1 §  För lotsning eller annat biträde av lots enligt förordningen (1982:569) om lotsning m. m. tas avgifter ut enligt denna förordning. Avgifter för biträde av lots i Vänern bestäms av Sjöfartsverket efter samråd med Vänerns seglationsstyrelse. Förordning (1993:1335).

2 §  För lotsning i annat fall än som avses i 8 § tas avgift ut enligt lotsningstaxan i bilagan till denna förordning. Avgiften beräknas med hänsyn till fartygets bruttodräktighet och den sträcka i nautiska mil för vilken lots har anlitats.

3 §  Omfattar lotsningen hel lotsled, anses lotsningssträckan ha den längd som anges för leden i Sjöfartsverkets lotsledsförteckning. I annat fall anses sträckan vara den tillryggalagda vägen sådan den mäts på sjökort.

4 §  Lotsas ett fartyg i flera lotsleder beräknas avgift för varje led särskilt, om byte av lots normalt sker mellan lederna, och i annat fall för den sammanlagda sträckan. Vid lotsning i en följd i flera lotsleder tillhörande Stockholms eller Mälarens sjötrafikområden beräknas dock avgift alltid för den sammanlagda sträckan. Förordning (1989:890).

5 §  Lotsningsavgiften höjs med 50 procent om två eller flera lotsar tjänstgör på ett fartyg på grund av att Sjöfartsverket har föreskrivit att lotsen skall ha medhjälpare eller därför att befälhavaren har begärt det.

6 §  Ett tillägg till lotsningsavgiften tas ut för biträde av lots på lör-, sön- eller helgdag eller på midsommar-, jul- eller nyårsafton eller på annan dag före klockan 04.00 eller efter klockan 22.00. Tilläggsavgiften motsvarar 50 procent av lotsningsavgiften i avståndsklass 1 i lotsningstaxan. Tilläggsavgiften tas dock ut endast om lotsen under angivna tider går ombord på eller lämnar fartyget på annat sätt än direkt vid kaj eller brygga.

7 §  För lotsning vid bogsering av fartyg beräknas avgiften efter de lotsade fartygens sammanlagda bruttodräktighet. Vid bogsering av borr- eller bostadsplattform beräknas dock avgiften enligt 8 § även om plattformen är fartyg.

För lotsning av fartyg som, i annat fall än vid bogsering, går under ledning av lots som befinner sig ombord på annat lotsat fartyg, tas halv avgift ut.

8 §  För lotsning av fartyg som bogserar en borrplattform, bostadsplattform, timmerflotte eller något annat som inte är fartyg beräknas avgiften för varje lots som anlitas med ett grundbelopp av 1 040 kronor samt 520 kronor för varje påbörjad timme under vilken lotsen tas i anspråk. Förordning (1991:1788).

9 §  Har en befälhavare underlåtit att anlita lots trots att han varit skyldig att göra detta eller har han för lotsning anlitat någon annan än en lots, tas avgift ut med det belopp som skulle ha tagits ut om lots anlitats. Förordning (1986:916).

10 §  Föreskrifterna i 2--9 §§ om avgifter vid lotsning i lotsled skall också tillämpas om lots i andra fall biträtt vid förande av fartyg inom Sveriges sjöterritorium.

11 §  För biträde av lots utanför Sveriges sjöterritorium tas avgift ut enligt taxa som fastställs av Sjöfartsverket. Denna taxa gäller även inom Sveriges sjöterritorium när ett fartyg, som har fått eller skall få biträde utanför territoriet, förs genom territoriet till det första lotspassningsställe respektive från det sista lotspassningsställe som fartyget passerar.

12 §  För beslut om undantag från skyldighet att anlita lots som Sjöfartsverket föreskrivit med stöd av 5 § förordningen (1982:569) om lotsning m. m. tas en avgift ut som Sjöfartsverket bestämmer. Förordning (1993:1335).

13 §  Om en lots är till hands på ett fartyg som håller sjön, ligger för ankar eller är förtöjt i annat fall än som avses i 16--19 §§, tas en avgift ut med 490 kronor för varje påbörjad timme. Förordning (1991:1788).

15 §  Väntavgift tas ut med 490 kronor för varje påbörjad timme. Förordning (1991:1788).

16 §  Har lots beställts att möta ett fartyg till sjöss och anländer fartyget inom en timme efter den avtalade tiden, tas inte väntavgift ut. Anländer inte fartyget inom en timme efter den avtalade tiden, tas väntavgift ut för hela väntetiden.

17 §  Inställer sig en lots efter beställning för att biträda i annat fall än som avses i 16 § och börjar förrättningen inom en timme efter den avtalade tiden, tas inte väntavgift ut. Påbörjas inte förrättningen inom en timme efter den avtalade tiden, tas väntavgift ut för hela väntetiden.

18 §  Väntavgift tas, med följande undantag, inte ut för mer än sex timmar från den avtalade tiden. Undantag är

1. om lotsen anmodas att vänta längre,
2. om lotsen utan att vara anmodad stannar kvar och sedan ändå anlitas för att biträda fartyget.

19 §  Inträffar uppehåll i ett fartygs framförande under mer än en timme, tas halv väntavgift ut för den tid lots tagits i anspråk genom uppehållet.

20 §  Den som anlitar lots skall betala kostnaden för lots och medhjälpares

1. hemresa, när lotsen på grund av ishinder, sjöhävning eller liknande omständighet följer fartyget längre väg än som annars skulle ha skett,
2. inställelse, när lotsen har kallats att inställa sig utanför det sjötrafikområde inom vilket han tjänstgör,
3. hemresa, när lotsning eller annat biträde har avslutats utanför det sjötrafikområde inom vilket lotsen tjänstgör, dock inte om förrättningen utanför detta sjötrafikområde endast avsett lotsning i lotsled,
4. inställelse och hemresa, när lotsen har kallats att inställa sig men han inte anlitas och detta inte beror på honom samt beställningen inte heller har ändrats eller återkallats i behörig tid.

Sjöfartsverket får meddela närmare föreskrifter om ersättning för kostnader som avses i första stycket. Förordning (1989:890).

21 §  Lotsen och hans medhjälpare skall tillhandahållas kost ombord i överensstämmelse med vad som tillkommer befäl. Lotsen och medhjälparen skall vid behov även beredas sovplats.

Lotselev, som medföljer lots och inte är att betrakta som medhjälpare, skall vid behov beredas sovplats, om det är möjligt. Han skall tillhandahållas kost ombord mot skälig ersättning.

22 §  Sjöfartsverket svarar för debitering och uppbörd av avgifter enligt denna förordning. Förordning (1993:1335).

23 §  Med bruttodräktighet avses i denna förordning och i den till förordningen fogade bilagan fartygets bruttodräktighet enligt gällande mätbrev. För fartyg som saknar mätbrev anses ett ton av deplacementet motsvara en bruttodräktighet av en enhet.

Föreligger ingen uppgift om fartygets bruttodräktighet eller deplacement, uppskattar Sjöfartsverket bruttodräktigheten. Förordning (1994:1163).

24 §  Uppkommer vid avgiftsberäkning öretal, avrundas beloppet till närmaste lägre krontal.

25 §  Sjöfartsverket får medge nedsättning i avgifter enligt denna förordning om det är förenligt med Sjöfartsverkets ekonomiska intressen. Om det finns synnerliga skäl, får verket medge befrielse från avgift.

26 §  Avgift betalas av fartygets redare eller ägare.

Underlåter redaren eller ägaren att betala avgift, får Sjöfartsverket anmäla förhållandet till Tullverket. Efter sådan anmälan får tullmyndigheten inte tillåta fartyget att avgå förrän befälhavaren styrkt eller Sjöfartsverket meddelat att avgiften har betalats eller att av Sjöfartsverket godkänd säkerhet har ställts för avgiften. För att hindra fartyget att avgå har tullmyndigheten samma befogenheter som enligt 66 § tullagen (1987:1065). Förordning (1994:1163).

27 §  Har avgift betalats med för högt belopp, får ansökan om återbetalning av överskjutande belopp göras hos Sjöfartsverket inom sex månader från den dag då avgiften betalades.

Har avgift inte betalats eller betalats med för lågt belopp, får Sjöfartsverket kräva det felande beloppet inom sex månader från den dag då avgiften betalades eller senast skulle ha betalats. Har det förhållandet att avgift inte betalats eller betalats med för lågt belopp föranletts av brottsligt förfarande hos den som lämnat uppgifter för avgiftsbeslutet, gäller inte tidsbegränsningen.

28 §  Den som underlåter att lämna lots, medhjälpare eller lotselev någon förmån som anges i 21 § döms till penningböter. Förordning (1991:1372).

29 §  Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Sjöfartsverket.

30 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1074).