Ordningsvaktsförordning

Ansökan om att bli förordnad till ordningsvakt görs skriftligen. Ansökan skall innehålla följande uppgifter.

1. 1.Sökandens namn, personnummer och hemortsadress.
2. 2.Den verksamhet för vilken förordnande söks.
3. 3.Det eller de tjänstgöringsområden eller tjänstgöringsställen som ansökan avser. Om ansökan gäller förordnande med stöd av 3 § lagen (1980:578) om ordningsvakter, skall uppgift om tjänstgöringsställe alltid lämnas.
4. 4.Tidpunkt för genomgången eller planerad utbildning för ordningsvakter samt anordnare av sådan utbildning.
5. 5.Vad sökanden i övrigt vill åberopa för att visa att han uppfyller de kvalifikationskrav som anges i 4 § lagen om ordningsvakter.

Om sökanden är anställd i eller har sökt anställning vid ett auktoriserat bevakningsföretag, skall det anges i ansökan.

Ansökan skall ges in till den myndighet som enligt 5 § lagen om ordningsvakter skall meddela förordnandet (förordnandemyndigheten). Förordning (1999:331).

Om den som förordnas till ordningsvakt är anställd i eller har sökt anställning vid ett auktoriserat bevakningsföretag, skall förordnandemyndigheten sända en avskrift av förordnandet till den länsstyrelse som enligt 8 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag utövar tillsyn över företaget.

Första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ett beslut varigenom ett förordnande återkallas.

Återkallas ett förordnande att vara ordningsvakt, är ordningsvakten skyldig att omedelbart överlämna sitt bevis om förordnandet till förordnandemyndigheten eller till en polisman. Detsamma gäller, om en ordningsvakt avstängs från tjänstgöring. I sistnämnda fall skall ordningsvakten återfå beviset, om avstängningen upphör utan att förordnandet återkallas.

Får en ordningsvakt kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal skall han lämna rapport om det till en polisman så snart det kan ske.

Skadas någon till följd av en ordningsvakts ingripande och är skadan inte obetydlig, skall ordningsvakten, efter att ha sörjt för att den skadade får den vård som behövs, snarast anmäla det inträffade till en polisman.

Utbildningen för ordningsvakter skall utformas så att eleverna ges de kunskaper och färdigheter som krävs för tjänstgöringen. Vid utformningen av utbildningen skall man särskilt beakta en ordningsvakts behov av yrkesetiska principer samt teoretiska och praktiska kunskaper. Grundutbildningen skall omfatta minst 60 timmar.

Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om utbildningens utformning och genomförande. För dem som gått igenom väktar- eller skyddsvaktsutbildning får Rikspolisstyrelsen föreskriva en kortare utbildningstid än vad som har sagts i första stycket.

Utbildning av ordningsvakter får bedrivas av en polismyndighet eller, om det finns särskilda skäl, av någon som har fått tillstånd av Rikspolisstyrelsen. Tillstånd får endast ges till den som har tillräcklig kompetens och lämplig organisation för att kunna genomföra utbildningen på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Förordning (1999:331).

Ett tillstånd får återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger eller om det annars finns särskilda skäl. Ett beslut om återkallelse fattas av Rikspolisstyrelsen. Förordning (1999:331).

För utbildning av ordningsvakter som genomförs av en polismyndighet får myndigheten ta ut en avgift. Rikspolisstyrelsen bestämmer avgiftens storlek. Avgiften skall motsvara kostnaden för utbildningens genomförande. Förordning (1999:331).

En ordningsvakt skall bära klädsel eller tjänstetecken som gör att det klart framgår att personen tjänstgör som ordningsvakt, utan att det uppstår risk för förväxling med polisman.

Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter om ordningsvakternas utrustning. Förordning (1999:331).

Rikspolisstyrelsen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1980:578) om ordningsvakter och denna förordning.

Polismyndigheterna får därutöver meddela de verkställighetsföreskrifter som är motiverade med hänsyn till lokala förhållanden. Förordning (1999:331).

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt 1 §. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 tillämpas. Förordning (1999:331).

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1999:331).