Prop. 1992/93:80

om utökat älvskydd

a Regeringens proposition &?

1992/93z80

om utökat älvskydd prop.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 december 1992 för de åtgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Görel Thurdin

Departementspromemorian (Ds 1992:29)

Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap Öå NRL

UTÖKAT ÄLVSKYDD

Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor .med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 å NRL

Mitt uppdrag har varit att inventera och översiktligt bcskrivu fi'irhållandena kring de vattendrag som är av stort Vättle för naturvård, friluftsliv, kultur- minnesvård och fiskc och som inte är skyddade mot vattenkraftutbyggnad enligt 3 kap. 65 NRL.

Sedan jag slutfört detta uppdrag fårjag härmed övcrlämna mitt förslag till sådana älvar och älvsträckor som jag efter granskning funnit mest angeläget att undanta från vattenkraftsutbyggnad.

l riksdagsmotioncr, i skrivelser till regeringen, i miljörapport l990:'ll från Nordiska Ministerrådet etc. har initiativ tagits att föreslå skydd för ett antal älvar och älvsträckor. Utöver dessa har jag gjort en granskning av samtliga oskyddade vattendrag eller delar därav till vilka är knutet riksintresse för naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske.

Min rapport innefattar samtidigt en redovisning av vattenkraftintresset och hur berörda vattendrag behandlats i betänkandena (SOU 1974222) Vat- tenkraft och miljö — Sehlstedtska utredningen —, (SOU 1976228) Vattenkraft och miljö 3 — Ekströmska utredningen — , samt i den därefter lämnade propo- sitionen om utbyggnad av vattenkraften. Den aktuella utbyggnadssituatio- nen framgår också av en redogörelse.

] första hand har uppdraget omfattat vattendragen i norra Svealand och Norrland, dvs. de tidigare utredda delarna av landet. Min granskning omfat- tar därutöver en mera översiktlig översyn av södra Sveriges vattendrag. Jag finner det angeläget att skyddsvärda älvmiljöer även inom dessa delar av landet kan bevaras från vidare utbyggnad, varför mitt förslag bl.a. omfattar fyra syd- och västsvenska åar.

De älvar och älvsträckor som enligt mitt förslag bör skyddas mot vatten- kraftsutbyggnad är följande:

Vattenom råden:

Åbyälven

I Skellefteälven Malån Sävarån

l Indalsälven Hårkan

I Ljungan Gimån uppströms Lcringcn—Holmsjön I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga Bräkneån

Fylleån

I Enningdalsälven Kynne älv mcd Bullaresjöama

• Sida 29
•  Original

Bilaga 1

Älvsträckor:

l "Luleälven Sjön Langas och Jaurekaska l Gideälven Sträckan mellan Stcnnäs och Björna [ Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön ] Ljungan Sträckan nedströms Viforsen I Dalälven Österdalälven, sträckan mellan Åsens och Väsa kraftverk, samt Dalälven mellan Gy- singe och havet I Mörrumsån Sträckan nedströms Fridafors bruk

Förslaget till komplettering av skyddet för värdefulla älvar och älvsträckor föranleder ändring i 3 kap. 6 & naturresurslagen.

Tredje stycket i paragrafen medger undantag för vattenföretag som orsa- kar endast obetydlig miljöpåverkan. Jag anser att en sådan ändring bör göras i vattenlagen att tillåtligheten av sådana företag avgörs av regeringen.

Stockholm i mars 1992

Ö/jmz Nyström

• Sida 30
•  Original

Bilaga 1

Jaurekaska i Stora Luleälven

Allmän beskrivning

Jaurekaska är en kort (ll-2 km) forssträcka mellan sjöarna Langas och Stora Lulevattnet. Detta är den enda outbyggda fallhöjd som finns kvar i Luleälv- en nedströms ht'.')gfjällsområdet, där källflödena är skyddade mot vidare ut- byggnad enligt 326 NRL.

Vattenframrin ningen iJaurekaska är hårt reglerad genom tappningen från de stora sjömagasinen i Akkajaure och Satisjaure. Under vinterperioden framsläpps vattnet med korttidsreglering genom Vietas kraftstation, belägen vid Stora Sjöfallet överst i Langas. För att garantera visst lägsta vattenstånd i Langas har Vattenfall anlagt en tröskel i sjöns utlopp. Stora Lulevattnct nedströms forsen är årsreglerad med 3,7 m amplitud varför strömstrz'ickans längd varierar med indämningen.

Övre delen av Langas, nära nog halva sjön, ligger inom Stora Sjöfallets nationalpark. Mellan de riksintressanta stora områden inom Norrbotten som avser naturvård och friluftsintrcsse ligger Jaurekaska centralt. På norra sidan när Sjaunja — föreslaget som ny nationalpark ned till sjösystemct och på södra sidan ligger området UltevisSitojauresänkan—Harrejaur. Hela Norrbottens fjällområde utgör riksintresse för friluftslivet. På båda sidor om Jaurekaska möter s.k. obrutet fjällområde.

Skyddsvärden

Jaurekaska-strömmarna hålleri stor utsträckning vinteröppet vatten, vilket är av stor betydelse för många sjöfågelarter. Särskilt under våren kan 100- tals sångsvanar uppehålla sig där, ofta under lång tid vid sin flyttning. Till- gången till föda och öppet vatten är avgörande. l—lavsörn är också vanlig här. Jaurekaska besöks alltjämt av utter, idag en av landets mest sällsynta djurar- ter.

Enligt fiskeriintendenten är Langas den sjö som har störst betydelse för fisket i Stora Luleälven. Ett antal bofasta har här sin huvudsakliga inkomst av fisket, som också är viktig som binäring för renskötande samer i området. l'sfiske bedrivs på vårvintern av ett stort antal fritidsfiskarc. Fiskutsättning görs av Vattenfall i alla älvsystemets sjöar, men, utom i Langas, gör sig den s.k. regleringseffekten numera gällande genom allmän nedgångi fiskbestån— den. För reproduktion av den egna öringstammcn är Jaurekaska därför av stort värde så länge lekbottnarna bibehålls. Detta är den enda kvarvarande delen av huvudälven med naturliga reproduktitmsmöjligheter.

För turism och friluftsliv är Jaurekaska, trots sin begränsade utsträckning, av stort värde. Fisket med tillgång på öring och harr är attraktivt. ”Vägen västerut” som passerar Jaurekaska är, särskilt sommartid, ett'viktigt trafik- stråk som leder in i ett av vårt lands mest besökta högfjällsområden. För na- turupplevelser] och landskapsbilden skulle varje utbyggnad här vara starkt negativ.

&;

• Sida 31
•  Original

Utbyggnadsfrågans behandling

Ekströmska utredningen har redovisat en utbyggnad i Jaurekaska som ett projekt med årsproduktionen 45 GWh. Det presenterades av Vattenfall iett sent skede av utredningen och endast i form av en skiss. Någon bedömning av inverkan på omgivningar och motstående intressen kunde inte göras. Älv- sträckan ansågs därför inte kunna placeras i utredningens rangordning.

Ivattenkraftberedningen har ett projekt redovisats, Langas med produk- tionen 31 GWh/år, men beredningen tog inte upp detta i sitt förslag. Utbygg- naden ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Vattenfall ingav 1982 och 1983 ansökningar om tillstånd att få anlägga reg- leringsdamm vid Jaurekaska och därmed få reglera Langas, och alternativt en kraftstation i Jaurekaska. Ansökningarna ledde slutgiltigt till ett beslut där regeringen fann de båda ansökta företagen ej tillåtliga.

1 en 1990 ingiven ansökan till vattendomstolen begär Vattenfall tillstånd till ändring av de för Langas gällande vattenhushållningsbestämmelserna. Detta skulle innebära en skärpning av korttidsregleringcn i Victas kraftsta- tion så att dygnsvariationerna i Langas nära nog fördubblas, en ökning från (),27 m till 0,5 m och per vecka en ökning från 0,7 m till 1,0 m. Allvarliga och förvärrade skador kan befaras uppkomma bl.a. på fiske, isar och kommuni- kationsmöjligheter på sjön. Förbindelsen över Langas till Svenska Turistför- eningens fjällstation Saltoluokta utgör en del av Kungsleden med stor bety— delse för fjällturismen i Sverige. Fjällstationen är öppen även vintertid. Reg- leringen avses ske inom de tidigare fastställda regleringsgränserna. Domsto— len har ännu inte avkunnat dom i ärendet.

Motion

l fp—motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sådan änd- ring av NRL att Luleälven sträckan mellan Victas och Stora Lulevattnct skyddas.

Egna synpunkter

Trots all påverkan genom vattenregleringen i älven finns beaktansvz'irda na- turvärden kvar som talar för att Jaurekaskaforscn bör garanteras ett skydd mot utbyggnad. Som enda återstående strömsträcka längs Luleälven kan Jaurekaska anses utgöra en ekologisk brygga som binder samman de stora fjäll- och skogsområden vars skyddsintresse NRL avser att försäkra. Denna del av älven har en viktig roll som refugium för att bibehålla något av den ursprungliga älvens biologiska funktion. Inte minst gäller detta betydelsen för reproduktionen av de egna öringsstammarna som är viktiga för Langas och Stora Lulevattnet. Det gäller också utterl'örekomsten som bör ses mot bakgrunden av Sveriges åtaganden i samband med undertecknandet av Bernkrmventionen.

Det av Vattenfall sökta tillståndet om ändring av reglcringsbestämmel— serna för Langas kan befaras medföra ytterligare stora skador i sjön, och sannolikt också i Jaurekaska.

Det kan ifrågasättas om ett skydd enligt NRL i Luleälven skall avse endast

Prop. 1992/93:80 Bilaga Il

• Sida 32
•  Original

Bilaga 1

Jaurekaskaforsen, eller som i ovannämnda motion föreslås, sträckan från Victas till Stora Lulevattnet. Mycket talar för det senare förslaget som inne- bär ett förebyggande av nya stora skador som ev. också kan drabba Jaure- kaska. Jag vill förorda det senare alternativet. Ett ytterligare intrång i Stora Sjöfallets nationalpark torde för övrigt förutsätta medgivande av riksdagen.

Åbyä lven

Några riksintressen för naturvård, friluftsliv eller kulturminnesvård har inte . . —.. 0 .. angrvrts for Abyalven.

Allmän beskrivning

Åbyälven, som tillhör de mindre av skogsälvarna (tillrinningsområde 1 300 km:), rinner upp ca 2 mil norr om Arvidsjaur.] den övre delen finns sjöarna Vuotner, Lauker och Östra Kikkejaur. Älven nedströms är sjöfattig, utan större sidovattendrag och rinner delvis nära noir om Byskeälven. Den är i sitt nedre lopp brantare än någon annan norrländsk älv och når högsta kust- linjen mindre än 5 mil från kusten. Först där, vid Klubbforsen, möter odlad jord i någon omfattning och längre ned är den för norrländska förhållanden tämligen rik.

Skydds 'ärden

Övre delen av Åbyälven hyser många naturvetenskapliga värden, bl.a. in- tressanta moränområden. Floran är artrik. Vid en inventering invid älven inom Arvidsjaur påträffades 248 arter (länsstyrelsen i BD-län 'l977). Även den nedre delen av dalgången uppvisar på många ställen en intressant flora, bl.a. förekommer tibast.

Flera för den högre faunan betydelsefulla våtmarker finns längs älven. Ut- ter förekommer på flera ställen. Säkra observationer har noterats vid älvens övre del och vid Klubbfors. Under de senaste åren har titter iakttagits även vid Åbyn.

Åbyälven hyser en god bäverstam som för närvarande sprider sig. Även bisam påträffas längs älven. Flodpärlmussla finns på llera ställen, rikligast i älvens nedre delar.

Älven är mycket rik på forssträckor och har i långa avsnitt rcn vildmarks— karaktär, som gör att den har högt värde för fritidsfisket. Fiskarterna domi- neras av harr, men där finns också havsöring, lax och netting (nejonöga) som går upp i älven och i dess nedre del har goda naturliga reproduktionstmttnar. laxbeståndet är av intresse även från genetisk synpunkt genom att laxen an- passat sig till ett så litet vattendrag med dess speciella miljöbetingelscr. Äbyälven är en av de få älvar där utsättning med laxyngel av andra stammar varit mycket begränsad och där den genetiska effekten på den ursprungliga laxen anses vara försumbar. Åbyälvens lax har därför ett mycket högt skyddsvärdc. Senare års elfisken visar på mycket goda tätheter av laxungar jämfört med andra laxälvar.

Domänverket har vidtagit en hel del fiskevärdande åtgärder, och i viss ut-

• Sida 33
•  Original

Bilaga 1

sträckning har också goda naturliga reproduktionsförhållanden återskapats genom flottlcdsrestaureringar i älven.

Särskilt övre delen av Äbyälven är av stort värde för det rörliga friluftsli— vet. Goda möjlighetcr erbjuds för kanotsport med sjöar, sel och lättpaddlade strömsträckor.

För renskötseln har Äbyälven stor betydelse. Viktiga vinterbeten ligger nära älven, som också erbjuder goda betett i samband med flyttningarna. Genom skogsbrukets åtgärder har renskötseln vintertid i hög grad försvårats och en utbyggnad av älven skulle ytterligare kunna begränsa renskötselns möjligheter i älvdalen.

Arkeologiska undersökningar längs älven och särskilt kring Östra Kikke- jaur visar att älven och sjöarna varit viktiga bosättningsområden redan i forntiden. Äldre samisk kultur uppträder här inom samma område som fångstkulturen och representeras genom talrika lämningar. Ett stort antal boplatser av stenålderskaraktär har registrerats, men även gravar från vi- kingatiden. Rikligt med äldre samiska lämningar har också påträffats. Ut- byggnadsfrågans tidigare behandling

Till Ekströmska utredningen redovisades en relativt långtgående utbygg- nad, 6 kraftstationer, som med ett stort regleringsmagasin i Östra Kikke- jaure skulle ge ca 230 GWh/år. Med hänsyn till de relativt höga naturvärden som noterats och att utbyggnaden därför skulle innebära påtagliga skador placerades Åbyälven i klass 3b.

Den utbyggnad som redovisas till Vattenkraftberedningen är 9 kraftstatio- ner med en sammanlagd produktion av 86 GWh/år. Beredningen har hänfört projektet till klass B och inte tagit upp någon utbyggnad av Åbyälven i sitt förslag. Några projekt iÄbyälven förekommer inte heller i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Planerad utbyggnad

Åbyälven är hittills obetydligt utbyggd. En äldre kraftstation finns vid Hed- näs. Kraftintresset i älven företräds av Skellefte Kraft, som planerar utbygg- nad av älven. Enligt tillstånd ivattendom kommer en ombyggnad av Hednäs kraftstation att snart påbörjas, innebärande ett ökat vatten-och fallhöjdsut- nyttjande. I samband härmed anläggs en fisktrappa som möjliggör att laxen kan passera till älvens övre delar. Skellefte Kraft planerar närmast att begära tillstånd till reglering av Östra Kikkejaur, som med ca 2 m amplitud ger ett magasin om 30 Mm3. Dämningcn skulle skulle skulle begränsas till den högsta nivå som gällde för tidigare flottningsreglering.

De fallutbyggnader som nu planeras är kraftstationcr vid Klubbfors (42 m fallhöjd) och Krokfors (20 m fallhöjd). Ärsproduktionen med utnyttjande av regleringen i Östra Kikkejaur beräknas ge 40 GWh. Kraftbolaget avser att inrätta fiskväg förbi kraftstationerna och att lämna Äbyälven nedströms Hednäs till havet utan utbyggnad.

Motioner

,;

l fp-motionen Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av NRL att Åbyälven skyddas.

• Sida 34
•  Original

Bilaga 1

Egna synpunkter

Åbyälven har framträdande värden av skilda slag vilket ställer den i klass med många av de vattendrag som anges som riksintresse för naturvård och friluftsliv. Inte minst har dess orördhet stor betydelse. Förekomsten av utter bör särskilt beaktas. Min bedömning är att värdet av föreslagen utbyggnad inte står i rimlig proportion till de natur—och även kulturminnesvärden som älven representerar. Mitt förslag är därför att Åbyälven bör ingå bland de vattenområden som är skyddade enligt 3:6 NRL.

Malån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N29.

Allmän beskrivning

Malån är Skellefteälvens största biflöde (tillrinningsomräde 1 829 km:). Ett flertal mindre åar iområdets övre del förenar sig till Malån och Skeppträskån som flyter samman nära lappmarksgränsen, mellan Malå och Norsjö. Malån är rik på sjöar. Mest betydande är Malåträsk och Stora Skeppträsk i övre delen, och längre ned Mensträskct, Stora Kvammarn och Norsjön. Malån mynnar i Skellefteälven vid Svansele strax nedan Vargfors kraftstation. Än är tidigare flottningsreglerad, men ej utnyttjad för kraftproduktion. Dess lopp har i allmänhet ringa lutning och en stor del av fallet är koncentrerad till Strömfors-Storforsen, ca en mil nedan Malå.

Berggrunden i Malåns Omgivningar är variationsrik med ett centralt stråk med malmförekomster. l Norsjötrakten har de finkorniga moränerna gynnat uppkomsten av ett leende odlingslandskap som är ovanligt i inlandet. Vid Storforsen har än skurit ut en kanjon. Sträckan närmast utflödet i Skellef- teälven omges av ett stort randfält, Fromheden. Detta deltakomplex är upp- byggt till en nivå strax under HK (högsta kustlinjen).

Skyddsvärden

Berggrunden har en gynnsam effekt på vegetationen längs än med en artrik flora. Brakved och orkidéer förekommer, pors är inte ovanlig. Särskilt nämns Malåträsket med sandstränder, omfattande vassområden och en kalk- Igynnad flora.

En stor biotopvariation. främst kring sjöarna, gynnar också faunan. Mal- ån såväl som Skeppsträskån är ett viktigt uttervatten, och hyser även ett väx- ande bävcrbestånd. Malån har bestånd av öring, harr och sik. Skeppträskån har stor öring, harr och nejonöga. Kräftor har inplanterats och flodpärlmuss- lor förekommer. För det lokala och regionala fisket har dessa vatten stor be— _tydelsc till följd av Skellefteälvens hårda reglering.

Malån är värdefull även från rekreationssynpunkt. Kanotledsbeskriv- ningar finns för de båda åarna.

Malåträsket är såsom en av Norrlands boplalsrikaste sjöar av stort kultur— historiskt värde. Särskilt i åns övre del finns talrika samiska lämningar och

• Sida 35
•  Original

Bilaga 1

även stenåldersboplatser. I Norsjö centralort, bebyggd redan på 1500-talet, har rika fynd gjorts från sten-, brons- och järnåldern.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Ekströmska utredningen redogörs för relativt omfattande utbyggnadspla- ner med flera stora sjömagasin och en serie kraftverk nedanför Malåträsk. Ett alternativt utnyttjande av kraftresursen innebär överledning från ett stort regleringsmagasin vid Ol-Ersselet till Vargfors dämningsområdc.

Utredningen konstaterade beträffande båda utbyggnadsalternativen att de skulle förutsätta relativt omfattande ingrepp. Bevarandevärdena var jämna och relativt höga. I valet mellan klasserna 3b och 2 valde utrednings- mannen med viss tvekan den lägre klassen.

Till vattenkraftsberedningen finns projekt redovisade som dock inte tas upp i beredningens förslag. Någon utbyggnad iMalån finns heller inte bland projekten i riksdagens vattenkraftplan.

Fallhöjdsägare är Vattenfall och Skellefte Kraft som inte aviserat några utbyggnadsplaner i Malån.

Egna synpunkter

Malån representerar ett orört bivattendrag av betydande storlek där huvud- vattendragetSkellefteälven är fullständigt utbyggt och hårt reglerat. Än har rika naturvärden som motiverar att den anges som ett riksintresse för natur- vården. Några utbyggnadsanspråk förefaller för närvarande inte vara rik- tade mot åns energiresurs. Det finns enligt min bedömning goda skäl att Mal- än i sin helhet ingår i förteckningen på de vattenområden som är skyddade enligt 3:6 NRL.

Sävarån

Område av riksintresse för naturvård, AC-län nr N73.

Allmän beskrivning

Sävarån tillhör de mindre skogsälvarna (avrinningsområde 1 165 km3). Käll- området utgörs av ett sjörikt myrområde strax öster om Vindelälven vid Åm- sele. Från Lill-Sävarträsket 7 mil från kusten har än ett brantare lopp med strömmar och forsar omväxlande med sel. Den mynnar i Kvarken nära Umeå. Jordbruksbygd förekommer främst vid Botsmark, Gravmark, Bull- mark och Sävar. I Sävarån finns numera inga kraftverk. Sedan tidigare då flottning bedrevs i än finns ett stort antal dammar i sjöutloppen. Efterbe- handling har senare utförts genom att stenkistor borttagits, sidogrenar öpp- nats, stenmassor återförts till strömfåran etc.

Skyddsvärden

Av områden med geomorfologiskt intresse kan pekas på ett vidsträckt död- isområde strax ovan HK, i småbruten moränterräng vars svackor är upp-

• Sida 36
•  Original

Bilaga 1

fyllda med sjöar och småmyrar. Nära utloppet omges än av ett av landets bäst utvecklade drumlinlandskap. Värdefulla bildningar finns också på sträckan G ravmark-Bu Ilma rk.

Från ekologisk synpunkt utgör hela vattensystemet ett viktigt forsknings— område som exempel på en skogsälv med varierad vattenkcmi och därav föl— jande olikheter i växt- och djurliv. I-Iär finns en rik provkarta på vatten från näringsfattiga sjöar i källområdet till de näringsrika miljöerna längre ner. Vid Ekträsk finner man bl.a. den sällsynta sjöranunkeln och klibbal som an- ses ha levt kvar från Ancylustiden. Många intressanta växtlokaler finns längre ned längs ån med särpräglad flora, tex i djupt nedskurna raviner med yppig lövvegetation. Nedströms Sävar finns lokaler med bl.a. grönskära och brunskära, gul svärdslilja och skogssäv.

Till stora delar har än en vildmarkskaraktär och den har en rik fauna. En fast rådjursstam förekommer och bävern är spridd längs hela ån. För fågelli- vet finns många goda rastlokaler, t.ex. vid Botsmarksträsket. Nedströms Sä— var rastar stora flockar av tranor och sångsvan vid sin flyttning.

I än finns lokala bestånd av kräftor och flodpärlmusslor. Sävarån har ett värdefullt fiske upp till Storsävarträsk. Fiskevårdande åtgärder har utförts, och fritidsfisket har snabbt expanderat.

Sävarån är mycket värdefullt från rekreationssynpunkt, inte minst genom sitt läge i Umeåtrakten. Bl.a. är än en uppskattad kanotled.

Utbyggnadsfrågans behandling

Ekströmska utredningen konstaterar att några konkreta planer på utbygg- nad inte presenterats. Från kraftintressets sida har man bedömt det möjligt att utvinna ca 200 GWh/år i älven. Sävarån har betydelse för friluftslivet och är välbelägen i förhållande till Umeå. Beträffande övriga bevarandevärden rådde viss osäkerhet. I valet mellan klass 3a och 2 valde man att placera älven i den senare klassen.

Till vattenkraftberedningen redovisades ett stort antal kraftverk (10 st) av Skellefte Kraft. Totalt skulle 180 GWh/år kunna utvinnas, men till relativt höga kostnader. I beredningens förslag till plan för vattenkraftutbyggnad upptas inte Sävarån, och några projekt har heller inte förts fram i (len av riksdagen medgivna vattenkraftplanen.

Egna syn punkter

Sävarån tillhör de mindre skogsälvar som bevarat sin karaktär som outbyggt vatten. Dess naturvärden är av riksintresse. Älvens belägenhet nära Umeå ger den särskilda värden som lätt tillgängligt område för ekologiskt inriktad forskning och som fritidsområde med möjligheter för många människor till rika naturupplevelser. Ett väl motiverat skyddsintresse talar enligt min me- ning för att Sävarån bör tillhöra de vattenområden som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

• Sida 37
•  Original

Bilaga 1

Gideälven

Område av riksintresse för naturvården i Y—län, nr N29 samt i AC—län nr N92. Områdena avser Gideälven mellan Stennäs och Björna kraftverk.

Allmän beskrivning

Gideälven är en av de största norrländska skogsälvarna. Den rinner upp i Södra Lappland några mil öster om Vilhelmina och 20 mil från Bottenhavet där den mynnar vid Husum. De största tillflödena är Flärkån, Lägstaån och Hemlingån. Tillrinningsområdet är relativt sjöfattigt. De naturliga variatio- nerna i vattenllödet har därför varit stora. Tillkomsten av ett stort reglerings- magasin, Skinnmuddselet, skapat genom överdämning av ett 27 km2 stort myrområde strax väster om Fredrika, har i hög grad utjämnat dessa. I ut- loppsdammen har samtidigt anlagts ett kraftverk benämnt Stennäs. Det flöde som tappas till älven är starkt reducerat (4,5 m3/s) under våren-somma- ren då magasinet fylls.

Gideälven mellan kraftverken Stennäs och Björna, en 6 mil lång sträcka, på vilken älven faller 106 m, är till större delen outbyggd. På sträckans nedre del ligger ett äldre kraftverk, Gammelby. Från Björna är älvens fall ned till havet, 144 m, fullt utbyggt i fyra kraftverk (Björna, Gideå, Gidböle och Gi- deåbacken).

Skyddsvärden

Det dominerande naturvårdsintresset för Gideälven är idag koncentrerat till de outbyggda älvpartierna uppströms Björna, och består i älvens orörda ka- raktär med särskilda inslag av geovetenskapliga och faunistiska värden. Trots negativa effekter från Skinnmuddselets reglering har älven här behållit höga naturvärden.

På de övre delarna av sträckan domineras stränderna av skogsmark. Först vid Nyliden och I—Iemling möter ett mera öppet jordbrukslandskap. Älvens omgivningar präglas av den mäktiga Gideälvsåsen som följer vattnet från Stor-Tällvattnet, ofta med nipformationer. Vid Aspsele och vid Flärkåns ut- flöde i älven återfinns två stora isälvsdeltan. Särskilt Lockstafältet, länets mest intressanta s.k. HK-delta, uppvisar en rik variation av fluviala bild- ningar från istidens sista skede.

Botaniskt anses Gideälven som helhet vara tämligen artfattig. Den domi- nerande berggrunden inom den här aktuella älvsträckan består av svårvitt- rad Revsundsgranit, varför lokaler av växtgeografiskt intresse förekommer sparsamt. Den artrikaste och frodigaste vegetationen återfinns längs forsar- nas storblockiga moränstränder.

Faunistiskt intressant är älvsträckan dels genom förekomst av utter, dels finns här ett strömlekande harrbestånd, som av Fiskeristyrelsen anges vara av stort genetiskt intresse. Även flodpärlmussla — som mer frekvent före- kommer i Hemlingsån — har påvisats i älven. Goda bestånd av öring före- kommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. I lugnvattnen finns sik, abborre och gädda. Fritidsfiske, och i sjöarna husbehovsfiske, bedrivs efter hela älvsträckan.

• Sida 38
•  Original

Bilaga 1

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

Till Ekströmska utredningen redovisades i stort sett den utbyggnad som nu är genomförd. Därutöver fanns en planerad utbyggnad uppströms Björna- fallet som skulle ge 40 GWh/år. Utredningen fann att älven värderats högt från olika bevarandesynpunkter men utan någon utpräglad toppvärdering. Fortsatt utbyggnad skulle ge ett relativt stort energitillskott med god lönsam- het. Gideälven var därför en av de skogsälvar som i första hand kunde komma i fråga och den placerades därför i klass 2.

Vattenkraftberedningen behandlade projekten Skinnmuddselet och Sten- näs kraftverk samt uppströms Björnafallet där en utbyggnad avses ge en pro- duktion av 100 GWh/år. Angående Skinnmuddselet uttalar beredningen att ”miljöproblem i samband med detta projekt kan bli betydande”. Den redo- visades i klass B i beredningens plan.

Utbyggnaden i Gideälven ingår i den nu aktuella vattenkraftplanen som godtagits av riksdagen. Älvsträckan är därför av riksintresse också från ener- giproduktionssynpunkt, enligt 2:8 NRL.

Aktuell utbyggnad

Fallhöjden i Gideälven disponeras av Gidekraft AB (Graningeverken) som ingivit ansökningar avseende utbyggnad av hela älvsträckan. Fallhöjden nedströms Gammelby kraftverk (37,5 m) byggs enligt ansökan 1988 ut i tre kraftverk. Ett alternativt förslag, benämnt Hemlings kraftverk, ingavs 1990 och avser utbyggnad av samma fallhöjd i ett verk med en 4 km lång tunnel. Viss minimitappning i älven förutsätts.

Under 1991 har ytterligare fyra ansökningar ingivits till vattendomstolen. De avser en fullständig utbyggnad av Gideälven med fyra kraftverk mellan Stennäs och Gammelby, totalt med 63 m fall.

Den planterade utbyggnaden har mött starkt motstånd från en stor majori- tet av lokalbefolkningen. Örnsköldsviks kommun, länsstyrelsen i Väster- norrlands län och Naturvårdsverket har iyttranden till vattendomstolen be- slutat motsätta sig tillstånd till utbyggnaden. Ett viktigt motiv härtill är före- komsten av de sällsynta och skyddsvärda djurarterna utter, flodpärlmussla och strömlekande harr. En samrådsgrupp för Hemlingsforsarna, tillsatt på uppdrag av Gidekraft AB och Örnsköldsviks kommun för att belysa konflik- ten mellan de båda riksintressena, har efter undersökning funnit att en ut- byggnad inte är förenlig med långsiktigt bevarande av de tre nämnda ar- terna. Naturvårdsverket har iyttranden till Kammarkollegiet bl.a. hänvisat till Sveriges ansvar genom undertecknandet av Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter.

Även Fiskeriverket har klassat älvsträckan som riksintressant främst med hänsyn till den genetiskt värdefulla harrstammen. Av den anledningen mot- sätter sig oekså Fiskeriverket bifall till utbyggnaden, såväl i Hemlingsforsen som de fyra kraftverken på övre delen av älvsträckan.

Kammarkollegiet har anmält ärendena till regeringen och begärt att rege- ringen med stöd av 11 kap 3 & vattenlagen skall förbehålla sig att pröva tillåt- ligheten av de ansökta företagen.

• Sida 39
•  Original

Bilaga 1

Motioner

I två fp-motioner, Bo 518 och Bo 523 (1991/92), hemställs om att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 3:6 NRL att Gideälven uppströms Björna kraftverk undantas från vattenkraftutbyggnad.

Egna synpunkter

Ett långtgående utnyttjande av älvens produktionskapacitct utgör för Gra- ningeverken ett ekonomiskt intresse och är samtidigt ett riksintresse från ut- byggnadssynpunkt. Detta ställs emot ortsbefolkningens vilja att leva kvar i sin hembygd på de villkor som den outbyggda älven ger. Härtill kommer att älven i denna del äger naturvärden som är av riksintresse. Vid avgörandet av fråga om tillstånd till utbyggnaden torde en prövning erfordras med ut- gångspunkt från såväl 2:10 NRL som Bernkonventionen och vattenlagen. Enligt min mening är ett bevarande av Gideälven i dess outbyggda tillstånd det ändamål som på lång sikt bäst främjar en god hushållning med naturre- surserna. Jag föreslår därför att sträckan från Stennäs kraftstation till övre gränsen för dämningen från Björna kraftverk bör ingå bland de älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Meåforsen i Faxälven

Område för riksintresse för naturvård i Y-län, nr N10 och för friluftsliv nr F1.

Allmän beskrivning

Faxälven, den södra grenen i Ångermanälvsystemet, rinner upp i Norge nordväst om Gäddede, passerar Ströms Vattudal varifrån den 12 mil längre ned i sydostlig riktning förenar sig med Ångermanälven nära Sollefteå. Älv- en är i sin helhet utbyggd med kraftstationer utom den ca 22 km långa älv- sträcka där Meåforsen är belägen. Denna fria del av Faxälven börjar ned- ströms utloppskanalen från Edsele kraftverk och ansluter i sin nedre till Hel- gumsjön. Där får älven ett meandrande lopp och övergår i ett vidsträckt delta. Helgumsjön är en långsträckt sjö med odlad bygd på båda sidor. Forse kraftverk 5 km längre ned utövar reglering av Helgumsjön. På sträckan när- mast mynningen faller älven mer än 100 m på 15 km och fallet tillgodogörs i kraftstationerna Forse (20 m) och Hjälta (82 m).

Skyddsvärden

Älvsträckan mellan Edsele och Helgumsjön är den sista outbyggda delen i hela Ångermanälvsystemet med undantag för dess källflöden som är fredade enligt 3:6 NRL. Vattenflödet är visserligen reglerat men till stor del består ändock märkliga naturvärden, vilka också utgör grunden för älvens bety— delse för friluftsliv.

Älvavsnittet är en dalgång som vid inlandsisens avsmältning fyllts av sedi— ment under havets nivå. Genom älvens eroderande verksamhet har landska—

• Sida 40
•  Original

Bilaga 1

pet utformats då landet höjt sig och därefter genom fortlöpande processer. Topografin har stor variation med erosionsbrantor, terrasser, nipor, raviner, grusåsar etc., men också mer ovanliga formationer såsom deltabildningen vid utloppet i Helgumsjön. Landskapet ger en ovanligt klar bild av älvdalens utvecklingshistoria med få motsvarigheter i vårt land.

Älvens fall på sträckan, ca 4 m, är i huvudsak koncentrerat till Meåforsen med en längd av 2 km. Längs västra sidan av älven följer Faxälvsåsen med hög och brant skogklädd älvbrink. Östra sidan består av en eroderad slänt med skogklädda nipor och raviner. Dalgången företer en rik växling mellan uppodlad småbrukarbygd, tallmoar och barrskogsslutningar.

Meåforsen hyser ett gott bestånd av öring och strömstationär harr och är av stort lokalt fiskeintresse. Särskilt älvens harrbestånd bedöms av Fiskeri- verket äga ett högt fiskeribiologiskt — genetiskt värde och kan användas som genbank vid fiskodlingsbehov av denna harrtyp. Tillgången betecknas av Fiskeriverket som ett riksintresse.

Längs älvsträckan har utter regelbundet observerats. Älven utgör också en klassisk lokal för bävern, som återinplanterades i Faxälven på 1920-talet efter att ha varit försvunnen från vårt land i 50 år. Den har funnit sig väl tillrätta och spritt sig härifrån över landets norra del. Älvregleringarna har dock vållat djuret svårigheter.

Helgumsjöns delta är ett av landets största insjödeltan, mer än 9 km2 stort, med välutvecklade meanderslingor, s.k. korvsjöar, levéer och ero- sionsärr. Det befinner sig i ett sent utvecklingsstadium. Kulturpåverkan har tidigare varit stark genom bete och slåtter. Deltat hyser ett art— och individ- rikt fågelliv och är som rastlokal för flyttfågel det viktigaste i länet näst efter de kustnära. Älg, rådjur och bäver förekommer och här finns också viktiga biotoper för utter.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Ekströmska utredningen har Meåforsen placerats i klass 1, dvs. bland sträckor med måttligt bevarandeintresse. Detta projekt ställdes mot det för domstolsprövning vid denna tidpunkt aktuella alternativet att öka dämning och korttidsregleringcn i Helgumsjön. Med hänsyn till de allvarliga skador som skulle drabba framför allt sjöns delta och den lilla energivinsten (14 GWh/år) av företaget placerades Helgumsjön i klass 3b. Företaget kom aldrig till genomförande..

Vattenkraftberedningen har tagit med Meåforsen i sitt förslag till utbygg- nadsplan och placerat detta projekt i klass B. 1 den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår Meåforsen — och torde därför få be- traktas som ett riksintresse för energiproduktion. Enligt planen ger utbygg- naden 42 GWh/år och fallägaren är Graningeverken-Edsele Kraft AB. Nå- gon ansökan om tillstånd till utbyggnad är ännu inte aktuell.

Åtgärder för skydd av området

Länsstyrelsen i Y—län har beslutat inrätta ett naturreservat som innefattar Meåforsen. Beslutet har överklagats av kraftbolaget som anser att en even-

• Sida 41
•  Original

Bilaga 1 _

tuell kraftutbyggnad i Meåforsen skall få prövas enligt vattenlagen före ett beslut om inrättande av naturreservat. Naturvårdsverket har i skrivelse till länsstyrelsen uttalat sitt stöd för reservatsbeslutet och anser att Meåforsen bör skyddas med stöd av 3:6 andra stycket NRL. En utbyggnad innebär på- taglig skada av naturmiljön och bör därför enligt naturvårdsverket inte få företas.

Motion

] fp—motion Bo 523 (1991/92) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan ändring av NRL att Meåforsen i Faxälven skyddas.

Mina synpunkter

Älvsträckans värdering som riksintresse för naturvård och friluftsliv bygger på ett utredningsunderlag som bara i begränsad omfattning fanns tillgängligt för Ekströmska utredningen. Bl.a. har landets utbyggda vattenkraft under de senaste 15 åren inte obetydligt ökat. Exempelvis räknar man med att 95 % av vattenkrafttillgångarna i Västernorrlands län nu är utbyggda. Sollefteå kommun har understrukit isin översiktsplan att bygdens naturliga vattenmil- jöcr vad gäller älvarna undergått nästan total omvandling. Så gott som allt forsande vatten har tystnat och fisket starkt försämrats. Det anges att sträckan Edsele-Helgumsjön bör undantas från vattenkraftutbyggnad.

Situationen kan iviss mån te sig komplicerad. Frågan om avsättande av naturreservat är ännu inte avgjord. De båda riksintressena som avser skydd resp utbyggnad skall prövas mot varandra enligt 2:10 NRL. Tillstånd till ut- byggnad skall prövas enligt vattenlagen. Ett bärkraftigt beslut om skydd så- som naturreservat torde innebära att de senare prövningarna inte kommer att ske.

Utan att ta ställning till den formellt korrekta behandlingsgången är min bedömning att Meåforsen, med de höga och mångskiftande naturvärden den företräder, bör vara skyddad från utbyggnad enligt 3:6 NRL. Detta skydd bör enligt min mening avse Faxälven från slutet av utloppskanalen från Eds- ele kraftverk till och med deltat i Helgumsjön.

Nedre Hårkan

Område av riksintresse för naturvård i Z—län, nr N28, Samt område av riksin- tresse för kulturminnesvården nr 37.

Allmän beskrivning

Hårkan. Indalsälvens största biflöde med avrinningsområde 4 026 km!, av- vattnar i sin övre del Liernes fjällområde i Norge och angränsande fjäll på svenska sidan. Genom ett långsträckt band av sjöar sänker sig Hårkan i syd- ostlig riktning och mynnar i Indalsälven 'ca 2,5 mil nedströms Storsjön. Nedre Härkan — den del som är redovisad som ett riksintresse — utgör den outbyggda sträckan från Sandvikssjön till Huse där Högfors kraftverk ne-

• Sida 42
•  Original

Bilaga 1

derst i älven dämmer en kort sträcka av älven. Hårkan har i denna del ett nästan rakt lopp mot syd-sydost ca 25 km. Nedströms Sandvikssjön bildar Hårkan en relativt brant forssträcka, Edsforsen, varefter följer en, närmare milen, lång flackare älvsträcka. En brantare fors, Oxforsen, avslutar loppet ned mot Högfors dämningsområde.

I sin nedre del rinner Hårkan inom detjämtländska silurområdet, och om- givningarna karaktäriseras av mjuka terrängformcr med vidsträckta skogs- åsar. Bebyggelsen ligger i höjdlägen ovan älven, vilket bynamnen vittnar om: Husås, Forsåsen, Häggenäs.

I södra delen av Sandvikssjön börjar ett stråk av glaeifluviala avlagringar som utan avbrott kan följas längs Hårkan ända ner till Indalsälven. Det före- kommer dessutom vidsträckta grusfält längs dalsidorna, särskilt på älvens västra sida. Såväl former som material varierar, med deltaterrasser, åsryggar, kullar och strömrännor, i material från mellansand till grusigt — stenigt och blockigt isälvsmaterial. Stränder av nipkaraktär förekommer längs många avsnitt av älven.

Kraftutbyggnaden i Hårkan påverkar i viss utsträckning vattenregimen i älven. I Rörvattenån som awattnar fjällområdet väster om Hotagen finns två kraftverk, Stensjöfallet och Kvarnfallet, samt regleringsmagasinct Stora Stensjön (173 Mm3). Hotagen är reglerad med 3,5 m amplitud (147 Mm3). Mellan Ockern och Sandvikssjön är fallhöjden utbyggd i Näsaforsens kraft- verk, och nederst i Hårkan ligger Högfors kraftstation. Den totala regle- ringsgraden är förhållandevis låg, i nedre Hårkan ca 12 %.

Enligt 3:6 NRL är Hårkan uppströms Hotagen (sjön?) skyddad mot vat- tenkraftutbyggnad.

Skyddsvärden

Silurgrunden sätter sin prägel på Hårkan och dess omgivningar. Hårkan ut- gör ett limnologiskt intressant vattendrag. Genom naturlig tillförsel av kalk motverkas försurningar, här liksom i Långan och Ammerån. Vattnet har så- ledes goda pH-värden och är i övrigt av hög kvalité. Älven kan därför i fram— tiden fungera som genbank vid restaurering av andra försurade vattendrag.

Fisktillgången i Hårkan är god med öring och harr som har reproduktions— och uppväxtområden i älven. Öringen kan bli mycket storvuxen. Fisket är helt upplåtet för kortfiske och älven äri sin helhet lätt tillgänglig. Sedan flott— ningens nedläggning 1969 har omfattande fiskeförbättrande åtgärder utförts, bl.a. genom att återföra stora mängder stenblock till älvfåran. Utsättning sker årligen av framför allt harr uppodlad i Hårkans vattensystem. Fiskeri- verket har betecknat nedre Hårkan som område av riksintresse för fritids- fiske.

Från botanisk synpunkt är Hårkan intressant. I myrområden och numera övergivna slåtterängar är ört- och orkidérikedomen påfallande stor. Blod- och ängsnycklar hör till de mer iögonfallande arterna, liksom guckuskon. Den sällsynta brunkullan har några lokaler intill Hårkan. På stränderna före- kommer den skyddsvärda och ovanliga jämtlandsmaskrosen ganska rikligt.

Hårkans dalgång har sedan länge varit befolkad. Detta framgår av före- komsten av stenåldersboplatser och täta bestånd av fångstgropsystem på

• Sida 43
•  Original

Bilaga 1

sand- och grusplatåer längs en 15 km lång älvsträckning. Beståndet omfattar ca 350 fångstgropar enligt Riksantikvarieämbetet, som betecknat denna del av Hårkan som ett riksintresse för kulturminnesvårdcn.

Hårkans värde för friluftslivet är påtagligt. Den viktigaste attraktionen är härvid fisket. Nedre delen av älven ligger inom Östersunds närområde och besöks av många människor. Ett förhållandevis stort antal fritidshus finns i älVens närhet. Hårkan har goda förutsättningar som kanotlcd, den är lätt- paddlad med få sträckor där bärning måste ske. Tillgång på natursköna rast- och övernattningsplatser gör området attraktivt. Inte minst bedöms Hårkan ha ett högt potentiellt värde för rekreation och friluftsliv, dock under förut- sättning att älvens strömsträckor inte blir utbyggda.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling

I Sehlstedtska utredningen redovisas två projekt på nedre Hårkan, Edsox- forsen (18 MW) och Högfors, ombyggnad (10 MW). I den slutliga rangord- ningen placerades Edsoxforsen i klass 3b och i Högfors i klass 2. Motive- ringen är bl.a. beträffande Edsoxforsen, att ”projektet medför uppdämning av en lång älvsträcka i den nedre och relativt opåverkade delen av Hårkan. Projektet berör ett område som är av största intresse för fornminnesvården och dessutom är väsentligt att bevara från rekreationssynpunkt”. Beträf- fande Högfors förutsätter utredningsmannen vid sin klassning att tillräcklig minimitappning sker genom kanjonlandskapct nedströms det gamla kraft- verket.

I vattenkraftberedningen redovisas tre projekt inom den nedre delen av Hårkan: Hotagsströmmen (40 GWh/år), Edsoxforsen (73 GWh/år) och Högfors (65 GWh/år). Samtliga placerades i klass B i beredningens plan. I den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår de tre pro- jekten. De torde därmed få betraktas som riksintressen för energiproduk- tion.

Av de tre projekten är Högfors numera taget i drift. Beträffande Hotags- strömmen och Edsoxforsen föreligger inte såvitt känt några beslut om ut- byggnad från fallägarnas sida.

Motioner

De motioner som ingivits till riksdagen (fp, c, v, mp) avser skydd enligt 3:6 NRL för hela Hårkan.

Mina synpunkter

Det från naturvårdssynpunkt riksintressanta området i Hårkan har begrän- sats till dess outbyggda nedre del. Ett skydd som omfattar hela Hårkan bör avse älven från och med Hotagssjön till dess utlopp, eftersom den nu undan- tagna delen ligger uppströms Hotagen. (Det kan te sig oklart om därmed menas Hotagssjön med tillrinnande vattendrag, enbart övre älven Hårkan ned till Hotagen — eller möjligen orten Hotagen). Förslagen i motioner och andra skrivelser torde avse hela älven.

• Sida 44
•  Original

Bilaga 1

Väljer man att skydda hela Hårkan, d.v.s. nedströms Hotagssjön, kom- mer två kraftverk att inkluderas i området. Man bryter emellertid ingen prin- cip därmed, jämförelse kan göras med Piteälven och det där belägna kraft- verket Sikfors eller med Emån. I Hårkans undantagna övre del finns för öv- rigt två kraftverk — om man nu inte med skyddet avsett endast huvudälven som kommer från Norge. Bortser man från att två mindre kraftverk finns i älven nedom Hotagen, så torde värdet av naturvårds- och friluftslivsintresset snarast vara mer mångskiftande och större än enbart i den outbyggda delen. Mitt förslag är att Hårkan i sin helhet skall vara skyddad enligt 3:6 NRL.

Gimån

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Z-län, nr N92 Gimån och nr F9 Gimån.

Allmän beskrivning

Gimån, Ljungans största biflöde (avrinningsområde 4 231 km3), är en skogs- älv som awattnar det sjörika området sydost om Storsjön i Jämtland. De Största sjöarna är Locknesjön och Revsundssjön. Gimån rinner fram omväx- lande med forsar och genom större och mindre sjöar. I sitt nedre lopp passe— rar den två stora, kraftreglerade sjöar: Holmsjön och Leringen, innan den når Ljungan i brant fall som är utbyggt (Torpshammars kraftverk). I övrigt är än helt opåverkad av vattenkraftutbyggnad.

Gimån ligger inom det 5 k norrländska bergkullandskapet där berggrund- cn utgörs av revsundsgranit och ådergnejs. Geomorfologiskt karakteriseras området av rundkulliga urbcrgshällor och storblockig morän. Nedre hälften av området ligger under högsta kustlinjen. Längs än finns delvis orörda skogsområden samt natursköna sjö- och älvsträckor. Till vissa delar har Gi- måområdet ren vildmarkskaraktär. Det är ändock i huvudsak lätt åtkomligt från allmänna vägar, vilket gör ån värdefull för turism och rörligt friluftsliv.

Naturvärden

Möjligheterna till fiske gör Gimån i hög grad attraktiv. Slrömfiskeområdcna är spridda till många platser och är riksbekanta. God service och en stor och utvecklad fiskevårdsverksamhet finns. Fiskeristyrelsen har därför ansett att Gimån med hänsyn till fritidsfiske är av riksintresse.

Gimån lämpar sig i stora delar väl som kanotvatten, även om kanotcn i vissa svåra partie-r måste bäras förbi. Vissa biflöden är också attraktiva t ex Sännån.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Ett utnyttjande av åns vattenkraftsresurser har inte behandlats vid den un— dersökning som gjordes i Sehlstedtska utredningen. Till vattenkraftbered- ningen har Båkab redovisat ett antal möjliga fallutnyttjanden, 7 mindre kraftverk, men beredningen fann inte anledning att ta upp en utbyggnad av

"Prop. 1992/93:80

• Sida 45
•  Original

Bilaga 1

Gimån i sitt förslag. Det förekommer heller inte några kraftutbyggnadspro- jekt i den av riksdagen godtagna vattenkraftplanen.

Den del av Gimån som utgör område av riksintresse är angiven från Rev- sundssjön utlopp till Holmsjön.

Mitt förslag

1 föreliggande förslag till skydd enligt 3:6 NRL mot vattenkraftutbyggnad bör avses hela Gimån uppströms Holmsjön i åns nedre del.

Nedre Ljungan

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i Y—län, nr N69 och nr FS, samt för kulturminnesvården (6908/1565).

Allmän beskrivning

Nedre Ljungan är den ca 22 km långa sträckan från Viforsens kraftverk till älvens utlopp i Bottenhavet en mil söder om Sundsvall. Ljungan är i stort sett utbyggd med kraftverk och vattenmagasin utom i sitta källflöden och mellan Havern och llolmsjön. Dessa delar av Ljungan är skyddade enligt 3:6 NRL. Från Viforsen har älven ett naturligt fall på ca 11 m uppdelat på ett flertal lårtgsluttande forsar och däremellan strömsträckor med snabbt framrin- nandc vatten. Den genomgående korttidsreglering som utövas i Ljungans kraftstationcr återrregleras i Viforsen. och flödet nedströms ut till havet är därför i stort sett opåverkat av denna reglering. Genom landhöjning och vattnets erosion sker här en levande påverkan på älvens stränder och botten- förhållanden.

Ljungan når havet genom en trång genombrottsdal omgiven av höjder upp till 200-250 m. Älven har i slingrande lopp skurit sig ned i mäktiga sediment- lager då landet höjt sig ur havet. Ett terrasslandskap bevuxet med tallskog, dominerar stränderna, på många ställen brant och med raviner. På älvens norra sida, i övre delen omkring Klingstatjärnen och i den nedre delen vid Nolby, präglas landskapet av öppna jordbruksmarker i vågig terräng. På denna sida som är väl åtkomlig från länsväg finns ett relativt stort antal fri- tidshus i älvens närhet medan bebyggelsen på södra sidan är mer sparsam till följd av sämre vägnät. Älvens mynningsområde som övertväras och följs åt norr av väg E4 har delvis karaktär av tätbebyggelse med äldre industrimiljö.

Skyddsvärden

Nedre Ljungans outbyggda älvsträcka utgör en numera sällsynt och värdefull naturmiljö med särskild betydelse för fritidsfisket. Dramatiska naturpartier med forsar, nipor, raviner och sydväxtberg ger karaktären av ”vildmarks- park” belägen på mindre än en halvtimmes färd från Norrlands största be- folkningskoncentration, Sundsvall. Vegetationen i dalgången betingas av dess topografi. Granskog dominerar de högre sluttningarna. På terrasserna och i niporna är växtligheten mer omväxlande. På fuktigare mark återfinns

• Sida 46
•  Original

Bilaga 1

örtrik barrskog och lövskog. Här växer t.ex. blåsippa, vitsippa, enstaka stormhattar, nässelklocka, kungsljus. Strandvegetationen utgörs oftast av blandskog med tämligen rik flora, t.ex. konvalj.

Ljungan är den enda älv i länet med naturlig reproduktion av lax. Nedre Ljungan är också ett viktigt reprcxluktionsområde för sik, harr, öring och havsöring. Vid Viforsen har ett centralfiske anlagts för fångst av främst avelslax för konstgjord uppfödning av laxsmolt. Fiskeribiologiskt är älv- sträckan enligt Fiskeristyrelsen av riksintresse. Fisket som utövas med 500- 1 000 fiskedygn/år, varav en betydande del av utövarna kommer från andra delar av landet, är en central attraktion för områdets friluftsliv och turism. Främst är fisket inriktat på den mera lättfångade havsöringen. Årsfångster är för lax 1 000 kg, öring 4 000 kg, sik 30 000 kg. Tidigare bedrevs även fångst av ”nätting” (flodnejonöga), men under senare år har tillgången drastiskt minskat.

Nedre Ljungan tilldrar sig stort intresse från frilufts- och rekreationssyn- punkt, dels på grund av rika möjligheter till naturupplevelser i form av fiske, kanoting m.m., dels genom dess tillgänglighet mycket nära Sundsvalls tätort. Nedre Ljungan betecknas också som område av riksintresse för kulturmin- nesvårdcn. På sträckan Kvisslc-Nolby-Prästbolet anges bl.a. odlingsland- skap med gravfält, tidig medeltida kyrkoruin, lämningar från tiden mellan forntid och medeltid, sannolikt en huvudbygd med stormannabebyggelsen.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

I Sehlstedtska utredningen placerades projektet Viforsen i klass 1, d.v.s. bland älvsträckor med måttliga bevarandevärden. Utredningen betonar att det outbyggda älv-avsnittet från Viforsen till havet är av mycket stort värde från rekreationssynpunkt, och att ingrepp i denna miljö måste därför betrak- tas som ytterst allvarligt. Det projekt som presenterats för utredningar, en ny anläggning uppströms det gamla kraftverket, förutsattes dock medföra begränsade ingrepp i miljön, bl.a. med en för fiskcintrcssena tillfredsstäl- lande tappningsplan.

Viforsens nya kraftverk togs i drift i början av 1980-talet. Några planer att härutöver utnyttja nedre Ljungan för kraftproduktion har inte framförts till vattenkraftberedningen eller senare i planen för vattenkraftutbyggnad som medgivits av riksdagen.

Egna synpunkter

De höga bevarandevärden av skilda slag som är knutna till Nedre Ljungan talar för att älven här bör vara skyddat för framtiden från olika slag av ex- ploateringar som kan negativt påverka dess värde. Exempelvis är det angelä- get att länsstyrelsens planer att bilda ett naturreservat för området vid Gren- forsen snart kan genomföras.

Från vattenkraftintresset representerat av BÅKAB framförs för närva- rande inte några utbyggnadsanspråk. Enligt min mening finns det goda skäl för att Ljungan nedströms Viforsen till havet får ingå bland de älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

• Sida 47
•  Original

Bilaga 1

Voxnan

Område av riksintresse för naturvård och friluftslivi X-län, nr N11 och nr F7, samt område av riksintresse för kulturminnesvård nr K580.

Allmän beskrivning

Voxnan rinner upp i Härjedalen, helt nära gränsen till Hälsingland, där Sik- sjön 355 m.ö.h. utgör älvens källsjö. Voxnan som är Ljusnans största bif- löde, har ett avrinningsområde av 3 708 km3, en längd av ca 15 mil och myn- nar i Ljusnan i sjön Varpen strax nedströms Bollnäs.

I älvens nedre del till och med Vallhaga nära Edsbyn är fallhöjden ut- byggd. Med undantag för ett litet kraftverk, Storlugnströmmens kraftverk, är Voxnan i övrigt outbyggd och därmed den längsta outbyggda älvsträckan i södra Norrland. Sjöregleringar i tillrinningsområdet påverkar vattenregi- men i älven relativt obetydligt.

Övre Voxnan rinner fram genom en dalgång av mäktiga dimensioner där omgivande berg når 150-250 m över dalbotten. Loppet följer en nästan rak, tcktoniskt bestämd linje i en serie smala sjöar med obetydlig fall. På den följande 6 mil långa sträckan som avslutas med Hylströmmen sänker sig äl- vcn 145 m och bildar ett stort antal forsar och fall, varav Hylströmmen med 23 m är det största. Vid denna nivå möter Voxnan högsta kustlinjen och är längre ned i huvudsak lugnflytande.

Vid inlandsisens avsmältning avsattes stora mängder isälvsmaterial, både på land och i den 7 mil långa havsvik som sträckte sig in mot det område där Hylströmmen nu rinner. Längs hela området kan Voxnanåsen följas, långa sträckor som en skarpt avsatta getryggsås, på några ställen vidgar den sig till åsnät med talrika dödisgropar. Nedströms Hylströmmen bildades omfat- tande deltan där de finkorniga sedimenten delvis omlagrats av vinden. Flyg- sandfält förekommer vid Voxnakröken. Uppströms Hylströmmen där isälvs- materialet avsatts på land har på båda sidor om älven bildats omfattande s.k. sandurfält, lagrade i flacka, kilometcrbreda bankar genomdragna av ström- rännor i flätade mönster, s.k. braided river. Längs de nedre lugntlytande par- tierna bildar Voxnan ett välutvecklat och ännu aktivt meanderlopp med lc- vande nipor, korvsjöar och rörliga sandbankar.

Skyddsvärden

En stor del av naturvärdena i den outbyggda delen av Voxnandalen är av geovetenskaplig art. De utgör också förutsättningar för de höga botaniska, zoologiska och rekreativa värdena.

Voxnan omges av barrskog, på isälvsavlagringarna oftast lavtallskog. Flacka deltan och sandurfält intas i hög grad av myrmarker.

Den relativt opåverkade naturliga flödesregimen gynnar en välutvecklad zonering av en artrik strandvegetation. Vid inventering av den outbyggda älven har inte mindre än 322 kärlväxter noterats. Flera sällsynta eller skydds- värda arter ingår, t.ex. mandelpil, klotgräs, skuggviol, fågelstarr. Nedströms Rullbosjön passerar älven område med rikare bergarter (l..osformationen) vilket skapat förutsättning för ett ökat antal kalkgynnade växter.

• Sida 48
•  Original

Bilaga 1

Djurlivet är bristfälligt undersökt. En uttcrinventering genomförd av Na— turhistoriska riksmuseet 1984 har visat att utter förekommer i området kring Hylströmmen och dess biflöde-n. Detta område har också särskilt goda förut- sättningar att bibehålla en livskraftig stam.

] älvens forsrika delar finns goda stammar av öring och harr. Fiskeristyrel- sen anser att denna tillgång. som är upplåten för sportfiske, bör betecknas som ett riksintresse, och att särskilt harren representerar en skyddsvärd stam. Den fridlysta flodpärlmusslan förekommer på flera ställen längs älven. Vid en begränsad inventering har också insektsfaunan visat sig intressant.

Älven har goda förutsättningar för ”vildmarksturism”. Bl.a. är Voxnan med biflöden känd som ett förnämligt kanotvatten — den är en av de tidigast utbyggda kanotlederna i länet. Som friluftsområde är älven emellertid ut- nyttjad endast i ringa grad. Många av lämningarna efter ilottningsepoken har ett kulturhistoriskt värde och är inte sällan berikande för miljön. Vid Voxna ligger Voxna bruk och Voxna herrgård med rika lämningar efter bruksepoken. Bruket är av högt kulturhistoriskt intresse och är angivet som riksintresse för kulturminnesvårdcn.

Utbyggnadsfrågans tidigare behandling Till Sehlstedtska utredningen har inte redovisats några utbyggnadsintressen i Voxnan, och endast älvens nedre del markeras på karta med outbyggda älvsträckor. Som översta befintliga kraftverk i älven anges Vallhaga strax uppströms Edsbyn.

l vattenkraftberedningens betänkande redovisades tre projekt i Voxnan uppströms Edsbyn, benämnda Hylströmmen, Vinströmmen och Finnstuga, vilka av beredningen placerats i klass B. Inga av dessa projekt ingick dock i förslaget till plan för vattenkraftutbyggnad. Beredningen upptar också i sitt förslag projektet Runemo under klass objekt. Det anges att projektet förut- sätter en reglering av I-lylsjön.

l regeringens proposition 1983/84:16() med förslag till utbyggnad av vat- tenkraften ingick två projekt i Voxnan ovan Edsbyn, benämnda Ilylström- men respektive Hylsjöns reglering. Riksdagen förordade emellertid att frå- gan om dessa båda projekt skulle övervägas, bl.a. mot inriktningen och om- fattningen av vattenkraftutbyggnaden i Gävleborgs län.

I promemorian Ds 1 198426 "Komplettering av planen för vattenkraftsut- byggnader” fördes på nytt in ett förslag att Hylströmmen med Hylsjöns reg- lering skulle ingå i planen. 1 prop. 1984/85: 120 ansåg miljö och energiminis- tern mot bakgrund av remissutfallet på promemorian att det saknades förut- sättningar att föra Hylströmmen till planen. Riksdagen följde regeringens förslag. (BoU 1984/85:25, rskr. 364).

l samband med behandlingen av proposition HSS/86:31, ”Lag om hushåll- ning med naturresurser m.m.” förde riksdagen Hylströmmen till de vatten- områden som undantas från vattenkraftutbyggnad enligt 3:6 NRL (BoU l986/S7:3').

Övrigt

Länsstyrelsen i X-län har beslutat att Voxnan med stränder skall skyddas som naturvårdsområde. Förmdnandct omfattar övre delen av Voxnan ner till Måndagsfz'illet med undantag för Storlugn-strömmen där ett mindre

• Sida 49
•  Original

Bilaga 1

strömkraftverk finns. En ansökan om att få bygga ut kraftverket har givits in till vattendomstolen (1.987). Länsstyrelsens beslut har överklagats till rege- ringen av fallägarna (Hamra kapellag) som vill att beslutet skall undanröjas, och av naturvårdsverket som yrkar att förordnandet också skall avse Stor- lugnströmmcn. ideella nattirvårdsorganisationer stöder naturvårdsverket. Lokalt förefaller det finnas en opinion till förmån för kraftintresset.

Motioner

1 ett flertal riksdagsmotioner (fp, 0, v, mp) har Voxnan uppströms Edsbyn föreslagits få skydd genom 3:6 NRL.

Mina synpunkter

De bevarandevärden som Voxnans outbyggda del företräder är enligt min bedömning stora och väl dokumenterade. Viss sjöreglering utövas inom äl— vens tillrinningsområden, men verkningarna därav får anses vara begrän- sade. vilket exempelvis framgår av strandplanens växtzonering. Vid före- komst av sällsynta och utrotningshotade djuroeh växtarter -utter, flodpärl- mussla i Voxnan — bör man enligt min mening alltid noga överväga skydd för vattendraget med hänsyn till det ansvar sorti Bernavtalet kräver.

Andra utbyggnadsintressen som är aktuella för bedömningen än i Stor- lugnströmmen har inte påvisats. Frågan kvarstår då skydd övervägs för Vox— nans övre del i vad mån hänsyn skall tagas till utbyggnadsplanerna i Storlug- net. Denna del kan givetvis undantas —i likhet med den korta mellersta delen i Västerdalälven — om väg för vandringsfisk ordnas förbi kraftverksdainmen. Det har också i detta sammanhang nämnts en alternativ utbyggnadsmöjlig— het vid sidan av älven, nämligen ett utnyttjande av fallet nedom Storhamras- jön där också regleringsrätten skulle ägas av Kapellaget. En sådan möjlighet bör kunna prövas.

Ett klarläggande bör göras vad avser undantaget av Hylströmmen i Vox- nan enligt 3:6 NRL. En logisk tolkning kan vara att därmed avses Voxnan fr.o.m Hylströmmen, eftersom undantaget ingår bland vattenområden som anges i paragrafens första stycke. Uttalande i utskottsbetänkandet (BoU 1986/87:3, sid 34) tyder dock på att just Hylströmmen har avsetts bli undan- taget, oeh därmed bör ses som en älvsträcka _bland dem som uppräknas i pa- ragrafens andra stycke. De motioner som inkommit med hemställan om skydd för Voxnan torde bygga på ett sådant antagande.

Mitt förslag är att Voxnan som vattenområde får det skydd som 3 kap. 6 & NRL avser, och att området räknas uppströms från Vallhagas, det översta kraftverkets, dämningsområde.

• Sida 50
•  Original

Bilaga 1

Brunnsberg i Österdalälven

Område av riksintresse för friluftslivet i W-län nr F11.

Allmän beskrivning

Den del av Österdalälven inom Älvdalen som här avses är fr.o.m. Åsens kraftverk till Älvdalens kyrkby där dämningen från Väsa kraftverk börjar. På denna 20 km långa sträcka faller älven ca 12 m. Detta är den enda out- byggda delen av Österdalälven mellan Särna och Siljan.

Skyddsintressen

Österdalälven rinner i det berörda avsnittet i en kraftfullt markerad dalgång med omgivande berg uppemot 250 m högre än älven. Berggrunden utgörs av dalagranit med diabas och olika slags porfyrer. lsälvsbildningar i form av lateralterrasser och rullstensåsar förekommer rikligt. Många öar uppbyggda av älvsediment finn-si älven. De har en frodig vegetation och utnyttjades tidi- gare som slåttermarkcr. Floran på öarna är rik med flera ovanliga arter, lik- som även flerstädes i ängs- oeh hagmarker längs älven. Kung Karls spira, majviva och svarthö tillhör denna flora. Det småskaliga, ännu öppna jord- brukslandskapet kring älven, är av stor betydelse för landskapsbilden. Byarna Åsen och Brunnsberg är högt belägna på norra dalsidan. System av fångstgropar vid älven visar att älvdalen var befolkad redan under sten- åldern.

Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet.

Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har rapporterats. Tidigare inventering som utförts genom Naturhistoriska Riksmuseet har vi- sat att utter finns vid Rotälven.

Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt strömfiskc med goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och där— med sammanhängande service och tillgängligheten anges som goda. Fiskeri- styrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket, och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera Siljanslaxens vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer viss utplantering av öring i området.

Älvsträckan äger stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen, främst genom tillgången på ett högklassigt fiske och lättpaddlat kanotvatten, men också genom visuella upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt framflytande älven.

Angränsande områden anges också som riksintressen, för naturvård nr N34 Brunnsberg och nr N37 Rotälven-Rymman-Dyverdalen, samt för fri- luftslivet F10 Rotälven-Anjosvarden.

• Sida 51
•  Original

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Till Sehlstedtska utredningen redovisades inte något utbyggnadsprojekt i Österdalälven. Vattenkraftberedningen behandlar emellertid ett projekt be- nämnt Brunnsberg i Österdalälven med årsproduktionen 65 GWh. l kom- mentarer till detta projekt sägs att tidigare undersökningar saknas och att miljöeffekterna i stor utsträckning är okända. Mycket tyder på att älv- sträckan inte hör till de mest skyddsvärda beroende på att Österdalälven i övrigt är utbyggd och att vattenförningen är reglerad från Trängslet. Projek- tet har dock placerats i klass B.

Projektet har upptagits i den nu gällande vattenkraftplanen som godtagits av riksdagen — och torde därför få betraktas som ett riksintresse från energi- produktionssynpunkt.

Den aktuella utbyggnaden

Sedan början av 1980-talet finns utbyggnadsplaner som avser Brunnsbergs kraftstation. Som fallägare anges Älvdalens jordägare. En stor del av inne— havet utgörs av bolagsägd mark vid älven. Dammen med läge nedanför Brunnsberg skulle höja älvens vattenyta ca 8 m vilket innebär överdämning av holmar och stränder, totalt 160 ha. En lokal opinion har vuxit sig stark mot företaget. Någon ansökan till vattendomstolen har inte ingivits.

Egna synpunkter

Österdalälven har på en sträcka av 14 mil bibehållit något av sitt ursprung mellan kyrkbyn i Älvdalen och Åsen, medan resten förvandlats till lugnvat- ten mellan kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot var-

andra. Ett tillskott till landets elproduktion på 65 GWh ställs då mot beva- ' randet av den fritt framrinnande älven (i dom fastställd lägsta tappning är 21 m3/s från Åsens kraftverk) genom en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess befolkning. Förekomst av utter måste beaktas. Som riksin- tresse för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt min mening beva- randet av denna del av älven den långsiktiga hushållning som måste ges före- träde.

Nedre Dalälven

Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i C-län, nr N5 (Båtfors- området och nr F1 . Område av riksintresse för naturvård och friluftsliv i X- län, nr N96 och Fl.

Dalälven mellan Näs bruk och Gysinge är enligt NRL 3 kap. 6 & undanta- gen från vattenkraftutbyggnad. Den del älven som nu avses är således den nedersta sträckan, från Gysinge till utloppet i Gävlebukten.

Allmän beskrivning

Nedre Dalälvens natur är i många avseenden särpräglad. Den ursprungliga älvfåran genom Sagåns dalgång ned mot Mälardalen utfylldes under den se-

• Sida 52
•  Original

Bilaga 1

naste inlandsisens avsmältningsskedc helt av Badelundaåsens isälvsmaterial, vilket tvingade älven att ta ett helt nytt lopp. Den kom att rinna mot nordost över det flacka urbergspeneplanet, där den, i avsaknad av en markerad älv- fåra, bildar en rad med grunda, flikiga och örika sjöar. Nedströms Gysinge ligger I-Iedesundsfjärden-Bramsöfjärdcn, Untrafjärden och Storfjärden. Sjöarna är förenade genom korta forssträckor som ofta är uppdelade på ett stort antal grenar.

Älven korsas av Enköpings—, Gävle— och Uppsalaåsarna som bildar lång- sträckta öar och uddar i Dalälvens fjärdar, av helt annan karaktär än de tal- rika moränöarna. Landskapet äger stor variationsrikedom. Starkt kultur- präglade områden finns liksom urskogsartade områden.

Älvens lopp präglas av sedimentation och uppbyggande processer såsom aktiv bildning av deltan och levéer. Det sker i form av pålagring och erosion som är resultatet av den årliga vårflodcn.

Dalälven är en av våra tidigast utbyggda storälvar, den fjärde i ordningen med hänsyn till såväl avrinningsområdcts storlek som kraftproduktionen. Nedströms den outbyggda älvsträckan mellan Näs och Gysinge är fallhöjden utnyttjad i kraftverken Söderfors (5 m), Untra (14 m), Lanforsen (10 in) och Älvkarleby (22,5 m).

Skyddsvärden

Dalälvens natur har helt präglats av översvämningarna. Dels har älven ge- nom sedimentation byggt upp nytt land, dels tillförs regelbundet ny näring till nytta för växtligheten. Längs stränderna dominerar därför översväm- ningskärr och älvängar som är helt beroende av de upprepade översväm- ningarna för att inte växa igen.

Genom sitt läge omedelbart söder om den naturliga Norr-landsgränser] är nedre Dalälven ett område där nordliga och sydliga element möts, både i landskap och natur. Ett gynnsamt lokalklimat intill forsområdena och goda näringsförhållanden har skapat förutsättningar för ett stort inslag av ädellöv- skog och mångenstädes en rik flora och fauna.

I de svårtillgängligare delarna av älven såsom i de förgrenade forsarna och på öarna har skogen undgått awerkning och en naturskog, bitvis ren urskog, har fått leva kvar. Dessa områden fungerar som refugicr för växter och djur och uppvisar därför på ett unikt sätt delar av de naturförhållanden som rådde i älven före vattenregleringar och moderat skogsbruk.

Det bästa exemplet på sådana landskap är Båtforsområdet, beläget norr om Untra kraftverk. Detta område, ca 2 000 ha, naturreservat, torde höra till det mest skyddsvärda som mellansvensk natur kan uppvisa.

Före Untraverkets tillkomst (1918) utgjorde detta vidsträckta skärgårds- område mellan Storön och N. Kvarnön Dalälvens huvudgren ned till Stor- fjärden. Genom spärrdammen mot kraftverket avskars större delen av den kontinuerliga genomrinningcn, under det att större flöden kan passera, fylla strömfåror, ge gödning åt älvängar och i viss utsträckning motverka igenväx- ning. Ökade regleringar i flodområdet har skärpt förhållandena, men en fri- villig överenskommelse med fallägaren (Stockholms Stad) torde garantera vissa viktiga förbättringar av de hydrologiska villkoren i området.

• Sida 53
•  Original

Bilaga 1

Terrängen är småkuperad och blockrik, genomdragen med älvförgre- ningar med flera forssystem och småfjärdar och mellanliggande moränöar. Strandängar, öar med barr- och lövblandskog, delvis av urskogstyp, hör till landskapsbilden liksom fräken- och vassbevuxna flader. Den största bota- niska betydelsen förknippas mcd Båtfors-områdets urskogsartade ädellöv- skogspartier, som utgör fragment av de ckdomincrade skogar som fanns i nedre Dalälvsområdet före regleringarna. Denna vegetationstyp anses vara en relikt, kvarlevande sedan gynnsammare klimatskeden för ca 2000—2500 är sedan. Fältskiktet utgörs av en rik flora med lundväxter såsom lungört, myskmadra, underviol, vårärt och vätterros. På älvängarna förekommer rik- ligt bl.a. sumpviolen, en eljest sällsynt östeuropeisk art. En rik flora av ved- svampar finns på träd i olika stadier av nedbrytning. Bland mossor och lavar förekommer mycket sällsynta arter.

Djurlivet är på grund av det varierande mosaiklandskapet osedvanligt art- och individrikt. Många märkliga och sällsynta bark- och vedätande insekter förekommer närmast reliktartat i urskogspartierna. Samma förutsättningar gynnar ugglor, dagrovfåglar, skogshöns och framför allt hackspettar, som här har sin rikaste förekomst i landet. Samtliga sju svenska arter finns inom om- rådet, bl.a. 20-30 par av den akut hotade vitryggiga hackspetten.

Nedre Dalälven är också av Fiskeristyrelsen klassad som riksintressant. Skyddsvärda stammar av lax, havsöring och harr har lek- och uppväxtområ- den i älven, och avkastningen betecknas som god. Även tillgänggen på gös, gädda, abborre och sik är god. Som sportfiskevatten har nedre Dalälven högt värde med centralt läge till Gävle, Uppsala, Stockholmsregionen etc., och med väl utvecklad service.

Även i övrigt har nedre Dalälven betydande värden för rekreation och tu- rism, t.ex. för bad, båtsport — särskilt kanot, för skridskofärder, naturstu- dier, kulturstudier och jakt. Nedre Dalälven från Avesta till Skutskär tillhör de områden enligt NRL 2 ä 3 kap. där turismens och rörliga friluftslivets in- tressen särskilt skall beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploate- ringsföretag eller andra ingrepp i miljön.

Tidigare behandling av utbyggnadsfrågan

Sehlstedtska utredningen har i nedre Dalälven behandlat projekten Tyttbo och Gysinge som båda slutligt placerades i klass 4. Utom dessa tog utred— ningen ställning till planerade effektutbyggnader genom ökning av utbygg- nadsvattenföreningcn i Untra och Älvkarleby kraftverk. Båda placerades i klass 0. .

Beträffande tillbyggnaden av Untra konstateras att preciserade planer saknas. Utredaren säger vidare: ”Forsområdet genomströmmas för närva- rande vid högvattcntlödcn. Trots den befintliga anläggningen anses området värt att bevara. Det är aktuellt för reservatsbildning. Om en utbyggnad av Untra skulle medföra att genomströmningen vid högvatten reducerades eller upphörde skulle detta innebära ett för naturvården allvarligt ingrepp."

Vattenkraftberedningen redovisar i sitt förslag till plan projekten Älvkar- leby (50 GWh/år) och Söderfors (11 GWh/år). Älvkarleby placerades i klass 0 och Söderfors i klass B. Projektet Söderfors, en minskning av tidigare

• Sida 54
•  Original

Bilaga 1.

fastställd minimitappning förbi kraftverket, avgjordes under den tid bered— ningen arbetade och kunde ej påverkas av beredningen. Projektet Älvkar— leby avsåg utbyggnad med ytterligare ett aggregat.

Iden av riksdagen medgivna vattenkraftplanen ingår projekten Söderfors, Älvkarleby rensning och Älvkarleby 6. De båda första projektet är nu tagna i drift och det senare — ett sjätte aggregat i Älvkarleby kraftverk — är under byggnad.

Egna synpunkter

Då sträckan Näs-Gysinge är undantagen från utbyggnad enligt NRL 3 kap. 6 5 Och planerade utbyggnader i vattenkraftplanen genomförda torde den möjliga utbyggnaden av nedre Dalälven kunna betraktas som avslutad. Älv— en är i relativt hög grad utbyggd för kraftproduktion. Ärsregleringen, d.v.s. omflyttning av vårflöde till vintertappning, är dock till sina verkningar rela— tivt måttliga, delvis beroende på att Västerdalälven är lågt reglerad. Den ge— nomgående korttidsregleringcn vid Söderfors medför snabba vattenstånds— förändringar från Hedesundafjärdarna nertill havet. Trots dessa samlade in— grepp i naturmiljön representerar nedre Dalälven alltjämt stora värden för både naturvetenskap och rekreation som gör den i hög grad-skyddsvärd.

Ett genomförande av effektutbyggnad iUntra kraftverk som tidigare förts fram till utbyggnadsplaneringen kan alltjämt framstå som ett hot mot Båt- forsen-området. Det finns enligt min-mening väl grundade skäl att det skydd som enligt NRL 3 kap. 6 så gäller i Dalälven för sträckan mellan Näs bruk och Gysinge får omfatta även älvens nedre del, dvs. från Gysinge till älvens utlopp i Bottenhavet.

Bräkneån

Område av riksintresse för naturvård i K-län, nr N9.

Allmän beskrivning

Bräkneån med ett avrinningsområde om 458 km2 har sina översta tillflöden i mosserika områden mellan Rottnen och Åsnen. De samlas till ett sjöom- råde i trakten av Tingsryd — Hyllen, Fiskestadssjön, Ymsen och Tiken, na- turgeografiskt betecknat som sydöstra Smålands skogs- och sjörika slättom- råde.

Vid utflödet ur sjön Tiken ca 120 m.ö.h., strax norr om länsgränsen mellan Kronobergs och Blekinge län, ändrar Bräkneån karaktär och får ett stritt lopp i en markerad dalgång mot sitt utlopp i Östersjön ca 5 km söder om Bräkne-Hoby. Det är den nedre delen av ån, Blekingedelen, som är av in- trCSse i denna redogörelse.

Bräkneåns dalgång skär ett ca 40 km långt snitt genom mellersta Blekinges skogsbygd, mellanbygd och kustbygd. Åns övre del präglas av de upp till 50 m höga och blockrika sluttningarna med naturskog av gran och björk. 1 dalbotten ringlar sig än fram i oftast steniga forsar. Insprängda vid odlingsbar mark ligger spridda smågårdar. Längre ner i mellanbygden domineras miljön

• Sida 55
•  Original

Bilaga 1

av en utpräglad mellanblekingsk småbrukarbygd, med småodlingar i kupe- rad terräng, rik på rösen, med fuktängar och skogsbestånd med stort inslag av ek och avenbok. Ån rinner fram ömsom i lugna djupvattensträckor, öm— som i örika och steniga forsar.

I söder vidgar sig dalgången och landskapsbilden danas av låglänta åkrar, sluttningar och åkerholmar med ekbestånd, spridda gårdar och den lugnt fly- tande ån. Ner mot åmynningen präglas landskapet åter av småbrukarbygden med dess ängar, hagmarker och ädellövskogar i kuperad kusttopografi med markerade sprickdalar.

Den sydligaste delen av åns dalgång uppvisar ett påfallande stort antal fornlämningar från järnåldern.

Bräkneån är endast i ringa grad utnyttjad för vattenkraft. I åns nedre del finns på flera ställen dammar för kvarnar, såg och ett par små, äldre elkraft- verk. Den brantaste delen av ån, Hjälmsafallcn ca 16 km från mynningen, torde innebära vandringshinder för fisk; möjligen utgör också Ekforsdam- men 4 km längre ned ett sådant hinder.

Skyddsvärden

Bräkneåns dalgång kännetecknas av sitt rika innehåll av såväl typiska som särpräglade och sällsynta landskapselement, särskilt i övergångszonen mel- lan den norra barrskogsregioncn och den södra lövskogsregionen. Åns dal- gång har stora botaniska och zoologiska värden. l än finns bl.a. ett värdefullt bestånd av storvuxen och långvandrande havsöring samt en genetiskt värde- full stam av stationär öring. Flodpärlmusslan är rikligt förekommande.

I några korta notiser återges i det följande exempel på natur- och kultur- minnesvärden som än representerar.

I Gummagölsmåla finns en väl bevarade miljö med prägel av äldre odling, bl.a. hamlade lindar. Branta stränder med ädellövskog och rik lundflora. ln- tressanta lämningar från flottningsepoken i form av strandrösen.

Skän'a-Hrmbräcken är en djupt nedskuren ravinsträcka med vildmark- sprägel. Här finns i branterna vid Hultalycke dalgångens enda större ideg— ranbestånd. I avsnittet finns också ett stort klapperstensfält och åns största koloni av flodpärlmussla. Andra skyddsvärda inslag är bestånd med safsa.

Södra Hålabäcksmadema med dalgångens förnämsta slåtterängsmiljö med fuktängar som alltjämt slås.

Örseryds by, ett i sin helhet väl bevarat kulturlandskap med gårdar sam— lade vid en getryggsås. Här finns bl.a. rester av ett gammalt översilningssys- tem som använts i samband med madslåtter. Örtrika hagmarker med ham- lade lindar, bok-, ek- och hasselbestånd.

Björkeryds naturreservat (ca 12 ha). lsälvsavlagringar tillhörande Svängs- taformationen.

Björkeryd-Trånhem uppvisar ett flertal intressanta åsbildningar och en särpräglad landskapsbild med långsträckta mader och hävdad småbruks- miljö. .

Hjälmsafallen-Lindefors utgör ett rikt utvecklat avsnitt i övergångszonen mellan ädellövskogs- och barrskogsregionerna. Landskapet är starkt brutet och småkulligt med insprängda ängar och små odlingar i betad löv- och

• Sida 56
•  Original

blandskog. Strandsluttningarna längs forsarna hör till dalgångens artrikaste. Prop. 1992/93:80 Här finns murgröna, stora bestånd av safsa, samt en koloni mcd flodpärl— Bilaga 1 mussla. Intressanta isälvsavlagringar.

Röaby-Ekforsområdet. Det betespräglade avsnittet är dalgångens bäst be- varade ängshagmarksområde. .

Björstorp med bl.a. ett artrikt lundparti och Bruaberget med ett mäktigt bronsåldersröse och attraktiv utsikt. Vid Väby finns många fornlämningar, artrika betesmarker med bl.a. Adam och Eva, och en lokal för den utrot- ningshotade mnemosynefjärilen.

Fisket i Bräkneån betecknas av Fiskeriverket som en tillgång av riksin- tresse för fritidsfisket. Under en följd av år har fiskeförbättrande åtgärder utförts i flera av Blekinges åar, bl.a. Bräkneån. Fiskevårdsområde har bil- dats och området är mycket välbesökt.

Vattenkraftutbyggnad

Bräkneån som tillhör södra Sveriges vattendrag har inte behandlats i Sehl- stedts resp Ekströms utredningar. Vattenkraftberedningen har inte redovisat några utbyggnadsprojekt i ån och därför har än heller inte bedömts till någon klass.

Motion

] motion (m) till riksdagen har Bräkneån föreslagits få skydd genom 3 kap. 6 & NRL.

Egna synpunkter

Bräkneån har stora skyddsvärden och representerar väsentligt opåverkade naturområden som är typiska för ett vattendrag i sydöstra Sverige. Ån visar på ett intressant sätt också kulturlandskapets utveckling. Den granskningjag haft i uppdrag att utföra omfattar bl.a. en översiktlig studie av alla vatten- drag i södra Sverige som redovisats med riksintressanta skyddsvärden. Mot bakgrund av denna granskning vill jag föreslå att Bräkneån inom Blekinge län tillförs den förteckning över älvsträckor som åtnjuter skydd enligt 3 kap. 6 & NRL.

Mörrumsån

Områden i Blekinge län av riksintresse för naturvård, nr N6, och friluftsliv, nr F3. Område i Blekinge län av riksintresse för kulturmiljövård, nr 4.

Områdets huvuddrag och naturvärden

Mörrumsån är Blekinges största å med ett avrinningsområde (3 380 km2) som också upptar en stor del av Kronobergs län, bl.a. med sjöarna Helgasjön och Åsnen. Än är av stor betydelse för Östersjöns totala tillgång på lax och laxöring 56

• Sida 57
•  Original

Bilaga 1.

och har en mycket hög produktionsförmåga. Som sportfiskevatten torde Mörrumsån för närvarande vara ett av Europas förnämsta. Än har också ett mycket betydande fiskeribiologiskt värde. Såväl laxen som havsöringen i Mörrumsån har för resp. ras typiska och för fisket värdefulla egenskaper. Mörrumslaxen växer snabbt och blir mycket stor. Båda fiskbestånden år av ett högt genetiskt värde. Även ålfisket i än har stor betydelse.

Mörrums Kronolaxfiske omfattar 7 km av åns nedre lopp. Det ägs av sta- ten och förvaltas av domänverket, som i Mörrum driver en laxodlingsanstalt. Sportfiske efter lax och öring bedrivs i hela ån upp till Hemsjö nedre kraft- verk, en sträcka på 22 km. Antalet fiskedagar i kronolaxfisket uppgår till 15 OOO/år.

Mörrumsån inom Blekinge rinner i en starkt markerad sprickdal där dalsi- dorna på vissa sträckor i norr höjer sig 60 m över ån. När den närmar sig havet flackar dalgången ut i ett öppet landskap.

Norr om Mörrum utbreder sig ett vidsträckt isälvsdelta på båda sidor om ån, uppbyggt av deltaterrasser på flera olika nivåer. Det uppvisar en geove- tenskapligt intressant formrikedom och är till större delen väl bevarat. Om- rådet är geologiskt väl undersökt och innehåller flera värdefulla geologiska typlokaler. Dessa är mycket viktiga för förståelsen av isavsmältningsförlop- pet och Baltiska issjöns utveckling i Blekinge.

Vidare norrut längs ådalen utgörs isälvsavlagringarna av flera typer såsom dalfyllnader, kameterrasser, getryggsåsar m.fl.

Vegetationen längs ådalen domineras i norr av barrskog. Söderut omges än i allt högre grad av lövskog med främst ek, bok och avenbok. Ett av Ble- kinges fåtaliga urskogsartade barrskogsbestånd liggeri trakten av Hovmans- torp. Vid Knaggalid, söder om Hemsjö, är den östra dalsidan mycket marke- rad med klippstup och blockbranter. Här växter tall och ädellövskog med ek, ask, avenbok och lind och en rik ängsflora. Större fuktängspartier finns vid Härnäs samt vid åmynningen. Kungsbräken förekommer rikligt längs å- stränderna, och vid mynningsområdet växer kungsängslilja.

Från faunasynpunkt är partier vid Knaggalid och Käringahejan av särskilt intresse genom förekomst av sällsynta insektsarter. Mörrumsåns botten- fauna, särskilt i åns övre delar, hör till landets artrikaste och hyser många sällsynta och därför skyddsvärda arter.

Av landets mer sällsynta fågelarter förekommer kungsfiskare, forsärla och strömstare i Mörrumsån.

Vattenkraftutbyggnad

Mörrumsån är tidigt tagen i anspråk för kraftproduktion då kraftverken Hemsjö nedre och Hemsjö övre anlades. De utnyttjar fallhöjderna 11,5 resp. 15 rn och utgör vandringshinder för lax. Ombyggnadsplaner har länge funnits för dessa kraftverk, som skulle ersättas med en större anläggning. Då en sådan ombyggnad visat sig starkt kontroversiellt och mött avslagi vatten- domstolen har planerna återtagits. Granö kraftstation med 18,5 m fallutnytt— jande är den största av anläggningarna och ligger strax uppströms Smålands- gränsen. Ett mindre kraftverk, Marieberg nära Svängsta, ägs liksom de öv- riga ovan nämnda av Sydkraft.

• Sida 58
•  Original

Bilaga 1

Mellan Hemsjö övre och Granö kraftverk finns ytterligare en anläggning i Fridafors som jämte massafabriken ägs av Södra Skogsägarna.

Det har länge funnits planer som diskuterats mellan fiskets företrädare och fallägaren att få utföra en fiskväg i form av laxtrappor förbi Hemsjö- kraftverkcn. Detta skulle avsevärt öka Mörrumsåns laxproduccrande kapa- citet, men planerna har ännu inte kunnat genomföras.

Mörrumsån som tillhör södra Sveriges Vattendrag har inte behandlats i Sehlstedts resp. Ekströms utredningar.

Till vattenkraftberedningen har Sydkraft redovisat sina planer på ombygg- nad av Hemsjöstationerna som skulle ge ett tillskott på 20 GWh/år. Dess— utom finns ytterligare två projekt, I—lärnäs och Suskull som enligt bered- ningen skulle innebära nybyggnader i från miljösynpunkt känsliga älv— sträckor och därför borde ingå i planen.

Södra Skogsägarna redovisade till vattenkraftberedningcn en planerad om— och tillbyggnad av Fridafors med tillskottet 17 GWh/år.

Projekten Fridafors och Hemsjö ingicki beredningens plan och placerades i klass 0. I den av riksdagen godtagna planen för vattenkraftutbyggnad ingår de båda projekten som därmed torde få betraktas som-riksintressen för ener- giproduktion. Här anges emellertid vid ombyggnad av Hemsjö ett tillskott av 35 GWh/år. Planeringssituationen anges av NUTEK för de båda projek- ten som oklar (rapport i dec 1991). -

Egna synpunkter

Mörrumsåns betydelse som en av de viktigaste vattendragen för den natur- liga lax- och havsöringsreproduktionen för hela Östersjöfisket talar för ett varaktigt skydd av vattendraget. Härtill kommer övriga intresseaspekter som gör ån särskilt skyddsvärd: allmänt höga naturvärden, dess betydelse för friluftslivet med goda förutsättningar för sportfiske, vandring, cykelturer, natur- och kulturstudier, ådalens naturskönhet etc.

Den huvudsakliga delen av flodområdet ligger i Småland, där bl.a. sjön Åsnen också tillmäts riksintresse för naturvård och friluftsliv. I likhet med Emån kunde det finnas skäl att låta Mörrumsån i sin helhet omfattas av skyd- det enligt 3 kap. 6 5 NRL.

Dåjag emellertid ser skyddet för den laxförande delen av Mörrumsån som i särklass mest angeläget begränsar jag mitt förslag till att skyddet enligt NRL bör avse den älvsträcka som är belägen inom Blekinge län.

Fylleån

Område av riksintresse för friluftslivet i N—län, nr F12. Fylleån ingår i om- råde av riksintresse för naturvård i N—län, nr N18.

Allmän beskrivning

Fylleån rinner upp på sydsvenska höglandets branta västsida och mynnar i Laholmsbukten strax söder om Halmstad.'Åns längd är ca-5 mil och avrin- ningsområdet, som har södra Sveriges högsta nederbörd, är 400 km3. Från

• Sida 59
•  Original

Bilaga 1

sjön Fullhövden (181 m.ö.h.) rinner än i en båge åt norr-väster genom ett sjö- och myrområde på gränsen mot Småland, för att därefter i en sprickdal i sydvästlig riktning sänka sig ned mot Simlångsdalen. Här vidgar sig än till fyra sjöar i rad på ca 65 m.ö.h. Dalens sidor lutar brant upp mot en mer än 100 m högre belägen höjdplatå. På sträckan mot det flacka kustlandet rinner än i en bitvis kanjonartad fåra med många vackra forsar och fall varav kan nämnas Tolarpsfallen, Norteforsen och i biflödet Assman Danska fall.

Berggrunden består av röda gnejser som ligger trappstegsformad i packar och utgör rötterna av en fjällkedja från jordens forntid. Spricksystcm löper i riktning SSV-NNO. De lösa jordarterna är främst grusig urbergsmorän samt isälvsavlagringar. Rullstensåsar förekommer, liksom fossila strandlinjer och isälvsterrasser.

Skyddsintressen

Ett tiotal smärre naturreservat finns, de flesta längs Simlångsdalen men också strandområdet vid åns mynning i havet.

Övergången mellan det småländska peneplanet och Fylleåns dalstråk är av stort geomorfologiskt intresse. Den höga nederbörden i förening med den flacka topografin gör att mer än halva arealen i de högt liggande dalarna av åns tillrinningsområde utgörs av våtmarker. Numera täcker barrskog vad som tidigare utgjorde vidsträckta ljunghedar. Närheten till havet medför att lövträdsinslaget kan bli ganska stort. På sluttningarna ned mot Simlångs- sjöarna och utmed Assman växer på många ställen ek— och bokskogar. Mel- lan Marbäck och Fyllebro finns frodiga lövblandskogar och naturbetesmar- ker med rik flora längs Fylleån. .

Faunan är rik och varierande. Fylleån har en ursprunglig laxstam — en av de få i denna del av landet — med lekbottnar i nedre delen av ån upp till Mar- bäck, där laxen möter vandringshinder. Goda förutsättningar för laxrepro- duktion skapas i ån bl.a. genom kalkning.

Vid Fylleån förekommer bl.a. kungsfiskare, strömstare och forsärla, och i lövskogarna längs ån finns arter som gulsångare, stenknäck, mindre hack- spett och sommargylling. I myrområdcna häckar bl.a. trana, grönbena, ljungpipare och orre. Simlångssjöarna är av limnologiskt intresse.

Landskapet är naturskönt, omväxlande och genom sin lättillgänglighet av stort värde för friluftslivet och turismen. Det. har speciellt goda förutsätt- ningar för vandring, cykelturer, bad och kanoting, för fritidsfiske och jakt och även för vintersport. Goda friluftsanläggningar med vandringsleder finns i området. Dalgången ligger i en gammal kulturbygd med talrika forn- minnen, t.ex. gånggriften vid Tolarp. Valvbroar och vattenkvarnar är exem- pel på senare tiders kulturminnen.

Utredning till skydd för vattendraget

l Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:l l, Nordiska Vassdrag vern og inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest skydds- värda. Av dessa är 13 redan skyddade med stöd av 3:6 NRL. Ett av de fyra återstående är Fylleån.

• Sida 60
•  Original

Bilaga 1

Egna synpunkter

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges vattendrag saknas. För Fylleån, särskilt för dess nedre del fr.o.m. Simlångs- dalen, redovisas mångsidigt höga värden från naturvårds- och friluftssyn- punkt. Ån är upptagen bland vårt lands mest skyddsvärda vattendragi Nor- diska Ministerrådets miljörapport. Min bedömning är att Fylleån i sin helhet bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

Kynne älv

Kynnefjäll med Kynneälv som delområde och Bullaredalen utgör områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv i O-län; Södra Komsjön i Dals— land är område av riksintresse för naturvård i P-län. Bullaredalen utgör om— råde av riksintresse för kulturminnesvården.

Allmän beskrivning

Kynne älv i norra Bohuslän är en del av den norsk-svenska Enningdalsälvens vattensystem (avrinningsområde 780 kmz). Dess övre del ligger i Norge. Kynne älv awattnar Kornsjöarna, ett relativt stort sjöområde som sträcker sig in i Dalsland och Norge. Från Södra Komsjön söker sig älven ned till Södra Bullaren genom ett system av sprickdalar där den bildar smärre sjöar och i nedre delen många forsar och fall. På en sträcka av ca 13 km faller älven 90 m.

Bullaresjöama är Bohusläns största sjöar. De uppfyller ca 30 km av den 10 mil långa sprickdal som sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Ide- fjorden i norr. På östra sidan reser sig branta stränder upp mot Kynnefjälls 100 m högre belägna bergsplatåer. Även västsidan är starkt kuperad men mer präglad av ett omväxlande kulturlandskap. Här finns också rika miljöer med fornlämningar av riksintresse för kulturminnesvårdcn.

Utflödet från Norra Bullaren heter Enningdalsälven, rinner genom Norge 12 km i nordlig riktning och mynnar i Idefjordens innersta del. Vattenkvali- tén i hela älvsystemet är god, med obetydliga avloppsutsläpp och låg halt av närsalter. Försurningen har motverkets genom att Kornsjöarna sedan början av 1980-talet kalkats.

Älven är i sin helhet outnyttjad för produktion av vattenkraft, en av de få av denna storlek i södra Sverige.

Skyddsvärden

Älvsystemet representerar en rik och omväxlande miljö med höga biologiska värden och storslagen natur. Bullaresjöama och Enningdalsälven är enligt Fiskeristyrelsen av riksintresse för fritidsfiske och skyddsvärda arter, bl.a. lax, öring och sik. Havsvandrandc lax når upp till norra Bullaren och har sitt naturliga reproduktionsornråde i Enningdalsälven. Kynne älv hyser en intressant öringsstam som också ger material för utplantering i närliggande vattendrag. Ål har tidvis förekommit talrikt. Undersökning av bottenfaunan i Kynne älv har visat att den tillhör länets rikaste.

• Sida 61
•  Original

Bilaga 1

Ornitologiskt är vattendraget också intressant. Gräsand, knipa, kricka, grågås, fickgjuse och storlom häckar här. Vid forsarna förekommer ström- stare och även gulärla. Fågellivet i Bullaredalen är rikt varierat genom de mångformiga miljöerna. Rovfågel och korp nyttjar de svårtillgängliga bran- terna, häger är en karaktärsfågel. Stränderna utgör goda sträckfågelmiljöer. Vid vattendraget finns också bäver. .

Av särskilt faunistiskt värde är uttern som förekommer i nedre delen av Enningsdalsälven. Här påträffas också flodpärlmussla.

Många kvartärgeologiska bildningar är av stort intresse och visar på bety- delsefulla stadier i inlandsisens avsmältningsskedc. Växtligheten visar stor variation från karga marker med barrblandskog till yppig lövträdsvegetation och områden av lundtyp med rik flora, ofta knutna till bäckraviner.

Vattenkraftutbyggnad

Någon form av utbyggnadsplanering såsom i Norrland och norra Svealand — Sehlstedtska och Ekströmska utredningarna — har inte skett för den södra delen av landet. Till vattenkraftbcredningen har Vattenfallsverket redovisat projektet Kynne i Enningdalsälven med årsproduktionen 27 GWh. Bered- ningen har, möjligen till följd av företagets otillräckliga lönsamhet, avstått från att ta upp det i sitt förslag till plan för vattenkraftutbyggnad. Företaget ingår inte i den av riksdagen medgivna vattenkraftplanen. Den utbyggnad som nu, under samråd med Tanums kommun, förbereds av Vattenfall, avses få en mer miljöanpassad inriktning. Två alternativ har undersökts, ett med tunnel-kanal som utnyttjar 85 m fallhöjd och ger ca 18 GWh i årsproduktion, ett med ståltub från Busjön till Södra Bullaren, fallhöjd 78 m och ca 16 GWh/år. l bägge alternativen är utbyggnadsvattenföringen 7 m3/s. Hänsyn till miljön innebär att 0,5 m3/s garanteras som lägsta vattenföring i älven. Dock får vattnet rinna fram fritt i älven då kraftverket under juni-augusti inte hålls i drift. Beslut om att inge ansökan har ännu inte tagits.

Utredning till skydd för vattendraget

Enningdalsälven inom Norge, både dess översta del och mellan Bullaren och Idefjorden, har i Verneplan for vassdrag IV föreslagits bli undantaget från vattenkraftutbyggnad (NOU 1991:12A). Förslaget kommer att läggas för Stortinget före sommaren 1992.

I Nordiska ministerrådets Miljörapport 1990:11, Nordiska Vassdrag vcrn og inngrep, upptas på Sveriges lista 17 vattenområden som landets mest skyddsvärda. Av dessa är 13 redan skyddade enligt 3:6 NRL. Ett av de fyra övriga är Kynne älv.

Motioner m.m.

I två fp-motioner Bo 517 och Bo 523 (l991/92) hemställs att riksdagen beslu- tar om en sådan ändring av NRL att Kynne älv skyddas.

Skrivelser från ett flertal organisationer, däribland Naturskyddsföre- ningen och dess lokala förening i Tanum har sänts till Miljö- och naturresurs- departemcntet, samtliga med begäran om skydd av Kynne älv.

• Sida 62
•  Original

Bilaga 1

Egna synpunkter

Tidigare jämförande undersökningar av skyddsvärden hos södra Sveriges vattendrag saknas. För Kynne älv och för älvsystemct isin helhet redovisas mångsidigt höga naturvärden som enligt min bedömning ställer den mycket högt i skyddsklass. Kynne älv har tagits upp i förteckningen på Sveriges mest skyddsvärda vattenområdet i Nordiska Ministerrådets miljörapport. Den norska delen av älven föreslås i Verneplan for vassdrag bli undantaget från vattenkraftutbyggnad.

Jag finner goda skäl som grund för förslag att Kynne älv och hela den svenska delen av Enningsdalsälven bör tillhöra de vattendrag som åtnjuter skydd enligt 3:6 NRL.

(i?.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1992/93:80 Bilaga 1

Ersättningsbyggnader m.m. undantagna älvar och älv- sträckor

Enligt 3 kap 6 5 första och andra stycket i naturresurslagen får vat- tenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftända- mål inte utföras i undantagna älvar och älvsträckor som anges där. I tredje stycket har dock undantag gjorts för vattenföretag som orsakar endast obetydlig miljöpåverkan. I dessa fall skall enligt riksdagens ställ- ningstagande ersättningsbyggnader samt ombyggnader och effektivise- ringar i redan befintliga kraftverk kunna prövas utan hinder av att åtgär- der berör ett undantaget område. Aven för s.k. minikraftverk kan undan- tag komma ifråga i vissa fall. Med minikraftverk avses enligt propositio- nen till naturresurslagen anläggningar med en högsta effekt av 1,5 MW. Sådana åtgärder bör enligt riksdagsbeslutet kunna tillåtas endast om de har obetydlig miljöpåverkan.

I vattenlagen fanns tidigare bestämmelser om att tillåtligheten av vattenföretag som avsåg skyddade älvar och älvsträckor alltid skulle prövas av regeringen. I samband med att skyddet av älvar och älvsträckor fördes över till naturresurslagen togs denna bestämmelse bort. Motivet angavs vara att endast åtgärder med obetydlig miljöpåver- kan skulle vara tillåtliga i skyddade älvar och älvsträckor och att vatten- domstolarna därför borde kunna pröva tillstånd till utbyggnad i vanlig ordning.

Jag anser att det finns skäl att återinföra en bestämmelse om att rege— ringen skall pröva åtgärder i skyddade älvar och älvsträckor. Frågan om att tillåta åtgärder i skyddade områden innehåller ett betydande mått av skälighetsbedömning. Inverkan på betydande skyddsintressen skall vägas mot nyttan av den planerade åtgärden. Jag anser det rimligt att sådana bedömningar görs av regeringen. Bedömningar av vad som är obetydlig miljöpåverkan kommer då att ske på ett för hela landet enhetligt sätt. Erfarenheten hittills visar f.ö. i många fall att regeringen och vatten- domstolarna har gjort olika bedömningar av tillåtligheten.

• Sida 64
•  Original

Lagtextförslag

Lag

Prop. 1992/93:80 Bilaga 1

om ändring i lagen (1987:12) om hushållnlng med naturresurser m.m.;

utfärdad den

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 5 lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m. 'skall ha följande lydelse.

3 6lugn. Nuvarande lydelse

Vattenkraftverk samt vatten- reglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i följande vattenområden:

Torneälven

Kalixälven

Pi

teälven

Vindel-

älven

l Dal- Västerdalälven

älven uppströms Hum- melforsen och Österdalälven uppströms Trängslet l Ljusnan Hylströmmen j

Voxnan

1Lagen omtryckt 1987 : 247 .

2Senaste lydelse 1991:650.

Föreslagen lydelse

Vattenkraftverk samt vatten- reglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i följande vattenområden:

Torneälven Kalixälven Piteälven Vindel-

älven

l Dal- Västerdalälven

älven uppströms Hum- melforsen och Österdalälven uppströms Trängslet ! Ljusnan Voxnan upp;

mm

• Sida 65
•  Original

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Ljungan uppströms Storsjön

l lndals- Åreälven, Ammer-

älven ån, Storån - Dammån samt Hårkan upp; munnen

I Ånger— Lejarälven,

manälven Storån upp- ströms Klump— vattnet, Lång- selån - Rör- strömsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön Vapstälven Moälven

Lögdeälven Öreälven

l Ume- Tärnaån, Girjes-

älven och Juktån upp- ströms Fjosoken

| Skellef- källflödena upp- teälven ströms Sädva- iaure respektive Riebnes

Föreslagen lydelse

lLiunean Linnean upp- ströms Stor- SIön samt

'm r rn

Leringen- Busjön

! lndals- Åreälven, Ammer-

älven ån, Storån - Dammån samt Hårkan

l Ånger- Lejarälven,

manälven Storån upp- ströms Klump- vattnet, Lång- selån - Rör- strömsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön Vapstålven

Moälven

Lögdeälven Öreälven ! Ume— Tärnaån, Girjes-

älven och Juktån upp- ströms Fjosoken

Siyama I Skellef— källflödena upp- teälven uppströms Sädva- jaure respektive Riebnes sathalån

• Sida 66
•  Original

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Byskeälven

! Lule- Stora Luleälven

älven uppströms Akka- jaure, Lilla Luleälven upp- ströms Skalka och Tjaktja- jaure samt Pärlälven

Råneälven Emån

Vattenkraftverk samt vattenreg- lering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

l Klar- sträckan mellan älven Höljes och Edebåck

l Dal- Västerdalälven

älven nedströms Skiffs- forsen samt strägksn mellan Näs bruk och Gysings

Föreslagen lydelse

Byskeälven MMO l Lule- Stora Luleälven älven uppströms Akka- jaure, Lilla Luleälven upp- ströms Skalka och Tjaktja- jaure samt Pärlälven Råneälven Emån Bräkneån Eulaån älvan Vattenkraftverk samt vatten- reglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klar- sträckan mellan älven Höljes och Edebåck Mums; sträckan nedströms

an r| f r ! Dal- Västerdalälven älven nedströms Skiffs. forsen i r- l Iv n r k n mgllsn Åsens mmm

• Sida 67
•  Original

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

l Ljusnan sträckan mellan Hede och Sveg- sjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna ! Ljungan sträckan mellan Havern och Holmsjön

! lndals- Långan nedströms älven Landösjön

| Ume- Tärnaforsen mel— älven lan Stor-Laisan och Gäuta

Föreslagen lydelse

nanm NäLbLuk

| Ljusnan sträckan mellan Hede och Sveg- sjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna | Ljungan sträckan mellan Havern och Holmsjön samm mmm: samm | lndals- Långan nedströms älven Landösjön

Långan Eaeähtemmsllau

maninte samuel; smslån 151512 männens—Ilan akten mm

Biöma ! Ume- Tärnaforsen mel- ålven Ian Stor-Laisan och Gäuta

LLulezsjönlannamh Mmmm

• Sida 68
•  Original

Bilaga 1

Första och andra styckena gäller lnte vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande mål och ärenden enligt vattenlagen (1983:291l som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

• Sida 69
•  Original

Bilaga 1

Lag om ändring I vattenlagen(1983:291)

utfärdad den

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 ! vattenlagen(1983:291) skall ha följande lydelse.

11 kap.

1 S' Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföretag, nämligen

1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20 000 kilowatt,

2. vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan dämnings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vatten- magasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller 10 mil- joner kubikmeter under veckan,

3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den vattenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna Källintressen,

4. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet,

5. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbort— ledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön,

3Senaste lydelse 1987 : 139 .

• Sida 70
•  Original

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande mål och ärenden som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

• Sida 71
•  Original

Bilaga 1

Källförteckning

Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Naturvärdsverkcts Rapport 3771

Registcrhlad med områdcsbeskrivning i pärmar länsvis. Förvaras på SNV och länsstyrelserna.

Naturvårdsplan för Sverige. Naturvårdsverket 1991.

Riksintressanta kulturmiljöeri Sverige. Förteckning. Underlag för tillämpning av naturresurslagen 2 kap 6 5. Riksantikvarieämbetet

Nordiske Vassdrag — verk og inngrep: Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1990211.

De svenska valtendragens arealförhållanden (1943-1941). SMHI

Sveriges Nationalatlas: Tema Miljön (1991)

Vattenkraft och miljö. (SOU 1974z22) Betänkande om vattenkraftutbyggnad i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven (Sehlstedtska utredningen)

Vattenkraft och miljö 3. (SOU 1976:28) Betänkande om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland (Ekströmska utredningen)

Vattenkraft. (SOU 1983:49) Betänkande av vattenkraftutredningen.

Regeringens prop. 1985/8öz3, Lag om hushållning med naturresurser m.m.

Projekt i riksdagens Vattenkraftplan. Rapport av läget december 19.91. NUTEK

Diverse inventeringsrapporter, bl.a: Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Urval och värdering av skyddsvärda vat- tendrag (1992). Länsstyrelsen i Västerbottens län: Inventering av flodpärlmusslan i Västerbottens län (1986). Örnsköldsvik miljönämnden: Flodpärlmusslan i Örnsköldsviks kommun Samrådsgruppen för Hemlingsforsarna (Gideälven) Slutrapport 1991—03—15

Utterinventering Norrland 1986-87. Naturhistoriska riksmuseet — Svenska jägareförbundet

Utterinventering 1989—90 i Västernorrland Naturhistoriska riksmuseet

• Sida 72
•  Original

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över departeinentspromemorian (Ds 1992:29) Utökat älvskydd. Översyn av värdefulla älvar och älvsträckor. med förslag till komplettering av skydd enligt 3 kap. 6 % NRL

Efter remiss har yttranden över dcpartementsstencilen (Ds 1992:29) Utökat älvskydd avgivits av Svea hovrätt vattenöverdomstolen, Växjö tingsrätt vat- tendomstolen, Östersunds tingsrätt vattendomstolen, Luleå tingsrätt vatten- domstolen, Överbefälhavaren, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Boverket, Umeå universitet, Statens jordbruksverk, Skogsstyrel- sen, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muséer, Naturhistoriska riksmuseet, Närings- och tcknikutvecklingsverket, Domän- verket, Affärsverket Svenska kraftnät, Kammarkollegiet, Statens natur- vårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kop- parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr- bottens län, följande kommuner i bokstavsordning: Arvidsjaur, Berg, Bräcke, Dals-Ed, Gällivare, Gävle, Halmstad, Jokkmokk, Karlshamn, Kro- kom, Ljungby, Ljusdal, Malå, Norsjö, Olofström, Ovanåker, Piteå, Ro- bertsfors, Ronneby, Skellefteå, Sollefteå, Sorsele, Sundsvall, Tanum, Tings- ryd, Umeå, Vindeln, Älvdalen, Älvkarleby, Örnsköldsvik och Östersund, Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan, Dalälvens vattenreglerings— företag, Älvdalens jordägande sockenmän, Skellefteälvens vattenregle- ringsförctag, Vattenfall AB, Sydkraft AB, Båkab Energi AB, Stockholm Energi AB, Graningeverken AB och Gidekraft AB i gemensamt yttrande, Skellefteå Kraft AB, Svenska kraftverksföreningen, Sveriges Energiföre- ningars Riksorganisation, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Fiska- res Riksförbund, Friluftsfrämjandcts Riksorganisation, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Naturskyddsföreningen, Älvräddarnas Samorgani- sation och Vårldsnaturfonden WWF.

Inkommit med gemensamt yttrande har Aktiebolaget Skandinaviska El- verk, Korsnäs Aktiebolag, Aktiebolaget Edsbyns Elverk, Aktiebolaget Häl- singekraft, Ljusnans Kraft Aktiebolag och Stora Koppbergs Bergslags AB.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från Skogsvårdsstyrelserna i Ble- kinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Väs- terbottens län. Fiskeriverket har bifogat yttranden från utredningskontoren i Luleå, Härnösand och Jönköping. Länsstyrelsen i Hallands län har bifogat yttranden från Falkenbergs, Halmstads och Kungsbacka kommuner samt Hallandsdistriktet av Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund. Länssty- relsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från samtliga kommuner i länet. Naturskyddsförcningen har bifogat yttrande från lokalföreningen i Tanum. Älvräddarnas Samorganisation har bifogat yttranden från Aktionsgruppen Rädda Hårkan och Älvdalens Älvräddare. landsorganisationen i Sverige har bifogat yttranden från Svenska pappersindustriarbetareförbundet och Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Inkommit mcd yttrande på eget initiativ har Landsorganisationen i Sve- rige, Naturskyddsföreningen i Tanums kommmun, Älvdalens Älvräddare, Älvdalens Sportfiskeklubb, Naturskyddsföreningcn i Älvdalen, Laxfiske-

Bilaga 2

kommittén i Falkenbergs kommun, Ätrans Vattenvårdsförbund, Hallands Naturskyddsförcning, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Falkenbergs kom- mun, Hallandsdistriktct av Svrciges Sportfiske- och fiskevårdsförbund.

Skrivelser har dessutom inkommit från Nils Dahlbäck, Älvdalens Bespa- ringsskog och Piteå kommun.

• Sida 74
•  Original

Älvar och älvsträckor som föreslås skyddas mot vatten- kraftsutbyggnad enligt 3 kap. 65 naturresurslagen.

1 Åbyälven 2 Malån 3 Sävarån 4 Meåforsen i Faxälven 5 Nedre Hårkan 6 Gimån 7 Nedre Ljungan & Voxnan 9 Nedre Dalälven 10 Bräkneån 11 Mörrumsån 12 Fylleån 13 Enningdalsälven med Kynne älv

D 100 200 300 km ___—__]

Lmtmuerlel KanCenrrum, Sthlm 92191