Upphävd författning

Lag (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1973-03-16
Ändring införd
SFS 1905:38 s.1 i lydelse enligt SFS 1988:1221
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Allmänna bestämmelser

1 §  De i denna lag givna stadganden om säljares och köpares rättigheter och skyldigheter lände till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller eljest må anses avtalat eller ock följer av handelsbruk eller annan sedvänja.

[S2]Vad i denna lag är stadgat om köp skall i tillämpliga delar gälla i fråga om byte.

[S3]Denna lag tillämpas inte i fall då lagen (1987:822) om internationella köp är tillämplig. Lag (1987:823).

2 §  Betingar man sig av annan, att han skall mot vederlag i penningar något förfärdiga och ämnet därtill bestå, den beställning vare såsom köp av lös egendom ansedd, dock ej där fråga är om uppförande av hus, vattenverk eller annan byggnad.

3 §  Köp, som ej avser bestämt gods utan allenast viss myckenhet av angivet slag, kallas i denna lag leveransavtal, evad det skall av säljaren fullgöras genast eller först å senare tid.

[S2]Har någon sålt viss myckenhet att ur bestämt gods uttagas, det köp vare ock under leveransavtal inbegripet.

4 §  Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i denna lag handelsköp.

[S2]Med köpman förstås i denna lag envar som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976. Lag (1976:126).

Om köpeskillingens bestämmande i vissa fall

5 §  Är köp slutet utan att priset blivit bestämt, erlägge köparen vad säljaren fordrar, där det ej kan anses oskäligt.

6 §  Varder vid handelsköp räkning å godset köparen tillställd, och meddelar han ej så snart ske kan säljaren, att det i räkningen upptagna pris icke godkännes, vare han pliktig att det pris gälda, där det ej visas, att lägre pris blivit bestämt, eller ock det som fordrats är uppenbart orimligt.

7 §  Skall köpeskillingen beräknas efter godsets myckenhet, varde till grund för beräkningen lagd den myckenhet godset utgör, då faran för dess förstörelse övergår å köparen.

8 §  I de fall, då köpeskillingen skall beräknas efter godsets vikt, varde vikten av förpackning (taravikt) avräknad.

Om platsen för godsets avlämnande

9 §  Godset skall avlämnas, där säljaren vid köpet hade sitt hemvist, eller, om han idkade handel eller annan rörelse och köpet därmed ägde samband, där rörelsen idkades; dock att, där godset veterligen fanns annorstädes, avlämnandet skall äga rum där det fanns.

10 §  Skall godset av säljaren försändas från en ort till en annan att där av köparen mottagas, vare det att anse såsom avlämnat, då det omhändertagits av någon, som åtagit sig dess forslande från den ort, varifrån försändandet bör ske, eller, så framt det skall avsändas med fartyg, då det är bragt innanför dess sida.

11 §  Har säljaren att ombesörja godsets forslande till köparen utan att likväl försändande från en ort till en annan ifrågakommer, må ej godset anses avlämnat, förrän det kommit i köparens besittning.

Om tiden för köpets fullgörande

12 §  Är ej tid utsatt för fullgörande av vad enligt köpet åligger säljaren eller köparen, och framgår ej av omständigheterna, att det skall verkställas utan uppskov, varde det fullgjort vid anfordran.

13 §  Där viss tidrymd är utsatt, inom vilken godset bör avlämnas, skall rätten att närmare bestämma tiden för avlämnandet tillkomma säljaren, med mindre av omständigheterna framgår, att det varit av hänsyn till köparen, som tiden ej blivit närmare bestämd.

Om rätt att innehålla godset eller köpeskillingen

14 §  Säljaren vare berättigad att hålla godset inne, till dess köpeskillingen gäldas och köparen att innehålla köpeskillingen, till dess godset hålles honom till handa.

15 §  Skall godset försändas från den ort, där det bör avlämnas, vare säljaren ej på grund av vad i 14 § är stadgat berättigad att undandraga sig dess avsändande, men äge i stället hindra, att det å bestämmelseorten utgives till köparen.

16 §  Utfärdas i fall, som i 15 § avses, för godsets försändande fram till bestämmelseorten konossement eller ock fraktsedel, som är så inrättad, att säljaren efter dess utgivande till köparen ej äger över godset förfoga, och är köpet att hänföra till handelsköp, skall godset anses sålt att betalas emot nämnda handling efter ty i 71 § sägs.

Om faran för godset

17 §  Intill dess godset är avlämnat stånde säljaren faran för att det av våda förstöres, försämras eller minskas. Dock ligge vid köp av bestämt gods, som skall av köparen avhämtas, faran å denne, så framt den tid är inne, då han äger påkalla godsets avlämnande, samt godset hålles redo; och vare förty köparen, änskönt godset må hava av våda förstörts, försämrats eller minskats, pliktig att köpeskillingen gälda.

Om godsets avkastning

18 §  Faller av godset avkastning förrän det skall avlämnas, den tillfalle säljaren; dock vare köparen berättigad till avkastningen, där den, efter vad med fog kunnat beräknas, skolat först efter nämnda tid falla.

[S2]Avkastning, som faller efter det godset skolat avlämnas, tillfalle köparen, där det ej kunnat med fog beräknas, att den skolat tidigare falla.

19 §  Köp av aktie skall anses omfatta den utdelning, som vid köpet ännu ej förfallit till betalning, så ock den rätt till teckning av ny aktie, som åtföljer eller kan komma att åtfölja sådan aktie, som köpet avser.

20 §  Är köp slutet om räntebärande papper, äge köparen uppbära den ränta, som vid köpet eller, där handlingen skall å senare tid avlämnas, vid den tid var upplupen men ännu ej förfallen; och åligger köparen att jämte den för handlingen bestämda köpeskillingen gälda vad mot sagda ränta svarar, med mindre fordringen uppenbarligen blivit såld såsom osäker.

Om dröjsmål å säljarens sida

21 §  Varder godset ej i rätt tid avlämnat, och beror ej sådant av köparen eller av händelse, för vilken han står faran, stånde till honom, huruvida han vill kräva godsets avlämnande eller häva köpet.

[S2]Var dröjsmålet av ringa betydelse för köparen, eller hade säljaren grundad anledning att sådant antaga, må ej köpet hävas, utan så är att köparen betingat sig noggrant iakttagande av tiden för godsets avlämnande; dock skall vid handelsköp varje dröjsmål medföra rätt till köpets hävande, med mindre det, som fördröjt är, utgör allenast en ringa del av godset.

22 §  Skall godset avlämnas efter hand i särskilda poster, och varder någon av dem fördröjd, vare köparen ej på grund av vad i 21 § är stadgat berättigad att häva köpet i vidare mån, än såvitt rörer sagda post. Kan upprepande av dröjsmålet skäligen befaras, äge köparen strax avvisa jämväl vad senare skolat avlämnas. Stå posterna i det sammanhang, att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidbliva köpet, må det i sin helhet hävas.

23 §  Avser köpet bestämt gods, och lider köparen skada genom dröjsmål med godsets avlämnande, njute han ersättning av säljaren, med mindre det visas, att dröjsmålet icke kan tillräknas denne såsom försummelse.

24 §  Är köpet att hänföra till leveransavtal, och uppstår skada genom dröjsmål å säljarens sida, varde, ändå att dröjsmålet ej kan tillräknas säljaren såsom försummelse, skadan av honom ersatt, utan så är att han på grund av förbehåll vid köpet är från ersättningsskyldighet befriad, eller ock möjligheten att fullgöra avtalet må anses utesluten i följd av omständighet, som ej bort av säljaren vid köpets avslutande tagas i beräkning, såsom förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser, eller krig, införselförbud eller därmed jämförlig händelse.

25 §  Varder, i fall då köp häves och enligt 23 eller 24 § ersättning för skada må utgå, utredning angående skadan ej förebragt, skall ersättningen sättas till belopp, varmed vid den tid, då avlämnandet bort ske, priset å sådant gods, som köpet avser, må hava överstigit köpeskillingen.

26 §  Är godset ej avlämnat, änskönt tiden, då sådant skolat ske, är förfluten, och varder köparen av säljaren tillspord, huruvida han oansett dröjsmålet vill mottaga godset, give han utan oskäligt uppehåll säljaren därom meddelande eller have förlorat sin rätt att kräva godsets avlämnande. Har säljaren ej framställt förfrågan, varom nu är sagt, vare köparen likväl förlustig rätten att kräva godsets avlämnande, där han ej inom rimlig tid meddelat säljaren, att han vill den rätt utöva.

27 §  Finnes, då godset kommer köparen tillhanda eller han av säljaren underrättas om dess avsändande, att det är avlämnat senare än ske bort, och vill köparen å dröjsmålet tala, give han säljaren därom meddelande, vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Sker det ej, vare köparen all talan förlustig. Vill på grund av dröjsmålet köparen häva köpet, meddele han det säljaren utan oskäligt uppehåll eller have förlorat sin rätt att köpet häva.

Om dröjsmål å köparens sida

28 §  Varder ej i rätt tid köpeskillingen erlagd eller åtgärd, varav dess utbekommande må bero, av köparen vidtagen, stånde till säljaren, huruvida han vill häva köpet eller kräva dess fullgörande; dock må, där dröjsmålet är av ringa betydelse, köpet ej hävas, med mindre det är att till handelsköp hänföra.

[S2]Är godset kommet i köparens besittning, have säljaren ej makt att häva köpet efter ty nu är sagt, så framt han ej därom gjort förbehåll eller godset blivit av köparen avvisat.

29 §  Är vid köp av gods, som skall avlämnas efter hand i särskilda poster, köparen pliktig att erlägga betalning särskilt för varje post, och inträffar i avseende å betalningen för någon post dröjsmål, som enligt 28 § första stycket kan komma i betraktande, äge säljaren häva köpet beträffande de poster, som senare skolat avlämnas, dock ej där all anledning saknas att befara dröjsmålets upprepande.

30 §  Där köp av säljaren häves efter ty här förut är sagt, skola i fråga om hans rätt till skadeersättning de i 24 § givna stadganden äga motsvarande tillämpning. Saknas utredning angående skadan, varde ersättningen satt till belopp, varmed vid den tid, då dröjsmålet inträdde, köpeskillingen må hava överstigit priset å sådant gods som köpet avser.

31 §  Är köpeskillingen ej erlagd eller annan köparens åtgärd, som i 28 § avses, ej vidtagen, änskönt tiden, då sådant bort ske, är inne, och är ej godset kommet i köparens besittning, vare säljaren, där han av köparen tillspörjes, huruvida han oansett dröjsmålet vill vidbliva köpet, pliktig att utan oskäligt uppehåll giva köparen meddelande därom. Underlåtes det, have säljaren förlorat sin rätt att kräva köpets fullgörande. Har köparen ej framställt förfrågan, varom nu sagt är, vare säljaren likväl förlustig rätten att vidbliva köpet, där han ej inom rimlig tid meddelat köparen, att han vill den rätt utöva.

32 §  Varder senare än ske bort köpeskillingen erlagd eller annan åtgärd, som i 28 § sägs, vidtagen, och vill säljaren utöva den rätt till köpets hävande, som på sådan grund må honom tillkomma, meddele han det köparen vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Gör han det ej, have förlorat sin rätt att häva köpet.

33 §  Underlåter köparen att i rätt tid avhämta eller mottaga godset, eller varder i följd av annat dröjsmål från hans sida godset ej till honom utgivet, vare säljaren pliktig att om godset taga vård intill dess dröjsmålet upphör eller han utövar den rätt att häva köpet, som enligt 28 § må honom tillkomma; dock att, där godset blivit försänt, det ej åligger säljaren att å bestämmelseorten taga det i sin vård, med mindre där finnes någon, som äger å hans vägnar omhändertaga godset, och sådant kan ske utan väsentlig kostnad eller olägenhet.

34 §  Kan, i fall som i 33 § avses, säljaren ej utan väsentlig kostnad eller olägenhet fortfara med godsets vårdande, eller förfogar ej köparen över godset inom skälig tid efter det han blivit därom tillsagd, äge säljaren låta det för köparens räkning säljas å offentlig auktion; give dock, såvitt ske kan, köparen i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen. Kan ej försäljning sålunda ske, eller är uppenbart, att de med försäljningen förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå, äge säljaren bortskaffa godset.

35 §  Är gods, som säljaren enligt 33 § har att vårda, utsatt för förskämning eller snar förstörelse, eller fordrar det alltför kostsam vård, vare säljaren pliktig att låta godset för köparens räkning säljas efter ty i 34 § är sagt.

36 §  Har i följd av dröjsmål å köparens sida säljaren haft kostnad för godsets vård eller annan särskild utgift, njute han av köparen ersättning; äge ock rätt att till säkerhet för den ersättning godset innehålla.

37 §  Varder i följd av dröjsmål från köparens sida godset ej i rätt tid avlämnat, och låg ej faran redan tillförene å köparen, skall den å honom övergå, vid leveransavtal dock endast såvitt gods är för hans räkning avskilt.

Om ränta å köpeskillingen

38 §  I fråga om ränta å köpeskillingen gälla bestämmelserna i räntelagen (1975:635).

[S2]Äger säljaren kräva betalning mot att gods eller dokument hålles köparen tillhanda, utgår dock, även om förfallodagen ej är bestämd i förväg, ränta enligt 6 § räntelagen från den dag säljaren framställer sådant krav samt, till följd av att betalningen därvid ej erlägges, innehåller gods eller dokument. Lag (1975:637).

Om köparens obestånd

39 §  Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgivet, köparen efter köpets avslutande

[S2]blivit försatt i konkurs

[S3]eller fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs

[S4]eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

[S5]eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

[S6]eller eljest funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;

[S7]vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försänt men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgivande. Är tiden för godsets avlämnande inne, och vill säljaren häva köpet, have ock därtill lov, så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens gäldande. Lag (1921:236)

40 §  Har köparen kommit i konkurstillstånd, och är ej tid inne vare sig för godsets avlämnande eller för köpeskillingens erläggande, äge säljaren kräva besked, huruvida konkursboet vill köpet tillträda. Gives ej sådant besked utan oskäligt uppehåll, äge säljaren häva köpet.

41 §  Varder, efter det köparen kommit i konkurstillstånd, godset utgivet till konkursboet, och är ej köpeskillingen erlagd, äge säljaren kräva godset åter, med mindre boet giver köpeskillingen ut eller, så framt den ej är till betalning förfallen, förklarar sig vilja den gälda och ställer betryggande säkerhet, där sådan av säljaren äskas.

[S2]Har boet avyttrat godset eller eljest däröver för egen räkning förfogat, så att det ej kan återställas i väsentligen oförändrat skick, äge boet ej draga sig från köpet undan.

Om fel eller brist i godset

42 §  Är bestämt gods sålt och finnes däri fel, äge köparen häva köpet eller fordra sådant avdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är felet att anse såsom ringa, må ej köpet hävas, utan så är att säljaren svikligen förfarit.

[S2]Saknade godset vid köpet egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller har felet efter köpet uppkommit i följd av säljarens vanvård eller försummelse, eller ligger svikligt förfarande säljaren till last, vare han pliktig att ersätta köparen dennes skada.

43 §  Finnes fel i gods, som till fullgörande av leveransavtal avlämnats, äge köparen häva köpet eller kräva gillt gods; vare ock, där han ej vill sålunda avvisa godset, berättigad att fordra det avdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är felet att anse såsom ringa, må ej godset avvisas, med mindre säljaren svikligen förfarit eller ock avvetat felet å sådan tid, att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande anskaffa felfritt gods.

[S2]Säljaren vare, ändå att felet ej kan anses bero av försummelse från hans sida, pliktig att ersätta köparen dennes skada; dock skall vad i 24 § är för där avsett fall stadgat angående befrielse från ersättningsskyldighet äga motsvarande tillämpning.

44 §  Fråga, huruvida fel vidlåder godset, skall, så framt ej felet uppkommit genom säljarens vållande, bedömas med hänsyn till godsets beskaffenhet vid den tid, då faran för dess förstörelse övergick på köparen.

45 §  Vad i 25 § är stadgat angående beräknande av skadeersättning, då köp häves på grund av dröjsmål med godsets avlämnande, äge jämväl tillämpning då köp varder hävt i följd av fel i godset.

46 §  Finnes, i fall då godset skall avlämnas efter hand i särskilda poster, någon av dem behäftad med fel, vare köparen ej på grund av vad här förut är stadgat berättigad att häva köpet i vidare mån, än såvitt rörer sagda post. Kan det skäligen befaras, att senare poster ock skola befinnas felaktiga, må jämväl dessa strax avvisas. Stå posterna i det sammanhang, att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidbliva köpet, må det i sin helhet hävas.

47 §  Har köparen före köpet undersökt godset eller utan giltig anledning undandragit sig att efterkomma anmaning därom, eller har han satts i tillfälle att före köpet undersöka prov å godset, må fel, som han vid undersökningen bort märka, ej av honom åberopas, med mindre säljaren svikligen förfarit.

48 §  Är gods sålt å auktion, äge köparen ej tala å fel i godset, med mindre säljaren svikligen förfarit eller godset ej motsvarar den beteckning, varunder det utbjudits.

[S2]Vad nu är stadgat äge dock ej tillämpning, där köpman låter å auktion försälja lager av handelsvaror.

49 §  Vill säljaren avhjälpa fel i godset eller vid leveransavtal avlämna gillt gods i stället för det, som felaktigt är, låte köparen sig med sådan rättelse nöja, där den kan äga rum, innan han enligt 21 § skulle varit berättigad att häva köpet, och uppenbart är, att han ej skulle hava kostnad eller olägenhet av att låta rättelsen ske; dock njute han i varje fall den rätt till skadeersättning, som enligt här förut givna stadganden må honom tillkomma.

50 §  Vad här förut är föreskrivet om fel i godset skall i tillämpliga delar gälla, där godset ej uppgår till full myckenhet men, efter vad köparen måste antaga, är av säljaren avlämnat såsom fullt. Vill köparen kräva det felande ut, have därtill lov, evad bristen är större eller mindre.

51 §  Vid handelsköp låte köparen, då godset avlämnats, eller, så framt det är försänt, då det kommit honom till handa, så att han enligt 56 § skulle vara pliktig att därom taga vård, föranstalta om sådan undersökning av godset, som efter gott handelsskick kan ifrågakomma.

[S2]Skall prov å det gods, som sålt är eller av säljaren avses till köpets fullgörande (utfallsprov), tillställas köparen, låte denne, så snart provet kommit honom till handa, det undersöka efter ty nyss är i fråga om godset stadgat.

52 §  Yppas fel eller brist i godset, och vill köparen därå tala, give därom säljaren meddelande, vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Gives ej sådant meddelande, änskönt köparen märkt eller bort märka felet eller bristen, vare köparen all talan förlustig.

[S2]Vill köparen häva köpet eller vill han kräva annat gods, meddele han sådant säljaren utan oskäligt uppehåll. Underlåtes det, må ej godset avvisas eller felande gods utkrävas.

53 §  Vad i 52 § är stadgat om förlust av rätten att tala å fel eller brist äge ej tillämpning, där säljaren svikligen förfarit, ej heller där han visat grov vårdslöshet och felet eller bristen länder köparen till märklig skada.

54 §  Har köparen ej inom två år från det godset av honom mottagits givit säljaren meddelande, att han vill tala å fel eller brist, have sin talan förlorat, utan så är att säljaren åtagit sig att jämväl efter nämnda tid svara för godset, eller svikligt förfarande ligger säljaren till last. Lag (1985:717).

Bestämmelser i fråga om avvisande av gods och hävande av köp

55 §  Är godset kommet i köparens besittning, vare denne, så framt han vill enligt denna lag avvisa godset, pliktig att därom för säljarens räkning taga vård, och njute han av säljaren ersättning för vården. Vad i 34 och 35 §§ är stadgat i fråga om sålt gods, som skall av säljaren vårdas för köparens räkning, äge motsvarande tillämpning beträffande det gods köparen efter ty nu är sagt har i sin vård.

56 §  Är godset försänt till köparen, och har denne satts i tillfälle att på bestämmelseorten komma i besittning därav, vare han, där han vill avvisa godset, pliktig att taga det i besittning för säljarens räkning, där sådant kan ske utan erläggande av köpeskillingen, så ock eljest utan väsentlig kostnad eller olägenhet. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, så framt säljaren är tillstädes å bestämmelseorten eller där finnes någon, som på grund av konossement eller eljest äger att för säljarens räkning omhändertaga godset.

[S2]Tager köparen godset i besittning, äge stadgandena i 55 § tillämpning.

57 §  Varder köp hävt enligt denna lag, äge säljaren ej återbekomma godset med mindre han återbär vad han å köpeskillingen uppburit, men vare ej heller pliktig att giva köpeskillingen ut med mindre han återbekommer godset väsentligen oförändrat och oförminskat.

[S2]Är, då köp sålunda häves eller gods eljest avvisas, köparen berättigad till ersättning av säljaren, äge han hålla godset inne till dess den ersättning gäldas eller betryggande säkerhet ställes för dess gäldande.

58 §  Vad i 57 § är stadgat om säljarens rätt att vid köpets hävande återbekomma godset utgöre ej hinder för köparen att häva köpet, så framt godset är av våda förstört, försämrat eller minskat, ej heller där det undergått förändring allenast genom sin egen beskaffenhet eller till följd av åtgärd, som för dess undersökande varit nödig, eller som eljest av köparen vidtagits, innan fel eller brist, på grund varav han vill häva köpet, märkts eller bort märkas.

Om hemulsskyldighet

59 §  Finnes godset hava vid köpet tillhört annan än säljaren, vare denne, ändå att han var i god tro, pliktig att ersätta köparen skada, som av sagda anledning må honom tillskyndas.

[S2]Var, då köpet slöts, köparen ej i god tro, äge vad nu är sagt icke tillämpning.

Om öppet köp

60 §  Är öppet köp avtalat, och har godset blivit av säljaren avlämnat, vare köparen ej berättigad att draga sig från köpet undan, med mindre han inom bestämd tid eller, där bestämmelse om tiden ej träffats, utan oskäligt uppehåll giver säljaren till känna, att han ej vill godset behålla. Intill dess godset återlämnas, stånde köparen faran för dess förstörelse, försämring eller minskning.

Om vissa meddelanden enligt denna lag

61 §  Är sådant meddelande från köparens sida, som avses i 6, 26, 27, 52 eller 54 §, inlämnat för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänt, och varder det försenat eller kommer det icke fram, må ej den omständighet föranleda, att avsändaren förlorat talan eller rättighet. Lag samma vare i fråga om meddelande från säljarens sida, varom i 31 eller 32 § är sagt.

Om betydelsen av vissa vid köp brukliga uttryck

62 §  Är gods sålt fritt ombord (fob) med angivande av viss ort, skall på köparen ankomma att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum, som erfordras för godsets fortskaffande från sagda ort.

[S2]Säljaren åligger att på egen bekostnad försända godset till lastningsorten samt vidtaga de åtgärder i avseende å godsets inlastning, som enligt lag eller sedvänja där ankomma på avlastare.

[S3]Godset skall anses avlämnat, då det kommit innanför fartygets sida, och stånde, intill dess sådant skett, säljaren faran, evad köpet avser bestämt gods eller är att till leveransavtal hänföra.

[S4]Den omständighet, att fartyget är av köparen befraktat eller skeppsrum av honom tingat, medföre icke skyldighet för köparen att före godsets framkomst till bestämmelseorten det undersöka, och utgöre ej heller hinder för säljaren att utöva sådan rätt, som i 15, 28 eller 39 § är nämnd.

[S5]Köparen åligger att erlägga betalning mot konossement efter ty i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.

63 §  Varder gods sålt fraktfritt (cost and freight, c & f, cf) med angivande av viss bestämmelseort, åligger säljaren att på egen bekostnad försända godset till den ort.

[S2]Godset skall anses avlämnat, då det blivit för befordran omhändertaget såsom i 10 § sägs.

[S3]Köparen åligger att erlägga betalning mot konossement eller fraktsedel efter ty i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.

[S4]Köparen vare, ändå att köpeskillingen icke är till betalning förfallen då godset framkommer, pliktig att i avräkning å köpeskillingen erlägga frakt, som ej är av säljaren gulden. Ej må den omständighet, att köpeskillingen sålunda till en del erlagts i förtid, medföra rätt för köparen att vid återstodens gäldande njuta ränteavdrag.

64 §  De föreskrifter, som enligt 63 § gälla för köp, som där avses, äge jämväl tillämpning, då gods blivit med angivande av viss bestämmelseort sålt cif (cost, insurance, freight) eller caf (co|åt, assurance, fret).

[S2]Utöver vad i sagda § är stadgat åligger vid köp, varom nu är fråga, säljaren att, efter ty sedvanligt är, försäkra godset mot fara, för vilken det under vägen är utsatt. Underlåtes det och varder ej i följd därav köpet hävt, njute köparen ersättning för skada, som i följd av underlåtenheten uppstår; vare ock berättigad att själv taga försäkring och låta kostnaden därför avräknas å köpeskillingen.

65 §  Är gods, som skall försändas från ort till annan, sålt fritt (franco) eller levererat eller fritt levererat å angiven ort, må ej godset anses avlämnat förrän det framkommit till sagda ort.

[S2]Varder ordet levererat brukat i förening med något av uttrycken fraktfritt, cif eller caf, skall utan hinder därav vad om dessa senare uttryck är i denna lag sagt till alla delar äga tillämpning.

66 §  Är vid leveransavtal godsets myckenhet angiven med uttryck, som lämnar utrymme för val (cirka, från-till eller dylikt), ankomme på säljaren att träffa valet, där ej av omständigheterna framgår, att det varit av hänsyn till köparen, som myckenheten ej blivit bestämt angiven.

[S2]Är beteckningen cirka brukad, skall den avvikelse från angiven myckenhet, som må anses medgiven, utgöra, där fråga är om hel fartygslast, tio för hundra och eljest fem för hundra.

67 §  Har vid köp av gods, som skall sjöledes tillsändas köparen, godset betecknats såsom fartygslast, och varder jämväl annat gods av säljaren inlastat, vare köparen, där sådant kan lända honom till olägenhet, berättigad att häva köpet; njute ock, evad köpet häves eller icke, ersättning för skada.

68 §  Är tiden för vidtagande av åtgärd i avseende å godsets avlämnande eller mottagande bestämd till början (primo) av en månad, varde åtgärden vidtagen sist å månadens tionde dag. Med mitten (medio) av en månad förstås månadens elfte till och med tjugonde dag samt med månadens slut (ultimo) dess återstående dagar.

[S2]Vid köp av värdepapper skall med början av en månad förstås dess första helgfria dag, med mitten av en månad dess femtonde dag eller, om den infaller å helgdag, nästa helgfria dag, och med månadens slut dess sista helgfria dag.

69 §  Har säljaren förbundit sig till avskeppning eller avlastning inom viss tid, skall det åtagande anses fullgjort, då godset blivit före den bestämda tidens utgång inlastat.

[S2]Varder konossement utfärdat, och framgår ej av konossementet, att inlastningen är i rätt tid verkställd, äge köparen avvisa godset.

70 §  Är gods sålt att betalas kontant, vare säljaren ej pliktig att låta godset utgivas till köparen, med mindre köpeskillingen gäldas. Varder det ändock utgivet, åligger köparen att genast sin betalningsskyldighet fullgöra.

71 §  Har köparen förbundit sig att erlägga betalning mot konossement eller att mot erhållande av konossement godkänna växel, som av säljaren drages, vare han ej berättigad att undandraga sig betalning eller godkännande på den grund, att godset ej framkommit eller han ej haft tillfälle att det undersöka.

[S2]Då betalning eller godkännande kräves, skall säljaren hålla köparen till handa, förutom konossementet, räkning å godset samt, där det skall av säljaren försäkras, jämväl försäkringsbrev.

[S3]Vad sålunda är föreskrivet äge motsvarande tillämpning där köparen förbundit sig att mot sådan fraktsedel, som i 16 § är nämnd, erlägga betalning eller godkänna växel.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

Ändring, SFS 1921:236

    Omfattning
    ändr. 39 §

Ändring, SFS 1975:637

Lag (1976:126) om ändring i lagen (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

Lag (1985:717) om ändring i lagen (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1984/85:110
    Omfattning
    ändr. 54 §
    Ikraftträder
    1986-07-01

Lag (1987:823) om ändring i lagen (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:128
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Förordning (1988:1221) om ikraftträdande av lagen (1987:823) om ändring i lagen (1905:38 s.1) om köp och byte av lös egendom

Omfattning
ikrafttr. av 1987:823
Ikraftträder
1989-01-01

Ändring, SFS 1990:931

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
    Genom lagen upphävs lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom med den begränsningen att de hänvisningar till den lagen som finns i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande skall fortsätta att gälla.
    I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
    Omfattning
    upph.