1 §  Följande bestämmelser i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG) som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), i bilagan till protokollet den 17 mars 1993 med justeringar av EES-avtalet (EES-protokollet) och i bilaga 11 till Gemensamma EES-kommitténs beslut 7/94 av den 21 mars 1994 om ändring av protokoll 47 och vissa bilagor till EES-avtalet skall gälla som svensk förordning:

1. Artiklarna 1,2 och 4--19 i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter,
2. Rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter.
3. Kommissionens förordning (EEG) nr 3314/90 av den 16 november 1990 om anpassning med hänsyn till teknisk utveckling av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter.
4. Rådets förordning (EEG) nr 3688/92 av den 21 december 1992 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter.
5. Artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 3572/90 av den 4 december 1990 om ändring, till följd av Tysklands enande, av vissa direktiv, beslut och förordningar i fråga om transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. Förordning (1994:593).

2 §  Som bilaga 1--4 till denna förordning finns de svenska texterna till förordningarna (EEG) nr 3820/85, (EEG) nr 3821/85, (EEG) nr 3314/90 och (EEG) nr 3688/92. Den svenska texten till förordning (EEG) nr 3572/90 finns intagen som bilaga 7 till lagen (1993:44) om redovisning av vissa infrastrukturkostnader m. m. Förordning (1994:593).

3 §  De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

4 §  När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för EG:s rättsordning, exempelvis

• ingresser,
• adressaterna för EG:s rättsakter,
• hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
• hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlemsstaterna, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,
• hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden, skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning i den lydelse protokollet har efter ändringar enligt protokollet den 17 mars 1993 med justeringar av EES-avtalet och Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet.
2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.
3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Förordning (1994:593).

5 §  Med EFTA-stat avses i denna förordning en medlem av Europeiska frihandelssammanslutningen för vilken EES-avtalet har trätt i kraft.

6 §  Om en tvist enligt artikel 8.5 i förordning (EEG) nr 3821/85 uppstår med en EFTA-stat, skall tvisten hänskjutas till Ständiga kommittén. Om tvisten uppstår med en EG-medlemsstat skall tvisten hänskjutas till Gemensamma EES-kommittén. Förordning (1994:593).

8 §  Behörig myndighet enligt artiklarna 5.2 andra stycket b och 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85, artiklarna 7, 8.4, 9.2, 12.2, 12.3 och 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 samt punkt V.4 i bilagan till förordning (EEG) nr 3821/85 är för Sveriges del Vägverket. Verket skall även fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85.

Godkännande av montörer och verkstäder enligt artikel 12.1 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall ske genom ackreditering enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Styrelsen för teknisk ackreditering skall underrätta Vägverket om de ackrediteringar och återkallelser av ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse.

/r3/ Definitioner

9 §  Den definition som avses i artikel 1.7 i förordning (EEG) nr 3820/85 har följande lydelse:

1. Med linjetrafik avses persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid förut bestämda hållplatser.
2. Regler för hur trafiken skall bedrivas, vilka godkänts av medlemsstaternas behöriga myndigheter och publicerats av transportföretaget innan verksamheten börjat, skall innehålla befordringsvillkor, särskilt vad avser turtäthet, tidtabeller, biljettpriser och skyldigheten att befordra passagerare, om sådana villkor inte är föreskrivna i lagar eller andra författningar.
3. Som linjetrafik anses också, oavsett vem som bedriver trafiken, sådan trafik för befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare som bedrivs i enlighet med vad som sägs i punkt 1. Sådan trafik, särskilt för befordran av personal till och från deras arbetsplats eller av skolelever till och från skolan, betecknas hädanefter som speciell reguljär trafik.

Det förhållandet att trafiken anpassas efter berörda parters behov skall inte medföra att den inte anses som linjetrafik.

10 §  Utöver av vad som följer av bestämmelserna i körkortslagen (1977:477), körkortsförordningen (1977:722) och förordningen (1981:96) om godkännande och utbyte av utländska körkort skall kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i förordning (EEG) nr 3820/85 för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett av Vägverket eller gymnasieskolan anordnat skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg.

Vägverket skall utfärda ett intyg om yrkeskompetens till förare som uppfyller kraven i första stycket. Förordning (1993:1355).

11 §  I enlighet med artikel 13.1 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall de i 1 § nämnda rättsakterna inte tillämpas på vägransporter inom Sverige som utförs med

1. fordon som inte förvärvsmässigt används för persontransporter och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpliga för transport av högst 17 personer, föraren inräknad, och som är avsedda för detta ändamål,
2. fordon som används av myndigheter för att tillhandahålla offentliga tjänster som inte konkurrerar med utövare av yrkesmässig trafik,
3. fordon som används av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, eller fiskeriföretag för godstransporter inom en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet normalt är stationerat, inberäknat kommuner vilkas centrum är belägna inom denna radie,
4. fordon som används för transport av djuravfall eller kadaver, som inte är avsedda till människoföda,
5. fordon som används för transport av levande djur från lantgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier,
6. fordon som används som butiker på lokala marknader eller för hemförsäljning eller som används för mobila bank-, penningväxlings- eller sparverksamheter, för religiösa ändamål, för utlåning av böcker, grammofonskivor eller kassetter, för kulturevenemang eller utställningar och som är särskilt utrustade för sådana ändamål,
7. fordon som uteslutande används på sådana öar med en areal av högst 2 300 kvadratkilometer, som inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon,
8. fordon som används för godstransporter och som drivs med hjälp av på fordonet alstrad gas eller med elkraft eller som är utrustade med en automatiskt verkande hastighetsmaximerande anordning, i den mån sådana fordon i registreringslandets nationella lagstiftning jämställs med fordon framdrivna av bensin- eller dieselmotor, och vars högsta tillåtna vikt, inklusive släp- eller påhängsvagn, inte överstiger 3,5 ton,
9. fordon som används för övningskörning vid körkortsutbildning, samt
10. dragfordon som uteslutande används inom jord- och skogsbruk.

Vägverket prövar varje fråga om undantag från tillämpning av rättsakterna för fordon som inom en radie av 50 kilometer från den ort där det normalt är stationerat transporterar material eller utrustning som föraren använder i sitt arbete, förutsatt att körningen av fordonet inte utgör förarens huvudsakliga uppgift och att undantaget inte allvarligt strider mot förordningens syften. Förordning (1994:1298).

12 §  Vägverket får även medge undantag från tillämpningen av de i 1 § nämnda rättsakterna enligt de förutsättningar som anges i artikel 13.2 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 3821/85.

13 §  På diagramblad som används i färdskrivare i fordon som är registrerade i Sverige får tiden registreras i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EEG) nr 3821/85.

/r3/ Kontroller

14 §  Med behörig kontrollmyndighet och kontrolltjänsteman enligt denna förordning avses för Sveriges del polismyndighet och polisman eller Vägverket och tjänsteman som är förordnad av verket.

15 §  Kontroll av att denna förordning följs skall ske genom regelbundna kontroller, både ute på vägarna och i företagens lokaler, på sådant sätt att

1. de varje år täcker minst en procent av de dagsverken som utförts av förare av sådana fordon som omfattas av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85,
2. minst 15 procent av det sammanlagda antalet kontrollerade dagsverken kontrolleras på vägarna och minst 25 procent i företagens lokaler.

16 §  Kontrollen bör anordnas så att den inte orsakar större olägenhet än som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.

Vid kontroller får fordonet provköras i den utsträckning som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), bilavgasförordningen (1991:1481) eller förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter.

17 §  Minst två gånger om året skall vägkontroller av förare och fordon som omfattas av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan EES-stat, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.

18 §  Vägkontroller skall genomföras på olika platser när som helst och täcka en så stor del av vägnätet att det blir svårt att undvika kontrollstationerna. De skall genomföras utan diskriminering av fordon och förare, oberoende av om de hör hemma i landet.

Vid vägkontroller skall följande kontrolleras:

1. Dagliga körperioder, raster och dygnsvila samt diagrambladen för de föregående dagarna som medförts på fordonet enligt artikel 15.7 i förordning (EEG) nr 3821/85.
2. Senaste veckovila, om sådan krävs.
3. Färdskrivarens funktion genom kontroll av eventuellt missbruk av skrivare, diagramblad eller, i förekommande fall, de handlingar som avses i artikel 14.5 i förordning (EEG) nr 3820/85.

För att underlätta den behörige kontrolltjänstemannens arbete, skall denne ha en lista över de viktigaste kontrollmomenten och en parlör som innehåller de uttryck som vanligen används i samband med transportverksamhet.

19 §  Visar det sig vid en vägkontroll att en färdskrivare har brister som är av endast ringa betydelse skall kontrolltjänstemannen påpeka bristerna för fordonets förare.

Om bristerna inte är av endast ringa betydelse skall kontrolltjänstemannen meddela föreläggande om att de skador eller funktionsfel som finns på färdskrivarutrustningen skall åtgärdas av arbetsgivaren så snart som omständigheterna medger eller, om fordonet inte kan återvända till stationeringsorten inom en vecka från den dag då utrustningen gick sönder eller funktionsfelet upptäcktes, av föraren under resans gång. I föreläggandet skall det anges den tid inom vilken

• fordonet skall kontrollbesiktas, eller
• ett intyg skall visas upp för en kontrollmyndighet där en godkänd montör eller verkstad bekräftar att bristerna har avhjälpts.

Kontrolltjänstemannen skall omedelbart efter kontrollen överlämna föreläggandet till fordonets förare. Om förarens arbetsgivare inte är närvarande vid vägkontrollen, skall kontrolltjänstemannen så snart som möjligt underrätta även denne om föreläggandet.

20 §  Om ett föreläggande enligt 19 § inte följts inom föreskriven tid, inträder körförbud för fordonet. Körförbudet gäller till dess att föreläggandet följts.

Även om körförbud inträtt får fordonet användas vid provkörning i omedelbart samband med reparation samt för färd kortaste lämpliga väg till godkänd montör eller verkstad för reparation och till riksprovplats för besiktning.

21 §  Om ett föreläggande enligt 19 § avser ett fordon som är registrerat i Sverige, skall kontrolltjänstemannen lämna uppgift om föreläggandet till Vägverket. Verket skall även underättas om när någon har följt ett föreläggande enligt 19 §. Vägverket skall informera fordonsägaren om föreläggandet.

22 §  Om det vid en vägkontroll framkommer omständigheter som ger anledning att anta att en förare av ett fordon som är registrerat i en annan EES-stat har begått en överträdelse, som inte kan styrkas under kontrollförfarandet på grund av att nödvändiga uppgifter saknas, skall de behöriga myndigheterna i berörda EES-stater bistå varandra vid utredningen av ärendet. Om en behörig EES-stat i detta syfte kontrollerar ett företags lokaler, skall resultatet av denna kontrollåtgärd meddelas till den andra berörda staten.

23 §  Kontroll i företagslokaler skall planeras på grundval av tidigare erfarenheter från olika slags transporter. Sådana kontroller skall även utföras när allvarliga överträdelser av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 har avslöjats vid vägkontroller.

Vid kontroller i företagslokaler skall följande kontrolleras, förutom de kontrollmoment som ingår i vägkontrollförfarandet:

1. Veckovila och körperioder mellan dessa viloperioder.
2. Tvåveckorsgränsen för körtimmar.
3. Kompensation för minskade dygns- eller veckoviloperioder.
4. Användning av diagramblad och sättet att organisera förarnas arbetspass.

En sådan kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument som begärts in från företaget.

/r3/ Utbyte av information

24 §  Rikspolisstyrelsen skall senast den 31 mars varje år förse Vägverket med uppgifter om antalet av polisen under föregående år kontrollerade förare på vägar, antalet kontroller i företagslokaler, antalet dagsverken, antalet förelägganden av ordningsbot och antalet anmälda överträdelser. Dessa uppgifter, bland andra, skall ingå i den information som Vägverket skall lämna till EFTA:s övervakningsmyndighet enligt artikel 16.2 i förordning (EEG) nr 3820/85.

25 §  Information som skall sändas till medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt artikel 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85 samt artikel 7, 8.4 andra stycket, 12.3 och 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall beträffande EFTA-staterna skickas till deras behöriga myndigheter samt beträffande EG-staterna till Ständiga kommittén.

Uppgifter enligt artikel 17.3 i förordning (EEG) nr 3820/85 och artikel 19.3 i förordning (EEG) nr 3821/85 skall utbytas den 24 maj varje år och även på särskild begäran av en EES-stat i enskilda fall. För detta ändamål skall Vägverket använda en enhetlig rapporteringsblankett som utarbetats av EG-kommissionen.

26 §  För kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 3821/85 gäller följande.

1. Sådana intyg som avses i punkt 1 får utfärdas av en godkänd montör eller verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder denne.
2. Periodiska besiktningar av färdskrivarutrustning i fordon enligt punkt 3 a skall göras i samband med kontrollbesiktningar enligt fordonskungörelsen (1972:595).
3. Den besiktning som avses i punkt 3 b av fordon registrerade i Sverige skall göras vartannat år antingen i samband med kontrollbesiktningen eller av en godkänd montör eller verkstad. Förordning (1993:1355).

27 §  Till penningböter döms

1. medlemmar av en fordonsbesättning som bryter mot artikel 5.1--5.3 i förordning (EEG) nr 3820/85,
2. förare som bryter mot artikel 6, 7.1, 7.4, 8.1--8.3, 12 andra meningen eller 14.5 i förordning (EEG) nr 3820/85 eller mot artikel 3.1, 15.1--15.3, 15.5, 15.7, 16.1 andra stycket eller 16.2 i förordning (EEG) nr 3821/85,
3. arbetsgivare som bryter mot artikel 10 i förordning (EEG) nr 3820/85 eller mot artikel 14.1 eller 16.1 första stycket i förordning (EEG) nr 3821/85,
4. näringsidkare som bryter mot artikel 14.1--14.4 eller 14.6 i förordning (EEG) nr 3820/85 eller mot artikel 14.2 i förordning (EEG) nr 3821/85,
5. den som olovligen avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt punkt V.4 i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 3821/85,
6. den som hindrar eller försvårar kontroll enligt denna förordning,
7. förare av ett fordon som brukas i strid mot körförbud enligt 20 §,
8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter i intyg enligt 26 § 1,
9. den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna förordning.

I de fall som avses i första stycket 1, 2 eller 7 döms även arbetsgivaren till penningböter, om inte förseelsen berott på omständigheter som han inte haft inflytande över.

28 §  Till straff enligt denna förordning skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

29 §  En kopia av dom eller slutligt beslut i mål om ansvar enligt denna förordning skall av domstolen sändas till Vägverket och i förekommande fall till den länsstyrelse som enligt yrkestrafiklagen (1988:263) har gett trafiktillstånd till den yrkesmässiga trafiken. Om målet gäller en vägtransport med ett fordon som är registrerat i utlandet och om transporten inte avser linjetrafik, skall en kopia sändas även till Generaltullstyrelsen.

30 §  Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av den, skall polisen hindra varje fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

31 §  Vägverkets beslut enligt artikel 5 i förordning (EEG) nr 3820/85, artikel 5, 8.2 eller 8.4 första stycket i förordning (EEG) nr 3821/85 eller 11 § andra stycket eller 12 § får överklagas hos regeringen.

Ett föreläggande enligt 19 § får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut får inte överklagas.

32 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning får meddelas av Vägverket. Verket skall samråda med Rikspolisstyrelsen innan föreskrifter beslutas om kontroll.