1 §  Är någon i främmande stat misstänkt, tilltalad eller dömd för en där straffbelagd gärning, eller förs talan särskilt om förverkande i en främmande stat, får det efter framställning från den främmande staten beslutas om beslag eller kvarstad enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Beslag får avse föremål eller skriftlig handling som finns i Sverige. Bestämmelserna i 27 kap.2 och 3 §§rättegångsbalken skall tillämpas. För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företas enligt vad som föreskrivs i 28 kap.1 och 3 §§rättegångsbalken. Lag (1990:273).

2 §  Egendom som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara frånhänd någon genom denna får tas i beslag och överlämnas till den främmande staten.

Första stycket gäller också egendom som skäligen kan antas vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i en rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den främmande staten. Lag (1990:273).

2 a §  Om förverkande som beslutas efter en rättegång i den främmande staten kan verkställas här, får

1. egendom som i rättegången har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkad på grund av brott tas i beslag,
2. det beslutas om kvarstad på så mycket av den berördes tillgångar som motsvarar värdet av vad som har förverkats eller skäligen kan antas vara förverkat, om det skäligen kan befaras att verkställighet av det utländska förverkandebeslutet annars skulle försvåras. Lag (1990:273).

3 §  Med anledning av framställning från någon annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 4 § första stycket första punkten, 5 § eller 10 § lagen (1957:668) om utlämning för brott.

När det är fråga om framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge, får åtgärd enligt 2 § inte vidtas, om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förelegat enligt 3 § första stycket eller 5 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Skulle hinder mot utlämning för brottet ha förelegat enligt 6 § lagen om utlämning för brott eller 4 § lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, får åtgärden vidtagas endast om framställningen har gjorts av stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gärningen utgör brott som avses i denna konvention. Lag (1990:273).

4 §  I beslut om överlämnande av beslagtagen egendom till den främmande staten får föreskrivas de förbehåll som är påkallade av hänsyn till enskild rätt eller från allmän synpunkt.

5 §  Framställning från annan stat än Danmark, Finland, Island eller Norge skall inges till utrikesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om Sverige inte i förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa en annan ordning.

Framställningen skall innehålla uppgifter om personens namn, nationalitet och hemvist, den egendom eller det belopp som framställningen avser, brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt de straffbestämmelser som är tillämpliga i den främmande staten. Har dom meddelats i den främmande staten, skall en kopia av domen fogas vid framställningen. I annat fall skall uppgifter lämnas om de omständigheter som åberopas till stöd för misstanken eller åtalet och, i förekommande fall, enskilda anspråk. En framställning som avses i 2 a § bör i förekommande fall innehålla uppgifter om när åtal skall väckas eller dom kan meddelas. Lag (1990:273).

6 §  Framställningen och övriga inkomna handlingar skall genast överlämnas till riksåklagaren. Är det uppenbart att framställningen ej bör bifallas, skall den dock omedelbart avslås av regeringen.

7 §  Riksåklagaren skall låta företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Bestämmelserna i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap. 9--13 § § samt 28 kap.4--10 §§rättegångsbalken skall därvid tillämpas. Lag (1990:273).

8 §  Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning, huruvida beslaget är lagligen grundat och följaktligen skall bestå samt om det är påkallat att föreskriva förbehåll som avses i 4 § vid egendomens överlämnande till den främmande staten.

Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Om förhandlingen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 24 kap. 17 § andra stycket rättegångsbalken. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Efter rättens beslut skall riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.

Har rätten funnit att ett verkställt beslag inte är lagligen grundat, skall regeringen avslå framställningen. I annat fall skall regeringen pröva om den beslagtagna egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Vid bifall till framställningen skall regeringen föreskriva de förbehåll enligt 4 § som rätten har funnit påkallade eller som regeringen annars anser nödvändiga. Lag (1990:273).

9 §  Ärenden om verkställda belag som avses i 2 a § och framställningar om kvarstad skall skyndsamt överlämnas till rätten för prövning.

För rättens handläggning gäller 8 § andra stycket. I brådskande fall får rätten omedelbart bevilja kvarstad att gälla till dess annat bestäms. Beslutas kvarstad, gäller 26 kap. 4 § tredje stycket och 8 §rättegångsbalken.

När rätten beslutar om kvarstad eller fastställer ett verkställt beslag, skall rätten bestämma hur länge åtgärden längst får bestå. Den bestämda tiden får förlängas om det finns anledning till det. Om det inte längre finns skäl för kvarstad eller beslag, skall rätten häva åtgärden. Innan kvarstaden eller beslaget hävs, skall rätten genom utrikesdepartementets förmedling ge den främmande staten tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. I annat fall skall åtgärden bestå till dess att ansökan om verkställighet prövas.

Riksåklagaren skall underrätta utrikesdepartementet om de åtgärder som har vidtagits enligt denna paragraf. Lag (1990:273).

9 a §  Ärenden som avses i 9 § skall prövas av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten får också pröva frågor som avses i 8 §, om det föranleds av den utländska framställningen. Lag (1990:273).

10 §  Framställning från Danmark, Finland, Island eller Norge skall göras av vederbörande polis- eller åklagarmyndighet antigen hos riksåklagaren eller, om det är känt var egendomen finns, hos annan allmän åklagare.

Angående framställningen gäller bestämmelserna i 5 § andra stycket. Lag (1990:273).

11 §  Finner åklagaren att hinder mot bifall till framställningen föreligger enligt denna lag eller att bifall bör vägras av andra skäl, skall han genast avslå framställningen. I annat fall skall han företa de åtgärder som påkallas av framställningen. Därvid skall bestämmelserna i 26 kap. 3 § första stycket, 27 kap.9--13 §§ samt 28 kap.4--10 §§rättegångsbalken tillämpas. Lag (1990:273).

12 §  Verkställda beslag som avses i 2 § skall skyndsamt anmälas hos rätten. Denna skall pröva om beslaget är lagligen grundat och avgöra om egendomen skall överlämnas till den främmande staten. Om framställningen bifalls, skall rätten föreskriva de förbehåll enligt 4 § som är nödvändiga.

I fråga om rättens handläggning av ärendet gäller vad som föreskrives i 8 § andra stycket. Lag (1990:273).

13 §  För ärenden om verkställda beslag som avses i 2 a § och framställningar om kvarstad gäller 9 § första--tredje stycket. Yttranden som avses i 9 § tredje stycket får inhämtas direkt hos vederbörande polis- eller åklagarmyndighet. Lag (1990:273).