Förordning om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen m.m.
Ersättning enligt 27 § femte stycket konsumentkreditlagen (1992:830) och 9 § femte stycket lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. lämnas med högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat.
I mål om handräckning enligt 10 § lagen (1915:219) om avbetalningsköp får säljaren räknas till godo ersättning för
- 1.utsökningsavgift,
- 2.eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde,
- 3.utgift för inställelse vid förrättning, om inställelsen har varit nödvändig för att tillvarata säljarens rätt,
- 4.kostnad för transport av godset.
Ersättning enligt första stycket 2 bestäms till skäligt belopp, dock högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat. När ersättning bestäms enligt första stycket 3 tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittne. Ersättning enligt första stycket 4 bestäms till skäligt belopp.
I mål om verkställighet av en dom där köparen har förpliktats att utge gods som sålts genom avbetalningsköp enligt lagen (1915:219) om avbetalningsköp, räknas säljaren till godo ersättning för kostnad enligt vad kronofogdemyndigheten bestämmer.
Ändringar och övergångsbestämmelser
SFS 1992:1013
Övergångsbestämmelse
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993, då förordningen (1979:330) om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1977:981) m. m. skall upphöra att gälla. De nya föreskrifterna skall tillämpas även i fråga om ersättning enligt 17 § femte stycket konsumentkreditlagen (1977:981) när handräckning sker med tillämpning av den lagen.