SOU 1996:155

Omtankar om vattendrag ett nytt angreppssätt : slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

SOU 1996: 155

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Genom beslut den 24 juni 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden planläggning,

om markanvändning och bebyggelse att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag vilka ytterligare värdefulla vatten-

om områden och älvsträekor som bör skyddas mot vattenkrañsutbyggnad. Med stöd av detta bemyndigande förordnade statsrådet Görel Thurdin den l3 juli 1993 undertecknad, departementsrådet Kjell Svensson, som särskild utredare. Härmed överlämnar jag betänkandet SOU 1995:155 "Omtankar om vattendrag, ett nytt angreppssätt. Utredningens sakkunniga och experter är i huvudsak eniga med mig om de lämnade förslagen och i betänkandet används därför vi-fomien omväxlande med utredningens Vattendragsutredningen VDU.

namn - Till betänkandet fogas särskilda yttranden. Som sakkunniga i utredningen förordnades från och med den 15 september 1993 direktören Nils Andersson Svenska Krañverksföreningen, ñskeridirektören Sten Andreasson ñskeriadministrationen, direktören Ingela Blixt Närings- och teknikutvecklingsverket, enhetschefen Sven Göthe Naturvårdsverket, landskapsarkitekten Per-Magnus Svenska kommunförbundet och projekt-

Nilsson

ledaren June Årleskog Boverket samt som experter avdelningsdirektören Inger Brinkman Naturvårdsverket och tekn. lic. Monika Söderlund-Andreasson Svenska Kraftverksföreningen.

Den senare har från och med den 15 februari 1994 ersatts civ. ing. Ulf

av Tisell. Från och med den l november 1994 förordnades som sakkunnig ñl. dr Ulf Bertilsson Riksantikvarieämbetet och som experter fil. lic. Björn Bergquist Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium och fil. dr Björn Svensson Svenska Krañverksföreningen. Som expert förordnades från och med den 2l februari 1995 lze statshydrolog Torbjörn Lindkvist Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut. Från och med den 16 oktober 1995 entledigades Ulf Bertilsson och Ingela Blixt och från och med den 17 oktober förordnades sak-

som

kunniga avdelningsdirektören Ivar Eklöf Riksantikvarieämbetet och direktören Bo Lindöm Närings- och teknikutvecklingsverket.

Från och med den 27 november 1995 entledigades Per-Magnus Nilsson och från och med den november förordnades som sakkunnig Tommy Dickens Svenska kommunförbundet. I arbetet med detta betänkande har saldcunninga June Ärleskog samt experterna Inger Brinkman och Ulf Tisell inte deltagit. Till utredningens sekreterare förordnades den l september 1993 ñl. dr Gunnar Fredriksson. Utredningen överlämnade i april 1994 delbetänkandet SOU

1994:59 Vilka vattendrag skall skyddas.

Stockholm den i oktober 1996

Kjell Svensson

/ Gunnar Fredriksson

SOU 1996: 155 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING 7

SOU 1996: 155 Sammanfattning 7

Sammanfattning

Vattendragsutredningens uppgift har varit att se över skyddet för

vattendrag enligt tredje kapitlet Naturresurslagen NRL. Uppgiften har varit dels att undersöka huruvida fler vattendrag skall skyddas, dels om skyddet behöver utvidgas till att omfatta även

annan exploatering än för vattenkrañsändamål.

Vattendragsutredningen har kommit fram till att bestämmelserna

om skydd av vattendrag enligt 3 kap. 6 § NRL bör kompletteras. Främst så att de inte omfattar bara exploateringstyp vattenkrañsutbygg-

en nad utan istället tar sin utgångspunkt i de skyddsvärden bör

- som bevaras. Restriktioner bör finnas för alla ingrepp kan skada

som skyddsvärdena.

Vattendragsutredningens huvudprincip är att vattendrag på

som nationell nivå speglar ett representativt urval den naturliga biolo-

av giska mångfalden skall skyddas. Dessutom skall skyddas andra för riket viktiga naturvärden och kulturvärden är knutna till vat-

som tendrag.

Vattendragsutredningen föreslår att 53 vattenområden skall skyddas enligt av VDU föreslagna principer. Av dessa ingår helt eller

nu, delvis, 19 vattenområden i 3 kap. 6 §NRL.

Vattendragsutredningen har prövat att modifiera de nuvarande bestämmelsema i 3 kap. NRL så att de skulle kunna användas för det föreslagna skyddet. Det har visat sig ogörligt att på ett logiskt sätt använda lagens nuvarande struktur. VDU föreslår att de intentioner för vattendragsskyddet VDU förordar genomförs i samband

som med en allmän översyn NRL.

Vattendragsutredningen föreslår att i avvaktan på den föreslagna översynen av NRL bör 20 vattenområden föras till 3 kap. 6 §

nu NRL. Motivet för detta är att dessa vattendrag, bland annat

som skall skyddas för sin orördhets skull, enligt VDU:s förslag under alla omständigheter skulle ett långtgående skydd

ges mot vatten-

krañsutbyggnader.

;m ae m: :rm w

M I

i mmm;j .çmm mgszmumxmüigmfmna"

qzr asüw 153 A

V vs famn w "

1227.2; -

L m. A

n ,tfngfislg

SOU 1996: 155 Bakgrund 9

1 och dess

Uppdraget

genomförande

1.1¶Direktiven

Utredningens direktiv återges i bilaga

Vattendragsutredningens VDU huvuduppgift, enligt de ursprung-

liga direktiven dir. 1993:86, är att föreslå vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkmftsutbyggnad och att ange principer för ett sådant urval. Vidare skall bevarandeintresset vägas mot energiintresset i de redovisade

vattendragen.

Genom tilläggsdirektiv dir. 1994: 106, som gavs i anslutning till att VDU i april 1994 lämnade sitt betänkande SOU 1994:59 Vilka vattendrag skall skyddas, har utredningen fått till uppgift att utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och undersöka om skyddet behöver utvidgas till att omfatta även andra

slag av exploatering.

Genom tilläggsdirektiv dir. 1996:24 i mars 1996 har de ursprungliga direktiven vidgats till att VDU skall föreslå vilka vattendrag som enligt 3 kap. Lagen 1987:l2 om hushållning med naturresur-

ser m.m. NRL bör skyddas mot förutom vattenkrañsutbyggnad exploatering. Utgångspunkter skall vara utredningens

även annan delbetänkande och de metoder och det för inventering och

program

urval av skyddsvärda vattendrag som utredningen föreslagit.

1.2¶Arbetet med detta betänkande

De utgångspunkter och principer för urvalet av vattendrag som bör skyddas som föreslogs i vårt betänkande år 1994, och som i sina huvuddrag har fått ett brett stöd vid remissbehandlingen av betänkandet, har legat till grund för våra nu gjorda överväganden. De synpunkter och konkreta förslag som har förts fram i remissvaren över betänkandet och två av VDU remissbehandlade rapporter har beaktats i det nu genomförda arbetet.

10 Bakgrund SOU 1996: 155

I den ena rapporten, Förslag till metod att välja ut skyddsvärda vattendrag juni 1995, redovisade VDU ett förslag till arbetsätt för att välja ut sådana vattendrag som kan komma i fråga som vad utredningen har benämnt Typ- och Referensvattendrag. Efter att utredningen under sommaren 1995 inhämtat synpunkter på förslaget från bl.a. myndigheter, kommuner och vetenskapliga institutioner utarbetades och remissbehandlades rapporten Så skall vattendrag skyddas februari 1996. Våra överväganden och förslag i de två rapporterna och remissvaren häröver behandlas i kapitel 2 och kapitel Som underlag för arbetet har ett antal studier utarbetats på uppdrag

VDU. Elisabet Nilsson och Christer Nilsson, Institutionen för av Ekologisk botanik vid Umeå universitet, har lämnat ett förslag till indelning av norra Sverige i s.k. vattendragsgeograñska regioner bilaga 2. Lars Borg och Jan Hermann, Borg-Sandberg Produktioner AB, har föreslagit en motsvarande indelning av Sverige söder om Norrlandsgränsen bilaga 3. Christer Nilsson och Roland Jansson, Institutionen för Ekologisk botanik vid Umeå universitet, har i studien Kriterier för Typ- och Referensvattendrag lämnat ett förslag om kriterier för urvalet av vattendrag som bör skyddas. Studien redovisades i en bilaga till VDU:s rapport Förslag till metod att välja ut skyddsvärda vattendrag. I denna rapport redovisades också en studie av Bengt Anefall om en modell för beskrivning av avrinningsområden med avseende på bl.a. områdenas bevarandevärden. Lars Granath, Hydrographica kartläggning, har utrett möjligheterna att använda flygbilder för klassificering av påverkan längs vattendrag. Den slutliga versionen av studien, Flygbildstolkning av strandstatus, redovisades bilaga i rapporten Så skall vattendrag skyddas.

som Magnus Brandel, Institutet för Vatten- och luftvårdsforskning, har utarbetat rapporten Skyddet mot exploatering av vattendrag enligt Naturresurslagen, under publicering. VDU arrangerade under hösten 1994 ett seminarium med inbjuden expertis. Ett av syñena var att finna en indelning av Sverige i naturgeografiska regioner som på ett bra sätt tar hänsyn till de förhållanden som är av betydelse för vattendragen. Vid seminariet behandlades även kriterier och metoder för att välja ut vad utredningen har benämnt Typ- och Referensvattendrag. Vidare behandlades frågan om det finns behov att stärka vattendragsskyddet enligt naturresurslagen med avseende på andra slag av påverkan än från vattenkrañsutbyggnad.

SOU 1996: 155 Bakgrund ll

Under våren 1996 har VDU tillsammans med Naturvårdsverket hatt seminarier med företrädare för länsstyrelserna för att få synpunkter på utredningens metodval och diskutera samverkan för att med utgångspunkt i rapporten Så skall vattendrag skyddas göra ett slutligt urval vattendrag bör skyddas enligt 3 kap. NRL.

av som

VDU har halt återkommande kontakter med Naturvårdsverket för att samordna utredningens arbete med där pågående projekt angåen-

de inventering och värdering av sjöar och vattendrag. Naturvårds-

verket har till VDU redovisat bruttolista över vattendrag be-

en som döms ha särskilda naturvärden i ett nationellt perspektiv.

Riksantikvarieämbetet har underlag till VDU redovisat ut-

som gångspunkter och metoder för att välja ut vattendrag i ett

som nationellt perspektiv är särskilt skyddsvärda till följd deras kultur-

av historiska betydelse och lämnat förteckning över sådana vatten-

en drag med prioriteringar.

SOU 1996: 155 Bakgrund 13

Utredningens tidigare

rapporter

2.1¶Betänkandet Vilka vattendrag skall skyddas

VDU lärrmade i april 1994 betänkandet SOU 1994:59 Vilka vattendrag skall skyddas". I betänkandet redogjorde vi bland annat för de principer föreslås bör ligga till gnmd för urval vattendrag

som av

skall skyddas enligt 3 kap. NRL. Vi diskuterade härvid olika som typer vattendrag, nämligen Typ- och Referensvattendrag samt

av Vattendrag med speciella bevarandevärden. En viktig utgångspunkt var att i görligaste mån utvärdera vattendragens funktionella enheter, dvs. avrinningsområdena, för att tillgodose en helhetssyn.

Under utredningens arbete framkom att det fanns stora brister i det underlagsmaterial på vilket förslag om skydd skulle vila. Därför begärde och ñck VDU tilläggsdirektiv för att utforma ett" program för att ta fram uppgifter skulle ligga till grund för det slutgiltiga

som förslaget till urval av vattendrag som bör skyddas enligt 3 kap. NRL.

1 Remissinstansemas synpunkter

Utredningens förslag att identifiera vattenområden lämpliga för skydd enligt 3 kap. NRL utifrån definitionerna av vad som benämndes Typ- och Referensvattendrag och Vattendrag med speciella bevarandevärden mötte ett brett stöd i remissbehandlingen. Dock påpekades att kulturmiljövärdena behöver starkare ställning i

ges en urvalsarbetet. Även utredningens princip att utvärdera hela avrinningsområden ñck ett brett stöd. Det framhölls i ett antal remissvar att det vore av stort värde om skyddet vattendrag enligt 3 kap. NRL kunde utvidgas till att om-

av fatta även andra ingrepp än sådana hänger samman med vat-

som tenkraftsutbyggnad. Vidare framhölls det att man, för att upprätthål-

respekten inför lagen, borde vara restriktiv med att använda NRL

skyddsinstrument. Att utredningen använt Nordiska ministerråsom dets indelning i naturgeografiska regioner ansågs av flera instanser

14 Bakgrund SOU 1996: 155

vara mindre lämpligt eftersom den indelningen inte tar tillräcklig hänsyn till förhållandena i vattendragen.

2.2¶Rapporten till metod att ut

Förslag välja

skyddsvärda vattendrag

En metod för att välja ut Typ- och Referensvattendrag presenterades i rapporten Förslag till metod att välja ut skyddsvärda vattendrag. En förutsättning för metodförslaget var att det slutliga förslaget till urval av vattendrag skulle kunna göras inom loppet högst tre år.

av Det har därför inte givits utrymme för tidskrävande fältinventeringar. Tyngdpunkten i urvalsarbetet har lagts på sådana övergripande faktorer som kan indikera ett vattendrags representativitet, med betoning på naturligheten. Syftet är att genom att skydda ett nät av representativa, naturliga vattendrag bevara ett för landet representativt utsnitt av den naturliga vattendragsanknutna biologiska mångfalden. Det i rapporten lämnade förslaget till metod gick i korthet ut på att urvalet av Typ- och Referensvattendrag skulle följa ett stegvis förfarande där man i de inledande stegen sorterar bort sådana vattendrag som inte kumia komma i fråga. Vattendragens

anses representativitet beaktas genom att landet delas i vattendragsgeografiska regioner inom vilka vattendragen i olika kategorier med

grupperas avseende på upprinningsområde, hydrologi m.m. En hypotes var att det mest orör " vattendraget i resp. region och kategori har störst chans att hysa en representativ naturlig biologisk mångfald.

I syfte att få synpunkter på den föreslagna metodens giltighet, svagheter och styrka remitterade VDU rapporten till länsstyrelserna samt ett urval av centrala myndigheter, intresseorganisationer och forskningsinstitutioner med speciell kompetens inom området.

Med beaktande av den givna tidsramen för att välja ut skyddsvärda vattendrag anser flertalet remissinstanser att VDU har kommit fram till en användbar metod och godkänner i huvudsak det redovisade förslaget. Den kritik som förs fram avser i de flesta fall inte huvudprinciperna utan är mer av detaljkaraktär.

SOU 1996: 155 Bakgrund

2.3¶Rapporten Så skall vattendrag skyddas

I rapporten Så skall vattendrag skyddas februari 1996 redovisade VDU ett förslag till uppläggning av arbetet med att välja ut vat-

tendrag som i enlighet med de tidigare föreslagna principerna bör

väljas ut för skydd enligt NRL. I rapporten gjordes ett preliminärt

bortval av vattendrag som, till följd av fragmenteringen genom

dammar, VDU bedömde vara olämpliga som Typ- och Referensvattendrag. Rapporten, som remissbehandlades av VDU, innehöll också förslag till nya bestämmelser i 3 kap. NRL. Den i rapporten föreslagna urvalsmetoden för Typ- och Referensvattendrag är i huvudsak i överensstämmelse med den som redovisades i VDU:s tidigare rapport. Länsstyrelserna förutsattes att parallellt med remissbehandlingen av rapporten granska VDU:s bedömning av olika dammars betydelse för de biologiska förhållandena i vattendragen och det därtill kopplade preliminära bortvalet av vattendrag. Länsstyrelserna förutsattes vidare sortera bort sådana vattendrag som uppenbarligen inte kunde komma ifråga som Typ- och Referensvattendrag med hänsyn till de fysiska och/eller kemiska förhållandena hos vattendraget. Länsstyrelserna gavs också möjlighet att föreslå vilka vattendrag som borde

prioriteras som Typ- och Referensvattendrag.

VDU:s grundläggande tanke med att välja ut Typ- och Referensvattendrag har varit att få till stånd ett urval av vattendrag som på nationell nivå på ett representativt sätt speglar naturligt förekommande miljöer. Dessa vattendrag, som sålunda väljs ut på grund av sin naturlighet, kan inte tillgodose alla skyddsvärden av nationell betydelse hos vattendragen. Vi har därför försökt att komplettera med andra vattendrag som har speciella naturvärden och kulturvärden. Dessa vattendrag skall kännetecknas av att de inom större sammanhängande områden har en stor ansamling av höga vattendragsanknutna bevarandevärden eller är bärare av unika egenskaper. Den av VDU för dessa vattendrag tidigare använda benämningen Vattendrag med speciella bevarandevärden har ersatts med dels Vatten-

drag med speciella naturvärden dels Kulturvattendrag.

Förslaget om ändring av 3 kap. NRL avsåg främst en komplettering

av 6 § för att stärka vattendragens skydd mot annan påverkan än den som härrör från vattenkrañsutbyggnad. Vidare innebar förslaget att de vattendrag som föreslås bli skyddade skulle hänföras till endera av två bestämmelser med olika långt gående skydd.

16 Bakgrund SOU 1996: 155

VDU föreslog också en undantagsbestännnelse som något modifierad och skärpt har samma innebörd som de undantag som nu gäller enligt 3 kap. l § NRL for bl.a. utvecklingen av tätorter och lokalt näringsliv. Även vissa infrastrukturanläggningar föreslog skulle

omfattas av denna undantagsbestämmelse.

Remissutfallet över förslagen i rapporten redovisas i samband med att motsvarande frågor behandlas i följande delar av betänkandet.

SOU 1996: 155 Metoder 17

3¶Metoder för urval av

vattendrag

3.1 och

Typ- Referensvattendrag

l bilaga 5 kap. 2 och 3 redovisas den metod för urval av Typ- och Referensvattendrag som föreslogs i rapporten Så skall vattendrag skyd . I två avseenden finns skillnader mellan vad som där antogs vara en lämplig arbetsmodell och vad som faktiskt har kunnat genomföras. En skillnad är att utredningstiden inte har gett utrymme att genomföra några flygbildstolkningar av strandzonen. Sådana flygbildstolkningar kan i vissa fall vara viktiga att genomföra senare i samband med att skyddsvärdena hos vattendrag ges en närmare beskrivning, som föreslås i avsnitt 6.3. Den andra skillnaden är att länsstyrelserna har behövt engageras i det praktiska arbetet mer än vad som förutsågs i rapporten. Länsstyrelserna har vid ett flertal tillfällen lämnat synpunkter och uppgifter som hatt direkt betydelse för VDU:s urval av vattendrag. VDU har med beaktande av remissutfallet på de tidigare rapporterna arbetat med följande förutsättningar.

En regionindelning av landet i 13 vattendragsregioner och de

föreslagna kategorierna av vattendrag, som i huvudsak godtagits

remissinstansema. Vissa remissinstanser anser dock att anta-

let regioner i norra Sverige borde utökas, men det lämnas inga

konkreta förslag. Andra menar att regionindehiingen är onödig

och att man borde skydda allt kvarvarande fritt strömmande

vatten. Några remissinstanser anser att de föreslagna vatten-

dragskategoriema i vissa fall inte i tillräcklig grad speglar de

verkliga förhållandena. Det skall finnas i princip ett Typvattendrag av varje föreslagen

kategori inom respektive region. Vattendragen bör som regel be-

handlas som hela avrinningsområden. Genom ett väl awägt ur-

val av vattendrag kan betydande delar av den vattendragsanknutna biologiska mångfalden vämas. Den naturliga biologiska

mångfalden på alla nivåer kan dock självfallet inte tryggas på

detta sätt vilket har varit en invändning från enstaka remissin-

stanser. Några remissinstanser anser att antalet kategorier av

vattendrag bör ökas, främst norr om Dalälven.

18 Metoder SOU 1996: 155

o Referensvattendrag väljs oberoende av regiontillhörighet och

skall vara sådana vattendrag där de naturliga be-

processerna

döms kunna fortgå relativt ostörda mänsklig inverkan.

av 0 Fysisk påverkan av ett vattendrag används för att i ett första steg

välja bort sådana vattendrag som är alltför påverkade för att

kunna komma i fråga som Typ- och Referensvattendrag. Flera

remissinstanser har tolkat rapporten som att förekomsten av

dammar är det enda som används vid bedömningen av fysisk på-

verkan och därför förordat att även andra parametrar vägs in.

VDU har dock aldrig avsett att fragmenteringen genom dammar skulle utgöra enda urvalskriterium. Några remissinstanser

anser

att urvalsmetoden är otillräcklig eftersom den sorterar bort vat-

tendrag enbart på grund av icke-biologiska faktorer. Detta har

VDU försökt att råda bot på genom att inhämta och beakta läns-

styrelsemas kunskaper om vattendragens status i olika avseen-

den.

3.1.1¶Urvalsprocessen

Syftet med Typ- och Referensvattendrag är att identifiera sådana vattendrag som bör skyddas därför att de representerar en så långt möjlig naturlig biologisk mångfald. Förutsättningar härför finns i de mest orörda/minst påverkade vattendragen. Typvattendrag är definitionsmässigt bundna till sina respektive regioner varför deras orördhet är ett relativt begrepp beroende av förhållandena i regionen i fråga. Referensvattendragen som skall vara speciellt orör och bedömas ha förutsättningar för att de naturliga processerna skall kunna fortgå relativt ostörda av mänskliga aktiviteter finns därför inte i alla regioner utan bara i områden av vildmarkskaraktär. I vissa regioner kan det å andra sidan finnas motiv att välja fler än

Referensvattendrag. Även i regioner där det till följd exploaett av teringsgraden inte finns några större områden av vildmarkskaraktär kan det finnas källflöden och mindre biflöden som är speciellt orörda och av detta skäl bör skyddas.

Fysiska ingrepp i ett vattendrag har oña medfört en betydande påverkan av dess naturlighet. Den absolut största enskilda faktorn är den fragmentering av vattendragen som har skett genom dammar, även om annan fysisk påverkan, t.ex. rätningar ochrensningar, kan ge betydande skador. Förekomst av dammar som har betydelse för vattendragets biologiska förhållanden t.ex. utgör ett absolut hinder

för fiskvandring används för att i ett första steg välja bort de vat-

tendrag som inte bör komma i fråga som Typ- och Referensvatten-

SOU 1996: 155 Metoder 19

drag. I rapporten Så skall vattendrag skyddas" redovisade VDU ett första urval av vattendrag där de mest fragmenterade vattendragen i varje region exkluderats se bilaga appendix till kapitel 3. Urvalet byggde på de uppgifter som anges i Svenskt darnmregister SMHI nr 55, 1994 och nr 56 1995.

Av uppgiftema i darnmregistret kan bara grovt bedömas hur olika typer av dammar och olika regleringsförhållanden faktiskt inverkar på förhållandena i ett vattendrag. Därför startades, samtidigt som rapporten remissbehandlades, ett arbete tillsammans med länsstyrelserna med att identifiera de dammar som är av signiñkant betydelse med avseende på de biologiska förhållandena; genom att de utgör biologiska barriärer, har stor regleringsamplitud, ger lång torrsträcka eller stora och snabba skillnader i vattenföringen m.m. Länsstyrelserna hade härvid möjlighet att föreslå alternativ till de av VDU givna förslagen till urval av vattendrag. Länsstyrelserna skulle vidare exkludera sådana vattendrag som uppenbarligen är olämpliga som Typ- och Referensvattendrag på grund av deras egenskaper i övrigt. Detta kan gälla sådana vattendrag där de fysiska betingelserna ändrats genom tätningar, rensningar, kanaliseringar, sänkningar o.dyl. och vattendrag med starkt påverkad Vattenkvalitet, t.ex. är gravt försurade, övergödda eller tungt belastade med kemikalier. I de fall länsstyrelsemas arbete slutligen lett fram till flera vattendrag inom en kategori i samma region har detta, i kontakt med företrädare för länsstyrelserna, av VDU tolkats så att länsstyrelserna anser att vattendragen är relativt likvärdiga med hänsyn till orördheten". Resultaten av detta led i utredningens arbete presenteras i tabell l

sid 24.

3.2 med naturvärden

Vattendrag speciella

I rapporten Så skall vattendrag skyddas redovisades ett förslag till hur man skulle kunna välja ut Vattendrag med speciella naturvärden se bilaga kapitel 4.1. Huvudprincipen för urvalet är att de vattendrag som kan komma ifråga skall avse stora områden med till vattendraget knutna större ansamlingar av höga naturvärden eller unika egenskaper. Den föreslagna gången för urval av har blivit något modifierad i en-

lighet med de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen

av rapporten och de seminarier som VDU och Naturvårdsverket har

20 Metoder SOU 1996: 155

haft med företrädare för länsstyrelsema. Främst gäller det att länsstyrelserna och Naturvårdsverket för sig har givit förslag på

var vattendrag som är kandidater för Vattendrag med speciella naturvärden. Naturvårdsverket har till VDU lämnat en bruttolista med ca 150 vattendrag bilaga 7 och angett att man nu inte har möjlighet att klassa eller mer ingående bedöma dessa vattendrag sinsemellan. Förslagen från länsstyrelserna omfattar ett 80-tal vattendrag.

På dessa underlagsmaterial har VDU grundat sina överväganden om

urvalet vattendrag med hänsyn till speciella naturvärden se

av kapitel 4.

3.3¶Kulturvattendrag

Metoden för urval av Kulturvattendrag, som presenterades i rapporten Så skall vattendrag skyddas och fick ett brett stöd i remissbehandlingen, har utarbetats i samarbete med Riksantikvarieämbetet

bilaga 5. Metoden syftar till att urvalet skall sådana större se avse sammanhängande vattendragsmiljöer som belyser viktiga aspekter på vattendragens betydelse för samhällsutvecklingen och i ett nationellt perspektiv har en särpräglad kulturhistorisk identitet med avseende på samhällsfunktioner. Vattendragen har under alla tider varit viktiga for människors bosättning, försöijning och samfärdsel och de har genom århundraden kommit att forma olika regioners kulturella drag. Tillsammans bildar vattendragen den variationsrika kulturmiljö skapats av in-

som byggama sedan äldsta tid. Denna mosaik av regional särart bildar gemensamt det svenska kulturlandskapet och vår regionala och nationella identitet.

I det följande redovisade samhällsfunlctioner/kulturhistoriska teman är grunden för urvalet av Kulturvattendrag. En närmare beskrivning

temana lämnas i bilaga av

SOU 1996: 155 Metoder 21

Samhällsñmlctioner/Kulturhistoriska teman

Samling och fångst

Fiske Areella näringar

Agrarkulturens utveckling

Spannmålsodling och husdjursuppfödning Skogsbruk Rennäring

Kommunikation Vattenvägar och tvärjörbindelser Kuna/system F ledningssystem

Industri och energiutvinning

Försvar

Urvalet Kulturvattendragen har skett efter principen att det är

av egenskaper och företeelser direkt anknutna till vattendraget och högt ställda krav på kulturhistorisk kvalitet som skall falla avgörandet.

Vattendraget skall spegla eller flera betydelsefulla faser i den

en svenska historien och ha sådana kvaliteter att den fysiska spåren av människan är väsentlig källa för förståelsen älvdalens historia.

en av Ett vattendrag kan bli utvalt därför att det representerar en viss samhällsfunlction, unik fångstmiljö eller odlingsmiljö kopp-

t.ex. en lad till vattendraget. Vanligare torde att flera olika kulturhisto-

vara riska teman speglas och att helheten konstituerar vattendraget som ett Kulturvattendrag. Det kulturhistoriska värdet ligger nämligen många gånger i den funktionella bredden och den historiska kontinuiteten i nyttjandet av vattendraget och dess omgivningar. Typiskt för vattendrag med höga kulturhistoriska värden är att de under lång tid har knutit till sig olika mänskliga aktiviteter, avsatt beståen-

som de spår i landskapet. Riksantikvarieämbetet arbetade inledningsvis fram ett förslag på kandidater till Kulturvattendrag bearbetades länsantikvari-

som av

22 Metoder

ema. Riksantikvarieämbetets slutliga förslag enligt bilaga 8 har legat till grund för VDU:s överväganden urvalet Kulturvatten-

om av

drag se kapitel 4.

3.4 mot energiintresset

Vägning

Vid den Vägning bevarandeintresset mot energiintresset,

av som VDU skall göra enligt direktiven, har huvudprincipen varit att i de fall det finns alternativa vattendrag som kan tillgodose ett visst bevarandemotiv bör strävan vara att skydda det representerar det

som lägsta utbyggnadsintresset. De uppgifter om vattendragens energipotential på vilka baserat vägningen har redovisats för utredningen av Svenska kraftverksforeningen. Enligt föreningen kan detta

underlag inte redovisas konkurrensskäl.

öppet av

Den metod som har använts för att beräkna energipotentialen redovisas i bilaga Redovisningen omfattar endast potentiella kraft-

verkslägen med en kalkylerad effekt högre än 200 kW och

som samtidigt bedöms ha utbyggnadskostnad är lägre än 15

en som kr/års-kWh.

En Vägning skyddsvärdena mot andra exploateringsintressen än

av vattenkrañsutnyttjande låter sig inte göras på förhand. Vattenkraftsresurserna är geografiskt bundna till vissa fysiska betingelser i vattendragen och energivärdet hos dem kan bedömas relativt lätt. Annan exploatering är oñast, men inte alltid, mindre geografiskt bunden och det ekonomiska värdet att ligga vid viss plats vid ett

av en visst vattendrag är inte lika stor betydelse och har många gånger

ingen betydelse alls.

SOU 1996: 155 Urvalet 23

4 som bör

Vattendrag skyddas

Med stöd det underlag som tagits fram i enlighet med vad som

av framgår kapitel 3 och i fortsatt dialog med företrädare för

av en länsstyrelserna har VDU:s överväganden lett fram till det urval av orörda vattendrag Typ- och Referensvattendrag - som redovisas

i tabell I de fall orördheten är likvärdig eller nästintill likvärdig för flera vattendrag inom kategori redovisas dessa inom en ge-

en mensam ram. Indelningen av vattendragen i kategorier Fjäll, Kust, Skog osv. redovisas nämnare i bilaga 5 ss. 11-14. I tabellen har i kolumnerna Natur och Kultur markerats om vattendraget finns med i Naturvårdsverkets resp. i Riksantikvarieämbetets redovisning av vattendrag med speciella värden bilaga 7 och bila-

8. I de fall det finns likvärdiga eller nästintill likvärdiga vattenga drag vad gäller orördheten, dvs. som Typ- och Referensvattendrag, har förekomsten av speciella natur- och kulturvärden vägts för ett val mellan dessa. I ett fall har frångått huvudprincipen att det i varje region endast skall finnas ett vattendrag av respektive kategori som primärt skyddas med avseende på orördheten". Det gäller de till varandra gränsande Tome älv och Kalix älv, två av våra Nationalälvar, som är unikt lite påverkade och ligger i ett sammanhängande vildmarksområde som är enastående för Europa och även torde ha få motsvarigheter i världen. De har dessutom ett funktionellt samband genom bifurkationen vid Tärendö. Vid en Vägning mot energiintresset har detta i ett fall bedömts vara så stort att det blivit utslagsgivande i valet mellan vattendrag som är likvärdiga vad gäller orördheten", dvs. som Typ- och Referensvattendrag. Åbyälven har sålunda valts före Byskeälven som har högre natur- och kulturvärden men som inte bedömts kunna väga upp den stora skillnad som finns mellan älvarna vad gäller energiinnehållet. Byskeälvens höga natur- och kulturvärden motiverar dock att den väljs ut som Vattendrag med speciella naturvärden och Kulturvattendrag. I övriga fall där "orördheten" är likvärdig för flera vattendrag är antingen skillnaden mellan vattendragen i energiinnehåll liten i förhållande till skillnaden i bevarandevärden eller också är VDU:s primära val det vattendrag som har lägst energiinnehåll.

24 Urvalet SOU 1996: 155

Det slutliga urvalet av "orörda vattendrag, där också speciella natur- och kulturvärden och energiintresset är beaktade enligt det nu sagda, är i tabellen markerat med grå bakgrund. Se aven separatkarta. Skyddsmotiven för dessa vattendrag redovisas i kapitel

Tabell l Vattendrag som bör skyddas for sin "orördhet"

Grå bakgrund markerar det slutgiltiga urvalet. Kursiv stil anger att

ett vattendrag nu ar skyddat enligt 3 kap. 6 §NRL.

Tilligsvärden Vattendrag Biflöde/Del Kategori Natur Kultur 398.50 .

Byskedlven Skog x x

Region 3

Dyrån Kust x

SOU 1996: 155 Urvalet 25

Tillägsvärden Vattendrag Biflöde/Del Kategori Natur Kultur Region 5

Vdsterdalâlven upp- Fjäll x x

Ströms Vakran

Vasterdalälven Ned- Skog

StrömsSkimforsen

Region 7

Muskån Mindre x

Svårtaån Mindre x

kust Pjältán Mindre

kust Trosaån Större x

Inland

l Koordinatema eftersom det fnms andra vattenområden med samma

anges namn i avrinningsområdet.

26 Urvalet SOU 1996: 155

Tillägsvärden

Vattendrag Biflöde/Del Kategori Natur Kultur

Region 9

Region 11

Vadsbäcken Kust

Loñaán

Skräbeân

Region 13

Koordinatema angeseftersom det finns andra vattenområden med samma namn

i avrinningsområdet.

Förutom de vattendrag som redovisas i tabell l finns det bland de i bilaga 7 och bilaga 8 redovisade vattendragen andra vattendrag med sådana samlade natur- och kulturvärden motiverar att de

som väljs ut som Vattendrag med speciella naturvärden eller som Kulturvattendrag.

Bland den stora mängd vattendrag som i bruttolistan i bilaga 7 har redovisats av Naturvårdsverket har dock verket inte ansett sig nu kunna göra en nämire prioritering med avseende på vattendra-

SOU 1996: 155 Urvalet 27

gens speciella naturvår i den mening VDU Detta

som avser. anses vara möjligt först med underlag som kan tas fram med hjälp av en nyligen utarbetad mall för karakterisering av sjöar och vattendrag, System Aqua Naturvårdsverket, Rapport : 4553, 1996. VDU har funnit att för vissa vattendrag är de dokumenterade naturoch kulturvärdena tillräckligt övertygande för att de skall kunna

nu föreslås bli skyddade med avseende på dessa värden. Dessa vattendrag redovisas i tabell 2 se även separatkarta. Tabell 2 Kompletterande vattendrag som bör skyddas med

avseende på vissa speciella natur- och kulturvärden

Natur Kultur Byskeälven

Ångermanälven

X Indalsälven

X Testeboån Dalälven nedströms Näs bmk Västerdalälven uppströms Vakran Forsmarksån Fyrisån I Norrström Arbogaån I Norrström Loftaån Emån Mörrumsån x Helge å x Gothemån Ireå Kävlingeån x Lagans huvudtära nedströms Bolmån Ätran

x Göta älvs huvudfåra nedströms Vänern Säveån i Göta älv Upperudsälven i Göta älv Lidan x

Skyddsbestämmelsema i 3 kap. 6 § NRL omfattar flera av de vattendrag som VDU, enligt tabellerna l och föreslår skall skyddas. När bättre beslutsunderlag föreligger vad gäller möjligheterna att i Naturvårdsverkets bruttolista" prioritera med avseende på de speciella namrvärdena utgår VDU från att det kan visa sig finnas motiv för ett skydd enligt VDU:s principer även för andra de vattenom-

av råden och älvsträckor som nu är skyddade enligt 3 kap. 6 § NRL.

SOU 1996: 155 Skyddsmotiv 29

5¶Motiven för

skydd

I följande sammanställning redovisas de motiv för skydd som varit avgörande för vårt urval av de vattendrag som föreslås bli skyddade enligt 3 kap. NRL. Som framgår av våra i kapitel 3 och kapitel 4 redovisade överväganden avser dessa motiv vattendragens orördhet och/eller till vattendragen knutna speciella natur- och kulturvärden. "Orördheten som kriterium för vad som benämns Typ- och Referensvattendrag avser vattendraget i sin helhet medan de speciella natur- och kulturvärdena avser vissa angivna egenskaper eller företeelser som är knutna till ett vattendrag och som till-

bygger dess speciella skyddsvärde som vad som besammans upp nämns Vattendrag med speciella naturvärden och Kulturvattendrag. I redovisningen anges om ett vattendrag är speciellt orört och svarar mot vad VDU har benämnt Referensvattendrag Med detta menas att vattendraget flyter ett område i huvudsak är av vild-

genom som markskaraktär, d.v.s. ett område som är lite exploaterat och utnyttjat och av en sådan storlek att det kan tjäna som buffert för vattendraget mot påverkan från mer exploaterade omgivningar.

30 Skyddsmotiv

for som föreslås

Skyddsmotiven vattendrag skyddade

Koordinater för vattendragets mynning enligt SMHIs Vattendragsregister

Region l Tomeälven Speciellt orört. X 732 679 Y 188 094 Storälv med inslag kulturlandskap och

stort av våtmarker. Visar särskilt väl natur- och kulturlandskapets utveckling, processer och ekologiska samband. Storslaget och särpräglat orört naturavsnitt. Hotade och sårbara biotoper och arter. I vissa delar rik flora och fauna. Viktigt reproduktionsområde för laxfiskar. Mångkulturell älvdal med speciella tomedalska bosättningar som möter det samiska kulturlandskapet. Möte mellan de Svenska, Finska och samiska kulturema. Utvecklingen från fångstkultur till intensivt jordbrukslandskap. Boplatser från sten- och bronsålder. Kalixälven Speciellt orört. X 732 207 Y 183 771 Storälv med landskapsvariation. Visar sär-

stor skilt väl natur- och kulturlandskapets utveckling, processer och ekologiska samband. Hotade och sårbara biotoper och arter. I vissa delar rik flora och fauna. Viktigt reproduktionsområde for laxñskar. Visar speciellt väl den samiska kulturmiljön och dess historia med renbetesland, samiska byar, vandringsleder, sommargravar och offerplatser m.m. Töreälven Speciellt orört. X 732 873 -Y 181 068 Kustälv. Naturmosaik med våtmarker.

Skyddsmotiv 31

Råneälven Speciellt orört". X 731954 Y 179 814 Skogsälv särskilt som väl visar natur- och kulturlandskapets utveckling, processer och ekologiska samband. Hotade och sårbara biotoper och arter. Rik flora.

Region 2

Piteälven Speciellt orört. X 726 267 Y 175 635 Den vildmarksartade storälven. Stor mest landskapsvariation med många forsar och fall. Pågående fluviala processer. Sårbara och hotade naturtyper och arter. I vissa delar rik flora och fauna. Viktigt reproduktionsområde for laxfiskar.

Väl hävdat odlingslandskap med samlade gårds-

och bymiljöer med många lokala särdrag i bebyggelsen. I den övre delen älven finns kulav turhistoriskt värdefulla områden, med många lämningar från den äldre samiska kulturen, men även en levande rennäring. Rokån Speciellt orört. X 725 860 Y 175 259 Kustälv

Åbyälven Speciellt orört.

X 722 448 Y 176 262 med många forssträckor.

Skogsälv I nedre lop-

pet den brantaste Norrlandsälven.

Byskeälven X 721 543 Y 175 634 Orördheten. Skogsälv som visar natur- och kulturlandskapets utveckling, processer och ekologiska samband. Särpräglade former många av slag, Sårbara biotoper och arter, stor artrikedom. Viktigt reproduktionsområde för laxfiskar.

Odlingslandskap i älvdal med fångstkultur och samisk renskötsel. Visar kolonisationsepoken under 1700-talet med kolbottnar, tjärdalar och flott-

ningsanläggningar. Värdeñilla kyrkomiljöer.

32 Skyddsmotiv

Region 3 I Umeälven Vindelälven

Speciellt orört.

X 708 644 Y 172 286 Storälv med stor landskapsvariation. Nyckelområde för förståelse av ekologi och landskapsutveckling. Särpräglad geomorfologi med sällsynta biotoper och arter. Viktigt reproduktionsområde för laxñskar.

landets viktigaste vattendragsrniljöer for En av förståelsen den norrländska odlingshistorien.

av Ett välbevarat ekologiskt system med stenålders-

boplatser, fångstgropssystem, byar, gårdar, torp,

ålderdomliga kulturlandskap, gästgiverier, flottningslärruiingar m.m. Lögdeälven

"Speciellt orört".

X 705 443 Y 168 088 Skogsälv visar landskapets utveckling,

som processer, och ekologiska samband. Formrik med meandring, terasslandskap och raviner. Sårbara biotoper och arter. Fuktskogar med frodig vegetation av örter. Dockstaån Speciellt orört. X 700 763 Y 163 650 Liten kustå

Ångermanälven

Storälv. Sällsynta naturtyper med hotade eller X 699 189 sårbara biotoper och arter. Pågående formpro- Y 160 009 cesser med många olika landskaps- och naturty-

Artrik med istidsrelikter. per. Historiskt viktig kommunikationsled. Delar tillhör de märkligaste och intressantaste älvmiljöema i landet med betydande ålderdomliga odlingslandskap, fångstmiljöer med rika lämningar av fångstkulturen. Lämningar av rika jämåldersbygder, medeltida befästning samt från skogsindustrin och flottningsanläggningar. Ådalens immateriella värden har på ett storslaget sätt skildrats av flera konstnärer.

Skyddsmotiv 33

Region 4

Indalsälven Storälv som visar landskapets utveckling. Olika X693 354 naturfomier. Rik fauna och flora med sällsynta Y 158413 och hotade biotoper och arter.

Visar odlingens och bebyggelsens utveckling under 2 000 år. Rik dalgång med välbevarad fångstmiljö med ett stort antal stenåldersboplatser. Representativ för den tidiga ñällturismen. Pilgrimsled. Industrihistoriska lämningar. Flera kraftverk av kulturhistoriskt värde I Indalsälven Ammerån Speciellt orört. X 700 495 Y 152 080 Fjäll- och skogsälv i våtmarksrikt landskap. I Indalsälven Mjällån Speciellt orört. X 694 508 Y 158 129 Kustå i variationsrikt landskap. Utpräglat nipoch ravinlandskap med sällsynta naturtyper. Hotade och sårbara biotoper och arter. I Ljusnan

Ãngerån

Speciellt orört. X 686 952 Y 147 958 Skogså i isälvslandskap med framstående exempel på isälvsavsmältningen kring högsta kustlinjen. Variation med forsar och fall. Botaniskt artrik med välutvecklade strandsnår. Tcsteboån Skogså med stora sammanhängande myrkomp- X 673 073 lex med rik flora och rikt fågelliv. Viktigt Y 157 437 reproduktionsomrâde for laxñskar.

2 16-1297

34 Skyddsmotiv

Region 5

Dalälven

Speciellt orört.

uppströms Trängslet Fjällvattendrag i varierande landskap visar

som Koordinater m: naturliga förlopp i olika ekologiska system samt darmnläget landskapets utveckling med bl.a. lateralterrasser X 680 914 och rullstensåsar. Rik fauna. Y 138 954

Rikligt med lämningar från fångstkultur med bo-

platser och ñngstgropar. Ödemarksbosätmingar.

I Dalälven

Speciellt orört.

Oreälven X 676 720 Skogsälv i varierande landskap med stor mängd Y 143 363 landglaciomorfologiska former som väl belyser skapets utveckling i samband med inlandsisens avsmältning. Sällsynta biotoper och arter.

Betydande fångstmiljö med både stenåldersboplatser och områden med fångstgropar. Lågteknisk jämhantering. Försvarshistoria. Västerdalälven Orördheten. Fjällälv som visar landskapets utuppströms Vakran veckling och naturliga processer. Stor formrike- X 670 438 Y 141 041 dom. Hotade biotoper och arter med lokalt rik flora och fauna.

Olika typer av vattenkrañsanläggrtingar. Betydande fornlämningsmiljöer med fångstkultur och

utmarksodlingar.

Dalälven Sydlig storälv. Exempel på ekologiskt system nedströms Näs med landskaps- och naturtyper som väl visar ak- Bruk tiva landskapsbildande processer med bl.a. unikt X 667 323 Y 153 703 infångat flodlopp. Hotade arter och rik fauna.

odlingslandskap med lång kontinuitet sedan jär-

nåldern. Omfattande våtmarksodlingar ger älven dess speciella karaktär. Betydande industrimil-

jöer med ålderdomligt bergslagslandskap och

välbevarade industrianläggningar och bondbyar. Kommunikationsled. Området har genom Carl Larssons konst kommit att förknippas med den svenska nationalkänslan.

Skyddsmotiv 35

Region 6 Upperudsälven Skogsälv med många sjöar med näringsfattigt, X 652182 klart vatten. Stora limniska värden med artrik Y 130 910 fiskfauna och glacialmarina relikter. Utgör del av Dalslands kanal med många slussar och den teknik historiskt intressanta akvedukten vid Håverud. Fomlämningsmiljöer och hävdade

odlingslandskap.

Norsälven X 658 586 Y 135 112 Orördheten. Skogsälv med betydande glacifluviala och andra fonnelement. Odlingslandskap. Fomlänmingsmiljöer från brons- och järnåldem. Den litterära älvdalen

med Fryksdalen.

Klarälven Orördheten. Storälv med varierande lopp med uppströms Noret meandrar, deltan och forsar. Geovetenskapliga X 666 092 Y 137 252 värden som visar utvecklingen av många glacifluviala fonnelement. Omväxlande kulturlandskap med odling, kyrkor, lämningar av flottning och industrier. Pilgrimsled.

Region 7 Forsmarksån

Skogså i kulturpräglat våtmarkslandskap med

X669 416 hotade och sårbara biotoper och arter. Rik fågel- Y 163 403 fauna och i vissa partier rik flora. Vallonbruk, vilka en gång gav det svenska järnet ett världsrykte. I Norrström Fyrisån X 663 112 Slättä i unikt landskap med stor mängd objekt

en Y 160 393 av största betydelse för landets historia. Stats-

bildningsbygd. Rikliga förekomster av fom-

lämningar. Lärdoms- och domkyrkostaden Uppsala.

Skyddsmotiv

I Norrström Svartån X660 947 Orördheten. Slättå visar landskapets ut-

som Y 154 191

veckling med meanderbildningar, dalutfyllnad

och flodplan. Sällsynta naturtyper med hotade

sårbara biotoper och arter. Mycket rik fauna.

Välhävdat odlingslandskap med rika inslag av

fornlämningar. Industrilandskap med unikt tids-

djup med ett flertal vattendrivna anläggningar

från l 100-talet till vår tid. I Norrström

Bergslagså med flera olika landskaps- och natur-

Arbogaån

typer med stor artrikedom hos både fauna och X 658 993 Y 151 687 flora. Flera hotade arter.

Några av vårt lands värdefullaste bergslagsmil-

jöer. Stort tidsdjup i industrimiljöema. I Arbogaån

Rällsälven

Orördheten. Skogså i isälvsdal. X 663 216 Y 146069 Kagghamraån X 655 454 Y 161 331 Orördheten. Kustå i sprickdalslandskap.

Framstående exempel på utvecklingsförlopp för

landskap med aktiv ravinbildning, meandring,

åssystem och korvsjöar. Sällsynta och hotade

naturtyper med rik flora och fauna. Nyköpingsån X 651 426 Y 157 020 Orördheten. Skogså med omväxlande land-

skap med goda lövskogsbestånd och vidsträckta

våtängar. Hotade och sårbara arter.

Herrgårdsmiljöer från jämålder och framåt.

Torpbebyggelse, äldre vägsystem och industri-

minnen.

Region 8 Göta älv

Del Göta kanal. Betydande industriminnen, nedströms Vänern av

medeltida befåstningar och tidiga stadsbildnin- X 647 666 Y 129 906 gar.

Skyddsmotiv 37

I Göta älv Säveån Skogså med växlande lopp med forsar och fall. X 640 603 Y 127 271 Artrik. Stort antal sällsynta växter och värdefulla ädellövskogar. Industrilandskap med talrika lämningar efter äldre småindustri. I Göta älv Dalbergsån X650 178 Y 131 379 Orördheten. Skogsälv med meanderlopp. God biologisk funktion med mycket stort bestånd av flodpärlmussla. I Göta älv Lidan X 649 037 Utpräglad slättå visar landskapets utveck-

som X 134 609 ling och geovetenskapliga processer. Sällsynta naturtyper med hotade arter. Mycket rik flora och bottenfauna. Näringsrik vegetation och in-

tressant vegetationszonering.

Ålderdomligt kulturlandskap med stenåldersboplatser och megalitgravar. Rik fomlämnings-

miljö.

Örekilsälven X 648 677 Y 125 928 Orördheten. Skogså med omväxlande lopp och god artrikedom. Framstående exempel på ravinlandskap med naturbetesmark. Viktigt reproduktionsomrâde for laxñskar. Industrilandskap, med kvarn- och sågverksamhet i större skala från 1600-talet till 1900-talets början. Ett stort antal fornlämningar och välbevarad jordbruksbcbyggelse

Region 9 I Motala Ström Svartån Orördheten. Åsystem lerslättstyp med vid- X 648 232 av Y 148 499 sträckta Översvämningsmarker. Rikt fågelliv med värdefulla rast och häckningsplatser. Odlingslandskap och industrimiljöer.

38 Skyddsmoti v

I Motala Ström Bäckarna till södra Vättern, Orördheten. Skogsåar nedskurna i berg och fr.o.m. Hjoån issjöavlagringar. Innefattar ett stort spektrum av X 646 529 åtyper som tillsammans har ett flertal geomorfo- Y 141 125 logiska bildningar som bl.a. visar utvecklingen t.0.m. Mjölnaån av Vättern. Vattenfall, ravinbildningar, strandte- X 648 038 Y 144 503 rasser, kanjoner och transgressionsbildningar. Har mycket stora kvaliteter vad gäller flora och fauna, speciellt fisk.

Ett stort antal äldre industrimiljöer med ett tidsdjup från medeltiden till nutid. Borgar och äldre

forsvarsanläggningar.

Region 10

Fylleån X628 076 Y 132 210 Orördheten. Skogså med andel våtmarker. stor Omväxlande lopp med forsar och fall. Isälvsav-

lagt-ingar. Viktigt reproduktionsområde för lax-

fiskar. Lagan nedströms Bolmån Skogså med ett flertal tidiga Vattenkraftverk. X628 145 Tidigare betydande kommunikationsled mellan Y 137 514 Sverige och Danmark med fästet och staden Laholm vid mynningen. Ätran Skogså i formrikt landskap som väl visar land- X 631 200 skapets utveckling. Hotade eller sårbara bioto- Y 129 763 per och arter. Mycket rikt växt- och djurliv.

Välhävdat levande agrarlandskap med en klar 1800-tals prägel, men med ett avsevärt större tidsdjup. Fornlämningar som representerar hela forntiden. Kyrkbyar, medeltida kyrkor och herrgårdsmiljöer. Rolfsån X 637 620 Y 127 624 Orördheten". Skogs och slättâ med dalterrasser, raviner och skred. Viktigt reproduktionsområde for laxfiskar.

Slçyddsmotiv 39

Region 11 Iaftaån X642 005 Y 154414 Kustå På flera platser

genom bronsåldersbygd.

längs ån formar fornlämningarna nästan helt bevarade miljöer från bronsåldern. Virån X 635 623 Y 154 475 Orördheten. Sjörik Skogså med sällsynta

naturtyper och hotade arter. Glacialrelilçter och rikt fågelliv. Emån Skogså med olika typer av lopp. Mycket rik X 633 396 fauna med bla. ett stort antal insekter. Y 154 229 arter av Viktigt reproduktionsområde for laxñskar och mal.

Rikligt med fornlämningar, som visar ådalens långa kontinuerliga bebyggelsehistoria. Mångfacetterat småskaligt odlingslandskap. Betydande områden med våtängar. Bräkneån Orördheten. Formrik Skogså med intressant X 622 707 landskapsutveckling. Sårbara biotoper och arter. Y 145 763 Odlingslandskap med bl.a. madslåtter. Industrilämningar. Mörrumsån Skogså med starkt markerad sprickdal med del- X 622 563 takomplex och formrikedom visar land- Y 143 423 som skapets utveckling. Mycket art- och individrik fauna och flora. Hög produktionsfönnâga. Viktigt reproduktionsområde för laxñskar.

Forntida folklandscentrum med mångfacetterat odlings- och energilandskap. Äldre fiskeanläggningar.

40 Skyddsmotiv

Helgeå

Lugnflytande skogs- och slättå med våtmarker X 619 319

internationell betydelse. Rik flora och fisk- Y140183 av

fauna. Mycket viktig häckningslokal for vadare.

Sedan forntiden har ån haft en central betydelse

kommunikationsled mellan de råvarurika

som

skogsbygdema i åns övre lopp till de skånska

slättbygdema i det nedre loppet. Medeltida stä-

der och fastningar.

Region 12

Gothem ån

Kulturpräglad slättå genom de rika bebyggel- X 639 175

semiljöema på det centrala Gotland. Rika exem- Y 167 679

pel på det särpräglade gotländska kulturlandskapet och dess stora tidsdjup.

Ireån X641641 Y 166 587 Kustå med forsar och naturlig meandring. Rikt

småfågelliv.

Odlingslandskap med kontinuitet sedan stenål-

dem.

Region 13

Verkaån

Orördheten. Kustâ i varierat natur- och kultur- X617 839

landskap med meanderlopp och vattenfall. Vik- Y 139 894

tiga geomorfologiska bildningar. Värdefull flora

och fauna med sällsynta växtsamhällen och ñsk-

bestånd. Kävlingeån

Lugnflytande och näringsrik slättâ med tidvis X 618 146

översvämmade sjöängar och i andra avsnitt has- Y 132 362

tigt lopp med rent vatten. Rikt och varierat växt-

och djurliv.

Odlings- och beteslandskap med strandängar. Betydande fornlänmingsbygd.

Skyddsmotiv 41

Rönneå ,,Orordheten ,, Nanngsnk. . a., med flera sallsynta X 624214 . geologiska f0m1ationer och mosaikartat landy131519 skap. Mindre bäckar med syrerikt vatten som rinner i djupt nedskurna raviner. Amik ñskfauna. Av stor betydelse som rast- och häckningslokal för fågel. Odlingslandskap med rika hagmarker. Ett stort antal fornlämningar och industriminnen. Betydande mesolitiska miljöer.

6¶Skydd enligt Naturresurslagen

En kortfattad beskrivning av de bestämmelser i Naturresurslagen NRL som är av större betydelse för VDU:s överväganden i ges bilaga 10.

6.1 VDU:s

tidigare förslag

I VDU:s rapport Så skall vattendrag skyddas ett förslag till gav utfomining av nya bestämmelser i 3 kap. NRL skulle kompletsom tera bestämmelserna i 3 kap. 6 Förslaget tog sikte på framför allt behovet att reglera tillåtligheten inte endast projekt är av av som förknippade med utvinning av vattenkraft. I rapporten presenterades ett förslag med innebörd att alla former ingrepp påverkar de av som värden som motiverar att ett vattendrag väljs ut för att skyddas enligt NRL skulle omfattas bestämmelsen. Skyddade vattendrag av skulle delas in i två kategorier med olika långt gående skydd.

De avrinningsområden där i princip inte skulle kunna tolerera man

någon påverkan på vattendraget skulle ett långtgående skydd.

ges Skaderekvisitet föreslogs obetydlig miljöpåverkan med vara samma innebörd som anges i förarbetena till nuvarande 3 kap. 6 §NRL, men med tillämpning på alla typer av åtgärder.

För de avrinningsområden skulle omfattas den lägre som av skyddsnivån skulle gälla att anläggningar och andra åtgärder skulle kunna få komma till stånd någon skada inte skulle uppstå på om de vården motiverar att ett vattendrag skyddas. som

Om "särskilda skäl föreligger skulle undantag kunna medges från bestämmelserna för anläggningar särskild betydelse för samhället av såsom anläggningar för totalförsvaret, för utvinning vissa fynav digheter, för energidistribution och för kommunikation. Samma undantag skulle också gälla för utveckling av lokalt näringsliv och tätorter. Begreppet särskilda skäl skulle innebära att noggranna prövningar skulle visa att föreslagen etablering inte på ett tillen fredsställande sätt kunde ersättas med någon alternativ placering

eller utfomining med mindre skadeverkningar.

Remissinstansema delar i huvudsak VDU:s uppfattning att även andra ingrepp än de hör ihop med vattenkraft skall omfattas som av

44 Skydd enligt NRL SOU 1996: 155

skyddsbestämmelsema. En del remissinstanser hävdar emellertid att utbyggnad vattenkraft bör behandlas i bestämmelse med av en egen långtgående restriktioner än för övriga ingrepp. Som motiv anmer att utvinnande vattenkraft generellt sett är den åtgärd som ges av gett den största negativa påverkan på ett vattendrag.

I remissvaren framkom både positiva och negativa synpunkter om den föreslagna uppdelningen vattendragen i två kategorier med av

olika långtgående skydd med hänsyn till skyddsmotivet. De remiss-

instanser är kritiska befarar att det härigenom skulle bli svårt som att hävda skyddet för de vattendrag hamnar i den lägre som skyddsklassen, där ingrepp skulle få ske de inte skadar de vårom dena utgör motiv för skyddet. som

6.2 överväganden om utformning av skydd enligt naturresurslagen

Utgångspunkten för våra överväganden om utformningen av skyddet

vattendrag i NRL är densamma i rapporten Så skall av som angavs vattendrag skyd , nämligen att det bör det för ett vattendrag vara redovisade skyddsbehovet skall bedömas och detta oberoende som vilket syfte ett planerat ingrepp skulle tjäna. Härvid anser att av det finns skäl att göra skillnad på skyddsmotivet är vattendraom gets grad orördhet eller dess speciella natur- och kulturvärden, av vilka är de förhållanden legat till grund för det i kapitel 4 föresom slagna urvalet vattendrag. För de vattendrag som skyddas skall av det motiv för lagbestärmnelsema finnas redovisning av de som en värden motiverat skyddet och motsvarar den i kapitel 5 som som

gjorda redovisningen av skyddsmotiven.

Undantag från det föreslagna skyddet skall kunna lämnas för vissa viktiga samhällsfunlctioner det finns särskilda skål härför. om

För de vattendrag är skyddade enligt 3 kap 6 § NRL och som nu inte väljs ut med de använda principerna förelås inga som av oss ändringar.

6.2.1 Vattendrag skyddas för sin orördhet som

Ett skydd de vattendrag valts ut med motivet orördhet av som -Typ- och Referensvattendragen syftar till att bevara en på den -

nationella nivån naturlig, representativ biologisk mångfald. I dessa

vattendrag bör i princip inga ingrepp få komma till stånd som inne-

SOU 1996: 155 Skydd enligt NRL 45

bår att vattendraget påverkas så att det ijärmas från det naturliga tillståndet. Med de principer för urval av vattendrag med hänsyn till orördheten som föreslår skulle det komma att finnas skyddade vattendrag i miljöer som är påverkade i mycket olika omfattning; från vattendrag där inga regleringar har gjorts och andra ingrepp i vattensystemet är små, till mer påverkade vattendrag. Ju mindre påverkat ett område är desto mindre ingrepp torde kunna tålas utan att de värden som motiverar skyddet påverkas på ett oacceptabelt sätt. I ett område av vildmarkskaralctär kan ett ingrepp allmänt sett

som inte kan anses vara särskilt omfattande ha stor negativ inverkan. I ett vattendrag som är påverkat till viss del behöver ytterligare ett mindre ingrepp inte få någon påvisbar effekt. När ett vattendrag är hårt exploaterat kan återigen förhållandevis liten förändring

en ge stora effekter, t.ex. om många organismer lever på gränsen till vad de tål. Det är därför inte meningsfullt att för alla vattendrag som skyddas för sin "orördhet ställa absoluta krav på vad

samma som kan tillåtas, utan kraven bör till de faktiska förhållandena i

anpassas respektive vattendrag. För ett vattendrag där ett skydd motiveras av att det är speciellt orört bör man i princip inte tolerera några åtgärder som påverkar vattendraget. För de vattendrag där graden av påverkan av mänsklig verksamhet är större är ett sådan principiellt förbud inte meningsfullt. I sådana vattendrag, där man bör kunna tillåta mer än i ett jungfruligt område, bör varje enskild åtgärd prövas med hänsyn till vilken del av vattendraget som berörs och hur åtgärden skulle påverka vattendragets relativa orördhet. I vissa delar vattendraget,

av oftast biflöden eller kållflöden, kan dock påverkansgraden så

vara liten att den närmast kan jämföras med vattendrag som är

av speciellt orörd karaktär. Eftersom påverkansgraden sålunda

kan vara mycket varierande i ett vattendrag måste det som underlag för en prövning av om en åtgärd kan tillåtas finnas en närmare beskrivning av påverkansläget i olika delar vattendraget se avsnitt 6.3. Be-

av skrivningen bör bl.a. innehålla uppgifter fragmenteringen

om genom dammar av olika slag, övrig fysisk påverkan samt vattenkvaliteten. För att säkra orördheten skall skyddet ta sikte på sådana åtgärder och verksamheter som har negativa effekter på vattendragets fysiograñ, vattenregim och Vattenkvalitet. Ett vattendrags fysiograñ avser dess utbredning på markytan och djupförhållandena, vattenregimen avser vattendragets flöde medan vattenkvaliteten främst avser dess kemiska sammansättning men även förekomsten partiklar

46 Skydd enligt NRL SOU 1996: 155

o.dyl. Vad gäller fysiografin och vattenregimen är det åtgärder med fysisk påverkan som har betydelse, såsom tätningar, strandskoningar, uppförande av dammar, rensningar, bortledande av vatten etc. Vad gäller vattenkvaliteten är det fråga om verksamheter som innebär avloppsutsläpp, muddringar etc. Begreppet obetydlig miljöpåverkan" det definieras i proposi-

som tionen Lag hushållning med naturresurser prop.

om om m.m. 1985/86:3 motsvarar väl den nivå på det åsyftade skydd här

som har beskrivits. I förarbetena har endast diskuterat betydelsen

man av uttrycket i samband med vattenkrañsutbyggnader men enligt VDU bör man kunna överföra resonemangen till även andra typer av exploateringsföretag och andra ingrepp. Innebörden skulle bli att nya verksamheter som skulle påverka ett vattendrag svårligen kan tillåtas men att befintliga anläggningar och verksamheter skall kunna få tillstånd till viss ombyggnad och modemisering, med nödvändig hänsyn tagen till områdets känslighet. Vad gäller skydd mot vattenkrañsutbyggnader, som många remissinstanser anser vara ett särskilt starkt hot, skulle det således inte bli någon skillnad jämfört med vad som gäller enligt 3 kap. 6 § NRL.

6.2.2 Vattendrag som skyddas med hänsyn till speciella natur-

eller kulturvärden

De natur- och kulturvärden som utgör motiv för skydd vad VDU

av har benämnt Vattendrag med speciella naturvärden och Kulturvattendrag är av mycket varierande art se kap. 5. Man kan på förhand inte avgöra generellt för alla de olika natur- och kulturvärdena vilka åtgärder och ingrepp är förenliga med skyddsvärdet eller

som vilka som skall bedömas restriktivt, utan det måste prövas med hånsyn till de olika egenskaper som i varje enskilt fall bygger upp det speciella naturvärdet respektive kulturhistoriska värdet. Det avgörande är att de förhållanden som motiverar skyddet inte äventyras. Som det har definierats avser ett vattendrags speciella natur- och kulturvärden vissa angivna och till vattendraget knutna egenskaper och företeelser. VDU har övervägt begreppet obetydlig miljöpåverkan för att skyddet också dessa. Vår slutsats är att

ange av detta begrepp endast skulle kunna passa då det speciella naturvärdet är orördheten i sig och inte en viss företeelse, eftersom begreppet implicerar att det är hela den vattendragsanknutna miljön inom ett visst område som avses. Då det speciella naturvärdet utgörs av vissa specifikt angivna företeelser får söka ett annat begrepp.

man

sou 1996:155 Skydd enligt NRL 47

Begreppet påtaglig skada som används i NRL 3 kap. l § just vad gäller skydd av natur- och kulturvärden, bl.a. i vattendrag som är skyddade enligt 6 motsvarar väl det avsedda syftet vad gäller skydd av sådana specifika företeelser som bär upp ett vattendrags speciella natur- och kulturvärden. Enligt NRL-propositionen prop. 1985/96:3 innebär påtaglig skada att man inte skall få tillstånd till sådana åtgärder som kan ha bestående negativ inverkan på

en de skyddade intressena eller som tillfälligt kan ha stor negativ inverkan på dessa. För de natur- och kulturvärden som avses i vårt sammanhang handlar det normalt sådana effekter blir be-

om som stående. I de fall stöming är begränsad till kortare tid kan ett

en en ingrepp tillåtas om den kortvariga stömingen inte permanent skadar ett skyddsvärde. Även innebörden påtaglig sk bedöms tillgodose vad

om av åsyftar finner det dock inte lagtekniskt möjligt att använda detta begrepp i en enskild bestämmelse i 3 kap. NRL eftersom det nu gäller generellt för hela 3 kap. I rapporten "Så skall vattendrag skyddas ledde våra överväganden fram till att i stället för begreppet påtaglig skada förordade begreppet skada, som används i NRL 3 kap. 7 § om nationalstadspark. Kritiken från remissinstansema mot att använda begreppet skada har varit stark. Kammarkollegiet anser dock att sk under alla förhållanden är att föredra framför det godtyckliga

mer påtagligt skada. Ett skäl som anförs mot att använda skada, bl.a. Riksantikvarieämbetet och Älvräddamas samorganisation,

av är att om man för ytterligare ett skyddsbegrepp för vattendrag så får det till följd en försvagning av innebörden av påtaglig skada. Vattenöverdomstolen framhåller att om det bedöms nödvändigt att ersätta eller modifiera nuvarande skyddsbegrepp, bör detta inte ske i ett så begränsat sammanhang som detta utan bör avse NRL i dess helhet.

Mot bakgnind av bl.a. vad som nu har redovisats anser det nödvändigt att mer allmänt se över bestärmnelsema och skyddsrekvisiten i NRL. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 6.5.

6.2.3¶Undantag från föreslaget skydd

Enligt 3 kap l andra stycket NRL skall bestämmelserna i 1-6 §§ inte utgöra hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Vidare det finns särskilda skäl skall

sägs att om

48 Skydd enligt NRL SOU 1996: 155

bestämmelserna inte heller hindra anläggningar för utvinnandet av ämnen eller material i 2 kap. 7 § NRL, andra stycket. För

som avses totalförsvaret skall undantaget gälla där alternativ lokalisering inte

kan väljas. Vidare sägs i NRL-propositionen prop. l985/86:3 att

det skall göras en bedömning av nödvändigheten av de åtgärder som behövs för befintliga tätorter och lokalt näringsliv liksom för anläggningar för totalförsvaret. VDU anser att åtgärder för att tillgodose utvecklingen av befintliga tätorter och det lokala näringslivet liksom anläggningar för totalförsvaret i många fall bör kunna anpassas till ett vattendrags skyddsvärden. Därför bör sådana åtgärder och anläggningar inte generellt undantas från det VDU föreslagna skyddet. Om det ef-

av ter noggrann prövning dock visar sig att det inte finns några tillfredsställande altemativa möjligheter till placering och utfomming bör en nödvändig åtgärd få komma till stånd, även om det skulle medföra risk för skada av skyddsvärdena. På samma sätt bör undantag från det föreslagna vattendragsskyddet kunna medges för sådana för samhället särskilt betydelsefulla anläggningar för energidistribution och kommunikation som omfattas av 2 kap. 8 § NRL. I VDU:s rapport Så skall vattendrag skyddas angavs en undantagsbestämmelse med samma intentioner som den här angivna. Dock användesen fonnulering del remissinstanser tolkat

som en som att även anläggningar för energiutvirming, och således också Vattenkraftverk, skulle omfattas av undantagsbeståmmelsen. Detta var naturligtvis aldrig avsikten med förslaget.

6.3¶Särskilda

värdebeskrivningar

För tillämpningen av bestämmelser i NRL om skydd av vattendrag enligt den modell som VDU föreslår behöver upprättas beskrivningar av de värden som utgör motiven för skyddet av ett vattendrag. Beskrivningama skall ge tillståndsgivande myndigheter och domstolar ett väl genomarbetat dokument att stödja sig på vid prövning, enligt till NRL knutna lagar, exploateringsföretag och andra åt-

om gärder liksom planförslag är förenliga med skyddsbestärnmelsema. Beskrivningama bör också kunna ge ett bra underlag för såväl sökanden prövningsmyndighet att ta ställning till innehållet i

som en de miljökonsekvensbeskrivningar som skall upprättas för olika projekt, bl.a. enligt 5 kap. NRL se bilaga 10.

SOU 1996: 155 Skydd enligt NRL 49

Vad gäller orördheten som skyddsmotiv behövs inga närmare beskrivningar av olika delaspekter eftersom det är orördheten i sig som är det värdefulla. I de fall ett vattendrag inte är definierat som speciellt orört behövs dock, som anges i avsnitt 6.2.1, uppgifter om påverkansläget för olika delar vattendraget. av För att identifiera skyddsbehovet för ett vattendrag väljs ut för som att det hyser företeelser till vilka är knutna de speciella natur- eller kulturvärden på vilka skyddsmotivet grundas behövs nämnare beskrivningar av dessa företeelser, dvs. de olika förhållanden bygsom ger upp det speciella naturvärdet respektive ger området sitt specielkulturhistoriska värde. Beskrivningarna behöver också klargöra om det finns anläggningar som man bör bevara därför att de har funnits under lång tid och naturen har anpassat sig till förhållandena och därför att de har ett kulturhistoriskt värde, t.ex. mindre en bmksdamm. Det är viktigt att i beskrivningarna anlägga ett långsiktigt tidsperspektiv så att ett område inte utsätts för ett antal, för sig mindre, var ingrepp med ackumulerade effekter sammantaget kan föröda som hela avsikten med skyddet. Vattendragen, i blygsam skala börsom jade att regleras redan under 1200-talet, har successivt blivit alltmer påverkade genom såväl vattenkrañsutvinning fysisk påsom annan verkan, t.ex. sjösänlmingar, rensningar och byggnationer för flottningsändamål samt genom utsläpp föroreningar. av Beskrivningarna måste levandehållas med hänsyn till förändrade förhållanden och kunskaper områdena. Ansvaret för att benya om skrivningarna upprättas och âjourhålles bör ligga hos Boverket i samråd med Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbe-

tet, SMHI och länsstyrelserna.

6.4¶Geografisk avgränsning

Enligt vad som framgår av rapporten Så skall vattendrag skyddas bilaga 5 bör vattendelama markera den yttre gränsen för ett skyddat område. Flera remissinstanser yttrat sig över rapporten har som tolkat detta så att avrinningsområdet i sin helhet skulle bli riksinav tresse enligt bestämmelserna i 3 kap. NRL och att staten härigenom med stöd av 12 kap. l § Plan- och bygglagen skulle kunna ingripa och inskränka det kommunala inflytandet över mark- och vattenanvändningen i hela detta område. Det har aldrig varit VDU:s avsikt att skyddet skall avse all mark inom hela aviinningsområden. Som

50 Skydd enligt NRL SOU 1996: 155

framgår det har sagts i det föregående skall skyddet avse ba-

av som

de egenskaper och de delar avrirmingsområdet som hänger ra av

med de angivna skyddsmotiven. Dessa skall framgå av den samman värdebeskrivning enligt avsnitt 6.3 skall upprättas för respekti-

som ve vattendrag

Till de delar orördheten" hos ett vattendrag är motiv för skyddet skall restriktionerna gälla sådana åtgärder som kan påverka vattendragets fysiograñ, vattenregim och Vattenkvalitet avsnitt 6.2.1.

Det behöver inte bara gälla direkt påverkan av vattendraget utan det kan även åtgärder i strandzonen får betydelse för förhål-

avse som landena i vattnet. Hur bred denna strandzon behöver vara kan inte

ett bestämt mått utan får avgöras från fall till fall med anges som hänsyn till de lokala förhållandena.

Till de delar det är vissa specifika företeelser som bär upp skyddsvärdet är det dessa skall skyddas. Förutom att det gäller

som förhållanden med direkt anknytning till det rinnande vattnet behöver det i många fall innefatta också andra förhållanden i det vattendragsanknutna landskapet. Det kan gälla t.ex. biotoper för arter

lever i närheten ett vattendrag och är starkt förknippade med som av det ändå inte är direkt beroende av dess fria lopp eller vatten-

men kvalitet. Kungsñskaren eller uttem skulle inte kunna leva i ett område med aldrig så fint och fritt rinnande vatten om den inte hade lämpliga boplatser i närheten. Kulturhistoriska skyddsvärden kan

förknippade med omgivningen än med det fria vattnet och vara mer dess kvalitet, det kan t.ex. gälla fångstgropar där vattendraget utnyttjades för att leda villebrådet mot fångstgropssystemet. På vilket avstånd från ett vattendrag ett sådant skydd av det vattendragsanknutna landskapet behövs är beroende på vilket slag av skyddsvärde det är fråga om liksom ingreppets art och dess konsek-

för skyddsvårdena och måste således avgöras i det enskilda venser fallet.

6.5 ändringar av naturresurslagen Förslag om

6.5.1¶Översyn av naturresurslagen

Som framgår av avsnitt 6.2 har VDU prövat olika sätt att inom ra-

för 3 kap. NRL behandla de av hos föreslagna kompletteringmen

vattendragsskyddet i 3 kap 6 § NRL. Ingen av de prövade arna av vägarna visade sig vara framkomlig för att på ett logiskt och kon-

Skydd enligt NRL 51

sekvent sätt föra de av oss åsyftade bestämmelserna i NRLstmkturen. För att de av VDU åsyftade bestämmelserna skall kunna införas bedömer att 3 kap. NRL behöver revideras. Härvid bör

också göras en systematisk sammanställning tillämpningserfa-

av renhetema av de olika skadebegrepp används i NRL och dit som anknuma lagar för att underlag för att bedöma de använda ge om skadebegreppen behöver förtydligas eller ersättas.

I remissvaren över rapporten Så skall vattendrag skyddas har en framträdande synpunkt varit att hela det lagstiftningskomplex som rör NRL och dit kopplade lagar borde över i sammanhang. ses ett VDU delar denna uppfattning och förordar att samlad översyn en görs av NRL i syfte att garantera en enhetlig och väl sammanhållen

lagstiftning.

VDU vill peka på att man vid en sådan översyn bör över hur bese stämmelserna kan utfonnas så att ett område inte omfattas flera av olika bestärmnelser. Detta gäller nu för t.ex. vattendrag ligger som inom s.k. obrutna fjällområden samt för älvdalslandskap Nedre som Dalälven, Siljansbygden och Vindelälven. För dessa bör skyddsbestämmelserna så långt möjligt integreras med avseende på de

olika

skyddsmotiv som finns, såsom orördhet, kulturhistoriska värden, naturvärden m.m. I dessa fall kan olika skyddsbegrepp behöva tilllämpas för olika typer av ingrepp och i olika delar områdena. av

6.5.2 Komplettering 3 kap. 6 § i awaktan översyn av av

naturresurslagen

I awaktan på en översyn av NRL föreslår att vissa vattendrag nu

fogas till NRL 3 kap. 6 Det de tjugo vattendrag i kapi-

avser som tel 4 föreslås bli skyddade med orördheten det primära urvalsom skriteriet, förutom de tolv helt eller delvis inte återfinns i som nu 6 Se separatkarta. Motivet härför är att dessa vattendrag, enligt VDU:s förslag under alla omständigheter skulle ett långtgående ges skydd mot vattenkraftsutbyggnader. Orördheten avser vattendragets fysiograñ, vattenregim och Vattenkvalitet vilket till viss del, främst med avseende på vattenregimen, täcks bestämmelserna i 6 av som avser ett principiellt förbud mot utförande av Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftåndamål.

Vi föreslår vidare att vattendragen systematiseras efter den ordning som används av SMHI. Huvudvattendragen i ordning efter anges deras utloppspunkter i havet, med början i Bottenviken. Biflönorra

52 Skydd enligt NRL

dena anges i ordning efter deras utloppspunkter i huvudflödet eller i biflöde av högre ordning. De vattendrag som föreslås föras till 3 kap. 6 §NRL är Huvudllöde Billödeldel Töreälven Rokån Dockstaån I Indalsälven Mjällån I Ljusnan Ängerån I Dalälven Oreälven I Norrström Svartån

Rällsälven Kagghamraån Nyköpingsån I Motala Ström Svartån

Bäckarna till södra Vättern fr.o.m. Hjoån t.0.m. Mjölnaån

Virån Verkaån Rönne å Rolfsån I Göta Älv Dalbergsån

Norsälven Klarälven uppströms Noret nu skyddat som älvsträcka mellan Höljes och Edebäck

Örekilsälven Med detta tillägg och en vattendragsordning enligt SMHI skulle 3 kap. 6 § Lagen 1987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. få följande lydelse. De vattendrag som har tillkommit är markerade med understrykningar. För de vattendrag som endast bytt plats har

inga ändringsmarkeringar gjorts.

Skydd enligt NRL 53

6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledruing för krañändamål får inte utföras i nationalälvarna Tomeälven, Kalixäl-

Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt ven, i följande vattenområden: Töreälven Råneälven I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure,

Lilla Luleälven uppströms Skalka och

Tjaktjajaure samt Pärlälven ECÅL

Åbyälven

Byskeälven

I Skelleñeälven källflödena uppströms Sädvajaure

spektive Riebnes samt Malån Sävarân I Umeälven Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms

Fjosoken Öreälven Lögdeälven Dockstaån Moälven I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klump

vattnet, Långseleån Rörströmsälven,

Saxån, Ransarån uppströms Ransam

samt Vojmån uppströms Vojmsjön I Indalsälven Mjällån, Åreälven, Ammerån, Storån

Dammån, samt Hårkan I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt

Gimån uppströms Holmsjön I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga

Ängraån

Dgån

I Dalälven Västerdalälven uppströms

Hummelforsen

Österdalälven uppströms Trängslet

Oreälven I Norrström Svartån

Rällsälven Ka amraån

54 Skydd enligt NRL

Nyköpingsån

I Motala ström Svartån Bäckama till södra Vättern mellan

Hjoån och Mjölnaån

Emån Bräkneån Mörrumsån Verkaån

w å

Fylleån Rolfsån I Göta älv Dalbergsån Norsälven Klarälven uppströms Noret3 Örekilsälven I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms

riksgränsen till Norge

Vapstälven

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för krañändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt Dalälven nedströms Näs bruk I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan mellan Laforsen och

Arbråsjöama

I Ljungan sträckan mellan Havem och Holmsjön samt sträckan nedströms Viforsen I Indalsälven Långan nedströms Landösjön I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och

Helgumsjön

I Umeälven Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta

3Nu skyddat som älvsträcka mellan Höljes och Edebäck.

Särskilda yttranden 55

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av Nils Andersson

Utredningen har utarbetat utgångspunkter och principer för urval av skyddsvärda älvar och älvsträckor i landet. Utredningsarbetet har inneburit ett delvis nytt synsätt på bevarandevärden i vattendragen,

skiljer sig från dagens mer stelbenta. Detta är positivt och som Svenska Kraftverksföreningen kan i huvudsak ställa sig bakom det förslag som redovisas.

Föreningen anser att vattenkraften inte är det allvarligaste framtida hotet mot våra älvmiljöer. Den omfattande forskning som har genomförts de senaste decennierna har visat dels att skador på miljön till följd av vattenkrañsutbyggnad är mindre än man i allmänhet har trott dels att meningsfulla miljöförbättrande åtgärder i många fall kan genomföras. Annan mänsklig påverkan framstår i stället idag som allvarligare hot vad gäller miljön i och längs våra vattendrag; i första hand markanvändning, försurning och spridning av långlivade miljöstörande ämnen. Större delen vattenkraften tillkom med ett lågt hänsynstagande

av till naturvårdsaspekter. Trots detta är det förhållandevis få arter,

är hotade. Ingreppen har dock inneburit försämrade förutsättsom ningar för vandringsfiskens reproduktionsmöjligheter, tillväxt och genetiska variationer. Med beaktande av den kunskap som finns idag och vidareutvecklas, kan räkna med att vattenkraften

som man i framtiden kommer att medföra väsentligt mindre störningar på naturen och for ñsket. Det historiska motsatsförhållandet mellan å ena sidan fiske, naturvård och friluftsliv och å andra sidan vatten-

kraften torde härigenom framgent väsentligt kunna nedtonas.

Vattendragsutredningen har i sitt arbete utgått från hypotesen att det finns ett samband mellan förekomsten av regleringsanordningar i ett vattendrag och förlusten av naturvärden. Därav följer att de flesta kvarvarande naturvärden skulle återfinnas i vattendrag som saknar dammar. Den korta tid på vilken utredningen har genomförts har

56 Skydd enligt NRL sou 1996:155

inte medgivit att denna hypotes har prövats. En sådan prövning är dock nödvändig att göra, om utredningen skall tjäna som underlag för beslut med vittgående konsekvenser för svensk miljövård, energitillförsel och ekonomi.

Skälet till att vattenkraften i många fall utpekas som det allvarligaste hotet mot våra vattendrag är att dess effekter rent visuellt framstår som tydligare än t ex effekter av klimatpåverkan, försurning, utsläpp till vatten samt av areella näringar. Den nya vattenrättsliga lagstiftningen har samtidigt inneburit större hänsynstaganden till olika motstående intressen. Det är därför utomordentligt viktigt att bedömningen och awägningen mellan olika intressen med koppling till våra vattendrag sker med beaktande såväl nationella

av som regionala värderingar med avseende på energi, ekonomi och miljö. Utredningen förslår en samlad översyn NRL, ett förslag

av som Kraftverksföreningen mot bakgrund ovanstående självfallet

av a anser nödvändigt. De motiv som framlagts av utredningen för en översyn av NRL är främst av lagstiftningstelcmsk karaktär. Kraftverksföreningen anser att även starka energi- och miljöpolitiska skäl talar för en översyn. Den balans tidigare fanns mellan miljö-

som och energipolitiska intressen i samband med riksdagens beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen år 1977 och NRL år 1987 bör enligt Kraftverksföreningens uppfattning återställas. Föreningen anser vidare att den nya vattenlagens större hänsynstagande till olika motstående intressen och det forskningssamarbete, som planeras mellan bl a kraftindustrin, NUTEK, Naturvårdsverket och Fiskeriverket, måste beaktas i samband med en sådan översyn. Kraftverksföreningen föreslår mot denna bakgrund att en förutsättningslös översyn sker av NRL och att de ändrade förutsättningarna som ovan redovisats belyses nämmare i detta sammanhang. Resulta-

tet av kommande energipolitiska ställningstaganden bör därutöver

beaktas.

SOU 1996: 155 Särskilda yttranden 57

Särskilt yttrande av Tommy Dickens

Utredningens direktiv och tolkning av uppdraget Enligt de ursprungliga direktiven Dir 1993:86 skulle utredningen bl a ...lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor i landet som bör skyddas mot vattenkraftutbyggnad. samt "manalysera på vilket sätt värdefulla vattenområden och älvsträckor bäst skyddas. Enligt Tilläggsdirektiven Dir 1996:24 är uppdraget att "mföreslå vilka ytterligare vattendrag bör

som skyddas mot vattenkrañutbyggnad och annan exploatering enligt 3 kap. NRL. Min bedömning är att direktiven ursprungligen avsåg ett bredare grepp i urvalet av vattendrag som skall skyddas. Utredningen har i arbetet haft ett uttalat mål att det bara är ett begränsat antal nya vattendrag som ska skyddas. Utredningen formulerar därför mycket snäva kriterier för vilka vattendrag som kan

skyddas enligt 3 kap. NRL. Det gäller särskilt kategorin Vattendrag med speciella naturvärden". Det gäller också kategorin Typvattendrag där region- och kategoriindelning, åtminstone för

Norrlands del, inte täcker upp den variation som finns. Min bedömning är att 3 kap. NRL ger utrymme för att skydda fler vattendrag än vad utredningen nu föreslår. Man kan också ifrågasätta om urvalet av vattendrag som nu föreslås bli skyddade i lag motsvarar nationens mest skyddsvärda vattendrag om man har det strömmande vattnet som utgångspunkt. Det är en följd av valda kategorier och kriterier. Mina erfarenheterna från Örnsköldsviks kommun är att kommunen har mycket svårt att göra sin stämma hörd i mål om vattenkraitutbyggnad i vattendomstol. Om det finns en stark lokal vilja till bevarande, blir ärendena ofta mycket resurskrävande för kommunen. Min bedömning är att frågan om vilka vattendrag som ska skyddas mot vattenkraftutbyggnad, där bevarandeintresset ska vägas mot energiintresset, görs bäst i en samlad prövning på nationell nivå. För att göra detta krävs ett annat angreppssätt, t ex att staten anger vilket energibehov som ska kunna tillgodoses från vattenkraft. Sedan får man i ett nationellt perspektiv besluta vilka utbyggnader

om som tillgodoser detta med minsta möjliga skada. Direktiven har tyvärr inte gett utrymme för ett sådant angreppssätt. Min slutsats är att det utöver de vattendrag som nu föreslås skyddas finns ett stort antal vattendrag som alldeles uppenbart bör skyddas

mot vattenkrañutbyggnad. Detta sker lämpligast genom lagregle-

ring.

58 Skydd enligt NRL SOU 1996: 155

Utredningens skiss till lagreglering Gällande reglering enligt 3 kap NRL innebär för samtliga skyddade vattendrag ett förbud mot vattenkraftutbyggnad medan andra exploateringsåtgärder får ske om de inte påtagligt skadar natur- och kulturvärdena. Utredningen skisserar nu hur lagregleringen lämpligen ska se ut för att åstadkomma avsett skydd. Skissen innebär dels att vattenkraftutbyggnad likställs med andra exploateringsåtgärder, dels att vattendragen indelas i två skyddsnivåer. Den högsta skyddsnivån ger ett mycket strikt skydd mot alla former av exploatering, medan den lägre nivån utrymme för tolkning av möjliga in-

ger mer grepp, alltså även vattenkrañutbyggnad. Min bedömning är att avvägningen mellan bevarandeintressena och energiintresset är rimlig och lämplig att göra på nationell nivå. Riksdagen vet i det fallet vilken samhällsnytta man avstår från när man beslutar om ett förbud. Lagen bör därför ha ett uttryckligt förbud mot vattenkraftutbyggnad. Det är en rationell hantering till skillnad från de resurskrävande vattenmålen. Vad gäller andra exploateringsåtgärder däremot går det inte att förutse vilka konsekvenser ett strikt skydd medför. Här måste

som lagen ge utrymme för en prövning i det enskilda fallet där kommunernas översiktsplanering blir ett viktigt underlag för beslut. Min bedömning är också att vattendragens skydd mot vattenkrañutbyggnad i realiteten försvagas om det buntas ihop med skydd mot andra exploateringsåtgärder kräver en prövning i det enskilda

som fallet. Min bedömning är också att två skyddsnivåer mot vattenkrañutbyggnad i realiteten försvagar möjligheterna att skydda vattendrag som inte är skyddade i lag. I dessa avseenden anser jag att konstruktionen i gällande lagtext är bättre. Sammanfattning Jag anser att utredningen inte har kommit fram till tillräckligt omfattande skydd av vattendrag mot vattenkrañutbyggnad som från allmän synpunkt är motiverat att reglera i lag. Fortsatt arbete i någon fonn är därför nödvändigt. Vidare anser jag att skyddet mot vattenkrañutbyggnad ska uttryckas som ett förbud i lagen medan skyddet mot andra exploateringåtgärder ska hanteras som en laneringsfrå-

Dessa slutsatser baserar jag på förhållandena i msköldsviks ga. kommun där så stor andel av den utbyggbara vattenkraften tagits i anspråk med kända konsekvenser för natunniljön och på erfarenheterna av senare års mål om vattenkraftutbyggnad i vattendomstol med nuvarande lagstiftning och med lokala ambitioner att rädda de rester av fritt strömmande vatten som finns i kommunen.

Innehållsförteckning SOUl996zl55

BILAGOR:

Utredningens direktiv

Indelning av norra Sverige i Vattendragsgeograñska regioner

Indelning av Sverige söder om Norrlandsgränsen i Vattendragsregioner

Karta över regionindelningen

Utdrag ur rapporten "Så skall vattendrag skyddas Lista över vattendrag har utvärderats vad gäller

som orördhetskriteriet SNV:s bruttolista över vattendrag med speciella naturvärden RAÄ:s lista över med speciella kulturvärden

vattendrag

Svenska Krañverksföreningens inventering vattendragens

av energiintresse 10 Utdrag ur nuvarande NRL med kommentarer

Separatkarta omslagets bakre innersida. Vattendragsutredningens förslag till vattendrag

som bör skyddas enligt naturresurslagen.

Bilaga l

Utredningens direktiv

Bilaga 1 SOUl996:l55

Kommittédirektiv

Dir. 1993:86 Skydd av ytterligare vattenområden och älvsträckor

Dir. 1993:86

Beslut vid regeringssammanträde1993-06-24

StatsrådetThurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområdenoch älvsträckor sombör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Bakgrund

Bestämmelser om skydd för vattendrag som är värdefulla från bevarandesynpunkt ñnns främst i 3 kap. 6 § lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. NRL. Enligt NRL får Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamál inte utföras i vissa särskilt angivna vattenområden och älvsträckor. Bestämmelserna utvidgades senast med ytterligare 13 vattenområdenoch älvsträckor genom riksdagensbeslut den 24 mars 1993 prop. l992/93r80, bet. 1992/93:B0U7, rskr. 1992/932214.

l 3 kap. 2-5 §§ NRL finns vidare särskilda hushållningsbestämmelserom skydd för natur- och kulturvärden. Dessa bestämmelser berör också värdefulla vattendrag.

Enligt naturvårdslagens 1964:822 bestämmelser kan ett vattendrag skyddasgenomavsättandeav områdesomnationalpark eller förklarande av områdesomnaturreservateller naturvårdsområde.

Vattenkraftprojekt som finns upptagna i den av riksdagen år 1984 beslutade planen för utbyggnad av vattenkraften prop.1983/84:160, bet.

Bilaga 1 3

1983/84:BoU30, rskr. 1983/842388 liksom projekt som inte finns medtagnai planen skall alltid genomgåsedvanlig prövning enligt vattenlagen.

I regeringens proposition l992/93:80 om utökat älvskydd gjordes den bedömningen att arbetet att inventera värdefulla vattenområden och älvsträckor medavseendepå bevarandevärdenoch motståendeintressenbör fortsätta. Även till relativt små vattendrag, korta älvsträckor eller vattendrag som i det närmaste är helt reglerade kan betydande intressen vara knutna. Ett exempel är Gullspångsälvenmed lekområden för naturliga populationer av lax och öring med synnerligen högt bevarandevärde.

I samband med beslutet att skydda ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad lämnade riksdagen regeringens förslag om fortsatt inventering av värdefulla vattenområdenoch älvsträckor utan erinran. Enligt riksdagen borde dock i detta sammanhangytterligare överväganden också göras beträffande vissa älvsträckor i Österdalälven, Gideälven, Gimån och Luleâlven.

Uppdraget

En utredare bör nu tillkallas med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och äJvsträckor i landet som bör skyddasmot vattenkraftsutbyggnad.

Utredaren bör utarbeta principer som kan ligga till grund för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor i landet som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddasmot vattenkraftsutbyggnad. Utredaren bör, bl.a. med hjälp av tillgängligt material hos myndigheter, kommuner, kraftföretag, organisationer m.fl., redovisa sådana vattendrag som är skyddsvärda.

I uppdraget ingår också att ange tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig kraftutbyggnad i de redovisade vattenområdenaoch ålvstrâckoma.

Utredaren skall mot denna bakgrund väga bevarandeintresset mot energiintresset i de redovisade vattenomrädenaoch älvsträckorna.

En viktig uppgift för utredarenär vidare att analysera på vilket sätt

som värdefulla vattenområdenoch älvsträckor bäst skyddas.

Utredningen skall innehålla en bedömning av konsekvensernaför miljön och för landets energiförsörjning av framlagda förslag.

Utredaren skall också redovisahur föreslagetskydd kommer att påverka genomförandetav vattenkraftsplanen.

Utredaren skall i sitt arbete låta en utgångspunktvara remissvaren på promemorian Ds 1992:29 Utökat älvskydd. Dessutom skall göras överväganden beträffande älvsträckorna vid Bmnnsberg i Österdalälven, mellan Stennäsoch Bjöma i Gideälven och vid Jaurekaskam.m. i Stora Luleälven samt beträffande Ljungån i Gimån.

Bilaga 1 SOU1996:l55

Tidsplan

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete före den l februari 1994.

För arbetet skall gälla regeringensdirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angåendeutredningsförslagensinriktning dir. 1984:5, EG-aspekteri utredningsverksamhetendir. 1988:43 samt redovisning av regionalpolitiska konsekvenserdir. 1992:50.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om planläggning, markanvändning och bebyggelse

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

- 1976:119 med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare

vattenområdenoch älvsträckor sombör skyddasmot vattenkraftsutbyggnad,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnadernaskall belasta fjortonde huvudtitelns anslagUtredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller henneshemställan.

Miljö- och naturresursdepartementet

SOU 1996: 155 Bilaga 1 5

Kommittédirektiv

lilläggsdirektiv till Vattendragsutredningen M 1993: 12

Beslut vid regeringssammanträde den 18 augusti 1994

Sammanfattning av uppdraget

Vattendragsutredningen M 1993:12 skall utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredningen skall också undersöka om skyddet behöver utvidgas till att omfatta även andra slag av exploatering.

Bakgrund

Bestämmelser om skydd för vattendrag som är värdefulla från bevarandesynpunkt finns främst i 3 kap. 6 § lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. NRL. Enligt bestämmelserna får Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte utföras i vissa särskilt angivna vattenområden och älvsträckor. Dessa är enligt 3 kap. 1 § NRL i sin helhet av riksintresse med hänsyn till naturoch kulturvärdena. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL utvidgades senast med ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor genom riksdagens beslut den 24 mars 1993 prop. 1992/93:80, bet. l992/93:BOU7, rskr. 1992/93:214.

Skyddet enligt 3 kap. 6 § NRL avser endast utbyggnad av vattenkraft samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål. Vattendragens värden kan emellertid påverkas

3 16-1297

Bilaga 1 s. 2

Bilaga 1 SOUl996: 155

även andra typer exploateringar m.m., t.ex. olika bygg-

av av nadsföretag och utsläpp av föroreningar.

I regeringens proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd gjordes den bedömningen att arbetet att inventera värdefulla vattenområden och älvsträckor med avseende på skyddsbehov och motstående intressen borde fortsätta. Riksdagen lämnade regeringens förslag fortsatt inventering av värdefulla

om vattenområden och älvsträckor utan invändning. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i juni 1993 en särskild utredare med uppgift att lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. I uppgiften dir. 1993:86 ingick bl.a. att utarbeta principer kan ligga till grund för att

som bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor i landet är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas

som mot vattenkraftsutbyggnad, att redovisa sådana vattendrag som är skyddsvärda samt att tekniskt möjlig och ekonomiskt

ange rimlig kraftutbyggnad i de redovisade vattenområdena och älvsträckorna. Utredaren skulle vidare mot denna bakgrund väga bevarandeintresset mot energiintresset i de redovisade vattenområdena och älvsträckorna och analysera på vilket sätt

värdefulla vattenområden och älvsträckor bäst skyddas. som

Utredningen, som tagit namnet Vattendragsutredningen, har den 28 april 1994 överlämnat sitt betänkande Vilka vattendrag skall skyddas SOU 1994:59.

Vattendragsutredningens förslag

I enlighet med direktiven har utredningen i sitt betänkande redovisat vissa förslag till principer för att bedöma vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som är särskilt skyddsvärda och därför bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och även annan påverkan. Med stöd av dessa principer har utredningen övervägt var det är angeläget att komplettera skyddet vattenområden och älvsträckor och vilka slag av

av vattendrag behöver skyddas i olika delar av landet. Med

som

Bilaga 1 s. 3

SOU 1996: 155 Bilaga 1

undantag för fyra områden i södra Sverige Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån har dock utredningen på det föreliggande underlaget inte kunnat lämna något slutligt förslag till urval skyddsvärda

av vattenområden och älvsträckor.

Utredningens förslag har sänts ut på remiss till den 15 oktober 1994.

Utredningens förslag till fortsatt arbete

Utredningen konstaterar i betänkandet att det behövs ett bättre underlag för att kunna slå fast vilka ytterligare vattenområden som bör omfattas av skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL. Det befintliga materialet har tagits fram vid inventeringar

som har gjorts med varierande syften och metoder, vilket enligt utredningen ger påtagliga svårigheter att få fram helhets-

en bild som gör det möjligt att göra jämförelser mellan olika vattenområden och älvsträckor.

Utredningen föreslår därför inventering skall

att en genomföras med syfte att få grund för sammanhållen bedöm-

en en ning av vilka ytterligare vattenområden bör skyddas

som långsiktigt enligt 3 kap. 6 § NRL. Genom sina sakkunniga i utredningen har Svenska kraftverksföreningen och Statens naturvårdsverk förklarat sig beredda att träffa överenskom-

en melse om att gemensamt finansiera ett sådant inventeringsarbete som beräknas ta mellan två och tre år och kosta 5

ca miljoner kronor. Slutredovisning beräknas kunna ske våren 1997. Mot bakgrund av den samstämmighet finns mellan

som å ena sidan bevarandeintressena och å andra sidan exploateringsintressena om behovet av en sammanhållen bedömning, anser utredningen att det bör visas återhållsamhet både med att skydda ytterligare vattendrag enligt 3 kap. 6 § NRL och med att lämna ansökningar om vattenkraftsutbyggnad till vattendomstolarna under den tid som inventeringen pågår.

Utredningen har i särskild skrivelse till .regeringen den 28 april 1994 hemställt om att tilläggsdirektiv med uppdrag att

Bilaga 1 s. 4

Bilaga 1 SOUl996:l55

till i början år 1995 ta fram ett program för hur inventeav ringarna skall genomföras och hur resultaten skall användas.

Uppdraget

Vattendragsutredningen skall utarbeta förslag till ett program för kartläggning vilka ytterligare vattenområden och älvav

sträckor bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utred-

som bör utnyttja möjligheterna till samarbete med närlig-

ningen

gande länder. Arbetet bör leda fram till förslag kartläggningens inom riktning och organisation samt formerna för hur resultaten skall omhändertas och användas. Syftet skall vara att få en

grund för sammanhållen bedömning av vilka ytterligare

en vattenområden bör ges ett långsiktigt skydd. som I arbetet skall utredningen beakta vad som kommer fram i remissbehandlingen utredningens betänkande Vilka vattenav drag skall skyddas SOU 1994:59. Utredningen har påpekat behovet av referensvattendrag är så opåverkade möjligt olika typer av störningar som som av och ingrepp, inte bara vattenkraftsanläggningar. I uppdraav get skall ingå att analysera behovet av skydd mot annan ex-

ploatering och, så behövs, att föreslå nödvändiga lagänd-

om ringar. Arbetet skall redovisas senast den 1 april 1995. Utredaren skall beakta regeringens direktiv 1994:23 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden och därmed visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Utredaren skall även beakta EU-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 samt redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Miljö- och naturresursdepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm1994

Bilaga 1 s. 5

SOU 1996: 155 Bilaga 1 9

Kommittédirektiv

Dir.

1996:24

Tilläggsdirektiv till

Vattendragsutredningen M 1993:12

Beslut vid regeringssammanträde den 7 mars 1996

Sammanfattning av uppdraget Vattendragsutredningen M 1993:12 skall föreslå vilka ytterligare vattendrag som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och annan exploatering enligt 3 kap. lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. NRL.

Bakgrund

Vattendragsutredningen har i uppdrag att ange principer för och föreslå vilka ytterligare vattendrag i Sverige som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och annan exploatering enligt 3 kap. NRL. Utredaren skall väga bevarandeintresset mot energiintresset.

Utredningen lämnade ett delbetänkande i april 1994 Vilka vattendrag skall skyddas SOU 1994:59. Där redovisade man vissa förslag till principer för att bedöma vilka vattendrag som är särskilt skyddsvärda. Utredningen konstaterade dock att det saknades ett tillräckligt enhetligt underlag för att kunna föreslå vilka ytterligare vattendrag bör omfattas de särskilda

som av hushållningsbestämmelsema i 3 kap. NRL. Den 18 augusti 1994 fick utredningen tilläggsdirektiv dir. 1994:106 att utarbeta ett inventeiingsprogram med syftet att få grund för

Bilaga 1 s. 6

10 Bilaga 1 SOUl996:l55

sammanhållen bedömning vilka ytterligare vattendrag en av

bör ett långsiktigt skydd enligt 3 kap. NRL. som ges Utredningen har därefter utvecklat metoder och ett program för inventering och urval skyddsvärda vattendrag.

Uppdraget

Vattendragsutredningen skall föreslå vilka ytterligare vattendrag

bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och annan exploasom tering enligt 3 kap. NRL. Utredaren skall väga bevarandeintresset mot energiintresset i de redovisade vattendragen. Utgångspunkter för utredningens arbete skall vara utredningens delbetänkande och de metoder och det för inventering

program och urval skyddsvärda vattendrag utredningen

av som föreslagit.

Tidsplan och arbetsformer i

m.m.

Vattendragsutredningen skall senast den 15 oktober 1996 slutföra sitt uppdrag och redovisa resultatet i ett slutbetänkande.

Utredningen skall i sitt arbete samråda med berörda länsstyrelser.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare redovisning av

om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

Miljödepartementet

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm1996

Bilaga 2

Bilaga 2 s. 76

Bilaga 2

SAMMANFATTNING

Vi presenterar här indelning Sverige i fyra s.k. vatten-

en av norra

dragsgeograñska regioner. Dessa regioner kombinerar naturgeogra-

fiska regioner med avrinningsområden och ska ses som ett redskap

kan underlätta kompletteringen typvattendrag i landet med som av

ytterligare vattendrag.

Vår utgångspunkt har varit att eftersträva indelning i tämligen

en likstora områden och att samtidigt försöka avgränsa så homogena områden som möjligt. Förutom med hjälp av naturgeografiska regi-

onindelningar och gränser for avrinningsområden har detta gjorts

med hjälp kartor över klimat, berggrund, topografi samt växt-

och djurutbredningar.

De fyra regionerna beskrivs avseende på geologi, geomorfologi och hydrologi, samt vegetation och flora. Faunan beskrivs också i de fall den uppvisar särdrag for respektive region.

Bilaga 2 s. 77

2 Bilaga 2 SOU 1996: 155

Man måste ta med många olika fakto-

rer i räkningen för att förstå något ens

av en skenbart okomplicerad företeelse

i naturen. Varje växtgeografisk fram-

ställning, hur utförlig den än är, kan

aldrig bli något annat och bättre än en

grov schematisering".

Sten Selander 1 95 7

INLEDNING

För att på ett rättvisande sätt kunna representera den biologiska mångfalden i landet s.k. typvattcndrag har det varit naturligt

genom att utgå från naturgeografiska regioner. För att kunna hantera vattendragen funktionella enheter har det också varit naturligt att

som utgå från avrinningsområden. Eftersom de befintliga naturgeograñska regionindelningama inte sammanfaller med vattendragens avrinningsområden, och dessutom i den del fall t.ex. Nordiska Rådets regionindelning är onödigt detaljrika for ändamålet, har det varit svårt att kombinera dessa två indelningar. Som en kompromiss lan-

begreppet vattendragsgeografiska regioner, d.v.s. regioner serar

i drag förenar naturgeograñsk regionindelning med en

som grova en indelning efter hela avrinningsområden Fig. Detta begrepp är synonymt med utrcdningsuppdragets hydronaturgeograñska regioner. Tack denna indelning blir urvalet typvattendrag lättare

vare av i så måtto att ett och vattendrag endast kan tillhöra regi-

samma en on.

Vi har urskiljt den biologiska Norrlandsgränsen limes norrlandi-

de mest framträdande naturgeograñska gränserna i cus som en av landet. Den har i detta arbete justerats till den gränsen för

norra Dalälvens avrinningsområde. I vårt uppdrag har ingått att dela regionen denna gräns i ett lämpligt antal underområden.

norr om Denna uppgift kan tyckas omöjlig eftersom Norrlandsregionen utgör

ganska jämn nord-sydlig gradient utan sådana gränser där en en flora och fauna övergår i Gränserna for växt- och djurut-

en annan. bredningar varierar i stället påtagligt mellan arter. Det sker emellertid uppenbar förändring längs gradienten och ett område i nordli-

en gaste Norrland företer inga större likheter med ett område i sydligaste Norrland. Om området delas i ett antal mindre områden

upp

Bilaga 2 s. 78

Bilaga 2

kommer dessa därför automatiskt att skilja sig i sina allmänna egenskaper även inte gränserna mellan områdena är skarpa. om

Vår utgångspunkt har varit att eftersträva indelning i tämligen en likstora områden och att samtidigt försöka avgränsa så homogena områden som möjligt. Förutom med hjälp naturgeograñska regiav onindelningar och gränser för avrinningsområden har detta gjorts med hjälp av kartor över klimat, berggrund, topograñ växtsamt

och djurutbredningar. De resulterande vattendragsgeograñska regi-

onerna ska likväl inte naturliga regioner utan enbart ses som som redskap som kan underlätta en urvalsprocess.

Natur-

geografiska

regioner

Vattendrags-

geografiska

regioner

Avrinnings-

områden

Fig. De vattendragsgeograñska regionerna är ett pragmatiskt sätt att kombinera naturgeografiska regioner med avrinningsområden

Vi föreslår här indelning Norrlandsregionen i fyra

en av vattendragsgeografiska regioner, i det följande numrerade l-4. Dessa regioner beskrivs i tur och ordning med avseende på geologi, geomorfologi och hydrologi, samt vegetation och flora. Faunan beskrivs också i de fall den uppvisar särdrag för respektive region. Vi har lagt tonvikten på sådana egenskaper fortfarande finns kvar. som

Bilaga 2 s. 79

Bilaga 2

Växt- och djurliv förstörts i samband med vattenkrañutbyggsom nad eller exploatering beskrivs därför endast fragmentariskt. annan

Den föreslagna regionindclningen framgår av Fig.

NORRLANDSGRÃNSEN "LIMES NORRLANDICUS"

Norrlandsgränsen är inte någon skarp gräns, sig i fråga om vare topografi, klimat eller vegetation, utan är mer fråga om ett övergångsområde, än med koncentrerad förändring än på de om mer flesta andra ställen i landet. Olika har definierat detta personer gränsområde olika sätt. Det Rutger Semander som år 1932 var växtbiologiskt seminarium myntade begreppet "Limes Norrpå ett landicus". Einar Du Rietz Sveriges Natur 24, 1933 kallade det for "den biologiska norrlandsgrâinsen" och Lennart von Post Sveriges Natur 24, 1933 talade "den skarpaste och kanske mest betydelom sefulla naturgeografiska gränslinje Sverige hyser". Magnus som Fries Svensk Botanisk Tidskrift 42, 1948 karaktäriserade samma område "trakterna längs något buktande linje ungefär från som en södra Norrlands kustland i NO till Vämiland Dalsland i SV". -

Fig. Defyravattendragsgeografrskaregionerna lnorraSverige

Bilaga 2 s. 80

sou 1996: 155 Bilaga 2

Norrlandsgränsen sammanfaller till att börja med i stort sett med sydgränsen för vad geografema kallar Norrlandsterrängen dock inte östgränsen vid Bottniska viken. Det mellansvenska slättlandet övergår med i ett kulligt och storvågigt högland med en helt an-

ens

krañigare skulptur, och bergens höjd stiger snabbt från något nan, eller några hundratal meter till 400-500 ö.h. eller mer. Geologer

m har velat förklara den tvära övergången med att landet nedanför norrlandsterrängen skulle urgammal kustslätt från det Kam-

vara briska havets tid. Ovan 200 m-grånsen är kullama oftast av morän, och nedanför små kullar med mycket berg i dagen.

Klimatet

För växtvärldens del har säkerligen övergången från slätt till högland framförallt indirekt betydelse, de åtföljande förändring-

genom

i klimatet. Nederbörden stiger i stort sett, vintrama blir snörika arna och temperaturen sjunker. Snötäcket är i allmänhet pålitligt och långvarigt l20 dagar/år och antalet frostdygn 150/år.

Förändringar i Hora och fauna

En mängd förändringar inträder hos floran och faunan inom en och

relativt Många sydskandinaviska växtsamhällen samma smala zon. saknas helt eller nästan helt ovanför Norrlandsgränsen eller uppträder i starkt förändrat skick. De ädla lövträden försvinner, ek och ask vid själva gränsen och lind och lönn ett stycke om den. Hasseln

norr upphör att vanlig och övergår till att bli en sällsynt syd-

vara bergsväxt. Klibbalen träder tillbaka för gråalen. Alla Rosa-arter

kanelros försvinner eller mindre fullständigt. Bland örter utom mer och gräs har ett drygt femtiotal nordgränser som ganska nära sammanfaller med norrlandsgränsen. Ungefär lika många blir plötsligt sällsynta den. De flesta nordliga arter som når Norrlands-

norr om gränsen har utpostlokaler längre söderut och Norrlandsgränsen är för dem en frekvensgräns.

För det flertalet växter tycks huvudrollen spelas den ned-

stora av gång i förefaller att nå ett kritiskt värde ungefär

temperaturen som vid 200 ö.h., vilket är omkring den nivå vanligen får beteck-

m som

höglandets nedre gräns och norrlandsgränsen mer eller na som mindre följer. Att djurarter dalripan finns ned till norrlands-

som gränsen, inte längre söderut, har antagligen också mest med

men klimatet göra. Området norrlandsgränsen ligger till stor

att norr om del över den marina gränsen och har alltså en jordmån väsentligen

Bilaga 2 s. 81

Bilaga 2 SOU 1996: 155

av näringsfattig urbergsmorän, medan leror och andra näringsrika jordarter mestadels är inskränkta till trakterna söder gränsen. En om följd härav är att norrlandsgränsen till stor del sammanfaller med nordgränsen för näringsrika eutrofa sjöar, och då även för sydliga, näringskrävande vattenväxter. Det gäller t.ex. slokstarr, kalmus och

svärdslilja.

En liknande utbredning finns hos vissa fåglar, t.ex. skäggdopping, som trivs bäst i näringsrika slå-ittsjöar. Näringsfattiga sjöar är så vanliga nedanför den marina gränsen och söder Norrlandsgränom sen att just inga växter som är bundna till dylika vatten har sin sydgräns här. En del fiskar, t.ex. röding, trivs i vatten, som magrare blir påfallande sällsynta söder Norrlandsgränsen, troligen delvis om för att sjövattnet blir för varmt söderut. Knipan är karaksom en tärsfågel för näringsfattiga sjöar häckar ungefär ned till Norrlandsgränsen, och längre söderut mest bara sydsvenska höglandet.

REGION 1

Sammanfattning

Denna nordligaste region avgränsas i Tomeälvens norr av norra vattendelare i Finland och i söder Luleälvens vattendelaav norra re. Större vattendrag är Tome-Kalixälvssystemet, Råneälven,

Sangisälven, Keräsjoki, Töreälven. Området är nederbördsfattigt

och i huvudsak flackt undantaget Kebnekaise-massivet med stora områden tundra, och glesa skogar. En bit ifrån kusten av myrar finns ett flertal kalottberg. Denna region utgör det största, vatav tenkraftutbyggnad opåverkade området i det icke-ryska Europa. Vattendragen är långsluttande med långa forsar. Många stränder, speciellt i inlandet, är isrivna med lågvuxen vegetation. Nännare kusten finns stora strandâingsområden och rik bygd, främst i nedre Tomeälven det egentliga Tornedalen. Den vilda laxen har sina viktigaste lekområden i demia region.

Berggrund

De nordvästligaste delarna tillhör den skandinaviska ñällkedjans berggrund och består framförallt fjällgrönstenar och skiffrar från av seve-köliskållan. Inlandet hyser komplex berggrund med bl.a. en

Bilaga 2 s. 82

Bilaga 2

malmförande bergarter. Graniter med inslag porfyr och sandsten

av dominerar. I de kustnära områdena återfinns främst ådergnejser av

sedimentärt ursprung.

Geomorfologi och hydrologi

Storrnorfologiskt kan regionen indelas i två delområden: i väster högfjällsområdet på än 1000 ö.h., och öster därom den flacka

mer m

bergkullslätten är uppbyggd av urberg med moränavlagringar

som och med mosaik och grunda sjöar. Det finns även

en av stora myrar inslag platåområdcn tundratyp. Palsmyrar och uppfrysnings-

av av marker är inte ovanliga. Mot kusten förekommer vågig bergkullterräng med moräntäckta kullar och sedimentfyllda dalsänkor. Kalott-

berg är vanliga.

nederbörden faller sommartid, utom längst i väster där Den mesta nederbördsmaximum ligger under hösten. Nederbördsmängden är relativt låg i hela regionen. Växtsäsongen omfattar 100-120 dagar i större delen regionen, 120-160 dagar nännast kusten.

De större vattendragen Tome-Kalixälvssystemet och Räneälven

som karaktäriseras långa, flacka forsar. Här finns också välutveckla-

av de aktiva inlandsdeltan utan motstycke i landet samt i Tomeälvens fall även ett unikt kustdelta. lserosionen är påtaglig och spelar stor roll för strändemas utfomming. Avrinningen till älvarna sker till stor del från skogsområdet.

Vegetation och flora

I de västra delarna regionen finns övervägande lavrika subalpina-

av subarktiska tjällbjörkskogar med inslag tall i vissa djupa dalar.

av Kalfjället består skogsgränsen ljungmark med en flora

strax ovan av

varierar med tillgången kalk i berggrunden och snötäckets som

varaktighet. På högre nivåer övergår ljungheden i mellanalpin gräs-

hed, i sin avlöses högalpina, och lavdominerade

som tur av mossstenmarker. Torvmarkema karaktäriseras höga, ständigt frusna

av kullar, s.k. palsar.

Längre österut övergår björkskogama i barrskogar. Glesa tall- eller

tall-björkskogar och lavhedar är vanliga, även moränmark. Ling-

och ljung dominerar fältskilctet. Granskogar förekommer med on blåbär karaktärsart. Myrprocenten är hög i inlandet men avtar

som

kusten. Enstaka kalkförande kärrdråg förekommer med t.ex. mot

Bilaga 2 s. 83

Bilaga 2 SOU 1996: 155

gräsull och finbräken. I övrigt är myrrnarkema fattiga. Frodigarc vegetation koncentreras till älvsträndema och till vissa sjötrakter. Däremot är markerna mellan älvarna mycket fattiga. Risrika granoch tallskogar dominerar. De öppna bygdema karaktäriseras av gräsmarker som ansluter till låglänta starrängar.

Vattendragens vegetation och flora

Denna region är den vattenkrañutbyggnad minst påverkade i hela

av det icke-ryska Europa. Flororna i regionens älvar är inbördes lika,

skiljer sig avsevärt från floroma i sydligare oreglerade älvar. men Bl.a. ñnns ett markant inslag växter med nordlig huvudutbred-

av ning, t.ex. lappelm, strandveronika, nordruta, polargullpudra, lappblågull och röd trolldruva. En art med i övrigt arktisk utbredning är hänggräs, här finns i Torneâlvens nedre lopp.

som

I älvarnas övre delar är moränsträndcr med zonerad vegetation vanliga. Högörtvegetation finns vid en del forsar och bäckutlopp. Vattenvegetationen är artfattig kan individrik. Skyddade

men vara strandsträckor flnsedimcnt har utnyttjats slåttennarker. De

av som flesta öar i älvarna har också utnyttjats slåtterrnark eller för

som kreatursbete. Några få används än idag, främst i Tomeälven och Kalixälven. Övriga öar är till stor del igenvuxna buskar och

av tuvtåtel.

På raningsmarkerna och på skyddade stränder finns breda bälten av främst norrlandsstarr, flaskstarr och blåsstarr. På de steniga forssträndema finns rikare flora med stort örtinslag, t.ex. fjäll- och

en isvedel, fjällskära, svarthö, slåtterblomma och smalviva. På skyddade, steniga stränder i älvamas nedre delar är arter som grönvide, älgört och blåtåtcl tongivande. Fjällväxter, t.ex. fjällsyra, finns spridda långt ner i älvdalarna.

Strandsträckor påverkas ofta återkommande iserosion före-

som av ter endast dvärgvuxen vegetation. Vedväxter når i bästa fall 2-3 dm höjd där erosionen krañigast. Denna öppna vegetationstyp,

är som s.k. moränstrandängar, finns främst vid Råneälven även lokalt

men inom Tome-Kalixälvssystemet.

Åvjebroddsvegetationen i Kalixälvens genomströmningssjöar i nedre

loppet är unik. Även i Råneälven, vid Råneträskets södra delar är den välutvecklad med rariteter ävjepilört, tretalig slamkrypa

som och nordslamkrypa. I Vettasjärviområdet i Kalixälvens vattensys-

Bilaga 2 s. 84

Bilaga 2

tem ñnns flera sjöar med ovanlig vegetation. I området förekommer åtskilliga sydliga eller östliga element, här vid sin nordvästra utbredningsgräns, t.ex. knappsäv, hästskräppa, sumpfräne, topplösa, frossört och älvsallat. Ett andra sällsynta arter finns på myrar-

par na, nämligen myrbräcka och sumparv.

Fauna

Rödsork och mellansork är nordliga arter med sina svenska huvudutbredningar i denna region. Bland fåglar kan nämnas myrspoven,

har sin hemvist ändlösa myrar och tundramarker. som

Älvama i denna region har de mest betydande stammarna natur-

av lekande lax i landet. Av andelen naturligt producerad laxsmolt i Sveriges älvar 1994 bidrog t.ex. Tomeälven med nästan 30 %. De utgör också högklassiga reproduktionsområden för älvlekande havsöring och kustsik. I Tomeälvssystemet finns för landet unik fau-

en na av ryggradslösa djur med en rad extremt nordostliga arter, t.ex. bäcksländoma Chloroperla serricornis, Capnia vidua och Nemoura sahlbergi.

REGION 2

Sammanfattning

Regionen avgränsas i Luleälvens vattendelare och i

norr av norra

Rickleåns och Skelleñeälvens södra vattendelare. Större söder av vattendrag är Luleälven, Piteälven, Skelleñeälven, Byskeälven, Rickleån, Bureälven och Åbyälven. Området är i stor utsträckning stenigt vildmarkskaraktär. Många ñällväxter har sin syd-

och av gräns inom området. Alla fjällälvar är reglerade men Piteälven bara i liten skala. Källområdena till Luleälven och Skellefteälven är floristiskt mycket rika. Storforsen i Piteälven är i fallhöjd räknat Euro-

största kvarvarande storfors. I inlandet dominerar glesa tallskopas gar och andelen bygd är liten förutom i kustlandet.

Berggrund

De västra delarna består den stora överskjutningsskållan seve-

av köliskållan utgörs lågmetamorfa bergarter av bl.a. lerskiffer

som av

Bilaga 2 s. 85

10 Bilaga 2 SOU 1996: 155

och högmetamorfa glimmerskiffrar, gnejser och amfiboliter. Berggrunden är i stora områden rik kalk. På vissa ställen framträder urberget med graniter och syeniter. Inlandet och kusten hör i huvudsak till urberget med skilda slag graniter viktigaste inslag.

av som En avvikande bergartssvit är Skelleftefaltets skiffrar och vulkaniter med sulfidmalmer.

Geomorfologi och hydrologi

Högfjällsterräng dominerar de västligaste delarna. En del fjäll är avrundade, ofta förekommer alpliknande fjäll med branta sidor,

men

och toppar. Den högmetamorfa delen av berggrunden vassa ryggar har oftast hög och brantkuperad terräng, t.ex. kring Stora Lule

en älv Sarek-området. Här finns också isälvsmaterial med stor femirikedom, samt mäktiga terrasskomplex. Blockrika områden är relativt vanliga, särskilt i Förfjållsregioncn. Inom Pite- och Skelläñeäl-

dräneringsområden finns nedanför den egentliga fjällregionen varnas mindre massiv och isolerade berg vilka oña har lågfjällskaraktär. Annars utgörs terrängen här i huvudsak bergkullslätt, som längre

av mot kusten övergår i vågig bergkullterräng. Moräntäcket är rikligt och många moränens egenfonner har utbildats här, t.ex. drumli-

av ner och rogenmorån.

Tillrinningen till älvarna bestäms i hög grad av fjällområdet, som upptar stor del avrinniirgsområdena. Alvsträndema är ofta

en av steniga och blockrika i de fjällnära områdena.

Nederbördsmängden är mycket hög i ñälltralctema, men avtar snabbt i inlandet. Nederbördsmaximum inträffar på sommaren i större delen av regionen och växtsäsongen är 120-160 dagar. Längst i väster är växtsäsongen kortare, 100-120 dagar.

Vegetation och flora

Längst i väster överväger kalfjäll och fjällbjörkskog, och i föüällsregionen tillkommer barrskogar och myrar. Ris- och gräshedar avlö-

varandra kalfjiillet. Vissa områden är botaniskt mycket rika. ser Markvegetationen i fjällbjörkskogarna varierar från fattiga ristyper till rika högörttyper. Nedanför det fjållnära området är lavrika tallhedar vanliga. l inlandet dominerar näringsfattiga barrskogar med ris i fältskiktet. Granskogar förekommer sparsamt, ofta med blåbär som karaktårsart, och rikare berggrund och översilningsmarker med t.ex. ekbräkeir, ekorrbår och andra lågörter. Närmare kusten

Bilaga 2 s. 86

Bilaga 2 ll

dominerar risrika gran- och tallskogar, med inslag sumpskogar.

av Uppodlad kulturbygd är här relativt vanlig. Kusten är flikig, delvis med skärgård i lösmaterial och breda strandängar.

Vattendragens vegetation och flora

Med undantag vissa områden i fjällregionen är Luleälven och

av Skelleñeälven kraftigt reglerade, och endast bråkdel den

en av ur-

sprungliga strandvegetationen finns kvar. Luleälven hade tidigare

bl.a. ett unikt system storamplitudsjöar med extrema vatten-

av ståndsvariationer uppemot 6-8 Dessutom fanns stora forsar

m. och vattenfall, t.ex. Harsprånget Europas största

som var en av storforsar med fallhöjd 74 Piteälven är svagt reglerad med

en m. flera magasin i övre loppet. Här finns också Storforsen, med

som en

årsmedelvattenföring ca 150 m3/s, en fallhöjd på 80 och 800

m, m längd är Europas största kvarvarande Storfors. De outbyggda delarna Skellefte- och Luleälvamas övre lopp är botaniskt

av mycket rika områden. Som exempel kan nämnas Tarradalen i Lilla Lule älvs övre lopp är fjällvärldens botaniskt rikaste dal-

som en av

gångar med sydväxtbrantcr, frodiga ângsbjörkskogar och högör-

tängar.

Vegetationen längs de oreglcrade och svagt reglerade vattendragen t.ex. Piteälven är gles grund blockigt och stenigt substrat. På

av vissa ställen nämnare kusten finns lundartad strandskog gråal,

av sälg och hägg, buskskikt med kanelros, brakved och tibast, samt ett

örtrikt fáltskikt där fjällskära och liljekonvalj är vanliga.

I denna regions SV del, vid Skellefteälvens källflöden, har många arter sin svenska sydgräns. Bl.a. kan nämnas brandspira, lappkatt-

fot, kantljung, fjällblära och fjällamika.

Fauna

Inga särdrag har kunnat urskiljas for denna region.

Bilaga 2 s. 87

12 Bilaga 2

REGION 3

Sammanfattning

Denna region omfattar området från Sävaråns och Umeälvens norra vattendelare till Ångemianälvens södra vattendelare. Större vattendrag är Umeälven, Ångemianälven, Sävarån, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven och Moälven. Området är speciellt sin stora andel

genom üällbjörkskog. I skogslandet är graninslaget stort, särskilt längs de större älvarna. Andelen ñnsediment är rik i älvdalama och byarna ligger tätt. Övergivna strandslåttennarker är vanliga, exempelvis längs Vindelälven. Här finns också landets bäst zonerade och artrikaste strandvegetation samt de bästa kvarvarande exemplen på sto-

ramplitudsjöar i fjälltraktema Storvindeln, Storlaisan. I regionens

södra del kustområdet ordentligt kuperat och i vattendragen finns

är några av landets högsta nipor.

Berggrund

Det mesta tjällkedjan inom denna region består av seve-

av köliskållan med lågmetanrorfa bergarter fyllit och lerskiiTer i

som

och högmetamorfa glimmerskiffrar, gnejser och amfiboliter i

väster de östra och centrala delarna. I den södra delen av ijällområdet tillkommer de jämtländska kambrosiluriska skifframa. Inåt landet och

vid kusten dominerar urbergsonrråden med graniter och gnejser,

variationer förekommer. Porfyrer och sandsten finns bl.a. men stora i regionens södra inlandsdelar. Vid kusten i Nordingråområdet finns ett awikande område med mindre vanliga magmabergarter

rapakivigranit, labradorit och gabbro, överlagrade sandstens-

av bäddar i sin tur är täckta diabasbäddar.

som av

Geomorfologi och hydrologi

De västra delarna karaktäriseras högfjällsterrång. Den högmeta-

av morfa berggrunden i fjällkedjans östra del har oña hög och brantkuperad terräng, kring Vojmån, Umeälven och översta Vindeläl-

t.ex.

Stark geomorfologisk särprägel har de många små olivinstensven. massiven hög resistens mot erosion, och egendomlig

som genom ytfärg ofta framträder iögonenfallande branter. Nedanför fjäl-

som len vidtar bergkullslätten, som till största delen är belägen ovan

Bilaga 2 s. 88

SOU 1996: 155 Bilaga 2 13

högsta kustlinjen. Den utgör ett relativt öppet landskap och älvarna dalgångar med sammanhängande sidor. Åt passerar utan egentliga sydväst övergår denna slätt i vågig bergkullterräng varvid de större älvdalama blir markerade. Kustområdet i den norra delen av mer regionen är slåttartat medan den södra delen är mycket kuperad. Här finns i älvarna några landets högsta nipor. av

Nederbörden är måttlig i nästan hela regionen, med ett maximum på Vid kusten inträffar nederbördsmaximum på hösten. sommaren. Växtsäsongen är 120-160 dagar. I fjällen är den något kortare, 100- 120 dagar.

Vegetation och Hora

I fjälltralctema varierar vegetationen mycket beroende på tillgången på kalk i berggrunden och med snötäckets varaktighet. Vegetationen skogsgränsen består främst ljungmark. Högre upp strax ovan av vidtar gräshedmarker och i högalpina områden överväger mossor och lavar. Skogsgränsen markeras fjällbjörkskogar här är av som väl utbredda med markvegetation varierande från ristyp till högört- Inlandets skogsområden utgörs till stor del av barrblandskogar. typ. Myrarna mindre areal här jämfört med i de nordligare upptar en regionerna l-2. Andelen bygd är stor i älvdalama och längs kus-

ten.

Vattendragens vegetation och flora

Både Umeälven och Ångermanälven är kraftigt reglerade med få naturlig strandvegetation. Däremot finns oreglerade biflörester av den, t.ex. Vindelälven och Vojmån uppströms Vojmsjön. Skogsvekring de älvarna har rikt inslag medan tallgetationen stora av gran skogar dominerar kring skogsälvama. Stränderna längs de flesta outbyggda vattendragen är präglade långvarig slåtter, men håller av på att växa igen. nu

Strandvegetationeir i de oreglerade älvarna är välzonerad grund

vattenståndsväxlingar och lugn isgång. Vindelälven har

av stora

såvitt känt välutvecklad strandvegetationszonering än någon

mer svensk älv. I strandskogen dominerar barrträd, björk och annan gråa med olika ris i faltskiktet. I videbältet förekommer oftast

Bilaga 2 s. 89

14 Bilaga 2 SOU 1996: 155

lappvide, grönvide och svartvide. Bland örter och graminider finns på de flesta ställen älgört, kärrspira, blåtåtel, tuvtåtel och styltstarr. Artrikare vegetation är koncentrerad till forsamas moränstränder. I Vindelälven finns landets artrikaste strandvegetation.

Skogsrör har sin huvudutbredning i världen i denna region. Det förekommer ganska sällsynt fuktig, näringsrik skogsmark, i raviner, längs bäckar och älvar.

Fauna

Inga särdrag har kunnat urskiljas för denna region.

REGION 4

Sammanfattning

Denna region sträcker sig från Ångermanälvens södra till Dalälvens norra vattendelare. Större vattendrag är Indalsälven, Ljungan, Ljusnan, Delängersån, Testeboän och Gavleån. I Jämtlandsområdet är vegetationen oceaniskt p iglad och dessutom kalkrik. Andelen bygd är relativt stor med koncentrationer t.ex. omkring Storsjön. Många sydliga växtarter når sin nordgräns i regionen. De flesta större vattendrag i området är reglerade. Ammerån är ett oreglerat biflöde till Indalsälven och samtidigt landets kalkhaltigaste minst for-

ett av sumingskänsliga vattendrag. I Årcälven finns några

av landets mest kända vattenfall Tännforsen och Ristaütllen.

Berggrund

I regionens västra del är bergartsvariationema stora. Här

varvas lågmetamorf berggrund fylliter och lerskiffrar med högmetamorf glimmerskiffrar, gnejs, amfibolit. I den nordligaste delen finns på vissa ställen inslag olivinsten. Kring Storsjön och norrut består

av berggrunden med obctydliga undantag av kambrosiluriska sedimentbergarter.

Söder Storsjön sker tvär övergång till mycket näringsfattiga

om en områden. Berggrunden är växlande med bl.a. graniter, porfyrer och diabas av urbergsålder, samt fragment kvartsit och sparagmit.

Bilaga 2 s. 90

Bilaga 2 15

Granit och gnejs dominerar även utåt kusten, med inslag av leptit och hälleflinta.

G-eomorfologi och hydrologi

Fjällområdet är relativt heterogent med såväl högljällsområden med markerade toppar, branta fjällsidor och blockmark, som mjuka av-

rundade fjäll. Öster fjällregionen överväger platåterräng utan

nämnvärd inskäming dalgångar. Den övergår så småningom i

av vågig bergkullterräng, inslag bergkullslätt finns lokalt, sär-

men av skilt i terrängen mellan större älvdalar. De större älvarna, t.ex. Indalsälven, har här väl markerade dalgångar. Landskapligt framträdande brantfonner flyggbergstyp finns efter flertalet större dal-

gångar. Terrängen mellan dalgångarna är sjörik.

Regionens NV del präglas fuktiga, västliga vindar. Klimatet är

av närmast oceaniskt beroende på den öppning ñms i fjällkedjan

som mot väster och den förhållandevis låga terrängen på norska sidan. Det medför bl.a. stora nederbördsmängder med ett maximum på

I riktning mot östkusten minskar det oceaniska inflytansommaren. det och där kommer det nederbörden på hösten. Hela regi-

mesta av

har en växtsäsong på 120-160 dagar. onen

Vegetation och flora

Kalfjällets vegetation är till största delen hedartad och varierar med kalkhalten i berggrunden och snötäckets varaktighet. Längs dalbott-

nordväst Storsjön sträcker sig fuktiga ris- och mossrika nama om

granskogar. Stort inslag gräs och örter är vanligt. I dalgångamas

övre delar dominerar hedbjörkskog. Myrarealen i området är mycket

stor och har ofta artrik flora. Det oceaniska inflytandet

myrarna en märks bl.a. i den rikt differentierade vegetationen på myrarna kring sjön Ånn i Indalsälvens övre del. I den södra delen regionen när-

av mast fjällen är lavtallskogar vanliga. Kalkinslaget påverkar vegetationen och friska högörtängar, kalkkärr och kalkpäverkade myrar förekommer. Många växtarter med sydlig utbredning når upp till detta område.

Längre inåt landet och ut mot kusten blir skogarna näringsfattigare. Myrarealen är mycket stor i hela området. INV dominerar blåbärsgranskogar och bland myrmarkerna finns många rikkärr och extremrikkärr med rik orkidéflora. T.ex. flugblomster når här sin

nordgräns i landet. I den övriga delen av regionen är skogarna nä-

Bilaga 2 s. 91

16 Bilaga 2

ringsfattigare och består tilll stor del av tallskogar med ljung och lingon i faltskiktet.

Vattendragens vegetation och flora

Alla större vattendrag i denna region är reglerade och den ursprungliga vegetationen längs huvudfåroma är med endast mindre undantag förstörd. Dessutom finns några oreglerade biflöden, bl.a. Ammerån i Indalsälven. Ammerån är dessutom känd som ett av de kalkrikaste vattnen i landet.

Älvdalamas bitvis frodiga och artrika vegetation står i många fall i skarp kontrast till dc omgivningarna. På älvdalssluttningama

magra växer mest granskogar. I raviner i Ljungans nedre lopp finns t.ex. sötgräs, hässlcklocka, gullpudra och springkom, arter som endast har spridda förekomster norr om denna region. Längre uppströms kan strandvegetationcn domineras av buskar som tibast, olvon, kanelros och skogstry. Längs Ljusnan är blåtåtel en av de vanligast förekommande arterna. Andra vanliga arter här är liljekonvalj och kanelros.

Klådriset är en sällsynt art som växer på älv- och sjöstränder, tidigare mest längs Indalsälven. Artens växtplatser har dock decimerats kraftigt efter älvutbyggnadema.

Vegetation präglad av forsdimma och svallis är idag ovanlig längs våra älvar. I denna regions NV dcl finns två av de främsta kvarvarande lokalerna, Ristañillct och Tännforsen i Åreälven. Här finns

mycket ovanlig klippspringevegctation unik moss- och lav-

och en flora.

Fauna

Dubbelbeckasinen tidigare spridd över stora delar av landet men

var har kraftigt gått tillbaka. Dcn har sitt starkaste fäste nordväst om

nu Ånnsjön i Enanområdet.

Bilaga 2 s. 92

1996: 155 Bilaga 2 17 SOU

REGION 5

Sammanfattning

Regionen avgränsas Dalälvens vattendelare och Tämav norra narâns och Dalälvens södra vattcndelare. I regionen möts ett flertal nordliga och sydliga floraelement på gränsen sina utbredningsav områden. Dalälven är Sveriges vattenrikaste fjällälv och den är till delen kraftigt reglerad. Därför återfinns endast rester av den största forna strandvegetationen. Västerdalälven är den sydligaste stora älvsträckan i landets storälvar endast är svagt påverkad av som reglering och dess strandvegetation har fortfarande en i det närmaste naturlig zonering. Jordbruksbygder kantar vattendragen och det avspeglar sig i den kulturpräglade vegetationen. Dalälven nedströms Näs bruk hyser och djursamhällen med stora naturvärden. Bl. växtfinns här lövdominerade naturskogar och alla Sveriges sju a. hackspettarter, däribland den vitryggiga hackspettens största svens-

ka population.

Berggrund

De västliga delarna regionen består mycket varierande kaleav av donisk berggrund. l inlandet dominerar gnejs och granit med inslag Älvdalsporfyrer, Dalasandsten och diabas. Vid kusten finns huav vudsakligen granitcr med vissa stråk bl. kalksten. Ett i regioav a. awikande område är Siljansringen med skiffrar och kalksten. nen

Geomorfologi och hydrologi

Fjällterrängen är huvudsakligen mjukt vågig med vissa flackare avsnitt. Vissa partier markerade. I forfjällsområdet överväger är mer enstaka isolerade fjällområden förekommer. För-

platåterräng, men

har också andel myrmarker, till skillnad från

fjällsomrâdet en stor

regionen, undantaget kusten. Älvdalama är väl resten av närmast markerade. Ett unikt stycke landskap är Österdalälvens dalgenera-

Bilaga 2 s. 93

18 Bilaga 2

tioner i Trängslet. Dessa är dock är starkt skadade Trängslet-

av dammen, men fragment finns kvar nedströms dammläget. Flyggbergsbranter år vanliga främst längs Österdalälven. Dynfzilt är också relativt vanliga inom både Öster- och Västerdalälvamas dalgångar. De många framträdande randdeltan som finns i regionen bör nämnas, liksom lcvéerna längs Dalälven vid Stora Skedvi, som är de bästa exemplaren i landet. Andra fluviala fonnelement som är utmärkande för Västcrdalälven är översvâimningsplan, nipor och korvsjöar.

Västerdalälven är den sydligaste stora älvsträckan i landets storälvar som endast är svagt påverkad av regleringar. Fattigdom på sjöar präglar avrinningsområdet. l ett biflöde, Njupån, finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär, med fri fallhöjd på 70

en m.

Regionens mindre vattendrag rinner huvudsakligen genom mycket flacka marker, till stor del odlingslandskap. Tämnarån ex. är outbyggd och dess relativt breda stränder utgörs till stor del av san-

kängar.

Nederbörden varierar mycket inom regionen. De höglänta områdena i inlandet har oña relativt hög nederbörd, liksom de västligaste delarna av regionen. Övriga delar har låga till måttliga nederbördsmängder. Vegctationsperiodens längd är mellan 160 och 180 dagar vid kusten, och i inlandet mellan 120 och 140 dagar. De västligaste delarna påverkas av ett något oceaniskt klimat och får därav en något längre vegetationspcriod än inlandet, 140 till 160 dagar.

Vegetation och flora

Lågalpin ljunghcd täcker kalfjället strax ovan skogsgränsen. Vegetationens sammansättning varierar med tillgången på kalk i berggrunden och snötåckets varaktighet. Gräshedar vidtar högre upp och dessa övergår i sin tur i högalpin vegetation, till största delen bestående av lavar och mossor. Mot kalfjället gränsar fjällbjörkskog och

Bilaga 2 s. 94

SOU 1996: 155 Bilaga 2 19

nedanför den finns stora grandoixtincrade områden. I förfjällsområdet är lavtallskogar vanliga, men inslaget ökar mot Östkus-

av gran ten. Fältskiktet i barrblaitdskogarna består oña lavar, lingon och

av ljung. På mer fmjordrika marker kan blåbärsris dominera. I kusttraktema år blåbärsgranskogar och granskogar örttyp vanli-

av ga. Inblandning lövträd, tex ask och ek förekommer ofta. De kan

av även hittas på gynnsamma ståndorter i inlandet och på kambrosiluren norr om Siljan.

Vattendragens vegetation och flora

Österdalälvens vattenflöde är starkt reglerat. En 2,5 mil lång

outbyggd sträcka mellan Trängslet och Siljan är den längsta sträckan med mer natumära vegetation. I övrigt återstår endast rester av den naturliga strandvegetntioncn. Vissa strandpartier har tidigare utnyttjats för slåtter stora delar är igcnvuxna viden.

men nu av

Lugnflytande delar av Västerdalälven kantas ofta myrmarker,

av delvis i fomi av översvämningskärr. Ålvstrandsvegetationen är troligen ganska fattig, förutom lokalt längs Fuluälven och vid äldre slåtterängar och betesmarker, ex. i Hälla där floran torde vara Dalarnas rikaste. Här blandas nordliga och sydliga fjällväxter och skogsväxter. Minst 280 högre växtarter har noterats, bl. a. skogsklocka, tjällkåpa, mannagräs och kung Karls spira. Västerdalälven har i det närmaste naturlig strandzoncring, främst vid de opåver-

en kade fors- och sclsträckorita. Kulturpåverkan dock tydligt på

syns vegetationen längs solen.

I Dalälvens nedre lopp skapar periodiska översvämningar växtsamhällen med stora naturvärden. Älvängar och lövdominerade naturskogar är ett par exempel. På älvängarna är sumpviol ganska

en vanlig art. Naturskogarna är ofta rika på ädellövträd, ek, ask

ex. och lönn, och fältskiktet utgörs underviol, lungört, myskmadra

av och vårärt. Närmast älvtäran är fältskiktet gräsrikt med dominans av grenrör. Sydliga och nordliga arter möts även här på gränsen for

Bilaga 2 s. 95

20 Bilaga 2 SOU 1996: 155

sina naturliga utbredningsområden. Förutom nämnda ädellövträd så finns också betydande förekomster de bredbladiga lundgräsen

strävlosta, lundskañing, skogssvingel, långsvingel och skogskom.

Alla dessa, utom långsvingel, beñmier sig vid eller mycket nära nordgränsen for sina utbredningsområden. Kryptogamfloran är systematiskt inventerad, men flera fynd av sällsynta arter har gjorts. Vedsvampar goda förutsättningar i sådan här naturskogsmiljö.

ges Som eksvamplokal Båtforsområdet den bästa i landet.

anses vara Merparten denna unika skogstyp har dock förstörts eller utar-

mats genom bl. a. vattenregleringar.

Fauna

De lövträdsrika skogarna vid nedre Dalälven hyser sannolikt de artoch individtätaste hackspcttstammama i landet. Alla landets sju arter finns i området. Den i Sverige akut utrotningshotade vitryggiga hackspetten har här sin största svenska population.

Regionens södra gräns har reviderats så att regionen i sin helhet utgörs Dalälven, Tämnarån tillhör således region nr 7

Mälarregionen istället.

Bilaga 3

PM 941209

INDELNING AV SVERIGE

SÖDER OM

NORRLANDSGRÄNSEN I

VATTENDRAGSREGIONER

Lars Borg Jan Herrmann

Bilaga 3 SOU 1996: 155

INLEDNING Målsättningen för arbetet är att göra en hydronaturgeograñsk regionindelning Sverige syd Norrlandsgränsen. Denna diskus-

av si0nsPM ägnas främst själva metodvalet för indelningsarbetet men två förslag till indelning redovisas också. Hydronaturgeograñsk region är ett nytt begrepp och beteckningen är inte etablerad. Umeågruppen har övergett namnet och använder ordet vattendragsgeografisk region. Det ñnns dock möjlighet att kondensera namnet ytterligare. En region är alltid geografisk i den meningen att den har en areell hemvist, den kan placeras i geograñen. Detta innebär att ordet geografisk kan uteslutas utan att beteckningen förlorar sin mening. Det kan då övervägas om inte regionerna skulle kunna kallas vattendragsregioner, vilket blir den beteckning som används i denna PM. Vad region utöver likheter i avrin-

som avses är en som ningsområdets utformning också hålls likheter rörande

samman av förhållandena i vatten och då främst rinnande vatten. De regioner

utskiljs ska fungera som ett redskap med vars hjälp typvattensom och referensvattendrag ska kunna väljas för skyddsändamål och därmed bl. undandras från eventuell vattenkraftsutbyggnad.

a. Grundhypotesen är att regionindelningen söder om Norrlandsgrän-

kan definieras avrinningsområdena till Västerhavet, Östersen som sjön, och de tre stora sjöarna.

Bilaga 3

METODVAL

Det naturligaste sättet att göra regionindelning baserad på vat-

tendrag är att grupperavattendragen efter likhet. Det gäller då likhet

i själva vattendragens detaljstruktur, i deras stormorfologi och i

avrinningsområdenas egenskaper. För att genomföra en sådan grup-

pering måste variationen hos rad parametrar som beskriver vaten tendragen och deras avrinningsområden analyseras. På basis av den

sammanlagda bilden parametervariationen utskiljs regionerna.

av Gränser mellan regionerna dras där störst förändring sker i olika parametrar över kort geografiskt avstånd. Vilka parametrar är då lämpliga att studera En första utgångspunkt är att överblicka möjliga parametrar Abiotiska: -klimatfalctorer nederbörd, vattenföring, vattentemp. m.m.

vattendragets stonnorfologi forsar, raviner, meanderförlopp...

bottensubstrat, strandtyp vattenkemi -

kulturpåverkan

- Biotiska: vattenväxter kärlväxter, och makro- och mik- - mossor,

roalger

bottenfauna fisk fåglar arter helt beroende av vatten för sin existens däggdjur arter helt beroende vatten för sin existens - av

övriga organismer

- Till detta kan föras parametrar beskriver avrinningsområdets som egenskaper och inte år direkt knutna till själva vattendraget. som För vinnande tid bör först prövas regionindelningen kan göav om med ett begränsat antal parametrar och då de parametrar som ras bedöms ge det bästa underlaget för en gruppering.Biotiska parametbör att föredra och då främst de samlade organismsamhälrar vara lena. De speglar i sig variationen hos de abiotiska parametrarna. Det är dock sannolikt att kunskapen om organismsamhällenas utformning och utbredning är för liten för att ge underlag för en grup-

Bilaga 3

pering. Detta innebär att strategiskt utvalda organismgrupper måste användas. Grupper som är tillräckligt stora för att erbjuda ett sådant underlag och vilkas utbredning är relativt väl känd är vattenväxter, bottenfauna och ñsk. Organismer som väcker stort intresse i skyddsfrågor är fåglar och däggdjur, men dessa grupper är sannolikt för små för att ge underlag för gruppering. Vidare finns en naturgeograñsk regionindelning av Norden från 1977 Påhlsson 1977, där bl. a. avrirmingsområdenas egenskaper och vattendragens stormorfologi finns invägda i regionindelningen. I första hand har de stora vegetationszonema varit indelningsgrundande och inom dessa sedan växtsamhällen, utbredning enskilda arter, geologi och fo-

av rekommande terrängfonner. På grundval ovanstående

av resonemang väljs här följande parametrar för indelning i vattendragsregioner:

berörda naturgeograñska regioner koppling till avrinningsområ- -

denas egenskaper

vattenväxter -

bottenfauna -

ñsk - Metoden att pröva likhet kan vara helt manuell det finns också

men

andra redskap, t.ex. clusteranalys, ordination, datorprogram

som Decorana och Twinspan och teknik för indelning växtsamhällen

av enligt mellaneuropeiska skolan. I detta skede görs enbart manuell

en prövning, och utfallet denna får avgöra det är rimligt att gå

av om vidare med andra metoder.

. Ett sätt att sedan pröva utfallet är att välja ett eller flera typvattandrag per föreslagen vattendragsregion och beskriva dessa relativt

detaljerat för att därmed få belyst regionindelningen också

om ger sig till känna som skillnader mellan dessa vattendrag.

4 16-1297

Bilaga 3

RESULTAT

PRÖVNING AV PARAMETER BERÖRDA NATURGEOGRAFISKA REGIONER

Den övergripande indelningsgmnden för de naturgeograñska regionerna är de stora vegetationszonema. För vårt arbetsområde, Sveri-

ge syd norrlandsgränsen, i fortsättningen kallad indelningsområdet,

innebär det att huvudgränsen går genom norra Skåne d.v.s. gränsen mellan den nemorala zonen södra lövskogsregionen och den borea-

barrskogsregionerna. Den boreala zonen delas sedan i det som

brukar kallas för södra barrskogsrcgionen och norra barrskogsregi-

onen. Gränsen går i norra delen av indelningsornrådet och utskiljer de naturgeograñska regionerna 27 skogslandskapet norr om norrlandsgränsen och 28 sydligt borealt kuperade områden. Om den nemorala regionen anpassas till avrinningsområden kommer den att omfatta Verkeån, Nybroån/Fyleån, Sege Kävlingeån, Klingavälsån, Saxån, Råån, Vege Rönne å och Stensån. Alla

dessa åar har hela sina avrinningsområden i södra lövskogsregionen.

Helge som i sitt nedre lopp flyter genom södra lövskogsregionen, har större delen av sitt avrinningsområde i barrskogsområdena i norra Skåne och i Småland naturgeograñsk region 12 : Smålands skog- och sjörika slättområden, och bör därför föras till den södra barrskogsregionen. Den på detta sätt definierade södra vattendragsregionen kan kallas den nemorala vattendragsregionen Vattendragsregionen i norr skulle omfatta Norrström Sagaån, Svartån, Kolbäcksån, Hedströmmen och Arbogaån och de norra delarna av Göta älv Byälven, Norsålven, Klarälven och Svartälven/Letälven och kunna kallas den sydligt boreala vattendrags-

regionen.De övergripande indelningsgrundema för de naturgeogra-

fiska regionerna ger alltså en uppdelning i tre regioner där den tredje utgörs av resten av indelningsområdet v. s. den boreonemorala

inklusive Öland/Gotland. Denna kallas oña för södra barrzonen skogsregionen och karakteriseras av en blandning av löv- och barrskog. En delregion framstår omedelbart som avvikande vid ett betraktande av alla del4 regionerna som ingår i södra barrskogsregio-

Det är region 14 Öland/Gotland med sin kalkstensbergnen. som grund ger upphov till avrinningsområden av en helt annan karaktär än på fastlandet, vilket motiverar att den i detta sammanhang betraktas som en särskild vattendragsregion. Namnet skulle kunna

Ölands och Gotlands vattendragsregion. vara

Bilaga 3 SOU 1996: 155

PRÖVNING AV PARAMETER VATTENVÄXTER

För vattenväxter finns ett direkt tillgängligt material kan bilda

som underlag för en bedömning vattendragsregioner. Det är Jensen

av 1984, som redovisar utbredningsbilden för kärlväxter i sjöar och vattendrag i Norden. För alger och är däremot underlaget

mossor svagare. Fastsittande makro- och mikroalger behärskas enbart ett

av fåtal forskare och alggruppemas regionala utbredning är ofullstädigt känd. Vissa regioner är dock väl kända och där finns goda möjligheter att direkt kunna gå och behandla de befintliga artlistoma med datorbaserad analys för att utskilja associationer/ algsamhällen. Dessa kan sedan användas vid indelning och beskrivning vatten-

av dragsregioner. Algerna har också med framgång kunnat användas som indikationer på olika miljöstömingar. Enligt landets

en av experter, Amelie Jarlrnan, Lund, finns det långt komna planer på att med en förenklad metod kunna beskriva vilka algsamhällen bentiska alger som föreligger. Algsamhällena är relativt väl kända i Skåne, Kronobergs län, Halland, Blekinge och Jämtland, medan det föreligger enbart enstaka prover i övriga län. Nya undersökningar måste därför göras för att få en bättre säkerhet i utbredningsbilden för sötvattensalgema i Sverige. Jensens 1984 material över kärlväxtemas utbredning i sjöar och vattendrag ger däremot underlag för att belysa möjligheterna till en indelning i vattendragsregioner. De utbredningstyper och utbredningsuppgifter som Jensen använt baseras främst på information från Samuelsson 1934, Lohammar 1965, Faegri 1960, Lid 1974, Skogen o. Fremstad pers och Rorslett pers comm.

comm

Varje utbredningstyp redovisas på karta. Där skattas också

en artemas förekomst i de nordiska länderna enligt följande system:

A sporadiskt eller tillfälligt

B mycket stora utbredningsluckor C glest men jämnt utan luckor eller frekvent med mindre luckor D nästan heltäckande E heltäckande Troñberoendet har angetts med följande beteckningar. Eutrafenta arter E Semi-eutrafenta arter SE Mesotrafenta arter M Oligotrafenta arter O Indifferenta arter I

Bilaga 3 7

Själva utbredningstypema förkortas UT och utbredningstypcmas

nummer framgår av ñgurtexten.

90-99 arter

80-89

70-79

60-69

50-59

40-49

30-39

20-29

NATURGEOGRAFSKA

REGDNERI NORDEN

NUB|911:34

O OO

Fig. Antal akvatiska arter region. Regionen Öland/Gotland

per visar det lägsta artantalet 70-79 arter medan regionerna 12 syd-västra Smålands skog- och sjörika slättområde och regionerna 26 skogslandskapet omedelbart syd norrlandsgränsen, 27 skogslandskapet omedelbart norr om norrlandsgränsen och 28 sydligt boreala kuperade områden d.v.s. den sydligt boreala regionen kompletterad med skogslandskapet omedelbart syd norrlandsgränsen också avviker från maximiantalet. Vid genomgången av naturgeografiska regioner beaktas inte de smala kustregionema 10, 15, 18 och 25, då de aldrig kan utgöra hela vattendragsregioner.

Bilaga 3 s. 1

8 Bilaga 3

mi..

, ..

, z / ,

,,, ,

x .

. 4 u 7 . .

2 u

. mm

Fig. Arter med allmänn utbredning. Här utsklljs enbart Öland/ Gotland genom ett lägre artantal av arter med allmän utbredning än fastlandet.

Bilaga 3 s. 2

Bilaga 3 9

L6-

. 7

L 4: 5-/- , S - 6

3a." i

.V d I m I Il 22 s . . Y/ø., s arter J . u - . p.: L ,01 m III 1 art 2 y 12 $ u 3 arter | . a 9 .1 4,.. y.ç1 .u 3 s 5-; ,n FøgÅ-l E - o too m inom

Fig. Arter med nordlig utbredning. Den tydligaste gränsen går vid sydgränsen för regionerna 27 och 28, d.v.s. skogslandskapet omedelbart norrlandsgränsen och sydligt borealt kuperade områden. Övernorr om förd till vattendragsregion är detta synonymt med den tidigare utskilda sydligt boreala vattendragsregionen. Nästa gränslinje går vid nordgränsen för region ll och 12, d.v.s sydsvenska höglandets och smålandsterrängens myrrika västsida och sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområde. Söder om denna gräns upphör inslaget av nordliga arter.

Bilaga 3 s. 3

10 Bilaga 3

,ç /y 7-9 arter

i 5-5 "

III 3-4 "

9 i

9 arter

F Arter med Östlig utbredning. De naturgeografiska regionerna 21, 22, 23, 24, 26, 27 och 28, d.v.s. Götalands centrala slättbygder och området norr därom, har ett större inslag av östliga arter än resten

av indelningsområdet. Utbredningsmönstret ger vidare stöd for att föra Öland/Gotland till särskild region och utskilja sydlig region

en att en naturgeografisk region 6 sydvästra Skåne och 7 Skånes sediment och horstområden samt för en gränsdragning mellan västlig regionll

en Sydsvenska höglandets och smålandsterrängens myrrika västsida

och en Östlig region 12 och 13 sydöstra Småland och Sydsvenska höglandets centrala och östra delar

Bilaga 3 s. 4

Bilaga 3 ll

i ä

/, .- ., . .%

/x/ f 3-5 arter

:v /i 1-2 arter

gf/;//,vø, 9

5 arter

Fig. Arterna med västlig utbredning indikerar en gränslinje mellan västra Sydsverige naturgeograñsk region 21, 22 22 ll, och 8 och östra Sydsverige 23, 22 13 ooch 12. I öster finns också en gräns mellan de naturgeografiska regionerna 13 Sydsvenska höglandets centrala och östra delar och 22 c östgötaslätten. I nordväst ñnns en väl markerad gräns mellan den boreala regionen 28 och den boreonemorala 21 sydligt boreala kuperade områden resp. sydvästra Sveriges kuperade barr- och lövskogslandskap.

Bilaga 3 s. 5

12 Bilaga 3

7-9 arter

å s-e -

UIEI 2-4 "

9 arter

Fig. Arter med sydlig utbredning. De naturgeograñska regionerna 6 och 7 sydvästra Skåne och Skånes sediment och horstområden utskiljs genom ett maximalt inslag av sydliga arter medan inslaget helt upphör i de sydligt boreala regionerna 27 och 28 tillsammans med region 26 skogslandskapet omedelbart syd norrlandsgränsen. Sydsvenska höglandets centrala och östra delar saknar också helt inslag sydliga arter

Bilaga 3 s. 6

Bilaga 3 13

ma.

15-18 arter

1B arter

F Arter som delvis når norrlandsgränsen. Här utskiljs de sydligt boreala regionerna 27 och 28 och i viss mån region 26 skogslandskapet omedelbart syd norrlandsgränsen, som regioner med ett uttunnat artinnehåll av sydliga arter i jämförelse med regionerna längre söderut förutom region 12 sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområdenFig 8 Preliminärt förslag vattendragsregioner i Sverige söder om norrlandsgränsen.

Bilaga 3 s. 7

14 Bilaga 3

Vid en sammanvägning informationen från kartserien framträder av

i första hand 3 vattendragsregioner; Öland/Gotland, sydöstra

Smålands skog- och sjörika slättområden och nordlig region. en Nordgränsen framträder mest exakt i väster mellan regionerna 21

sydvästra Sveriges kuperade barr- och lövskogslandskap, 22a b

Vänerslättema och Falbygden och 28 sydligt borealt kuperade

områden. I öster är inte gränsen lika tydligt markerad. Ett något större stöd framträder där for att lägga gränsen mellan region 26 skogslandskapet omedelbart syd norrlandsgränsen och region 24

Svealands sprickdalsterräng med lerslättsdalar och sjöbäcken jäm-

fört med att placera den mellan region 26 och 27skogslandskapet omedelbart norrlands- gränsen. Fler regioner än de norr om tre ovan nämnda kan utskiljas, men underlaget är inte lika tydligt. I söder framträder en region omfattas region 6 och 7 som av sydvästra Skåne och Skånes sediment och horstområden. Det

är en mera sydlig markering än vad granskningen gentemot de naturgeograñska regionerna gav vid handen. Detta ett ytterligare ger stöd for att Helge å bör föras norrut vid indelning i vattendragsen regioner. Hypotesen västlig och östlig vattendragsregion om en en avrinningsområdena till Västerhavet Östersjön har visst stöd i resp. utbredningsbildema för de akvatiskaväxtema, de nordliga och om sydliga delarna indelningsomrädet inte betraktas. Gränsen är av tydligast markerad i södra Småland dels att sydöstra Smågenom lands skog- och sjörika slättområden region 12 oña avviker i som artinnehåll gentemot Sydsvenska höglandets och smålandsterrängens myrrika västsida region ll och dels utbredningsbilden genom för östliga och västliga arter, som ger en skiljelinje mellan region ll och regionerna 12 och 13, d.v. s. rakt igenom Småland i nord sydlig riktning. I vissa fall framträder skillnader enbart i Småland. norra Det är arter med sydlig utbredning saknas i Norge och Finland som och arter med nordlig utbredning. Längre norrut i Götalands centraslättbygder är stödet för utskiljandet östlig och västlig av en en region svagare. Det är bara utbredningen västliga indiav arter som kerar en sådan indelning.

PRÖVNING AV PARAMETER FISKFAUNA

För ñskfaunan finns det två färska sammanställningar av artutbredningen i Sverige, dels Sers Degerman 1992 och dels De-

gennan m. fl. 1994. Bägge rapporterna bygger, vad ñsk i avser rinnande vatten, på elñskeregistret. Detta har snabbt ökat i omfång

och dänned i säkerhet. Underlagsmaterialet från Sers Degemian 1992 ingår i Degerman fl. 1994. Redovisningsformen i den m.

Bilaga 3 s. 8

SOU 1996: 155 Bilaga 3 15

förra är dock utförligare och berör bara rinnande vatten. Dock ingår

material från riksmuseets projekt Artedi, vilket bör utnyttjas. För

kunna göra djupare analys fiskars indikatorvärde i föreligatt en av gande syñe, är det nödvändigt att bearbeta materialet ur regio-

nindelningssynpunkt d.v.s. uppsortering av artförekomst per

en vattendrag och/eller vattendragssträcka. Sers och Degerman 1992 drar emellertid några slutsatser ur sitt material som berör regional utbredning. De konstaterar att artantalct för fiskfaunan främst beror på höjden över havet, vattendragets bredd och djup, klimatet och vattentemperaturen, vilket i stort stöder en indelning av vattendrags-

regioner, som följer de stora vegetationszonema.

PRÖVNING AV PARAMETER BOTTENFAUNA

Vid diskussion och bedömning olika antropogen påverkan på

av rinnande vatten är oftast bottenfaunans sammansättning en av de viktigaste parametrama. Detta gäller i hög grad även regleringseffekter t.ex. Herrmarm 1985 och l99la. Bottenfaunan är dels viktig

föda åt ñsk och fåglar, dels oumbärlig flerstegsaktör vid som som nedbrytningen varje års produktion växtmaterial. Dessutom är

av av bottenfaunan, sin mångfald och varierande känslighet,

genom mycket användbar indikatorsystem för påverkan. Dock måste

som de problem och "fallgropar" som finns noga beaktas Herrmann l991b. Läget för bottenfauna och fisk är annorlunda än för växter, såtillvida att fram till nyligen ingen samlad kunskap fanns tillgäng-

förekomst och utbredningsförhållanden. Detta kan bero på lig om såväl den oerhörda artrikedomen, taxonomiska problem som på föga tradition bottenfaunan i ett "community-perspektiv", i varje

att se fall inte analogt med det perspektiv växtsociologer har.

som

De senaste decennierna har dock några forskare och konsulter, var och med sin geografiska tyngpunkt, samlat stora datamaterial

bottenfauna i rinnande vatten. Dessa material har i de flesta fall om tillskapats och använts i ett relativt begränsat geografiskt perspektiv, såsom ett vattensystem, kommun eller ett län. Nationella

en Översikter finns, då ofta i någon sorts summerande redovisning

men

försumingseffekter och inte med avsikten att regionalisera hela om bottenfaunaförekomsten.

I flertalet fall har finansieringen och avsikten med dessa studier

koppling till problemområdena försumingsanalys, kalkningsupp-

följning, eutrofiering och/eller reglering. Nyligen har dock den ojämförligt största databasen, avseende antalet lokaler och geografisk täckning, presenterats i fomi kartor för arter och i viss mån hög-

Bilaga 3 s. 9

16 Bilaga 3

taxa Degerman m.fl. 1994. Bottenfaunauppgiñema i detta arbere te är det stora datamaterial som finns hos konsultñnnan Limnodata HB och är i huvudsak insamlat under en tjugoårsperiod. Redovisningen dessa primärdata är forekomstprickar på tämligen små

av Sverigekartor och inget försök har gjorts att tolka eller "regiongeneralisera", vilket heller inte var avsikten med uppdraget. Det ñnns även andra stora ansamlingar" data om bottenfauna i

av rinnande vatten i Sverige och då oñast i någon databasfonn. Några viktiga sådana är:

Konsultñrman Medins sjö- och åbiologi i Göteborg med verksam- hetstyngdpunkt i västra Götaland och Svealand. Detta material innehåller även hel del data från en forskningsgrupp vid Zoologiska

en institutionen vid Göteborgs Universitet. Kontaktperson Mats Medin eller Lemiart Hemikson.

Rheoekologiska arbetsgruppen vid Zooekologiska avd. vid Lunds - Universitet. Rheo rinnande vatten. Gruppen är numera i huvudsak utspridd i olika delar av landet, men datamaterialet, med mycket uppgifter om hela Skåne ñnns samlat. Kontaktperson Jan Herrmarm eller Björn Svensson.

Stream Water Research Group vid Linmologiska avdelningen vid - Lunds Universitet. Infomation om vissa delar av Skåne. Kontaktperson Lena Vought.

Rinnande vatten-grupp vid Zoologiska inst. vid Umeå Universitet. - Detta material berör i huvudsak Västerbottens län och är under stark tillväxt och utgör det enda material som insamlats med primär avsikt att belysa effekter av reglering. Insamlingen sker dock lika förutsättningslöst som för de andra materialen. Kontaktperson Björn

Malmqvist.

Vissa länstyrelser. I t.ex. Gävleborgs och Västernorrlands lån har stora insamlingsinsatser gjorts och data finns vanligen hos respekti-

ve kalkningsansvarige.

Även i flera andra lån år betydande insatser gjorda och insamlade data ñnns på respektive länsstyrelse eller hos någon av ovanstående grupper. -Spridda andra förekomster t.ex. Statens Naturvårdsverk, SLU/Miljöövervakning, enstaka forskare, andra konsultfinnor, kommuner. I utlandet har på senare tid mer eller mindre stora bottenfaunadatabaser analyserats med datorprogram med avsikt att se likheter

Bilaga 3 s. 10

Bilaga 3 17

och olikheter mellan olika lokalers/vattensystems totala

sammansättning av bottenfaunan. Man försöker urskilja gränser mellan olika associationer arter/artgrupper och relaterar dessa till vat-

av tendrag och/eller vattendragssträcka oavsett arternas egentliga relationer till varandra eller till bakomliggande "likartade" behov. Såda-

na sammanställningar/analyser, som vanligen inte utgår från någon

antropogen påverkan, finns i Norge och Storbritannien. Inga sådana försök rörande den svenska bottenfaunan har ännu gjorts eller i varje fall ännu inte publicerats. Trots vissa problem med tillgäng-

lighet och kompatibilitet borde förutsättningarna enligt

ovan vara goda med det unikt stora material finns samlat i Sverige. En

som analys som resulterar i regionalisering associationer/sarnhällen

en av av bottenfauna skulle utgöra ett utomordentligt gott underlagsmaterial för att regionindela i vattendragsregioner och för att belysa

en lång rad andra frågor som naturvärde, påverkansgrad etc.

En utvärdering av de föreliggande kartorna i Degennan m.fl. 1994 erbjuder vissa svårigheter och av flera skäl bör avstå:

man -vissa innehållsrika regioner är tämligen ofullständigt besökta

vissa taxonomiska är mindre väl representerade - grupper

materialet är för omfattande för att bearbeta manuellt -

kartomas storlek tillåter knappast någon bearbetning med god -

upplösning i vattendragssystem eller regioner.

SAMMANLÅGGNING AV PARAMETERPRÖVNINGEN

Den slutsats, får det största stödet vid parameterprövningar,

som r

att utskilja en sydlig nemoral vattendragsregion, en nordlig boreal vattendragsregion och en vattendrags- region omfattande de två

stora öarna Öland och Gotland.

Att skilja ut Götalands centrala slättbygder och Svealands sprickdalsterräng med lerslättdalar och sjöbäcken från den övriga delen av

indelningsområdet finner stöd i fördelningen av vattenväxter med

östlig utbredning, skillnader i frskfauna och i indelningen i naturgeograñska regioner på lägre nivå än vegetationszoner. Vidare finns stöd för att dela Småland i västlig även inkluderan-

en de södra Västergötland och en östlig vattendragsregion. Detta baseras då på skillnader i utbredning vattenväxter t.ex. arter med

av västlig respektive östlig utbredning. Stöd finns också i den naturgeograñska regionindelningen på lägre nivå än vegetationszon

ge-

Bilaga 3 s. 11

18 Bilaga 3 sou 1996:155

nom indelningen i region ll sydsvenska höglandet och Smålandsterrängens myrrika västsida och de två östliga regionerna 12 och 13 sydöstra Smålands sjö- och skogrika slättområde respektive sydsvenska höglandets centrala och östra delar. Ovanstående analys ger följande bild vattendragsregionema,i

av norr en boreal region och i söder fyra vattendragsregioner; Öland/Gotland, en sydlig nemoral region i Skåne och tvâ regioner med tyngdpunkt i Småland, östlig och västlig. I den centrala

en en delen av indelningområdet återstår ett stort område består

som av Bohuslän, de norra och centrala delarna av Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland och östra Uppland. En grundhypotes för indelningen i vattendragsregioner att

var avrinningsområdena till Västerhavet, Östersjön, Vänern, Vättern och Mälaren definierade vattendrags- regionema.Det innebär många fördelar att låta regiongränser följa vattendelare och därmed avrinningområden. Regionerna ger en bild av de funktionella sambanden inom indelningsområdet och indelningssättet gör att vattendragsregionema blir tydliga därför att gränserna hela tiden kan relateras till samma företeelse. Analysen ovan har dock gett förhanden att lösningen på indelningen i vattendragsregioner inte indelning i

är en direkt anslutning till hypotesen, men det verkar däremot rimligt att anpassa regiongränsema till vattendelare och att använda avrinningområden för att tydliggöra den återstående "storregionen"i mellansverige. En enkel lösning på detta problem är att utskilja Vätterns avrinningsområde, som en särskild vattendragsregion. Därmed får vi en tredelning av "storregionen" med västlig vattendragsre-

en gion bestående av stora delar av den naturgeografiska regionen 21

sydvästra Sveriges kuperade barr-och lövskogslandskap samt regionerna 22a Vänerslättema och 22b Falbygden och en östlig

bestående av huvuddelen region 24 Svealands sprickdalsterräng

av med lerslättdalar och sjöbäcken. Den naturgeograñska regionen 23 med skogsområdena Tiveden, Tylöskogen och Kolmården får då utgöra skiljelinje mellan dessa två vattendragsregioner och vatten-

dragsregionen Vätterns avrinningsområde.

Bilaga 3 s. 12

Bilaga 3 19

Slutresultatet blir då ett förslag med 8 vattendragsregioner ñg 8: Den nemorala vattendragsregionen med avrinningområdena till Verkeån, Nybroån/Fyleån, Sege Kävlingeån, Klingavälsån, Saxån, Råån, Vege Rönne å och Stensån. Hallandsåarnas vattendragsregion med Lagan, Fylleån, Nissan, Ätran, Viskan och Rolfsån. Östra Götalands vattendragsregion med Helge Mörrumsån, Bräkneån, Ronnebyån, Nättrabyån, Lyckebyån, Bruatorpsån, Hagbyân, Ljungbyån, Alsterån, Emån, Virboån, Marströmmen, Botorpsströmmen och Storån. Ölands och Gotlands vattendragsregion med Snoderå, Idå, Ire

Spillingsån, Gothemå och Närkån samt Ölands mindre vattendrag Bohusläns och södra Vänerns vattendragsregion med Göta älv, Säveån, Lärjeån, Dalbergsån, Upperudsälven, Byälven, Lidan, Tidan och Enningsdalsälven Vätterns vattendragsregion med Motala strömNättems tillrinningsomrâde, Svartån och Stångån. Östra Svealands vattendragsregion med Norrström/Svartån,

Kilaån och Nyköpingsån.

Den sydligt boreala vattendragsregionen med Byälven, Norsäl-

ven, Klarälven, Svartälven/Letälven, Arbogaån, Hedströmmen, Kolbäcksån, Svartån, Sagaån, Fyrisån och Forsmarksån.

Bilaga 3 s. 13

20 Bilaga 3

Östersjön

Fig. Den nemorala vattendragsregionen Hallandsåamas vattendragsregion Östra Götalands vattendragsregion Ölands och Gotlands vattendragsregion Bohusläns och södra Vänerns vattendragsregion Vätterns vattendragsregion Östra Svealands vattendragsregion

Den sydligt boreala vattendragsregionen.

Bilaga 3 s. 14

Bilaga 3 21

Vid uppräkningen av vattendrag per vattendragsregion har inte alla vattendrag medtagits, utan listan på vattendrag är till för att mera redovisa vattendragsregionens omfattning och karaktär.

De ställen där gränsdragningen har varit mest tveksam är:

Helge åzs tillhörighet

Den östra gränsen för den sydligt boreala vattendragsregionen - som också kunde dragits utefter den östra vattendelaren till Mälarens

tillrinningsområde. Sett ur avrinningsområdessynpunkt hade indel-

ningen blivit tydligare men skogslandskapet söder norrlandgränom sen hade delats mellan två olika vattendragsregioner.

Begränsningen Östra Götalands vattendragsregion där de

- av norrut

barrskogsklädda höjdområdena i Småland och södra Östergötnorra land har förts till olika vattendragsregioner.

Ur avrinningsområdessynpunkt har det varit lockande att dela den -

sydligt boreala vattendragsregionen i västlig och östlig del

en en med hjälp av vattendelaren mellan Vänerns och Mälarens tillrinningsområden, men stödet i det underlagsmaterial hittills varit som möjligt att beakta har varit svagt.

Den säkraste delen i den föreslagna indelningen i vattendragsovan regioner utgör utskiljandet den nemorala vattendragsregionen, Öland och Gotlands vattendragsregion, den sydligt boreala vattendragsregionen och gränsdragningen mellan Hallandsåamas vattendragsregion och östra Götalands vattendragsregion. En lösning på annan

problemet att utskilja vattendragsregioner i indelningsområdet är att

låta indelningen stanna vid dessa tydligt utskilda vattendragsmer regioner och att i det resterande indelningsområdet enbart utskilja en

västlig och en östlig vattendragsregion, fig.

Slutresultatet blir då 5 vattendragsregioner. Vid jämförelse med en det tidigare förslaget med 8 vattendragsregioner har regionerna 2

och 5 slagits ihop till en västlig vattendragsregion, den västligt

boreo-nemorala vattendragsregionen, och regionerna 7 och 6 till en östlig, den östligt boreo-nemorala vattendrags- regionen. Nackdelen med färre och dämied större regioner är att regionerna blir mera inhomogena. Här omfattar den östligt boreo-nemorala

vattendragsregionen vattendrag från Skåne till Uppland. Ett framti-

da beaktande fler biologiska parametrar än vad gjorts här av som borde underlag för ett framtida ställningstagande i frågan ge om antalet vattendragsregioner och deras geografiska lokalisering.

Bilaga 3 s. 15

22 Bilaga 3

Östersjön

Fig. Alternativt förslag på vattendragsregioner i Sverige

söder om Norrlandsgränsen. Den nemorala vattendragsregionen. Den västligt boreo-nemorala vattendrags- regionen. Den östligt boreo-nemorala vattendragsregionen. Ölands och Gotlands vattendragsregion. Den sydli boreala vattendragsregionen.

Bilaga 3 s. 16

Bilaga 3 23

FÖRSLAG TILL FRAMTIDA IN SATSER

Ovanstående två förslag till indelning i vattendragsregioner baseras främst på kunskapen om de naturgeograñska regionerna och därmed på avrinningsområdenas

stonnorfologi och vegetationstyper. Utbredningen av akvatiska

växtarter kärlväxter förekomst i både sjö och vattendrag har

också bidragit till slutsatserna. Nästa steg i arbetet borde vara att sammanställa befintligt material rörande förekomst i vattendrag för bottenfauna se ovan uppräknade källor, fisk, alger och vattenlevande kärlväxter så att utbredningen per vattendragssträcka blir bättre känd. Speciellt bottenfaunan borde i detta läge ge ny information. Den är variationsrik, tämligen välstuderad, har relativt välkänd taxonomi och ekologi och goda metoder för analys av primärdata finns. När befintliga data överblickas kan ny inventeringsverksamhet startas med avsikten att ur geografisk, taxonomisk och idemässig synpunkt komplettera de luckor som identifierats. En satsning på att utnyttja dessa parametrar skulle också innebära att en större andel akvatiska parameterar kom till användning, vilket skulle ge ett fullständigare utvärderingsunderlag för vattemniljöema. Denna process bör så långt möjligt vara en objektiv beskrivning och kategorisering av naturens olika element, såväl biologiska som icke biologiska. I görligaste mån bör alltså inte analysfasen innehålla instrument som kräver eller leder till en värdering av objekten. Ett annat problem som måste beaktas år småskaligheten och mångformigheten som finns i landskapet, vilket påverkar vattendragen. Detta gäller kusttraktema av Götaland och Svealand samt kanske i synnerhet Skåne som utgör en unik övergångszon mellan kontinenten och Skandinavien.

Bilaga 3 s. 17

24 Bilaga 3

Beskrivningar av

i södra

vattendragsregionerna

Sverige

Region sex

Regionen avgränsas i Västerdalälvens södra vattendelare,

norr av i öster Arbogaåns västra vattendelare och i söder av Vänerns

strand och Byälvens västra vattendelare. I stort sett samma norra område Värmland. Nästan hela regionen, frånsett några

som smärre områden i söder, tillhör den boreala vegetationszonen.

Större delen ingår i den naturgeograñska regionen 28, sydligt

boreala kuperade områden. Ur hydrologisk synpunkt utgör regio-

Vänerns tillrinningsområde. Regionens sydgräns anslu-

nen norra

ter relativt väl till den morfologiska Norrlandsterrängens syd-

gräns.

Vågig bergkullterräng med mellanliggande ñnsedimentdalar dominerar regionen. De ingående vattendragen Byälven, Norsäl-

Klarälven och Svartälven är lokaliserade till dessa ñnsediven, mentdalar. är ungefär 160 dagar och årsne-

Vegetationsperioden

derbörden är relativt hög. Berggnmden består granit i öster

av och gnejs i väster. De lösa jordlagren utgörs i huvudsak ur-

bergsmorän.

Moränområdena domineras fattiga tall- och granskogar. In-

i finns strängmyrar och backkärr. Fin-

sprängt skogslandskapet

sedimentdalama och lerområdet direkt Vänern är till

norr om största delen uppodlade. Inom sedimentdalarnas övre delar växer

åkermarken på många håll igen, och fuktängar och sumpskogar

med främst förekommer. I dalgångarna finns också flera

gråa

terrassbranter, terrasshak, kanjoner, forsar och del-

exempel

tabildningar. I Klarälvens övre lopp har det lätteroderade sandi-

ga-moiga utgångsmaterialet givit förutsättningar för utbildandet

unikt meanderlopp. I Klarälven finns också viktiga reproav ett duktionsområden för lax och öring. Harr förekommer i vissa

vattendrag och når här sina sydligaste utposter. Inom regio-

en av

finns också reproduktionsområden för flodpärlmussla och

nen flodkräña.

Bilaga 3 s. 18

SOU 1996: 155 Bilaga 3 25

Region sju

Regionen omfattar MälardaJen-Hjälmareonuådet och Sörmland.

Den avgränsas i norr av Dalälvens södra vattendelare, i väster av Arbogaåns och Svartåns västra vattendelare och i söder Nyav köpingsåns och Kilaåns södra vattendelare. Större delen av området inom den boreonemorala vegetationszonen och tillhör gger

de naturgeograñska regionerna 24, Svealands sprickdalsterräng med lerslättdalar och sjöbäcken, och 26, Skogslandskapet

ome-

delbart söder Norrlandsgränsen.

Regionens nordöstra hörn med bergslagsterräng avviker naturgeografiskt och vegetationmässigt från den övriga delen att den genom tillhör den boreala vegetationsregionen. Morfologiskt ingår detta

område i Norrlandsterrången.

Vattendragen avvattnas genom Mälaren eller direkt i Ösmyrmar tersjön eller Bottenhavet. De vattendrag som awattnas Mägenom laren, Norrströms avrinningsområde, utgörs Arbogaån, Hedav strömmen, Kolbäcksån, Svartån, Sagaån och Fyrisån. Av dessa vattendrag är Arbogaån störst. Exempel på vattendrag awattsom nas direkt till Östersjön är Svärtaån, Nyköpingsån och Kilsån. Till Ålands hav och Bottenhavet rinner rad en smärre vattendrag, där det nordligaste utgörs av Forsmarksån.

Berggrunden domineras i söder gnejs och i granit. Inslag av norr av av leptit, urkalksten och diabasgångar förekommer. På Nårkeslâttens kambrosilur finns sandsten, alunskiffer och ortoceratitkalksten. Större delen regionen består ett mosaiklandskap med bergplaav av tåer och berghöjder omväxlande med lerfyllda sänkor eller sjöar.

Sprickdalama

är ett typiskt inslag. I kustbandet dominerar berg i dagen, och

sprickdalslandskapet övergår i ett skärgårdslandskap. Längst i

norr har landskapet slättkaraktär med dominerande barrskog. Isälvsavlagringar förekommer i långa åsstråk. Moräner omväxlar med ñnsediment i regionens centrala delar och blir helt dominant i skogslandskapet i norr. Mälarbäckenet har ett relativt gynnsamt klimat i förhållande till sin omgivning. Nederbörden är låg. Vegetationsperioden är 180 dagar, medan skogslandskapet i har cza norr en vegetationsperiod på cza 160 dagar.

De centrala delarna av regionen är uppodlade. Tallskog förekommer på isälvsavlagringar och på kalt berg. På moränema dominerar blåbärsgranskog. Ädellövskog, främst ek, och granskog lågörttyp av

Bilaga 3 s. 19

26 Bilaga 3

finns inom de finsedimentområden som inte är uppodlade. Regionen

är relativt myrfattig utom i skogslandskapet i norr.

Alla vattendrag inom regionen är i större eller mindre grad påverka-

reglering. Vissa biflöden till Arbogaån, Nyköpingsån och de av Kilaån år dock relativt opåverkade och uppvisar orörda forssträckor, åraviner, och meanderlopp. Här finns också värdefulla stammar

öring. I Nyköpingsån, i sitt avrirmingssystem rymmer sjön av som Båven med förekomst av fiskgjuse, storlom och mal, finns också havsöring och lax.

Region åtta

drag sammanfaller regionen med Dalsland, Bohuslän och I grova Västergötland. Den avgränsas i öster Tidans östra vattendela-

i söder Lidans. re, av Vanna och måttlig nederbörd karakteriserar slättlandskapet,

somrar

har vegetationsperiod på 180-200 dagar. I det kuperade som en barr- och lövskogslandskapet i väster är nederbörden högre och vintrama mildare. Vegetationsperioden är 160-180 dagar. I norra delen av regionen dominerar barrskog, främst blåbärsgranskog, men även lavtallskog och lingontallskog förekommer. Detta inslag ökar längre västerut. I de södra delarna förekommer också lövblandskog med bok. Slättlandskapet är nästan helt uppodlat. Inom kambrosilurområdet finns kalkkärr, stäppartade torrängar och fragment av alvarvegetation. På sluttningama till platåbergen finns exempel på granskog med ett fältskikt påminner ädellövskogens, vilket

som om är mycket ovanligt.

I Upperudsälven som awattnar de smala sprickdalssjöarna i Dals-

land ñnns unika stammar av storväxt öring. Lidan har väl utvecklade ravinsystem och meanderlopp. Här finns också öring och kräftbestånd. Storöring, flodpärhnussla, safsa och kungsfiskare forekommer i Tidan. Uppströms riksgränsen i Enningdalsälven finns bäver, fiskgjuse, storlom, havsvandrande lax och öring. En bit på norska sidan förekommer utter.

Region nio

Regionen består Vättems/Motala ströms avrinningsområde

av och avgränsas i väster Vätterns västra vattendelare Hö-

av kensås, Tiveden , i norr av Nyköpingsåns södra vattendelare i

, öster Stångåns östra vattendelare och i söder Svartåns och

av av

Bilaga 3 s. 20

Bilaga 3 27

Vätterns södra vattendelare. Den naturgeograñska regionen 23

med Hökensås, Tiveden och Tylöskogen utgör regionens västra

och norra del, medan Sydsvenska höglandets centrala delar, del av naturgeografisk region 13, utgör den södra delen. Resterande

del utgörs Östgötaslätten, naturgeograñsk region 22e.

av Vattendragen inom regionen har sinsemellan olika Från söder awattnar Svartån och Stångån de delarna Sydsvensnorra av ka höglandet medan ett flertal smärre tillflöden till Vättern finns i den västra delen av regionen. Centralt ligger Motala ström och Göta kanal som förbinder Vättern med Boren, Roxen och Östersjön. I norr awattnar Sundaån, Emmaän och Storån höjdomrädet Tylöskogen. Berggrunden består till största delen granit. Ett kambrosiluromav

råde ligger vid Omberg-Motala. I norr domineras stonnorfologin

vågig bergkullterräng. Större förkastningar förekommer inom regio-

Östra Vättemstranden och Ombergs sidor. I övrigt dominen ex. nerar slättlandskap med lerjordar. De högre belägna delama täcks av morän. I regionens sydvästra del finns ett större område med isälvsavlagringar, med bl. a. Svedmons randdelta, som är Sveriges största. I höjdornrådena i söder och norr är vintrama svalare än i omgivande områden. Vegetationsperioden omfattar 160-180 dagar medan slättlandskapet har vegetationsperiod mellan 180 och en 200 dagar. Somrama och nederbörden måttlig. Slättär varma landskapet är nästan helt uppodlat. Inom kambrosilurornrådet

finns ädellövskog och granskog högörttyp med mycket rik

av prägel. Inslag kalkkärr och stäppartade torrängar finns också. I av

mellanbygden mellan Östgötaslätten och Sydsvenska höglandet

finns, främst i Stångåns vattensystem, ett rikt inslag ekskog av

och ekhagmarker. I moränområdena dominerar blåbärsgranskog

medan lingontallskog och-i vissa fall lavtallskog är vanliga på

isälvsavlagringama.

Vätterns tillflöden är unika för landet. De är viktiga reproduktionsområden för många de fiskarter, förekommer i av som Vätttem. Där finns också rik fiskfauna med vätternröding, en öring, sik, harr och Siklöja bland de minst 28 förekommande fiskartema I Svartåns vattensystem finns utter och i biflödet Noån finns djup ravin med ett högt vattenfall. en

Bilaga 3 s. 21

28 Bilaga 3

Region tio

Regionen skulle kunna kallas Hallandsåamas region då den inne-

fattar avrinningsområdena för Lagan, Fylleån, Nissan, Ätran,

Viskan och Rolfsån. Av dessa vattendrag är Fylleån skyddad enligt NRL. Större delen detta område utgörs den natur-

av av

geografiska regionen ll, Sydsvenska höglandets och Smålandsterrängens myrrika västsida, d.v.s. i stort sett Halland, Kind

södra Västergötland, och Finnveden västra Småland.

Berggnmden består gnejs. Närmast kusten har landskapet slätt-

karaktär med spridda restberg. Vattendragens dalgångar genomskär

det småländska peneplanet i de östra delarna regionen, där vid-

av sträckta torvmarker ytterligare förstärker slättkaralctären i skogslandskapet. De lösa jordlagren domineras i stort morän med in-

av slag av lera på Hallandsslätten och isälvsavlagringar i sydväst och i nordost. Nederbörden ökar kraftigt ñån kusten i landet, från cza 550mm till 800-l000mm. Humiditeten är hög och vegetationsperioden

omfattar 180-200 dagar. Kustslätten är till största delen uppodlad medan skog och myr dominerar i de inre delarna av regionen. I barr-

skogen, som mest består av blåbärsgranskog, finns inslag av tidiga-

re betydligt mer utbredda hedek- och hedbokskogar. Vissa rester, ex Mästockaheden, finns av det tidigare vidsträckta ljunghedslandska-

pet. Myrarna har en klart västlig prägel med inslag av blandmyrar,

kahnossar och I de övre delarna av Nissan, Ätran, Lagan och Rolfsån finns väl utvecklade meanderlopp. I Rolfsån förekommer också avsnörda korvsjöar. I många vattendragen finns raviner och forsar. Ätran

av utgör ett av Västkustens förnämsta reproduktionsområden ñr lax. Havsöring förekommer i bl.a. Viskan. Nissans källflöden, Högvadsån i Ätran och delar Rolfsån är relativt opåverkade vat-

av av

tenkraftsutbyggnad.

Region elva

Regionen omfattar avrinningområdena till Smålandsåama, Blekingeåama och Helge Östra Småland, Blekinge, Göinge

v. s. och Kristianstadslätten. De dominerande naturgeografiska regio-

nerna är Sydsvenska höglandets östra delar östra region 13 och

region 12; sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområden.

Bilaga 3 s. 22

Bilaga 3 29

De 3 största vattendragen är Emån, Mörrumsån och Helge Exempel på mindre vattendrag som mynnar i Östersjön är Storån,

Marströmmen, Virån, Alsterån, Ljungbyån, Lyckebyån, Ronnebyån

och Bräkneån. Tre av vattendragen inom regionen åtnjuter skydd enligt NRL, nämligen Emån, Bräkneån och Mörrumsån. Berggrunden består i huvudsak av granit. Gnejs förekommer i sydväst och i norr. Kristianstadslätten ligger på kritberggmnd. Huvuddelen av området är mycket flackt. I norr och i söder skär sprickdalar genom de flacka platåema. I Tjust i Kalmar län finns någ-

norra ra av de mest karakteristiska sprickdalama i Sverige. De lösa jordlagren domineras helt av morän och ñnsedimentarealen är liten och koncentrerad till sprickdalama och de smala kustslättema. På Kristianstadslätten finns ett större sammanhängande sandjordsområde. I kustzonen i norr är kalt berg vanligt. Området utmärks av måttlig till låg nederbörd och en vegetationsperiod mellan 170 dagar i det inre av Småland och 190-200 dagar i kustbandet i sydost. I de centrala inre delarna av regionen dominerar

barrskog, främst blåbårsgranskog. Runt sjöar och dalgångar finns inslag av lövskog. I sydöstra Småland och i Blekinge dominerar ek

med även bokskog förekommer. I kustbandet i norr är hälhnarkstallskog vanlig. Myrarealen är liten med fattigkårr och tallmossar som karakteristiska inslag. Ett av Nordeuropas viktigaste bestånd av mal finns i Emån. Både Emån och Mörrumsån hyser stora bestånd av lax, havsöring och öring. I Mörrumsån finns också siklöja och sandkrypare och i Emån förekommer de sällsynta arterna farna, vimma och Den

asp. senare är här på sin sydligaste utpost i Sverige. Andra vattendrag som utgör reproduktionområden för lax och/eller havsöring är Helge Ljungbyån och Alsterån. Utter finns i Emåns och Viråns vattensystem.

Region tolv

Regionen omfattar Öland och Gotland och hyser i jämförelse med fastlandet små vattendrag. De två största ligger Gotland, Gothemå och Snoderå Större delen Öland awattnas öster i och

av med att landborgen på öns västsida också är vattendelare.

Berggrunden består av kalksten och landskapet har slättkaralctår. De lösa jordlagren domineras av moränlera och alvamiark. Större sammanhängand sandområden Böda på Öland före-

ex. norra kommer också.

Bilaga 3 s. 23

30 Bilaga 3 SOU 1996: 155

Klimatet karakteriseras milda vintrar och Neav varma somrar. derbörden är låg i vissa fall ända till 400mm år. Vegetaner per ,

tionsperioden är 180-200 dagar. Vegetationen är särpräglad med ett stort antal kalkpräglade vegetationstyper. På de tunna jord-

täckena dominerar alvarvegetation med olika lavoch mossam-

hällen, gräs- och rishedar och alvartorrängar. På lite tjockare

jordtäcken kommer eller mindre igenväxande betesmarker mer med stäppartade torrängar, kalkfizktängar och extremrikkärr. Centralt på Öland finns den så kallade

Mittlandsskogen, ett stort

sammanhängande lövskogsområde med hässlen och ek-

blandskog. Både Öland och Gotland exempel på rymmer många

uppodlade kulturbygder med inslag av lövängar där öppna slåt-

terytor med rik örtvegetation omväxlar med dungar träd och av buskar. På moränleran, främst är uppodlad finns också som ädellövskogar med ask och alm och med en mycket rik örtvegetation. Kalktallskogar förekommer främst på Gotland. De har en ört- och gräsdominerad vegetation med inslag sydostliga arter. av

Region tretton

Regionen består Skåne frånsett Göingebygden och Kristianav stadslätten. I avgränsas regionen Stensåns vattendenorr av norra lare och Helge å:s södra vattendelare. Inom regionen finns vattendrag som awattnas både mot Östersjön och Västerhavet. De

två största är Kävlingeån och Rönne Bland övriga vattendrag kan nämnas Verkeån, Nybroån/Fyleån, Klingavälsån, Saxån,

Råån, Vege å och Stensån.

Berggrunden består olika sedimentbergaiter lerskiffer och av som alunskiñier. I på åsområdena utgörs berggrunden gnejs. norr av Landskapet har slättkaralctår bortsett från åsama; Romeleåsen, Linderödsåsen, Söderåsen, Kullaberg och Hallandsåsen där vågig bergkullterräng dominerar. Inom slättområdena finns exempel på böljande moränlandskap. De lösa jordlagren består till största delen av moränlera. I Vombsänkan finns större isälvsavlagring. På en åsama dominerar urbergsmorän.

Klimatet karakteriseras relativt milda vintrar och av varma somrar. Nederbörden är måttlig och ökar mot nordost i regionen. Vegetationsperioden är omkring 200 dagar. Hela området tillhör den södra lövskogsregionen, vilket innebär att de naturliga skogama domineras av lövträd. Vegetationsmässigt är alltså området besläktat mera med Mellaneuropa än med övriga Sverige. Åsarna i huvudsak är

Bilaga 3 s. 24

Bilaga 3 31

skogklädda. Det tidigare öppna kulturpräglade landskapet med bl.a. ljunghedar har vuxit igen och i många fall planterats med gran. Detta innebär att dominerar landskapsbilden uppe på åsar-

gran nu

De naturliga skogstypema är dock hedbok- och hedekskog. na. Hedbokskogen ñnns kvar på åtskillga ställen men hedekskogen är idag mycket ovanlig. Myrama på åsama består fattigkärr och

av kalmossar med kantskog glasbjörk. Sedimentområdena är i hu-

av vudsak uppodlade här och finns ädellövskog och ångsbok-

men var skog kvar, främst i närheten de större godsen. De fåtal myrar

har undgått utdikning utgörs medelrikkärr och extremriksom av kärr.

Av de två största åama är Kävlingeån typisk slättlandså medan

en Rönne åts vattensystem har ett flertal forsar, bl. i biflödena från

a. Söderåsen. Verkeån Sydsveriges renaste vattendrag. Ny-

är ett av broån/Fyleån rinner Fyledalen, smal dalgång med mycket

genom en höga naturvärden med exklusiv flora och fauna. I de flesta av

en åama förekommer öring och havsöring. De sydliga arterna groplöja, grönling och sandkrypare finns i några vattendrag. Klingavälsån med omgivningar viktig övervintringslokal för rovfågel och

utgör en gäss. Verkeån, Råån och Stensån saknar utbyggnad vattenkraft.

Bilaga 3 s. 25

32 Bilaga 3 SOU 1996: 155

REFERENSER

Degennan, E. m.fl. 1994. Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag utbredning i Sverige. Naturvårdsverket Rapport 4345 1994.

- - 201 sid.

Faegri, K. 1960. The distribution of coastal plants. Oslo 134 pp.

- Herrmann, 1985. Bottenfaunan i reglerade vattendrag interna-

tionella erfarenheter. AB Hydroconsult, rapport 85-838, Stock-

- nr holm/Uppsala, 72 sid.

Herrmarm, l99la. Bottenfauna, vattenflöde och minimitappning.

I Dimensionering av minimitappning från miljö- och ñskesyn- punkt. Delrapport Vattenkraft sid 42-69.

HerrmannJ. l99lb. Bottomfauna as indicator of organic pollution in running waters. In Meyer,Z. ed. Proc. lst Int. Sem. Envi-

- ; ronment Protection-Regional Problems, pp. 7 ll.

- Jensen, 1984. Sjövegetation. I Påhlsson,L ed. Vegetationsty-

per i Norden. Nordiska Ministerrådet. sid. 443 507.

- - Lid, 1974. Norsk svensk flora. Det Norske Samlaget Oslo.

og - 800 sid.

Lohammar, G. 1965. The vegetation of Swedish lakes. Acta

- Phytogeographica Suecica 50: 28-48.

Påhlsson, L. ed.. 1977. Naturgeografisk regionindelning av Norden Nordiska Ministerrådet. NU B 1977:34. 130 sid.

- Påhlsson, L. ed. 1984. Naturgeograñsk regionindelning av Norden Nordiska Ministerrådet. 288 sid.

- Samuelsson, G. 1934. Die Verbreitung der Höheren Wasserpflanzen in Nordeuropa. Acta Phytogeographica Suecica VI

- Sers,B. och Degennan,E. 1992. Fiskfaunan i svenska vattendrag.

- Information från Sötvattenslaboratoriet 1992 l-41.

Bilaga 4

Karta över

vattendragsgeograñska regioner

Bilaga 5 s. 132

Bilaga 5

Utdrag ur Vattendragsutredningens

Så

rapport skall

vattendrag skyddas

2¶Huvudkategorier av

Bilaga 5 s. 132

som bör

vattendrag skyddas

De utgångspunkter och principer för urvalet av sådana vattendrag som bör skyddas som föreslogs i utredningens betänkande SOU 1994:59 Vilka vattendrag skall skyddas har legat till grund för våra nu gjorda överväganden om metoder och för kartlägg-

program

ningen av skyddsvärda vattendrag. De synpunkter och konkreta

förslag som framfördes i remissvaren över betänkandet har beaktats i det nu genomförda arbetet. I betänkandet diskuterades, med hänsyn till det huvudsakliga

skyddsmotivet, tre kategorier vattendrag Typvattendrag, Referen-

svattendrag och Vattendrag med speciella bevarandevärden. Vid

våra fortsatta överväganden har kommit fram till

att gruppen Vattendrag med speciella bevarandevärden bör delas i två kategorier beroende på om bevarandevärdet betingas primärt intresset för

av kulturminnesvârden eller för naturvärden. Vi benämner dessa två

kategorier av vattendrag Kulturvattendrag respektive Vattendrag

med speciella naturvärden. För sådana vattendrag är skyddsvärda med hänsyn till främst

som fiiluftslivsintresset ges ett skydd enligt 3 kap. NRL bestämmel-

av serna i 2 Dessa bestämmelser avser större områden där turismens och friluftslivets intressen skall särskilt beaktas och de omfattar flera älvdalar och vattendrag. Att göra ett urval vattendrag för

av att komplettera dessa områden ligger utanför vårt uppdrag och be-

5 16-1297

Bilaga 5 s. 133

Bilaga 5 SOU 1996: 155

handlas därför inte Friluftslivsintresset kommer dock att ha betydelse vid val vilka i övrigt jämförbara vattendrag som bör

av skyddas som Typ-, Referens- och Kulturvattendrag.

Typ- och Referensvattendragen skall primärt väljas på grundval av sina naturvärden, med naturligheten som huvudkriterium. Kulturvattendragen skall primärt väljas utifrån olika kulturhistoriska te-

Vattendrag med speciella naturvärden skall tillgodose storskaman. liga och i ett nationellt perspektiv särskilt viktiga naturvärden som inte fångas in de övriga kategorierna. Förslag till metoder för

av urval dessa fyra kategorier vattendrag redovisas i kapitel 3 och

De föreslagna metoderna för urval bör tillämpas på vattendragen

oavsett om de är skyddade enligt 3 kap. 6 § eller inte. Härigenom

kommer ett antal de redan skyddade vattendragen att bli identifi-

av erade som Typvattendrag, Referensvattendrag, Kulturvattendrag eller Vattendrag med speciella naturvärden. Jämfört med övriga enligt 3 kap. 6 § skyddade vattendrag kommer dessa att ha klart uttalade huvudmotiv för skyddet. Vattendragsutredningens målsättning är att nå ett sammanhållet urval av vattendrag som täcker betydelsefulla värden från såväl natur- som kultursynpunkt. I de fall ett vattendrag i huvudkategori har näst intill likvärdiga alternativ

bör pröva möjligheten att välja är skyddsvärt även i

man ett som andra avseenden. Om det t.ex. finns alternativ till vad som kan utgö-

Typvattendrag och dessa även har stort kulturhistoriskt ra ett av intresse bör välja detta. Vid det slutliga urvalet av vilka vatten-

man drag bör skyddas skall också energiintresset vägas med hän-

som

till vad ekonomiskt rimlig krañutbyggnad i syn som bedöms vara en olika vattendrag.

Bilaga 5 s. 134

Bilaga 5

3 och

Bilaga 5 s. 134

Typ-

Referensvattendrag

Våra vattendrag har blivit allt mer påverkade mänsklig verksamav het sedan vattenkrañen redan under medeltiden i blygsam skala började användas för att driva olika anläggningar avsnitt 4.2

Kulturvattendrag. Den största påverkan härrör från fysisk påverkan i samband med utnyttjandet vattnet för kraftutvinning. Andra av

exempel på fysisk påverkan är sådan härrör från sjösänlmingar

som

och torrläggningar för att skapa odlingsmark samt rensningar och byggnationer för flottningsändamål.

När ett vattendrag inte längre nyttjas för det ändamål motiverasom de ett ingrepp kommer stor del de fysiska förändringarna ändå en av att finnas kvar. Detta visar sig tydligt i de vattendrag där flottningsverksamheten har varit omfattande eller där har sänkt eller man torrlagt sjöar. Den effekt ett ingrepp haft på vattendraget kan som dock glömd, inte elirninerad, när utnyttjande vara men ett nytt av vattnet kommer på tal långt Beaktas även den påverkan senare. som härrör från andra typer belastning såsom föroreningar inser av m.m. man att den allra största delen våra vattendrag kumulativa av genom effekter är mycket långt ifrån sitt ursprungliga naturtillstånd. nu

Vattendragsutredningens definition av Typvattendrag respektive

Referensvattendrag innebär att låg påverkansgrad är huvudkrite-

en rium för båda. Den i det följande beskrivna metoden för urval av

Typvattendrag medför att Referensvattendragen, för vilka orördhe-

ten är av avgörande "betydelse, normalt kommer att återfinnas bland

Typvattendragen.

3.1¶Metodansats

Bilaga 5 s. 134

För det praktiska arbetet med att välja ut Typvattendragen har tagit ställning till huvudaltemativen att antingen kartlägga, utvärdera och väga ett stort antal faktorer biologiska, kemiska och fysikaliska i samtliga Sveriges vattendrag eller att göra urvalet på basis av ett fåtal övergripande faktorer.

En urvalsmetod som bygger på generella inventeringar har förkastats eftersom en sådan modell skulle behöva bygga på så omfattande dokumentation att den är för tids- och arbetskrävande för att passa i vårt perspektiv om två ä tre år för inventeringar. Det är vidare så att naturvärdering inte behöver bli säkrare många kriteen av att rier används samtidigt. Det är i stället så att fler kriterierna är,

Bilaga 5 s. 135

Bilaga 5 SOU 1996: 155

desto vanskligare kan värderingen bli eftersom det är svårt att rangordna och väga kriterier olika typer. De frågor man blir

samman av tvungen att ställa sig vid ett sådant förfarande blir av typen Vill helst bevara vattendrag med pärlmusslor, med utter eller med

ett

lekande lax År det värre med ett försurat vattendrag eller ett övergött. Svaren på frågor detta slag blir i stort sett olika beroende

av på vem som svarar.

Mot denna bakgrund föreslår ansats innebär att uti-

en som man från övergripande kriterier successivt sållar bort vattendrag som uppenbart inte är lämpliga Typvattendrag och därmed inte

som

Referensvattendrag. heller som

Ett förslag till sådan metodansats redovisades i utredningens

rapport Förslag till metod att välja ut skyddsvärda vattendrag, juni

1995. Rapporten har remissbehandlats under sommaren 1995, i det följande kallat sommarremissen. Remissinstansema se Bilaga med i detta utdrag godkänner i huvudsak metodförslaget. Att metoden innebär att skyddsvärda vattendrag sållas fram utan koppling till vattenkraftsintresset de remissinstanser som berör

anser ämnet riktigt. Den kritik framkommer avser i de flesta fall

vara som mindre delar i helheten.

Urvalsprocessen och motiven för de olika stegen i urvalet av Typoch Referensvattendrag, redovisas i avsnitt 3.2 3.7, innebär

som -

sammanfattningsvis följande.

Typvattendragen skall spegla olika i Sverige förekommande naturförhållanden. Därför är det nödvändigt att som ett första steg göra regionindelning med hänsyn till de olika naturförut-

sättningar betingar vattendragens egenskaper.

som För att få god representativitet olika naturtyper och miljöer

en av

behöver olika kategorier vattendrag skyddas inom de olika regio- Exempelvis gäller det vattendrag olika storlek, liksom

nerna. av

vattendrag med olika upprinningsomräden och flödesregimer.

Huvudsyftet med att skydda Typvattendrag är att trygga den naturliga biologiska mångfald är knuten till de svenska vat-

som tendragen. I avsnitt 3.2 redovisar hur i detta sammanhang

på begreppet biologisk mångfald.

ser De bästa förutsättningarna för att ge en god representation av

den naturliga biologiska mångfalden finns i de mest opå-

verkade vattendragen. Det finns inga vattendrag är helt

som opåverkade mänsklig verksamhet, utan det handlar om graden

påverkan/naturlighet. Mått på i vilken grad ett vattendrag är av

påverkat är därför enligt utredningen bra kriterium för de följan-

de stegen vid urvalet av vattendrag.

Bilaga 5 s. 136

Bilaga 5

Fysiska hinder, främst i form av dammar och med dem samman-

hängande fragmentering och reglering av vattendragen, hör till

den mest drastiska formen av påverkan. De fysiska hindren på-

verkar fiskvandring och annan Vattenburen artspridning bland

såväl växter som djur.

I vilken utsträckning strandzonen är påverkad är också av stor

betydelse för förutsättningarna för biologisk mångfald. Strandzonema fungerar som filter mellan vattendraget och omgivande

mark och det finns rad växt- och djursamhällen har sina

en som

livsbetingelser bara där. Dessutom fungerar strandzonen

som

spridningskorridor utefter vattendraget.

För ett val av det mest skyddsvärda vattendraget kan i vissa fall

även andra mer specifika förhållanden behöva studeras.

De vattendrag där de naturliga bedöms kunna fortgå

processerna

relativt ostört definieras som Referensvattendrag.

3.2¶Typvattendrag för biologisk mångfald

Bilaga 5 s. 136

Att bevara den biologiska mångfalden de grundläggande

är ett av målen i miljöpolitiken. I arbetet med att uppfylla detta mål har vattendragen stor betydelse. De svenska vattendragen, med tillhörande sjöar och våtmarker, är komplexa system som ofta uppvisar stor produktion, variation och artrikedom. Eftersom de dessutom är relativt jämt spridda över landet och är rika på gradienter förändring per längdenhet, till följd av landets skiftande naturgeografiska förhållanden vad gäller t.ex. topografi och klimat, är de betydelsefulla bärare av biologisk mångfald. Biologisk mångfald ges varierande innebörd i olika sammanhang och kan avse olika nivåer landskap och större enheter, ekosystem,

biotoper, arter, populationer och gener. I vårt sammanhang menar

med biologisk mångfald den variation av växter och djur i vattendragen och deras närområde som är naturlig för de typer av landskap som av hävd, liksom av vetenskapliga skäl, anses väsentliga att väma. Att använda begreppet naturlighet på detta sätt innebär t.ex. att Typvattendrag som rinner genom vissa kulturlandskap, som det öppna odlingslandskapet i Skåne, anses lika viktiga som de vildmarksbetonade älvarna i norra Sverige.

Avgörande för denna mångfald är vad som är representativt för

olika miljöer och inte att det finns ett stort antal arter i ett område

i vissa fall kan den naturliga biologiska mångfalden kännetecknas av variationsfattigdom. Bevarandet av den biologiska mångfalden måste alltså ta sin utgångspunkt i de skilda naturgeograñska förutsättningarna i olika delar av landet och inte handla om enbart art-

Bilaga 5 s. 137

mångfalden på nationell nivå. Ekosystemnivån är härvid särskilt viktig att beakta eftersom det är där som utarmningen genom mänsklig påverkan till störst del har slagit igenom. En fortsatt utarmning ekosystemen innebär risk för att olika arter på sikt inte

av kommer att kunna fortleva i sina naturliga miljöer.

För att den vattensystemsanlcnuma biologiska mångfalden i den här

redovisade betydelsen skall kunna bevaras på sikt måste de ñinktioner som är knutna till vattendragen säkerställas, bl.a. måste förekommande arter ha förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Att trygga detta är huvudsyftet

med Typvattendragen.

3.3¶Vattendragens funktionella enheter

Bilaga 5 s. 137

Den funktionella enheten för vattendrag är avrinningsområdet, d.v.s. hela det land- och vattenområde avgränsas vattendelare, från

som av källregionema till utloppet i havet. Skyddas olikartade, väl fungerande och relativt stora avrinningsområden är möjligheterna stora till betydande del den biologiska mångfalden bevaras även

att en av på ekosystemnivå och lägre nivåer. De vattendrag som skyddas som Typvattendrag bör därför utgöras av avrinningsområden, samtidigt som de skall vara så lite påverkade som möjligt. Att skydda huvudvattenflödens hela avrinningsområden som Typvattendrag förutsätter att det finns sådana som inte är alltför påverkade. I annat fall får skyddet inriktas på mindre påverkade delavrinningsområden avrinningsområden för biflöden för att så långt

- -

möjligt säkra den naturliga biologiska mångfalden i den aktuella

delen av landet. Det bör prövas om det är lämpligt att utvidga skyddet för de älvsträckor som nu är skyddade enligt 3 kap. 6 § NRL till att gälla deras lokala avrinningsområden. Med lokalt avrinningsområde menas de biflöden, med sina tillhörande avrinningsområden, som rinner till den skyddade sträckan. En avgörande faktor vid bedömningen är

dessa biflödena är tillräckligt lite störda för att ett skydd av dem om skulle påtagligt stärka bevarandet av biologisk mångfald i området. I sommarremissen gavs ett starkt stöd för Vattendragsutredningens huvudprincip att som Typvattendrag skydda hela avrinningsområden och att delavrinningsområden bör komma i fråga i de fall av-

rinningsområdet som helhet är för påverkat.

Att på detta sätt ta utgångspunkt i avrinningsområdena ligger väl i linje med EU:s direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsn1iljöer samt vilda djur och växter. Där anges bland annat att medlemsstaterna skall sträva efter att främja skötseln och förvaltningen av så-

Bilaga 5 s. 138

SOU 1996: 155 Bilaga 5

dana element i naturen till följd sin linjära eller kontinuerlisom, av ga struktur, t.ex. floder med sina bankar, är väsentliga för vilda arters flyttning, spridning och genetiska utbyte. Vidare framgår att en livsmiljös bevarandestatus är det naturliga utbredgynnsam om ningsområdet och de ytor som täcks är stabila eller ökande och att den struktur och de ñuiktioner, är nödvändiga för att den skall som kunna bibehållas på lång sikt, finns och sannolikt kommer finnas att under en överskådlig framtid. Med livsmiljö land eller vattenavses område kännetecknas särskilda geografiska, biotiska och som av abiotiska egenskaper, oavsett de är naturliga eller delvis naturliom ga. För vattendrag anges att de skall ha naturlig eller nära naturlig dynamik där vattenkvaliteten inte har försämrats signifikant.

3.4 och karaktär

Vattendragens läge

3.4.1 1

Regionindelning Steg

För att Typvattendragen skall fånga den variation biologisk av mångfald finns i landet behöver urvalet göras med hänsyn till som de skilda naturgeograñska förhållandena. I vårt betänkande utgick från den regionindelning gjorts på initiativ Nordiska Misom av nisterrådet, NMR Naturgeografisk indelning Norden, 1984. av Denna indelning gjordes främst med avseende på landförhållanden och speglar därmed inte fullt ut förhållandena i vattendragen. Därför har nu anpassat NMR:s regionindelning med hänsyn till tagen

olika förhållanden i vattendragen och deras avrirmingsområden. Vi har även anpassat regiongränsema efter avrinningsområdenas grän-

ser eñersom Typvattendragen skall funktionella enheter. Gränavse serna för regionerna kommer sålunda att utgöras vattendelare, av som är naturliga och oftast väl markerade element. Dessa, av oss kallade, vattendragsgeografiska regioner skall ett kompleses som ment till NMR:s indelning för att för vårt ändamål strukturera kunskaper om landets naturförhållanden.

De som i svaren på sommarrernissen har kommenterat den föreslagna regionindelningen anser att den på ett i huvudsak bra sätt tar hänsyn till de naturförhållanden som i olika delar landet påverkar av

vattendragen.

3.4.2 i inom

Bilaga 5 s. 138

Indelning vattendragskategorier regionerna Steg 2

Landet har delats i 13 vattendragsgeografiska regioner, fyra varav ligger norr om Dalälven. De vattendragsgeograñska regionerna är

Bilaga 5 s. 139

Bilaga 5

områden inom vilka bl.a. de hydrologiska och klimatosålunda stora logiska förhållandena kan uppvisa stora skillnader som ger varierande sammansättning av biotoper och arter.

Inom de vattendragsgeograñska regionerna i Sverige är det

norra

skillnad på vattendrag rinner i fjällområdet, i skogsstor som upp landet respektive i kustområdet. För att få representativa Typvat-

tendrag behöver därför väljas vattendrag med olika upprinningsområden. Vi har delat vattendragen i kategorierna ijällälvar,

skogsälvar och kustnära vattendrag.

I södra Sverige är bilden komplex och vilka vattendragskatego-

mer

rier behövas i de olika regionerna framgår av följande

som anser avsnitt. Ett viktigt förhållande är dock den skillnad i sammansättningen biotoper och finns mellan lugnt flytande vatten

av arter som och med forsar och fall. Förutom att slättvattendrag och mer

vatten snabbflytande vattendrag har klart skilda naturtyper representerar de också oftast olika typer kulturpåverkan i form av odlingsland-

skap, sjösänlmingar, dammbyggnader m.m.

VDU har huvudregel satt den nedre gränsen för de vattendrag

som

bör komma ifråga Typvattendrag till 20 km, oavsett de som som om är huvud- eller biflöden. Vår bedömning är att de biotoper och arter

finns i de mindre vattendragen täcks de större vattendrasom av

och deras biflöden. Dessutom är kännedomen de små vatgen om tendragen oña dålig varför ett ytterligare skäl har varit att begränsa arbetet. I vissa fall där det råder speciella naturförhållanden bör dock även vattendrag kortare än 20 km kunna utgöra Typvattendrag. förhållandena på Öland och Gotland samt runt

Exempelvis är

södra Vättern så speciella där bör ta med även vattendrag

att man

är kortare än 20 km. som

på sommarremissen framkommer inga större invändningar I svaren

mot hur indelningen i vattendragskategorier har gjorts. Den gjorda indelningen vattendragen inom regionerna bör enligt remissin-

stansema förutsättningar för nöjaktig representation av i re-

ge en spektive region förekommande naturförhållanden. En del påpekanden har dock gjorts angående naturvärdena i vissa små vattendrag

mycket skyddsvärda, men som genom den nedsom man anser vara

gränsen vid 20 km inte skulle komma med i urvalet. re

Bilaga 5 s. 140

SOU 1996: 155 Bilaga 5

3.4.3¶Kort beskrivning regionerna och de

Bilaga 5 s. 140

ingående vattendragskategoriema

Uppdelning av Sverige i nord-syd

Sverige delas i nordlig sydlig del genom den skarpaste och

en och en mest betydelsefulla naturgeograñska gränslinje som landet hyser, Norrlandsgränsen. I stort brukar man ange att Norrlandsgränsen sammanfaller med sydgränsen för vad geografema kallar Norrlandsterrängen dock inte östgränsen vid Bottniska viken. En ungefärlig utbredning är utefter linje som börjar vid Dalälvens mynning och

en går i en båge mot Vänerns norra strand och vidare mot den

svag norska gränsen i höjd med Charlottenberg. Vid Norrlandsgränsen övergår det mellansvenska slättlandet mycket snabbt i ett kulligt och

storvågigt högland och bergens höjd stiger snabbt från något eller

några hundratal meter till 400-500 m ö.h. eller mer. I anslutning till Norrlandsgränsen inträder mängd förändringar

en hos floran och faunan på grund förändringar i klimatet. Neder-

av börden ökar, vintrama blir snörika och temperaturen sjunker. Ovanför Norrlandsgränsen saknas många sydskandinaviska växtsamhällen, eller uppträder de starkt förändrade. På grund att området Norrlandsgränsen till stor del lig-

av norr om

över högsta kustlinjen, dvs. den gräns över vilken de olika haven ger efter våra nedisningsperioder inte nått, består jordmånen här väsentligen näringsfattig urbergsmorän, medan leror och andra

av näringsrika jordarter mestadels är begränsade till trakterna söder om gränsen. En följd härav är att Norrlandsgränsen ganska väl sammanfaller med nordgränsen för näringsrika eutrofa sjöar, och då även för sydliga, näringskrävande vattenväxter som t.ex. slokstarr, kalmus och svärdslilja. En del fiskar, t.ex. röding, som trivs i magrare vatten, blir påfallande sällsynta söder Norrlandsgränsen. Det gäller också knipan

om som är en karaktärsfågel för näringsfattiga sjöar och alltså häckar ungefär ned till Norrlandsgränsen, och längre söderut nästan bara på sydsvenska höglandet. Vissa fåglar, t.ex. skäggdopping, som trivs bäst i näringsrika slättsjöar, uppvisar en motsatt utbredning och blir sällsynta norr om Norrlandsgränsen.

Dalälven, region 5

Dalälvens avrinningsområde skiljs ut som en egen region. Orsaken till det är att förhållandena där inte är lika vare sig de angränsande

Bilaga 5 s. 141

lO Bilaga 5

nordliga eller sydliga delarna av landet Detta gäller såväl geomor-

. fologiska- som klimatförhållanden, vilket naturligtvis även får betydelse för biologin. De södra delarna avrinningsornrådet berörs

av direkt av Norrlandsgränsen vilket exempelvis får till effekt att ett flertal nordliga och sydliga floraelement här möts på sina

gränsen av

utbredningsområden.

Dalälvens huvudfåra har bedömts vara alltför påverkad dammar,

av utsläpp från gruvhantering och industri, bebyggelse m.m. för att i sin helhet kunna komma ifråga som Typvattendrag. Däremot är flera biflödena i såväl skogsområdena fjällområdena förhål-

av som landevis lite påverkade. Vi betraktar därför de enskilda delavrinningsområdena samt huvudfårans övre lopp övre Österdalälven som de funktionella enheterna.

I region Dalälven har delat delavrinningsområdena i

sådana som berör fjällkedjan -

sådana som ligger inom skogsregionen -

kustområdef. Det finns inget enskilt biflöde som kan definie- -

ras som kustnära vattendrag utan anser att samtliga de bi-

flöden som rinner till den skyddade sträckan nedströms Näs

bruk, bör utvärderas tillsarmnans.

De fyra regionerna norr om Dalälven

I NMR:s regionindelning delas norra Sverige i väst-östlig riktning, i stort sett längs med höjdkurvoma. I den av oss föreslagna regionindelningen försvinner denna indelning eftersom menar att gränserna bör anpassas till avrinningsområdena, som har sin sträckning från kusten och inåt. I vårt förslag ersätts NMR:s indelning med att

tar hänsyn till var vattendragen rinner upp.

Att från söder till norr dela landet Dalälven i ett antal vat-

norr om

tendragsgeografiska regioner kan tyckas ogörligt eftersom hela

Norrland utgör ganska jämn nord-sydlig gradient utan några

en markanta gränser där flora och fauna övergår i Det

en en annan. sker emellertid en uppenbar förändring längs denna gradient och ett område i nordligaste Norrland företer inga större likheter med ett område i sydligaste Norrland. Om området delas i ett antal

upp mindre områden kommer dessa därför att skilja sig i sina allmänna egenskaper, även om gränserna mellan områdena inte är skarpa. Med tanke på att förändringarna sker mer eller mindre kontinuerligt har utgångspunkten i vårt arbete varit att göra en indelning i tämligen likstora områden och samtidigt avgränsa så homogena områden som möjligt.

Bilaga 5 s. 142

Bilaga 5 ll

Arbetet resulterade i att kunde utkristallisera följande fyra regioner som sinsemellan skiljer sig i ett flertal avseenden bl.a. vegetationsperiod, nederbörd, stonnorfologi och andelen bygd.

Region 1 som avgränsas i Tomeälvens vattendelare i

norr av norra Finland och i söder av Luleälvens vattendelare.

norra

Region 2 som avgränsas i norr av Luleälvens norra vattendelare och i söder Sävaräns och Umeälvens V indelälven vattendela-

av norra re.

Region 3 omfattar området från Sävaråns och Umeälvens

som V indelälven vattendelare till Ångermanälvens södra vatten-

norra delare.

Region 4 som sträcker sig från Ångennanälvens södra till Dalälvens norra vattendelare. Längst i väster begränsas regionen de

av nordligaste utlöpama Göta älv Klarälvens avrinningsomrâde.

av -

Enligt vad som sagts tidigare delas vattendragen i samtliga regioner i

norra Sverige i

fjällälvar -

- skogsälvar - kustvattendrag

De åtta regionerna i Södra Sverige.

I södra Sverige är naturen mosaikartad och uppvisar stora för-

mer ändringar pä korta sträckor och i flera ledder. Förutom att i görligaste män hålla ihop avrinningsområdena har modifierat NMR:s regionindelning framför allt med stöd av uppgifter om vattenväxternas utbredning. Vi har även i viss mån tagit stöd i fiskfaunans

sammansättning. Det som motiverat valet dessa organismgrupper

av är att de är tillräckligt stora för att erbjuda ett säkert underlag och att deras utbredning är väl känd.

I ett fall har gjort avsteg från principen att regiongränsen skall sammanfalla med avrinningsområdets gränser. Det gäller Göta älv- Klarälven korsar gränsen mellan regionerna 6 och Orsaken

som är främst att Göta älv, är vårt längsta vattendrag, delas i två

som ungefär likstora bitar Norrlandsgränsen med olika typer natur på

av ömse sidor, bl.a. är de flöden rinner i Vänern norrifrån

som mycket olika de rinner in söderifrån, främst när det gäller fall-

som profiler och vilka landskapstyper de rinner igenom.

För de regioner som berörs ett enda huvudavrinningsområde

av V ättem/Motala ström och delen Göta älv/Klarälven eller

norra av är dominerade ett stort avrinningsområde region 7 Norrström

av och region 8 södra delen Göta älv har vi betraktat delavrin-

- av

Bilaga 5 s. 143

12 Bilaga 5 SOU 1996: 155

ningsområden som funktionella enheter. Orsaken till detta är att inte funnit det meningsfullt att skydda hela avrinningsområden efter-

de bl.a. är så fragmenterade i sina huvudflöden. som På grundval dessa överväganden har södra Sverige delats i

av följande åtta vattendragsgeograñska regioner se kartan appendix till kapitel 3.

Region Vänerns norra vattendragsregion som består av flera delavrinningsornråden vilka behandlas separata enheter. Största

som delen regionen ligger Norrlandsgränsen vilket innebär att

av norr om de nordligaste delarna uppvisar ren tjällkaraktär.

Regionen avgränsas i nord, väst och öst Göta Älvs vattendelare.

av I söder avgränsas regionen av Vänerns norra strand, Tidans norra vattendelare och Uppemdsälvens södra vattendelare. Regionen täcker således i stort sett samma område som Värmland.

Delavrinningsområdena i regionen delas i

sådana som berör fjällkedjan -

övriga delavrinningsomräden - Region Östra Svealands vattendragsregion omfattar hela

som Mälardalen-Hjälmareområdet och Sörmland i övrigt. Vattendragen awattnas Mälaren eller mynnar direkt i Östersjön eller Bot-

genom tenhavet. Delavrinningsområdena till Mälaren betraktas som separata enheter. Regionen avgränsas i norr av Dalälvens södra vattendelare, i väster Göta älvs östra vattendelare och i söder av Nykö-

av pingsåns och Kilaåns södra vattendelare.

Genom att Norrlandsgränsen går igenom regionens nordvästra del är förutsättningarna for växtlighet och djurliv annorlunda i Bergslagen än i övriga delar. Därför har skilt de vattendrag som rinner upp där från de övriga rinner via Mälaren, med mer slättlandsbeto-

som nat lopp. Eftersom ansett det motiverat att dela regionens övri-

vattendrag i två storleksgrupper har totalt fyra kategorier i ga regionen.

fallvattendrag rinner i Bergslagen och i Mälaren - upp mynnar

slättvattendrag myrmar i Mälaren -

kustvattendrag större än 45 km -

kustvattendrag mindre än 45 km - Region Bohusläns och Vänerns södra vattendragsregion som till delen den södra halvan Göta Älvs avrinningsom-

största utgör av råde. De i Göta Alv-Vänem ingående delavrinningsområdena behandlas separata enheter. I drag sammanfaller regionen

som grova med Dalsland, Bohuslän och Västergötland. Den avgränsas i ost och syd Göta Älvs östra vattendelare och Rolfsåns vattendela-

av norra

Bilaga 5 s. 144

Bilaga 5 13

I utgörs gränsen Upperudsälvens södra vattendelare, re. norr av Tidans vattendelare och Vänerns norra strand. nona

Vi har delat in vattendragen i

kustvattendrag slättvattendrag biflöden till Göta Ålv-Vänem -

Region Vätterns vattendragsregion som består av Vätterns/Motala ströms avrinningsområde. Vi behandlar de ingående

delavrinningsområdena separata enheter. I regionens västra och

som del finns Hökensås, Tiveden och Tylöskogen, medan Sydnorra svenska höglandets centrala delar utgör den södra delen. Resterande

del utgörs av Östgötaslätten.

hänsyn till de speciella förhållanden i de korta För att ta som ryms bäckar rinner till Vättern har ansett det motiverat att frångå som principen att inte behandla vattendrag är kortare än 20 km. om som

Vattendragen delas i Vätterns bäckar övriga vattendrag -

Region 10 i stort innefattar avrinningsområdena för Lagan, som Fylleån, Nissan, Ätran, Viskan och Rolfsån samt ett antal små vattendrag i Västerhavet. Större delen detta område som mynnar av

utgörs Sydsvenska höglandets och Smålandsterrängens myrrika

av västsida, d.v.s. i stort sett Halland, Kind södra Västergötland och

Finnveden västra Småland.

Vattendragen i denna region har delats i

slättvattendrag fallvattendrag kustvattendrag -

Region 11 som omfattar bland annat Sydsvenska höglandets östra delar och sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområden och

avgränsas i söder Helge åzs södra vattendelare och i väster av av Lagans och Motala ströms östra vattendelare.

Regionens vattendrag har delats in i

inlandsvattendrag kustvattendrag - Öland och Gotland. Större delen Öland Region 12 som omfattar av awattnas öster i med att landborgen på öns västsida är vat-

och

tendelare. Eñersom Öland och Gotland hyser endast förhållandevis små vattendrag bör även vattendrag är kortare än 20 km bedösom

mas.

Regionens vattendrag har delats i

Bilaga 5 s. 145

- vattendrag längre än 20 km

- övriga vattendrag

Region 13 som omfattar Skåne frånsett Göingebygden och Kristianstadslätten. I norr avgränsas regionen Stensåns vattendelaav nona re och Helge åzs södra vattendelare. Övriga gränser utgörs hav. av

Inom regionen finns vattendrag awattnas dels mot Östersjön, som dels mot Öresund Kattegatt. -

Vattendragen i regionen delas i

- inlandsvattendrag - kustvattendrag

3.5¶Fysisk

Bilaga 5 s. 145

påverkan

Som nästa led i urvalsprocessen föreslår att vattendragen sållas med hänsyn till den fysiska påverkan. Detta syftar dock inte till ett

urval av vattendrag alltid är lämpade Typvattendrag

som som utan

är en metod för att välja bort de vattendrag är så fysiskt påver-

som kade att de inte kan komma ifråga för skydd i respektive region och

kategori.

Det stora flertalet remissinstansema i sommarremissen att av anser

en relativt låg grad fysisk påverkan är bra utgångspunkt för

av en att ringa in de vattendrag i region bland vilka de mest skyddsvären da ñnns.

Naturligtvis skall man också använda sunt fömuft för att sålla bort vattendrag som man vet på andra sätt är alltför påverkade för att komma ifråga som Typvattendrag och ännu mindre Refesom rensvattendrag. I detta ligger bland skall tillvarata den annat att man lokala kunskap finns vattendragen med avseende på såväl som om

fysiska, biologiska som kemiska förhållanden. Exempelvis skall

man inte låta ett vattendrag är lite fysiskt påverkat kvarstå som om man vet att det är starkt förorenat.

3.5.1 3

Flödesregimen - Steg

Danmanläggningar och andra fysiska hinder påverkar hur organis-

mer sprids i vattensystemet, bl.a. ñskvandring. Dammar och reglerad vattenföring omvandlar dessutom vattendragen från kontinuerliga strömvattensystem till serier magasin. Fragrnenteringen förav ändrar karaktären och flödesregirnen hos vattendragen vilket i sin tur förändrar deras funktion livsmiljö för olika organismer. som Ändringarna i de naturliga, regelbundna variationema vattenav

ståndet förändrar även förutsättningarna för strandbiotopema, vilka

har en central roll för den vattenanknutna biologiska mångfalden.

Bilaga 5 s. 146

SOU 1996: 155 Bilaga 5 15

Danunar och den därav följande fragmenteringen utgör generellt sett den mest drastiska formen av påverkan i vattendragen. Förekomsten av dammar är därför en grundläggande faktor för urvalet av Typvattendrag. Vi har valt att beskriva detta med ett "fragmenteringsindex som anger den längsta sektionen av huvudfåran utan dammar i förhållande till huvudfårans totallängd. I sommarremissen redovisades ett preliminärt urval av Typvattendrag som grundats på en översiktlig analys av fragmenteringen genom dammar i samtliga vattendrag med längd på minst 20 km, oavsett om de är huvud-

en eller biflöden. Av de ca l 400 vattendrag som analyserades kvarstod efter detta endast ca 130 som tänkbara kandidater till Typvattendrag. Trots denna grovt gjorda analys framkom det i remissvaren bara ett fåtal smärre påpekanden och korrigeringar angående det gjorda urvalet. Detta preliminära urval vattendrag har bearbetats

av vidare VDU och redovisas i appendix till kapitel 3 där det också

framgår hur urvalet har gjorts.

I svaren på sommarremissen framförs att ett "fragmenteringsindex kan bli missvisande för urvalet av Typvattendrag därför att man riskerar en Överrepresentation av lugnflytande vattendrag, jämfört med strömmande, eftersom dammförekomsten av naturliga skäl är störst i vattendrag där det finns fallhöjder. Enligt VDU är denna risk till stor del eliminerad genom att har delat vattendragen i olika

kategorier med hänsyn till deras hydrologi.

I remissvaren framförs också förutom till fragmenteringen

att man

bör ta hänsyn till regleringsgraden i vattendragen. VDU har av två

skäl kommit fram till att regleringsgraden inte är lämplig att använda som fristående urvalsfaktor. För det första är det svårt att få fram jämförbara uppgifter om regleringsgrad för flertalet av landets mindre vattendrag eftersom kapaciteten hos dammarna ofta inte är angiven i vattendom och dänned möjligheterna att göra jämförelser mellan vattendrag i praktiken inte fimis. För det andra finns det inget entydigt samband mellan regleringsgraden och effektema på de biologiska förhållandena. Oftast har typen av reglering större påverkan än hur mycket som kan regleras. En liten damm, där vattnet släpps fullt ut under kort tid för att sedan helt stängas och torrlägga fåran, ger mycket värre skador än en damm som kan reglera en stor

del av årsflödet, men där vattnet släpps i ungefärligt naturliga cyk-

ler. VDU har funnit det lämpligt att man istället vid den slutliga fragmenteringsanalysen endast beaktar sådana dammar som bedöms ha påtaglig biologisk betydelse. Denna bedömning skall göras på grundval av den lokala kunskap som finns om såväl regleringsgraden, som om regleringstyp, darmnamas skick m.m. För att undvika uppenbara missbedönmingar av vattendragen som tänkbara Typvat-

Bilaga 5 s. 147

16 Bilaga 5 SOU 1996: 155

tendrag skall hänsyn också tas till den övriga kunskap som finns om deras fysiska status, såsom förekomsten av flottledsrensningar, sjösänkningar, invallningar och tätningar. Exempelvis skall man inte välja ett rakt dikesliknande vattendrag som är lite fragmenterat på bekostnad av ett vattendrag med naturligt meanderlopp, men med något fler dammar För att verifiera inte hamnat helt fel vid fragmenteringsana-

att man lysen bör man om möjligt använda en biologisk parameter. Förutsatt att det finns data som är tillräckligt säkra och lättillgängliga bör i första hand förekomsten av stömingskänsliga fiskarter analyseras eftersom dessa i stor utsträckning återspeglar miljön i vattendragen. Om reproducerande bestånd av stömingskänsliga arter finns i ett vattendrag kan man på goda grunder anta att de fysiska urvalsfalctorema enligt ovan inte har gett missvisande resultat.

3.5.2¶Strandzonen Steg 4

Bilaga 5 s. 147

- OBS. Detta led i utvärderingen har genomförts. För studier av metoden hänvisas till originalrapporten

3.6¶Övriga kriterier Steg 5

Bilaga 5 s. 147

- I de fall det med de nu redovisade stegen inte går att skilja ut vilket vattendrag som bäst lämpar sig som Typvattendrag får man komplettera med mer detaljerade urvalskriterier. Institutionen for miljöanalys vid Statens lantbruksuniversitet utarbetar på uppdrag av Naturvårdsverket för närvarande en biologisk värderingsmall för sjöar och vattendrag, System Aqua. I ett preliminärt förslag finns angivet ett stort antal faktorer som till vissa delar bör kunna användas för ett nämnare urval av Typvattendrag. Efter-

de olika faktorema har varierande betydelse för olika vattensom drag är det inte möjligt att ta ställning generellt till vilken eller vilka av dessa som skall användas utan det får avgöras från fall till fall beroende på respektive faktors relevans och vilka möjligheterna är att i praktiken använda olika faktorer, med hänsyn till bl.a. kunskapsunderlaget. Den av VDU föreslagna stegvisa urvalsmetoden tar på ett tidigt stadium hänsyn till vissa av System Aquas faktorer, främst vad gäller representativitet och stora delar av naturlighetskriteriet, med undantag av vattenkemin. Naturligtvis är det ingenting som hindrar att man även använder en eller fler av de övriga faktorerna tidigare i den stegvisa utvärderingen om det minskar arbetsinsatsen utan att minska tillförlitligheten i urvalet. Exempelvis som alternativ till

Bilaga 5 s. 148

Bilaga 5 17

strandzonsinventeringen, i enlighet med Vattendragsutred-

som ningens modell,- dessutom är en del i System Aqua. Av intresse för en nämiare utvärdering av Typvattendrag är främst dels System Aquas faktorer vattenkemi, ñskförekomst och bottenfauna, dels förekomsten av djur högt i näringskedjan.

Vattenkemin indikerar de biologiska förutsättningarna. -

Fiskförekomsten ger upplysningar om vattendragens funk- -

tionstillstånd. Bottenfaunasarnmansättningen är en god indikator på vatten-

kvaliteten. Tillräckliga uppgifter om bottenfaunan finns endast

för ett litet antal vattendrag.

En god sammansättning djur högt i näringskedjan innebär

- av

att hela näringskedjan till primärproducentema kan antas

ner

vara intakt. Bland System Aquas bedömningsfaktorer finns det anledning att också peka på bottentyper, formvariation, vattenvegetationens struktur och nänniljöns vegetationsstruktur. Vad gäller fonnvariation avses variationen mellan lugnvatten och strömmande vatten. Därutöver är för VDU:s del följande förhållanden av intresse; sjöandelen, förekomsten av meandring, deltan och parallella lopp samt om det finns våtmarker i anslutning till vattendraget. I vissa fall kan det också bli aktuellt att använda System Aquas kriterier för raritet som värderar förekomsten av sällsynta och hotade arter. Bland de nämnda bedömningsfaktorema har bedömt att ñskförekomst oña torde lämpligt att använda för ett val mellan olika

vara kandidater till Typvattendrag. I appendix till detta kapitel redovisas en ansats att använda ñsk som bedömningsgrund för ett vattendrags

påverkansgrad.

3.7¶Referensvattendrag

Bilaga 5 s. 148

Bland de vattendrag som väljs som Typvattendrag utvärderas vilka

som har sådana kvaliteter att de kan utgöra Referensvattendrag. Det handlar härvid om vilka vattendrag som har utsatts för förhållandevis liten påverkan och där de naturliga processerna bedöms ha förutsättningar att även på läng sikt kunna utvecklas relativt ostörda av mänskliga aktiviteter. Det innebär att Referensvattendragen nomialt kommer att kumia återfinnas i områden av orörd karaktär och att förutsättningar för dem inte kommer att finnas i alla de vattendragsgeografiska regionerna. Däremot kan det i områden särskild vild-

av markskaraktär ñnnas motiv för fler Referensvattendrag.

Bilaga 5 s. 150

SOU 1996: 155 Bilaga 5 19

till 3

Appendix kapitel

Urval av vattendrag med hänsyn

till deras

fragmentering genom

dammar

Som framgår av avsnitt 3.5.1 har VDU ett steg i urvalsproces-

som sen for Typ- och Referensvattendrag valt att bedöma i viken grad vattendragen är uppdelade av fysiska hinder fragmenterade. Som

ett första mått på denna fragmentering har beräknat den längsta sträckan i vattendraget utan dammar bedöms påtagligt förändra

som de biologiska förutsättningarna, i förhållande till vattendragets tota-

längd fragmenteringsindex.

I arbetet har inte funnits förutsättningar att ta del den lokala

av kunskap som finns om i vilken utsträckning en damm har negativa effekter för vattendragets biologi, vilket är det intressanta i

sam-

manhanget. Analysen grundas på grova uppskattningar med hjälp

av de uppgifter som finns i SMHLs danmiregister. Endast sådana

dammar som i registret är angivna som verks- eller regleringsdam-

mar har tagits med i beräkningama. Om flera sådana dammar ligger nämnare varandra än ca 100 m har betraktat dem ett fysiskt

som hinder från effektsynpunkt. De verks- och regleringsdammar

som anges inte vara i bruk är inte medtagna, eftersom de kan antas i

vara dåligt skick och inte utgöra några absoluta barriärer. De dammar som anges som spegel-, håll- eller flottningsdammar liksom slussar har antagits ha små biologiska effekter och har därför inte heller tagits med.

För varje vattendragskategori inom respektive vattendragsregion har

valt bort de mest fragmenterade vattendragen så att det kvarstår ett antal vattendrag skall analyseras vidare. I de fall alla hu-

som vudflöden inom en vattendragskategori har bedömts alltför

vara

Bilaga 5 s. 151

utbyggda för att kunna komma i fråga som Typvattendrag har analyserat delavrinningsområdena.

Det är inte meningsfullt att sätta en generell gräns för när ett vattendrag kan alltför fragmenterat eftersom förhållandena är

anses vara så olika i skilda delar landet. I de fall det finns flera likvärdiga

vattendrag är oñagmenterade bör samtliga utvärderas nämnare.

som Ifall det finns endast ett fåtal ofragmenterade vattendrag har för den närmare utvärderingen tagit med även sådana vattendrag som är ñagmenterade. Längre vattendrag och vattendrag med flest lite fragmenterade biflöden har prioriterats.

I det följande redovisas resultaten de, utifrån de angivna för-

av nu

utsättningarna, gjorda beräkningarna fragmenteringsindex för

vattendragen i de tretton vattendragsregioner som VDU har delat in

landet i avsnitt 3.4.3 samt bilaga 4 i detta betän-

kande. Beräkningama har gjorts för samtliga Sveriges ca 1400

vattendrag är minst 20 km långa, oavsett om de är bi- eller

som huvudflöden. Efter bedömning av de olika vattendragens

en grov fragmenteringsgrad till följd dammar har ca 90.% ansetts vara

av alltför påverkade för att kumla komma i fråga som Typvattendrag. Avsikten är att länsstyrelsema, med stöd av den lokala kunskap som finns, skall granska och komplettera denna preliminära fragmenteringsstudie med avseende på olika dammars biologiska betydelse.

Fragmenteringsstudien skall också kompletteras med uppgifter om

andra fysiska ingrepp som inverkar på ñödesregimen; flottledsrens-

ningar, sjösånkningar m.m.

Uppgifterna vattendragen är hämtade från det vattendragsregis-

om ter finns i SMI-llzs infomtationssystem Svenskt Vattenarkiv

som SVAR. Uppgiftema om dammar är hämtade från det dammregister som också ingår i SVAR.

Region 1

Mellan Tomeälvens norra vattendelare och Luleälvens norra vattendelare.

Fjällälvama i regionen, l Tomeälven och 4 Kalixälven är likvärdiga

vad gäller påverkansgrad. Samtliga Tomeälvens 106 biflöden och

Kalixälvens 58 biflöden är längre än 20 km är i stor sett orör-

som da.

Skogsälvarna 3 Sangisälven och 7 Råneälven har vardera ett biflöde

är utbyggt med damm. Totalt har Råneälven- 14 biflöden och som en

Sangisälven 3 biflöden.

Samtliga kustnära vattendrag är outbyggda. 5 Töreälven och 6 Vitån är de längsta

Bilaga 5 s. 152

Bilaga 5 21

Vattendrag i region l för fortsatt utvärdering l Tomeälven, 4 Kalixälven, 7 Råneälven, 5 Töreälven och 6 Vitån.

Region 2 Mellan Luleälvens vattendelare och i söder Såvaråns och

norra Umeälvens V indelälvens norra vattendelare. Av ijällälvama i regionen är 13 Piteälven den klart minst påverkade

dammar. Den är lite fragmenterad i huvudfåran 18% och har av dessutom de allra flesta sina biflöden helt opåverkade av dam-

20 Skellefteälven är utbyggd till 81% och Luleälven till 69%. mar.

Skogsälvama i regionen är, förutom 10 Alån, samtliga opåverkade

dammar i huvudflödet samt har även de flesta biflödena intakta. av De största skogsälvama är 17 Åbyälven och 18 Byskeälven.

Kustvattendragen i regionen år, förutom 16 Jävreån, opåverkade av dammar. Det längsta vattendraget är 15 Rokån, som dock saknar längre biflöden. 23 Kålabådaån och 25 Dalkarlsån har bägge flera biflöden som är opåverkade av dammar. Vattendrag i region 2 för fortsatt utvärdering 13 Piteälven, 17 Åbyälven, 18 Byskeälven, 15 Rokån, 23 Kålabådaån och 25 Dalkarlsån. Region 3 Mellan Såvaråns och Umeälvens Vindelälvens norra vattendelare och Ångennanälvens södra vattendelare. Fjällälvama i regionen, 28 Umeälven och 38 Ångennanälven, är bägge kraftigt fragmenterade. Vi har därför bedömt de delavriningsområden som berör ijällkedjan. Av de biflöden, rinner till Umeälven är 28 8 Vindelälven det

som ojämförligt största är opåverkat dammar två av biflödena

som av har damm vardera. I Umeälven är även biflödena mellan 28 24

en Mejvanbäcken och 28 45 Rönnbäcken samt uppströms 28 53 Juk-

sjaurbäcken opåverkade av dammar.

I 38 Ångennanälven är huvudfåran uppströms Kultsjön samt mer-

biflödena i fjällen lite fragmenterade eller helt outbyggda.

parten av Av skogsälvarna är 29 Hömån och 32 Lögdeälven de enda ofragmenterade. 34 Gideälven och 37 Nätraån är även de relativt lite

fragmenterade.

31 Leduån är det enda outbyggda kustvattendraget. 35 Idbyån har endast en damm

Bilaga 5 s. 153

22 Bilaga 5 SOU 1996: 155

Vattendrag i region 3 för fortsatt utvärdering I Umeälven 28 8 Vindelälven, avrinningsområdena mellan 28 24 Mejvanbäcken och 28 45 Rönnbäcken 7 st samt uppströms 28 53 Juksjaurbäcken 5 st. I 38 Ångermanälven huvudfåran uppströms Kultsjön, dess biflöden Faxälven uppströms 38 8 16 Edsån, Vängelälven uppströms 38 15 20 Sjoutälven samt Vojmån

uppströms 38 37 9 Matskanån. 29 Hömån, 32 Lögdeälven, 34 Gideälven, 37 Nätraån, 31 Leduån och 35 Idbyån. Dessutom skall utvärderas huruvida den undantagna älvsträckan

nu i Umeälven skall utvidgas till att omfatta det lokala avrirmingsområdet.

Region 4 Mellan Ångermanälvens södra och Dalälvens vattendelare

norra Fjällälvamai regionen, 40 Indalsälven, 42 Ljungan, och 48 Ljusnan är samtliga kraftigt utbyggda i huvudfåran och därför har bedömt

de delavriningsområden berör ijällkedjan.

som I Indalsälven har 40 16 Ammersån endast damm samt ll biflö-

en den som är ofragmenterade. Biflödena uppströms 40 36 Ytterån är ofragmenterade, förutom Storbodströmmen och Anjeströmmen. I Ljungan är biflödena uppströms 42 42 Röjan helt ofragmenterade 10 st. I Ljusnan finns uppströms 48 38 Veman 25 biflöden berör

ca som fjällkedjan och är ofragmenterade eller har endast damm.

Samtliga skogsälvar är relativt kraftigt fragmenterade förutom 41

Selångersån som har endast en damm. Av de övriga har endast 52 Gavleån outbyggda biflöden 5 st.

I regionen finns 5 kustvattendrag är ofragmenterade samt två

som med endast en damm. Vattendrag i region 4 för fortsatt utvärdering I Indalsälven, 40 16 Ammersån, samtliga biflöden uppströms 40 36 Ytterån förutom Storbodströmmen och Anjeströmmen, totalt 8 st. I Ljungan, biflödena uppströms 42 42 Röjan 9 st. I Ljusnan, biflödena uppströms 48 38 Veman ll st. De hela avrinningsområdena 41 Selångersån, 52 Gavleån, 38/39 Älandsån, 38/39 Furuhultsån, 39 Gådeån, 46/47 Enångersån, 50/51 Trödjeån, 50/51 Björkeån och 52/53 Älgängsån.

Dessutom skall utvärderas huruvida de nu undantagna älvsträckorna i Ångermanälven, Ljungan och Ljusnan skall utvidgas till att omfatta respektive lokala avrinningsområden.

Bilaga 5 s. 154

SOU 1996: 155 Bilaga 5 23

Region Dalälven Av de delar berör ljällkedjan är Österdalälven uppströms

som Trängslet utan dammar och biflödena antingen helt outbyggda eller med endast en damm. I Västerdalälven är huvudfåran uppströms 53 42 16 Vakran utbyggd med endast två dammar och biflödena 12 st

med få undantag antingen ofragmenterade eller endast lite utbyggda.

Av de biflöden ligger i skogslandet finns 6 stycken, är

som som ofragmenterade eller med endast en damm, i 53 61 Orsälvens vattensystem, som dock är relativt kraftigt påverkat i huvudfåran. I 53 71 Rotnens vattensystem finns 3 outbyggda flöden. Förutom dessa är endast 53 38 12 l Lungsjöån samt 53 52 l Draggån lite utbyggda en damm vardera. I nedre Dalälven, som berör kustslätten, finns 6 biflöden som är

ofragmenterade.

Vattendrag i region 5 för fortsatt utvärdering Österdalälven uppströms Trängslet, Västerdalälven uppströms 53 42 16 Vakmn samt 53 61 Orsälven, 53 71 Rotnen, 53 38 12 1 Lungsjöån och 53 52 1 Draggån. Dessutom skall utvärderas huruvida de nu undantagna älvsträckorna, Dalälvens nedre lopp samt i Västerdalälven, skall utvidgas till att omfatta det lokala avrinningsområdet. Region Vänerns norra vattendragsregion I de delar 108 Göta Älv-Klarälven berör tjällkedjan har

av som huvudfåran endast en damm uppströms 108 79 Noret samt ett tiotal

biflöden som är ofragmenterade.

Av de övriga vattendragen är 108 29 Knarrbyån, 108 31 Forsnäsån, 108 44 Frianån, 108 52 Tarmsälven helt utan dammar. Dessutom har 108 34 Byälven och 108 58 Norsälven vardera 6 biflöden som är utan dammar eller endast lite fragmenterade. Vattendrag i region 6 för fortsatt utvärdering Göta Älv-Klarälven uppströms 108 79 Noret 108 29 Knarr-

samt byån, 108 31 Forsnäsån, 108 44 Frianån, 108 52 Tarmsälven, 108 34 Byälven och 108 58 Norsälven. Region Östra Svealands vattendragsregion

De biflöden av första ordningen som rinner upp i Bergslagen är samtliga kraftigt utbyggda i huvudfåran. De vattendrag som är minst fragmenterade är 61 42 14 Larsboån och 61 42 30 Gänsån i Kolbäcksåns vattensystem samt 61 46 15 Rällsälven i Arbogaån.

Bilaga 5 s. 155

24 Bilaga 5

Bland slättvattendragen finns ett flertal som är helt outbyggda. 61 7 Oxundaån, 61 9 Lövstaån, 61 ll Hågaân, 61 34 Ekesågsån, 61 40 Asköbäcken, 61 41 Bodabäcken, 61 44 Köpingsån, 61 48 Tandlaån, 61 49 Näshultaån, 61 50 Forsån, 61 58 Kanalen, 61 64 Stavån och 61 67 Svartån. Av de längre kustvattendragen är 56 Olandsân ofragmenterad i huvudflödet och har dessutom två outbyggda biflöden. 63 Trosaån har endast en damm i huvudflödet och ett biflöde som är outbyggt. Det längsta vattendraget i kategorin, 65 Nyköpingsån, är relativt kraftigt utbyggt i huvudfåran men har sju outbyggda biflöden samt ett biflöde med endast en damm.

Av de mindre kustvattendragen är 59/60 Bergshamraån, 62/63 Mo-

raån, 62/63 Södertälje kanal och 64 Svärtaån outbyggda. 59/60 Penningbybån, 62 Tyresån och 66/67 Pjältån har endast en damm vardera. Vattendrag i region 7 för fortsatt utvärdering 61 42 14 Larsboån, 61 42 30 Gänsån, 61 46 15 Rä1lsälven,61 7 Oxundaån, 61 9 Lövstaän, 61 ll Hågaån, 61 34 Ekesågsån, 61 40 Asköbäcken, 61 41 Bodabäcken, 61 44 Köpingsån, 61 48 Tandlaån, 61 49 Näshultaån, 61 50 Forsån, 61 58 Kanalen, 61 64 Stavån, 61 67 Svartån,56 Olandsån, 63 Trosaån, 65 Nyköpingsån, 59/60 Bergshamraåxi, 62/63 Moraån, 62/63 Södertälje kanal, 64 Svärtaån, 59/60 Penningbybån, 62 Tyresån och 66/67 Pjältån. Region Bohusläns och Vänerns södra vattendragsregion Förslagen för denna region bygger på material som tagits fram främst med avseende på säkerhetsaspekter. Resultaten kan därför

missvisande, främst för de vattendrag som rinner genom Götevara borgs och Bohus län. Av kustvattendragen är endast 109 Bäveån till viss del utbyggd. De övriga är ofragmenterade dammar. Av dessa är 110 Örekilsälven

av och 112 Enningdaslälven de längsta och har dessutom opåverkade biflöden. Av biflödena till Göta Älv är endast några de mindre

av ofragmenterade. Av de längre är 108 26 Dalbergsån minst utbyggt i huvudfåran och har dessutom 2 helt ofragmenterade biflöden. 108 37 Lidan och 108 43 Tidan har vardera 7 outbyggda biflöden. Tidan som är längst är mest utbyggd. Vattendrag i region 8 för fortsatt utvärdering 110 Örekilsälven, 112 Enningdaslälven, 108 4 Lärjeån, 108 24 Lannaån, 108 38 Oredalsån och 108 40 Sjöråsån, 108 26 Dalbergsån, 108 37 Lidan och 108 43 Tidan.

Bilaga 5 s. 156

Bilaga 5 25

Region Vätterns vattendragsregion

Av de vattendrag inte rinner via Vättern är 67 8 Kumlaån det

som enda helt ofragmenterade biflödet första ordningen. 67 7 Torpån

av har endast damm. De mycket längre vattendragen 67 13 Stångån

en och 67 14 Svartån är likvärdiga i huvudfåran Svartån har 7

men biflöden är outbyggda eller endast lite fragmenterade medan

som Stângån har 2 sådana. Vattendrag i region 9 för fortsatt utvärdering 67 8 Kumlaån, 67 7 Torpån och 67 14 Svartån. Dessutom skall de bäckar rinner till Vättern utvärderas.

som Region 10, Hallandsåarnas vattendragsregion Slättlandsvattendragen kan endast representeras av delavrinningsområden i de längre vattendragen, eftersom de är kraftigt fragmenterade. Lagans biflöde 98 ll Bolmån är det längsta och samtidigt relativt opåverkat dammar, där är dessutom samtliga större bi-

av flöden ofragmenterade. Av fallvattendragen är 106 Rolfsån det minst fragmenterade, men samtidigt det kortaste. 101 Nissan, 103 Ätran och 105 Viskan är jämförbara i sina huvudflöden. Nissan och Ätran har inte några betydande dammar i det övre loppet. Nissan har flest ofragmenterade biflöden. Av de kustnära vattendragen är 105/106 ofragmenterad medan 102 Suseån och 104 Himleån är delvis utbyggda två dammar vardera. Vattendrag i region 10 för fortsatt utvärdering 98 11 Bolmån, 106 Rolfsân, 101 Nissan, 103 Ätran, 105/106 Löftaån, 102 Suseån och 104 Himleån. Region 11, Östra Götalands vattendragsregion

De inlandsvattendrag är minst utbyggda i sina huvudfåror är 68

som Söderköpingsän, 78 Hagbyän, 84 Bräkneån och 87 Skräbeån. 88 Helge å är kraftigt utbyggd i huvudfåran men har 16 biflöden som är helt ofragmenterade, eller med endast en damm. Flertalet kustvattendrag lite fragmenterade. Åtta är helt

är mycket

outbyggda. Vattendrag i region 11 för fortsatt utvärdering 68 Söderköpingsån, 78 Hagbyån, 84 Bräkneån, 87 Skräbeån, 88 Helge 67/68 Vadsbäcken, 69 Vindån, 72/73 Laxemarån, 74/75

Bilaga 5 s. 157

26 Bilaga 5

Oknebäcken, 75/76 Nävraån, 76/77 Surrebäcken, 76/77 Åbyån och

79/80 namnlös.

Region 12, Ölands och Gotlands vattendragsregion Samtliga vattendrag, som är korta, är ofragmenterade. Vattendrag i region 12 för fortsatt utvärdering Samtliga vattendrag, oberoende av längd. Region 13, Skånes vattendragsregion Inlandsvattendragen, som är helt likvärdiga, är relativt kraftigt utbyggda i huvudfåran. 96 Rönne å har 4 outbyggda biflöden medan 92 Kävlingeån har två. Inget kustvattendrag är krañigt utbyggt, 6 stycken är helt ofragmenterade. Vattendrag i region 13 för fortsatt utvärdering 92 Kävlingeån, 96 Rönne å samt 88/89 Tommarpaån, 88/89 Verkaån, 88/89 Julebodaån, 88/89 Segesholmsån, 89/90 Dybäcksån och 95 Vege

Bilaga 5 s. 158

SOU 1996: 155 Bilaga 5 27

4 med särskilda

Bilaga 5 s. 158

Vattendrag

natur- eller kulturvärden

4.1 Vattendrag med naturvärden

speciella

Med våra föreslagna metoder att välja ut Typ- och Referensvattendrag kommer en stor del av de i ett nationellt perspektiv viktiga naturvärdena hos vattendragen att täckas dessa. Det kan dock

av inte uteslutas att det finns ytterligare vattendrag med så stora naturvärden att de bör ges ett skydd motsvarande det föreslås för

som Typ- och Referensvattendragen. Det behöver därför finnas vat-

en tendragskategori där man kan göra nödvändiga kompletteringar för sådana skyddsbehov. Vilka vattendrag behöver ingå i denna

som kategori, som benämner Vattendrag med speciella naturvärden, kan inte avgöras förrän urvalet av Typ- och Referensvattendrag har gjorts. Det måste dock handla om större områden antingen är

som bärare av unika egenskaper knutna till vattendraget eller där det finns en stor ansamling höga vattendragsanknutna naturvärden.

av Det kan exempelvis gälla vattendragsmiljöer som är väsentliga att skydda med hänsyn till Sveriges åtaganden i internationella konventioner, riksintressen för naturvärden enligt 2 kap. NRL eller att vattendraget har uppenbar betydelse för viss forskning. Man skall även kunna ta hänsyn till sådana svårgripbara värden ligger i be-

som greppet särskilt stor naturskönhet.

Dessa vattendrag skall vara så tydliga bärare utomordentligt

av höga naturvärden att man kan förutsätta att arbetet med att identifiera dem kan baseras på tillgänglig kunskap hos Naturvårdsverket.

Kulturvattendrag

Stora delar av våra kulturhistoriskt mest värdefulla miljöer finns i vattendragsnära områden. Detta beror på att vattendragen under alla tider har varit viktiga för människors bosättning, försörjning och samfardsel. Spåren detta kan räknas i tusental längs stränderna

av och tillsammans de såväl ett omistligt källmaterial för kunskap

ger om människornas liv, uppfinningsrikedom och fönnåga att ändra livsvillkoren som betydande estetiska värden.

Från kulturhistorisk synpunkt är särskilt sådana vattendragsmiljöer som belyser viktiga aspekter på vattendragens betydelse för

samhällsutvecklingen av stort intresse. Det handlar härvid inte om specifika områden med ett visst kulturvårde, för områden in-

som av

Bilaga 5 s. 159

28 Bilaga 5

tresse för kulturminnesvården enligt bestämmelserna i 2 kap. § NRL, utan större sammanhängande miljöer som kan ge förståel-

eller flera för det svenska samhällets utveckling betydelsese för en fulla kulturhistoriska aspekter med anknytning till våra vattendrag. Det kan också uttryckas så att skyddsvärdet ligger i sådana till vattendrag knutna samhällsfunlctioner som ger ett visst vattendrag, eller

större del av dess sträckning, en i ett nationellt perspektiv sären präglad kulturhistorisk identitet. Detta definierar vad benämner Kulturvattendrag och bör ett skydd på samma sätt som

som ges Typ- och Referensvattendrag.

4.2.1¶Förslag till urvalsmetod

Bilaga 5 s. 159

Ett Kulturvattendrag kännetecknas att det belyser samhällsfunk-

av tioner vattendraget särpräglad kulturhistorisk identitet.

som ger en Urvalet Kulturvattendrag måste därför grundas på definitioner av

av vilka dessa samhällsfunktioner är och tematiska beskrivningar av vattendragen med avseende på dessa.

Följande samhällsfunlctioner/kulturhistoriska teman skulle enligt vår uppfattning kunna tjäna grund för att identifiera vilka vatten-

som drag skall betecknas Kulturvattendrag. Temana beskrivs i

som som avsnitt 4.2.3.

SAMLING OCH FÅNGST -

AREELLA NÄRINGAR -

Agrarkulturens tidiga utveckling Spannmålsodling och husdjursuppfödning Skogsbruk Fiske Rennäring

KOMMUNIKATION

Vattenvägar och tvärforbindelser

Kanalsystem

Flottningssystem

ENERGIU l VINNING -

FÖRSVAR - För att välja ut Kulturvattendragen är det inte nödvändigt att systematiskt beskriva alla vattendrag med hänsyn till dessa teman. De vattendrag kan komma i fråga torde så tydliga exponenter

som vara för de kulturhistoriska värden de representerar att de är kända för den kulturhistoriska expertisen. Vi föreslår därför att urvalet av Kulturvattendragen görs ett nomineringsförfarande och att

genom

Bilaga 5 s. 160

Bilaga 5 29

det baseras på värdebeskrivningar utifrån de angivna temana. Den krets av vattendrag som kan komma i fråga omfattar troligen inte mer än 3-5 stycken per län. I allt väsentligt finns kunskaperna och överblicken över vilka vattendrag som har den kulturhistoriska särprägel som gör dem till tänkbara Kulturvattendrag hos länsstyrelserna och länsmuseema. Dessa bör i samverkan med Riksantikvarieämbetet kunna genomföra de tematiska värdebeskrivningama av de vattendrag som bör nomineras som kandidater till Kulturvattendrag. Det mäste observeras att det kulturhistoriska värdet hos ett vattendrag många gånger kan ligga i den funktionella bredd och den historiska kontinuitet i nyttjandet som har präglat vattendraget och dess omgivningar över tiden. Typiskt för vattendrag med höga kulturhistoriska värden är att de under lång tid knutit till sig mänsklig aktivitet och olika nyttjandeformer som avsatt bestående spår i landskapet. Mångformigheten och kontinuiteten i nyttjandet represente-

i sig ett övergripande kulturhistoriskt värde som inte självklart rar fångas med tematiska beskrivningar. Strävan eñer en tematisk representativitet bör dock vara vägledande för arbetet och en referensram för det slutliga urvalet av Kulturvattendragen.

4.2.2 En modell för

värdebeskiivningar

De tematiska beskrivningarna av ett vattendrag skall redovisa präglande kulturvärden över större områden som länkar samman objekt och delområden till en tydlig kulturhistorisk identitet hos vattendraget i fråga.

Den metod som Riksantikvarieämbetet använder för beskrivningar av kulturminnesvårdens riksintressen enligt 2 kap. NRL bör enligt vår bedömning kunna anpassas så att den lämpar sig for de mer storskaliga värdebeskrivningar som skall göras för Kulturvattendragen. Värdebeskrivningama, som illustreras genom en anpassning av riksintresseredovisningen for Dalslands kanal, bör innehålla följande tre steg.

En kort temabeskrivning.

En urvalsmotivering som anger de förhållanden som konstituerar vattendragets särpräglade kulturhistoriska identitet.

En beskrivning av de egenskaper som uttrycker den kulturhistoriska identiteten och en kartredovisning av var de huvudsakliga bärama av dessa egenskaper finns.

Bilaga 5 s. 161

30 Bilaga 5 SOU 1996: 155

Illustration av värdebeskrivning av Dalslands kanal Tema Kommunikation; kanalsystem Motivering Kanalmiljö av stor kommunikations- och industrihistorisk betydelse bestående av ett system av slussar och korta kanalsträckningar som sammanbinder Dalslands många sjöar, invigd år 1868 som transportled för de dalsländska jämbruken, sågverken och pappersbruken. Uttryck för den kulturhistoriska identiteten Kanalled med slussar, slussvaktarbostäder, sjöleder, kajanläggningar och ett flertal äldre broar. Billingsfors bruk, välbevarad 1800-

av talskaraktär, Dals Långeds bruksmiljö och Baldersnäs herrgårdsmiljö. Kartredovisning av förekommande kulturhistoriskt värdefulla anläggningar, byggnader m.m.

4.2.3 Beskrivning teman för urval

av av

Kulturvattendrag

I beskrivningarna är sådana egenskaper som ger uttryck ett områdes kulturhistoriska identitet kursiverade.

SAMLING OCH FÅNGST

Fångstkulturen, som följde den tillbakadragande inlandsisen, är den allenarådande kulturfonnen under de första 5 800 åren av landets forntid. I nutid bärs den vidare av fiskare och jägare. Vid de orörda Norrlandsälvama kan man idag uppleva fångstfolkets kulturlandskap i en närmast ursprunglig miljö och i en omfattning som saknar motstycke såväl nationellt som internationellt. Dessa miljöer, som har ett stort upplevelsevärde, är unika som källor för att ge kunskap om de äldsta innevånamas kulturlandskap och levnadsforhållanden. Utmed de norrländska älvarnas stränder ligger boplatser som pärlband. I dessa miljöer finns hällbilder som uttrycker jaktens och viltets betydelse. Jaktens omfattning och betydelse i Norrlands historia framgår bäst genom de ca 30 000 kända fångstgropar som ligger spridda på uddar och näs eller i omfattande fångstsystem där sjöar och vattendrag bildar naturliga fángstarmar.

Bilaga 5 s. 162

Bilaga 5 31

Vid älvarna och sjöarna i Norrlands inland finns från perioden 200- 1050 e.Kr. en speciell typ förhistoriska s.k. insjögravar.

av gravar,

AREELLA NÄRINGAR

Agrarkulturens tidiga utveckling

En fast jordbruksbebyggelse utvecklades i ådalarna i södra Sverige från senneolitikum 2000-1800 f.Kr. t.o.m. bronsåldern 1500-500 f.Kr.. En motsvarande utveckling utmed de norrländska älvarna skedde under järnåldern 500 f.Kr.-l050 e.Kr..

Under senare delen av järnåldern och under medeltiden utvecklades i

de norrländska bygderna speciella bebyggelseforrner, t.ex. så kallade älvbyar.

Spannmålsodling och husdjursuppfödning

I äldre tid husdjursuppfödning och mjölkproduktion domineran-

var

de inom jordbruket. Detta skapade betydande betesmarker, där strandängar hade stor betydelse.

Under 1700- och l800-talen anlades gårdar och byar med många för älvlandskapet specifika bebyggelseformer och med stora över-

silningsanläggningar för att trygga tillgången på foder.

Längs en del åar fanns omfattande slåttermarker med våtängar och

myrslåtter. Typiskt för älvdalama var höskörd på avlägset liggande

raningar och myrmarker liksom på vidsträckta ängsmarker med timrade lador för skörden..

Genom skiñesrefonnerna under 1800-talet skedde omvandling

en mot stordrift och utflyttning av gårdarna splittrade de gamla byarna. Samtidigt skedde en omfattande omvandling sankmarker till

åkermark genom stora utdikningsföretag.

Ett rationellt utnyttjande gräsrika marker på avstånd från gården

av ñck man genom fäbodsdriñ, kan ledas tillbaka till åtminstone

som 1100-talet, men som hade sin största omfattning under perioden

1860-1940. Av stor betydelse för lokaliseringen fäbodvall

av en var

tillgången till rinnande vatten för att kyla mjölken och tillgodose

färskvattenbehovet. Till fäboden hörde speciella byggnader.

Ãrjemarkvkultur, som är ett småskaligt nyttjande de naturgivna

av resurserna, är en relikt bnikningsfonn fortfarande förekommer

som

i avlägset liggande bygder.

Primitivjärnñamställning

Redan under förhistorisk tid nyttjades skogen råvara för till-

som

verkning av träkol som användes för framställning järn ba-

av som

Bilaga 5 s. 163

32 Bilaga 5 SOU 1996: 155

serades på sjö- eller mynnalm. Jämframställningsplatsema, som år

bland de bäst bevarade i Europa, låg på sjö- eller älvstränderna.

Den äldsta kolningsmetoden gropbränning. Under 1500-talet

var infördes resmilan.

Fiske

Under medeltiden blev fisk viktig handelsvara. Tillgången på

en ådelñsk fick betydelse för koloniseringen Norrlands inland, ge-

årliga ñsketärder från kusttraktema till ijällsjöarna. En betynom

den samiska kulturen har varit helt baserad på fiske i dande del av insjöar och älvar. Under ñskens lektid användes fasta fiskeredskap, t.ex. tinor i forsar, ñskehus, V-fonnade fördämningar, katsor, är kända redan från

som

järnåldern, och bottengam vid åmynningar.

Med klosterväsendet infördes konsten att anlägga dammar for fiskodling. Efter reformationen spreds bruket av ñskdammar över landet.

Rennäring

Rennomadismen ha utvecklats under de första århundradena

anses e.Kr. Renskötselns kulturlandskap präglas av renarnas flyttningsleder, betes- och kalvningsland samt anläggningar för rensköt-

av seln, boplatser och gravplatser, s.k. sommargravar.

KOMMUNIKATION

Vattenvägar och tvätförbindelser

Vattendragen tillsammans med grusåsama, länge de viktigaste

var, ledema for samfårdsel. Utmed de segelbara flodema och sjösyste-

anlades sjökrogar. Grunda partier nyttjades vadställen

men som

och blev skämingspunkter mellan vatten- och landvägar. Många

ortnamn visar på sådana ställen, t.ex. Ed, ställe där man gick, samt Drag och Boren, ställen där drog respektive bar båtar mellan

man två vattendrag. Där det inte möjligt att vada anlades färjelägen,

var

ersattes broar. Stenvalvsbroar byggdes flitigt under som senare av 1700- och l800-talen. Från mitten av 1800-talet byggdes järn- och stålbroar.

Kanalsystem

Sveriges första kanal, Dragskanal vid Kalmar sund, byggdes i mitten på 1500-talet Den stora kanalbyggarperioden infaller mellan åren 1770 och 1870.

Bilaga 5 s. 164

Bilaga 5 33

F lottningssyszem

Förutsättningen för skogsindustrins utveckling i Norrland var möjligheterna till flottning timmer. I sjöarna och älvarna anlades

omfattande flotmingssystem.

Under 1600-talet flottades virke i Dalälven för Falu och i

gruva Göta älv för flottans behov. Från slutet 1800-talet

allmänna ñottningsleder. Flottningsledema omfattade mest

som 33 000 kilometer.

Flottning användes också för att underlätta transporten tjärtunnor

av till marknadema vid kusten. I de skogar utnyttjades för tjär-

som bränning anlades därför tjärdalar nära älvsträndema

Flotmingslederna fordrade omfattande anläggningsarbeten, bl.a. spardammar för vattenmagasinering, ledkistor, strandskoningar och

flottningsrännor. Länsar och bommar lades ut för att hindra timret från att stranda. Ibland fästes länsama vid dykdalber.

Flottningsledema, som är mäktiga monument över den svenska industrialismens genombrott, finns endast till en ringa del bevarade.

ENERGIUTVINNING

Tekniken att nyttja fallhöjder i vattendrag för att utvinna energi har

varit använd sedan åtminstone medeltiden. Vattenkraften användes

för att driva jörindustriella anläggningar t.ex. trösklogar,

som kvamar, stampar, hamrar, hyttor, tråddragerier, snickerier, sågar

och pumpverk.

De äldsta kvarnama var skvaltor och hjulkvamar. Under medeltiden blev mjölkvamama ekonomisk faktor. Många böndernas

en av skvaltor påträffas på avstånd från bebyggelsen och även små vattendrag användes. Genom att anlägga dammen och dammar

senare kunde vattenflödet regleras efter behov. Orörda äldre kvamlämning-

ar är sällsynta.

Vattensågar är kända från l400-talet. I biflöden till de stora vattendragen anlade bönderna redan under 1600- och 1700- talen ett stort antal sågkvamar. Under 1700- och l800-talen anlades mängd

en stora vattendrivna sågverk vid de flesta vattenfall.

Från 1100-talet anlades hyttor, småhamrar och vattensläggor vid små vattendrag, där vattenkraften nyttjades att driva bälgar och hamrar. Under 1100- och l200-talen blev tillgången på vattenkraft för att driva masugnamas bälgar och hyttomas hamrar helt avgörande för dessa tidiga etableringar jämindustri, tillsammans med

6 I6-l297

Bilaga 5 s. 165

34 Bilaga 5 SOU 1996: 155

tillgången på skogsråvara för framställning av träkol. Detta förändrades mot slutet av 1800-talet i samband med elektrifieringen.

Kraftverk for elenergi ñck sitt genomslag utvecklingen av

genom turbinen. Under de forsta decennierna på 1900-talet byggdes tre epokgörande anläggningar, Trolhättefallen med Lilla Edet, Älvkarleby och Porjus. De omfattande utbyggnadema av de norrländska älvarna ägde framför allt rum kring årtiondena runt 1950-talet.

FÖRSVAR

Vattenvägamas betydelse transportleder gjorde att det tidigt

som farms ett behov att säkra dem. Från mitten det första årtusendet

av anlades bevaknings- och tillflyktsborgar samt befästa anläggning-

för permanent boende. ar Under 1200-talet byggdes ett stort antal borgar för såväl det andli-

det världsliga frälset. Det byggdes också småborgar av ga som mottetyp. Under 1500- och l600-talen byggdes yttre försvarssystem för skydd strategiskt betydelsefulla platser eller områden, såsom

av gränsen mot Norge och vissa utlopp, t.ex. i Göta älv med Elfsborgs och Bohus fästningar.

Bilaga 6 s. 166

SOU 1996: 155 Bilaga 6

som har utvärderats

Vattendrag

som tänkbara kandidater för

orördhetskriteriet för sin

kategori, i sin region

Vattendrag Del Prioritet

orördhets-

aspekten inom

region Region 1 l Tome älv Fjäll l 4 Kalix älv Fjäll l 5 Töreälven Kust 2 6 Vitån Kust l 7 Råne älv Skog l Region 2 13 Piteälven Fjäll l 15 Rokån Kust l

17 Åbyälven Skog 1

Bilaga 6 s. 166

18 Byskeälven Skog l 19 Kågeälven Skog 2 24 Rickleån Skog 2 Region 3 28 Umeälven l Vindelälven Fjäll 1

Uppströms 20 Rönnbäcken Fjäll 3

22 Tämaån Fjäll 3 29 Hömån Skog 2 31 Leduån Skog 2 32 Lögdeälven Skog l 32/ 33 Saluån Skog 2 36 Moälven Skog 2 37 Nätraån Skog l 37 / 38 Inviksån Kust 2

Bilaga 6 s. 167

37 / 38 Dockstaån Kust 1 38 Ångermanälven 7 Faxälven uppströms Blåsjön Fjäll 2

12 4 Rörströmsälven uppströms Fjäll 2

Kultsjön

29 Vojmån uppströms Matskarxän Fjäll 2 Region 4 40 Indalsälven 1 Ljustorpsån Mjällån Kust 2

14 Ammerån Fjäll l

21 Hårkan Fjäll 2

22 Nedre Långan Skog 1

Uppströms Kvissleströmmarna Fjäll 1

Åreälven, Dammän, Storån 41 Selångersån Skog l 42 Ljungan 7 Gimån Skog 2

Uppstr. Röjan Fjäll 1 42/43 Dyrån Kust l 46 Enångersån Kust 2 48 Ljusnan 18 Ängerån Skog l

Mellan Hede och Svegsjön Skog 2 51 Testeboän Skog 2 Region 5 53 Dalälven Nedre Dalälven Kust l

48 Oreälven Skog l

Österdalälven uppströnns Fjäll l

Trängsletdammen

Västerdalälven uppströms Vakran Fjäll 1

Västerdalälven nedströms Skog 2

Skiñsforsen Region 7 58 Broströmmen Mindre kust 2 61 Norrström ll Hågaån Slättå 1

27 Svartån Slättå 2

34 10 Rällsälven Bergslagså l

42 12 Larsboån Bergslagså 2

42 30 Gänsån Bergslagså 2

64 Stavån Slättå 2 62/63 5Muskån Mindre kust 1

Bilaga 6 s. 168

Bilaga 6

62/63 8Kagghamraån Mindre kust 1 63 Trosaån Större kust 1 64 Svänaån Mindre kust 1 65 Nyköpingsån Större kust 2 66 / 67 Pjältån Mindre kust 1 Region 9 67 Motala Ström Prioritet 2

Prioritet 2

67 10 Svartån Prioritet 1

Bäckama till södra Vättern

fr.o.m. Hjoån t.o.m. Mjölanaån Region 11 67 / 68 Vadsbäcken Kust 1 68 Söderköpingsån Inland 2 69 Vindån Kustv 2 70/ 71 Loftaån Kustv 1 81 Nättrabyån Inland l 84 Bräkneån Inland 2 87 Skräbeån Inland 2 Region 13 88/ 89 Verkanån Kust 1 88/ 89 Tommarpaån Kust 2 88/ 89 Julebodaån Kust 2 88/89 Segesholmsån Kust 2 89 / 90 Dybäcksån Kust 2 92 Kävlingeån Inland 1 95 Vege å Kust 2 96 Rönne å Inland l Region 10 100 Fylleån Kust l 101 Nissan Fallvattendrag 2 102 Suseån Kust 1 104 Himleån Kust 2 105 / 106 Löñaån Kust l 106 Rolfsån Fallvattendrag 1

Bilaga 6 s. 169

Bilaga 6

Region 8 108 Göta Älv 4 Lärjeån Biilöde 2

9 Grönån Biilöde 2

21 Dalbergsån Biflöde 2

24 Laxmaån Biilöde 1

37 Tidan Biflöde 2 110 Örekilsälven Kust l 112 Enningdalsälven Kust 2 Region 6 108 Göta Älv 50 8 Norsälven Övriga 1

52 Tarmsälven Övriga l

Klarälven uppströms 65 Noret Fjäll 1 Region 12 Inga vattendrag förslogs som

Typvattendrag

Bilaga 7

Naturvårdsverkets bruttolista över

Vattendrag med speciella

naturvärden

Bilaga 7 s. 7

Bilaga 7

SWEDISHENYIRONMENTALPROTECTIONAGENCY

VERK ET 55 1996-08-20

lngerBrinkman Vattendragsutredningen Naturresursavdelningen 10333STOCKHOLM Tel 08-6981358 Fax08-6981042 inb@environ.se

Lista påbevarandevärdavattendrag

Naturvårdsverketlämnar meddennaskrivelsedet underlag sombegärtsav Vattendragsutredningen.Verket angavi sitt yttrandeöver utredningensrapport"Så skall vattendragskyddas" att verketavsågattgeförslagomvilka ytterligare

bör skyddasenligt 3 kap 6§ NRL. Utredningenhardock bett verket vattendrag,som tafram bruttolista över vad verketansersomSverigesmestbevarandevärda

en vattendrag.

I verketspågåendearbetemed inventeringavsjöarochvattendraghar bla tagits fram ett dokument"Särskilt värdefulla sjöarochvattendrag.Förteckning." Naturvårdsverketrapport nr 4585. 1996.Inom Institutionenför miljöanalys, SLU har påNaturvårdsverketsuppdrag utarbetatsett underlagför karakteriseringoch bedömningav öaroch vattendragför attgeett instrumentför enhetlig och reproducerbarbedömningavdenbiologiskamångfalden.Dennametodredovisasi "SystemAqua.Underlag för karakteriseringavsjöarochvattendrag." Naturvårdsverketrapport nr4553. 1996.Inomnaturvårdsverketharnu ett arbete påbörjatsför att medhjälp ovanståendeunderlaggenomföraenfördjupad

av inventeringochbevarandeplanför sjöarochvattendrag.Dettaarbeteberäknasvara genomfört 1998och syftar till att ettenhetligtsättenligt SystemAqua beskriva och bedömmai första hand sjöar och vattendragsomredovisatsi rapport4585 ovan.

Till dennaskrivelsebifogasen listaöver bevarandevärdavattendrag.Dennabygger främstpådenförteckning som finns i Särskiltvärdefulla sjöar ochvattendrag. Förteckning.Naturvårdsverketrapport nr4585. 1996.Markeringaroch kommentarer harocksågjorts i bifogad rapportnr4585.Någonklassningellermeringående bedömning dessavattendragsinsemellanharnaturvårdsverketinte möjlighet att

innan denplaneradefördjupadeinventeringenhargenomförts. ge

För Naturvårdsverket

,59 . /

-/c Ls/Liz RuneFrisén @

Inger Bri an

7 16-1297

Bilaga 7 s. 8

2 Bilaga 7 SOU 1996: 155

valtcnd/lista96 1996-08-20

Lista över från naturvårdssynpunkt bcvarandcvärda vattendrag överlämnad till vattendragsutredningen 1996-08-20

Listan utgår främst från den förteckning över "Särskiltvärdefulla sjöar och vattendrag",Rapport 4585,somNaturvårdsverkettagit fram inom ramenför det pågåendearbetetmed inventerring av sjöar och vattendrag.

Anmärkningar: Kursiv stil ingår i dagi 3 kap 6§ NRL SOU finns med i Rapport4585menärbeskriveni SOU 1994:59,del bil

Vilka av de vattendrag som finns inom bör vi ta med i vår lista

Nr Älv Delområde 1 Torneálven 4 Kalixâlven 5 Töreälven SOU 7 Råneälven 9 1Luleälven Stora Luleäl uppsträmsAkkajaure ven Lilla Luleälven uppströmsSkalka Lilla Luleälvenuppströmsjaktjajaure Pärlälven Muddusälven 13 Piteälven 17 Ãbyälven 18 Byskeälven 19 Kågeälven SOU 20 l Skellefteälven Källfládena uppslräøzøsSädvq/aure Källfládena uppslrämsRiebnis Malån Finnforsån Petikân 24 Rickelån SträckannedströmsRobertsforsÄlglund 26 Sävarån 28 1Umeälven Vindelälven Tärnaån Girjesån Kirjesån Juklån uppslröinsFjosoken Târnaforsenmellan Slor-Laisun och Gaula Umeälvensdelta Lycksbäcken TängvattsånTängvattsbäcken 29 Hömån SOU 30 Öreälven 31 Leduân SOU 32 Lägdeälven

Bilaga 7 s. 9

Bilaga 7 3

Saluån Gideälven UppströmsBjörna krañverksdam SträckannedströmsGideåbackakraftverk Hemlingsân Idbyån Moälven Nätraån I Ångermanälven SträckannedströmsSollefteå Lejarälven StorånuppströmsKlumpvaltnet Långselån-Rársträmsälven Saxån RansarånuppströmsRansarn VojmånuppströmsVajmsjän Skansnäsån Dalsån - Faxälven mellan Edseleoch Nässjön Röån 39 Gâdeân 40 I Indalsälven Nedre Indalsälvenmeddelta Ljustorpsân Mjällân - Ãreälven Ammerån Størån-Dammån Hårkan Långan nedströmsLandâsjön 41 Selångersån 42 I Ljungan Ljungan uppströmsStorsjön GimånuppströmsHolmsjän Sträckanmellan Havern och Holmsjän Sträckan nedströmsViforsen 42/43 Dyrån 44 Hannângersån 45 Delångersån 46 Enångersån 47 Norralaån Lötån - 48 l Ljusnan Galvån VoxnanuppslrömsVullhagasamti Sässmanområdet Sträckan mellan Hedeoch Svegsjörz Sträckan mellan Laforsen och Arbräs/äarna Ängraån 49 Skärjån 50 Hamrângeån 51 Tesxeboân

I Dalälven Dalälven nedströmsNäsbruk Görâlven Västerdalälven - VästerdalalvenuppstromsHunzmelforsen

Bilaga 7 s. 10

4 Bilaga 7 SOU 1996: 155

VäslerdalälvennedströmsSkijfsforsen ÖsterdalälvenuppstränzsTrängslet Oreälvenmedbl.a.Enån,Unnanoch Transån RotnenRotälven 55 Forsmarksân 56 Olandsån 58 Broströmmen 61 Norrström Jumkilsån Svartåndel Kolbäcksån Hedströmmenuppströmskällansamtmellan Karmansbo och Bemshammar Arbogaånmedbl.a. Järleân,Rastälven,Nittälven och Rällsälven 62/63 Åvaån 62/63 Muskán 62/63 Kagghamraån 64 Svärtaån 65 Nyköpingsån ev delsträckor 66 Kilaân FrämstVretaån 67 Motala ström Svartåndelsträckor Vätterbäckarbl.a. Huskvamaån,Röttleån,Girabäcken, Domneånoch Tabergsân-Lillân 68 Söderköpingsân 73 Virån 74 Emån 75 Alsterånev delsträckor 77 Ljungbyân ev delstrâckor 84 Bräkneån 86 Mörrumxån 87 Skräbeån 88 Helge å främstnedreloppet 88/89 Verkeån 89 Nybroån

Öland Åbybäcken

Gotland 117 Dalhemsån 118 Snoderån 118/117 lreå

92 Kävlingeån 93 Saxån-Braån 94 Råån 95 Vegeâ SOU

Bilaga 7 s. 11

SOU 1996: 155 Bilaga 7 5

96 Rönneå FrämstKägelân,Trollabäcken,klövabäckenoch Skärån 97 Stensån 98 Lagan Vissa delsträckoroch biñöden 100 Fylleån 101 Nissan Främstkällñödena 102 Suseån 103 Ätran Högvadsån 105/l06 Löñaån 106 Rolfsån-Storån 108 1Göta älv Klarälven mellanHöljesoch Edebäck

Klarälven uppströmsMunkfors Klarälvenmedbiflöden Säveån

Dalbergsånmedbl.a.Teåkersälven Upperudsälvenmed bl.a.Stenebyälven Byälven

Slafsan Lidan - Tidan GullspångsälvenmedTrösälven,Svartälvenoch Lungälven Norsälven medbLa Rottnan,Granånoch Rattån Ölman

110 Örekilsälven 112 I Enningdalsälven Enningdálsälven:ppsrröms riksgränsentill Norge 115 I Vefsna Vapstälven

Bilaga 8 s. 178

Bilaga 8

Riksantikvarieämbetets förslag till

Kulturvattendrag i naturresurslagen

ande samhällsfunktioner/kulturhistoriska

Följ

teman är för urvalet av

grunden Kulturvattendrag.

Samling och fångst

Fiske

Areella näringar

Agrarkulturens utveckling

Spannmålsodling och husdjursuppfodning

Skogsbruk

Rennäring

Kommunikation

Vattenvägar och tvärlörbindelser

Kanalsystem

Flottningssystem

Industri och energiutvirming

Försvar Samling och fångst är det äldsta nyttjandet våra vattendrag och

av har en kontinuitet fram till vår egen tid. Sedan äldsta tid har vattendragen nyttjats fångstfallor eller ledarmar for viltet mot fångs-

som tanläggningar, fångstgropssystem. Tidsmässigt har ñsket följt

t ex jakten och i flera vattendrag ñnns det ännu bevarade fasta ñskeanläggningar. Idag har fisket utvecklat sig till en sportñskekultur. Agrarkulturens utveckling har karakteriserats främst av jordbruket och boskapsskötseln, dit även räknar rennäringen och skogsbruket. Sedan neolitisk tid 4200-1800 f.Kr. har landskapsbilden påverkats jordbruk och boskapsskötsel. Fornlämningar och äldre

av odlingssystem, t ex översilningsanläggxiingar och våtängar, ger landskapet ett stort tidsdjup och visar den mångfald i brukningsfor-

kännetecknar odlingens historia. Landskapet vid många mema som

Bilaga 8 s. 179

Bilaga 8 SOU 1996: 155

vattendrag består av lämningar från olika tidsskikt, som gemensamt format landskapsbilden. Den samiska kulturen och rennäringen har varit starkt förknippad med vissa vattendrag både den skogssamiska kulturen, där

genom fiske var en betydande näring, och därför att renens vandringsleder i många fall följer ådalarna.

I äldre tid var vattendragen väsentliga för kommunikationen både sommar och vintertid. Denna funktion kom under 1700- och 1800talen att accentueras genom stora kanalbyggen. För att klara behovet av tekniker inrättades de första ingenjörsskoloma i samband med bygget av Göta kanal. Flottningsledema var en förutsättning för utvecklingen av sågverken och pappersmassefabrikema, som var en grundläggande del för framväxten det moderna Sverige.

av Industri och energiutvinning är sammanvävda i de svenska vattendragens kulturhistoria. Sedan 1100-talet har vattnet använts till att driva vattenhjul till mjölkvamar, masugnar och hammarsmedjor. Under perioden 1600-1800 blev tillgången till vattenfall den viktigaste lokaliserande faktorn för industrin. Under senare delen av 1800-talet började den första vattenkrañsutbyggnaden som under 1900-talets första hälft nådde sin starkaste utbyggnad. Försvar

över vatten-

Förteckning föreslagna drag, med beskrivning av skyddsvär-

dena

Samling och fångst

Vanån W-län

Betydande fångstmiljö med ett stort antal stenåldersboplatser och lämningar från den yngre utmarkshanteringen i form av lågteknisk jämhantering. Inom området finns även ett flertal sk insjögravfält.

Bilaga 8 s. 180

SOU 1996: 155 Bilaga 8

Oreälven W-län

Betydande fångstmiljö med både stenåldersboplatser och områden med fångstgropar. Yngre inslag i miljön är lämningar efter lågtek-

nisk jämhantering. Här finns även ett mindre medeltida kolonisationsområde och slutligen den stora l600-tals skansen Orsa skans.

Långan Z-Iän

Komplett miljö för fångstkulturen, med stå boplats och fångstgropar. I mångt och mycket är även floran och faunan den samma här idag, som den en gång var under forntiden Fångstmiljön är av internationell toppklass.

Ljusnandalen Z-Iän

Rik dalgång med lämningar av ñällnära fångstkultur, pilgrimsled,

stenålders, vikingatida och medeltida boplatslämningar, fäbodar,

byar, üällägenheter och Ljusnedals bruk. Vikarsjösystemet med rika

lämningar fångstkulturen och skogsgravar från järnåldern. Älv-

av ros, Ytterhogdal och med flera älvbyar i den östra delen av älven är till sin bystruktur unika för landet.

Ammerån Z-Iän

Rika lämningar av tångstkulturen i fonn av stenåldersboplatser och

fångstgropar.

Torvsjöån AC-Iän

Rik fångstmiljö och ett omfattande protoindustriellt system av kvarnar, sågverk, trösklada, spånhyvel och ett litet kraftverk.

Bilaga 8 s. 181

Fiske

Mörrumsån K och G-län

Fiskeanläggningar. Mörrumsån är känd för sitt rika laxñske, vilket på olika sätt kommit att påverka vattendraget, med bl den centrala

sportñskeanläggningen vid Svängsta. Mörrumsåns lopp i Kronobergs län visar ett mångfacetterat odlings- och energilandskap. Inom

vattenomiådet finns ett forntida folklandscentrum, Ingelstad, ålderdomliga och småskaliga odlingslandskap, fasta fiskeanläggningar, kvarnar, bruk och stenvalvsbroar. Fasta ñskeanläggningar finns även bevarade i Indalsälven, Torneåven och Emån.

Areella näringar

Agrarkulturens tidiga utveckling

Skedboån AB-län

"Bronsåldersbygden". vid ån finns rikligt med fornlämningar från

främst bronsålder, med rika komplex av boplatser och gravfält i

ålderdomliga landskap. Från senare perioder bruksmiljöer vid bl a

Edsbro och Skebo.

Norrtäljeån AB-Iän

Medeltid sätesgård och stadsbebyggelse. Skederid Husby-

, Långhundra och Norrtälje med den medeltida sätesgården Finsta

med bl a Birgittaminnen och stora fomlämningsområden och Norr-

tälje stad med sin stadsplan från 1600-talet.

Husbyån AB-Iän

Rik och värdefullt odlingslandskap med ett stort antal fornlämningar.

Bilaga 8 s. 182

T ämnarån C-län

odlingslandskap med mycket lång kontinuitet från stenålder och fram till senare tiders odlingslandskap med ladlandskap och ett

flertal kommunikationslämningar och betydande bruksmiljöer.

F yrisån och Björklingeåns dalgångar C-Iän

Statsbildningsbygd. Unikt landskap med en stor mängd objekt

av största betydelse för vår historia, t ex Gamla Uppsala, Valsgärde, rikliga förekomster med fornlämningar även Salsta slott, Vatt-

men holma bruk men också lärdoms och domkyrkostaden Uppsala.

Storåns och Sävjaåns dalgångar C-Iän

Statsbildningsbygd. Omistligt odlingslandskap med ett stort antal

fomlämningar, medeltidsminnen och välbevarad bebyggelse,

t ex riksmonumentet Mora stenar och de medeltida kyrkomiljöema vid Danmark och Lagga, betydelsefulla herrgårdar och Linnés Ham-

marby. Kvarnmiljöer, säterier, beteslandskap

Loflaån H-Iän

Bronsåldersbygd. Kring ån finns ett stort antal fornlämningar

bronsålderskaraktär, t ex gravar i form av rösen och stensättningar, boplatser, ålderdomliga odlingsytor och hällristningar. På flera plat-

ser längs ån är dessa fornlämningar så väl samlade att de formar nästa helt bevarade miljöer från bronsåldern.

Ireån I-Iän

Odlingslandskap. Väl hävdat odlingslandskap med kontinuitet sedan

stenåldern.

Gothemsån I-län

Bygdecentrum. Ån går de rika bebyggelsemiljöema det

genom på centrala Gotland och där med bl Roma, med kloster och sätesgård. Inom landskapet finns rika exempel på det särpräglade gotländska

kulturlandskapet och dess stora tidsdjup.

Bilaga 8 s. 183

Bilaga 8

Indalsälven Y och Z-Iän

Fångst och odlingslandskap. Rik dalgång med början i ñällregionen med förhistorisk fångstmiljö kring Ånnsjön, med vattenfall, jaktvil-

lor och hotell från den tidiga ijällturismen i Åredalen, jordbruk-

slandskap med hävdade marker gamla gårdar, medeltida kyrkor, pilgrirnsled och industrihistoriska lämningar i samma dalgång ned

mot Storsjön. Storsjöbygden med sjönära, hävdat odlingslandskap

med byar med rötter i järnåldern, medeltida kyrkor, industrihistoriska lårnningar, vattendrivna kvarnar och små bygdekraftverk i

t ex biflöden och ångbåtsbryggor. I Ragundadalen ett hävdat odlingslandskap och flera kraftverk kulturhistoriskt värde, Krångede,

av Hammarforsen och Stadsforsen. Där finns även Döda fallet och de

odlingsmarker som uppkom på Ragundasjöns botten 1796.

Spannmålsodling och husdjursuppfödning

Trosa ån D-län

Herrgårdslandskap. Herrgårdslandskap med stort tidsdjup från

bronsålder och framåt. Lämningar eñer industrier och rikligt med kommunikationslämningar i form runstensvägar/broar och

av a stenvalvsbroar.

Nyköpings ån D-län

Herrgårdslandskap. Herrgårdslandskap med stort tidsdjup från jär-

nålder och framåt, bevarad torpbebyggelse och äldre vägsystem och industriminnen.

Stångån med Kinda kanal E och H-Iän

Bonde- och herrgårdslandskap. Ålderdomligt landskap med ett stort antal slott och herrgårdar. I den södra delen åns vattenområde

finns även ett ålderdomligt landskap präglat av bondebebyggelse.

Detta landskap torde utgöra bilden det gamla svenska odlings-

av landskapet for de flesta svenskar med utgångspunkt i Astrid Lindgrens böcker.

Bilaga 8 s. 184

Bilaga 8

Emån H och F-län

Odlingsbygd, fasta fisken och protoindustri. Vid Emåns stränder finns rikligt med fornlämningar, visar ådalens långa kontinuer-

som liga bebyggelsehistoria. Ett mängfacetterat småskaligt odlingslandskap, strand- och torrängar, kvamar, radbyar, fasta fiskeanläggningar m m Inom Jönköpings läns delen fortsätter det värdefulla odlingslandskapet med bl den medeltida staden Eksjö. Ålderdom-

ligt odlingslandskap med rikliga lämningar från jämålder och fram-

gent med stora gravfält och vackra stenvalvsbroar i ett småskaligt

odlingslandskap.

Storån H-län

Odlingslandskap med talrika byar och herrgårdar. Område med ett stort antal bevarade ålderdomliga byar och herrgårdar, där landskapet ger en bil av det äldre odlingslandskapet i ådal med inslag

en av

tidig industrietablering, a Eds bruk.

Bräkneån K-Iän

Odlingslandskap med bl a madslåtter och industrilämningar.

Skräbeån L-län

Odlingslandskap med slott och herrgårdar samt industrier. Mångfacetterat odlingslandskap med rika fornlämningar från äldsta stenål-

der och fram till betydande industrianläggningar från början

av l900-talet. Ett flertal kvarnar och stenvalvsbroar.

Rönne å L och M-Iän

Odlingslandskap. Rika hagmarker med ett stort antal fornlämningar,

men även industriminnen, t ex Klippans pappersbruk och Herrevadskloster. Betydande mesolitiska miljöer vid Ageröds och

mosse

Ringsjöama

Rååns dalgång M-län

Jordbrukslandskap med mycket lång kontinuitet, med megalitgravar och bronsåldersrösen, i ett landskap präglat sentida herrgârdsmil-

jöer. Vid mynningen finns ett flertal ålderdomliga befästningar

Bilaga 8 s. 185

Bilaga 8 SOU 1996: 155

Lödde å M-Iän

Odlings- och beteslandskap med strandängar. Vid ån finns omfattande välbevarade strandängar och viktiga fornlämnings- och kyrkomiljöer.

Ätran N, P och R-Iän

Odlingslandskap. Välhävdat levande agrarlandskap med en klar l800-tals prägel, med ett avsevärt större tidsdjup. Fornläm-

men ningar, representerar hela forntiden, kyrkbyar och medeltida

som kyrkor, herrgårdsmiljöer och vägsytem marknader. Ätradalen inom

Skaraborgs län är ett ålderdomligt småskaligt odlingslandskap med

hålvägar, stenvalvsbroar och fomlämningsbygder med rösen och stensättningar från bronsåldern och gravfält från järnåldern. Inom ådalen ñnns ett Ekomuseum har det agrara kulturlandskapet

som som huvudtema.

Suseån N-Iän

Odlingslandskap. Levande och välhävdat landskap med många fornlämningar, hävdade ängs- och hagmarker, ädellövskogar, unik kvamanläggningen vid Berte. Rinner delvis Ätradalsområdet

genom

den rika Asigebygden med många och monumentala i söder, genom stenålder och bronsålders lämningar

Storån O-län

Odlingslandskap. Naturskönt odlingslandskap i bred dalgång med

bibehållen äldre bebyggelsemönster, vägnät och hägnadssystem.

T idan R-län

Odlingslandskap och industrilandskap. Inom flodområdet ñnns ett stort antal fomlämningar, äldre bondebebyggelse och industrimin-

broar och vägar. nen,

Flian R-län

Flian med Homborgasjön och slafsan uppströms. Ålderdomligt kulturlandskap, med ett flertal stenåldersboplatser och megalitgravar i ett rikt varierat naturlandskap.

Bilaga

Nossan R-Iän

Odlingslandskap. Ett varierat kulturlandskap med stor mängd

en fornlämningar, vilka täcker ett tidsavsnitt från stenåldem och framåt. Vid än finns ett flertal mindre industrier

Klarälven S-Iän

Odlingslandskap med bruksmiljöer. I Klarälvsdalen finns ett omväx-

lande kulturlandskap med odling, kyrkor, lämningar och av flottning

industrier. I dalgången har även pilgrimsledema till Tronden av

heim gått.

Norsälven S-Iän

Odlingslandskap. Den litterära älvdalen med Fryksdalen. Kring Norsälvens mynning finns betydelsefull ansamling och en av rösen är en av de finare bronsåldersmiljöema vid Vänem.

Fryksdalen

består ett värdefullt odlingslandskap med flertal minnen från av ett främst Selma Lagerlöf. I den övre delen vattenområdet när älven av i de värmländska finnbygdema.

Byälven S-Iän

Odlingslandskap. Kring Byälven finns talrika fornlämningar från stenålder och framåt, välkänd samling storhögar vid a en av

Säffle. I dalgången finns småskaligt odlingslandskap och flera

mycket välbevarade herrgårdsmiljöer.

Svartån T -län

Odlingslandskap och industrimiljöer. Ån rinner Närkes viktigenom gaste jordbruksbygder och runt Örebro har den nyttjats till flertal ett industrier, som kvamar och gevärsfaktorier.

Bilaga 8 s. 10

Bilaga 8

Österdalälven W-Iän

Odlings- och industrilandskap med betydande konstnärliga värden. Inom flodområdet ñnns välhävdat odlingslandskap med mycket värden vad gäller landskap och bebyggelse, t de bestora som ex römda byarna vid Siljan, betydande industrimiljöer vid t ex Falu koppargruva, ñnnbebyggelse, med skvaltkvamar, vattensågar. Till detta bör kanske nänmas de betydande konstnärer som verkat i om- Erik Axel Karlfedt, Karl Erik Forslund, Karl Larsson och rådet t ex Anders Zom fl. I betydande omfattning har de präglat vår syn på m det gamla svenska landskapet och den svenska folkliga kulturen. Älvens materiella och immateriella värden kan inte överskattas.

Västerdalälven W-län

och kommunikationsled. Vattendraget löper delvis

Odlingslandskap

unikt hävdat kulturlandskap, med ett flertal olika vattengenom ett kvamar och sågar, skvaltkvamar och

krañsanläggningar som t ex

kvamstugor vid Örarbäcken och den betydande fomlämningsmiljön vid Horrmundsjön.

Nedre Dalälven. W, X och C-län

Odlingslandskap och kommunikationsled samt betydande industrimiljöer. Odlingslandskapet har lång kontinuitet sedan järnåldern och framåt. Det ålderdomliga bergslagslandskapet med stora hyttlämningar och hela välbevarade yngre in-

bergsmansgårdar, dustrianläggningar exempelvis några landets mer betydande

av bruksmiljöer, Gysinge flottningsmuseum, Söderfors och vattenvid Älvkarleby tillsammans med bondbyar med

krañsanläggningar

omfattande våtmarksodlingar älven sin speciella karaktär. I ger Sundbornåns dalgång finns ett välbevarat område av Kopparbergslagen. Området har Carl Larssons konst kommit att även genom förknippas med den svenska nationalkänslan.

Gavleån X-Iän

Odlingsbygd och brukslandskap. Betydande områden med fornlämningar, välhävdade odlingsmarker med bl våtmarksslåtter och a flera betydande bruksmiljöer Forsbacka och Sandviken som t ex

Bilaga 8 s. 11

Nedre Ljusnan X-Iän

Odlingslandskap med linodling och utmarksnäringar. Inom området

finns den betydande bygden vid älven vid Järvsö, Alfta och Bollnäs samt ned till Ljusne. Här finns betydande områden runt Marmen

och Bergsviken med den lågteknisk jämhanterings lämningar, av

sågverksepoken och den delvis industrialiserade linhanteringen med den betydande miljön vid Växbo. Förutom detta ñnns det talrika

fornlämningar och en del våtmarksodlingar. Inom Ljusnans vatten-

område finns även en del rester av flotmoiningsleder med det värdefulla exemplet Kvistabäcken, en betydande flottled, vilken var i bruk ñam till 193

Delångersån X-Iän

Odlingsbygd och bruksmiljöcr. Centralt i ådalen ligger Forsa centralbygd, med ett stort antal hälsingegårdar, fornlämning och medeltida kyrkcentrum. Industrilämningar, Näsviken, Tamms kanal och

industrierna vid Sörforsa och Strömbacka

Ljungan Y-län

odlingslandskap, kommunikationsled och industrimiljöer. Kultur-

bygd i älvens nedre lopp tillhör de äldsta i Norrland. Gammal kommunikationsled och i senare tid även flottled. storslaget jordbruk-

slandskap, industrilokaliseringar med jämbruk och vattenkraft.

Ångermanälven Y-län

Odlingslandskap, kommunikationsled och industrimiljöer. Delar

av älven tillhör de märkligaste och intressantaste älvmiljöerna har

i vårt land med betydande ålderdomliga odlingslandskap, fångstmiljöer med rika lämningar av fångstkulturen i form av boplatser, fångstgropar och det betydande hällristningsområdet vid Nämfor-

sen. I ådalen finns även rika järnåldersbygder, medeltida befästning

och från sen tid lämningar av skogsindustrin och flottningsanlägg-

ningar. Ådalens immateriella värden har på ett storslaget sätt skildrats av flera konstnärer.

8 16-1297

Bilaga 8 s. 12

12 Bilaga 8 SOU 1996: 155

Vindelälven AC-län

Hela älven utgör ett välbevarat ekologiskt system med stenåldersboplatser, fångstgropssystem, byar, gårdar, torp, ålderdomliga kulturlandskap, gästgiverier, flottningslänmingar mm. En av landets viktigaste vattendragsmiljöer för förståelsen av den norrländska

odlingshistorien.

Öreälven AC-Iän

Odlingslandskap och skogssamiskt kulturlandskap. Bevarat kulturlandskap med bl skogsamisk kultur, och omfattande översilnings-

a områden med delvis bevarade ladlandskap på våtängarängama

Byskeälven AC-län

Odlingslandskap i älvdal med fångstkultur, samisk renskötsel, kolonisationsepoken under 1700-talet, odlingslandskap, kolbottnar, tjärdalar och flottningsanläggningar. Värdefulla kyrkomiljöer med bl a en kyrkstad i Byske.

Petikån AC-län

Odlingslandskap med omfattande dammängar och översilningssystem, vilket skapat ett speciellt vattendragslandskap.

T orneälven BD-län

Den mångkulturella älvdalen med i den nedre delen de speciella tomedalska bosättningar i form av stora betydande byar och högre upp i älven möter det samiska kulturlandskapet. I älven finns betydande fasta fiskeanläggningar. Här kan man bättre än på många andra håll det spännande mötet mellan de finska, samiska och

se svenska kulturema. Laisälven BD-län Odlingslandskap och industrimiljöer. Oreglerad älvdal med lämningar av olika försörjningsformer från utpräglad fångstkultur till intensivt jordbruk. Boplatser från sten och bronsålder, fångstgropar m m. Nybyggarkultur. Slåtterängar och ladlandskap vid Irañsjöns deltaland. Brukslänmingar i Adolfström, som var en Nasafjällshytta i drift från 1775 till ca 1810.

Bilaga 8 s. 13

Bilaga 8 13

Piteälven BD-Iän

Väl hävdat odlingslandskap med ett stort antal välbevarade bebyggelsemiljöcr. Samlade gårds- och bymiljöer med många lokala särdrag i byggnadstyper och utsmyckning. I den övre delen älven av finns betydande samiska områden, med många lämningar den av samiska kulturen, även levande rennäring. men en

Skogsbruk

Snärjebäcken H-Iän

Medeltida jämframställningslandskap. Ett de rikaste medeltida av myrjämsområden känner idag i Europa. man

Skogsbrukets miljöer finns representerade i de flesta älvdalama av och vattendragen. Dock måste framhålla att skogsepokens man lämningar inte i någon nämnvärd omfattning har kommit att uppmärksammas inom kulturmiljövården. Det innebär att i skrivande stund måste man se de flesta bevarade skogshistoriska lämningar som a vetenskapligt ytterligt värdefulla, tills genom landskapsdoktunentation kan få säkrare kunskap. en

Rennäring

Kalixälven BD-län

Samernas älv. Här kan bättre än på många andra ställen den man se samiska kultunniljön och följa dess historia under de senaste årtusendena. Renbetesland, samiska byar, vandringsleder, sommargra-

var och offerplatser m m

. En stor del av rennäringsmiljöema ligger inom de delar vårt land, av som endast i undantagsfall har blivit föremål for systematiska mer

fomminnesinventeringar. Det betyder att vår generella kunskap

om den äldre samekulturen och dess materiella lämningar är ytterligt sporadisk, vilket speglar sig i det ringa urvalet här. Dock ingår samiska miljöer i de flesta de norrländska älvdalama från Jämtav lands län och norrut.

Bilaga 8 s. 14

14 Bilaga 8

Kommunikation

Vattenvägar och tvärförbindelser

Åkerströmmen och Sävjaåns dalgångar AB och C-Iän

Långhundraleden. Forntida segelled från Östersjön och in till Upplands forntida centralbygder. Här finns bland de bäst bevarade forntida kulturlandskap, med rikligt med fornlämningar från brons

och jämålder.

Örsunda åns dalgång C och U-Iän

Forntida kommunikationsled. Kulturlandskap stort tidsdjup

med

kring ån, stenåldersboplatser hällrismingsonuâde, jämåldersbebyg-

gelse och gravfält med runstenar, herrgårdar, radbyar och medeltidskyrkor, broar, kvamar mm

Alsterån H-län

Kommunikationsled. Inom den övre delen finns ett småskaligt od-

lingslandskap med ett stort inslag utmarkslänmingar bl a me-

av av

deltida jämframstälhuingsplatser. i mynningen ligger Strömserums

gods och Pataholm med borg och kastalruin.

Helgeå L och G-län

Kommunikation och kontroll. Sedan forntiden har ån hañ en central betydelse kommunikationsled mellan de råvarurilca skogsbyg-

som dema och de svenska bygdema i åns övre lopp. Vid mynningen av ån ligger Åhus med medeltida stad och borg. vid Skeingesjön ligger

stor medeltida borg för att skydda och kontrollera jämhanteringen

här, varit betydelsefull mot 1600-talet, krutbruk och anen som

industriell verksamhet. Stenvalvsbroar. I den övre delen löper nan ån ett småbrutet ålderdomligt kulturlandskap med bl a ett

genom

flertal kvamar och det betydande jämbruket vid Huseby.

Bilaga 8 s. 15

Lyckebyån K och H-Iän

Kontroll och kommunikation. Ån går småskaligt kultur-

genom ett landskap och utgör änden på den bygd som till största delen låg i Småland före 1645 på den svenska sidan av gränsen.

Nättrabyån K och G-län

Odlingslandskap och kommunikationsled. ett välhävdat odlingslandskap med rika fomlänuiingsmiljöer, kvammiljöer och ett flertal välbevarade stenvalvsbroar

Göta älv 0 och P-län

Kommunikationsled. Del av Göta kanal, viktig kommunikationsled mellan Göteborg och Vänern, med kraftverk i Trollhättan,

a medeltida befástningar, tidiga stadsbildningar som Kungahälla, Gamla Lödöse och betydande industriminnen

. Svartälven/Letälven S-län

Bergslagsbygd Inom detta vattenområde finns de centrala delarna av det som under medeltiden var Vännlandsberg. Landskapet är helt präglat av de värdefulla gruvmiljöema vid Persberg och Långban med omgivande hyttor och bruk. Här finns även vattenledema med

a Bjurbäckens kanal.

Kanalsystem

Hjälmare kanal D-Iän

Kommunikationsled. En av vårt lands äldsta kanalbyggen, med en början i 1500-talet, med sin nuvarande sträckning från 1819-39. Ekplantering runt kanalen för att kunna reparera slussarna

Göta kanal E och R-Iän

Kommunikationsled. Sveriges Blå band. Kanalmiljö från 1810-32 med rikliga inslag värdefull bebyggelse viktiga industrimiljö-

av a er som t ex Motala verkstad, Lyrestad, Forsvik och Edet-Sätra. I anslutning till bygget av Göta kanal inrättades de första ingen-

jörsutbildningama i Sverige.

Bilaga 8 s. 16

16 Bilaga 8

Dalslands kanal P och S-län

Kommunikationsled. Invigd 1868 transportled för de dals-

som ländska jämbruken. Har många slussar och den teknik historiskt intressanta akvedukten vid Håverud.

Strömsholms kanal U-län

Kommunikationsled med en sannnanfläming av transport och produktionssystem kring ett naturligt vattendrag, där vattnet nyttjats för framställning och bearbetning av järn från främst Västerbergslagen och Norbergs bergslager. Kanalen byggdes 1772-92. I-lär finns nâgra av landets bäst bevarade bruksmiljöer, t ex Semla, Fagersta, Västanfors, Ängelsberg, Virsbo, Ranmäs, Surahammar och en del andra industrier och mindre kraftverk.

Flottningssystem

Voxnan X -län

Energi och transportled. Voxnan var en av landets mer betydande flottleder, merparten av anläggningar är idag övergivna eller ligger kvar som ledannar. det var genom flottningama som skogsawerkningarna i Norrlands inland blev möjliga. efter flottningens upphörande har merparten av flottledema rivits utVid älven finns även ett jämbmk, Voxna bnik.

Gargån AC-län

Flottled. Här finns en välbevarad å med ett stort antal lämningar efter flottningen, såsom båtdrag, ledamiar, timmerkistor, flottarko-

jor och cykelvägar.

Paubäcken AC-Iän

Flottled och översilningslandskap. Här finns omfattande anlägg-

ningar av flottningsepoken och omfattande anläggningar för över-

silning och kanaler för ledning av vatten mellan myrar. Mer betydande lämningar av flottleder finns i Klarälven och Ljungan.

Bilaga 8 s. 17

Sikträskbäcken AC-Iän

Bäckflottning. Mindre vattendrag med lämningar efter bäckflott-

ning, bl a träränna, damm och flottarkoja. Man skall dock medveten att de flesta lämningar de vara om av en gång så betydande flottledema i norr är utrivna. Idag återstår endast mer sporadiska lämningar denna stora epok i landets historia. av

Industri och Energiutvinning

Nackaån AB-Iän

Förstadens industriområde. Sedan 1500-talet har forsarna i ån nyttjats för vattenkraft till olika industrianläggningar, t hamex marsmedja, krutkvamar, mässingsbruk, valkkvamar, pappersbruk, mjölkvamar. Idag finns mjölkvam från 1872 bevarad. Vid en mynningen finns en byggnad bevarad från Danvikens hospital frånl7 19- 25. Vattnet, som rann genom byggnaden användes uppströms för tvätteri och ned avträde. ströms som

Tyresån AB-län

Det feodala vattenutnyttjandet. Här finns tre forsar med en gemensam fallhöjd på 20 m. Här har funnits mjölkvamar, hammarsmedja,

kopparhammare, valkkvam, vantmakeri, sämskmakeristamp. Inom

vattendraget har det funnits 15 förindustriella anläggningar vid åns forsar, som drevs i merkantilistisk anda herren till Tyresö. Vid ån av har det också funnits ett stort antal tvätterier med torklador. Några torklador finns bevarade.

Forsmarks ån. C-län

Vallonbrukens vattendrag. Vid ån ligger några betydande vallonbruk, vilka gång det svenska järnet ett världsrykte. en gav

Eskilstuna ån D-Iän

Forntida centralbygd, Rekame och stadsmiljöer med betydande

industrimiljöer. Område med rikligt med fomlämningar kring det

tidigmedeltida biskopssätet i Eskilstuna, och senare industristaden samt även bondeborgarstaden Torshälla.

Bilaga 8 s. 18

Bilaga 8

Motala ström E-Iän

Industrilandskap. Ett flertal industrier finns anlagda längs strömmen inne i Norrköping, där de bildar ett rent industrilandskap.

Finspångs ån E och D-län

Energiutvinning. Flera betydande jämbruk ligger vid ån a Fin-

spång och Sonstorp med kraftverk och bromiljöer.

Nissan N och F-Iän

Kulturlandskap med kommunikationslämningar, odlingsmarker, och krañverksanläggningar, Halmstad med slott och slottsmöllan

t ex , Sperlingholms gods, med kraftverk, Rydöbruk, inom Jönköpings län dominerar småindustrimiljöema med bl Gnosjö och Tälltorps in-

dustrimiljö med tråddrageri gjuteri, kruköronhammare, kvarnar och

mekaniska verkstäder. Flertalet äldre industrianläggningar hör

med Hallands äldsta industrialisering och det betydande samman expansionskedet vid sekelskiftet 1900.

Tabergsån F-Iän

Bergslag. Område med hyttor, hamrar och sentida industrier

gruvor, i Norrahammar tillsammans med ett betydande område for lågteknisk järnhantering samt medeltida masugnsruin. Till detta ett

ålderdomligt odlingslandskap påverkat av bergsbruket.

Huskvarnaån F-Iän

och kommunikationslämningar. Å med lämningar Hus-

Energi av

kvarna bruksområde, kraftverk, och ett ålderdomligt odlingslandskap. Vid åmynningen ligger ruinerna det medeltida fästet Rum-

av laborg.

Ljungbyån H-Iän

Glasriket. Några landets betydande glasbruk som Boda,

av mer Orrefors och Pukaberg ligger lokaliserade till detta vattendrag.

Bilaga 8 s. 19

Bilaga 8 19

Ronnebyån K och F-län

Energi och kommunikations vattendrag. Vattendraget har nyttjats

till att driva ett flertal protoindustriella anläggningar som sågar,

gjuterier garverier och färgerier. Under äldre tid var vattendraget en viktig kommunikationsled mellan Sydsverige och Nordeuropa.

Lagan N och G-län

Vattenkrañsutbyggxiad. Det kanske märkligaste tidiga vattendragsutbyggnad med ett flertal tidiga Vattenkraftverk. Lagan har också varit en betydande kommunikationsled mellan Sverige och Danmark med fästet och staden Laholm vid mynningen.

Mölndalsån O-Iän

Industrilandskap. Välbevarade industrimiljöer med anor sedan me-

deltiden. Kvamar och manufakturverk.

Säveån 0 och P-län

Industrilandskap. Industrimiljöer med bl a Jonsered, med bebyggelse

och industrianläggningar, textilfabrikcr, gjuterier och mekaniska

verkstäder och talrika lämningar efter äldre småindustri med bl a I-Iillefors grynkvam och Brittaniafabriken.

Örekilsälven O-län

Industrilandskap, där kvarn och sågverksamhet pågått i större skala sedan 1600-talet och till 1900-talets början. I ådalen finns även ett stort antal fornlämningar och välbevarad jordbruksbebyggelse

Häggån P-Iän

Textilindustrins vagga med Rydal med förläggargårdar och medel-

, tida fäste Kixmaborg

Viskan N och P-Iän

Industrimiljöer. Industrirniljöer med främst anknytning till textilin-

dustrin Rydbohohn. Byggnader från Sveriges äldsta bomullsväveri. Talrika dammar och kvambyggnader. Vid ån finns även ruinerna av Ås kloster.

Bilaga 8 s. 20

20 Bilaga 8

Gullspångsälven

Industrimiljö med ett äldre kraftverk och kanal med slussar. Vid forsama fanns tidigare rika fisken och stora stenåldersboplatser. I mynningen ett medeltida fäste.

Arbogaån/Rastaälven T-Iän

Gruv- och industrimiljöer. Inom vattenområdet finns några vårt

av lands värdefullaste bergslagsmiljöer, såsom Pershyttan, gruvfälten runt Nora, Norasjön och Hammarby och sjön Usken med omgiv-

ningar, t ex Siggebohyttan, Lindesberg, Frövifors mm

Hedsträmmen U och W-län

Vattenled som innehåller bruksmiljöer med hammarsmedjor, bruksherrgårdar och arbetarbostäder. Området illustrerar brukens place-

ring efter utflyttningen från gruvområdena på 1500-talet.

Fina exempel är a Kohlswa bruk och Benhammarsbruk.

Svartån U-län

Bergslags och odlingslandskap. i den övre delen ligger de sedan

medeltiden nyttjade gruvfälten i Norberg och vid ån finns ett flertal välbevarade bergsmansbyar, Olsbenning, längre ned finns

t ex bruksmiljöer vid Svanå och Skultuna messingsbruk. Här finns även ett välhävdat odlingslandskap med rika inslag fomlämning.

av Kring Nötmyran i Västerfärnebo finns betydande områden med

våtängar.

Sagån U-Iän och C-län

Gruv- och odlingslandskap. Dalgång med kvammiljö, stenvalvsbro,

Mälshammars gård och Östens bro, där bytte gisslan vad

man Eriksgatan och det omfattande dammsystemet till Sala silvergruva,

vilket var en förutsättning för gruvdriften där. Odlingslandskapet är

rikt på fomlämningar framförallt från bronsåldern och utgör en del

av enköpingsområdets hällristningskomplex.

Gideån Y-lân

Industrimiljöer med jämbruk kvarn och äldre kraftverk.

Bilaga 8 s. 21

Bilaga 8 21

Försvar

för försvar och kontroll finns i följande de här

av nominerade vattendragen; Råån, Alsterån, Helge Göta älv, Nissan, Huskvamaån, Häggåxi, Göta älv, Gullspångsälven och Ångermanälven. Dessa anläggningar är främst till sin karaktär bety-

dande stödjepunkter och igår följaktligen i vattendrag, karakte-

som riseras som odlingslandskap eller områden med industri Dessa

osv.

försvarsanläggningar utgör alltid betydelsefulla inslag i ett kul-

turvattendrag.

Bilaga 9 s. 200

Svenska Krafcverksföreningens

vattenkraftinventering

Bilaga 9 s. 201

2 Bilaga 9 SOU 1996: 155

PM 1 996-09-25

beträffande vattenkraftinventering

inledning På uppdrag av Kraftverksföreningen har VBB Anläggning utfört inventering den

en av energipotential som finns såväli undantagna som i icke undantagna vattendrag. För inventeringsarbetet har vissa begränsningar gjorts: o Kraftverk med effekt 200 kW har beaktats. o Kraftverk med utbyggnadskostnad 15 kr/årskWhhar beaktats. vattendragen är lokaliserade i tretton vattendragsregioner enligt Vattendragsutredningens VDU rapport. Investeringen omfattar nya anläggningar och avser tidigare utbyggda lallsträckor. Produktionsökning p g a tillbyggnad eller modernisering av befintliga anläggningar ingår ej. Förutsättningar och metodik Vid beräkning av energiproduktion och utbyggnadskostnad för anläggningar i regioner 1-5 användes två metoder enligt nedan: Metod A Uppgifter om energiproduktion är hämtade från statliga utredningar avseende vattenkraftutbyggnad utförda år 1979 och 1984. Uppgifter om anläggningskostnad är antingen hämtade från statliga utredningar

enligt ovan och uppräknade med VAST anläggningskostnadsindex till årets nivå eller uppskattade med hjälp av liknande projekt. Metod B Enligt metod B har energiproduktion och utbyggnadskostnad beräknats för sådana huvudvattendrag inkl biflöde och biflöde till stora huvudvattendrag som inte ingår i statliga utredningar. För anläggningar i vattendrag med flacka lutningar och relativt stora vattenföringar har förutsatts att en del av fallhöjden tillvaratas genom uppdämning. För beräkningen har använts ett för ändamålet utarbetat dataprogram. Indata till programmet hämtades enligt följande. o Bruttofallhöjden och vattenvägslängden har baserats pá topografiska kartor, där

vattendraget delats i lämpliga fallsträckor. o Medelvattenföringen har beräknats med hjälp av SMHIs uppgifter om nederbörds-

område och medelavrinningen. Vid databerâkningen har följande antaganden gjorts:

Bilaga 9 s. 202

Bilaga 9 3

o Utbyggnadsvattenföringen Om,har beräknatts till 1,5 x medelvattenföringen.

o Nettofallhöjden H., har beräknats meadhänsyyntill förlusterna i vattenvägarna.

Årsproduktionen har beräknats enligt formelln E 0,7.8760 P,./1,5. o .

o Vid beräkning av anläggningskostnaderna har följande beaktats:

Vattenvägskostnaden har beräknats under antagande att ståltuber används upp till en diameter av 2 m. Vid större erforderlig vattenvägsarea har förutsatts att tunnel sprängs med ein mininniarea 20 m2.Kostnaden för lägg-

av ning av tuben resp berglörstärkning aw tunneln har antagits vara 20% av tub- resp tunnelkostnad.

Kostnaden för turbin- och över mekanisk utrustning har beräknats enligt foljande:

a Beroende fallhöjd och utbyggnadsvattenföring har en av fyra turbintyper

valts stor eller liten Kaplan resp Francis.

b Turbindiametern och varvtal har beräknats och närmaste standardvarv-

tal, n, valts.

c Växelkostnad har uppskattats i de fall växel erfordras.

d Luckkostnaden har antagits vara 10% av turbinkostnaden.

Kostnaden för generator och övrig elektrisk utrustning har beräknats på ba-

sis av val beträffande asynkron- eller synkrongenerator samt valt varvtal.

Kostnaden för transmissionslinje har uppskattats schablonmässigt utan un-

dersökning av aktuellt överföringsavstånd.

Byggnadskostnaden Km, för kraftstation och damm har beräknats enligt

formeln Kbm konst + Kun.

Kostnaden för administration, projektering, kontroll, oförutsett samt räntor

under byggnadstiden har satts till 25% av summan av kostnaderna 1 torn5

ovan. Vid beräkning av energiproduktion och utbyggnadskostnad för regioner 6-13 har uppgifter hämtats för större anläggningar från statliga eller andra utredningar och för mindre anläggningar dels från inventeringar utförda av länsstyrelser, och dels från VBBs inventeringar.

Sammanfattning

Den med förutsättningarna ovan beräknade energiproduktionen uppgår till 32 570 GWh/år, se bilaga. Som framgår av ovanstående har kostnader och kraftproduktion i de flesta fall enligt metod B beräknas schablonmässigt på relativt begränsat underlag.

Bilaga 10 s. 203

Bilaga 10

Utdrag Lag l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m.

ur: Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:189

l kap. Inledande bestämmelser

1 § Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så

från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt längatt en siktigt god hushållning främjas.

2 § Bestämmelserna i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och bygglagen l987:l0, vattenlagen 1983:291,

miljöskyddslagen 1969:387, naturvårdslagen 1964:822, lagen

1985:620 vissa torvfyndigheter, väglagen 1971:948, lagen

om 1902:7l s.l, innefattande vissa bestämmelser elektriska an-

om läggningar, lagen 1978:160 vissa rörledningar, luñfartslagen

om 1957:297, minerallagen l99l:45, lagen 1966:314 om kontinentalsockeln, lagen 1983:293 inrättande, utvidgning och avlysning

allmän farled och allmän hamn och lagen 1992:1140 om Sveriav ges ekonomiska zon. Lag 1992:1146. Lag 1992:1146.

2 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall sådan

ges användning medför från allmän synpunkt god hushållning.

som en 2 § Stora mark- och vattenområden inte alls eller endast obe-

som

tydligt är påverkade exploateringsfciretag eller andra ingrepp i

av miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

3 § Mark- och vattenområden är särskilt känsliga från ekolo-

som

gisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan

skada natumiiljön.

4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.

Bilaga 10 s. 204

SOU 1996: 155 Bilaga 10

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast det behövs för att tillgodose väsentliga

om samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt att mark tas i

genom annan

anspråk.

Skogsmark har betydelse för skogsnäringen skall så långt

som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett ratio-

nellt skogsbruk.

5 § Mark- och vattenområden har betydelse för rennäringen

som eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden är riksintresse för rennäringen eller yrkesfis-

som av ket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund områdenas naturvärden eller kulturvärden eller

av med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av

som områden för friluftsliv i närheten tätorter skall särskilt beaktas.

Områden är riksintresse för naturvärden, kulturmin-

som av nesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

7§ Mark- och vattenområden innehåller värdefulla ämnen

som eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan

påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

Områden innehåller fyndigheter ämnen eller material

som av

är riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första som av stycket.

8 § Mark- och vattenområden är särskilt lämpliga för anlägg-

som

ningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribu-

tion, kommunikationer, Vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra

tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Områden är riksintresse för anläggningar som avses i

som av första stycket skall skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra

som

tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

Bilaga 10 s. 205

Bilaga 10 SOU 1996: 155

9 § Mark- och vattenområden har betydelse för totalförsvaret som skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt motsom verka totalförsvarets intressen. i

Områden är riksintresse på grund att de behövs för som av av totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder kan som påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet anläggningarna. av 10 § Om ett område enligt 5--8 §§ riksintresse för flera oförär av enliga ändamål, skall företräde åt det eller de ändamål på ges som lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning med marken, vatten net och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbestämmelsema i 3 kap.

3 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet

l § De områden som anges i 2-6 är, med hänsyn till de naturoch kulturvärden finns i områdena, i sin helhet riksintresse. som av

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till

stånd i dessa områden endast hinder inte möter enligt 2-6 och om om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det ñnns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning sådana fyndigheter ämnen eller material av av som avses i 2 kap. 7 andra stycket.

2§ . . . . . . . .. 3§ . . . . . . . .. 4§ . . . . . . . .. 5§ . . . . . . . ..

Bilaga 10 s. 206

Bilaga 10

6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning for krañäxidamål får inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden: I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och

Österdalälven Trängslet

uppströms I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga

I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån

uppströms Holmsjön I Indalsälven Åre-älven, Annnerån, Storån Dammån samt

Hårkan I Ångennanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,

Ransam samt Vojmân uppströms Vojmsjön Vapstälven Moälven

Lögdeälven

Öreälven I Umeälven Tämaân, Giijesân och Juktån uppströms

Fjosoken Sävarân I Skelleñeälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive

Riebnes samt Malån Byskeälven

Åbyälven

I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla

Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure

samt Pärlälven Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån

Bilaga 10 s. 207

Bilaga 10

Fylleån

I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms

riksgränsen till Norge Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för krañändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt

Dalälven nedströms Näs bruk I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträck

an mellan Laforsen och Arbråsjöama I Ljungan sträckan mellan Havem och Holmsjön samt

sträckan nedströms Viforsen I Indalsälven Långan nedströms Landösjön I Ångennanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön I Umeälven Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. 7§

. . . . . ..

4kap

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5 kap. Milj l § En ansökan om tillstånd för en anläggning eller en åtgärd som avses i 4 kap. skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. 2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som föreskriva att det i ärenden enligt någon de lagar i

av som anges kap. 2 skall upprättas miljökonsekvensbeskrivning enligt detta

en kapitel.

3 § Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad

Bilaga 10 s. 207

bedömning planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds

av en inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

Bilaga 10 s. 208

Bilaga 10

4 § Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som an-

för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga. svarar

6 kap. Myndigheternas uppgifter, ansvarsñrdelning m. m. l § Varje myndighet skall tillämpa denna lag skall se till att

som sådana planer enligt plan- och bygglagen 1987: 10 och sådant planeringsunderlag belyser hushållningsfrågan finns tillgängliga i

som målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla

planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till

dessa. Länsstyrelsen skall ställa utredningar, program och annat

samman

planeringsunderlag har betydelse för hushållningen med natur-

som resurser i länet och som ñnns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna lag.

2 § Regeringen får i visst fall besluta eller flera kommuner

att en skall redovisa till regeringen eller någon arman myndighet hur kom-

i sin planering enligt plan- och bygglagen 1987: 10 avser att munen tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresurser. Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan redovisning. 3 § Länsstyrelsen har tillsyn i länet över hushållningen med natur-

och efterlevnaden vad föreskrivs i eller beslutas resurser av som med stöd av 4 kap.

De centrala forvaltningsmyndigheterna har och inom sitt

var en verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser. Boverket har den allmänna uppsikten över hushållningen med naturresurser.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan hur går det U. 26.Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28.Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om könochfördelningavfritidsresurser.C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn ll kap. - av Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 3 .Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år medEU. Svenskastatstjärtstemäns + bilagedel.C. . erfarenheteravarbeteti EU. UD. 32. Möss och människor.Exempelpâ bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsrollm.m. K. Batterierna enladdadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.+ A. . - Omjärnvägenstrañkledningm.m. K. 35 Kriminalunderrättelseregister . . Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. .EU-mopeden.Ålders-och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. två- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeår. S. 12.Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39.Rapport från ldimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheter- 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. finansmaktensområde.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. .Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42.Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament och ekonomiskaaspekteravEU:s sjätte och offentligheti EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44.Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelni expropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46. Enskildavägar.K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47.Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. 19.Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomes Urbanizing an bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat II. N. UD. 49.Regler för handelmedel. N. 20. Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbudmot vapen allmänplatsm.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag i arbetslöshetsförsäken ny 2 .Reform. och förändring. Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Preciseringavhandelsändamáleti detaljplan.M. 1993års universitets-och högskolereform.U. 53. Kalkningavsjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54. Kooperativa möjligheteri storstadsområden.S. inflytande,delaktighetochansvar.U. 55. Sverige,framtidenoch mångfalden.A. 23. Kartläggningoch analysavdenoffentligasektorns 55 Pâväg motegenföretagande.A. . upphandlingav varoroch tjänstermed 55. Vägar in i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56.Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagoch debattinför 57. Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen1996.UD. 58. Finansieringen det civila försvaret. Fö.av 25. Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten.Kartläggning, EU 96-kommitténserfarenheter.UD. övervägandenoch förslag. Fö. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju.

utvidgningenseffekter på dengemensamma 88. Kameraövervakning.Ju.

jordbrukspolitiken. UD. 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch 6l.Olika länder olika takt. Om flexibel integration - medelstoraföretagen.N. och förhållandetmellanstoraoch småstateri EU. 90. Sammanhålletstudiestöd.U. UD. 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida 62. EU, konsumenternaoch maten ersättningsformer En översyn de nationella

- av - Förväntningaroch verklighet. Jo. taxomaför läkareoch sjukgymnaster.S. 63.Medicinska undersökningari arbetslivet.A. 92. IT i miljöarbetet.M. 64. FörsäkringskassanSverige Översyn - av 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K.

socialförsäkringensadministration.S. 94. Nationell teleadresskatalog. K. 65. AdministrationenavEU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan.K. i Sverige.Jo. 96. Strukturförändringoch besparing. 66. Utvärderatpersonval.Ju. En uppföljningavgenomfördaförändringar 67. Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheter 68.Några folkbokföringsfrågor. Fi. Utvärdering av enreform. Fö. .Kompetensoch kapital + bilaga. N. 98. Vem styr försvaret Utvärderingav 70. Samverkanmellan högskolanoch näringslivet.N. effekterna avLEMO-reformen.Fö. 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder 99. Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån och landsbygd.In. LEMO-reformensavvecklingavpersonal.Fö. 72.Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 100.Ett nytt systemför skattebetalningar.Del A. 73.Svensk kärnteknisktillsynsverksamhet. Ett nytt systemför skattebetalningar.Del B. Volym l En granskning.M. - Författningsförslag,författningskommentarer 73. SwedishNuclear RegulatoryActivities. och bilagor. Fi. Volume l An Assessment.M. - 10 .Kärnavfall teknik ochplatsval.KASAMs 74. Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. yttrandeöverSKBsFUD-Program95. M. Volym 2 Faktaredogörelser.M. - 102.TUFF Teckenspråksutbildningför föräldrar. U. - 74. SwedishNuclear RegulatoryActivities. 103.Miljöbalken. En skärptoch samordnad Volume 2 Descriptions.M. - miljölagstiftning för enhållbar utveckling. 75.Värden i folkhögskolevärlden.U. Del 1 och M. 76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,- 104.Konsumentskydd elmarknaden.C.

formalia. Sammanfattningavett seminariumi 105.Att främja donationertill universitet april 1996.UD. och högskolor. U. 7x.Utländska försäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö.

Sverige.Fi. - Sammanfattning fyra regionalamötenav 7 .Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering.N. 107.Union utangränser konsekvenser,möjligheter, 79.Översyn revisionsreglerna.Fi. av problem. Sammanfattning seminariumi avett 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. RadioochTV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C. 81.Skydd för sparandei sparkasseverksamhet.Fi. 109.Från åkerlottertill Paradis ett delbetänkande 82.En översyn avluft- sjö- och spårtrafikens från Utredningen universitetsfastigheter om m.m. tillsynsmyndigheter.K. angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplátelserav 83.Allmänt pensionssparande.S. vissahögskolefastigheter.Fi. 84.Ekobrottsforskning.Ju. llO. Inför ett Svensktkulturnät IT ochframtiden 85.EgonJönsson kartläggning lokala - - en av sam- inomkulturområdet.Ku.

verkansprojektinom rehabiliteringsområdet.S.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

lll. Bevakadövergång.Åldersgränserför ungaupp 137.Kommunalförbundochgemensamnämnd

till 30 år. C två formerför kommunalsamverkan.In. 112.Integreringav miljöhänsyninom denstatliga 138 Ny behörighetsregleringpå hälso-och sjukvårdens

. förvaltningen.M. områdem.m. S. 113.En allmänochaktiv försäkringvid sjukdomoch 139.Skattpå avfall. Fi. rehabilitering.Del l och 2. S. .K0:s biträde enskilda.In. 114.En körkortsreform.K. 141.Vårdavgiftervid rättspsykiatriskvård,m.m.S. 115.Barnkonventionenoch utlänningslagen.S. 142.Länsstyrelsernasroll i infrastruktur-planeringen.K. 116.Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- 143.Krockellermöte Om denmångkulturella

utredningen.Fi. skolan.U. 117.Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.Fi. 144.Ökadkonkurrensi handelnmedlivsmedel.N. 118.StationStockholmNord. K. 145.Arbetstid 119.Lättnadi dubbelbeskattningen mindreav företags längd,förläggningochinflytande + bilagedel.A. inkomster.Fi. 146.Att återerövravardagen.S. 120.Högskolani Malmö Slutbetänkande.U. 147.Övergångsbestämmelsertill miljöbalken.M.

- 121.Spår, miljö och stadsbildi centralaStockholm.K. 148.Översyn förvärvslagenochhyreslagen

av 122.Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar Borgenochpant.Ju. ochhantverksutövande.U. 149.Elberedskapen.Författningsfrågor.N. 123.Iakttagelseroch förslagefter omstruktureringenav 150.Enallmänochsammanhållenarbetslöshetsförsvaretsledningochstöd. Fö. försäkring.A. 124.Miljö för enhållbarhälsoutveckling. 151.Bidraggenomarbete Enantologi.S.

- Betänkande.Förslagtill nationellthandlingsprogram. 152.Gruvornaoch framtiden.N. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.S. 153.Hållbar utvecklingi Sverigesskärgårdsområden. Bilaga2. Aktörer ochverktygi miljöhälsoarbetet.S. M. Environmentfor SustainableHealthDevelopment 154.Trerapporterom studiecirklar.U.

anAction Planfor Sweden.S. 155.Omtankaromvattendrag 125.Drogeri trañken.Ju. ett nyttangreppssätt.M. 126.Dopingi folkhälsoperspektiv.Del A ochDel B. S. Folkbildningensinstitutioner.U. . 128.Skyddetavkulturmiljön. En översynav kulturminneslagensbestämmelserombyggnader ochIculturmiljöer,prästgårdar,kyrkstäderoch ortnamn.Ku. 129.Denkommunalasjälvstyrelsenochgrundlagen.In. 130.De två kulturema.RapporteravKlausRichard Böhme,BoHuldt,Carl-EinarStålvantsamtKent Zetterberg.Bilagormedunderlagsmaterialtill UTFÖR:sslutbetänkandeSOU 1996:123.Fö. 131.Externvärderingavhot ochfomiåga.Bilagormed underlagsmaterialtill UTFÖR:sslutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 132.Detstoraochsnabbagreppet.Om LEMO-reformens metoderochresultat.Bilagor medunderlagsmaterial till UTFÖR:sslutbetänkandeSOU 1996:123.Fö. 133.Jämställdvård. Olika vård på likavillkor. S. 134.Jämställdvård. Möteni vårdenur ett tvärvetenskapligtperspektiv. 135.Fibromyalgioch Duchennesmuskeldystroñ. KunskapslägeochbehovavframtidaFoU. S. 136.EffekteravEU:sjordbrukspolitik.Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:sregeringskonferens procedurer,aktörer,

formalia. Sammanfattningavett seminariumi Mössoch människor.Exempelpå bra

april 1996.76 IT-användningbland barn och ungdomar.32

EU och Sverige från Kiruna till Malmö.

- Justitiedepartementet Sammanfattning fyra regionalamötenav

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister

Unionutangränser konsekvenser,möjligheter, DNA-register. 35 -

problem.Sammanfattningavett seminariumi Elektronisk dokumenthantering.40

november1995. 107 Presumtionsregelni expropriationslagen.45

Förbudmot vapen allmänplatsm.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval.66

Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier Ekobrottsforskning.84

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87

försäkringar. 18 Kameraövervakning.88

Statensmaritimaverksamhet.41 Drogeri trafiken.125 Översyn Finansieringen det civila försvaret. 58av

avförvärvslagenochhyreslagen

Utveckladsamordninginom det civila försvaret Borgenochpant.148

och fredsräddningstjänsten.Kartläggning,

Utrikesdepartementet övervägandenoch förslag. 86

Strukturförändringoch besparing. Vem bestämmervad EU:sinternaspelreglerinför

En uppföljningavgenomfördaförändringar regeringskonferensen1996. 4

inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 Politikomrâdenunderlupp. FrågoromEU:s första

Effektivare försvarsfastigheter pelareinför regeringskonferensen1996.5

Utvärderingav enreform. 97 Ettär medEU. Svenskastatstjänstemäns

Vem styr försvaret Utvärderingav erfarenheteravarbeteti EU. 6

effekternaavLEMO-reformen. 98 Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och

Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrän säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7

LEMO-reformensavvecklingav personal.99 Union för bådeöstochväst. Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte iakttagelseroch förslagefter omstruktureringenav

av försvaretsledningoch stöd. 123

utvidgning. 15

Detvå kulturerna.Rapporter KlausRichardav Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar,

Böhme,BoHuldt, Carl-EinarStålvantsamtKent utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga

Zetterberg.Bilagormedunderlagsmaterialtill rättigheteri EU. 16

UTFÖR:sslutbetänkandeSOU 1996:123.130 Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs

Externvärderingavhot ochförmåga.Bilagormed bedömningarinför regeringskonferensen1996. 19

underlagsmaterialtill UTFÖR:sslutbetänkande Frän Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga

SOU 1996:123.131 EU-ländersförslagoch debattinför

Detstoraochsnabbagreppet.Om LEMO-reformens regeringskonferensen1996. 24

metoderochresultat.Bilagormedunderlagsmaterial Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament

till UTFÖR:sslutbetänkandeSOU 1996:123.132 ochoffentligheti EU. 42

Jämställdheteni EU. Spelregleroch Socialdepartementet

verklighetsbilder.43

Sverigesmedverkani FN:s familjeår. 37 Europapolitikenskimskapsgrund.

Kooperativamöjligheteri storstadsomrâden.54 En prineipdiskussionutifrån

FörsäkringskassanSverige Översyn EU 96-kommitténserfarenheter.59 - av

Socialförsäkringensadministration.64 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och

Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 utvidgningenseffekter den gemensamma

Allmänt pensionssparande.83 jordbrukspolitiken.60

EgonJönsson enkartläggningavlokala Olika länder olika takt. Om flexibel integration -

förhållandet samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 och mellanstoraoch småstateri EU.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Den privata vårdensomfattningoch framtida

Pensionssamordningför svenskari EU-tjänst.57 ersättningsformer En översynavde nationella

- Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader.67 taxomafor läkareoch sjukgymnaster.91

Några folkbokföringsfrågor.68 En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch

Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti rehabilitering.Del 1och 113

Sverige.77 Barnkonventionenochutlänningslagen.115 Översyn

avrevisionsreglerna.79 Miljö för enhållbar hälsoutveckling.

Skyddför sparandei sparkasseverksamhet.81

Förslagtill nationellthandlingsprogram.124

Ettnytt systemför skattebetalningar.Del A. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.124

Ettnytt systemför skattebetalningar.Del B. Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet.124

Författningsforslag,författningskommentarer Environmentfor SustainableHealthDevelopment an

- och bilagor. 100 Action Planfor Sweden.124

Från åkerlottertill Paradis ettdelbetänkande Dopingi folkhälsoperspektiv.Del A ochDel B. 126 -

från Utredningenomuniversitetsfastigheterm.m. Jämställdvård. Olika vård lika villkor. 133

angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplåtelserav Jämställdvård. Möteni vården ettur

vissahögskolefastigheter.109 tvärvetenskapligtperspektiv.134

Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- FibromyalgiochDuchennesmuskeldystroñ.

utredningen.116 KunskapslägeochbehovavframtidaFoU. 135

Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén.117 Ny behörighetsreglering hälso-ochsjukvårdens

Lättnadi dubbelbeskattningen mindreföretagsav områdem.m. 138

inkomster. 119 Vårdavgiftervid rättspsykiatriskvård,m.m. 141

Skattpå avfall. 139 Att återerövravardagen.146

Bidraggenomarbete En antologi.151 Utbildningsdepartementet

Kommunikationsdepartementet Dennyagymnasieskolan hur går det l

Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering. Om järnvägenstrañldedrtingm.m. 9

2 EU-mopeden.Ålders-ochbehörighetskravför

Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. två- och trehjuligamotorfordon.11

20 Bättretrafik medväginformatik.17

Reform och förändring.Organisationoch verksamhet Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26

vid universitetoch högskolorefter 1993års Banverketsmyndighetsrollm.m. 33

universitets-och högskolereform.21 Enskildavägar. 46

Inflytandepå riktigt Om eleversrätttill Enöversyn luft- sjö-ochspårtrañkens -

av inflytande, delaktighetoch 22

ansvar. tillsynsmyndigheter.82

En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Ny yrkestrafiklagstifttting.93

Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Nationellteleadresskatalog.94

1990-talet.28 Botniabanan.95

Forskningoch Pengar.29 En körkortsreform 114

Högskolai Malmö. 36 StationStockholmNord. 118

Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Spår, miljö ochstadsbildi centralaStockholm.121

individ och lokalsamhälle.47 Länsstyrelsernasroll i infrastrukturplaneringen.142

Värden i folkhögskolevärlden.75

Sammanhålletstudiestöd.90

Finansdepartementet

TUFF Teckenspråksutbildningför föräldrar. 102 Kommuneroch landstingmedbetalnings- -

Att främjadonationertill universitet svårigheter.12 och högskolor. 105

Budgetlag regeringensbefogenheterpå

- Högskolani Malmö Slutbetänkande.120 ñnansmaktensområde.14 -

Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar Borgenärsbrotten enöversynav ll kap.

- och hantverksutövande.122 brottsbalken.30 Folkbildningensinstitutioner.127

Översynav skatteflyktslagen.

Krock ellermöte Om denmångkulturellaskolan.143 Reformeratförhandsbesked.44 -

Trerapporterom studiecirklar.154

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Närings- och handelsdepartementet

Offentlig djurskyddstillsyn.13 Ökadkonkurrensi handelnmedlivsmedel. 144

EU, konsumenternaoch maten Elberedskapen.Författningsfrâgor.149

- Förväntningaroch verklighet. 62 Gruvomaoch framtiden.152

Administrationenav EU:s jordbrukspolitik

i Sverige. 65 Civildepartementet

EffekteravEU:sjordbrukspolitik.136 Fritid i förändring.

Om könochfördelningavfritidsresurser.3

Arbetsmarknadsdepartementet

Forskningför vár vardag. 10 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34+ Attityder och lagstiftningi samverkan

Grundläggandedrag i enny arbetslöshetsförsäkring + bilagedel.31 alternativoch förslag.5l Konsumentskyddpâ elmarknaden.104

Sverige,framtidenoch mångfalden.55 Konsumenternaoch miljön. 108

Pâvägmotegenföretagande.55 Bevakadövergång.Åldersgränserför till ungaupp Vägar in i Sverige. 55 30 år. 111

Hälftenvore nog omkvinnor ochmänpå - 90-taletsarbetsmarknad.56 Inrikesdepartementet

Medicinskaundersökningari arbetslivet.63 Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch Arbetstid landsbygd.71 längdförläggning och inflytande+ bilagedel.145 Den kommunalasjälvstyrelsenochgnmdlagen.129 En allmänochsammanhållenarbetslöshets- Kommunalförbundoch gemensamnämnd försäkring.150 tvâ former för kommunalsamverkan.137

KO:s biträde enskilda.140

Kulturdepartementet Miljödepartementet

Från massmediatill multimedia-

att digitaliserasvensktelevision.25 Batterierna - en laddadfråga. 8 Viktigt meddelande. Nationalstadsparker.38 Radiooch TV i Kris och Krig. 80 Rapportfrån klimatdelegationen1995. Inför ett Svensktkulturnät IT ochframtiden - Klimatrelateradforskning. 39 inom kulturomrádet.110 Precisering handelsändamâlet av i detaljplan.52 Skyddetavkultunniljön. En översynav Kalkningavsjöar och vattendrag53 kultunninneslagensbestämmelser byggnader om Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. ochkulturmiljöer,prästgárdar,kyrkstäderoch Volym 1 En granskning.73 ortnamn.128 SwedishNuclearRegulatoryActivities.

Volume 1 An Assessment.73

Näringsdepartementet -

Svenskkärnteknisktillsynsverksarnhet. Kartläggningoch analysavden offentligasektorns Volym 2 Faktaredogörelser.74 upphandlingavvaror och tjänstermed Swedish NuclearRegulatoryActivities. miljöpåverkan.23 Volume 2 Descriptions.74 - ShapingSustainableHomesin anUrbanizing IT i miljöarbetet.92

World. SwedishNational Reportfor HabitatII. 48 Kärnavfall teknik och platsval.KASAMs - Reglerför handelmedel. 49 yttrandeöver SKBsFUD-Program95. 101

Kompetensoch kapital + bilaga. 69 Miljöbalken. En skärptoch samordnad

Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70 miljölagstiftning för enhållbarutveckling.

Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch Del l och 2. 103

finansiering.78 Integrering miljöhänsyninom den statliga av Samverkanmellanhögskolanoch de småoch förvaltningen. 112

medelstoraföretagen.89 Övergångsbestämmelser till miljöbalken.147 Hållbar utvecklingi Sverigesskärgárdsomráden.153

Omtankaromvattendrag

ett nyttangreppssätt.155