Inaktuell version

Räntelag (1975:635)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1975-06-05
Ändring införd
SFS 1975 i lydelse enligt SFS 2002:352
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 §  Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhetsrättens område.

[S2]Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. Avtalsvillkor som inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt 8 § är dock utan verkan mot denne. Lag (1987:327).

2 §  Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till betalning.

[S2]På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).

3 §  Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

[S2]På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt tid, från den dag redovisning bort ske.

4 §  I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.

[S2]I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.

[S3]Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.

[S4]Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av stämning i mål om utgivande av betalning.

[S5]Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).

5 §  I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två procentenheter. Lag (2002:352).

6 §  I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med anledning av personskada skall avräknas förmåner som en skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess förmånerna har slutligt fastställts. Lag (2002:352).

7 §  Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.

8 §  Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan liknande omständighet som han inte har kunnat råda över varit förhindrad att betala i rätt tid och skulle en skyldighet att utge full ränta med anledning av dröjsmålet med hänsyn härtill vara oskälig, får den ränta som annars skulle utgå jämkas. Lag (1987:327).

9 §  Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Räntelag (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller dock ej i fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag.
    Förarbeten
    Prop. 1975:102

Lag (1984:291) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller dock ej i fall då ränta har börjat löpa före nämnda dag.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:138
    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1987:327) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
    2. Den nya bestämmelsen i 8 § tillämpas endast på ränta för tid efter ikraftträdandet.
    3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1986/87:72
    Omfattning
    ändr. 1, 4 §§; ny 8 §
    Ikraftträder
    1987-07-01

Lag (1990:933) om ändring i räntelagen (1975:635)

Lag (1991:858) om ändring i räntelagen (1975:635)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:126
    Omfattning
    ändr. 4 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Ändring, SFS 1991:878

    Omfattning
    ikrafttr. av 1991:858

Lag (2000:183) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 1999/2000:182, Prop. 1999/2000:50, Bet. 1999/2000:FiU18
Omfattning
ändr. 5, 6 §§
Ikraftträder
2000-07-01

Lag (2002:352) om ändring i räntelagen (1975:635)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
  2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket gäller inte för krav som framställts före ikraftträdandet.
  3. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2001/02:237, Prop. 2001/02:132, Bet. 2001/02:LU30
Omfattning
ändr. 4, 5, 6 §§; ny 9 §
CELEX-nr
32000L0035
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2013:55) om ändring i räntelagen (1975:635)

Förarbeten
Rskr. 2012/13:144, Prop. 2012/13:36, Bet. 2012/13:CU6
Omfattning
ändr. 1, 6, 8 §§; nya 2 a, 2 b, 2 c, 4 a §§
CELEX-nr
32011L0007
Ikraftträder
2013-03-16