1 §  Föreskrifterna i 2--7 och 10--12 §§ gäller statliga myndigheter under regeringen utom Statens arbetsgivarverk.

Föreskrifterna i 8 § gäller sådana statliga myndigheter under regeringen som har anvisats medel till förvaltningskostnader eller som tillämpar programbudget. Förordning (1992:778).

2 §  I förordningen avses med

förslagsverksamhet en verksamhet som ger arbetstagarna möjlighet att lägga fram förslag som avser ändrade drifts- eller arbetsmetoder, skydds-, utbildnings eller trivselfrågor eller andra tekniska eller administrativa anordningar eller åtgärder till gagn för myndighetens verksamhet och de anställda samt att därvid få förslagen bedömda från ersättningssynpunkt,

trivselmedel dels trivselpengar enligt denna förordning, dels andra medel som enligt beslut av regeringen eller någon annan myndighet är avsedda att främja de anställdas trivsel.

3 §  Av ett avtal mellan statens arbetsgivarverk samt Centralorganisationen SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) om förslagsverksamhet hos statliga myndigheter (AF-S, statens arbetsgivarverks cirkulär 1981 A 11) framgår att en eller flera partssammansatta förslagskommittéer vid myndigheterna kan få behandla frågor om förslagsverksamhet. Enligt avtalet bedömer en sådan kommitté om ett förslag är sådant att ersättning bör utges och beslutar i sådana fall om ersättningen.

En förslagskommitté får på myndighetens vägnar avgöra frågor om förslagsverksamhet.

4 §  Av AF-S framgår att förslagskommittéerna beslutar inom ramen för de riktlinjer som utfärdas av statsförvaltningens centrala förslagsnämnd.

5 §  Ersättning med anledning av en förslagskommittés beslut utbetalas av myndigheten.

6 §  Ersättning i förslagsverksamheten får betalas av myndigheten med högst 5000 kronor för varje förslag, om inte statens arbetsgivarverk bestämmer annat.

Ersättning som avses i första stycket skall betalas

i första hand av medel som har anvisats för ändamålet,

i andra hand av medel till förvaltningskostnader eller, om sådana medel inte har anvisats, av andra medel som myndigheten disponerar.

7 §  Av AF-S jämte ett förhandlingsprotokoll den 29 april 1981 framgår att, om en förslagskommitté finner att ersättningen bör bestämmas till högre belopp än 5000 kronor, ärendet skall lämnas över till statsförvaltningens centrala förslagsnämnd för avgörande.

Vad som sägs i första stycket skall tillämpas också när myndigheten själv prövar frågor om förslagsverksamhet.

Första stycket gäller inte om statens arbetsgivarverk bestämmer annat.

8 §  För att främja de anställdas trivsel får en myndighet av medel till förvaltningskostnader eller motsvarande ta medel (trivselpengar) i anspråk för bidrag till kostnaden för exempelvis

1. förtäring vid personalsammankomster som anordnas av myndigheten eller vid utdelande av statliga utmärkelser,
2. deltagande i konferenser, studiebesök eller fritidsstudier.

10 §  Av ett avtal mellan statens arbetsgivarverk samt SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO-S om vissa frågor avseende trivselpengar hos statliga myndigheter (trivselavtalet, statens arbetsgivarverks cirkulär 1981 A 10) framgår att en eller flera partssammansatta trivselkommittéer vid myndigheterna kan få behandla frågor om användningen av trivselmedel. Enligt avtalet beslutar en trivselkommitté i tillämpliga fall om användningen av dessa medel.

En trivselkommitté får på myndighetens vägnar avgöra frågor om användningen av trivselmedel.

11 §  Om förslagskommittéernas och trivselkommittéernas sammansättning, beslutförhet m.m. gäller vad som föreskrivs i AF-S respektive trivselavtalet.

12 §  En förslagskommittés eller en trivselkommittés beslut får inte överklagas.