1 §  I denna förordning avses med

naturligt uran: uran som innehåller den i naturen förekommande blandningen av isotoper,

anrikat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är högre än i naturligt uran,

utarmat uran: uran vari halten av isotopen uran 235 är lägre än i naturligt uran.

2 §  Anmälan enligt 7 a-7 c §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall göras till Statens kärnkraftinspektion.

Statens kärnkraftinspektion får meddela närmare föreskrifter om vad en anmälan skall innehålla samt i andra frågor som rör anmälningsskyldigheten. Kärnkraftinspektionen får också meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. Förordning (2000:167).

3 §  För radioaktiva ämnen som omfattas av undantag enligt 4-11 §§ eller 15 § denna förordning fordras tillstånd enligt strålskyddslagen (1988:220), om inte annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 § den lagen.

Bestämmelser om transport finns i lagen (2006:263) om transport av farligt gods. Förordning (2006:521).

3 a §  Statens kärnkraftinspektion och, i fråga om ärenden som avses i 19 §, Statens strålskyddsinstitut får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning i sådana ärenden om tillstånd som avses i 5 b § andra stycket andra meningen lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Dessa myndigheter får vidare för ett visst ärende besluta att en sådan beskrivning skall ges in. I sådana föreskrifter och beslut skall myndigheten med ledning av bestämmelserna i 6 kap.miljöbalken besluta vad som skall gälla beträffande förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningen och kraven på denna.

Beskrivningen skall kungöras med tillämpning av 14 a § strålskyddsförordningen (1988:293). Förordning (1998:892).

4 §  Var och en får, efter anmälan till statens kärnkraftinspektion, förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 15 gram av isotopen uran 235,
2. högst 15 gram av isotopen uran 233 i ren form eller ingående i förening,
3. högst 15 gram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. högst 5 kilogram naturligt eller utarmat uran i ren form eller ingående i förening, eller
5. högst 5 kilogram torium i ren form eller ingående i förening.

Vid samtidigt innehav enligt punkterna 1--3 får den sammanlagda vikten av innehavet inte överstiga 15 gram.

5 §  Universitet, högskola, forskningsanstalt eller liknande vetenskaplig institution får, efter anmälan till Statens kärnkraftinspektion, för vetenskaplig användning förvärva, inneha, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med

1. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
2. kärnavfall, och
3. torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle.

Institution som anges i första stycket får även för vetenskaplig användning efter anmälan till Statens kärnkraftinspektion till riket införa sådana ämnen som anges i första stycket 1 och 3.

Innehav av sådant kärnavfall som avses i 18 § skall anmälas till Statens kärnkraftinspektion. Förordning (2001:620).

5 a §  Statlig tillsynsmyndighet får för sin tillsynsverksamhet förvärva, inneha, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med kärnämne eller kärnavfall.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som avses i 18 § skall anmälas till Statens kärnkraftinspektion. Förordning (2001:620).

5 b §  Näringsidkare som utför servicearbeten på uppdrag av någon som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får inneha, hantera, bearbeta eller på annat sätt än att transportera ta befattning med kärnämne eller kärnavfall i den omfattning som behövs för att fullgöra uppdraget.

Innehav av kärnämne eller sådant kärnavfall som avses i 18 § skall anmälas till Statens kärnkraftinspektion. Förordning (2002:863).

6 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa deuterium, tritium eller litium eller förening vari något av dessa ämnen ingår för att använda ämnet för annat ändamål än att åstadkomma självunderhållande kärnreaktioner.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa produkt, såsom instrument, apparater eller preparat för medicinskt eller liknande ändamål, vari deuterium, tritium eller litium ingår.

8 §  Naturligt eller utarmat uran eller förening vari sådant uran ingår får, efter anmälan till Statens kärnkraftinspektion, förvärvas, innehas, bearbetas, transporteras eller till riket införas för

1. användning som motvikter i flygplan eller barlast i fartyg som tillverkas i Sverige,
2. framställning av strålskärmningsanordningar,
3. färgning av keramiska produkter och glas,
4. framställning av legering, om denna avses för annan användning än som kärnbränsle och halten av uran inte överstiger en viktprocent.

Sådan anmälan till Statens kärnkraftinspektion som avses i första stycket 1 behöver endast göras i samband med tillverkningen av flygplanet eller fartyget.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa motvikt eller anordning som avses i första stycket samt förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa produkt som avses i första stycket 3 och 4.Förordning (2001:620).

9 §  Torium eller förening vari torium ingår får, efter anmälan till statens kärnkraftinspektion, förvärvas, innehas, hanteras, bearbetas, transporteras eller införas till riket för framställning av

1. aktiveringsmassor för elektroder till gasurladdningslampor, gasurladdningsrör eller elektronrör,
2. glödnät och glödstrumpor,
3. högeldfasta keramer som inte är kärnbränsle,
4. lysämne (lyspulver),
5. linser eller filter för elektromagnetisk strålning,
6. legering vari halten av torium inte överstiger fem viktsprocent.

Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa produkt som avses i första stycket.

10 §  Uran, plutonium eller torium eller förening vari något av dessa ämnen ingår får, efter anmälan till statens kärnkraftinspektion, överlåtas till den som enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller enligt denna förordning får förvärva eller inneha sådant ämne eller sådan förening till den mängd som överlåtelsen avser.

11 §  Var och en får förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta, transportera eller på annat sätt ta befattning med eller till riket införa ämne vars halt av naturligt eller utarmat uran eller av torium inte överstiger 200 gram per ton.

12 §  Den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med kärnämne får, efter anmälan till Statens kärnkraftinspektion, från ett annat land i Europeiska unionen till riket införa

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
3. torium eller förening vari torium ingår, eller
4. använt kärnbränsle.

Första stycket får tillämpas endast om tillståndet omfattar sådant kärnämne som avses att införas till riket. Förordning (2002:863).

14 §  Uran, plutonium eller annat ämne som används som kärnbränsle får, efter anmälan till statens kärnkraftinspektion, införas till riket av den som har tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller annars ta befattning med sådant ämne.

Förvärv utom riket av ämne som anges i första stycket skall utan dröjsmål anmälas till statens kärnkraftinspektion.

15 §  För hantering, bearbetning eller annan befattning med ett kärnämne som avses i 4--11 §§ får sådana anordningar och anläggningar som behövs uppföras, innehas och drivas. Förordning (1995:153).

15 a §  Statens kärnkraftinspektion får i fråga om kärnämne eller kärnavfall meddela föreskrifter om avsteg eller i det enskilda fallet medge undantag från lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, utöver vad som följer av 4--15 §§, om särskilda skäl föreligger och det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts. Förordning (1992:1538).

16 §  Efter att ha hört Statens strålskyddsinstitut vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet prövar Statens kärnkraftinspektion frågor om tillstånd att förvärva, inneha, överlåta, hantera, bearbeta eller på annat sätt ta befattning med

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår,
6. kärnavfall, eller
7. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Efter att ha hört Statens strålskyddsinstitut vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet prövar Statens kärnkraftinspektion frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva de anläggningar som behövs för de verksamheter som avses i första stycket, under förutsättning att aktiviteten hos den totala mängden avfall i anläggningen inte vid någon tidpunkt överstiger 10 terabecquerel (TBq), varav högst 10 gigabecquerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen.

Andra stycket gäller inte sådana anläggningar som beslutas av Statens strålskyddsinstitut enligt 19 § första stycket 2.Förordning (2002:863).

16 a §  Statens kärnkraftinspektion prövar, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett land utanför Europeiska unionen till riket införa

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller högst 20 procent av isotopen 235 eller 233,
2. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
3. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening,
4. naturligt eller utarmat uran eller förening vari naturligt eller utarmat uran ingår,
5. torium eller förening vari torium ingår, eller
6. använt kärnbränsle som innehåller högst 20 kilogram uran.

Kärnkraftinspektionen prövar även, i andra fall än som avses i 14 §, frågor om tillstånd att från ett annat land i Europeiska unionen till riket införa

1. anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår som innehåller mer än 20 procent av isotopen 235 eller 233 om isotopen 235 eller 233 utgör högst 5 kilogram,
2. högst 5 kilogram plutonium i ren form eller ingående i förening.

Kärnkraftinspektionen skall, innan beslut fattas i fråga som avses i första eller andra stycket, ge Statens strålskyddsinstitut tillfälle att yttra sig vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet. Förordning (2002:863).

17 §  Statens kärnkraftinspektion prövar frågor om godkännande enligt 5 § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet om inte annat följer av 19 § första stycket 3 denna förordning. Kärnkraftinspektionen får förena ett godkännande med de villkor som behövs för att tillgodose syftet med lagen om kärnteknisk verksamhet.

Kärnkraftinspektionen får meddela sådana föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge sådan dispens från kravet på godkännande som avses i 5 § fjärde stycket lagen om kärnteknisk verksamhet. Kärnkraftinspektionen får meddela sådana föreskrifter eller ge sådan dispens endast om

1. uppdraget utförs under tillståndshavarens ledning,
2. frågan inte ska prövas av Statens strålskyddsinstitut enligt 19 § andra stycket, och
3. det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts.

Kärnkraftinspektionen ska med eget yttrande lämna över ett ärende om godkännande som avses i första stycket till regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är av särskild vikt.

Kärnkraftinspektionen ska, innan ett ärende överlämnas enligt tredje stycket, ge Statens strålskyddsinstitut tillfälle att yttra sig i fråga om villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet. Förordning (2007:724).

18 §  Efter att ha hört Statens strålskyddsinstitut vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till strålskyddet prövar Statens kärnkraftinspektion frågor om tillstånd att transportera eller genom landet transitera kärnämnen eller sådant kärnavfall som utgör högaktivt avfall från upparbetning. Förordning (1993:142).

19 §  Efter att ha hört Statens kärnkraftinspektion vad avser villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till säkerheten prövar Statens strålskyddsinstitut

1. frågor om tillstånd att transportera och i samband därmed ta befattning med eller till Sverige föra in eller från Sverige föra ut eller genom Sverige transitera annat kärnavfall än som avses i 18 §,
2. frågor om tillstånd att uppföra, inneha eller driva anläggningar för markdeponering av lågaktivt kärnavfall som inte härrör från kommersiell uranbrytning och till sådana anläggningar hörande anläggningar för behandling eller lagring, under förutsättning att aktiviteten hos den totala mängden avfall i markdeponeringsanläggningen inte överstiger 10 terabecquerel (TBq) varav högst 10 gigabecquerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen, och
3. frågor om godkännande enligt 5 § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet när det gäller uppdrag att transportera annat kärnavfall än som avses i 18 §.

I fråga om sådana uppdrag som avses i första stycket 3 får Statens strålskyddsinstitut meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från det krav på godkännande som enligt 5 § andra stycket 1 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet gäller för att en tillståndshavare skall få uppdra åt någon annan att vidta åtgärder som enligt lagen skall utföras av tillståndshavaren. Sådana föreskrifter eller dispenser får endast avse uppdrag som utförs under tillståndshavarens ledning. Föreskrifterna får meddelas och dispenserna ges endast om det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts. Innan Strålskyddsinstitutet meddelar en sådan föreskrift eller ger en sådan dispens, skall institutet ge Statens kärnkraftinspektion tillfälle att yttra sig i fråga om villkor eller föreskrifter som behövs med hänsyn till säkerheten.

Statens strålskyddsinstitut skall årligen till regeringen lämna uppgifter om de tillstånd som har meddelats avseende införsel, utförsel eller transitering av kärnavfall eller uppförande, innehav eller drift av anläggningar för markdeponering som avses i första stycket. Förordning (2006:521).

20 §  Statens kärnkraftinspektion prövar frågor om villkor enligt 8 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

För tillstånd enligt denna förordning gäller de ytterligare villkor som meddelas av Kärnkraftinspektionen med hänsyn till säkerheten.

Bestämmelser om de villkor och föreskrifter som avser strålskyddet och som beslutas av Statens strålskyddsinstitut finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2006:521).

20 a §  Statens kärnkraftinspektion får meddela föreskrifter om

1. åtgärder enligt 4 § kärntekniklagen (1984:3) för att upprätthålla säkerheten vid kärnteknisk verksamhet,
2. åtgärder som krävs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas som ingår i Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle,
3. de befogenheter som skall gälla för sådana internationella övervakare som avses i 17 § andra stycket kärntekniklagen.

Föreskrifter enligt första stycket 1 och 2 skall, då de rör fysiska skyddsåtgärder vid kärntekniska anläggningar, föregås av samråd med elberedskapsmyndigheten enligt elberedskapslagen (1997:288). Förordning (1997:295).

21 §  Kärntekniska anläggningar samt anordningar för innehav, hantering, bearbetning eller transport av kärnämne eller kärnavfall skall provas, kontrolleras eller besiktigas i den utsträckning det behövs för kontroll av att de säkerhetskrav uppfylls som anges i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Statens kärnkraftinspektion meddelar närmare föreskrifter om sådan provning, kontroll eller besiktning.

22 §  Statens kärnkraftinspektion utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och av villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt övervakar och kontrollerar slutförvar.

Bestämmelser om tillsyn från strålskyddssynpunkt, som utövas av Statens strålskyddsinstitut, finns i strålskyddslagen (1988:220). Förordning (1992:1538).

24 §  Ansökan om tillstånd enligt 5 § eller 5 a § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och ges in till Statens kärnkraftinspektion eller, i fall som avses i 19 § denna förordning, till Statens strålskyddsinstitut.

Om ansökan avser en fråga som regeringen skall pröva, skall myndigheten skaffa behövliga yttranden och med ett eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (1993:142).

24 a §  Beslut av en myndighet enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1538).

24 b §  En ansökan om införsel av använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land skall innehålla uppgifter om hur länge materialet skall finnas i landet och vart det därefter skall sändas.

Tillstånd till sådan införsel får medges endast om det är klarlagt att materialet kommer att föras ut ur landet inom en viss tid eller om tillstånd till slutförvaring har lämnats enligt 5 a § andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Förordning (1993:142).

24 c §  En ansökan om utförsel av kärnavfall skall innehålla uppgifter om hur materialet slutligt skall tas om hand. I fråga om material som härrör från en kärnteknisk verksamhet i Sverige skall ansökan innehålla en försäkran från exportören att han kommer att återta materialet om det inte kan tas om hand på beräknat sätt. Förordning (1995:153).

25 §  Det program som avses i 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall senast under september månad vart tredje år med början år 1986 insändas till Statens kärnkraftinspektion för att granskas och utvärderas. Förordning (1992:482).

26 §  Statens kärnkraftinspektion skall senast sex månader efter den tidpunkt som anges i 25 § med eget yttrande över det program som där avses överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.

Yttrandet skall innehålla en granskning och utvärdering av programmet i fråga om

1. planerad forsknings- och utvecklingsverksamhet,
2. redovisade forskningsresultat,
3. alternativa hanterings- och förvaringsmetoder, och
4. de åtgärder som avses bli vidtagna. Förordning (1992:482).

27 §  Statens kärnkraftinspektion prövar frågor om befrielse enligt 14 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet i de fall inspektionen har lämnat tillstånd till verksamheten med stöd av 16 eller 18 § i denna förordning.

Om tillstånd till kärnteknisk verksamhet har lämnats med stöd av 19 § i denna förordning, prövas frågor om befrielse som avses i första stycket av Statens strålskyddsinstitut. Förordning (1995:153).

28 §  Ansökan om befrielse som avses i 14 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall göras skriftligen och ges in till statens kärnkraftinspektion eller i fall som avses i 27 § andra stycket i denna förordning till statens strålskyddsinstitut.

Avser ansökningen fråga om befrielse som ankommer på regeringens prövning, skall kärnkraftinspektionen inhämta behövliga yttranden och med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.

29 §  Beslut om tillstånd enligt 16 § andra stycket och 19 § första stycket 2 får överklagas av en sådan ideell förening som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken. Förordning (2005:207).

Bilagan har upphävts genom förordning (1995:153).