Inaktuell version

Skattebrottslag (1971:69)

(SBL)

Departement
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1971-04-02
Ändring införd
SFS 1971 i lydelse enligt SFS 2005:457
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2019-04-04

1 §  Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

[S2]Lagen tillämpas inte i fråga om

  1. gärningar som är belagda med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror, och
  2. skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift.

[S3]I lagen om straff för smuggling finns särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och åtal vid brott som avses i 2-4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lag (2005:457).

Prop. 2004/05:149: I ett nytt tredje stycke upplyses om att det i lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen) finns särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel och åtal vid vissa brott enligt förevarande lag, som rör skatt enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (...

Ändrad: SFS 2014:1490 (Budgetpropositionen för 2015), 1994:207 (om ny mervärdesskattelag), 1997:486 (Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap. 1-11), 1996:657 (Översyn av skattebrottslagen), 1992:629 (om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. ), 1993:1556 (Fortsatt reformering av företagsbeskattningen), 2003:805 (Budgetproposition för 2004), 1989:351 (om särskild vinstskatt, m.m.), 1975:331 (Regeringens proposition om skatteplikt för vissa studiebidrag, m.m.), 2004:229 (Beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror m.m.), 2000:1229 (En ny smugglingslag m.m.), 1988:332 (om ny vägtrafikskattelagstiftning), 1984:169 (om nya förfaranderegier för punktskatter och prisreglerings avgifter), 1992:1751 (om åtgärder för att stabilesera den svenska ekonomin), 1991:700 (om särskijd löneskatt på pensionskostnader, m.m.), 1995:621 (Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punktskatter), 2005:457 (Straffrättsliga åtgärder mot skatteundandraganden avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter m.m.), 1983:1105 (om ändring i beskattningen av realisationsvinster på börsaktier, m.m.), 1993:846 (om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och kommunsektorn), 1972:268 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skatt på annonser och reklam, m.m.), 1972:821 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag tm förordning om skatt på spel, m.m.), 1982:692 (om lag om skatt på vissa kassettband), 1994:1787 (Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m. ), 1981:1157 (om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m.m.), 1990:589 (om reformerad mervärdeskatt m.m.), 1988:1568 (om miljöskatt pA inrikes flygtrafik), 1984:601 (om totalisatorskatt, m.m.), 1990:1435 (om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, m.m.), 1994:1711 (Lageravgift på socker och ris), 1978:145 (med förslag till lag om skatt på vissa resor, m.m.), 1986:1228 (om en tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, m.m.), 1971:800 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring brottslagen (1971:69)), 1973:605 (KungI. Maj:ts proposition om ändringar i vägtrafikbeskattningen m.m.), 1977:307 (om alkoholpolitiken), 1995:1669 (Lag om skatt på naturgrus), 1991:1484 (om lotteriskatt m.m.), 1983:220 (om tillfällig vinstskatt), 1977:324 (om höjning av mervärdeskatten, m.m.), 1974:871 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vägtrafikskatteförordningen (1973:601), m.m.), 1978:74 (om försäljningsskatt på motorfordon, m.m.), 1975:1180 (om ändring i uppbördslagen (1953:272), m.m.), 1995:331 (Ändringar i lagen (1994:1704) om lageravgift på socker och ris ), 1982:1202 (om vissa ekonomisk-politiska åtgarder m.m.), 1990:148 (om skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten), 1984:854 (om vissa ekonomisk-poiitiska åtgärder, m.m.), 1984:1059 (om ändringar i vägtrafikbeskattningen)

2 §  Den som på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan döms för skattebrott till fängelse i högst två år. Lag (1996:658).

  • NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  • NJA 2000 s. 372:Fråga om ansvar för medhjälp till skattebedrägeri alternativt för fordringshäleri
  • NJA 2003 s. 499:Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
  • RH 1993:136:Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedömts som försök till skattebedrägeri och ansetts böra föranleda fängelse. Tillika frågor om gärningsidentitet och om gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse samt om fullbordanspunkt vid åtal med avseende på att en inkomst utlämnats i en avgiven mervärdeskattedeklaration.
  • RH 2005:52:Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
  • RH 1993:6:Ansvar för s.k. aktivt skattebedrägeri har ansetts inte kunna komma ifråga när skatt och avgift till följd av oriktig uppgift påförts fel person men till rätt belopp.
  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 1988 s. 292:Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
  • NJA 1994 s. 277:Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.
  • NJA 1984 s. 384:Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.
  • RH 1994:65:I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om skatterättslig domicil även i annat land. - Sådana omständigheter har inte framkommit att, som hävdats, räntefordringar inte varit tillgängliga för lyftning. - Förbehåll om att självdeklarationer i vissa avseenden är ofullständiga har inte ansetts vara kännetecknande av sådan tydlighet att förbehållen givit skattemyndigheterna anledning att få deklarationerna fullständigade. Oriktiga uppgifter har därför ansetts föreligga.
  • NJA 2007 s. 929:Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
  • NJA 2010 s. 306:En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).
  • NJA 2016 s. 891:Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningarna för eftertaxering inte var uppfyllda avseende de aktuella beloppen.
  • NJA 1987 s. 194:Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
  • NJA 2018 s. 634:Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför
  • NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.
  • NJA 1981 s. 277:När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
  • NJA 1986 s. 105:En åkeriägare har, efter att vid flera tillfällen ha satt kilometerräknaren i sin lastbil ur funktion, till trafiksäkerhetsverket ingett avstämplingskort upptagande oriktiga körsträckor, i följd varav kilometerskatt genom automatisk databehandling påförts honom med för låga belopp. Avstämplingskorten har ansetts avgivna till ledning för myndighets beslut i den mening som avses i 2 § 1 st skattebrottslagen. För varje skatteperiod för vilken avstämplingskort avgetts har ett skattebedrägeribrott ansetts föreligga. Tillika fråga om brotten kunde anses som ringa samt om påföljden.
  • NJA 1987 s. 201:Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.
  • NJA 1992 s. 202:Bestämmelsen i 2 § 2 st skattebrottslagen (1971:69) har inte ansetts tillämplig vid underlåtenhet att avge deklaration för arbetsgivaravgifter.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen), 1990:360 (om ny taxeringslag m. m.), 1994:504 (Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.)), 1985:409 (om förenklad självdeklaration)

3 §  Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, döms för skatteförseelse till böter. Lag (1996:658).

  • NJA 1994 s. 277:Skattskyldig som i eftertaxeringsmål lämnat oriktiga uppgifter i inlagor till domstol har dömts för försök till grovt skattebedrägeri.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen)

4 §  Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, döms för grovt skattebrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

[S2]Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller om förfarandet ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av synnerligen farlig art. Lag (1996:658).

  • NJA 1987 s. 802:En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
  • NJA 2003 s. 499:Skattebrott. Frågor om rubricering och påföljd.
  • RH 2005:52:Skattskyldig har påförts skattetillägg enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324). Detta har ej befunnits utgöra hinder för att därefter pröva åtal för grovt skattebrott.
  • RH 1993:6:Ansvar för s.k. aktivt skattebedrägeri har ansetts inte kunna komma ifråga när skatt och avgift till följd av oriktig uppgift påförts fel person men till rätt belopp.
  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 1989 s. 469:Åtal för grovt skattebedrägeri har ansetts inte vara styrkt och därför ogillats. - Yrkande om ansvar för medhjälp till grovt skattebedrägeri, vilket först i HD framställts som alternativ till ogillat åtal för grovt skattebedrägeri, har avvisats. - Sådan justering av åtal för medhjälp till grovt skattebedrägeri som inneburit ökning av det belopp som påståtts vara undandraget från beskattning har ansetts inte kunna ske efter utgången av preskriptionstiden för brottet.
  • NJA 1988 s. 292:Fråga i mål om ansvar för skattebedrägeri om bedömningen av invändning av den tilltalade att han haft kostnader som inte godtagits som avdragsgilla när mervärdeskatt påfördes. 2 och 4 §§ skattebrottslagen (1971:69).
  • NJA 1987 s. 201:Grovt skattebedrägeri? Tillika fråga när skattebrott, som påverkat i skattelängden redovisat beslut, har fullbordats.
  • NJA 1989 s. 464:Fråga om påföljd för grovt skattebedrägeri m m.
  • NJA 1988 s. 248:Fråga om påföljd för grova skattebedrägeribrott och bokföringsbrott.
  • RH 1994:65:I mål om grovt skattebedrägeri har följande frågor prövats. Vistelse i riket har inte ansetts stadigvarande i den mening som avses i kommunalskattelagen. Däremot har förelegat sådan väsentlig anknytning till riket att skattskyldighet inträtt. Invändning om skatterättslig domicil även i annat land. - Sådana omständigheter har inte framkommit att, som hävdats, räntefordringar inte varit tillgängliga för lyftning. - Förbehåll om att självdeklarationer i vissa avseenden är ofullständiga har inte ansetts vara kännetecknande av sådan tydlighet att förbehållen givit skattemyndigheterna anledning att få deklarationerna fullständigade. Oriktiga uppgifter har därför ansetts föreligga.
  • NJA 2007 s. 929:Uppsåtskravet vid medhjälp till skattebrott.
  • NJA 2018 s. 634:Enbart det förhållandet att ett likartat förfarande upprepas medför
  • NJA 2018 s. 704:När innebörden av ett straffbud framgår av annan lagstiftning måste tolkning av den lagstiftningen ske på ett sätt som uppfyller den straffrättsliga legalitetsprincipens krav. Fråga om ett yrkande om avdrag för ingående mervärdesskatt har utgjort en oriktig uppgift i skattebrottslagens mening i ett fall där avdragsrätt inte har funnits.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen)

5 §  Den som på annat sätt än muntligen av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till myndighet och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan döms för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]Om gärningen med hänsyn till skattebeloppet och övriga omständigheter är av mindre allvarlig art, skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658).

  • NJA 1981 s. 277:När avgiven allmän självdeklaration innehåller flera oriktiga uppgifter, har hela det oriktiga förfarandet enligt deklarationen ansetts skola i skattebrottsligt hänseende bedömas som ett t brott, oavsett om samtliga oriktiga uppgifter avgivits uppsåtligen eller det beträffande vissa av dem endast kunnat styrkas grov oaktsamhet. - Brottspåföljden har bestämts, på grundval av en samlad bedömning av hela den ådagalagda brottsligheten, inom den strängaste av de strafflatituder som är stadgade i de tillämpliga straffbuden. - Vid prövningen, om de oriktiga uppgifter beträffande vilka grov oaktsamhet befunnits föreligga skall föranleda ansvar för vårdslös skatteuppgift, har hänsyn tagits till att dessa uppgifter tillsammans med övriga oriktiga uppgifter i deklarationen sammanlagt rört betydande belopp. 5 § skattebrottslagen.
  • NJA 2005 s. 856:Påföljd för vårdslös skatteuppgift.
  • NJA 1983 s. 374:Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening?
  • NJA 2004 s. 510:Grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening? Även fråga om tillämpning av dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i protokoll nr 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. (I = B 3811-03 och II B 4661-03).
  • NJA 1984 s. 520:En tilltalad, som av HovR:n dömts för vårdslös skatteuppgift jämte andra brott till gemensam påföljd och ålagts näringsförbud, har i sin revisionsinlaga yrkat frikännande från ansvar för vissa av brotten samt i vart fall ändring av påföljden. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift samt påföljden. Sedan den tilltalade vid huvudförhandlingen yrkat frikännande från ansvar även för andra brott, av vilka vissa angivits i revisionsinlagan, och upphävande av näringsförbudet, har hans talan avvisats i de delar där prövningstillstånd ej meddelats. I fråga om åtal för vårdslös skatteuppgift, som avsett ett flertal mervärdeskattedeklarationer, anses felaktiga uppgifter som hänför sig till en och samma redovisningsperiod skola bedömas som en gärning för sig. Beträffande rekvisitet "betydande belopp" i 5 § skattebrottslagen - som funnits skola avgöras för varje gärning utan beaktande av om gärningen upprepats - har gränsen ansetts i allmänhet kunna sättas vid ungefär ett basbelopp.
  • RH 2007:56:En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift.
  • NJA 1987 s. 194:Då åtal väckts för skattebedrägeri har frågan om ansvar för vårdslös skatteuppgift inte ansetts kunna komma under bedömande utan att åtalet justerats före utgången av preskriptionstiden för sistnämnda brott.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen)

6 §  Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra skatteavdrag på sätt som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483) döms för skatteavdragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

[S2]I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1997:486).

  • NJA 1987 s. 802:En person hade alltsedan år 1972 underlåtit att avge självdeklaration och därför varje år blivit skönstaxerad för inkomst. Vid prövning av åtal för försök till skattebrott avseende åren 1980-1982 har fara ansetts föreligga för att han vid skönstaxeringarna under dessa år skulle komma att påföras lägre inkomst än vad han tidigare hade skönstaxerats för. Vid skönstaxeringarna, som avsåg inkomst av rörelse, hade föreskrivna egenavgifter debiterats honom. Sedan det framkommit att han rätteligen varit anställd, blev han i stället eftertaxerad för inkomst av tjänst. Vid prövning av om och i vad mån fullbordat skattebrott förelåg har de debiterade egenavgifterna räknats honom till godo.
  • RH 1993:136:Utelämnande av en inkomst på 90 000 kr i en år 1990 angiven självdeklaration, vilket förfarande om det fullbordats skulle ha medfört att omkring 60 000 kr undandragits beskattning, har - trots att kontrolluppgift varit tillgänglig för skattemyndigheten - bedömts som försök till skattebedrägeri och ansetts böra föranleda fängelse. Tillika frågor om gärningsidentitet och om gränsen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse samt om fullbordanspunkt vid åtal med avseende på att en inkomst utlämnats i en avgiven mervärdeskattedeklaration.
  • NJA 1984 s. 384:Fråga om gränsdragningen mellan skattebedrägeri och skatteförseelse.
Ändrad: SFS 2011:1247 (Skatteförfarandet), 1997:486 (Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. kap. 1-11), 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen)

7 §  Den som, i annat fall än som avses i 2 §, på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till

  1. myndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt,
  2. någon som är skyldig att för honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrättelse, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt,

[S2]döms för skatteredovisningsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S3]Detsamma gäller den som, i annat fall än som avses i 2 §, uppsåtligen underlåter att lämna en föreskriven uppgift angående sådant förhållande som anges i första stycket 1 eller 2 till någon som avses där. Detta gäller dock endast under förutsättning att uppgiften skall lämnas utan föreläggande eller anmaning och inte avser egen självdeklaration.

[S4]I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första eller andra stycket. Lag (1996:658).

  • RH 2003:12:Fråga om gärning som innefattar skatteredovisningsbrott är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.
  • RH 1994:5:Åtal för vårdslös uppbördsredovisning avseende arbetsgivaravgifter har ogillats, enär gärningen inte avsett skatt eller avgift som innehållits för annan.
  • NJA 2010 s. 306:En förutsättning för ansvar för skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen (1971:69) har, trots lagtextens utformning, ansetts vara att den tilltalade haft uppsåt till skatteundandragande (eget eller annans).
Ändrad: SFS 2011:1247 (Skatteförfarandet), 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen)

8 §  Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 7 § första stycket 2 eller andra stycket döms för vårdslös skatteredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.

[S2]I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658).

[S3]9 § har upphävts genom lag (1996:658).

10 §  Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras, döms för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

[S2]I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket. Lag (1996:658).

  • NJA 2012 s. 247:Rubricering av och påföljd för bokföringsbrott. Även fråga om tillämpning av 29 kap. 3 § brottsbalken.
  • NJA 1986 s. 652:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen (1971:69) och 11 kap 5 § BrB.
  • NJA 2013 s. 1067:Ansvar för försvårande av skattekontroll förutsätter att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten leder till fara för att myndighetens kontrollverksamhet allvarligt försvåras i den bokföringspliktiga rörelsen.
  • NJA 2013 s. 502:Ne bis in idem. Det svenska systemet vid oriktiga uppgifter i skatteförfarandet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) i två olika förfaranden mot en och samma person är oförenligt med rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott enligt artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll och artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (Jfr NJA 2010 s. 168 och NJA 2011 s. 444.) (Målet avgjort av HD i dess helhet och antecknat i HD:s minnesbok.)
  • NJA 1987 s. 130:Val av påföljd för försvårande av skattekontroll och bokföringsbrott. 10 § skattebrottslagen och 11 kap 5 § BrB.
  • NJA 2008 s. 697:Fråga om en person som åtagit sig uppdrag att utföra viss bokföring åt en företagare har främjat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll genom att föra in uppgifter i bokföringen på grundval av ett bristfälligt underlag.
  • NJA 1983 s. 479:Åtal för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Fråga dels om konkurrens mellan nämnda bestämmelse och straffbestämmelser i brottsbalken dels om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden vid försvårande av skattekontroll.
  • RH 2008:24:I mål om bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll har ett flertal frågor prövats, bl.a. tillämpningen av det s.k. huvudsakskriteriet i 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken och brottens svårhetsgrad. Även frågor om val av påföljd, straffmätning och näringsförbud har behandlats.
  • RH 2005:26:En näringsidkare som bedrivit taxirörelse har bl.a. av oaktsamhet underlåtit att bevara körpassrapporterna i fullständigt skick. Frågan om hans oaktsamhet kunde betraktas som grov i skattebrottslagens mening har besvarats nekande.
  • RH 2007:56:En person som mot ersättning åtagit sig att vara ensam styrelseledamot i ett aktiebolag med omfattande verksamhet och vars huvudsakliga deltagande i bolagets verksamhet inskränkt sig till att han undertecknat bolagets skattedeklarationer har dömts för bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös skatteuppgift.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen), 1982:152 (om ändring i brottsbalken m.m. (bokföringsbrott))
11 § har upphävts genom lag (1996:658).

12 §  Den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 2-8 §.

[S2]Ansvar enligt 10 § inträder inte för den som frivilligt uppfyller skyldighet som där avses. Lag (1996:658)

Prop. 2017/18:144: I paragrafen anges under vilka förutsättningar ansvar för vissa brott inte kan dömas ut. Av första stycket framgår att den som på eget initiativ vidtar åtgärd som leder till att skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, inte döms till ansvar enligt 2–8 §§.

Paragrafen har fått ett nytt tredje stycke. Det nya stycket är en konsekvens av förslaget om ändring i skatteförfarandelagen, ...

  • NJA 1985 s. 553:Arbetsgivare har underlåtit att avge i 54 § 1 mom uppbördslagen föreskrivna uppbördsdeklarationer med redovisning av gjorda skatteavdrag för anställdas preliminära skatt. Eftersom innehållen preliminär skatt numera tillgodoräknas de anställda på grundval av kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringslagen och inte av uppbördsdeklarationerna har underlåtenheten inte i och för sig medfört fara för ett oriktigt sådant tillgodoräknande. Däremot har fara ansetts föreligga för att skatt skulle påföras arbetsgivaren med orätt belopp. Arbetsgivaren har med hänsyn härtill ansetts skyldig till vårdslös uppbördsredovisning enligt 9 § skattebrottslagen. Avgivande av kontrolluppgifter med uppgift om gjorda skatteavdrag har inte godtagits som rättelse enligt 12 § skattebrottslagen.
  • NJA 2004 s. 692:Frågor om förutsättningar och beviskrav för s.k. frivillig rättelse enligt 12 § skattebrottslagen (1971:69). Tillika fråga om påföljdsbestämning sedan tilltalad till följd av nöjdförklaring undergått större delen av ett av hovrätt bestämt fängelsestraff.
Ändrad: SFS 2011:1247 (Skatteförfarandet), 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen), 2018:564 (Skattetillägg vid rättelse på eget initiativ)

13 §  Åtal för brott enligt 3 § får väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Lag (1996:658).

Prop. 2014/15:131: Paragrafen har fått en ny andra mening och ett nytt andra stycke.

Genom den nya andra meningen i första stycket har regeln om särskild åtalsprövning utvidgats från att endast gälla skatteförseelse (3 § skattebrottslagen) till att även omfatta skattebrott enligt 2 §, vårdslös skatteuppgift enligt 5 § och skatteavdragsbrott enligt 6 §, om det undandragna skattebeloppet understiger två prisbasbelopp och en ...

  • NJA 2014 s. 854:Resning. En tilltalad har dömts för flera liknande brott som sammantagna har ansetts vara grova. Målet ska resas i fråga om en del av dem. Om en fördelaktigare bedömning av dessa delar hade gjorts redan i brottmålet, skulle de återstående delarna sannolikt ha hänförts till en mildare straffbestämmelse. Resning har därför ansetts kunna ske också för bedömning av vilken brottsbeteckning och straffbestämmelse som ska tillämpas i de återstående delarna. En särskild åtalsprövning har beaktats och föranlett resning inte bara i frågan hur gärningarna ska bedömas utan i hela ansvarsfrågan i aktuella delar.
  • NJA 1992 s. 150:Sedan åtal väckts för skattebedrägeri har den tilltalade dömts för skatteförseelse, Fråga huruvida åtalet skolat ogillas med hänsyn till bestämmelsen i 13 § skattebrottslagen (1971:69) att åtal för skatteförseelse endast får väckas om det är påkallat av särskilda skäl.
Ändrad: SFS 1996:658 (Översyn av skattebrottslagen), 2015:634 (Skattetillägg: Dubbelprövningsförbudet och andra rättssäkerhetsfrågor)

13 a §  Bestämmelserna om förverkande i 36 kap. 1 § brottsbalken skall inte tillämpas i fråga om brott enligt denna lag. Lag (2005:292).

Prop. 2004/05:135: Paragrafen, som är ny, motiveras i avsnitt 9.1. Genom bestämmelsen utesluts brott enligt skattebrottslagen från tillämpningsområdet för förverkandebestämmelsen i 36 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken. I den bestämmelsen föreskrivs att brottsbalkens ...

Prop. 2010/11:76: Paragrafen klargör vad som ska gälla i fråga om förverkande vid brott enligt förevarande lag. Andra stycket är nytt.

Genom första stycket utesluts brott enligt skattebrottslagen från tilllämpningsområdet för förverkandebestämmelsen i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, som föreskriver att balkens bestämmelser om förverkande av utbyte ...

Införd: SFS 2005:292 (Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m.)
Ändrad: SFS 2011:513 (Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet)

14 §  Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3 eller 5-8 §§ ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. Har vid brott som avses i 10 § den misstänkte blivit föremål för skatte- eller taxeringsrevision inom fem år från brottet, skall de i 35 kap. 1 § brottsbalken angivna tiderna räknas från den dag då revisionen beslutades.

[S2]Påföljd får ådömas för brott enligt denna lag utan hinder av att den misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i 35 kap. 1 § brottsbalken eller första stycket denna paragraf, om den misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en förundersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgivning av underrättelsen inte skett. Lag (1996:658).

14 a §  För brott enligt 2 eller 4 § får rätten på ansökan av åklagaren besluta om förlängning av den tid som anges i 35 kap. 1 § brottsbalken. Beslut om förlängning får meddelas, om stämning eller underrättelse enligt 14 § andra stycket avseende sådant brott inte har kunnat delges den misstänkte på grund av att han

  1. har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig,
  2. inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom riket och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han hållit sig undan eller
  3. har stadigvarande vistats utomlands.

[S2]Förlängningstiden skall bestämmas med hänsyn till vad som kan antas behövas för att delgivning skall ske med den misstänkte, dock till minst sex månader. Visar det sig att den bestämda tiden är otillräcklig, får rätten på ansökan av åklagaren medge ytterligare förlängning.

[S3]Förlängning enligt denna paragraf får inte omfatta längre tid än sammanlagt fem år. Lag (1996:658).

14 b §  En ansökan enligt 14 a § skall ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd.

[S2]Har ansökningen getts in i rätt tid, bortfaller möjligheten att ådöma påföljd för brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen föreligger. Om ansökningen inte bifalls, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om någon ansökan inte har gjorts. Lag (1985:105).

14 c §  Tingsrättens handläggning av mål enligt 14-a § är skriftlig. I handläggningen får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel för utredningen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.

[S2]Beslut varigenom en domstol lämnat en ansökan enligt 14 a § utan bifall får inte överklagas. Beslut av tingsrätt att medge förlängning enligt 14 a § får överklagas. Överklagandet skall ha kommit in inom två veckor från den dag då den misstänkte, på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål, delgavs beslutet.

[S3]I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande brottmål gälla i tillämpliga delar. Lag (1996:658).

15 §  Har ett mål om brott enligt denna lag samband med en fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på utgången i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först.

[S2]I mål som avses i första stycket skall rätten samråda med förvaltningsdomstolen eller förvaltningsmyndigheten rörande målets handläggning, om det inte är obehövligt. Lag (1985:416).

  • NJA 2016 s. 891:Det åligger allmän domstol att självständigt ta ställning till frågor om skattskyldighet även om saken har prövats inom ramen för en skatteprocess. Vid prövning av åtal för grovt skattebrott har fara för skatteundandragande förelegat, trots att förutsättningarna för eftertaxering inte var uppfyllda avseende de aktuella beloppen.
Införd: SFS 1983:460 (med förslag till åtgärder för att åstadkomma snabbare avgöranden i skattebrottmål)
Ändrad: SFS 1985:416 (om domstolarna och eko-brotten m.m.)

16 §  En fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet skall där handläggas med förtur, om handläggningens resultat är av väsentlig betydelse för en förundersökning angående brott enligt denna lag eller ett åtal för sådant brott.

[S2]Åklagaren skall se till att den domstol eller myndighet som avses i första stycket underrättas om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om förtursbehandling. Lag (1983:460).

17 §  Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om anmälan av annat skäl inte behövs. Skatteverket får fullgöra anmälningsskyldigheten till enhet inom verket som skall medverka vid brottsutredning, om det inte finns skäl att anta att brottet föranleder annan påföljd än böter och den misstänkte kan antas erkänna gärningen. Detta gäller dock endast om den misstänkte fyllt tjugoett år.

[S2]Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen. Lag (2003:682).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Skattebrottslag (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen (1943:313) skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1971:10

Ändring, SFS 1971:800

Ändring, SFS 1972:268

Ändring, SFS 1972:821

Ändring, SFS 1973:38

    Omfattning
    ändr. 1 §

Ändring, SFS 1973:605

Ändring, SFS 1974:871

Ändring, SFS 1975:331

Ändring, SFS 1975:1180

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre lydelse av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1975/76:70
    Omfattning
    ändr. 1 §

Lag (1977:307) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1977:324) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1978:74) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1978:145) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1981:1157) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1981/82:10
    Omfattning
    ändr. 1 §

Lag (1982:152) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1982:692) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1982:1202) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1983:220) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1982/83:102
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1983-05-17

Lag (1983:460) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:134
    Omfattning
    nya 15, 16, 17 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:1105) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1984:169) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatt som belöper på tid före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:71
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1984:601) om ändring i lagen (1984:169) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1984:854) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1984:1059) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1982:1194) om hyreshusavgift.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:178
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1985-01-01

Lag (1985:105) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
    De nya bestämmelserna i 14 § andra stycket och 14 a § tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1984/85:47
    Omfattning
    ändr. 14, 17 §§; nya 14 a, 14 b, 14 c §§
    Ikraftträder
    1985-07-01

Lag (1985:409) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1985:416) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1986:1228) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1988:332) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1988:1568) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1989:351) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1989:472) om ändring i lagen (1989:351) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Omfattning
    ändr. 1 § i 1989:351
    Ikraftträder
    1989-06-15

Lag (1990:148) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1990:360) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1990:589) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1990:1435) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1991:700) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 § första stycket 1 avseende lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader den 1 juli 1991, och i övrigt den 1 januari 1992.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:166
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1991-07-01

Lag (1991:1484) om ändring i lagen (1991:700) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Lag (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om restavgift.
    Förarbeten
    Prop. 1991/92:93
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1993-01-01

Lag (1992:1751) om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Prop. 1992/93:50, Bet. 1992/93:FiU1
    Omfattning
    ändr. 1 § i 1992:629

Lag (1993:846) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:370, Prop. 1992/93:123, Bet. 1992/93:SkU34
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1993-10-01

Lag (1993:1556) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:108, Prop. 1993/94:50, Bet. 1993/94:SkU15
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1994:207) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:170, Prop. 1993/94:99, Bet. 1993/94:SkU29
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:504) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:321, Prop. 1993/94:130, Bet. 1993/94:JuU27
    Omfattning
    ändr. 2 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1994:1711) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:127, Prop. 1994/95:43, Bet. 1994/95:JoU11
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1994-12-31

Lag (1994:1787) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser 1 § första stycket 3 och i övrigt samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Den äldre lydelsen av 1 § första stycket 3 gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift och lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:160, Prop. 1994/95:41, Bet. 1994/95:SfU6
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1995:331) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:228, Prop. 1994/95:146, Bet. 1994/95:JoU17
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1995-04-01

Lag (1995:621) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:321, Prop. 1994/95:213, Bet. 1994/95:SkU29
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1995:1669) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Den äldre lydelsen av 1 § gäller dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:122, Prop. 1995/96:87, Bet. 1995/96:SkU18
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1996:657) om ändring i lagen (1995:1669) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:277, Prop. 1995/96:170, Bet. 1995/96:JuU23
    Omfattning
    ändr. 1 §, ikrafttr.best. till 1995:1669

Lag (1996:658) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1995/96:277, Prop. 1995/96:170, Bet. 1995/96:JuU23
    Omfattning
    upph. 9, 11 §§; ändr. 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 12, 13, 14, 14 a, 14 c §§
    Ikraftträder
    1996-07-01

Lag (1997:486) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:276, Prop. 1996/97:100, Bet. 1996/97:SkU23
    Omfattning
    ändr. 1, 6 §§
    Ikraftträder
    1997-11-01

Lag (1997:1025) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

    Förarbeten
    Rskr. 1997/98:70, Prop. 1997/98:10, Bet. 1997/98:SkU10
    Omfattning
    ändr. 17 §
    Ikraftträder
    1998-01-01

Lag (2000:1229) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2000/01:28, Prop. 1999/2000:124, Bet. 2000/01:JuU2
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2001-01-01

Lag (2003:682) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:17, Prop. 2002/03:99, Bet. 2003/04:SkU2
Omfattning
ändr. 17 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2003:805) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2003/04:42, Prop. 2003/04:1, Bet. 2003/04:FiU1
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2004-01-01

Lag (2004:229) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:201, Prop. 2003/04:117, Bet. 2003/04:SkU30
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2004-06-01

Lag (2005:292) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:237, Prop. 2004/05:135, Bet. 2004/05:JuU31
Omfattning
ny 13 a §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2005:457) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2004/05:258, Prop. 2004/05:149, Bet. 2004/05:SkU32
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2005-07-01

Lag (2011:513) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2010/11:255, Prop. 2010/11:76, Bet. 2010/11:JuU26
Omfattning
ändr. 13 a §; ny 11 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:1247) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2011/12:28, Prop. 2010/11:165, Bet. 2011/12:SkU3
Omfattning
ändr. 6, 7, 12, 14 §§
Ikraftträder
2012-01-01

Lag (2014:1490) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2014/15:29, Prop. 2014/15:1, Bet. 2014/15:FiU1
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2015:634) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2015/16:16, Prop. 2014/15:131, Bet. 2015/16:SkU4
Omfattning
ändr. 13 §; ny 13 b §
Ikraftträder
2016-01-01

Lag (2016:511) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2015/16:234, Prop. 2015/16:113, Bet. 2015/16:JuU16
Omfattning
ändr. 11 §
Ikraftträder
2016-07-01

Lag (2018:564) om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Förarbeten
Rskr. 2017/18:286, Prop. 2017/18:144, Bet. 2017/18:SkU18
Omfattning
ändr. 12 §
Ikraftträder
2018-08-01