SRVFS 2007:4

Statens räddningsverks

författningssamling

Utgivare: Key Hedström, Statens räddningsverk

ISSN 0283-6165

SRVFS

2007:4

Statens räddningsverks allmänna råd och

kommentarer om länsstyrelsens beredskap

för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen

från en kärnteknisk anläggning

Räddningstjänst och förebyggande åtgärder

enligt lagen om skydd mot olyckor

Statens räddningsverk meddelar föreskrifter och allmänna råd inom följande

lagstiftningsområden:

• Allvarliga kemikalieolyckor

• Brandfarliga och explosiva varor

• Civilt försvar

• Ordning och säkerhet

• Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor

• Teknisk kontroll

• Transport av farligt gods

Beställningsadress

Norstedts Juridik AB

Kundservice

106 47 Stockholm

Telefon

E-post

ISSN

08-690 91 90

kundservice@nj.se

0283-6165

Fax Internet

08-690 91 91

www.fritzes.se

1

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

Statens räddningsverks allmänna råd och

kommentarer om länsstyrelsens beredskap

för sanering efter utsläpp av radioaktiva

ämnen från en kärnteknisk anläggning;

beslutade den 7 september 2007.

Enligt 4 kap. 15 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor ansvarar

länsstyrelsen för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en

kärnteknisk anläggning. Av 4 kap. 21 § förordningen om skydd mot olyckor

framgår att länsstyrelsen efter att ha hört berörda myndigheter, kommuner

och landsting, skall upprätta ett program för räddningstjänst enligt 4 kap. 6 §

lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och för sanering enligt vad som

avses i 4 kap. 8 § samma lag.

Dessa allmänna råd har tagits fram efter samråd med Statens jordbruksverk

och Statens strålskyddsinstitut.

Räddningsverkets meddelande (1993:4) med allmänna råd och kommentarer

om länsstyrelsens planläggning och genomförande av saneringsåtgärder

efter utsläpp av radioaktiva ämnen, upphör härmed att gälla.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är inte

tvingande. Deras funktion är att förtydliga innebörden i en lag, i en förordning

eller myndighetsföreskrifter och att ge generella rekommendationer om deras

tillämpning.

Allmänna råd är markerade med grå bakgrund.

Statens räddningsverk

CARL-AXEL HERMANSSON

Charlotta

Källerfelt

(Avdelningen för stöd till räddningsinsatser)

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

2

Definitioner

I dessa allmänna råd används följande begrepp med nedan angiven

betydelse. Begreppen kan ha annan betydelse i andra sammanhang.

Bakgrundsstrålning

Joniserande strålning från omgivningen. Den naturliga

bakgrundsstrålningen består bland annat av strålning från

marken och rymden.

Joniserande

strålning

Partikelstrålning eller elektromagnetisk strålning med så

hög energi att den kan slå ut elektroner från atomer och

molekyler. En ökad dos av joniserande strålning ökar risken

hos människor och djur för att utveckla cancer i framtiden.

Joniserande strålning kan vid höga doser som erhålls under

kort tid ge akuta skador och fosterskador.

Radioaktivt ämne

Ett ämne vars atomkärnor har överskottsenergi och sänder

ut joniserande strålning vid sönderfall.

Inledning

Med sanering avses i dessa allmänna råd de åtgärder som staten skall vidta

för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och

annan egendom som förorenats med radioaktiva ämnen. Staten är skyldig att

vidta sådana åtgärder endast i den utsträckning det är motiverat med hänsyn

till följderna av utsläppet, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen

och omständigheterna i övrigt

1

.

Länsstyrelsens program för räddningstjänst och sanering skall behandla

1. organisation och ledning,

2. samband,

3. strålningsmätning,

4. information till allmänheten,

5. personella och materiella resurser,

6. saneringsmetoder, och

7. andra frågor av betydelse för beredskapen

2

.

Dessa allmänna råd avser endast den del av länsstyrelsens program som

behandlar sanering.

Beredskapen för sanering bör samordnas med beredskapen för

länsstyrelsens räddningstjänst och med länsstyrelsens krisberedskap enligt

förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion.

¹ Enligt 4 kap. 8 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

² Enligt 4 kap. 21 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

3

För att hålla programmet så aktuellt som möjligt kan länsstyrelsen, då det är

relevant, hänvisa till annan planering inom länsstyrelsen. Programmet bör

uppdateras samtidigt med övriga planer samt när förutsättningarna för

saneringsarbetet förändras.

Organisation och ledning

Länsstyrelsens saneringsorganisation bör vara anpassad till länsstyrelsens

ordinarie organisation och normala arbetssätt. Saneringsorganisationen bör, i

så stor utsträckning som möjligt, utgöras av den personal som normalt arbetar

med beredskaps-, miljö-, informations-, lantbruks- och livsmedelsfrågor.

I samband med saneringsåtgärder kan organisationen behöva utökas med

annan länsstyrelsepersonal och externa experter.

Länsstyrelsen bör planera så att en uthållig saneringsledning kan upprätthållas.

En anpassning till den ordinarie organisationen och det normala arbetssättet

förutsätter att det är möjligt att under en längre tid omprioritera från normal

verksamhet till saneringsuppgifter. Saneringen kan ses som en ny verksamhet

som kan komma att pågå under avsevärd tid.

Av programmet bör framgå hur samverkan med andra län, andra berörda

myndigheter och organisationer skall ske.

Vid sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning

kan regeringen föreskriva eller i särskilda fall besluta att en länsstyrelse skall ta

över ansvaret för saneringen inom flera län eller att någon annan statlig

myndighet skall ta över ansvaret inom ett eller flera län

3

.

Länsstyrelsen ansvarar för sanering oavsett vilken inhemsk eller utländsk

kärnteknisk anläggning som orsakat utsläppet.

Länsledningen

Länsledningen bör bevaka att kunskapen om sanering bibehålls inom

länsstyrelsen.

Länsledningen bör säkerställa att tillgängliga resurser samordnas vid en

sanering.

Länsledningen bör besluta om

− att påbörja och avsluta sanering,

− inriktning för saneringsverksamheten,

³ Enligt 4 kap. 10 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

4

− begäran till Strålskyddsinstitutet om att den nationella

expertgruppen för sanering

4

skall sammankallas,

− ingrepp i annans rätt eller om vem som utöver länsledningen får

besluta om sådant ingrepp

5

, och

− ersättning för utrustning som tagits i anspråk för sanering

6

.

Saneringsledaren

Länsledningen bör utse de tjänstemän inom länsstyrelsen som skall kunna

verka som saneringsledare.

En saneringsledare bör

− ha god regional kännedom,

− ha grundläggande kunskap om joniserande strålning,

− känna till olika saneringsmetoders för- och nackdelar samt deras

inbördes beroende, samt

− ha god kunskap om berörda aktörer och deras uppgifter.

För att upprätthålla beredskapen bör de utsedda saneringsledarna se till att

programmet för sanering uppdateras och finns tillgängligt, samt samverka

med andra län, myndigheter och organisationer.

Vid sanering bör saneringsledaren ha det strategiska ansvaret. Det innebär

bland annat att saneringsledaren bör

− fatta strategiska beslut inom den ram länsledningen ger samt följa

upp hur besluten genomförs,

− ansvara för planeringen och genomförandet av saneringsåtgärderna

samt uppföljningen av åtgärdernas effekt,

− initiera utbildning för berörd personal,

− förbereda informationsåtgärder i samverkan med länsstyrelsens

informationsavdelning, och

− se till att länsledningen hålls underättad om hur verksamheten

fortskrider, samverka med den nationella expertgruppen för

sanering, samt samverka med berörda län, andra myndigheter och

organisationer.

⁴ Nationella expertgruppen för sanering (NESA) ingår i Strålskyddsinstitutets beredskaps-

organisation och består av representanter från berörda myndigheter och organisationer.

Gruppens medlemmar har expertkunskap om radioaktiva ämnen i miljön, saneringsmetoder,

jordbruks-, skogs- och fiskenäring, hantering av radioaktivt saneringsavfall m.m.

Expertgruppens uppgift är att ge länsstyrelsen råd som rör sanering.

⁵ Enligt 6 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

⁶ Enligt 7 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

5

Operativ chef

Den operativa chefen bör ha erfarenhet av stabsarbete och arbetsledning

samt ha kännedom om regionala förhållanden. Den operativa chefen

behöver inte tillhöra länsstyrelsens ordinarie organisation.

Den operativa chefen bör bland annat

− leda fältorganisationernas arbete,

− omsätta saneringsledarens beslut i praktiska termer, och

− se till att stabsledningen hålls underrättad om det pågående

saneringsarbetet och de eventuella problem som uppstår.

Förslag till organisation på regional nivå

Figur 1. Förslag till länsstyrelsens organisation

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

6

Samband

Länsstyrelsens ordinarie sambandsmedel bör användas vid saneringsarbete.

Strålningsmätning

Mätningar av bakgrundsstrålningen bör genomföras regelbundet, till exempel

genom mätning i kommunernas referenspunkter. Med kunskap om den normala

bakgrundsnivån kan man identifiera små ökningar av strålnivån i samband med

ett utsläpp av radioaktiva ämnen.

Som underlag för saneringsåtgärder bör mätningar som visar förekomsten

av radioaktiva ämnen göras. Dessa mätningar bör göras i samråd med den

nationella expertgruppen för sanering och Strålskyddsinstitutet.

Enbart mätningar av strålnivån är inte tillräckligt för att få underlag för beslut

om saneringsåtgärder. Ytterligare mätningar och provtagningar behövs bland

annat för att bestämma nedfallets sammansättning och storlek. Sådana

mätningar kräver specialutrustning och personal med särskild kompetens.

Strålskyddsinstitutet ansvarar för att samordna de nationella mätresurserna.

Information till allmänheten

Vid sanering bör information om planerade, pågående och avslutade åtgärder

ges till saneringsorganisationens personal, allmänheten och övriga berörda.

Informationen bör klargöra vilka geografiska områden som omfattas och vad

som skall åtgärdas. Informationen bör även redovisa grunderna för dessa beslut.

Därutöver bör allmänheten informeras om vilken verkan åtgärderna har och

om vilka andra konsekvenser de medför.

Informationen bör samordnas med berörda myndigheter och organisationer.

Personella och materiella resurser

Saneringsmetoderna bör anpassas till den tekniska utrustning och den personal

man förfogar över. Vid valet av utrustning bör hänsyn också tas till personalens

utbildningsbehov.

Länsstyrelsen bör planera för hur man vid behov skall gå till väga för att

snabbt få tag på aktuell information om tillgängliga resurser

7

.

Personal och teknisk utrustning som behövs för sanering kan hämtas från

samhällets normala resurser. Teknisk utrustning som kan komma att användas

är bland annat sopmaskiner, högtryckstvättar, grävskopor, gräsklippare,

jordbruksmaskiner, transportfordon och andra entreprenadmaskiner.

⁷ Enligt 6 kap. 8 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

7

Exempel på verksamheter och organisationer med kunskap och utrustning

som kan komma till användning vid sanering är

− kommunala förvaltningar

8

,

− saneringsföretag,

− renhållningsföretag,

− byggföretag,

− kärntekniska anläggningar,

− universitet,

− sjukhus,

− lantbruk,

− centrala myndigheter

8

, och

− frivilliga försvarsorganisationer.

Kompletterande utbildning om strålskydd och saneringsmetoder behövs

dock i de flesta fall.

För att få fram materiella resurser har den myndighet som ansvarar för

saneringen möjlighet att göra ingrepp i annans rätt

9

.

Enskilda personer kan själva utföra saneringsåtgärder inom exempelvis det

egna jordbruket, den egna bostaden och trädgården.

Det finns även möjlighet till internationell hjälp via EU eller från FN:s

kärnenergiorgan, IAEA

10

.

Saneringsmetoder

Det finns tre huvudsakliga saneringsprinciper för att återställa mark, vatten,

anläggningar och egendom efter ett nedfall av radioaktivt ämne, nämligen

− avklingning,

− skärmning, och

− dekontaminering.

Vid avklingning vidtas inga särskilda åtgärder, utan det radioaktiva ämnet

får klinga av på platsen. Området kan i dessa fall behöva utrymmas och

spärras av under kortare eller längre tid.

Vid skärmning tas det radioaktiva materialet inte bort utan den joniserande

strålningen skärmas, till exempel genom att det förorenade jordlagret täcks

⁸ Enligt 6 kap. 7 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

⁹ Enligt 6 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

¹⁰ International Atomic Energy Agency

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

8

med ren jord eller förs längre ner i jordprofilen. Strålnivån vid ytan blir

därmed lägre.

Vid dekontaminering avlägsnas hela eller delar av det radioaktiva materialet

och deponeras på annan plats.

Exempel på åtgärder som behöver vidtas tidigt för att få önskad effekt, dvs.

inom några veckor efter nedfallet, är att dammsuga och spola trottoarer och

gator, avlägsna snö och klippa gräs. Exempel på åtgärder på längre sikt är

spolning av tak och väggar, bortskaffande av ytskikt och djupplöjning.

Inom jordbruket beror valet av saneringsmetoder till stor del på mark- och

vegetationsförhållanden samt under vilken årstid som nedfallet sker.

Länsstyrelsen bör i sin planläggning fokusera på de saneringsåtgärder som

kräver ett tidigt genomförande.

Andra frågor av betydelse för beredskapen

Regionala förhållanden

De regionala förhållandena avgör hur prioriteringen görs för att anpassa

åtgärder och saneringsmetoder i ett kontaminerat område.

Länsstyrelsen bör känna till hur man vid ett utsläpp snabbt får fram aktuell

information om bland annat

− markanvändning, t.ex. jordbruksmark och renskötselområden,

− livsmedelsproduktion,

− befolkningstäthet,

− boendeformer,

− kommunikationer,

− vattentäkter,

− industristruktur,

− sjukhus,

− skolor och daghem (barn är känsligare för joniserande strålning än

vuxna), och

− annan samhällsviktig verksamhet.

Länsstyrelsen bör göra en övergripande prioritering mellan olika typer av

områden.

Utbildning och övning

Den saneringsutbildning och de övningar som genomförs i beredskapssyfte

bör samordnas med motsvarande utbildning för räddningstjänst vid utsläpp

Allmänna råd

SRVFS

2007:4

9

av radioaktiva ämnen och övrig utbildning i hantering av omfattande

olyckor och kriser.

Det finns vanligtvis mer tid för förberedelser vid sanering än vid räddnings-

insatser. Omfattningen av den utbildning som genomförs i beredskapssyfte

blir därför förhållandevis liten i jämförelse med de utbildningsvolymer det

kan bli fråga om inför faktiska saneringsåtgärder.

I planeringsfasen bör utbildningen riktas mot blivande saneringsledare.

Utbildningen bör ge grundläggande kunskaper om joniserande strålning,

saneringsmetoder, beslutsfattande, berörda aktörer och deras uppgifter samt

informationshantering.

Saneringsövningar bör inriktas på åtgärdsprioritering samt intern och extern

samverkan

11

. Övningarna bör även klargöra ansvar och befogenheter inom

organisationen.

¹¹ Enligt 6 kap. 9 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.