SOU 1997:144
Försvarets fastigheter : former för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktad förvaltning : slutbetänkande
Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet
Den 29 februari 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild ut- redare för att utvärdera ombildningen av Byggnadsstyrelsen mm. Riks- gäldsdirektör Thomas Franzén utsågs till särskild utredare i mars 1996. Utredningen skulle vara avslutad den 1 juli 1997.
Två betänkanden har lagts fram: ”Statens ändamålsfastigheter: Prin- ciper för förvaltning och hyressättning” (SOU 1996:187) och ”Lokalförsörjning och fastighetsägande” (SOU 1997:96). I utred- ningens slutskede (maj 1997) gavs tilläggsdirektiv rörande en fördju- pad analys av vissa frågor om hanteringen av försvarsfastigheter, vilken nu redovisas.
Under arbetet med den delutredning som nu läggs fram har docent Hans Lind varit utredningens sekreterare, och civilingenjör Mats Eke- lid biträdande sekreterare. Docent Håkan Bejrum, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, har deltagit som sakkunnig och docent Tore Ellingsen, Handelshögskolan i Stockholm som expert.
Stockholm i oktober 1997
Thomas Franzén
/Hans Lind
TTT-T—T» , T.,-',"..w" .i— 4-1 _ gif-w": "I-I.". ,: I,... .- 15, "|" 4 .i'il.'.';, '|-— ,, "..'I'J- '- "i' !. . -|:-. :..-,. -.: ., '..- : ' "...-q. '.'”; ...i-' ,” .J'. .. ' ",.r--_.'ll't_ ' I,:I, , i " få: ' I'll: l:a-'I." "'!1'” _,_'."|"' in;; __ ""'..tlirlä'. labil 33532 lli. . 'N'..-” .. ': ' ...'.. ..'- Eli .— " - . ";-3.251 '-'liåfffulf$h£5|5_.:afinttrl 'roi |' E " H |__ I #I_t 1_ ' __, I_-I'll_ " ' ;Il * | HI | ""' " - '- '... ..5 . ' . . '..- '.'.— . '.!-il Fi'€;-?'IIIIIFI1I'I'IL_I' E' I1 'ITl-l— [' "|! "F..— . ..*-'. ..';'.—" hit".-rfd " _ .'., I'll,
" ' ' 5 ".:-E',- .. ' 1 _ '". . åilillm'ÅWfM-h mm..—ändan. . "...-...är Q': 1.5.0 '.' _. ." ' . |. . ,l'l [igår?-133119 1521 Suit?” ” _ . - " anbehlfg . . ,':.' $$$-MME ut Wharfäiill'ht 'JUI'J ' . fl.". ':'lai' ...th ini? "EGEN. ”ll Elf-rl»? 'l mil?-'U1I.r'l.u;'.v.:.g:__r'::':,...rlfmicmi'ljtit u...... ., ,'_' , ' _ _ . . PM #34 -L'|..1..|_me,mlif.ln :" 1 .:": ådra-"*.. #. ri"..- 'IEF'E "IT. ,,:Hgl _l'l' ull,"? =..5=.lamlz '.'...guiu
' ' E.:Jnrfrudäypwgpmmhmrdlnm -rr.r'.'. flagg. w. ?.;in liir-:; ' .nawnbcn- em
&. | ' % 35% " 'å' E_WÅHEMM-ew M.:-...min. wlan!) * I
%*”?!in Ejgll'IIIQH-IJLI .it-... L'mJ ..... H
J:."j'l' .:lf'; (JU '_'—ralgm-ja :'mnhi'fulrl ini '..L Mil:-"...a: artnr-!.? . matval. -—_.,. ll än”-un. : WWFHWL %&Mhägaddn han r.:an'rllii
......" v...-af: --" i.:r
, -,::|...- ...a-:*”. .-.. .”- . '- ull-| -ll- . " .” ' - " " .2 _ '.,-:: _ ull?-FEI: ": "F _ gä. .ll'l'lT _? ”7.155". [Wiiudah'n ..'mlmirlmlrj
. &! lur... M:..l'l.
1. Inledning 1.1 Utredningens bakgrund och direktiv 1.2 Utredningens arbete 1.3 Sammanfattning av utredningens överväganden och förslag
2 Tidigare utredningar och beslut 2.1 Inledning 2.2 ”Effektiva försvarsfastigheter” (SOU 1996:96) och försvarsbeslutet 1996 2.3 ”Utvärdering av Byggnadsstyrelsens ombildning mm”
3 Nuvarande organisation 3.1 Ramavtalet mellan Fortifikationsverket (FORTV) och Försvarsmakten (FM) 3.2 Fortifikationsverkets köp av vissa driftstjänster från Försvarsmakten 3.3 Fortifikationsverkets organisation 3.4 Arbetsgång när avtal sluts
4 Ägande och förvaltning av försvarsfastigheter: Rollfördelning mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket 4.1 Försvarsmaktens kontroll över krigsorganisationen 4.1.1 Problembeskrivning 4.1.2 Synpunkter och förslag till åtgärder 4.2 ”Dagens system onödigt byråkratiskt” 4.3 Gränsdragningen mellan ansvarsområdena uppfattas som godtycklig 4.3.1 Problembeskrivning 4.3.2 Synpunkter
4.4 Kvarvarande konflikter om FM:s roll i fastighetsdriften
4.5. Hyressättningssystemet 4.6 Sekretess och krigsplacering
17
17
18 18 19
21 21 21 22 24
26 26 27 27 29 30
4.7 Avslutning 31 5 Rationaliseringsmöjligheter för försvarsfastigheter: Samordning F ortifikationsverket — Statens Fastighetsverk? 33 5.1 Inledning 33 5.2 Samordning mellan Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk: Beskrivning av tänkbara alternativ 33 5.3 Konsekvensanalys och förslag rörande samordning 34 5.3.1 Sammanslagning av verken 34 5.3.2 Överföring av vissa funktioner: Avyttringsverksamheten 35 5.3.3 Lokal samordning 37 5.3.4 Samordning av administrativa rutiner 38 5.4 Slutsats 38 6 Effektiviseringar inom Fortifikationsverket 39 6.1 Inledning 39 6.2 FORTVs administrationskostnader 40 6.3 En struktur som skapar en kontinuerlig kostnadspress 41 7 Kulturhistoriskt intressanta försvarsanläggningar: Beslutsgång och ekonomiskt ansvar 43 7.1 Lagar och förordningar som styr kulturhistoriskt värdefulla byggnader 43 7.2 Kulturhistoriskt intressanta byggnader och anläggningar i FORTV:s bestånd 44 7.3 Statens Fastighetsverks roll 45 7.4 Problem, överväganden och förslag 45 7.4.1 Enstaka byggnader med skyddsforeskrifter som FM fortfarande utnyttjar 45 7.4.2 Byggnader och anläggningar som FM säger upp 46 7.4.3 I väntan på beslut rörande ”det nationella kulturarvet” 48 7.5 Avslutning 49 8 Konsekvensbedömningar 5 1 Bilagor Utredningens direktiv 53 Den fortifikatoriska kompetensen 57
1 Inledning
1.1. Utredningens bakgrund och direktiv
Under åren 1993-1994 genomfördes en stor reform av organisationen för förvaltningen av statens fastigheter. Grundtanken var att skilja bru- kandet från fastighetsägandet/fastighetsförvaltningen. Myndigheterna fick ett lokalförsörjningsansvar och kunde i princip hyra sina lokaler från vem som helst. De statligt ägda fastigheterna som tidigare förval- tats av Byggnadsstyrelsen överfördes till ett antal olika verk och bolag: Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Akademiska Hus och Va- sakronan.1
I februari 1996 tillsattes en särskilt utredare med uppdrag att utvär- dera denna omorganisation och föreslå åtgärder på de punkter där det fanns problem. Tonvikten kom att ligga på hanteringen av ändamåls- fastigheter. Två betänkanden har lagts fram ”Statens ända- målsfastigheter: Principer för förvaltning och hyressättning” (SOU 1996:187) och ”Lokalförsörjning och fastighetsägande” (SOU 199796). I utredningens slutskede (maj 1997) fick vi tilläggsdirektiv om att göra en fördjupad analys av vissa frågor om hanteringen av för- svarsfastigheter. I direktiven sägs:
"Utredaren skall göra en fördjupad analys av Fortfrkationsver- kets fastighetsbestånd och utreda om hela eller delar av beståndet skall samordnas med Statens fastighetsverk eller om vissa delar skall hanteras i annan ordning. För- och nackdelar med olika al- ternativ skall beskrivas, liksom gränsdragningen mellan de olika fastighetsbestånden.
Utredaren skall belysa hur drift och underhåll bör organise- ras.
1 Det finns dock fortfarande ett antal statliga verk som av olika skäl fortfarande äger fastigheter: Se rapporten "Statens mark", Riksrevisionsverket, RRV l996:48.
Utredaren skall pröva lämpligheten med att samordna myn- digheterna Fortfrkationsverket och Statens fastighetsverk och lämna förslag till ny struktur.
Utredningen skall redovisa vilka rationaliseringsvinster — .. — som kan göras med olika samordningsalternativ.
Utredaren skall vidare belysa hur kostnadsmässig neutralitet för hyresgästerna inom försvardepartementets område, i förhåll— ande till nuvarande verksamhet, skall kunna bibehållas under försvarsbeslutsperioden.
Utredaren skall beakta behovet av att säkerställa en långsiktig förvaltning av de delar av Fortfrkationsverkets fastigheter och anläggningar som är kulturhistoriskt värdefulla."
I bilaga 1 redovisas de fullständiga direktiven. Vi har valt att gruppera frågorna på följande sätt:
1. Rollfördelning mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten när det gäller förvaltningen av olika typer av försvarsfastigheter (kap 4).
2. För- och nackdelar med olika typer av samordning mellan Fortifika- tionsverket och Statens fastighetsverk (kap 5). Både en samman— slagning av verken och olika mer begränsade former av samordning av verksamheten diskuteras.
3. Vår slutsats i steg 2 är att nackdelarna med en sådan samordning är större än fördelarna. Därför blir det motiverat att närmare diskutera effektivisering inom ramen för dagens organisation. Detta görs i ka— pitel 6.
4. Hanteringen av försvarsfastigheter som har kulturhistoriska värden (kap 7).
I bilaga 2 berörs kortfattat hur den fortifikatoriska kompetensen kan bevaras i en situation där mängden nyinvesteringar i ”tunga ” anlägg— ningar är relativt liten.
Fortifikationsverket äger fastigheter som nyttjas av flera olika för- svarsmyndigheter. Förutom Försvarsmakten är t ex Försvarets mate— rielverk och Försvarets forskningsanstalt betydande hyresgäster. En avgränsning har av tidsskäl gjorts till de fastigheter som den största hyresgästen — Försvarsmakten — nyttjar. Slutsatserna bör dock vara tillämpbara även för motsvarande fastigheter som nyttjas av andra.
1.2 Utredningens arbete Utredningens arbetet har främst bestått i:
— Genomgång av skriftligt material: Tidigare utredningar, interna PM från berörda myndigheter rörande olika aspekter av problematiken, mm. — Studiebesök på ett antal anläggningar där vi kunna diskutera aktu- ella frågeställningar med personal inom Fortfrkationsverket och Försvarsmakten. — Diskussioner med ledningen för Försvarsmakten, Fortifikationsver- ket och Statens fastighetsverk. Riksantikvarieämbetet har även kon- sulterats i den del som rör de kulturhistoriskt värdefulla byggnad- erna.
Självklart har en av utgångspunkterna också varit de slutsatser som formulerats i våra tidigare betänkanden (SOU 1996:197 och SOU 1997:96).
Preliminära versioner av utredningen har diskuteras med berörda myndigheter.
1.3. Sammanfattning av utredningens överväganden och förslag
Det finns ingen enhetlig bild av hur samspelet mellan Fortifika- tionsverket och Försvarsmakten fungerar. Det som fungerar smidigt på ett ställe kan vara fullt av konflikter på ett annat. Ett antal problematis- ka punkter i dagens organisation har lyfts av Försvarsmakten, främst följande.
En krigsförbandschef har idag inte samma kontroll över samtliga re- sursslag, eftersom även renodlat militära anläggningar förhyrs från Fortifikationsverket. Försvarsmaktens uppfattning är att dessa anlägg- ningar bör ägas av Försvarsmakten. Krigsförbandschefen ska inte be- höva fråga fastighetsägaren om lov när det gäller hanteringen av dessa anläggningar.
När det gäller renodlade ändamålsfastigheter ska enligt vår mening den verksamhetsansvariges bedömningar styra handhavandet av fastig- heten. Detta kan dock uppnås inom ramen för dagens fastighetsorgani— sation genom en precisering av rollfördelningen och av respektive parts ansvar. För att uppnå detta föreslår vi att det i instruktionen till Forte- frkationsverket tydliggörs att målsättningen är att effektiv förvalta fas-
tighetema utifrån verksamhetens krav. Oklara formuleringar om att bevaka ändamålsfastigheternas värden bör utgå. I det ramavtal som finns mellan parterna bör tydligare sägas att när det gäller drift- och underhållsstandard så ska hyresgästen ha sista ordet. För de renodlat militära anläggningarna kan det vara lämpligt att Försvarsmakten inte bara gör en behovsbedömning som underlag för den förvaltningsplan som Fortifikationsverket gör, utan att Försvarsmakten gör ett förslag till förvaltningsplan. På denna och andra punkter bör det finnas möjlig- het att lokalt anpassa rollfördelningen utifrån den aktuella situationen. Uppdelningen i ägande och brukande ska för renodlade ändamåls- fastigheter inte påverka den reella kontrollen över resurserna utan en- bart vara ett sätt att effektivisera och professionalisera fastighets- förvaltningen. I den mån som den fastighetsförvaltande myndigheten anser att hyresgästen satsar för lite på underhåll ska det anges i myn- dighetens årsberättelse, så att regeringskansliet uppmärksammas på dessa förhållanden.
Att försöka lösa dagens problem genom att överföra ägandet av vis- sa anläggningar till Försvarsmakten kan förväntas skapa nya problem. Det första är att det blir en tämligen godtycklig gränsdragning. Dess- utom måste det då byggas upp dubbla kompetenser, t ex när det gäller upphandling av byggnadsåtgärder. Samordning av driften försvåras också.
På en rad punkter finns idag kritik rörande onödig byråkrati och att tex likartad maskinell utrustning ibland sköts av Försvarsmakten och ibland av Fortifikationsverket. Vår bedömning är att mycket av detta är övergångsproblem och att de kan lösas inom ramen för dagens ägande- struktur. Det är dock viktigt att parterna lokalt har betydande hand— lingsfrihet att avgöra ”vem som ska göra vad”. Ibland kan det vara mo- tiverat att Försvarsmakten köper skötsel av viss delar av sina installa- tioner från Fortifrkationsverket och ibland att Fortifikationsverket kö- per skötsel av viss fast egendom från Försvarsmakten. Sådana överens- kommelser finns redan idag men det är viktigt att diskussioner i dessa frågor sköts i en öppen och saklig anda. Att se till att så blir fallet är ledningarnas ansvar.
Utredningens uppdrag omfattade vidare en analys av möjligheten till effektivisering genom en samordning mellan Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk. Flera former av samordning har undersökts.
1. En sammanslagning av verken till ett verk. Fördelen med detta kan vara att kostnader för själva ledningsfunk- tionen och vissa administrativa kostnader kan minska. Dessa fram- står dock som mycket begränsade. Nackdelar i form av försvårad
styrning överväger, bl a därför att sekretessaspekter mm gör att för- svarsfastighetema ändå bör förvaltas i en separat avdelning.
2. Samordning av vissa funktioner. Avyttringsverksamheten har lyfts fram på denna punkt, och frågan är om avyttring från samtliga statliga ändamålsfastighetsförvaltare bör samlas i en separat organisation. Vår slutsats är att detta skulle skapa nya problem i samband med överföringar mellan verken. Hanteringen av större områden, t ex centralt belägna nedlagda rege- menten, där det är aktuellt med stora investeringar för att förädla objekten, bör dock ske i särskild ordning.
3. Lokala samordning av främst fastighetsdrift. Det kan finnas betydande vinster i form av minskade reskostnader och bättre utnyttjande av personal genom att fiera lokala fastighets- bestånd sköts av en driftsorganisation. Det finns dock ingen anled- ning av särskilt peka ut ett samarbete mellan Statens fastighetsverk och Fortfrkationsverket. Att bevaka dessa möjligheter och köpa tjänster externt när så är lönsamt hör till respektive fastighetsför- valtares ansvar.
4. Viss administrativ samordning. En punkt där sådan samordning är motiverad rör de nyckeltal som tas fram för att bedöma kostnader och effektivitet. Idag använder t ex verken olika ytbegrepp vilket försvårar en jämförelse. Hyressätt— ningen på ändamålsfastigheter bör också följa samma principer, i enlighet med förslag i tidigare betänkanden från utredningen.
Att minska försvarsmaktens framtida lokalkostnader handlar enligt vår bedömning om att få dagens system att fungera bättre. En nyckelfråga blir hur köparen/Försvarsmakten kan sätta press på säljaren/Fortifika- tionsverket i en situation när det saknas alternativa säljare. Detta kräver tydliga ”prislappar” så att en jämförelse lättare kan göra med en mark- nadsmässig kostnad. För att Försvarsmakten ska kunna bedöma vad som är rimliga priser är det också viktigt med en öppen redovisning av hur resurser används inom Fortifikationsverket. Grundregeln ska, som vi föreslagit i tidigare betänkanden, vara att hyresgästen inte är skyldig att betala mer än marknadsmässig ersättning. En komponenthyra där parterna separat diskuterar olika typer av kostnader (kapitalkostnader, administrativa kostnader samt drift- och underhåll) är nödvändig för att rimligheten i hyran för en ändamålsfastigheter ska kunna bedömas.
Utredningens sista fråga rör kulturhistoriskt intressanta försvarsan- läggningar. Det formella regelverket kring hantering av byggnader och anläggningar som har ett kulturhistoriskt värde är enligt vår mening ändamålsenligt. Det som behövs är en precisering av det ekonomiska ansvaret i olika situationer. Dessa preciseringar bör innebära att:
— För enstaka objekt och anläggningar som har skyddsföreskrifter men som fortfarande används av Försvarsmakten ska Försvarsmakten i normalfallet bära de eventuella merkostnader som dessa skyddsföre- skrifter innebär. — Om kostnader eller överskott i samband med avveckling av objekt väsentligt påverkas av att det finns kulturhistoriskt motiverade före- skrifter så ska detta inte påverka det ekonomiska utfallet för För- svarsmakten. Å andra sidan ska Försvarsmakten betala ett belopp motsvarande ”vanliga” avvecklingskostnader även om anläggningen ska bevaras och inte avvecklas på vanligt sätt. - När Försvarsmakten lämnat objekt som ligger kvar inom Fortifika-
tionsverket och där regeringens beslut om objektet ska bevaras eller inte drar ut långt i tiden, så ska de löpande kostnaderna för dessa objekt under denna period inte belasta Försvarsmakten. En särredo- visning av dessa objekt ska ske inom Fortifikationsverket.
Merkostnader som inte ska bäras av Försvarsmakten ska finansieras genom Utgiftsområde 17 (Kultur mm).
2. Tidigare utredningar och beslut
2.1. Inledning
Motiven bakom att överföra försvarets fastigheter till ett särskilt verk — Fortifikationsverket — som sedan Försvarsmakten hyr mark och lokaler från, var desamma som motiven bakom den allmänna omorganisatio- nen av statens fastighetshantering. Bland de viktigare argumenten kan nämnas att reformen skulle ge en mer rättvisande bild av mark- och lokalkostnader och skapa förutsättningar för en effektivare fastighets- och förmögenhetsförvaltning. Reformen var också i hög grad knuten till förändringar i budgetsystemet: Rambudgetering, resultatstyrning och ökad frihet för myndigheter att välja medel att nå uppställda mål.
För försvarsområdet valdes dock en något annorlunda gränsdrag- ning mellan vad som hyresgästen respektive fastighetsägarens personal skulle sköta för uppgifter. Resurser för drift och löpande underhåll av fastigheterna låg kvar hos hyresgästen. Hyra betalades enbart för kapi- talkostnader och periodiskt underhåll samt den administration som var knuten till fastighetsägarens förvaltning (inkl nybyggande och avytt- ring).
I samband med den stora fastighetsreformen bildades ett särskilt konsultföretag — Confortia — och dit överfördes personal som arbetat med projektering mm inom den tidigare Fortifikationsförvaltningen. En viss mängd beställningar utlovades under ett inledande skede. Formellt är Confortia ett dotterbolag till Vasakronan Holding AB.
2.2 ”Effektiva försvarsfastigheter” (SOU 1996:96) och försvarsbeslutet 1996
En särskild utredare tillsattes 1995 för att "genomföra en uppföljning och utvärdering av genomförande och pågående strukturförändringar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde". En särskild studie gjordes om försvarets fastigheter. Rapporten bygger på ett stort antal intervjuer med personer på olika nivåer inom främst Försvarsmakten
och Fortifikationsverket. Rapporten behandlar enbart försvarets ända- målsfastigheter, dvs de fastigheter där Fortifikationsverket är fastig- hetsägare.
Följande citat från rapportens sammanfattning ger en bild av utred- ningens slutsatser och förslag.
"Resultatet av utvärderingen är att fastighetsreforrnen som syfta- de till att effektivisera fastighetsförvaltningen och att undvika särlösningar i huvudsak har nått sitt syfte. Men vissa särlösning- ar återstår fortfarande, t. ex. att driftresurserna liksom en del av resurserna även för det yttre underhållet, ligger kvar i Försvar- smakten. Hyrans utformning är också speciell. Dessa särlösning- ar bedöms av mig vara så viktiga att man redan nu bör rätta till dem, innan systemet hunnit växa fast ytterligare." (5 1 1)
"Mitt förslag är därför att drift- och underhållsresursema förs över till fastighetsförvaltaren. Syftet med denna förändring är att göra handhavandet av försvarsfastigheter mer jämförbart med annan fastighetsförvaltning och att underlätta den samordning av fastighetsförvaltningen som var fastighetsreforrnens syfte." (s 12)
"Jag föreslår vidare att en genomgång görs av de höga kost- naderna för drift och underhåll av befästningarna som kostnad- sjämförelsema tyder på." (s 12)
En fråga som berörs i rapporten är om Fortifikationsverket även fort- sättningsvis ska sortera under försvarsdepartementet eller om det bör flyttas till finansdepartementet. Utredaren tar dock inte ställning i frå- gan utan hänskjuter den till utredningen om utvärdering av byggnadsty- relsens ombildning. Till sist sägs att:
"Jag avstår även från att ta ställning till om eventuell särbehand- ling av vissa anläggningar i sin helhet, dvs. vissa befästningar som har så nära samband med krigsorganisationen att det inte är meningsfullt att betrakta dem som objekt i fastighetsförvaltning- ens mening." (s 12)
Regeringen ställde sig i propositionen 1996/7:4 bakom utredarens be- dömningar och riksdagen beslutade i enlighet med propositionen att personal och övriga resurser knutna till drift- och underhåll av försva- rets fastigheter skulle överföras till Fortifikationsverket (rskr 1996/97:109). En totalhyresmodell ska tillämpas. Ett sparkrav på 150
miljoner kronor per år från 1998 lades fast för drifts- och underhåll- skostnader.
2.3 ”Utvärdering av Byggnadsstyrelsens
ombildning mm”:
Vi har i tidigare betänkanden presenterat ett antal slutsatser och förslag rörande hyressättning mm för ändamålsfastigheter. De i detta samman- hang viktigaste ståndpunkterna är:
1.
2.
Uppdelningen ägande — brukande var en bra reform med i huvudsak positiva konsekvenser. De problem som finns när det gäller hanteringen av ändamålsfastig- heter sammanhänger främst med att hyreskontrakten och relationen i övrigt inte anpassats till en situation där hyresgästen saknar bra alternativ. Därför föreslås:
Långsiktiga hyreskontrakt med en inbyggd option till förlängning med en hyra bestämd enligt samma principer som den ursprungliga hyran (se nedan). Sägs hyreskontraktet upp innan byggnaden är av- skriven ska fastighetsägaren kompenseras för detta, givet att ett vär- de i alternativ användning saknas Vinster vid avyttring av ändamåls- fastigheter ska delas mellan hyresgäst och fastighetsägare. Hyran ska vara en komponenthyra där ersättningar för kapitalkost- nader, drift och underhåll beräknas separat. Räntekravet ska spegla att fastighetsägarens risktagande är mycket begränsat.
Underhåll ska styras av en gemensam förvaltningsplan där under- hållsinsatser mm ska anpassas till verksamhetens behov. I dessa delar ska kontraktet vara kortare så att viss anpassning av underhåll mm kan ske utifrån aktuellt ekonomiskt läge. Fastighetsägaren ska bevaka att olika lagar rörande fastighetsunderhåll följs och även rapportera till ägaren om denne anser att hyresgästen inte är beredd att betala för underhåll som behövs för att undvika stora framtida kostnader. Hyresgästen ska inte vara skyldig att betala mer än marknadsmässig ersättning för de tjänster som fastighetsägaren utför. . Den exakta arbetsfördelningen mellan hyresgäst och fastighetsägare
ska diskuteras förutsättningslöst utifrån den konkreta situationen. . Den rådande bolags-/verkstrukturen är i huvudsak lämplig. En ge-
nomgång av Vasakronans bestånd bör dock ske så att fastigheter där statliga hyresgäster saknar reella alternativ lyfts ur beståndet innan en börsnotering sker.
5. Alla fastighetsägande enheter bör vara knutna till finansdeparteme- tet. Fortifikationsverket bör därmed överförs från försvarsdeparte- mentet till finansdepartementett.
3. Dagens organisation
3.1. Ramavtalet mellan Fortifikationsverket (F ORTV) och Försvarsmakten (FM)
Ett ramavtal slöts 1994-03-25 mellan FORTV och FM. Detta ramavtal modifierades på ett antal punkter efter beslutet om att driftresurser ska överföras till FORTV. Överenskommelsen om dessa ändringar och till- lägg är daterad 1997-05-07. I denna överenskommelse sägs också att ”Parterna är härutöver ense om att behov föreligger av en total översyn av ramavtalet vilken avses genomföras under 1997.”
Några viktiga punkter i nu gällande ramavtal är följande. (Siffrorna inom parentes syftar på paragraf i avtalet.)
— Utifrån ramavtalet görs upplåtelseavtal för särskilda anläggningar (1.2) Avtal träffas normalt mellan FORTV förvaltningsavdelnings- chef och avtalstecknande chef inom F M. (5.2.1) — FM ska redovisa en lokalförsörjningsplan (som andra myndigheter). (3.1) — FORTV upprättar investeringsplan, förvaltningsplan samt avytt- ringsplan. FM medverkar vid framtagande av dessa planer. (3.2) — Ersättningen avser från 1998-01-01 totalhyra. Av upplåtelseavtalet ska dock framgå hyrans fördelning mellan
— kapitalersättning
— administrativ ersättning — underhållsersättning
— driftsersättning — mediaersättning
— FORTV genomför drift- och underhåll för samtliga försvarsfastig- heter som omfattas av upplåtelseaval mellan FORTV och FM. FORTV och FM ska årligen föra en dialog om planeringen av drift- och underhållsåtgärder. Dialogen ska utgå från förslag framtaget av FORTV. (6) — Avseende såväl anläggningar som lokaler utarbetar FM chef med MAL-försörjningsansvar behovsunderlag för FORTVs förvaltnings-
plan [rörande planerat underhåll]. Underhållsdelen i förvaltnings- planen fastställs i samråd med FM. (7)
3.2. Fortifikationsverkets köp av vissa driftstjänster från Försvarsmakten
Hösten 1996 beslöts att resurserna för fastighetsdrift ska överföras till FORTV. I samband med detta gjordes ett avtal mellan FORTV och FM om några undantag från detta pga speciella omständigheter som gjorde det rationellt att fastighetsdriften utfördes av FMs personal. I dessa fall betalar FM fortfarande en hyra som täcker samtliga fastighetskostna- der, men FORTV köper sedan driftstjänsterna från FM i enlighet med ett särskilt avtal. Detta undantag gäller ett litet antal fall, främst följande.
— Skjutfält där personal omväxlande arbetat med ”försvarsuppgifter” (gör i ordning måltavlor od) och med ”fastighetsuppgifter” (t ex sköter vägar i området). Fastighetsuppgiftema är nära knutna till försvarsuppgiftema i så måtto att vägar t ex behöver iordningsställas direkt efter en pansarvagnsövning som gått hårt åt vägarna. — Vissa anläggningar i Stockholms skärgård där gemensamma trans- porter och tidsmässig samordning av arbetsuppgifter är motiverad pga de höga transportkostnadema.
3.3. Fortifikationsverkets organisation
Fortifikationsverket, med huvudkontor i Eskilstuna, är indelat i tre verksamhetsgrenar: Anskaffning, förvaltning och avyttring. Verksam- heten genomförs i tre regionala avdelningar: Södra, Mellersta och Nor- ra förvaltningsavdelningama, med var sitt avdelningskontor. Förvaltar- na kan sedan vara placerade på "lokalkontor" inom regionen.
Förvaltaren utarbetar upplåtelseavtal och denne planerar drift- och underhåll utifrån behovet hos de militära enheter som verkar i området. I förekommande fall är förvaltaren projektledare för om- och tillbygg— nader, liksom lokal representant vid avyttring.
Driften samordnas geografiskt i driftenheter under driftenhetsche- fen. För driften på förbandsnivå svarar ett antal driftstyrkor. Driften- hetema är, så att säga, parallella med lokalkontoren. Denna parallella organisation mellan förvaltningsansvariga och driftsenheter samman- hänger med möjligheten att göra samordningsvinster, bl a mindre transporter, om driften inom ett visst geografiskt område handhas av en
enhet — även om fastigheterna nyttjas av en rad olika militära enheter med eget budgetansvar och separata upplåtelseavtal med förvaltare från flera olika lokalkontor.
3.4. Arbetsgång när avtal sluts
Upplåtelseavtal
FM och FORTV sluter årligen inom varje garnison (eller motsvarande) ett upplåtelseavtal för de fastigheter som FORTV upplåter till FM. Förhandlingar sker mellan parterna lokalt (representanter är FORTV förvaltare och FM:s chef med MAL-försörjningsansvar) efter avstäm- ning inom respektive organisation. (MAL = Mark, Anläggningar, Lo- kaler). Slutgiltigt undertecknas avtalet av FORTV förvaltningsavdel- ningschef och avtalstecknande chef inom FM (exempelvis f10ttiljchef i flygvapnet). Avtalet reglerar upplåtelsens omfattning, aktuell ersättning och andra villkor.
Investeringsavtal
Efter att FM konstaterat behov av nyinvestering anmäler man detta skriftligen till FORTV. FM:s objektsledare redovisar behovsunderlag för FORTV:s projektledare. FORTV framlägger en offert med ett pre- liminärt pris och när parterna är ense sluts ett preliminärt avtal. Däref- ter vidtar projekteringsarbete och handläggning inom myndigheterna. Innan FORTV ingår bindande avtal avseende förvärv eller entreprenad tecknar FM och FORTV ett slutligt investeringsavtal. Efter detta begär FORTV in anbud och byggandet påbörjas.
Uppsägningsavtal
När FM inte längre avser att bruka ett objekt uppsägs det skriftligen med ett års uppsägningstid. Om ett lånefrnansierat objekt inte är av- skrivet vid uppsägningen kompenseras FORTV för detta (utifrån kvar- varande bokfört värde). Uppkommer rivningskostnader står FM för dessa. När uppsägningsavtal tecknats avvecklar FM verksamheten var- efter FORTV avyttrar eller river fastigheten. Avyttringsverksamheten är avslutad när ny ägare tillträtt enligt bindande avtal, när objektet överlåtits till annan statlig myndighet eller när objektet rivits.
, .,_ .. [91% "..1-1 __";"[ "." mildra—alv]! [amatörlag-Fr, __mn mer _ |9|l| . '|- '. [ml-i .,') ' [| "|.' while" ' jtl—HI?! l'i'i 'if "mani,-ri- l lrrl 13,1. "| I....
am. || HL .i| ! Milo tri—'.
._,.,_ ."." . ” . _ ..' . 1 . :"l'h r "(i |"; "' '_' " | ' ' _'- ' '.'-'Hi' ' "1. ||- ' - - . . | ' . ”ll 'i'.-:| 3. 45"?- ,-- ...,, "'|'" &" r,, är?" ,. Sic- SPÅR? BSN ritA & -' "-' ' '-' .. " ”MI, , - ' 'En " '# '.'L'I'L'. '.; " " - U.. :”? a' I". " - . . 'lQL—fl. ,an .5 kw.
_'""5:t': .'1'IE' "f'er'H' ||| ' ['_'|_'. .'L rem-_..- .lsi'f:[qq_|| .'.
' ' ludd?! älguuw'ilbnir: 'i. ' "Jlehl 'låfk|
|| ,!'. in...- | vu' '
..,, , ' ' " 'qurl alati-3,9 amt m'a—Jr tunnt " i | . » ' ». "-.'| &..er jr.-'t; [";ws aint].-- .mhgm, .i,|rt'|-- 'liUl'c /|- .fr
» . " ' .if'lå'l; fiii -.'| lL- ErnF-um'hd | riff» tal... _. w _.i.'F[r|n'P:|- 'F'J'b fritiua "ä'. i' '|' |!(15.|,|:!:._1 ' in], V'. : .' Bailu,. E -l| |. |.
.- M' -_ '|l' '." '_11 |" [li-' _-_ amana-;;...'.s.||».-.—ut
'#,ånll'; TIME; Warp—. " [malin .-|1. hl Hi. 1 || .'i' I" ' '- in...;- MTB .hil ,'a. |;i-' % lin .ru; .'
4. Ägande och förvaltning av försvarsfastigheter: Rollfördelning mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket
I detta avsnitt går vi igenom ett antal problem som lyfts fram i samband med de intervjuer och studiebesök. Vi tar också upp vad vi ser som potentiella problem utifrån erfarenheter från de områden som studerats under tidigare faser av utredningsarbetet.
I kapitel 3 beskrev vi hur hyressättningssystemet ser ut idag. I samband med det senaste försvarsbeslutet sades att en totalhyresmodell ska till- lämpas. Fortfarande särredovisas olika komponenter och resonemang förs separat om t ex drift- och underhållskostnader. Totalhyran erhålls som summan av de olika separat förhandlade komponenterna. Därmed är det i praktiken en komponenthyresmodell, vilket enligt vår bedöm- ning är bra för ändamålsfastigheter där konkurrensen inte sätter press på hyresvärden och där verksamhetens kravska styra insatserna på fas- tigheterna. Genom att kostnader särredovisas kan hyresgästen lättare bedöma om fastighetsägaren sköter sina uppgifter på ett effektivt sätt. Parterna är överens om att en sådan komponenthyra är lämplig.
Lokalt inom FM har det framförts kritik när det gäller de förvalt- ningskostnader som FORTV tar ut. Denna kritik har både rört nivån på dessa kostnader och hur de tas ut. Den första punkten återkommer vi till i kapitel 6 och här berörs enbart den andra punkten.
Inom FORTV finns en viss mängd fasta administrativa kostnader. Som en tillfällig lösning under de första åren betalade FM en klump- summa till FORTV för dessa. Numera fördelas de administrativa kost- naderna ut på de enskilda objekten. Problemet med detta är emellertid att det lokalt kan uppfattas som oskäligt att man betalar förvaltnings- kostnader även för objekt där det är uppenbart att FORTV under långa tider inte lägger något arbete (typ enklare truppbefåstningar). En pris- sättning som inte speglar de verkliga kostnaderna kan också leda till fel signaler och leda till att man lägger ner för mycket av objekt där hyran överstiger fastighetsägarens kostnader.
Ur båda dessa perspektiv finns det fördelar med ett system där de objektanknutna hyrorna speglar de objektanknutna löpande kostnader- na. Därmed skulle det vara bättre att ta ut de fasta kostnaderna på annat sätt än genom att fördela ut dem på varje enskilt objekt. Å andra sidan finns också nackdelar med en central klumpsumma därför att det kan vara svårt att bedöma vad som är rimliga nivåer på de aktuella kostna- derna. En tänkbar medelväg kan vara att de fasta administrativa kost- nadena fördelas ut bland hyresgästerna, men att de där betalas i form av en klumpsumma och inte fördelas vidare ner till det enskilda objektet. Genom att man lokalt betalar kostnaden kan det bli större ekonomisk
press från hyresgästen, samtidigt som hyran på det enskilda objektet bättre speglar de resurser som går åt för att hantera objektet.
Vi vill i detta sammanhang betona att den skillnad som finns mellan anslags- och lånefinansierade anläggningar inte får leda till felaktiga nedläggningsbeslut. Om hyresgästen slipper hela hyran för en lånefi- nansierad anläggning kan ju denne spara betydligt mer på att lägga ner sådana än att lägga ner anslagsfinansierade objekt. Hur denna situation kan hanteras beskrivs i våra tidigare betänkanden (SOU 1996:187, av— snitt 7.6.3). Grundtanken är att hyresgästen för lånefinansierade an- läggningar måste betala icke avskrivna investeringar i samband med att objektet lämnas. Som framgick i avsnitt 3.4 tillämpas denna princip idag mellan parterna, men för den lokala nivån inom FM kan en av- veckling av lånefinansierade anläggningar ändå framstå som mer för- delaktig p.g.a. den större hyressänkningen.
4.1. Försvarsmaktens kontroll över krigsorganisationen 4.1.1 Problembeskrivning
Uppdelningen i ägande och brukande innebär att den fasta egendomen ägs av en separat myndighet. Ur ett verksamhetsperspektiv kan detta upplevas som en komplikation när det handlar om anläggningar som är mycket specifika för verksamheten och integrerade i verksamheten. Den verksamhetsansvarige krigsförbandschefen vill kunna planera an- vändandet av den fasta egendomen tillsammans med, och formellt på samma sätt som, de tekniska försvarssystem och den personal som är knuten till verksamheten. Att behöva gå och "fråga fastighetsägaren om lov" upplevs som orimligt, särskilt när det gäller anläggningar som di- rekt konstruerats för att fylla ett militärt behov och för att kunna funge— ra tillsammans med den militära utrustningen. Försvarsmakten kan t ex bestämma över stridsflygplanen, men militära flygfält och specialkon- struerade hangarer ägs av FORTV och där måste Försvarsmakten för- handla med FORTV för att kunna få olika förändringar genomförda. Det finns en farhåga för att verksamheten som sådan blir lidande ge- nom att inte alla nödvändiga komponenter kan kontrolleras och sam— ordnas inom ramen för ett styrsystem. Det det kan också finnas en risk för att fastighetsägaren vill göra underhållsinsatser mm som inte är för- svarsmässigt motiverade men som Försvarsmakten ändå får betala. En- ligt Försvarsmakten fmns ett antal exempel på att förhandlingar med FORTV rörande renodlat militära anläggningar blivit onödigt byråkra— tiska och skapat oklarhet om krigsförbandscheferna ansvar för krigs- förbanden.
4.1.2. Synpunkter och förslag till åtgärder
Denna kritik har både en praktisk och en mer känslomässig sida. Vårt intryck är att på det lokala planet kan samarbetet fungera relativt smi- digt och att FORTVs personal i huvudsak ser sitt uppdrag just som att på ett kostnadseffektivt sätt handha fastigheterna så som Försvarsmak- ten som "beställare" vill ha dem utifrån verksamhetens behov. Även när det fungerar smidigt kan det dock inom Försvarsmakten finnas en viss oro för framtiden: I och med att någon annan äger fastigheterna så finns risken att denne kan "ställa till besvär" och komplicera verksam- heten. Samtidigt är ägandebegreppet ett mycket känsloladdat begrepp och att inte äga vissa saker kan automatiskt tolkas som att man tappat kontroll. Detta gäller även om man som beställare/köpare har de eko- nomiska resurserna och den vägen kan forma anläggningarna efter eget önskemål.
Vi har i våra tidigare betänkande betonat att när det gäller renodla— de ändamålsfastigheter ska hyresgästens behov styra handhavandet av fastigheten. Fastighetsägarens roll är i princip att på ett kostnadseffek- tivt sätt genomföra de åtgärder som hyresgästen anser motiverade. Uppdelningen i ägande och brukande ska i dessa fall inte påverka den reella kontrollen över resurserna utan enbart vara ett sätt att efektivi— sera och professionalisera fastighetsförvaltningen. Eftersom det krävs fackkunskaper för att bedöma vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att nå vissa mål och för att bedöma kostnader, krävs en dialog mellan parterna. I denna dialog ska i princip de verksamhetsansvariga ha sista ordet. Något tillspetsat ska fastighetsägaren presentera prislappar och konsekvensbedömningar (t ex att om vissa åtgärder inte görs så kan det bli betydande framtida kostnader) och med detta som underlag ska den verksamhetsansvariga avgöra vad som ska ske med fastigheterna (inom ramen för den lagstiftning som finns rörande t ex olika miljöfrågor).
Detta innebär att en rad av de rättigheter som vid en kortsiktig för— hyrning av en generell lokal ligger hos fastighetsägaren i praktiken överförs till hyresgästen. Den formella äganderätten bör tonas ner i betydelse och parterna kan då fokusera på att få ett system som funge- rar smidigt och kostnadseffektivt ur ett verksamhetsperspektiv.
För att skapa klarhet och minska den om som finns inom Försvar- smakten behöver rollfördelningen preciseras. Detta gäller:
1) Den övergripande instruktionen till FORTV. Idag sägs där att FORTV ska förvalta ändamålsfastigheter på ett sätt som "långsiktigt tar tillvara ändamålsfastigheternas värden." Denna formulering kan skapa konflikter i en situation där den verksamhetsansvarige anser
att fastigheterna inte långsiktigt behövs och därför anser det ratio- nellt att fastigheterna förfaller och därmed sjunker i värde. Istället bör målsättningen formuleras i termer av att förvalta fastigheterna så att de anpassas till verksamhetens krav. 2) I ramavtalet finns på motsvarande sätt oklarheter om vem som egentligen "har sista ordet" i vissa frågor. I ramavtalet sägs t ex i punkt 3 att FORTV upprättar investeringsplan och förvaltningsplan samt att FM medverkar vid framtagande av dessa planer. (Motsvarande formuleringar finns i punkt 6 rörande drift och under- håll och punkt 7 rörande planerat underhåll). Enligt vår mening bör det klarare sägas att FMs behov ska vara styrande när dessa planer utformas. Eftersom ett upplåtelseavtal sedan upprättas och båda parter ska skriva under detta, är FORTVs möjligheter att "tvinga på" FM vissa insatser redan idag små, men vi tror att relationerna skulle förbättras om det i ramavtalet tydligare sades att den verksam- hetsansvariges bedömningar av vilka insatser som är motiverade ska vara styrande. 3) Vi återkommer nedan till att det måste vara en öppen diskussion om vad som lokalt är den lämpligaste arbetsfördelningen mellan FORTV och FM. För renodlat militära anläggningar kan steget mellan behovsbedömning och förvaltningsplan vara relativt kort, vilket kan innebära att det är mer rationellt att FMs MAL-ansvarige gör ett förslag till förvaltningsplan för dessa anläggningar. Rollen för FORTVs förvaltare blir då att utifrån sina tekniska kunskaper bedöma om det finns bättre alternativ att nå avsedda målsättningar eller om FMs förslag direkt kan lyftas in i upplåtelseavtalet. För- valtarens har sedan genomförandeansvaret. Rent principiellt kan man tänka sig att FM även övertar genomförandeansvaret men det skulle leda till att båda sidor behöver ha kompetens när det gäller upphandling av t ex byggnadsentreprenader och det kan knappast vara kostnadseffektivt.
Det blir sedan en uppgift för FORTVS ledning att internt klargöra och förmedla denna rollfördelning så att denna blir accepterad av alla. Vårt intryck är att denna rollfördelning i praktiken redan är etablerad på många platser.
Vår bedömning är alltså att det är möjligt att lösa de aktuella pro- blemen inom ramen för den formella rollfördelning som finns idag, dvs att det formella ägandet inte behöver överföras till Försvarsmakten för att vi ska få en smidig styrning av försvarsverksamheten. Man måste också vara klar över att det finns mycket stora gränsdragningsproblem om man ska förändra dagens ägandeförhållanden. Det finns en konti-
nuerlig skala av kopplingar till verksamheten. Att dra gränser utifrån vilka byggnader/anläggningar som saknar värde i alternativ användning är t ex problematiskt. Föränderliga lokala förhållanden avgör i hög grad om det finns andra intressenter för en anläggning/byggnad eller inte. Fastigheter som fysiskt är relativt likartade kan då — hur än gränsdrag- ningsprincipen formuleras — ibland ägas av FM och ibland av FORTV. Om driften sedan ska samordnas genom att FM köper drift från FORTV blir det två parallella kontrakt — ett där man köper skötsel av egna fastigheter och ett hyresavtal, etc.
Vi är medvetna om att det finns en fara med att verksamheten ska styra hur fastigheterna förvaltas, nämligen att nödvändigt underhåll skjuts på framtiden för att klara kortsiktiga besparingskrav. Enligt vår mening kan detta hanteras genom att fastighetsägaren i sin årsredovis- ning ska beskriva fastighetsbeståndets utveckling och då tala om ifall man anser att nödvändigt underhåll inte genomförs. Därefter får rege- ring/riksdag vidta åtgärder i relation till Försvarsmakten som i så fall misskött sitt uppdrag och gjort prioriteringar som inte är i huvudman- nens intresse. Som vi betonar i tidigare betänkande (SOU 1996:187, avsnitt 7.7) ska fastighetsägaren också redovisa om fastigheter har högt värde i alternativ användning.
4.2 ”Dagens system onödigt byråkratiskt”
Risken för att dagens system leder till ett alltför byråkratiskt system har påtalats i diskussionerna. Denna synpunkt visar sig vid närmare granskning innehålla en rad olika komponenter.
1. En oro för att FM måste bygga upp en större administrativ kapacitet för att sköta alla avtal och ha nödvändig beställarkompetens. Kommentar: Ett köp-säljsystem innebär att "köparen" får mer arbetsuppgifter av denna typ, men samtidigt får man mindre arbetsledande uppgifter. Omställningen kan upplevas som besvärlig, men är en integrerad del av det nya systemet, vars motiv i grunden är att dessa eventuella kostnadshöjningar mer än väl kompenseras av minskad resursåtgång för själva fastighetsskötseln.
2. För att kunna rationalisera driften har FORTV satsat på geografiskt sammanhållna driftsenheter. Eftersom en viss militär enhet kan ha fastigheter i flera sådana regioner måste den verksamhetsansvarige ha kontakt med flera driftsenheter. Dessa driftsenheter är formellt
sidoordnade den förvaltare som är FORTVs representant når upp— låtelseavtalet tas fram och skrivs under.
Kommentar: Denna komplikation är svår att undvika om det ska gå att göra eko- nomiska besparingar genom geografisk samordning inom driften. Det finns sedan i princip två huvudalternativ när det gäller relatio- nen till en viss militär enhet: A. Den militära enheten skriver separata avtal med varje driftsenhet. Detta leder till enkla beslutsvägar, men till att samordningen mellan drift och underhåll blir svårare. B. FORTVs förvaltare samordnar avtalen med de olika driftsenhe- tema och inarbetar alla i ett förslag till upplåtelseavtalet. Därmed kan drift- och underhåll samordnas bättre, men samtidigt kan det leda till längre beslutsvägar eftersom kontakten med driftenheten går via förvaltaren. Eftersom den nya strukturen är på väg att byggas upp är det svårt att bedöma om de administrativa komplikationerna är av nämnvärd storleksordning eller inte. Vi vill emellertid peka på att det finns en risk för komplikationer på denna punkt, och att parterna får vara öppna för att prova olika lösningar för att hitta fram till en administ- rativ struktur som både är effektiv och smidig.
. Svårigheter att anpassa insatser till förändrade omständigheter. Upplåtelseavtalet lägger fast ekonomiska ersättningar och insatser av olika slag för det kommande året. Mycket kan hända från det avtalet ingås till det är dags att genomföra olika insatser. Att ändra på ett ingånget avtal är besvärligare än att t ex omprioritera arbets- insatser inom en befmtlig organisation. Därmed finns risken att uppdelningen i ägande och brukande leder till ett mer stelbent sys- tem. Kommentar: Om FM under löpande år vill göra ytterligare insatser än de som avtalats finns inga egentliga komplikationer eftersom det kan hante— ras som köp av en tilläggstjänst. De potentiella komplikationerna är betydligt större om det gäller minskningar i insatser eller ompriori- teringar av insatser. När det gäller direkta minskningar kan natur- ligtvis inte FM med kort varsel göra sådan om det är fast anställd personal inom Fort som utför arbetet eller om det finns underteck- nade entreprenadavtal. Här finns dock ingen skillnad mot om FM skötte detta själva, eftersom de inte heller kan säga upp personal med hur kort varsel som helst eller säga upp undertecknade avtal.
Den punkt där det kan finnas särskilda problem pga uppdelningen i ägande och brukande är därmed omprioriteringar av insatser inom en given ekonomisk ram. Eftersom försvarets verksamhet är så om- fattande och komplex förekommer rimligen relativt ofta att FM un- der löpande kontrakt vill göra vissa omprioriteringar. I praktiken kan sådana önskemål ofta hanteras på ett bra sätt på det lokala pla- net, men för att undvika konflikter i framtiden bör det i upplåtelse- avtalet klart sägas att FM ska kunna göra omprioteringar av insat- ser inom överenskomna ekonomiska ramar under löpande kontrakt- speriod om dessa meddelas i rimlig tid till förvaltaren. Uppstår merkostnader för FORTV pga dessa omprioriteringar får det hante- ras som köp av tilläggstjänster.
4. Det har också framförts synpunkter på att det kan bli vissa administ- rativa komplikationer pga uppdelningen i anslagsfmansierade re- spektive lånefmansierade anläggningar. Om t ex en byggnad på en krigsflygbas används i undervisningssyfte lånefmansieras medan flygbasen i övrigt är anslagsfmansierad. Rent budgettekniskt hante- . ras då de olika delar av fastigheten på olika sätt inom FM Kommentar: Detta rör i huvudsak försvarsintema frågor. I förhållande till FORTV är den enda skillnaden att FM inte betalar någon kapital- kostnad på de anslagsfmansierade anläggningarna. Det bör enligt vår bedömning undersökas om inte en enhetlig klassificering kan ske av ett helt komplex utifrån den huvudsakliga användningen. Genom att inte klassificera varje objekt för sig skulle de administ- rativa problemen med gränsdragningen minska. Problematik knuten till gränsdragningen mellan låne- och anslagsfmansierade objekt faller dock utanför utredningens uppdrag.
4.3. Gränsdragningen mellan ansvarsområdena uppfattas lokalt som godtycklig
4.3.1. Problembeskrivning
Grundprincipen är att fast egendom ägs av FORTV medan lös egendom ägs av FM. Det finns i särskilda avtal noggrant reglerat vilken utrust- ning som hör till FORTVs ansvarsområde och vad som hör till FMs ansvarsområde. Även om den formella gränsdragningen mellan vad som hör till Försvarsmakten och vad som hör till FORTV är klar så leder den ibland till resultat som på det lokala planet förefaller god- lyckliga.
Två exempel:
— Fast monterad brandskyddsutrustning hör till FMs ansvarsområden om den är till för att släcka eld t ex i flygplan parkerade i en hangar, medan de hör till FORTVs ansvarsområde om de är till för att släcka eld i själva byggnaden. — Den utrustning som behövs för att öppna luckan så att en en ned- sprängd radarmast kan höjas och sänkas hör till FORTV, medan den likartade utrustning som behövs för att höja och sänka själva radar- masten hör till Försvarsmakten.
Det finns en rad exempel av denna typ där dagens driftspersonal inom Försvarsmakten skött utrustning som både hört till den lösa och den fasta egendomen.
4.3.2. Synpunkter
Den här typen av gränsdragningsproblem är oundvikliga, och för att få en effektiv skötsel av de berörda anläggningarna krävs därför att det sker kompletterande avtal. Dessa avtal kan ibland innebära att FM kö— per skötsel av sin egendom från FORTV och ibland innebära att FORTV köper skötsel av den fasta egendomen från FM. De berörda organisationerna har arbetat fram rutiner för hur sådana tilläggsavtal ska göras och vår bedömning är att parterna på detta sätt kan hitta fram till lösningar som gör att objekten kan skötas på ett effektivt sätt, även om den består av "blandad" egendom. För att dessa lokala anpassningar ska kunna ske på ett smidigt sätt är det viktigt att de lokalt ansvariga inom FM och FORTV har en betydande handlingsfrihet när det gäller att avgöra vem som ska göra vad.
4.4 . Kvarvarande konflikter om FMs roll i fastighetsdriften
I kapitel 2 och 3 beskrev vi dels beslutet om att driftsresurser ska över- föras till FORTV dels de kompletterande avtal som innebär att FORTV köper vissa driftstjänster från FM. Detta rör ett litet antal objekt.
Under utredningens gång har vi mött kritiska synpunkter från båda håll. Personal inom FM har sagt att det hade varit bättre om de fått ut- föra mer arbete på uppdrag av FORTV, men vi har också mött personer inom FORTV som menar att det leder till ineffektivitet att låta FM
sköta viss fastighetsdrift, t ex sämre utnyttjande av maskinparken och av specialistkompetens.
För att kunna hantera denna fråga på ett smidigt sätt är det viktigt att hitta en rutin för att bedöma vilken arbetsfördelning som är den bästa. Grundprincipen bör rimligen vara att den som kan utföra arbetet med en given kvalitet till lägst kostnad — på grund av t ex samordningsmöj- ligheter — ska vara den som utför arbetet. Gången bör därmed i princip vara att båda parter presenterar kalkyler för hur mycket det skulle kosta dem att utföra det aktuella arbetet, dvs:
A. Hur mycket FORTV begär för att utföra drift av de berörda anlägg- ningarna. B. Hur mycket FM begär för att på uppdrag av FORTV genomföra driften.
I den mån som FM begär mindre i ersättning av FORTV än vad FORTV begär som driftdel i hyran av FM bör FORTV köpa driften av FM. I så fall ska driftdelen i hyran sättas lika med den ersättning som betalas till FM. 2
Vi tror att det är viktigt att betrakta denna fråga ur ett strikt ekono- miskt perspektiv där den som kan utföra uppgifterna med minst resurs- förbrukning också ska sköta dem. Som vi betonade ovan bör mycket av dessa förhandlingar kunna skötas på den lokala nivån. Med tanke på arbetsgivaransvar mm krävs naturligtvis centralt godkännande om det rör med omfattande förändringar av dagens situation.
Det kan tyckas onödigt byråkratiskt att FM först betalar en hyra till FORTV och sedan får betalt av FM. Alternativet vore att FM sköter driften och direkt betalar den själv. Nackdelen med detta är att kostna- den då inte redovisas lika klart och inte lika lätt kan jämföras med and- ras kostnader. Rent administrativt kan ju parterna lätt undvika att peng- ar skickas "fram och tillbaka" genom ett kvittningsförfarande. Vår be- dömning är därmed att det är bra att i dessa fall FORTV formellt köper tjänsten av FM.
På denna och andra punkter när det gäller specifika gränsdragnings- frågor kan det förväntas uppstå konflikter och olika tolkningar. Det är därför viktigt att parterna diskuterar sätt att smidigt lösa sådana tvister,
2 Det bör dock noteras att det finns en risk med denna uppläggning och det är att FM begär för lite i ersättning. I praktiken fårju FM behålla hela hyressänkningen, dvs oav- sett vad FM begär så blir den reella ersättningen lika med A. Om FM av icke- ekonomiska skäl vill sköta driften fastän det även för dem kostar A (eller till och med lite mer) så finns en risk för taktikbud. Detta är dock en styrningsfråga från centralt håll och inte något som FORTV har anledning att bevaka - så länge som FM betalar eventu- ella övergångskostnader för FORTV och så länge som inte fastigheterna vansköts..
t ex genom att i vissa fall använda skiljemannaförfarande eller motsva— rande. Detta bör skrivas in i ramavtalet mellan parterna.
4.6. Sekretess och krigsplacering
En tänkbar problematik när det gäller anläggningar som ägs av F ORTV är att det kan finnas delade meningar om vem som har rätt att vara i anläggningen eller bestämma om vem som får vara där. Kan fastighets- ägaren hävda att denne har rätt att bestämma vem som får vara där för att sköta anläggningen?
Vårt intryck är att sekretessfrågorna i praktiken inte är något bety— dande problem. Självklart ska även fastighetsägarens personal först genomgå Försvarsmaktens sekretessprövning innan de får vistas i an- läggningen. Det finns en rad exempel på att Försvarsmakten använder personal anställda i privata företag även i mycket hemliga anläggning- ar. (I den mån som Försvarsmakten har tänkt sig att använda FORTVs driftspersonal även om man skulle äga anläggningarna, är det uppen- bart att sekretessfrågor inte kan ha någon betydelse när själva ägande- frågan avgörs.)
Motsvarande gäller frågor om externt anställd personals roll vid en krigssituation eller vid höjd beredskap. Även detta finns det rutiner för och Fortifikationsverkets driftpersonal kan krigsplaceras så att de under kriser och krig kommer att ingå i krigsförbanden och därmed lyda un— der krigsförbandschefen. I avtal mellan Försvarsmakten och FORTV kan också regleras att den aktuella personalen ska delta i övningar av olika slag och i dessa situationer direkt lyda under ansvarig chef inom FM. Det finns alltså möjligheter att utforma regelsystem och avtal så att även personer som inte formellt är anställda av FM kan behandlas som anställda när det gäller sekretess, deltagande i övningar och krigsplacering.
4.7. Avslutning
Analysen i detta kapitel visar att de problem som finns i relationerna mellan Försvarsmakten och FORTV kan lösas inom ramen för dagens formella ägandestruktur. Att försöka lösa dessa problem genom ägan- deförändringar riskerar att skapa nya komplikationer och godtyckliga gränsdragningar.
Däremot är det viktigt att spelreglerna förtydligas så att det blir kla- rare att det är FM som den verksamhetsansvariga som måste kunna forma byggnader och anläggningar utifrån deras roll i verksamheten. FORTVs roll är i allt väsentligt att vara en professionell diskussions- partner när det gäller vilka fastighetsinsatser som behövs för detta och en professionell utförare av det som FM efter en sådan dialog vill ha genomfört. Vi har ovan pekat på att ett sådant förtydligande kan ske genom att instruktionerna till FORTV ändras något, och att det sker förtydliganden i ett antal paragrafer i ramavtalet.
Det är också viktigt att totalhyresbegreppet överges och att det klart talas om en komponenthyra. FM ska kunna se vad man betalar för och kunna bedöma om priset på olika tjänster och insatser är rimliga. (Vi återkommer till detta i kapitel 6.)
I och med att fastigheterna är en så integrerad del av verksamheten finns många gånger samordningsmöjligheter t ex när det gäller skötseln av tekniska system i fastigheter och likartade system knutna till utrust- ningen. Det är därför viktigt att det finns utrymme för parterna lokalt att pröva sig fram till den arbetsfördelning som är effektivast. Det är ledningarnas ansvar att se till att dessa diskussioner förs i en öppen och konstruktiv anda med verksamhetens bästa som ledstj äma.
1' 1' få" .'L. .. :Håll ww. ll' nu. :- ui'vin. u'l'tn'tv' :i .,'.jbi, !quUClif;
'in'. _ : ? El!-="! &, finit”?- Uf'i'e 'm'l WEM). fr:-v |'.*"lr"v'-, gta-. ., . i"; " :l . '.,[f-WIEHWHJGJ' "nL'l lit-”'"'"t-l1'..JL-'.'-Jl'å"L€qlaili'g:ll'lifJ'r: .' "än ”livlig-T -.;. "&an 'FrHIqjmuiP-lr ”l.#d'ffr'tm tf'tlrv.-.._.' "ut.-' -'.'.1. ., ”'|' :1 f ,'l'F.'_.|iti»'r'.1' '.i't. avv—331431... " mm;; .+*...;1 lp'v..-.1Lntvtag.1lc.tellrigifliqdm . orm.—." ngr-- .'" Mitrpuu tta-_: .fr-t'; 191 l'tltt sa'. | . . — *g'.'115." Ulli. MWh—..,Flgg ”P"-1113" TJ'lINlQÄT'f'Ii'Jf'fl ' 'k -:_c..:' "?inuluimbtwraäf 't: t'm.'/'fv|r-'1
'. . F:" ?'d'lfil'”1'| Pina, l'I'JiF'lM ..Såfl till I'd—'”!” _ _ :'Il: Til-F . . ”..' .lnw
li... '! Hr.)- "fifi-'är _ _E [F ”JC'I "Pim-_, . "u' '..l ..,, . tin-"!ihiit” "| ..'. nl. Värm! '..f' "in.. rr: ' tu.—$'""! !th; 'i'.-+ ?" ij! Jim naima-. 11!- .'.Jt'ä” ". .-..'- UWLmF-l'lil BMW:-lk mi.!WlM'HI-L .'Äf _ P1. i .;13 å. tue-Tf"!!! in,.- 5!!!” F.: .I:,' . .. '.—.!' nin-q; a_i'a. Mirja/'. tt. mn ... ' . lif-Inuit? '.:L .l-S'ilä f: åtta .'.-mv. '
é- '=.. .' &? ”Milla-qi
&..” Hultins .”"äb'v' .cn- m.m-"m. -.' 5.151quuvw-|fi.w.r£.åq.gun ... 4.3" [illa”-ål]: 41 1. LPI. Jil (U"FWLKIJE'Flu "(.'. LFAMF Hilti |]? . .j-g'. ...]-Håål; ]; UH .. gtr” .: .'3 lltl'wr igång—I'm "(Tk -' raj ”Jag; ?Mrgrtiu .'.JL'l
' tll. RQ!
5. Rationaliseringsmöjligheter för försvarsfastigheter: Samordning Fortiflkationsverket — Statens Fastighetsverk?
5.1. Inledning
Frågan om förhållandet mellan Fortfikationsverket och Statens Fastig- hetsverk är beroende av gränsdragningen mellan FORTV och Försvar- smakten. I detta kapitel utgår vi från slutsatserna i föregående kapitel, dvs att ägandet även av de mer renodlade militära anläggningarna lig- ger kvar hos FORTV.
I avsnitt 5.2 preciseras olika alternativ för en samordning mellan FORTV och Statens fastighetsverk. I avsnitt 5.3 analyseras konsekven- ser. I avsnitt 5.4 sammanfattas slutsatserna.
5.2. Samordning mellan Fortifikationsverket och Statens Fastighetsverk: Beskrivning av tänkbara alternativ
Vi betraktar denna fråga ur ett renodlat pragmatiskt perspektiv: Går det att peka ut konkreta ekonomiska vinster med olika former av samord— ning? Någon diskussion om mer allmänna för- och nackdelar med ”koncernbildningar” förs inte här.
Det finns en rad olika tänkbara varianter av vad en samordning mellan de berörda verken skulle innebära. De följande är enligt vår be- dömning de mest intressanta:
] Sammanslagning av de båda verken till ett verk.
På grund av vikten av det nära samarbetet med Försvarsmakten ut- går vi från att försvarets fastigheter fortfarande skulle hanteras inom en särskild avdelning. Önskemål om en sådan lösning — ifall en sammanläggning ska ske — har framförts från Försvarsmaktens led- ning och vi tror att det pga de starka beroendeförhållanden mellan fastigheter och verksamhet, samt inte minst sekretessproblem, finns starka skäl för en sådan lösning. De nya verkets organisation skulle då i princip innebära att det under verksledningen finns två avdel- ningar med ansvar för de gamla verkens respektive områden.
2. Överföring av vissa funktioner till ett av verken. Två områden har tagits upp som intressanta — Förvaltningen av ledningscentraler som ska användas i krigstid. Sådana finns både för den militära och den politiska ledningen och de förvaltas idag av olika organisationer. Vi kommer dock inte att beröra denna fråga här, bl a därför att det rör mycket vi- dare frågor än de rent fastighetsekonomiska.
— Avyttringsverksamheten. Idag sköter i princip varje verk avyttringen av fastigheter som inte behövs för den statliga verksamheten eller som av andra skäl är lämpliga att avyttra.
3. Lokal samordning rörande drift- och underhåll Detta innebär att samma personal sköter drift- och underhåll för fastigheter som hör till båda verken. Att bilda någon form av ge- mensamma driftsenheter skulle enligt vår mening skapa stora styr- problem, så vi utgår från att denna samordning innebär att det ena verket köper tjänster från det andra. Vem som är köpare och vem som är säljare kan variera från fall till fall.
4. Samordning av vissa administrativa rutiner Idag tillämpar FORTV och Statens fastighetsverk olika hyressätt- ningsmodeller. FORTV har i praktiken en komponenthyra där hy- resgästen t ex betalar för faktiskt underhåll enskilda år, medan SFV sätter hyran för ändemålsfastigheter utifrån en bedömning av ge- nomsnittligt underhåll för en längre period. Dessutom används olika definitioner när vissa nyckeltal beräknas vilket försvårar en jämfö- relse. 5.3 Konsekvensanalys och förslag rörande samordning
5.3.1 Sammanslagning av verken
Argumenten för en sammanslagning av de båda verken är enligt vår mening främst följande:
— Minskade kostnader för själva ledningsfunktionen. — Möjlighet till viss administrativ samordning.
Nackdelarna med en sammanslagning är:
— Det skapas inom försvarsområdet ytterligare en nivå i hierarkin vil- ket kan försvåra samarbetet mellan FM och det fastighetsägande verket. —— Verksledningen kan få svårt att styra därför att problemsituationen inom olika delar av beståndet är så olika. Det finns en risk att de olika avdelningarna fungerar som ”verk inom verket”.
Vår bedömning är att de direkta kostnadsbesparingarna av en administ- rativ samordning mellan verken är mycket begränsade. Minskade kost- nader för själva ledningsfunktionen blir begränsade därför att det kommer att behövas en särskild avdelningsledning för fastigheterna inom försvarsområdet. Eftersom båda verken är relativt stora och för- valtar ett stort fastighetsbestånd finns inga betydande stordriftsfördelar med att lägga samman verken. De direkta kostnadsbesparingarna kan också relativt snart ätas upp av kostnader för längre beslutsvägar och risker för revirtänkande inom de olika avdelningarna.
Slutsatsen av detta är att man inte kan förvänta sig några nämnvärda vinster med en sammanläggning av de båda verken. Det bör också note- ras att det idag finns en tendens till att fastighetsbolag blir mer ”nischade” — att de specialiserar sig på en viss fastighetstyp. Bakgrun- den till detta är just att när det gäller fastigheter som är specialanpassa- de för en viss verksamhet (hotell, köpcentra) är kunskap och nära kon- takt med denna verksamhet viktigt för ett effektivt handhavande av fastigheterna. Detta resonemang är också relevant för försvarsområdet eller ”det nationella kulturarvet”. I de fortsatta övervägandena utgår vi därför från att verken består som separata enheter.
5.3.2. Överföring av vissa funktioner: Avyttringsverksamheten
Avyttringsverksamheten kan förväntas vara omfattande under en lång tid framåt inom FORTV i och med att försvaret minskar det antalet
fastigheter som nyttjas. Dessa objekt kan mycket grovt uppdelas i två grupper:
— Större områden belägna i eller i anslutning till större orter. I dessa fall är det ofta aktuellt att göra betydande investeringar i området för att det ska få en alternativ användning. Tidigare nedlagda rege- menten har bl a byggts om till högskolor eller ”företagsparker”. — Övriga objekt. Detta kan gälla allt från bostadshus, kontorshus, för- rådslokaler till markområden och enstaka anläggningar..
Våren 1997 beslöts att ett antal nedlagda regementen skulle överföras till ett nybildat dotterbolag inom Vasakronan (Vasallen) för att där vi- dareförädlas. Vasakronan fick också ett ekonomiskt tillskott för denna uppgift.
Statens fastighetsverks avyttringar är av naturliga skäl tämligen be- gränsade.
När det gäller avyttringsverksamheten finns tre huvudalternativ:
1. All statlig fastighetsförsäljning samlas i ett särskilt bolag/verk. Detta omfattar då inte bara FORTV och SFV utan även andra än- damålsfastighetsbolag (t ex Akademiska Hus och Vasakronan Krim).
2. Hanteringen av större avvecklingsobjekt, där betydande investering- ar kan vara motiverade för en ”förädling” av objekten, lyfts bort från de berörda verken/bolagen, medan försäljningen av övriga ob- jekt sker av respektive verk/bolag.
3. All avyttringsverksamhet sköts av respektive verk/bolag.
Enligt vår mening talar mycket för alternativ 2:
— Mot alternativ ] talar att det är svårt att skapa rätt incitament för hanteringen av objekt när ett sådant nytt verk skapas. Det kan för- väntas uppstå komplikationer rörande ekonomiskt ansvar och hur kostnader/vinster/risker ska delas. Det kan finnas risk att myndig- heter och fastighetsägare blir mindre benägna att avveckla fastighe- ter om det finns ytterligare en part inblandad med ekonomiska in- tressen. — Mot alternativ 3 talar att avveckling av ett större område, där staten har ett visst moraliskt och regionalpolitiskt ansvar för att området inte förfaller, ställer speciella krav på kompetens som ligger utanför de berörda verkens kärnområden. Den lösning som valts när det gäller överförande till Vasallen förefaller lämplig idag, men det finns en rad frågor kring denna lösning som måste analyseras utifrån en framtida börsintroduktion av Vasakronan. Utgår vi från att Va- sallen då ska ingå är det viktigt att Vasallens förpliktelser är mycket klart formulerade så att bolagets värde kan bedömas av aktörer på börsen.
I en tänkbar framtida situation där staten saknar ett fastighetsbolag av denna typ, kan man tänka sig att det bildas en speciell ”projekt- organisation” för ett visst område. Denna sluter avtal med privata bygg- och fastighetsbolag om utvecklingen av dessa områden. Ibland innebär
det att staten kan tjäna pengar på avvecklingen, men ibland kan det också krävas kapitaltillskott för att en önskad utveckling ska ske. An— svaret för att bilda denna tillfälliga organisation skulle ligga på finans- departementet, som i sin tur kan ta hjälp av den stabsenhet i lokal och fastighetsfrågor som föreslås ligga inom Statskontoret. Det formella ägandet kan ligga kvar hos det berörda verket under denna avveck- lingsprocess.
Vi anser alltså att alternativ 2 är att föredra. Varje verk har därmed ansvaret för den ”normala” avyttringverksamheten. För att sköta detta på ett bra sätt kan det behövas olika former av konsulthjälp och man kan även tänka sig att ett verk köper vissa tjänster av ett annat verk, men det är då fråga om rent affärsmässiga uppgörelser.
5.3.3. Lokal samordning
De möjliga vinsterna med en lokal samordning sammanhänger i princip med två saker:
— Minskade reskostnader för personal. — ”Odelbarheter”, dvs att vissa specialistfunktionen inte får full sys- selsättning inom ramen för det bestånd som en fastighetsägare har. Är behovet av specialistfunktionen relativt begränsat tidsmässigt köps tjänsten normalt från fristående företag. Det finns dock situa- tionen där behovet är så stort att det kan motivera en anställning, men där arbetet inte räcker till för ett heltidsarbete.
Enligt vår mening kan besparingar av denna typ vara betydande, men denna samordning kan lika gärna ske med andra fastighetsbestånd än de som är knutna till de aktuella verken. Statens fastighetsverk köper idag drift och löpande underhåll på ett antal orter, bl a från Vasakronan och Akademiska Hus. Samordningsmöjligheterna bör många gånger vara större med andra lokala bestånd, t ex kommuner, landsting eller Vasakronan Krim. Att kunna ta tillvara sådana samordningsmöjligheter är en av förklaring till att externa fastighetsförvaltningsföretag många gånger kan hålla lägre kostnader. (Man kan också tänka sig att en spe— cialist deltidsanställs inom det aktuella verket och har en annan deltid hos en annan fastighetsägare. Däremot bör verken enligt vår mening inte sälja tjänster på den privata marknaden pga svårigheter med kon- kurrensneutralitet.)
De största effektivitetsvinsterna skulle utifrån dessa argument finnas i att konkurrensutsätta åtminstone delar av den lokala fastighetsförvalt-
ningen (med de reservationer som finns rörande hemliga anläggningar där man inte kan ta in offerter på vanligt sätt pga att ytor mm är hemli- ga). Ett alternativ är att diskutera samarbete med andra offentliga fas- tighetsägare på den aktuella orten. På vissa orter finns redan ett sådant samarbete. Att leta efter sådana alternativ ingår i det normala effekti- vitetsarbetet i respektive verk och det finns inte någon anledning att särskilt peka ut en lokal samordning mellan Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk
5.3.4 Samordning av administrativa rutiner
I våra tidigare betänkanden har vi föreslagit en viss hyressättningsprin- cip för ändamålsfastigheter. Genomförs detta förslag kommer samma principer att gälla inom FORTV och inom SFV (för de delar av bestån- det som är ändamålsfastigheter). Detta underlättar processen när äldre fastigheter överförs från FORTV till SFV och FM fortfarande vill hyra vissa delar. I den mån som det rör sig om annat än ändamålsfastigheter, dvs där FM har goda alternativ till den aktuella fastigheten, ska det va- ra en hyressättning som baseras på vad t ex motsvarande kontor eller förrådslokaler betingar för hyra på marknaden. Med tanke på att många av SFVs objekt inte är att betrakta som ändamålsfastigheter är det ock- så rimligt att hyressättningsprinciperna kommer att variera.
För att kunna bedöma effektivitet inom de olika statliga fastighets- förvaltande enheterna bör det ske en samordning när det gäller redovis— ning av nyckeltal och hur de bakomliggande variablerna mäts. Att ta fram en uppsättning gemensamma nyckeltal bör kunna göras av stab- senheten för lokal- och fastighetsfrågor som i fortsättningen föreslås finnas inom Statskontoret.
5.4. Slutsats
Vår bedömning är att det inte finns några nämnvärda effektivitetsvins- ter med en sammanläggning eller en samordning mellan Fortifika- tionsverket och Statens fastighetsverk. Risken är också att de fördelar som finns ur kompetensperspektiv med mer specialiserade fastighets- förvaltare går förlorad. Däremot bör det utformas gemensamma direk- tiv om nyckeltal mm så att jämförelser och effektivitetsbedömningar underlättas.
6. Effektiviseringar inom F ortifikationsverket
6.1. Inledning
Argumenten i föregående kapitel pekar på att vägar att få en effektivare hantering av försvarsfastigheter bör sökas inom dagens organisatoriska ramar. Tre typer av kostnader kan då diskuteras:
1. Kostnader för drift och löpande underhåll.
2. Direkta kostnader för investeringar och periodiskt/långsiktsplanerat underhåll.
3. Olika administrativa kostnader inom FORTV.
I samband med att fastighetsdriften överfördes till FORTV lades ett separat besparingskrav på 150 miljoner på denna verksamhet. FORTV har tagit fram en plan för hur denna besparing ska kunna genomföras. Arbete med att genomföra planen pågår för närvarande. Besparingen uppnås både genom rena effektiviseringar och genom standard- och ambitionssänkningar i olika avseenden. De största besparingsposterna är (för 1998):
Drift- och underhåll: personal 53 milj Lokalvård: Personal 31 milj Administration 14 mil Energisparprogram 13 milj Geografisk rondering 10 milj Lokalvård: Övriga kostnader 10 milj
Byggnadsarbeten i samband med investeringsprojekt och periodiskt underhåll utförs i normalfallet inte med egen personal. Efter att FORTV och FM kommit överens om vad som ska göras, upphandlas arbetena från den privata marknaden, även om sekretessfrågor ibland påverkar de konkreta formerna för denna upphandling. Vi har inte mött någon kritik mot FORTVs sätt att sköta dessa upphandlingar och berör därför inte denna komponent ytterligare.
Den återstående kostnadsposten — F ORTVs administrativa kostna- der -— har det varit mer synpunkter och nästa avsnitt ägnas åt dem.
6.2. F ORTVs administrationskostnader
FORTV har som del i sitt eget effektivitetsarbete låtit konsultfirman REPAB Facility Management AB göra en jämförande analys av verkets administrativa kostnader. Jämförelser har gjorts med tre stora, rikstäck- ande fastighetsföretag/organisationer, som samtliga ingår i statligt ägda koncerner. Man jämför även med vissa riktvärden som REPAB tagit fram. Bland de siffermässiga resultat som redovisas i studien kan näm-
nas:
— Fortverkets administrativa kostnader per tjänsteman ligger högt, klart över riktvärdet men även högt i relation till de övriga bolagen (där två av tre också låg över riktvärdet.) — Fortverket ligger mycket lågt när det gäller antalet tjänstemän per kvm viktad bruksarea, men med tanke på att det är stora skillnader i fastighetsbeståndet påpekas att det är svårt att bedöma relevansen i jämförelsen. REPAB noterar dock att FORTV ligger lågt även jäm- fört med riktvärden för industrifastigheter.
— De totala administrativa kostnaderna som andel av hyresintäktema
ligger lågt.
Den aktuella studien visar tydligt hur svårt det är att få ett användbart jämförelsematerial med vars hjälp man kan bedöma en organisations effektivitet. Skillnader i fastighetsbestånd och hyresgäststruktur är t ex betydande mellan de jämförda företagen. Studien innehåller emellertid avslutningsvis två slutsatser (givet vissa förutsättningar om jämförbar- het och data):
”Fortifikationsverkets nuvarande bemanning för förvaltning av lokaldelen förefaller klart rimlig [...] ”Fortifikationsverkets administrativa kostnad relaterad till anta- let årsanställda ligger relativt högt. Här bör en noggrannare ana- lys göras för att reda ut orsaken och hitta möjliga besparingar.”
(s 10)
Vi utgår från att verket kommer att göra en sådan analys som del i den genomgång av de administrativa rutiner mm som nu pågår inom verket, samt att Försvarsmakten och regeringskansliet noga följer detta arbete för att bedöma vad som är rimliga minskningar i förvaltningskostna- derna.
Vår bedömning är att det just nu inte är meningsfullt med ytterligare externa analyser av FORTVs administrativa kostnader eller att försöka bedöma om ytterligare besparingskrav ska ställas upp. Överföringen av driftresurserna och det kraftiga sparkravet på fastighetsdriften skapar ett betydande merarbete knutet till ny personal, samordning av admi- nistrativa system och för personalavveckling. I den turbulenta situation som råder är det svårt att bedöma långsiktig normal bemanning. En sådan bedömning kan ske först om något år när olika övergångs- problem hanterats och är då en uppgift för RRV och den stabsenhet för lokal och fastighetsfrågor som föreslås ska finnas inom Statskontoret. Vi vill också betona att inom ramen för ett köp-säljsystem ligger ett stort ansvar på ”köparen” att sätta press på ”säljaren” så att köparen inte betalar onödigt mycket. I nästa avsnitt diskuterar vi hur detta ska kunna fungera i en situation där köparen inte kan göra som på en vanlig marknad, dvs hota med att byta leverantör om tjänsterna inte uppfattas som prisvärda.
6.3. En struktur som skapar en kontinuerlig kostnadspress
För att långsiktig skapa en effektiv fastighetsförvaltning går det inte att lägga tyngdpunkten på utomstående parters bedömningar. Det centrala blir att skapa en kontrakts- och organisationsstruktur som gör att köpa- ren/FM kan sätta en kontinuerlig press på effektiviteten i fastighetsför- valtningen. Enligt vår mening är då följande särskilt viktigt.
Att FORTV har en ekonomisk redovisning där kostnader för olika delar av verksamheten framgår tydligt och att denna är tillgänglig för FM. Som vi betonar i tidigare betänkanden är tydlighet och genomsyn- lighet särskilt viktig i de fall där hyresgästen i praktiken saknar alter- nativ (se SOU 1996:187, avsnitt 6.3). Även om det finns begränsningar med alla nyckeltalsjämförelser så är genomtänkta nyckeltal ändå en bra startpunkt för diskussionen om vad som är rimliga kostnader. Hur detta ska utformas bör diskuteras gemensamt av parterna med t ex personer från den stabsenhet i fastighetsfrågor som föreslås finnas i Statskonto- ret.
Den ekonomiska redovisningen måste alltså vara sådan attjämförel- ser med ”marknaden” underlättas. För de mer renodlade militära an- läggningarna är möjligheten att upphandla driftstjänster i konkurrens begränsade eftersom ytor mm är hemliga. Även i dessa fall bör man dock kunna göra jämförelser både med icke-militära objekt och mellan anläggningar inom olika driftsområden.
Det är vidare viktigt att rimligheten i FORTVs prissättning kan be— dömas. Vi har t ex mött kommentarer om att FORTVs administrativa påslag i samband med byggnation är ovanligt höga och att förvalt- ningskostnader tas upp för objekt där det är uppenbart att FORTV inget gör (t ex enklare truppbefästningar.) En tydligare koppling mellan det FM betalar för och utförda prestationer skulle kunna minska irritationer av denna typ (se avsnitt 4.6 ovan om hyressättningsystemet). Resultat inom olika delar av FORTVS verksamheten ska kunna särredovisas så att det framgår om vissa delar subventionerar” andra. Detta sker delvis idag men bör drivas längre.
Tydligare prislappar, en redovisning av hur resurser används inom verket, tillsammans med en grundregel som säger att hyresgästen inte är skyldig att betala mer än marknadsmässig ersättning är sammanfatt- ningsvis betydelsefulla för att FM som köpare kan vara pådrivande för att få en kostnadseffektiv fastighetsförvaltning.
Till sist vill vi också betona vikten av att regeringskansliet inte glömmer bort grundtankarna i ett rambudget/resultatbudgetsystem Uppdragsgivaren (riksdag/regering) måste hålla sig väl informerad om verksamheten för att kunna bedöma hur mycket resurser som är moti- verat att anslå (till FM i detta fall) och utifrån detta formulera allmänna besparingskrav. Men huvudprincipen är sedan att det är den verksam- hetsansvariga som gör den slutliga bedömningen av var inom organisa- tionen som besparingar ska ske.
7. Kulturhistoriskt intressanta försvarsanläggningar: Beslutsgång och ekonomiskt ansvar
7.1. Lagar och förordningar som styr kulturhistoriskt värdefulla byggnader
Det finns ett antal fastigheter och anläggningar i FORTV:s bestånd som i vid mening kan sägas ha ett kulturhistoriskt värde. En del av dem åtnjuter ett lagreglerat kulturhistorisk skydd. Lagen om kulturminnen (1988z950) innehåller de viktigaste reglerna om hanterande av bygg- nadsminnen som inte ägs av staten. Enligt ”Förordning om statliga byggnadsminnen m.m.” (198811229) sägs att ”byggnad som tillhör staten får förklaras för statligt byggnadsminne, om den är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde”. Detta gäller också ”park, trädgård eller annan anläggning”. Frågan prövas av regeringen efter framställan från Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Till framställningen fogas yttranden från den förvaltande myndigheten. Regeringen anger skyddsföreskrifter om vård och underhåll samt reglerar ägarens rätt till ändringar av byggnadsminnet. Ansökan om tillstånd till ändring görs hos Riksantikvarieämbetet.
Ett visst kulturhistorisk skydd kan också ges till byggnader som inte betraktas som synnerligen märkliga, men ändå som värdefulla. I för- ordningen under 12 & benämns de ”värdefulla byggnader som inte är byggnadsminnen”. Riksantikvarieämbetet upprättar i samråd med för- valtande myndigheter en förteckning över dessa samt lämnar råd om vård av dem. I 14 å sägs: ”Om riksantikvarieämbetet finner att byggnad kan komma ifråga för byggnadsminnensförklaring skall detta anges i förteckning enligt 12 5”. Riksantikvarieämbetet får i dessa fall lämna närmare föreskrifter om vård. Skydd enligt denna paragraf kan betrak- tas som något starkare än det enligt 12 &.
I förordningens sista paragraf, 16 & (1995z982), sägs att ”fastighet som ägs av staten och som representerar en viktig del av det nationella kulturarvet eller annars är av stort kulturhistorisk värde skall förvaltas så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Regeringen beslutar, ef- ter förslag från RAÄ, vilka fastigheter som skall anses ha ett sådant värde”. Här införs termen ”nationellt intresse” och bakgrunden till detta är att man vid Domänverkets bolagisering ville få möjlighet att ge
vissa mycket gamla egendomar i statlig ägo, exempelvis kungsgårdar, ett starkt skydd. Dessa överfördes i första hand till Statens fastighets- verk för fortsatt förvaltning.
7.2. Kulturhistoriskt intressanta byggnader och anläggningar i FORTVs bestan
När det gäller byggnader i FORTV:s bestånd är det främst ett antal ka- sernbyggnader som ansetts skyddsvärda ur ett kulturhistoriskt perspek- tiv. Vilka dessa är finns förtecknade enligt ovan beskrivna bestämmel- ser. I de fall som de är byggnadsminnesförklarade gäller särskilda skyddsföreskrifter, vilka kan påverka brukarens pågående verksamhet. Främst är det dock vid förändringar av verksamheten som skyddsreg- lerna blir kontroversiella. De senaste försvarsbesluten har lett till för- handlingar mellan FORTV och RAÄ om skyddsföreskrifter i några fall där skyddsvärda kasernbyggnader funnits på regementsområdet. A4 i Östersund och I20 i Umeå kan nämnas som exempel. Kommunerna blir ofta en tredje part i dessa förhandlingar i och med att stadsplanemässi- ga och näringspolitiska aspekter kommer in i bilden. Föreskrifter kan begränsa möjligheten till önskad alternativ användning.
Till skillnad från byggnader saknar anläggningar vanligen ett eko- nomiskt restvärde. De senaste åren har ett stort antal anläggningar av olika storlek utgått ur krigsorganisationen. I några fall finns ett lokalt civilt intresse att överta och bevara dessa av historiska skäl. Många måste dock rivas eller förslutas, vilket gjorts exempelvis med ett antal truppbefästningar på svenska syd- och ostkusten samt vid gränsen mot Norge. Detta är en kostsam verksamhet.
Samtidigt har en diskussion pågått om vilka anläggningar, eller be- fästningar, som ska skyddas för sitt kulturhistoriska värde. Under bör— jan av 90-talet genomfördes en utredning av dåvarande Fortifikations- förvaltningen och SFV om avveckling av moderna befästningar. I den- na angavs 45 anläggningar som värda att bevara. Utgångspunkten för bevarande var att redovisa den fortifikatoriska och vapentekniska ut— vecklingen vid ett antal traditionella försvarspositioner.
1996 framlades ett underlag för bevarande av moderna befästningar, vilket RAÄ utarbetat på regeringens uppdrag i samråd med SFV, FORTV och SFHM (Statens försvarshistoriska museer). Underlaget byggde på ovanstående rapport och angav tre alternativa förslag på an- läggningar som ansågs värda att bevara. I det mest omfattande alterna— tivet bevaras 40 st anläggningar och i det minst omfattande 28 st. Kost- nader under en 10-årsperiod för ett bevarandet uppskattades till 140-
180 miljoner, vilket var 90-120 miljoner mer än en ”vanlig” avveckling skulle kostat.3
7.3. Statens fastighetsverks roll
Som framgick i avsnitt 7.1 kan särskilt skyddsvärde objekt förklaras som del i det nationella kulturarvet. De kvarstår då i statlig ägo och överförs till Statens fastighetsverk. Under senare år har SFV övertagit ett antal försvarsanläggningar som inte längre ingår i krigsorganisatio- nen.
Det finns även anläggningar som överförts från FORTV till SFV trots att försvarsverksamhet bedrivs i delar av objektet (t ex Karlsborgs fästning). Det kan också vara så att vissa delar av ett större komplex överförs till SFV, medan andra delar — som också har ett kulturhisto- riskt värde — ligger kvar hos FORTV. I fall som dessa sker en individu- ell bedömning av vad som kan vara en lämplig lösning utifrån en sam- manvägning av kulturhistoriska, ekonomiska och försvarsmässiga be- dömningar.
7.4. Problem, överväganden och förslag
Den formella gången när det gäller hanteringen av kulturhistoriskt in— tressanta anläggningar är klart reglerad, men det som komplicerar han- teringen är att det delvis finns motstridiga ekonomiska intressen. Vi kan urskilja två typsituationer — den ena rör vad fall där skyddsföre- skrifter finns för byggnader och anläggningar som fortfarande utnyttjas av FM (7.4.1) och det andra rör byggnader och anläggningar som FM har sagt upp eller är på väg att säga upp (7.4.2).
7.4.1 Enstaka byggnader med skyddsföreskrifter som FM fortfarande utnyttjar
Inom t ex ett regementsområde som fortfarande används kan det finnas enstaka objekt som förklarats som statligt byggnadsminne eller kan bli
3 RAÅ har påtalat att vid bedömningen av kostnaderna för vanlig avveckling har kal- kylen utgått från exempel som inte är särskilt långtgående när det gäller samhällets miljökrav. De verkliga kostnaderna för vanlig avveckling kan därför bli högre och där- med merkostnadema för bevarande mindre.
aktuella för detta. Då kan det finnas anledning att utforma förvalt- ningsplaner på ett sätt som ökar underhållskostnadema eller gör att fastigheternas användbarhet minskar något ur försvarssynpunkt.
Huvudprincipen bör i dessa fall vara att FM betalar de faktiska un- derhållskostnadema. Argumenten för denna lösning är flera. Man und- viker svåra gränsdragningsproblem och besvärliga bedömningar av vad som egentligen är merkostnader. Dessutom kan det i ett vidare per- spektiv vara fördelar även för verksamheten att dess historia är synlig och vårdad. Enligt vår bedömning har det sällan varit konflikter om dessa objekt, dvs FM har varit beredd att ta de eventuella merkostnader som skyddsföreskriftema innebär.
Enstaka undantag från denna princip kan göras i de fall där mer- kostnadema uppenbart är betydande i förhållande till normala kostna— der. Detta får bedömas i samband med att beslut om föreskrifter fattas och i så fall bör FORTVs medel för dessa merkostnader gå via stats- budgetens Utgiftsområde 17 (Kultur, medier, trossamfund och fritid) och genom RAÄ. Om FM ska betala hela merkostnaden finns en risk att FM säger upp byggnader där hyrorna är mycket höga på grund av kulturhistoriskt motiverade insatser —— utan att det går att hitta någon annan hyresgäst som är villig att betala mer.
7.4.2. Byggnader och anläggningar som FM säger upp
Innan vi går in på ett antal olika varianter av denna situation vill vi slå fast tre principer:
— Det ekonomiska utfallet för parterna ska inte bero av när beslut om föreskrifter fattas i förhållande till uppsägningstidpunkt och frånträ- de. Det finns exempel där parterna agerat på sätt som tyder på att så inte är fallet idag, t ex att FORTV varit mer positiva till föreskrifter så länge som FM fortfarande var hyresgäst men mer negativa där- efter, medan FM agerat på omvänt sätt. — FM ska inte kunna vinna ekonomiskt på att objekt ska bevaras av kulturhistoriska skäl, t ex genom att slippa rivningskostnader o.d. Även om objekt skyddas, och t ex överförs till SFV, ska FM betala en kostnad motsvarande vad det skulle kostat FM om objekten inte skyddats. Någon millimeterrättvisa kan naturligtvis inte uppnås med tanke på att kostnaderna är svårbedömda. — FM ska inte heller drabbas av väsentliga merkostnader eller ekono- miska förluster pga att ett objekt får kulturhistoriskt motiverade fö- reskrifter. Undantag kan möjligen vara om en del av dessa kostnader
sammanhänger med uppenbar vanskötsel och misstag från FM/FORTVs sida.
Dessa principer innebär att processen i samband med en avveckling där skydd införts bör vara följande.
Låt oss först utgå från att det är en anläggning som saknar värde i alternativ användning och som ska överföras till Statens fastighetsverk. Först sker en avräkning där FM ska ersätta FORTV för
1) Icke avskrivna investeringar 2) Vad de direkta avvecklingskostnaderna skulle varit om det inte fanns några särskilda föreskrifter (eller faktiska iordningsställande- kostnader om dessa är lägre). Detta belopp fonderas inom FORTV och överförs sedan till Statens Fastighetsverk.
Om de faktiska kostnaderna för iordningsställandet är högre än detta belopp får det finansieras inom SFVs budget. Det har hävdats att SFV bromsat införande av föreskrifter och överförandeprocessen därför att man inte fått klara besked om ekonomisk kompensation i budgeten för merkostnader av denna typ. Det är möjligt att den tidigare budgetmäs- siga behandlingen av SFV, där överskott från de lönsamma delarna använts för att vårda det nationella kulturarvet, har bidragit till detta motstånd. Konsekvensen av att få fler objekt har ju i så fall inneburit att det blivit mindre resurser för varje objekt.
Vi har i SOU 1997:96 (avsnitt 6.3) föreslagit att denna budgethante- ring ska ändras och att SFV får separata anslag för att de insatser som inte är lönsamma, men som krävs för att vårda det nationella kulturar- vet. I ett sådant system är det lättare att samtidigt besluta om att ett ob— jekt ska överföras till det nationella kulturarvet och att det ska ske en anslagsökning (eller att ambitionerna får sänkas så att det nya objektet ryms inom de gamla budgetramarna).
I den mån som anläggningen kan ge ett överskott (dvs intäkterna högre än drift- och underhållskostnader och kapitalkostnader för de åtgärder som SFV finansierat) får detta värde räknas av från eventuellt belopp som överförs från FORTV.
Det kan noteras att kommunen eller andra lokala intressenter ibland är beredda att ta över ansvaret för vissa anläggningar för att vårda dem som del av vad vi kan kalla ”det lokala kulturarvet”. I sådana fall kan de avvecklingskostnader som FORTV/FM ska betala minska, liksom behovet av anslag till detta.
Tänker vi oss ett objekt som ska avyttras på den öppna marknaden blir utfallet följande:
Om intäkterna från försäljningen täcker både icke avskrivna investe- ringar och andra avvecklingskostnader så påverkar eventuella effekter av kulturhistoriska föreskrifter enbart det överskott som idag ska inle- vereras till statskassan. FM kan lämna objektet utan att betala någon kompensation till FORTV. I det system som vi föreslagit i SOU 1996:197 (avsnitt 7.6.1) ska 75% av eventuell vinst vid en avyttring tillfalla hyresgästen. I så fall krävs en bedömning av om vinsten vä— sentligt påverkas av att det finns kulturhistoriska föreskrifter. Är så fallet ska hyresgästen kompenseras för detta och merkostnaden redovi- sas som ett underskott hos FORTV och detta underskott ska i princip ska finansieras via Utgiftsområde 17. Underskottet kan alternativt kvittas mot överskott på andra avyttringar.
I den mån som intäkterna inte täcker icke-avskrivna investeringar och andra avvecklingskostnader kan man resonera på liknande sätt, om det är uppenbart att föreskrifterna väsentligt ökat denna förlust. FM ska betala den förlust som skulle uppstå om det inte fanns några föreskrif- ter, medan resten av förlusten ska redovisas separat av FORTV och finansieras som beskrevs ovan. För att undvika byråkratiska system och kostsamma förhandlingar är det viktigt att klargöra att bedömningar av denna typ enbart ska göras om det är uppenbart att det handlar om väsentliga merkostnader/intäktsförluster. Återigen vill vi betona vikten av att parterna finner ett smidigt system för lösning av tvister som kan tänkas uppstå i dessa bedömningssituationer.
När det sker särskilda försvarsbeslut som innebär att regementen och anläggningar ska avvecklas har man valt ett smidigare system. Istället för att FM ska kompensera FORTV för icke-avskrivna investe- ringar mm sker en direkt nedskrivning av tillgångarna/lånen inom FORTV och därmed sjunker FORTVs kostnader motsvarande det framtida hyresborttfallet. Direkta avvecklingskostnader hanteras då också i särskild ordning.
7.4.3 I väntan på beslut rörande ”det nationella kulturarvet”
Som framgick i avsnitt 7.1 kan av olika skäl beslutsprocessen när för- svaret lämnat ett objekt vara relativt långdragen. Även om detta natur- ligtvis bör undvikas så långt som möjligt måste det också finnas klara principer för det ekonomiska ansvaret under en sådan period.
Vi utgår från att objektet under denna till ligger kvar inom FORTV, även om det rimligen bör ske ett samråd med RAÄ och SFV rörande skötseln av objektet. Vi anser vidare att kostnaderna för förvaltningen av dessa objekt under väntetiden inte ska belasta försvarsanslagen. I bästa fall kan FORTV hyra ut delar av anläggningen till andra intres-
senter i avvaktan på beslut, men det är rimligt att anta att vissa av dessa objekt ger underskott för FORTV.
Om inte FM ska betala detta underskott är ett alternativ att medlen tas från medel som annars skulle levereras in till statskassan (avkastning på statskapitalet, överskott från försäljningar). FORTV kan också få ett särskilt anslag för att täcka underskott på de objekt där re- geringen ännu inte avgjort om de ska säljas i vanlig ordning eller över- föras till SFV. På detta sätt tydliggörs också kostnader för att beslut i frågan dröjer, samtidigt som objektet inte riskerar att förfalla under tiden. Dessa ”väntande” objekt ska särredovisas av FORTV.
7.5. Avslutning
Det formella regelverket kring hantering av byggnader och anläggning- ar som har ett kulturhistoriskt värde är enligt vår mening ändamålsen- ligt. Det som behövs är en precisering av det ekonomiska ansvaret i olika situationer. Dessa preciseringar bör innebära att:
— För enstaka objekt och anläggningar som har skyddsföreskrifter men som fortfarande används av FM ska FM i normalfallet bära de eventuella merkostnader som dessa skyddsföreskrifter innebär. — Om kostnader eller överskott i samband med avveckling av objekt väsentligt påverkas av att det finns kulturhistoriskt motiverade före- skrifter så ska detta inte påverka det ekonomiska utfallet för FM. Å andra sidan ska FM betala ett belopp motsvarande ”vanliga” av- vecklingskostnader även om anläggningen ska bevaras och inte av- vecklas på vanligt sätt. — När FM lämnat objekt som ligger kvar inom FORTV och där beslut om objektet ska bevaras drar ut långt i tiden, så ska de löpande kostnaderna för dessa objekt under denna period inte belasta FM. En särredovisning av dessa objekt ska ske inom FORTV.
nämda—am wamuu: MMiHiqMWi-i nun-_ ' .. . -_=:'1 511'1." '. .'.'.:.3—.l-ne.-.1'1-I5V.'.$i'i.|'ln' rmdrmuäwgio art:-Im It.-.. funna. mamma—mu..." 2'1 .IJ mn- -|i|.- Miami. wår—1:- lluli'au'u" JEM n'. ...i-'my! dl'wlt- men. IW. FHI-mu länkar!.) MHäGlMMMMm- Juneau-...: 'l-Bllililhllmj :mmmmamanmm u inplan- MIMO "Mua:- man....»gwmw ohm-ngn. .'..I .'mltm. :..-.». ".i WIIEWBMWIåtåhmdbikq-hä- '1 "I 'N 'JHIL' ”lämn-Gi mdmmhmhifmwl alla"- de. m.m..m... markanta-w l..! _l St'l'h I." .l MW'WMIHÖMM ”uwwtmw ..Iu- Malm.-"l. '..7. tia.;rli... '|.u'.!'- ' ..-'-|'.- I.' LM l-.'-'..'.'l . hihi". I'll-Uf "i'I-l'llln M 1 Jan.-L -!LI-".'_1v'lll |- . :l'I-llf'll'q-lh 11.11 : "' Il- lllkll- ".l'n'l 4.1-! "I-' '|"-' [Enl-WMI 'x
.- :l. män.. ””Ni". 'l'ltng'tlåalmihrl nr. _; rv" ' r..| ':l"_.'.:"1-'I.= thmlmmiilmbbu .uui'ngggluu'pilålllulw målningar. Hill-M uf! WMIMwauInhMIM-dhukm riii'm'm .. duman- Munk-Mm: snitt:-otium m 1'1ard-lunl"..1-i'3.]-.'r..l lin.....sm... .....n- uMdimiämeM-umam |u."'l'.'|1|l'" ._|l 'I- "II" '”li _IF l.]:L'l lhlltl ' - .|.' ." '|'1 "' .'m _=.'I . Mmmm-MmMgmddm.truuhilthl..-Il|.|n|iqn'1' ..,. 'dhuW-Wmmim'm klä-Mill." Mme ii.-'rie'ttl'tdhmäa _. au Mäwm m.m-u iamuuumw- _.
mum shildlwmbdhioånbli m..-':. mile Wurz-Gd lnD — alltiallmvilom—ahihdnil'luiIIMu' qlh-linu- ali-mid lungn—W '.1
nål.!!! J&_W&åum%bl IHM-Hi muhamme— .mrwwmwwmw Haus! Mill.-WWW.- älg-JWMWMIMM MM.. FÖR” n. ". .'I'l' 'wl '.j'll'i'tl' F- l-IH'F ' l-quhm'r' um.- —'T "MM: MMMWM minut-ten Mm.! MI! ni.! . ..L. W&WM1MM ? Quid tu mb anemi Bil.! 115713"th mo
M'l timrad strå bnhsq arna!) mhn.- in.-5.51 under. 1311 Wim
' .VTHOEI mani alla däll'! H vid" mil i: gninäwherrliz HH
7.4—åf 'l-iluum ju'l l:a":uI rfJnu'rlr "u'lr- Pl. _t-a Im init-urtag! '
ii.-vr. fm '--.u:I—i :": dirt ? L. ”I - lFl..'- h.. Fn.-." "—-.r...._ .'.I -' f N'.- '.'I ut' fhm-JE .:1 . ':'tlLf "ut'—i ...-E. i.! "li- -.r._., .'u' A..-. .-.|'. .a: IJL unuur lights ltt-11." nur] "I—BS så långt II.]E'I' '1.-'_'in||! . .|_.'.-_ ..'1'! nåt.! m.m-. '..inm mm..-?.. l"'| |". Fhul'lu."'l .l' l. "iii .. 1 ';| I'I'T .. '.' ' 'I"- "|. tl
I. i III-.,'IJ' Irån ..l'r ..I itliri ar.-le. L-e- 'L-l ' -I '|.l.'-. I..... . .-"I1 II'JI- '! .” "ut-:... (..m Jul. Lil'-J.] ,'cr- lat-. 'lu' ..'El -.'_r,'-" . .nu-|: PC.-i. m'll *.P'v !; mum-' jthl-IIlu .1'-' Ill.!jli'l—"I-E'L 'l'- .H'! -I' mum. it" ! -nu-1.131" fr! 'L'"1-..|.l£u.il'|.1;er1 as' rf.-m ubjdl-J under ..rmwn-In. lule r'. (hur. Inu-.m—amlnc'm. I birsta .lull Intl. IJUI-ITV hj'm 1' Juli..- -- .-II _ m ugn.. '..' .r-Jr. .nu-'.-
8. Konsekvensbedömningar
Två centrala slutsatser är att dagens grundläggande rollfördelning mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten samt den nuvarande verksstrukturen är ändamålsenliga. Våra förslag rör i huvudsak precise- ringar inom ramen för dagens struktur. Detta innebär att förslagen inte är förknippade med några direkta statsfinansiella kostnader. Vinsterna av förslagen ligger i att få en smidigare behandling när rollerna klar- gjorts och att pressen på att effektivisera förvaltningen av försvarets fastigheter. Att försöka kvantifiera dessa effekter är knappast menings— fullt, men de ökar förutsättningama för att minska fastighetskostnader- nas andel av försvarsmaktens totala kostnader.
Beslut rörande försvaret har ofta betydande regionalpolitiska kon- sekvenser. Den process som nu pågår för att effektivisera hanteringen av lokalkostnader kommer sannolikt att innebära en decentralisering inom Fortifikationsverket och därmed på sikt minskat antal anställda vid huvudkontoret i Eskilstuna och en viss ökning vid de regionala för- valtningarna, inkl deras lokalkontor. På grund av minskad försvarsbe- ställningar är det även troligt att personalen vid Confortia kommer att minska i Eskilstuna. I september 1997 föreslog regeringen att en ny energimyndighet med 110—140 anställda ska lokaliseras till Eskilstuna.
regninmöbadamväaenoH 8
gnäd'ehöillm ehnsgäitlnm'ng meget. ti... in '.ae'mamlz utan...... MT anammar. ml:- unga ”.dihrrwrizvatöä Jaa JaAwwanoiMiiim'i nallen: emm-mr; allabwnri i när gelmbt mW ngilueelånmbttä wil namnlmtzmlu'r utui mulm m. mimmi mat] nutrient manarna mmm mi Earth smsa.-..”'»! dimma Slimu-ITM Emmi—h mån Im stamnät? .. atrial ...mallm uln gnilbnmlm' mngihimar ma EI :ir. | "tagg" neg..l'm7l vs mum”?! ut naqnfmlr'.'ntirl Mmmm-.— tni sq mum tfn d:o amg 431de Marinerad 'lö männa 3?th 5153me 146.515! "NÅ .milgi'tasfl _.utnrmmmilguaut malm m: .a» swdmtäamat matat eb m ..'-H..”. mm:] ...Iatoj. m.m..-.a vn Isbm. .eu mä althiloqlnnofgsw :bnebsaod al'lo tail late.—mål ahnmö1 Jula-=E mg'm33Md maivihlifh ms 15% maxiq un mna mmm MC! .'lutnwime minidrama): nd träd.-indi Its" tänka.-m.» "mutual tnhnmdlltim .... .::!)le lama sadaaim Lilja Eq hunnit. :IM' Walmann'unii'tlnoil man; ...i. dariuigeu ah hiv gniniiö- aaiw nu, Han sinunlblaål I lemlrtmlbu'mtll hiv arlanda? .llllllllnlm va 'home. kal ..mlnmllmlol email bini magnimiw tta med shaman. :..-Immer] n.- rgilqu nam mh ini madam. Agn ga ue HW. gplmtil TGQII medmulqee I amma-lida i Bidåflllll mutan ale—EI lli! aaweilsaloli aila 'nhlläizne HP.! -01 I bom tmlgibtwulgwne
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till Utredningen om utvärdering av ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m
Beslut vid regeringssammanträde den 29 maj 1997
Sammanfattning av uppdraget
Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Fi 1996103) med uppdrag att utvärdera ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Utredaren till- delas härmed tilläggsdirektiv för sitt fortsatta arbete.
Utredaren skall göra en fördjupad analys om det är lämpligt att samordna förvaltningen av hela eller delar av Fortifikationsverkets fastighetsbestånd med Statens fastighetsverk eller om vissa delar skall hanteras i annan ordning.
Bakgrund
Den 29 februari 1996 förordnades riksgäldsdirektören Thomas Franzén som särskild utredare med uppdraget (dir. 1996:21) att göra en utvär- dering av ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Utredaren fick i uppdrag att belysa om syftena med ombildningen har uppnåtts, analy— sera konsekvenserna av ombildningen samt peka på de eventuella bris- ter som uppstått och lämna förslag till förändringar.
I enlighet med direktiven för arbetet överlämnade utredaren i de- cember 1996 till regeringen ett delbetänkande som specifikt behandlar statens ändamålsfastigheter samt förslag till principer för förvaltning och hyressättning.
Arbetet skall slutredovisas före utgången av juni 1997. Enligt direktiven bör utredaren ta del av det arbete som utförs i kommittén för utvärdering av försvarets ledning och struktur (dir. 1995zl). Den kommittén har numera lämnat sitt slutbetänkande, Effek-
tivare försvarsfastigheter (SOU 1996:97), där frågor rörande Fortifika- tionsverkets fastighetsförvaltning tas upp.
Uppdraget
Utredaren skall göra en fördjupad analys av Fortifikationsverkets fas- tighetsbestånd och utreda om hela eller delar av beståndet skall sam- ordnas med Statens fastighetsverk eller om vissa delar skall hanteras i annan ordning. För- och nackdelar med olika alternativ skall beskrivas, liksom gränsdragningen mellan de olika fastighetsbestånden.
Utredaren skall belysa hur drift och underhåll bör organiseras. Utredaren skall pröva lämpligheten med att samordna myndigheter- na Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk och lämna förslag till ny struktur.
Utredaren skall redovisa vilka rationaliseringsvinster — utöver de i 1996 års försvarsbeslut redan beslutade besparingar — som kan göras med olika samordningsalternativ.
Utredaren skall vidare belysa hur kostnadsmässig neutralitet för hy- resgästerna inom Försvarsdepartementets område, i förhållande till nu- varande verksamhet, skall kunna bibehållas under försvarsbeslutsperi- oden.
Utredaren skall beakta behovet av att säkerställa en långsiktig för- valtning av de delar av Fortifikationsverkets fastigheter och anlägg- ningar som är kulturhistoriskt värdefulla.
Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens generella direktiv om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992z50), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994zl24) och om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994z23).
Utredaren skall senast den 15 oktober 1997 redovisa resultatet av sitt arbete.
(F inansdepartementet)
Tilläggsdirektiv till Utredningen om utvärdering av ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m.
Beslut vid regeringssammanträde den 29 maj 1997
Sammanfattning av uppdraget
Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Fi 1996:03) med uppdrag att utvärdera ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Utredaren till- delas härmed tilläggsdirektiv för sitt fortsatta arbete.
Utredaren skall göra en fördjupad analys om det är lämpligt att samordna förvaltningen av hela eller delar av Fortifikationsverkets fastighetsbestånd med Statens fastighetsverk eller om vissa delar skall hanteras i annan ordning.
Bakgrund
Den 29 februari 1996 förordnades riksgäldsdirektören Thomas Franzén som särskild utredare med uppdraget (dir. 1996:21) att göra en utvär- dering av ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Utredaren fick i uppdrag att belysa om syftena med ombildningen har uppnåtts, analy- sera konsekvenserna av ombildningen samt peka på de eventuella bris- ter som uppstått och lämna förslag till förändringar.
I enlighet med direktiven för arbetet överlämnade utredaren i de- cember 1996 till regeringen ett delbetänkande som specifikt behandlar statens ändamålsfastigheter samt förslag till principer för förvaltning och hyressättning.
Arbetet skall slutredovisas före utgången av juni 1997. Enligt direktiven bör utredaren ta del av det arbete som utförs i kommittén för utvärdering av försvarets ledning och struktur (dir. 1995:1). Den kommittén har numera lämnat sitt slutbetänkande, Effek- tivare försvarsfastigheter (SOU 1996:97), där frågor rörande Fortifika- tionsverkets fastighetsförvaltning tas upp.
Uppdraget
Utredaren skall göra en fördjupad analys av Fortifikationsverkets fas- tighetsbestånd och utreda om hela eller delar av beståndet skall sam— ordnas med Statens fastighetsverk eller om vissa delar skall hanteras i
annan ordning. För- och nackdelar med olika alternativ skall beskrivas, liksom gränsdragningen mellan de olika fastighetsbestånden.
Utredaren skall belysa hur drift och underhåll bör organiseras. Utredaren skall pröva lämpligheten med att samordna myndigheter- na Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk och lämna förslag till ny struktur.
Utredaren skall redovisa vilka rationaliseringsvinster - utöver de i 1996 års försvarsbeslut redan beslutade besparingar — som kan göras med olika samordningsalternativ.
Utredaren skall vidare belysa hur kostnadsmässig neutralitet för hy- resgästerna inom Försvarsdepartementets område, i förhållande till nu- varande verksamhet, skall kunna bibehållas under försvarsbeslutsperi- öden.
Utredaren skall beakta behovet av att säkerställa en långsiktig för- valtning av de delar av Fortifikationsverkets fastigheter och anlägg- ningar som är kulturhistoriskt värdefulla.
Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens generella direktiv om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992150), jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994123).
Utredaren skall senast den 15 oktober 1997 redovisa resultatet av sitt arbete. (Finansdepartementet)
Den fortfikatoriska kompetensen
En särskild fråga när det gäller rollfördelningen mellan FM, FORTV och även Confortia rör bevarandet av den fortifikatoriska kompetensen. Det grundläggande problemet är att det byggs relativt lite nya renodlat militära anläggningar. Investeringar rör underhåll och uppgraderingar av befintliga kvalificierade anläggningar. Det aktuella behovet av kompetens för utveckling och projektering av försvarsanläggningar är därmed relativt liten, vilket gör att det är tveksamt om det är lönsamt för ”säljaren” (främst Confortia) att bevara kompetensen. Samtidigt är det ur ett långsiktigt perspektiv viktigt att denna kompetens finns kvar eftersom den kan behövas i framtiden. Därmed finns en välmotiverad oro från Försvarsmaktens. Enligt de uppgifter vi fått handlar det om ett mycket litet antal personer, dvs mycket av den kompetens som behövs för att konstruera militäranläggningar är inte så specifik. Dessutom finns företag - t ex Telia - som behöver liknande kompetens i vissa fall.
Bevarandet av den fortifikatoriska kompetensen har både en ekonomisk och en organisatorisk sida. Den ekonomiska är att det som förut betalades ”automatiskt” via investeringsanslag nu kan behöva betalas separat (se nedan). Därmed framstår det som en extra utgift för försvaret. Detta måste rimligen hanteras som en integrerad del av den vanliga budgetprocessen där slutligen regering och riksdag får bedöma om denna nya utgift motiverar ökade anslag eller om den ska finansieras via omprioriteringar.
Ett avtal om "informationsutbyte" har nyligen ingåtts mellan FM, FORTV och Confortia där det framgår ungefär hur mycket beställningar Confortia kan få. Confortia ska fortlöpande informera FORTV och FM om deras möjlighet att bevara önskad kompetens. FORTV har förklarat att man avser att bevara sin anläggningskompetens. I ett längre perspektiv bör olika organisatoriska lösningar övervägas.
A. Att FM själv skaffar sig denna kompetens och ”under tiden” använder personerna i fråga delvis i andra uppgifter (eller hyr ut till FORTV/Confortia) B. Att FM sluter ett särskilt avtal med F ORTV/Confortia där de löpande betalar en viss summa pengar mot att FORTV/Confortia garanterar att denna kompetens finns i organisationen.)
För modell A talar att FM då mer direkt kan kontrollera att kompetensen finns. För modell B talar att den bör bli billigare eftersom FORTV/Confortia antagligen kan utnyttja personen bättre ”under tiden” med andra konstruktionsuppgifter. Att välja modell bör dock vara FM sak.
Kronologisk förteckning
MAS—JN.—
se
10. 11. 12.
13. .14. '15.
16. 17.
18. 19. 20. 21.
22. 23.
24. 25. 26.
27. 28.
29. 30.
31.
Den nya gymnasieskolan - steg för steg. U. lnkomstskattelag, del 1-III. Fi. Fastighetsdataregister. Ju. . Förbättrad miljöinformation. M.
Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. A. Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrågor. K. . Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring
på sex förvaltningsområden. Fi. Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S. . Flexibel förvaltning. Förändring och verksam-
hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. Ansvaret för valutapolitiken. Fi. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. IT—problem inför 2000—skittet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av lT-kommissionen den 18 december. lT—kommissionens rapport 1/97. K. Regionpolitik för hela Sverige. N.
IT i kulturens tjänst. Ku. .
Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. Skatter, tjänster och sysselsättning.
+ Bilagor. Fi. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. Bättre information om konsumentpriser. In. Konkurrenslagen 1993-1996. N. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. U.
Aktiebolagets kapital. Ju. Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. K. Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. S. Svensk mat — på EU-fat. Jo. EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. Jo. Kontroll Reavinst Värdepapper. Fi. I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vän offentliga etos. Fi.
Barnpomografifrågan.
Innehavskriminalisering m.m. Ju.
Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. Fi.
Kristallkulan — tretton röster om framtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. K.
32 33.
34. 35. 36. 37. 38.
39. 40. 41
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49. 50.
51.
52.
53. 54.
55.
56.
57.
58. 59. 60.
. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. Fi. Övervakning av miljön. M. Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. Bekämpande av penningtvätt. Fi. Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. U. Myndighet eller marknad. Statsförvalmingens olika verksamhetsformer. Fi. Integritet Offentlighet Inforrnationsteknik. Ju. Unga och arbete. In. . Staten och trossamfunden
Rättslig reglering
— Grundlag — Lag om trossamfund — Lag om Svenska kyrkan. Ku.
Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. Ku. Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Ku. Staten och trossamfunden Svenska kyrkans personal. Ku. Staten och trossamfunden Stöd, skatter och finansiering. Ku. Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. Ku. Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. Ku. Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. Fi. Grundlagsskydd för nya medier. Ju. Alternativa utvecklingsvagar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jo. Brister i omsorg
— en någa om bemötande av äldre. S.
Omsorg med kunskap och inlevelse
— en fråga om bemötande av äldre. S.
Avskaffa reklamskatten! Fi. Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? Fi. Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. Ku. Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2. Ju.
I medborgarnas tjänst.
En samlad förvaltningspolitik för staten. Fi. Personaluthyming. A. Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsform. Ku. Betal-TV inom Sveriges Television. Ku.
___—___—
Kronologisk förteckning
61.
62.
63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71.
72. 73.
74. 75. 76. 77. 78. 79.
80. 81.
82. 83.
84. 85.
86.
87.
88.
Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. S. Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. S. Sverige inför epokskiftet. lT-kommissionens rapport 5/97. K. Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. A Polisens register. Ju. Statsskuldspolitiken. Fi. Återkallelse av uppehållstillstånd. UD. Grannlands-TV i kabelnät. Ku. Besparingar i stort och smått. U. Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. Fö. Politik för unga. + 2 st bilagor. ln. En lag om socialförsäkringar. S. Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av lT-kommissionen, Närings- och handelsdepartementet och SEIS den 1 1 december 1996. lT-kommissionens rapport (':/97. K. EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. Jo.
Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. Fi.
Invandrare i vård och omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. S. Uppföljning av inkomstskattelagen. Fi. Medelsförvaltning i kommuner och landsting. ln. Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. Fi. Reformerad stabsorganisation. Fi. Allmännyttiga bostadsföretag.
+ Bilaga. ln. Lika möjligheter. ln. Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. A. En hållbar kemikaliepolitik. M. Förmån efter inkomst — Samordnat inkomst begrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. S. Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. Fi. Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. A. Upphandling för utveckling. N.
89. Handeln med skrot och begagnade varor. N.
90. Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet. In.
91. Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. Jo. 92. Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. Ku. 93. Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. In. 94. Konkurrensneutralt transportbidrag. N. 95. Forum för världskultur — en rapport om ett rikare kulturliv. Ku.
96. Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. F i. 97. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. M. 98. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. M.
99. En ny vattenadministration. Vatten är livet. M. 100. Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. Ku. 101. Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. Fö. 102. Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. Jo. 103. Rapport med förslag om sändningsorter. Ku. 104. Polis i fredens tjänst. UD. 105. Agenda 21 i Sverige. Fem år efter Rio — resultat och framtid. M. 106. En fond för unga konstnärer. Ku. 107. Den nya gymnasieskolan — problem och möjligheter. U. 108. Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. U. 109. Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Fö. 1 10. Säkrare obligationer? Fi. 1 1 1. Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. Ju. 112. En samordnad militär skolorganisation. 113. Mot halva makten — elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. A. 114. Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid. A. 1 15. Ljusnande framtid eller ett långt farväl?
Den svenska välfärdsstaten ijämförande belysning. A.
1 16. Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. S. 116. Barnets bästa — en antologi. S.
Kronologisk förteckning
1 17. Nobelcenter i Stockholm — ett informations- och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. Ku.
1 18. Delade städer. S. 1 19. En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. S.
120. Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling. En Kartläggning. U.
121. Skolfrågor — Om skola i en ny tid. U. 122. Rättigheter i luftfartyg. K. 123. Ett effektivare näringsförbud. N. 124. IT-kommissionens hearing om den nya medie- och programvaruindustrin. Andrakammarsalen, Riksdagen, 1997-06-16. K. 125 Ett svenskt investerarskydd. Fi. 126. Bilen, miljön och säkerheten. Fi. 127. Straffansvar för juridiska personer. Del A+B. Ju.
128. Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden. UD. 129. Kollektivtrafik i tid + Bilaga. K. 130. Effektivare statlig inköpssamordning. Fi. 131. Lag om premiepension. Fi. 132. Antimicrobial Feed Additives. Jo. 133. Antimikrobiella fodertillsatser (sammandrag). Jo.
134. Förtroendemannainflytande — ökad kvalitet och rättssäkerhet. S. 135. Ledare, makt och kön. A. 136. Kvinnors och mäns löner — varför så olika? A. 137. Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. A. 138. Familj, makt och jämställdhet. A. 139. Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. A.
140. Fonogramersättning. Ku. 141. Boken i tiden. Ku. 142. Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. S.
143. Större EU — säkrare Europa. UD. 144. Försvarets fastigheter. Former för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktad förvaltning. Fi.
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagets kapital. [22]
Barnpomografifrågan.
Innehavskriminalisering m.m. [29] Integritet Offentlighet Informationsteknik. [39] Grundlagsskydd för nya medier. [49] Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2. [56] Polisens register. [65] Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. [11 1] Straffansvar för juridiska personer. Del A+B. [127]
Utrikesdepartementet
Återkallelse av uppehållstillstånd. [67] Polis i fredens tjänst. [104] Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden. [128] Större EU — säkrare Europa. [143]
Försvarsdepartementet
Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. [70] Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. [101] Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. [109] En samordnad militär skolorganisation.[l 12]
Socialdepartementet
Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. [8] Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. [24] Brister i omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [51] Omsorg med kunskap och inlevelse — en fråga om bemötande av äldre. [52] Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. [61] Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. [62] En lag om socialförsäkringar. [72] Invandrare i vård och omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [76] Förmån efter inkomst — Samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. [85] Bamets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. [116] Barnets bästa — en antologi. [116]
Delade städer. [I 18] En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. [1 19] Förtroendemannainflytande — ökad kvalitet och rättssäkerhet. [134] Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. [142]
Kommunikationsdepartementet
Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrågor. [6] IT—problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT-kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. [12] Digital demokr©ti Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. [23] Kristallkulan — tretton röster om framtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. [31] Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. [35] Sverige inför epokskihet. IT-kommissionens rapport 5/97. [63] Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av IT—kommissionen, Närings- och handelsdepartementet och SEIS den 11 december 1996. lT-kommissionens rapport 6/97. [73] Rättigheter i luftfartyg. [122] IT-kommissionens hearing om den nya medie- och programvaruindustrin. Andrakammarsalen, Riksdagen, 1997-06-16. [124] Kollektivtrafik i tid + Bilaga. [129]
Finansdepartementet
Inkomstskattelag, del I-III. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter, miljö och sysselsättning. [11] Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. [15] Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. [18] Kontroll Reavinst Värdepapper. [27] I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. [28]
___—__—
Systematisk förteckning
Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. [30]
Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. [33] Bekämpande av penningtvätt. [36] Myndighet eller marknad.
Statsförvaltningens olika verksamhetsformer. [38] Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. [48] Avskaffa reklamskatten! [53] Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? [54] I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten. [57] Statsskuldspolitiken. [66] Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. [75] Uppföljning av inkomstskattelagen. [77] Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. [79] Reformerad stabsorganisation. [80] Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. [86] Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. [96] Säkrare obligationer? [1 10] Ett svenskt investerarskydd. [125] Bilen, miljön och säkerheten. [126] Effektivare statlig inköpssamordning. [130] Lag om premiepension. [131] Försvarets fastigheter.
Former för en kostnadseffektiv och verksamhetsinriktad förvaltning. [144]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — steg för steg. [1] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. [21] Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. [37] Besparingar i stort och smått. [69] Den nya gymnasieskolan — problem och möjligheter. [107] Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. [108] Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling. En Kartläggning. [120] Skolfrågor — Om skola i en ny tid. [121]
Jordbruksdepartementet
Svensk mat — på EU-fat. [25]
EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. [26] Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. [50] EU:sjordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. [74]
Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. [91] Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s
jordbruk i framtiden. [102] Antimicrobial Feed Additives. [132] Antimikrobiella fodertillsatser (sammandrag). [133]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5]
Personaluthyming. [58]
Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. [64] Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. [83] Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. [87] Mot halva makten — elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. [113] Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid. [114] Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. [115] Ledare, makt och kön. [135] Kvinnors och mäns löner — varför så olika? [136] Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. [137] Familj, makt och jämställdhet. [138] Hemmet, barnen och makten. Förhandlingar om arbete och pengar i familjen. [139]
Kulturdepartementet
IT i kulturens tjänst. [14] Staten och trossamfunden Rättslig reglering
— Grundlag — Lag om trossamfund — Lag om Svenska kyrkan. [41] Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. [42]
Systematisk förteckning
Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. [43] Staten och trossamfunden Svenska kyrkans personal. [44] Staten och trossamfunden Stöd. skatter och finansiering. [45] Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. [46] Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. [47] Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. [55] Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsform. [59] Betal-TV inom Sveriges Television. [60] Grannlands-TV ikabelnät. [68] Medieföretag i Sverige — Ägande och stmkturförändringar i press, radio och TV. [92] Forum för världskultur
— en rapport om ett rikare kulturliv. [95]
Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. [100] Rapport med förslag om sändningsorter. [103] En fond för unga konstnärer. [106]
Nobelcenter i Stockholm — ett informations- och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. [117]
Fonogramersättning. [140]
Boken i tiden. [141]
Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik för hela Sverige. [13]
Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20] Upphandling för utveckling. [88] Handeln med skrot och begagnade varor. [89] Konkurrensneutralt transportbidrag. [94] Ett effektivare näringsförbud. [123]
Inrikesdepartementet
Bättre information om konsumentpriser. [19] Unga och arbete. [40] Politik för unga. + 2 st bilagor. [71] Medelsförvaltning i kommuner och landsting. [78] Allmännyttiga bostadsföretag. + Bilaga. [81] Lika möjligheter. [82] Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg— och bostadsväsendet. [90]
Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. [93]
Miljödepartementet
Förbättrad miljöinformation. [4] Följdlagstiftning till miljöbalken. [32] Övervakning av miljön. [34] En hållbar kemikaliepolitik. [84] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. [97] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. [98] En ny vattenadministration. Vatten är livet. [99] Agenda 21 i Sverige. Fem år efter Rio — resultat och framtid. [105]
POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM Fax: 08—690 91 91, TELEFON: 08-690 91 90
ISBN 91-38-20719-2 ISSN 0375-250X