Riksdagen, regeringen och forskningen : några drag i svensk forskningspolitik under två decennier

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

.

RIKSDAGEN, REGERINGEN

OCH FORSKNINGEN

Några drag i svensk forskningspolitik

under två decennier

WP:

WW UTBILDNINGSDEPARTEMENTET n . s.i.3§ÅçA;L.LJX:§4:tiâftézçiNESLçyE:é\1§X*iv\1°xa{:{°x$-R,ÄIGPHQWPNI;Aegggvm;-,:,n..,.,;.á,;,kwa.,.muignøvçvzegsyr2 ggu: m:,4;.Z:::s;vw i kw

Oct S01

WN

M

Statens offentliga utredningar 123m 1995: 121

W

Utbildningsdepartementet

Riksdagen, regeringen

och

forskningen

Några drag i svensk forsknings-

under två decennier

politik

Hans Landberg, Olle Edqvist och Uno Svedin FRN 1995-10-31

Rapport av Forskningsfinansieringsutredningen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas frân Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och infonnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 9l-38-20097-X Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Förord

Enligt regeringens direktiv för översynen av strukturen för forskningsfinansiering Dir 1995:41 skall jag som särskild utredare dels beskriva och analysera utvecklingen av det statliga forskningsñnansieringssystemet, dels föreslå de förändringar som denna översyn kan föranleda.

Statistiskt material för att belysa forskningens och forskningsfmansieringens utveckling under de senaste decennierna har på utredningens uppdrag tagits fram av SCB, och det är min avsikt att på lämpligt sätt redovisa detta i utredningens betänkande eller i en särskild rapport.

Som bakgrund till de förslag som kommer att läggas i utredningens betänkande har jag också ansett det önskvärt att ha ett särskilt underlag i form analyserande redovisning av den forskningspolitiska och

av en forskningsorganisatoriska utvecklingen så som den speglas i regeringens forskningspropositioner och i tillhörande riksdagsbeslut. FRN har på min begäran beredvilligt åtagit sig att kort tid ta fram en sådan redovisning och det är med tillfredsställelse utredningen redan nu

som kan publicera denna studie som sin första arbetsrapport.

Jag vill här tacka rapportens författare för deras arbete. För ordningens skull bör det samtidigt påpekas att de själva svarar för rapportens innehåll, och att utredningen, genom att publicera rapporten, inte har tagit ställning till de frågor som den diskuterar. Jag delar emellertid den förhoppning uttrycks i FRN:s eget förord om att

som studien skall stimulera till debatt utvecklingen svensk forsk-

om av

ningspolitik.

Susanne Eberstein Utredare

Innehållsförteckning

FRN:s förord 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2¶Det forskningspolitiska klimatet 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Det moderna samhällets

forskningsberoende 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 68-årskrisen 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 De stora programmens tid 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Integritetsdebatten 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Drivhus eller istid 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Vem beslutar om forskningen 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Anslagsbesluten 18 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Organisation, verksamhetsformer och

prioriteringar 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Inrättande av professurer 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Lokaler och dyrbar vetenskaplig

utrustning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Förändringar i inflytandet över de

forskningspolitiska besluten 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Sektorsforskningen som politiskt

problem 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Den sektoriella FoU-politikens

utveckling 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Den första samlade

forskningspolitiska propositionen pendeln stannar upp 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Regeringsskifte utan politikskifte 42 . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Rådiñeringen av sektorsforskningen 44 . . . . . . . . . . . 4.5 Universitetens offensiv 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Nya forskningspolitiska spelregler 48 . . . . . . . . . . . . . .

H 15-1302

5 Internationalisering 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Internationalisering bidrag till som effektivisering 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 En viss pluralisering av motivbilden 54 . . . . . . . . . . . . . 5.3 Internationaliseringen ökar i betydelse 56 . . . . . . . . . . . 5.4 EG, Europa och de stora

teknologiområdena 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Sveriges långsiktiga överlevnad som industrination en fråga om internationellt konkurrenskraftig

kompetens 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Forskningspolitikens internationella

arena 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Forskningspolitikens gränser utvidgning eller upplösning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Regeringens forskningspropositioner och Utbildningsutskottets

betänkanden 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FRN:s förord

Denna studie rörande den forskningspolitiska utvecklingen i Sverige har lagts ut som uppdrag till Forskningsrådsnämnden Forskningsfinan-

av sieringsutredningen den 18 augusti 1995. Framställningen har på utredningens begäran koncentrerats till den forskningspolitiska och forskningsorganisatoriska utvecklingen i Sverige under de senaste 20 åren. Tyngdpunkten bör vara en redovisning och analys av regeringens forskningspropositioner och riksdagens ställningstagande till dessa.

Studien har genomförts av förre huvudsekreteraren i FRN professor Hans Landberg, samt av Olle Edqvist och professor Uno Svedin vid FRN:s sekretariat. Dessa svarar för studiens innehåll och slutsatser.

På grund av den mycket korta tid som stått till förfogande har av nödvändighet vissa avgränsningar i arbetet måst göras vilket framgår av inledningen. Detta betyder inte att aspekter som på detta sätt inte kunnat behandlas skall uppfattas som mindre viktiga i sig. Den kanske viktigaste inskränkningen är att den forskningspolitiska debatten om den

näringspolitiskt motiverade forskningen bara behandlats översiktligt och

som en del av den totala sektorforskningsproblematiken.

Förhoppningen är att studien skall kunna stimulera till debatt om de mer långsiktiga utvecklingstendensema i svensk forskningspolitik så som den framträder inom ramen för regeringens forskningspropositioner och riksdagens forskningspolitiska debatt, samt att den skall vara till nytta i Forskningsfinansieringsutredningens fortsatta arbete.

Stockholm den 27 oktober 1995

Arne Jemelöv Huvudsekreterare, FRN

SOU 1995:12]

l Inledning

Det finns självklart flera naturliga startpunkter i tiden för en översikt över den förda forskningspolitiken och forskningspolitiska diskussionen i Sverige. En naturlig sådan vore perioden under och närmast efter andra världskriget, då regering och riksdag gjorde de första systematiska ansträngningarna att bygga ut universitetssystemet och införa nya finansieringsformer. Uppbyggnaden under denna period av organ myndighetsnivå forskningsråd med uppgift att finansiera forskning

- inom sina respektive områden innebar ett principiellt genombrott för en nationell forskningspolitik.

En fullt möjlig avstamp för översikt början och mitten

annan en vore

1960-talet då temperaturen i den forskningspolitiska debatten höjdes av väsentligt. Då fördes OECD inspirerad, debatt om ambitions-

en, av nivån i den statliga forskningspolitiken och särskilt regeringens och

om riksdagens roll när det gällde planeringen de nationella FoU-

av insatserna. Internationellt idéer centralt placerade och regerings-

var om anknutna stabsorgan och forskningsministerier högaktuella. För svensk del valde att inrätta Forskningsberedning med ett starkt

man en sekretariat varigenom forskarsamhället fick en plattform för direktkontakt med statsministern och berörda fackministrar. Forskningsberedningen sågs på del håll som ett förstadium till inrättandet av ett

en forskningsdepartement med övergripande för nationens, eller i

ansvar varje fall statens, samlade FoU-insatser.

Vi väljer emellertid ett tredje alternativ startpunkt för vår

som forskningspolitiska översikt, nämligen mitten av l970-talet. Bortsett från att tidsramen för arbetet framtvingar begränsning av det

en tidsspann skall överblickas finns rent sakligt sett goda skäl också

som för detta val. På grundval Forskningsutredningens förslag genomför-

av des då genomgripande omorganisation forskningsråden. Vidare

en av beslutade riksdagen på regeringens förslag att införa ett system med forskningspolitiska propositioner vart tredje år.

Vi har valt att inledningsvis kommentera det sammanhang som de forskningspolitiska propositionerna är insatta i och det forskningspolitiska klimat de speglar kapitel 2. I det följande kapitlet

som behandlar vi de forskningspolitiska styrinstrumenten kapitel 3 och i

kapitel 4 sektorsforskningen. De internationella aspektemas ökande roll redovisas i kapitel En kort sammanfattning med framåtblick ges i kapitel

Vi har begränsat vårt intresse till regeringens och riksdagens behandling av forskningspolitiken och vårt utgångsmaterial är därför huvudsakligen propositionema och utbildningsutskottets betänkanden. Ämnet skulle förvisso förtjäna mycket bredare behandling där också

en universitetens, forskningsrådens, sektororganens och företagens och de privata stiftelsemas forskningspolitiska agerande belyses med stöd i

deras egna beslut och ställningstaganden.

Det skulle också ha varit angeläget att belysa den direkt näringspolitiskt motiverade forskningspolitiken. Detta har dock inte låtit sig göra inom den knappa tiden för arbetet. Andra forskningspolitiska problem som har måst lämnas utanför framställningen är exempelvis frågorna om forskningsinformation, u-landsforskningens speciella problematik

och försvarsforskningen.

2¶Det forskningspolitiska klimatet

2.1¶Det moderna samhällets

forskningsberoende

Ett summariskt omdöme det forskningspolitiska klimatet den

om allmänna uppfattningen och attityden gentemot forskning och

om utvecklingsarbete och dess funktion i samhället bland de politiska partierna och de politiskt tongivande aktörerna över hela det politiska spektret under de senaste 25 åren kunde formuleras: Det är gott.

-

Ett konstaterande att den svenska FoU-satsningen som andel av BNP

länge har legat bland de högsta i världen och att den även är högst nu respektingivande bortser från den stora delen försvarsforskning,

om man kunde räcka belägg. Uppfattningen att Sverige for sitt välstånd och

som sin utveckling, materiellt, socialt och kulturellt, måste satsa stora

på FoU är utbredd och väl förankrad. Betydelsen av denna resurser stora enighet i den forskningspolitiska grundfrågan kan inte överskattas. Det är detta klimat kring de politiska forskningsfrågoma som gjort det möjligt att under så lång tid låta den staten finansierade forskningen

av öka i volym och tills i stort undanta den från statsfinansiellt

nu motiverade nedskärningar och besparingar. Även metoder och

om ambitionsnivå skiftat något har staten också under hela perioden från

närings- och regionalpolitiska utgångspunkter stött och stimulerat en

tillväxt det privata näringslivets FoU. Genom utredningsinsatser och

av andra åtgärder har staten tagit ett delansvar for att även FoU-svaga branscher eller företagstyper skall öka sina insatser.

Man måste naturligtvis försiktig med försök orsakerna

vara att ange till och förklara det positiva forskningspolitiska klimatet i Sverige. Den historiskt sett höga generella utbildningsnivån har sannolikt haft stor betydelse. Det kan också hävdas att det starkt rationella

nog kanske rationalistiska inslaget i samhällsklimat och politisk diskussion

bidragit till att forskning och utvecklingsinsatser setts ett naturligt

som första steg att möta olika samhälleliga behov eller problem. Det svenska offentliga utredningsväsendet äldre snitt är sitt sätt ett uttryck

av härför. En slags ingenjörskultur eller bekännelse till det modema

en projektet har länge varit karakteristiskt för svenskt samhällsklimat och

detta har bidragit till den allmänt positiva på forskning och synen utveckling. På det mer handfasta politiska planet har det naturligtvis varit av särskild betydelse att det socialdemokratiska partiet, under som efterkrigstiden varit i regeringsställning under fyrtio år, haft positiv en grundinställning till forskning under hela perioden. Uppbyggandet av det sektoriella FoU-systemet nedan bär omisskänn- - varom mera - en lig socialdemokratisk prägel i det att därigenom betonas både det starka samhället och dess behov att grunda sin styrka också på av kunskap och rationella argument. Det modema, progressiva och på rationalitet grundade samhället har successivt, inom alla sina växande ansvarsområden, behövt bygga forskningsbaserad kunskapsbas. upp en Det starka samhället har blivit alltmer, och allt fullständigt, mer forskningsberoende. Betydelsen av socialdemokraternas och de fackliga organisationernas principiellt positiva på forskning och - syn utveckling demonstreras inte minst under åren kring den här överblickade periodens början. Denna forskningspositiva attityd hos fackforeningsrörelsen och socialdemokratin synes i en internationell jämförelse utgöra ett svensktnorskt särdrag. Tillsammans med traditionellt forskningsen vänlig inställning från de borgerliga partierna ger det grunden for en stor samstämmighet kring expansionen den statligt finansierade av

forskningen i Sverige.

2.2 68-årskrisen

Åren efter 1968 innebar påfrestningar inom alla politiska snart sagt områden, så också inom forskningspolitiken. Kritiken det militärav industriella komplexet och de kapitalistiska staternas olika maktstrukturer tog sig olika former i olika länder, men eftersom 68-rörelsen hade en kärna och utgångspunkt i studentrevolter det naturligt att var universitetens egna verksamheter, såväl utbildnings- forskningssom system, utsattes för radikal, ibland anarkistisk, kritik. Också i Sverige var påfrestningarna på universitetssystemen stora även om man bortser från mer spektakulära händelser kårhusockupationen vid Stocksom holms universitet och, kanske än utmanande, invasionen mer av universitets- och högskoleämbetet. Effekterna 68-rörelsen på det svenska universitetsutbildningsav systemet skall här inte analyseras; det räcker med att konstatera att frågorna om ökat studentinflytande över såväl utbildningens innehåll som dessa former stod i centrum. En starkt bidragande orsak till spän-

ningarna var för övrigt att universiteten led av växtvärk grund av den vålsamma expansionen under 1950- och 1960-talen. På det strikt forskningspolitiska planet kan konstatera att debatten inte minst

man

de fackliga organisationemas aktiva engagemang länkades bort genom från allmänt forskningskritiska och forskningsnegativa attityder till frågor makten över forskningen inflytande och breddad insyn

om - om i de många i det pluralistiska svenska systemet prioriterar

organ som och fördelar medel till forskning och utvecklingsarbete.

Kraven delvis långtgående och gick hand i hand med en allmän

var tendens till korporativism i de samhälleliga styrsystemen, och

men detta är det viktiga de innebar inte någon ändring av det i grunden

positiva forskningsklimatet. Forskningen tvärtom så viktig att

var makten över den måste erövras från byråkratiska eller forskardominerade etablissemang. Utifrån forskarprofessionens eller ämbetsverkens perspektiv kunde dessa krav naturligtvis större eller mindre hot

ses som mot den traditionella kollegiala självstyrelsen forskningens frihet att

själv definiera problem och metod eller mot ämbetsmannaintegriteten.

- Vissa reformer genomfördes i den riktning löntagarorganisationema krävde, de balanserades, och motverkades småningom, av en

men reaktion mot dessa och andra tendenser till växande korporativism.

2.3¶De stora tid

programmens

En prövning det forskningspolitiska klimatet uppstod i samband

ny av med oljeenergikrisen och den efterföljande krisen i kämkraftsfrågan, med folkomröstningen 1980 kulmen. I debatten om den energi-

som och kämkraftsrelaterade forskningen riktades intresset naturligtvis mot frågan hur forskningsinsatsema skulle riktas och dimensioneras.

om

Energikrisen vid 1970-talets början utlöste det största samlade civila forskningsprogrammet i svensk historia. Det framlades efter en intensiv, kort utredningsfas. Skeptiska röster saknades inte helt, men man kan säga att energiforskningsprogrammet ett extremt uttryck för

var statsmaktemas tilltro till forskningens möjligheter att snabbt lösa de stora samhällsproblemen givet att tillräckliga sätts in. I takt

resurser med att denna tilltro visade sig vara en övertro skedde en tillnyktring. Både forskare och politiker blev försiktigare med att utlova snabba resultat och de stora programmens tid synes vara över.

I samband med kämkraftskrisen efter Three Mile Island-olyckan kom komponent in i den forskningspolitiska diskussionen; frågan

en ny

forskarnas eget för effekterna i samhället den forskning om ansvar av de bedriver och hur regering och riksdag skall förhålla sig i dessa

T2 15-1302

frågor. Särskild hetta har denna diskussion fått när det gäller

senare forskningens utnyttjande av de möjligheter bioteknik och genteknik

som erbjuder.

Nya krav har riktats mot forskarna och vissa nya restriktioner har införts men med något enstaka undantag kan de inte karakteriseras

som FoU-ñentliga eller uttryck för en generell misstro mot forskningssystemet. De här antydda diskussionerna berör främst naturvetenskaplig, biomedicinsk och teknisk forskning och de påverkade utan tvekan det forskningspolitiska klimatet så att den oreflekterade eller t.o.m. aningslösa tilltron till naturvetenskap och teknik den moderna

som samhällsutvecklingens motor ersattes av en mer villkorlig, positiv och mer sofistikerad syn. Här är inte platsen att spekulera i vad den problematiserade bilden naturvetenskap och teknik betytt för t.ex. rekryteringen

av av studerande till naturvetenskapliga och tekniska utbildningslinjer på gymnasie- och högskolenivå.

2.4

Integritetsdebatten

Ett tidigt tecken på en förändring av det forskningspolitiska klimatet, och framförallt allmänhetens attityder till forskning, uppstod i samband med den så kallade metropolitdebatten som under några månader 1986 rasade i media. Debatten, somstartade kring föregivna missförhållanden vid ett större långsiktigt forskningsprojekt ungdomars socialisation

om m.m., handlade i sin kärna om hur enskilda människors rätt till sekretesskydd för sina privata förhållanden skulle tillgodoses när datortekniken möjliggjort allt omfattande register, alltmer sofistikerade

mer analyser av olika typer av persondata och allt större tekniska möjligheter att sammanföra uppgifter om enskilda personer från olika register etc. Forskningsprojektet Metropolit var närmast att se som en tändhatt till den mest explosiva fasen av en debatt som pågått under längre tid, och som hade sin grogrund i en steg för steg framväxande oro och olust hos allmänheten inför den datateknikens följder för individ och

nya samhälle. Registerforskning, dvs. forskning om människor och sociala förhållanden med datoriserade register tekniskt verktyg före-

som kommer inom både det medicinska och det samhällsvetenskapliga området, men metropolitdebatten kom att koncentreras kring de samhällsvetenskapliga forskarnas etik och deras ansvar, både under forskningsprocessen gentemot de individer som ingår i de populationer de studerar och i fråga om hur forskningsresultaten används eller kan användas.

Metropolitdebatten fick inte är ovanligt är när en fråga slås

- som

stort i delvis hysteriska drag och medias ansvar för upp pressen överdrifter och misstolkningar måste konstateras. Bland annat bidrog medias fixering vid forskningsregistren till att dölja de verkliga

var hoten mot enskilda människors integritet låg, nämligen i de många administrativa register där uppgifter till skillnad från forsknings-

registren verkligen kan användas stöd för åtgärder mot enskilda

- som människor

I det strikt forskningspolitiska perspektiv här anläggs kan först

som konstateras att samhällsvetenskaperna nu med full kraft utsattes för

förtroendekrisdebatt naturvetenskap och teknik tidigare fått samma som möta. Svårigheter att rekrytera forskarstuderande till samhällsvetenskapliga discipliner där registerforskning är ett naturligt inslag har också rapporterats. Viktigare är dock att konstatera att diskussionen fick vissa, i egentlig mening forskningspolitiska, övertoner. Både i press och från partipolitiskt håll ifrågasattes delar den samhällsvetenskapliga

av forskningen, inte bara för att den vid utförandet ansågs kunna medföra

integritetsintrång, utan också därför att forskningens syfte och dess ett effekter kunde ifrågasättas. Den politiska logiken är härvidlag tydlig. Om ett visst politikområde säg socialpolitik lågprioriteras är det

- med instrumentell forskningssyn näraliggande att på olika sätt

en nedprioritera forskning att t.ex. belysa sociala missför-

som, genom hållanden, kan medföra krav på ökade eller nya socialpolitiska insatser.

Det blev dock, och det måste understrykas, inte fråga om den sorts systematiska attacker vid ungefär samma tid riktades mot sam-

som hällsvetenskaplig forskning i Storbritannien och i USA. Tvärtom kan det konstateras att även denna påfrestning på förtroendet för forskningen kunde vridas i positiv riktning och bli till diskussion om hur

en kvaliteten på den samhällsvetenskapliga forskningen skulle kunna höjas. Riksdagen beslutade t.ex. under perioden flera gånger om generella påslag till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning utöver de förslag regeringen lagt fram.

2.5¶Drivhus eller istid

Det forskningspolitiska klimatet kan alltså trots väderstormar,

drastiskt försämrade statsfmanser, naturligen skiftande forsknings-

1 Vad gäller själva registerforskningen tvingade debatten visserligen fram ett avslutande Metropolitprojektet aktivt longitudinellt projekt men övriga

av som projekt likartad karaktär kunde vämas och ges fortsatt stöd.

av

l6

politiska prioriteringar och strukturella förändringar betecknas - som gynnsamt. Det innebär inte nödvändigtvis att det är stabilt lång sikt även om den här skisserade bilden lätt kan tolkas så. Det finns naturligtvis risk för en snabb destabilisering. Just forskningens framgång och egen tillväxt och samhällets ökande forskningsberoende kan bli ett hot. Om forskning och utveckling översäljs medel att lösa Sveriges alla som problem kommer förr eller reaktion när det blir uppenbart att senare en FoU kan vara, en visserligen nödvändig inte tillräcklig, förutmen sättning för problemens lösning. Ansvaret för att det positiva forskningsklimatet inte blir ett drivhusklimat åvilar både forskarkollektiven och regering och riksdag. Forskningens företrädare får inte lova gröna skogar bara forskningen får guld, och politikerna får inte använda forskningssatsnin ursäkt för underlâtenhetssynder eller garna som som en bekväm utväg ur politiska blockeringar. Här har också aktiv en forskningsinformation roll att spela. Genom dialog mellan en en forskarvärlden, allmänheten och de politiska företrädarna kan en realistisk uppfattning om forskningens möjligheter och begränsningar skapas. En annan risk för ett minskat förtroende har att göra med forskningens självförvaltning. l det svenska systemet har forskningen givits en hög grad av både inre och yttre frihet. Den yttre friheten består just i den höga graden självförvaltning: forskningsråd och sektorsav forskningsorgan har i den svenska myndighetstraditionen stor frihet att självständigt fatta beslut dispositionen de medel riksdagen om av beviljat. Forskarnas inflytande är genomgående stort. Denna frihet att disponera forskningsresurserna sprids från de anslagsfördelande nivåerna djupt i systemen: till universitetsinstitutioner och institut ner och till forskargrupper och enskilda forskare. situation då forskl en ningen disponerar en så betydande del av de offentliga medlen som faktiskt är fallet, samtidigt all offentligt finansierad verksamhet som utsätts för besparingar och rationaliseringar, blir oväld vid anslagsfördelningen, effektivitet och hushållning i själva forskningsverksamheten och att anvisade medel verkligen används för avsett ändamål allt viktigare. Om förtroendet för denna självförvaltning skulle allvarligt skadas genom att kraven på självsanering möts med oförståelse kan det gynnsamma forskningspolitiska klimatet snabbt och dramatiskt försämras.

3¶Vem beslutar om

forskningen

Den offentliga forskningspolitiken fråga hur mycket forskning är en om som skall bedrivas, hur den skall organiseras och skötas samt ibland vad det skall forskas om. Beslut forskning fattas flera nivåer - om och av många instanser, myndigheter, och individer. Mycket grupper förenklat kan vi tala om tre funktioner eller nivåer inom det statliga systemet:

Den övergripande fmansierande och strukturerande: Regering och riksdag; Den operativt ñnansierande: Forskningsråd, sektorsorgan, andra myndigheter; Den genomförande: Universitet, högskolor, forskningsinstitut, företag m.m. Inom dessa organ finns institutioner, avdelningar, forskargrupper, professorer och andra enskilda individer.

Generellt sett kan konstateras att forskningen tradition är av en aktivitet där utövama, forskarna, har mycket stor makt över besluten en om vad de skall forska om, och än över hur det ska göras. Genom mer representation i fakulteter och i forskningsråd och sektorsorgan har forskarkollektivet också betydande ofta avgörande inflytande över - anslag och andra resurser inom vida ramar. När det gäller så kallade sektorsmedel är inflytandet från finansiären större över vad skall som göras. För den övergripande anslagsfördelningen regering och svarar riksdag. En rad andra ñnansierande inklusive EU-program, organ privata stiftelser och företag bidrar till mångfacetterad och kompliceen rad fmansieringsbild av forskningen. I det följande kommer vi att med några exempel belysa hur makten över dessa beslut förskjutits över den gångna 20-årsperioden. Rörelseriktningen är inte entydig. I vissa avseenden har regering och riksdag ökat sitt inflytande över forskningsbesluten, medan bestämmandet i andra har överförts till de genomförande instanserna i allmänhet med förbigående av det vi ovan kallat den operativt finansierande nivån, forskningsråden och sektorsorganen.

De exempel vi väljer kommer att hämtas från diskussionerna om

anslagsfördelning, organisation, professorstillsättning, infrastruktur

samt forskning vid små och medelstora högskolor. Andra exempel kunde ha valts. Förändringarna hanteringen sektorsforskningen av av diskuteras separat i ett kapitel. Vad som redan här kan noteras är senare i denna fråga har utvecklingen entydigt gått mot att den genomatt förande nivån fått ökat inflytande över medlen. Detta har skett på sektorsmyndighetens bekostnad, både ökat forskarinflytande över genom besluten vetenskapliga råd, krav långsiktig kompetensuppgenom byggnad finansiering tjänster samt genom direkt genom av m.m. resursöverföring till högskolan via omkostnadsavgifter. Denna gradvisa förskjutning makten över forskningsbesluten av skildras i det följande huvudsakligen med stöd av regeringens propositioner, riksdagens utskottsbetänkanden, reservationer till dessa samt motioner. Det skulle värdefullt och belysande att gå mer djupet vara i frågorna undersökning hur de förmedlande organen genom en av forskningsråden m.fl. och universiteten och högskolorna har drivit sina krav, hur de förändrat sitt arbetssätt och hur de anpassat sig till de förändrade förutsättningarna. Det har dock inte varit möjligt inom

för denna studie. ramen

1¶Anslagsbesluten

viktigaste forskningspolitiska styrinstrumentet är beslut om Det ekonomiska anslag det kallas i det statliga systemet. I resurser - som det svenska systemet görs det i allmänhet i övergripande kategorier. för medelsfördelning till t.ex. projekt och program och hur Ansvaret dessa skall erhålla i precisa termer överförs till fakulteter, mycket mer forskningsråd eller sektorsorgan. väsentligt skäl för Forskningsrådsutredningens FRU förslag om Ett

regeringen skulle regelbundna forskningspolitiska propositioner

att avge till riksdagen att möjliggöra för riksdagen att fatta långsiktiga var beslut. Detta skulle i sin myndigheterna och högskolan en längre tur ge FRU föreslog att propositionema skulle avges vart

planeringshorisont.

tredje år och de skulle anslagsutvecklingen för en femårspeatt ange emellertid omöjligt konstaterar utbildningsministem i den riod. Detta är ligger till grund för riksdagens kommande forsknings-

proposition som diskussioner 197879:l19 eftersom Ettårsbudgetering är politiska

regel för statligt finansierad verksamhet. Han tillägger dock att detta hindra regeringen redovisa vissa långsiktiga överväganden inte bör att forskningen för den skull precisera anslagsbelopp för avseende utan att

längre perioder. Utskottet tillstyrkte detta utan kommentarer eller överläggningar. Detta var en klar minskning av möjligheterna till långsiktig planering i förhållande till utredningens förslag. FRU skrev: Genom att prioriteringar för olika områden görs synliga och jämförbara samt motiveras underlättas den forskningspolitiska diskussionen och stimuleras de FoU-ansvariga myndigheternas flerårsplanering. En bindning till absoluta belopp torde inte vara möjlig, däremot att ange planeringsramar. SOU 1977:52, s 240

I den första forskningspropositionen 198182 har dock utbildningsministern och den borgerliga regeringen ändrat inställning och föreslår nu treåriga anslagsramar för forskningsråden samt anger en anslagshöjning från 198384 utöver prisomräkning. Utbildningsutskottet instämmer och konstaterar att också viktiga sektorsorgan som STU, Delegationen för energiforskning, BFR redan arbetar med fleråriga medelsramar. En

övergripande budgetförstärkning för hela forskningssektom med 100

Mkr för 198384 aviseras också av regeringen. Detta innebär att FRU:s förslag om planeringsramar knäsätts en fundamental förbättring av

forskningspolitikens stymingsinstrument och långsiktighet, vilken sedan har följt forskningspolitiken. Dock anges fortfarande enbart anslag för det kommande budgetåret vad gäller fakultetema och de enskilda myndigheterna. Energiforskningsprogrammet och Byggforskningsrådet, men utbildningsdepartementens råd, gavs möjlighet att ge långsiktiga åtaganden inom vissa angivna ramar för de två efterföljande budgetåren.

I detta sammanhang kan noteras att BFR från 1982 finansieras helt över statsbudgeten sedan byggforskningsavgiften borttagits. Byggforskningsrådets verksamhet blev därmed ett helt annat sätt än tidigare en angelägenhet för regering och riksdag. Statens institut för byggnadsforskning SIB som tidigare fått sina medel från BFR finansierades från 198485 helt över statsbudgeten med eget basanslag.

Det verkliga genombrottet för riksdagens forskningspolitiska ställningstagande i ekonomiska termer kom dock med den andra forskningspropositionen som framlades redan våren 1984, nu under den socialdemokratiska regeringen och signerad av Ingvar Carlsson och Lena Hjelm-Wallén. Samordnande statssekreterare var Kerstin Niblaeus med placering vid statsrådsberedningen. I denna var samtliga berörda departement indragna och bidrog med egna bilagor utbildnings-

departementets och industridepartementets naturligt nog mest

var omfångsrika medan försvarsdepartementets som är en av de dominerande statliga forskningsñnansiärema var kortfattad och begränsad till ett förslag om förstärkt flygteknisk forskning.

Moderaterna i utskottet reserverade sig mot majoritetens förslag och krävde att högskolorna skulle inge anslagsframställning som omfattade

de tre kommande budgetåren UbU 19838428, s 102. Deras avsikt var alltså att högskolorna samma planeringshorisont som grundforsk-

ge ningsråden hade.

l den tredje forskningspropositionen 1987 som avgavs av Ingvar Carlsson, statsminister, och utbildningsministern Lennart Bodström

nu

anslagen för tre år både för råden och för fakulteterna. Steget att anges ge både råd och universitet treåriga planeringshorisonter är nu alltså taget helt ut. År 1992 utvidgas rätten för forskningsråden till att fatta beslut om stöd för en sexårsperiod.

I riksdagens femte och senaste forskningspolitiska ställningstagande 1993 med regeringen Bildt försvann dock dessa övergripande balansfrågor i forskningspolitiken ur hanteringen. Propositionen tar inte ställning till avvägningen mellan grundläggande högre utbildning och forskning, och utbildningsutskottet upprepar inte sitt tidigare krav på ett ställningstagande till denna avvägning.

Den helt dominerande anslagsfrågan blev i stället naturligtvis användningen av löntagarfondsmedlen till forskningsstiftelser. Förslaget till inrättande forskningsstiftelser förelades riksdagen i en separat

av proposition under våren 1993. Forskningsstiftelserna kom på

senare detta sätt inte att i första hand hanteras som en strukturförändring av forskningsfinansieringssystemet och diskussionen sattes inte i ett övergripande forskningspolitiskt perspektiv.

Denna fråga bröts alltså ut ur den forskningspolitiska debatten vilket måste betraktas ett brott mot tanken bakom de forskningspolitiska

som propositionerna. Hanteringen av ett beräknat årligt nettotillskott över två miljarder kronor dvs. mer än rådens samlade anslag läggs

utanför den forskningspolitiska debatten. Utformningen av stiftelseuppdragen och principerna för tillsättande styrelserna gavs en sådan

av organisatorisk form att avkastningen dessa medel för framtiden sattes

av utom räckhåll för regeringens och riksdagens påverkan. Riksdagen valde alltså att medvetet minska sitt inflytande över anslagsstyrningen och överföra det till oberoende instanser utanför den statliga sfaren. En helt forskningspolitisk aktör av betydande tyngd hade skapats.

ny

Beslutet drevs igenom trots intensiv kritik från oppositionen. Det innebär alltså att forskningspolitiken dragits i den allmänpolitiska debatten och fick höger-vänsterdimension som hittills inte varit lika

en synlig och uttalad.

Riksdagens instruktioner till forskningsråden har i vissa fall ökat

öronmärkning medlen och direkta verksamhetsbeslut. genom av Regleringen myndigheterna genom anslagsinstrumentet har med

av tiden tenderat att bli mer detaljerad. öronmärkning av anslag för det

eller det andra ändamålet regleringsbrevet och ibland ena görs genom

med betydande detaljrikedom. Ändrade anslag motiveras ofta så

genom kallade överföringar, dvs. omräkning anslag i samband med att

av uppgifter flyttas från en myndighet till en annan.

Ett speciellt tydligt exempel på detta är att regeringen 1993 föreslog riksdagen att Forskningsrådsnämnden, som tillskapades bland annat för att ta initiativ till probleminriktad och gränsöverskridande forskning, skall koncentreras till att ge stöd till områden som i breda termer anges av riksdag och regering. Med andra ord minskas Nämndens möjligheter att ta initiativ inom helt nya områden som den själv bedömer angelägna utifrån de övergripande instruktionerna. I stället flyttas besluten om detaljmålen och om programfördelning och programvolym upp till riksdagsnivå. En karakterisk formulering ges i 199293 års proposition: Forskningsrådsnämndens projektmedel för kvinno- och jämställdhetsforskning fördubblas... Förstärkningen finansieras genom omprioriteringar inom FRN:s anslag. Detta var inte något helt nytt. Öronmärkning FRN:s anslag hade förekommit under

av hela 80-talet, men nu lades det fast som en genomgående princip.

Ett annat och viktigare exempel är återigen diskussionen av användningen av löntagarfondsmedlen 1993. Ett alternativ som regeringen diskuterade var att tillföra forskningsråden dessa medel. I propositionen anger statsrådet att forskningsråden har en strategisk betydelse för forskningen. Genom sina prioriteringar och beslut har de inflytande på den grundläggande forskningen som går utöver den verksamhet som de direkt finansierar. Deras kvalitetskrav och former för granskning ger riktlinjer för såväl fakultemas som andra forskningsfinansiärers insatser. Problemet är att råden, enligt regeringen, väljer ofta att hellre sprida tillgängliga medel på ett större antal projekt, som sedan hämmas på grund av bristande resurser, än att välja ut färre och ge dessa en mer fullständig finansiering. Denna kritik som måste betecknas som

allvarlig och skäl för att inte förstärka deras arbets-

som anges som möjligheter utan i stället lägga medlen de föreslagna forskningsstiftelserna byggs dock inte under i propositionen och nyanseras inte.

- Regeringen säger t.ex. ingenting den kritiserade tendensens

om omfattning, när den uppkommit, och om den är generell och gäller samtliga råd.

Konsekvensen kritiken blev att statsrådet föreslog tillskapandet av

av

stiftelsema, och därmed att forskningsrådens relativa nya organ, betydelse för medelsfördelningen försvagades.

Man kan alltså konstatera att regeringen och riksdagen har behållit och snarast ökat sin makt över den normala medelsfördelningen inom

för utbildningsdepartementets budget, medan kontrollen över de ramen stora tillkommande extraordinära medlen lagts över på nyskapade

T3 15-1302

stiftelser där regeringen inte har någon kontroll eller påverkan styrelse och styrelsebeslut. I det senare fallet är det viktigt att notera att inte heller forskarsamhället har någon direkt kontrollmöjlighet, även om dess informella inflytande i det långa loppet kanske kan bli betydande

referensgrupper, ansökningar, akademier m.m. genom

För sektorsforskningen gäller dock som visas i det efterföljande kapitlet att medlen i ökande grad står under forskarnas kontroll. Anslagsbesluten flyttas i ökande utsträckning från sektorsorganen till instanser där forskarrepresentanter är i majoritet. Medel förs också direkt över från sektorsorgan och råd till universiteten och högskolorna

full kostnadstäckning för forskningsuppgifterna. för att ge

Effekterna av medlemsskapet i EU bör kort nämnas i detta sammanhang. Detta tas ingående i kapitel Nettoeffekten av att stora

upp mer medel överförs till EU vilka delvis tas från forskningsbudgeten är naturligtvis att inflytandet över svensk forskning också i detta avseende flyttas utanför riksdagens omedelbara inflytande. Denna tendens samverkar alltså med den konstaterats ovan de reguljära

som forskningsanslagen via forskningsråden och fakulteterna får en allt mindre relativ tyngd.

3.2 verksamhetsformer och

Organisation, prioriteringar

Det viktigaste styrinstrumentet för staten när det gäller forskningen är

otvivelaktigt anslagsfördelningen. Dock spelar även organisationsfrågor

stor roll och är nära förbundna med anslagsfrågoma. Det kan gälla tillskapandet helt nya organ med nya uppgifter men oftare om-

av stöpning befintliga, sammanslagningar och uppdelningar, ändrade

av

uppgifter Till organisationsfrågoma för också former för

m.m. ledningsfunktioner, anslagsframställningar, budgeteringssystem, resultatrapportering och utvärderingar. Det finns också skäl att i det här sammanhanget kortfattat kommentera regeringens allmänna prioriteringar av forskningsområden.

Hur har då inflytandet och kontrollen för forskningen förändrats över perioden dessa organisatoriska förändringar och angivna

genom prioriteringar

Vad gäller högskolans arbete är det följande frågeställningar som dominerar den gångna ZO-årsperioden: den sektoriella forskningens roll i förhållande till den forskning motiveras på inomvetenskapliga

som grunder; samt, med ökande vikt mot slutet perioden, förhållandet

av

mellan högre utbildning inklusive både grundutbildning och forskarutbildning å ena sidan gentemot forskningen å den andra. Sektorsforskningen behandlas i det följande kapitlet och vi kommer därför att lämna den därhän i detta avsnitt. De viktigaste organisatoriska förändringarna i forskningssystemet gjordes när rådsorganisationen stöptes 1977. Fem forskningsråd om ersattes av tre: HSFR, MFR och NFR. Till dessa fördes, också under utbildningsdepartementet, F RN vars främsta uppgift är att i samverkan med forskningsråd och sektoriella FoU-organ initiera och stödja forskning främst inom områden är angelägna från samhällets som synpunkt UbU l97879z44, s 8. Riksdagen bekräftar i betänkandet åter den princip varit ledande som för den svenska forskningspolitiken under hela perioden, mot men som slutet börjat urholkas om inte i retoriken så åtminstone i praktiken: nämligen visionen om en sammanhållen högskoleorganisation där samhällets forskning, både den är motiverad samhällsintressen som av sektoriell forskning och den som är inomvetenskapligt motiverad, i allt väsentligt genomförs inom samma organisatoriska den ram som högre utbildningen. Forskningen skall i idealfallet skötas av samma

personer som sköter grundutbildning och forskarutbildning. Detta

motiveras med att Sverige är ett litet land att andra små länder som t.ex. Norge valt helt andra vägar kommenteras eller problematiseras

aldrig. Utbildningsutskottet uttrycker det sålunda:

Sverige är ett från forskningssynpunkt litet land. Det är därför i högsta grad angeläget att de resurser personella och andra finns - - som tillgängliga för forskning och utvecklingsarbete utnyttjas så rationellt som möjligt. I de flesta fall torde det därför lämpligt att även den vara forskning finansieras sektorsorgan utförs inom högskolan. som av Denna väg att genomföra sektorsforskning bör således i allmänhet väljas framför t.ex. att inrätta särskilda forskningsinstitut. När särskilda forskningsinstitut i framtiden inrättas bör det vara institut har som en betydande bredd i sin forskningsverksamhet och nära samverkan en med högskolans forskning när det gäller både utnyttjande av resurser och utbyte av forskande personal UbU 197879:44, 9. Att detta s utsätter högskolesystemet för mycket motsägelsefulla och delvis oförenliga krav är ett problem som i ökande grad uppenbaras. Under denna tid stod planeringstänkandet sin kulmen. För att återigen citera utskottet: Riksdagen och regeringen har endast ett begränsat antal instrument till förfogande för planering och styrning av forskning och forskarutbildning inom högskolan. Oftast medger dess instrument endast planering och styrning i mycket tenner. UHÄ grova skall få i uppdrag att försök för några disciplinorienterade fakulteter

utarbeta förslag till sådana dokument forskningspolitiska program som fastställs fakultet med mål och riktlinjer för verksamheten per som FUN föreslår. UbU 197879:44, 23 Tanken bakom dessa så kallade s fakultetsprogram var att fakulteternas verksamhet skulle regleras i mer detalj än vad som låter sig göra fasta basanslag och projektgenom eller programanslag genom rådsorganisationen. Statskontoret menade att inriktningen inom ett visst vetenskapsområde många gånger får betydande konsekvenser i form särskilda krav teknisk personal, av lokaler och utrustning. Sådana frågor bör enligt Statskontoret därför inte avgöras på den lokala nivå inom högskolan fakultetsnämnden som representerar UbU l97879r44, s 22. Tre år senare återkom utbildningsministern med den första egentliga forskningspropositionen. Några organisatoriska förändringar av betydelse vad gäller högskolorna eller forskningsråden föreslås inte. Däremot att efter UHÄ:s försöksverksamhet bör menar man nu man fortsätta med fakultetsprogrammeringen. Tanken är att väga fakultetens egen planering mot de krav som ställs på den utifrån från sektorsorgan och andra forskningsfmansiärer. När en sådan avvägning är gjord kan fakulteten tilldelas adekvata medel för uppgifterna och instrueras om målen. Detta utlöste gigantisk planeringsprocess i UHÄs regi. en Detaljerna i denna redovisas i Rune Premfors studie Svensk forsk-

ningspolitik.

Resultatet blev inte vad planerarna hade förutsett uppgiften visade sig vara ogenomförlig. I den andra forskningspolitiska propositionen som kom redan 1984, nu i socialdemokratisk regi konstateras att uppgiften är svår och att ytterligare arbete krävs... för skall att man kunna ta ställning till vilken roll fakultetsprogram kan spela som planerings- och styrinstrument för forskningsverksamheten. Premfors konstaterar den nästan totala frånvaron under riksdagsbehandlingen av diskussion och motsättningar kring den föregående planeringsprocessen. Det är anmärkningsvärt eftersom riksdagen i väsentliga avseenden inte fått vad beställt. 1984 års forskningsproposition och riksdagsbeslut man innebar att den planeringsmodell ett år tidigare linjerat som man par upp i stora stycken övergavs... En tolkning det skedda är att av politikerna egentligen ganska tillfreds med det faktum att steget inte var togs, att den andra forskningspolitiska propositionen inte blev ett steg i riktning mot en mycket detaljerad och successivt förfmad forskningspolitisk planering på statsmaktsnivå. Premfors, 1986, 94 s

2 Rune Premfors, Svensk forskningspolitik, Stockholm 1986

År 1988 börjar budgetprocess, mål- och resultatstyming,

en ny införas etappvis för de statliga organen. Tillämpningen detta inom

av forskningsområdet utvecklas i den fjärde forskningspropositionen, Prop 198990:90. Det systemet som bl.a. avser att ett långsiktigt

nya ge mer planeringsperspektiv för högskolan och finansieringsorganen med treåriga cykler skall införas från och med budgetåret 199394.

År 1990 ligger tonvikten i argumentationen att den svenska grundforskningen och forskarutbildningen måste stärkas inom två fakultetsområden, det tekniska och det samhällsvetenskapliga, där andelen anslag till forskning eget programansvar anges vara lägre än

t.ex. det naturvetenskapliga området. Mot denna bakgrund föreslås tillskapandet av två nya forskningsråd: ett teknikvetenskapligt och ett socialvetenskapligt. Det teknikvetenskapli ga rådet bygger väsentligen forskningsrådsfunktionen inom NUTEK och det nya rådet placeras under industridepartementet. Oppositionspartiema inklusive vpk anser dock att det bör läggas under utbildningsdepartementet en förflyttning

som senare korn att genomföras i samband med den femte forskningspropositionen 1993. Det socialvetenskapliga rådet placeras under Socialdepartementet.

I detta sammanhang behandlar riksdagen skogs- och jordbrukets forskningsråd karaktär och departementstillhörighet under

vars jordbruksdepartementet är satt i fråga. Regeringen vill, och får stöd av riksdagen utan invändningar från något parti, att rådet blir mer grundforskningsorienterat ändrad sammansättning där forskare

med en är i majoritet i utbildningsdepartementets råd. Rådet ligger dock

som kvar under jordbruksdepartementet.

En och central frågeställning förs 1987 upp agendan genom en

ny serie motioner vid denna forskningspolitiska omgång, nämligen grundutbildningens omfattning i förhållande till forskningens. I motioner från moderaterna anförs att forskningspropositionema visserligen skapat förutsättningar för ett långsiktigt agerande vad gäller forskningen men att grundutbildningens behov på ett olyckligt sätt separerats från forskningens. Folkpartiet för en liknande diskussion och menar att en obalans har uppstått mellan forskning och grundutbildning. Forskningen har klarat sig relativt bra, bl.a. tack vare tillskott från

källor medan grundutbildningens anslag urholkats. Även externa centerpartiet instämmer i att forskningens uppgift att stödja grundutbildningen inte har beaktats i forskningspropositionen.

Utskottet uttalar att det delar i allt väsentligt de farhågor för obalans mellan grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning kommit till uttryck i motionema vilket i

som klartext innebär att den grundläggande högskoleutbildningen bör ges

högre prioritet och medel forskningens bekostnad, men det drar

mer inga finansiella konsekvenser dessa farhågor. Det kräver att

av regeringen presenterar förslag vad gäller högskoleutbildningen och forskningen i ett sammanhang till nästa proposition vilket innebar ett

-

krav att den forskningspolitiska diskussionen expanderades till en

diskussion forskning och högre utbildning. Någon sådan diskussion

om kom dock inte till stånd vid den följande forskningspolitiska debatten

1993 den dominerades av löntagarfondsfrågan.

-

En viktig organisationsförändring av forskningen gjordes utanför den forskningspolitiska diskussionen. Regeringen föreslog våren 1992 riksdagen lägga UHÄ och FRN och att föra över vissa

att ner av UHÄ:s uppgifter dels till ett nytt högskoleverk med serviceinriktning, dels till ett nytt kvalitetsgranskande som döptes om till

organ senare Kanslersämbetet. Förslagen till omorganisation inte förberedda

var

några utredningar och visade sig otillräckligt genomarbetade. De genom ingick inte heller i någon forskningspolitisk proposition och regeringen bröt därmed också mot idén bakom dessa propositioner att möjliggöra

-

ett samlat de forskningspolitiska och forskningsorganisatoriska

grepp frågorna. Förslaget gick bekant endast igenom såvitt gällde skapan-

som det Högskoleverket och det skulle komma att kallas

av som senare Kanslersämbetet.

viktig strukturell förändring inom NFR:s ansvarsområde

En annan genomfördes år 1993 vad gäller de nationella anläggningarna Sved-

berglaboratoriet, MAX-laboratoriet, Onsala rymdobservatorium och det

nationella superdatorcentrat i Linköping. Dessa hade tidigare finansierats med anslag till universiteten. Nu fördes ansvaret för

separata driften över till NFR, och vad gäller superdatorcentrat till ett nybildat forskningsråd för högpresterande datorer HPD-rådet som placerades under TFR. Detta innebar principiellt viktig förändring i synen

en rådssystemets uppgifter, vilka knappast alls berördes i vare sig proposition eller utskottsbetänkande. NFR och HPD-rådet blev nu driftansvarigt för anläggningar, även om arbetsgivaransvaret låg kvar värduniversiteten. En kvalitativt ansvarsfördelning även om den

ny kvantitativt begränsad mellan råd och universitet infördes.

var -

Behovet översyn forskningsrådsorganisationen kvarstod och

av en av hade snarast förstärkts efter den femte forskningspropositionen.

I vilken riktning pekar då dessa organisatoriska förändringar

skapa genomgripande fakultetsprogram i UHÄ:s regi Planerna på att och samordna dessa med långsiktiga åtaganden från

att program sektorsorganen är naturligtvis centralistiska drag. Dessa idéer fördes sidan opraktiska den socialdemokratiska regeringen med den

som av forskningspolitiska propositionen 1984, vilket ett steg mot ökad

var

decentralisering. I stället kom införandet mål- och resultatstyming,

av vilket har lett till en oerhörd expansion verksamhetsrapportering och av kontroll av kvantitativa mått sannolikt på bekostnad diskussion - av en av kvaliteten i arbetet. Det råder ingen tvekan att regering och om riksdag har ökat sina möjligheter till detaljstyming både de operativt av finansierande och av de genomförande den organen genom nya budgetprocessen. Det återstår att se hur dessa styrmedel faktiskt nya används för styrning av de underordade arbete erfarenorganens heterna från planeringsarbetet vid 1980-talets början är avskräckande.

3.3¶Inrättande av

professurer

Ett klassiskt styrinstrument universiteten för regeringen och av riksdagen är beslut om inrättande av professurer. Denna fråga var uppe

till behandling redan vid den första forskningspropositionen och

återkommer sedan i propositionema under de följande femton åren. Den

är nära kopplad till frågan fakultetsprogram vi har berört

om som kortfattat i föregående delavsnitt. Våren 1982 anser utbildningsministem att tiden är för att mogen pröva om beslut inrättandet professurer skulle kunna överföras om av till högskolorna. Dessa skulle få anslag fakultetsvis och få bestämma vilka forskartjänster bör finnas inom området, inklusive professorssom tjänster. Socialdemokraterna ansåg dock att det inte fanns något underlag för en sådan förändring. Utskottet följde oppositionens linje och menade att riksdagen inte bör lämna ifrån sig nuvarande styrinstrument innan det visat sig möjligt att finna andra styrinstrument är som lika bra. Att universiteten skulle och behövde styras alltså - - var riksdagen enig om. Den nya metoden skulle i stället fakultetsprovara grammeringen, men denna var ännu inte utvecklad och prövad.

I den följande forskningspropositionen år 1984 återkommer

regeringen, nu med Ingvar Carlsson som forskningsminister, till frågan. Regeringen understryker nu att, i avvaktan på fortsatt utveckling en av fakultetsprogram, regeringen och riksdagen bör inrätta professorstjänstema samt ta ställning till ämnesinnehåll för samtliga ledigförklarade professorstjänster. Det innebar skärpning styrsenare en av ningen i den meningen att det avgörande beslutet flyttades från UHÄ

till regeringen. Regeringen får relativt långtgående bemyndigande att tillsätta professorstjänster temporärt.

I den följande forskningspropositionen förs fakultetsprogrammen ut ur bilden. Regeringen delar rent principiellt UHÄ:s uppfattning men kommer till praktisk slutsats i vad den roll regering en annan avser som

och riksdag bör spela och den användning regering och riksdag

som kan ha särskilt utformade faktultetsprogram. UbU 198697:26, 21

av Innebörden detta att fakultetsprogrammen försvann som

av var styrinstrument. En översyn högskolans anslagssystem utlovades.

av

En särskild utredning tillsattes och rapporterade i maj 1989 i ett

nu betänkande med titeln Professorstillsättning SOU 1989:50. Denna diskuterade emellertid inte ansvarsfördelningen mellan regeringen och högskolan utan koncentrerade sig på frågor om hur tjänstetillsättningen

sköttes.

Den borgerliga regeringen avskaffade detta styrinstrument omgående och utan utredning efter regeringstillträdet prop 1990912150 bil. II:7, bet UbU 199091:21. I samband med den forskningspolitiska diskussionen i riksdagen 1993 konstaterades det att högskolorna från och med 1 juli 1993 avgör antalet professurer och deras inriktning samt tillsätter tjänsterna. Professurer vid forskningsråden skall föras över till högskolan professurer vid råden bör tillsättas. Dock skall

och inga nya regeringen även fortsättningsvis inrätta och tillsätta professurer vid andra myndigheter. Balansen mellan regeringen och universitetssystemet hade förskjutits till universitetens fördel i ett väsentligt avseende.

regeringen förbehåller sig rätten att även i fortsättningen

Den nya inrätta professurer vid högskolan i särskilda fall.

Våren 1993 dras forskningsfrågoma för första gången in i den politiska hetluften löntagarfondernas avskaffande och forsk-

genom ningsstiftelsemas tillskapande. Viktiga forskningsfrågor behandlas som

inte bara i forskningspropositionen utan serie särskilda vi sett genom en propositioner till riksdagen. Allmänna ämnesmässigt definierade prioriteringar har försvunnit forskningspropositionen och ersatts

nu ur

relativt detaljerade instruktioner inom de olika departementsomav rådena. Inom utbildningsdepartementets område skall till exempel ett nationellt jämställdhetspris 250 000 kr instiftas och tilldelas en

om institution eller fakultet gjort betydelsefulla insatser för jämställd-

som heten.

Utvecklingen är alltså motsägelsefull. Samtidigt högskole- och

som universitetsväsendet fått väsentligt ökad självständighet vad gäller tjänster och andra organisatoriska frågor har forskningsrådens arbete reglerats i ökande utsträckning, både öronmärkta anslag och

en genom

särskilda viljeyttringar. Vi observerar decentraliseringstendens vad

en gäller professorstjänstema, strider mot den centraliseringstendens

som

vi kan iaktta vad gäller anslagsgivningen och anslagskontrollen.

som

3.4¶Lokaler och

dyrbar vetenskaplig utrustning

En forskningsstrategisk fråga, som i riksdag och regering knappast har fått den centrala ställning som den förtjänar, är försörjning forsk-

av ningssystemet med lokaler och vetenskaplig utrustning, dvs. investeringsbudgeten. Inom framförallt de tekniska och naturvetenskapliga fakulteterna är utrustning ofta av central betydelse för valet

av forskningsinriktning under lång tid framöver. Naturligtvis är byggnader och lokaler av stor praktisk betydelse för samtliga fakulteter. Ansvaret för investeringsbudgeten, är viktig för att inrikta forsknings-

som verksamheten, har i stort sett överlåtits till Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och högskolesystemet. Initiativ vad gäller utrustningsanslagen har också varit en fråga för privata aktörer, framförallt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt, under begränsad tid,

en bankerna.

Regeringen och riksdagen har dock också fattat specifika investeringsbeslut. Till exempel beviljades 1987 medel till att bygga ett genetiskt centrum BMC i Uppsala, 1990 ett ekologihus i Lund och en byggnad för informationsteknik i Umeå. År 1993 beslöts ytterligare

om lokalsatsningar: ett biomedicinskt centrum vid Lunds universitet, ett djurhus i Göteborg, ett materialtekniskt centrum vid Uppsala universitet och en enhet för molekylärrnedicinskt arbete i Umeå. En omfattade ombyggnad av Karolinska institutet inleddes också detta år. Nyligen har beslut fattats om uppförande av ett Fysikcentrum i Stockholm.

Den största förändringen vad gäller lokalfrågoma är dock överföringen av fastighetsförvaltningen från Byggnadsstyrelsen till Akademiska Hus. Medan universiteten och högskolorna förut disponerade lokaler som en fri resurs vilken sköttes av Byggnadsstyrelsen så hyr de nu sina fastigheter av Akademiska Hus på affärsmässiga grunder. Resurser motsvarande hyreskostnadema har förts över till högskolorna och delvis också till råden. Detta innebär en mycket påtaglig decentralisering av besluten över lokalerna och lokalkostnadema till den genomförande nivån. På motsvarande sätt överförs medel via råden för de lokalkostnader som de rådsfmansierade projekten orsakar högskolan.

Vad gäller statliga medel för anskaffning vetenskaplig utrustning

av för forskning så hanteras detta väsentligen av Forskningsrådsnämnden och forskningsråden under Utbildningsdepartementet. Volymen av de medel som tilldelats FRN för dyrbar utrustning ökade, nominellt men också reellt, under hela 1980-talet fram till 1992. År 1993 begränsades F RN:s ansvar till utrustning som är dyrare än 2 Mkr från tidigare 300

14 15-1302

kkr. Detta innebar endast en förändrad balans av ansvarsfördelningen mellan råden ingen förskjutning besluten till någon annan nivå.

men av

En viktig förändring för universiteten är bestämmelsen om lånefinansiering trädde i kraft 1994. Detta innebar i praktiken att

som kostnaderna för utrustningen blir synlig i institutionemas bokföring som avskrivningskostnader och räntekostnader med motsvarande inkomster

på kreditsidan fast då universitetsnivå i banktillgodohavanden och ränteinkomster. Detta är förändring för att skapa ökat kostnadsmed-

en vetande och for att erhålla fullständig ekonomisk redovisning av

en dessa kostnader för forskningen.

För att sammanfatta: När det gäller de största lokalinvesteringarna krävs fortfarande beslut regering och riksdag, men universiteten har

av generellt fått ett mycket större ansvar och kontroll över sin lokalsituation och lokalkostnaderna. Vad gäller den vetenskapliga utrustningen ligger ansvaret fortfarande i huvudsak hos FRN och forskningsråden. Även här har lånefinansieringen dock ökat universitetens utrymme för

beslut. Rörelseriktningen har gått mot ökad decentralisering till egna förmån för den genomförande nivån.

3.5¶Forskning vid de mindre och

medelstora högskolorna

Grundinställningen hos regering och riksdag har under många år varit att forskning skall koncenteras till de sju högskoleorterna: Stockholm, Lund, Göteborg, Linköping, Uppsala, Umeå och Luleå. De övriga högskolorna betecknas mindre och medelstora är belägna

som som arton orter: Borås, Eskilstuna, Västerås, Falun, Borlänge, Gävle, Sandviken, Halmstad, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Skövde, Sundsvall, Härnösand, Växjö, Örebro och Östersund

- senare utvidgat med ytterligare ett dussintal orter. De kan anknytning

genom till forskningshögskolornas fakulteter också forska, men syftet har hittills inte varit att bygga fast forskningsorganisation på dessa

upp en orter.

I utredning Forskning vid de mindre och medelstora

en om högskoloma SOU 1989:27 redovisas utvecklingen. Fyra universitetsfilialer inrättades 1963 i Växjö, Linköping, Karlstad och Örebro. År 1970 bildades Högskolan i Linköping enhet och sektionen

som en egen för forskning inom Tema började byggas upp. Högskolereformen 1977 frigjorde universitetsfilialerna samtidigt rad högskolor

som en nya började byggas För att den forskningsutbildade lärarkåren en

upp. ge

anknytning till högskolor med fasta forskningsresurser knöts den till fakultetskollegier med regionalt ansvarsområde. Landet indelades

i sex högskoleregioner och för varje högskoleregion inrättades regionsty-

en relse senare avskaffade vilken tilldelades medel för bl.a. forskningsut-

bildningamas forskningsanknytning. Vissa medel har också fördelats

genom den så kallade rörliga resursen. Totalt är det dock ganska små anslag.

Många aktörer i riksdagen har dock engagerat sig för de mindre och medelstora högskolornas sak. Motioner förs ofta fram särskilda

om forskningssatsningar vid olika högskolor. År 1983 ville t.ex. flera riksdagsledamöter över partigränsema ha regional FoU-organisation

en i Jämtland. En annan motionär ville däremot skapa vidgad FoU-

en verksamhet i Jönköping. Med åren har antalet sådana motioner ökat; 1993 var det 29 motioner med särregionala krav.

Propositionen 198990 refererar till den citerade utredningen

ovan SOU 1989:27. Regeringen menar att det nu finns goda förutsättningar för en samverkan mellan högskoleenhetema med fakultetsorganisation och de mindre och medelstora högskolorna. Innebörden detta är att

av lärarna kan ansöka om tid för egen forskning från de rörliga

resurser som fördelas av fakultets- och sektionsnämndema. Utredningens förslag, som inte kommenteras i regeringspropositionen,

men som däremot tas upp av en folkpartimotion, syftar till att samla de olika anslagen till ett och låta FRN hantera fördelningen. Motionen och därmed utredningsförslaget avstyrktes av utskottet utan någon egentligen argumentation. Anslagsvolymen höjdes emellertid rejält.

I den femte forskningspropositionen 199293:170 understryker regeringen att det är av betydelse att kvalificerad forskning kan bedrivas vid alla universitet och högskolor, inklusive de mindre och medelstora högskoloma. En ytterligare förstärkning medlen till detta

av föreslås för 199394 varvid de större högskolorna Karlstad, Växjö,

- Örebro och Mitthögskolan prioriteras. För nätverk särskilda

avsattes

medel till bl.a. sydostfakulteten ett samarbete mellan

som avser Växjö, Kalmar, Karlskrona, Ronneby och Lunds universitet samt till ett motsvarande nätverk i Västsverige omfattande Karlstad, Borås, Trollhättan, Uddevalla och universitetet i Göteborg. Samarbete med näringslivet är en tredje arbetsform som stöds.

Oppositionen tävlade med regeringen att stödja forskningen vid

om de regionala högskolorna. Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig till förmån för ytterligare höjda anslag till forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.

Man kan se utvecklingen frågan forskningsresurser till de

av om mindre och medelstora högskolorna ett tryck från riksdagen och

som -

naturligtvis ytterst från regionala intressen, de mindre högskoleenheter-

och deras lärare att regionalpolitiska argument skall vägas i na forskningspolitiken. Snabbt ökande reala forskningsresurser har tillförts de mindre högskolorna. Det är inte nu längre forskningshögskolorna och deras fakulteter disponerar de regionala forskningsmedlen, utan

som det är de regionala högskolorna själva, och de samverkansorgan som de skapat, hanterar anslagsfördelningen. 1 praktiken kan också de

som mindre och medelstora högskolorna skapa egna professurer.

När det gäller den forskning utförs vi de mindre och medelstora

som högskolorna så är det alltså entydigt så att fordelningsbesluten om forskningsresurserna dels har forts från regeringen till de genomförande enheterna de fördelas generellt utan fakultetsfördelning, dels till stor del har överförts från de tidigare moderuniversitetens fakulteter till de regionala enheterna själva. Alltså decentralisering anslagsbesluten

en av vad gäller både funktionell nivå och geografiskt.

3.6 i över de

Förändringar inflytandet

forskningspolitiska besluten

Vi har i detta kapitel granskat förändringarna och förskjutningarna i makten över forskning vad gäller anslagsbeslut, organisation, professorstillsättning, infrastruktur, forskning vid små och medelstora högskolor, samt industriell forskning vid universiteten. Hur kan vi då sammanfattningsvis beskriva förändringarna i handlingsutrymmet för de tre viktigaste aktörsgrupperna i forskningssystemet

Universitetssystemet har under perioden behållit sin kontroll över fakultetsmedlen. Det har från regeringen och riksdagen övertagit rätten att definiera professurerna samt att tillsätta professorerna. Detta är en väsentlig förskjutning den långsiktiga kontrollen över den egna

av verksamheten till universitetens förmån. Vidare har de fått ökad central kontroll över delar projektfinansieringen genom olika former av

av procentuella påslag. Lokalkostnaderna har universiteten själva ansvar

nu för, vilket också ökar det ekonomiska ansvaret.

De regionala mindre och medelstora högskolorna har fått egna medel och uttalat inte bara for undervisning utan nu också for

ansvar forskning på i princip grunder de stora universiteten och

samma som högskolorna.

Slutligen kan konstatera att forskarkollektivet genom

man rådifieringen sektorsforskningen se nästa kapitel har fått ökat

av utrymme för påverkan och styrning sektorsmedlen. Det är alltså helt

av

entydigt så att universitets- och högskolesystemet har vunnit ökat utrymme och fått större självständighet under den gångna 20-årsperioden.

Regering och riksdag har överfört en del sina traditionella

av styrinstrument till universitetssystemet. Riksdagen har också valt att i stor skala överföra kontrollen över avkastningen från löntagarfondema till ett antal privaträttsligt organiserade stiftelser, styrelser och

vars arbetssätt efter överföringen står utanför riksdagens fortsatta inflytande. Användningen av de stora belopp som Sverige satsar på FoU inom EUs ram kan regering och riksdag endast påverka i mindre utsträckning genom representation i EU-organens ledning. Detta innebär

en betydande minskning av den direkta styrningen till förmån för motsvarande ökat utrymme for universiteten, för oberoende privata aktörer samt för internationella organ.

Riksdag och regering har naturligtvis bevarat sina möjligheter att även fortsättningsvis genom budgeten inrikta forskningen mot olika fakultets-, råds- och sektorsområden. Den beskrivna huvud-

ovan tendensen mot minskat relativt inflytande för riksdag och regering över forskningspolitiken motverkas i någon mån de ökade kraven på

av verksamhetsrapportering, resultatvärdering och kvalitetskontroll vad gäller användningen de reguljära medlen, vilket bör kunna ökade

av ge stymingsmöjligheter.

Forskningsråden och sektorsorganen har under perioden fått

en relativt sett försvagad ställning. Handlingsutrymmet har minskat. En icke obetydlig del av forskningsanslagen slussas direkt till universitetsförvaltningarna som kostnadspålägg. I sektorsorganen har forskarna fått ökat inflytande över de detaljerade anslagsbesluten olika former

genom av vetenskapliga kommittéer och nämnder, vilka granskar och tar

ställning till studier, uppdrag och forskningsprojekt.

Detta är inte platsen och tillfället att ta ställning till fördelarna och problemen med dessa förändringar. Syftet har enbart varit att beskriva dem även om vi redan vår institutionella tillhörighet i

- genom systemet naturligtvis i en viss mening är partiska.

4 som

Sektorsforskningen politiskt problem

l en forskningspolitisk översikt med relevans för diskussionen hur

om finansieringssystemet för svensk forskning skall utformas är frågan

om den så kallade sektorsforskningen och dess utveckling central.

Med termen sektorsforskning avses forskning och utvecklingsarbete som tar sikte på frågor av betydelse för utvecklingen inom ett avgränsbart samhälleligt politikområde, och finansieras via andra

som departement än utbildningsdepartementet. Det kan gälla tydligt avgränsbara samhällssektorer som försvar, sjukvård, skolväsende etc., där de politiska och administrativa aktörerna departement,

som riksdagsutskott och myndigheter är entydigt kopplade till området. Men det kan också gälla områden som energi, miljö, jämställdhet där

m.m., en lika entydig koppling till politiska och administrativa strukturer inte är för handen.

Det dynamiska momentet i sektorspolicybegreppet måste beaktas; sektorsforskning har vuxit fram inom områden haft hög politisk

som temperatur och där forskning har bedömts kunna ge bidrag som stödjer en, i den politiska processen definierad, eftersträvad utveckling. Olika sektoriella forskningsområden kan alltså vid olika tidpunkter prioriteras olika högt, och de politiska partiernas skiftande prioriteringar t.ex.

av miljöfrågor, brottsbekämpning, försvar kommer till naturligt

m.m. uttryck också i skiftande bedömningar hur stora skall

av resurser som avdelas för respektive sektors FoU och hur FoU-programmen skall inriktas.

Dessa politiska bedömningar och debatter utgör en väsentlig del av den forskningspolitiska processen, men den centrala forskningspolitiska frågeställningen när det gäller sektorsforskning berör de mer generella frågorna om sektorsforskningens villkor och styrning. Sektorsforskningen ses då i relation till universitetens traditionella disciplinorienterade forskning samt till den forskning finansieras forsknings-

som av råden under utbildningsdepartementet. Det gäller alltså makten över forskningen och berör mycket direkt ett annat karakteristikum för sektoriell FoU: nämligen att den definitionsmässigt utsätts för en högre grad av styrning från samhällets sida när det gäller vilka problem

som

36 SOU 1995:12,

skall bearbetas än den klassiska, forskarna själva initierade, universiav tetsforskningen. Förutom att granskas med sedvanliga kvalitetskriterier måste aktuella forskningsprojekt också prövas beträffande betydelse, relevans, for de problem som politiskt och administrativt ansvariga inom respektive sektor definierar särskilt angelägna att attackera. som Ytterligare en dimension av den sektoriella FoU-problematiken manifesteras den politiska nivån när det gäller makten över själva forskningspolitiken. Det synsätt då ställs mot den sektoriella FoUsom politiken innebär att forskning självständig och ses som en sammanhållen sektor, sektor för strategisk kunskapsutveckling. Ett sådant en synsätt leder till att det politiska ansvaret för alla eller nästan alla offentliga forsknings- och strategiska utvecklingsfrågor samlas i ett departement, med forskningsminister har ansvaret för hela en som forskningssektorn. Vid konsekvent tillämpning synsättet en av behandlas också forskningsfrågoma samlat i parlamentet ett genom särskilt forskningsutskott och samlade beslut i forskningsbudgetfrågor etc. Det synsättet har alltså inte valts för den svenska forskningspolitiken men det finns företrätt på kontinenten, kanske mest renodlat i Frankrike.

4.1¶Den sektoriella F

oU-politikens utveckling

Det är inte möjligt att här redogöra för den svenska sektoriella FoUpolitikens framväxt. Det må räcka med att påpeka att den de facto existerat alltsedan den moderna upprustningen av svensk forskning inleddes under och efter andra världskriget. När forskningsrådssystemet infördes i Sverige skedde det med inrättandet ett tekniskt forskningsav råd och en kommitté för byggnadsforskning. Formuleringen av de principer och kriterier som skiljer sektoriellt finansierad forskning från annan forskning skedde först under l960-talet. Särskilt betydelsefullt var därvid det arbete uträttades inom ramen för försvarsforskningsutredningarna. Forskningsrådsutredningens analyser vid mitten 1970-talet för av gav första gången en viss överblick över hur långt den sektoriella FoUpolitiken rent organisatoriskt utvecklats. Samtidigt arbetade riksdagens revisorer med en undersökning om den statliga forskningsverksamheten vilken redovisades för riksdagen 1973. I riksdagsrevisorernas skrivelse och i motioner till riksdagen 1974 diskuterades och framfördes delvis

långt gående förslag beträffande möjligheterna att utforma detaljerade forskningspolitiska handlingsprogram.

Frågan om en ökad ambitionsnivå när det gäller planeringen av de statliga forskningsinsatsema var aktuella, liksom för övrigt av all statlig verksamhet. Den parlamentariska situationen detta var den så kallade

jämviktsriksdagens år gjorde frågan om riksdagens roll och dess

möjligheter att agera i Förhållande till regeringen intressant och den statliga forskningsverksamheten sågs av många som en lämplig arena för en utvidgning av riksdagens ansvar. Diskussionen vid 1974 års riksdag utmynnade i en begäran om utredning av dessa frågor. Uppdraget gick till den sittande forskningsrådsutredningen och det var naturligt att utredningen i sitt andra betänkande, Forskningspolitik 1977, diskuterade och tog ställning till hela frågan om sektorsforskningens ställning och uppgifter, frågorna om planeringsambitioner och -mandat på olika nivåer etc. Ett politiskt ställningstagande i dessa frågor kunde alltså göras på grundval av en samlad utredningsinsats och så skedde i proposition och riksdagsbehandling vid 197879 års riksdag.

Regeringens och riksdagens ställningstagande till själva sektorsprincipen dvs. systemet att via olika sektorsmyndigheter och därmed

olika departement och huvudtitlar finansiera forsknings- och utvecklingsarbete var helt klart: sektorsprincipen lades fast. Riksdagen

tillstyrkte samtidigt regeringens avsikt att sektorsprincipen skulle kompletteras med att regeringen vart tredje år för riksdagen skulle redovisa sin samlade på den av offentliga medel finansierade

syn forskningsverksamheten. I dessa forskningspropositioner skulle de samordnings- och avvägningsproblem hanteras som uppkommer i ett sektoriserat varvid det betonades att samordningsbehovet och

systern behovet planering ingalunda var totalt. I linje med detta synsätt

av avvisade regering och riksdag tanken på ett särskilt forskningsdepartement. Utbildningsdepartementet utpekades dock som ansvarigt för den interdepartementala samordningen under arbetet med de aviserade forskningspropositionema.

Även forskningsrådsutredningens förslag i dessa frågor fått starkt

om stöd bland remissinstansema och regeringens förslag hade riksdagens fulla stöd kan och bör naturligtvis bilden av sektorsforskningsprincipens genomslag kompletteras. Sektorsforskningens utveckling och tillväxt har otvivelaktigt inneburit en i varje fall relativ förskjutning av makten över forskningsresursema, från de av forskarna själva behärskade disciplinorienterade forskningsråden och fakultetema till organ där företrädare för olika samhällsintressen dominerade. Det är därför värt att notera att 197879 års riksdagsbeslut också signaler om ett ökat

gav inflytande i sektorsorganen och de så kallade branschforsknings-

instituten för de fackliga organisationerna. Det även signaler

gav om direkta bidrag till de fackliga organisationerna för att förbättra deras möjligheter att ta initiativ till forskning.

De båda största fackliga organisationerna, främst TCO, hade drivit dessa långt ifrån okontroversiella frågor i ett drygt decennium. Inflytande för allmänna intressen i forskningsråden hade varit en huvudfråga för forskningsrådsutredningen. De fackliga organisationerna hade i samband med inrättandet Forskningsrâdsnämnden blivit

av representerade i denna. Generellt betonade föredragande statsrådet att andra intressen än forskarnas naturligen borde ha stark ställning i

en sektorsorganen, där de helt legitimt skulle kunna påverka forskningens inriktning, val av problemområde etc. Om dessa signaler på många håll inom universitetsvärlden kunde uppfattas som radikala eller hotfulla är det viktigt att notera också andra väl så betydelsefulla och ur universitetssynpunkt positiva uttalanden. Nästan självklart i detta sammanhang är att forskarnas fullständiga dominans betonades när det gäller inomvetenskapliga bedömningar: metod- och teorifrågor, vetenskaplig kvalitet etc.

Kanske viktigare ur det maktperspektiv som här anläggs är två andra markeringar regeringen gjorde och riksdagen godtog. En gäller den

som tydliga och utförliga markeringen av universitetens roll som utbildare av forskare för sektorsforskningens behov, och som huvudmottagare av

de forskningsuppdrag och forskningsanslag sektorsforsknings-

som organen genererar. Fastläggandet av denna målsättning underströks också av uttalanden om att denna väg att genomföra sektorsforskning i allmänhet borde väljas framför t.ex. att inrätta särskilda forskningsinstitut. De etablerade universitetens huvudroll i svensk forskning underströks dessutom genom betonandet av att fasta för

resurser forskning, dvs. statliga medel via fakulteterna för professurer och forskarutbildning, under den tid som nu är överblickbar bör vara koncentrerade till de sju högskoleorter som f.n. har enheter med fast forskningsorganisation.

Det kan göras sannolikt att det redovisade framhävandet av universiteten som den centrala forskningsutförande resursen varit en förutsättning för att den långtgående sektoriseringen medelsfördelande nivå skulle kunna ske något så när konfliktlöst. Så länge de medel universitetsforskarkollektivet självt hade ett dominerande inflytande över inte minskade i absoluta tenner, och åtminstone betydande delar av de ökande sektorsforskningsmedlen kunde beräknas hamna hos samma forskarkollektiv, så länge kunde den relativa maktförskjutningen accepteras med någorlunda jämnmod.

Som viktig nyansering av bilden av den väletablerade sektors-

en forskningen bör dock nämnas att själva sektorsforskningsprincipen attackerades i en, som det visade sig, framtidstung motion, med anledning av 197879 års proposition om forskning och forskarutbildning. I en motion av två enskilda ledamöter från moderata samlingspartiet yrkades i oförblommerade ordalag om ett stopp för ofoget att tilldela myndigheter pengar för att under täcknamnet forskning lägga ut allsköns beställningsuppdrag. Motionärerna hade emellertid, som framgått, inte riksdagens öra och yrkandet avvisades utan närmare motivering av utskottet.

4.2¶Den första samlade

forskningspolitiska propositionen pendeln stannar

upp

Från det att riksdagen accepterade förslaget om övergripande forskningspolitiska propositioner till dess att det första verkliga försöket redovisades för riksdagen i februari 1982 förflöt tre år. De var väl fyllda forskningspolitisk diskussion och förberedelsearbete för den

av kommande propositionen. Sektorsforskningsorganen, universiteten, uni-

versitets- och högskoleämbetet, de grundforskningsinriktade forsknings-

råden och andra aktörer på myndighetsnivå artikulerade sina positioner och argument. En rad regeringen tillsatta utredningar avgav sina

av betänkanden. UHÄ och även FRN utnyttjades regeringen i ut-

av redningsinsatser av stabskaraktär.

När det gäller den faktiska utvecklingen sektorsforsknings-

av organisationen gjorde riksdag och regering under den perioden, liksom hittills, en rad forskningspolitiska ställningstaganden i samband med den årliga budgetbehandlingen.

Resultaten av denna process var utan tvekan att sektorsforskningens

ställning och själva sektorsforskningsprincipen problematiserades,

ifrågasattes och försvagades. Bilden som den kan fokuseras i forskningsproposition l98182:106 och i den följande riksdagsbehandlingen är dock inte entydig. På ett övergripande plan kan konstateras att den borgerliga regeringen hade en hög ambitionsnivå. De lyckades visserligen inte i propositionen inlemma vare sig försvarsforskning, det mycket omfattande energiforskningsprogrammet eller teknisk och industriell forskning; de båda senare på grund av att planeringsperioderna för dessa delar ännu inte stämde med den tidtabell för övergripande forskningspropositioner som etablerats; för försvarsforskningen fanns

också andra skäl. Man kan uttrycka saken så att sektorsprincipen så

var stark på regeringsnivå att vissa sektorer denna första gång kunde undandra sig från försöket att redovisa en heltäckande och inbördes avvägd forskningsbudget.

Sektorsforskningsprincipens genomslagskraft manifesterade sig också tydligt ett annat plan: när det gällde de innehållsliga prioriteringarna. För de delar av forskningsverksamheten som propositionen täckte framlade regeringen för första och hittills den enda gången en

- tydlig och samlad prioritetslista där de forskningsområden

som bedömdes mest angelägna redovisades i två prioritetsgrupper. Dessa områden redovisades inte i termer av vetenskapliga discipliner eller fakultetsområden utan i form av problemområden, alltså på i princip samma sätt som sektorsforskningen. Underlag och förslag till dessa prioriteringar hade på regeringens uppdrag utarbetats av Forskningsrådsnämnden, som utan att vara ett sektorsforskningsorgan arbetade utifrån en problemorienterad forskningssyn. Någon egentlig uppföljning av dessa prioriteringar gjordes dock inte.

I regeringenspropositionen ifrågasattes inte sektorsforskningsprincipen som en forskningspolitisk hörnsten i det svenska systemet. Däremot lyftes de samordningsproblem fram som den långtgående sektoriseringen medfört. Att identifiera och hantera de samordningsproblem som endast kunde lösas på politisk nivå var ett av huvudsyftena med de samlade forskningspolitiska propositionema. Det underlag regeringen fått främst från den så kallade Forskningssamverkanskom-

mittén FOSAM gav det föredragande statsrådet, som under hela

perioden 1976-82 var utbildningsminister, anledning att konstatera att det centrala problemet i svensk forskningspolitik är det förhållandet att denna har utvecklats utefter olika linjer utan närmare samordning dem emellan. Den ena linjen var politik för högskolan och forskningsråden och begränsar sig i allt väsentligt till grundforskning och forskarutbildning. Den andra linjen var politik för forskning knuten till olika samhällssektorer.

Vad var då det reella problemet, kämfrågan, i relationen mellan sektorsforskningen och högskoleforskningen Med en viss förenkling kan svaret ges i ett ord: pengar. Eller med en något mer nyanserad fras: makten över resursflöden och styrsystem. Diskussionen fördes längs i huvudsak två linjer under den grundläggande utgångspunkten som ovan berörts: att sektorsforskningen i så stor utsträckning som möjligt skulle utnyttja universiteten som forskningsutövande resurs. Vad som tidigare kunde beskrivas som en slags lugnande försäkring för universiteten: god del av sektorsforskningsmedlen skulle komma

att en dem tillgodo i form av projektanslag vändes nu mot sektorsorganen

som ett universitetssystemets allt tydligare krav på att långsiktigt

disponera sektorsforskningsmedlen.

Universitetssystemet innehade nu tydligt initiativet. Ett led i den konkreta argumentationen var att kräva en tydligare inriktning från sektorsorganen mot vad kom att kallas långsiktig kunskapsut-

som veckling, dvs. en betoning av sådan forskning låg nära den

som traditionellt dominerande universitetsforskningen. I nästa led

argumenterades för att sektorsorganen på något sätt skulle åläggas att erbjuda universiteten att utföra de FoU-uppgifter de ville ha utförda.

Mot den bakgrunden kunde FOSAM sedan diskutera hur universiteten på olika sätt skulle kunna ges långsiktiga inteckningar i sektorsanslagen. Argumentationen då den att långsiktig kunskapsut-

var en veckling för sektorsorganens räkning krävde tillgång till permanent

en tjänsteorganisation och att den befintliga organisationen otillräcklig;

var den fasta befintliga forskningsorganisationen vid universiteten

var väsentligen till för inomvetenskapligt motiverad forskning och kunde i varje fall inte helt exploateras för sektorsforskningens behov. Utredningen presenterade olika långtgående, tekniskt delvis rätt komplicerade, förslag vars gemensamma nämnare dock var att särskilda delar

av sektorsforskningsanslagen skulle öronmärkas för långsiktig kunskapsuppbyggnad och disponeras av högskoleenhetema för att bygga upp en basorganisation för detta ändamål. Detta innebar en frontalattack mot

sektorsforskningen.

Dessa idéer mötte emellertid stark kritik från många remissorgan och regeringen avvisade förslagen om överföringar medel från sektorsor-

av ganen till universiteten. Problemdefinitionen den bristande balansen

mellan universitetens fasta organisation för forskning och sektorsanslagen accepterades dock av regeringen, som förordade att sektorsorga-

nen till nästa forskningspolitiska proposition skulle åläggas att göra mer långsiktiga bedömningar av sina behov av långsiktig kunskapsuppbyggnad och redovisa sin uppfattning denna skulle förläggas.

om var Dessa redovisningar skulle ingå i underlaget för regeringens och riksdagens budgetmässiga avvägning mellan universitetens och sektorsorganens medelsbehov. I regeringens proposition betonades att en utvecklad samverkan mellan sektorsorgan och universitet måste bygga på ett förtroendefullt samarbete mellan självständiga parter. Det underströks att sektorsorganen måste beredda att bära det fulla

vara kostnadsansvaret för den sektoriellt definierade långsiktiga kunskapsuppbyggnaden, men det betonades också att universiteten själva hade ett ansvar för såväl långsiktig kunskapsuppbyggnad som annan sektoriell forskning.

Regeringen berörde i 1982 års forskningsproposition också den komplicerade frågan om hur de indirekta kostnaderna i högskolans externt finansierade projekt skulle hanteras. FOSAM hade konstaterat att de gällande bestämmelserna härom i stor utsträckning kringgicks eller ignorerades. Regeringens inställning var här att samtliga såväl direkta indirekta kostnader borde beräknas för varje projekt och i

som princip täckas av den extemfinansierade myndigheten; men forskningsråden och Styrelsen för teknisk utveckling skulle vara gynnade framför sektorsorganen dels att de inte skulle behöva betala kostnader

genom för utnyttjande av befintliga lokaler, dels att högskolemyndighetema, när det gällde just dessa anslagsgivare kunde ha anledning att samfinansiera större del projektkostnadema. Detta innebar en tydlig

en av men måttlig markering av att sektorsorganens forskning måste anses ha lägre prioritet i högskolan än grundforskning.

Riksdagen accepterade regeringens förslag i dessa frågor och avvisade de motioner som gick i annan riktning. Såtillvida kan alltså konstateras att den forskningspolitiska frontalattacken mot sektorsforskningen, konkretiserad i Forskningssamverkanskommitténs förslag och möjliggjord systemet med sammanhållna övergripande forsk-

av ningspropositioner, hade tillbakavisats.

Problemet sköts av riksdagen framåt till nästa forskningspolitiska proposition. Som ett tecken på att det rent politiska trycket i frågorna ökat, bör framhållas att det 197879 närmast excentriskt betraktade

som motionsyrkandet, från två enskilda ledamöter ur moderata samlingspartiet ett stopp för ofoget med sektorsforskning, hade trans-

om nu formerats till ett partimotionsyrkande från moderata samlingspartiet

i maj 1981 hade lämnat det borgerliga regeringssamarbetet om

som

förslag från regeringen att till högskolan överföra 30 % av sektorsforskningens medel.

4.3¶Regeringsskifte utan politikskifte

Et viktigt tecken på den breda politiska samsyn som i stort sett rått

kring de forskningspolitiska frågorna är att det regeringsskifte som ägde

rum hösten 1982 inte i sig medförde någon omläggning av forskningspolitiken i allmänhet eller ändring i synen på hur frågorna om balansen mellan sektorsforskning och universitetsforskning skulle hanteras. Det hindrar inte att de förändrade parlamentariska förutsättningarna småningom gav effekter.

Socialdemokratin ånyo axlade regeringsansvaret hade

som nu tidigare under mycket lång tid haft huvudansvaret för uppbyggnaden

en

av sektorsforskningsorganisationen och formuleringen av sektorsforskningspolitiken. Sektorsforskning kan sägas vara i linje med

traditionellt socialdemokratiska synsätt, såtillvida att det därigenom betonades att staten har ett sådant för utvecklingen inom alla

ansvar samhällsområden att också forskning och utveckling måste tas i bruk för att en progressiv politik för olika sektorer skall kunna utformas. Därutöver innebär sektorsforskning generellt sett ett ökat samhälleligt inflytande över forskningens inriktning: även detta är lätt att uppfatta som en traditionell socialdemokratisk hållning.

En viss förskjutning hade dock inletts eller på väg i den

var socialdemokratiska forskningssynen. Detta innebar ökad hänsyn till

en

och ökad uppskattning den klassiska universitetsforskningen

av grundforskning inom i huvudsak disciplinära gränser den kompe-

som tensgivande basen för all FoU-verksamhet statlig eller sektoriell eller

industriell. Redan vid själva regeringsskiftet tog sig detta organisatoriska uttryck. I utbildningsdepartementet insattes aktiv forskare

en som statssekreterare och i statsrådsberedningen inrättades likaledes en statsskreterarebefattning för forskningsfrågor med forskarutbildad

en innehavare. Den politiska betoningen forskningsfrâgoma underströks

av naturligtvis främst att innehavaren den nyinrättade statsrådsbe-

av av fattningen som vice statsminister fick ansvaret för de övergripande

forskningsfrâgoma, och därtill det direkta föredragandeansvaret för de

disciplinorienterade forskningsråden och Forskningsrådsnämnden.

I det sektorsforskningsperspektiv som här diskuteras innebar den organisation regeringsarbetet tydlig stärkning de centralise-

gavs en av rande krafterna. Att insätta vice statsministern forskningsminister

som var att komma mycket nära inrättandet av ett forskningsdepartement. Ett

fullföljande av systemet med forskningspolitiska propositioner

var därmed självklarhet.

en

I den nya regeringens forskningspolitiska proposition 198384: 107, den andra i ordningen lyftes frågan om forskningens kvalitet fram som

en högprioriterad frågeställning. Detta var en viktig markering av kritiken mot sektorsforskningen från forskningsråds- och universitets-

håll. Den gick ut på att sektorsforskningen generellt inte motsvarade rimliga kvalitetskrav. Samtidigt introducerades begreppet forskning på eget programansvar för sådan forskning där forskarna hela ansvaret

ges för hur problemen ställs och uppgifterna löses och redovisas. Det underströks att sådan forskning kan avse såväl över högskolebudgeten och av forskningsråden finansierad sektoriellt och industriellt

som

motiverad forskning syftar till långsiktig kunskapsuppbyggnad. I

som propositionen tillades att för forskning på eget är

programansvar originalitet och kvalitet de enda styrinstrumenten. Med denna argument-

kedja hade lösning presenterats på det principiella problemet hur

en inflytande över medel från sektorsorganen till universitetsforskama skulle motiveras. Kravet på forskarnas professionella självstyre hade tidigare varit nära knutet till det kvalitetsladdade begreppet grundforskning där enligt vedertagen definition inga tillämpningar behövde siktas. Nu kunde kvaliteten på den sektoriellt motiverade forskningen höjas att forskning på eget programansvar lanserades som en

genom viktig princip också för den sektoriellt motiverade långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. På det praktiskt politiska planet intog den socialdemokratiska regeringen hållning den föregående: relationen och

samma som balansen mellan sektorsforskningen och grundforskningen skulle hanteras i den löpande budgetbehandlingen. Sektorsorganen skulle, i samarbete med högskolan, ges eller förmås att ta ett ökat, långsiktigt ekonomiskt för sektoriellt motiverad långsiktig forskning inom

ansvar högskolan. En rad åtgärder i denna riktning redovisas i propositionen;

särskilt intresse särskild teknisk forskningsrådsfunktion av är att en inrättades inom Styrelsen för teknisk utveckling. Därigenom betonades mycket tydligt att forskning eget programansvar borde ges en starkare ställning inom STU:s ansvarsområde. Ytterligare påtryckningar på sektorsorganen för att utöka sina åtaganden av detta slag ställdes i utsikt. Liksom under föregående period riktades de faktiska medelsökningarna till klart övervägande del mot högskolan.

Vid riksdagsbehandlingen tillstyrkte utbildningsutskottet regeringens förslag och avvisade i konsekvens därmed motioner, inte bara från moderata samlingspartiet utan nu även från folkpartiet och centerpartiet,

syftade till direkta överföringar sektorsmedel till högskola eller som av forskningsråd och avveckling vissa sektorsorgan. Den politiska

av fronten mot sektorsforskningen hade alltså ökat påtagligt i styrka, och utskottet såg sig föranlåtet att i sin motivering till avvisandet av motionerna hänvisa till de förslag till åtgärder som skulle kunna bli aktuella i samband med nästa forskningspolitiska proposition.

4.4¶Rådiñeringen av sektorsforskningen

Vad fick denna signal till regeringen för effekt Av den forskningsproposition lämnades till riksdagen 1987, den tredje i ordningen

som och den andra socialdemokratiska forskningspropositionen, framgår klart att regeringen fortfarande inte beredd till direkta, mer eller

var mindre mekaniska, överföringar sektoriella FoU-medel till högsko-

av lans fakultetsanslag eller till de forskningsråd som sorterar under utbildningsdepartementet. Problemet med den bristande balansen mellan

systemets olika delar erkändes dock, och i propositionen konstaterades att extemfmansierade verksamheter inom högskolan nu nått en sådan omfattning att dess andel av den totala verksamheten knappast borde ökas ytterligare.

Detta var ett viktigt uttalande men man bör notera att uttalandet gäller den externfinansierade verksamheten generellt och inte speciellt den sektoriella forskningen. De konkreta förslagen i propositionen innebar anslagsökningar om minst 12% av fakultetsanslagen medan de sektoriella anslagsökningarna marginella eller obefintliga. Regering-

var en upprepade sina krav att sektorsorganen genom att finansiera tjänster, genom fleråriga så kallade ramprogram, avsättning av fria forskningsresurser i samband med projektanslag och stöd till forskarutbildning skulle stödja mer permanent verksamhet inom högskolan. Den framhöll emellertid också att högskolan skulle göra hårdare prövning

en av externa uppdrag och balanserade även i övrigt sin hållning genom att betona att sektorsorganen hade legitima intressen att rörligheten i

av den av dem initierande forskningen bevarades.

Denna regeringens politik hade emellertid nu nått vägs ände. Den partipolitiska fronten riktad mot sektorsforskningen hade vidgats till att omfatta förutom moderaterna, som fortfarande framförde de radikalaste kraven, också folkpartiet, centerpartiet samt vänsterpartiet kommunisterna. I detta läge där regeringspartiet stod inför möjligheten att komma

i minoritet när det gällde kraven omedelbara beslut om klumpvisa överföringar ocheller andra mer drastiska åtgärder mot sektorsforskningen kunde en utskottsmajoritet mot omedelbara överföringar bara

säkras genom att formulera en direkt beställning till regeringen att till nästa forskningsproposition se över sektorsorganens verksamhet och komma med förslag som innebär att en viss del av anslagen till sektorsforskningen förs över till högskolans fakultetsanslag m.m. för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden i högskolan. UbU 1986 87:26, s 17

Nästa akt i detta nu rätt utdragna spel kom alltså att återigen skjutas tre år framåt i tiden, men nu med klara regianvisningar. När den fjärde forskningspolitiska propositionen kom 1990 Prop 198990:90 visade det sig emellertid att regeringen i stället för att efterkomma riksdagens beställning kopplade ett helt nytt grepp på frågan. Någon enighet inom regeringen att överföra resurser från fackdepartementens FoU-anslag till utbildningsdepartementet kunde inte nås. Fortfarande upprepades det anslag som varit framträdande under de tidigare forskningspropositionema: en fortsatt förbättring av förutsättningarna för den grundläggande vetenskapliga verksamheten var en första prioritering. Denna första prioritering tillgodosågs dock inte genom några blockvisa

överföringar av sektorsforskningsmedel till fakultetema som riksdagen begärt att få förslag om. I stället framhöll regeringen att en överföring av medel från sektoriell forskning till forskning på eget programansvar borde gå till forskningsråden i stället för till allmän basförstärkning

en av fakultetsanslagen. Skrivningen var mycket rak: rådsorganisationen har bättre möjligheter än fakultetsorganisationen att kvalitetsmässigt väga olika insatser mot varandra.

Denna ståndpunkt materialiserades väsentligen genom tre konkreta förslag. För det första bröts den tekniska forskningsrådsfunktionen inom STU ut och gavs status av fristående forskningsråd fortfarande under industridepartementet och sammansatt enligt samma principer som forskningsråden under utbildningsdepartementet. Detta självständiga forskningsråd skulle ges ökade resurser genom överföringar från flera sektorsprogram, och främst från STU:s övriga program och energiforskningsprogrammet. Den delegation för social forskning som fanns inom Socialdepartementet föreslogs bli utlyft ur departementet och ombildas till ett socialvetenskapligt forskningsråd, också det med dominans av forskare enligt den etablerade forskningsrådsmodellen. För det tredje markerades grundforskningslinjen genom att Skogs- och jordbrukets forskningsråd gavs en mer uttalad och tydlig karaktär av grundforskningsråd. Detta skulle åstadkommas genom att det fick en sammansättning i likhet med övriga grundforskningsråd, dvs. med en majoritet bestående av representanter för vetenskapssamhället och utsedd på samma sätt. I inget av de tre fallen innebar regeringens förslag att den sektoriella hemvisten, departementstillhörigheten, skulle ändras.

Partierna i riksdagen kunde inte enas kring att vidhålla sin tidigare framförda beställning och riksdagen accepterade regeringens förslag. l en reservation till utskottets betänkande vidhöll dock moderata samlingspartiet sin åsikt att 30% av fackdepartementens samlade resurser för sektorsforskning skulle överföras till grundforskningen, nu med nyanseringen att det kunde ske både till forskningsråd och fakulteter. Folkpartiet godtog regeringens förslag men ansåg att riksdagen borde göra ytterligare beställningar om överföringar till forskningsråd och fakulteter dock betydligt blygsammare nivå än

moderata samlingspartiet. Därutöver diskuterades om inte de nya forskningsråden borde överföras till utbildningsdepartementet för att avsektoriseringen därmed skulle göras tydligare och säkrare.

Denna rådifiering, som politiken kom att kallas, av viss sektorsforskning blev alltså det politiska slutresultatet på en nästan decennielång kamp om makten över de sektoriella FoU-anslagen. Kampen fördes med de dubbla argumenten om den mer långsiktiga, grund-

forskningsnära och på eget programansvar bedrivna forskningens högre kvalitet och den bristande balansen inom universiteten mellan den med egna basresurser och den med externt stöd bedrivna forskningen. Man kan säga att kvalitetsargumentet visade sig vara det tyngsta. Forskningsråden eller i varje fall forskningsrådsidén, med det starka kollektiva forskarinflytandet och sitt review-system framstod vinnare.

peer som

Sektorsforskningsorganisationen och sektorsforskningsidén bevarades

i delvis starkt påverkat skick och några massiva eller överhuvud - mekaniska överföringar till universitetssystemet kom inte till stånd. Regeringen och dess fackdepartement ville inte lösa universitetens verkliga eller förmenta balansproblem genom att avhända sig av den viktiga budgetmässiga kontrollen över de olika sektorernas FoU-medel. Avvägningsfrågorna ville statsmakterna till sist lösa i den löpande budgetbehandlingen med dess möjligheter till riktade satsningar för att öka universitetens basresurser och genom ökad selektivitet och återhållsamhet i den sektoriella FoU-tillväxten.

Om analysen av sektorsforskningen skulle begränsas så som här skett skulle universiteten kanske kunna sägas vara förlorarna i kampen. Som endast kort, berörts drev emellertid universiteten

ovan, frågan om den bristande balansen också längs en annan linje.

4.5¶Universitetens offensiv

Sedan slutet 1960-talet fanns föreskrifter om att universitet och

av högskolor skulle ta ut full kostnadstäckning för externt finansierad verksamhet. Särskilt när det gäller medel från statliga organ som

forskningsråd och sektoriella FoU-organ togs dock någon full

kostnadstäckning inte ut. Under den nu behandlade perioden aktualiserades denna fråga ånyo från universitetshåll och det blev naturligt att lägga ökad vikt vid denna strategi, särskilt när möjligheterna till klumpvisa överföringar av sektorsmedel inte visade sig så lätta att åstadkomma.

Från tidigt 1980-tal utgick en generell förvaltningsavgift med 3% alla forskningsrådsanslag. Detta innebar att forskningsråden alltså uttryckligen var undantagna från regeln om full kostnadstäckning. l forskningspropositionen 1987 och i en särskild proposition om formerna för högskolepolitiken 1988 inskärpte regering och riksdag dock att principen om full kostnadstäckning skulle tillämpas fullt ut från 199091. Regeringen inskärpte också, och successivt allt tydligare, att det ankom på universiteten att besluta om storleken den kostnadstäckningsavgift skulle uttas. Diskussionen om denna fråga

som

utlöste den kanske svåraste konflikten mellan universiteten och UHÄ å ena sidan och forskningsråden å den andra.

Från universitetshåll redovisades i delvis aggressiva termer behov av kraftiga höjningar avgiften att delas lika av sektorsorgan och forsk-

av ningsråd. Forskningsråden värjde sig under stark irritation och ofta i likaledes förhöjt tonläge. De kritiserade och ifrågasatte rimligheten i nivån, ifrågasatte helt universitetens rådsanslagen som

resonemang om

belastning i universitetens verksamhet. Under alla förhållanden en krävde de lägre avgiftsnivå än den som skulle träffa sektorsforsk-

en ningsanslagen. Konflikter uppstod även inom universiteten, främst mellan starkt forskningsrådsstödda forskare och universitetsledningama

också längs andra linjer. Försök gjordes att föra upp avgiftsnivåmen frågan politisk nivå regering och riksdag värjde sig från dessa

men försök. Efter vad som reellt, om än inte formellt, var förhandlingar fick forskningsråden acceptera att i likhet med sektorsorganen betala en avgift 13,6% varmed vissa preciserade universitetskostnader for

om forskningsprojekten skulle täckta. I denna process, förvisso

anses vara politiskt regisserad men inte utspelad på politisk nivå, måste universiteten sägas ha nått god bit på väg mot sitt övergripande mål: att

en självständigt disponera över en större del av de externa anslagen. Forskningsråden, i den tidigare berörda diskussionen tillsammans

som med universiteten stått försvarare av och företrädare för forskning

som

hög vetenskaplig kvalitet gentemot sektorsforskningen, fann sig i av denna vara de största förlorarna.

process

4.6¶Nya forskningspolitiska spelregler

När huvudansvaret för de övergripande forskningspolitiska frågorna i och med regeringsskiftet hösten 1991 hamnade hos moderata samlingspartiet, det näraliggande förmodan att diskussionen om

var en sektorsforskning skulle återupptas. Både fortsatt rådifiering av

en sektorsorgan och ett återupptagande av den främst av moderata samlingspartiet drivna politiken med en medelsöverföring från och stegvis avveckling sektorsforskningsorganisationen bedömdes som

av tänkbara i de forskningspolitiska kannstöperiema.

Andra frågor kom dock i förgrunden gjorde sektorsforsknings-

som frågan i den tidigare tappningen politiskt obsolet. Under stark betoning

kravet på högsta möjliga kvalitet i forskningen och strävan att skapa av verkliga, internationellt slagkraftiga, elitforskningscentra betonade den

regeringen bl.a. att ett utökat och fördjupat samarbete mellan nya näringslivet och universiteten måste komma till stånd. Eftersom ett

utökat sådant samarbete måste innebära ökat externt inflytande i någon form, och naturligtvis också borde innebära att uppdragsmedel tillfördes universiteten från näringslivet blev det oavsett principiella stånd-

punkter politiskt svårt att frånhända andra samhälleliga intressenter en

möjlighet till dialog om, och inflytande över, forskningsuppdragen.

Den grundsyn som präglade moderata samlingspartiets hållning i sektorsforskningsfrågoma under 1980- och början 1990-talet tog sig dock, när partiet befann sig i regeringsställning, uttryck andra sätt. På forskningsområdet kan man peka den starka strävan att frigöra universiteten från politiskt inflytande att ut politikerna från

genom rensa deras styrelser och genom att kraftfullt fortsätta decentraliseringen av beslutsbefogenheter. Privatiseringen av Chalmers Tekniska Högskola och Högskolan i Jönköping är åtgärder i samma anda. Regeringsforslaget att lägga ned Forskningsrådsnämnden som dock avvisades av

en enig riksdag kan fömiodligen delvis ses som en åtgärd i linje med

denna strävan till avpolitisering.

Den borgerliga regeringens stora forskningspolitiska insats vars

konsekvenser ännu inte kan överblickas var naturligtvis inrättandet av

ett antal, delvis mycket stora, forskningsstiftelser med medlen från de avskaffade löntagarfondema. Den privaträttsliga form som stiftelsebildningarna fick, styrelsemas sammansättning och formerna för deras förnyelse genom kooptation är naturligtvis ett extremt exempel hur en avpolitisering av forskningspolitiken kan se ut. Situationen är unik och ett osedvanligt tydligt exempel hur allmänpolitiska bedömningar den uttalade avsikten att omöjliggöra ett återupprättande av löntagarfondema kan tillåtas styra de forskningspolitiska lösningarna.

Med perspektivet från den politiska diskussionen om makten över sektorsforskningens medel i minnet ter det sig dock paradoxalt att forskningsstiftelsema fått en konstruktion som inte bara låser fast mycket stora forskningsresurser utom räckhåll for politiskt bestämda omprioriteringar, utan också att det till helt dominerande del skett i ändamålsbestämda, problemorienterade eller, om man så vill, sektoriella termer. Forskningsråden hör institutionellt sett, och grundforskningen innehållsligt sett, inte till vinnarna.

SOU 19951121 51

kl

5¶Internationalisering

Intresset for de internationella aspekterna svensk forskningspolitik är av inte något som kommit bilden under de allra senaste åren. Markeringar av vetenskapens internationella kontext finns i samtliga forskningspropositioner samt i motioner och utskottsbetänkanden under - de två årtionden som vi behandlar. Det är intressant blir då inte som frågan om antalet av dessa markeringar utan vikten den insom ternationella dimensionen ges och hur sammanhanget ut i vilket de ser internationella frågorna behandlas. Tre dimensioner den internationella forskningspolitiska aspekten av kan urskiljas. Den första rör motiven för att betona det internationella perspektivet. Bland sådana motiv kan nämnas: säkerställande svensk av forsknings inre kvalitet internationell konkurrens; de intematiogenom nella forskarkontaktemas betydelse för svensk forsknings allmänna livskraft och öppenhet för idéer; dessa kontakters betydelse for hemtagning av nya och vitala forskningsrön för svensk industriell konkurrenskraft både allmänt och inom specifika områden. Vidare finns uppenbarligen motiv för internationellt samarbete inom speciella internationella problemområden miljö, fred m.fl.. Den andra dimensionen gäller vilka vetenskapliga ämnesområden eller tillämpningar som det internationella intresset och samarbetet riktar sig mot. Det kan till exempel partikelfysik, rymd, informationstekvara nologi och bioteknik. Den tredje dimensionen gäller den geografiska aspekten, dvs. vilka länder, ländergrupper eller internationella organisationer intresset som riktas mot. Efter denna idéram hur vi vill undersöka sekvensen forskom av ningspolitiska propositioner och riksdagens debatter den, gör vi om en kronologisk genomgång hur de internationella frågorna hanterats i de av forskningspolitiska propositionerna, motionerna och utskottsbetänkandena.

5.1¶Internationalisering som till

bidrag effektivisering

Att den internationella omvärlden är viktig för forskningen var inte en

eller främmande tanke under 1970-talet. Men den sågs huvudny sakligen som något som var ett naturligt utflöde av den dagliga verksamheten på universitetens institutioner och speciellt stöd for verksamheten syntes inte nödvändig. Undantagen utgjordes av vissa stora internationella åtaganden som CERN, samt av de intressen som manifesterades i skärningen mellan forskning och biståndspolitik, dvs. u-landsforskningen.

197879 års proposition rörande forskning och forskarutbildning byggde i stora delar på betänkanden från Forskningsrådsutredningen FRU och Forskarutbildningsutredningen FUN. Det centrala frågekomplexet rörde riksdagens och regeringens möjlighet att ange riktningen för planeringen och fördelningen till svensk

av resurser forskning. Det internationella perspektivet är inte centralt i propositionen men det finns dock där.

Den internationella dimensionen kommer bl.a. i förhållande till

upp frågan övergripande forskningsplanering i form av FoU-program:

om en Systemet med FoU-program ökar enligt föredragandens mening möjligheterna för Sverige att bedöma intresset av att deltaga i internationellt organiserat samarbete. Enligt propositionen kan man räkna med att ett sådant samarbete blir allt vanligare i fortsättningen, både ett nordiskt och på ett vidare internationellt plan.

Motivbilden for ett internationellt intresse skisseras utifrån ett

internationell effektivisering och arbetsfördelning. resonemang om Hänvisning görs till forskning som är extremt dyrbar, till forskning som är kopplad till vissa unika i något land samt till att flera länder

resurser har problem som lämpar sig för samordnade eller

gemensamma

forskningsinsatser. Statsrådet hävdar vidare: Ett gemensamma genomgående problem vid alla större insatser i internationellt FoU-samarbete är avvägningen mellan internationella och nationella insatser. Ytterst bör denna avvägning, enligt min mening, göras av dem som har till uppgift att göra motsvarande avvägningar mellan olika forskningsinsatser inom landet.

Utbildningsutskottet diskuterar internationalisering bl.a. med utgångspunkt från en partimotion från centerpartiet rörande frågan om forskning och högre utbildning med inriktning mot vissa länder och områden i världen vilka ekonomiska, kulturella eller biståndspolitis-

av ka skäl har stor eller växande betydelse för vårt land UbU

197879:44, sid 18. Motionärerna exemplifierar med existerande verksamhet vid vissa institut såsom de nordiska Afrika- och Asieninstituten och anför att en undersökning bör göras det behövs fler

om sådana institut eller andra slag av institutioner. Motionen tar också upp ett motiv för internationalisering som inte förekommer i propositionen. Kontakter med u-länder skulle inte bara vara u-landets forskning till nytta utan skulle också underlätta uppbyggandet kommersiellt

av betydelsefulla kontakter med de innovationsstarka delarna svenskt

av näringsliv. Förslag framförs vidare om att särskilda medel bör avsättas för forskarutbildningens internationalisering.

Utbildningsutskottet hänvisar till att internationaliseringen av den svenska högskoleverksamheten i allt väsentligt måste ses som en reguljär omdaningsprocess, och att kostnaderna därmed bör täckas

av fakultets- och sektionsanslagen. Några ytterligare öronmärkta anslag för

internationalisering behövs alltså inte.

Ett annat motiv för internationalisering som förs fram i utskottsdebatten är att Sverige som forskningsnation är ett litet land. Härav följer att vårt internationella forskningsberoende är starkt. Detta motiv skall senare komma att växa sig mycket starkt mot slutet av 80-talet.

Vad gäller u-landsforskningen så hänvisar utskottet till en omorganisation genom att den år 1975 inrättade beredningen för ulandsforskning omvandlas till en egen myndighet, SAREC proposition 197879:113.

De internationella aspekterna av forskningspolitiken finns således med redan vid riksdagens första diskussion om forskningen, men de uppfattas inte som centrala. De gäller vissa specialfrâgor av typ ulandsforskning samt att organisera samarbete vissa områden där samarbete internationellt kan ge effektiviseringsvinster. Internationellt utbyte i övrigt moralisk uppmuntran, men kostnaderna skall vägas

ges mot andra verksamheter av dem som är ansvariga och i konsekvens därmed avsätts inga speciella medel. De nordiska länderna nämns främst i serien av länder som det är viktigt att samarbeta med.

198182 års forskningsproposition innehöll inget avsnitt om teknisk och industriell forskning vilket skulle tillkomma i senare forskningspolitiska propositioner. Det färgar naturligtvis av sig i motivbilden om det internationella samarbetet, där de industriella dimensionerna är mindre framträdande. Dock refereras STU-perspektiv 1981 som behandlar Sveriges internationella beroende i ett tekniskt-industriellt perspektiv.

Fokus lades i stället urval av forskningsinriktningar, vem som skall finansiera dessa samt arbetsordningen inom det svenska systemet.

Redovisningen av forskningspolitiken i andra länder har i konsekvens med detta samma inriktning.

Det mest specifika i propositionen, och som skiljer den från senare propositioner, är betoningen av det nordiska samarbetet. Det sker bl.a.

ordningsföljden, i vilken det internationella intresset exponeras: genom först bilateralt, sedan nordiskt, därefter europeiskt och sist internationellt forskningssamarbete inom ramen for FN och dess olika organ. Att FN-markeringen över huvud taget görs är värt att notera. Senare under 1980-talet försvinner den.

Utbildningsutskottet markerar intresse för öststatsforskning med samhällsvetenskaplig inriktning. Det är ett terna som i olika tappningar skall återkomma om och om igen på 1980-talet om än en modest nivå och med olika typer motivskrivningar. Men i övrigt saknas det

av internationella perspektivet om man undantar förslag om professurer i freds- och konfliktforskning.

Vid detta tillfälle, dvs. 1982, alltså inte de internationella

synes frågorna ha spelat någon viktig roll. Inriktningen är i hög grad fokuserad de inhemska styrningsfrågorna och rad specialfrågor

en om olika forskningsområdens viktighetsgrad.

5.2¶En viss av motivbilden

pluralisering

198384 års proposition har inte heller den det internationella perspektivet huvudingång. Efter markeringar behovet att en hög

som om av kvalitet på forskningen kan bibehållas och ytterligare förbättras, samt

vikten rekrytering och utbildning forskare så sägs i sammanav av av fattningen på temat det lilla landets omvärldsberoende: Likaså har de internationella kontakterna stor betydelse. Skall svensk högskoleforskning trots sin relativt begränsade volym, kunna spela fortsatt viktig

en roll, måste det internationella perspektivet vara vägledande.

Efter detta följer positiv skrivning om NFR:s initiativ att

en konsekvent utvärdera sin projektverksamhet. De utländska bedömningarna har givit god uppfattning om kvaliteten av svensk natur-

en vetenskaplig forskning inom ett antal forskningsområden i ett internationellt perspektiv, och då speciellt naturvetenskaplig grundforskning. Det centrala här är att kopplingen görs mellan inomvetenskaplig kvalitet och internationalisering. Detta är ett nytt forskningspolitiskt tema i riksdagens diskussioner.

Det formaliserade internationella samarbetet ges dock totalt sett ett begränsat utrymme. Längre fram i propositionens huvudtext refereras till ... särskilda svenskt medlemskap i internationel-

resurser som avser

forskningsorganisationer baserat på konventionsbundna åtaganden ...sid 42. synsättet är formellt i den mån internationella markeringar alls görs.

Polarforskning tillkommer som ett nytt område. Ett polarforskningssekretariat med begränsad omfattning föreslås. Motivmässigt kan det sägas vara ett utflöde av ett förhöjt utrikespolitiskt intresse för vissa områden. En exposé görs också över internationellt forskarutbyte baserat på en enkät om avtal, stipendier och övrigt utbyte som gör det möjligt för svenska forskare och forskningsstuderande att bedriva forskning i Sverige. Kommentaren är lakonisk: Utbytet förefaller vara omfattande och Totalt redovisas ca 60 formaliserade avtal. Samtidigt sägs: Det framgår materialet att mycket liten del av det faktiska

av en forskamtbytet äger rum på grundval av dessa avtal. Några större reformer baserade analysen görs i propositionen. En extra stimulans på drygt 4,5 miljoner kronor föreslås dock till ökat forskarutbyte särskilt för forskarstuderande och unga forskare.

Utbildningsutskottet 198384:28 har heller inte många motioner i intemationaliseringsriktning att hantera. En moderat partimotion markerar dock behovet av ökad internationalisering av utbildning och forskning. Denna motion skall kanske ses som en tidig signal om det som senare skall komma att färga 199293 års proposition.

I centerns partimotion redovisas behovet av ett samlat forsknings-

för havsforskning vilket dock avslås med hänvisning till program pågående programarbete beträffande havsforskning. Vidare föreslås att

översyn görs forskningsverksamheten inom det utrikespolitiska en av området. I motion anförs att det bör upprättas samordnade

samma forskningsprogram som täcker språk, kultur, samhällsförhållanden och religion i områden kan utvecklas till betydelsefulla marknader för

som svensk export eller är viktiga för svenskt utvecklingssamarbete. Vi skulle kunna kalla det area-studies-motivet. Motionärerna anför att det saknas samlad uppfattning om hur vår forskning, vår teknik och vårt

en näringsliv systematiskt skall sättas in eller utvecklas för att

mera tillgodose de mest angelägna biståndsbehoven och medverka till ett effektivt utnyttjande u-landsbiståndet UbU 198384, sid 68-69.

av Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att en kartläggning gjorts UHÄ och att denna myndighet prioriterat förstärkning

av en av internationella frågor. Vad gäller biståndsaspektema hänvisas till SARECs ansvar.

Efter att ha hanterat en rad andra frågor diskuterar utskottet internationella frågor under titeln Intemationella kontakter. Tyngdpunkt läggs vid enskilda forskares möjligheter att arbeta med internationella kontakter, inklusive den svenska skattelagstiftningens

hämmande effekter på rekrytering gästforskare. Även problematiken

av för hemvändande svenska forskare vad gäller meritvärdering m.m. ägnas uppmärksamhet.

Fortfarande ges alltså de internationella aspekterna låg prioritet bortsett från allmänt uppmuntrande utsagor i det inledande avsnittet. Nästan entydigt ses de som frågor om förbättringar av villkoren för enskilda forskares kontakter.

5.3 ökar i

Internationaliseringen betydelse

I 198687 års proposition har den internationella dimensionen fått en kraftigare markering. Under det inledande avsnittet som tar upp propositionens huvudfrågor anges som centralt relationen mellan sektoriellt inriktad forskning och grundforskning. Därefter följer kvalitet i forskningen, rekryteringen av unga forskare samt forskningens arbetsvillkor. Till detta läggs som ytterligare en huvudfråga behovet av ett ökat internationellt utbyte. Statsrådet fortsätter: Inte heller denna fråga har minskat i aktualitet. Förhållandet är snarare det motsatta.

Tyngdpunkten läggs nu för första gången vid EG-kontaktema: Förutom en kontinuerligt varande grad av internationalisering har idag tillkommit starkare anknytning till det europeiska forskningssamarbetet genom EUREKA och det ramavtal med den Europeiska gemenskapen EG som träffades i februari 1986. Det förslag som nu föreläggs riksdagen betonar därför mer än tidigare de internationella aspekterna på svensk forskning.

Det är inte första gången EGs forskning, eller närstående aktiviteter, nämns i en svensk forskningspolitisk proposition bl.a. nämndes COSTsamarbetet, sid 248, i 198182 års proposition, men det är först nu som kraften och rörelseriktningen i det som senare skall bli så mycket starkare blir tydligt. 1986 års avtal med EG rörande samarbete inom ramen för EGs forskningsprogram markerar starten i något som senare skall bli stor vikt i svensk FoU-politik. Men fortfarande är omnäm-

av nandet nästan deskriptivt till sin framtoning.

I utbildningsutskottets behandling ingår nu ett särskilt avsnitt som hanterar svensk forskning i ett internationellt perspektiv UbU 198687:26, sid 10-11. Det planerade utvidgade nordiska samarbetet redovisas liksom den forskningspolitiska utvecklingen i USA och Japan. Forskningssamarbetet med EG refereras och här nämns också CERN och ESF.

Eftersom motionerna med internationell inriktning är få framtonar markeringen av det internationella omvärldsberoendet fråga

som en om vilket det råder partipolitisk enighet. Fortfarande är de operativa konsekvenserna begränsade även givetvis de stora enskilda

om internationella räknas Denna gång har intemationa-

engagemangen upp. liseringsdimensionen dock ett brett anslag. Man den svenska

ser forskningen del i den internationella forskningsprocessen.

som en Statsministern framhåller att mycket av styrkan i ett litet lands forskning ligger i dess internationella samhörighet. Samverkan mellan forskare i olika delar av världen har varit avgörande för forskningens utveckling till i dag och kommer att vara det även i framtiden.

5.4¶EG, och de stora

Europa

teknologiområdena

En huvudfråga i 198990 års proposition är relationen mellan statens roll och näringslivets. Detta bestämmer också synen på de intemationel-

frågorna.

Regeringens fortsatta forhandlingsarbete för att säkerställa ett fullständigt deltagande på ramprogramnivå i för

EGs nya ramprogram forskning och utveckling under åren 1990-94 redovisas, och samtidigt anges att medlen för vetenskapligt samarbete med öststatema i Europa

ökas betydligt.

Tidigt i den allmänna bakgrundstexten framtonar stora internationella

forskningsområden som informationsteknologin, men också pro-

blemområden som hälsa och miljö. Teknisk utveckling och industriell forskning tas upp inom ramen för de villkor som en bärkraftig utveckling ställer. Materialteknik, råvarufrågor, hushållning med naturresurser, energieffektivitet, miljöteknik och informationsteknologin nämns på ett tidigt stadium i texten för att ange perspektivet för det följande.

Den industriella tillväxtens nära samband med snabb vetenskaplig och teknisk utveckling hävdas. Här förs implicit ett internationellt perspektiv i bilden: Även Sverige knappast kan ligga i frontlin-

om jen mer än inom ett fåtal av teknikområdena måste den svenska kunskapsbasen breddas och en kraftigare teknisk och industriell utveckling eftersträvas inom ett antal utvalda delområden. Denna proposition understryker i detta sammanhang främst vikten att mate-

av rialteknik och miljöteknik nu tillförs ökade resurser.

Jämförelsebasen för Sverige är enligt propositionen OECDperspektivet. En tabell pekar FoU-verksamheten i OECD-ländema fördelad på utförande sektor företags- privat-, offentlig och universitetsektorn. Inledningsblocket innehåller också ett omfattande avsnitt om det internationella skeendet. Här markeras den ständiga granskningen och konkurrensen på världsarenan. Forskare på samma fält världen över samarbetar och konkurrerar samtidigt. Sverige ger ett kvantitativt

kvalitativt högstående bidrag till forskningens utveckling, begränsat men och vi är i hög grad beroende att vara välinfonnerade om vad som

av händer i andra delar världen. Vid utformningen av en svensk

av forskningspolitik måste därför med nödvändighet den internationella utvecklingen följas noggrant. Kvalitet och relevans blir centrala kriterier.

Regeringen har också inför denna proposition skickat ut 15 forskare

i detalj studera och beskriva läget för forskningen i Tyskland, att mer Storbritannien, Frankrike, Spanien, USA, Canada, Sovjetunionen och Östasien. EG ett eget avsnitt, liksom u-landsforskningen. Tematiskt

ges lyfts miljöforskningen fram parallellt med den starka inriktningen på industri-relevant FoU.

Omedelbart efter inledningskapitlet följer ett kapitel om Svensk forskning och utveckling i internationellt samarbete. Här pekas på vikten att Sverige kan hävda sig i den internationella konkurrensen.

av På ett operativt plan utgör de direkta kontakterna högskolenivå och institutionsnivå grunden för det internationella forskningssamarbetet. Men frågan samñnansiering insatser på kostnadskrävande

om av teknologiområden såsom kämforskning och rymdforskning aktualiseras. Det gäller också för medverkan i nordiskt samarbete och insatser i multinationella utvecklingsorgan bl.a. på miljöområdet. Detta leder till speciella resursförstärkningar i första hand till EGs ramprogram, men också till FoU-verksamhet i länder utanför den traditionella samarbetskretsen för svensk forskning. Stödet till doktoranders internationella kontakter och forskning vid utländsk institution förstärks.

Hela propositionens utspel domineras alltså ett brett intematio-

av nellt perspektiv. Nu görs också ekonomiska satsningar direkt för detta syfte. Speciellt expanderar EG-samarbetet. Den industripolitiska dimensionen är också märkbar i motivbilden. Den kompletteras dock med uppmärksamhet samhällsvetenskap och humaniora. Det finns ett

av

intressant spänningsförhållande mellan de industripolitiska motivering-

i proposition i övrigt klar bodelning mellan statens arna en som gör en

och näringslivets och ett övergripande plan markerar ansvar ansvar, att statens roll ligger i stödet till den grundläggande forskningen.

I utbildningsutskottets hantering av motionsfloden kan noteras följande nedslag med internationell inriktning: en professur i japanska, i utrikeshandelsrätt, i statsvetenskap med inriktning på säkerhetspolitik, i turkiska språken och turkisk kultur. En moderat partimotion tar bl.a. upp frågan om vikten av att Sverige kan delta likaberättigad part

som i EGs forskningsprogram, en centermotion frågan om EG, intemationalisering av forskarutbildningen samt internationalisering

av examenstitlar. En motion från miljöpartiet rör internationellt samarbete inom forskning som skall gälla alla länder oberoende av ekonomiska unioner, samt EG-frågor. En centermotion yrkar avslag på förslaget om stöd till fusionsforskningen inom EG. Motionsprofilen markerar den ökade uppmärksamheten på EG-frågor både positivt och negativt liksom uppmärksamheten på ovanliga samarbetsländer.

5.5¶Sveriges långsiktiga överlevnad som

industrination en fråga om

-

internationellt konkurrenskraftig kompetens

Under senare delen av 1980-talet förstärks det internationella perspektivet kontinuerligt. Motivbilden vidgas dessutom och får steg för steg en allt tydligare industripolitisk färg från att under det tidiga 1980-talet främst varit en fråga om grundforskningens inre förhållanden. 199293 års proposition inte bara fullföljer denna rörelse. Hela anslaget är genomsyrat av frågan om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft i en värld där kompetens och kunskap är det yttersta konkurrensmedlet.

Sveriges framtid ligger i målmedveten satsning kunskap. Genom forskningen bryts ny mark. Den ökar vårt vetande om livets villkor, om människors relationer till varandra, historien och kulturer. Den är

om förutsättningen för Sveriges industriella och ekonomiska växt. En mycket kraftig markering görs av excellence: Svensk vetenskap skall nå kunskapens frontlinje. Svensk forskning skall där det går bli

- världsledande. Relationer till utländska institutioner högsta klass

av betonas.

I sammanfattningstexten konstateras att Sveriges internationella forskningsrelationer är centrala. Explicit nämns i sammanfattningen CERN, HUGO-projektet och rymdsamarbetet inom ESA. En stark markering görs av deltagandet i EGs forskningsprogram. Sverige skall

med fullt ut. Även kulturell idéutveckling i Europa och nu vara juridiska aspekter i detta sammanhang markeras. Bilateralt forsknings-

samarbete med Tyskland och Frankrike, liksom med USA och Japan,

viktigt. Utrikespolitiska förändringar kräver ökad kompetens. anges som Bioteknik och mikroelektronik lyfts fram som viktiga teknikområden.

I inledningskapitlet betonas förmågan att kunna hantera och nyttiggöra växande informationsmängder. Här kommer inforrnationsteknologin sedd i ett brett sammanhang. Globala miljöfrågor är viktiga. Svensk forskning skall kunna hantera både globala och inhemska problem.

I listan det markeras som basen för den nya forsknings-

av som politiken återfinns de koncentrerade satsningarna inom strategiska områden samt samspelet mellan universitethögskolor och näringslivet och samhället. Av de tre ytterligare frågor som nämns i detta sammanhang är vidgad internationell samverkan en.

I ett kapitel utvecklas frågorna den internationella

senare om samverkan. Sveriges beroende utvecklade internationella forskarkon-

av takter lyfts fram inte bara inom Europa och EG-samarbetet utan även med USA, Japan och världen. I detta även finns Ryssland

resten av markerat på naturvetar- och tekniksidan. Men främst gäller det europeisk samverkan och då inom för EG. Områden som anges

ramen är elementarpartikelfysik, fusion och rymd CERN, JET, ESA och organisationer nämns är ESF och Academia Europaea.

som

Efter detta finns ett block nordiskt samarbete som anges ha en

om lång tradition inte minst inom medicinens område. Vikten av samarbete med Central- och Östeuropa betonas.

Anslaget till europeisk forskningssamverkan föreslås kraftigt uppräknat. stöd till internationellt samarbete såväl bilateralt

Det avser

multilateralt, fler forskar- och resestipendier, förstärkt juridisk EGsom forskning, långsiktigt organiserat samarbete mellan svenska och utländska universitet, stöd till forskning Central- och Östeuropa,

om

samt säkerhetspolitisk forskning.

I redovisningen regeringens förslag i utbildningsutskottets

av betänkande har den internationella delen en framträdande plats varvid de FoU-politiska målen inordnas i de näringspolitiska målen. Utskottet stödjer de strategiska kraftsamlingama avsedda att skapa förutsättningar för långsiktigt positiv utveckling av såväl svensk forskning

en

svenskt näringsliv samt det svenska samhället i dess helhet. som l992l93zUbUl5, sid 26

Bland de specialinriktade motionerna som behandlades kan

mer nämnas öststatsforskningen s, Central- och Östeuropaforskningen c, fp, EG-rätt fp.

Den internationella färgningen hela denna proposition är

av omisskännelig. Det går kontinuerlig linje ökat intresse för de

en av

internationella aspekterna över mer än två årtionden fram till denna kraftiga markering. I riksdagsbehandlingen är det inte den intemationel-

inriktningen i stort som är anledning till oenigheter utan den mer precisa motivbilden och utformningen av de valda forskningspolitiska instrumenten.

Den framlagda forskningspolitiken är i propositionen kopplad till några specifika karakteristika nämligen excellence-idén som framhäver några toppar på breddens relativa bekostnad även då det gäller de internationella kontakterna. För det andra föreligger den tydliga europeiska prioriteringen, i första hand mot EG, men även i övrigt mot Europa i ett vidare perspektiv. Undantag är de två skarpa intressemarkeringama av fokus mot USA och Japan som också är EGs utpekade konkurrenspoler. Intresset kan alltså även i detta avseende ses som en bekräftelse av EG-perspektivet, om än indirekt.

Ett fåtal ämnesområden lyfts fram: partikelfysik, fusion, rymd, miljö och fåtal till i andra hand. Även här sker koncentration

ett en av intresset. U-landsforskningen behandlas kortfattat.

5.6¶Forskningspolitikens internationella

arena

Det internationella intresset är av gammalt datum, men i början av 1980-talet det inga organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser

ger utom vad gäller fortsatt ekonomiskt stöd till ett fåtal internationella projekt typ CERN. De individuella internationella kontakterna mellan forskare betonas. Detta finns kvar även senare, men uppmärksamheten riktas då mot strategiska satsningar teknikområden och från mitten

1980-talet mot satsningar på miljöforskning. av

Teknikområden där det internationella samarbetet är särskilt viktigt är enligt propositionema exempelvis informationsteknologi och i varierande grad bioteknik, material- och energiteknologier.

Kraftigare variationer sker i den organisatoriska inriktningen. Till en början förefaller FN-systemet ges en synlig ställning som partner, men den rollen överflyttas från mitten av 1980-talet till EG. De satsningar

görs inom FN-systemet finansieras främst biståndsanslagen, och som av motiveras därför med internationell solidaritet, och mindre med svenska forskningsintressen. Detsamma gäller den svenska utvecklingsforskningen.

Den senaste tidens EU- och Europacentrering inklusive Central- och Östeuropa avlöste tidigare varierad länderinriktning. USA och

en mer

Japan finns dock hela tiden med i bilden som viktiga partner. I samband med u-landsforskning omnämns forskningsintressen riktade mot svenska biståndsprogramländer. Östasien visas allmänt och

ett mer jämnt intresse över tiden även om Indien och bortre Asien främst nämns i bakgrundsbeskrivningar av typen NIC-ländernas framtida industriella kapacitet. Något prioriterat forskningsintresse mot dessa länder kan inte spåras.

lnternationaliseringen av forskningen har allt tydligare blivit en av de stora överordnade forskningspolitiska frågorna, nästan i nivå med kampen principerna for forskningens organisation. Det råder stor

om partipolitisk enighet om att dimensionen är av stor betydelse och att det internationella perspektivet lyfts fram oberoende politisk färg hos

av den sittande regeringen. Det som skiljer i politiskt perspektiv gäller internationaliseringens inriktning, dess fokus och delvis dess motivbild.

En dominerande motivbild inbegriper den inomvetenskapliga utmaningen, i vilken forskningens vitalitet och kvalitet är viktiga element. En andra motivbild utgår från intresset för företeelser och fenomen i omvärlden. En tredje betonar industriell konkurrensförmåga. Hanteringen de internationella frågorna i forskningspolitiken bestäms

av i stor utsträckning av hur samspelet mellan dessa tre motivbilder analyseras de bildar den internationella arenan för den svenska

forskningspolitiken.

6 gränser

Forskningspolitikens utvidgning eller upplösning

Den statliga forskningspolitiken har under de gångna två decennierna, trots den motrörelse som inrättandet av de med löntagarfondsme-

sena del finansierade stiftelsema åstadkom, utvecklats mot allt vidare och alltmer heltäckande grepp om den statligt finansierade FoU-verksamheten. De återkommande forskningspolitiska propositionerna är det främsta uttrycket denna ambition. Det endast stegvisa utvidgandet

forskningspropositionemas täckningsområde och förekomsten av av forskningspolitiska utspel även utanför deras ram visar att processen inte varit oproblematisk. Själva idén med dessa propositioner har däremot inte ifrågasatts sånär på något enstaka undantag. Det

som förefaller systemet med denna typ övergripande proposi-

som om av tioner kommit för att stanna.

Centrala frågor i debatten har rört styrningen: dess grad och dess fonner. Gränsdragningen mellan vad som är statens och vad som är andra aktörers roll, t.ex. industrins, har hela tiden varit ett viktigt tema. De principiella frågorna vad kan och bör styras, och från vilka

om som nivåer styrning olika slag skall ske har varit centrala. Slående är

en av emellertid också i hur hög grad diskussionen varit koncentrerad på universitetsrelaterade frågor. Det är naturligt eftersom universiteten har varit grogrunden och växtplatsen för det forskningssystem vi nu har. Koncentrationen kring universitetsfrågoma har förstärkts i det svenska systemet den forskningspolitiska doktrinen som ovan berörts, och

av

innebär att forskningsinstitut utanför universitetssystemet i som möjligaste mån skall undvikas.

Universiteten utgör resursmässig fokus för statens insatser för forskning; staten helt finansierade forskningsinstitut utanför

av universitetsvärlden är få och kan karakteriseras som undantag från huvudregeln. Hit hör de så kallade kollektiva instituten eller program-

Dessa finansieras staten och näringslivet i samarbete och är men. av tänkta att länkar mellan industrin och universitetssystemet.

vara Framväxten de sektoriella systemen med rad finansiärer av

av en kunskapsgenererande verksamhet som inte är innehållsligt organiserade i universitetens disciplinstruktur innebär i sig utveckling bort från

en

koncentrationen till universitetens förhållanden. Genom att ambitionen varit att universiteten skall utföra väsentliga delar den sektoriellt av definierade FoU-verksamheten, har diskussionen sektorsforskningen om ändå till mycket stor del kommit att relateras till universiteten: hur väl universiteten fyller denna uppgift och hur detta påverkar fullföljandet av universitetens alla andra uppgifter; hur mycket av sektorsorganens FoUmedel som skall kanaliseras till universiteten; hur avvägningen mellan grundforskning och sektorsforskning skall se ut etc. En stor del av den av staten initierade diskussionen näringslivets om FoU har också handlat om hur företagen skall bli mer forskningsintensiva, hur forbindelserna mellan näringslivet och universiteten skall utformas, och hur näringslivet skall förmås anställa fler universitetsom utbildade forskare. Denna fokusering till universiteten kommer sannolikt inte att kunna bestå. Näringslivets produkter får ett allt större och allt mer sofistikerat teknikinnehåll och det många håll krympande avståndet mellan grundforskning och tillämpning gör att de stora och internationellt orienterade företagen inom berörda branscher tvingas bygga upp en egen forskningskapacitet inom tidigare exklusiva universitetsforskningsområden och detta ofta med långt större resurser än de som kommer universitetsforskningen tillgodo. De klassiska universitetens och de tekniska och medicinska högskolornas monopol på FoU-verksamhet har inte gått att vidmakthålla. Utbyggnaden av de mindre och medelstora högskolorna skedde i uttalad avsikt att de skulle koncentrera sig helt på undervisning på akademisk grundnivå. Trots motstånd från de gamla universiteten och, fram till de allra senaste åren, från politisk nivå, har denna policy inte gått att upprätthålla. Trycket att skapa resurser för regionalt utspridd FoU har visat sig så stort att nya former har måst utvecklas. Generellt sett är inne i en utveckling där forskning, eller snarare kunskapsutveckling, sker på allt fler platser i samhället, i nya sammanhang och i former som skiljer sig från vad är vana att förknippa med i varje fall akademisk forskning och dess traditionella fmansieringsmönster. Till detta kommer de förändringar av förutsättningarna för forskning och kunskapsutveckling som informationsteknologins allt snabbare penetration samhället innebär, liksom den internationaliseav ring som sedan länge pågått och som får kraftig stimulans både en av EU-engagemanget och informationsteknologins revolution i sättet att kommunicera inom och mellan de kunskapsgenererande systemen. Vi vet inte hur snabb denna utveckling blir, den kommer säkerligen men att ställa nya krav på de offentliga utbildnings- och forskningssystemen. l vissa avseenden befinner sig kanske Sverige i bakkanten av denna

utveckling, beroende på att andelen högutbildade av arbetskraften är lägre här än i flera av de länder vi i detta sammanhang har anledning att jämföra oss med. Allt detta kommer att påverka det existerande svenska FoU-systemet totalt sett och också i högsta grad universiteten. Den redan pågående diskussionen om universitetens överbelastning är en indikator på färdriktningen.

För FoU-politiken och utbildningspolitiken gäller det att finna nya former mot de förändringar kan komma. Det kan ställas

som svarar som krav på ökad flexibilitet när det gäller kanaliseringen av statens stöd till och stimulans for denna kunskapsutveckling. Rollema för många existerande FoU-organ kan komma att behöva förändras. Gränsöverskridande i alla dimensioner, mellan forskning och utveckling, mellan forskningsfält och sektorsområden, mellan forskning, utveckling och utbildning måste ytterligare stimuleras. Nya kompetenskombinationer måste redan nu skapas i utbildningssystemen for att möta bl.a. näringslivets behov av personal, som inte bara kan utveckla nya tekniskt sofistikerade produkter och system, utan även anpassa dem till de skiftande miljömässiga, sociala och kulturella förhållanden

som en alltmer diversifierad global marknad kräver.

I viss mening kan en sådan utveckling komma att innebära att forskningspolitikens relativa räckvidd minskar. Gränserna vidgas så att det blir svårt att hålla ihop forskningspolitiken som ett politikområde. Samtidigt kommer kraven på demokratisk insyn och kontroll av forskningens och kunskapsutvecklingens sociala konsekvenser att bli allt viktigare. Även bevakningen vad vi hittills kallat de forsknings-

av etiska frågorna kommer att behöva utsträckas över allt större områden.

Forskningspolitiken som den byggts upp i Sverige sedan mitten av 1970-talet kommer under alla förhållanden att behöva förändras i takt med förändringarna i den verklighet politiken har ambitionen att påverka. Det grundläggande forskningspolitiska konceptet måste kanske vidgas till en kunskaps- och kompetenspolitik.

Regeringens forskningspropositioner och

betänkanden

Utbildningsutskottets

Propositionen 1978791119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning. Föredragande statsråd Jan-Erik Wikström. Betänkade UbU 197879:44.

Propositionen 198182: forskning m.m. Föredragande statsråd

106 om Jan-Erik Wikström. Betänkande UbU 198182:37.

Propositionen 198384:107 forskning. Föredragande statsråd

om Lena Hjelm-Wallén. Betänkande UbU 198384:28.

Propositionen 198687:80 forskning. Föredragande statsråd

om Lennart Bodström. Betänkande UbU 198687:26.

Propositionen 198990:90 forskning. Föredragande statsråd Kjell-

om Olof Feldt. Betänkande 198990:UbU25.

Propositionen 199293:170. Forskning för kunskap och framsteg. Föredragande statsråd Per Unckel. Betänkande 199293:UbU15.

Förkortningar

BFR Statens råd för byggnadsforskning BMC Uppsala biomedicinska centrum CERN European Laboratory for Particle Physics ESA European Space Agency ESF European Science Foundation FOSAM Forskningssamverkanskommittén FRN Forskningsrådsnämnden FRU Forskningsrådsutredningen HPD-rådet Rådet för högpresterande datorsystem HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet MFR Medicinska forskningsrådet NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket SAREC Styrelsen for u-landsforskning SIB Statens institut for byggnadsforskning SJFR Skogs- och jordbrukets forskningsråd SLU Sveriges lantbruksuniversitet STU Styrelsen för teknisk utveckling TCO Tjänstemännens Centralorganisation TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet UHÄ Universitets- och högskoleämbetet

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40,Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag Enny möjlighetför arbetslösa,A. 4l. Allmän behörighetför högskolestudier.U, . - Gröndiesel miljö- ochhälsorisker.Fi. 42.FramtidsanpassadGotlandstrafik.K, . - Långtidsutredningen1995,Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . - Vårdenssvåraval. 44.Aktiebolagetsorganisation.Ju, . SlutbetänkandeavPrioriteringsutredningen.S. 45.Grundvattenskytld.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46, Effektivarestyrning ochrättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter arbetslösa.A.för i asylprocessen.A, , Pensionsrättigheteroch bodelning.Ju, 47.Tvángsmedelenligt 27 och28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.Fi, samtpolislagen,Ju. ..Översyn skattebrottslagen.Fi. 48. EG-anpassadekörkortsregler,K. av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoseröver statensinkomsteroch utgifter, Fi.

l2 Mervärdesskatt Nyatidpunkterför 50. Kunskapsläget kärnavfallsområdet1995.M. . redovisningochbetalning.Fi. 51.Elförsörjning i ofred. N.

13.Analysav Försvarsmaktensekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärvavstöldgods Ju.

14.Ny Elmarknad+ Bilagedel,N. 53. Samverkanför fred. Denrättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54.Fastighetsbildning en gemensamuppgift för stat - 16.Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.S, ochkommun. M.

l7. Homosexuellprostitution. S. 55.Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.A.

18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

19.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20, Utan stannarSverige.Fö. 57. Förslagom ett internationelltflygsäkerhets-

21. Staden vattenutanvatten.Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

22. Radioaktivaämnenslår utjordbruk i Skåne.Fö. 58.Kompetensochkunskapsutveckling omyrkes- - 23, Brist elektronikkomponenter.Fö. roller ocharbetsfältinom socialtjänsten.S,

24.GasmolnlamslårUppsala.Fö. 59.Ohälsoförsäkringochsamhällsekonomi

25. Samordnadochintegreradtågtrafik olika aspekterpå modeller, finansiering r Arlandabananochi Mälardalsregionen.K. och incitament,S,

26, Underhållsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid, Del A+B. S.

Dcl A och Del B. S. 61,Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27.Regionalframtid + bilagor. C. 62.EttrenatSkåne.M. 28.Lagen vissainternationellasanktioner 63.Översynavskattereglernaför stiftelseroch ideella om enöversyn.UD. föreningar.Fi. - 29.Civilt bruk avförsvarets 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju, 30. Alkylat och Miljöklassningavbensin.M. 66. Polisensanvändningavövervakningskamerorvid

31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32. IT och verksamhetsförnyelseinom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt,m.m. Fi.

Förslagtill nyasamverkansformer.Ju. 68.IT-kommissionensarbetsprogram1995-96,SB,

33.Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34.Kompetensför strukturomvandling.A. 70.Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappområdet.S. 71.Behörighetoch Urval. Förslagtill nyareglerför

36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor.U. - Fi. 72. Svenskainsatserför internationellkatastrof-och

37, Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. - 38.Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch

39.Somereflectionson SwedishLabourMarket högskolorm.m. U.

Policy. A. 74.Lägenhetsdata.Fi.

Någrautländskaforskaressyn svensk 75.Svenskflyktingpolitik i globaltperspektiv.A.

arbetsmarknadspolitik.A. Arbetetill invandrare.A. .

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

77. Rösterom EU:s regeringskonferens 108.Ny ellag. N.

hearing med organisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildning lika villkor. U.

-

debattöreroch forskare.UD. 110.Viljan att vetaoch viljan attförstå

- 78. Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga 79. Vårdnad, boendeochumgänge.JU. utmaningeni högreutbildning. U. 80. EU om regeringskonferensen1996 l 1 Omvärld, säkerhet,försvar.

institutionemasrapporter FrågoromEU:s andrapelareinför regerings-

-

synpunkteri övriga medlemsländer.UD. konferensen1996.UD.

- 81.Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom 112.Svensksjöfart näring för framtiden.

-

rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. 82. Finansieringslösningarför Göteborgs-och 113.Friståendegymnasieskolor.U.

Dennisöverenskommelsema.K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. 83. EU-kandidater 12ländersomkan bli EU:s 115.Ny lag omeuropeiskaföretagsrád.A.

-

nyamedlemmar.UD. 116.Jämställdhet mål i utvecklingssamarbetet.ett UD. 84. Kulturpolitikens inriktning. Ku. 117.Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställning i

- 84. Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku. svenskoch europeiskkonkurrensrätt.Jo.

- 85. Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 118.Totalförsvarspliktigam 95. En utvärderingavde 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. totalförsvarsplilctigasmedinflytandeochavderas 87. Försäkringsrörelsei förändring3. Fi. socialaoch ekonomiskasituationunder 88. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. grundutbildningen.Fö. 89. Svenskari EU-tjänst.Fi. 119.Ändringari hyresförhandlingslagen. 90. Kämavfall och Miljö. M. Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. Ju. 91. Ett reformeratstraffsystem.Del I-III. Ju. 120.TV och utbildning. U. 92. EGzsarbetstidsdirektivoch desskonsekvenserFör 121.Riksdagen,regeringenoch forskningen.U.

det svenskaregelsystemet.A. 93. Omprövningavstatligaåtaganden.Fi. 94. Personalaweckling,utbildning och beskattning.

Fi. 95. Hälsodataregister Vårdregister.S.

- 96. Jordensklimat förändras.En analysavhotbild

och globalaåtgärdsstrategier.M. 97. Miljöldassningav snöskotrar.M. 98. 1990-taletsbostadsmarknad

en första utvärdering.N.

- 99. SMHI:s verksamhetsformK. 100.Hållbar utvecklingi landetsfjällområden.M. l0l.Ett utvidgat EU möjligheteroch problem.

-

Sammanfattningav enhearingi augusti1995.

UD. 102.MedborgarnasEU frihet och säkerhet

-

Frågorom unionenstredje pelareinför regerings-

konferensen1996.UD. 103.Föräldrar i självförvaltandeskolor. U. l04.Skattereformen 1990-1991.En utvärdering.Fi. 105.Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad

konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning

m.m. N. 106.Rapporteringsskyldighetför revisoreri finansiella

företag. Fi. 107.Avbytarverksarnhetensorganisationoch

finansiering.Jo.

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Staden vattenutanvatten.[21]

Radioaktivaämnenslårutjordbruk i Skåne,[22] IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.[68] Brist elektronikkomponenter.[23]

Justitiedepartementet Gasmolnlamslár Uppsala.[24]

Civilt bruk avförsvaretsresurser Pensionsrättigheterochbodelning.[8] regelverken,erfarenheter,helikoptrar. [29] Nyakonsumentregler. regleringen.[53] Samverkanför fred. Denrättsliga IT ochverksamhetsförnyelseinomrättsväsendet, Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Förslagtill nyasamverkansformer.[32] tlyktinghjälp.Kartläggning,analysoch förslag. [72] Ersättningför ideell skadavid personskada.[33] Totalförsvarspliktigam 95.Enutvärderingavde SambandetRedovisning Beskattning.[43] - totalförsvarspliktigasmedinflytandeoch avderas Aktiebolagetsorganisation.[44] socialaochekonomiskasituationunder Tvángsmedelenligt 27 och28 kap. RB grundutbildningen. 18] samtpolislagen.[47]

Godtrosförvärvav stöldgods [52] Socialdepartementet

Näringslivetstvistlösning.[65] Várdenssvåraval. Polisensanvändningav övervakningskamerorvid Slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5] förundersökning.[66] Könshandeln.[15] Vårdnad,boendeochumgänge.[79] Socialtarbetemotprostitutioneni Sverige.[16] Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelserom Homosexuellprostitution. [17] rättsligtbistånd.[81] Underhållsbidragoch bidrägsförskott, Ett reformeratstraffsystem.Del l-III. [91] Del A och Del B. [26] Ändringar hyresförhandlingslagen.i Avgifter inomhandikappomrádet.[35] Hyresgästinflytandevid ombyggnadm.m. [119] Kompetensochkunskapsutveckling omyrkes- roller ocharbetsfältinomsocialtjänsten.[58] Utrikesdepartementet OhälsoförsäkringochSamhällsekonomi Lagenom vissainternationellasanktioner olika aspekterpá modeller,finansiering översyn.[28] - - en och incitament.[59] Rösterom EUzsregeringskonferens Kvinnofrid. Del A+B. [60] hearingmedorganisationsföreträdare,debattörer - Dokumentationochsocialtjänstregister.[86] och forskare. [77] Várdregister.[95] regeringskonferensen1996 Hälsodataregister- EU om Indirekt tobaksreklam. 14]

- institutionernasrapporter

synpunkteri övrigamedlemsländer.[80] Kommunikationsdepartementet - EU-kandidater 12ländersomkanbli EU:s - Samordnadoch integreradtågtrafik nyamedlemmar.[83] Arlandabananoch i Mälardalsregionen.[25] Ett utvidgatEU möjligheterochproblem. - Älvsäkerhet.[40] Sammanfattningav enhearingi augusti1995.[101] FramtidsanpassadGotlandstrañk.[42] MedborgarnasEU frihet ochsäkerhet - EG-anpassadekörkortsregler. [48] Frågoromunionenstredje pelareinför regerings- Klimatförändringari trafikpolitiken. [64] konferensen1996. [102] Allmännakommunikationer för alla [70] Omvärld,säkerhet,försvar. - Finansieringslösningarför Göteborgs-och FrågoromEUssandrapelareinför regerings- Dennisöverenskommelserna.[82] konferensen1996. [111] SMHlzsverksarnhetsform[99] Jämställdhetett mål i utvecklingssamarbetet.[116] Svensksjöfart näringför framtiden. - Försvarsdepartementet + Bilagor. [112]

Muskövarvetsframtid. [6]

AnalysavFörsvarsmaktensekonomi.[13]

Ett säkraresamhälle.[19]

Utan stannarSverige.[20]

Statens offentliga 1995 utredningar

Systematisk förteckning

Finansdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Grön diesel miljö- och hälsorisker.[3]- Arbetsföretag En ny möjlighetför arbetslösa.[2]

- Lángtidsutredningen1995. [4] Obligatoriskaarbetsplatskontakterför arbetslösa.[7] Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.[9] Kompetensför strukturomvandling.[34] Översyn skattebrottslagen.[10] Someretlections

av on SwedishLabourMarket Mervärdesskatt Nya tidpunkterför- Policy. [39] redovisningoch betalning.[12] Någrautländskaforskaressyn svensk Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.[36] arbetsmarknadspolitik.[39]

- Prognoseröverstatensinkomsteroch utgifter. [49] Effektivarestyrningoch rättssäkerhet Förmåneroch sanktioner i asylprocessen.[46] - utgifter för administration.[56] Ett samlatverksamhetsansvarför asylärenden.[55] Översyn skattereglernaför stiftelseroch ideella

av Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv.[75] föreningar. [63] Arbete till invandrare.[76] Naturgrusskatt,m.m. [67] EG:s arbetstidsdirektivochdesskonsekvenserför Betaltjänster.[69] det svenskaregelsystemet.[92] Lägenhetsdata.[74] Ny lag europeiskaföretagsråd.[115]

om Försäkringsrörelsei förändring 3. [87] Svenskari EU-tjänst. [89] Kulturdepartementet Omprövningavstatligaåtaganden.[93] Konst i offentlig miljö. [18] Personalavveckling,utbildning och beskattning.[94] Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37]

- Skattereformen1990-1991.En utvärdering.[104] Kulturpolitikens inriktning. [84] Rapporteringsskyldighetför revisorer i finansiella Kulturpolitikens inriktning i korthet. [84]

företag. [106] Tjugo ârs kulturpolitik 1974-1994.[85]

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Ett renodlatnäringsförbud.[l]

yrkesutbildning.[38] Ny Elmarknad Bilagedel.[14]

+ Allmän behörighetför högskolestudier.[41] Elförsörjning i ofred. [51] Förslagomett internationelltflygsäkerhets-

Den svenskaRymdverksamheten.[78] universiteti Norrköping-Linköping. [57] 1990-taletsbostadsmarknad Behörighetoch Urval. Förslagtill nyaregler för första utvärdering.[98]

- en antagningtill Universitetoch högskolor. [71] Konkurrensi balans.Åtgärderför ökad Ett aktiebolagför servicetill universitetoch

konkurrensneutralitetvid offentlig prissättningm. m. högskolorm.m. [73] [105] Föräldrari självförvaltandeskolor. [103] Ny ellag. [108] Likvärdig utbildningpá lika villkor. [109] Viljan att vetaoch viljan att förstå Civildepartementet

- Kön, makt och den kvinnovetenskapliga Regionalframtid

+ bilagor. [27] utmaningeni högreutbildning. [110]

Myndighetsutövningvid medborgarkontor.[61] Friståendegymnasieskolor.[113] TV och utbildning. [120] Riksdagen,regeringenoch forskningen.[121]

Jordbruksdepartementet

Denbrukademångfalden.Del l+2. [88] Avbytarverksamhetensorganisationoch ñnansiering.[107] Jordbrukoch konkurrens jordbruketsställningi

svenskoch europeiskkonkurrensrätt.[117]

1995 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Alkylat ochMiljöklassningavbensin.[30] Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. [31] Grundvattenskydd.[45] Kunskapsläget kärnavfallsorruádet1995.[50] Fastighetsbildning engemensamuppgift för stat

och kommun.[54] Ett renatSkane.[62] Kärnavfall och Miljö. [90] Jordensklimat förändras.Enanalysavhotbild och globalaåtgärdsstrategier.[96] Miljöklassning av Snöskotrar.[97] Hållbarutvecklingi landetsfjällomráden.[100]

FRITZES

Beställningar: Fritzes kundtjänst, |06 47 Stockholm

Fax 08-20 50 2I Telefon 08-690 90 90

,