1 §  Med skeppsklarering förstås i denna förordning:

ombesörjande av att de för fartygs visitation och inklarering erforderliga handlingar bliva till vederbörande myndighet ingivna; samt

anskaffande av de för lasts intagande i fartyg och fartygs utklarering erforderliga handlingar ävensom de handlingar, som för fartygs resa och för inklarering å destinationsorten skola från avgångsorten medföras.

2 §  1 mom. Skeppsklarering av fartyg, annat än bogserfartyg, med en nettodräktighet av tjugo registerton eller mera samt av bogserfartyg oavsett dräktigheten må, med de undantag, varom stadgas i 2 mom., ej ombesörjas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd. Sådant tillstånd meddelas av sjöfartsverket och må lämnas antingen för visst fall eller viss tid eller eljest i begränsad omfattning (tillfälligt tillstånd) eller ock utan dylik inskränkning (auktorisation).

Vid meddelande av tillstånd bestämmer sjöfartsverket området för skeppsklarerarens verksamhet. Kungörelse (1971:989).

2 mom. Redare och tidsbefraktare äga rätt att inom tulldistrikt, där kontor av stadigvarande beskaffenhet av dem inrättats, själva eller genom hos dem fast anställda personer utföra klarering av egna eller av dem tidsbefraktade fartyg. Vid fartygs ankomst eller avgång i inrikes trafik må fartygsbefälhavaren själv till vederbörande tullmyndighet ingiva eller hos tullmyndigheten uppvisa för tullklarering avsedda handlingar.

Skeppsklarering må därjämte utan tillstånd ombesörjas utanför område, där auktoriserad skeppsklarerare utövar sin verksamhet. Även eljest må utan tillstånd klarering utföras i sådana fall, där fartyget icke avlämnar eller avhämtar passagerare eller annat gods än förnödenhets- och proviantartiklar för fartygets behov eller till fartygets utrustning hänförligt gods. Kungörelse (1961:517).

Med anledning av den ändring i tulldistriktsindelningen som införes den 1 januari 1974 får sjöfartsverket meddela att denna icke medför någon ändring i den geografiska begränsningen av de tillstånd som sjöfartsverket (sjöfartsstyrelsen, kommerskollegium) utfärdat med stöd av skeppsklarerarförordningen den 4 maj 1934 (nr 119). Är sålunda i tillstånd utfärdat före den 1 januari 1974 klarerares verksamhetsområde bestämt med angivande av visst tulldistrikt, gäller behörigheten tills vidare det geografiska område som avses enligt tulldistriktsindelningen vid 1973 års slut.

Redares och tidsbefraktares rätt att enligt 2 § 2 mom. skeppsklarerarförordningen utföra klarering skall dock avse den nya tulldistriktsindelningen.

3 §  Innan auktorisation meddelas, skall sjöfartsverket i ärendet inhämta yttrande från vederbörande handelskammare ävensom, i den mån så finnes erforderligt, från sammanslutningar av utövare av rederinäring och skeppsklareringsverksamhet.

Sådana yttranden böra även, där så utan olägenhet kan ske, inhämtas före meddelande av tillfälligt tillstånd. Kungörelse (1971:989).

4 §  1. Envar enskild person äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt han:

1. är berättigad att här i riket idka handel;
2. kan genom tjänstgöring såsom biträde hos auktoriserad skeppsklarerare eller annan verksamhet anses hava vunnit för yrket nödig erfarenhet; samt
3. icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämplig för yrket.

1. Handelsbolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt:
   1. bolaget är berättigat att här i riket idka handel;
   2. minst en av de bolagsmän, vilka äga deltaga i bolagets förvaltning, äger sådan utbildning, som avses under b) i 1 mom.; samt
   3. bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag.
2. Aktiebolag äger erhålla auktorisation såsom skeppsklarerare, såframt:
   1. minst en av ledamöterna i bolagets styrelse äger sådan utbildning, som avses under b) i 1 mom.; samt
   2. bolaget icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar finnes olämpligt att utöva rörelse av ifrågavarande slag.

5 §  Där den omedelbara ledningen av skeppsklarerarrörelsen icke omhänderhaves av skeppsklareraren själv eller, då rörelsen utövas av bolag, av bolagsman eller styrelseledamot med utbildning, som i 4 § sägs, skall för rörelsen finnas en föreståndare, som äger sådan utbildning samt icke i övrigt enligt tillgängliga upplysningar är att anse såsom olämplig för sysslan. Föreståndare skall vara av sjöfartsverket godkänd.

Avlider skeppsklarerare, äger sjöfartsverket medgiva dödsboet att tillsvidare under en tid av högst ett år fortsätta den avlidnes rörelse, såframt för dennas omedelbara ledning anställes en föreståndare, som uppfyller de i första stycket angivna förutsättningarna. Kungörelse (1971:989).

6 §  Auktorisation såsom skeppsklarerare vare förfallen, om

1. 1) skeppsklareraren upphör att vara berättigad att här i riket idka handel; eller
2. 2) såvitt angår handelsbolag eller aktiebolag, under b) i 2 mom. eller a) i 3 mom. av 4 § stadgad förutsättning icke längre är för handen; ägande dock sjöfartsverket i ty fall lämna bolaget viss kort tid att ombesörja rättelse, såframt ansökan därom göres ofördröjligen efter det förhållandet yppats. Kungörelse (1971:989).

7 §  Auktorisation såsom skeppsklarerare må av sjöfartsverket, efter hörande, där så utan olägenhet kan ske, av vederbörande handelskammare samt i 3 § omförmälda sammanslutningar, återkallas, om skeppsklareraren genom överträdande av denna förordning eller uppenbart åsidosättande av uppdragsgivares intresse eller annorledes visat sig olämplig att utöva skeppsklarerarrörelse. Kungörelse (1971:989).

8 §  Tillfälligt tillstånd att ombesörja skeppsklarering må ej beviljas annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel. Dylikt tillstånd må när som helst av sjöfartsverket återkallas. Kungörelse (1971:989).

9 §  Finnes icke i fall, varom i 5 § sägs, behörig föreståndare, må sjöfartsverket kunna, där det prövas nödigt, förbjuda skeppsklarerarrörelsens fortsättande, så länge förhållandet varar. Kungörelse (1971:989).

10 §  Skeppsklarerare har att, när han därtill anlitas, såsom redarens ombud ombesörja fartygs klarering och vad därmed äger samband. Utöver vad i 1 § stadgas åligger honom att underrätta befälhavare om vad i avseende å fartyg, besättning, passagerare och last bör iakttagas enligt gällande författningar och de till efterrättelse för sjöfarande utfärdade tillkännagivanden; att tillse, att lots, där sådan erfordras, varder anskaffad och att för skeppsmätning, där sådan ifrågakommer, erforderliga handlingar ingivas; att besörja stadgade avgifters erläggande; att biträda med inkassering av frakt samt i övrigt noggrant och redligt lämna redare och befälhavare råd och biträde.

Skeppsklareraren har därjämte att, i den mån det ej strider mot hans ställning såsom redarens ombud, tillhandagå varuägare med det biträde, som av omständigheterna kan föranledas.

11 §  Auktoriserad skeppsklarerare åligger att inom det för honom bestämda området så ordna sin verksamhet, att redare och fartygsbefälhavare utan omgång kunna erhålla klareringsbiträde.

12 §  Taxa för skeppsklareringsarvode fastställes av sjöfartsverket. Kungörelse (1971:989).

13 §  Så snart skeppsklarerare öppnat sin rörelse, skall han meddela sjöfartsverket, var hans huvudkontor är beläget och av vem den omedelbara ledningen omhänderhaves. Sker sedermera ändring i sålunda uppgivet förhållande, skall detta ofördröjligen anmälas för sjöfartsverket. Kungörelse (1971:989).

14 §  Ombesörjer någon skeppsklarering utan att vara därtill berättigad eller överskrider någon honom meddelat tillstånd till skeppsklarering, skall han dömas till böter.

Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering, fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskrifterna.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar. Lag (1991:251).

15 §  Talan mot sjöfartsverkets beslut enligt 12 § föres hos Kungl. Maj:t genom besvär.

Talan mot annat beslut av sjöfartsverket enligt denna förordning föres hos kammarrätten genom besvär. Kungörelse (1971:989).