1 §  I denna lag avses med larmanläggning

2 §  Larminstallationsverksamhet får inte bedrivas utan tillstånd.

För tillstånd krävs

1. att den som ansöker om tillstånd kan antas komma att bedriva verksamheten med noggrannhet och omsorg,
2. att, om sökanden är en juridisk person, en föreståndare för verksamheten har utsetts,
3. att sökanden eller, om denne är en juridisk person, föreståndaren och medlemmarna i dess styrelse har gjort sig kända för laglydnad och ordentlighet.

Staten behöver inte tillstånd enligt första stycket. Detsamma gäller företag som avses i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

3 §  Fråga om tillstånd prövas av Polismyndigheten. Lag (2014:587).

4 §  Polismyndigheten får återkalla tillståndet, om förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger. Bevakningsföretag får i motsvarande fall förbjudas att bedriva larminstallationsverksamhet. Ett sådant förbud skall upphävas på ansökan av företaget, om det inte längre finns skäl för förbudet.

5 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmottagare hos Polismyndigheten. Lag (2014:587).

6 §  En larminnehavare är skyldig att göra vad som skäligen kan krävas av honom eller henne för att motverka att anläggningen genom obefogade larm förorsakar onödigt arbete för Polismyndigheten. Larminnehavaren ska särskilt ombesörja den skötsel och tillsyn av larmanläggningen som behövs och se till att personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet. Lag (2014:587).

7 §  Vid bedömningen av om utryckning ska göras eller annan åtgärd vidtas med anledning av ett larm bör Polismyndigheten, om åtgärden skulle leda till att andra uppgifter eftersätts, beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från myndighetens sida. Lag (2014:587).

8 §  Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas att larmet har utlösts av misstag eller att det har orsakats av andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning, får Polismyndigheten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för att förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter det att ett föreläggande enligt första stycket har utfärdats och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han eller hon har fullgjort vad som har förelagts honom eller henne, ska innehavaren betala kostnaden för utryckningen, om det inte är uppenbart oskäligt. Fråga om sådan ersättningsskyldighet prövas av Polismyndigheten.

Är i sådana fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos Polismyndigheten, får myndigheten, enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre ska få vara ansluten. Lag (2014:587).

9 §  Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag följs. Lag (2014:587).

10 §  Larminstallationsföretag och larminnehavare är skyldiga att på begäran lämna de upplysningar och visa de handlingar som behövs för tillsynen. Polismyndigheten får utfärda vitesföreläggande om detta inte görs. Lag (2014:587).

11 §  Den som bryter mot 2 § eller mot förbud som avses i 4 § andra meningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

12 §  Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt. Lag (2014:587).