1. Denna konvention är tillämplig på all i de nordiska länderna vid varje tillfälle gällande lagstiftning avseende följande grenar av det sociala trygghetssystemet:
   1. förmåner vid sjukdom och föräldraskap
   2. förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall
   3. förmåner vid arbetsskada
   4. förmåner vid arbetslöshet
   5. allmänna kontantförmåner för barn
   6. social omvårdnad.
2. Vid ratifikationen av denna konvention skall varje nordiskt land ge in en förteckning över den lagstiftning som reglerar de i första stycket nämnda grenarna av social trygghet. Därefter skall varje land årligen före februari månads utgång till det danska utrikesministeriet anmäla de ändringar i förteckningen som föranleds av lagstiftning som antagits under föregående kalenderår.
3. I bilaga till denna konvention finns särskilda bestämmelser för varje land rörande tillämpningen av konventionen i vissa fall.

Arikel 3

1. nordiska medborgare,
2. flyktingar som avses i artikel 1 av konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,
3. statslösa som avses i artikel 1 av konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,
4. andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land,
5. personer som härleder sin rätt från någon under a) - d) nämnd person.

1. Den som är bosatt i ett nordiskt land skall, i den mån ej annat följer av annan bestämmelse i denna avdelning, omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet.
2. En nordisk medborgare som är anställd ombord på ett fartyg som för ett nordiskt lands flagga skall anses bosatt och anställd i det land vars flagga fartyget för.
3. Uthyres ett fartyg, som för ett nordiskt lands flagga, i huvudsak obemannat till en redare i annat nordiskt land, skall bestämmelsen i andra stycket gälla endast den som är anställd hos fartygets ägare eller någon som denne anlitar. En nordisk medborgare, som anställs ombord av redaren eller någon som denne anlitar, anses bosatt och anställd i sistnämnda land.

1. Den som är anställd för arbete i ett annat nordiskt land än det där han är bosatt skall med avseende på detta arbete omfattas av lagstiftningen i sysselsättningslandet i fråga om rätt till förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete.
2. Den som är anställd för arbete i två eller flera nordiska länder skall anses sysselsatt där arbetsgivaren är bosatt eller företaget har sitt säte.
3. Den som tillhör den resande personalen vid flyg- eller landtransportföretag skall anses sysselsatt där han har sin fasta stationeringsort.
4. Som arbete i ett nordiskt land räknas även arbete med undersökning och utvinning av naturtillgångar på detta lands kontinentalsockel sådan denna bestäms i Genévekonventionen den 29 april 1958 om kontinentalsockeln.

1. Utsänder en arbetsgivare en arbetstagare från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land för att där för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete som beräknas pågå högst tolv månader, skall han i fråga om rätt till förmåner som avses i artikel 7 fortfarande omfattas av det förstnämnda landets lagstiftning.
2. Om arbetet i det land till vilket arbetstagare utstänts pågår längre tid än beräknat och mer än tolv månader, kan vad i första stycket sägs fortsätta att gälla till dess arbetet slutförs, förutsatt att behöriga myndigheter i de berörda länderna lämnar medgivande härtill.
3. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna artikel skall vad som sägs i artikel 7 fjärde stycket gälla.

Kapitel 1. Förmåner vid sjukdom och föräldraskap

1. Den som flyttar från ett nordiskt land till ett annat äger för rätt till förmåner vid sjukdom och föräldraskap i inflyttningslandet åberopa förhållanden under tid då han varit omfattad av lagstiftningen i utflyttningslandet. Vid beviljande av förmåner i inflyttningslandet skall hänsyn tas till förmåner som utgått i utflyttningslandet.
2. Rätt till förmån enligt denna artikel föreligger även för sjukdom, havandeskap eller födsel som inträffat före bosättningen i inflyttningslandet. Denna konvention skall dock ej medföra rätt till förmån om avsikten med flyttningen till ett land kan antas vara att där erhålla sådan förmån.
3. Om det vid flyttningen utgår dagpenning från utflyttningslandet skall fortsatt dagpenning utbetalas från inflyttningslandet enligt detta lands lagstiftning. När så erfordras skall hänsyn tas till förvärvsinkomst i utflyttningslandet.
4. Bestämmelserna i denna artikel skall på motsvarande sätt gälla för den som, av annan anledning än flyttning, enligt bestämmelserna i avdelning II av denna konvention skall ha rätt till förmåner vid sjukdom eller föräldraskap från ett annat nordiskt land än det vars lagstiftning han tidigare omfattas av.

1. Den som är bosatt i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner där skall, om han under vistelse i ett annat nordiskt land blir i behov av sjukvård, erhålla vårdförmåner från vistelselandet enligt dess lagstiftning. Detsamma gäller den som utan att vara nordisk medborgare äger rätt till vårdförmåner i ett nordiskt land på grund av anställning ombord på fartyg som för ett nordiskt lands flagga.
2. Rätt till förmåner enligt denna artikel föreligger icke om avsikten med vistelsen i ett land kan antas vara att där erhålla vårdförmåner. Den som vistas i ett land av andra skäl än arbete eller studier äger rätt till vårdförmåner vid förlossning endast om det icke skäligen kunnat förutses att nedkomsten skulle inträffa under denna vistelse.
3. Rätt till förmåner enligt denna artikel föreligger icke efter den tidpunkt då den vårdades tillstånd tillåter resa till det land där han är bosatt. Fortsatta förmåner bör likväl utges när det med hänsyn till omständigheterna icke är rimligt att hänvisa den sjuke till vård i bosättningslandet.
4. Vid hemresa till bosättningslandet skall vistelselandet svara för den merkostnad som uppkommer genom att någon till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han eljest skulle ha använt.

Kapitel 2. Förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall

Grundpension

1. Medborgare i ett nordiskt land är under tid, då han är bosat i ett annat sådant land, under de förutsättningar som gäller för landets egna medborgare och på de villkor i övrigt som anges i denna artikel berättigad till grundpension från bosättningslandet.
2. I fall som avses i första stycket utgår grundpension
3. 1) såvitt gäller ålderspension, om den pensionssökande sedan minst tre år oavbrutet vistas i landet,
4. 2) såvitt gäller invalidpension om den pensionssökande
   1. sedan minst tre år oavbrutet vistas i landet eller
   2. sedan minst ett år oavbrutet vistas i landet och därvid under en sammanhängande period av minst ett år utövat eller varit fysiskt och psykiskt i stånd att utföra normalt förvärvsarbete,
5. 3) såvitt gäller efterlevandepension,
   1. om den efterlevande sedan minst tre år oavbrutet vistas i landet, eller
   2. om den avlidne vid dödsfallet åtnjöt invalidpension från landet eller uppfyllde de krav som anges under 2 a eller b, allt under förutsättning att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i landet.
6. Åtnjuter någon invalidpension eller efterlevandepension enligt denna artikel, skall pensionen oavsett vistelsetidens längd ersättas av ålderspension vid uppnående av den i bosättningslandet gällande allänna pensionsåldern.
7. Vid prövning huruvida kravet i andra stycket på viss tids oavbruten vistelse är uppfyllt bortses från tillfällig frånvaro. Som sådan frånvaro skall i vart fall anses frånvaro, som varje gång icke sträcker sig utöver fyra månader, eller vad avser kravet på ett års oavbruten vistelse, utöver en månad. Perioder av tillfällig frånvaro räknas icke som vistelsetid.

1. Grundpension enligt artikel 18 utgår på grundval av den pensionsberättigades sammanlagda bosättningstid i ett eller flera nordiska länder.
2. Uppgår bosättningstiden enligt första stycket till minst 40 år, utgår grundpension utan avkortning med hänsyn till bosättningstid. I annat fall utgår grundpension med minst en fyrtiondedel för varje bosättningsår. Vid beräkningen bortses från tid före fyllda 16 år och tid efter den i bosättningslandet gällande allmänna pensionsåldern. Börjar pension utgå innan den pensionsberättigade uppnår den allmänna pensionsåldern, tillgodoräknas även tid fram till tidpunkten för inträdandet i pensionsåldern.
3. Efterlevandepension till make utgår med hänsyn till den avlidnes på motsvarande sätt beräknade bosättningstid, om denna är längre än den pensionsberättigades. Detsamma gäller ålderspension till efterlevande make som, om han ej hade uppnått pensionsåldern, skulle ha varit berättigad till efterlevandepension. Efterlevandepension till barn utgår utan avkortning med hänsyn till bosättningstidens längd.
4. Beräknas grundpension enligt ett nordiskt lands lagstiftning på grundval av bosättningstiden i landet skall för landets medborgare bosättningstid i annat nordiskt land räknas som bosättningstid i hemlandet.
5. Har en nordisk medborgare som uppbär grundpension från bosättningslandet samtidigt rätt till grundpension från ett annat nordiskt land enligt dess lagstiftning, utges pensionen från sistnämnda land endast med belopp varmed den överstiger pensionen från bosättningslandet. Vad nu sagts skall dock ej gälla om båda pensionerna beräknas endast på grundval av bosättningstid i landet och den bosättningstid som ligger till grund för beräkning av pensionen från bosättningslandet uppgår till mindre än 40 år.

1. Flyttar en medborgare i ett nodiskt land från ett sådant land till ett annat och inträffar pensionsfall innan sådan tid förflutit att grundpension kan utgå från inflyttningslandet, skall pension utgå från det land, där tidsvillkoren för rätt till grundpension senast uppfyllts, som om han fortfarande var bosatt där. Vad nu sagts gäller under förutsättning att ansökan om pension inges inom tre år från det han lämnade sistnämnda land.
2. Flyttar en medborgare i nordiskt land som uppbär grundpension från ett sådant land därifrån till ett annat nordiskt land, behåller han rätten till grundpension från det land som utger pensionen.
3. Grundpension enligt första eller andra stycket utgår till dess den pensionsberättigade erhåller grundpension från inflyttningslandet eller har vistats där så lång tid att han uppfyller kraven på viss tids vistelse i landet för rätt till sådan grundpension varom fråga är, dock längst under tre år. För den som flyttar till sitt hemland upphör rätten till här avsedd pension i vart fall när han uppnår den i hemlandet gällande pensionsåldern.
4. Har någon enligt lagstiftningen i inflyttningslandet rätt till grundpension beräknad enbart på grundval av bosättningstiden i det landet, skall denna pension icke hindra att pension utgår från utflyttningslandet enligt bestämmelserna i denna artikel. Pensionen från utflyttningslandet skall dock utges endast med det belopp varmed den överstiger sådan pension som nyss sagts.

Tilläggspension

1. Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för att beräkna tilläggspension på grundval även av antagande om försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet icke hade inträffat, skall sådan beräkning göras endast i det land där den höjning av pensionen som följer av beräkningen blir störst.
2. Meddelas i något av länderna nytt eller ändrat beslut i det enskilda pensionsärendet, skall ånyo prövas från vilket land tilläggspension beräknad under antagande som sagts i första stycket skall utges.
3. Bestämmelserna i denna artikel skall ej gälla i fall då någon har tjänat in pensionsrätt i flera länder samtidigt för de två år som närmast föregått pensionsfallet.

Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada

1. Rätt till förmåner vid arbetsskada får icke påverkas av att den förmånsberättigade är bosatt eller vistas i annat nordiskt land än det enligt vars lagstiftning skadan skall regleras jämlikt avdelning II av denna konvention.
2. Konventionens bestämmelser om rätt till vårdförmåner i bosättnings- eller vistelselandet skall gälla även vid arbetsskada.

1. Om en förmån vid arbetssjukdom kan utgå enligt mer än ett nordiskt lands lagstiftning, utges förmånen endast enligt lagstiftningen i det land där, före den tidpunkt då arbetssjukdomen visade sig, sådan verksamhet som innebär fara för sjukdomen senast utövades.
2. Vid försämring av en arbetssjukdom som föranlett ersättning enligt ett nordiskt lands lagstiftning skall det landet även svara för försämringen, om denna icke är att hänföra till arbete i annat nordiskt land.

Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet

1. Om någon hos en inrättning i ett nordiskt land ansöker om en förmån enligt ett annat nordiskt lands lagstiftning, skall inrättningen omedelbart översända ansökningshandlingen till behörig inrättning i vederbörande land. Ansökan skall anses ha gjorts där den dag då ansökningshandlingen ingavs i det förstnämnda landet.
2. Skall besvär eller annan handling än som avses i första stycket enligt lagstiftingen i ett nordiskt land inges inom viss tidrymd för att beaktas, skall handlingen anses ha inkommit i rätt tid om handlingen inom samma tidrymd har ingetts till en inrättning i ett annat nordiskt land. Denna inrättning skall omedelbart översända handlingen till den behöriga inrättningen.

1. Har en inrättning i ett nordiskt land utgett en förmån under sådana omständigheter att återbetalningsskyldighet uppkommit, får vad för mycket utbetalats innehållas från förmån i annat nordiskt land, i den mån rättsreglerna i det landet så medger.
2. Har en inrättning i ett nordiskt land utgett en förmån provisoriskt i avvaktan på slutligt beslut och befinnes förmånstagaren sedermera ej berättigad till förmånen eller berättigad till förmån med lägre belopp, får motsvarande förmån från annat nordiskt land för samma tid helt eller delvis innehållas. Detsamma gäller när en förmån utbetalats utan iakttagande av bestämmelserna i denna konvention eller när senare tillämpning av konventionen leder till att förmån i det förstnämnda landet icke borde ha utgått eller borde ha utgått med lägre belopp.
3. Belopp som innehållits med stöd av första eller andra stycket skall tillställas den inrättning som borde ha underlåtit att utge en förmån eller borde ha utgett en förmån med lägre belopp.

1. En handling om rätt till underhållsbidrag, som har upprättats i ett nordiskt land, skall anses utgöra giltigt underlag för bidragsförskott även i annat nordiskt land. Utgör handlingen ej beslut av domstol eller annan offentlig myndighet, skall handlingen vara försedd med bevis att den kan ligga till grund för indrivning hos den bidragsskyldige i det land där den har upprättats.
2. Bidragsförskott får innehållas i den mån bidragsförskott har utgått från annat nordiskt land för samma tid.

1. Denna konvention gäller icke i fråga om förmåner och avgifter för tid före dess ikraftträdande.
2. Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna konvention skall även försäkrings-, sysselsättnings- och bosättningsperioder före konventionens ikraftträdande beaktas.
3. Artikel 23 i denna konvention tillämpas jämväl i fråga om pension som vid konventionens ikraftträdande utgår med tillämpning av artikel 5 b) i konventionen den 15 september 1955.

1. Önskar ett land uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande härom tillställas det danska utrikesministeriet som har att underrätta de övriga nordiska ländernas regeringar härom.
2. Uppsägningen gäller endast det land som verkställt densamma och äger giltighet från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex månader från det det danska utrikesministeriet mottagit meddelande om uppsägningen.
3. Uppsägs konventionen skall rättigheter som förvärvats på grund av konventionen alltjämt bestå.

1. Denna konvention skall ratificeras och ratifikationshandlingarna deponeras hos det danska utrikesministeriet.
2. Konventionen träder i kraft första dagen i den månad som infaller två hela kalendermånader efter den dag, då samtliga länders ratifikationsinstrument deponerats.

Bestämmelser rörande tillämpning av nationell lagstiftning

1. Till artikel 6

1. Till artikel 14

1. Till artikel 18

1. Till artikel 19
   1. Medborgare i de andra nordiska länderna skall ha rätt till full dansk ålderspension, senast från den 1 oktober 1989, enligt övergångsbestämmelserna i lagen om folkpension för personer över 67 år som varit bosatta i Danmark i minst tio år efter fyllda femton år varav minst fem år omedelbart före fyllda 67 år. Bosättningstid i övriga nordiska länder medräknas inte när det gäller att avgöra om full pension kan utbetalas enligt nämnda bestämmelse.
   2. Vid tillämpningen av artikel 19 andra stycket, tredje meningen, medräknas, för beräkning av pension till en person som enligt konventionen skall ha pension från Danmark, bosättningstid i de nordiska länderna efter uppnående av den nedre åldersgränsen i dansk pensionslagstiftning för intjänande av rätt till pension på grund av bosättningstid.
   3. Bestämmelsen i artikel 19 andra stycket, fjärde meningen, tillämpas inte vid beräkning av pension enligt dansk lag.
2. Till artikel 20
   1. För ensamstående kvinna, som den 1 januari 1984 har fyllt 62 år, utgår allmän förtidspension från Danmark enligt artikel 20 andra stycket, utöver 3-årsfristen från flyttningen enligt artikelns tredje stycke, så länge pensionstagaren inte har uppnått den allmänna pensionsåldern i bosättningslandet.
   2. För personer, som på grund av dispens från åldersvillkoren erhåller förtida ålderspension från Danmark efter flyttning till ett annat nordiskt land före den 1 januari 1978, utges pensionen utöver 3- årsfristen från flyttningen enligt artikel 20 tredje stycket så länge pensionstagaren icke har uppnått den allmänna pensionsåldern i bosättningslandet.
3. Till artikel 21

1. Till artikel 5

1. Till artiklarna 18-20
   1. Vid beviljande av folkpension åt den som är bosatt i annat nordiskt land än Finland skall pensionen och därtill anslutna tillägg beräknas efter de regler som gäller pensionstagare bosatt i kommun tillhörande den billigaste av de i 27 § folkpensionslagen avsedda kommungrupperna.
   2. Vid fastställande av rätt till bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare skall endast boendekostnader i Finland tagas i betraktande.
   3. I 20 och 22 c §§ folkpensionslagen avsedd arbetslöshetspension skall vid tillämpning av artikel 18 betraktas som invalidpension.
   4. Bestämmelserna i artikel 20 äger ej tillämpning på i 20 och 22 §§ folkpensionslagen avsedd arbetslöshetspension.
2. Till artikel 21

1. Till artiklarna 18-20

1. Till artikel 19

1. Till artikel 21

1. Till artikel 22

1. Till artikel 5

1. Till artikel 6

1. Till artikel 10

1. Till artiklarna 12-17

1. Till artiklarna 18-20

1. Bestämmelserna i artikel 19 andra stycket fjärde meningen skall inte gälla vid beräkning av pension enligt norsk lagstiftning om en persons bosättningstid i de nordiska länderna uppgår till mindre än fyra femtedelar av tiden mellan fyllda 16 år och tidpunkten för pensionsfallet. Om pension beviljats i annat nordiskt land skall tidpunkten för flyttningen till Norge räknas som tidpunkt för pensionsfallet vid beräkning av den norska pensionen.
2. Följande förmåner från folketrygden skall utgå med oavkortat belopp oavsett bosättningstidens längd.

1. Grundstöd enligt lagen om folketrygd § 8--2, första stycket a).
2. Hjälpstöd enligt lagen om folketrygd § 8--2, första stycket b).
3. Bidrag till barntillsyn enligt lagen om folketrygd § 10--2.
   1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 19 andra stycket skall som bosättningstid också medräknas kalenderår varunder vederbörande fyller 67, 68 eller 69 år och har intjänat pensionspoäng.
   2. Barnpension avkortas proportionellt om den bosättningstid som ligger till grund -- eller skulle ha blivit lagd till grund -- för efterlevandepension i ärendet utgör mindre än 40 år. Bestämmelsen i artikel 19 tredje stycket sista meningen skall inte gälla. Förordning (1991:1154).
4. Till artikel 20
   1. Kompensationstillägg till förmåner från folketrygden enligt lag den 19 december 1969 utbetalas endast till personer som är bosatta i Norge.
   2. Grundstöd, hjälpstöd och bidrag till barntillsyn utges till nordisk medborgare som är bosatt i annat nordiskt land än Norge endast i den utsträckning som följer av norsk lagstiftning.
5. Till artiklarna 21-23

1. Till artikel 5

1. Till artikel 6
   1. Den som enligt bestämmelserna i artikel 6 andra stycket skall omfattas av svensk lagstiftning om föräldrapenning på grund av anställning på svenskt fartyg skall äga uppbära föräldrapenning även för barn som är bosatt i annat nordiskt land än Sverige.
   2. Den rätt till sjukvårdsförmåner som tillkommer någon på grund av inskrivning i svenskt sjömansregister påverkas ej av bestämmelserna i artikel 6.
2. Till artikel 7

1. Till artikel 12

1. Till artikel 15

1. Till artikel 18

1. Till artikel 19
   1. Bestämmelserna i artikel 19 tillämpas ej i fråga om nordisk medborgare som är bosatt i Sverige och som uppfyller svensk lagstiftningskrav för rätt till svensk folkpension.
   2. Barntillägg till folkpension, vårdbidrag samt handikappersättning, som ej utgår som tillägg till folkpension, utgår med oavkortat belopp oavsett bosättningstid.
2. Till artikel 20

1. Till artikel 21