SOU 1974:22

Vattenkraft och miljö

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Genom beslut den 29 september 1972 bemyndigade Kungl Maj:t chefen för civildepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, den 2 oktober 1972 somsakkunnig förre landshöv- dingen Ossian Sehlstedt.

Att som experter biträda den sakkunnige tillkallades den 1 december 1972 verkställande direktören i Centrala Driftledningen (CDL) Bengt Sterne (tekniska och kraftekonomiska frågor), avdelningsdirektörerna vid statens naturvårdsverk Erik Bergström (vetenskaplig naturvård) och xGerhard Ericson (fritid och turism) och departementssekreteraren i

dåvarande inrikesdepartementet1 Gösta Oscarsson (regionalpolitik och sysselsättningsfrågor). Den 1 februari 1973 tillkallades som expert departementssekreteraren i dåvarande civildepartementet2 Bengt Söder- ström (fysisk riksplanering).

Att vara sekreterare åt den sakkunnige förordnades den 15 november 1972 dåvarande informationssekreteraren i civildepartementet, senare i jordbruksdepartementet, Sören Ekström. Som biträdande sekreterare förordnades samma dag byrådirektören vid riksantikvarieämbetet Erik Nordin. Den 14 maj 1973 tillkallades vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson att biträda den sakkunnige. Vidare har arkitekterna Bengt Anefall, Peter Lindberg och Stig Söderlind i olika perioder biträtt isekretariatet.

Sedan jag nu slutfört mitt utredningsuppdrag får jag härmed till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet, under vilken utred- ningen numera hör hemma, vördsamt överlämna betänkandet Vatten- kraft och Miljö.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna Bergström, Ericson och Sterne.

Stockholm i maj 1974

Ossian Sehlstedt

Sören Ekström

Erik Nordin

1 Fr. o. m. ljanuari 1974 arbetsmarknadsdeparte- mentet. 2 Fr. o. m.1januaril974 bostadsdepartementet.

InnehåH Kapitel 1 Sammanfattning .......................... 9 Kapitel 2 Utredningens tillkomst och arbete .............. 19 2.1 Bakgrund till utredningsarbetet ................... 19 2.2 Den sakkunniges direktiv ........................ 19 2.3 Utredningens arbete ........................... 21 2.4 Utredningens betänkande ....................... 22 Kapitel 3 Vattenlagens prövningsregler. Vattenlagsutredningen . . 24 3.1 Bakgrund .................................. 24 3.2 Vattenlagsutredningen ......................... 25 3.3 Lagändringar ................................ 26 Kapitel 4 Vattenkraften ielförsörjningen. Redovisade inbyggnads—

projekt ................................... 29 4.1 Landets energiförsörjning ....................... 29 4.2 Vattenkraftens roll i elproduktionen ................ 35 4.3 Redovisade projekt ........................... 41 4.4 Redovisade vattenkraftutbyggnaders värde ............ 43 4.5 Klassificering från kraftsynpunkt av redovisade projekt . . . . 44 Kapitel 5 Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven i

den fysiska riksplaneringen ...................... 48 5.1 Hushållning med mark och vatten .................. 48 5.2 Älvdalslandskapet ............................ 53 5.3 Vildmarksområden ............................ 56 5.4 Outbyggda älvsträckor ......................... 56 5.5 Riksintressanta områden ........................ 63 5.6 Närhet till befolkning .......................... 64 Kapitel 6 Vetenskaplig naturvård ..................... 68 6.1 Inledning .................................. 68 6.2 Geovetenskaplig bedömning ...................... 71 6.3 Botanisk bedömning ........................... 73 6.4 Zoologisk bedömning .......................... 77 6.5 Sammanfattande värdering ...................... 80 Kapitel 7 Kulturminnesvård ......................... 82 7.1 Inledning .................................. 82

7.2 Kulturelement ............................... 82

7.3 lnventeringsunderlag .......................... 87 7.4 Riksantikvarieämbetets bedömning i sjöregleringsärenden . . 89 7.5 Miljöer och större områden ...................... 90 7.6 Värdering .................................. 92 Kapitel 8 Rekreation ............................. 94 8.1 Inledning .................................. 94 8.2 Älvdalarnas betydelse från rekreationssynpunkt ......... 95 8.3 Vattenkraftutbyggnaders effekter på friluftslivet ........ 97 8.4 Fiske ..................................... 99 8.5 Bedömningsunderlag .......................... 102 8.6 Värdering .................................. 104 Kapitel 9 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi . . . 106 9.1 Inledning .................................. 106 9.2 Beskrivning av de kommuner som berörs av utbyggnadspla- nerna ..................................... 107 9.3 Regionalpolitiska åtgärder ....................... 114 9.4 Vattenkraftutbyggnaders effekter på sysselsättning och be- folkningsutveckling ........................... 1 17 9.5 Effekter på serviceutbud och kommunal ekonomi ....... 122 9.6 Kommunvisa kommentarer från sysselsättningssynpunkt . . . 125 Kapitel 10 Markanvändning, areella näringar .............. 129 10.1 Markåtgång för de redovisade kraftverksprojekten ....... 129 10.2 Skogsbruk, jordbruk m. m. ...................... 130 10.3 Renskötsel ................................. 132 Kapitel 11 Projektbeskrivning ....................... 134 11.1 Inledning .................................. 134 11.2 Klarälven .................................. 138 11.3 Dalälven ................................... 143 11.4 Ljusnan ................................... 156 11.5 Ljungan ................................... 168 11.6 Indalsälven ................................. 173 Kapitel 12 Utredningsmannens förslag till rangordning ........ 199 12.1 Inledning .................................. 199 12.2 Förslag till rangordning ......................... 200 12.3 Kommentar till utredningsmannens rangordning ........ 208 12.4 Val av nivå i rangordningslistan .................... 213 Bilagor: 1 Tabellsammanställning av redovisade utbyggnadsprojekt . . . 217 2 Tabellsammanställning av uppgifter och värderingar kring de redovisade utbyggnadsprojekten ................... 230 3 Översvämningshindrande åtgärder i Dalälven ........... 244 4 Ordförklaringar .............................. 247

5 Litteratur .................................. 251

Särskilda yttranden:

] Av experterna Erik Bergström och Gerhard Ericson ...... 2 Av experten Bengt Sterne ....................... 3 Av experten Bengt Sterne angående Hällaprojektet .......

Separatkartor: A Kraftverk, Regleringar B Rekreationslivet

.. flLIi-l ". lula-%ul ' "& hh" "”En _.1* ! rn'ähvfxm M .» .. ' ”'=' .å'd h*ålåll'ui. tri-f." &" ' .. ättling-336938 b-urrllåu man "3- ' ”' ' cin-'|' "”| ' | ' _ . _ '.' . _| . .. .. || _. _. titandi- . . fila-.iänlilnh'ijl ,r'l . nål I..!—

.. | u.

.. mllll' 'i'.;.| .».H _IV!

il) . ' '(.

"lluu' !(.

|D - :.I .

... HI . * ..I i _ 13 p . ,:-..*... =. -

.. W.. 1

1. Sammanfattning

Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand tillsattes av civilministern hösten 1972. Utredningen sorterar numera under bostadsdepartementet inom vilket den fysiska riksplane- ringen ligger. I de direktiv utredningen fick angavs två huvuduppgifter:

. Utredningen skall göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnader i främst Klar- älven, Dalälven, Ljusnan, Ljungen och Indalsälven med biflöden. En beskrivning av de berörda älvsträckorna, med avseende på deras värde _ från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt, skall därvid också göras. . Utredningsmannen skall vidare lämna förslag till avvägning mellan de olika intressena, genom prioritering av olika eventuella vattenkraftsut- byggnader.

För att fullgöra uppdragets första del har utredningen genomfört eller låtit genomföra ett betydande antal expertundersökningar. Vidare har utredningen initierat eller själv utfört de inventeringar som varit nödvändiga för att komplettera och fördjupa tidigare framtaget material. Det framtagna materialet har sedan legat till grund för den analys som gjorts av utredningen. Slutligen har utredningen vid olika tillfällen besökt de tilltänkta utbyggnadsplatserna samt diskuterat utbyggnadsförslagen med berörda parter.

I kapitlen 4—8 sammanfattas och diskuteras resultaten av de sakkun- nigutredningar och inventeringar som genomförts. I kapitel 11 ges en utförlig beskrivning av förutsättningarna för och konsekvenserna av de enskilda föreslagna utbyggnaderna.

De bevarandeskäl som framförts kan i allmänhet ytterst hänföras till några få övergripande bevarandeaspekter av särskild betydelse. Älvens eller områdets orördhet och möjligheten att bevara större samman- hängande områden har härvid varit av avgörande betydelse. Vidare har närheten till befolkning och projektens inverkan på kulturlandskap liksom påverkan på betingelserna att utöva friluftsliv och då särskilt fiske tillmätts stor betydelse.

Inom de olika bevarandefacken vetenskaplig naturvård, kulturminnes— vård och rekreation friluftsliv har gjorts klassificeringar som utvisar i vilken mån framlagda projekt innebär konflikter med bevarandeintressen.

En sammanvägning av de olika bevarandeintressena i form av en rangordning från bevarandesynpunkt redovisas också.

Det skäl för utbyggnad som främst anges är vattenkraftens värde för energiförsörjningen i stort, och dess lämplighet för produktion av reglerbar elkraft. För prioritering mellan skilda projekt har en klassifice- ring efter godhetsgrad i princip lönsamhet hos projekten framlagts.

Beträffande de föreslagna projektens regional- och arbetsmarknads- politiska effekter fastslås i direktiven att utredningen bör göra en analys, men ej väga in resultatet av analysen i bedömningen av de aktuella projekten. Den analys som gjorts presenteras i kapitel 9.

Utredningsmannens förslag till prioritering bland de projekt som redovisats framgår av kapitel 12. Där påpekas att utredningsmannen inte har till uppgift att föreslå vilken grad av utbyggnad av vattenkraft som bör ske i de fem älvar som behandlas. För ett sådant ställningstagande behövs resultaten också från andra utredningar och arbetsgrupper som nu arbetar. För att göra underlaget för ett ställningstagande fullständigt behöver viktiga frågeställningar belysas, exempelvis energikonsumtionens (och därmed produktionens) framtida nivå, produktionens fördelning på olika kraftslag, utbyggnadernas omfattning i andra delar av landet, beredskapsplaneringen och bedömningen av olika kraftslags inverkan på miljön. '

Däremot kan en inbördes rangordning göras mellan de projekt som utredningen haft att arbeta med. Den rangordning utredningsmannen gjort omfattar fem olika klasser. Beträffande en av klasserna uttalar utredningsmannen en klar rekommendation till förmån för bevarande av de till klassen hänförda älvsträckorna i orört skick (klass 4). Detta gäller Hällaområdet i Västerdalälven, huvuddelen av Ammerån, hela Åreälven, Hosjö med Indalsälvens biflöde Dammån och Dalälven vid Tyttbo—Gy- singe. I den motsatta änden av utredningsmannens rangordning uttalas att nämnvärda invändningar mot utbyggnad inte tycks finnas. Detta gäller dels sådana projekt som är att betrakta som rena om- och tillbyggnader (klass 0), dels projekt vilka, om de kom till utförande, skulle skada måttliga bevarandevärden (klass 1). Beträffande övriga projekt tar inte utredningsmannen lika uttalat ställning till utbyggnad eller ej. Han påpekar därvid att valet av utbyggnadsgrad blir avhängigt av de mer omfattande energipolitiska ställningstaganden regering och riksdag inom kort har att göra. För att underlätta beslut i regering och riksdag beträffande omfattningen av ytterligare vattenkraftutbyggnad i de fem älvarna görs en rangordning även av dessa projekt.

I en kommentar till förslaget till rangordning skriver utrednings— mannen att utredningsarbetet klart bekräftat det uttalande som gjordes i direktiven, nämligen att restriktivitet är befogad vid bedöm- ningen av ytterligare vattenkraftutbyggnad i de fem älvarna. Av utredningsmannens kommentar framgår att också en utbyggnadsnivå omfattande samtliga klasser i rangordningen utom klass 4 måste betecknas som en för bevarandeintressena ytterst allvarlig utbyggnad. Målsättningen bör därför enligt utredningsmannen vara en betydligt lägre utbyggnadsnivå i de fem älvarna.

Fig. 1.1 Älvens betydelse för bygden. Här

har alven bildat ett delta med bördiga . översvämningsmarker, vilka kunnat utnytt- jas för slåtter som bildar en av grundvalarna för tillkomsten av bygd. Hedevikens samhal- le och delta i Ljusnan, Härjedalen. Ett regleringsmagasin i Vikarsjöarna skulle per— manen ta ett högvatten in i detta delta under hela sommaren. Foto Hugo Sjörs 1973.

Flygbilder/za godkända av försvarsstaben för publicering.

Fig. 1.3 Älvlopp i mora'nrikt Skogsland utan förutsättningar för bygd. Ljungan vid Ljung- hålet mellan Övre och Nedre Grucken. Stränderna kring Nedre Grucken (t. Iz.) iir röjda för vattentnagasinet ovanför Flås/ö kraftverk. Foto Hugo Sjörs 1973.

Fig. 1.4 Älven och all'striinderna har stor bet fdelse för faunan. Ön ibakgrunden har anv nts för slåtter fram till 40-talet. Väster- dalälven, Hal/borttrådet. Foto Hugo Sjörs 1972.

Fig. 1.5 Typisk vegetationszonering på en oreglerad lugn blockstrand. Västerdalälven ovanför Björbo. Foto Gunilla Gelting 1973.

Fig. 1.6 Våtmarker har hög känslighet för onaturliga vattenständsvariationer. Detta gäller även i de fall de naturliga variationer- na som här är avsevärda. Västerdalälven, Bysjöns södra del. Foto Hugo Sjörs 1973.

Fig. 1.7 Även i mycket avlägsna vattendrag finns ofta flottningsanordningar bevarade. Med hjälp av en flottningsdamm kunde högvattnet förlängas in på försommaren. Verkningarna på natur och vegetation var i allmänhet begränsade. Ammerän. Hökvatt- nets utlopp. Foto Björn Allard 1960, ATA.

Fig. 1.8 För flottningen utfördes dessutom rensningar och ledmurar. Ljusnan, Linsell— barren. Foto Erik Nordin 1973.

Fig. 1.9 Vattendragens förhållande till be— byggelsen är ofta mycket känsligt. En höj- ning eller sänkning av denna sjö med några meter skulle helt förändra den fina kontak- ten. Föreslagen regleringsamplitud är här 6 m. Ammerån, Hökvattnets by. Foto Björn Allard 1960, ATA.

Fig. 1.10 Ett tomt magasin är ingen tilltalan- de syn. Ovanför dämningsgränsen högst upp på bilden är terrängen och vegetationen ännu oförändrad, utan strandkarkatär, ne- danför har karaktären starkt förändrats ge— nom erosion och terrassbildning. Ljusnan, Lossenmagasinet. Foto Åke Sundborg ] 969.

Fig. 1.1] Vid ett nytt regleringsmagasin eller en dämningssjö måste de strandbildande processerna börja från början i tidigare obearbetad mark. I detta fall har markytan bearbetats för att påskynda stabiliseringen av stranden. Ljusnan, Mittän, Grundsjöma- gasinet. Foto S. Hjorth 1973.

1.12 På känsliga ställen i en dämningssjö anlägger man erosionsskydd. Dessa ger ett konstlat ibland parkmässigt förhållande mel- lan land och vatten. Österdalälven, Spjutmo- sjön. Foto Erik Nordin 1973.

Fig. 1.13 Nedströms kraftverket utförs rens- ningar för att ta ut ytterligare jbllhöjd. Även dessa kraftigt omdanade marker har svårt att växa in i landskapet. Österdalälven, Spjut- mo. Foto Erik Nordin 1973.

F g. 1.14 Många industrier har sitt ursprung i verkstadsanläggningar som direkt utnytt- jade vattenkraften. Bruks- och industrimt ]0- er, ofta av kulturhistoriskt värde finns där- med lokaliserade i direkt samband med forsar och nyare kraftverk. Dalälven, Avesta Lillfors med ett kraftverk från 1900. Foto Erik Nordin 1973.

Fig. 1.15 Kra tverk kan ha estetiska och landskapsbildstn ssiga kvaliteter i sig, även i de fall naturförändringen är avsevärd. Ljus- nan, Krokströmmen. Foto Gullspångs Kraf AB.

1 . 1 1 1 . 1 1

2. Utredningens tillkomst och arbete

2.1. Bakgrund till utredningsarbetet

I december 1971 publicerades rapporten Hushållning med mark och vatten (SOU 1971 :75), som upprättats inom civildepartementet. Beträf- fande älvarna i södra Norrland och norra Svealand står i rapporten följande:

”De sydligaste huvudälvarna i Norrland (Dalälven, Klarälven, Ljusnan, Ljungan, Indalsälven) är alla påverkade av vattenkraftutbyggnad. Vissa opåverkade källflöden och längre outbyggda älvsträckor finns dock kvar. På grund av närheten till de stora befolkningskoncentrationerna ilandet riktas ett starkt friluftslivsintresse mot dessa partier och många av dem redovisas även av naturvårdsverket som intressanta från vetenskaplig synpunkt.

I syfte att bevara älvsträckor, som är särskilt värdefulla för den vetenskapliga naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården bör utbyggnadsplaner i återstående fallsträckor i de ovan nämnda älvarna prövas i en för naturvårdsverket och de aktuella kraftföretagen gemensam utredning. I en sådan prövning bör även konsekvenserna av förändrade regleringsförhållanden i samband med ökad användning av vattenkraft- verken för produktion av toppkraft beaktas.

Av planerade kraftverk i de övre norrlandsälvarna bör i första hand tillbyggnad av befintliga kraftverk medges. Dessa utgör en relativt stor andel av den planerade vattenkraftutbyggnaden. Nybyggnader samt överledningsprojekt bör bedömas mer restriktivt”.

I november 1972 presenterade regeringen för riksdagen proposition 19721111 Regional utveckling och hushållning med mark och vatten. Även i denna behandlas frågan om ytterligare utredning av älvarna i södra Norrland och norra Svealand. Departementschefen meddelar där avsikten att tillkalla en sakkunnig.

2.2. Den sakkunniges direktiv

I direktiven till den sakkunnige erinrar civilministern om att förslaget om en särskild utredning av utbyggnadsplanerna i återstående fallsträckori huvudälvarna i södra Norrland och norra Svealand inte mött några

erinringar vid remissbehandlingen av rapporten Hushållning med mark och vatten. Civilministern framhåller att han delar uppfattningen att det 1 föreligger behov av att i ett sammanhang pröva utbyggnadsplanerna för * vattenkraft i huvudälvarna isödra Norrland och norra Svealand.

I direktiven heter det bl a: ”I avsikt att ge underlag för ställningstaganden till vad som är ett rimligt utnyttjande med hänsyn till skilda samhällsintressen bör den sakkunnige göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftsutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. De berörda älvsträckor- na bör beskrivas med avseende på deras värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt. Den sakkunnige bör mot denna bakgrund lägga fram förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra en prioritering av olika eventuella vattenkrafts- utbyggnader.

Tillgången på ekonomiskt utbyggbara vattenkraftsresurser i landet är begränsad och vissa undantag från utbyggnad har redan gjorts med hänsyn till miljö— och naturvårdsintressen. I framtiden kommer elproduk- tionen i allt större utsträckning att baseras på värmekraft, i första hand kärnkraft. Av tekniska och ekonomiska skäl bör de stora kärnkraftaggre- gaten drivas med full effekt under så lång tid av året som möjligt. Förbrukningen av elkraft uppvisar emellertid stora variationer under året, veckan och dygnet. För att kraftsystemet skall kunna svara mot belastningen måste baskraftsproduktionen från värmekraftanläggningarna kompletteras med kraft från anläggningar som lätt kan anpassas till dessa variationer. Vattenkraftens goda reglerbarhet och driftsäkerhet gör den lämpad för detta ändamål och som effektreserv vid bortfall av värme- kraftaggregat. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört bör den sakkunnige vid avvägningen mellan bevarande- och utbyggnadsintressen i berörda älvdalar belysa behovet av ytterligare vattenkraft med hänsyn till dennas betydelse för den totala elproduktionen i landet. För dessa bedömningar bör den sakkunnige så långt möjligt utnyttja de prognoser och annat material beträffande elproduktionens betydelse för vår totala energiför- sörjning som tas fram av utredningen rörande utvecklingen på energiom- rådet (1 197213). De miljö- och naturvårdsintressen som är knutna till ifrågavarande älvdalar är av mycket olika karaktär och älvdalarna är i olika grad känsliga för de ingrepp som utbyggnader av vattenkraft skulle innebära. I vissa fall kan kraftverksbyggnader medföra för friluftslivet positiva effekter, bl. a genom bättre tillgänglighet till för friluftsliv värdefulla områden. Det är därför angeläget att den sakkunnige studerar berörda älvdalars värde från olika miljö- och naturvårdssynpunkter bl. a. med hänsyn till olika former av friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, landskaps- bild och forskning och söker bedöma hur resp miljö- och naturvårds- intresse skulle påverkas av tilltänkta vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige bör i sin bedömning beakta i vilken utsträckning skilda bevarandeintressen sammanfaller i olika älvdalar. Det underlagsmaterial som tagits fram i samband med förarbetena för en fysisk riksplanering

bör vara en utgångspunkt för dessa studier. Detta material är emellertid i allmänhet förhållandevis översiktligt och ivissa avseenden ofullständigt. Den sakkunnige bör därför i samarbete med ansvariga myndigheter komplettera och detaljera det tidigare framtagna materialet.

Sysselsättningssynpunkter utgör ofta motiv för vattenkraftsutbygg- nader. Den betydelse som bör tillmätas tänkbara utbyggnaders sysselsätt- ningseffekter beror naturligtvis på sysselsättningsutvecklingen i övrigt i aktuella regioner. Bedömningar av sysselsättningsfrågan måste därför inordnas i ett större sysselsättnings- och regionalpolitiskt sammanhang än vad som kan ske inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Den sakkunnige bör emellertid belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsätt- ningseffekter på kort och lång sikt.”

2.3. Utredningens arbete

Utredningen påbörjade sitt arbete i december 1972. Under vintern och våren ägnades större delen av tiden åt insamling och analys av befintligt material.

Från Svenska Kraftverksföreningen begärde utredningen in uppgifter om planerade utbyggnadsprojekt i de aktuella älvarna. Kraftverksföre- ningen gav Vattenbyggnadsbyrån (VBB) i uppdrag att samordna kraft- verksföretagens redovisning till utredningen. Under senvåren överlämnade Kraftverksföreningen ett omfattande material rörande de olika berörda företagens planer. Även därefter har kraftverksföretagen — enskilt eller gemensamt via Kraftverksföreningen — såväl på eget initiativ som efter önskemål från utredningen ställt underlagsmaterial till förfogande.

Under sommaren och hösten 1973 utfördes vidare på utredningens uppdrag följande undersökningar:

. Professorerna Hugo Sjörs och Åke Sundborg, fil lic Jan Höjer och fiskeriintendent Sten E Berg utförde på uppdrag av statens naturvårds- verk undersökningar inom det naturvetenskapliga området. På grund- val av detta arbete har professor Sjörs till utredningen överlämnat rapporten ”Om botaniska skyddsvärden vid älvarna”, professor Sund- borg rapporten ”Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven, Klarälven Geovetenskapliga värden”, fil lic Höjer rapporten ”Om zoologiska skyddsvärden vid Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indals- älven” och fiskeriintendent Berg ”Rapport med värdegraderad bedöm- ning av de vattenbiotoper som påverkas av kraftverksutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand”.

. De berörda fiskeriintendenterna har till utredningen överlämnat en gemensam rapport om skyddsvärda fiskevatten m m. ' Inom de berörda länsstyrelsernas naturvårdsenheter har ett omfattande arbete utförts. Äldre länsinventeringsmaterial har kompletterats och gjorts aktuellt, och vissa nya inventeringar har utförts. . Beträffande renskötsel och vattendragens regleringssituation har sta- tens planverk för utredningen sammanställt tillgängligt material och

medverkat i framtagningen av nytt material. . Riksantikvarieämbetet har med hjälp av berörda landsantikvarier gjort översiktliga studier och inventeringar i det aktuella området. Resulta- tet redovisades i rapporten l'Kulturlandskap i älvdalar”, redigerad av antikvarie Christian Meschke. . Geografiska institutionen vid Umeå universitet har studerat arbets- kraftsfrågor och kommunalekonomiska frågor i anslutning till utred- ningens uppdrag. Resultatet presenterades i rapporten ”Geografisk studie av vattenkraftutbyggnader — arbetskraftsrekrytering och effek- ter på samhällsstrukturen”. Projektledare för arbetet var professor Erik Bylund och biträdande projektledare pol mag Ulf Wiberg. Författare till rapporten var Wiberg, pol stud Roland Carlsson och fil kand Sten Ekman. . Styresman Harald Hvarfner vid Nordiska Museet har på utredningens uppdrag lämnat ett yttrande beträffande etnologiska aspekter på förändringar för ortsbefolkningen vid kraftverksutbyggnader. . Docent Ingemar Norling vid Socialhögskolan i Göteborg har granskat befintligt, främst internationellt material beträffande möjligheterna till ekonomisk värdering av naturområdenas rekreationsförutsättningar.

Under sommaren 1973 genomförde utredningsman, experter och sekretariat ett antal resor längs de berörda älvarna. På hösten genom- fördes därutöver två omfattande gemensamma resor med inspektion på platser där utbyggnadsplaner presenterats.

Under hösten 1973 och vintern 1973—1974 har det insamlade materialet bearbetats och analyserats.

Utredningen har, mot bakgrund av civildepartementets (senare bo- stadsdepartementets) önskemål om en skyndsam redovisning, arbetat under stark tidspress. Vissa delar av det dokumenterande grundmaterialet har därför inte fått den fullständighet som utredningen eftersträvat. Så hade till exempel fältarbete under två sommarsäsonger i stället för en varit av betydande värde.

De undersökningar som gjorts har också i högre grad än som varit önskvärt kommit att begränsas till de områden som direkt berörs av de av kraftföretagen redovisade utbyggnadsintressena.

Utredningen har i sitt arbete medvetet eftersträvat öppenhet gentemot alla dem som kunnat tänkas ha upplysningar eller åsikter med aktualitet för utredningsarbetet. Under arbetets gång har utredningen därför haft ett betydande antal kontakter med enskilda personer, organisationer, företag och andra myndigheter. Det största antalet personliga samman- träffanden har skett under utredningens resor längs älvarna. Därutöver har emellertid uppvaktningar inför utredningen skett och slutligen har utredningen mottagit en betydande mängd skriftligt material.

2.4. Utredningens betänkande

Utredningens betänkande består av några principiellt och funktionellt skilda delar. Sålunda gäller att vissa kapitel, främst kapitlen 4 och 6—10,

är av den karaktären att det för utredningsmannen varit ogörligt att kritiskt granska åtskilliga av de faktauppgifter som kommit utredningen till del. De bedömningar om saklighet och korrekthet som gjorts av de av Kungl Maj:t utsedda experterna i utredningen har därför av utrednings- mannen generellt godtagits. Experternas ansvarsområden framgår på sidan 3. För de begränsningar som varit nödvändiga av utrymmesskäl liksom för de utrymmesmässiga avvägningarna mellan olika kapitel svarar dock utredningsmannen. Likaså svarar utredningsmannen ensam för de överväganden och förslag som återfinns i detta betänkande. Experternas roll har därvidlag varit att bistå med underlagsmaterial, råd och förslag

Den debatt som hittills förekommit beträffande vattenkraftutbyggnad har ofta varit oklar. Starkt delade meningar har framförts vid bedöm- ningen av arten och storleken av de konflikter som uppstått mellan utbyggnadsintresset och olika motstående intressen. Därför förs i detta betänkande en relativt utförlig principiell diskussion kring dessa frågor. Främst återfinns denna diskussion i de kapitel som behandlar vetenskap- lig naturvård, kulturminnesvård och rekreation.

En särskild ställning har kapitel 9 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi. Sysselsättnings- och regionalpolitiska effekter av de föreslagna utbyggnaderna skall enligt utredningens direktiv inte vägas in vid bedömningen av de olika utbyggnadsprojekten, men utredningen skall däremot ”belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter på kort och lång sikt”. Genom den analys som presenteras i kapitel 9 fullgörs detta uppdrag.

3. Vattenlagens prövningsregler. Vatten- lagsutredningen

3.1. Bakgrund

Vattenlagen, som i sitt ursprungliga skick tillkom år 1918, innehåller bestämmelser om bl a byggande i vatten och vattenreglering. Till byggande i vatten räknas bl a vattenkraftstationer och dammar. För byggande i vatten som kan förnärma allmän eller enskild rätt samt för vattenreglering krävs tillstånd av vattendomstol.

Landet är indelat i sex vattendomstolsområden och Luleå, Umeå- bygdens, Jämtbygdens, Södertörns, Vänersborgs och Växjö tingsrätter har utsetts att vara vattendomstolar. Överdomstol i vattenmål är vattenöverdomstolen, dvs Svea Hovrätt i viss sammansättning. Som sista instans i vattenmål dömer högsta domstolen. I vissa fall skall Kungl Maj:t i statsrådet pröva tillåtligheten av företag enligt vattenlagen. Dessa ärenden handläggs ijordbruksdepartementet.

För att byggande i vatten skall vara tillåtligt krävs att företagets nettonytta överstiger den på visst sätt flerfaldigade skadan på annans egendom som uppkommer genom företaget. Även om företaget uppfyller dessa krav, kan det vara otillåtligt, nämligen om byggandet skulle ha till följd, att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning, varav många har uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas, eller odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller fiskeri- eller annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång eller att befolkningen eljest får sina levnadsförhål- landen väsentligt försämrade eller om byggandet skulle förorsaka sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara.

Om ett företag, trots att det är otillåtligt enligt ovan angivna grunder anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Kungl Maj :t tillåta företaget efter hemställan av vattendomstolen.

Oavsett hur betydelsefullt ett företag än år får vattendomstolen inte tillåta det, om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled eller vållar menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet eller eljest i avsevärd mån fömärmar andra allmänna intressen utöver ovan uppräknade.

3.2. Vattenlagsutredningen

Vattenlagen är vad gäller vattenkraftutbyggnad till sin natur en exploate- ringslagstiftning. Syftet med den var från början att möjliggöra utbygg- nad av vattenkraft och samtidigt tillförsäkra andra intressen goda ersättningsvillkor och för vissa verksamheter garantier för deras fortsatta bedrivande. Möjligheterna att bevaka allmänna intressen av skilda slag med hjälp av vattenlagen har däremot varit begränsade. Så har till exempel natur- skyddssynpunkterna innan, Kungl. Maj:ts prövningsrätt utvidgades år 1972, inte kunnat beaktas i önskvärd omfattning.

År 1968 tillsattes en särskild utredning, vattenlagsutredningen, med uppgift att se över vattenlagen. I direktiven till utredningen tecknas bakgrunden på detta sätt:

"Främst på grund av teknikens framsteg har utvecklingen på de områden vattenlagen reglerar gått snabbt. Vattenkraften har byggts ut i en takt och en omfattning som medfört att huvudparten av våra utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar är utnyttjade. I jämförelse med situationen i andra europeiska länder är dock tillgången på orörda sjöar och vattendrag relativt god i vårt land. Vidare har företagens verkningar blivit väsentligt mer omfattande än vad lagstiftarna räknade med vid vattenlagens tillkomst.

Behovet av en översiktlig planering har hittills gjort sig särskilt gällande vid utbyggnaden av vattenkraft. Ett par framställningar om revision av vattenlagen på denna punkt har också gjorts hos Kungl. Maj:t. Den omständigheten att utbyggnadstakten under senare år sjunkit har inte gjort problemet mindre betydelsefullt, eftersom kvarvarande oreglerade sjöar och outbyggda vattenfall måste tillmätas ökad betydelse inte minst från naturvårdssynpunkt.

Kraftverk, företag för vattenförsörjning och andra större företag i vatten har i dag långsiktiga verkningar inom många samhällsområden. Företagen kan beröra exempelvis samhällsbyggande, näringsutveckling, sysselsättning, naturvård, friluftsliv och hälsovård. Mot bakgrund härav är det av stor betydelse att företagen kan passas in i samhällsplaneringen i stort.”

Beträffande behovet av att bättre kunna slå vakt om naturvårds- och friluftslivsintressen anförs:

”En av de angelägnaste samhällsfrågorna i dag utgör skyddet av den yttre miljön. Tätortstillväxten, industrins och hela näringslivets struktu- rella förändringar, trafikledernas utbyggnad osv. återverkar kraftigt på den yttre livsmiljön. Samtidigt som trycket på denna ökar växer kraven på tillgång till ostörd natur för friluftsliv och fritidsvistelse.

I fråga om vattenbyggnadsföretag har vattenlagen vissa bestämmelser till skydd för den yttre miljön. Reglerna, som återfinns huvudsakligen i 2 kap. 3 och 12 åå vattenlagen, har ofta kritiserats som otillräckliga. Vid den översyn av tillåtlighetsreglerna som jag berört i det föregående bör därför också ett riktmärke vara att de nu skall ses över och anpassas så att de möjliggör en skälig avvägning mellan naturvårdens och andra intres-

97

sen.

Ett förfarande i administrativ ordning som ersättning för prövningen i vattendomstol framhålls i direktiven som lämplig. Önskemålen om effektivitet, snabbhet och smidighet samt rättssäkerhet kan tillgodoses också i ett administrativt förfarande, påpekas det. En av utredningens viktigaste uppgifter blir därför att i enlighet med de nu angivna riktlinjerna lägga fram ett förslag till en ny organisationsform och till ett förfarande som ansluter härtill, påpekar statsrådet i direktiven och fortsätter: ”Utredningen skall som främsta alternativ överväga lämplig- heten av att förlägga dels tillståndsprövningen av större, mera principiella eller riksviktiga frågor till en central instans, dels övrig prövning till länsstyrelserna eller vissa av dessa.”

Vidare preciseras i direktiven bla två frågeställningar av särskilt intresse för denna utredning:

. ansvarsproblem kan uppkomma vid exempelvis nedläggning av kraftverk eller vid upphörande av vattenregleringar. Avsevärda skadeverk- ningar kan drabba t.ex. dem som under lång tid anpassat sig efter rådande vattenståndsförhållanden. Visserligen ärinte de rättssubjekt som svarar för företagen begränsade till tiden på samma sätt som en flottningsförening, men kvar står ändå den likheten mellan flottning och övriga företag enligt vattenlagen att regler i huvudsak saknas om hur man skall förfara i de fall företag överges med skadeverkningar som följd. Särskilt svårt kan läget bli om rättssubjektet trätt i likvidation eller gått i konkurs. Utredningen bör därför ägna uppmärksamhet åt dessa problem och föreslå de bestämmelser som kan behövas.

Enligt gällande lagstiftning är det möjligt från bl. a. vattenvårdssyn- punkt att under vissa förutsättningar få till stånd en ändring av givna vattenhushållningsbestämmelser. I lagstiftningsärendet om skydd mot miljöfarlig verksamhet har från naturvårdsverket och ett flertal andra remissinstanser framhållits önskvärdheten av ökade möjligheter i denna del särskilt beträffande tillstånd till äldre vattenregleringsföretag. Vid bedömningen härav måste å ena sidan hänsyn tas till att sådana av domstol tidigare meddelade tillstånd måste medföra ett rimligt mått av trygghet mot senare ingripanden och å andra sidan till att äldre tillstånd inte kan få utgöra bestående hinder för en meningsfull utveckling på vattenvårdsområdet eller på andra betydelsefulla samhällsområden. Det bör ankomma på utredningen att närmare överväga förevarande spörs- mål.”

Utredningen beräknas framlägga slutbetänkande tidigast om ett par år. Tre delbetänkanden har emellertid överlämnats till justitieministern rörande ändring av tillåtlighetsreglerna, ersättningar, avgifter och vatten- förbund.

Betänkandet rörande tillåtlighetsregler har lett till en provisorisk lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1972.

3.3. Lagändringar Lag om ändring av vattenlagen ( 1 9 71 .'5 31 )

Enligt gällande lag före den 1 januari 1972 fick när fråga var om reglering av vattnets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern,

Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan — tillståndsfrågan aldrig avgöras av vattendomstol utan skulle alltid överlämnas till Kungl Maj:t. För annan vattenreglering som med hänsyn till sin inverkan på vattnets avrinning var ”av synnerlig omfattning” kunde Kungl Maj:t förbehålla sig prövningsrätten.

Genom den ändring i vattenlagen som efter betänkande från vattenlagsutredningen och proposition från Kungl Maj:t trädde i kraft den 1 januari 1972 utvidgades väsentligt Kungl Maj:ts rätt att pröva tillåtligheten av företag i vatten för att tillgodose behovet av hänsyn till allmänna planeringssynpunkter. Ändringen innebär att Kungl Maj:t dels kan förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, dels kan genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst sådant företag.

Om Kungl Maj:t vill förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av visst företag skall besked därom lämnas till vattendomstolen innan domstolen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. l vattenrättskungörelse 29 oktober 1971 (nr 789) har meddelats bestämmelser för den obligatoriska underställningen. Härav framgår att Kungl Maj:t bl a skall pröva vattenkraftanläggning, som är avsedd för en generatoreffekt av minst 20 MVA, samt vattenreglering av viss angiven omfattning. Obligatorisk underställning skall också ske av vattenreglering eller vattenbortledning som avser någon av de tidigare nämnda sex stora sjöarna. [ kungörelsen har vidare kammarkollegiet ålagts en särskild skyldighet att hos Kungl Maj:t anmäla sådana företag utöver de obligatoriska — vars tillåtlighet enligt kollegiets uppfattning bör komma under Kungl Maj:ts prövning.

[ mål där Kungl Maj:t skall pröva tillåtligheten är gången följande. Vattendomstolen överlämnar efter huvudförhandling målet med eget yttrande till Kungl Maj:t. När Konungens beslut i tillåtlighetsfrågan föreligger, fortsätts och avslutas målets handläggning vid vattendomstolen på vanligt sätt. Det är således vattendomstolen som formellt sett genom dom fastställer om hinder möter mot företaget eller ej och vilka villkor som skall förenas med ett tillstånd. Domstolen är härvid naturligtvis bunden av Kungl Maj:ts beslut.

Lag om ändring i lagen om ändring i vattenlagen ( ] 973,86 )

Enligt övergångsbestämmelserna i den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1972 skulle mål som anhängiggjorts hos vattendomstol före ikraftträdandet handläggas enligt äldre lag. Bland sådana mål finns bl a fyra ansökningar om tillstånd till kraftverk i Mellanljusnan samt en ansökan om korttidsreglering vid bla dessa kraftverk. Då denna utrednings uppdrag — som ovan redovisats omfattar en samlad bedömning av hur bla Ljusnan skall användas, uttalade civilutskottet (CU 1972235 sid. 25) i anledning av motioner, som bl a riktade sig mot utbyggnad av Ljusnan, att starka skäl talar för att hushållningen med återstående oexploaterade huvudälvar och källflöden i södra Norrland och norra Svealand på sätt som förutsatts i direktiven för utredningen

—— prövas i ett sammanhang. Garanti härför borde enligt utskottet skapas på så sätt att övergångsbestämmelserna till den ändring i vattenlagen som trädde i kraft den 1 januari 1972 omformulerades. Mot bakgrund härav föreslogs i prop. 1973111, som antogs av riksdagen den 22 mars 1973, lag om ändring i lagen (l97lz53l) om ändring i vattenlagen (1918z523). Lagen utgör en ändring av ovan relaterade övergångsbestämmelser och innebär att Kungl Maj:t kan förbehålla sig att pröva tillåtligheten av företag i vatten även om ansökan om tillstånd till företaget kommit in till vattendomstolen före den 1 januari 1972.

4. Vattenkraften i elförsörjningen. Redovisade utbyggnadsprojekt

4.1. Landets energiförsörjning

Energi prognosu tredningen

Utredningen rörande utvecklingen på energiområdet, kallad energiprog- nosutredningen (EPU), tillkallades år 1972 och skall enligt direktiven bl. a. göra en bedömning av energibehovet på längre sikt. I direktiven anför departementschefen bl. a.:

”Som jag nämnt bör de sakkunnigas egentliga prognosarbete inriktas på tiden fram till 1980—1985 varjämte en uppskattning av energibehoven bör företas för tiden 1990—1995. Av naturliga skäl kommer förutsägel- serna att vara osäkra i synnerhet för den senare perioden. Detta hindrar emellertid inte att det bör vara meningsfullt att diskutera huvuddragen av utvecklingen på energiområdet för ytterligare något decennium framåt. Det är nödvändigt att så sker, bl. a. därför att ett stort antal av de energiproducerande och energikonsumerande anläggningar som beslutas inom de närmaste åren fortfarande kommer att vara i bruk vid sekelskiftet eller ännu senare. Faktorer som bör beaktas är bl.a. sannolikheten för nya tekniska lösningar på såväl produktionssidan som användningssidan, ändringar i konsumtionsmönstren och den framtida tillgången på primärenergi. De sakkunniga bör beakta dessa och andra faktorer av betydelse för den långsiktiga utvecklingen på energiområdet även vid den kortsiktigare bedömningen. ] detta sammanhang bör även uppmärksammas hur de framtida energipolitiska besluten binder hand- lingsfriheten på lång sikt.”

I augusti 1973 publicerade EPU en lägesrapport (Ds I 1973:2) som i första hand utgör en faktaredovisning men också innehåller vissa grundläggande resonemang i delfrågor. Då EPU:s huvudbetänkande beräknas kunna framläggas under hösten 1974 har endast material från den nämnda lägesrapporten kunnat användas. Då långsiktigt prognosma- terial saknas i denna har för detta ändamål måst användas uppgifter från CDL”s1 studier från 1972. Aktuellare bedömningar på det energipolitiska området kommer att presenteras i EPU :s slutbetänkande.

Energikonsumtionens storlek och betydelse

Det nutida industri- och välfärdssamhället kännetecknas av hög förbruk- ning av energi av olika slag. Sveriges energikonsumtion har ökat mycket

1 Centrala Driftledningen, samarbetsorgan för de 14 företag som överför elkraft på stamlinjenätet eller överenskommit om samkörning av sina produktionsanläggningar.

BNP

1000 $lcap 4 .USA 3 .Sverige . Kanada Frankrike . .Schweiz BRO.. Danmark Island . - . Norge 2 Finland . .Belglen . Storbritannien .. _ Nederländerna Osterrike . .Ja an Italien . p 1 .Turkiet

123456789105ner9i- konsumtion tke/cap

Fig 4.1 Samband mellan energikonsumtion och BNP per capita i några länder 19 71. BNPi 1963 års priser. (tke=ton kolekvivalenter. )

Källa: E lverksföreningen.

snabbt under efterkrigstiden och det är obestridligt att vår snabba välståndsutveckling delvis möjliggjorts av god tillgång på billig energi. Den mest betydelsefulla energikällan har härvid varit olja, som i dag svarar för ca 3/4 av landets energibehov.

Ett lands energikonsumtion har hittills vanligen ökat i takt med dess bruttonationalprodukt (BNP). Relationen mellan BNP och energi- konsumtion per invånare i vissa västländer framgår av fig. 4.1. Sverige ligger mycket högt såväl när det gäller BNP som energikonsumtion. Vårt samhälles energiberoende kan även belysas av förhållandet mellan energikonsumtionens och BNP:s procentuella tillväxt. Enligt energiprog- nosutredningen var detta förhållande under 50-talet i Sverige 1,47 och sjönk sedan till 1,43 under 60-talet. Tillskott i BNP kräver således mindre energi nu än tidigare.

I följande tabell redovisas totalt tillförd energi 1965 och 1972 fördelad på olika energislag, dels angivna i Mtoe (miljon ton oljeekviva— lenter), dels i %. Uppgifterna har omräknats till normalår vad avser temperatur.

SOU 1974:22 Vattenkraften i elförsörjningen 31 Energiform 1965 197 2 Mtoe % Mtoe %

Oljeprodukter 16.6 64 25.1 71 Kol och koks 2.2 8 1.6 4 Vattenkraft 4.6 18 5.5 16

Kärnkraft 0.4 1

Lutar, ved o vedavfall 2.7 10 2.9 8

Totalt 26.1 100 35.5 100

För elproduktion förbrukades 1965 oljeprodukter motsvarande 0.35 Mtoe och 1972 3.0 Mtoe.

Under perioden 1965—72 har andelen importerad energi ökat från 72 % till 76 % genom ökad oljeimport. De inhemska energikällorna har ökat kvantitativt, men i relativ andel minskat från 28 % till 24 %.

Vattenkraften har ovan värderats efter sitt energiinnehåll. Om motsva- rande mängd elkraft skulle ha producerats i värmekraftverk skulle oljeförbrukningen härför 1965 ha varit 13.5 Mtoe och 1972 16.0 Mtoe, på grund av förluster genom värmekraftverkets låga verkningsgrad. Med dessa siffror får man att vattenkraftens andel i landets energiförsörj- ning skulle ha varit 38 % 1962 och 34 % 1972. Även om de störningar som under sista tiden inträffat på energiförsörj- ningens område ”oljekrisen” delvis skulle kunna förklaras av speciella förhållanden, måste man i fortsättningen räkna med både knapphet och stigande priser på olja. Av olika uttalanden framgår också att statsmakterna utgår från att mot bakgrund av sannolik knapphet på energiråvaror — åtgärder måste vidtas för att främja sparsamhet i användningen av energi och för att trygga tillgången på energi.

Energiförbrukningen i Sverige har under de senaste decennierna ökat med i genomsnitt ca 5 % per år. Energiprognosutredningen har i sin lägesrapport juli 1973 kommit fram till att ökningstakten med genom- gripande förändringar av vår industristruktur och vårt sätt att leva möjligen skulle kunna nedbringas till ca 2 % under loppet av en lS-årsperiod. Även med denna tillväxttakt kommer energiförbrukningen 1990 att vara 70 % högre än nu. Det av CDL uppställda kärnkraftpro- grammet (fig. 4.3) fram till 1990 täcker endast en del även av en sådan begränsad ökning. En under vissa förutsättningar tänkbar utökning av programmet skulle på grund av det av riksdagen beslutade uppskovet med tillstånd för nya kärnkraftverk och andra faktorer i vart fall kunna ge ytterligare krafttillskott först omkring mitten av 1980-talet. Möjligheten att inom överskådlig tid i större utsträckning utnyttja andra importerade bränslen än olja är begränsade. Viss ökning av kolimporten är tänkbar men kostnaden kommer att ligga i nivå med oljekostnaderna. Detsamma gäller eventeull naturgasimport.

En ökad satsning på inhemska energitillgångar för att minska importberoendet av olja torde därför bli en av huvudlinjerna i den framtida energipolitiken.

Elkonsumtionens tillväxt, CDL:s framtidsbedömning

Ökningen av elförbrukning i landet sedan 1955 framgår av följande -, tabell: Tidsperiod ökning per år- 1955—1960 6,1 % 1960—1965 6,5 % 1965—1970 8,2 %

1971 5,1 % 1972 6,9 % 1973 8,3 %

Den stegrade ökningen under perioden 1965—1970 har främst sin orsak i ökad användning av el för uppvärmning av enfamiljshus och annan lokaluppvärmning.

Kraftproducenterna gör gemensamt en långsiktig planering av sina kraftutbyggnader. Denna samplanering har fortlöpande skett inom CDL. Härvid har med vissa mellanrum företagits mera principiella studier av kraftproduktionssystemets optimala sammansättning av olika slag av kraftverk. Resultaten av sådana studier har framlagts 1962, 1967, 1970 och 1972.

Resultaten av den senaste studien har redovisats i ”Sveriges elförsörj- ning 1975—1990, 1972 års studie” och i ”Kraftutbyggnaderna 1975— 1990”. Till grund för planeringen av kraftutbyggnaderna ligger en prognos för elförbrukningens fortsatta tillväxt. CDL framhåller att det nu är ännu svårare än tidigare att uppställa en sådan prognos. Å ena sidan har man att ta hänsyn till att världens begränsade naturresurser, icke minst i fråga om olja och andra fossila bränslen, kräver sparsamhet i energianvändningen. Å andra sidan kan knappheten på fossila bränslen leda till att elkraft alstrad med kärnenergi kommer att användas för ändamål, där fossila bränslen tidigare nyttjats.

Med tanke på de ökade krav energiförsörjningen kan komma att ställa på kraftindustrin fann CDL i sin studie att kraftproduktionens utbyggnad måste planeras för en elförbrukning av 145 TWh/år 1980 och 250 TWh/år 1990 jämfört med ca 75 TWh under 1972, se fig. 4.2. Denna prognos innebär att den årliga tillväxten ökar i absoluta tal, men relativt sett minskar från 8,4 % under första hälften av 1970-talet och 7,7 % under andra hälften till 5,6 % under 1980-talet.

Mot bakgrund av nu rådande situation på energiområdet uppställer sig frågan hur ”oljekrisen” kommer att påverka efterfrågan på elkraft.

Den gångna vinterns frivilliga elsparande och temporära förbruknings- restriktioner visade att det utan alltför stora uppoffringar för samhället och den enskilde och utan att industrin behövt skära ned sin produktion varit möjligt att spara ca 15 % elkraft. Härav kan 10—12 % anses falla på det frivilliga sparande som det även på längre sikt borde vara möjligt att vidmakthålla i en energibristsituation. Vilket sparande som kan åstad- kommas i en normal situation, men med utökad upplysning med

Kalender år 1975 verkligt enligt värde prognos Industri 33,2 47,0 Samfärdsel (inkl elbilar) 2,0 2,2 Hushåll, handel service m m (inkl elvärme) 39,8

Totalt inkl förluster 100

Den totala elförbrukningen och huvud- konsumentgruppernas andelar uttryckt i TWh = miljarder kWh Elförbrukningen i TWh/år

250

200

150

100

50

år 1960 1970 1980

industri 1990

Fig 4.2 Elförbmkningsutveckling 1960—1990 enligt prognos i CDLs 1972 års studie.