG

Vattendragsutredningen ombad i skrivelse 93-08-26 samtliga länsstyrelser att till vattendragsutredningen redovisa vilka vattenområden och vattendragssträckor utöver dem som omfattas

av 3 kap. 6 § NRL som har ett stort skyddsvärde. Redovis-

ningen skulle sändas till Vattendragsutredningen senast den l november 1993. Under november 1993 hölls två regionala seminarier med länsstyrelserepresentanter, i Sundsvall den 16:e och i Örebro den 19:e. Seminarierna hölls i samarbete mellan Vattendragsutredningen och Naturvårdsverket och gav utrymme för bl.a. en precisering från länsstyrelsernas sida av de mest angelägna skyddsobjekten inom respektive län. Vissa län kompletterade även sin redovisning skriftligen. De flesta länsstyrelser har också kontaktats per telefon angående preciseringar och prioriteringar av de redovisade objekten.

Länsstyrelsernas inkomna redovisningar skyddsvärda vatten-

av drag och vattendragsstråckor omfattade ca 1.000 objekt. Dessa var sinsemellan av helt olika karaktär. Från beskrivningar av hela avrinningsområden till avgränsade forsar.

Antal objekt 57, varav 6 områdenmedbeskrivningarur länetsnaturvärdsprogram 12vattendrag 23 objekt fördeladeinom4 avrinningsområdensamt25 ytterligare objekt 90 objekt, sominte år redovisadevattendragsvisoch därför svåraatt få någonklar bild av 21 objekt fördelade 5 avrinningsområden. avrinningsområdenomtalas5 särskilt Ingaredovisadeobjekt, allt skyddsvärt 5 helaavrinningsområdendärnatur-och kulturvärdenbeskrivssamt ytterligare3 där enbartkulturmiljövârdenabeskrivs Inga föreslagnavattendrag 13hela avrinningsområden,redovisarskyddsintressenmedkoder 23 åar 15avrinningsområdenmedtotalt 39 objekt 16 avrinningsområdenmedtotalt 100objekt 14 avrinningsområdensamt7 vattendragmedskyddsvärdahavsörings bestånd

v 5 avrinningsområdenmedtotalt 13objekt

24 objekt fördeladepå 3 avrinningsområden

Sida 4 Bilaga 3

S 30objekt inom6 delavrinningsområdentill Göta älv T 16vattendragsstråckor5km. 74 forssträckorvarav ca50 finns inom de

16vattendragsstrâckomuovan U 5 mindre objekt inom 3 delavrinningsområdentill Norrström W 2 vattenområdenoch sträckor2 föreslåsenl. 3:6. 20 ytterligare har höga

skyddsvärden X 18objekt redovisadei prioriteringsordning Y För 11objekt redovisasriksintressebeskrivningama.3 objektgessärskilt

högprioritet. 64 objekt mednaturvårds-ochkulturmiljöintressen.29objekt

ytterligare medenbartkulturmiljöintressen Z 59 objekt inom4 avrinningsområden AC 52 objekt inom 10avrinningsområden.18särskilt prioriteradeobjekt

föreslåstill 3:6 BD 98 objekt varav9 betecknassomriksintresse

Länsstyrelsemas material har sammanställts av Naturvårdsverkets expert i utredningen, Inger Brinkman. Vattendragen redovisas enligt SMHI:s vattendragsregister HO 26, 1985 d.v.s. med löpnummer från Torneälven i norr och söderut runt kusten upp till Bohuslän och gränsen mot Norge. Länsstyrelsemas redovisningar var mycket heterogena såväl till omfång som struktur. I många fall saknades uppgifter om till vilket vattenområde objektet hörde. Objekten måste därför först identifieras och därefter sorteras om vattendrag för vattendrag. Vattendragen berör 1-3 län. För att få en så jämn redovisning som möjligt över landet sammanfördes för vissa län en del av de redovisade objekten till hela eller delar av avrinningsområden. För län med många små objekt togs i vissa fall de objekt, som inte gick att sammanföra till ett avrinningsområde eller sträcka och där skyddsvärdena var låga eller dåligt redovisade, med i den fortsatta redovisningen. Vissa län hade enbart angivit objekt, ansågs kunna vara kandidater till 3:6

som NRL, medan andra angivit objekt omfattande även lokala intressen. I registret ingår ca. 100 objekt omfattande hela avrinningsområden, delar av avrinningsområden och enskilda vattendragssträckor. Naturvårdsverkets expert anser att slutsatsen för utredningens del måste bli att detta är ett första steg på vägen att få en bättre dokumentation av skyddsvärden för vattendragen men att underlaget är ojämnt och att ett fortsatt arbete med dokumentation och inventering krävs.

Bilaga 3 Sida 5

I sammanställningen är Riksintressen angivna med koder enligt följande exempel från Töreälven KBD28, Där K står för Kulturmiljövård

N Naturvård, F Friluftsliv BD anger i vilket län riksintresset är

beläget

28 är ett löpnummer

Beskrivningar över riksintressena finns bl. på länsstyrelserna

a. och hos Naturvårdsverket.

5 14-0623Del l

o

å

å

S

å å

5 å ä o å å å å å å U U

o

m 2 å m m

n

.

å

å

ä

E

a n å ä a u a a 8 å ä 5 n . E e

å 8

m

U U 0

o u

m

o :

ä å 2

w

.

å

m

å å

ä ä Z å å ä ä 2 z n N Z

z z z z

U

m ä

m

s

s å

N

s. å ä . å u å å

å å . w å

U U U

0 U

N N

.

2 å å

å

a

S

å b h å å

å ä

m 2 R E S S

Z z z

N N N N

-

m 2 ä 3

Z

.

m

n Z o

i

ä

a å E

ä å

3 å

8 2 ä s ä ä Z

z

o

x X N N x x x x N

m

2 S S 2

.

ä ö å -

å

- S

. . . . å

å E 2 2 2

ä ä å ä å å ä å å 2 . ä

ä P 3 å

N x x N N N

-

m

2 z

m

å

ä

å m o

a

ä å

8 å

å

ä

ä ê å

8 â

ä a S n n

å

§

m

v

ä .

u

.

å

å

P

2 å ä i

k å

p

F ä å a å å

§ § å . ä

8 ä 8

ä S e

m

S

m

å E n 9 å å

å å : å å å å o z n n

å s

n o n u ..

n. m 8

å

ä

å z

å h. .m .

c

m A h. o .m m : : : m.

n

S 2

8 E

E

ä ä s a

ä å å 2 a 2 w A 2 2 2 2 2 2

m 8 ä 8

.

m

u

å a

å å ä ä ä å

8 8

ä å ä a z 2 o g . 2 A z A

a

ä ä

.

ä

å

a

a E ä

w å

8 3

2 ä 2 a

E

u å

. 8 m

8 u

8 S . 2

8 8

z

. 8

z

n z ... z m

n

o 8 8

å .

ä

ä å

: E

ä å

ä ä å 5 ä å å a ä a o a e

z m n s

z . o m o m m m

. å å

m

ä

.

å . ä W å 8

å

m

E z

ä

8 å

å

ä

8 n w å u

. . . . .

m

.

å

ä n m o m

m

4 Bilaga

Sammanställning av

Kraftverksföreningens

enkät till kraftföretagen

Bilaga 4 l

Avsikten med Vattendragsutredningen är att även smá vattendrag och korta älvsträckor skall inventeras. Föratt i någon män avgränsa arbetet har satt den undre gränsen för det Ni skall inventera till 0.1 MW effekt. Anser Ni att det finns energiintressen under denna gräns bör

som tas med, är det naturligtvis fritt att ta upp detta.

Alvar. älvsträckor och vattenområden som redan är undantagna enligt NFlLzs Naturresurslagen senaste lydelse skall beaktas i denna inventering. bilaga.

se

Förutom att NI besvarar enkäten vIII vl att NI skickar ln en översiktlig karta med aktuella projekt markerade, samt vllka områden som blir påverkade. skala 1: 250 000. om det är möjligt.

En. mm

Pos. ID Bakgrundsinfomiation. Det är viktigt med kontaktperson för den fortsattabearbetningen av materialet. Pos. Älv Ni fyller i vilken älv/vattendrag det gäller.

- Pos. Projekt Benämning av aktuellt projekt.

- Pos. Effekt Effekt pä aktuellt projekt.

- Pos. Energlproduktlon Energiproduktionen fördelad pá vimerhalvär och sommarnalvär.

- Pos. Anl kostnad Beräknad anläggningskostnad för aktuellt projekt.

- Pos. Planerlngsläge

- Ifylles enligt följande ; B Under byggnad T Tillstånd finns A Ansökan inlämnad P Planerad O Oklar/ej planerad NT Ansökan avslagen Pos. Ingreppets art Beskriver kortfattat vilken typ av ingrepp det är frågan tex damm,

- om, strömkraftvem, muddring, minikraftverk, utbyggnad av befintlig anläggning, bef kvarn etc. Pos. avstånd till nätanslutnlng - Avståndet till närmaste anslutningspunkt anges i km. Pos. Angelägenhetsgrad Beskriver angelägenhetsgraden ur kraftindustrins synvinkel.

- Ifylles enligt följande ; A Mycket angelägen, lönsam idag

- B Angelägen C- Angelägen pä längre sikt D- Kan bli angelägen pá läng sikt

Kommentarslda Pa denna sida vill att Ni i text kommenterar respektive projekt. Har bör tex angesvarför detta projektär sä bra l Någotom niljöpäveman etc.

. Frågor med anledning avenkäten besvaras av Monika Söderlund Andreasson, Vattenfall Vattenkraft. tel 0920/77 000. eller Tommy Hoberg, Kraftverksföreningens kansli. tel 08/790 03 76.

Monika Söderlund Andreasson Vattenfall Vattenkraft 971 77 Luleå

Med vänliga hälsni r

I

jag/VN

Monika Söderlund Andreasson, utredare för Kraftverksföreningen.

2 Bilaga 4

ENKÄT

Inventering av vattenområden och älvsträckor som är Intressanta ur energlsynpunkt

sou 1994:59 Bilaga 4

Bilaga 4

1993-09-27

Till medlemsföretagen mfl.

Bestämmelser om skydd för vattendrag som är värdefulla från bevarandesynpunkt finns främst i 3 kap. 6 § NRL. Bestämmelserna utvidgades senast med ytterligare 13 vattenområden och älvstråckor genom riksdagens beslut den 24 mars 1993, bifogas.

l samband med beslutet att skydda ytterligare 13 vattenområden och älvstrâckor från vattenkraftsutbyggnad initierade riksdagen att en fortsatt inventering av vattenområden och älvsträckor skulle genomföras.

Regeringen har därför tillsatt en särskild utredning, kallad Vattendragsutredningen, som skall lämna förslag till vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftutbyggnad utöver redan beslutade områden. Utredningens direktiv från Miljö- och naturresursdepartementet bifogas.

Enligt direktiven skall utredningen mha myndigheter, kommuner, kraftföretag mfl redovisa vilka vattendrag som är skyddsvärda. Vattendragsutredningen skall väga bevarandeintresset mot energiintresset.

Kraftverksföreningen har av Vattendragsutredningen ombetts att göra en inventering över vilka vattenområden och vattendrag som är intressanta ur energisynpunkt.

Med anledning av detta vänder oss nu till Er med en enkät, som vill att Ni besvarar. Eäc kratzzgggemzz samme: get at: rara az em; um m; gen ensam handläggningen av fragan i regering een ukegag at: energizutreseet blir 1a/ genemlvet.

Eventuella frågor med anledning av detta brev besvaras av Monika Söderlund Andreasson, Vattenfall Vattenkraft tel 0920 /77 000 eller Tommy Hoberg pá Kraftverksföreningens kansli tel 08/790 0376.

Svaren på enkäterna vill att Ni redovisar till oss senast den 15 oktober. Sammanställningen till Vattendragssutredningen svarar för. Med vänliga hälsningar

Nils Andersson, vd Kraftverksföreningen/ Tommy Hoberg

Bilagor : Kommittedirektiv, NRL i senaste lydelse, Enkät med anvisningar

Bilaga 4 Sida 5

1994-03-22

Redovisning från Kraftverksföreningen och Sveriges

Energiföreningars Riksorganisation intresset hösten 1993 att

av bygga ut vattenkraft.

Kraitverkstöreningen, med 37 medlemsföretag svarar för 95 % som

dagens kraltproduktion, och SERO Sveriges Energiföreningars

av Riksorganisation, med 400 medlemmar till-sammans äger ca som landets små kraftverk, har kartlagt intresset från ca 40 % av medlemmarna att inom inte alltför avlägsen framtid tillvarata och en bygga ut sådan vattenkraft medlemmarna idag besitter. som

Kartläggningen genomfördes så att medlemmarna på enkät ñck en

utbyggnadsprojekt, planerings-läge, typ, storlek, och

ange energitillskott. Dessutom skulle på enkäten anges

anläggningskostnad och angelägenhetsgraden efter en fyrgradig

skala.

Kartläggningen resulterade i bifogade sammanställning. 224

utbyggnadsförslag med ett samman-lagt energitillskott på

angavs 2 368 GWh. Dock redovisade endast hälften Kraftverksav föreningens medlemmar något intresse alls av att bygga ut vattenkraft. Det redovisade intresset från medlemmarna i SERO var ännu mindre. Den korta tid som stod till medlemmarnas förfog-ande för att redovisa sitt intresse kan ha bidragit till detta.

En analys de inkomna på enkäten visar att kraftföretagen av svaren för närvarande är lite intresserade av att förverkliga utbyggnadsförslagen. 70 % förslagen klassas som ca av

"angelägen på längre sikt" eller "kan bli angelägen på längre sikt"

och för 85 % förslagen har företagen inte påbörjat ansökan ca av tillstånd till ett genomförande. Oklarhet den framtida om om elmarkadens utveckling, effekter känikraft-awecklingen och av av avreglering elmarknaden samt inverkan av dessa faktorer på av framtida elpriser, förklaring till det svala intresset. nämns som

Redovisningen visar också att utbyggnadsintressenternas framförhållning är låg. Effekt, energitillskott och nu anläggningskostnad är angivna med större osäkerhet, om alls angivna, än i tidigare inventeringar av denna typ.

Sida 6 Bilaga 4

Bifogat återfinns resultatet inventeringen dels med

av

utbyggnadsförslagen listade i bokstavsordning dels efter fallande

för detta ändamål skapat godhetstal.

Förklaringar till tabellrubriker mm.

Utbyggnadsförslagen är redovisade med angivande

av

belägenhet i huvudvattendrag, biflöde beläget i huvudfäran

om

anges detta med h och exploatörens benämning.

Effekt respektive tillskott till medelårsproduktion redovisas, där dessa varit kända av exploatören, i MW och GWh/år. Vinterproduktionen säxredovisas, där så varit möjligt, då den har ett avsevärt högre värde för krañköpare än sommarproduktion.

Vidare anges anläggningskostnaden i Mkri 1993 års penningvärde där den varit känd exploatören.

av

För att kunna rangordna/värdera utbyggnadsförslagen har

Krañverksföreningen beräknat en ekvivalent produktion i

GWh där sådant varit möjligt på följande sätt:

till sommarproduktionen adderas Vinterproduktionen multiplicerad med 1,4

Vidare beräknas ett "godhetstal" att anläggnings-

genom kostnaden per kWh medelårstillskott divideras med den ekvivalenta produktionen, vilket är ett sätt att jämföra samhällets nytta och kostnad för utbyggnadsförslaget. Ett lågt godhetstal indikerar ett lönsamt företag med ett högt

mer än ett godhetstal.

N.

3 2 3 3 3 3 3 3 3 2 2 3 2 3 2

3 å 3 2 3 E 3 3 3 3 n E

3 3 3

m z 3 2 2 2 m a 3 2 2 m S 8 v o

3 3 3 3 3 2 3 3 n 3 3 3 2

a

3 3 2 3 2 3 3 3 n 3 3 3 å

3 3 n 3 3 3 å 3 n 3 3 3 3

å

g s . e

W w 3 5 2 5 2 2 2 E 3 å 2 å 5 ä 2 n m v E 8 2 s v o 2 w 8 8 n

3 å 2 3 3 3 3

3 å 3 å å n : E

g g a a . . å å å å å å å å å å å å å å å å å v

m

å E

3 3 S

m o 2 2 2 m E w N 3 3 3 3

i

å å å å å å å å å å å å å å å å å å

S

å å å å å å å

w m

v

Z

2 S ä 3 3 5

3 m n m g 3 g n 8 2 g .

3 3 3 3 n

- - - 3 - - - 3 n n

g ä n a ä ä g u ä

g g g g g g g g v

m

3 3 3 q a m 3 3 3 3 3 3 3

3 t 3 3 3 ä 3

3 3

o 3 v v m ä e 8 n o å 8 8

3 3 S n å 3 ä 5 3 3 ä 3

m 3 3

. 3 5 3 3

m å 3 3 3 n 3 3 3 3

3 3

a

z z

ä

s

ä

: : . å e

m

å Z 2 2 2 2 i

å å 3 3 S n 2 2

m ä o m 8 2 2 2. m

3 3 2 i 3 E 3 å 3 3 3 3 2

5 ä 3 å å 3 5

- å 3 n 3 3 å 3 å å 3 3 -

å m m 2 å å å å 2 m 2 2 w m 2

s

m 2

2 2 2

å å å å å å å å å å å å å å å å å å å v

6 14-0623Del l

I ä 2 E 2 3 3 2 3 3 E 3 3 3 3 2 3 3 S å m 2 g 2 8 E g n m m 8 m o m n m 2 3 .a å 3 3 3 2 3 3 3 3

5 3 3 5 n 3 3

å 3 ä å n 3 - 3 2 . - -

s

ä ä N

g g g g g g g g å å å å å å å å e

m

å å 3 3 å 3

q

N ä N

g s . å v

2 3 5 5 a 3 å 2 2

o

n n m N v 8 o 8 N m I m E 2 m S 2 n 2 2 o N

3 å R 3

å 3 S 5 3

n

- 3 - - 2 å - 2 -

n

ä .

g a s . g s a a å å å å e

Å å å 5 5 5 3 2 å Z 5 å v w 2 v v m v n m o m 2 2 2 3 D 3

d

3 3 h

n 2 3 - 3 n - 2 3 3

b

a ä

m §

n n a n s å å å .V

m m 0 m m m m 0 N N

m 0 å å 2

. 2 2 å å å å å å å å å å å v

2 5 d 3 3

2 o o m d E E m o m n m 8 e 5 3 3 3 3 - .

m

s

s å

m z m z

ä å E

s

m m

s s . g s å å å å å å å å å å v

3 3 3 2 2 m

. m

ä ä S

g g n n g n a

å å å å å å å å å v

ä 5 3 3 5 3 2

a

3 . v m N n

3 3

- i i r N E ..o

v . m ä

.. . .. . .. .. .. å å å å å å å å å å å å å å å .v

m 2 w N

ä

.o

N

s å å å å å å å å å

e w

s

å v

ä

3 2

.m 3 2

.

å å v

Bilaga 5

5 Bilaga

Vattenkraften i den

fysiska riksplaneringen

och

naturresurslagen

Bilaga 5 1

Vattenkraften i den fysiska riks-

planeringen och naturresurslagen

INSTITUTET FÖR VATTEN OCH LUFTVÅRDSFORSKNING Stockholm i februari 1994 Magnus Brandel

Bilaga 5 3

Till vattendragsutredningen

Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning IVL har fått i uppdrag av vattendragsutredningen M 1993:12 att kartlägga olika frågor som sammanhänger med statsmaktemas ställningstaganden till undantag från utbyggnad av vattendrag enligt riktlinjer i den fysiska riksplaneringen FRP och naturresurslagen NRL. Vidare har det ingått i uppdraget att närmare redovisa hur regeringen vid beslut enligt vattenlagen har tolkat den konkreta innebörden i begreppet smärre åtgärd i anslutning till en redan befintlig vattenreglering 3 kap 6§ NRL. Resultatet av arbetet redovisas i bifogad rapport.

Härmed överlämnar rapporten Vattenkraften i den fysiska riksplaneringen och naturresurslagen.

Stockholm i februari 1994

INSTFTUTET FÖR VATTEN- OCH LUFTVÅRDSFORSKNING

Magnus Brandel

Bilaga 5 5

Innehållsförteckning Sid

1 Uppdraget 18

Bilaga 5 7

0 och slutsatser

Sammanfattning

I detta kapitel belyses följande frågeställningar som har bedömts

centrala för utredningsarbetet.

vara Kriterier och riktlinjer för undantag mot utbyggnad vilket

bedömningsunderlag statsmakterna redovisar vid beslut om att undanta vissa vattendrag från utbyggnad

Riksdagens beslut undantag redovisning av motiv för

om att undanta eller inte undanta vissa vattendrag från utbyggnad

Praxis vid VL-prövning vilka bedömningar som regeringen

har gjort när de har fattat beslut gäller projekt som be-

som rörs av FRP eller NRL

0.1 Kriterier och riktlinjer for undantag mot utbyggnad åren 1971 till 1993

FRPs framvajxt

I rapporten Hushållning med mark och vatten l lades följande

riktlinjer fast för fortsatt vattenkraftsutbyggnad:

Restriktivitet vid utbyggnad av älvar och källflöden som

var opåverkade av vattenkraftutbyggnad. Riktlinjerna avsåg

i f.h. de fyra outbyggda huvudälvarna.

Restriktivitet för övriga älvar bl.a. beroende att närheten till befolkningskoncentrationer gjorde dem värdefulla för det rörliga friluftslivet. Avsåg i f.h. de sydliga huvudälvarna i Norrland Dalälven norrut till Indalsälven.

En särskild utredning borde tillsättas för de sydligaste huvudälvarna i Norrland är särskilt värdefulla från

som bevarandesynpunkt.

Bilaga 5 8

Av planerade kraftverk i de övre norrlandsälvarna borde i

f.h. tillbyggnad av befintliga kraftverk medges. Nybyggna-

der och överledningsprojekt borde bedömas restriktivt.

I prop. 1972:1 ll om hushållning med mark och vatten FRP-propositionen föreslogs att ytterligare överväganden borde ske vad gällde Kalixälven. Riksdagen uttalade dock att Kalixälven inte borde byggas ut.

Som en följd av ERP-propositionen tillsattes den s.k. sehlstedska utredningen rörande vattendrag i Svealand och södra Norrnorra land följd av den ekströmska utredningen för Norrland. Benorra varande- och kraftintressena kartlades och slutlig avvägning en skedde av olika älvar och älvsträckor enligt skala från 0 till 4 en

där 4 utgjorde högsta bevarandevärde. Myndigheterna tog fram grundmaterialet medan utredningarna svarade för att systemati-

sera och göra awägningar. Följande övergripande slutsatser av

utredningsarbetet kan dras.

För bevarandevärdena saknas en tydlig och klar koppling mellan beskrivningen i utredningarna olika intressen och den konav

kreta klassificexingen. Detta kan följd utvecklingen

ses som en av bort från objektsñxeringen till miljön helhet. Vidare att se som saknar bevarandesidan väldeñnierad skala med noll-punkt för en olika bevarandevärden.

Problemet gäller för naturvärden men i högre grad för det rör-

liga friluftslivet där värderingarna och principerna blir

ännu mer allmänna till sin Ekström ansåg det svårt dra några att mer generella slutsatser rörande effekter vattenkraftsutbyggav nad det rörliga friluftslivet och fann att ibland kunde t.o.m. en vattenluaftstutbyggnad vara att betrakta som positiv.

För kulturminnesvården också bedömningama i svepande var till sin Det berodde bl.a. underlaget från kraftatt industrin inte möjliggjorde säkrare bedömning hur en av en utbyggnad skulle påverka kulturminnesvårdens intressen.

Jämfört med Sehlstedt skedde hos Ekström vidareutveckling

en

av underlaget och förñning av metodiken för att göra bedömningar av bevarande- och energiintressen och metoder för den slutliga avvägningen.

Ekström påpekade att de få klasserna ledde till alltför många att vattendrag fördes till högsta bevarandeklass, dvs. klass Som

Bilaga 5 9

jämförelse kan nämnas att fyrälvsutredningen för delområdet "geomorfologisk forskning" redovisade fem kategorier varvid

endast två områden i de fyra huvudälvarna uppvisade sådana egenskaper att de fördes till högsta skyddsklass. En sådan uppdelning flera kategorier hade kanske gett en mer nyanserad bild av bevarandevärdena.

Man kan således dra slutsatsen att det gått inflation i högsta skyddsvärdet.

Två övergripande vägledande kriterier för den samlade bedömningen redovisades av Sehlstedt:

Orördhet

sammanhängande områden

Det var lättare att utveckla kriterierna för kraft- eller energiintresset. En klar utveckling och förñning skedde mellan Sehlstedt och Ekström. Projekten värderades av Ekström med hänsyn till främst följande faktorer:

storlek,

regleringsmöjlighet,

kostnad den enskilt viktigaste faktorn, speciella plusvärden.

Riktlinjçma för vattçnkraün läggs fast

De båda utredningarna utgjorde underlag för regeringens ställningstagande till vilka älvar och älvsträckor som borde undantas

från utbyggnad i vattenkraftspropositionen 1977.

När det gällde underlaget för regeringens förslag anfördes att

den VL-prövning som föregår varje beslut om utbyggnad medför att underlaget kompletteras och preciseras. Redan det befintliga

utredningsmaterialet hade väl dokumenterat de bevarandevärden som fanns i de älvsträckor som skulle omfattas av riktlinjerna.

Komplettering av underlaget skulle kunna ge en mer nyanserad

uppfattning om dessa älvsträckors bevarandevärde men den grundläggande bedömningen skulle med stor sannolikhet inte förändras.

Bilaga 5 1

Följande övergripande principer eller urvalskriterier för urvalet av älvar och älvsträckor som borde undantas från utbyggnad redovisades:

Hittills orörda älvar och relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse

Älvar och älvsträckor ingår i obrutna fjäll som

Älvar där flera bevarandeintressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd nationell synvinkel ur

Däremot skulle följande områden inte omfattas FRP: av

Älvsträckor där i första hand lokala eller regionala bevarar.deintressen berörs.

Älvsträckor där modifieringar planerade

av utbyggnadsprc-

jekt väsentligt kan mildra de för bevarandeintressena negatva konsekvenserna av en utbyggnad.

Härutöver angavs att riktlinjerna utöver de outbyggda huvudälvarna och älvsträckor i klass 4 omfattade sådana "älvar och älvsträckor i övriga klasser det från översiktliga planeringssom synpunkter finns särskilda skäl att bevara". Det exempliñerades som "alla älvsträckor i obrutna fjällområden större samt san.manhängande opåverkade älvsträckor har "stor betydelse får som den vetenskapliga naturvärden, kulturrninnesvården, friluftslivet,

fisket, rennäringen samt jord- och skogsbruket".

Riktlinjerna för regeringens prövning innebar i princip följande:

Principiellt hinder mot utbyggnad i uppräknade älvar och älvsträckor dvs. sådana omfattas FRP. som av

Smärre åtgärder hänförde sig till redan företagen reglesom ring skulle inte helt förhindras.

Kommunernas synpunkter skulle tillmätas tyngd vid stor

tillåtlighetsprövningen.

Projekt som inte omfattades riktlinjerna skulle prövas av enligt VL på sedvanligt sätt.

Som en följd att det visade sig svårt förena av att ett skydd av värdefulla vattendrag med ett uppnående gällande

av utbygg-

nadsmâl om 66 TWh/år tillsatte regeringen vattenkraftbered-

Bilaga 5 11 ningen VKB år 1982. VKB byggde huvudsakligen tidigare vattenkraftsutredningar omfattande arbete gjordes för att få

men till stånd ett bra jämförelsernaterial som även innefattade projekt i vattendrag som inte tidigare studerats. Samtliga projekt värderades enligt skalan A, B och C med stigande skyddsnivå. Projekt som omfattades av FRP-riktlinjer placerades i högsta bevarandeklass C oavsett vilket värde de åsatts i utredningarna. VKB redovisade ett förslag till plan som med undantag från Bure älv omfattade projekt fria för prövning.

Åren 1984 och 1985 beslutade riksdagen plan för vatten-

om en kraftsutbyggnad baserad VKB i vilken de energipolitiska

förutsättningarna för fortsatt vattenkraftsutbyggnad preciserades.

Målet 66 TWh/år preciserades till att avse minst 2,5 TWh och planen för vattenkraftsutbyggnad skulle uppgå till 3,8 TWh/år.

Riktlinjema lagregleras

Genom NRL-beslutet 1986 kom FRP-riktlinjema att lagregleras. I sak preciserades förutsättningarna för planering och prövning. Det i princip nya var att bevarande- och exploateringsintressena skulle tillmätas samma tyngd och att särskild avvägning skulle dessa motstående intressen korn i konflikt

ske om med varandra. I propositionen uttalades att det är "självklart att fallsträckor, enligt riksdagens beslut bör få byggas ut för att

som landets energitillförsel skall tillgodoses i enlighet med besluten om energipolitiken, skulle omfattas av det särskilda skydd som omfattar områden av riksintresse". Det förutsattes samtidigt att prövning alltid skulle ske enligt VL.

Vidare preciserades riktlinjernas geografiska räckvidd så att det klart framgick att det för vattenområden 3 kap. 6 § l st. skulle avse biflöden medan de för älvsträckor endast 3 kap. 6 § 2 st. skulle avse själva huvudflödet.

Undantagsbestämmelsen rörande "smärre åtgärder i anslutning till befintlig reglering" återfinns i 3 kap 6 § 3 st. och här skedde vissa förtydliganden: tillstånd borde kunna lämnas för smärre åtgärder som hänför sig till en redan företagen utbyggnad, tex. ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader

eller effektiviseringar under förutsättning att inverkan natur-

miljön inte ökar i nämnvärd mån. Det hindrar inte i och för sig att medgivande lämnas även till nya vattenkraftprojekt men det torde emellertid vara utomordentligt helt nya projekt som har endast

obetydlig miljöpåverkan.

Bilaga 5 12 Vidare preciserades förutsättningarna att uppföra små vattenkraftverk följande sätt:

Trygga ett lokalt behov av energi då alternativ saknas eller

alternativa lösningar skulle medföra större ingrepp än till-

komsten av ett kraftverk.

Som ersättning eller renovering av en befintlig damm eller

ett kraftverk.

Nyströmska utredningen fick hösten 1991 i uppdrag att utreda vilka vattendrag som var av särskilt stort värde för naturvård, friluftsliv, kulturmiljö och ñske och inte skyddade mot

som var vattenkraftsutbyggnad. Nyström hade inga särskilda direktiv för

sitt arbete utan utgångspunkten var regeringsförklaringens i okto-

ber l991 uttalade avsikt att flera värdefulla vattendrag skyddas i NRL.

I denna utredning skedde inte någon Vägning mellan bevarandeoch energiintressen. Vissa behandlade vattendrag hade aktualiserats i motioner till riksdagen. Nyström framlade rapporten Utökat älvskydd våren 1992.

I propositionen om utökat älvskydd våren 1993 erinrades att

om undantagen borde avse orörda älvar och relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt. Vidare erinrades om Rio-konferensen biologisk mångfald samt att

om förslagen i Nyströms utredning vunnit starkt stöd vid remiss-

behandlingen.

Slutsatser

Riktlinjerna för vattenkraftsutbyggnad är mycket restriktiva och har" över tiden anpassats till den förändrade anspråksbilden. Däremot har redovisade bedömningar för de projekt och vattendrag som bör omfattas alltmer förskjutits till vattendrag tidi-

som gare redovisat måttliga bevarandevärden. Nedanstående figur belyser denna utveckling.

Bilaga 5 13 Sammanställning av bevarandevärdet i vattendrag som omfattas av FRP eller NRL

Klassificering i utredningar

-:

Kommentar till figuren: med VKB anges hur projektet klassificerats i utredningen. Med streck att projektet inte klassats i

anges någon av utredningarna. Orsaken till att projekt i klass 1 återfanns i RD l977/78 var att det avsåg projekt som automatiskt kom att skyddas eftersom de ingick i obrutna fjäll.

Genom att ett stort antal vattendrag har kommit att föras till FRP/NRL sedan år 1977 upprätthålls inte längre balansen mellan FRP/NRL och energipolitikens mål om en utbyggnad till 66 TWh/år eller minst 2,5 TWh/år.

Det underlag som redovisar bevarandevärden är behäftade men brister. För det första saknas transparenta kriterier kriterier som möjliggör jämförelser för bevarandevärdet i undantagna älvar. Vidare har metoder och värderingar förändrats över tiden vilket lett till att det underlag som ñnns i dag varken är heltäckande eller ger en bild av bevarandevärdena bygger och

som en samma bedömnings grund.

Ett annat problem som bl.a. påpekats av Ekström se avsnitt 2.3 är att de alltför fåtaliga kategorier klassiñcerat vatten-

som man dragen i lett till att alltför många vattendrag förts till högsta bevarandeklass. Det säger sig självt att motsvarande metodproblem inte uppstår lika lätt när man klassificerar energiintresset.

Med visst fog kan man hävda att bygger ut desto vår-

mer man defullare blir det som finns kvar. Vidare kan undersökningar

nya

och inventeringar samt andra förutsättningar underlag för att

ge ompröva ett områdes skyddsvärde. Mot detta står dock energioch lcraftintresset som också påverkas över tiden.

0.2 Riksdagens beslut undantag åren 1971 till 1993

om

Man kan lämpligen dela upp perioden i tre faser:

Bilaga 5 14

Uppbyggnadsfasen från år 1971 till år 1982

- Olika regeringar hade initiativet när det gäller riktlinjerna med

undantag för riksdagens ställningstagande mot en utbyggnad av

Kalixälven år 1972 och dess undantagande av vissa projekt från

prövning vid behandlingen av energipropositionen år 1975. Mel-

lan FRP-beslutet år 1977 och diskussionerna om en plan för vattenlaaften år 1982 var det endast delar av Västerdalälven som fördes till FRP initiativ av riksdagen. Flera motioner behandlades dock av riksdagen. De motiv som framfördes mot att föra vattendrag till FRP var bl.a. att projekten var föremål för pröv-

ning eller utredning enligt VL Kymmen, Strängsforsen och Bredforsen eller att avslag enligt VL meddelats nedre Långan.

Riksdagen avvisade krav att inte låta Västerdalälven omfattas av FRP med hänvisning bl.a. till att VKB prövade även vattendrag som omfattades av FRP.

Vidare behandlades motioner rörande utredningar bevarande-

om värda vattendrag i södra Sverige. I dessa fall hänvisade riksdagen till att det är regeringens sak att ta ställning till sådan ut-

om en redning borde tillsättas.

Energifasen från år 1982 till år 1986

-

Frågan om avvägningen mellan FRP och energipolitiken ledde

till att VKB tillsattes år 1982. Som en följd av planen för vattenkraftsutbyggnad som beslutades av riksdagens åren 1984 och

1985 fick man tre olika kategorier vattenkraftsprojekt, nämligen

sådana som 1 omfattades FRP-riktlinjer, 2 fria för

av var

prövning samt 3 ingick i planen för vattenkraftsutbyggnad. År

1984 beslutade riksdagen mot regeringens uppfattning att flera

projekt inte ñck ingå i planen.

I samband med beredningen planen aktualiserades frågan

av om att föra Jaureskaska, Strängsforsen och Sölvbacka strömmar till FRP. Riksdagens motsatte sig dock detta. I de två förra fallen hänvisades till att VL-prövning pågick och i det att

senare regeringen löst ut företaget från tillståndet. Riksdagen kom å andra sidan att ta bort riktlinjerna för Edänge kraftekonomiska och

av

sysselsättningsmässiga skäl samtidigt som man bedömde att de

miljömässiga konsekvenserna inte var av sådan omfattning att det enbart av dessa skäl fanns anledning att hävda att projektet inte skulle föras till planen. För Bureälven togs FRP-riktlinjerna bort eftersom man inte bedömde att älven hade tillräckligt höga bevarandevärden.

-

Bilaga 5 15

Lagregleringsfasen från år 1986 fram till idag

- Ett flertal projekt som Nedre Långan, Edänge, Hylströmmen, Haverö strömmar, Råneälven, Strängsforsen, Ammerån och Emån fördes till NRL med det övergripande motivet att regeringen och riksdagen inte tidigare accepterat att de skulle föras till planen för vattenkraftsutbyggnad. Motiven växlade

i de enskilda fallen och i många fall hänvisades till att riksdagen tidigare avvisat förslag att projekten skulle föras till planen, att regeringen hade avslagit VL-ansökning eller att sökanden dragit tillbaka sin ansökning. Däremot redovisas endast i undantagsfall motiv

som härrörde från tidigare utredningar. Utöver tidigare framtaget underlag hade således inte några nya fakta tagits fram som motiv

för undantagen.

Nyström föreslog år 1992 att ytterligare ett antal vattenområden och älvsträckor borde föras till planen. I samband med behandlingen av utökat älvskydd kom riksdagen att uttala att "bevarandeintresset i princip får anses ha större tyngd än exploateringsintresset och att det därför i inte kan anses finnas tillräckliga skäl att avslå propositionen".

0.3 Praxis vad gäller tillämpning av NRL i ärenden enligt

VL

Totalt har 16 regeringsbeslut fördelade 6 konventionella och

10 små Vattenkraftverk 1 500 kW närmare analyserats med avseende regeringens tolkning av bestämmelserna i 3 kap 6§ NRL. Besluten har fattats under tiden 1979 till 1991. I ett fall har vattendomstolen fattat beslut och det gällde Kengisforsen i Torneälven.

Av de konventionella kraftverken 2 bifall och 4 avslag. Bi-

avser fallsbesluten avsåg Långå Halfari i Ljusnan och Sikfors i Pite-

älven. Avslagsbesluten avsåg Edänge i Ljusnan, i Strängsforsen i

Klarälven, Gottne i Moälven samt Edsforsen i Klarälven.

Av de små kraftverken rörde det sig 5 bifall och 5 avslag. Bi-

om

fallsbesluten avsåg Fjällsjönäs i Kirjesån, Åman i övre och nedre

Vindelälven, Handöl i Åreälven och Kengisforsen i Torneälven. Avslagsbesluten avsåg Kattån i Kalixälven 2 beslut, Vistån i Piteälven, Teuraj ärvi i Kalixälven och Köaråni Västerdalälven.

För konventionella kraftverk är regeringen med undantag

ett

mycket restriktiv vid tolkningen begreppet smärre åtgärd.

av

Bilaga 5 16 Nästan samtliga beslut där frågan om smärre åtgärd är föremål för prövning leder till avslagsbeslut. Undantaget är Sikfors där regeringen biföll betydande nybyggnad som ersättning för

en mer ett litet kraftverk.

De redovisade motiven i regeringens beslut växlar något, i några fall regeringen förlita sig VKBs bedömnning att föra ett

synes visst projekt till planen. Det utgör den övre gränsen för vad som kan betrakts som smärre åtgärd medan regeringen i andra fall gör en självständig bedömning.

I Silcforsärendet skedde kompensation, dvs.

ett resonemang om

ñskefrämjande åtgärder vidtogs för att kompensera ingreppet.

Man kan säga att detta beslut skiljer sig starkt från övriga ärenden i vilka man såg mer restriktivt hur riktlinjerna skulle tolkas. Bakgrunden till detta beslut var att riksdagen förslag av VKB fattat beslut om att föra projektet Sikfors till planen.

Till skillnad från konventionella kraftverk finns detaljerade riktlinjer för prövningen av små Vattenkraftverk. Vid sidan av de två rekvisit nämligen att det inte finns andra mer

som anges miljövänliga alternativ eller en befintlig damm platsen finns inga andra möjligheter att lämna tillstånd.

Slutsatser

Det finns två utgångspunkter för bedömningen av vad som är en smärre åtgärd. För det första skall en utbyggnad vara förenlig med och inte skada de bevarandevärden som byggde under beslutet om undantag från vattenkraftsutbyggnad. För det andra skall det röra sig om en "smärre åtgärd" rent objektiv. Det innebär att även om det skulle vara möjligt att genomföra en mer omfattande utbyggnad eller utvidgning skall den ändå vara att betrakta som smärre.

Samtidigt lämnar dock riktlinjerna öppet för att i vissa enstaka fall nyanlägga kraftverk. Kanske kan man se Sikfors som ett exempel detta.

Bilaga 5 17

Uppdraget

Syftet med denna studie är att utarbeta ett beslutsunderlag till

vattendragsutredningen för ställningstaganden till framtida vat-

tenlcraftsutbyggnad. Arbetet redovisas i följande fyra delmoment:

Redovisning av kriterier och principer som utgjorde underlag för statsmaktemas beslut om undantag från utbyggnad av vattendrag åren 1972, 1977, 1986 och 1993.

För att genomföra denna del av utredningsarbetet redovisas Sehlstedska, Ekströmska, Edenmanska och Nyströmska

utredningarna samt förarbetena till FRP i form rapporten

av Hushållning med mark och vatten år 1971 SOU 1971:75 och prop. 1972:111 med riksdagsbeslut, 1977/78:57

prop.

om riktlinjer för riktlinjer för vattenlcraftsutbyggnad med

riksdagsbeslut samt NRL-beslutet från år 1986. Även den metodik som återfinns i Fyrälvsutredningen från år 1969

anges som jämförelse.

Redovisning och systematisk sammanställning de riktlin-

av jer i FRP och NRL som finns för utbyggnad av vattenkraft. Det avser både konventionella kraftverk och små vattenkraftverk. Underlag i NRL samt i förekommande fall kopplingen mellan NRL och riksdagens energipolitiska 66 TWh-

"mål" innefattande planen för vattenkraftsutbyggnad.

En genomgång sker av energiproppen år 1975, FRP-propp från år 1977, NRL-propp från 1985 samt riksdagens

ställningstagande till dessa samt i övrigt uttalanden angåen-

de riktlinjerna av riksdagen vid andra tillfällen.

Redovisning av vattendrag/projekt som har undantagits från

utbyggnad av riksdagen vid sidan av de som behandlades

av riksdagen åren 1977, 1986 och 1993. Även motiv redovisade för att inte föra olika vattendrag till FRP/NRL redovisas.

Bilaga 5 18

Genomgång, strukturering och analys av bakomliggande motiv för de projekt och vattendrag riksdagen un-

som av dantagits från utbyggnad från 1977 fram till i dag sker inom för detta moment av utredningsarbetet.

ramen

Redovisning praxis i samband med regeringens och eller

av vattendomstolens beslut/yttrande avseende vattendrag som omfattas 3 kap 6 NRL "smärre åtgärd i anslutning till

av par. befintlig reglering". Motiven för beslut och prövningsmyn-

digheternas tolkning riktlinjer redovisas.

av

Bilaga 5 19

2¶Redovisning av kriterier

Inledning

I den följande sammanställningen redovisar vi vilka kriterier och principer som låg bakom undantagen i FRP i form vattenav

kraftsutredningarna. Redovisningen behandlar följande intressen:

Bevarandeintressen

0 vetenskaplig naturvård

o kulturminnesvård 0 friluftsliv, fiske

Energiintressen

o kraftintresset

Uppdraget omfattar inte de areella näringarna jord- och skogs-

bruket samt rennäringen.

2.2¶Sehlstedtska

utredningen

Utredningen som tillsattes av regeringen i september 1972 hade till uppgift att utreda vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och

norra Svealand. Utredningsman förre landshövdingen Ossian

var

Sehlstedt. Utredningen skulle analys förutsättningarna

göra en av för och konsekvenserna ytterligare i

av vattenkraftutbyggnader

främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. En beskrivning de berörda älvsträckorna, med av avseende deras värde från såväl miljö- naturvårdssynsom punkter som kraftekonornisk synpunkt, skulle därvid göras. Ut-

redningsrnannen skulle vidare genom prioritering eventuella

av

vattenkraftsutbyggnader lämna förslag till avvägningar mellan de

olika intressena.

7 14-0623Del l

Bilaga 5 20

särskilt kapitel redovisas den vetenskaplig naturvärden in- I ett

tressen uppdelade följande moment.

De geovetenskapliga bedömningarna omfattar i detta utredningsarbete kvalitet beskaffenhet från vetenskaplig synpunkt,

vikt betydelse för samhället och känslighet känslighet för på-

verkan vid olika ingrepp sid 72-73.

Den botaniska klassificeringen av älvars skyddsvärde omfattar

dels en detaljbedömning, dels en översiktlig bedömning.

För den allmän-zoologiska bedömningen har följande grundfak-

torer uppställts:

Orördhet

Raritet

Representativitet

Diversitet

Nyttjande

När det gäller den sammanfattande värderingen av den vetenskapliga naturvärden gjordes en samlad bedömning av älvarnas skyddsvärden utifrån de värderingar som redovisats i de enskilda

naturvetenskapliga undersökningarna. Vid klassiñceringen har även länsstyrelsernas värderingar av landskapsbilden vägts in.

Följande indelning i fyra klasser har tillämpats:

Till klass 4 har de från naturvårdssynpunkt värdefullaste och mest skyddsvärda älvavsnitten förts.

Till klass 3 har förts älvavsnitt av stort skyddsvärde. Vidare ingår

närmareare undersökta älvavsnitt där dock indikationema är starka för att det skall finnas skyddsvärden av hög eller högsta rang.

Klass 2 innefattar skyddsvärda älvavsnitt samt älvavsnitt där det,

för ett slutligt ställningstagande till vattenkraftsutbyggnad, ford-

ras ytterligare vetenskapliga undersökningar och/eller modiñe-

ringar av föreslagen utbyggnad.

Klass 1 omfattar älvavsnitt som bedömts sakna eller endast äga obetydliga naturvårdsvärden. Ytterligare utredningar från natur-

vårdssynpunkt kan vara påkallade även beträffande dessa objekt.

sou 1994:59 Bilaga 5 21

Rekreation

Under denna rubrik behandlas rörligt friluftsliv och fiske.

En värdering varje aktuellt utbyggnadsområdes betydelse från av rekreationssynpunkt gjordes av utredningen expert turism och

friluftsliv. Bedömningen från rekreationssynpunkt har gjorts uti-

från av utredningen inhämtat faktamaterial i befintliga kunsamt skaper bl.a. underlag i MoV Ett skäl för att värdera ett objekt högt är om det ligger inom något de områden naturav som av vårdsverket under arbetet med FRP angivits riksobjekt för som det rörliga friluftslivet. Ett annat starkt vägande skäl har varit om objektet ligger inom eller i omedelbar anslutning till något de av primära rekreationsområdena.

För att mer noggrant söka bedöma områdenas betydelse för olika slag av friluftsaktiviteter gjordes inom utredningens sekretariat en besiktning av samtliga älvdalar. Områden med goda fömtsättningar för de stora friluftsaktivitetema och med möjlighet till ett varierat friluftsliv har härvid åsatts höga värden. Ett områdes läge

i förhållande till större befolkningskoncentrationer, dess tillgäng-

lighet via vägar samt den direkta tillgängligheten till utgör vattnet i regel väsentliga delar av områdets totala värde från rekreations-

synpunkt.

Vidare har fiskeriintendentemas rapporter tillmätts vikt stor g.a. fritidsfiskets avgörande betydelse rekreationsaktivitet

som längs

älvarna.

De av länsstyrelserna utförda inventeringarna över redan befint-

liga anläggningar m.m. för turism och friluftsliv visar bl.a. var anläggningarna etablerats, vilket i sin tur oftast tyder ett spontant intresse för området rekreationssynpunkt. ur

Vid en gradering de aktuella områdena från friluftslivets av synpunkt måste emellertid också en del andra aspekter vägas in.

I turistområden finns ett mycket stort behov attraktioner av samt möjligheter för de tillresande att utöva olika friluftsaktiviteter, såväl vintertid. Detta är för

sommar som väsentligt turistnäringen,

som behöver en så lång säsong möjligt för kunna som att uppehålla sin verksamhet. Ingrepp allvarligt skadar

som en väsentlig

sommaraktivitet, exempelvis fritidsfisket, inom område inneett bär därför svår förlust. en

Bilaga 5 22 Sådana ingrepp som förhindrar utövandet av väsentliga rekreationsaktiviteter och där kompensationsåtgärder är svåra eller omöjliga att vidta, utgör givetvis vägande argument för tveksamhet inför utbyggnad. Man kan således hävda att om ett område

en är starkt exploaterat för vattenkraftändamål tidigare och därmed få forsar kvar så är dessa viktiga att bevara.

Kulturminnesvård

l utredningen behandlas miljöer och större områden och leder fram till följande klasser

4 Lagskyddade fornminnen berörs. Riksantikvarieämbetet av-

ser att avslå företaget.

3-4 Starka kulturminnesvårdsintressen berörs. Raä avser att av-

styrka förslaget.

3 Underlagsmaterial otillräckligt. Avstyrkande från Raä är

sannolik.

2-3 Konflikt med kulturrninnesvårdsintresse uppstår.

2 Konflikt med kulturminnesvårdsintresse kan mildras genom

begränsning av projektets omfattning.

1 Ingen konflikt eller endast sådan som kan lösas genom vat-

tendomstolsprövning synes uppstå.

För vissa ombyggnadsprojekt har angivits någon bedömning.

Synpunkter dessa liksom bedömningsunderlag och säkerhet i bedömningen återfinns i projektbeskrivningen, tillsammans med övri ga detaljkommentarer.

Värderingen har gjorts med utgångpunkt i kulturminnenas betydelse ur vetenskaplig synpunkt vartill fogats överväganden om deras sociala betydelse. Grundsyftet för all kulturminnesvård är att framtiden bevara kulturminnen. Den vetenskapliga grundsynen innebär härvid en strävan att urskilja ett representativt urval orörda referensomrâden, dvs. områden där fornlämningar

av och andra kulturminnen är bevarade i en så vitt möjligt ursprunglig miljö bl.a. för att tillgodose kommande forskningsbehov.

De sociala aspekten bevarandevärden syftar i grunden till att möjliggöra upplevelsen av kontinuitet och rotfasthet i en under lång tid och genom mänskliga ansträngningar framvuxen miljö.

Bilaga 5 23

För undervisning och turism ställs särskilda krav ett vetenskapligt underbyggt urval kulturminnen, upplysningsverkav samhet kring detta och tillgänglighet.

Bedömningar har sålunda utgått från företagens inverkan på kulturminnenas miljö, även kulturminnet i sig självt inte alltid om

direkt påverkas.

Energiintresset

Projekten har bedömts ett och ett oberoende varandra. Dock av råder i vissa fall ur produktionssynpunkt så starkt samband mellan näraliggande objekt att de icke kan bedömas än annat som en produktionsenhet.

Projekten har indelats i fyra klasser efter bedömning deras en av godhet ur lönsamhetssynpunkt. Till klass I har hänförts de mest lönsamma objekten, till klass det därnäst mest lönsamma etc.

Godhetsgraden för ett kraftverk kan uttryckas förhållandet som mellan värdet och dess produktion och kostnaden.

Vid värdering av produktionen beaktas förutom lcraftrnängden även kraftens kvalitet reglerbarhet samt anläggningens läge i - förhållande till avsättningsområdena. Storleken energiproduktionen kan anges tämligen säkert oberoende hur långt projektet av är framtaget. Detsamma gäller i huvudsak kraftens kvalitet. I värdet av ett projekt har även inräknats den ökade möjlighet till

effektreglering vid befintliga och näraliggande kraftverk,

som

kan bli en följd av utbyggnaden.

Vad gäller kostnaden befinner sig de projekt är under utredsom ningens bedömning i de mest skilda undersöknings- och utredningsstadier. En del projekt har framskridit så långt de är att föremål för VD-behandling och för dessa är kostnaderna i

detalj

utredda. För andra åter föreligger endast skisser och några grova kostnadsberäkningar finns inte. Av erfarenhet vet dock att man

den specifika anläggningskostnaden kostnad för kraften-

vunnen het under i övrigt likartade förhållanden blir lägre större projektet

Vid bedömning av ett projekts godhetsgrad har därför i de fall

kostnaderna inte är närmare kända storleken anläggningen mätt i installerad effekt och i energiproduktion givits hög vikt. en

Bilaga 5 24

Utredningsmannens slutliga rangorgming

Avsikten med rangordningen är att den skall kunna fungera som verktyg då regering och riksdag skall välja utbyggnadsnivå i de fem älvarna och deras biflöden. Vidare är syftet att skadeverkningarna så långt möjligt skall begränsas, vilken utbyggnadsnivå som än slutligen beslutas.

Det förutsattes att rangordningslistan skall ligga till grund för beslut i regering och riksdag bevarande dvs. undantagande

om från utbyggnad vissa älvsträckor varför det varit lämpligt att

- av först göra sammanvägning de skilda bevarandevärderingar-

en av

framförts. Denna sammanvägda bevarandevärdering har

na som sedan ställts mot den värdering som gjorts från utbyggnadssynpunkt. Därefter har utredningsmannen bedömt vilka förändringar

bevarandelistan kan motiverade med hänsyn till utav som anses

byggnadsintresset. Hänsyn har därvid tagits även till möjlighe-

terna att modifiera projekten eller införa villkor för dem.

De bevarandeskäl utredningsmannen grundat sina bedöm-

som ningar kan i allmänhet ytterst hänföras till några få övergri-

pande bevarandeaspekter särskilt stor betydelse som kan

av sammanfattas följande sätt:

Orördheten områden och älvsträckor där nat11rbetingelserna i

mycket begränsad utsträckning påverkats av människan utgör värde för forskning och friluftsliv och viktig tillgång för kom-

en mande generationer.

sammanhängande områden strävan är att de områden som

- en bevaras bör så stora som möjligt och därigenom ha bättre

vara förutsättningar att behållas opåverkade. Inte minst för ett område

skall tjäna som referensområde för forskning är det av stor som vikt att området blir så stort att de ekologiska sambanden vilka

inte nödvändigtvis är kända i dag i största möjliga utsträckning

förblir orubbade.

Den slutliga rangordningen innebar att bevarandeintressena vägdes mot kraftvärderingen. Klass 4 den mest skyddsvärda och

var

l och 2 var de mindre skyddsvärda.

Den avgörande vägningen skedde i klass 3 uppdelat b och a. Den förra klassen innehöll ett högt värde från kraftsynpunkt medan det senare inte innehöll en lika hög kraftnytta. Det innebar att även vattenområden och älvsträckor med mycket höga värden

Bilaga 5 25

från bevarandesynpunkt kunde flyttas från klass 4 till klass 3 b

vid den slutliga rangordningen det fanns mycket

om ett högt kraftvärde. Som exempel sådan Vägning kan Ammerån en tas som från bevarandesynpunkt placerades i klass fyra men där

överledningen slutligen placerades i klass 3b. Rangordningen i detalj framgår nedan:

Klass 4 Projektet berör större orörda områden eller flera starka samverkande riksintressen. Området eller delar detta av är av - sådan karaktär att lagskydd finns eller skulle

vara påkallat enligt de bedömningar utredningens beträffande naturvård,

experter turism, friluftsliv och kulturminnesvärd gjort.

Klass 3 Projektet berör riksintressen medför konflikter men av främst lokal eller regional natur.

En uppdelning sker 3a och 3b. 3b innehåller älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt betydande kraften nytta. 3a innehåller projekt med höga bevarandevärden och sam-

tidigt en synnerligen hög kraftnytta.

Klass 2 Måttliga eller viktiga bevarandeintressen berörs. Där viktiga bevarandeintressen berörs kan omarbetningar, inskränkningar eller särskilda villkor emellertid minska de konflikter som föranleds projektet. Om sådana av förändringar sker hör projektet hemma i klass 3 eller

Klass 1 Bevarandeintressen ringa vikt berörs. av

2.3¶Ekströmska

utredningen

Regeringen tillsatte i maj 1974 den Ekströmska

utredningen för att utreda frågor om vattenkraftsutbyggnad i Norrland.

norra Utredningens uppgifter sammanfattades i fyra punkter:

Att inventera de möjligheter till ytterligare vattenkraftsutbyggnader i norra Norrland de berörda

som kraftföretagen

bedömer ekonomiskt som utbyggnadsvärda inom överskådlig tid.

Att sammanställa material gör det som möjligt att beskriva konsekvenserna redovisade för olika

av utbyggnader mot-

stående intressen, främst naturvård, friluftsliv, fiske, kulturrninnesvård, rennäring jord- och

samt skogsbruk.

Bilaga 5 26

Att rangordning redovisa vilka utbyggnadsmöjlig-

genom

heter vid eventuell ytterligare vattenkraftutbyggnad i

som första hand bör tas i anspråk och vilka som är minst lämpade för utbyggnad. Rangordningen skall avspegla både projekeffekter de nämnda motstående intressena och deras tets kraftekonomiska förtjänster.

Att diskutera tänkbara handlingsalternativ för en framtida utbyggnad av vattenkraften.

till den Ekströmska utredningen företer stora likheter

Uppdraget

med uppdraget till Sehlstedtska utredningen. Energisituationen dock annorlunda vid den utredningens tillträde till var senare oljekrisen. Detta ledde till att energiintresset kunde förut-

följd av

bli större än tidigare. Medan sehlstedtska utredningen utgick ses från redovisade projekt sökte Ekström göra en mer fullständig bevarandevärdering kopplat till vattendragen.

Naturvar° g

SNV framhöll vid den sammanvägda bedömningen i att man första hand tagit hänsyn till de rapporter avseende geovetenskapliga värden, botanik och zoologi framställningen i det föresom gående bygger på. Därutöver har verket beaktat sina tidigare

ställningstaganden till vattenkraftprojekt och utbyggnadsplaner.

Vid bedömningen har älvarna och älvsträckoma betraktats som helheter. Tyngdpunkten vid bedömningen ligger alltså procesoch landskapsutveckling. Härav följer bl.a. att man i allmänser het hellre vill bevara hela älvar eller större sammanhängande älvsträckor än enskilda objekt.

Motsvarande har präglat också den botaniska bedömningen. syn Botaniska skyddsvärden är inte bara, eller ens huvudsakligen, förekomsten sällsynta arter eller utpostbestånd. Stort värde har av tillmätts bl.a. välutvecklade orörda strandmiljöer och oskadade våtmarker, speciellt deltaland.

Från zoologisk synpunkt har värderingarna skett utifrån tio olika kriterier där orördheten fått särskild tyngd. Bedömningen har en

inte omfattat projekt inom nationalparkema.

Friluftsliv

SNV utgick från att vattenkraftutbyggnad i regel innebär övervägande negativa effekter för turism och friluftsliv. De avgörande

Bilaga 5 27

argumentet har varit att vattenkraftutbyggnad medför förlust av en för friluftslivet särskilt attraktiv naturtyp förekommer som

sparsamt till följd av tidigare utbyggnad älvarna.

av

Bedömningen av älvarnas tillgänglighet har skett med utgångspunkt i det befintliga vägnätet, omfattande såväl allmänna vägar

som skogsbilvägar. Vid detaljbedömning av tillgängligheten är

det också av intresse att känna till framkomligheten vid vandring till fots i terrängen. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen

för denna utredning.

Vidare har landskapsbilden varit viktig faktor vid bedömen ningen av älvamas rekreationsvärden. Bedömningen har gjorts

dels översiktligt med hjälp flygbilder och omfattande kart-

av ett material, dels genom utförliga fältkontroller. Det ñnns emellertid

inga enkla normer för bedömning landskapsbilden. Enskilda

av individers uppfattning om vad är värdefullt eller intressant som varierar. Vid bedömningen har det högsta värdet åsatts storartade landskap, ibland i form av kombinerade natur- och kulturlandskap. Lägsta värdet har åsatts monotona landskap, ibland påver-

kade av kraftiga ingrepp såsom kalhyggen, grustäkter etc.

För att fram en total bedömning älvsträckomas värde från av rekreationssynpunkt har i efterhand fritidsñskets intressen vägts in i bedömningen. Samråd har under detta arbete skett med företrädare för ñskeriinstressena.

Fritidsfisket utgör den viktigaste enskilda friluftsaktiviteten längs älvarna och är dessutom den aktivitet i regel lider störst som skada vid en utbyggnad. På grund härav har verket det ansett vara motiverat att ge fisket avsevärd tyngd vid totalbedömningen en av älvamas rekreationsvärde.

Kulturminnesvård

Raä genomförde ett omfattande kompletterande arbete inför denna utredning och definierade följande klasser:

4 Kulturmiljöer av oersättlig karaktär, där sambandet mellan natur-miljö och kulturtyp har hög representativitet. Referensområden för forskningen, internationell betyav delse.

Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas emot all utbyggnad.

Bilaga 5 28 3 Synnerligen värdefulla kulturmiljöer.

Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas emot generell

utbyggnad, medge viss utbyggnad under förutsättning

men

ämbetet angivna kulturmiljöer inte berörs. att av

2 Kvantitativt och kvalitativt värdfulla kulturlämningar

förekommer.

Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge viss ut-

byggnad sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda.

1 Kulturminnen förekommer men kulturmiljön är starkt

förändrad tiders exploatering. Kvantitativt

genom senare

och kvalitativt mindre betydelsefulla kulturlämningar före-

kommer.

Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge utbyggnad

sedvanliga villkor. Kosmadema för dokumentation kan

bli avsevärda.

u Klassindelningen kan utformas som utredningsområden

u. Härmed avses områden inom vilka ämbetets kunskap

kulturlämningar och miljöer är sådan art att ämbetet om av

f.n. inte är berett att ta slutlig ställning till bevarandefrågan.

Ençrgiingesset

SIND gjorde som underlag för utredningen en studie rörande Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland SIND PM 1975:9. SIND framhöll bl.a. följande:

"Relativt stor vikt bör tillmätas produktionens värde, i synnerhet vid rangordning av ungefär lika stora objekt. Eftersom t.ex. vin-

terdagkraft har ett väsentligt högre värde än kraft producerad under Sommarnatt, spelar regleringsfömtsättningarna stor roll för projektens värdering och dessa förutsättningar kan variera avsevärt mellan projekten.

Även utbyggnadskostnadema är ofullständigt kända bör de

om givetvis beaktas i görligaste mån. Sådana projekt produk-

vars tionsvärde motsvarar en låg förräntning den beräknade ut-

byggnadskostnaden bör stå tillbaka för i övrigt likvärdiga projekt

som lämnar högre förräntning. Ju säkrare känd utbyggnadskostnaden är desto större vikt bör den tillmätas".

SOU l994:59 Bilaga 5 29 Utredningen gav också kraftindustrin möjlighet att inkomma med underlag till utredningen. Med ledning detta underlag

av sammanställde utredningen en rangordning de aktuella projekten

av

från kraftförsörjningssynpunkt.

Projekten värderades med hänsyn till främst deras storlek, regleringsmöjligheter och kostnader. Därutöver har beaktats följande speciella plusvärden.

Storlek avser främst produktionstillskott. En stor anlägggning är ofta att föredra framför flera små med avseende främst byggande och drift. Produktionens storlek för ett givet projekt kan vanligen anges relativt säkert även i ett tidigt utredningsskede.

Regleringsmöjlighet är ett uttryck för produktionstillskottets kvalitet och därmed dess värde. Regleringsgraden bestämmer

andelen vinterkraft och är det mått på regleringsmöjligheten

som

huvudsakligen används.

Kostnad har räknats i kr/kWh och år specifik anläggningskostnad. Kostnadsuppgiftema är dock i många fall osäkra.

Speciella plusvärden är t.ex. närhet till distributionsomrâden, nytta i andra anläggningar samt fördelar bättre samkör-

genom

ningsmöjligheter.

Kostnaderna utgör i den mån de är kända den viktigaste fak-

- -

torn vid bedömningen. Projekt med en specifik anläggningskost-

nad lägre än 75 öre/kWh och år har i regel förts till den högsta klassen klass 4 -medan anläggningar med kostnader överstigan-

de 2 kr/kWh och år oftast förts till den lägsta klassen. I Sehlstedtska utredningen klassificerades projekten I-IV med

I som mest värdefull från utbyggnadssynpunkt. Jämfört med utbyggnad av kärnkraft och oljekraft har de olika klasserna Vattenfall och

av Kraftverksföreningen definierats på följande sätt:

Klass Vattenkraftobjekt i denna klass är klart fördelaktigare än

både kärnkraft och oljebaserad kraft.

Klass Vattenkraft i denna klass visserligen högre

ger genomsnittlig energikostnad än kärnkraft, objekt med goda regler-

men egenskaper eller vilkas produktion förbrukas inom närbelägna områden kan vara ekonomiskt fullt likvärdiga med kärnkraft. Jämfört med oljebaserad kondenskraft är kostnaden ungefär den-

Bilaga 5 30

vattenkraft med goda regleregenskaper eller lokal samma, men anknytning är att föredra.

Klass 2. Dessa objekt framstår för dagen som dyrare än såväl

kärnkraft som oljebaserad kraft. Konkurrensförrnågan kan dock förbättras på sikt, speciellt jämfört med oljekraft.

Klass Objekt i denna klass regel ofullständigt utreddda

är som men har inte bedömts vara ekonomiskt intressanta som alternativ till kärnkraft eller oljebaserad kraft. Blir alternativen istället kraft baserad på andra fossila bränslen eller ännu dyrare kraftslag, såsom vindkraft och jordvärme, förändras dock situtationen.

Väderingarna bygger dagens kostnadssituation och den kunskap som ñnns om projekten. Om ny kunskap framkommer kan värderingen komma att förändras. Osäkerhetema i underlagsmaterialet är uppenbara och detta gäller främst de lägre klasserna. Objekten i klass 4 är dock som regel relativt väl utredda. Effektutbyggnader har, liksom i den sehlstedtska utredningen, förts till klass

Utredarens analys och förslag

Utredaren konstaterar att ett problem med rangordningen är att den i viss mån försvårats av att flera myndigheter placerat ett mycket stort antal älvsträckor i den högsta klassen, vilket därigenom kommit att innehålla älvsträckor med vitt skilda kvaliteter. Ett av skälen till detta kan vara att den brist nyanser som framkallats av en fyrgradig skala av den typ som använts. Till detta kommer att inventeringen av miljövärden sannolikt i mycket stor utsträckning har koncentrerats till de älvsträckor där kraftföretagen ligger långt framme med sin utbyggnadsplanering. Miljövärdena i dessa älvsträckor har därigenom blivit bättre kartlagda än vad som är fallet i älvsträckor där en utbyggnad kan väntas bli aktuell först långt fram i tiden eller där kraftföretagen hittills inte redovisat några konkreta utbyggnadsplaner. Utredaren

framförde i koncentrat följande synpunkter värderingen:

# Värdering från kraftsynpunkt det hade varit önskvärt med

-

en mer grundläggande granskning av utbyggnadsmöjligheterna

med utgångspunkt i det värde för den samlade svenska elförsöijningen som de redovisade utbyggnadema skulle kunna de

om korn till utförande. Det är emellertid inte troligt att en bredare analys i det här påpekade avseendet avgörande sätt skulle

mer ha förändrat de slutsatser dras eller rangordningens utseende.

som

Bilaga 5 31

# Vetenskapliga naturvärden m.h.t. värdet opåverkad natur

- av bör man bevara områden som är så stora att det finns förutsättningar att behålla dem i så opåverkat skick möjligt. För ett

som område som skall tjäna referensornråde för forskning är det

som av stor vikt att de ekologiska sambanden i största möjliga ut-

sträckning förblir opåverkade.

# Fisket trots att detta intresse kan totalskadas vid vatten-

kraftsutbyggnad finns skäl att betona att tillgången till strömmande vatten i norra Norrland är betydligt större än i övriga delar av landet, samt att olika ñskevårdande åtgärder möjliggjort viss kompensation för förlorat strömfiske. Det är viktigt att ett betydande strömfiske bibehålls och det kanske mest framträdande intresset från fiskets synpunkt är bevarande tillräckliga naturliga

av reproduktionsområden för laxartade fiskar.

# Turism och rekreation trots att utbyggnad negativt påverkar

-

dessa intressen behöver vattenkraftsutbyggnad inte nödvändigtvis

stå i konflikt med alla typer av turism och rekreation. Det finns därför här mindre utrymme för generella slutsatser beträffande

skadeverkningarna än vad gäller t.ex. ñske eller vetenskaplig

naturvård. Utredarens bedömning vattenkraftsutbyggnademas

av inverkan på turism och rekreation har därför i mycket hög grad måst göras från fall till fall.

# Kulturminnesvården i de fall det är uppenbart att ett intresse

skulle hotas av en utbyggnad har detta varit stor betydelse vid

av älvsträckans placering i rangordningen. Emellertid är det i ett stort antal fall omöjligt att ange vilka skador utbyggnad skulle

en medföra bl.a. beroende att de redovisade utbyggnadsplanerna

är alltför ofullständiga.

Till dessa sektorsvisa kommentarer lades några övergripande

mer synpunkter:

# sammanfallande riksintressen det är uppenbart olika

- att sammanfallande intressen kompletterar varandra. Också i andra fall, där sambandet mellan olika faktorer är mindre påtagligt, kan emellertid olika bevarandeintressen sammanfalla. Det förekommer t.ex. att en älvsträcka värderats högt vad gäller såväl naturvård, kulturminnesvård och rekreation fiske och rennäring.

som Utredaren har fäst särskild vikt vid älvsträckor med höga

samstämmiga bevarandeintressen. I vissa fall mycket speciella fall har dock enstaka hög värdering kunnat motivera hög slutlig

en en placering i rangordningen. Samtidigt betonas att olika bevaran-

Bilaga 5 32 deintressen kan ha anspråk som inte alltid går att förena, t.ex. vetenskapliga naturvärden och turismen. medan andra bevarandeintressen kan ha direkt nytta av en utbyggnad, t.ex. jordbruk vid

översvämningar.

# Riksintressen utredaren har inte särskilt betonat att ett om-

råde är av riksintresse eftersom urvalet av sådana intressen förändras allt eftersom fortsatt inventering och forskning successivt kompletterar tidigare kunskaper. Det arbete som de olika verken utfört för utredningen är en del av en sådan vidareutveckling. Utredaren har således inte sett någon anledning att lägga större vikt vid de angivna riksintressanta områdena än verket själva gjort i

sina redovisningar till utredningen.

# Obrutna fjällområden de viktigaste av de faktorer som haft

betydelse för avgränsningen av de obrutna tjällområdena har ofta spelat en roll i det material som legat till grund för rangordningen. Utredaren har mot den bakgrunden bedömt att det faktum att ett projekt som ligger inom de föreslagna obrutna områdena inte ensamt behöver utgöra motiv för en mycket hög placering i

den slutliga rangordningen.

# Lokalbefolkningens intressen utredningens många kontak-

ter med en-skilda personer, organisationer och lokala myndigheter har i hög grad påverkat utredningens arbete. Den lokala befolkningens uppfattning om de redovisade vattenkraftsutbyggnadema får förutsättas spela en viktig roll vid remissbehandlingen.

När det gäller bevaranderangordningen framhåller utredaren att n1an eftersträvat att i första hand värdera älvsträckor och inte

projekt. Bedömningen har dock gjorts mot bakgrund av de miljö-

ingrepp som de redovisade utbyggnaderna skulle medföra. Detta innebär att utredarens rangordning inte alltid kan tillämpas om det i ett vattendrag blir fråga om en utbyggnad av annat slag än den nu aktuella, t.ex. små-kraftverk av den typ som nu håller på att utvecklas av kraftindustrin.

Den slutliga rgngordningen innebar att bevarandeintressena vägdes mot kraftvärderingen. Klass 4 var den mest skyddsvärda och

l och 2 var de minst skyddsvärda.

Den avgörande vägningen skedde i klass 3 uppdelat b och a. Den förra klassen innehöll ett högt värde från lcraftsynpunkt medan det senare inte innehöll en lika hög kraftnytta. Det innebar att även vattenområden och älvsträckor med mycket höga värden

sou 1994:59 Bilaga 5 33 från bevarande-synpunkt kunde flyttas från klass 4 till klass 3 b vid den slutliga rangordningen det fanns ett mycket högt

om kraftvärde. Rangordningen i detalj framgår nedan:

Klass 4 Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden. Den redovisade kraftnyttan har inte kunnat motivera placering i

en lägre klass.

Klass 3b Klassen innehåller dels älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt betyande kraftnytta, dock inte

en så stor att älvsträckoma bedöms hänföras till klass 3a, dels älvsträckor med höga bevarandevärden och inga eller måttlig kraftnytta.

Klass 3a Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en synnerligen stor kraftnytta. Den har motiverat

senare att älvsträckoma i denna klass, trots de mycket höga bevarandevärdena, brutits ut ur bevaranderangordningens klass

Klass 2 Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs.

I några fall finns höga bevarandevärden, i dessa fall har

men en

betydande kraftnytta kunnat motivera placering i denna klass.

Klass 1 Huvudsakligen älvsträckor med måttliga bevarandevärden. I några fall har också betydande kraftnytta kunnat moti-

en vera en flyttning från klass 2 i bevaranderangordningen till denna klass.

Klass 0 Om- och tillbyggnadsprojekt inte närmare under-

som sökts eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt.

2.4¶FRP-beslutet år 1977

Båda utredningarna redovisades samlat underlag för 1977

som

års beslut om vattenkraftsutbyggnad.

Remissyttrandena över de båda vattenkraftsutredningama riktade inte någon direkt kritik mot principerna för de

rangordningen som

utformats av de båda vattenkraftsutredningama. Från några läns-

styrelser efterfrågades dock nivågruppering

en av projekten

värde för individ, by, kommun, osv..

Flera remissinstanser, bl.a. ñskeristyrelsen, SNV, SSR och Älvräddarna ansåg dock att fortsatta beslut utbyggnad borde

om utgå

Bilaga 5 34 från bevaranderangordningen och inte från den slutliga rangordningen, dvs. sammanvägningen av bevarande- och kraftintresset. Även andra remissinstanser ansåg att bevarandeintressena vägde alltför lätt i den slutliga rangordningen.

SIND ansåg att det fanns fundamentala brister i rangordningsmetodiken. Verket ansåg att den slutliga sammanvägningen var alltför subjektiv och beklagade att det inte framgick klart hur olika intressen vägts mot varandra.

Föredraganden, dåvarande bostadsministem Elvy Olsson, framhöll i 1977/78:57 att underlaget redovisats av de båda

prop. som utredningarna väl dokumenterat de bevarandevärden som fanns i de älvsträckor som skulle omfattas av riktlinjerna. Komplettering av underlaget skulle kunna ge en mer nyanserad uppfattning om dessa älvsträckors bevarandevärden men den grundläggande bedömningen skulle med stor sannolikhet inte förändras.

Enligt propositionen borde riksdagens ställningstaganden avse hela, hittills orörda älvar och relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt. Utöver älvsträckor i obrutna fjällområden borde undantas sådana där flera bevarandeintressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel. Däremot borde riktlinjerna inte omfatta älvsträckor där i första hand lokala eller regionala bevarandeintres-

sen berörs eller där modifieringar av planerade utbyggnadsprojekt

kan väsentligt mildra de för bevarandeintressena negativa konsekvenserna av en utbyggnad.

Sammanfattningsvis fann bostadsministem att utöver de outbyggda huvudälvarna och älvsträckor i klass 4 borde också undantas sådana älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från

översiktliga planeringssynpunkter fanns särskilda skäl att bevara.

Det innebar att från utbyggnad borde undantas bl.a. alla älvsträckor i obrutna fjällområden samt större sammanhängande, i huvudsak opåverkade älvsträckor som har stor betydelse för den vetenskapliga naturvärden, kulturminnesvården, friluftslivet, fis-

ket, rennäringen samt jord- och skogsbruket.

Noteras bör att föredraganden inte begränsade sig till att undanta älvar i klass 4 utan i vissa fall även lät undantaget omfatta projekt

i klasserna 3 och Detta förfaringssätt gav stor handlingsfrihet

regeringen vid den slutliga bedömningen. I vissa fall kom t.o.m. vattendrag i klass 1 att omfattas och i dessa fall rörde det sig om sådana vattendrag som ingick i obrutna fjällområden. I

Bilaga 5 35 bilaga 2 redovisas sammanställning värdet av de vattenomen av råden och projekt ornfattats FRP-riktlinjer och NRL över som av tiden.

fall har älv tagits FRP beroende att det fanns I ett en senare ur så bevarandevärden att det inte motiverade ett undantag. svaga Det gällde Bure älv Ekströmska utredningen klassificerasom av des i 3b Edenmanska utredningen lyfte ur FRP. men som

Som följd beslutet tillsattes en särskild vattenöverleden av ningsutredning somi 1979 framlade sitt betänkande Vattenmars kraft och miljö 4 SOU 1979:68. Denna utredning innehöll inga principiella överväganden och föranledde inga förslag från regeringen varför den inte närmare refereras i det följande.

2.5¶Edenmanska utredningen

I november 1982 tillsattes en utredare, förre landshövdingen Ragnar Edenman, för att lägga fram en plan för utbyggnad av vattenkraften i syfte att säkerställa ett uppnående av gällande utbyggnadsmål 66 TWh/år. I augusti 1983 överlämnades till reom geringen utredarens förslag Vattenkraft SOU 1983:49. I den Edenmanska utredningen VKB; SOU 1983:49 skedde också en klassificering olika projekt baserade den klassificering som av

gjordes i de båda tidigare vattenkraftsutredningarna. Klassema

användes betecknades A, B och C för att undvika försom växlingar med tidigare utredningar:

O Om och tillbyggnader, effektiviseringar. Utbyggnader i

denna klass medför i regel liten miljöpåverkan.

A Relativt okontroversiella projekt. Utbyggnader i denna klass medför i regel liten eller måttlig miljöpåverkan.

B Övriga projekt får prövas inom ramen för nuvarande som FRP-riktlinjer. Utbyggnader i denna klass medför konflikter med motstående intressen. I flera fall är intressemotsätt-

ningarna betydande.

C Projekt berör älvar, vilka inom ramen för FRP är unsom

dantagna från vattenkraftsutbyggnad.

Denna utrednings rangordningsmetod skiljer sig i princip från Sehlstedtska och Ekströmska eftersom man placerar alla projekt är undantagna från utbyggnad i klass oavsett vilka som en

Bilaga 5 36 bakomliggande motiv som funnits för undantaget. Visserligen fanns inte dessa riktlinjer i samband med de tidigare utredningarna men Ekström avvisade som såg i avsnitt 2.4 krav att placera in älvarna i kategorier bara av det skälet att de låg i vildmarkskärnor, omfattades riksintressen etc.

av

De bakomliggande motiven för att göra denna klassificering

som skiljer sig från de tidigare utredningarna framgår inte klart. Redan tidigt i utredningsarbetet stod dock klart att ett övergripande mål med arbetet var att till varje pris undvika att till planen föra ut-

byggnader i vattendrag som omfattades FRP-riktlinjer oavsett

av det rent faktiska värdet som redovisades för älven. I mångt och mycket utnyttjades underlagsmaterialet från Sehlstedska och Ekströmska utredningen och därtill gjordes kompletterande

analyser av nya projekt som redovisats för beredningen.

2.6¶NRL-propositionen år 1985

Regeringen fattade i juni 1985 beslut lag för hushållning

om en med naturresurser, NRL. När det gäller vattenkraften korn

regeringen att följa de överväganden som gjorts i samband med be-

handlingen av planen för vattenkraftsutbyggnad prop.

1984/85:120. Det innebar att Edänge inte längre omfattades

av

undantaget för vattenkraftsutbyggnad. Vidare skedde vissa förtydliganden vad gäller lagstiftningens tillämpning biflöden och

huvudflöden samt förutsättningarna för att vidta smärre åtgärder i anslutning till redan genomförda regleringar. Detta innebar i sak

inga ändringar jämfört med tidigare riktlinjer. Däremot kom rikt-

linjerna rörande små Vattenkraftverk att förtydligas jämfört med tidigare. Vi återkommer till den sistnämnda frågan i kapitel

2.7 utökat älv-

Nyströmska utredningen och

skydd

Som ett resultat av regeringsförklaringen för den borgerliga

tre-

partiregeringen hösten 1991 fick f.d. avdelningsdirektören vid

SNV Örjan Nyström uppdrag av mark- och planministem att utreda vilka vatttendrag särskilt värde för

som var av stort naturvård, friluftsliv, kulturmiljö och fiske och inte skyddade

som var

mot vattenkraftsutbyggnad. Till skillnad från tidigare utredningar

fick inte Nyström några redovisade skriftliga direktiv för sitt arbete. Detta beredningsarbete skedde enbart utifrån bevarande-

Bilaga 5 37

synpunkt. Enligt departementet dep. rådet Per Gullberg miljöoch natur-resursdepartementet skulle den slutliga avvägningen ske vid beredningen av propositionen.

Inga direkta principer för undantagen redovisas i Nyströms promemoria. En utgångspunkt har dock varit SNVs redovisningar av riksintressanta områden. En genomgång av förslaget visar att projekten har klassificerats många olika sätt i tidigare utredningar. Vidare har man från utredarens sida även lyft in ett antal vattendrag i södra Sverige som inte tidigare har utretts mer systernatiskt.

I proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd tog regeringen ställning till Nyströms utredning. Föredraganden hänvisade här

vid till de riktlinjer för undantag mot utbyggnad som redovisades i FRP-propositionen från år 1977. Det gällde bl.a. att FRP-riktlinjerna borde avse orörda älvar och relativt omfattande älvsträckor av nationell betydelse från bevarandesynpunkt. Vidare hänvisades till att Sverige vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 undertecknade en konvention om den

biologiska mångfalden. Föredraganden såg en utökning av antalet älvar och älvsträckor som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad

som ett viktigt led i arbetet att slå vakt om den biologisk mångfalden och den genetiska variationen. Detta var de enda principer eller kriterier som redovisades för att föra undan vattendrag i

denna proposition.

Förslaget följde med några undantag Nyströms förslag. En redo-

visning av bevarandevärdena i vattendrag som omfattades av Nyströms förslag återfinns i bilaga

Riksdagen kom att behandla frågan om utökat älvskydd under våren 1993 1992/93:BoU7. När man behandlade en motion om

avslag av hela propositionen anfördes följande:

"Utskottet vill erinra om att vad i promemorian föreslagits har fått ett brett stöd bl.a. av berörda kommuner, länsstyrelser och myndigheter inom naturvårds-, kulturmiljövårds-, frilufts- och ñskeområdena. Utskottet, alltså nedan kommer att behandla de i

som promemorian och i propositionen aktualiserade vattenområdena och älvsträckoma, vill emellertid med anledning av motionsförslaget om avslag propositionen utala att bevarandeintresset i princip får anses ha större tyngd än exploateringsintresset förf. kurs. och att det därför i inte kan anses finnas tillräckliga

skäl att avslå propositionen".

Bilaga 5 38

2.8¶Övrigt klassificeringsunderlag

2.8.1¶Fyrälvsutredningen

Utredningen från år 1969 har inte strukturerat de olika intressena lika långt som i Sehlstedska och Ekströmska utredningarna. På ett område har man dock värderat de olika älvsträckoma efter

en 5-gradig skala avseende älvarnas betydelse för den naturgeogra-

ñska forskningen:

Älvparti av relativt litet morfologiskt intresse, och eller där

regleringsåtgärder bedöms ha någon nänmvärd betydelse.

Älvparti med intressanta morfologiska objekt eller illustrativa pågående processer. Dessa objekt/processer förekommer relativt frekvent i andra älvdalar; eventuellt inverkar ingreppet alltför störande.

Älvparti med högt skyddsvärde, antingen att det

genom präglas av former och processer, som är sparsamt förekommande i vårt land, eller genom att dessa är väl utbildade och illustrativa ett sätt, är sällsynt i vårt land, eller

som genom att partiet har en mycket stor anhopning välut-

av vecklade objekt och processer.

Älvparti med utomordentligt högt skyddsvärde att

genom

forrnema/processema i och för sig är mycket intressanta och

välutbildade och därtill mycket sällsynta i vårt land.

Älvpartier med former och processer, som är för vårt land helt unika och därtill relativt sällsynta även utanför vårt land.

Denna uppdelning skiljer sig från övriga områden där bevarandevärdena i likhet med tidigare utredningar beskrivits

ett mer allmänt sätt. Uppdelningen älvarna i olika partier har skett

av

med hänsyn till vad ter sig någorlunda naturliga enhe-

som som ter. En sådan uppdelning är emellertid vansklig göra. Det

att

måste starkt understrykas, att någon hopsummering poängsiff-

av roma för de olika älvarna och efterföljande jämförelse mellan

en dem grundval dylika under några

av summor omständighe-

ter får företas. Inte heller får företas någon form medeltals-

av

beräkning av poängsiffroma för de olika älvarna.

Bilaga 5 39 kan i sammanhanget endast två områden erhöll Det noteras att den högsta för unicitet och det Tometräskområdet summan var

och sträckan Torakakorva-Karungiselet som erhöll 4-5.

2.8.2 Områden riksintressen för naturvård och av friluftsliv

Riksobjekten skall representera huvuddragen i den svenska natuoch utgöra de mest värdefulla områdena i ett nationellt ren Detta resulterar i områdena för naturvård resp.

perspektiv. att

friluftsliv ofta sammanfaller till stora delar.

Riksobjekten för naturvård är områden med värden som har få

motsvarigheter i den aktuella naturgeograñska regionen. Inom

varje sådan region har de områden bäst exemplifierar som regionens olika landskapstyper valts ut till riksobjekt. Riksobjekten skall således vara belysande för regionen, vara representativa och väl utformade samt tillsammans uppvisa en mångfald biotoper. En del riksobjekt kan uppvisa stor av sällsynta geologiska former, naturtyper eller arter, även sett mot hela riket jämförelse, och vissa dem kan också vara som av internationellt sett unika, särskilt stora naturvärden. Ett p.g.a. krav riksobjekten skall ha förutsättningar att bibehålla annat är att de samlade naturvärdena.

Ett områdes samlade värde från naturvårdssynpunkt bedöms vara stort kombinationen av olika intressanta företeelser, som genom tillsammans visar t.ex. ett historiskt utvecklingsförlopp eller en bildningsprocess. Om företeelsema representerar olika intresseaspekter såsom geologi/biologi, förstärks värdet.

Huvudkriterierna för urvalet av naturvårdens riksobjekt är

följande:

Områden med framstående exempel landskapstyper eller naturtyper eller kombinationer naturtyper, som särskilt av väl visar landskapets utveckling samt processer och naturlig utveckling i olika ekologiska system såväl land som i vatten.

Väsentligen opåverkade naturområden.

Områden med sällsynta naturtyper, hotade eller sårbara biotoper och arter.

Bilaga 5 40 Områden med mycket rik flora/fauna.

Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet.

Med friluftsliv i detta sammanhang vistelse i för avses naturen naturupplevelser, fysisk aktivitet och avkoppling. Till väsentliga naturkvaliteter för friluftslivet hör bl.a. variationer i landskapet. Riksobjekten för friluftslivet är områden har så som stora friluftsvärden grund särskilda och kulturkvalitéer och av naturtillgänglighet för allmänheten, att de är eller kan bli attraktiva för besökare från hela eller stor del landet eller utlandet, dvs. en av de har turistiskt intresse. Vid urvalet har även beaktats att Sveriges många olika landskapstyper skall ñnnas representerade.

Ett område som klassas riksobjekt för friluftslivet skall som

uppfylla något eller några följande kriterier:

av

Särskilt goda förutsättningar för positiva upplevelser och för natur- eller kulturstudier.

Särskilt stora förutsättningar för vandring eller långfarder

skidor och därmed sammanhängande positiva upplevelser i

obebyggda områden.

Särskilt goda förutsättningar för strövande, cykelturer eller skidåkning och därmed sammanhängande positiva bebyggda områden.

Särskilt goda förutsättningar för bad, båtspon, kanoting eller

skridskofarder och därmed sammanhängande positiva upplevelser.

Särskilt goda möjligheter till fritidsñske, jakt, bär- eller svampplockning och därmed sammanhängande positiva naturupplevelser.

2.8.3 Proposition 1993/94:30 för bio-

om en strategi

logisk mångfald

I propositionen föreslås svensk strategi med grundläggande en

principer för bevarande biologisk mångfald och hållbart

av nyttjande av biologiska Strategin innebär miljömålen resurser. att skall ges vikt och betydelse skilda ekonomiska samma som överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet

ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder

Bilaga5 41 för att upprätthålla ekologiska processer och säkra artens

långsiktiga överlevnad.

I propositionen behandlas bl.a. metoder för värdering av

ekologiska aspekter gener, arter och ekosystem inom

av ekonomisk teoiibildning. Bland andra värderingsmetoder som

kan påverka politiska beslut kan nämnas s.k. miljöräkenskaper

och beräkning miljöskulden. Det föreslås att ett centrum för

av forskning rörande biologisk mångfald inrättas vid SLU i Uppsala med stöd universitetet samt att en särskild kommitté för

av biologisk mångfald administrativt knuten till Riksmuséet i Stockholm inrättas.

Bilaga 5 43

3 för vattenkrafts-

Riktlinjer

utbyggnad

3.1 med mark och vatten år 1971

Hushållning

Promemorian Hushållning med mark och vatten SOU 1971:75 fann när det gäller vattendragen att en fortsatt vattenkraftutbyggnad ringa bidrag till kraftförsörjningen

gav varför restriktivitet mot en fortsatt utbyggnad var motiverad

en mot bakgrund de starka skyddsintressen som redovisats för

av älvarna.

För älvar och källflöden som var opåverkade av vattenkraftutbyggnad redovisades starka skyddsintressen. Det fanns anledning att särskilt restriktivt en utbyggnad i dessa

se vattendrag, i synnerhet som den energimängd som var möjlig att utvinna utbyggnad liten och återstående orörda

genom var vattendrag relativt få. Vidare skulle vissa preliminärt avgränsade väglösa vildmarksområden undantas från all

tyngre exploatering, bl.a.

För övriga älvar fann rapporten att det p.g.a. närheten till de stora befolkningskoncenlrationema i landet riktades ett starkt friluftslivsintresse mot dessa partier och många av dem var

redovisade som intressanta från vetenskapliga utgångspunkter.

Rapporten fann för de sydligaste huvudälvarna i Norrland att

påverkade vattenkraftutbyggnad. P.g.a. närheten till

de alla var av de stora befolkningskoncentrationerna i landet riktades ett starkt friluftlivsintresse mot dessa partier och många av dem var intressanta från vetenskaplig utgångspunkt.

I syfte att bevara älvsträckor som var särskilt värdefulla för den vetenskapliga naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården borde utbyggnadsplanerna i återstående fallslräckor prövas i en för SNV och aktuella kraftföretagen gemensam utredning.

Bilaga 5 44

Av planerade kraftverk i de övre norrlandsälvarna borde i första hand tillbyggnad befintliga kraftverk medges. Dessa av utgjorde en relativt stor andel den planerade av

vattenkraftutbyggnaden. Nybyggnader och överledningsprojekt

borde bedömas mer resuiktivt.

I prop. 1972:111 om hushållning med mark och vatten framhöll

föredra-ganden att vattenkraftsutbyggnadsepoken i vårt land led

mot sitt slut varför redan under 1970-talet skulle vattenkraften svara för en ringa del av det totala energitillkottet i landet. Samtidigt fick vattenkraften större betydelse toppkraft för att som

klara variationema i elförbrukningen. Enligt föredraganden borde

rapportens överväganden tjäna som riktlinje för den framtida utbyggnaden av vattenkraft. Det fanns dock ett viktigt undantag jämfört med rapporten eftersom han ansåg att ytterligare överväganden borde ske vad gäller Kalix älv. I linje med rapporten meddelade han att en utredning det skulle bli som Sehlstedtska utredningen dag hade tillkallats. samma

Riksdagen CU 1972:35, rsla 348 fann emellertid att övervägande skäl talade för att Kalixälven inte borde byggas ut för kraftproduktion. I fråga de redan ianspråktagna om huvudvattendragen i södra Norrland och Svealand innebar norra

riksdagsbeslutet att aktuella utbyggnadsprojekt i dessa älvar

skulle prövas genom särskild utredning. en

3.2 beslutet år 1975

Energipolitiska

I en delrapport till regeringen Vattenkraft och miljö Ds B

1974:4 redovisade Ekströmska utredningen möjlig nivå framtida vattenkraftsutbyggnad. I industriministems bilaga till den energipolitiska propositionen prop. 1975:30 405 s. framhölls att i avvaktan att denna utredning blivit klar förordades utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh/år en t.v. sätts som en gräns för den totala vattenkraftsutbyggnaden. Ett sådant tillskott skulle kunna erhållas utbyggnader genom som ger förhållandevis små skadeverkningar i form lill- och vissa av om-, nybyggnader i de redan hårt exploaterade älvarna. Vidare

pekades möjligheterna att öka årsregleringarna för minska

att spillet älvarna.

I bostadsministems bilaga s. 45f framhölls beslut att om riktlinjer för vårt samlade utnyttjande vattendragen borde av

Bilaga 5 45

anstå tills dess Ekströmska utredningen fullföljts och remissbehandling skett. Vissa beslut borde dock kunna ske dessförinnan. Däremot borde med ett undantag Malungsfors I i Västerdalälven de projekt som i Sehlstedska utredningen klassats som 4 och 3a och 3b tills vidare inte avgöras medan övriga projekt ingående i grupperna l och 2 borde få prövas i

vanlig ordning. När det gällde det norra utredningsornrådet

som Ekström då utredde framhölls att ställning skall kunna tas till ett antal projekt som inte tillhör de från motstående intressen högst värderade, bl.a. om- och tillbyggnader samt utnyttjande

av

befintliga regleringsdammar. Till följd av denna strategi borde

det vara möjligt att fatta beslut i konkreta fall i sådan utsträckning att den angivna nivån 66 TWh/år kan nås år 1985.

Riksdagens beslut med anledning propositionen innebar att

av ytterligare ett antal enskilda projekt tills vidare borde undantas från slutliga beslut. Det gällde bl.a. beslut i Sehlstedtska

som

utredningen klassats i grupp 2 i den slutliga avvägningen.

3.3¶FRP-riktlinjerna år 1977

Genom prop. 1977/78:57 riktlinjer i den fysiska

om riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland lades riktlinjer fast för utbyggnad vattenkraften. Riktlinjerna

av innebar att vissa uppräknade älvar och älvsträckor undantogs från

utbyggnad. Riktlinjerna byggde lagstiftningsmässigt på

vattenlagen och dess tillåtlighetsregler. Det innebar att riktlinjerna i sig inte innebar något hinder mot att fâ frågan

om en utbyggnad prövad enligt VL men väl att få tillstånd. De älvar och älvsträckor som omfattades av dessa riktlinjer skulle enligt

propositionen från allmänna planeringssynpunkter bedömas

vara

otillåtliga enligt vattenlagen. Detta skulle garanteras att

genom regeringen alltid skulle pröva projekt aktualiserades i

som uppräknade älvsträckor vilket klarades det i

genom att

vattenrättskungörelsen framgick att regeringens prövningsrätt

utvidgades i linje med detta. De projekt aktualiserades i

som dessa vattendrag skulle handläggas sedvanligt sätt

av vattendomstolen varefter tillâtlighetsprövningen med eget yttrande skulle underställas regeringens prövning.

Orsaken till att regeringen tillförsäkrades prövningsrätten

var att riktlinjerna endast hade karaktären riksdagsuttalande och inte

av av lag. Det förhållandet att regeringen tillförsäkrades

Bilaga 5 46 prövningsrätten var ett provisorium i avvaktan att FRPriktlinjema skulle lagregleras.

Det materiella innehållet i riktlinjerna var enligt föredraganden s. 89 att ersätta dem som riksdagen år 1975 beslöt skulle gälla i

avvaktan att den då pågående utredningen om

vattenkraftsutbyggnad i norra Norrland slutfördes. De nya riktlinjerna tog enligt föredraganden sikte att undanta vissa älvar från utbyggnad. Emellertid framhölls att dessa riktlinjer inte ñck tolkas som att alla de projekt som inte omfattades av riktlinjerna automatiskt var tillåtliga eller kunde komma till stånd. Dessa utbyggnadsprojekt skulle naturligtvis, om de aktualiserades, prövas enligt VL i vanlig ordning.

Samtidigt skulle inte heller alla projekt som aktualiserades i undantagna vattendrag automatiskt förbjudas. Undantaget skulle inte innebära att smärre åtgärder som hänförde sig t.ex. till redan

företagen reglering helt skulle förhindras. Tillåtligheten härav

borde prövas av regeringen i varje enskilt fall.

Några närmare riktlinjer för hur man skall avväga dessa smärre åtgärder redovisades inte. Däremot anges att vattenöverledningar från outbyggda till utbyggda älvar skulle undersökas närmare. Vidare behandlas specifikt små Vattenkraftverk föredraganden

av s. 92:

"Härutöver bör ytterligare vattenkraft kunna utvinnas genom utbyggnad av små Vattenkraftverk och vissa kraftverk i mindre vattendrag som inte har studerats av de båda utredningarna".

Närmare ledning för ställningstaganden i dessa fall redovisades

inte i propositionen. Av föredragandens anförande framgår att det

skulle bli en fråga för regeringen att vid prövning i konkreta fall försöka forma en praxis för dessa fall. Riksdagen godkände regeringens riktlinjer i denna del CU 1977/78:9, rskr 100. Utskottet uttalade med anledning av propositionen i denna del att

tillåtligheten av ersättningsbyggnader samt ombyggnader och

effektiviseringar i redan befintliga kraftverk under vissa förutsättningar skall kunna prövas utan hinder att åtgärderna

av berör ett undantaget område.

i

Bilaga 5 47

3.4¶Planen för vattenkraftsutbyggnad

I riksdagens energipolitiska beslut år 1975 bedömdes att 66 TWh per var en möjlig nivå att uppnå år 1985. I de riktlinjer för

vattenkraftsutbyggnad som beslutades 1977 ifrågasattes om det

skulle vara möjligt att fram till år 1985 bygga ut vattenkraften till 66 TWh/år.

Som riksdagen och regeringen tidigare förutspått visade det sig

svårt att bygga ut vattenkraften i linje med de energipolitiska

riktlinjerna och FRP-riktlinjema. Det berodde bl.a. att

riktlinjerna inte entydigt gav ledning för vad som var möjligt och vad som inte var möjligt att bygga ut. Regeringen beslutade bl.a. att avslå ansökningar rörande nedre Långan och Klippen i Umeälven. Vidare kom riksdagens att av regeringen kräva att

skulle förhandla med sökandeföretaget så att denne inte man

genomförde en utbyggnad av Sölvbacka strömmar i Ljungan till

vilken tillstånd lämnats av regeringen i mars 1979.

Mot denna bakgrund beslutade riksdagen våren 1982 att av regeringen kräva en plan för utbyggnad av vattenkraften. Vattenkraftberedningen avsnitt 2.6 utarbetade en sådan plan

se

som överlämnades till regeringen år 1983. Regeringen

presenterade våren 1984 en plan för riksdagen om utbyggnad av minst 2,5 TWh/år i syfte att uppnå riksdagens utbyggnadsmål om

66 TWh. Detta utbyggnadsrnål utgjorde precisering det mål

en av om 66 TWh/år som riksdagen beslutade om år 1975.

Föredraganden prop. 1983/84: 160 framhöll att det var viktigt att planen utformades så att största möjliga hänsyn togs till miljön

och till möjligheterna att uppnå en bred politisk förankring

av planen. Enligt energiministem var planen att som

anse en

förhandsbedömning av hur olika utbyggnadsprojekt skulle ses från övergripande utgångspunkter. Planen innebar sålunda inget

hinder för att aktualisera projekt som inte var upptagna i planen och inte heller innebar den att tillstånd automatiskt skulle

meddelas för de projekt som ingick i planen.

Vid riksdagsbehandlingen framhölls BoU 1983/84:30 s. l2f att planen borde utformas så att största möjliga hänsyn togs till

miljöaspekterna och till de lokala sysselsättningsaspektema. Bl.a.

var det viktigt att utbyggnadema planerades så att förhållandevis

varaktig sysselsättning skapades. Vidare framhölls att det

förhållandet att regeringen för riksdagen redovisat plan inte

en

innebar någon förändring i prövningssystemet och dess grunder.

Bilaga 5 48 Vattendornstolens prövning och en ev. regeringsprövning enligt VL har inte förändrats vare sig genom regeringens förslag eller med anledning av nu föreliggande riktlinjer.

3.5 FRP

Lagregleringen av

Frågan om lagreglering av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen kom att engagera samtliga regeringar och i

september 1982 lade den dåvarande borgerliga tvåpartiregeringen

fram förslag till lagreglering. När socialdemokratema återkom till

regeringsställning strax därefter drogs denna lagrådsrerniss

tillbaka.

I proposition 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. föreslogs att FRP-riktlinjema skulle lagregleras. Inne-börden av detta vara att riktlinjerna i FRP korn att skrivas in i naturresurslagen NRL. I det följande behandlas

riktlinjer för planering och prövning separat.

Ipropositionen anförde dåvarande bostadsrninistem när det gäller

undantag från vattenkraftsutbyggnad att dessa riktlinjer utgår från

de mycket stora naturvårds-, kulturrninnesvårds- och friluftsintressen som finns utefter berörda älvar och älvsträckor samt självfallet från de betydande värden outbyggda

som vattensystem har också för andra intressen, t.ex. fisket och rennäringen. Det är alltså enligt bostadsrninistem samma typer av värden som ligger bakom riktlinjerna undantag från

om

vattenkraftsutbyggnad som i fråga om övriga geografiska riktlinjer i FRP.

3.5.1¶Generella riktlinjer för planering och prövning

I 1 kap anges att marken, vattnet och den fysiska miljön skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk

synpunkt långsiktig god hushållning främjas. Av 2§ framgår att

bestämmelserna i NRL vad gäller bl.a. vattenkraftsutbyggnad är

bindande för prövningen enligt VL. Prövningsmyndigheten skall

således vid sin prövning enligt VL även skall tillämpa NRLs

hushållningsbestämmelser.

I 2 kap 1§ anges att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål som de är mest lämpade för samt att företräde skall sådan användning medför från allmän

ges som en

Bilaga 5 49

synpunkt god hushållning. I 2 och 3§§ redovisas särskilda skyddsbestämmelser för områden är obetydligt påverkade

som av olika ingrepp samt sådana områden är särskilt känsliga från

som

ekologisk synpunkt.

I 6§ anges att mark- och vattenområden har betydelse från

som allmän synpunkt grund områdenas natur- eller kulturvärden

av eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas

mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.

Behovet av områden för friluftsliv i närheten tätorter skall

av särskilt beaktas. Områden är riksintresse för naturvärden,

som av kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder

som avsågs tidigare.

Enligt 8§ skall mark- och vattenområden är särskilt lämpliga

som för anläggningar för bl.a. energiproduktion så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller

utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden är

som av

riksintresse för anläggningar avsågs tidigare skall skyddas

som mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller

utnyttjandet av anläggningarna.

Enligt specialmotiveringen skall kommunerna och de statliga myndigheterna ta hänsyn till områden av angivet slag att

genom t.ex. inte planera för eller lämna tillstånd till sådana verksamheter inom eller i närheten av områdena kan hindra eller påtagligt

som försvåra ett utnyttjande dessa för de ändamål i 8§.

av som anges Vidare skall markreservationen även innebära krav hänsyn från andra verksamheter så att anläggningarna också kan brukas

ett rationellt sätt.

En fråga som kom att aktualiseras i samband med behandlingen

av propositionen i riksdagen de projekt ingick i

var om som planen omfattades av bestämmelserna i 2 kap 8§ NRL. Enligt

föredraganden var vattenkraftsanläggningar naturligtvis sådana

anläggningar som omfattades av det diskuterade lagrummet.

nu Bostadsministem ansåg det självklart att fallsträckor enligt

som

riksdagens beslut borde byggas ut för att landets energitillförsel skulle tillgodoses i enlighet med besluten om energipolitiken

skulle omfattas det särskilda skydd tillkom områden

av som av riksintressen.

Föredragandens anförande i denna del mötte invändningar vid

den efterföljande motionsbehandlingen i utskottet i två

avseenden. Kritiken gick ut att det skydd i 2 8§

som ges kap

Bilaga 5 50 NRL inte innebar att alla de fallsträckor som ingick i planen faktiskt skall byggas ut. För att klargöra detta bör riksdagen markera att lydelsen i 2 kap 8§ inte innebar någon förändring av prövningssystemet och dess grunder enligt VL. Riksdagen kom sedan att uttala att de ordning för beslut om utbyggnad av vattenkraftsanläggningar som riksdagen på förslag av BoU tidigare uttalat sig för ligger fast.

Detta kan tolkas som att de projekt som omfattas av planen för vattenlcraftsutbyggnad omfattas av bestämmelserna i 2 kap 8§. Däremot innebär detta, självfallet, inte att dessa projekt alltid skall byggas ut utan detta skall prövas enligt VL. Bestämmelsen i 2 kap 8§ tar närmast sikte kommunernas fysiska planering och hur man skall avväga energiintresset gentemot andra intressen i detta sammanhang. Om detta intresse skulle komma i konflikt med exempelvis områden av riksintresse för naturvärden skall enligt 2 kap 10§ företräde ges det eller de ändamål som

lämpligast sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

3.5.2¶Riktlinjer för prövning

I lagens 3 kapitel redovisas riktlinjer för vissa mark- och vattenområden kan sägas slutsatser de allmänna

som vara av mer överväganden rörande mark och vattenanvändning som redovisades i 2 kap. I 3 kap 6§ återfinns bestämmelser om inom vilka vattenområden och älvsträckor Vattenkraftverk samt vattenregleringar eller vattenöverledningar för kraftändamål inte får utföras.

Förbudet mot vattenkraftsutbyggnad omfattade dock inte sådana

företag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Enligt

föredraganden borde ersättningsbyggnader, ombyggnader och

effektiviseringar kunna tillåtas de har endast obetydlig

om

miljöpåverkan, dvs. om åtgärderna endast i ringa utsträckning

påverkar de bevarandevärden som utgjort motiv för att älven eller älvsträckan skall undantas från vattenkraftsutbyggnad.

I specialmotiveringen framhölls att tillstånd till utbyggnad borde kunna lämnas för smärre åtgärder som hänför sig till en redan

företagen utbyggnad, t.ex. ersättningsbyggnader till ett befintligt

kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån. Utformningen av undantagsregeln hindrar i och för sig inte

Bilaga 5 51

att medgivande lämnas även till nya vattenkraftsprojekt men det

torde vara utomordentligt få, helt projekt har endast

nya som

obetydlig miljöpåverkan.

Det förtydligandet gjordes vidare i propositionen att

bestämmelserna omfattade också bi- och källtlöden till de älvar som är helt outbyggda samt biflödena till och vattenområdena uppströms undantagna älvsträckor i de fall områdena uppströms

är outbyggda.

Frågan om minikraftverk gavs inte helt oväntat relativt

en ingående behandling i propositionen bl.a. beroende på att Svea Hovrätt vattenöverdomstolen i sitt yttrande rörande

departementspromemorian om lagregleringen av FRP-riktlinjema

pekade att den dåliga ekonomin i små Vattenkraftverk gjorde det svårt att kompensera naturvårdens intressen. Det kunde gälla minimitappningar och utsättning av fisk eller andra ñskevårdande

åtgärder.

Bostadsminister Hans Gustafsson var något kluven i sin inställning till små Vattenkraftverk. Även han allmänt

om sett var positivt inställd till en ökad satsning minikraftverk följde

av

gällande riktlinjer att i princip ingen utbyggnad för

vattenkraftsändamål kunde tillåtas i de undantagna vattendragen.

I vissa fall kunde dock sådana utbyggnader komma i fråga, och då endast i två situationer: det första avsåg projekt där andra alternativ för att ordna energiförsörjningen för enstaka hushåll, t.ex. för dragning av en kraftledning, kunde innebära större inverkan miljön än ett minikraftverk. Det andra avsåg fall då det den aktuella platsen redan fanns anläggning

en som

påverkade vattendraget, dammanläggning eller liknande.

t.ex. en Då kunde tillkomsten ett minikraftverk t.o.m. innebära vissa

av fördelar, t.ex. om det innebar att befintligt dåligt underhållen

en

flottningsdamm samtidigt kunde restaureras. Åtgärden skulle

dock alltid kunna vidtas utan att syftet med bestämmelsen

om

undantag från vattenluaftsutbyggnad förfelades. Det kunde inte

heller tillåtas att ett flertal minikraftverk med för sig

var obetydlig miljöpåverkan, men med sammantagen negativ

en effekt miljön, kom till stånd i viss undantagen älv eller

en älvsträcka.

I prop. l988/89:1l6 vissa dammsäkerhets- och

om översvärrmingsfrågor m.m. som beslutades den 9 1989

mars

skärptes riktlinjerna för utbyggnad av små Vattenkraftverk så att

8 14-0623Del l

Bilaga 5 52

den tidigare strikta utbyggnad av små Vattenkraftverk i

synen vattendrag omfattades NRL kom att utvidgas till att

som av omfatta generellt för alla vattendrag.

Bilaga 5 53

4 beslut rörande

Riksdagens

från

undantag utbyggnad

I kapitel 2 behandlades de överväganden som låg bakom

regeringens förslag och riksdagens beslut under åren 1977, 1986

och 1993 att låta FRP-riktlinjer eller NRL omfatta vissa älvar och älvsträckor. I detta kapitel tar vi och systematiskt redovisar

upp de tillfällen och de motiv som framkom när riksdagen behandlade propositioner om FRP, NRL, energipolitiken och planen för vattenkraftsutbyggnad eller eget initiativ via motioner under främst allmänna motionstiden beslutade att föra vattendrag eller projekt till FRP eller NRL beslutade att inte göra det.

resp. Sammanställningen syftar till att mer systematiskt redovisa de

bakomliggande motiven för riksdagens ställningstaganden samt ev. kriterier eller principer för dessa ställningstaganden.

Vi tar vår utgångspunkt i de beslut fattades riksdagen

som av efter FRP-beslutet år 1977. Vi behandlar i första hand CU och BoU. Det gäller reguljär riksdagsbehandling och inte yttranden till andra utskott.

CU 1972:35 med anledning riktlinjerna för FRP

av

prop 1972:111 om hushållning med mark och vatten

Enligt utskottet kunde ett temporärt beslut i avvaktan

ytterligare överväganden väl tillgodose motionäremas syfte att ta

definitiv ställning mot utbyggnad Kalix älv.

en av Anledning

ñnns inte att avstå från möjligheterna grunda definitivt

att ett

beslut på ett bättre underlag. Riksdagsmajoriteten beslutade dock

att uttala att övervägande skäl talade för att Kalix älv inte bör

byggas ut för lcraftprodulction.

Frågan om utbyggnad Västerdalälven borde anstå

av till man utrett möjliga alternativ att klara översvämningar.

Bilaga 5 54 CU 1975:28 om prop 1975:30 om energihushållning

prop 1975:30 om energihushållning

Riksdagen beslutade att undanta ytterligare projekt från prövning än vad som regeringen föreslagit. Det gällde projekt i klass 2 och

vissa i klass Slutligt ställningstagande avvaktade regeringens

energipolitiska proposition år 1978.

CU 1977/7829 om riktlinjer i FRP for vattendrag i norra Svealand och Norrland

prop 1977/78:57 om riktlinjer i FRP för vattendrag i norra Svealand och Norrland

Riksdagen godkände i sin helhet regeringens förslag. Riksdagen avvisade krav att delar av Kalixälven borde prövas inför slutligt ställningstagande till energipolitiken 1978 liksom krav

utredning om partiell utbyggnad av Vindelälven.

Riksdagen avvisade krav FRP för Helgumsjön, Sölvbacka, delar av Klarälven, nedre Långan m.m. Motivet är att man inte

vill ifrån de bedömningar som skedde i propositionen.

Riksdagen uttalade att Bureälven kunde byggas ut om det inte

gällde projekt av betydande omfattning eller ingripande

beskaffenhet.

CU 1979/80:5 med anledning av motioner rörande utbyggnad av Sölvbacka strömmar

I motioner föreslogs att Sölvbacka strömmar skulle föras till FRP men detta var formellt sett inte möjligt eftersom regeringen redan fattat tillståndsbeslut enligt VL.

CU 1979/80:6 med anledning 1978/79:213 med

av prop redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen

prop 197 8/79:2l3 om planeringsskedet i FRP

Västerdalälven undantogs från utbyggnad initiativ

av riksdagen. Enligt utskottets mening var skyddsintresset för den aktuella älvsträckan så tungt vägande att allmänna

planeringssynpunkter motiverade dessa undantag. Undantaget

avsåg Västerdalälven nedströms Skifsforsen.

Bilaga 5 55 Vidare behandlades Kymmens kraftverk mot bakgrund av en motion som krävde ytterligare utredningar. Utskottet noterade att ansökningen prövades enligt VL. Enligt utskottet skulle ärendet prövas av regeringen och därmed även med hänsyn till allmänna

planeringssynpunkter.

CU 1979/80:32 med anledning motioner utnyttjande av om av vattenkraften

Motion om att avvakta att lärrma vissa tillstånd enligt VL till energipropositionen år 1981 avvisades riksdagen. av Kymmen och Strängsforsen fördes inte till FRP. I fallet Kymmen hänvisning till tidigare beslut och i Strängsforsen konstaterande

att ansökningen vilade p.g.a. ytterligare utredning.

CU 1980/81:31 om riktlinjer i FRP för utbyggnad av vattenkraft m.m.

prop 1980/81 :90 om energipolitiken

Bredforsen i Dalälven, Strängsforsen och nedre Långan förs inte till FRP.

Bredforsens föremål för VÖD-prövning överklagande av vattendomstolens dom i Svea Hovrätt vattenöverdomstolen,

Strängsforsen regeringspröv-ning och regeringen

hade redan sagt nej till nedre Långan enligt VL.

CU 1981/82:10 om utbyggnaden Kymmens kraftverk av Kymmen fördes inte till FRP eftersom regeringen bifallit ansökningen enligt VL.

CU 1981/82:33 utbyggnad vattenkraften om av

Riksdagen beslutade att regeringen kräva plan för

om av en utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh/år. Utredningen skulle

även innefatta ställningstaganden till frågan i vilken mån gällande

riktlinjer för FRP borde omprövas, bl.a. bakgrund mot av att

tidigare utredningar bakom dessa gjorts innan riksdagen fattat

nu gällande beslut om energipolitikens inriktning.

Bilaga5 56 CU 1982/83:11 utbyggnad av vattenkraft om Kymmen fördes till FRP för att tillstånd enligt VL givits av regeringen. I fallet Strängsforsen avvisas undantag eftersom utredning i ärendet sker.

Krav upphäva FRP för Västerdalälven avvisas med att hänvisning till det inte finns tillräckliga skäl att ändra att beslutade riktlinjer och att VKBs direktiv ger utrymme att pröva

en möjlig utbyggnad.

BoU 1983/84:30 fortsatt vattenkraftsutbyggnad om

1983/842160 om fortsatt vattenkraftsutbyggnad

prop FRP-riktlinjema skall inte i framtiden gälla för Bure älv

I motioner föreslogs att projekten Sölvbacka strömmar, Strängsforsen och Jaureskaska skulle föras till NRL. När det gäller Sölvbacka fann riksdagen att skäl saknades m.h.t. att riksdagen beslutat avveckla projektet. I fallet Strängsforsen hänvisades till fortsatt beredning vattenkraftplanen och när det av gäller Jaureskaska till att vattendornstolens prövning avvaktas.

BoU 1984/85:25 komplettering av planen för om vattenkraftsutbyggnad

prop 1984/85: 120 om energipolitiken

FRP-riktlinjerna skulle inte i framtiden gälla för Edänge i Mellanljusnan. Motivet var såväl kraftekonomiska som

sysselsättningsmässiga, utskottet fann inte att miljömässiga

konsekvenser sådan omfattning att det enbart av dessa skäl var av fanns anledning hävda att projektet inte skulle föras till att

planen.

Krav planen dra Klippen, Fliseryd, Sikfors, Ammerån,

att ur Strängsforsen m.m. avvisas av riksdagen

BoU 1986/87:3 lag om hushållning med naturresurser om en m.m. 1985/86:3 lag om hushållning med naturresurser prop om en m.m.

Bilaga 5 57

Riksdagen kompletterar NRL med Nedre Långan, Hylströmmen,

Haverö strömmar, Råne älv i sin helhet,

Motiven var att en riksdagsmajoritet tidigare avvisat regeringens

förslag att dessa vattendrag eller projekt skulle ingå i

planen för

vattenkraftsutbyggnad. När det gällde Råneälven ändrade

sig

moderaterna energipolitiska skäl. För av Hylströmmen uttalade riksdagen att en reglering kunde ske utan hinder VL det av om

avsåg att förhindra översvämningar.

Riksdagen motsatte sig motioner Hårkan, Ammerån i om att sin

helhet, Strängsforsen, Edänge, Meåforsen,

Jaureskaska m.m. skulle omfattas NRL. av

BoU 1986/87 :9 vissa frågor avseende NRL om

Strängsforsen förs till NRL

Riksdagen avvisade krav på att föra Edänge, delar

övriga av

Voxnan, Emån, Jaureskaska, Ammerån, Gide älv, Meåforsen, Klippen etc. till NRL. Hänvisning skedde

till tidigare ställningstagande i BoU tidigare under riksmötet.

BoU 1987/88:15 NRL om

Riksdagen fann det rimligt att föra Edänge till

NRL eftersom regeringen beslutat att avslå ansökan projektet. en om

Riksdagen avvisade krav att föra resten av Voxnan och Ammerån, Hårkan, Emån till NRL.

m.m. Riksdagens tidigare

ställningstaganden om planen står fast och prövning

enligt VL

sker f.ö. när det gällde Klippen, Ammerån och Emån. Meåforsen omfattade av interremistiskt förordnande enligt 1l§ NvL och Jaureskaska hade befunnits otillåtet enligt VL.

BoU 1988/89:12 NRL

prop 1988/892116 vissa dammsäkerhetsom och

vattenkraftsfrågor m.m.

Riksdagen avvisade kraven föra projekt

att som tidigare

aktualiserats till planen. När det gällde Ammerån hänvisades till VL-prövning. Övriga aktualiserade motioner avslås m.h.t. att projekten antingen fanns i planen eller föremål

var för prövning

enligt VL. I fallet Edsforsen i Klarälven hänvisades till

Bilaga5 58 skrivningarna i CU 1978/79:9 rörande smärre åtgärd i anslutning

till befintlig reglering.

BoU 1989/90:17 NRL

Riksdagen beslutade att föra Ammerån i sin helhet till NRL. Som motiv redovisas att regeringen avslagit en ansökan om överledning.

Riksdagen avvisade krav att föra delar Voxnan, Meåforsen, av Hårkan, Jaureskaska m.m. till NRL.

fallet Hårkan och Voxnan hänvisas till att frågan tidigare I riksdagen och det inte fanns skäl att ändra prövats av att När det gällde Klippen hade tillstånd lämnats och i

uppfattning.

fallet Meåforsen avstyrkte riksdagen med motivet att älvsträckan skulle erhålla visst skydd om det planerade naturreservatet inrättades. Jaureskaska hänvisades till tidigare ställningstaganden och när det gällde Emån den föremål för prövning enligt VL. var

Vad gäller Haverö strömmar motionerades om att strömmarna hotades vägbygge och dammbyggen genom att de gamla av trädammama skulle ersättas. Utskottet fann att det förhållandet undantagna inte fick hindra att vissa att strömmarna var

renoveringsarbeten skulle kunna få komma till stånd; naturligtvis

får därmed inte älvsträckans karaktär förändras annat än i ringa omfattning. Det ankommer länsstyrelsen att se till att NRLskyddet hävdades.

Vidare avvisades motion att ta bort de särskilda en om bestämmelserna i 3 kap 6§ 3 st. rörande smärre åtgärder i anslutning till befintlig reglering.

BoU l990/9lzl8 NRL miljökonsekvensbeskrivningar

- Riksdagen beslutar att föra Emån till NRL. I det läge som uppstått då sökanden återkallat sin ansökan rörande Emån ansåg utskottet det motiverat riksdagen omprövar sin inställning i att

frågan.

Riksdagen avvisade krav att föra nedre Dalälven m.m. till NRL med hänsyn till att flera sträckor Dalälven redan var av undantagna. I fallet Voxnan uppströms Edsbyn och Hårkan hänvisades till tidigare ställningstaganden av riksdagen samt att några motiv för prövning enligt VL inte skulle kunna nya att en

Bilaga 5 59 göras inte hade framförts. I fallet Haverö strömmar, Meåforsen och Jaureskaska hänvisas till tidigare ställningstaganden

I en motion föreslogs riksdagen ge regeringen till känna att någon

ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver den nivå om 66 TWh

tidigare uttalats inte skall ske denna motion hade i som riksdagen avlämnat under ett flertal riksmöten. Utskottet

hänvisade till att regeringen i energipropositionen år 1991 angett

att de orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen tidigare undantagit från utbyggnad skulle skyddas även fortsättningsvis och att utbyggnaden av vattenkraft därmed skulle begränsas till

högst den av riksdagen antagna vattenlaaftsplanen. Enligt utskottet skulle ett accepterande regeringens uppfattning sådan

av den kom till uttryckt i propositionen innebära att framtida

vattenkraftsubyggnad begränsades till 66 TWh/år.

Riksdagen skulle sedemera vid sin behandling av

energipropositionen inte ta någon hänsyn till detta uttalande.

Fonnellt sett har således inte riksdagen begränsat

vattenkraftsutbyggnaden till 66 TWh/år.

BoU 1991/92:2l skydd vissa områden enligt NRL

av

Riksdagen avisar krav att ändra NRL så att Laisvallsprojektet

kan genomföras. Enligt utskottet syftar bestämmelserna i NRL till att främja en från ekologisk, social och samhälllsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Lagen är att anse som en lag genom vilken avvägningar mellan olika intressen kan och skall bedömas

i ett långsiktigt perspektiv. Detta innebär att en avvägning skulle

göras mellan ett bevarandeintresse och ett exploateringsintresse. Enligt utskottet får bevarandeintresset anses ha större tyngd än

exploateringsintresset varför någon överledning inte bör medges.

NRL borde inte ändras. Därmed blir det inte heller aktuellt att

bryta blymalm genom torrläggning. Utskottet delade den dåvarande regeringens uppfattning om att projektet i denna del

strider mot undantagsbestämmelsen i 3 kap 1§ som innebär att

exploateringsföretag bl.a. utvinning av fyndigheter av ämnen

eller material av riksintresse kan, om särskilda skäl finns,

-

tillåtas enligt en undantagsbestärnmelse.

1992/93 B0U7 utökat älvskydd

prop 1992/93280 utökat älvskydd

Bilaga5 60

Riksdagen godkände regeringens förslag i sin helhet genom ett missöde vid voteringen.

Riksdagen avvisar krav att föra Brunnsberg i Västerdalälven, delar av Gideälven och Jaureskaska till NRL. Riksdagen uttalade

härvid följande

"Utskottet vill erinra att vad i promemorian föreslagits har fått

om ett brett stöd bl.a. av berörda kommuner, länsstyrelser och

myndigheter inom naturvårds-, kulturmiljövårds-, frilufts- och

ñskeområdena. Utskottet, som alltså nedan kommer att behandla

de i promemorian och i propositionen aktualiserade

vattenområdena och älvsträckoma, vill emellertid med anledning

av motionsförslaget om avslag propositionen utala att

bevarandeintresset i princip får anses ha större tyngd än exploateringsintresset och att det därför i inte kan anses finnas

tillräckliga skäl att avslå propositionen".

Bilaga 5 61

5 vid beslut

Redovisning av praxis

VL

enligt

Då inte riktlinjerna var lagreglerade ankom det regeringen att i

varje enskilt ärende enligt VL väga in och tolka FRP. Den

följande redovisningen syftar till att närmare kartlägga och analysera praxis vid i första hand regeringens beslut i

vattenkraftsärenden enligt VL.

Till följd av lagregleringen av FRP-riktlinjerna år 1986 har regeringen inte längre kvar den obligatoriska prövningen enligt

VL av alla projekt i undantagna älvar. När regeringen inte prövar sker prövning av vattendomtolen med möjlighet att överklaga till vattenöverdomstolen och i vissa fall Högsta domstolen. Den praktiska erfarenheten har visat att det har varit svårt för

prövningsmyndighetema att klart och tydligt kunna urskilja hur

speciellt små Vattenkraftverk skall bedömas enligt VL med

hänsyn till såväl NRL som energipolitiska riktlinjer. Det beror

att statsmakterna vid olika tidpunkter beslutat energipolitiskt

om stöd till små Vattenkraftverk. Vi redovisar i det följande de motiv som regeringen anger i sina beslut.

5.1¶Konventionella kraftverk

1979-03-08 Edänge m.fl, Mellanljusnan

Sehlstedt 3a

VKB C

Avslag ansökningen enligt 4 kap 18§ VL.

Ansökningen avsåg en utbyggnad i Edängeforsen uppströms ett

befintligt mindre kraftverk vid Edeforsen och avsåg betydande

en uppdämning upp till nästa fors, Ljusdalsselet.

Bilaga5 62 Enligt regeringen tillhör Mellanljusnan de älvsträckor enligt

som

riksdagens beslut skall undantas från vattenkraftutbyggnad.

Hinder från allmänna planeringssynpunkter möter således

- - - . Utbyggnaden av Edänge kraftverk skulle även den

- - modifierade formen bli av sådan omfattning att den inte är

en sådan ersättningsbyggnad, ombyggnad eller effektivisering i redan befintligt kraftverk som kan anses vara en smärre åtgärd och som kan medges utan hinder av riksdagens beslut.

1982-01-21 Långå och Halfari, Ljusnan

Sehlstedt klassad

Bifall

Avsåg ett fördelaktigare utnyttjande av rätten till korttidsreglering än den tillståndsgivna.

Regeringen fann att ifrågavarande ombyggnad tröskeldammen

av vid Vikarsjöns utlopp med tillhörande rensningar i f.h. syftar till att återställa möjligheterna till korttidsreglering vid Långå kraftverk sådana de före tillkomsten Halvfari kraftverk. De

var av leder också till att korttidsreglering vid båda kraftverken kommer att kunna utnyttjas effektivare.

Företagets verkningar för motstående intressen hänför sig främst till dess inverkan ñsket och isförhållandena nedströms Vikarsjön. Vattensystemet är emellertid i dessa hänseenden redan

starkt påverkat av vattenkraftsutbyggnader och tlottningsrensningar och de ytterligare skador ifrågavarande

företag skulle orsaka kan bedömas som jämförelsevis måttliga.

Av detta skäl fann regeringen att företaget inte stred mot riksdagens riktlinjer och inte heller i övrigt mötte hinder från

allmänna planeringssynpunkter eller enligt 2 kap VL varför företaget borde medges.

Företaget borde förknippas med följande villkor i korthet:

Vattenhushållningsbestämmelsemas efterlevnad kontrolleras

av SMHI

Arkeologisk kontroll av vissa stenåldersboplatser

Vid behov kompensera renskötselns skada efter regeringens bestämmande

sou 1994:59 Bilaga 5 63 1985-01-31 Sikfors, Piteälven

VKB B

Bifall

Avsåg en ersättning av ett befintligt mindre kraftverk. Damm fanns platsen men endast en mindre del av vattenföringen utnyttjades för kraftändamål.

I beslutet finner regeringen att de invändningar som riktats mot företaget framför allt avser fisket samt att projektet ingår i planen

för vattenkraftsutbyggnad.

I beslutet hänvisades till att föredragande statsrådet i

propositionen planen fann att ombyggnad av Sikfors

om en kraftstation av den omfattning som redovisas i ansökan borde

förenlig med riksdagens beslut att undanta Piteälven från vara om

vattenkraftsutbyggnad och att riksdagen inte anförde erinringar

mot detta. Regeringen fann därför att hinder inte möter av hänsyn till riktlinjerna i FRP eller i övrigt från allmänna planeringssynpunkter.

Enligt beslutet måste dock ett tillstånd förknippas med bestämmelser om tappning till skydd för fisket och landskapsbilden. Vidare borde sökanden i enlighet med VKB kompensera fisket ett sådant sätt att älvens potentiella kapacitet för laxreproduktion kan utnyttjas.

Regeringen medgav tillstånd enligt 4 kap 18§ andra stycket VL och som särskilda villkor föreskrevs följande:

Vattenhushållningsbestämmelser under tillsyn av SMHI.

5 milj. kr. betalas till länsstyrelsen för att främja näringslivet i bygden samt till naturvårdsdokumentation och kulturhistorisk dokumentation. Anläggandet och drivandet av ett centralñske. Bekosta och ombesörja transport av lax. Betala 1 milj. kr. för att under ett inledande skede odla och sätta ut rom. Bekosta kontroll av verksamheten med högst 30 000 kr. årligen justerat för inflation. Vid behov vidta åtgärder för rennäringen efter regeringens bestämmande.

Bilaga 5 64 1988-06-14 Strängsforsen, Klarälven

Sehlstedt 3a

VKB B

Avslag

Byggande av kraftverk en orörd fallsträcka.

Älvsträckan mellan Höljes och Edebäck omfattas sedan den l juli 1987 av bestämmelserna om förbud mot vattenkraftsutbyggnad i 3 kap 6 § lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser

Även bestämmelsema inte är formellt tillämpliga i detta m.m. om fall, strider utbyggnaden mot de av riksdagen beslutade riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. På grund härav finner regeringen att de ansökta företagen strider mot allmänna planeringssynpunkter. Hinder enligt 4 kap 18§ andra stycket VL.

1989-09-28 Edeforsen, Ljusnan

VKB C

prövning

Ansökan utgjorde en framställan från privatperson att

en regeringen skulle förbehålla sig prövningen av ärendet som vid tillfället var föremål för prövning i vattendomstolen.

Den ursprungliga ansökningen var föremål för huvudförhandling

och avsåg dels lagligförklaring av befintligt kraftverk vid

Edeforsen jämte tillhörande ledarm och tröskeldamm, dels rätt att dämma ovanför Edeforsen till viss höjd och dels tillstånd att slutföra vissa reparationsarbete.

Enligt regeringens uppfattning var det ansökta företaget inte av en sådan betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet att regeringen borde förbehålla sig prövningen företagets

av

tillåtlighet.

prövning

1990-04-19 Gottne kraftverk, Moälven

Ekström 3b

VKB O

Bilaga 5 65 Avslag

Avsåg en komplettering av ett befintligt kraftverk. En ombyggnad av Gottne hade riksdagen fört till planen för

vattenkraftsutbyggnad. Riksdagens plan omfattade en om- och

tillbyggnad av ett befintligt kraftverk som totalt producerade 14,5 GWh och hade utbyggnadföring 20 m3/s.

en om

Det befintliga kraftverket var starkt föråldrat med en utbyggnadsvattenföring 5,5 m3/s och produktion 5 GWh/år.

av

Vattenfalls ansökan avsåg utbyggnadsvattenföring 32 m3/s

om och en produktion om ca 18 GWh/år och förutsatte byggande av en ny damm. Vattenfall sökte hos vattendomstolen även ett

om alternativt förslag till utförande av företaget med bibehållande

av

befintligt dammläge, om det ursprungliga förslaget till utförande befanns otillåtligt.

Enligt regeringens bedömning finns det goda förutsättningar för

lax- och havsöringsbestånd att etablera sig i reproduktionsornrådet uppströms Gottne kraftverk. Det nu ansökta företagets verkningar på fisket i detta avseende bedömdes som stora. Om- och tillbyggnader kan inte heller i övrigt anses som en smärre åtgärd i förhållande till den befintliga anläggningen. Hinder mot företaget enligt 3 kap 3§ VL 1983:291 får därför anses föreligga. Skäl att medge undantag enligt andra stycket 2 kap 3§ föreligger inte.

Det ankommer vattendornstolen att pröva tillåtligheten det

av av Vattenfallsverket ansökta alternativa utförandet med oförändrat läge för dammen.

Tillåtligheten av denna modifiering skulle således inte regeringen

pröva.

1991-06-20 Edsforsen, Klarälven

Sehlstedt 0

VKB 0

Avslag

Ansökan avsåg en höjning av befintlig dämning vid Edsforsens

kraftverk.

Bilaga 5 66 Företaget berör älvsträckan uppströms Edebäck som omfattas

av NRL. En effektivisering av Edsforsens kraftverk ingår i planen för vattenkraftsutbyggnad. VKB förutsatte effektutbyggnad

en av

kraftverket och en höjning dämningsgränsen med 1

av m. Beredningen förde projektet vid Edeforsen till klass dvs. till lägsta skyddsklass, och uttalade att utbyggnader i denna klass i regel medförde liten miljöpåverkan.

Regeringen fann dock att det av VKB behandlade förslaget inte helt överensstämde med det aktuella projektet. Således innebar

föreliggande ansökan dels en höjning av dämningsgränsen med 2

rn sommartid och 1,5 m vintertid, dels korttidsreglering vid anläggningen med en maximal amplitud om 1 m i det nya magasinet. Det sökta företaget produktionshöjning

gav en som med ca 2,5 miljoner kWh överstiger det produktionstillskott

som planen för utbyggnad av vattenkraften förutsätter.

Företaget berörde enligt beslutet en älvstxäcka med betydande och särpräglade naturvärden. För dessa värden jämte områdets höga kultur-och friluftsvärden tillskapade ett starkt skydd redan

FRP-riktlinjema. Även företaget kraftekonomiska genom om ger fördelar utöver vad som förutsattes då planen för utbyggnad av vattenkraften antogs, måste vid tillåtlighetbedömningen särskilt beaktas att företaget utgör ett ingrepp i ytterligt känslig och

en

skyddsvärd miljö. Miljöpåverkan av företaget blir otivelaktigt

större än vad som förutsågs i samband med utarbetandet av

planen. Enligt regeringens bedömning kunde företaget så som det

nu har utformats inte anses utgöra någon smärre åtgärd enligt NRL.

Regeringen ansåg med beaktande av de riktlinjer FRP

- som nu svarar mot nu gällande bestämmelser i NRL att hinder mot

företaget möter med hänsyn till bestämmelserna i 3 kap 1 § VL.

5.2¶Små Vattenkraftverk

1983-03-03 Fjällsjönäs, Kirjesân

Ekström berör vattendrag som klassats 3b och 4

Bifall

Bilaga 5 67 Projektet avsåg ett kraftverk om 150 kW som skulle försörja en enskild fastighet. Kraftverket kostade 355 000 kr. och alternativet

med nätanslutning av fastigheten 750 000 kr.

Regeringen fann inga hinder mot projektet med hänsyn till 2 kap 3§ 1 st eller 2 kap 3§ 2 st. I likhet med remissinstanserna

bedömde regeringen att företagets verkningar för motstående

intressen blir så små att företaget inte stred mot riktlinjerna. Det förelåg därför inte heller hinder mot företaget med hänsyn till

allmänna planeringssynpunkter varför företaget borde tillåtas.

Enligt regeringens beslut borde det ankomma vattendomstolen att meddela erforderliga föreskrifter i fråga om kraftverkets

utformning, om minimitappning och om kompensation för

företagets inverkan fisket.

1985-01-31 Ãmans övre och nedre, Vindelälven

Klassning

- Bifall

Ansökningarna avsåg laglighetsförklaring två befintliga

av kraftverk.

Regeringen fann att vattendraget varit föremål för reglering tidigare och att kraftstationer uppförts under 1940- och 1950talet. Det speciella bevarandeintressen redovisades för

som Vindelälvens vattensystem under FRP-arbetet påverkades inte genom laglighetsförklaringen och tillstånd ges till den ansökta ändringarna av vattenförhållandena. Regeringen medgav därför

att kraftföretagen förklarades lagliga enligt 4 kap 18§ 4 st VL.

Regeringen föreskrev villkor rörande den dammens

ena avbördningsförmåga och att sökanden vart femte år skall sätta ut smolt. Visserligen utgjorde dammarna vandringshinder för den strömlekande ñskens vandring eftersom tillstånd till

men dammen gavs redan år 1857 samtidigt företagen inte

som medförde ytterligare hinder fann inte regeringen skäl föreskriva att fiskväg anordnas förbi kraftstationema.

1985-05-23 Kattån, Kalix älv

Klassning

-

Avslag

Bilaga 5 68 Ansökan avsåg att tai anspråk vattnet i Kattån men inte att bygga

någon damm. Vattendraget var tidigare opåverkat av

vattenkraftsutbyggnad.

I beslutet fann regeringen att företaget inte erforderligt för

var

den lokala energiförsörjning och att utbyggnaden inte kunde

betraktas smärre åtgärder förenlig med beslutet om FRP-

som en riktlinjer varför hinder mötte mot 4 kap 18§ VL.

Trots regeringens beslut fullföljdes projektet och sökanden inkom

till regeringen med begäran att det skulle

en om laglighetsförklaras och att det skulle tas i drift.

Regeringen kom dock i beslut den 6 september 1990 att förklara

det ansökta företaget otillåtligt enligt 3 kap 1 § VL på i princip

grunder som i beslutet den 23 maj 1985. samma Regeringen fann att företaget medförde mer än en obetydlig

miljöpåverkan eftersom det avsåg om- eller tillbyggnad och vattendraget inte tidigare var påverkat av regleringar.

Regeringens beslut korn att överklagas sökanden till

av

regeringsrätten för att få rättsprövning av beslutet.

I sak gällde frågan dels NRL även gäller biflöden, dels om

om

detta projekt är mer än obetydlig miljöpåverkan.

I sitt yttrande till Regeringsrätten den 23 april 1992 fann regeringen att det i 3 kap 6 § lämnas ett ytterligt snävt utrymme

för utbyggnadstillstånd företaget förorsakar endast obetydlig

om miljöpåverkan. Regeringen fann att det beslut som fattats inte

avser om- eller tillbyggnad av en befintlig anläggning.

Regeringen hade i beslutet angett att vattendraget inte var påverkat regleringar hade i och för sig inte

av men man kvalificerat miljön i området som opåverkat, utan enbart konstaterat att vissa huvudrekvisit för undantag från

utbyggnadsförbudet saknades.

Den bedömning som regeringen haft att göra till slut karaktäriserades av väsentliga inslag av

lämplighetsöverväganden. Bedömningens karaktär hade i sig utgjort en viktig grund för regeringen, i stället för en judiciell myndighet, slutligt prövat tillåtlighetsfrågan i ett fall som

förevarande. Vidare erinrades om att regeringen före den l juli 1987 alltid prövade projekt som aktualiserades i vattendrag som omfattades av FRP-riktlinjer. Vidare anfördes följande i beslutet:

Bilaga 5 69 "Utformningen av regeringsbeslutet antyder att omfattningen och verkningarna av det aktuella vattenkraftsprojektet har ställts i relation till den stränga princip skydd för del landets

om en av av vattendrag som utvecklats genom beslut regering och riksdag

av

under de senaste decenniemas planeringsprocess. Regeringen har

härvid bedömt det som oförenligt med den principen att

ge tillåtelse till tämligen omfattande anläggningsarbeten för vattenkraftverket en sträcka om sammanlagt flera hundra

meter i och invid ett skyddat vattendrag. Vidare har regeringen bedömt att företagets inverkan vattenföringen i det här speciella vattendraget är så pass påtagligt att syftet med

älvskyddet kunde förfelas om tillstånd Regeringen har

gavs. dessutom angett som olämpligt att i ett vattendrag

som

undantagits från vattenkraftsutbyggnad tillåta ett Vattenkraftverk

som producerar motsvarande behovet för ett mindre samhälle. Regeringen har inte heller ansett omständigheterna i detta fall

tillräckligt utpräglade för att passa någon av de

undantagssituationer som tidigare refererats ur propositionen med

förslag till naturresurslag".

Regeringsrätten meddelade dom den 2 april 1993 och fann att prövningen av frågan om minikraftverket förorsakar "endast

obetydlig miljöpåverkan" uteslutande avser frågor om tolkningen och tillämpningen av en lagregel 3 kap 6§ NRL. I prövningen

ingick alltså inte som regeringen gjort gällande någon form

- - av

lämplighetsavgörande. Regeringens avgörande av frågan om

minikraftverket förorsakar endast en obetydlig miljöpåverkan eller en större miljöpåverkan kan alltså överprövas i sin helhet

enligt lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Regeringsrätten fann vidare att redan den omständigheten att

begreppet används måste ge vid handen att mycket restriktiv

en bedömning åsyftas. Enligt motivuttalandena är det i första hand tänkt att åtgärden skall kunna tillåtas platser där utbyggnad

en

eller reglering redan har vidtagits. Undantagsbestämmelsens

ordalydelse utesluter inte att tillstånd meddelas även i andra fall. Det följer dock av motivuttalandena och de för prövningen

av gällande föreskriftemai 3 kap 1 § VL beaktande allmänna

om av planeringssynpunkter att i sådant annat fall krävs att den önskade åtgärden sedd i ett större sammanhang inte kan medföra

anses

mer än obetydlig miljöpåverkan.

Regeringsrätten fann att det förhållandet att minikraftverket tog i anspråk så stor del vattnet i Kattån förutom vårsmältningen

av

Bilaga 5 70 90% under januari-april och december samt 50% under julinovember innebar en påtaglig inverkan miljön varför regeringen haft fog för sitt beslut.

En ledamot reserverade sig mot beslutet och framhöll att ingreppet borde anses som ringa eftersom ñskerimyndigheten

inte framfört några invändningar.

1985-05-23 Vistån, Pite älv

Klassning

-

Avslag

Ansökan avsåg ett kraftverk som skulle utnyttja hälften av vattnet i ån. Vistån har tidigare varit reglerad för kraftändamål men

någon reglering skedde inte vid denna tidpunkt.

Regeringen fann att Vistån inte längre var påverkad av reglering

och inte heller erforderlig för den lokala energiförsörjningen.

Regeringen ansåg därför inte att utbyggnaden kunde betraktas som en sådan smärre åtgärd som var förenlig med FRPriktlinjerna varför hinder mötte med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter enligt 4 kap 18§ andra stycket VL.

1986-05-22 Teurajärvi, Kalixälven

Klassning

-

Avslag

Ansökningen avsåg att bortleda vatten till kraftstationen ca 1 km från befintlig damm. De otäta dammluckorna gjorde att sjön Teurajärvi varje år tömdes vatten. Detta var ett

av huvudskälen till att projektet aktualiserades.

Enligt regeringens beslut har sedan 1880-talet funnits en fottningsdamm och de speciella bevarandevärden som redovisats för Kalixälvens vattensystem under arbetet med FRP påverkas inte genom att dammen förklaras laglig.

Vid dammen hade viss årsreglering skett. Det nu ansökta tillståndet till årsreglering medförde att denna kommer att bedrivas något annorlunda än tidigare. Detta stred dock inte mot VL under förutsättning att viss minimitappning skedde.

Bilaga 5 71 I Teurajoki hade viss flottledsrensning skett. Dammen och den tidigare bedrivna regleringen hade endast medfört negativ påverkan nedströms dammen en kortare tid under våren.

Anläggandet av Teurajärvi kraftverk, rensningen i Teurajoki och den ansökta korttidsregleringen medförde så stora förändringar av

naturmiljön i hela Teurajoki under hela året att utbyggnaden

oaktat den befintliga anläggningen inte kunde förenlig med

anses beslutet att undanta Kalixälvens vattensystem från utbyggnad från vattenkraftändamål. Utbyggnaden mötte därför hinder i dessa delar med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter.

Regeringen medgav dock att dammen vid Teurajärvis utlopp förklaras laglig och att tillstånd larmades till den ansökta årsregleringen. Det ankom vattendomstolen att bestämma erforderlig rnininrnitappning. Regeringen fann att hinder enligt 3 kap l§ VL 1983:291 mötte mot anläggande Teurajärvi

av kraftverk, rensningen i Teurajoki och den ansökta

korttidsregleringen.

1984-09-27 Handöl, Ãreälven

Ekström 4 avsåg dock inte detta projekt

Bifall

Avsåg byggande av en kraftstation uppströms befintlig station

en som skulle tillgodogöra sig delar vattnet. Damm, kraftstation

av etc. skulle anpassas till naturen.

Enligt regeringen var landskapsbilden redan påverkad

av

täljstensbrytningen, massupplag från denna och ett befintligt

kraftverk i nedre Handölsforsen. Dammkrönet kommer

att naturanpassas och konstrueras så att vatten ständigt rinner i huvudfåran. Genom att turbinen förläggs under mark blir

påverkan landskapsbilden obetydlig. Någon påverkan på

växtligheten torde inte uppkomma m.h.t. minirnitappning och erfarenheterna befintligt krafverk. Ingen reglering förutsattes

av och ingen påverkan kulturminnesvården. Följande villkor föreskrevs:

Vattenhushållningsbestämmelser under tillsyn SMHI

av

Villkor för rnininmitappningar

Dammkrön lägre än själva åfåran.

Bilaga 5 72 Slutligen kan konstateras att bifall har lämnats till två minikraftverk i Bureälven efter det att riksdagen år 1983 ändrade

riktlinjerna så att dessa inte längre skulle gälla denna älv.

Bilaga 5 73

Bilaga l

Sammanställning av bevarandevärdet i vattendrag som omfattas av FRP eller NRL Prop 1977/78:57 om riktlinjer i FRP för vattendrag i

norra Svealand och Norrland Torneälven ingick inte i utredningsuppdraget Kalix älv 3a for etapp I och 4 i övrigt

Piteälven ingick inte i utredningsuppdraget

Vindelälven ingick inte i utredningsuppdraget

I Klarälven Sträckan mellan Kärrbackastrand och Edebäck 3a 3b I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen klass Österdalälven klass

uppslröms Trängslet c samt sträckan mellan

Näs och Hedesundafjärdarna klass 4

I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegssjön Härjedalsljusnan klass 3b och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna

Mellanljusnan klass 3a

I Indalsälven Åreälven klass Ammerån ovanför Överamrner klass Storån-Dammån klass 4 samt Hårkan uppströms Hotagen klass 3b och I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet

klass Långseleån-Röströmsälven klass Saxån klass

Ransarån uppströms Ransaren klass Vojmån

1 samt uppströms

Vojmsjön klass

Vapstälven klass 4 Moälven klass 3b Lögde älv klass 3b Öre älv klass 4

Bilaga 5 74 I Umeälven Tämaån klass 4 och Girjesån klass 3b och Juktån uppströms Fjosokken klass 3b samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan klass Bure älv klass 3b I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure resp. Rebnisjaure klass 3b I Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure klass Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure klass 4 samt Pärlälven klass 4 I Råne älv Rörån-Livas älv klass 3b Prgp 1978179213 om planeringsskedet i FRP I Dalälven Västerdalälven nedströms Skifsforsen klass 1 Pr 19 m naturresursla I Ljusnan Hylströmmen i Voxnan klass B Råneälven klass 2 avsåg hela älven I Ljungan sträckan mellan Havern och Holmsjön klass 3b I Indalsälven Långan nedströms Landösjön klass 1 och 2 BoQ 19§§8 2:9 om vissa frågor avseende NRL I Klarälven Strängsforsen klass 3a BQL 12§2/9Q:1 Z NRL I Indalsälven Ammerån klass 3b avser nedströms Överammer

BoU 1990/91:18 NRL miljökonsekvensbeskrivningar

- Emån klass B avser projektet Fliseryd Prop 129219330 om utökat älvskydd Torneälven nationalälv

Bilaga 5 75 Kalixälven " Piteälven " Vindelälven " I Ljusnan Voxnan uppströn1s Vallhaga klass B I Ljungan Gimån uppströms Holmsjön klass

- I Indalsälven Hårkan klass 3b och B avser nedre delen Sävarån klass 2 I Skellefteälven Malån klass 2 Åbyälven klass 3b och B Bräkneån klass

- Mörrumsån klass B

Fylleån klass

- Enningsdalsälven uppslröms riksgränsen till Norge klass B I Dalälven nedströms Näs bruk klass I Ljungan sträckan nedströms Viforsen klass 1 I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgurnsjön klass

Bilaga 5 77

Bilaga 2

Källhänvisningar rörande underlag for utredningar m.m. Hushållning med mark och vatten 1971 :75 Vattenkraft och miljö I SOU 1974:22; den s.k. sehlstedtska utredningen Vattenkraft och miljö 2 Ds B 1974:4; lägesredovisning till energipropositionen år 1975 Vattenkraft och miljö 3 SOU 1976:26; ekströrnska utredningen Vattenkraft och miljö 4 SOU 1979:39;

vattenöverledningsutredningen

Vattenkraft SOU 1983:49; vattenkraftberedningen VKB eller edenmanska utredningen Utökat älvskydd Ds 1992:29; nyströmska utredningen Propositioner och riksdagsbeslut Anger i det följande proposition och utskottsutlåtande Proposition 1972:111 om hushållning med mark och vatten, CU 1972:35 Proposition 1975:30 om energipolitiken, CU 1975:30

Proposition 1977/78:57 om riktlinjer i den fysiska

riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland, CU 1977/78:9

Proposition 1983/84:160 om vattenkraftsutbyggnad en plan för vattenluaftsutbyggnad läggs fram, BoU 1983/84:30

Proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken planen för vattenkraftsutbyggnad kompletteras; BoU 1984/85:25

Proposition 1985/86:3 lag om hushållning med naturresurser m.m.; BoU l986/87:3

Bilaga 5 78 Proposition 1985/86:90 lag om följdändringar; BoU 1986/87:4 Proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd, 1992/93:BoU7

Bilaga 5 79

Bilaga E

I rapporten använda förkortningar

FRP förkortning för fysisk riksplanering, de första riktlinjerna

beslutades riksdagen år 1972

av

FRP-riktlinjer markerar att ett visst vattendrag etc. omfattats av

-

riktlinjer för vattenkraftsutbyggnad

NRL naturresurslagen som innebar att riktlinjerna i FRP

-

lagreglerades år 1989

Obrutna fjäll områden i fjällen där restriktiva regler gäller för

exploatering

VD vattendomstol

-

VL vattenlagen används även begreppet VL-prövning vilket

avses prövning enligt vattenlagen

6 Bilaga

för

Rättsliga instrument

av mot

skydd Vattendrag Vattenkraftsutbyggnad

Bilaga 6 sida 1

1¶Inledning 3

Sida 2 Bilaga 6

4.5 Naturvårdslagen 39

Bilaga 6 Sida 3

Inledning

Bakgrund

Utbyggnad av vattenkraft förutsätter att "vattenföretag" utförs, i form av uppförande eller ändring dammar, kraftverk

av m.m byggande i vatten, vattenöverledning eller vattenreglering. Alla dessa typer av vattenföretag kräver tillstånd enligt 4 kap 1 § vattenlagen 1983:291. Tillstånd får bara företaget uppfyller

ges om kraven på tillåtlighet och utförande i 3 kap vattenlagen.

Reglerna i 3 kap vattenlagen innebär att naturskydd, kulturmiljöskydd, rekreation, rennäring och andra motstående allmänna och enskilda intressen beaktas, bl.a vid tillämpning 3 kap 4 och 7

av §§. Följden kan bli att kraftföretag hindras helt eller att utförandet begränsas. Reglerna i 3 kap innebär dock inte i sig något säkert skydd för motstående intressen. Reglerna är allmänt hållna och även t.ex energiintressen och sysselsättning beaktas.

Skyddet för ett vattendrag kan stärkas genom vissa "instrument". Därigenom kan vattenkraftsföretag eller andra åtgärder antingen direkt hindras på viss, särskilt skyddsvärd, plats t.ex ett

genom naturreservat eller kan instrumentet påverka den rättsliga bedömningen som beslutsunderlag t.ex genom översiktsplan. De

en instrument som kan komma i fråga är följande:

Inskrivning av ytterligare vattendrag i 3 kap 6 § lagen

1987:12 om hushållning med naturresurser NRL. Vattendragen blir av riksintresse för natur- eller kulturmiljövård.

Inskrivning av ytterligare mark- och vattenområden i 3 kap 2

eller 5 §§ NRL. Dessa områden blir riksintresse för natur-

av

eller kulturmiljövård.

Sida 4 Bilaga 6

Bedömning att vattendrag ska utgöra riksintresse för naturvård enligt 2 kap NRL.

Beslut om att i plan enligt plan- och bygglagen 1987:10,

PBL avsätta vattendrag och/eller dess omgivningar för annat

ändamål än vattenkraftsföretag.

Beslut om vissa områdesskydd naturreservat, naturvårds-

område m.m som regleras i naturvårdslagen 1964:822, för

vattendrag och/eller dess omgivningar.

Beslut om skydd för fornminnen m.m enligt kulturminneslagen 1988:950, beslut så kallat vattenskyddsområde

om

enligt 19 kap vattenlagen eller beslut om så kallat miljö

Skyddsområde enligt miljöskyddslagen 1969:28

Beslut av riksdag eller myndighet energipolitiska riktlinjer

om m.m. Kommunala och regionala naturvårdsprogram 0.d.

Avtal, t.ex med kraftbolag.

1.2 metod och

Syfte, frågeställningar,

utgångspunkter

Denna rapport ska behandla olika instrument kan komma ifråga

som för att skydda vattendrag eller ändrade vattenkraftsföretag.

mot nya Skillnader och likheter ska belysas. Tyngdpunkten ligger på beslut om riksintresse enligt NRL, planer enligt PBL och vissa

av

områdesskydden i naturvårdslagen, nämligen nationalpark,

naturreservat och naturvårdsområde.

Rapporten ska utgöra underlag för Vattendragsutredningen.

Vid behandlingen de olika instrumenten är främst följande frågor

av intressanta.

Bilaga 6 Sida 5

De rättsliga förutsättningarna för att besluta respektive

om instrument utreds: Vilka typer mark- och vattenområden får

av omfattas Kan alla typer vattenkraftsföretag hindras. Ska

av ersättning betalas från det allmänna till dem hindras från att

som utföra ett vattenkraftsföretag.

Proceduren för beslut visst skydd behandlas i korthet: Vilken

om eller vilka myndigheter fattar beslut skydd. Vilket förfarande

om tillämpas

Den viktigaste frågan är vilka de rättsliga konsekvenserna blir

om det ena eller andra instrumentet används, framför allt vid

en eventuell efterföljande prövning vattenkraftsföretag enligt

av vattenlagen.

Vidare redovisas i vad mån den lagstiftning reglerar respektive

som instrument medger undantag för vattenkraftsföretag, generellt eller efter dispens i enskilt fall. En närliggande fråga också

som tas upp är förutsättningarna för att i efterhand ändra ett beslut skydd för

om ett vattendrag och/eller dess omgivningar.

Redogörelser och analyser bygger främst på lagtext och förarbeten. Några domar och beslut redovisas, främst i syfte att belysa och

exemplifiera hur lagstiftningen tillämpas.

Rapporten utgår från följande förutsättningar:

Med vattendrag avses alla sådana kan byggas ut för utvinning

som av vattenkraft. Det innebär att såväl redan hårt exploaterade

som orörda och relativt orörda vattendrag omfattas.

Syftet med skyddet ska primärt att hindra eller begränsa

vara vattenkraftsföretag Till vattenkraftsföretag hänförs här uppförande och ändring av dammar, kraftverk och liknande anläggningar, liksom vattenöverledning och vattenreglering för kraftändamål.

Reglerna om omprövning befintliga vattenkraftsföretag behandlas

av däremot inte.

6 6

Sida Bilaga

2¶Är vattenkraftsföretag

"pågående markanvändning"

Inom främst plan- och marklagstiftningen NRL, PBL, naturvårdslagen m.m finns rättslig princip innebär att markägare en som och andra nyttjanderättshavare har rätt till ersättning om "pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet". Principen infördes i svensk rätt 1972, i samband med viss

lagstiftning hade anknytning till den fysiska riksplaneringen.

som

kommer till uttryck på två sätt i lagstiftningen. Antingen

Principen

finns särskild ersättningsregel t.ex 26 § naturvårdslagen,

en se

eller regel kraven restriktionema aldrig får innebära anger en att avsevärt försvarande pågående markanvändning inom berörd ett av

fastighet.1 Bl.a gäller hushållningsbestämmelsema i NRL

del av en inte "pågående markanvändning".2 Det går t.ex inte att hindra mot eller begränsa "pågående" kraftutvinning i älv att skriva in en genom denna i 3 kap 6 § NRL, inte heller föreskrifter till ett genom naturvårdsområde 19 § naturvårdslagen.

Generellt har principen pågående markanvändning stor sett om betydelse. Ofta måste ett skydd utebli på grund av bristen

praktisk

på ekonomiska hos det allmänna. resurser

eller ändrade vattenkraftsföretag är dock i de allra flesta fall

Nya

ändrad inte pågående markanvändning.

Så helt klart fallet nytt vattenkraftsföretag ska utföras. Det är om ett då fråga helt nytt näringsfång, vilka enligt förarbetena är om ett

alltid är ändrad markanvändningå

1 Fri- ochrättighetskommitténharföreslagitattersättningsprincipenskagrundlagsfästas SOU 1993:40. 2 Prop 1985/1363, 14och96. s Ds C 1972:1,s 108.

Bilaga 6 Sida 7

Om det finns en kraftanläggning sedan tidigare och företagaren vill

ändra denna i syfte att utvinna ytterligare kraft, så torde det alltid vara fråga om ändrad markanvändning. Åtgärden kräver nämligen tillstånd enligt 4 kap 1 § vattenlagen. Departementschefen anser att om "ett förfarande är generellt tillståndsplikt kan utgå från man att det innebär ändring i pågående markanvändning och således att ersättning inte ska utgä".4

En annan situation är när ett vattenkraftsföretag redan har tillstånd enligt vattenlagen, ännu inte har påbörjats vattenlagen hindrar men inte att vattenföretagaren väntar viss tid med utnyttja tillståndet.5 att Formellt finns inga hinder mot att t.ex ett områdesskydd bildas enligt naturvårdslagen under denna tid. Frågan är då tillståndet om enligt vattenlagen i sig innebär att vattenkraftsföretaget är pågående

markanvändning.

Frågan tas upp i förarbetena till 1972 års lagstiftning fysisk om

riksplanering m.m, då ersättningsprincipen först reglerades i svensk

rätt. Utredningen skrev följande:

"Om någon genom fastställd detaljplan eller särskilt tillstånd av myndighet, t.ex byggnadslov eller tillstånd enligt NVL till grustäkt, får rätt att ändra markanvändningen sedan men hindras därifrån föreskrifter enligt NVL eller genom bestämmelser i generalplan, innan han hunnit utnyttja möjligheten, bör han kunna få ersättning härför".5

Departementschefen, som utgår från utredningens ståndpunkt,

skriver att han

"delar denna uppfattning såvitt angår detaljplanebestäm-

melser, byggnadslov och tillstånd enligt naturvårdslagen"

kursiverat här.7

4 Prop 1972:111,bilaga s334. Jfr 13kap47 § 2 stoch 15kap2 § vattenlagen tidsgrânsför utförande arbeten om av som hör till vattenföretag. 5 Ds C1972:1,s108 Prop 1972:111,bilaga s334.

Sida 8 Bilaga 6

Westerlund har tolkat detta uttalande av departementschefen som en avgränsning, med andra 0rd att endast de uppräknade tillstånden och planbesluten i sig innebär att åtgärden är pågående markanvändning, att andra tillstånd, t.ex enligt vattenlagen, inte har denna men absoluta rättsverkanÅ Delin ifrågasätter så kategorisk tolkning, en t.ex när det gäller tillstånd enligt vattenlagen

Ersättningsprincipen modifierades 1987 i PBL, naturvårdslagen och marklagstiftning i vissa avseenden, dock inte vad gäller annan begreppet "pågående markanvändning". Av visst intresse är att bostadsutskottet beskriver gällande rätt, med direkt hänvisning till främst propositionen 1972. Bl.a utskottet de "tillstånd" ser byggnadslov och tillstånd enligt naturvårdslagen som anges i det

citerade uttalandet departementschefen som "exempel".1°

ovan av Det förs dock ingen helst diskussion i frågan och det är som som sagt endast en redogörelse för gällande rätt.

Vi sammanfattningsvis, att Westerlunds tolkning av gällande anser, rätt är den rimligaste, främst med hänsyn till uttalandet i

propositionen 1972. Departementschefen utgår direkt från

utredningens uttalande. Det är mycket sannolikt att han avgränsar kretsen tillstånd, eller förtydligar utredningens uttalande jfr av citatet "såvitt angår". Det inte ut att vara "exempel", ovan: ser såsom bostadsutskottet 1987 skriver. Till detta kan läggas att naturvårdslagen har ett annat syfte att enbart skydda naturvärden - än vattenlagen samt att det, generellt sett, finns situationer där t.ex tillståndshavare kan drabbas krav i efterhand enligt annan en av miljölag han har rätt till ersättning. Det år t.ex möjligt att utan att ingripa med stöd miljöskyddslagen även om vattenföretag har av

8 Westerlund Naturvårdochpågåendemarkanvändning,Enundersökningav naturvårdslagensersättningsregler,1980,s225 9 Delin L, Anmälan SWesterlund:Naturvårdochpågåendemarkanvändning, SvenskI av Juristtidning 1981, 122.SomDelin påtala hadei såfall utbyggnadavSölvbacka s strömmarkunnathindras,förutsattdockatt dettavarit rimligt medhänsyntill avvägningenenligt 3 §naturvårdslagen, st.l Jonzon-Delin-Bengtsson,Naturvårdslagen, a Enkommentar,1988citeras Jonna-Delin, 206 nämnsendastdei propositionen s 1972:111uppräknadetillståndensomi sigkvaliñcerande. 1° BoU was/sm, 145. s

Bilaga 6 Sida 9

tillstånd enligt vattenlagen och tillståndshavaren har då ingen rätt till ersättning.

Den enda situation, denna tolkning accepteras, där det är fråga om pågående markanvändning i samband med vattenom kraftsutbyggnad, är företagare har tagit tillståndet enligt om en vattenlagen i anspråk, att arbeten inletts o.s.v. I praktiken genom torde det dock mycket ovanligt att myndigheter beslutar om vara skydd för ett vattendrag i sådan situation. Lagstiftningen hindrar en också ett sådant bevarandebeslut i många fall, genom kraven på hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen se främst 3 § naturvårdslagen.

Om vår tolkning inte accepteras, utan det i stället anses att en vattendom i sig innebär pågående markanvändning, så tillkommer ett krav: åtgärden måste "aktuell". Detta kan vara svårbedömt i det vara enskilda fallet. Dock den vägledningen i propositionen 1972, att ges inte ska utgå från den enskilde markägarens förutsättningar. man "Avgörande bör om det från objektiva synpunkter framstår som vara aktuellt att den tillåtna ändringen kommer till stånd, oavsett om fastighetsägaren själv tänker utnyttja tillståndet eller avser att överlåta fastigheten till någon kommer att utnyttja det".11 annan som

I den fortsatta framställningen utgår från att ett skydd mot enbart vattenkraftsutbyggnad är ändrad markanvändning. Det innebär bl.a att ersättning inte aktualiseras och att NRL:s hushållningsbestämmelser är tillämpliga.

Däremot är det ibland fråga intrång i pågående markanvändning om utöver skyddet mot vattenkraftsföretag, även andra restriktioner om, är aktuella. Så kan situationen vara när naturreservat bildas, där förutom vattenkraftsföretag t.ex skogsavverkning ska hindras. Det är i praktiken vanligt att olika frågor markanvändning löses i ett om sammanhang. Därför beaktas även denna situation i den fortsatta framställningen.

11 Prop 1972:11,bilaga 335. s

Sida 10 Bilaga 6

3 Den

fysiska planeringens

funktion i det mark- och

miljorattsliga lagsystemet

3.1¶Avsnittets

syfte

Detta avsnitt behandlar den fysiska planeringens funktion i det markoch miljörättsliga lagsystemet. Från denna utgångspunkt diskuteras vissa de instrument ska analyseras i denna bl.a

av som rapport, planer enligt PBL Dessa instrument behandlas, sådana,

. som mer utförligt i andra avsnitt nedan.

3.2¶Lagsystemets struktur

Det miljörättsliga lagsystemet är i många situationer överlappande; d.v.s flera författningar gäller samtidigt för viss verksamhet,

en en viss situation T.ex finns sagt olika rättsliga instrument för

m.m. som att skydda vattendrag mot utbyggnad av vattenkraft. Dessa instrument regleras delvis i olika lagar.

Inom det omfattande lagsystemet har den fysiska planeringen, och de regler som styr denna, central funktion. Planeringen påverkar

en och, till viss del, rättsligt styr framtida bedömningar t.ex

av

vattenkraftsutbyggnad respektive bevarandeåtgärder. NRL och PBL,

som är den främsta planlagstiftningen, "griper in mark- och

annan

miljölagstiftning. Detta kan åskådliggöras med följande figur:

Bilaga 6 Sida 11

Hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap NRL l

PK

Översiktsplan Detaljplan

- - - - Regionplan Områdesbestämmelser

Tillståndsprövnmg enligt vattenlagen

eller författning 1 annan som 1 2 § NRL, miljöskydanåesslagen t.ex er väglagen.

Beslut enligt naturvårdsla en om t.ex naturreservat och naturvår sområde

Som visas i figuren ska hushållningsbestämmelsema i NRL fungera

slags grundregler med syfte att nå en

som ett gemensamma långsiktigt god hushållning med landets naturresurser.

Hushållningsbestämmelsema riktas dock aldrig direkt mot enskilda, krafttöretag. Adressatema är myndigheter som fattar beslut om t.ex planer enligt PBL och beslutar i enskilda ärenden, främst som tillstånd enligt vissa lagar, bl.a vattenlagen.

Bortsett från tillståndsprövning enligt 4 kap NRL som inte är aktuellt vad gäller vattenkraftsutbyggnad, är det således vid beslut

enligt andra lagar än NRL som hushållningsbestämmelsema

tillämpas. Detta uttrycks ibland så att "NRL verkar genom andra

lagar".

12 Jfrlkap1§och2hpl§NRL.

Sida 12 Bilaga 6

3.3 och särskilda

Grundläggande hushållnings-

bestämmelser

I 2 kap NRL regleras de grundläggande hushållningsbestämmelsema. Reglerna kan sägas företräda olika intressen, bl.a naturvård 6 §, friluftsliv 6 §, rennäring 5 §, vattenkraftsutbyggnad och annan energiproduktion 8 §.

Enligt 2 kap 5-9 §§ är vissa områden "riksintresse". Bl.a kan ett

av vattendrag vara av riksintresse för naturvård och/eller energiproduktion. Områden av riksintresse åtnjuter normalt ett starkare skydd än övriga områden som regleras i 2 kap NRL. Områden

av riksintresse är dock inte geografiskt bestämda i lagen. Den egentliga bedömningen av frågan om riksintresse sker rättsligt sett vid tillämpningen av enskilda ärenden.

I 3 kap NRL regleras de särskilda hushållningsbestämmelsema. 2-6 §§ anger geografiskt bestämda områden samtliga är

som av riksintresse på grund natur- eller kulturmiljövärdena. Mest

av intressant här är 3 kap 6 § NRL vissa vattenområden och

som anger vattendrag av riksintresse.

Varken de grundläggande eller de särskilda hushållningsbestämmelsema riktas mot "pågående markanvändning".14 De får således betydelse endast för helt nya vattenkraftsföretag och för utbyggnad

av befintliga kraftanläggningar.

13 Senedanavsnitt4.3. 14 Prop l985/86:3, 14och 96.

s 15 Jfr avsnitt 2.

ovan

Bilaga 6 Sida 13

3.4¶Genomförandet hushållningsbestämmelserna

av

med PBL

planläggning enligt

Figuren i avsnitt 3.2 visar att hushållningsbestämmelsema tillämpas vid planläggning enligt PBL. Det finns flera skillnader mellan de olika planformema: översiktsplan, regionplan, detaljplan och områdesbestämmelser. En viktig skillnad är att endast detaljplan och områdesbestämmelser medför rättsverkan. Här behandlas först översiktsplan och regionplan.

I Översiktsplaner ska riksintressen inom kommunen redovisas. Därutöver kan kommunen, utifrån de allmänt hållna reglerna i 2 kap

NRL och hänsynsreglerna i 2 kap PBL, visa hur utnyttjande- och

bevarandeintressen bör beaktas inom olika mark- och vattenområden.

Översiktsplanen fungerar ett beslutsunderlag t.ex vid plansom läggning med detalj- eller områdesbestämmelser enligt PBL, vid tillståndsprövning enligt vattenlagen och vid beslut bevarande av om områden enligt naturvårdslagen jfr figuren, streckade linjer.

Vid prövningen vattenkraftsföretag m.m enligt vattenlagen har av översiktsplanen betydelse på flera sätt.

Dels ingår planen i underlaget när domstolen bedömer om företaget "möter hinder från allmänna planeringssynpunkter".17

Dels kan planen precisera de grundläggande hushållningsbestämmelserna enligt NRL med hänsyn till lokala förhållanden.

Dels utgör planen underlag vid tillåtlighetsprövningen i övrigt enligt 3 kap vattenlagen, t.ex vid bedömningen huruvida företaget är samhällsekonomiskt tillåtligt enligt 3 kap 4

16 Fastighetsplan, ärett instrumentför genomförandeavdetaljplan,tasinte upphär. som 17 3 kap l §vattenlagen. 18 Hushållningsbeståmmelsemaskatillämpasenligt 3 kap l §vattenlagen.

Sida 14 Bilaga 6

En översiktsplan kan på dessa sätt få stor praktisk betydelse. Liksom annat beslutsunderlag måste planen beaktas och sedan 1993 är vattendomstolar och andra prövningsmyndigheter skyldiga

att redovisa i beslutet hur vattenkraftsföretag går att förena med

m.m översiktsplanen och en eventuell regionplan.19

Huruvida en översiktsplan i ett enskilt ärende är starkt

ett beslutsunderlag eller inte, beror på om planen är både aktuell och informativ, liksom vilket annat beslutsunderlag föreligger. l kap

som 3 § PBL kräver att planen ska aktuell, det är rättsligt

vara men omöjligt att ingripa mot en kommun inte följer kravet. I

som praktiken varierar ambitionsnivån mycket mellan olika kommuner när det gäller översiktsplanernas innehåll, precision och aktualitet.

Exempel: Rättsfallet NJA 1989 581 gäller tillåtlig-

s hetsprövning enligt vattenlagen av ett minikraftverk i orörd

en vattensträcka Sösjön, belägen i ett vildmarksområde.

Det av vattenkraftsföretaget berörda området enligt den

var icke bindande kommunÖversikten2° ett "skogsområde nedanför fjällregionen av riksintresse för det rörliga friluftslivet". Kommunöversikten även att rennäringens intresse

angav skulle beaktas vid bygglovsprövning. Vidare framgick

av en markdispositionsplan att skogsbruk inom området skulle bibehållas hänsyn tas till friluftslivets intressen.

men

I vattenmálet anförde kommunen att "området kring Sösjön enligt gällande kommunöversikt avsett att brukas för

var turism och rörligt friluftsliv, vilken näring förutsatte att ännu orörda vattendragen med tillgång till fiske bevarades".22

HD skriver, vad gäller 3 kap l § vattenlagen: "Även

om angivna planer och visst annat beslutsunderlag, vår

anm

5 §förordningenomtillämpningavNRL. 20 Kommunöversiktkan i

sägas huvudsakmotsvaradagensöversiktsplan. 21 NJA 1989 581,på 593.

s s 22 A på 582. a, s

Bilaga 6 Sida 15

måste tillmätas stor betydelse för bedömningen, kan utredningen inte vid handen att karaktären och anses ge omfattningen den skada och olägenhet som skulle uppav komma företaget gör att hinder mot företaget föreligger av enligt 3 kap 1 § VL".23

Däremot hindrades minikraftverket på grund av den samhällsekonomiska tillåtlighetsregeln i 3 kap 4 § vattenlagen: nyttan övervägde inte de skador och olägenheter som riskerades, bl.a för friluftsliv och naturvård. Det framgår inte av domskälen vilken vikt som HD lägger vid de nämnda kommunala planerna som beslutsunderlag.

I detta sammanhang ska även framhållas att synen på översiktsplaners funktion förändrades under utskottsbehandlingen av PBL. Bostadsutskottets uttalanden och de ändringar i lagtexten till 1 kap 3 § och 4 kap 1 § PBL medförde att Översiktsplaner inte skulle ha den starka ställning kommunöversikterna i praktiken hade vid som rättstillämpningen före 1987 även kommunöversikter var icke

bindande beslutsunderlag.25

Regionplaner kan antas om t.ex frågor om utnyttjandet av ett vattendrag rör flera kommuner och dessa frågor behöver utredas och det finns behov samordnad översiktlig planering av sådana om av 0mråden.26 Även regionplaner är icke-bindande beslutsunderlag, t.ex vid en prövning i vattendomstol.

Kommunen kan även anta detaljplan eller områdesbestämmelser. Sådan planläggning styrs också NRL:s hushållningsbestämmelser av

23 Aa,pås593. 24 Aa,pås594f. 25 BoU 1986/87:1, 28. Utskottetansågattvissakommunöversikteri praktikenhade s fungerat nästintill bindandeplanervid rättstillåmpningen,pågrundavett detaljerat som innehållochstarktstyrandeformuleringarse t.ex NJA 1978 261s och NJA 1979s368. Detfannsenligt utskottetenrisk för attÖversiktsplaner,omdeñck sammaroll, av en domstolskulle kunna normgivningsomstredmot8kapregeringsformen. sessomen Riskenför ensådanlagprövningskulleundvikas,enligt utskottet. 25 7kap1§PBL.

Sida 16 Bilaga 6

liksom av 2 kap PBL. Översiktsplanen utgör beslutsunderlag vid planläggningen.

Till skillnad från Översiktsplaner har detaljplaner och områdesbestämmelser rättsligt bindande verkan jfr figuren i avsnitt 3.2, heldragen linje. Åtgärder får inte vidtas i strid planföremot skrifterna bestämmelserna. Det innebär bl.a vattendomszol att en inte kan tillåta anläggning för utbyggnad vattenkraft planen en av om anger att området ska användas på annat sätt. Planföreskrifterna bestämmelserna kan också innebära att länsstyrelse eller en kommun hindras från att skydda ett vattendrag mot vattenkraftsföretag genom att bilda naturreservat eller naturvårdsområde enligt naturvårdslagen, nämligen planen om bestämmelserna att kraftanläggningar får byggas i Cet anger aktuella området.

Dock innebär detaljplaner eller områdesbestämmelser aldrig att vattenlagens eller andra lagars kravregler sätts spel. Detta km ur uttryckas så att planen bestämmelserna är frånstyrande inte men tillstyrande ifr t.ex 3 kap 2 § 1 st vattenlagen: "vattenföretag får inte strida detaljplan eller områdesbestämmelser". Även mot en om ett vattendrag enligt planföreskrifterna bestämmelserna får bebyggas med t.ex en damm, måste företaget tillåtligt enligt vara samtliga regler i 3 kap vattenlagen.

Exempel: I NJA 1977 s 768 var ett område avsatt får vägbygge i en stadsplan byggnadslagen. Planen tillät fyllning av ett vattenområde. HD konstaterade att företaget visserligen var planenligt, men "allmänna intressen skulle i avsevärd mån förnärmas". Företaget därför otillåtligt enligt 2 kap l2§ var 1 st 1918 års vattenlag. Principiellt är rättsläget detsamma i 1983 års vattenlag 3 kap 3 § 1 st.

27 NJA 1977 768, på 785. Jfr l981/82:l30, s s prop s412

Bilaga 6 Sida 17

3.5¶Genomförandet

av hushållningsbestämmelserna

vid beslut i enskilda ärenden

Enligt figuren ska hushållningsbestämmelserna tillämpas direkt vid tillämpning av enskilda ärenden, t.ex vid prövning vatten-

av kraftsföretag enligt vattenlagen och vid beslut skydd för ett

om vattendrag genom områdesskydd enligt naturvårdslagen. Detta framgår även lagstiftningen. Bl.a kräver 3 kap l § 2

av p vattenlagen: "Vid tillståndsprövningen ett vattenföretag skall lagen

av 1987:12 om hushållning naturresurser tillämpas." Motsvarande

av regeltyp finns i 3 § naturvårdslagen.

l förhållande till Översiktsplaner enligt PBL betyder detta

att hushållningsbestämmelserna är självständiga vid prövningen. En vattendomstol ska alltid beakta en översiktsplan ett besluts-

som underlag, men om planen inte besked, måste domstolen ändå

ger tillämpa hushållningsbestämmelsema, med hjälp vad parterna och

av andra fört in som beslutsunderlag i ärendet.

Situationen är i princip densamma kommunen i översiktsplanen

om klart redovisar hur ett vattendrag bör utnyttjas eller skyddas,

men domstolen finner, med hänsyn till annat beslutsunderlag, att hushållningsbestämmelserna bör tolkas på annat sätt. En sådan situation kan bl.a uppkomma planen inte reviderats under

om en längre tid, eller länsstyrelsen i granskningsyttrandet till planen

om redovisat uppfattning än kommunen. Över huvud

en annan taget gäller att allt beslutsunderlag beaktas, t.ex miljökonsekvensbeskrivningar och utredningar om området, gjorda

av sökanden, miljöorganisationer eller andra. Om det finns skillnader i informationen, har inte översiktsplanen något formellt företräde

framför annat beslutsunderlag.

Rättsläget är annorlunda när det gäller detaljplaner och områdesbestämmelser. Dessa är rättsligt bindande på det sätt vi

som redovisade i förra avsnittet.

Sida 18 Bilaga 6

3.6¶Närmare bedömningen enligt

om

hushållningsbestämmelsema

Av avsnitten 3.2 3.5 bl.a figuren i avsnitt 3.2 framgår att

hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap NRL har en övergripande funktion i det mark- och miljörättsliga lagsystemet. Bestämmelserna aktualiseras i olika myndighetsbeslut. När det gäller beslut om skydd for vattendrag tillämpas de främst i samband med planbeslut enligt PBL och beslut om områdesskydd enligt naturvårdslagen.

Bedömningen enligt hushållningsbestämmelsema blir olika beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet. Vi gör här en indelning i följande typfall:

a Vattendraget är inte av riksintresse i något avseende, men har

ändå sådana värden att kommunen och/eller länsstyrelsen vill

bevara det, bl.a med hänsyn till 2 kap 2 § NRL ett stort i

huvudsak orört område, 2 kap 3 § NRL ekologiskt särskilt

känsligt område eller 2 kap 6 § NRL område av värde från

allmän synpunkt för natur- eller kulturmiljövård eller med

hänsyn till friluftslivet.

Dessa regler stöd för beslut skydd för vattendraget. Men om

ger om vattendraget samtidigt är "särskilt lämpligt för anläggningar för energiproduktion" enligt 2 kap 8 § NRL ska en avvägning göras, eftersom vattendraget enligt samma regel "så långt möjligt" ska skyddas mot åtgärder påtagligt försvårar en kraftutvinning.

som Reglerna i 2 kap NRL innehåller ett avsevärt skönsutrymme för avvägning mellan olika intressen, men lagtext och förarbeten ger viss vägledning.. Samhällsekonomiska effekter i vid mening ska beaktas, bl.a sysselsättningen, liksom i någon mån företagsekonomiska effekter. Dessutom finns generella direktiv i den allmänna avvägningsregelni 2 kap 1 Allmänna intressen prioriteras i princip framför enskilda

28 Prop l985/86:3, 155.

s

Bilaga 6 Sida 19

intressen. Vidare ska kombinerat utnyttjande övervägas, detta kan leda till att skyddet t.ex i föreskrifter till ett naturvårdsområde inte hindrar viss begränsad utbyggnad vattenkraft. Målet med av avvägningen enligt 2 kap 1 § är "god hushållning" med en naturresursema. Detta begrepp är oprecist och kan enligt förarbetena innebära att ett område bör bevaras, också att ett men område bör exploateras. Dock ska perspektivet i avvägningen vara

långsiktigt.

b Vattendraget är riksintresse för naturvård enligt 2 kap av m.m 6 § men inte riksintresse för energiproduktion eller enligt av 3 kap 2 5 § eller 6

Om ett vattendrag är riksintresse dessa bevarandeskäl, så finns av av ett starkt stöd i lagen för den kommun eller länsstyrelse vill som förstärka skyddet, t.ex i plan eller naturreservat. Att vattendrag ett är av riksintresse för naturvård utgör dock ingen garanti för att m.m vattendraget skyddas mot all vattenkraftsutbyggnad. Tvärtom finns flera svagheter i NRL:s regler riksintressen. Dessa brister om behandlas längre fram.

c Vattendraget är av riksintresse för energiproduktion enligt 2 kap 8 § men inte för naturvård m.m.

Ett sådant vattendrag kan skyddas endast marginellt. Försvårandet för kraftutvinningen får aldrig bli "påtagligt" 2 kap 8 §.

d Vattendraget är riksintresse för såväl naturvård enligt av m.m 2 kap 6 § som energiproduktion enligt 2 kap 8

Det en mycket fri avvägning ska göras enligt 2 kap 10 § 1 st, som där "företräde det eller de ändamål på lämpligaste sätt ges som

29 Målet god hushållning finns ävenuttryckt i 1 kap 1 Depch skriver medanledningav dennaregelbl.a atten avvägningmåstegörasmellanåenasidanintresset attbevara av naturresurserför framtidenochå andrasidanvärdetavatt taen resursi anspråk; a a, s 151. 30 Enligt depch ligger det i sakensnaturattlångsiktigabehovskallgesenstortyngd; a a, s 154.Jfr lagtexteni l kap l §NRL. 31 Seavsnitt4.2.1 och4.3omdessasvagheter.

Sida 20 Bilaga 6

främjar långsiktig hushållning med marken, vatten eller den en fysiska miljön i övrigt". Perspektivet ska vara långsiktigt. Allmänna intressen prioriteras framför enskilda. Kombinationen av skydd och utvinning ska övervägas.

Dock har totalförsvaret företräde om ett vattendrag skulle vara av riksintresse för utbyggnad kraftanläggning som ingår i av

totalförsvaret.

Vattendraget är riksintresse för naturvård enligt 3 kap e av m.m t.ex 6 § och för energiproduktion enligt 2 kap 8

Även denna sitation regleras i 2 kap 10 Här tar skyddet enligt 3 kap över; den avvägning ska göras enligt 2 kap 10 § jfr som annars vid d har riksdagen gjort när den förde in vattendraget under 3 kap.

En speciell situation är när undantagsregeln i 3 kap 1 § 2 st är tillämplig, såsom när exploatering utgör del i utvecklingen av en lokalt näringsliv. Sannolikt ska i sådana fall hushållningsbestämmelsema i 2 kap tillämpas. Situationerna behandlas utförligt i avsnitt 4.2.1.

3.7¶Statens och kommunernas roller i samband

med fysisk planering

Regleringen statens och kommuners roller enligt NRL och PBL av innebär dels ansvarsuppdelning, dels krav på samverkan. Ansvaret och förfarandet när det gäller att ta fram vilka vattendrag m.m som är riksintresse regleras till viss del i förordningen om tillämpning av lagen 1987:l2 hushållning med naturresurser m.m. av om förordningen tillämpning av NRL. om Riksintresseområden enligt 3 kap NRL, t.ex vattendragen i 6 kan endast bestämmas av riksdagen.

32 Awägningen skaenligtdepchvaradensammasomenligt 2 kap §1 NRL; prop 1985/863, s 78 33 Mycket olika slag anläggningarkaningåi totalförsvaret. av

Bilaga 6 Sida 21

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har rättsligt ett ansvar för bedömningen enligt 2 kap 6 § NRL vilka vattendrag bör av som ses som riksintresse för naturvård och friluftsliv respektive kulturmiljövård."

Innan t.ex ett vattendrag, eventuellt även dess omgivningar, förklaras som riksintresse 3 kap NRL eller bedöms riksintresse som enligt 2 kap 6 § NRL, görs ett inventerings- och analysarbete där olika statliga myndigheter och kommuner samverkar. Ett allmänt

ansvar för hushållningsfrågorna läggs på centrala förvaltnings-

myndigheter och länsstyrelserna. En länsstyrelse ska underrätta Boverket och Naturvårdsverket respektive Riksantikvarieämbetet om länsstyrelsen finner att ett ytterligare vattendrag bör anges som riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL.

Planläggning enligt PBL är främst ett kommunalt Det är ansvar. kommunen som upprättar, initierar samråd, utställer och slutligen antar en plan. Ansvaret för regionplanering vilar på ett regionplaneorgan ofta ett befintligt kommunalförbund.37

Statens inflytande under själva planarbetet ska tillgodoses genom att länsstyrelsen dels samråder med kommunen, dels granskar planen och avger ett granskningsyttrande, fogas till planen. som

Enligt huvudregeln är det dock kommunen i sista hand avgör som innehållet i en plan. Det innebär t.ex att kommunen i planen kan ange att viss plats ska bebyggas med anläggning för vattenkraft en även om länsstyrelsen att bevarandevärden överväger. Omvänt anser kan kommunen vilja bevara ett vattendrag från utbyggnad, och i planen ange annan markanvändning, trots att länsstyrelsen att anser en utbyggnad bör ske.

34 2 § förordningen omtillämpningavNRL. 35 l §förordningen tillämpning om avNRL. 36 4 § förordningen omtillämpningavNRL. 37 Senärmare kap 7 PBL. 38 Planerkan dock överklagasomvissaförutsättningarär uppfyllda.

Sida 22 Bilaga 6

Från detta "kommunala planmonopol" finns vissa undantag i 12 kap PBL. Länsstyrelsen "skall" inte får nämligen pröva en detaljplan eller områdesbestämmelser vissa förutsättningar är uppfyllda. om

Viktigast här den kommunala planen strider mot ett riksinär om enligt NRL. En sådan situation är att kommunen vill bygga tresse ut ett vattendrag regleras i 3 kap 6 § NRL, eller som bedöms som riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL. Den omvända situationen vara av är att kommunen antar plan över ett område vid ett vattendrag för en annat ändamål, t.ex bostäder, och att därmed kraftanläggningar skulle hindras där. Om vattendraget är riksintresse enligt 2 kap 8 av § NRL för energiproduktion, så ska länsstyrelsen pröva det kommunala planbeslutet. 12 kap 1 § PBL reglerar således statens möjlighet, och skyldighet, att hävda riksintressen när kommun och stat inte är överens.

En prövningsgrund i 12 kap 1 § PBL är tillämplig om ett

annan vattendrag flyter flera kommuner och det finns behov av att genom samordna de olika kommunernas utnyttjande av vattendragen

Översiktsplaner kan aldrig prövas statlig myndighet. Här är det av kommunala planmonopolet fullständigt. Dock ska länsstyrelsens granskningsyttrande redovisas i planen och därmed ser t.ex en vattendomstol det råder delade meningar hur ett vattendrag om om

bör utnyttjas.

En regionplan, t.ex omfattar utnyttjandet av ett vattendrag, som "får" prövas regeringen, endast vad gäller frågan huruvida av men planen tillgodoser riksintressenü

Utöver planprövningen enligt 12 kap 1 § PBL kan staten ingripa i en situationer, nämligen när kommuner är passiva. Ett annan typ av exempel är det saknas plan för ett vattendrag, ett annat fall är att en att den plan finns är inaktuell med hänsyn till bevarandebehov som

39 12kap 1 § 1PBL. 40 12kap § 2 PBL.1 41 12kap s § PBL.

Bilaga 6 Sida 23

m.m. Regeringen får enligt 12 kap 6 § förelägga kommun en att

anta, ändra eller upphäva plan planföreläggande en och i sista hand

själv planlägga området på kommunens bekostnad 12 kap 7 §, men bara när det gäller detaljplaner och omrâdesbestämmelserå och

endast om ett riksintresse behöver tillgodoses eller om frågan rör

användningen av ett område t.ex ett vattendrag angår flera som

kommuner och behöver samordnas. I praktiken det är mycket säll-

synt med planförelägganden.

Det är viktigt att framhålla att statliga myndigheter inte har någon

laglig rätt att förelägga kommun att anta, ändra eller upphäva en en

översiktsplan. Det "krav" finns i l kap 3 § PBL "Varje som kommun skall ha aktuell översiktsplan" en kan således inte rättsligt genomdrivas mot passiv kommun. Det finns med andra ord en en

risk för att vissa kommuner kommer ha Översiktsplaner att som inte

redovisar den aktuella uppfattningen hur visst bör

om ett vattendrag utnyttjas.

42 Når det gäller regionplanerfinns ingenregelomplantörelâggande,däremotkan

regeringen initiativetta genomatt förordna att de berördakommunernaskabilda om ett särskiltregionplaneförbundsom årett regionplaneorgan,7 kap 1§ PBL, dock inte om berördakommunermera allmäntmotsättersig det", 7 kap2 § PBL.

43 Enligt 17kap2 § 1 PBL skullevarjest kommunhaantagitenöversiktsplanföre den 1

juli 1990.Vid dennatidpunkt hadeungefärhälftenavlandetskommunerantagit sådan en plan.

Sida 24 Bilaga 6

4¶Instrumenten

4.1¶Avsnittets syfte

Strukturen i lagsystemet och den fysiska planeringens roll i detta behandlades i avsnitt I avsnitt 4 redogörs för de olika system "instrumenten" för sig. Främst diskuteras instrumentens var tillämpningsområde och, i den mån dessa frågor inte behandlades i avsnitt konsekvenserna vid tillåtlighetsprövning enligt en vattenlagen.

4.2 3 NRL

kap

4.2.1 riksintresse 3 kap 6 § NRL

Vattendrag av -

Endast riksdagen kan besluta vilka vattendrag som ska regleras om under 3 kap 6 § NRL. Vattendragen är riksintresse på grund av av deras "natur- och kulturvärden" 3 kap l § 1 NRL. I propositionen

framhålls de

"mycket naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftsstora intressen finns utefter berörda älvar och älvsträckor samt som de betydande värden outbyggda vattensystem har som . också för andra intressen, fisket och rennäringen" .44 t.ex.

Även begreppet riksintresse i lagtexten är oprecist, kan man om således utgå från dessa vattendrag har mycket höga bevaranatt devärden jämfört med andra vattendrag detta slag i landet. av Vattendragen riksintresse sin helhet" 3 kap 1 § NRL. är av

Vidare kan anta att bevarandevärdet har ansetts väga tyngre än man intresset energiproduktion. Den avvägning mellan olika av myndigheter ibland ska göra enligt 2 kap 10 § riksintressen som

44 Prop 1985/1363, 90. s

Bilaga 6 Sida 25

NRL vid prövning enskilda ärenden, har riksdagen i princip

av genomfört när områden anges som riksintressen enligt 3 kap.

Vattendragen är geografiskt bestämda i lagtexten. Denna teknik har inte använts när det gäller de övriga lagreglerade instrumenten.

Första stycket omfattar "vattenområden", som inbegriper inte bara huvudflödet, utan även bi- och källflödenflö Skälet till att även dessa ska omfattas av bestämmelsen är enligt departementschefen att inriktningen måste vara "att skydda berörda vattenområden som sammanhängande ekologiska och hydrologiska system".47

Andra stycket omfattar däremot endast de angivna älvsträckorna, således huvudflödena men inte bi- och källflöden. Syftet är således inte att bevara sammanhängande ekologiska och hydrologiska system, snarare att "skydda själva älvsträckan från utbyggnad, t.ex. på grund av dess naturskönhet eller dess stora värde för friluftsliv och turism."49

Departementschefen ansåg att om den situationen skulle uppstå att "en utbyggnad i ett käll- eller biflöde till en sådan älvsträcka bedöms medföra väsentlig skada för bevarandevärdena hos älvsträckan, torde bestämmelserna i vattenlagen erbjuda tillräckliga möjligheter att beakta detta".5° Departementschefen åsyftar i första hand regeringens rätt att pröva ingripande vattenföretag enligt 11 kap 3 § vatten1agen.51

Detta uttalande bör dock inte ses som någon garanti för att vattenkraftsföretag kommer att hindras i biflöden; det blir enligt vattenlagen ofta fråga om en avvägning mellan vattenkraftsföretag

45 A 109.

a, s 46 186.

A a, s 47 A 109.

a, s 43 186.

A a, s 49 A 109.

a, s 5° Aa,sl09ochs186. 51 Kammarkollegiethar särskilt för uppmärksammaregeringen dessafall.

ett ansvar att

Sida 26 Bilaga 6

och bevarande i varje enskilt fall. Det kan därför ändavara målsenligt att använda något de instrument behandlas i denna av som rapport, t.ex ett områdesskydd enligt naturvårdslagen,

som

komplement till skyddet enligt 3 kap 6 § NRL.

3 kap 6 § NRL riktas specifikt vattenkraftsföretag: mot "Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning". Till Vattenkraftverk räknas vattenbortledningar behövs för som utbyggnaden. Även minikraftverk omfattas. Dock berörs inte

pågående markanvändning, t.ex kraftutvinning i befintliga, oför-

ändrade anläggningar.

Från förbudet mot utbyggnad vattenkraft finns vissa undantag. av Dessa kan aktualiseras vid eventuell prövning vattenkraftsen av företag enligt vattenlagen, liksom vid planläggning enligt PBL.

Generellt undantas "vattenföretag förorsakar endast obetydlig som miljöpåverkan".53 Uttrycket preciseras i propositionen:

"Tillstånd till utbyggnad bör enligt undantagsregeln kunna lämnas för smärre åtgärder som hänför sig till redan en

företagen utbyggnad, t.ex. ersättningsbyggnader till ett

befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan på naturmiljön inte ökar i nämnvärd mån. Utformningen tredje stycket hindrar i och av för sig inte att medgivande lämnas även till nya vattenkraftsprojekt. Det torde emellertid utomordentligt vara få, helt nya projekt har endast obetydlig som miljöpåverkan" .54

En typ av helt nya projekt ibland kan tillåtas är så kallade som minikraftverk, varmed avses "anläggningar med högsta effekt en av 1,5 MW". Även för dessa projekt gäller förbud huvudregel. som Departementschefen anger att

52 Prop 1985/86:3, 186.s 53 3kap6§3stNRL 54 Prop 1985/86:3, 186s

Bilaga 6 Sida 27

"undantag bör kunna aktualiseras i två situationer. Den ena avser fall då andra alternativ for att ordna energiförsörjningen för enstaka hushåll, t.ex. dragning av en kraftledning, kan innebära större inverkan på miljön än ett minikraftverk. Den andra situationen avser fall då på den aktuella platsen redan finns en anläggning som påverkar vattendraget".55

Vidare framhåller departementschefen att det inte kan tillåtas att ett flertal minikraftverk med var för sig obetydlig miljöpåverkan, men med en sammantagen negativ effekt på miljön, kommer till stånd i en viss undantagen älv eller älvsträcka".55

Exempel: I ett yttrande till regeringen i november 1993 ansåg vattendomstolen i Östersund ombyggnad

att en av en kraftstation i nedre Långan som omfattas av 3 kap 6 § 2 st NRL, och därmed uppförande av ett minikraftverk, inte skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan. Regeringen ska pröva ärendet enligt 11 kap 3 § vattenlagen.

Ombyggnaden skulle bl.a medföra en ökad avledningsrätt, från 8 m3/s till 30 m3/s. Den berörda älvsträckan 250

var m och där beräknades en minskning av medelvattenföringen i forsen under sommarhalvåret med drygt 50 % och under vinterhalvåret med nära 80 %. Domstolen ansåg trots det att sträckan fortfarande kommer att ha "karaktär av fors", att landskapsbilden inte påverkas "annat än obetydligt", att växtoch djurliv i den berörda sträckan kommer att påverkas endast i "obetydlig grad" samt att inverkan på fisket blir "marginell". Inte heller friluftslivet eller turismen ansågs påverkas i "nämnvärd grad".57

Slutligen ska 3 kap 6 § ses i förhållande till 3 kap 1 § 2 st NRL. Denna undantagsregel analyseras först som sådan, därefter i förhållande till 2 kap NRL.

55 A a, s110 55 A 111. a, s 57 VattendouistoleniÖstersund,Yttrandetill regeringen, VA 36/92, 16.

nr s

Sida 28 Bilaga 6

3 kap 1 § 2 st är undantagsregel kopplar samtliga krav i 3

en som ur kap NRL, således även förbuden mot vattenkraftsföretag enligt 6 Detta framgår klart lagtexten: "Bestämmelserna i detta kapitel

av utgör inte hinder ..." kursiverat här.53 Det är anmärkningsvärt att undantagsregeln dels inte innehåller någon formulering som anger

avvägning ska göras mot bevarandevärdet, dels inte uppställer att en någon gräns för hur stor skada högst kan tolereras.59

som

Ingen skyddsregel i 3 kap kan alltså hindra "utvecklingen av befintliga tätorter eller det lokala näringslivet", inte heller

av "utförandet anläggningar behövs för totalförsvaret". Lag-

av som regeln saknade motsvarighet i utredningens lagförslag. Efter remisskritik från bl.a flera kommuner infördes regeln i lagrådsremissen. Departementschefen ansåg att det var "önskvärt att olika verksamheter kan lokaliseras inom områdena så att t.ex. en

kan komma till stånd. Även de utveckling av det lokala näringslivet tätorter med tillhörande anläggningar ligger i områdena måste

som självfallet kunna utvecklas. "50

Först kan konstateras att lagtexten har mycket vid utformning.

en

När det sedan gäller förarbetena är det främst specialmotiveringen till propositionen ska beaktas; dessa uttalanden är direkt

som kopplade till formuleringen i lagtexten. Till "utvecklingen av befintliga tätorter" hänförs:

"förändringar bebyggelse och anläggningar som behövs

av

med hänsyn till normal befolkningsutveckling, förändringar

en

i bostadsstandarden, behovet trañkleder, grönområden,

av

service, sysselsättning etc."51

58 Jfr 95. Depchskriveratt skydd för natur-ochkulturvärdeninomområdenainte

a a,

syftartill hindra normalutveckling befintliga tätorterellerlokalt näringsliv".

att en av 59 Även det generellakraveti 3 kap l § l st NRL, att ingaingreppfår påtagligt skada

natur-ellerkulturrniljöema,sättsur spelavundantagsbestâmmelsen. 50 95.

A a, s 51 172.

Aa, s

Bilaga 6 Sida 29

I denna formulering torde även anläggningar tillför rymmas som energi till en tätort om denna därmed kan utvecklas. Dock ska det i

så fall vara fråga vattenkraftsföretag tillför energi

om m.m som direkt till viss tätort och inte till allmänna nätet. I praktiken torde den situationen kunna aktualiseras mycket sällan.

Med "utvecklingen av det lokala näringslivet" i speciavses almotiveringen:

"tillväxt i befintliga näringsgrenar eller tillkomst av nya verksamheter i en omfattning innebär att det finns tillsom räckliga sysselsättningstillfällen för befolkningen".52

Om ett visst vattenkraftsföretag innebär att energi tillförs direkt till et.: industri eller annat företag därmed kan växa och skapa som arbetstillfällen så bör det kunna del i utvecklingen ett ses som av lokalt näringsliv.

Om i stället energin tillförs det allmänna nätet, så bör fråga sig man om kraftutvinningen som sådan kan vara lokalt näringsliv. En sådan tolkning är möjlig om det i region redan finns etablerad en vattenkraftutvinning, med företag och sysselsatta inom denna näring. Enligt propositionen ska beakta "den befintliga man näringslivsstrukturen " .53

Sammanfattningsvis kan man dra följande slutsatser om undantagsregeln i 3 kap 1 Såväl lagtext förarbeten har som en generell utformning. Rättskällorna varken pekar ut specifika fall som omfattas eller skarpt avgränsar regeln mot viss typ verksamhet av m.m. Ett vattenkraftsföretag som tillför energi direkt till viss näringsverksamhet, t.ex en industri, eller tätort fast detta torde en vara mycket sällsynt i praktiken, kan omfattas undantaget, och av detta även vattenkraftsföretag orsakar än "obetydlig" om mer miljöpåverkan jfr 3 kap 6 § 3 st. Sannolikt utesluts inte heller kraftföretag som levererar till allmänna nätet om

62 Ast. 63 Ast.

Sida 30 Bilaga 6

vattenkraftutvinning i sig är näringsgren i regionen, som skulle en utvecklas av en utbyggnad och skapa lokal sysselsättning. I sådana fall skulle det kunna det bli fråga om stora, typiskt sett mycket skadliga kraftföretag.

Nästa fråga de grundläggande hushållningsbestämmelserna i 2 är om kap NRL träder in i de fall när undantagsregeln i 3 kap 1 § 2 st är tillämplig. Detta kan inte direkt utläsas av vare sig lagtext eller förarbeten. Situationen har över huvud taget inte aktualiserats hos lagstiftaren.

Frågan bör i ett systematiskt perspektiv. Som visats ovan innebär ses 3 kap 1 § 2 betydande "fallucka" för skydden i 3 kap; st en undantagsregeln saknar både avvägningsmoment och ett "tak" för vilka skador kan accepteras. Skyddet för bevarandevärdena i 3 som kap blir därmed t.0.m än vad de grundläggande svagare hushållningsbestämmelsema i 2 kap Mot denna bakgrund är det ger. mycket rimligt att 2 kap träder in. Avsikten med 3 kap har aldrig varit att skapa ett sämre skydd än det regleras i 2 kap NRL. som Dessutom sägs i 3 kap 1 § 2 st: "Bestämmelsema i detta kapitel utgör inte hinder ...".

I prövning ett markavvattningsföretag enligt naturvårdslagen en av förefaller regeringen uppfattning. Beslutet är dock inte ha samma tydligt vad gäller den här aktuella frågan och bör inte dra alltför man långtgående slutsatser av det.64

Ärendet gällde ett markavvattningsföretag schaktarbeten vid ett strandparti vid Brattströmmen. Företaget syftade till att minska risken för översvämningar Österdalälven vid Idre av tätort. Området vid Brattströmmen är riksintresse enligt 3 av kap 6 § NRL. Därför får enligt 3 kap 1 § 1 st NRL inga åtgärder vidtas som påtagligt skadar området.

I ett besvärsärende enligt 18 § naturvårdslagen och därmed c

NRL ansåg regeringen att "tillståndsprövningen avser ett

64 Regeringensbeslut 1991-0207,M90/1555/4.

Bilaga 6 Sida 31

företag som syftar till förbättrade levnadsförhållanden för 0rtsbefolkningen".65 Det förefaller således regeringen som om

ser företaget som utveckling av en befintlig tätort enligt 3 kap

1 § 2 st NRL.55

Regeringen gör också en avvägning i ärendet, mellan å ena sidan naturvård och å andra sidan hälsa och säkerhet. Denna avvägning görs "med utgångspunkt från naturresurslagens

grundprincip om en långsiktigt god hushållning med landets

naturresurser". Denna grundprincip formuleras i l kap 1 § NRL som en målregel och i 2 kap 1 och 10 §§ NRL. Regeringen tillämpar således 2 kap NRL trots att vattendraget omfattas av 3 kap 6 § NRL . Konsekvenserna av att 2 kap NRL träder subsidiärt är dessa. Ett vattendrag som är riksintresse för bevarande enligt 2 kap 6 § av enbart får inte skadas mer än påtagligt, inte det är fråga ens om om utveckling av befintlig tätort eller lokalt näringsliv.

Om dock vattendraget är riksintresse även för energiproduktion av enligt 2 kap 8 § blir situationen svårbedömd, eftersom mer en avvägning ska göras enligt 2 kap 10 Dock bör i sådana fall

skyddsintresset i vart fall väga tyngre än exploateringsintresset,

eftersom detta skälet till att området fördes i 3 Natur-

var kap.

och kulturmiljövärdena måste alltså förhållandevis starkt ges ett

skydd, men 2 kap 10 § utesluter inte att viss vattenkraftsutbyggnad

får ske jfr lagtexten: "det eller de ändamål". med

Syftet

avvägningen är att finna lösning medför långsiktig god en som en hushållning med naturresursema.

I 2 kap 10 § 2 st anges att bestämmelserna riksintressen i 3 kap i om princip tar över vid konflikt med riksintresse enligt 2 en ett kap. Denna regel aktualiseras dock inte i denna situation, eftersom det är

undantagsregeln i 3 kap som utlöser tillämpningen 2 kap.

av

55 Aa,s8. 65 Aa,s6f.

Sida 32 Bilaga 6

Slutligen ska tilläggas att inte bara 2 kap NRL aktualiseras vid sidan

3 kap NRL. Även ett visst vattenkraftsföretag skulle tillåtas av om enligt NRL-reglerna, kan det vara otillåtligt enligt andra författningars krav, t.ex tillåtlighetsreglema i 3 kap 3 och 4 § vattenlagen.

4.2.2 Områden riksintresse regleras i 3 kap 2 och

av som

5 §§ NRL

Skyddsvärda vattendrag riksintresse kan ingå som del i områden

av

regleras i 3 kap 2 eller 5 §§ NRL. Riksdagen kan besluta om att som avsätta nytt område enligt dessa regler, bl.a beroende på

ett bevarandevärdet i vattendrag ingår i området

som

Om vattenkraftsföretag är aktuellt i ett vattendrag ingår i

ett som område omfattas 3 kap 2 och företaget prövas enligt

som av vattenlagen eller PBL planläggning, så ska enligt 3 kap 2 § NRL ska "turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas".

Om det i stället är ett ñällomrâde riksintresse som regleras i 3

av kap 5 § NRL, så får "anläggningar", t.ex en damm, komma till stånd endast i de speciella fall anges i lagtexten. Ett sådant, som

som möjligen kan bli aktuellt här, är att anläggningen "behövs för den bofasta befolkningen". När det gäller vattenkraftsföretag som inte utgör "anläggningar", kräver 5 § att sådana åtgärder "får vidtas endast det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas".

om

Kraven enligt 2 och 5 utesluter inte att vattenkraftsföretag får utföras. Sämst skyddade är de områden som regleras i 2 inom

torde däremot endast små vattenkraftsföretag kunna

fjällområdena

bli aktuella.

57 Vi utgår frånatt detinte blir aktuelltatt skyddaströmmandevattendragenligt kap 33

eller 4 §§.

Bilaga 6 Sida 33

Till detta kommer det övergripande skyddet enligt 3 kap 1 § 1 st NRL. Ingen åtgärd får vidtas "påtagligt" kan skada områdena

som

Dock får inget krav i 3 kap NRL hindra ett vattenkraftsföretag

som ingår i "utvecklingen av befintliga tätorter eller lokalt näringsliv. Undantagsregeln har behandlats i detta avsnitt, liksom frågan

ovan om tillämpning av 2 kap NRL i de fall när undantagsregeln gäller.

4.3 2 § NRL

kap6

2 kap 6 § NRL omfattar mark- och vattenområden har

som "betydelse från allmän synpunkt på grund områdenas natur- eller

av kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet". Naturvärdet kan bestå i "t.ex. ett rikt fågelliv, ovanlig flora eller kombination

en en av egenskaper som gör området värdefullt för förståelsen

av naturen".59

Vattendrag och eventuellt dess omgivningar kan riksintresse

vara av enligt andra stycket; det är då fråga om vattendrag med

m.m som hänsyn till ett eller flera av skyddsintressena har "få motsvarigheter i landet".7° I förarbetena nämns områden är representativa

som exempel på landskapstyper eller naturtyper som särskilt väl belyser olika skeden i natur- och kulturlandskapets utveckling. Det kan även röra sig om områden som har stor betydelse som referensområden för utbildningen och den vetenskapliga forskningen." Exempel på områden som bedömts som riksintresse enligt 2 kap 6 § är våtmarker som Sverige åtagit sig att skydda enligt Våtmarkskonventionen, så kallade CW-områden.

Till skillnad mot 3 kap NRL framhålls alltså "friluftslivet" i lagtexten. Skillnaden mellan reglerna i detta avseende är dock inte så stor eftersom rekreationsintresset i praktiken ofta sammanvävt

anses

68 Jfr avsnitt 4.3 begreppet"påtagligt".

om 59 Prop 1985/86:3, 162.

s 7° A 164.

a, s 71

A st.

lO l4-O623Del l

Sida 34 Bilaga 6

med natur- och kulturmiljövärden. I förarbetena till 3 kap NRL,72 och vid tillämpningen dessa regler,73 har också friluftslivet av framhållits tillsammans med natur- och kulturmiljövärden.

2 kap 6 § riktas mot alla slags skadliga åtgärder, således bl.a olika

typer av vattenkraftsutbyggnad.

I prövning enligt vattenlagen är främst följande av rättsligt en intresse. Någon avvägning ska inte ske om vattendraget är av riksintresse för naturvård enbart. Området "skall skyddas". m.m Däremot ska avvägning ske om vattendraget även är av en riksintresse för energiproduktion enligt 2 kap 8 allt detta har behandlats i avsnitt 3.6.

Vidare begränsas skyddsvärdet i regeln genom att endast åtgärder kan "påtagligt skada" bevarandevärdena omfattas. Enligt som motiven är det fråga åtgärder "som kan ha bestående negativ om en inverkan på de skyddade intressena eller tillfälligt kan ha stor som negativ inverkan på dessa".74 Endast "bagatellartad" inverkan utesluts.75 Här finns betydande osäkerhet vad gäller frågan vilka en skador kan tillåtas, t.ex vid bedömning av ett som vattenkraftsföretag.

Slutligen finns osäkerhet i bedömningen av riksintresset som en sådant. Naturvårdsverket är ålagd enligt 2 § förordningen om tillämpning NRL att bedöma vilka vattendrag som är av av riksintresse för naturvård och friluftsliv, medan

72 1985/86:3, 903 kap6 §. Set.ex prop s 73 Se regeringensbeslut1991-02-07,M90/1555/4, 7. Vid prövningavschaktning t.ex s vid Brattströmmentillsammansmednaturvärdenaävenfiske avstonvärdeför m.m friluftslivet. Seäven3 kap2 §NRL somkräverturismen och friluftslivets, främst det rörliga frluftslivets, intressensärskiltbeaktasvid prövningavexploateringsföretag m.m". 74 Prop 75 Aa,s155.

Bilaga 6 Sida 35

Riksantikvarieämbetet ska bedöma vilka områden är som av riksintresse för kulturmiljövård.

En viktig skillnad mot 3 kap NRL är dock att riksintresseområden enligt 2 kap NRL inte rättsligt kan fastställas. Lagstiftningen ger inget bemyndigande till Naturvårdsverket eller att med rättslig annan verkan avgöra att ett vattendrag är riksintresse. av

Av detta följer att frågan riksintresse kan ifrågasättas dels vid om planläggning enligt PBL, dels vid prövning enligt vattenlagen. I praktiken torde Naturvårdsverkets Riksantikvarieämbetets klassningar accepteras, förutsatt att vattendraget är väl dokumenterat. Det finns dock alltid viss rättsosäkerhet inbyggd i en bedömningen av riksintresse enligt 2 kap. Rättsligt sett är det den myndighet som avgör ett enskilt ärende, t.ex vattendomstol en som prövar ett vattenkraftsföretag enligt vattenlagen, måste ta som ställning till frågan om ett område är riksintresse eller inte. av

4.4¶Planerna i PBL

4.4.1¶Intresseavvägning

m.m

Plansystemet i PBL behandlades i avsnitt NRL:s hushållningsbestämmelser ska tillämpas.77 Ofta ska avvägningar göras enligt dessa regler. Riksintressen har ibland ett starkare skydd. Vattendrag kan vara riksintresse för bevarande och/eller av

energiproduktion."

Vid sidan av hushållningsbestämmelserna ska planmyndigheten

tillämpa hänsynsreglema i 2 kap PBL. Dessa är främst inriktade på bebyggelsefrågor, men får betydelse också för planläggning rör som

76 När det gäller beslut omriksintresseför vattendragunder2 kap6 § NRL ska Naturvårdsverketdock inte bedömakraftintresset.Dettaansvaråvilar i ställetNUTEK somdåutgår från 2 kap 8 § 2 stNRL. 77 2 kap2 § PBL. 78 Jfr ovanavsnitt 3.6 omolika typfall.

Sida 36 Bilaga 6

andra slag av markanvändningar. Reglerna är allmänt hållna och ger kommunen avsevärd frihet i intresseavvägningen, vilket avspeglas

en i 2 kap 1 "Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov".

Vid planläggning måste kommunen även beakta enskilda intressen, detta framgår l kap 5 § PBL. Ett kraftbolags enskilda intresse av

av att driva kraftföretag ska vägas in, när det enskilda intresset är förenligt med något allmänt intresse, vilket energiproduktion normalt är jfr 1 kap 6 § PBL. Detta innebär inte att bevarandeintressen kan bortses från, endast att utbyggnadsintressets tyngd i en avvägning ökar. Dock är det inte alltid som lagen medger en avvägning, t.ex när ett vattendrag är riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL men inte

av enligt 2 kap 8 § NRL.

4.4.2¶Översiktsplan och regionplan

En översiktsplan får omfatta alla slags mark- och vattenområden och alla typer markanvändningar, såväl pågående som ändrade.

av Planen kan alltså redovisa vattendrag som skyddsvärda och att vattenkraftsutbyggnad inte bör ske där. Översiktsplanen ska ange hur riksintressen enligt NRL bör tillgodoses; bl.a kan planen ge riktlinjer hur ett vattendrag riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL

om av bör skyddas från påtagliga skador.

Regionplan är översiktlig redovisning av mellankommunala

en frågor användning ett mark eller vattenområde. Bl.a kan

om av

hur ett vattendrag bör användas och/eller bevaras. anges Såväl Översiktsplaner regionplaner kan ändras i efterhand utan

som större svårigheter. Ersättningsfrågor aktualiseras inte. Besluten kan överklagas endast med kommunalbesvär.

4.4.3 Detaljplan och områdesbestämmelser

Detaljplaner får antas endast när förutsättningarna i 5 kap 1 § PBL är uppfyllda, således för områden som är eller väntas bli bebyggda,

Bilaga 6 Sida 37

normalt med sammanhållen bebyggelse. Under dessa förutsättningar kan planen föreskriva att områden ska användas för annat än kraftanläggningar, t.ex bostäder eller strövområde i anslutning till bebyggelse. Planen omöjliggör då vattenkraftsföretag i praktiken.

Om däremot området inte är eller väntas bli bebyggt, så kan detaljplan inte användas för att hindra kraftanläggning på viss

en plats. Detta är naturligtvis en viktig begränsning i detta sammanhang eftersom vattenkraftsföretag ofta utförs i obebyggda områden.

Områdesbestämmelser kan antas för att inom begränsade områden säkerställa syftet med en översiktsplan eller att ett riksintresse enligt t.ex 2 kap 6 § NRL tillgodoses.

I propositionen tar departementschefen upp frågan om områdesbestämmelser ska kunna användas för att skydda ett område t.ex ett vattendrag av naturvårdsskäl. Han anser bl.a att "man bör undvika att skapa nya beslutsformer när det redan finns sådana för samma ändamål".79 Därför anser han att "områdesbestämmelser bör få användas av kommunen för erforderlig bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde och naturreservat bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamål"3°

Av detta följer att områdesbestämmelser inte bör användas om syftet är att skydda ett visst orört och naturvärdefullt område från att bebyggas med en kraftanläggning. Däremot kan områdesbestämmelser användas för att reglera t.ex rekreationsområden inom ett befintligt eller framtida bebyggt område, t.ex område med fritidsbostäder och ansluten rekreationsmark.

Detaljplaner och områdesbestämmelser har en begränsning i det att planföreskriftema bestämmelserna, enligt reglerna i 5 kap PBL, endast kan reglera åtgärder med byggnader, anläggningar samt vissa

79 Prop 1985/86:1,s106. 80

Ast.

ll 14-0623Del l

Sida 38 Bilaga 6

.

markingrepp schaktning, fyllning, skogsavverkning och trädplantering, förutsatt att dessa ingrepp är relaterade till byggnad eller anläggning. Dock innebär prövningen enligt vattenlagen att även andra fysiska ingrepp, t.ex överdämning mark ibland kan

av hindras av planer. Denna situation tas upp i nästa delavsnitt.

Som framgår av avsnitt 3.7 är planläggning enligt PBL främst en kommunal angelägenhet. Statliga myndigheter medverkar men har endast begränsade möjligheter när statens och kommunens

uppfattningar ändå går isär.

4.4.4¶Planernas betydelse vid prövning

av

vattenkraftsföretag enligt vattenlagen

I avsnitt 3.4 framhölls att varken Översiktsplaner eller regionplaner är rättsligt bindande vid en prövning enligt vattenlagen, de är i stället mer eller mindre värdefulla beslutsunderlag.

Däremot får ett tillstånd enligt t.ex vattenlagen aldrig strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser, detta framgår av 3 kap 2 § 1 st vattenlagen. Byggnader, anläggningar och, ibland, trädfállning och schaktning, får alltså inte tillåtas på en plats som i planen avsatts för annat ändamål. Endast mindre avvikelser är tillåtna och bara om dessa inte motverkar planens syfte.

En speciell situation som regleras i vattenlagen är att vattenföretag drabbar ett planlagt område utanför den plats där anläggningen uppförs. Ett exempel är att ett strandområde i detaljplan eller områdesbestämmelser har avsatts för fritidsbebyggelse, med tillhörande rekreationsområden, och detta område skulle täckas av vatten om en damm byggdes nedströms. Enligt 3 kap 2 § 1 st är dammbygget otillåtligtål Här är det egentligen inte planens föreskrifter som hindrar kraftanläggningen dessa kan i sig inte reglera t.ex överdämning av vatten, utan planens syfte, tillsammans med det särskilda lagstödet i 3 kap 2 § l st vattenlagen. Risken för

31 Jfr 1985/8690, 19ar

prop s

Bilaga 6 Sida 39

konflikt är stor om en plan bestämmelser antagits i en annan kommun än den där anläggningen ska utföras.

4.5¶Naturvårdslagen

4.5.1¶Intresseavvägning och planenlighet

m.m Som visats i bl.a avsnitt 3.2 ska NRL:s hushållningsbestämmelser tillämpas vid beslut enligt naturvårdslagen. Här är rättsläget detsamma som inför t.ex planläggning enligt PBL. Att inrätta ett områdesskydd enligt naturvårdslagen är således en metod att stärka skyddet enligt NRL, t.ex för vattendrag som anses "särskilt känsliga från ekologisk synpunkt" enligt 2 kap 3 § NRL. Inget hindrar heller att områdesskydd inrättas för att stärka skyddet för riksintressen, var sig dessa regleras i 2 eller 3 kap NRL som tidigare visats finns flera svagheter i NRL:s skydd för riksintressen. I praktiken finns många exempel på sådana kombinerade skydd. Vissa av fallen avser förbud mot vattenkraftsföretag.

Exempel 1988 beslutade Naturvårdsverket om att hela

Voxnan uppströms Homna skulle bedömas som riksintresse

för naturvård och friluftsliv enligt 2 kap 6 § NRL.

Länsstyrelsen beslutade 1990 om naturvårdsområde för delar

av området. Detta beslut överklagades. I remissyttrandet

skriver Naturvårdsverket att "Voxnan genom förordnandet om

naturvårdsområde ges ett mer omfattande och ändamålsenligt

skydd än det begränsade skydd som bestämmelserna i NRL

ger och ett förordnande enligt naturvårdslagen ger även bättre

möjligheter till vård och förvaltning av detta

naturvårdsobjekt" .34

32 En sådankonflikt kan iblandaktualiserasreglernai 12kapPBL. 83 Jfr 15

a a, s 84 RegeringensbeslutM90/262$/4och M90/2935/4, 4

s

Sida 40 Bilaga 6

Regeringen konstaterade att området var av riksintresse för

naturvård och friluftsliv. Under ärendets gång hade området

dessutom förts in som vattendrag av riksintresse enligt 3 kap 6

§ NRL. Regeringen avslog överklagandena och ansåg "att det

fanns starka skäl för att med stöd av naturvårdslagen skydda

de områden som det överklagade beslutet omfattar

Exempel 1991 beslutade Länsstyrelsen i Västernorrlands

län om bildande av Meåforsens naturreservat, med bl.a förbud

mot vattenföretag. I mars 1993 beslutade riksdagen om att

föra in det vattendrag där Meåforsen ingår i 3 kap 6 § NRL.

Reservatsbeslutet överklagades, men regeringen avslog.

Regeringen motiverar beslutet bl.a med att "reservatsbeslutet

ligger i linje med riksdagens ställningstagande att föra in

älvsträckan bland de älvsträckor som enligt 3 kap 6 §

naturresurslagen är undantagna från vattenkraftsutbyggnad".35

Hushållningsbestämmelsema kan dock även innebära ett hinder mot att områdesskydd bildas. Ett sådant fall är att vattendrag är av värde för energiproduktion enligt 2 kap 8 § NRL, kanske t.o.m av riksintresse för detta ändamål.

Utöver NRL:s bestämmelser gäller 3 § naturvårdslagen: "Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen." Liksom vid planläggning enligt PBL ska alltså ett kraftbolags intresse av att utföra ett vattentöretag beaktas i alla de situationer där en avvägning enligt naturvårdslagen aktualiseras.

Detaljplaner och områdesbestämmelser som anger att ett visst område ska användas för kraftanläggningar m.m, hindrar inte formellt att regeringen beslutar om nationalpark med restriktioner för markanvändningen däremot kan situationen i praktiken

85 A 7.

a, s 36 RegeringensbeslutM9l/l490/4, 4.

s 87 Senärmareavsnitt de olika typfallen.

3.6 om

Bilaga 6 Sida 41

uppkomma endast mycket sällan, någonsin. Däremot får i om princip varken naturreservat, interimistiska förbud, naturminnen eller naturvårdsområden bildas de skulle strida om mot planföreskriftema jfr 3 § naturvårdslagen. Endast mindre avvikelser är tillåtna dessa inte strider planens syfte. om mot

4.5.2¶Områdesskydden

Naturvårdslagen reglerar flera så kallade områdesskydd. De

som främst kommer i fråga vid skydd vattendrag, eventuellt av även dess omgivningar, är nationalpark 4-6 §§, 7-12 §§, naturreservat "interimistiska förbud" 11 och 19 §§ och naturvårdsområde 19 §.

Vissa andra områdesskydd kan också få viss betydelse för skydd av vattendrag och/eller dess omgivningar, främst naturminne 13 §,

biotopskydd 21 § och fauna/floraskyddsområde 14 §.

4.5.3¶Nationalpark

Stora vattendrag och hela vattensystem kan sådana avsättas som som nationalpark. I praktiken kommer även omgivningarna normalt att ingår i områdesskyddet. Syftet är nämligen att bevara "större ett sammanhängande område av viss landskapstyp" 4 §.

Det är syftet för varje nationalpark avgör vilka exploateringar som som hindras där. Att utföra vattenkraftsföretag inom en nationalpark torde dock i de flesta fall strida mot syftet. Enligt 4 § naturvårdslagen ska nämligen instrumentet nationalpark användas för att bevara ett område i dess "naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick" 4 §.9°

88 Föreskrifternatill nationalparkerreglerarrättenatt färdasöver områdetoch liknande frågor, jfr 5 § naturvårdslagen. 39 Jr: prop l981/82:130 s 413. 90 Det primärasyftetäratt bevaraområdenaför den vetenskapligaforskningen,menav motivenframgårävenatt parkernaskagörastillgängligaför turismoch rörligt friluñsliv i denmansådanaktivitetârförenlig meddetrenabevarandeintresset;SOU 1951:5, 85 s ochprop 1964:148, 40.s

Sida 42 Bilaga 6

Nationalparker ska ägas staten. Det är regeringen som beslutar av avsätta ett område till nationalpark. I praktiken inhämtas först om att riksdagens medgivande. Enligt Jonzon-Delin innebär beslutet att "staten såsom markägare inte utan riksdagens samtycke får nyttja mark eller vatten inom nationalparken på ett sätt som strider mot dess ändamål jfr 9 kap 9 § regeringsformen".92

4.5.4 Naturreservat naturvårdsområde

och

I detta avsnitt behandlas först naturreservat och naturvårdsområde för sig, därefter frågan i vilka situationer det ena eller andra var områdesskyddet ska väljas. Frågan vem som är beslutsfattare tas om upp sist.

"Område, finnes böra särskilt skydda eller vårdas på som grund sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin av skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, är av må länsstyrelsen förklaras naturreservat" 7 § av som

naturvårdslagen.

Naturreservat kan inrättas för att skydda vattendrag och/eller dess omgivningar. Som framgår lagtexten kan syftet vara att i snäv av mening bevara naturvärden, såsom landskapsbild, arter eller biotoper och/eller att tillgodose friluftsliv i naturområden, t.ex vid strömmande fiskevatten. Den geografiska omfattningen av är normalt inte alltid mindre än för naturreservat men

nationalparker.

Området ska således ha betydande bevarande- och/eller rekreationsvärden. Området behöver dock inte riksintresse vara av NRL, det kan även fråga regionala eller lokala enligt vara om mer skyddsintressen som ska tillgodoses.

Expropriationärmöjlig 2kap 9 §expropriationslagen1972:719. 92 loulou-Delin, 66. Huruvidavattenkraftsfönetagsomskautförasutanförnationalparken, s medverkningarinomdenna,ocksåkräverriksdagenssamtyckeär enligtförfattarna men tveksamt.I praktikenhar sådantsamtyckeinhämtats;ast.

Bilaga 6 Sida 43

Vilka vattenkraftsföretag hindras bestäms

som av ett naturreservat i första hand av föreskrifterna. Dessa kan i princip förbjuda allt slags användning, såväl pågående ändrad. Det är även möjligt som att

föreskriva om "inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet" 8 §.

Hit hör t.ex rätt till vattenuppdämning på grund tillstånd av av vattendomstol.

Om syftet således är att hindra alla slags bör

vattenkraftsföretag

föreskrifterna klart det. Dock gäller alltid 3 § naturvårdslagen; ange vid övervägandet föreskrifter måste hänsyn till motstående om tas allmänna och enskilda intressen.

När det gäller vattenkraftsutbyggnad är situationen ofta den det att område som har värdefulla naturvärden finns på plats än annan en befintlig eller eventuell framtida anläggning, t.ex damm en uppströms en värdefull våtmark. Det är rättsligt oklart hur långt utanför själva skyddsobjektet reservat kan läggas. I praktiken som förekommer dock att icke skyddsvärda, närliggande områden ingår, om det där finns eller kan tillkomma verksamhet påverkar som reservatsområdet t.ex genom torrläggning.

En annan metod enligt Jonzon-Delin är tillämpbar är som att

inskränka markanvändning, t.ex dammbygge, utanför

ett reservatsgränsen om denna detta företag påverkar reservatsområdet.

Till skillnad från nationalpark kan ett område avsätts en som som naturreservat fortfarande ägas kommun eller enskild. av en en Endast om synnerligt uppkommer har markägare rätt få men att området inlöst.27 §. I andra fall utgår så kallad intrångsersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet 26 §.

Syftet med naturreservat är att skapa definitivt skydd för ett t.ex ett vattendrag. Dock medger 12 § 1 st att dispens i "särskilda fall". ges

93 Jfr Jonzon-Delin, 7a.s 94 Det ocksåmöjligt synes att inskränkaanvändningenavmarkutanförreservatet,t.ex. genomförbudmotsådandikningsomskulleskadaen mosseinomreservatet A st.

Sida 44 Bilaga 6

Beslut naturreservat och föreskrifter kan också helt eller om om delvis upphävas, bara det finns "synnerliga skäl". men om

Förutsättningarna för upphävande är således mycket snäva. Också vid prövning dispens för särskilda fall ska tillämpningen vara av restriktiv, detta framgår förarbetena. Om föreskrifter för ett av hindrar vattenkraftsföretag är det således mycket svårt, fast reservat inte alltid omöjligt, medge sådan verksamhet. Ofta kommer syftet att med reservatet att åsidosättas och detta skulle förutsätta att det ursprungliga beslutet upphävs.

Naturvårdsområde får inrättas för ett område

"inom vilka särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön med hänsyn till den begränsade men som omfattningen åtgärderna eller andra omständigheter inte av lämpligen bör avsättas till naturreservat".

Vad naturreservat är med ett undantag relevant som sagts ovan om även för naturvårdsområde. Således får, även det inte klart om framgår lagtexten, syftet med naturvårdsområde vara att bevara av naturvärdena sådana och/eller att underlätta för friluftslivet. som kan omfattas. Även för Såväl mark- som vattenområden naturvårdsområde får föreskrifter utfärdas som hindrar eller begränsar olika slags utnyttjanden av området.

Skillnaden naturreservat är att pågående markanvändning inte mot avsevärt får försvåras inom berörd del fastighet. Av detta följer av markägare aldrig har rätt till inlösen eller intrångsersättning. att

Vi övergår till frågan i vilka fall naturreservat respektive nu naturvårdsområde ska användas.

I princip är avsett för områden behöver "särskilt naturreservat som eller vårdas" på grund naturvärdena. Därför kom 1982 skyddas av

95 Jfr 1964:148, 4a prop s 95 sou 1962:36, 344.Jfr Jorunn-Delin, 89s r och därangivnakällor. s 97 7 §naturvårdslagen.

Bilaga 6 Sida 45

ett tillägg i 7 § att reservat inte ska bildas "syftet med

som anger om åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses att området i stället

genom med stöd av 19 § förklaras naturvårdsområde".98

som Begränsningen i 19 § är som sagt att föreskrifterna inte får innebära avsevärt försvårande av pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet.

Detta innebär att naturvårdsområde är det områdesskydd

som normalt ska komma i fråga om syftet är att skydda ett vattendrag mot helt nya vattenkraftsföretag eller mot utvidgningar befintliga

av sådana.

Om syftet är att skydda även mot annat än vattenkraftsföretag t.ex skogsbruk, och restriktionerna kommer att medföra avsevärt försvarande för pågående markanvändning inom berörd del

av fastighet, så är rättsläget svårbedömt. Om det är stora områden

mer där pågående markanvändning avsevärt kommer att försvåras, så ska naturreservat bildas, syftet med skyddet kan då inte allt väsentligt" tillgodoses genom naturvårdsområde 7 §. Om det i stället är ett relativt litet delområde där pågående markanvändning avsevärt kommer att avsevärt försvåras, så ska naturreservat bildas för detta område enbart, medan resten blir naturvårdsområde. Detta framgår av 19

Beslut om naturreservat och naturvårdsområde fattas

av

länsstyrelsen. Enligt 28 a § naturvårdsförordningen får länsstyrelsen

förordna om att denna befogenhet helt eller delvis även ska tillkomma den kommunala nämnd kommunfullmäktige

som bestämmer t.ex en naturvårdsnämnd.

När delegation har skett får kommunen inte bara inrätta naturreservat och/eller naturvårdsområde, utan även besluta om dispens samt helt eller delvis upphäva sina tidigare beslut

egna om områdesskydd.

98 Jfr NJA

1982, 375 ochJonzon 73.s s 99 Jfr avsnitt2.

ovan

12 14-0623Del l

Sida 46 Bilaga 6

4.5.5¶Interimistiska förbud

Ett så kallat "interimistiskt naturreservat" kan inrättas enligt 11 § naturvårdslagen när "fråga uppkommit om bildande av naturreservat". "Interimistiskt naturvårdsområde" kan inrättas, om det i stället är aktuellt med ett framtida naturvårdsområde 19 §.

Genom ett interimistiskt förbud kan ett visst arbetsföretag, t.ex ett vattenkraftsföretag, hindras under en begränsad tid, sammanlagt högst sex år. Detta instrument har praktiken stor praktisk betydelse eftersom det normalt tar lång tid att inrätta ett områdesskydd, framför allt ett naturreservat, då ersättningsfrågor aktualiseras. Det finns också flera interimistiska beslut tillkommit för att hindra som vattenkraftsföretag.

Exempel 1985 förordnade Länsstyrelsen i Uppsala län om förbud enligt 11 § naturvårdslagen interimistiskt naturreservat mot att begränsa visst vattenflöde från Untra kraftverk, var beläget uppströms det så kallade som Båtforsområdet där ett naturreservat var planerat.1°° Regeringen avslog överklagandet.1°1

Exempel 1988 förordnade Länsstyrelsen i Västerbottens län med stöd ll och 19 §§ interimistiskt naturvårdsområde av förbud att inom viss del av Paubäcken utan Länsstyrelsens om tillstånd bl.a göra ingrepp i vattendraget för vattenkraftsändamâl samt att reglera eller avleda vatten. Regeringen avslog överklagandet

Exempel 1986 förordnande Länsstyrelsen i Gävleborgs län förbud interimistiskt naturreservat enligt 11 § om naturvårdslagen mot att utan länsstyrelsens tillstånd utföra vattenföretag i Voxnan, från Mjösjön till Måndagsfallet. Fråga

10° Länsstyrelseni Uppsalalån, dnr 11.l21l-1781-85. 101 BeslutME/Jo 1905/85. 102 Detinterimistiskabeslutetredovisasi regeringensbeslut permanentnaturvårdsområde om för Paubâcken,M89/3590/4,s

Bilaga 6 Sida 47

hade uppkommit om bildande av naturreservat eller

naturvårdsområde. Regeringen avslog överklagandena.1°3

Exempel 1986 förordnade Länsstyrelse i Västernorrlands län enligt 11 § naturvårdslagen om interimistiskt naturreservat

för Meåforsen i Faxälven. Utförande av vattenföretag i

området förbjöds under tre år. Efter överklagande förordnade

regeringen att beslutet skulle gälla under två år.

Ett interimistiskt beslut om förbud mot vattenkraftsföretag kan i princip fattas även efter en vattendom som tillåter företaget. Därmed skulle förhindras att företaget påbörjas och att ersättning måste utbetalas i samband med beslut om det permanenta områdesskyddet, så som vi tolkar rättsläget.1°4 Här får dock 3 § naturvårdslagen

en avgörande betydelse, genom kravet på hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen. En vattendom torde ett starkt

vara argument mot ett interimistiskt beslut.

Interimistiska beslut kan fattas länsstyrelsen, liksom även

av av kommunen om delegation skett enligt 28 a § naturvårdsförordningen.

4.5.6¶Naturminne

Syftet med naturminne är att skydda enstaka föremål 13 §. Samma regler gäller som för naturreservat. Instrumentet har relativt liten betydelse i detta sammanhang.

4.5.7¶Biotopskydd

Biotopskydd regleras sedan 1991 i 21 § naturvårdslagen. Skyddet

gäller endast under vissa förutsättningar. Med biotop nämligen

avses "mindre mark- eller vattenområden utgör livsmiljö för

som utrotningshotade djur- eller växtarter, eller är särskilt

som annars

103 Det interimistiskabeslutetredovisasi regeringensbeslutomVoxnansnaturvårdsområde,

M90/2625/4och M90/2935/4, s 104 Jfr ovanavsnitt

Sida 48 Bilaga 6

skyddsvärda" kursiverat här, t.ex på grund av speciella kulturmiljövärden. l°5

Begreppet "mindre" är relativt, med hänsyn till skyddsbehovet för respektive art. Dock är det inte meningen att skydda hela älvsträckor eller stora vattensystem. Skyddet kan främst komma ifråga för mycket små vattendrag, t.ex vissa mindre bi- och källtlöden, och för små områden i omgivningarna till vattendrag våtmarker m.m, förutsatt att biotopema är särskilt skyddsvärda.1°6

Det finns två kategorier: A- och B-biotoper.

A-biotoper regleras främst i 19 § naturvårdsförordningen och

a anges i bilaga 1 till denna efter beslut av regeringen. Idag omfattas bl.a "källor med omgivande våtmark i jordbruksmark" och "småvatten och våtmarker i jordbruksmark". A-biotopskyddet liknar de områden i 2 kap NRL, främst i 3 § ekologiskt

som anges särskilt känsliga områden, i den meningen att kraven gäller generellt oberoende var i hela landet som områdena finns. Skillnaderna är dels att A-biotopema är mer preciserade i lagtext efter särskilt regeringsbeslut, dels att skyddet för A-biotopema är mycket starkare samt dels att kraven riktas direkt mot den enskilde.

B-biotoper på skogsmark regleras 19 b § naturvårdsförordningen och i bilaga 2 till denna, övriga B-biotoper i 19 c § naturvårdsförordningen. Skillnaden mot A-biotopema är att länsstyrelsen respektive skogsvårdsstyrelsen först måste precisera de geografiska gränserna för varje skyddad biotop. Här finns alltså en tydlig likhet med naturreservat och naturvårdsområde. Exempel på B-biotoper i naturvårdsförordningen idag är: "rik- och

som anges

kallkärr i jordbruksmark och i skogslandskapet, naturliga ängar,

naturbetesmarker, källor med omgivande våtmarker i jordbruksmark och i skogslandskapet, vissa "bäckfåror" och vissa sumpskogar.

195 Prop 1990/9190, 469.

s 106 Enligt motivenäravsiktenattskyddetskagilla för biotoper visserligenkanfinnasi

som ett stortantal,mensomendastomfattarbegränsadearealert.ex åkerholmar,våtmarker m.m; ast.

Bilaga 6 Sida 49

Skyddet för A-biotoper och för B-biotoper när de är fastställda geografiskt är mycket starkt mot åtgärder sker som a biotopområdet. Inget vattenkraftsföretag får utföras "kan skada" som naturmiljön.

Markägare har rätt till ersättning pågående markanvändning om avsevärt försvåras inom berörd del fastighet på grund förbud av av inom biotopskydd. Ersättning aktualiseras över huvud sällan taget och nästan aldrig om vattenkraftsföretag hindras.1°7

4.5.8 Samrådsområde

Samrådsområde kan inrättas länsstyrelsen enligt 20 Där av preciseras vissa typer arbetsföretag för vilka samråd alltid ska av ske. Samråd ska göras "innan företaget utföres" och länsstyrelsen

kan i detta sammanhang kräva skyddsåtgärder, begränsningar

och t o m förbud.

Samråd krävs dock inte ett vattenföretag har tillstånd enligt om vattenlagen; 20 § 3 st. Detta torde normalt innebära att vattenföretagaren först söker tillstånd enligt vattenlagen. Därmed förlorar samrådsområdet sin betydelse "instrument" i detta som sammanhang.

Dock är det inget hindrar att länsstyrelsen, på initiativ, som eget förelägger om försiktighetsmått, förbud innan vattendomstolen m.m, meddelat dom i ärendet. Men beslutet görs då med utgångspunkt från lagen direkt inte med stöd av ett särskilt inrättat instrument.

4.5.9¶Fauna/floraskyddsområden

Hotade växt- och djurarter kan fridlysas enligt 14 § naturvårdslagen. För att stärka skyddet för fridlysta arter kan ett särskilt område avsättas med restriktioner för utnyttjandet. Sådant område kallas här

fauna/floraskyddsområde.

107 Jfr ovanavsnitt

Sida 50 Bilaga 6

Föreskrifter inom fauna/floraskyddsområden är typiskt sett inriktade

mot jakt, beträdande känsliga marker t.ex landstigningsförbud i av skärgården och andra beteenden typiskt sett hör samman med som allemansrätten.1°3 Vattenkraftsutbyggnad kan därför aldrig direkt hindras föreskrifterna. genom

4.5.10¶Områdesskyddens betydelse vid prövning enligt

vattenlagen

Om vattenkraftsföretag har förbjudits i föreskrifter till naturreservat, naturvårdsområde, naturminne eller genom interimistiskt beslut, så kan förbudet aldrig upphävas av vattendomstolen.

Vattenkraftsföretaget är förbjudet direkt genom naturvårdslagen.

Som tidigare sagts är förutsättningarna för att upphäva besluten mycket snäva.

Motsvarande gäller för biotopskydd. Här framgår förbudet direkt av själva lagen. Det torde inte vara möjligt att utföra något vattenkraftsföretag inom ett område är skyddat som A- eller Bsom biotop.

Även nationalparker åtnjuter ett starkt skydd direkt på grund av naturvårdslagen. Föreskrifterna visserligen aldrig avser vattenkraftsföretag el.dyl, ett vattenkraftsföretag skulle i de men allra flesta fall åsidosätta syftet med parken, som i princip är att bevara området i huvudsak oförändrat. Som tidigare påpekats måste staten, markägare, i sådana fall inhämta riksdagens som

medgivande.

En speciell situation är att vattenkraftsföretag ska utföras utanför de geografiska gränserna för områdesskyddet, t.ex kraftverksdamm en skulle begränsa flödet till ett nedströms beläget naturreservat. som En speciell situation är att vattenkraftsföretag utförs inom annan

108 Jfr 15§naturvårsförordningen.Föreskrifternagäller ävenmotmarkägare. 109 Indirekt kanett fauna/flomskyddsområdefåbetydelsevid tillämpningav3 kap2st vattenlagen,jfr nedan.

Bilaga 6 Sida 51

gränserna för ett naturreservat eller naturvårdsområde, dock som inte reglerar just denna markanvändning. typ av

I båda fallen utgör 3 kap 2 § 2 st vattenlagen ibland ett självständigt hinder. Om det nämligen

andra fall än i 16, 18 och 20 naturvårdslagen som avses 1964:822 gäller särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan användning ett mark- eller vattenområde, skall av vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas" .

I förarbetena till vattenlagen exempel nationalpark och ges som naturreservat.° Även föreskrifter till naturvårdsområde och interimistiska beslut bör hänföras hit. I dessa fall finns således ett visst skydd för området, dock inte lika starkt när

som vattenföretaget

strider direkt mot föreskrifterna.

När vattenföretag ska utföras utanför ett biotopskydd, och kan skada detta, är rättsläget mer osäkert. Förbudet mot att skada området är generellt formulerat i 21 § naturvårdslagen. Det är således inte krav. som formulerats särskilt för varje geografiskt skyddat område. Frågan har inte prövats i praxis. Om den tolkningen gälla anses att det lagliga förbudet mot skada inte är slags "särskilda ett bestämmelser", så är biotopskydden i dessa fall ändå väsentligt ett

beslutsunderlag i vattenlagsprövningen, bl.a vid tillämpning 3 kap

av 3 och 4 §§.

Som tidigare sagts kan föreskrifter till ett fauna/floraskyddsområde

aldrig direkt hindra ett vattenkraftsföretag. Att länsstyrelsen inrättat

ett sådant skydd bör dock indikation på att området har ses som en höga naturvärden. Detsamma gäller för samrådsområden och för planerade naturreservat eller andra planerade områdesskydd. Även här är det fråga icke-bindande beslutsunderlag. om

O Prop 1981/82:130, 413. Seävens a a, s95.

Sida 52 Bilaga 6

4.6 instrument

Övriga lagreglerade

4.6.1¶Fasta fornlämningar och byggnadsminnen

-

kulturminneslagen

Det gäller ett relativt starkt, men inte absolut, skydd mot exploateringar skadar sådana skeppsvrak, gravsättningar och

som andra fasta fornlämningar regleras i 2 kap

som kulturminneslagenJll Fasta fornlämningar kan finnas i eller vid vattendrag och skadas av vattenkraftsföretag. Till den fasta fomlämningen hör enligt 2 kap 2 § kulturminneslagen, ett så kallat

Även länsstyrelsen kan precisera

"fomlämningsområdeUlz om

skyddet att de geografiska gränserna för

genom ange fornlämningsområdet, så gäller det rättsliga skyddet direkt på grund

lagen. Det är inte fråga något egentligt "instrument" och av om behandlas därför inte ytterligare här.

Skydd för byggnadsminnen regleras i 3 kap kulturminneslagen, Till skillnad från fornlämningar ska byggnadsminnen fastställas i varje

enskilt fall. Skyddsobjekt är byggnad "är synnerligen märklig

som

sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt genom synnerligen märkligt bebyggelseområde". Vidare kan skyddet omfatta "park, trädgård eller anläggning av kulturhistoriskt

annan

värde" 3 kap 1 §. Skyddsföreskrifter för byggnadsminnen utfärdas

av länsstyrelsen.

Vi utgår från att byggnadsminnesskydd endast undantagsvis kan hindra vattenkraftsföretag. Inte heller detta skydd tas upp i fortsättningen.

111 Tillstånd krävsochprövningenär restriktiv, jfr 2 kap och 12 §§6 och prop

1987/88:104, s 79. 112 Dettaär ett så områdepå markeneller påsjöbotten behövsför att bevara

stort som

fomlämningenoch denetttillräckligt utrymmemedhänsyntill dessartochbetydelse";

ge

2 kap 2 §kulturminneslagen.

Bilaga 6 Sida 53

4.6.2¶Vattenskyddsområde 19 kap 2 § vattenlagen

- Till skydd för en yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta om så kallat "vattenskyddsområde". Detta kan även omfatta omgivningarna till täktplatsen.

Normalt inrättas ett inre och ett yttre Skyddsområde med olika hårda restriktioner i skyddsföreskrifterna. Sådana kan riktas mot olika typer av vattenkraftsföretag.

Det är länsstyrelsen som beslutar om vattenskyddsområde. En vattendomstol kan därefter inte upphäva ett sådant beslut om den finner att vattenkraftsföretag skulle strida mot skyddsföreskrifterna.

Liksom t.ex naturreservat bör föreskrifter till vattenskyddsområde ses som "särskilda bestämmelser för användning av ett markeller vattenområde" enligt 3 kap 2 § 2 st vattenlagen. Det innebär som sagt att vattenkraftsföretag aldrig får motverka syftet med bestämmelserna, även om det utförs utanför skyddsområdet.

I praktiken torde vattenskyddsområden endast sällan hindra eller begränsa vattenkraftsföretag. Områdena är relativt små och syftet torde ofta gå att förena med vattenkraftsföretaget.

4.6.3¶Miljöskyddsområde 8 § miljöskyddslagen

- a

"Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda

ett mark- eller vattenområde som är utsatt för miljöfarlig

verksamhet, får regeringen förklara området och dess

närmaste omgivningar som "miljöskyddsområde. "

Vattenkraftsföretag är "miljöfarlig verksamhet" enligt 1 § miljöskyddslagen om det finns risk för t.ex förorening av vatten. Vattenområden får skyddas enligt 8 a § miljöskyddslagen som

miljöskyddsområde.

Det är regeringen som beslutar om att inrätta ett miljöskyddsområde. Länsstyrelsen beslutar om generella föreskrifter om skyddsåtgärder,

begränsningar m.m.

Sida 54 Bilaga 6

I praktiken torde dock detta instrument få mycket liten betydelse i detta sammanhang. Det har över huvud taget inrättats mycket få

miljöskyddsområden i landet.

4.7¶Icke beslut

lagreglerade av offentliga organ

m.m

Enligt 3 kap 1 § vattenlagen får ett vattenföretag

"inte komma till stånd, om det med hänsyn till valet plats

av

eller på något annat sätt möter hinder från allmänna

planeringssynpunkter "

. Begreppet "allmänna planeringssynpunkter" innebär att vattendomstolen ska beakta, inte bara Översiktsplaner och andra dokument som redovisar fysisk planering, utan även politiska beslut m.m om långsiktig samhällsplanering. I förarbetena, bl.a propositionen till vattenlagen 1983, nämns t.ex energipolitiska, näringspolitiska och regionalpolitiska intressen.113 Även miljöpolitiska intressen omfattas, trots att de inte uttryckligt nämns i förarbetenas exempliñering.

Beslut av främst riksdagen, men också andra myndigheter, om sådana frågor kan direkt eller indirekt avse bl.a utnyttjande och bevarande av vattendrag generellt eller i viss del av landet.

Exempel: I NJA 1989 s 581 Sösjön diskuterade HD om

utförandet av ett minikraftverk skulle strida mot "allmänna

planeringssynpunkter",114 bl.a mot bakgrund av ett

energipolitiskt beslut av riksdagen 1985 och uttalandena i

propositionen 1984/85:120, s 144 till detta beslut. I

propositionen behandlas t.ex frågan om var minikraftverk inte

113 Prop 1981/82:130, 92 foch 411. Jfr 1971:106, 108.Begreppetinfördesförst

s prop s

gången1971i dendå gällande1918årsvattenlag.Innebörden densammaenligt 1983är

årsvattenlag,prop 1981/82:130, 411,s ävenefteranknytningentill NRL; jfr prop

1985/86:3, 119.s 114 NJA 1989s581, pås592

Bilaga 6 Sida 55

bör få förekomma orörda områden. HD redovisar även ett

annat riksdagsbeslut som framhåller det energipolitiska

intresset av att till stånd en viss fortsatt utbyggnad av små

Vattenkraftverk jfr 1988/89:116, 20. HD ansåg inte

prop s

att det aktuella minikraftverket, som skulle lokaliseras till ett

orört område, stred mot allmänna planeringssynpunkter enligt 3 kap l § vattenlagen.

En "allmän planeringssynpunkt" utgör dock inget starkt skydd för vattendragen. Den är aldrig rättsligt bindande, trots lagstiftarens inte särskilt välfunna formulering i lagtexten: "möter hinder". Till detta kommer att politiska beslut ibland är motsägelsefulla. I sådana fall torde det, enligt förarbetena, "vara naturligt att anse att några auktoritativa allmänna planeringssynpunkter inte är för handen".5

I avsnitten ovan har nämnts flera lagreglerade instrument som är icke-bindande beslutsunderlag i en vattenlagsprövning.

Översiktsplaner och fauna/floraskyddsområden hör hit.

Även icke-lagreglerade beslut kan utgöra beslutsunderlag i

en vattenlagsprövning vid bedömning enligt olika regler i 3 kap. Här kan exempel nämnas kommunala och regionala inventeringar

som eller för natur- och kulturmiljövård. Styrkan som

program beslutsunderlag varierar med hänsyn till aktualitet och ambitionsnivå, sannolikt även beroende på vem som är beslutsfattare.

Även miljöorganisationers inventeringar kan få betydelse

m.m som beslutsunderlag.

Slutligen ska nämnas riksdagens budgetbeslut. Om medel inte anslås till vattenkraftsutbyggnad, kan detta i praktiken hindra eller

en

begränsa en utbyggnad.

115 Prop 1982/82:130, 278lagrådet och412 dep ch.

s

Sida 56 Bilaga 6

4. 8 Avtal

Exempel: Ett avtal träffades 1988 mellan Stockholms Energi Produktion AB och Tierps kommun om ökad minimitappning vid Untra kraftverk vid Nedre Dalälven, i syfte att tillföra

vatten till Båtforsområdet, ett område med dokumenterat höga

naturvärden. Av intresse i sammanhanget är att kommunen i

vattendomstolen före förhandlingen energibolaget hade begärt

omprövning av gamla villkor för kraftverket. Vattendomstolen fastställde senare avtalet i en dom.

Om avtal endast innebär ett åtagande från kraftbolaget att inte utföra visst vattenföretag, så är skyddet ibland osäkert. Avtalet gäller mellan parterna och kraftbolaget kan välja att bryta avtalet och betala ersättning till avtalsparten. Så länge kraftbolaget har rådighet över vattnet finns det förutsättningar för en prövning enligt vattenlagen.

Om däremot avtalet innebär att kraftbolaget avhänder sig rådigheten över vattnet blir skyddet säkrare. Tillstånd kan inte ges till någon som saknar rådighet 2 kap 1 § vattenlagen. Fortfarande gäller dock avtalet mellan parterna; 2 kap 7 och 8 § vattenlagen kan i

genom vissa fall en tredje part ges rätt till kraften.

Ett skäl till avtal kan vara att undvika den ofta mycket utdragna och ofta kostsamma process som det innebär att bilda områdesskydd enligt naturvårdslagen.

Nackdelen är att starka avtal normalt kostar mycket. Mot den bakgrunden förefaller det vara bättre att först se hur mycket skydd som kan uppnås i en vattenlagsprövning och därefter eventuellt förhandla om ytterligare begränsningar. Risken med att vänta är att företaget, med ett meddelat tillstånd, kan komma i en bättre förhandlingsposition än tidigare.

Slutsatsen är att avtal är ett alternativt instrument, men att det knappast är realistiskt att utnyttja det annat än i undantagsfall. Ett sådant kan vara att företaget vill framstå som miljövänligt och skapa "goodwill", detta förekommer på andra delar av miljöområdet t.ex

Bilaga 6 Sida 57 när det gäller hantering av kemiska produkter och skogsskötsel. Då ñnns förutsättningar för att hålla nere kostnaderna.

Sida 58 Bilaga 6

Beslutsprocessen

Generellt gäller att ofta tar lång tid att effektivt skydda ett vattendrag eller annat område och detta oavsett vilket instrumenten

av som används. Normalt krävs ett väl dokumenterat underlag för beslutet, inte minst för att göra de avvägningar ofta krävs enligt t.ex

som NRL.

Exempel: 1989 beslutade Länsstyrelsen i Västerbottens

län om

ett naturvårdsområde för vattendraget Paubäcken. Bl.a

förbjöds ingrepp för vattenkraftsändamål. I beslutet att

angavs

området hade mycket höga naturvärden. I överklagandet

anfördes att Paubäckens betydelse och behov skydd från

av

naturvårdssynpunkt kraftigt överdrivits. Klagande hade ansökt

om tillstånd enligt vattenlagen för utförande ett kraftverk i

av

Paubäcken.

Regeringen skriver i beslutet 1993 att området har

"betydelsefulla natur- och kulturvärden", men framhåller

också bl.a: ärendet finns emellertid inte, förutom

vad som

framgår av beslutet och naturvårdsverkets remissyttrande till

regeringen, någon formell dokumentation eller närmare analys

och bedömning av värdena".

Regeringen ansåg att bristerna försvårade den

intresseavvägning som ska göras enligt naturvårdslagen och

NRL. Regeringen skriver därför att länsstyrelsen "inte haft

tillräckligt vägande skäl" för att förordna om

naturvårdsområde. Regeringen upphävde beslutet. 116

En utdragen beslutsprocess betyder ofta stora kostnader för handläggningen. Detta gäller särskilt när det aktualiseras frågor om ersättning till markägare m.fl som kan bli fallet främst när även annat än vattenkraftsföretag ska regleras.117

115 RegeringensbeslutM89/3590/4. 117 Ovanavsnitt2.

Bilaga 6 Sida 59

Beslutsprocessen är olika beroende på vilket instrument som används.

När ytterligare vattendrag ska skrivas in i 3 kap NRL följs de vanliga rutinerna för riksdagsbeslut, d normalt först en utredning v s och därefter behandling i regering och riksdag. Riksdagens beslut kan förstås inte överklagas.

Inför Naturvårdsverkets bedömning riksintressen enligt 2 kap 6 § av NRL, görs bedömningar på såväl centralt som regionalt och kommunalt plan.3 Vanligen är det en ingående dokumentation som kan ta lång tid ta fram. Dock kan Naturvårdsverkets "beslut" inte överklagas.

Planläggning ska ske enligt vissa procedurregler enligt PBL. Kommunen ska samråda med länsstyrelsen och med andra som berörs plan. Planen ska också ställas ut viss tid. av en Vid beslut detaljplan eller områdesbestämmelser måste ofta om frågor ersättning till markägare utredas och bedömas. Vidare om kan dessa planer ofta överklagas, förvaltningsbesvär och genom kommunalbesvär. Till detta kommer att länsstyrelsen ex officio pröva planbesluten i vissa fall enligt 12 kap PBL.119

Översiktsplanerna är i dessa avseenden smidigare. Ersättning aktualiseras aldrig. Planerna kan överklagas endast genom kommunalbesvär ingen lämplighetsprövning. Länsstyrelsen kan aldrig pröva Översiktsplaner enligt 12 kap PBL.

Om kommunen dessutom väljer att först anta översiktsplan, eventuellt i flera steg fördjupad översiktsplanering, och därefter detaljplan eller områdesbestämmelser, så kan utgå från att det man normalt tar mycket lång tid innan plan med rättsverkan vinner en laga kraft.

118 Jfr 3 §förordningen tillämpning NRL. om av 119 avsnitt 3.7. Jfr ovan

Sida 60 Bilaga 6

Beslut om omrâdesskydd enligt naturvårdslagen följer också

en ingående procedur, främst vid inrättande nationalpark och

av naturreservat, och ibland även naturvårdsområde. Även här har rättsreglema betydelse.

Vid inrättande av nationalpark ska området först undersökas. Det kan också bli fråga att köpa in mark, eftersom all sådan måste

om ägas av staten. Detta innebär förhandlingar med markägare. Expropriation kan bli aktuell enligt 2 kap 9 § expropriationslagen, också detta förfarande följer särskilda regler.

Vid reservatsbildning, och till stora delar även vid beslut

om naturvårdsområde,12° ska frågan först anhängiggöras och skyddsvärdet dokumenteras. Området måste alltså undersökas. Sedan följer förhandlingar med berörda markägare, som informeras om den planerade åtgärden. När flera markägare berörs utser de ofta ett ombud, som staten betalar.

Länsstyrelsen ska sedan upprätta skyddsföreskrifter och skötselplan. Markägare föreläggs att yttra sig över förslaget och det skickas även ut på remiss till myndigheter och kommunen för yttrande. Diskussioner förs med utgångspunkt från de synpunkter som kommit in.

Frågan om ersättning till markägare m.fl ska utredas vid bildande av naturreservat. Länsstyrelsen har en värderingsman och markägarna en annan.

Beslut om områdesskydd kan överklagas till regeringen.

Exempel: Länsstyrelsen i Uppsala län beräknar att ett nytt

reservat vid östra Hållnäskusten blir klart någon gång under

1994. Ärendet anhängiggiordes 1987. 7 år är enligt

naturvårdsenheten en normal handläggningstid för reservat.

Ett interimistiskt beslut om skydd enligt l1 eller 19 §§ naturvårdslagen är en effektiv metod att snabbt förbjuda ett

120 Procedurenreglerasi 9-12och 22 naturvårdsförordningen

Bilaga 6 Sida 61

vattenkraftsföretag. Här krävs endast att fråga bildande

om av naturreservat eller naturvårdsomráde "uppkommit". Skyddet är dock tidsbegränsat högst sex år.121

Skydd av A-biotoper bör kunna innebära tidsvinster eftersom skyddet är generellt och reglerat direkt i lag. Beslutet kan inte överklagas. När det gäller B-biotoper blir tidsvinsten mindre eftersom det dessutom krävs beslut varje geografiskt område.

om Biotopskyddet kan dock, som visats i avsnitt 4.5.7, endast få begränsad betydelse i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis är det i hög grad de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall utredningsbehov, o.d som avgör tiden och handläggningskostnaderna, oavsett vilket av instrumenten som används. Därutöver har reglerna om procedur, överklagande och ersättning betydelse, främst vid beslut detaljplan,

om områdesbestämmelser, nationalpark och naturreservat.

121 Jfr ovanavsnitt4.5.5

Sida 62 Bilaga 6

6 och slutsatser

Sammanfattning

6.1¶Olika instrument för att skydda vattendrag mot

vattenkraftsföretag

Prövning av enskilda vattenkraftsföretag sker främst genom vattenlagen. Tillåtlighetsbedömningen sker enligt 3 kap

som vattenlagen 1983:291 innebär inte något säkert skydd för vattendrag med bevarandevärden, tvärtom innebär reglerna att avvägningar ofta ska göras mellan å ena sidan kraftintresset, sysselsättning m.m och å andra sidan bevarandevärden m.m.

Genom vissa instrument kan dock skyddet för vattendrag stärkas inför eventuell prövning enligt vattenlagen. Vissa av instrumenten en är rättsligt bindande, andra är icke-bindande beslutsunderlag. Följande instrument kan komma ifråga:

Inskrivning ytterligare vattendrag i 3 kap 6 § lagen

av 1987:12 om hushållning med naturresurser NRL. Vattendragen blir av riksintresse för natur- eller kulturmiljövård.

Inskrivning ytterligare mark- och vattenområden i 3 kap 2

av eller 5 §§ NRL. Dessa områden blir av riksintresse för natureller kulturmiljövård.

Bedömning att vattendrag ska utgöra riksintresse för naturvård enligt 2 kap 6 § NRL.

Beslut att i plan enligt plan- och bygglagen l987:l0,

om PBL avsätta vattendrag och/eller dess omgivningar för annat ändamål än vattenkraftsföretag.

Beslut om vissa områdesskydd naturreservat, naturvårdsområde m.m enligt naturvårdslagen 1964:822, för vattendrag och/eller dess omgivningar.

Bilaga 6 Sida 63

Beslut om skydd för fornminnen m.m enligt kulturminneslagen 1988:950, beslut om så kallat

vattenskyddsområde enligt 19 kap vattenlagen eller beslut om

så kallat miljöskyddsområde enligt miljöskyddslagen

1969:28.

Beslut av riksdag eller myndighet om energipolitiska riktlinjer m.m. Kommunala och regionala naturvårdsprogram o.d.

Avtal, t.ex med kraftbolag.

Flera av de uppräknade instrumenten är kopplade till en rättsligt reglerad princip som innebär att markägare och nyttjanderättshavare har rätt ersättning om "pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet", t.ex. när naturreservat bildas 26 § naturvårdslagen. Vissa regler har i stället konstruerats så att en tillämpning av instrumenten aldrig kan innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet. Bl.a gäller hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap NRL inte mot "pågående markanvändning" prop 1985/86:3, s 14 och 96.

I detta sammanhang kommer ersättning att aktualiseras mycket sällan. Både helt nya vattenkraftsföretag och ändringar i befintliga kraftanläggningar är nämligen att anse som ändrad markanvändning.

6.2¶Den roll i det mark- och

fysiska planeringens

miljörättsliga lagsystemet

Till lagstiftningen om fysisk planering hör hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap NRL och reglerna om olika slags planer i PBL. Dessa regler har en övergripande funktion i det mark- och miljörättsliga lagsystemet, som består av många, ofta överlappande författningar. Genom att gripa in i och påverka beslutsfattandet enligt bl.a naturvårdslagen och vattenlagen, får reglerna om fysisk planering betydelse i samband med att vattendrag ska skyddas på ett eller annat sätt.

Sida 64 Bilaga 6

Schematiskt kan lagsystemet beskrivas på följande sätt: Utgångspunkten är hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap NRL. Dessa regler tillämpas i två sammanhang.

Dels ska planläggning enligt PBL ske med utgångspunkt från hushållningsbestämmelsema liksom vissa materiella regler i 2 kap PBL. Man kan säga att de, normalt allmänt hållna,

hushållningsbestämmelsema konkretiseras med hänsyn till lokala

förutsättningar planläggning är ett kommunalt ansvar i första hand. Starkast styrning detaljplaner och områdesbestämmelser;

nås genom ett tillstånd enligt t.ex vattenlagen får inte strida mot planföreskriftema bestämmelserna. Översiktsplaner och regionplaner är inte rättsligt bindande utan mer eller mindre värdefulla beslutsunderlag vid t.ex en vattenlagsprövning.

Dels ska hushållningsbestämmelsema tillämpas direkt vid prövning enligt bl.a vattenlagen och naturvårdslagen. En länsstyrelse kan t.ex normalt inte besluta naturvårdsområde som hindrar ett

om vattenkraftsföretag i ett vattendrag av riksintresse för energiproduktion enligt 2 kap 8 § NRL.

6.3¶De olika instrumentens räckvidd och styrka

De olika instrumenten till skydd för vattendrag kan indelas i fem kategorier med hänsyn till räckvidd och styrka.

En första kategori utgörs de instrument som kan användas i syfte

av

att med rättsligt bindande verkan specifikt skydda ett visst vattendrag

mot utbyggnad vattenkraft. Hit hänförs 3 kap 6 § NRL

av vattendrag riksintresse samt vissa områdesskydden i

av av naturvårdslagen, nämligen naturvårdsområde i första hand, naturreservat och nationalpark.

Det effektivaste skyddet områdesskydden i naturvårdslagen,

ger

förutsatt dock att syftet med skyddet vad gäller främst nationalpark

och föreskrifterna utnyttjandet är klart formulerade så att

om vattenkraftsföretag styrs undan från vattendraget. Restriktionerna

enligt naturvårdslagen styr helt prövningen enligt vattenlagen när det

Bilaga 6 Sida 65

gäller vattenkraftsföretag inom områdesskyddet. Om vattenkraftsföretag utförs utanför områdesskyddets geografiska gränser, men påverkar naturvärdena inom detta, så finns också ett visst, dock svagare skydd genom 3 kap 2 § 2 st vattenlagen.

Förutsättningarna för att ändra eller upphäva beslut enligt naturvårdslagen om områdesskydd är mycket begränsade och kan aldrig göras vid prövning enligt vattenlagen.

Att skriva in vattendrag i 3 kap 6 § NRL ger också ett förhållandevis starkt skydd och hindrar normalt alla slags vattenkraftsföretag

i en eventuell vattenlagsprövning. Dock undantas åtgärder som orsakar endast "obetydlig miljöpåverkan". Vi anser att även den generella undantagsregeln i 3 kap 1 § 2 st kan tillämplig i enstaka fall,

vara främst vid utvecklingen av det lokala näringslivet. I dessa fall bör de grundläggande hushållningsbestämmelserna i 2 kap NRL tillämpas, men det kan trots det inte uteslutas att vattenkraftsföretag medges som orsakar stora skador på vattendraget i fråga.

Till en andra kategori hänförs här de instrument med rättsligt

som bindande verkan kan skydda ett vattendrag, endast i ett visst,

men begränsat avseende. Detaljplan och områdesbestämmelser enligt PBL hör hit. Dessa planer kan hindra vattenkraftsföretag såväl anläggningar som överdämningar m.m inom områden som är bebyggda eller som ska bebyggas. Speciella bevarandevärden inom relativt små arealer kan skyddas genom naturminne och biotopskydd naturvårdslagen, vattenskyddsområde 19 kap vattenlagen och byggnadsminnesskydd kulturminneslagen. Inom ett miljöskyddsområde kan krav på skyddsåtgärder föreskrivas för främst vattenkraftsföretag som riskerar förorening.

På i princip samma sätt som för naturvårdsområde m.m styrs en vattenlagsprövning av dessa instrument, men räckvidden är som sagt begränsad. De har därmed, i detta sammanhang, en marginell betydelse i praktiken. Detta gäller i synnerhet för naturminne,

vattenskyddsområde, byggnadsminne och miljöskyddsområde.

En tredje kategori är de instrument kan skydda vattendrag som del i ett större område, t.ex ett ekosystem eller viss landskapstyp.

Sida 66 Bilaga 6

Områden av riksintresse enligt 3 kap 2 § NRL där turism och friluftsliv särskilt ska beaktas och fjällomráden av riksintresse enligt 3 kap 5 § räknas hit. Även nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde kan inrättas i detta syfte. Återigen är det fråga om skydd rättsligt styr prövning enligt vattenlagen. Av NRL-

som en instrumenten ger 3 kap 5 § det starkaste skyddet.

Till en fjärde kategori hänförs instrument som vi kallar beslutsunderlag. Hit hör bedömningar av Naturvårdsverket eller Riksantikvarieämbetet att visst vattendrag är riksintresse enligt 2

av kap 6 § NRL, för naturvård eller friluftsliv respektive kulturmiljövård. Till kategorin hör också Översiktsplaner enligt PBL. Inom kategorin beslutsunderlag har dessa två instrument störst betydelse i praktiken. Därutöver finns regionplaner enligt PBL när det gäller vattendrag betydelse för flera kommuner,

av fauna/floraskyddsområden och samrådsområden enligt naturvårdslagen samt olika beslut som inte är direkt lagreglerade, bl.a riksdagsbeslut om miljö- och energipolitik, kommunala och regionala bevarandeprogram och principbeslut om att bilda naturreservat m.m.

I en prövning enligt t.ex vattenlagen är dessa instrument aldrig rättsligt bindande. Värdet som beslutsunderlag i ett enskilt fall beror främst på hur informativt och väl underbyggt instrumentet är, hur aktuell informationen är samt vilket övrigt beslutsunderlag som

föreligger vid prövningen.

Den femte och sista kategorin instrument är avtal med innebörd att kraftbolag m.fl inte ska utföra vattenkraftsföretag i ett visst, skyddsvärt vattendrag. Ett starkt skydd för vattendraget förutsätter

att kraftbolaget avhänder sig rådigheten över vattnet. En

vattendomstol kan då inte meddela tillstånd till ett vattenkraftsföretag på ansökan av kraftbolaget. Ett sådant avtal är dock normalt mycket kostsamt. Därtill kommer att tredje man ibland kan utföra vattenkraftsföretag hotar vattendraget. Vi bedömer att avtal,

som liksom hittills, får liten praktisk betydelse i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis torde främst följande instrument vara aktuella:

inskrivning vattendrag riksintresse 3 kap 6 § NRL,

av som

i

Bilaga 6 Sida 67

bedömning av vattendrag som riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL, översiktsplan enligt PBL samt inrättande nationalpark,

av naturreservat och naturvårdsområde enligt naturvårdslagen. Vi bortser från och med nu från de övriga instrumenten.

6.4¶Beslutsfattare

En väsentlig fråga är bör besluta och i vilken grad ett

vem som om vattendrag ska skyddas för framtiden. Ansvaret för beslutsfattandet när det gäller de olika instrumenten ligger på olika organ och nivåer.

När vattendrag skrivs som riksintresse enligt 3 kap 6 § NRL är det riksdagen som fattar beslut lagändring. Det är alltså

om en en fråga av stor nationell dignitet jämfört med beslut andra

om instrument.

När vattendrag bedöms som riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL ligger beslutsfattandet i sista hand på Naturvårdsverket respektive Riksantikvarieämbetet, således centrala statliga myndigheter. Även här är det fråga om beslut av nationell betydelse.

Beslut om planer enligt PBL är i huvudsak ett kommunalt ansvar. Här är det lokala inflytandet starkare, låt vara att länsstyrelse och undantagsvis regeringen kan genombryta det kommunala planmonopolet vad gäller främst vattendrag riksintresse för

av bevarande eller för exploatering.

Beslut om områdesskydden nationalpark, naturreservat och

naturvårdsområde enligt naturvårdslagen är uppdelat. Endast regeringen kan besluta om nationalpark. När det gäller övriga områdesskydd är länsstyrelsen beslutsfattare, efter

men

bemyndigande från länsstyrelsen får även kommunen detta

ansvar. Vad som beskrivits ovan är vem som slutligt beslutar visst

om

instrument. l praktiken finns i beslutsprocessen normalt

en samverkan mellan de olika organen och nivåerna. Centrala statliga myndigheter ska förse länsstyrelser med information bl.a

om

riksintressen och vice Länsstyrelserna är granskningsorgan vid

versa

Sida 68 Bilaga 6

kommunal planläggning enligt PBL. Omvänt är kommunala Översiktsplaner, beslutsunderlag vid statliga

program m.m myndigheters beslut riksintressen och områdesskydd enligt

om naturvårdslagen.

Att det finns betydande samverkan betyder inte att de olika

en

måste eniga. Det är i konfliktfallen som rättsreglerna organen vara

slutligt ska avgöra en fråga främst får betydelse. om vem som

6.5¶Slutkommentar

Ett beslut riksdagen att skriva in ett vattendrag i 3 kap 6 §

av som NRL innebär dels ett förhållandevis starkt skydd för vattendraget,

därmed blir av riksintresse, dels att frågan om skydd avgörs av som det högsta politiska organet. De svagheter som finns i 3 kap 6 och 1 §§ NRL kan elimineras skyddet kompletteras med beslut på

om regional eller kommunal nivå om skydd enligt naturvårdslagen.

Om riksdagen inte beslutar enligt 3 kap 6 § NRL, överlämnas det rättsliga avgörandet skydd till regionala och kommunala

om myndigheter, kan redovisa vattendraget som skyddsvärt i en

som översiktsplan enligt PBL eller besluta områdesskydd enligt

om naturvårdslagen. Konsekvensen är således att den lokala demokratin

ett större inflytande över beslutsfattandet. Kommunala och ges regionala myndigheter kommer att få ta ställning till inte bara huruvida ett vattendrag över huvud taget är skyddsvärt, utan även huruvida bevarandevärdena väger tyngre än intresset av att utvinna vattenkraft i vattendraget. Detta gäller såväl vattendrag av riksintresse enligt 2 kap 6 som vattendrag som är skyddsvärda på grund främst dess regionala eller lokala värden, t.ex för

av friluftslivet vid en viss tätort.

Risken, sett från nationell bevarandesynpunkt, är att det inte blir något, eller åtminstone inte något effektivt skydd för ett vattendrag. Effektivast kan som sagt vattendrag skyddas genom områdesskydd enligt naturvårdslagen, men det finns ingen laglig skyldighet för statliga eller kommunala myndigheter att besluta om sådant, inte ens

Bilaga 6 Sida 69

vattendraget är riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL. För om av Översiktsplaner, ett klart sämre skydd, finns ett "plankrav" i

som ger 1 kap 3 § PBL. "Kravet" innebär att varje kommun ska ha en aktuell översiktsplan. Det finns dock ingen rättslig möjlighet att genomdriva kravet mot passiv kommun, inte heller kan innehållet i planen

en slutligt avgöras av annan än kommunen, låt vara att en motsatt

uppfattning hos länsstyrelsen redovisas i granskningsyttrandet till

planen.

En situation kan uppkomma är att kommunen i stället för att

som bevara ett vattendrag vill få det utbyggt. Kommunen kan då anta en detaljplan eller områdesbestämmelser medger utbyggnad på viss

som plats. Om vattendraget är riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL eller

av

utnyttjandet vattendraget mellankommunal fråga om av ses som en

behöver samordnas bättre, så ska länsstyrelsen pröva planen som enligt 12 kap 1 § PBL. Det är länsstyrelsen som rättsligt avgör om det finns ett sådant riksintresse i det enskilda planärendet. I praktiken är dock Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets "klassningar" riksintressen starka beslutsunderlag.

av Dock kan länsstyrelsen finna att vattendraget visserligen är av riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL, men dessutom av riksintresse enligt 2 kap 8 § NRL. Risken är då att länsstyrelsen godtar kommunens planbeslut h t den mycket fria avvägning mellan

m riksintressena ska göras enligt 2 kap 10 § NRL.

som Om detaljplanen eller områdesbestämmelsema vinner laga kraft, så innebär det inte i sig att vattenkraftsföretaget får utföras. I prövningen enligt vattenlagen återkommer frågan om tillämpning av NRL och vattendomstolen kan vid tillämpning av 3 kap l § vattenlagen finna att den bedömning som kommunen och länsstyrelsen gjort i planärendet inte är riktig, t.ex vad gäller bedömningen av riksintressen. Vattendomstolen kan även finna att vattenföretaget visserligen inte hindras genom 3 kap 1 eller 2 vattenlagen, däremot genom 3 kap 3 eller 4 §§ som är självständiga prövningsgrunder. Dock är det i dessa fall en stor risk för att vattendraget blir utbyggt.

Sida 70 Bilaga 6

Slutligen ska framhållas att beslut skydd för ett vattendrag ofta

om tar avsevärd tid. Detta gäller inte minst vid bildande

av områdesskydd enligt naturvårdslagen, särskilt naturreservat då ibland komplicerade ersättningssituationer uppkommer. Interimistiska beslut enligt naturvårdslagen är ett effektivt sätt att under beslutsprocessen hindra vattenkraftsföretag, dock högst under sex år. Översiktsplaner som anger att vattendraget är skyddsvärt kan också användas under beredningstid för att ta fram rättsligt

en bindande skydd. Risken är dock att vattendomstolen bortser från översiktsplanens riktlinjer.

Över huvud innebär

taget långa beslutsprocesser en viss risk för att tillstånd meddelas enligt vattenlagen till vattenkraftsföretag innan skyddet för ett vattendrag säkerställts. Även i detta avseende finns en fördel med att riksdagen beslutar direkt ett skydd enligt 3 kap

om 6 § NRL.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelningför denstatliga 35.Vår andes ochandras.

stämma-

statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering.Ku. P Kommunerna,LandstingenochEuropa 36.Miljö ochfysiskplanering.M.

+ Bilagedel.C. 37.Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder

Mänsföreställningaromkvinnor ochchefskap.S. 1900-taleti Sverige.UD.

vapenlagenochEG.Ju. 38.Kvinnor, barnocharbetei Sverige1850-1993.UD.

.

Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. 39.Gamlaär ungasomblivit äldre.Omsolidaritet

Sverigeoch Europa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna.Europeiskaäldreåret1993.

.

konsekvensanalys.Fi. 40.Långsiktigstrålskyddsforslcning.M.

EU,EESochmiljön.M. 4 Ledighetslagstiñiringenenöversyn.A.

. -

Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- 42.Statenochtrossamñrnden.C.

. -

ochsäkerhetspolitiskthänseendeavattbli, 43.Uppskattadsysselsättning omskattemasbetydelse

-

respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom.Fi.

Förnyelseochkontinuitet- omkonstochkultur 44.Folkbokföiingsuppgiñemai samhället.Fi.

i framtiden.Ku. 45.Grundenför livslångtlärande.U. 10.Anslutningtill Förslagtill övergripande 46. SambandetmellanSamhällsekonomi,transfereringar

EU -

lagstiftning.UD. ochsocialbidrag. l Omkriget kommit...Förberedelserför mottagande 47. Aweckling avdenobligatoriskaanslutningen

avmilitärt bistånd1949-1969+ Bilagedel.SB. till studentkårerochnationer.U. 12.Suveränitetochdemokrati 48. Kunskapför utveckling+ bilagedel.A.

+bilagedelmedexpertuppsatser.UD. 49. Utrikessekretessen.Ju. 13.JIK-metoden,m.m.Fi. 50.Allemanssparandetenöversyn.Fi.

- 14.Konsumentpolitiki ennytid.C. 51.Minne ochbildning. Museernasuppdragoch 15.Pâvag.K. organisation+ bilagedel.Ku. 16.Skoterköming jordbruks-ochskogsmark. 52.Teaternsroller. Ku.

Kartläggningochätgärdsförslag.M. 53.Mästarbrevför hantverkare.Ku. 17.Års-ochkoncemredovisningenligtEG-direktiv. S4.Utvärderingavpraxisi asylärenden.Ku.

Del ochl II. Ju. 55.Rättentill reformeratbilstöd. S.

ratten- 18.Kvaliteti kommunalverksamhet nationell 56. Ettcentrumför kvinnorsomvåldtagitsoch

-

uppföljning ochutvärdering.C. misshandlats.S. 19.Renaroller i biståndet styrningocharbetsfördelning57. Beskattning fastigheter,delav Principiella

- -

i eneffektiv biståndsförvaltning.UD. utgångspunkterför beskattning fastigheterav m.m. 20.Reformeratpensionssystem. Fi 2 Reformeratpensionssystem.BilagaA. 58. Juni Nationaldagen.Ju.6

Kostnaderochindivideffekter. 59.Vilka vattendragskall skyddas Principer och 22.Reformeratpensionssystem.BilagaB. förslag.M.

KvinnorsATP ochavtalspensioner. 59. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav 23.Förvaltabostäder.Ju. vattenområden.M. 24.Svenskalkoholpolitik enstrategiför framtiden.

- 25.Svenskalkoholpolitik bakgrundochnulage.

- 26. Att förebyggaalkoholproblem. 27.Vårdavalkoholmissbrukare. 28.Kvinnor ochalkohol. 29. Barn Föräldrar Alkohol. S.

- - 30.Vallagen.Ju. 3 VissamervärdeskattefiágorIlI Kultur m.m.Fi.

- 32. Mycket UnderSammaTak. C. 33.Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden,m.m.

Ku. 34.Teknisktutrymmeför ytterligareTV-sändningar.Ku.

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet Omkrigetkommit...Förberedelserför mottagandeav Påvåg.15 militärt bistånd1949-1969+ Bilagedel.11

Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändradansvarsfördelningför denstatligastatistiken.1 VapenlagenochEG4 SverigeochEuropa.En samhällsekonomisk Kriminalvård ochpsykiatri. 5 konsekvensanalys.6 Års-ochkoncemredovisningenligtEG-direktiv. JIK-metoden,m.m. 13 Del ochII. Ju.I 17 Vissamervärdeskattefrågor111 Kultur m.m.3 l

- Förvaltabostäder.23 Uppskattadsysselsättning omskattemasbetydelse

- Vallagen.30 för denprivatatjänstesektom.43 Utrikessekretessen.49 Folkbokföringsuppgiñemaisamhället.44 6 JuniNationaldagen.58 Allemanssparandetenöversyn.50

-

Beskattningavfastigheter,del Principiella

- Utrikesdepartementet utgångspunkterför beskattning fastigheter 57

av m.m. Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes-och

säkerhetspolitiskt bli, respektiveintebli Utbildningsdepartementet

hänseende attav medlemi Europeiskaunionen.8 Grundenför livslångtlärande.45 Anslutningtill EU Förslagtill övergripande Avvecklingavdenobligatoriskaanslutningentill

lagstiftning.10 Studentkårerochnationer. 47 Suveränitetochdemokrati +bilagedelmedexpertuppsatser.12 Kultu rdepartementet Renaroller i biståndet styrningocharbetsfördelning Fömyelseochkontinuitet- konstochkultur

- om i eneffektivbiståndsförvaltning.19 iframtiden. 9 Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder1900-talet Vandelnsbetydelsei medborgarskapsårenden,m.m.33 iSverige. 37 Teknisktutrymmeför ytterligareTV-sändningar.34 Kvinnor, barnocharbetei Sverige1850-1993.38 Vår andes ochandras.

stämma-

Kulturpolitik ochintemationalisering.35 Socialdepartementet Minneochbildning. Museemasuppdragoch Månsföreställningaromkvinnor ochchefsskap.3 organisation bilagedel.51+ Reforrneratpensionssystem.20 Teaternsroller. 52 Reformeratpensionssystem.BilagaA. Mästarbrevför hantverkare.53 Kostnaderochindivideffekter.21 Utvärderingavpraxisi asylärenden.54 Reformeratpensionssystem.BilagaB. KvinnorsATP ochavtalspensioner.22 Arbetsmarknadsdepartementet Svenskalkoholpolitik enstrategiför framtiden.24 Ledighetslagstiñningen 41

- - enöversyn Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.25 Kunskapför utveckling+ bilagedel.48

- Att förebyggaalkoholproblem.26 Vårdavalkoholmissbrukare.27 Civildepartementet Kvinnor ochalkohol.28

Kommunerna,LandstingenochEuropa.

Föräldrar Alkohol. 29 Barn- - + Bilagedel.2 Gamlaär ungasomblivit äldre.Om solidaritetmellan

Konsumentpolitiki ennytid. 14 generationerna.Europeiskaåldreåret1993.39 Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell SambandetmellanSamhällsekonomi,transfereringar uppföljningochutvärdering.18 ochsocialbidrag.46 MycketUnderSammaTak. 32 Rättentill ratten reformeratbilstöd. 55 Statenochtrossamfunden.42

- Ett centrumför kvinnorsomvåldtagitsoch misshandlats.556

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet EU,EESochmiljön.7 Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. Kartläggningochåtgärdsförslag.16 Miljö ochfysisk planering.36 Långsiktigstrålskyddsforskning.40 Vilka vattendragskallskyddas Principeroch förslag. 59 Vilka vattendragskall skyddasBeskrivningarav vattenområden.59

Skydd vattenområden av

enligt naturresurslagen NRL

3 / g

Kartbilaga till

Teckenförklaring

Ci Naturgeograñskaregioner

. - Huvudvattendelare - Skyddadevattenområden NRLenligt

Å vattendragssträckorenligtNRL Skyddade

Vattenuuedningensförslag: - vattenområdenbörskyddasenligtNRL som Skala 1:2 500 000 - vattenområden Övrigaprioriterade

Producerad- Tryck:Sjöfartsverketstryckeri1994 av

Innehåll 3

Innehåll

Del 2

Sveriges skyddade vattendrag naturvärden i vattendrag

skyddade enligt NRL 3:6 och förslag till ytterligare skydd. Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet, Christer Nilsson och Roland Jansson 5

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

De av Vattendragsutredningen från bevarandesynpunkt

prioriterade vattenområdena översiktlig sammanställning

- av naturvärden. Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet Ulf

, Larsson, Magnus Svedmark och Christer Nilsson 225

. . . . .

eøgáxiøvåâ.

.

358%

gassiaä sim umeå?

samsas;

á;r;:nä+za,u;ag;.ahnagmfv §53

Wi . . i slgsåzna: rm :abiszssämhq V ñvwisn :W ;aasârzmiiuiåzasä arøgsgsâv ,rrdziasd

.Lsezwayxêmwx

Vsrssuçgsaâx

Sveriges skyddade

vattendrag

N aturvärden

i

vattendrag skyddade enligt

NRL 3:6

och

förslag till

ytterligare skydd

Roland Jansson och Christer Nilsson Institutionen för ekologisk botanik Umeå universitet

Skyddade vattendrag 7

Innehållsförteckning

Sida: Förord 9 Inledning 11 II. Sveriges skvddade vattendrag 13

- -

17. Åbyälven

62 18. Byskeälven 65

Del Vattendrag som avvattnas till Bottenhavet, samt Vapstälven till Västerhavet 82 28. I Umeälven: 28.1 Vindelälven 83 -"- 28.10 Juktån uppströms Fjosoken 96 -"- 28.18 Kirjesån 99 -"- 28.22 Tämaån, samt Tämaforsen mellan

Gäuta och Stor-Laisan 102 115. I Vefsna: 115. Vapstälven 105 30. Öreälven

107 32. Lögdeälven 111 36. Moälven 114 38. I Ångermanälven: 38. Ransarån uppströms Ransarn 118 - - 38.7 Faxälven Edsele-Helgumsjön 120

38.7.12 Storån uppströms Klumpvattnet 122

38.7.19 Lejarälven 125

38.124 Rörströmsälven Långseleån 127

38.29 Vojmån uppströms Vojmsjön 130

38.35 Saxån 133 40. I Indalsälven: 40. Åreälven 135

8 Skyddade vattendrag

40.14 Ammerån 140 -"- -"- 40.21 Hårkan 145 -"- 40.22 Långan nedströms Landösjön 148 -"- 40.28 Dammån-Storån 152 I Ljungan: 42. Ljungan nedströms Viforsen 154 42. -"- 42. Ljungan mellan Havem och H0lmsjön156 -"- 42. Ljungan uppströms Storsjön 158 -"- 42.7 Gimån uppströms Holmsjön 160 I Ljusnan: 48. Ljusnan Laforsen-Arbråsjöama 163 48. 48. Ljusnan mellan Hede och Svegsjön 166 -"- -"- 48.4 Voxnan uppströms Vallhaga 169 Dalälven: 53. Osterdalälven uppströmsN Trängslet 173 53. I -"- 53.32 Västerdalälven uppströms Hummelforsen samt nedströms Skiffsforsen176 53. Dalälven nedströms Näs bruk 181 -"-

3. Vattendrag avvattnas till egentliga Östersjön 185 Del som Emån 186 74. Bräkneån 194 84. 86. Mörrumsån 199

Del 4. Vattendrag avvattnas till Västerhavet 204 som Fylleån 205 100. 108. I Göta älv: 108. Klarälven mellan Höljes och Edebäck 208 I Enningdalsälven: 112. Enningdalsälven uppströms riksgränsen211 112.

Slutsatser 215 IH.

skyddat 215 Vad är

om

sou 1994:59 Skyddade vattendrag

Förord

Den här rapporten är framställd på uppdrag av Vattendragsutredningen, och presenterad som ett yttrande till denna. Vattendragsutredningens

uppdrag var bland annat att lämna förslag till ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor i landet som borde skyddas mot vattenkraftutbyggnad. I direktiven ingår också att man skulle utarbeta principer skulle

som ligga till grund för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som är särskilt skyddsvärda och därför borde skyddas mot vattenkrañutbyggnad.

Vårt uppdrag bestod i att l beskriva de hittills skyddade vattendragen, samt 2 att identifiera värdefulla vattendrag saknar kan behöva

som men skydd. Arbetet har bestått i att för varje skyddat vattenområde eller älvsträcka ta fram dokumentation om och beskriva naturvärden. För att kunna identifiera värdefulla vattendrag, och för att kunna välja mellan olika objekt var det nödvändigt att diskutera principer för utökat skydd.

Rapporten är resultatet av en presons arbete i en månad. I den tiden ingår både insamlande faktaunderlag från t länsstyrelser och från

av ex Naturvårdsverket, samt skrivandet av hela rapporten. Många saker kunde ha gjorts på ett bättre sätt, ifall mer tid hade stått till förfogande. P den

g a korta tidsrymden kunde endast mer lättillgänglig dokumentation vatten-

av dragen användas. Med mer tid till förfogande hade kunnat ta fram ett

man

mer fullständigt faktaunderlag för varje vattendrag. Vi dock att

anser rapporten med sin nuvarande omfattning fyller sitt syñe, d att utgöra ett

v s underlag för att identifiera vilka ytterligare vattendrag bör skyddas.

som Det är också första gången ett försök görs att sammanställa naturvär-

som dena i alla svenska skyddade vattendrag.

Vi vill tacka Mats Dynesius, Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet, i allra högsta grad deltog i diskussioner vilka principer

som om som bör ligga till grund för utvalet av skyddsvärda vattendrag. Vi vill också tacka Ulf Larsson, som hjälpt till med skrivandet, samt Inger Brinkman vid Naturresursavdelningen på Naturvårdsverket, hjälpt mig

som med att ställa Naturvårdsverkets material till förfogande.

Roland Jansson och Christer Nilsson Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet

u igääji

4497:2ä B53

ijiiuxixaig

gymatü

i

Skyddade vattendrag 11

Inledning

Syftet med det här arbetet är att ge en översiktlig beskrivning av naturvär-

den i de vattendrag är skyddade mot vattenkraftutbyggnad och

som vattenöverledning enligt Lagen hushållning med naturresurser m. m. 3

om kap. 6 samt att identifiera värdefulla vattendrag som saknar men kan behöva skydd. Målet med sammanställningen uppgifter om skyddade vattendrag var att

av

uppfattning vilka naturvärden som finns representerade i de ge en om skyddade vattendragen, och att underlag för att identifiera värden som

ge saknar skydd. Som faktaunderlag har använts beskrivningar av områden av riksintresse för naturvård samt naturinventeringar olika vattendrag. Alla

av berörda länsstyrelser har tillfrågats ytterligare information. Den befint-

om liga dokumentationen mycket varierande omfattning, och för vissa

är av vattendrag finns endast knapphändiga uppgifter. I sammanställningen påpekas när dokumentationen är bristfällig eller saknas. I många fall beror de knapphändiga uppgifterna på att sammanfattande beskrivningar

snarare

naturvärdena i områden saknats, än på att områdets naturvärden som av sådana skulle okända. De är bara inte klädda i ord. Mindre vattendrag

vara i de skyddade vattensystemen, d s biflöden till huvudfåroma, är genom-

v gående dåligt dokumenterade.

Sammanställningen är resultatet arbete i en månad. P g a den

av en persons knappa tiden har inte kunnat använda all tillgänglig dokumentation, och sammanställningen gör inga anspråk på att vara fullständig. Som angavs

syftet istället att översiktlig beskrivning av redan skydovan var genom en dade vattendrag identifiera ytterligare skydd behövs.

var

Arbetet består 1 del där de skyddade vattendragen presenteras i tur

av en

och ordning, samt 2 del där ytterligare skydd vattendrag diskuteras.

en av I den delen sammanfattas först de befintliga skyddet, samt diskute-

senare

principer för utökat skydd. Sedan identifieras områden där skyddet är ras

otillräckligt, förslag på skyddsvärda vattendrag i dessa områden.

samt ges

Skyddade vattendrag 13

II.

Sveriges skyddade vattendrag

Nedan finns beskrivningar alla vattenområden och älvsträckor som är

av

skyddade i naturresurslagen NRL 3:6. Objekten har och

samma namn indelning i naturresurslagen. Varje objekt nedan motsvaras alltså av

som ett objekt i NRL 3:6. Två undantag från denna regel är dock gjorda: Tämaforsen i Umeälven behandlas tillsammans med Tämaån, och Västerdalälven nedströms Skiffsforsen behandlas tillsammans med Västerdalälven uppströms Hummelforsen. Objektens ordningsföljd följer

numreringen i SMI-Ilzs vattendragsregister SMHI 1985, se nedan.

Underrubriker

Presentationen de skyddade vattendragen sker på ett enhetligt sätt for

av att underlätta jämförelser. Den struktur använts är i stort sett följande:

som l vilka omfattas, 2 medelvattenföring i vattenområdets huvud-

län som fåra m3/s, 3 avrinningsområdets areal kmZ, 4 berörda naturgeograñska regioner enligt Nordiska rådets indelning Nordiska ministerrådet 1984, 5 avrinningsområdenas eller älvsträckomas berggrund, 6 geomorfologi och hydrologi, 7 vegetation, 8 flora, 9 fauna, 10 viktigare biflöden till huvudfåran och 11 referenser.

Indelning i avrinningsregioner

I sammanställningen redovisas de skyddade vattendragen i fyra olika områden beroende på till vilket hav de awattnas SCB 1987. De är: l vattendrag som awattnas till Bottenviken Tomeälven t o m Sävarån, 2 vattendrag awattnas till Bottenhavet Umeälven t o m Dalälven,

som inklusive Vapstälven, som avrinner till Atlanten, 3 vattendrag som awattnas till egentliga Östersjön Emån t o m Mönumsån och 4 vattendrag som avrinner till Västerhavet Fylleån t o m Enningdalsälven. Anledningen till att vattendragen har delats efter det hav de myrmar i

upp är inte bara kartograñsk. Det finns även ekologiska skäl. De olika havsre-

gionema har olika miljöförhållanden och organismvärldar. Eftersom

vattendragen i olika avseenden samverkar med haven påverkas deras växtoch djurliv det hav de mynnar Detta gäller även historiskt på så sätt

av

att vattendragens flora, fauna och vegetation i olika utsträckning avspeglar den postglaciala utvecklingen och artemas invandringshistoria.

Numrering av vattendrag

Alla vattendrag med sitt enligt SMHI:s vattendragsregister

anges nummer SMHI 1985. Avrinningsområdena är numrerade med Tomeälven

som nummer ett, och sedan i stigande ordningsföljd runt Sveriges kust, till de som myrmar i Atlanten. Biflöden till huvudfåran får undemummer enligt ett hierarkiskt system, numrerade från mynningen mot källflödena. Biflöden till huvudfårans biflöden eñer princip. T är Laisälvens

numreras samma ex nummer i vattendragsregistret "28.l.l6". "28" år Umeälvens

nummer, "28.1" är Vindelälven, Umeälvens första större biflöde räknat från kusten, och "28.l .16" att Laisålven är det sextonde biflödet till Vindelälven

anger räknat från Vindelälvens mynning.

Biologiska taxas nomenklatur

Biologiska taxa som nämns i texten har i regel angivits utan sitt latinska nanm. Kärlväxtemas svenska nanm följer Mossberg et al 1992. I övrigt har det latinska namnet angivits när förväxlingsrisk kan förekomma, eller när ett taxon saknar svenskt namn.

Kartor

Före själva beskrivningarna av alla skyddade områden återfinns två kartor. Den första Figur l. visar de skyddade områdena finns, inlagt i de

var större avrinningsområdena. Den andra kartan Figur 2. visar de naturgeograñska regionerna, och hur de skyddade områdena fördelar sig på dessa.

Referenser

Mossberg, B, Stenberg, L och Ericsson, 1992. Den nordiska floran. Wahlström Widstrand. Stockholm.

Nordiska ministerrådet. 1984. Naturgeografisk regionindelning av Norden. ISBN 91-38-08239-X. Arlöv.

Skyddade vattendrag 15 SMHI Svenskt Vattenarkiv. 1985. Vattendragsregistret. SMI-II

Hydrologi/Oceanograñ HO 26. Norrköping.

Statistiska centralbyrån. 1987. Natuimiljön i siffror. Miljöstatistisk årsbok 1986-87. Sveriges officiella statistik, Statistiska centralbyrån. Stockholm.

16 Skyddade vattendrag

Figur Karta över Sverige med de större avrinningsområdena inntade.

Skuggade områden är vattenområden och älvsträckor skyddade enligt naturresurslagen. Objekten är numrerade, och deras återfinns i tabel-

namn len nedan tillsammans med deras enligt SMHI:s vattendragsregis-

nummer ter.

Skyddade vattenområden och älvsträckor

Vattendrag somawattnas till 30 40. I Indalsälven:40.Åreälven Bottenviken: 31 -"- 40.14Ammerån

I Tomeälven 32 -"- 40.21Hårkan

2 Kalixälven 33 -"- 40.22Långannedströms 3 Råneälven Landösjön

4 I Luleälven: StoraLule älv 34 -"- 40.28Dammån-Storån

uppströmsAkkajaure 35 42. I Ljungan:42.Ljungannedströms

5 -"- 9.6.4Pârlälven Viforsen 6 -"- 9.6Lilla Lule älv 36 -"- 42.Ljunganmellan

uppströmsTjaktjajaure HavemochHolmsjön 7 -"- Lilla Lule älv 37 -"- 42. Ljungan uppströms

uppströmsSkalka Storsjön 8 13.Piteälven 38 -"- 42.7Gimånuppströms 9 17.Åbyälven Holmsjön

10 18.Byskeâlven 39 48. I Ljusnan:48. LjusnanLaforsen- 11 20. I Skelleñeälven:20. källflödena Arbråsjöama

uppströmsSädvajaure 40 -"- 48.Ljusnanmellan Hede 12 -"- 20. källflödenauppströms och Svegsjön

Rjebnes 41 -"- 48.4 Voxnan uppströms 13 -"- 20.6Malån Vallhaga 14 26.Sävarån 42 53. I Dalälven:53.Österdalälven

uppströmsTrängslet Vattendrag somawattnas till 43 -"- 53.32Västerdalalven Bottenhavet: uppströmsHummelforsen 15 28. lUmeälven: 28.1Vindelälven samtnedströms 16 -"- 28.l0 Juktånuppströms Skitfsforsen

Fjosoken 44 -"- 53.Dalälvennedströms 17 -"- 28.18Kirjesån Näsbruk 18 -"- 28.22Tärnaån 19 115. Vefsna:l ll5. Vapstälven Vattendrag somawattnas till egentliga 20 30.Öreälven Ostersiön: 21 32. Lögdeälven 45 74.Emån 22 36. Moälven 46 84.Bräkneån 23 38. I Ångermanälven:38.Ransarånuppströms 47 86.Mörrumsån

Ransam 24 -"- 38.7FaxälvenmellanEdsele Vattendrag somavvattnastill

ochHelgumsjön Västerhavet: 25 -"- 38.7.l2 Storånuppströms 48 100.Fylleån

Klumpvattnet 49 108.I Götaälv: 108.Klarälven mellan 26 -"- 38.7 19Lejarälven HöljesochEdebäck

. 27 -"- 38.124 Rörströmsälven 50 ll2. IEnningdalsälven:ll2. Enning- 28 -"- 38.29VojmånuppströmsVojm- dalsälvenuppströms

sjön riksgränsen 29 -"- 38.35Saxån

Skyddade

vattendrag 17

18 Skyddade vattendrag

Figur 2. Karta över Sverige med de naturgeografrska regionerna Nordiska

ministerrådet 1984 inritade. Skuggade områden är vattenområden och älvsträc-

kor skyddade enligt naturresurslagen, figur De naturgeograñska

se regionernas återfinns i tabellen nedan. namn

Naturgeograñska regioner

SydöstligaDanmarkochsydvästligaSkåne Skånessediment-ochhorstområden,samt Bornholm Nordöstskånesskogslandskap Blekingessprickdalsterrångochekskogsområde 10.SödraHallandskustland l Sydsvenskahöglandetsochsmålandsterrångens myrrikavåstsida 12.SydöstraSmålandsskog-ochsjörikaslåttområden 13.Sydsvenskahöglandetscentralaochöstradelar 14.ÖlandochGotland 15.Ljungheds-ochkustskogsområdenlängssvenska västkustenochnorskasydkusten 18.Densydöstnorskaochbohuslånska kustskogsregionen 21.SydöstraNorgesochsydvästraSverigeskuperade barr-ochlövskogslandskap 22.Götalandscentralaslättbygder 23.Skogslandskapeti Tiveden-Tylöskogen-Kolmården 24.Svealandssprickdalsterrångmedlerslättdalaroch sjöbåcken 25.ÖstersjöktrstenmedskärgårdarsamtÅland 26.Skogslandskapetomedelbartsöderom norrlandsgrånsen 27.Skogslandskapetomedelbartnorr om norrlandsgränsen 28.Sydligtborealakuperadeområden 29.Kustslåtterochdalarmedfinsedimentkring norra Bottenviken 30.Norrlandsvågigabergkullterrångmed mellanborealaskogsområden 31.Jämtlandskambrosilurområde 32.Nona NorrlandsochnorraFinlands barrskogsområdenochbergkullslätter 33.Förljållsregionmedhuvudsakligennordligt boreal vegetation 34.Barr- ochtjällbjörlcskogsområdetnorr omDovretill Västjämtland 35.Fjållregionensubarktisk-alpinregion i södradelen avñållkedjan 36.Nordlands,TrornsochLapplandshögljållsregion 49.Finnmarksochñåll-Iapplands kontinentalaskogsochijällviddregion 52. Norrabarrskogs-Lappland

Skyddade vattendrag 19

Del

som avvattnas

Vattendrag

till

BOTTENVIKEN

20 Skyddade vattendrag

Tomeälven

Län: Norrbotten, Lappland Finland, Troms fylke Norge

Medelvattenföring: 371 m3/s

Avrinningsområdets areal: 34 590 km2

Naturgeograñska regioner: 29b. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring norra Bottenviken 30b. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden 32d. Norra Norrlands och Finlands barrskogsområden och berg-

norra kullslätter 36e, 36d. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion 49a. Finnmarks och fjäll-Lapplands kontinentala skogs- och fjällviddregion

52a. Norra barrskogs-Lappland

Det vattensystem Tomeälven bildar tillsammans med Kalixälven

som

Tärendö älv, Europas största oreglerade. genom bifurkationen är ett av Några mindre dammar finns dock i Tengeliönjoki, ett mindre biflöde i Finland. Älvens avrinningsområde delas mellan Sverige och Finland, och Tomeälven och Muonio älv bildar riksgräns mellan länderna. Älven

vid Haparanda. Floran och faunan i Tomeälven innehåller mynnar många nordliga inslag och arter saknas söderut i landet.

som Iserosionen spelar stor roll för ströndemas utformning. I älven finns pågående geovetenskapliga förlopp, t aktiva deltan, i en omfattning

ex

saknar motstycke i landet. Tornedalens odlingslandskap, med som rikedom på älvnära slåttermarker, är unik för landet.

Berggrund

Övre delen Tometråskområdet hör till den skandinaviska fjällkedjans

av berggrund och består framförallt fjällgrönstenar och skiffrar från seve-

av köliskolloma. I ett vidsträckt område runt Kiruna, och mellan Masugnsbyn och Pajala, är berggrunden komplex, med malmförande bergarter. De

a utgörs främst graniter och porfyrer olika åldrar, samt yngre effusiva

av av grönstenar. I avrinningsområdets nedre delar dominerar linagraniter och ådergnejser med sedimentärt ursprung.

Geomorfologi och hydrologi

Tomeälven awattnar Tometräsk, är Sveriges till ytan sjunde största som sjö och den i särklass största inom Tomeälvens avrinningsområde. Sjön är

ett s k överfördjupat bäcken uppkommit glaciärerosion.

som genom Tometräskomrâdet kan indelas i två huvudregioner. Den östra delen utgörs av bergkullslätt, medan den västra delen tillhör den skandinaviska ijällkedjan. Fjällkedjan har formats av skollor överskjutna från väster. Glaciala storformer, t ex U-dalar och nischer, är välutbildade inom de högre massi-

ven.

Mellan Tometräsks utlopp, Tarrakoski, och sjön Jukkasjärvi älven utgörs av flera relativt stora, långsträckta sjöar, åtskilda korta forssträckor. av Området tillhör bergkullslätten, med stora flacka arealer med enstaka lågtjäll med toppar på drygt 700 ö m

Området mellan Jukkasjärvi och Junosuandoselet tillhör också

bergkullslätten. Längs Jukkasjärvis sydvästra strand sträcker sig

Jukkasjärviåsen med åsnät, planåsar, platåer, terrasser och åsgravar. I områdets övre delar bildar moränen ett drumlinlandskap. Älvsträckan kännetecknas av forssträckor omväxlande med långsträckta sel, där smärre

inlandsdeltan har byggts t i Vittangiselet.

upp, ex

Mellan Junosuando och Pajalaselet rinner älven ett flackt och genom myrrikt område. Här utbreder sig ett landets största slättområden. Denna av bergkullslätt utgörs av skog- och myrklädda moränområden med enstaka restberg. Älven är mestadels och

svagt slingrande lugnflytande med några

korta forssträckor och ett flertal djupa vikar, oña benänmda "vuopio". Sträckan ligger vid och strax nedströms högsta kustlinjen. Här utbreder sig vidsträckta sand- och gmsplan, utformade randdeltan. Där älven skurit som sig ned i sedimenten, som vid Eikheikki och längs Pajalaselet, har till upp 10 m höga strandbiinkar bildats.

Mellan Pajalaselet och Karungiselet övergår bergkullslätten i vågig berg-

kullterräng. Älven rinner i trång dalgång. Nedströms

en Kengisforsen, som

har en fallhöjd på 20 är älven ovanligt rak ända till Pello. Älven m, ner är nedskuren 10-20 i sedimenten fyller dalgångens botten. Nedom m som Pello ökar terrängens brutenhet, samtidigt dalen

som vidgas.

Sedimentplanen blir lägre, och ligger ofta mindre än 5 älven. Älven m ovan mellan Koiva, uppströms Övertorneå, och Karungiselet vidsträckt utgör ett selområde, där selen kommit att utfyllas med bankar och hohnar.

22 Skyddade vattendrag

Älvsträckan präglas i hög grad pågående fluviala som till av processer både omfattning och karaktär är unika för vårt land.

Från kustslätten till mynningen älven mycket flack kustslätt, omges av en

svallade moränhöjder. Älvfåran är obetyd-

som endast avbryts av låglänta, nedskuren i fjärdsedimenten och älvens yta ligger mindre än 10 m

ligt

under den omgivande terrängen. Älven i en flack och grund mynnar

skärgård vid Haparanda, som huvudsakligen är uppbyggd av morän.

Vegetation

Tometräsks överlag mångformiga med bl fjäll med tydlig

omgivningar är a vegetationszonering, ängsbjörkskogar, sydväxtberg, kalkpräglad mycket

artrik vegetation med rad sällsynta inslag, rika back- och källkärr samt en palsmyrar. Torneträsk till större del av ett smalt björkskogsbälte, omges följt alpin vegetation ovanför. Mossrik hedbjörkskog dominerar, men av finns flera ställen runt hela sjön. I sjöns östra ände

ängsbjörkskogar på

finns dessutom tallskog. Tometräsks stränder är oña blockiga utposter av och bevuxna med videbuskage, sjöfräken, vattenklöver och flaskstarr. t ex

Sand- och grusrevlar är vanliga vid bäckmyrmingama. Sjön hyser ett betyd-

ligt antal vattenväxter än någon sjö inom området. Här finns t större annan både och vekt braxengräs, olika natearter, strandranunkel, ex styvt sex hår- och knoppslinga, samt även några vattenmossarter och kransal-

sylört,

gen Nitella opaca.

På sträckan Tarrakoski till Jukkasjärvi de övre sjöarna Jekajaure omges och Alajaure till del ñällbjörkskog mossrik hedtyp. Den större av av mossrika barrskogen ökar i areal längs älvdalen, för att från Vakojaure

dominerande. Smärre myrmarker når ända till stränderna. vara ner

Palsmyrar finns i Jekejaures omgivningar.

Steniga moränstränder är vanligast längs älven ovanför högsta kustlinjen,

block- och sandstränder förekommer också. Moränsträndema är zonemen rade med strandskog och glasbjörk högst följd neråt av en en av gran upp, till 10 bred videbård med grön-, lapp- och ripviden. Nedanför videupp m bården finns och gräsvegetation, dominerad styltstarr tillsammans ört- av med bl fjälhuta, kattfot och tätört. I sjöarnas nedströmsdelar finns spara bevuxna blockstränder, med styltstarr och kabbeleka som framträsamt dande På raningsmarker slåtterrnarker och skyddade stränder finns arter. breda starrbälten främst norrlandsstan, flaskstarr och blåsstarr. av

Skyddade vattendrag 23

Högörtvegetation finns vid del forsar och bäckutlopp. Steniga forsstränen der erbjuder en rikare flora med stort örtinslag, t fjällvedel, isvedel, ex svarthö, fjällskära, slåtterblomma, tätort och smalviva. Kalkförande kärrdråg med a finbräken och gräsull finns också. Vattenvegetationen är artfattig, kan individrik. men vara

Från Junosuando ned till Pajalaselet rinner älven ett mynikt område genom med tallhedar, med ris och lavar i undervegetationen. I allmänhet når inte myrmarkema ner till strandnivå. Kulturrnarker finns främst runt de väl åtskilda byarna längs älven. Stränderna präglas iserosion, och isskjutna av levéer är vanliga. De eroderade stränderna är sparsamt bevuxna. Mer skyddade stränder med stenigt substrat kan ha tydligt zonerad vegetation med grönvide och älgört, gråstarr, blåtåtel, trådtåg samt sjöfräken tongisom vande arter uppifrån och ned. Här och där finns fjällväxter fjällsyra, som

lapptåtel och fjällstarr. De flesta öarna i älven har utnyttjats raningar

som eller för kreatursbete, är i stor utsträckning igenvuxna med buskar men nu och tuvtåtel.

Nedom Pello är dalbottnen till stor del uppodlad och markerade omges av men låga skogshöjder. På de vanligen blockiga forssträndema finner man på sina ställen gott fackelblomster. Uppströms Mounio älvs inflöde om finns stränder hårt ansatta oña är artrika med sällsynta och alpina av som arter. Vid mer lugnflytande sträckor ansluter oña stranden direkt till jordbruksmarker. Här är strandvegetationen ofta välzonerad. På slåtterholmarna i selen finns ängsvegetation högörter med arter av som älgört, strandveronika, strandlysing och hästskräppa. Vattenvegetationen är

rik i lugnflytande och grunda områden. Vanliga igelknoppsarter,

är t ex svalting och pilblad Sagittaria spp.

Flora

Tomeälvens flora liknar Kalixälvens skiljer sig avsevärt från de sydlimen gare oreglerade älvamas floror. Tomeälvens stränder hyser flera nordt ex liga och i landet ovanliga växtarter, nordlig backmta, polargullpudra a och lappblågull. Hänggräset, med i övrigt arktisk utbredning, växer en längs älvens nedre lopp. Fjällarter isvedel och smalviva och sydliga som växter som blomvass och bunkestarr finns också. De kalkgynnade, sällsynta orkidéema blodnycklar och sumpnycklar har hittats i ett vid älven. Noma och vityxne finns också. Ängsnycklar är funnen längs älvens övre lopp. Se även under "Vegetation".

24 Skyddade vattendrag

Fauna

Kunskaperna djurlivet längs Tomeälven är i vissa stycken otillfredsstäl-

om lande. Älven har mycket god reproduktion lax, vilken utgör en stor

en av andel Östersjöns laxbestånd. Älven har också viktiga lekornråden for

av älvlekande kustsik och havsöring. Sjöfågelfaunan, främst sim- och dykän-

ställvis mycket individrik. Myrarna älvens mellersta lopp der, är norr om hyser landets starkaste bestånd sädgås. Ängar och översvämningsomrâ-

av den hyser rik vadarfauna. Älvdalen är också betydelsefull tlyttfågel-

en en led.

Bland däggdjur och fåglar finns ett tiotal hotade arter i Tometräskornrådet, bl järv, flera rovfågel- och ugglearter, fjällgås, sädgås och nordsångare.

a Abiskojokks delta är rikt på sjöfågel, och viktig rastplats på våren. I

en

sjön finns röding, sik, öring, hair och bergsimpa. Björn och lodjur har

sannolikt fasta stammar i området. På våren är vakar nedströms forsar i älvens övre lopp viktiga för rastande sjöfåglar, främst sångsvan.

Bitlöden

Tomeälven och Kalixälven utgör tillsammans ett vattenområde, eftersom de är förbundna Tärendöälven, leder över vatten från

genom som Tomeälven till Kalixälven. Tärendöälven räknas till världens största bifurkationer. De största biflödena till Tomeälven är Könkämä-Muonio älv 1.12, Lainio älv 1.15, Vittangi älv 1.19 och Rautasätno 1.26. Nedan beskrivs Lainio älv och Könkämä-Muonio älv. Tärendö älv behandlas under Kalixälven. De flesta biflödenas egenskaper är tämligen okända,

med undantag för del biflöden i fjällregionen, t ex Abiskojokk 1.32.

en Många de mindre biflödena hyser dock enligt undersökningar hotade

av evertebrater.

1.15 Lainio älv

Lainio älv Tomeälvens största biflöden, och awattnar området

är ett av mellan Tomeälvens huvudfåra och Muonio-Könkämä älv på riksgränsen mellan Sverige och Finland. Älven i Tomeälven nedströms

mynnar Junosuando.

Skyddade vattendrag 25

Berggrunden utgörs av urberggrund och domineras av linagraniter och sedimentära ådergnejser. Längst uppströms, runt sjön Råstojaure, finns ett område av äldre graniter, och avrinningsområdet går också stråk

genom av yngre eñusiva grönstenar. Vid sammanflödet med Tomeälven finns ett område av yngre graniter och syeniter.

Stonnorfologin kan beskrivas som fjäll- och förfjällsområde i avrinnings-

områdets övre delar ned till Jårkastok, och därefter bergkullslätt ned

som till sammanflödet med Tomeälven. De två största källflödena är Tawaätno 1.15 och Råstätno 1.15.l2. Lainioälvens dalgång är mycket flack. Hela Lainioälvens vattenområde ligger ovan högsta kustlinjen.

Avrinningsområdet ned till Jårkastok ligger till större delen inom landets enda egentliga tundraområde. Palsmyrar är vanliga, varav Tavvavouma vid Tawaätno hör till de allra bäst utbildade. Sträckan från källflödena till Jårkastok karakteriseras välutbildade och överblickbara isälvsavlag-

av ringar, främst rullstensâsar och smälträrmor. Längs Råstätnos och Tawaätnos nedre lopp samt vidare mot Pulsujärvi löper en stor rullstensås. Öster Bjugesvare har för Lappland unikt ravinlandskap skurits i

om ett ut ñnsedimenten. Vid sammanflödet Råstätno och Tawaätno och i

av området sydost därom finns fjällkedjans största anhopning dyner. Kring

av Jårkastok och Övre Soppero finns ytterligare dynområden. Nedströms Jårkastok skär älven ett mycket välutbildat drumlinfält. Mellan

genom Lainio och sammanflödet med Tomeälven präglas Lainioälvens lopp i hög grad av att älven följer och styrs av den s k "Lainiobågen", ett moränbacklandskap av Veikimoräntyp, med moränryggar, moränkullar och många småsjöar och myrar. Strax öster om älven, någon halvmil uppströms sammanflödet med Tomeälven, ligger det stora myrkomplexet Ainettivuoma-Puuruvaara.

Ned till Jårkastok är älven mestadels smal och slingrande. Nedströms Jårkastok har älven till stora delar selkaraktär och meandrar genom isälvs-

avlagringarna på ett sätt som inte är vanligt ovan högsta kustlinjen.

Älwallar och levéer följer älvsträckan. Mellan Lannavaara och sammanflödet med Tomeälven har älven ett slingrande lopp med ett stort antal forsar och några sel.

En stor del av avrinningsområdet ned till Jårkastok ligger ovan skogsgränsen, och omges av torra till friska rishedar. Ett stort antal bäckraviner med videsnår samt palsmyrar finns också i anslutning till älven. En bit nedströms Råstätnos och Tawaätnos sammanflöde rinner älven genom lav-

26 Skyddade vattendrag

eller mossrik fjällbjörkskog av hedtyp. Skogsgränsen mot tundran är utdragen över flera mil. Hedartade fjällbjörkskogar dominerar i älvdalen ända ned till Nummavaaratrakten, uppströms Övre Soppero. Där börjar granskog med blåbär, hönsbär och ekbräken i faltskiktet uppträda. Mynikedomen är stor och domineras fattigkärr med

myrarna av starrvegetation, men palsmyrar finns också. Mellan Lannavaara och mynningen i Tomeälven älven blandskogar och myrområden.

omges av Björk och gran är de dominerande trädslagen och ett friskt fältskikt

av blåbär och kråkris är dominerande. Rena granskogar är vanliga på fuktigare marker, medan höjder som t ex åsar är tallhedsklädda.

Älven är föga kulturpåverkad i sitt övre lopp. Kulturinflytandet är markant vid byarna från Koivusaari och nedströms. På ñnsedimentrika stränder finns slåttermarker med gräs- och örtrik vegetation, De flesta strandängama hävdas dock inte längre. De är vanligen präglade

av iserosion och är glest bevuxna med a nedpressade videbuskar, vanligen grön-, lapp- eller blekviden, samt arter tätort, kung Karls spira,

som norrlandsstarr och flera gräsarter. Andra vanliga inslag i slåttennarksfloran är a älgört, hundkäx, grenrör, rosenbinka och älvsallat.

Älvsträndema i nedre loppet består vanligen stenig till blockig

av morän med gles, zonerad vegetation. Stränderna är vanligen kraftigt iseroderade. Högst upp på stranden återfinns en strandskog och björk, i nedre

av gran loppet oña gråal, på lägre nivå följd ett videbälte, och nedanför detta

av vidtar norrlandsstarr och sjöfräken dominanter. Kung Karls spira,

som tätört, rosenrot, blåtåtel, ängsskallra och svarthö är vanligt förekommande. Vid bäckdälder finns frodigare vegetation med lappranunkel, polargull-

t ex pudra, röd trolldruva, stenbräken och lappblågull.

Faunan i området kännetecknas nordliga arter, t

av ex myrspov, dvärgsparv, svartsnäppa, nordsångare och rödsork. Älven ligger inom områden som är mycket värdefulla för den högre faunan. Björn, järv, tjällräv och utter, och sjöfågel sångsvan och fjällgås finns i området. I

som fiskfaunan ingår bl lax, öring, harr och lake. Laxen vandrar högt i

a upp älven som svarar för ca en fjärdedel Tomeälvens totala laxreproduktion.

av Evertebratfaunan är otillräckligt studerad har förutsättningar att

men vara särpräglad i älvens övre lopp.

Skyddade vattendrag 27

1.12¶Muonio älv Könkämä älv

Könkämä-Muonio älv bildar riksgräns mellan Sverige och Finland. Den rinner i trakterna Treriksröset och myrmar i Tomeälven strax ned-

upp av ströms Pajala. Älven heter Könkämä älv i sitt övre lopp, ned till 1 mil

ca uppströms Karesuando, och därefter Muonio älv.

Berggrunden domineras sedimentära ådergnejser och linagraniter med

av stråk effusiva grönstenar. Allra längst i nordväst finns en del av

av yngre den skandinaviska bergskedjans berggrund i form seve-köliskollomas

av bergarter.

Landskapet kan i stort karakteriseras fjäll- och förfjällsterräng, ned till

som strax Karesuando. Därefter löper älven genom ett landskap av berg-

ovan kullslättyp, där höjdskillnadema sällan överstiger 200 m.

Könkämä älv till Karesuando inleds med de stora tjällsjöama Ylinen

ned

Kilpisjärvi och Alanen Kilpisjärvi. Älvdalen präglas att inlandsisen med

av sin kant retirerat från nordost mot sydväst, medan älvdalen löper vinkelrätt däremot. Mot kvardröjande har det byggts upp storartade glacifluviala ackumulationer, vidsträckta terrassplan, rullstensåsar och slukåsar. Ett

t ex

de sammanhängande stråken går från syd-sydväst över Idivumaav mer trakten och klyver sig i två nära Karesuando. Det följs dyner, och

grenar av här finns också välutbildade drurnliner. I Karesuandoornrådet finns stora palsmyrar, med palsar av varierande typ.

Vid Karesuando byter älven till Muonio älv, och här övergår

nanm förfjällsterrängen i bergkullslätt, vilket gäller för resten av avrinningsområdet nedströms. Muonio älv har ett slingrande lopp med flera skarpa krökar. Särskilt i sitt nedre lopp är älven ställvis djupt nedskuren i glacifluviala sediment och omges av 15-20 m höga brinkar. Stora glacifluviala stråk går fram mot älven, i de nordligare delarna från sydväst, i söder från väst och nordväst. Stråken innefattar a åsar och

mera sandurfált. I anslutning till isälvsavlagringama uppträder dyner på flera ställen, bl öster Karesuando, kring Pingisjokis mynning och öster om

a om Saivomuotka. I anslutning till biflödena Merasjoki l.l2.9, Parkajoki 1.12.8, Aareajoki 1.l2.2.1 finns några av landets mest

m imponerande kursudalar, djupt inskuma i fast berg.

28 Skyddade vattendrag

Älvsträckan ned till Karesuando, där älven heter Könkämä älv, ligger i sin helhet inom fjällbjörkskogsregionen, och mossrika hedbjörkskogar dominerar området. Talrika myrar, vanligen palsrika blandmyrar och rismyrar, finns vid älven och i dess närhet. Ställvis går även torra eller friska rishedar ned mot älven. Vegetationen längs älvens stränder är dåligt dokumenterad.

Nedströms Karesuando, där älven heter Muonio älv, rinner älven ett

genom mycket myrrikt skogslandskap. Fjällbjörkskogar dominerar till några mil söder Karesuando, där tallskogar tar överhanden. Tallhedar torr

om av lavristyp med främst kråkris, lingon och ljung i faltskiktet dominerar. På lâglänta och fuktiga marker är blåbärsgranskog vanlig. Hönsbär är oña påtagligt riklig i fältskiktet i granskogama. Myrmarkema består till större delen av blandmyrar med strängar och flarkar och hyser vanligen

fattigkärrsvegetation. Kultunnarker finns främst i anslutning till de ganska

talrika byarna utefter älven.

Stränderna längs Muonio älv kantas ofta skog frisk ristyp. Steniga,

av av av iserosion präglade stränder är vanliga, särskilt längs forsar. De har ofta gles men artrik vegetation med gråa och viden, främst grön-, blek- och lappviden, närmast strandskogen. Videna är nedpressade isen så att de

av får ett krypande växtsätt. I fältskiktet framträder blåtåtel, ljung, kråkklöver, slåtterblomma, fjällkvarme, fjällnejlika, tätört och kung Karls spira. De flesta holrnar och breda stränder med finkornigt substrat har utnyttjats för slåtter. Nedre landstranden har här starrvegetation, vanligen bestående

av norrlandsstarr. Andra ofta förekommande arter på strandängama är älvsallat, nordlig backmta, strandveronika och lappblågull. De har alla nordlig eller östlig huvudutbredning. Vid bäck- och grundvattenutflöden är strandvegetationen ofta artrik, men artfattiga myrstränder finns också. Vattenvegetationen är ställvis välutvecklad i lugnflytande partier av älven. Vanliga vattenväxter längs hela älvsträckan är tjälligelknopp och ålnate, medan vanlig igelknopp, hårslinga och hästsvans bara är vanliga i det nedre

loppet.

Älvfloran har ett stort inslag östliga och nordliga vilka flera

av arter av är ovanliga i landet.

Delar av avrinningsområdet ligger inom ett viktigt faunaområde, Liedakke- Tavvavuoma, där bl järv vistas regelbundet. Varg och utter har också

a rapporterats från området, liksom del sällsynta och sjöfåglar. I

en rovövrigt är faunan dåligt känd. I några av Muonio älvs biflöden finns utter.

Skyddade vattendrag 29

Selen kring Muonio och dess holmar viktiga

är häckningsbiotoper och

rastlokaler för fåglar, särskilt änder, skrakar och vadare. Kuttainenselet är en annan viktig fågelrastlokal. Sångsvan, sädgås och fjällgâs häckar i

omgivningarna.

Hela älven har goda populationer harr och öring, medan laxen bara av a går i Muonio älv, för sedan välja det finska upp att biflödet Lätoseno l 12.22 framför Könkämä älv. Älven har för landet unik evertebratfau- . en na. Här finns rad extremt nordostliga bäcksländoma en arter, t ex Chloroperla serricomis, Capnia vidua och Nemoura sahlbergi, inte sällan med sina enda kända svenska förekomster just i gränsälven.

Referenser

Hjelmqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län som hyser hotad evertebratfauna eller flodpärlmussla. Pers. comm.

Områden riksintresse för naturvård i Norrbottens län. av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Statistiska centralbyrån. 1987. Natunniljön i siffror, Miljöstatistisk årsbok 1986-87. Sveriges officiella statistik. Stockholm.

30 Skyddade vattendrag

Kalixälven

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 290 m3/s

Avrinningsområdets areal: 27 860 km inklusive 9 910 km gemensamt med Tomeälven bifurkationen vid Tärendö

genom

Naturgeografiska regioner:

29b. Kustslätter och dalar med fmsediment kring Bottenviken

norra 30b. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden 32d. Norra Norrlands och Finlands bairskogsområden och berg-

norra kullslätter

36h. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion 52a. Norra barrskogs-Lappland

Kalixälven Europas största oreglerade vattensystem. Tärendö

är ett av älv, för över vatten från Torneälven, räknas bland

en bifitrkation som

världens största sådana. Kalix älv rinner i Kebnekaisemassivet och

upp avvattnar detta via två Kaitumälven och Kalixälven. Liksom

grenar, Tomeälven har den inslag nordliga arter är mycket säll-

stort av som synta i övriga landet, och iserosionen formar ofta stränderna. Ãvjebrøddsvegetationen i sjöarna i älvens nedre lopp är unik, betingad

den stora vattenståndsamplituden. av

Berggrund

Längst i väster finns skandinaviska bergskedjans bergaiter, dominerad av seve-köliskollomas skiffrar och grönstenar. Nedanför bergskedjan i ett vidsträckt område nmt Kinma är berggrunden komplex, med bl malmfö-

a rande bergarter. De utgörs främst graniter och porfyrer av olika typer,

av

effusiva grönstenar. Stora områden längs Kalixälven och samt yngre Kaitumälven utgörs äldre effusiva grönstenar. Resten av avrinningsom-

av rådet nedströms domineras till stor del linagraniter, med mindre inslag

av

ådergnejser med sedimentärt ursprung och äldre graniter. av

Geomorfologi och hydrologi

Stormorfologin inom Kalixälvens avrinningsområde kan indelas i två

huvudregioner. I väster högljällsområdet på än 1000 ö och öster

mer m därom det vidsträckta, flacka lågfjälls-, skog- och myromrâdet byggs som upp av urberg. Mellan Tärendö, Vittangi och Muonio finns de flackaste urbergsslättema i hela inre Norrland.

Kalixälven har sitt källornråde i Kebnekaisemassivet har toppar mellan som 1600 och drygt 2100 ö Härifrån kommer Kalixälvens två källflöden, m

Ladtjojåkka 4.8.2 och Vistasjåkka, förenas i sjön Paittasjärvi vid

som Nikkaluokta. Jokkamas dalgångar skär djupt i fjällområdet. Dalbottnama ligger på 600 ö varför stora höjdskillnader finns inom ca m området. Vistasjåkka rinner i den djupt nedskuma U-dalen Vistasvagge. Vistasjåkka bildar i sitt nedersta lopp ett milslångt meandrande deltalandskap med stora outfyllda lagunsjöar. Ladtjojåkka rinner genom den breda dalgången Ladtjovagge. Palsmyrar och uppñysningsmarker är

vanliga i dalgången. Mellan Ladtjojokk och Nikkaluokta finns

a välutbildade svämkäglor och ett mycket välutvecklat israndrännesystem, som går ända ned till och förbi Nikkaluokta.

Nedströms källfödena bildar älven räcka sjöar i 45 km lång en av en ca sjökedja. Sjöama heter Paittasjärvi, Laukujärvi, Holmajärvi, och Kaalasjärvi. Stonnorfologin runt sjöama kännetecknas lågfjälls- och av

förfjällsterräng. På dalsidoma finns välutvecklade israndrärmesystem

som går ända ner mot sjöytoma. Ackumulationsfonner finns t vid Kaalasjärvi ex i form av en rullstensås, fortsätter i den mäktiga Jukkasjärviåsen. som Drumliner finns i låglånt terräng mellan Laukajärvi och Holmajärvi samt söder Kaalasjärvi. Nedströms sjökedjan får älven ett smalt och slingom rande lopp med rad forssträckor åtskilda mestadels smala sel. Från en av och med Kiviniemi ned till Lappesuando vidgar sig selen och här finns även flera större vikar. Landskapet hör längs hela sträckan till bergkullslätten. Glacifluviala erosions- och ackumulationsformer präglar området. På sydsidan Saurussuvanto finns ett 50 högt av m ackumulationskomplex som är rikt differentierat i åsar, terrassplan och sandurfält. Dödishål är vanliga. Älven skär på flera ställen genom dmmlinfalt.

På sträckan mellan Lappesuando och Tärendö kännetecknas älven ett av stort antal forsar åtskiljda korta, lugnflytande sträckor. Runt Tärendö av finns de flackaste urbergsslättema i hela inre Norrland. Nedströms

32 Skyddade vattendrag

Lappesuando rinner älven ett landets mest välutbildade morän-

genom av backslandskap Veikimoräntyp. Från trakten av Parakka blir de glaciflu-

av viala inslagen åter starkare. I selet vid Nedre Parakka är de recenta fluviatila formerna med älvforgreningar, öar, levéer och bankbildningar ovanligt välutvecklade. Nedströms Parakka rinner älven i Pahakurkkio genom en mer än kilometerlång klippkanjon med upp till 5 m höga sidor.

Strax nedströms Tärendö ligger Kalixälvens randdelta vid högsta kustlinjen. Här förekommer talrika glacifluviala sand- och grusstråk längs älven. Vid Narkenfors bit nedströms fylls älvdalen av omfattande plan

en

älvmymiings- och fjärdsediment, vilka älven skär ned i med 10-20 m av höga blinkar nipkaraktär. Nedströms Narkenfors bestäms

av stonnorfologin Kalixälvens genombrottsdal, vilken hör till de längsta

av inom urbergs-Norrland. Vid Jokk ligger ett mäktigt vattenfall, Jokkfall,

med 10 m fallhöjd.

Nedströms Överkalix karakteriseras stormorfologin att dalgången

av successivt upphör. Sträckan domineras helt av de aktiva fluviala processerna. Kalixälven flyter här med Ängesån 4,1, och de bildar vid sam-

samman manflödet ett vidsträckt sel- och deltaområde med levéer, lagimsjöar, älvförgreningar och öar. Längre nedströms bildar älven ännu ett vackert delta vid utflödet i sjön Räktjärv. På den nedersta delen faller älven i en starkt slingrande och brant fåra med flera forsar till mynningen i Kalixfjärden. Till skillnad från Tomeälven inte Kalixälven någon kustslätt, utan

omges av höjder på över 100 ö h förekommer ända ner mot kusten. Morän av

m kalixpinmnotyp är den helt dominerande jordarten längs älven mellan Räktjäiv och mymiingen, och bildar i älvdalens nedersta del låga ryggar

löper tvärs över dalen. Nedre Kalixdalen utgör typområde för som

Kalixpinnmo.

Vegetation

Vistasjåkka i Vistasvagge omges av fjällbjörkskogar, främst hedskogar

i sydsluttningar och bäckraviner finns ängsskogar. Örtrika men björkskogskärr finns här och I deltaomrâdet finns ängsskogar, våta

var. kärr och videområden. Kalkstråk i dalgången har lokalt gett upphov till en rikare vegetation. I Vistasvagge finns även utpostlokaler för tall. Runt Ladtjojåkka dominerar hedbjörkskog, med partier av lavrika björkskogar och palsmyrar. Ängsbjörkskog finns som ett band upp mot kalfjället ovan

hedskogarna, främst i sydsluttningama, samt vid det myriika landskapet

Skyddade vattendrag 33

vid Ladtjojaure. Rik vegetation finns fläckvis främst i anslutning till branter med kambrosilurberggrund utmed dalsidoma. Ängar och våta hedar med rik flora finns söder om Kebnejålcka.

Sjökedjan från Paittasjärvi till Kaalasjärvi hedbjörkskogar med

omges av en örtfattig rismatta främst blåbär och kråkris. En successiv övergång

av

mot barrskogsregionen börjar vid Paittasjärvi och inslaget tall ökar

av snabbt österut. Granen har västlig utpost i dalens nedre del. Oftast växer

en ren björkskog närmast sjöama, med blandskog på högre nivåer. Inslaget

av myrmarker är stort. Sjöamas strandvegetation är ofta zonerad med ett videbälte som längre ner på stranden följs ett gräs- och örtrikt bälte. Längst

av ner på landstranden växer endast gräsartade växter.

Nedströms Kaalasjärvi till Lappesuando rinner älven fram ett

genom skogs- och myrlandskap. Tallhedar, ofta med stort björkinslag är den vanligaste skogstypen. Partier med hedbjörkskog finns längs älvsträckans övre del, medan inslaget av gran och blåbärsgranskog ökar mot öster. Strandskogar med högörtvegetation finns ställvis längs älven, liksom breda videbälten. Ofta finns dock bara smal eller luckig videbård på

en Strändema. Strandslåttennarker finns runt Kiviniemi. Branta sparsamt bevuxna moränstränder finns också. Några sel hyser frodig vattenvegetation. I området mellan Kalixälven och Kaitumälven uppströms dessas sammanflöde ligger Kaitum urskogsområde, ett 33 000 ha stort urskogsområde med endast spår plockhuggning i de älvnära avsnitten.

av

Mellan Lappesuando och Tärendö älven tallhedar och barr-

omges av

blandskogar samt stora myrkomplex. Stränderna är vanligen steniga, och

kan vara glest bevuxna, är oña välzonerade. Längst på stranden

men upp finns en strandskog med sälg och gråal, neråt följd viden och örter

av som fjällvedel, älgört och tuvtåtel. Längre på landstranden blir örter och

ner gräsliknande arter dominerande, och här tillkommer arter slåtter-

som blomma, vattemnåra, rödven, blåtåtel och hundstarr. Vattenvegetationen är vanligen sparsamt utvecklad. Vid forsen Pahakurkkio finns klippspringevegetation med bl a stensöta och stenbräken. Här finns också kalkkrävande arter som huvud-, hår- och fjällstarr. Moss- och lawegetationen är också artrik här.

Nedströms Tärendö präglas stränderna att älven skär

av genom glacifluviala sediment avsatta under högsta kustlinjen. De är ofta ñnsedimentrika och erosionsbenägna. Många strandavsnitt har frodig vegetation. Många holmar i selen utnyttjas än idag för kreatursbete. De

2 14-0624Del2

34 Skyddade vattendrag

hyser ängsvegetation gräs och örter med t kruståtel, tuvtâtel,

en av ex rölleka och borsttistel dominanter. Andra framträdande arter på

som selsträndemas mellersta delar är smörbollar, nordlig backruta och

strandveronika. Vattenvegetationen är oña frodig på de ñnkomiga

bottnarna. Bland förekommande arter kan nämnas gul näckros, hârmöja, gräs- och gropnate, höst- och klolånke samt hârslinga. Nipoma har en artfattig vegetation dominerad ris mjölon och ljung. Nedströms

av som Överkalix dominerar odlingsmarkema älvens omgivning. Älven har tämligen låga sedimentstränder med stora översvämningsbälten. Ävjebroddsvegetationen i de nedersta sjöarna är unik, betingad av de stora

vattenståndsamplitudema.

Flora

Floran har ett markant inslag växter men nordlig huvudutbredning, t ex

av lappelm, strandveronika, nordlig backruta och röd trolldruva. Detta skiljer Kalixälven från de båda sydligare fjällälvama Piteälven och Vindelälven,

är ett gemensamt drag med Tomeälven. Se även under "Vegetation". men

Fauna

Kännedomen älvens fauna är otillfredsställande. Utter har observerats i

om trakten Tärendö i slutet 1970-ta1et. Bisamråttan är en sentida invand-

av av

Älven har viss betydelse för fågelfaunan flyttled. Som hacknings-

rare. som område för sjöfågel, framförallt sim- och dykänder är älvens nedre lopp viktigt. Runt sjöarna Paittasjärvi-Kaalasjårvi häckar blåhake och flera sångare i björkskogen och videsnåren. Vattnen och myrarna runt sjöarna är

häckningsområden for and- och vadarfåglar, t knipa, bläsand, små-

som ex skrake, gluttsnäppa och drillsnäppa. Störst betydelse har älven genom sina

högklassiga reproduktionsområden för lax och havsöring, går upp i

som både Kalixälven och i Ängesån. I forsama är han vanlig och öring finns

också. Flodpärlrnussla finns i biflödena Välijoki rikligt och Kääntöjoki.

Skyddade vattendrag 35

Biflöden

Kaitum älv 4.15 är vattensystemets huvudkälla. Tärendö älv 4.7, är som Kalixälvens första större tillflöde nedom sammanflödet med Kaitumälven, medför nästan en fördubbling vattenföringen. Vid Överkalix kommer av Ängesän 4.l till, Kalixälvens största biflöde. Förutom del bitlöden i en ijälltralctema är naturvärdena i biflödena dåligt dokumenterade. I många biflöden finns emellertid hotade evertebrater, och i Välijoki och i

Kääntöjoki finns flodpärlmussla.

4.15 Kaitum älv

Kaitumälven awattnar området mellan Kebnekaisemassivet och Stora Sjöfallet. Älven har omväxlande fors- och selsträckor, de men senare dominerar. Kaitumälvens källflöden, Tjäktjajokk och Kaitumjokk 4.15, mynnar i ett delta överst i sjön Padje Kaitumjaure. Denna sjö övergår i Kaska Kaitumjaure. På dess sydvästsida stupar Tjikkomvardo och Tjikkompakte med talusbranter direkt ned i sjön. Nedströms finns sel med mycket liten fallgradient, med många sidovatten och sjölagtmer. Den stora myren Påstape ligger i anslutning till älven. Älven längs långa omges sträckor av glacitluvialt material, på vissa sträckor har intressanta som fonner. Nedströms Killinge börjar den höga forsen Killingelinlcka, är som mycket naturskön. Kaitumsjöamas stränder är nästan skoglösa, medan

tjällbjörkskog finns längre på sluttningama. Denna omvända

upp skogsgräns beror på sjöamas kylande effekt och på inflytande hårda, av kalla vindar. Talusbrantema vid Kaska Kaitumjaure är mycket artrika. Här har man funnit 189 kärlväxtarter. På många de lugnflytande sträckoma av finns flödesängar och vattenlandskap gör älven botaniskt intressant. som

4.7 Tärendö älv

Tärendö älv torde vara en av världens längsta bifurkationer. Älven för över ungefär hälften av Tomeälvens vatten till Kalixälven. Tärendöälven är 52 km lång och sträcker sig mellan byarna Junosuando vid Tomeälven och Tärendö vid Kalixälven.

Berggrunden rtmt Tärendöälven är komplex, och består arvidsjaur- och av

kirunaporfyrer, yngre graniter och syeniter, samt karelska sedimentbergar-

ter och yngre effusiva grönstenar. Inslag gabbror, dioriter och av

36 Skyddade vattendrag

amfrboliter finns också. Några kilometer nordväst om Lauttakoski finns en täljstensförekomst.

Stonnorfologin kan karakteriseras bergkullslätt. Morän är den

som dominerande jordarten, flacka isälvssediment betydande omfattning

men av finns längs älven. I anslutning till dessa uppträder dyner. Älvens lopp är svagt slingrande, till största delen lugnflytande, flera forsar finns

men också. Älvens totala fallhöjd 35

är ca m.

Skogama älven domineras tallhedar av torr lavristyp där

som omger av kråkris, lingon och ljung dominerar i faltskiktet. I sluttningar finns även blåbärsgranskog med inblandning tall och björk i trädskiktet. I

av fältskiktet finns förutom blåbär och odon även ett flertal örter. De stora myrområdena utgörs övervägande öppna fattigkärr av olika slag.

av Myrarna når ofta ända mot älven. Kultunnarkema är koncentrerade till

ner de tre byar som finns i älvens närhet.

Tärendöälven är ekologiskt mest lik Tomeälven, eftersom den består av Tomeälvens näringsrikare vatten, och berg- och jordartema längs älven är dessutom tämligen rika. Strand- och vattenfloran är följdaktligen tämligen rik. Stränderna är vanligen välzonerade med breda grön- och lappvidebälten, och på lägre nivåer dominerar norrlandsstarr på dyig botten. Hårt

en exponerade grusstränder, t vid forsama, har gles artrik vegeta-

ex en men tion med stort inslag örter. Örtema är ofta fjällväxter fjällkvanne,

av som fjällnejlika, fjällvedel, svarthö och fjälltimotej. Översilade grusstränder med inslag finare substrat har den artrikaste och mest varierade

av vegetationen. Högst stranden finns vanligen en strandskog

upp dominerad gråal, följd ett videbälte. Resten stranden domineras av

av av av örter och gräs kung Karls spira, kärrspira, tätort, slâtterblomma,

som blåtåtel och madrör. Stränder helt övervuxna av viden finns också, och blåsstarr kan bilda breda starrbälten i bl vikar.

a

Vattenvegetationen är välutbildad och artrik. Yppiga bestånd av gräs-, rost- och långnate finns i älvfåran. I lugnare vatten finns a nordnäckros, gul näckros och dvärgnäckros och på grundare vatten växer t ex hästsvans, smålänke, sylört, kabbeleka och hårslinga. Blomvass och borstnate hör till älvflorans sällsyntare inslag.

Älvens flora är artrik och liknar den i storälvama Tomeälven och

Kalixälven. Här finns både fjällväxter fjällvedel, fjällnejlika och

som svarthö, och sydliga växter som blomvass.

Skyddade vattendrag 37

Utter finns i några älvens biflöden. Mink och bisam finns också. Älvens

av fågelfauna domineras sjöfåglar vigg, knipa, bläsand, sjöorre och

av som storskrake samt vadare gluttsnäppa och grönbena. I omgivningarna

som finns häckningslokaler för sädgås och trana.

Referenser

Hjelmqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län hyser hotad everteb-

som ratfauna eller flodpärlmussla. Pers.

comm.

Områden riksintresse för naturvård i Norrbottens län. Länsstyrelsen i

av Norrbottens län.

Statistiska centralbyrån. 1987. Natunniljön i siñror, Miljöstatistisk årsbok 1986-87. Sveriges officiella statistik. Stockholm.

38 Skyddade vattendrag

Råneälven

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 42 m3/s

Avrinningsområdets areal: 4 160 km

Naturgeografiska regioner:

29b. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring Bottenviken norra

30b. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden

32d. Norra Norrlands och Finlands banskogsområden och bergnorra kullslätter

52d. Norra barrskogs-Lappland

Råneälven har sina källflöden i Gällivaretrakten och mynnar vid Råneå, Luleå. Den Sveriges största skogsälv, och den har ca 30 km norr om är artrik och Moränstrandängama i det övre lopen flora en fast utterstam. iserosion, unikt drag. Älven är geovetenskappet, skapade genom är ett varierad med många värde, t Valvträskets delta ligt former av stort ex och för kalixpinnmo. Råneälven utnyttjades t m 1965 för tim-

typlokal 0 Flottningsunderlättande åtgärder har dock, jämfört med de

merflottning. ganska begränsad omfatming. Älven är opåflesta andra älvar, utförts i

verkad av vattenkraftutbyggnad.

Berggrund

inom Råneälvens avrinningsområde domineras tre huvud-

Berggrunden av

typer berganer: graniter och giejser, granodiorit-kvartsdiorit-diorit,

av basiska och intennediära vulkaniter. Längs den nedre halvan av älven samt dominerar basiska och intennediära bergarter: diorit, granodiorit, basisk och basisk-intermediära vulkaniter. Sura bergarter, framför allt

porfyrit

finns i sammanhängande områden längs älven ned till

graniter, större

Snaskoforsen. Inslag bergarter finns även nedströms Valvträsket. av sura Närmast mynningen finns ådergnejser sedimentän ursprung. av

Skyddade vattendrag 39

Geomorfologi och hydrologi

De övre delarna Råneälvens vattenornråde ligger inom bergkullslätten, av vilken övergår i den vågiga bergkullterrängen kusten. Älvens närmare nedre lopp skär den ñnsedimentrika och flacka kustslätten genom nära Bottenviken.

I vattenområdets övre delar, polcirkeln, andelen och

norr om är sjöar låg

älven övervägande lugnflytande. Uppströms högsta kustlinjen, vilken är

belägen vid Överselet, saknar älven sammanhängande dalgång. I Överselet

finns ett aktivt blockdelta med braided river-struktur och branta

nipor. Vid

högsta kustlinjen utbreder sig ett mäktigt delta, Slättheden. Mellan Mårdsel och Norrlillåns mynning beskriver älven slinga troligen bildats efter en som den senaste istiden. Den gamla isälvsfåran finner istället man i nuvarande Norrlillåns dalgång.

Från polcirkeln ned till Valvträsket, beläget 50 km från kusten, faller ca älven ca 250 i höjdled. Sjöar saknas längs denna sträcka, och älven m domineras forsande och stråkande partier. I Råneälvens ned-

av dalgång

ströms Norrlillåns myrming förekommer ovanlig moränform kallad en Kalixpinnmo. Den utgörs tvärställda med blandning av ryggar en av morän och sediment, ofta med kraftigt störda strukturer. Området med Kalixpinnrno nmt Råneälven är det viktigaste typområdet i Sverige, och har även uppmärksammats internationellt.

Vid Valvträsket ändrar älven karaktär. Nedströms Valvträsket karakteriseras älven av större sjöar och sel förbundna med kortare forssträckor. Dalgângen är fylld av finkornigt sediment. På denna sträcka faller älven endast ca 40 m. I Valvträsket finns ett aktivt inlandsdelta avsevärda av mått, uppbyggt sand och ñnsediment. I Degerselet finns välutbildat av ett ändmoränfält.

Vegetation

Vegetationen i de övre delarna avrinningsområdet karakteriseras av av en hög andel myrmark. Uppströms Valvträsket bestäms strändemas utseende till stor del av graden iserosion. Några egentliga

av vegetationszoneringar

förekommer i regel inte, och vegetationstypema här starkt

är dynamiska.

Iserosionen håller tillbaka träd- och buskvegetationen, varför stränderna blir öppna och domineras ris, och av örter gräs. Denna öppna

vegetationstyp, kallad moränstrandängar, når sin bästa utformning längs en

3 km lång sträcka nedströms Snaskoforsen, finns frekvent längs ca men hela sträckan mellan Muorkaforsen och Överselet, samt i mindre utsträckning mellan Mårdsel och Pataforsen. Iserosionsbetingad strandvegetation förekommer även längs andra älvar, t Tomeälven och

ex Kalixälven samt i vissa vattendrag i fjälltraktema. I dessa är dock isens påverkan lokal betydelse endast vissa år. Moränstrandängama

mer och av saknar ofta buskvegetation, är zonerad i övre torrare del och en

men en lägre fuktig del. På den övre delen är ljung, odon, gullris och kmståtel samdominanter, medan den nedre delen domineras blåtâtel, mossviol

av och smörbollar. Sippervattenflöden på flera ställen på stranden.

mynnar Här finner rik flora med bjömbrodd, fjällskära, bnmven och

man en a sumpstarr. Vattenvegetationen i de övre, lugnflytande delarna av älven är ställvis utbredd med igelknoppsarter, hästsvans och strandranunkel.

t ex Nedströms Överselet är vattenvegetationen

mer sparsam.

Älvdalen nedströms Valvträsket till kusten är i stor utsträckning uppodlad. I de nedre delarna älven är stränderna ofta flack ñnsedimenttyp. Här

av av finner tydligt zonerade växtsamhällen. Ofta finns en strandskog av

man lövträd, följd ett bälte videbuskar, och nedanför denna starr- och

av av gräsmader, följd vattenvegetation. Vattenvegetationen är välutvecklad i

av vissa de lugnt flytande nedre delarna av älven. Såväl undervattens-,

av flytblads- övervattenvegetation förekommer rikligt på många ställen.

som Här finns även inslag krävande och ovanliga arter. Vid Rånträskets

av mer södra delar finns k ävjebroddsvegetation, med förekomst rariteter som

s av

ävjepilört, tretalig slamkrypa och nordslamkrypa.

Flora

Floran är artrik för skogsälv. Artkoncentrationen av arter når nästan

en

nivå längs anrika sträckor i fjällälvarna. Vid en inventering av samma som Råneälvens registrerades totalt 318 kärlväxtarter. Höga

stränder

artkoncentrationer farms vid Överstbyträsket, Korpforsen och Överselet.

Ovanligare arter röd och svart trolldruva finns på flera ställen längs

som älven, och i Rånträsket växer ävjepilört. Se även under "Vegetation".

a

Skyddade vattendrag 41

Fauna

Faunan längs älven är bristfälligt undersökt. Utter förekommer både som-

och vintertid. Älvens isfria forssträckor utgör övervintringsområden marför utter, och minst ett tiotal individer uppehåller sig i huvudfåran vintertid.

De viktigaste reproduktionsområdena finns i närings- och vegetationsrika

sjöar och sel mellan Valvträsket och kusten. Flera biflöden hyser hotade

evertebrater Flodpärlmussla finns i Kvarnbäcken, Grundträsktjämbäcken

. och Bjurån 7.1.

Bitlöden

Råneälvens större biflöden är Rörån-Livasälven 7.4 och Norrlillån 7.5. Biflödenas egenskaper är dåligt dokumenterade.

Referenser

Amqvist, G och Dynesius, M. 1987. Råneälven. Naturinventering och bedömning vetenskapliga naturvärden. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

av

Hjelrnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län hyser hotad everteb-

som ratfauna eller flodpärlmussla. Pers. 00mm.

Områden av riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra

Geovetenskapliga naturvärden. Uppsala universitet, Naturgeograñska insti-

tutionen. Uppsala.

Statistiska centralbyrån. 1987. Naturmiljön i siffror, Miljöstatistisk årsbok 1986-87. Sveriges oñiciella statistik. Stockholm.

I Luleälven: Stora Lule älv

uppströms Akkajaure

Län: Norrbotten, Nordland fylke Norge

Medelvattenforing: 156 m3/s 1922-70, vid Kårtjejaure

Avrinningsområdets areal: 4 988 km inklusive Suorvamagasinet

Naturgeografiska regioner: 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion

Området består av vattenområdena uppströms Akkajaure i Stora Lule älv, d v s vattendrag som mynnar i det väldiga Suorvamagasinet. I området ligger Stora .Sjafalletx Padjelanta och delar av Sareks nationalparken Det största delavrinningsområdet är Vuojatätnos, med de stora sjöarna Vastenjaure och Virihaure, kallad "Lapplands vackraste sjö", belägna i Padjelanta nationalpark.

Berggrund

I den västra delen av området, runt sjöarna Vastenjaure och Virihaure, består berggrunden av köliskollans mjuka bergarter. I väster möter seveskollans hårdare bergarter med amñboliter i Sareks högfjäll. I området runt

Akkajaure utgörs berggrunden av ett fönster i skolloma, med fjällgraniter och -syeniter.

Geomorfologi och hydrologi

Det största och vattenrikaste vattensystemet uppströms Akkajaure är Voujatätno 9, som kan ses som Stora Lule älvs huvudfåra uppströms

Akkajaure. Voujatätno awattnar de stora sjöarna Virihaure och

Vastenjaure i Padjelanta nationalpark. Många andra vattendrag mynnar i

Suorvamagasinet, men de är alla betydligt mindre. Vietasämo 9.15 är

reglerad med regleringsmagasinet Satisjaure i sitt lopp. Sitasjaure, norr om Akkajaure, avvattnades tidigare till Satisjaure via Suorkejåkkå, men är nu reglerad och dess vatten överleds till Akkajaure och Ritsems krattstation.

De andra vattendragen är oreglerade.

Skyddade vattendrag 43

Det viktigaste draget i stormorfologin i Voujatätnos avrinningsområde är

den stora kontrasten mellan Padjelantas lågfjäll och vida sjödalar uppbyggda mjuka, lättvittrade kölibergarter i väster, och Sareks i öster spär-

av

rande högijäll sevebergarter med inslag amñboliter. Området begrän-

av av

i nordost Akkas högfjäll med landets högsta sammanhängande sluttsas av

ningar vattenkraftutbyggnad opåverkat område. Här finns glaci-

inom ett av ärnischer, levande och stora recenta moränsystem inom synhåll från dalen. Mäktiga V-dalar genomskär de branta sluttningama. Vid Kisuris och

Akka finns mäktiga terrasskomplex, vilka tolkas som deltabildningar anlagda i issjöar. Någon motsvarighet till dessa terrasskomplex är inte känd från svenska fjällen. I Voujatätnos dalgång går storskaliga och

sällsynt välutvecklade rullstensåsar, hör till de bäst utbildade i

som fjällområdet. Bland recenta märks stor alluvialkon i en av

processer en Akkas dalmynningar, samt ett delta Låddejåkkå 9.23 bildar vid

som

mynningen i Vastenjaure.

I Miellätnos 9.25 dalgång finns isälvsmaterial över stora arealer som uppvisar stor fonnrikedom. Miellätno i viken Arosluokta i

en mynnar Virihaure. I dalgången finns t en av landets allra högsta åsar, med ett

ex särpräglat dubbelkrön av två getryggar.

Uppströms Virihaure rinner Stalojåldcâ 9 från området vid norska gränsen i båge mot där den i viken Staloluokta i Virihaure. Dalen

en norr, myrmar är trappstegsformad, och älven har skurit ut kanjonsektioner i trösklama. I dalen finns isälvsmaterial i form åsar, åsnät, sanduravlagringar och ter-

av

rasser m m. Pållaurjåkkå och Vietjejåkkå är andra större vattendrag som

mynnar i Virihaure.

Vegetation

Större delen av området nmt Virihaure och Vastenjaure utgörs av alpin

vegetation. Några mindre fjällbjörkskogsbestånd finns vid Virihaure.

Rishedar dominerar, vilka avlöses av gräshedar vid 1000 m ö h-nivån. I

Voujatätnos dalgång växer fjällbjörkskog.

Flora

Floran är extremt artrik i området runt Virihaure och Vastenj aure tack vare de lättvittrade, näringsrika bergartema. Områdena sydväst Virihaure

om

44 Skyddade vattendrag

och norr Vastenjaure är de artrikaste. Lapsk alpros, gulldraba, fjäll-

om klocka och fjällblära växer däri stor mängd. Några ingen

av arterna växer annanstans i de svenska üällen. Det gäller blekgentiana, och

grusnarv ragg-

frngerört.

Fauna

Djurlivet är rikt och utgörs den fjällfaunan. Kungsöm, jaktfalk,

av rena havsöm och dubbelbeckasin häckar. Kricka, bergand och smalnäbbad simsnäppa m häckar i våtmarkema. Fjällgås häckar vissa år.

Referenser

Hjelrnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Områden riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987.

av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundberg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeografrska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands

av norra outbyggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen, Uppsala 1975:7.

Statens naturvårdsverk. 1986. Naturvård i fjällen. Naturvårdsverket informerar.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenforing i

Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockhohn.

Skyddade vattendrag 45

I Luleälven: 9.6.4 Pärlälven

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 21 m3/s vid Karatj

Avrinningsområdets areal: inga uppgifter

Naturgeograñska regioner:

32e Norra Norrlands barrskogsområden och bergkullslätter

36a. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion

52a. Norra barrskogs-Lappland

Pärlälven är ett oreglerat bzflöde till Lilla Lule älv, som rinner inom barrskogsregionen. Dalgången som helhet är relativt opåverkad av mänskliga ingrepp, och rymmer stora barrurskogar. Pärlälven är känd för sina bestånd av flodpärlmussla, och har en fast utterstam. Strändemas förhållandevis till omgivningen rika vegetation utgör en kontrast till det annars karga området.

Berggrund

Berggrunden utgörs urberg, där flera berganer förekommer i ett relativt

av komplext mönster. Det är främst linagraniter och äldre graniter, sedimentära ådergnejser, samt leptiter och hälleflintor.

Geomorfologi och hydrologi

Inom den övre delen avrinningsområdet, uppströms sjön Peraure, har

av området karaktär förfjällsterräng och lågfjäll med avbrott för mycket

av

flack terräng. Synintrycket vid sjön Karatj domineras av spridda lågfjäll,

delvis med brantare sidor än inom fjällbergartemas område och ibland med markanta glaciala plockningsbranter på fjället Farforita. Terrängen

som kring östra delen Karatj är ytterst flack och sjön uppfylls en låg skär-

av av gård av moränöar och moränholmar.

Nedströms Karatj är terrängen flack restbergsslätt med få enstaka berg,

en

någon gång med tillskärpningar flyggkaralctär som vid Luvos och

av

46 Skyddade vattendrag

Piertinjaure. Moräntäcket präglar i den flacka terrängen ofta topograñns medelstora och små former. Nedströms Luvos bestäms älvloppet på många ställen av moräntäcket och sig i kring moräntäckets höjd-

grenar upp armar former. Berg i dagen finns endast i Pärlfallet. Recenta processer märks i en stor talusbrant på Farforita och i Perauers delta.

Vegetation

Pärlälven är till större delen omgiven vidsträckta barrskogsområden.

av Tall och gran dominerar med inslag björk. På några sträckor finns

av rena björkskogar. Innanför älvsträndema finns rikligt med myrpartier. skogarna är torra till friska med övervikt för de friska. Ristyper är vanligast, ört-

men ristyp förekommer, i synnerhet nära älven. På några ställen finns örtty-

rena per. Myrama har oftast karaktär fattigkärr och är typ sträng-bland-

av av myr, där strängarna visar varierande näringsrikedom medan flarkarna oftast

är fattiga.

Pärlälvens stränder är oftast zonerade på tvâ olika sätt. Där morän,

som oftast är blockig, bildar strand finns skogen helt nära vattnet. Endast en smal remsa med vide och örter skiljer skogen från vattnet. Typiska örter är: omirot, smörbollar, slåtterblomma, skogsnäva, tätört och gullris. Denna typ är vanlig längs forssträckoma, där blockmarken vid vattnet ofta är bred. Där älven flyter långsammare finns det för det mesta mer finmaterial kvar i moränen. Detta ger sig till känna i en rikare vegetation. Här är strandzonen ofta bredare med en 5-100 m bred zon av vide med örter närmast vattnet. Förutom de ovan nämnda märks kärrspira, kung Karls spira, flädervänderot, och borsttistel. Vid vattenbrynet växer fräken, starr, kabbeleka och vattenklöver.

Den nedre delen Pärlälven har vanligen skogsklädda moränstränder med

av den ovan nämnda floran. Teutatjbäckens nedre meandrande lopp präglas av myrmark. Här växer videt högt tillsammans med lågvuxen björk. Vid Pärlan finns öppna marker tidigare brukades slåttennarker. Vid

som som Partafallet är vegetationen frodig, särskilt ovan forssträckan. Bland växterna som finns här kan nämnas smörbollar, daggkåpa, kanelros, skogsnäva och strätta. Några hundra meter uppströms från forsen växer lappranunkel. Vid Kunjekuoika finns en ö med björkskog frisk örttyp där bl liljekon-

av a valj växer, på den enda noterade lokalen utmed älven.

Flora

Skyddade vattendrag 47

Pärlälvens dalgång är inte särskilt märkvärdig botaniskt. Sina kvalitéer har den främst att relativt opåverkad mänskliga ingrepp. Vid

genom vara av Karatj fann dock 214 kärlväxtarter vid inventering, vilket visar

man en strandzonens betydelse i artfattig trakt. Av de arter som här

en annars växer nära sin östgräns kan nämnas taigastarr, fjällstarr, ljällviol och

lappspira. Farforita är ett sydväxtberg med bl fjällbrud. Se även under

a

"Vegetation".

Fauna

Björn, järv och förekommer inom området. En fast utter finns i

stam av Pärlälvens vattensystem. Kungsöm och berguv häckar regelbundet. Andra noterbara arter är sångsvan, sädgås, salskrake, dubbelbeckasin och dvärg-

Flodpärlmusslan förekommer i relativt stora mängder och har gett sparv. älven sitt nanm.

Biflöden

Pärlälven har flera större biflöden, vilka de flesta awattnar mynika

av områden söder Pärlälven nedströms sjön Karatj. De är t ex

om

Keutatjbäcken, Naustajåkkå 6.4.2 och Vapsajåkkå 6.4.3,Nårvejåkkå

6.4.1 avvattnar rad sjöar belägna mellan Pärlälven och Randijaure, t

en

Latunjaure och Nârvejaure.

ex

Referenser

Hjehnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockhohn.

Områden riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987.

av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra

Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala

universitet. Uppsala.

48 Skyddade vattendrag

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands

av norra outbyggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen, Uppsala 1975:7.

Statens naturvårdsverk. 1986. Naturvård i fjällen. Naturvårdsverket informerar.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

39. I Luleälven: 9.6 Lilla Lule älv

uppströms Tjaktjajaure

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 59 m3/s 1910-19, 1923-66, vid Tjaktjajaure

Avrinningsområdets areal: 2 267 km inklusive Tjaktjajaure

Naturgeografiska regioner: 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högljällsregion

52a. Norra barrskogs-Lappland

Området består av de vattendrag med tillhörande vattenområden

som mynnar i regleringsmagasinet Ziaktiajaure i Lilla Lule älv. Det är främst Rapaätno från Rapadalen i Sarek, och Sitoätno avvattnar sjön

som Sitojaure som är av betydelse, övriga vattendrag är tämligen små.

Berggrund

Området skär ett snitt genom ñällfrontens berggrund, från urbergsunderla-

get vid Laitaure och nedre Rapadalen, det överliggande

genom Hyolithuslagret med tillitfynd, urbergsskollan med syeniter till

genom seveskollan och dess amñboliter längst i väster.

Geomorfologi och hydrologi

De viktigaste vattendragen i avrinningsområdet uppströms Tjaktjajaure är Rapaätno 9.7.2 rinner Rapadalen i Sareks nationalpark, via

som genom

sjön Laitaure och Kuolleluoppal till Tjaktjajaure, och Sitoätno 9.6.7,

som

awattnar Sitojaure till Tjaktjajaure. Till Tjaktjajaure rinner också mindre vattendrag, som Rittakjâkkå 9.7.1 och Suobbajåldcå mellan Tjakkeli och Takarfjället. Tjaktjajaure avvattnas av Blackälven 9.6.7 till regleringsmagasinet Skalka.

Rapadalen är starkt präglad den glaciala omgestalmingen, och är tro-

av ligtvis landets mest fulländade U-dal. Toppområdena kring dalen

är upp-

styckade av glaciämischer, och många dem innehåller glaciärer.

av nu Biflödena till Rapaätno har följd dalens branta sluttningar skurit

som en av

smala V-dalar och kanjonsträckor. Ett mindre antal sidodalama är ut av något hängande över huvuddalen, mynningstrappstegen är i så fall

men genomskuma fluviatil erosion. Genom dalen rinner Rapaätno som

av yngre for med sig mängder slam från glaciärema. Slammet avsätts i

enorma

Rapaselet, är ett igenfyllt sjöbäcken, och i Rapadeltat, eller

som Laitauredeltat, i sjön Laitaure, landets största och snabbast

som är ett av växande deltan. I deltat sig vattnet i ett komplex av älvfåror och

grenar

lagimer.

Sitojauredalen har karaktär U-dal, skollbrantema kan ses som kapade

av dalsporrar. Under skollbrantema finns talusbranter på många ställen. Sitoätnos dal uppströms sjön har karaktär. Nedströms Sitojaure

samma öppnar sig landskapet till bred slätt, lutande ner mot Tjaktjajaure.

en Slätten täcks låga moränryggar, altemerande med myrar och småsjöar.

av Älven har många forsar, särskilt närmare Tjaktjajaure. I Sitojaures inlopp finns ett mindre, närmast fossilt delta.

Vegetation

Rapadalen täcks i dalbottnen fjällbjörkskogar mossrik hedtyp, men

av av sluttningama, främst de sydvända, ängsskogstyp. Förutom björk

är av växer i trädskiktet sälg, rönn, gråal, hägg och asp. Väster om Nammatj

finns ett isolerat granskogsparti. På de sydvända sluttningama i Rapadalen

breder lågörtängar ut sig, del med gles björkskog. Högörtängar

en förekommer främst vid Låddepakte och Skierfe. I Rapadeltat i Laitaure växer norrlandsstarr, ängsull och fräkenarter i de våta kätren. De torra kärren domineras tuvsäv och trådstarr. Främst på de torra kärrens kanter

av

växer viden svart-, rip-, lapp-, och grönviden.

av

Sitojauredalen är fjällbjörkskogsklädd med ett extremt mosaikfonnat land-

skap. Området är präglat lokalklimatiska förhållanden, med snöfattiga

av vintrar och sträng kyla. Följden har blivit ett komplex med björkskogar

bryts med olika typer subalpina hedar och myrmarker. De större som av av och blötare utgörs strängmyrar, är sällsynta i fjällkedjan.

myrarna av som Längre i dalen växer fjällbarrskog dominerad i stor utsträck-

ner av gran,

ning opåverkade av mänskliga ingrepp.

Skyddade vattendrag 51

Flora

Floran kännetecknas av relativt stor rikedom tack det nordliga läget

vare med många alpina arter inte finns söderut i fjällkedjan, och den på

som

många ställen näringsrika berggrunden. Vid Låddepakte i Rapadalen växer

fjällskära och fjällklocka tack kalkberggrund. Nammatj är

vare en arman kalklokal med mångñngerört. Sitoätnos flora är sämre känd.

a Sitojaureområdet har en måttligt rik flora. Stränderna uppvisar intressant

en lavflora.

Fauna

I Rapadalen finns järv, björn, sångsvan, jaktfalk och kungsöm. Fågelfaunan i deltaområdena är rik. Här häckar många andfågelarter.

Referenser

Områden av riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands out-

av norra byggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen, Uppsala 1975:7.

Statens naturvårdsverk. 1986. Naturvård i fjällen. Naturvårdsverket informerar.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

52 Skyddade vattendrag

I Luleälven: 9.6 Lilla Lule älv Skalka

uppströms

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 43 m3/s 1936-75, vid Niawe

Avrinningsområdets areal: 1 700 km vid Saggats utlopp

Naturgeografiska regioner: 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högt ällsregion

52a. Norra barrskogs-Lappland

Skalka är det högst belägna regleringsmagasinet i själva Lilla Lule

upp älvdal, regleringsmagasinet Uaktjajaure ligger uppströms i vatten-

men området, och till Skalka Blackälven. De vattendrag och

avvattnas av vattenområden är skyddade uppströms Skalka är främst sjön

som Saggat, belägen uppströms Skalka i Lilla Lule älvdal. I Saggats avrinningsområde Tarrajåkkå 9. 6 och Kamajåkkå 9. 9, vilka

finns

rinner ut i Saggat vid Kvikkjokk, och bildar Kvikkjokksdeltat.

Berggrund

Tarradalen hör helt till seveskollans bergarter med glimmerskiffrar och amñboliter i fjälltoppama. Längst i finns även fylliter. Vid västra

norr Råwejaure tar kölibergarter med kalkstenar och fylliter vid. Kamajålckås dalgång hör även den till seveskollans bergarter med amñboliter, men strax före mynningen rinner den ut på den undre skollans urberg, som även finns runt Saggat. Runt Saggats nedre delar tar urberggmnden utanför fjällkedjan vid, med graniter och sedimentära âdergnejser.

Geomorfologi och hydrologi

Uppströms Skalka i Lilla Lule älvdal ligger den långsträckta sjön Saggat. I

Saggats nordände Tarrajåkkå 9.6 och Kamajåkkâ 9.6.9 och

mynnar bildar Kvikkjokksdeltat. Tarrajåkkå avvattnar Tarradalen, och den stora

fjällsjön Råwejaure väster Tarradalen via Kartevarjålckå 9.6.10. Till

om Kamajåkkå ansluter från nordväst Tjoultajåkkå, vilken avvattnar av dal-

gången Tjoultevagge, och från nordost Njåtsojålckå, awattnar dal-

som

gången Njåtsovagge.

Tarradalen högfjäll uppbyggda amñboliter och har delvis omges av av karaktär genombrottsdal. Fjällen har glaciärnischer, synliga från dalav gången. Dalen är trappstegsfoimad i dalens längdriktning, och älven bildar kanjonsektioner vid trösklama. Sidodalama är delvis hängande. Dalbottnen har delvis ett tunt jordtäcke. I sidomynningama på södra/västra dalsidan finns dock stora lösmaterialansamlingar okänt slag. På dalens sida av östra finns flera stora alluvialkoner. I sjön Tarraure finns delta med ett stort tydliga fonner. Râwejaures dalgång hör till Tarradalens välmarkerade bidalar och har viss karaktär genombrottsdal. Några sjöarna av av uppströms Råwejaure verkar sakna utlopp, vilket tyder på underjordisk dränering, typisk för kalkstenstrakter.

Kamajåkkås dalgång omges av berg med lägre relief än Tarradalen. en Njåtsovagge med Njåtsojålckå är perfekt utformad U-dal, medan en Tjuoltavagge är mer öppen. Bidalarna är i båda områdena branta och har delvis markant V-dalsform i sina nedre delar. Vid Njåtsojåkkås och Tjuoltajåldcås sammanflöde bildas Änokdeltat, ett fullt utbyggt och moget delta betydande storlek och med utomordentlig formvariation. av en

Vid Kamajåkkås och Tarrajålckås sammanflöde bildas Kvikkjokksdeltat, ett av landets största deltan, med synnerligen välutbildade levéer, lagimer och andra fonnelement. Det byggs ständigt på de slammängder av som

Kamajåkkå för med sig.

Vegetation

Tarradalen utgör fjällvärldens botaniskt rikaste dalgångar med såväl en av sydväxtbranter extremt frodiga ängsbjörkskogar högörtängar. som samt

Särskilt efter sidojokkarna påträffas den karakteristiska högörtsvegetatio-

nen samt ett flertal bräckearter Saxzfraga Även i Tjuoltevagge spp. växer

frodiga ängsbjörkskogar. Barrskog med tall dominerande trädslag

som växer i nedre Tarradalen och i Kamajåkkås dalsänka. Kvikkjokksdeltats vegetation är starkt kulturpåverkad slåtter av a

54 Skyddade vattendrag

Flora

Taxraddalen botaniskt extremt rik. Ravinema och rasbrantema vid är hyser många sällsynta arter och är de rikaste lokalerna för

Njunjes en av

i dalen. Kamajåkkås dalgång är botaniskt sämre dokumenterad.

fjällbrud

Fauna

Dalgångarnas fågelliv är rikt. Flera hotade arter förekommer, t ex kimgsöm, jaktfalk och järv. Sjöarna Tarraure och Tarraluoppal är

värdefulla andfågellokaler.

Referenser

Områden riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987. av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland. norra Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands outav norra byggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen,

Uppsala 1975:7.

Statens naturvårdsverk. 1986. Naturvård i fjällen. Naturvårdsverket informerar. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

Sverige.

Skyddade vattendrag 55

13. Piteälven

Län: Norrbotten; Nordland fylke Norge

Medelvattenföring: 164 m3/s

Avrinningsområdets areal: ll 220 km

Naturgeografiska regioner:

29b. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring Bottenviken norra

30b. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden

32e. Norra Norrlands och norra Finlands barrskogsområden och bergkullslätter

33h. Förtjällsregion med huvudsakligen nordligt boreal vegetation

36a. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion

Piteälven är en fjällälv till stor del utan omgivande bebyggelse och odlingsmark. Den rinner upp i södra Lapplands fjälltrakter och i mynnar Bottenviken vid Piteå. Piteälven skiljer sig i flera avseenden från övriga norrländska jjällälvar. Den hör till de mindre vad gäller vattenföring och avrinningsområdets storlek, och är fattig på större biflöde. Ned till Storforsen ligger älvloppet högre än hos flertalet andra storälvar på motsvarande avstånd från kusten. Kärlväxtfloran helhet jämförelsevis är som artfattig, och stränder med hedartad vegetation har utbredning. Ett stor

utmärkande drag är de stora kalspolade hällmarksytoma i anslutning till

älven. Piteälven är delvis reglerad för vattenkraft, med regleringsgrad en av 4 %. Sjöama Pieskehaure och Rappen i fjällregionen, och sjön Malmesjaure iAbmoälven 13. 8 är reglerade, och nära mynningen finns

ett kraftverk Si/dom. Åtgärderna för flottningsändamål är mycket omfat-

tande i älven, särskilt från Storforsen och uppströms. Timmerjlottning bedrevs ända fram till 1982.

Berggrund

Inom den skandinaviska fjällkedjan, i Piteälvens avrinningsområde som sträcker sig ned till mellersta Tjeggelvas, dominerar skiñrar seve-kölisur kolloma. Mavvasjaure och Pieskehaure omfattas köliskollans mjukare av bergarter, medan områdena nedströms till Tjeggelvas främst består av seveskollans hårdare bergarter med amfiboliter i fjälltoppama. Urberget

öster fjällkedjan består till övervägande del graniter olika ålder, om av av sedirnentära ådergnejser och porfyrer. Övre Norrlands äldre graniter samt och Linagraniter dominerar granitema. Bl vid nedre delarna av a Tjeggelvas finns ett stråk leptiter och hälletlintor. Sällsynt förekommer av inslag av grönstenar.

Geomorfologi och hydrologi

Inom üällzonen kännetecknas Pite älvdal av öppna och vida dalproñler. Distinkta U-dalar saknas, utom i västra delen Mawasjaures sjödal och av lokalt kring Pieskehaure och mellan fjällen Kärråive och Njaarkalis mer uppströms Kuoddujaure i själva Pite älvdal. Uppströms Mäkak, några mil Tjeggelvas, sig älvdalen i två sjödalar, Pieskehaure sjödal i ovan grenar och i söder Mavasjaure Kaskaure. Mest påfallande i norr, landskapsbilden är de många trappstegen i dalens längdriktning, vilket ger ett pärlband sjöar med inbördes liten höjdskillnad. Många fjälldalar har av liknande rader sjöar, eftersom dalbottnens jordtäcke är tunt blir av men här i flertalet övriga dalar. Över

landskapsdraget tydligare än

klipptrösklama rinner älven i breda flöden, och på flertalet trösklar har den skurit sig ned i korta kanjonsektioner.

Det tunna jordtäcket i dalgången har inte tillåtit utbildningen av några mer markanta egenforrner, undantag ñnns. Kring Lairojåkkås 13.18 men nedre lopp finns mäktig alluvialkon, vid mynningen i Pieskehaure en som övergår i ett normalt delta. Deltats strömfåror är ovanligt rikt förgrenade, och recenta strandprocesser bildar strandrevlar, strandsporrar och lagrmsjöar. Lairojåldcå awattnar Sulitelmaglaciärema, och bildningen är Sveriges bäst utbildade aktiva sandur.

Tjeggelvas är Piteälvens största fjällsjö. Här har berggrundens överskjutningsskollors fronter frampreparerats i spektakulära bergsbranter som stu-

ned i sjön med mäktiga talusbildningar vid foten. Mitt i sjön ligger

par också den brantsidiga klippön Paktesuolo.

Sträckan nedströms Tjeggelvas till Jäknajaure hör stonnorfologiskt till törfjällsterräng. Dalen platåterräng eller relativt stora berg, ibland

omges av lågtjäll. Dalbottnen är bred, delvis så bred att den liknar den av bergkullslätt vidtar sydväst. Områdena slättkaraktär är ofta som av extremt sjörika med sjöar i olika storlekar. Jordtäcket utgörs huvudsakligen blockrika moräntyper. Isälvsmaterial förekommer på flera ställen, men av

Skyddade vattendrag 57

når sällan större former. Ett påfallande drag är spåren av glacifluvial aktivitet, främst i form kalspolningar av hällmarker i dalförena och

av tydligt utbildade skvalrärmor längs sluttningama. Mellan sjöarna

Skierfajaure, Padje Måskejaure och Vuolle Måskejaure ligger det s k Apmodeltat. Här har stora mängder isälvsvatten från isavsmältningen bildat

ett mäktigt blockdelta. Berggrunden är helt kalspolad på stora ytor, och smältvattenrärmoma har skurit sig ned i berggrunden och bildat en serie

små kanjondalar kursutyp. Nedströms de kalspolade ytorna finns ett

av stort blockdelta med sällsynt väl utformade lober i olika nivåer, med en brant distalsluttning som på sina ställen är 20 m hög. sluttningen utgörs av

till meterstora kantnmdade block. Den nuvarande älvfåran bildar en upp

fallsträcka mellan sjöarna Skierfajaure och Padje Måskejaure sydväst om själva Apmodeltat.

Mellan Vuolvojaure och Vuollesavon är älvdalen bred och flack med ett tunt, ibland nästan obefintligt moräntäcke. Älven bildar ett starkt förgrenat mönster, flera kilometer brett, utan tydlig huvudfåra. På flera ställen ñnns välutbildade exempel på erosionsformer i fast berg orsakade av rinnande vatten. Eitersom flertalet fåror är mycket flacka och grunda, växlar ström-

ningssystemet utseende med vattenståndsväxlingama. Detta är tydligast

söder om gården Mårsom, och torde vara det tydligaste exemplet i landet på denna typ av ännu inte samlat älvlopp. Strandpolygonmark är vanlig

längs sjöstränder och lugnvattensträckor. Särskilt tydliga polygonmarker

finns t ex nedanför Apmodeltats distalkant.

Området nedströms Jäknajaure t o m där inlandsbanan passerar älven nedströms Trollforsen har karaktär bergkullslätt. Älven har här ingen

av utpräglad älvdal med slutna dalsidor. Nedströms Trollforsen ändrar

landskapet karaktär. Bergkullarnas gruppering tätnar till den landskapstyp som kallas vågig bergkullterräng. Samtidigt kan man tala om en verklig

älvdal med eller mindre slutna sidor. Älvens fallkurva blir också

mer brantare än tidigare. Morän är den viktigaste jordarten, betydligt mindre blockrik än uppströms. Isälvsmaterial finns dock längs betydande sträckor, särskilt längs älvens sida. Fonnema är dock inte särskilt markerade.

norra Främst utgörs de plana fält, delvis av sandurkaraktär, och korta

av åspartier. På dalsidoma är skvalrännor relativt vanliga, och ñispolad hällmark kring älvf°aran är ett typiskt inslag. Området kring nedre Abmoälven l3.8, i Piteälven uppströms Övre Ljusselsforsen,

som mynnar är starkt präglad processer i samband med isavsmälmingen. Här finns

av lateralrärmor, strömfåror och terrassytor i ett intressant

58 Skyddade vattendrag

isavsmältningskomplex. Strandpolygoner förekommer allmänt på sträckan,

bl a på Jäknajaures nordsida.

Sträckan mellan Benbryteforsen, nedströms Trollforsen, och Storforsen utgörs stonnorfologiskt, liksom tidigare sträcka, av vågig bergkullterräng. Älvdalen fortsätter sammanhängande med slutna sidor med

att vara men avtagande höjd. På dalbottnen dominerar helt gmsiga och sandiga sediment. Åspartier förekommer, den dominerande formen utgörs

men av plana fält, utbildade som deltan. Vid högsta kustlinjen utbreder sig Vidselsfaltet, ett randdelta delvis påverkat erosionsprocesser.

av senare Älven har skurit sig ned i avlagringama och bildat I tvärsnittet

terrasser. finner ofta två till tre olika terrassplan. På sträckan finns talrika forsar,

man av vilka Brudforsen och Storforsen är de mäktigaste. Särskilt vid Benbryteforsen finns hällmarker med kalspolningar. Storforsen är

en av landets och Nordens mäktigaste forsar. För att främja flottningen har vattnet styrts över i en fåra och lämnat flera andra fåror torra med döda fall, jättegrytor och en mer eller mindre torrlagd klippkanjon med kolkbäcken och fallhuvud resultat. Nedströms Storforsen ändrar

som Piteälven riktning och följer den dalgång närmast kan

som ses som en fortsättning på Varjisåns dal. Detta är ett fall av älvavlänkning.

Från Storforsen ned till myrmingen går Piteälven i bred dalgång

en genom den vågiga bergkullterrängen. Bergen kring dalen har oña brantare former än uppströms, och många är typiska flyggberg. Piteälvdalens flyggberg är markanta, och likvärdiga eller bättre exempel återfinns först i Ångermanlands mer storkuperade terräng. Bergen avtar successivt i höjd för att helt försvinna vid kusten. Dalgången har mäktiga avlagringar

av sandiga och ñnkomigare sediment. Sedimenten har i många fall påverkats

strandprocesser under landhöjningsskedet. Älvsedimenten påträffas av främst i den serie äldre deltan, avsatts successivt nedåt i dalgången

av som till följd landhöjningen. I dessa sediment har älven skurit sig djupt ned,

av och bildat deltaplan och terrasser på olika nivåer, ravinkomplex och nipor. De högsta brinkarna uppträder på avsnittet nedströms Älvsbyn. Längs stora delar sträckan har det nuvarande älvloppet påverkats den mäktiga

av av Piteälvsåsen. Åsgenombrotten, där älven skär åsen, karakteriseras

genom av trånga sektioner med höga, branta stränder och grovt isälvsmaterial i älvbottnen. Karakteristiskt för älven är de många korta forssträckoma med

markanta utvidgningar älvfåran kring mittbankar ofta stenigt-gmsigt

av av material omedelbart nedströms forsama. Enstaka älvbågar förekommer

t ex vid Älvsbyn, men något meanderlopp i egentlig mening finns inte. Däremot finner man på några ställen avlagringsfonner med välutbildade levéer och

Skyddade vattendrag 59

älwallssystem. Piteälven bildar vid mynningen i Svensbyfjärden ett delta, vilket byggs på av de sediment älven för med sig.

Vegetation

Ett smalt bälte fjällbjörkskog de övre sjöarna utom längst i väster

av omger

där alpin vegetation tar vid. Björkskogen övergår i tallskog vid Tjeggelvas

västra del. Stränderna består ofta av block, sten och grus och är glest bevuxna. Den kalkförande berggrunden kring de övre sjöarna har dock gett upphov till ofta artrik strandvegetation. Fjällsipphedar på strandnivå är

en vanliga där. Tjeggelvas flera intressanta sydväxtberg i direkt

omges av anslutning till stranden. Ett exempel är klippön Paktesuolo, där mångñngerört har en av sina få växtplatser i Fennoskandien. Sjöns strandvegetation är tydligt zonerad och har ett rikt inslag av alpina och montana arter.

Vegetationen i dalgången mellan Tjeggelvas och Jäknajaure består övervägande olika typer tallhedar bildar mosaik tillsammans med

av av som en rikligt förekommande och små sjöar. Granen är sällsynt i övre Pite

myrar älvdal, förekommer i Apmoornrådet. Här finns både gran- och tallur-

men skog. Älvsträndema är oftast steniga och blockrika, och låga längs hela sträckan, partier med välzonerad strandvegetation finns ändå. Den

men övre landstranden karakteriseras rismatta längs hela sträckan, medan

av en de nedre strandbältena har gles vegetation främst gräs, starr och örter.

av Apmoornrådet står i särklass genom sin mångfonnighet, där de kargaste och frodigaste miljöerna finns på stenkasts avstånd från varandra. På de genomsilade uddarna vid Apmofallet finns frodig vegetation med rikt örtinslag. Bl finns utpostförekomster av ömbräken. Blockmarkema i deltat

a hyser främst lawegetation. Måskejauresjöama är en viktig växtgeograñsk gräns, där många fjälltraktsväxter har sin östliga utpost. I sjön Saddajaure växer tack den ringa vattenståndsamplituden bladvass, vilken armars

vare är mycket ovanlig i storälvama.

Älvdalen på sträckan mellan Jäknajaure och ned till högsta kustlinjen vid Benbryteforsen domineras tallhedar av olika slag, med insprängda små-

av

I älvens närhet är inslaget gran och björk stort. Stränderna är myrar. av vanligtvis uppbyggda morän. Ibland är stränderna utbildade i breda

av blockfalt eller hällmarker vid många forsar hyser välutbildad lawege-

som tation. På stränderna finns tydlig vegetationszonering, vars översta del

en vanligen utgörs strandskog med rismatta i fáltskiktet. Ställvis finns

av en en lundartad strandskog med gråal och buskar av sälg och kanelros med

a

60 Skyddade vattendrag

ett örtrikt fältskikt liljekonvalj, fjällskära, skogsnäva, blodrot och av a bergslok. Även tibast, brakved och röd trolldruva kan finnas. Den mellersta landstranden är ibland utfomad till låg brink och är då vegetationsfattig, en men år oftare flack med artrik, gles vegetation. De vanligen steniga och en blockrika bottnama har endast vegetation. sparsam

Mellan Benbryteforsen och Storforsen dominerar tallhedar vegetationen i älvdalen. Stränderna är mestadels låga, och består sediment olika av av komstorlekar. Strändemas övre delar är framförallt bevuxna med risvegetation. Örtrik strandskog med olvon, öm- och strutbräken, och röd a torta trolldmva finns sparsamt. Vattenstranden hyser gles rosettväxtvegetaa tion med braxengräs, strandranunkel och sylört. Vid Tömforsen finns t ex en tät granskog på södra stranden med ömbräken, skuggviol och andra örter.

Från Storforsen till mynningen har Piteälven karaktär bygdeälv, även av om inverkan jorbrukskulturen inte är lika stor t vid Vindelälven. av som ex Älven saknar t nästan helt naturliga slåttermarker. Strandvegetationen ex är p g a det ñnkomiga substratets rörlighet ganska otydligt differentierad i bälten. Deltat vid utloppet har låga sandstränder med lövskog huvudsakav ligen gråal. Frodig men relativt artfattig vattenvegetation finns på flera ställen i älvens nedre lopp. Gräsnate är vanlig liksom långbladig igelknopp och på ställen finns tämligen rika förekomster hybriden mellan ett par av gräsnate och gäddnate.

Flora

Piteälvens kärlväxtflora är helhet artfatti än de andra storälvarnas. som gare I Jäknajaure finns Piteälvens enda fynd av den endemiska jämtlandsmaskrosen Taraxacum crocodes. Se även under "Vegetation".

Fauna

Av däggdjur finns björn och jäw i stammar främst i de övre delarna svaga av avrinningsområdet. Lo och utter finns också. Lokalt finns goda stammar av fjällgås. Lax och havsöring når bara, via laxtrappor i Sikfors och Fällforsen, till Storforsen utgör ett effektivt vandringshinder. upp som Uppströms Storforsen finns emellertid goda bestånd öring, röding, av a harr och sik. Ett flertal mindre biflöden har stor betydelse för reproduktio-

nen av harr och öring i älven. Flodpärlmussla finns i flera biflöden, liksom evertebrater som har klassats hotade.

som

Bitlöden

Piteälven har ett ganska smalt avrinningsområde, och saknar biflöden.

stora De största är Varjisån 13.5 och Stockforsälven 13.3. Biflödenas

egenskaper är dåligt dokumenterade.

Referenser

Hjelrnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län hyser hotad everteb-

som

ratfauna eller flodpärlmussla.

Pers. comm.

Områden riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987.

av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Statistiska centralbyrån. 1987 Natumiiljön i siñror, Miljöstatistisk årsbok

. 1986-87. Sveriges oñciella statistik. Stockholm.

62 Skyddade vattendrag

17.

Åbyälven

Län: Västerbotten, Norrbotten

Medelvattenföring: 16 m3/s

Avrinningsområdets areal: 1 300 km

Naturgeografisk region 29a. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring norra Bottenviken 30a. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden 32e. Norra Norrlands och Finlands barrskogsområden och berg-

norra kullslätter

Åbyälven är skogsälv rinner inom ett myrområde ca 20 km

en som upp

Arvidsjaur, och i Bottenviken ca 35 km söder om Piteå. norr om mynnar Terrängen inom avrinningsområdet är flackare än kring flertalet älvar i Norrland. Älven hör till de artrikare bland Norrlands skogsälvar vad gäller kärlvâxter. Älven har utnyttjats flottled och den största sjön,

som Östra Kikkejaure, har varit reglerad. Ett Vattenkraftverk finns vid Storliden i älvens nedre del.

Berggrund

Avrinningsområdets övre del utgörs främst Övre Norrlands äldre grani-

av ter, och arvidsjaur- och kirunaporfyrer. Här finns också mindre inslag av

av effusiva grönstenar. Avrinningsområdets nedre del, från strax nedströms

lappmarksgränsen, domineras sedimentära ådergnejser, med inslag av

av revsundsgranit.

Geomorfologi och hydrologi

Landskapet inom avrinningsområdet hör till bergkullslätten i den övre

delen till någon mil uppströms Klubbfors, där övergång till kustslättens

en flackare landskap sker. Åbyälvens lopp bestäms till stor del av moräntäckets fonner. Terrängen kring Åbyälven är Hackare än kring flertalet övriga älvar. Den relativa höjden överstiger sällan 100 m. Kring

Östra Kikkejaure och däromkring finns inslag sedimentära avlagringar,

av

moränen överväger. Mellan Akirrselforsen och Björklidsforsen är men

moränfonnema närmast rogentyp. Kring Klubbälvens 17.3 av sammanflöde med Åbyälven och uppströms, nära högsta kustlinjen, finns blygsamma isålvsavlagringar. Ett egentligt randdelta större mått saknas. av Nedströms Klubbfors utgörs älvdalens sedimentutfyllnad huvudsakligen av ñnkomigt material. På mindre än 6 mils avstånd från kusten ligger dalbottnen fortfarande på 300 höjd. Det gör den inte i någon m annan större älvdal i Norrland.

Vegetation

Vattenområdet ligger i ett skogsland dominerat tallhedar med ett stort av inslag av myrar, sjöar och små tjämar. Många ansluter direkt till myrar älven. Stränderna är vanligen smala och längs långa sträckor torvrika. Block- och stenstränder finns också, och från Östra Kikkejaure och nedströms är sandstränder vanliga.

De torvrika strändemas vegetation är vanligen artfattig och domineras av olika starr- och gräsarter t trådstan, flaskstarr, blåsstarr och som ex blåtåtel. På sten- och blocksträndema finns ofta ett bälte lappvide, av ripvide och en. Örtinslaget är ibland stort med högörter t borsttistel, som ex fjällskära, skogsnäva och ibland kärrfibbla. Vattenvegetationen är ställvis

riklig, särskilt i sjöarna. De vanligaste arterna är sjöfräken, bladvass,

gäddnate, plattbladig igelknopp, nord- och dvärgnäckros, sköldmöja och

hårslinga. Tät ävjebroddsvegetation av styvt braxengräs och strandranunkel finns i Serrejaure.

Flora

Åbyälven tillhör de artrikaste bland skogsälvarna i Norrland vad gälnorra ler kärlväxter. Sällsynta växter kan nämnas är backmta, ömbräken, som notblomster och älvstarr. Se även under "Vegetation".

Fauna

Utter finns i Åbyälven. Fiskfaunan är välkänd. I strömavsnitten finns harr och stationär öring, medan sjöarna hyser sik, siklöja, gädda och a abborre. Vandringsñsken stoppas vid Storlidens krañstation, viss men en

64 Skyddade vattendrag

uppgång av lax och havsöring sker nedströms denna. Flodpärlmussla finns också i älven, t ex i biflödet Hundträskbäcken.

Biflöden

Åbyälven har ett påfallande smalt avrinningsområde och inga biflöden av någon nämnvärd storlek. Dokumentationen av biflödenas egenskaper är bristfällig.

Referenser

Hjelmqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län som hyser hotad evertebratfauna eller flodpärlmussla.

Pers. comm.

Områden riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987.

av Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, 1975. Vattendragen i norra Norrland. Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

18.

Byskeälven

Län: Västerbotten, Norrbotten

Medelvattenföring: 41 m3/s

Avrinningsområdets areal: 3 640 km

Naturgeografiska regioner: 29a. Kustslätter och dalar med finsediment kring Bottenviken

norra

30a. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden

32e. Norra Norrlands och norra Finlands barrskogsområden och bergkullslätter

Byskeälven är vid sidan av Råneälven den största de svenska skogsäl-

av varna. Byskeälven rinner upp i det inre mellersta Lappland och

av mynnar i havet mellan Skellefteå och Piteå. Älven är 20 mil lång och helt

ca orörd av vattenkraftutbyggnad. Byskeälvens flora är tämligen rik,

men faunan är sämre känd.

Berggrund

Berggrunden i lappmarksdelen avrinningsområdet karakteriseras

av av

arvidsjaurporfyr, och graniter av olika slag. Mera sällsynt finns inslag

av äldre eifusiva grönstenar. Nedströms lapppmarksgränsen fortsätter arvidsjaurporfyren och granitema att dominera, tills något öster stam-

om norra banan, där ädergnejser med sedimentärt vid, med inslag

ursprung tar av revsundsgranit och äldre urbergssediment.

Geomorfologi och hydrologi

Terrängen i Byskeälvens avrinningsområde är övervägande flack, dock inte så flack kring Åbyälven. Älvens omgivningar beskriver övergång

som en

från bergkullslätt i väster via vågig bergkullterräng längs sträckans mel-

lersta del till kullig terräng i kusttraktema. Älvens lopp är rak till slingrande, med ett meanderparti från Åselet till strax nedom Fällfors. De största selen är Kåtaselet, Garaselet och Åselet. Långa forssträckor finns

3 4-0624Dcl2

66 Skyddade vattendrag

mellan Garaselet och Åselet, samt från strax nedströms Fällfors till

mynningen.

I de övre delarna Byskeälvens vattenområde ligger källsjöama Västra av

Kikkejaure, Arvidsjaursjön och Kilver. Sjöarna omges av i stor utsträckning relativt plana, oña myrlänta marker. Genom Arvidsj aursjön

av och Kilver löper rullstensås, upphov till ett mer eller mindre en som ger pärlband uddar och öar. Älvsträckan närmast

sammanhängande av

nedströms länsgränsen, Garaselet, är relativt bred med ett flackt lopp. t o m Därefter är älven smal och har lång rad forsar. Från trakten strax en

nedströms Myrheden till Åselet vid högsta kustlinjen ligger det s k

randdelta. Nedströms Åselet t trakten

Byskeälvsfáltet, som är ett o m

nedströms Fällfors har sedimentmängder fyllt ut dalgången, och bildat stora deltan allt längre nedströms. Dessa deltan har senare skurits igenom av nya älven, varvid erosionsbranter och terrassytor har bildats, och forssträckor där lokala trösklar har blottats. Nedströms Åselet finns ett meanderlopp med avskuma meanderbågar. På sträckan finns också äldre meandergenerationer på högre nivåer, 50 höga nipor, ravinbildningar, m dynområden och övergivna meanderlopp med döda fall. Detta område har

mycket stort geovetenskapligt naturvärde.

Vegetation

Älven framför allt tallhedar. Jordbruksbygder finns längs hela omges av älven. de största arealema ligger på sedimentjordar nedanför högsta men finns spridda i området. Älvsträndema är relativt

kustlinjen. Små myrar

låga, 2 Ovanför högsta kustlinjen är stränderna Hacka moränstränder ca m. med anrik och välzonerad vegetation. Källsjöama omges främst av moränstränder, med blockstränder i exponerade lägen. sandstränder finns framför

allt runt Arvidsjaursjön. Strandvegetationen är vanligtvis gles, men är på

moränsträndema artrik. Strandskogen domineras björk och gråal. av Nedom denna växer spridda lapp- och grönvidebuskar tillsammans med ett gräsdominerat fältskikt t ex krypven, blåtåtel och grenrör, följt av starrav bestånd eller låga örter och halvgräs. Forssträckoma mellan sjöarna kantas

högörtvegetation. Vattenvegetationen är bladvass- och

av sparsam, men sjösävbestând samt sjöfräken finns närmast stränderna.

Nedströms Kilver högsta kustlinjen vid Hobergsforsen utmärks fort o m stränder örtrik vegetation med buskar hägg, brakved, samas av en som kanelros och tibast, och ett fáltskikt med t ex liljekonvalj, skogsnäva,

Skyddade vattendrag 67

älgört samt gräs brunrör och grenrör. På den vanligaste typen

som av stränder åtföljs skogen ljung, blåtåtel, och särskilt längs den nedre delen

av av sträckan, viden, grenrör och blodrot. Detta bälte kantas nedåt

av av styltstarrbestånd mot ett glesnande bälte t flaskstarr och sjöfräken.

av ex

Vattenvegetationen är riklig nedströms källsjöama, särskilt i sel, vikar och

lugntlytande områden. Vanliga arter är t ex nordnäckros, gul näckros, hår-

slinga och plattbladig igelknopp.

Nedströms högsta kustlinjen skär älven sedimentjordar, och karak-

genom teriseras av smala och branta strandbrinkar. Brinkama är artfattiga och saknar tydliga zoneringar. De är oftast skogbevuxna, med störst lövinslag i brinkarnas nedre delar. Här kan faltskiktet örtrikt, med liljekonvalj

vara som vanligt förekommande art. I meandringamas innersvängar, där sediment ackumuleras, kan strandvegetationen rikare med tydliga

vara zoneringar. Mellan Nyfors och Åselet är strandvegetationen artrikast längs

som Byskeälven. Vegetationen präglas häftig isgång. Övergivna och

av igenväxande strandslåttennarker finns längs större delen älven.

av

Flora

Kärlväxtfloran i Byskeälven är väl så artrik motsvarande delar de

som av stora fjällälvama. Störst är artrikedomen på sträckan mellan Nyfors och Åselet, där bl a ängsruta växer rikligt. Vanligt marmagräs och olvon är exempel på sällsynta växter i norra Norrland finns längs älven. Kring

som Västra Kikkejaure finns ovanligt stora bestånd höstlåsbräken på ett fler-

av tal ställen. Se även under "Vegetation".

Fauna

Älven hyser Sveriges starkaste utterbeständ. Älven

ett av norra är en av de få skogsälvar som har ett intakt, naturligt lax- och havsöringbestånd. I biflödena Trappån och Nuortejaurbäcken finns flodpärlmussla, och i Fräckenträskbäcken finns evertebrater klassats hotade. I övrigt är

som som faunan dåligt dokumenterad.

68 Skyddade vattendrag

Biflöden

Byskeälven har flera biflöden, vilka kan nämnas Tvärån 18.1, Ålsån

av 182, Långträskân 18.3, Kilisån l8.4, Bäverån 185 och Lângträskälven 18.7. Dokumentationen biflödenas egenskaper är

av dålig.

Referenser

Grelsson, G och Nilsson, C. 1981. Byskeälvens växtvärld inom Västerbotten. Länsstyrelsen i Västerbottens län meddelande 1981.

Hjelmqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundstedt, L. 1993. Vattendrag i Norrbottens län hyser hotad

som evertebratfauna eller flodpärlmussla. Pers.

comm.

Områden av riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Områden av riksintresse för naturvärden i Västerbottens län. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Skyddade vattendrag 69

20. I Skellefteälven: källflödena

uppströms Sädvajaure

Län: Norrbotten, Nordland fylke Norge

Medelvattenüiring: 36 m3/s 1947-75, vid Sädvajaure

Avrinningsområdets areal: l 444 km2 inklusive Sädvajaure

Naturgeografiska regioner: 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högfjällsregion

Området omfattar vattendrag och vattenområden ligger som uppströrrts regleringsmagasinet Sädvajaure i Skellefteälven. De största vattendragen är Sielduüâkkå 20, kan sägas huvudfårans

som vara fortsättning upp-

ströms Sädvajaure, och Ruonekjåkkâ 20. 1 7.

Berggrund

Berggrunden inom övre delen Ruonekjåkkås avrinningsområde tillhör av urberget i det k Nasafjällsfönstret med fjällgraniter och -syeniter. s De nedre delarna tillhör seve-köliskollomas mjuka kölibergarter. Även inom Sieldutjåkkås avrinningsområde finns förekomst urberg, berggrunav men den utgörs huvudsakligen köliskiñrar. Öster Sieldutvagge dominerar av om

amñboliter och sedimentgnejser.

Geomorfologi och hydrologi

Uppströms Sädvajaure fortsätter Skellefteälvens dalgång i Sieldutvagge, med vattendraget Sieldutjålckå 20, awattnar sjön Ikesjaure. Den som tar

emot biflödet Bäukuljåkkå. Från Mierkenisvagge Tjaktjaurälven

mynnar

20.18 i Sieldutjåkkå via sjön Tjaktjaure. I Sädvajaures del

övre myrmar Ruonekjåkkâ 20.17 från väster i hängande bidal. Ruonekjåkkâ en awattnar sjön Guijaure, och tar emot biflödet Smuolejålckå 20.17.

Daunasjålckå

20.16 myrmar i Sädvajaures mitt nonifrån, och awattnar

Tjidtjakfjällmassivet. Dadnajålckå är ett de mindre av vattendrag som

avvattnar Sädvajaures södra sida.

70 Skyddade vattendrag

Urberget helt för den högre reliefen i området, i fjället

svarar t ex

Ruonektjåkkå. Stormorfologin har i övrigt präglats av glacielerosionen.

Ovan Storselet i Ruonekjåkkå finns två bidalar, Guijaures sjödal å

varav

sidan bildar perfekt U-dal, medan Smuolejåkkås dal å andra sidan ena en bildar något mjukare U-dal. Kring Storselet finns U-dalskaraktären del-

en vis kvar, längre nedströms inom kölibergartemas område är dalen vid

men och öppen. Ruonekjåkkâ bildar vid utloppet i Sädvajaure en serie vattenfall, Ruonekårtje. I Smuolevagge finns ett stort aktivt delta,

välutvecklade jordflytningsvalkar, issjöstrandlinjer, slukäsar och spår av

isälvsdränering i form rännor och terrasser. Dalgången vid Guijaures

av västände och norrut kallas Buoggevuobmevagge, och är rik på glacifluviala spår. Här finns åsar, terrasser och kullar. l dalen förekommer också mycket

vackert utformade tundrapolygoner.

I Ikesvagge ovanför lkesjaure finns välutvecklade jordflytningsvalkar.

Sieldutvagge bildar U-dal vidgar sig ned mot sjön

en som Vuoggatjålmejaure, där Sieldutjåkkå byggt ett delta, och myrmar i

upp Sädvajaures dalgång.

Vegetation

Merparten området täcks alpin vegetation och fjällbjörkskog. I dal-

av av gångama Mierkenesvagge och Ruonesvagge samt i anslutning till Sädvajaure förekommer hedbjörkskogar. Hedbjörkskogar växer också långt in i Smuolevagge samt i små bestånd i Buoggevuobmevagge. Ängsbjörkskogar utgör ett vanligt inslag speciellt på dalgångamas sydsidor. I Ruonesvagge finns grovstammiga ängsbjörkskogar med ett stort inslag hägg. Vegetationen är ovanligt rik med lång rad

av en kalkindikerande arter.

Flora

lkesjaureområdet de botaniskt rikaste områdena i den svenska

är ett av fjällvärlden. En lång rad krävande och sällsynta arter är relativt vanliga här. Många arter har sin svenska sydgräns i området. Bland dessa kan nämnas

brandspira, lappkattfot, kantljung, fjällamika, fjällvallmo, fjällklocka fjäll-

blära. Även Ruonekjåláå-onxrådet är botaniskt rikt. Se även under

"Vegetation".

Fauna

Faunan är dåligt känd. Storselet i Ruonekjåkkå värdefull våtmark för är en

andfåglar.

Referenser

Hjehnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8.

Geologi.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Områden av riksintresse för naturvärden i Norrbottens län. 1987. Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Rudberg, S och Sundberg, Å. 1975. i Vattendragen norra Norrland.

Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala

tmiversitet. Uppsala.

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands av norra outbyggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska

institutionen,

Uppsala 1975:7.

Statens naturvârdsverk. 1986. Naturvård i fjällen. Naturvårdsverket informerar.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i

Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

72 Skyddade vattendrag

20. I Skelleñeälven: källflödena uppströms Riebnes

Län: Norrbotten

Medelvattenföring: 21 m3/s 1937-72, vid Riebnes

Avrinningsområdets areal: 1 000 km inklusive Riebnes

Naturgeograñska regioner:

36a. Nordlands, Troms och Lapplands högtjällsregion

Området utgörs regleringsmagasinet Riebnes tillrinning. Av dessa

av märks främst Bartekälven som avvattnar sjön Bartaure.

Berggrund

Sjön Bartaure med omgivningar ligger inom fjällkedjans seveskolla med dess glimmerskiñiar, bortsett från sydligaste delen Bartekälven som

av övertvärar gränsen till den underliggande sparagmitskollan. Riebnes om-

givningar byggs till större delen upp av sparagmitskollan.

Geomorfologi och hydrologi

Det största vattenområdet uppströms Riebnes är Bartekälven, eller Bartekströmmen 20.14, awattnar fjällsjön Bartaure nordost om

som Riebnes, vilka är åtskiljda Njassjafjällmassivet. Uppströms Bartaure i

av

dalgång ligger sjöarna Gardaure och Njuongerjaure. Från norr mynsamma

Maranjålckå 20.14.2 i Bartaures övre del, vilken awattnar sjön nar Maranjaure. Uppströms Riebnes i dess dalgång ligger sjöarna Aleb och Luleb Luoitaure. Till detta kommer mindre jokkar som mynnar i Riebnes

och Bartaure och awattnar omgivande fjällsluttningar.

Bartaures dalgång har U-dalskaraktär, vilken fortsätter mot Gardaure.

upp Nedströms Bartaure vidgar sig dalen till ett brett plan med snabbt sjun-

kande topphöjder i omgivningen. Moräntäcket har tydliga egenformer, i

moränryggar delvis bestämmer sjöns konturer, särskilt på det stora

som slättplanet nedströms Bartaure och i sjön Misjkajaure och dess närmaste omgivning. Runt Misjkajaure har ryggama närmast karaktär av rogenmo-

Skyddade vattendrag 73

rän. På slätten söder Bartaure är formerna mindre regelbundna och

om normalt lägre. Moränen är lokalt ganska blockrik. lsrandrännor finns på sluttningen fjället Barturte Bartaure och i område finns

av norr om samma

djupt nedskuren kanjondal. Riebnes dalgång är liknande slag, en dalen av gång av U-dalskaraktär med moränryggar.

Vegetation

Bartaure fjällbjörkskog, från hedbjörkskog till ängsbjörkskogar.

omges av Björkskogen är oftast låg och vindpinad, och vidsträckta trådlösa hedar breder ut sig stranden på många ställen. Längre upp i dalen vid sjön

ovan Gardaure och längs Maranjåkkå tar alpin vegetation vid. Bartaures stränder är dels steniga, dels förekommer sandstränder och fmsediment, de sistnämnda vid utflöden i sjön. Strandvegetationen är oftast endast obetydligt zonerad. Artsammansättningen är tämligen ordinär, men med inslag av högörter och stor andel alpina arter. Välutbildade starrbälten och högre vattenväxtvegetation saknas nästan helt, utom på finkomiga bottnar.

Riebnes av tall- och fjällbjörkskog, med mest tall på sydsluttningen.

omges I vissa branta nordsluttningar kan nästan ren fjällbjörkskog förekomma, liksom nära stränderna. På sidan Reibnesfjället förekommer dess-

norra av utom ett granbestånd ganska högt upp på sluttningen. Tall- och fjällbjörkskogen är mest mossrik hedtyp, rika ängstyper ñnns här och var.

av men

Flora

Floran är inte särskilt artrik, att området har ganska svårvittrade berg-

p g a arter. Vegetationen utgörs tämligen ordinära alpina och subalpina arter.

av

Fauna

Faunan är bristfälligt dokumenterad.

74 Skyddade vattendrag

Referenser

Hjelmqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi.

Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Lundqvist, L. 1965. Preliminär redogörelse för til. lic Jim Lundqvists växtbiologiska fältarbeten 1965 i och vid Partaure inom sommaren Skelleñeälvens vattensystem, samt preliminär sammanfattning de viktiav gaste resultaten. Växtbiologiska institutionen, Uppsala universitet.

Lundqvist, L och Wistrand, G. 1976. Strandfloran inom övre och mellersta Skellefteälvens vattensystem. Växtekologiska studier Svenska

Växtgeograñska Sällskapet. Uppsala.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i

norra Norrland. Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Sjörs, H. 1975. Preliminär botanisk värdering Norrlands av norra outbyggda älvsträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen, Uppsala 1975:7.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i

Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockhohn.

20. I Skellefteälven: 20.6 Malån

Län: Västerbotten

Medelvattenföring: 16 m3/s 1953-69, vid Finnliden

Avrinningsområdets areal: 1 829 km

Naturgeografiska regioner: 32e. Norra Norrlands och Finlands barrskogsomrâden och berg-

norra kullslätter

Malån är Skellejteälvens största biflöde, och rinner Västerbottens

genom inland. Än är opåverkad vattenkraftutbyggnad, har

av men varit flottled från Svartselet till mynningen. Forssträckorna är här rensade. Verbobäcken 20. 6.5 har återställts från flottningspåverkan, inte

men huvudfåran.

Berggrund

Berggrunden hör till största delen till skelleñeseriens berganer med basiska vulkaniter och urkalksten. Kring nedre delen Svartselet och delen

av norra av Malåträsket förekommer den betydligt adakgraniten, och vid

yngre Malånäset finns bergarter ur vargforsfonnationen.

Geomorfologi och hydrologi

Stormorfologiskt hör hela Malåns avrinningsområde till Norra Norrlands bergkullslätt. Malån är Skellefteälvens största biflöde och i den vid

mynnar Svansele. Flera mindre åar förenar sig till Malån, flyter med

som samman

Skäppträskån 20.6.3 nära lappmarksgränsen, mellan Norsjö och

Malåträsk. Malåns vattensystem är sjörikt. De största sjöarna är Malåträsk och Stora Skäppträsk i övre delen, och längre finns Mensträsket, Stora

ner Kvannnam och Norsjön.

Malåns övre delar är mycket myrrika. I åns övre del, uppströms Malåträsket, har flera långsträckta selsjöar bildats i den välmarkerade dal-

gången, som är en typisk genombrottsdal. Malåns lopp har ett tämligen

76 Skyddade vattendrag

rakt sydostligt lopp, och stor del fallhöjden är koncentrerad till en av sträckan mellan Strömfors och Storforsen. I övrigt är ån tämligen lugnflytande. Vid Storforsen har ån skurit kanjon i vulkanitema. Från ut en sammanflödet med Norsjöån 20.6.l till mynningen i Skelleñeälven skär Malån genom ett stort israndfalt, Fromheden. Deltat ligger vid och strax under högsta kustlinjen.

Skäppträskån 20.6.3 rinner upp i de myrrika trakterna kring Adak, och är Malåns största biflöde. Nedströms Stora Skäppträsket är lutningen till största delen måttlig. Sträckan Storvältforsen till utloppet karakteriseras av ett starkt slingrande lopp i småbruten moränterräng. Norsjöån 20.6.l en avvattnar Stora Kvammarn och Norsjön till Malån.

Vegetation

Malåns omgivningar utgörs skog med mindre inslag och odav av myrar lingsmark. Skelleñeseriens bergarter med basiska vulkaniter och urkalksten gör att vegetationen längs ån ställlvis är rik. Här förekommer artiika skravelängar med brakved och orkidéer. Pors är inte ovanlig längs ån. I övrigt kan nämnas fjällruta och ängsruta. Malåträsket har sandstränder med omfattande vassområden, och här växer strandpryl. Biflödet a Verbobäcken 20.65, uppströms Malåträsket, har rik som mynnar en flora, och växer här den kalkgynnade klubbstarren. a

Flora

I den mån Malåns flora är känd, är den inte särskilt rik. Gynnsamt inflytande av berggrunden här och skapar dock rikare förhållanden. Se var även

under "Vegetation"

Fauna

I både Malån och Skäppträskån finns utter, och växande bäverstam. Av en fiskar kan nämnas öring, hair, sik och nejonöga. I Skäppträskån ñnns flodpärlmussla. En Norrlands bästa fågelsjöar, Vajsjön, har förbindelse med av Norsjön. Här häckar många fågelarter karakteristiska för slättemas och kustemas fågelsjöar, t brunand och sothöna. Vid Norsjövallen finns ex övervintrande strömstare.

Skyddade vattendrag 77

Biflöden

Malâns största biflöden är Skäppträskån 20.6.3 och Norsjöån 20.6.1. I den mån biflödenas egenskaper finns dokumenterade, nämns de i texten.

Referenser

Jansson, E. 1985. Mindre vattendrag i Västerbottens län en sarnmanställ-

ning naturvärden. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

av

Områden av riksintresse för naturvärden i Västerbottens län. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra

Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala

universitet. Uppsala.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i

Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

78 Skyddade vattendrag

26. Sävarân

Län: Västerbotten

Medelvattenföring: ll m3/s

Avrinningsområdets areal: l 170 km

Naturgeografiska regioner: 29a. Kustslätter och dalar med ñnsediment kring Bottenviken

norra 30a. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden 32e. Norra Norrlands baxrskogsområden och bergkullslätter

Sävarån är en liten, i stort sett oreglerad skogsälv. Källområdet utgörs av ett sjö- och myrrikt område som vid tiden för högsta kustlinjens utbildande utgjorde ett komplext skärgårdslandskap. Översvämningsområdena med lövsumpskogar av gráal och viden i nedersta loppet torde ha få motsvarigheter i landet. I åns övre lopp finns arter med sydligare huvudutbredning, t ex sjöranunkel, vilka troligen finns kvar som relikter sedan tiden för högsta kustlinjens utbildande.

Berggrund

Berggrunden består av gnejser ur skelleñeseriens sediment.

Geomorfologi och hydrologi

Stormorfologin inom Sävarâns avrinningsområde är särpräglad främst

genom sin extrema flackhet. Den övre delen hör till bergkullslätten. Denna slätt präglas av strödda berg omgivna av vidsträckta och ett stort

myrar antal sjöar. Här ligger Västerbottens östligaste dödisområde. Nedströms Lillsävarträsk sker en övergång till den vågiga bergkullterrängen, sär-

som skilt Botsmark är välutvecklad. Åns omgivningar får här karaktär

norr om av genombrottsdal, en av de tydligaste i urbergs-Norrland. Nedströms Botsmark möter tämligen direkt nästan restbergsfri slätt, vilken

en fortsätter som en lutande, föga uppstyckad berggrundsyta mot havet.

Denna slättyta awiker tydligt från omgivningen i denna del

av Västerbotten och dess bildningshistoria är svårtolkad.

Skyddade vattendrag 79

De två stora sjöarna Storsävarträsket och Lillsävarträsket har båda flacka stränder med hög procent mynnarker. Ett flertal deltaytor vid den högsta kustlinjen, liksom andra intressanta terrängfonner, finns i området. Något öster om ån mellan de båda sjöarna sträcker sig en liten men markant rullstensås, med avbrott kan följas söderut till Sävar, bitvis i kontakt med

som Sävarån, men på andra sträckor på avstånd från ån. Vid Bullmark övertvä-

ån åssträckningen två gånger med stor meanderslinga. Mellan rar en Tålsmark och Sävar är åsen större, men har där flackats ut till avsevärd bredd genom svallning.

Från den extremt flacka terrängen kring Stor- och Lillsävarträsken sänker sig ån i serie forssträckor mot trakten Krokbäck-Olofsfors, där den är

en av djupt nedskuren och har utbildat ett kort välutvecklat meanderlopp.

men Likartad karaktär präglar ån förbi Gravmark mot Furunäs. Längs ån finns flera sedimentplan i vilken ån skurit sig ned och omfonnat ytorna. Forssträckor omväxlande med avsnitt med lugnflytande vatten och sel präglar sedan ån ända ned mot havet. Sedimenten är mestadels ñnkomiga och strandsläntema låga och vegetationsklädda.

Vegetation

Den sjörika bergkullslätten kring Sävaråns övre lopp är gammal skär-

en gård. Här nådde havet sin högsta höjd efter istiden, 250 över den

ca m nutida havsytan. Området från Godträsken ned till Lillsävarträsket var då en vidsträckt, grund arkipelag. De tidigare fjärdarna utgörs nu av grunda sjöar eller myrar, omgivna av barrskog. Genom detta landskap slingrar sig Sävarän, ömsom bred och lugnflytande, ömsom smal och forsande. Stränderna är mestadels flacka och har ganska omväxlande och artrik

en vegetation. Många stränder utnyttjades tidigare för slåtter. Övergivna större strandslåttermarker finns t uppströms Stor-Renträsket och

ex nedströms Tonträsket. Vattenvegetationen är ställvis frodig, och flera sällsynta arter förekommer, blekbläddra. Här växer också sjöranunkel i

t ex flera livskraftiga bestånd, mycket sällsynt växt i norra Norrland. De

en

fåtaliga fynden ligger i mindre vattendrag i anslutning till högsta kustlinjen.

Mycket talar för att sjöranunkeln, liksom andra sydliga inslag i floran är kvarlevor sedan den tid för 9 OOO år sedan då havsnivån låg på denna

ca niva.

Sävaråns nedre lopp präglas för mindre åar ovanligt stor vattenstånd-

av en samplitud, 3 till följd att ån vid myrmingen däms en moräntrös-

ca m, av av

kel. Detta gör att vida områden regelbundet översvärmnas, och delvis unika

miljöer skapas. Delar av stränderna upptas av sankängar, stora partier

men är bevuxna med videsnår och lövsumpskog, dominerad gråal. I området

av finns även korvsjöar med särpräglad vattenvegetation orsakad

av organogena sediment. Ett ovanligt drag är den västliga fåra vilken genomströmmas under vârtloden, men utgörs vedväxtfria

som armars av våtmarker med lagtmsjö, vegetationsmässigt närmast motsvarar

en som Gammelstadsviken och Sladan i Norrbottens kustland.

Flora

I den tidigare skärgården växer flera arter med sydlig utbredning, sjö-

t ex ranmikel, och här finns landets nordligaste lokal för granbräken. Nedströms Sävar växer bl grönskära, brunskära, gul svärdslilja och skogssäv. Vid

a åns mynning växer a den mycket sällsynta trubbnaten rikligt.

Fauna

I Sävaråns vattensystem är bäver mycket talrik. Här finns också fast

en stam av utter. Omitologiskt är främst åns nedre lopp värdefull. I lövsumpskogarna observerades vitryggig hackspett under häckningstid regelbundet tills nyligen, men torde utdöd. Mindre hackspett häckar dock

numera vara regelbundet. Våtmarkema, t ex vid Tidesviken och Bergviken, är viktiga rastlokaler under våren för sångsvan och simänder, bläsand och kricka.

t ex Även Botsmarksträsket och mellan Sävarträsken

Burmansmyran är goda

rastlokaler för änder och vadare under vårflyttningen. Ett bestånd

av relativt grov öring finns i ån, föryngringen lax och havsöring är

men av dålig. Lokala bestånd flodpärlmussla finns i ån.

av

Bitlöden

Norsån 26.5 är Sävaråns enda biflöde betydelse, och avvattnar bl

av a sjöarna Stora Krokvattnet och Granöträsket, för att förena sig med Sävarån vid Botsmark. Deras egenskaper är dåligt dokumenterade.

Skyddade vattendrag 81

Referenser

Jansson, E. 1985. Mindre vattendrag i Västerbottens län

- en sammanställning av naturvärden. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Nilsson, C. 1985. Naturen längs Sävarån. Kunskapsläge samt synpunkter på utbyggnadseffekter. Institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet.

Områden av riksintresse for naturvård i Västerbottens län. 1991. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Rudberg, S och Sundborg, Å. 1975. Vattendragen i Norrland.

norra Geovetenskapliga naturvärden. Naturgeograñska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Del 2.

som avvattnas Vattendrag till BOTTENHAVET samt Vapstälven Västerhavet

till

Skyddade vattendrag 83

28. I Umeälven: 28.1 Vindelälven

Län: Västerbotten, Norrbotten

Medelvattenföring: 174 m3/s 1911-75, vid Vindeln

Avrinningsområdets areal: 12 654 km

Naturgeografiska regioner: 29a. Kustslätter och dalar med ñnsediment Bottenviken

runt norra

30a. Norrlands vågiga bergkullterräng med mellanboreala skogsområden

32c. Norra Norrlands och Finlands baxrskogsområden och berg-

norra kullslätter 33h. Förtjällsregion med huvudsakligen nordligt boreal vegetation 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högtjällsregion

Vindelälven är en jjällälv som rinner upp i Vindeljjällsområdet i gränstrakterna mellan Västerbottens och Norrbottens län. Strax uppströms Sorsele förenar sig Laisälven från med Vindelälven, i sin tur

norr som förenas med Umeälven ca 40 km uppströms utflödet i Bottenviken. Vindelälven är den sydligaste jiällälven är outbyggd, och den enda

som outbyggda med karaktär av bygdeälv. Vindelälvens lopp är omväxlande med ett stort antal forsar, stryckor och sel samt flera sjöar. Nedströms Vindelälvens sammanflöde med Umeälven ligger Stornorrjfors kraftstation, men själva Vindelälven är oreglerad.

Berggrund

Nordvästra delen av Storvindeln till strax Skanssnäs tillhör fjäll-

ner ovan berggrunden och byggs enda skållenhet, sparagmitskollan.

upp av en Väster om denna vidtar seve-köliskollomas skiñrar. Området från skandinaviska bergskedjans slut i Storvindeln, österut till strax nedsüöms Sorsele utgörs sorselegranit. Urberggrunden i avrinningsområdet

av domineras stort revsundsgranit, ungefär ned till Strycksele i

av Vindelälven, där sedimentära ådergnejser skelleñeserien vidtar. I

ur

trakterna av Vindelgransele och Kristineberg finns ett bergartskomplex

med grönstenar, äldre urbergssediment, äldre graniter och leptiter och hälleflintor.

84 Skyddade vattendrag

Geomorfologi och hydrologi

Övre Vindelälven ned till Storvindeln, d sträckan inom fjällzonen, är

v s geovetenskapligt av ordinär karaktär men har flera intressanta storfonner,

a annat en genombrottsdal i huvuddalgången och en trappstegsdal i den anslutande Tjulträskdalgången. Dalarna kännetecknas av väl slutna dalsidor ibland har U-dalskaraktär. Där finns stor variation av

som en isavsmältningsformer. Bland tydliga former kan nämnas terrassartat uppbyggda isavsmältningsavlagringar i Dåkkeområdet, några med tundrapolygoner. Därutöver kan nämnas en åssträckning nära Mankeforsen, slukåsar och issjöstrandlinjer. Deltat i Övre Gautsträsket vid Ammarnäs hör till landets främsta inlandsdeltan. De fluviala formerna nedströms Övre Gautsträsket är välutbildade och betydande intresse.

av Här finns israndrännor, slukrärmor, och mindre kursudal. Älven är

a en ned till Storvindeln omväxlande forsande och omväxlande meandrande, avbrutet av sel med levéer. Storvindeln är landets enda kvarvarande fjälltraktsjö med riktigt stor vattenståndsamplitud, nära 5 Den del av

m. Vindelälvens dalgång upptas Storvindeln hör från stormorfologisk

som av synpunkt till de främsta i landet inom förfjällszonen. Dalgången präglas starkt av skolltektoniken och mäktiga bergväggar, på södra

omges av stranden Jipmokens sammanhängande bergvägg, och på norra sidan liknande bergvägggar. På åtskilliga platser runt sjön finns betydande glacifluviala avlagringar. Ett stort glacifluvialt fält utbreder sig vid Laisheden, nära Laisälvens utflöde i Nedre Gautsträsket.

Från stormorfologisk synpunkt kan sträckan från Storvindeln ned till högsta kustlinjen betecknas bergkullslätt. Älvsträckan har rik variation

som en av lösa avlagringar av ordinär karaktär. Moränfonnema har i detalj styrt älvens lopp och gett den ett ibland extremt oregelbundet lopp med skarpa krökar, småforsar och smäöar. Ett särskilt intresse tilldrar sig de många långsträckta avoma, t ex Råstrandsavan, och de låglänta områdena med raningsmarker. Isälvsavlagringar är vanliga inom denna sträcka, ibland som åsstråk, ibland som planare fält. Ett omfattande isälvsstråk följer Gargådalen och myrmar i Vindelådalen som ett mäktigt sandurliknande fält med en central åssträckning, vilken fortsätter i Råstrandsavan. Ett annat stråk av isälvsmaterial, delvis med rygg- och kullformer, men mest som plana fält, följer älven med vissa avbrott från Björksele för att övergå i det s k Ruskträskfältet. Det kan karakteriseras som ett randdelta, beläget vid

den forna högsta kustlinjen. Själva älvloppet kärmetecknas av långsmala

sel avbrutna av ett stort antal steniga, flacka forsar. Storforsen vid Vindelgransele och Vonnforsen hör till de mer markerade forsama.

Övergången mellan bergkullslätt och vågig bergkullterräng sker mellan

Åmsele och Ekorrsele. Älvsträckan från

högsta kustlinjen till sammanflödet

med Umeälven är begränsat intresse från stonnorfologisk synpunkt. av Dalsidoma är någorlunda väl sammanhållna. Isälvsstråk med rullstensåsar förekommer på flera ställen. Vid flygfältet i Åmsele finns de ett av största dynfalten i Norrlands inland. Den sedimentära dalfyllnaden blir

ñnkomiga-

re, och ett niplandskap tar vid. Dalsedirnentens former med äldre deltaplan, terrasser, nipor och raviner är ännu bättre utbildade än inom Piteälvens niplandskap. Bortsett från Indalsälven och Ångennanälven, båda som är reglerade, finns ingen storälv med ett lika markant och terrassniplandskap. De två skogsälvama Öreälven och Lögdeälven överträffar dock Vindelälven i detta avseende. De fria forssträckoma med mellanliggande sel är karakteristiska drag i älvlandskapet. Mårdseleforsen bedöms vara den främsta forssträckoma. av

Vegetation

Älven rinner till större del genom barrskogsregionen, förutom källområdet

som berörs av tjällterräng och fjällbjörkskog. Den är en utpräglad bygdeälv

till stora delar omgiven jordbruksmarker. Vindelälvens

av vegetation är

mångfonnig och artrik, och många vegetationstyper är väl företrädda. Även floristiskt är mångfalden stor med till 400 upp arter. Vattenståndsamplitudema är höga, sträckvis över 6 vilket gör strandvem, getationen synnerligen välzonerad. Zoneringama särskilt på de

är tydliga

flacka och breda stränder är vanliga från fjällranden ned till

som högsta

kustlinjen. Den frodvuxna, artrika och ängsartade strandvegetationen på de flacka ñnjordsträndema har intill tid tagits till sen vara genom slåtter. Mycket artrik vegetation finns främst på moränstränder vid forsar. Nipsträndema i älvens nedre del är däremot oña bevuxna och sparsamt artfattiga. Vattenvegetationen i sjöarna och selen är på många ställen välutvecklad.

Uppströms Övre Gautsträsket Vindelälven omges av alpin terräng och tjällbjörkskog, den senare både hedartad typ och med högörter. av Dessutom finns backkärr ofta rikkärr, och videsnår. Stränderna har myrar särskilt nedströms Vitnjuln välzonerad vegetation. Stränderna är omväxlande med allt från skorplavsvegetation på klippor och block till ñodvuxna

strandörtskogar. Här har många sydliga växtarter sina översta i

utposter Vindelälvens dalgång. Storvindeln ligger helt inom

barrskogsregionen och

86 Skyddade vattendrag

omges av tallskogar med varierande inslag av gran och glasbjörk. Fältskiktet domineras lingon och bottenskiktet av väggmossa.

av Storvindelns stränder tydligt zonerade. Överst på stranden finns

är en strandskog med stort inslag och lövträd, ofta med i buskskiktet.

av gran en Den övre landstranden domineras i fáltskiktet av lingon. Risväxter är vanliga i den övre delen detta bälte, medan örter skogsnäva, ekorrbär,

av som skogskovall och fjällviol överväger längre ner. Nedanför vidtar ett ljungbälte, med inslag örter som svarthö, slåtterblomma och tätört samt gräs

av

madrör och tuvtåtel. Även mossfloran är anrik i ljungbältet. Nedanför som ljungbältet vidtar ett smalt styltstarrbälte, och ställvis finns ävjebroddsvegetation nedanför detta. I detta bälte finns den sällsynta

jämtlandsmaskrosen på flera ställen.

Från Storvindeln ned till Ruskselet rinner älven barrskogar omväx-

genom lande med kulturbygder. Strandslåttermarker, raningar, är vanliga på de flacka översvämningsområdena. Från Björksele och nedströms utgör de ett

de landskapligt mest karakteristiska elementen längs denna älvsträcka av med förekomst längs alla sel, vissa forsar. Även

praktiskt taget samt även vid Saxnäs och Vindelgransele finns goda exempel på raningar. Stränderna

är genomgående emot 4 höga. Både strand- och vattenvegetationen

upp m är mångformig och tydligt zonerad. Här finns t hedartade stränder med

ex barrträd, björk och enbuskar samt ris såsom lingon och odon på den övre delen. På mellersta landstranden växer grâviden, främst lappvide, och ett fältskikt ljung och graminider såsom tuvtåtel, blåtåtel, trådtåg, styltstarr

av och grenrör. På lägre nivåer vidtar ett välutvecklat starrbälte, ofta av blåsstarr, samt ännu längre på stranden ibland ett sjöfräkenbälte.

ner sandstränder med eller luckig vegetation främst gräs och halv-

sparsam av gräs är vanliga i den övre delen älvsträckan. Ett av de mest iögonfal-

av lande elementen på flera dessa stränder är strandrågen, ett havsstrand-

av gräs med endast få inlandsförekomster. På raningsmarker domineras vegetationen grarninider. Örtinslaget kan dock stort, och många

av vara raningar är dessutom stadda i igenväxning av främst gråviden. Vanliga växter är här styltstarr, tuvtåtel, älgört, grenrör, vasstarr och sjöfräken.

Örtrik ängsvegetation med kung Karls spira, älgört och kärrspira finns

a också på en del stränder.

Forsarna har oña artrik strandvegetation, ibland lundartad och Örtrik, i

en andra fall hedartad, ofta i mosaik. Vattenvegetationen är välut-

mer men vecklad i selen, särskilt i Gautsträskets och Olsselets grundare partier. Gräsnate, ålnate, hårslinga och sköldmöja är vanliga vattenväxter. Avoma, som är vanliga längs älvsträckan, hyser i de flesta fall också frodig vatten-

vegetation. I Abborravan finns t ett 30-tal kärlvattenväxtarter, däribland ex vattenaloe, en östlig art är mycket sällsynt i Sverige. som norra

skogarna i terrasslandskapet längs älvsträckan mellan Ruskselet och sammanflödet med Umeälven domineras tallhedar. Granskogspartier finns i av bl raviner medan biinkama ofta är blandskogsbevuxna.

a Dalgângen är

dock starkt kulturpåverkad och barrskogama har på många ställen fått vika för åkrar och ängar. I Överrödå har både de löpande ravinema och tätt terrassplanen däremellan odlats vilket med tiden gett jordbrukslandupp, skapet nära älven ett säreget, kulligt, utseende. Övergivna raningar med övervägande gräsartad, välzonerad vegetation är utmärkande längs de breda, finsedimentrika selsträndema, särskilt längs den delen älvövre av sträckan. Floran på raningarna längs sträckan Ruskselet sammanflöt o m det med Umeälven har på den övre landstranden gräs- och örtrik ängsen vegetation med tuvtåtel, smörblomma och ängsskallra. Den mellersta a landstranden präglas grenrör och styltstarr, och täta bestånd av av vasstarr den nedre landstranden. Moränstränder finns främst vid forsar och hyser på flackare partier välzonerad, ofta hedartad vegetation. Smala, oña branta och eroderade stränder finns i den nedersta delen älven. Forsarna av är starkt kulturpåverkade, partier i gott naturtillstånd finns också. men Moränsträndernas flora hyser hedartad vegetation med ibland frodigare inslag. Vid Mårdsele finner t de allra rikaste forekomstema man ex en av av ängsruta längs älven.

Flora

Vindelälvens flora är artrik, och närmare 400 kärlväxtarter kända. Flera är

fjälltraktsväxter följer praktiskt taget hela älvens lopp, och många låglands-

växter när ända upp till fjällranden. Detta är ett unikt drag för Vindelälven av de idag outbyggda storälvama. Vid Linaforsen strax uppströms högsta kustlinjen finns de artrikaste stränderna. Här har 138 kärlväxtarter påträffats på en 200 m läng sträcka stranden. Se även under "Vegetation". av

88 Skyddade vattendrag

Fauna

Djurlivets stora artrikedom är påtaglig såväl med avseende på ryggradsdjur på ryggradslösa djur. Faunan har särpräglad blandning av nordliga som en och sydliga element vilka de tränger långt mot fjällkedjan. av senare Älven viktig fågelflyttled och hyser även många häckande arter. är en Fiskproduktionen är stor både vad gäller vandringsñsk och stationära ñsk- Vandringsñsken måste dock lyftas över dammen vid Stomorrforsens arter. kraftverk i Umeälven.

Däggdjursfaunan är artiik inom fjällområdet och bl a vistas här fjällräv,

björn och järv. Mångfalden biotoper i fjällområdet ger

av häckningsutyrnme många fågelarter. Här finns stor art- och individrikedom änder, vadare, tättingar, hönsfåglar och rovfåglar. Övre av Gautsträskets delta utgör viktig rastlokal för flyttfåglar. I älven ñnns en och öring kan vandra ända mot Övre harr och röding. Lax upp Gautsträsket. Evertebratfaunan i området är övervägande nordlig typ av flera utpräglat nordliga element saknas. Samtidigt har t ex många även om bäck- och dagsländearter med sydlig utbredningstyngdpunkt sin natt-, nordvästgräns här. I Storvindeln finns värdefulla sikbestånd den k varav s storskallelöjan särskilt värdefull. Den forsrika sträckan nedströms anses Råstrand är ett mycket gott reproduktionsområde för lax, öring och han, liksom Stensundsforsen.

Biflöden

Vindelälvens biflöden är förhållandevis välkända. Det största biflödet är Laisälven 28.l.16, förenar sig med Vindelälven strax uppströms som Sorsele. Laisälven behandlas separat nedan. I övrigt beskrivs några av de biflödena till Vindelälven i gradient från kust till fjäll. De flesta största en biflödena tillräcklig storlek i skogslandet har rensats för flottning, men av

år opåverkade av vattenkrañutbyggnad.

Rödån 28.1.l är ett biflöde till Vindelälven, beläget nästan helt under högsta kustlinjen, vilket präglar åns lopp. Rödån awattnar Ånässjön till Vindelälven vid Rödånäs. Rödåns omgivningar är framförallt i den nedre

delen starkt kuperade. Vid den tid då högsta kustlinjen utpreparerades utgjorde bergen kring Rödån de yttersta öarna i en skärgård. Bergssidorna

utsattes för stark svallning och finmaterialet avsattes i skyddade lägen, t en i Rödåns dalgång. Ån har skurit sig ned i de delvis ñnkorniga ex senare

sedimenten. Vattendraget omges av skog, myrar och odlingsmark. Myrama förekommer främst kring åns källflöden och sydost om Ånässjön. Odlingsmarken är koncentrerad kring Vindel-Ånäset och åns utlopp. I närheten av utloppet växer bredkaveldun. Detta är troligen enda lokalen inom hela Vindelälvssystemet. Ån hyser ett svagt öringbestånd.

Krycklan 28.1.2 awattnar ett sedimentplan nordost Vindeln, och

om

i Vindelälven vid Överrödå. I loppets nedre del är ån meandrande, myrmar i den övre delen uppströms Kryckeltjäm är lutningen större. Vattensystemets sjöandel är mycket låg 0,7 %. Krycklan är till större delen belägen under högsta kustlinjen och dess dalgång är utfylld stora

av mängder sediment. Loppet är särskilt i vattendragets mellersta del djupt nedskuret i jordlagren, och här förekommer stark ravinbildning.

en Omgivningama till ån består huvudsakligen av skog. I källområdet finns dock en hel del myrmarker. Odlingsmark förekommer främst kring byarna Kryckeltjäm, Häggnäs och Trollberget. I åns nedre delar ñnns stränder med högörtvegetation av t ex skogsnäva och borsttistel. De slambankar som ñnns i vattendragets nedre del hyser en starkt föränderlig vegetation p g a materialomsättningen. Vattendragets sedimentbankar har en intressant insektsfauna. Bäverstammen är synnerligen stark.

Hjuksåns 28.l .4 vattensystem har ett egenartat utseende med flera stora sjöar som dräneras nordväst. De största sjöarna är Mjösjön samt Stora och Lilla Sandsjön. Vattendraget awattnas efter ett slingrande lopp till Vindelälven vid Hällnäs. Lutningen är i genomsnitt måttlig. Nedströms norra stambanan omges ån av isälvsmaterial och ñnkomiga sediment. Här

förekommer mindre ravinbildningar och flygsanddyner. Biflödet

Gladabäcken har skurit ut en djup ravin alldeles intill den mäktiga isälvsavlagring som kallas Hamptjämkamrnen. Hjuksån huvudsakligen

omges av skog. Nedströms sammanflödet med Mjösjöån utbreder sig dock vidsträckta mynnarker. Odlingsmarker förekommer endast i mindre utsträckning. Vid Gladabäcken växer skogssäv. Vattendraget har ett bestånd av öring i den övre delen. I Stora Sandsjön förekommer märlan Pontoporeia afinis, vilket finns i stora oligotrofa sjöar nedom högsta kustlinjen. I Gladabäcken finns intressant insektsfauna.

en

Åman 28.1.8 är ett Vindelälvens största biflöden, och avvattnar

av Raggsjöama till Vindelälven vid Åmsele. Vattendraget rinner ett

genom antal sjöar. De största är Ajaursjön, Manjaurträsket och Holmträsket. Nedströms Ajaursjön följer Åman välutvecklad rullstensås vilken kan

en följas söderut via Åmträsket mot Hällnäs. Åmans utlopp sandiga

omges av

90 Skyddade vattendrag

sediment med flygsanddyner. Åman och mindre

omges av skog och myrar, odlingar förekommer. Pors växer vid utloppet Manjaurträsket. Åmans

ur stränder mellan Hjukensjön och utloppet är skyddsvärda. Vattensystemet är ñskrikt.

Gargån 28.1.l4 har det näst största avrinningsområdet av Vindelälvens biflöden, endast Laisälvens är större. Ån rinner i den mycket mynika

upp terrängen kring Gargjaure i Norrbotten. Gargån har som helhet ringa lutning. De flesta forsarna återfinns nedströms sjön Jörboken. Ett isälvssträk förbinder Laisälvens dalgång med Gargân. Åsen löper parallellt med ån från trakten nedströms Bure ända till utloppet i Vindelälven. Åsen markerar Laisälvens lopp som isälv, men den recenta Laisälven har tagit en ny sträckning, troligen p g a att dalgången blev helt utfylld av sediment. Vid Gargnäs har åsen en markerad ryggform, och här finns ett skyddsvärt åslandskap. Ett område kring sjön Mittiträsket och Jörboken vidare ner mot Gargåns mynning präglas av att en iskropp snördes av under

inlandsisavsmältningen, vilket gav upphov till ett dödislandskap rikt på

tjämar och småmyrar. Gargåns avrinningsområde växlar mellan skogs- och myrmarker. Sträckan uppströms Bure karakteriseras vidsträckta myrar,

av såsom Stor-Olsmyran och Storrnyran. Stor-Olsmyran är en av regionens största sträng-flarkkärr. Den kan till större delen karakteriseras som glest tallbevuxet fattigkärr. Kring Bure och Gargnäs finns odlad mark. Gargån är rik på vattenvegetation tack vare det mestadels lugna vattenflödet. I ån växer löktåg och vekt braxengräs. I sjön Jörboken växer röd variant

a en av nordnäckros. Vid Buresjön växer den numera sällsynta myrbräckan.

Giertsbäcken 28.1.l7 awattnar södra delen av Björkfjället till Storvindeln. Dalgångens övre del är öppet V-formad, men mellan topparna Stor-Åino och Njårbålke blir dalen trång och kanjonartad och loppet får

en stark lutning. Giertsbäcken bildar ett vackert fall samt en ravin- och kanjonbildning vid inträdet i Giertsbäcksdalen. Vid bäckens inflöde i Jille- Giertsjaure har ett delta bildats. Kring vattendragets nedre del är dalgången

mera oregelbunden. Giertsjaure-sjöarna omges av en småbruten moränter-

dödiskaraktär. Giertsbäcken har sina källflöden i den alpina regioräng av nen men är annars omgiven av fjällbjörkskog och längre ner av grandominerad fjällbarrskog. En urskog med inslag av grova tallar förekommer kring vattendraget, och urskogen hör till Västerbottens mest skyddsvärda. Längs bäckens nedre del finns ställvis en örtrik strandvegetation. Giertsbäcksdalen har en intressant "omvänd" trädslagszonering där granskogen förekommer på dalsidoma i ett distinkt bälte mellan 500-600 m ö h medan moränbacklandskapet i dalgångens botten är bevuxet med

Skyddade vattendrag 91

nästan ren björkskog. Zoneringen beror troligen på att dalgången har ett läge och form leder till att kalluñ ansamlas i dalbottnen vilket

en som försvårar etableringen av barrtäd. Utöver björk växer del tallar på

en grova moränryggamas krön. Tallinslaget ökar upp mot sidorna och i övergången mot granskogen. Granskogen är på den nordvända dalsidan mycket gles och lågvuxen. På sydsluttningen finns växtligare bestånd, särskilt i den inre hopträngda delen av dalgången. Frisk ristyp är områdets helt dominerade skogstyp. Giertsbäcken är en av Vindelälvens artrikaste biflöden, med stor andel alpina arter i det övre loppet. Giertsbäcksdalen nedströms Giertsjaure hyser ett rikt och säipräglat fågelliv. Giertsjaure har en hög produktion av sik. Den k Giertsbäckslöjan är intressant sikfonn

s en vars systematiska ställning är oklar.

Tjulån 28.1.20 awattnar Ammarfjällets södra del via Tjulträsken till Gautsträsk. Från övre delen Lill-Tjulträsket till utloppet ån

av omges av en väl markerad dalgång, utformad trappstegsdal, vilken har vidgats

som en

till en U-dal genom glacialerosion. Vid Tjulåns inflöde i Lill-Tjulträsket har

ett delta bildats, och i Gautsträsk har Tjulån byggt ett gemensamt delta

upp med Vindelälven. Källområdet kring Fiellojaure är beläget på kalfjället, men huvuddelen av vattendraget fjälllbjörkskog. Björkskogama

omges av är ställvis örtrika, t ex kring Stor-Tjulträsket och längs åns nedre del. Kring Gautsträsk växer fjällbarrskog. Myrar och slåtterängar förekommer i mindre utsträckning. Lill-Tjulträsket är mycket rikt på vattenväxter. Pâ bottnar i Stor-Tjulträsket växer kransalgema Chara fragilis och Nitella opaca. Tjulträskdalen har en rik fauna. Myrama kring Lill-Tjulträsket är rika på andfågel och vadare. I ån mellan Tjulträsken häckar strömstare.

Lill-Tjulträsket har ett artrikt lägre djurliv. Ån är rik på röding och öring.

28.1.16 Laisälven

Laisälven är en helt oreglerad fjällälv. Den rinner i mellersta

upp Lapplands fjälltrakter och i Nedre Gautsträsket i övre Vindelälven.

mynnar

Älvsträckan inom tjällområdet kännetecknas den sjöfattiga dalgången

av ovan Irañsjön. Den översta delen Laisälven är ödemark, vilken

av ren starkt påminner förhållandena vid Piteälven.

om

Större delen av avrinningsområdet ligger inom tjällkedjans berggrund. I

avrinningsområdets övre delar hör berggrunden till det s k

Nasafjällsfönstret. Huvudbergarten i Nasafjällsfönstret, även omfattar

som

Fierras högfjäll, är granit, berggrundsgeologin är tämligen komplice-

men

rad. Längre vidtar och köliskolloma. Även inom dalen från

ner seve-

Iraftsjön till Storlaisan är berggrundsgeologin mycket komplicerad.

Terrängen mellan mellersta Irañsjön och Storlaisan utgör också ett geologiskt fönster, med här tillhörande olika överskjutningsskollor. Vi får totalt sett en komplex berggrund av granit, sparagmit och kvartsit. Resten av avrinningsområdet nedströms hör till urberggrunden, och utgörs av sorselegranit.

På grund av sin avsaknad av sjöbäcken ger dalgången ned till Storlaisan vid första anblicken mer drag av floddal än flertalet övriga dalar. Den glaciala omvandlingen är dock tydlig, och vissa glacialt präglade brantformer är i själva verket mycket framträdande, som t ex bergbranten på Glibbovardo och framför allt Ertektjåkkås väldiga bergvägg med karaktär av kapad dalsporre. Dalgången är i stort sett öppen och har mjuka, inte särskilt branta former. Speciellt i dalens övre del är formerna flacka och fjällen inte särskilt höga. Jordtäcket är ojämnt fördelat inom området. I Laisdalens översta del är jordtäcket tunt och kalt berg vanligt. Längre nedströms, ungefär från och med dalbottnens skogsgräns eller något ovanför, blir moräntäcket mäktigare och mer sammanhängande, och moränen antar ibland tydliga egenformer. Så är fallet t ex på dalbottnen vid Ertektjålckâ-Svaipa och nedströms, där kullig morän är vanlig. Uppströms Blassaselet finns relativt rikt differentierade glacifluviala avlagringar, främst en långsträckt rullstensås och sandurfält. Vid Aldajåkkås mynning finns ett mera vidsträckt komplex av terrasser, ett annat sådant öster om Glibbovarde. Mellan Blassaselet och Irañsjön kännetecknas älven av småsjöar och sel omväxlande med forssträckor. De omlagrade sedimenten

har gett förutsättningar för uppkomst av mindre meanderlopp med

älwallar, levéer och avsnörda meanderbågar. Nedströms finns tydliga kalspolningar där dalgången trängs samman. Av stort intresse är en isälvskanjon kursu öster Märkberget. I Irafisjön finns ett av Norrlands

om främsta inlandsdeltan, ett aktivt delta med flera älvgrenar och lagtmsjöar. Framför älvfáromas mynningar finner man mittbankar under bildning och en väl markerad distalbrant.

Storlaisan är en smal långsträckt sjö, eller närmast ett sel, som via en liten ström övergår i det mindre Akkerselet. Ur stormorfologisk synpunkt kan sträckan hänföras till forfj ällszonen. Olika överskjutningsskollor dominerar

landskapsbilden, vilket framgår i terrängformema i de båda

Naddokbergens branter inom sjöns norra del och Niepsiuts bergbrant

parallellt med sjön inom dess nedre del. Terrängen är i huvudsak mjukt formad, de ovannänmda skollbrantema är lokalt frampreparerade genom

Skyddade vattendrag 93

glacialerosion. Jordtäcket består i huvudsak nonnalblockig morän utan

av markanta egenfonner. På östsidan Storlaisan strax

av norr om Laisvallsgmvan förekommer moränformer rogentyp.

av

Älvsträckan nedströms Storlaisan har klar särprågel, dels

en genom sin välutbildade dalgång med slutna, sammanhängande dalsidor, och dels genom det mäktiga glacifluviala fältet mellan Måskenåive och Nedre Gautsträsket Laisheden. Intressantast många synpunkter de ovanligt

är ur vackra och välutbildade selområdena vid Björkliden, Marielund-Persbacka och Gransele. Stränderna är relativt höga, 3 i genomsnitt. Morän är

ca m det dominerande strandsubstratet nedströms Akkerselet är andelen

men sedimentstränder också stor. Klippstränder finns framför allt i Akkerforsen och längs älvens nedersta delar.

Älvsträckan ned till Storlaisan

är extremt mångfonnig och utomordentligt anrik. Skogsvegetationen i dalgången utmärks ofta högörtiika ängs-

av björkskogar uppströms Iraft och framför allt tallskog längre ned. Myrama är ofta utformade backkärr, vissa extremriktyp med karaktärsarter

som av som svedstarr, huvudstarr, hårstarr, lappstarr, fågelstarr, borststarr, tagelsåv, kärrsälting, risvide, glansvide och lapptåg. Den exklusiva kalkkämnossan Catoscorpium nigritum finns vid Fjällfors. Ängsmarker omväxlande av högört- och lågörttyp finns i anslutning till bebyggelse. Sjöama på sträckan är av sinsemellan rätt olika karaktär med 3 höga

ca m stränder och välzonerad vegetation.

Av stort intresse från botanisk synpunkt är raningsvegetationen i Irañdeltat. Vegetationen på Irañdeltat är starkt kulturpräglad. Redan i slutet 1700-

av talet påbörjades slåtterbruk på holmama i deltat. Även vallodling har bedrivits. Idag slåttas bara del området, vilket sker inom för

en av ramen skötseln av naturreservatet. De högst belägna partierna i Irañdeltat är beskogade. Fjällbjörkskog med ett fåltskikt där hönsbär är tongivande dominerar. Tallhed med kråkrisdominerat faltskikt finns i de perifera delarna

av området. Videsnår täcker stor del deltat. Fältskiktet saknas där

en av snåren är som tätast medan örtvegetation t norrlandsarv, borsttistel,

av ex rödblära, smörbollar, gullris, fjällförgätmigej och lappblågull finns på öppna partier där buskagen är glesa. Högre belägna parter, levéer, har

t ex öppen ängsvegetation dominerad av tuvtåtel med olika sammansättningar av örter och gräs beroende på markens fuktighetsgrad.

a

94 Skyddade vattendrag

I Märkbergsområdet finns både sydbergsvegetation, en kanjon och klippor

med kalkkrävande vegetation vilket tillsammans ger en extremt stor artrikedom. Skogen i området domineras tall, med inslag av björk.

av Fältskiktet vanligen risdominerat med lingon, blåbär och kIåkIlS. Örtrika

är områden finns på flera ställen, Märkbergets sydsida och i Märkklyñan.

t ex I områdets östra del finns ett tjämsystem med iikkärrpartier. Laisälvens strandvegetation i detta område är präglad av extrema vattenståndsvariationer, och är artrik och välzonerad.

Skogen i Storlaisans dalgång formas tall och björk ungefär ned till

av Laisvall där denna skog nästan tvärt övergår i granskog. Vid Akkerselet ansluter sumpskogar, blandmyrar och bäckkärr till älvens stränder. Strändemas vegetationssannnansättning är ganska varierad. Vegetationen är väl zonerad i bälten och dessutom mycket anrik. På den övre delen av stranden finns vanligen strandskog. Buskskiktet är oña välutvecklat med

en

på torrare och viden på lite fuktigare partier. Fältskiktet på den övre enar landstranden präglas ris, örter och gräsartade växter. Vanliga örter och

av gräs är bl fjällviol, fjällskära, smörbollar, fjällruta, svarthö, ängsfräken,

a omirot, blodrot, blåklocka, tuvtåtel, fårsvingel och vårbrodd. Den mellersta landstranden karakteriseras gråviden. Ett bälte av a styltstarr avgrän-

av

nedåt mot ispressad blocksträng fattig på högre växter. I Akkerselet sar en förekommer här och där en mycket frodig och riklig vattenvegetaton. Speciellt i de nedre delarna är stränderna mycket breda och upptas av blockfält med polygonstruktur. Här växer a styltstarr samt kabbeleka, den senare ovanligt rikligt.

Nedströms Storlaisan omges älven av gran- och talllskogar, de senare framförallt nedströms Granselet. Strandvegetationen är av växlande karaktär, genomgående artrik och frodig samt välzonerad. Här finns

men örtrika strandskogar. Raningar förekommer längs sträckan och de flesta är förbuskade. Polygomnarker med rosettväxtvegetation, skravelängar med

kabbeleka samt hedartade stränder med ljung och blåtåtel som a tongivande arter finns också.

Flera växtarters utbredning når i Laisdalen längre i fjällvärlden än vad som noterats på annat håll i landet. Många sällsynta växter finns, t ex jämtlandsmaskros Taraxacum crocodes och lappblågull i en sydvästlig utpost-

lokal. I Märkbergsområdet finns lundtrav, taggbräken, skuggviol och

a stickelfrö.

Laisälven tidigare känd för ett utomordentligt rikt djurliv, var som numera delvis har utarmats. Många däggdjursarter finns dock fortfarande och minst ett 75-tal fågelarter häckar i området. Laisälven erbjuder goda reproduktionsförhållanden för laxfiskar. Öringen är stationär i älven medan laxen bara går i enstaka exemplar. Röding finns också. Flera

upp djurarters

utbredning når i Laisdalen längre i fjällvärlden än vad på som noterats annat håll i landet. Märkfallet utgör naturlig gräns för flera fiskarter. en Uppströms finns endast röding och öring.

Dellikälven 28.1.16.1 är Laisälvens största biflöde. Dellikälvens

dalgång

hyser en orörd fjällbjörkskog delvis har botaniskt intressant flora. Bl som a finns här lokaler för lapsk alpros, guckusko och fjällarnika. Området är utpostområde med fast bjömstam.

Referenser

Hjehnqvist 1950. Berggrunden. Atlas över Sverige 7-8. Geologi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Stockholm.

Jansson, E. 1985. Mindre vattendrag i Västerbottens län sarmnanställ- - en ning av naturvärden. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Nilsson, C. 1977. Laisälven Naturinventering. Länsstyrelsen i - Norrbottens län.

Nordisk ministerråd. 1990. Nordiske vassdrag

vem og inngrep.

- Miljörapport 1990:1 Trondheim.

Områden av riksintresse för naturvård i Västerbottens län. 1991. Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. 1979. Vattenföring i

Sverige. Sveriges meteorologiska- och hydrologiska institut. Stockholm.

28. I Umeälven: 28.10 Juktån uppströms Fjosoken

Län: Västerbotten

Medelvattenföring: 9 m3/s 1911-75, vid Överstjuktan

Avrinningsområdets areal: 1 631 km uppströms Fjosoken

Naturgeograñska regioner: 33h. Förfjällsterräng med huvudsakligen nordligt boreal vegetation 36a. Nordlands, Troms och Lapplands högt

Övre Juktån bildar övergång mellan förjiällsterrängen och jiällregionen. Nedre Juktån är reglerad, och Stor-Juktan är ett regleringsmagasin. Uppströms Fjosoken är dock ån oreglerad.

Berggrund

Berggrunden i området utgörs seve-köliskollomas glimmerskiñrar med

av vissa mindre amñbolitinslag. Mellan Överstjuktan och Fjosoken finns inslag av kvartsitiska led.

Geomorfologi och hydrologi

Stormorfologin kan beskrivas mjukt rundad förijällsterräng från

som Fjosoken till och med Överstjuktans södra del. Dalgången är sluten

upp med få bidalar och omgiven platâterräng. Dalbottnen är plan, och lut-

av ningsvinkeln liten. Vid Överstjuktan börjar fjällen, först enstaka låg-

som fjäll, längre platåartade fjäll på norra dalsidan. Sidodalar är även

upp som här få, och lutningsvinklar små. Fjället Risinjuonje vid sjöns överände visar

tvåsidig glacial tillskärpning från två mötande isströmmar, som följt de

dalar möts här. En bidal Slätttvikgårdama har karaktär av

som norr om hängande ensidig U-dal. Moränen är blockfattig till normalblockig i flertalet fall. Isälvsmaterial finns lokalt och bildar flacka terrasser vid Diksele Älven går i sel och steniga forsar med blockstränder. Svämbildningar och levéer finns vid Diksele. Fall över fast berg finns på några håll, vackrast vid mynningen i Fjosoken.

Skyddade vattendrag 97

Vegetation

Fjällbarrskog sträcker sig i dalgången till mitten

upp av Överstjuktan, där

fjällbjörkskogen tar vid. Juktåns dalgång har mycket värdefulla

urskogsom-

råden med delvis stort inslag gammal tall. Ån av har glest bevuxna, blockrika moränstränder och måttligt artrik, ställvis en frodig vattenvegetation i sjöarna.

Flora