1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter om

1. fiske och vattenbruk inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon,
2. fiske från svenska fartyg utanför Sveriges ekonomiska zon,
3. marknadsreglering för fiskeri- och vattenbruksprodukter, och
4. stöd till vattenbruket och fiskerinäringen.

I förordningen ges föreskrifter som behövs för att EU:s gemensamma fiskeripolitik ska kunna genomföras i Sverige. Förordning (2014:1061).

2 kap. Fisket och vattenbruket

2 §  Länsstyrelsen prövar frågor om tillstånd att sätta ut eller sträcka ut fasta redskap.

Tillstånd får endast beviljas fiskare som bedriver yrkesmässigt fiske, om inte annat följer av 11 § fiskelagen (1993:787) eller särskilda skäl föranleder annat.

3 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om utländska medborgares rätt till fiske i Sveriges territorialhav och i Sveriges ekonomiska zon enligt 13 § tredje stycket fiskelagen (1993:787) om sådan rätt följer av internationella överenskommelser. Förordning (2014:1061).

4 §  Sådant tillstånd till fiske för utländska medborgare som avses i 13 § tredje stycket fiskelagen (1993:787) och som avser annat fiske än yrkesmässigt fiske meddelas av länsstyrelsen.

Att fisk som fångats i havet med stöd av sådant tillstånd som avses i första stycket inte får säljas framgår av artikel 55 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006. Tillstånd kan även i annat fall förenas med villkor att fisken inte får säljas. Förordning (2014:1061).

5 §  Det är förbjudet att fiska mal, flodpärlmussla och sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N. Förordning (2007:956).

6 §  Fiske får inte bedrivas med gift, sprängämnen eller andra bedövande eller dödande ämnen, elektrisk ström, skjutvapen eller sådana redskap som fisken kan spetsas med. Fiske med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter, är dock tillåtet. Huggkrok får användas för att bärga fisk som har fångats med andra redskap.

Hummer eller krabba får inte fångas vid dykning.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N eller F är det förbjudet att för fiske använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Förordning (2007:956).

7 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter för fiskevården och fiskets bedrivande som förbjuder eller begränsar

1. fisket med avseende på vilken fisk som får fångas,
2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder eller fiskeredskap, och
3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål.

I fråga om fiske i andra vatten än havet och vattnen längs kusterna och Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland till första definitiva vandringshindret, får föreskrifter enligt första stycket meddelas endast för att skydda särskilt hotade arter eller stammar av nationellt intresse.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om tillstånd för fiske av en viss art, inom ett visst område, med ett visst fiskefartyg eller med användning av vissa redskap eller fiskemetoder.

Havs- och vattenmyndigheten får också meddela föreskrifter för fiskevården och fiskets bedrivande som avser skyldighet att ta ombord och föra i land fisk som har fångats, förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fisk.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter för fiskets bedrivande som avser fördelning av fiskemöjligheter enligt artikel 16.6 och 16.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG. Havs- och vattenmyndigheten får också meddela föreskrifter om hur sådana fiskemöjligheter får överlåtas av en fiskelicensinnehavare till en annan under det år eller den förvaltningsperiod då fiskemöjligheterna får användas. Förordning (2016:250).

8 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om att kräftfiske på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får bedrivas endast efter tillstånd av myndigheten eller av länsstyrelsen. Tillstånd ska i första hand lämnas den som ägnar sig åt yrkesmässigt fiske. Förordning (2011:646).

8 a §  En producentorganisation som erkänts av Jordbruksverket enligt 3 kap. 2 § får behandla personuppgifter som avses i 8 b § i syfte att förmedla överlåtelser mellan fiskare av sådana fiskemöjligheter som avses i 7 § femte stycket. Uppgifterna får bara behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen. Förordning (2014:1427).

8 b §  En producentorganisation som erkänts av Jordbruksverket enligt 3 kap. 2 § är personuppgiftsansvarig för behandlingen av sådana personuppgifter som lämnats ut från Havs- och vattenmyndighetens databas till producentorganisationen. Förordning (2014:1427).

8 c §  En producentorganisation som erkänts enligt 3 kap. 2 § får ha direktåtkomst till uppgifter i Havs- och vattenmyndighetens databas om sådana fiskemöjligheter som avses i 7 § femte stycket och om fångster som rapporterats enligt artikel 14, 15 eller 28 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009. Direktåtkomst får bara avse uppgifter som den registrerade har samtyckt till utlämnande av. Förordning (2015:408).

9 §  Det är förbjudet

1. att utan föregående desinfektering använda redskap för kräftfiske i ett vatten om redskapet tidigare använts för fiske i ett annat vatten,
2. att förvara eller kasta kräftor eller delar av kräftor i annat vatten än det där de fångats, och
3. att i ett vatten rengöra eller kasta emballage i vilket kräftor från ett annat vatten har förvarats.

10 §  För att hindra spridningen av kräftpest får länsstyrelsen besluta att ett visst område ska anses kräftpestsmittat eller vara skyddsområde för flodkräfta.

Ett beslut om skyddsområde ska vara grundat på en förvaltningsplan för flodkräfta som länsstyrelsen upprättat och Havs- och vattenmyndigheten godkänt. Förordning (2012:110).

11 §  Inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat är det förbjudet att

1. fånga kräftor,
2. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor,
3. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats.

Fiskeredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som har använts i ett vatten inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat får inte transporteras till någon annan sjö eller något annat vattendrag inom området eller föras ut ur området utan föregående desinfektering.

Inom ett område som har förklarats utgöra skyddsområde är det förbjudet att

1. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området,
2. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats,
3. utan föregående desinfektering använda fiskeredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som har använts i vatten utanför området,
4. utplantera signalkräfta.

Länsstyrelsen får föreskriva sådana undantag från bestämmelserna i första till tredje styckena som inte ökar risken för smittspridning eller som behövs av vetenskapliga skäl. Förordning (2005:462).

12 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens intressen.

I ärenden enligt fiskelagen (1993:787) får Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen besluta att det ska göras en analys av vilken inverkan en fiskemetod eller utsättande av en fiskart har på miljön. Naturvårdsverket ska ges tillfälle att yttra sig över en sådan analys.

Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen får besluta att den som ska använda metoden eller sätta ut fiskarten ska göra och bekosta analysen. När en analys görs av någon av myndigheterna, får denna besluta att den som ska använda den nya metoden eller sätta ut fisken ska betala en avgift som helt eller delvis motsvarar kostnaderna för analysen. Vid bedömningen av om den enskilde ska svara för kostnaderna för analysen ska hänsyn tas till omfattningen av dennes verksamhet. Förordning (2011:646).

14 §  Märkning av redskap som används vid fiske och märkning av fisksump ska utföras så att det framgår av märkningen vem som använder redskapet eller sumpen, om användaren av redskapet är yrkesfiskare eller fritidsfiskare och om användaren fiskar med enskild fiskerätt.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om sådan märkning. Förordning (2011:646).

15 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om utmärkning av fiskeredskap. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Jordbruksverket och Sjöfartsverket. Förordning (2011:646).

15 a §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om utmärkning av vattenbruksanläggningar. Innan verket meddelar sådana föreskrifter ska det höra Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket. Förordning (2011:646).

16 §  För att sätta ut fisk eller flytta fisk från ett vattenområde till ett annat eller för att anlägga och driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen. Ett tillstånd får förenas med villkor.

Tillstånd till fiskodling får meddelas för viss tid.

Tillstånd får inte ges för sådana fiskarter eller fiskstammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte heller ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar.

Om någon i en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende om vattenverksamhet enligt miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser är ålagd att vidta en åtgärd som kräver tillstånd enligt första stycket, skall tillståndsprövningen endast omfatta de villkor som behövs för att förebygga spridning av smittsamma sjukdomar.

Bestämmelser om att en särskild tillståndsprövning krävs i vissa fall finns i 7 kap.28 a-29 b §§miljöbalken. Förordning (2001:452).

17 §  Länsstyrelsen får helt eller delvis återkalla ett tillstånd att bedriva fiskodling

1. om den som har sökt tillståndet har vilselett länsstyrelsen genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet,
2. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts och avvikelsen inte är av ringa betydelse,
3. om det genom verksamheten har uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
4. om verksamheten medför avsevärd risk för skyddsvärda fiskbestånd,
5. om tillståndet inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas,
6. om verksamheten slutligt har upphört,
7. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd, eller
8. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet. Förordning (2006:197).

17 a §  Länsstyrelsen får ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana i ett tillstånd att bedriva fiskodling

1. om den som har sökt tillståndet har vilselett länsstyrelsen genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,
2. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,
3. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
4. om en från smittskyddssynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny odlingsteknik, eller
5. för att förbättra en anläggnings rymningssäkerhet.

Villkor eller bestämmelser enligt första stycket får inte vara så ingripande att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras. Förordning (2006:197).

17 b §  Lax eller öring som har sina uppväxtområden i havet eller i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland får sättas ut endast om den är märkt genom att dess fettfena är bortklippt. Förordning (2006:197).

18 §  Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om fiskodling, flyttning av fisk mellan fiskodlingar och slakt av odlad fisk. Innan verket meddelar föreskrifter som rör frågor om påverkan på miljön i sjöar, vattendrag eller hav ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2011:646).

18 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela

1. föreskrifter om undantag från 17 b § som det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för, och
2. ytterligare föreskrifter om utsättning och flyttning av fisk i andra fall än de som avses i 18 §.

Innan myndigheten med stöd av första stycket 2 meddelar föreskrifter som rör frågor om fiskhälsa ska myndigheten höra Jordbruksverket. Förordning (2011:646).

19 §  Frågor om fiskelicens och personlig fiskelicens prövas av Havs- och vattenmyndigheten.

Vid prövningen av om fisket har sådan anknytning till svensk fiskerinäring som avses i 30 § fiskelagen (1993:787) ska myndigheten särskilt ta hänsyn till om

1. värdet av den fångst som sökanden under ett kalenderår landar i Sverige uppgår till minst hälften av dennes totala fångst,
2. minst hälften av sökandens fiskefärder utgår från en svensk hamn,
3. minst hälften av deltagarna i sökandens fiske är bosatta här i landet, eller
4. sökanden har ett fast driftställe i Sverige.

Havs- och vattenmyndigheten ska vid sin prövning ta hänsyn till också andra omständigheter som sökanden åberopar till stöd för att fisket är anknutet till svensk fiskerinäring.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om kravet i 30 § fiskelagen (1993:787) på att fiskekapacitet ska föras ut ur den svenska fiskeflottan. Förordning (2014:1061).

19 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om vilka särskilda villkor som ska vara uppfyllda för att en ny licens ska kunna utfärdas efter återkallelse. Förordning (2014:1061).

20 §  Havs- och vattenmyndigheten prövar ansökningar om tillstånd att från ett svenskt fartyg fiska i en utländsk ekonomisk zon eller fiskezon. Endast ansökningar från den som har fiskelicens får beviljas.

Havs- och vattenmyndigheten får överlämna en ansökan enligt första stycket till regeringens prövning om ansökan gäller outnyttjade fiskemöjligheter enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och om tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten, om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93 och (EG) nr 1627/94 och om upphävande av förordning (EG) nr 3317/94 och det finns särskilda skäl för det. Förordning (2017:946).

21 §  Havs- och vattenmyndigheten får besluta om undantag från 5 och 6 §§ samt 9 a § första stycketfiskelagen (1993:787) om det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för det. Om undantaget avser endast 5 och 6 §§ prövas frågan i stället av länsstyrelsen.

Havs- och vattenmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från 9 a § första stycket andra och tredje meningarna fiskelagen när det gäller fiske med burar efter skaldjur i fritidsfiskebaserad fisketurismverksamhet.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta om undantag från 2, 4–6 §§, 11 § första och andra styckena och 16 §, om fisket bedrivs på uppdrag av myndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om tillstånd till fiske av vetenskapliga skäl enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Förordning (2014:1061).

22 §  I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, får undantag från bestämmelserna i 5 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen är uppfyllda.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har markerats med N eller F, får undantag från bestämmelserna i 6 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen är uppfyllda. Förordning (2007:956).

1 §  I detta kapitel finns föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde. Koordinaterna för de brytningspunkter som avgränsar fiskeområdet anges i bilaga 3. Förordning (2016:826).

2 §  Fredningszonerna inom Torneälvens fiskeområde utgörs av vattenområden som sträcker sig 200 meter åt båda sidorna från de räta linjer som anges med koordinater i bilaga 3.

Allt slags fiske med småryssjor, redskap försedda med botten samt kroknät och andra redskap för fångst av lax eller öring är förbjudet i den del av havet som avgränsas av älvmynningen och en linje dragen från södra stranden av Salmenlahtis mynning via de södra uddarna av Kraaseli och Tirro, över Sellö nordvästra spets till Pirkkiö nordvästra udde. Förordning (2016:826).

3 §  Vid fiske efter lax och öring får endast följande redskap användas:

1. fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 4,
3. spö och drag, och
4. håv på fångstplatser enligt bilaga 4.

Vid fiske efter andra arter än lax och öring får endast följande redskap och metoder användas:

1. fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 4,
3. förankrade nät i havsområdet och inom älvområdets lugnvatten, sel och sjöar,
4. lak- och gäddkrok och lakryssja,
5. not i havsområdet,
6. håv på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 4,
7. mjärde och småryssja,
8. spö och drag samt pilk, och
9. mete med naturligt bete utom i forsar och strömmande vatten.

Vid fiske med handredskap får högst tre drag per redskap användas samtidigt. Under fiske med handredskap måste redskapen hela tiden vara inom räckhåll för fiskaren.

Inom fångstplatser där kullenät, flytnät och håv får användas enligt bilaga 4 är det tillåtet att ställa i ordning fångstplatsen för fisket i den omfattning som är nödvändig för fiskets utförande. Vid iordningställandet får fiskande redskap inte användas om avsikten är att fånga fisk med dem under iordningställandet. Den som avser att ställa i ordning en fångstplats ska senast sju dagar innan arbetet påbörjas meddela sin avsikt till Polismyndigheten. Förordning (2016:826).

3 a §  Trots 3 § andra stycket 3 är det under 2017 förbjudet att fiska med förankrade nät i sjön Kilpisjärvi närmare Könkämäälvens utlopp än linjen från spetsen på udden Siikaniemi på den finska sidan rakt norrut till den svenska stranden, samt närmare västra delen av Koltalahti än den nord-sydliga linjen som går i mitten av ön Saivonsaari (Sáivvasuolu) och närmare Siilaskoskis inlopp än linjen från spetsen på udden Maanitenlahti direkt västerut till motsatta stranden. Förordning (2017:368).

4 §  Andra redskap än de som anges i 3 § är förbjudna. För fiske efter samtliga arter gäller dessutom följande.

1. Fiske med utter (harrbräde) eller därmed jämförbar fiskemetod är förbjudet.
2. Fiske med skjutvapen, bedövande eller giftiga ämnen eller elektrisk ström är förbjudet.
3. Fiske med handredskap eller andra krokar än lak- och gäddkrok med avsikt att kroka fisken från utsidan eller på sådant sätt att risken för detta är uppenbar är förbjudet. En fisk som krokats utanför munnen ska genast släppas tillbaka i vattnet.
4. Fiske med ljuster och andra redskap som genomtränger fisken från utsidan är förbjudet. Skaftförsedd huggkrok får dock användas för att lyfta fisk som fångats med annat redskap.
5. Vid fiske med förankrade nät är det förbjudet att använda strömhinder, ledarm eller andra fasta konstruktioner.
6. Föremål som är avsedda att skrämma fisken eller hindra dess gång får inte placeras i eller ovanför vattnet.
7. Förbjudna redskap får inte förvaras ombord eller på annat sätt finnas till hands. Detsamma gäller under förbudstid för redskap som är tillåtna vid andra tider. Det är dock tillåtet att transportera skjutvapen som används för jakt. I havsområdet är det även tillåtet att under förbudstid transportera redskap som är tillåtna enligt 3 § om de är bundna och undanstuvade. Förordningen (2010:1114).

5 §  Vid fiske med nät efter andra arter än lax och öring får endast sådana flytnät och förankrade nät användas som består av enkel nätduk utan påse (grimm) tillverkad av entrådig nylon (monofil) med en maximal tjocklek på 0,20 millimeter. I havet är det dock tillåtet att använda grövre tråd i nät med maskstorlek upp till 40 millimeter.

Ett flytnät får vara högst 120 meter långt. Ett kullenät får vara högst 200 meter långt.

Ett förankrat nät får vara högst 60 meter långt. Detta gäller dock inte vid fiske i havsområdet under perioden från och med den 1 augusti till och med den 30 april. Det gäller inte heller vid fiske i havsområdet med förankrade nät vars maskstorlek är högst 40 millimeter. Avståndet mellan förankrade nät ska vara minst 60 meter.

Ingångsöppningen på en mjärde för nejonöga får inte överskrida 16 centimeter i någon riktning.

I fiskeredskap, utom i mjärdar och håvar för fiske efter lax och öring, får inte användas metalltråd, metallwire eller motsvarande.

Fiske i älvområdet med håv efter andra arter än lax och öring är tillåtet bara med håv som är tillverkad av entrådig nylon (monofil) med en trådtjocklek på högst 0,40 millimeter. Förordning (2011:541).

5 a §  Trots 5 § tredje stycket får ett förankrat nät vara högst 240 meter långt vid fiske under 2017 i sjön Kilpisjärvi.

Fiske under 2017 i älvområdet med handredskap utrustat med sänke, tafs och drag (spinnfluga) är endast tillåtet med enkelkrok med en största öppning på 12 millimeter. Förordning (2017:368).

6 §  Ett fiskeredskap som används för fångst ska vara märkt på sådant sätt att det klart framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes kontaktuppgifter. Märkningen ska tydligt kunna observeras utan att redskapet behöver tas upp ur vattnet. Handredskap som hålls i handen eller annars finns inom räckhåll för fiskaren behöver inte vara märkta.

I övrigt gäller allmänna bestämmelser om märkning och utmärkning av fiskeredskap. Förordningen (2010:1114).

7 §  I älvområdet ska fiskeredskap ha följande maskstorlek:

1. vid fiske efter lax eller öring med flytnät och kullenät minst 100 millimeter,
2. vid fiske efter andra arter än lax och öring med flytnät och kullenät minst 80 millimeter och högst 100 millimeter,
3. vid fiske med förankrade nät minst 80 millimeter och högst 100 millimeter, och
4. vid fiske med småryssja högst 80 millimeter.

I havsområdet ska fiskeredskap ha följande maskstorlek:

1. vid fiske med fasta redskap högst 80 millimeter i fiskhuset, och
2. vid fiske med förankrade nät från och med den 1 maj till och med den 31 juli högst 90 millimeter och övrig tid högst 40 millimeter eller minst 90 millimeter. Förordningen (2010:1114).

7 a §  Trots 7 § första stycket 3 ska förankrade nät ha en maskstorlek om minst 70 millimeter och högst 100 millimeter vid fiske under 2017 i sjön Kilpisjärvi och i Könkämäälven norr om mynningen till Läteseno. Förordning (2017:368).

8 §  Fiske efter lax och öring är förbjudet om inte annat sägs i denna paragraf.

I älvområdet är allt fiske förbjudet från och med den 15 september till och med den 15 december med undantag för fiske efter nejonöga med mjärde.

Fiske efter lax och öring med handredskap är tillåtet från och med den 1 juni till och med den 31 augusti. Sådant fiske efter lax och öring är dock förbjudet mellan söndag kl. 18 (19 finsk tid) och måndag kl. 18 (19).

Fiske efter lax och öring i älvområdet är tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 3 med

1. håv under midsommarveckan från måndag kl. 18 (19) till söndag kl. 18 (19), och
2. flytnät och kullenät under midsommarveckan från och med tisdag till och med torsdag och de två efter midsommar följande veckosluten från fredag kl. 18 (19) till söndag kl. 18 (19).

Fiske efter andra arter än lax och öring i älvområdet är tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 3 med

1. håv endast från midsommarveckans måndag kl. 18 (19) till och med den 14 september, och
2. flytnät och kullenät endast från och med den 15 juli till och med den 14 september.

I havsområdet är fiske med fasta redskap efter andra arter än lax och öring tillåtet från och med den 11 juni till och med den 31 oktober. Fiske med fasta redskap efter öring är tillåtet från den 17 juni kl. 12 till och med den 31 augusti. Fiske med fasta redskap efter lax är tillåtet från den 17 juni kl. 12 till och med den 15 september.

Pålning och förankring av fasta redskap får påbörjas innan fiske är tillåtet. Utsättandet av ej fiskande ledarmar får påbörjas tidigast sju dygn innan fiske är tillåtet. Förordningen (2010:1114).

8 a §  Trots 8 § andra stycket gäller följande under 2017.

1. Fiske efter lake med krok, lakryssja och lakmjärde samt pilkfiske från isen i älvområdet är tillåtet från och med den 15 september till och med den 15 december.
2. Fiske efter andra arter än lax, öring och röding med förankrade nät i sjön Kilpisjärvi och i Könkämäälvens (älvområdet norr om mynningen till Läteseno) lugnvatten, sel och sjöar är tillåtet från och med den 15 september till och med den 30 september. Förankrade nät får inte sättas närmare än 200 meter från forsområden i Könkämäälven (älvområdet norr om mynningen till Läteseno upp till utloppet från Kilpisjärvi).
3. Fiske i sjön Kilpisjärvi är förbjudet från och med den 1 oktober till och med den 15 november.

Trots 8 § fjärde stycket 1 är fiske under 2017 med håv efter lax i älvområdet tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 4 från och med den 8 juni till och med den 30 juni.

Trots 8 § fjärde stycket 2 och femte stycket 2 får vid fiske under 2017 med flytnät efter lax, öring och andra arter i älvområdet på fångstplatser enligt bilaga 4 samtidigt högst ett flytnät per båtlag användas eller förvaras ombord.

Trots 8 § femte stycket 1 är fiske under 2017 med håv efter andra arter än lax och öring i älvområdet tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 4 endast från och med den 8 juni till och med den 14 september.

Trots 8 § femte stycket 2 är fiske under 2017 med flytnät och kullenät efter andra arter än lax och öring i älvområdet tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 4 endast från och med den 1 augusti till och med den 14 september.

I fråga om fiske med fasta redskap efter lax och öring i havsområdet gäller under 2017 8 § sjätte stycket andra och tredje meningarna. Förordning (2017:368).

8 b §  All öring som fångas i älvområdet och i havsområdet nedströms utloppet ur sjön Kilpisjärvi under 2017 ska omedelbart återutsättas, levande eller död. Förordning (2017:368).

9 §  Det är förbjudet att fånga eller döda lax eller öring som är mindre än 50 centimeter samt harr som är mindre än 35 centimeter. Måttet tas från käkspetsen till den uträtade, sammanpressade stjärtfenans spets.

Fisk som inte uppfyller minimimåttet ska omedelbart släppas tillbaka i vattnet, levande eller död.

Fisk som uppfyller måttet ska levande eller död släppas tillbaka i vattnet om den

1. fångats under fredningstid,
2. fångats med förbjudet redskap eller förbjuden fiskemetod, eller
3. är en övervintrad lax.

Den som fiskar med fasta redskap efter andra arter än lax och öring enligt 8 § sjätte stycket innan fiske efter lax och öring är tillåtet, måste dagligen vittja alla fiskhus och varsamt släppa tillbaka all fångad lax och öring.

Vid vittjning enligt fjärde stycket ska fiskhuset lyftas upp ur vattnet, så att hela fiskhusets fångst och ett varsamt frisläppande av all fångad lax och öring entydigt kan verifieras av en närvarande övervakare. Den som avser att vittja fasta redskap ska anmäla detta per telefon till Havs- och vattenmyndigheten senast tre timmar i förväg. I anmälan ska det anges namnet på den som fiskar med stöd av enskild rätt, redskapets position och tidpunkt för vittjning. Om inte annat medges får vittjning ske högst en timme efter den tid som anges i anmälan. Fasta redskap ska tömmas på lax och öring den 19 juni mellan kl. 8.00 och kl. 11.30. Förordning (2012:341).

9 a §  Trots 9 § femte stycket gäller följande under 2017.

Vid vittjning av fasta redskap enligt 9 § fjärde stycket ska fiskhuset, efter det att all fångad lax och öring varsamt släppts fri, lyftas upp ur vattnet så att hela fiskhusets fångst entydigt kan verifieras av en närvarande övervakare.

Fasta redskap ska tömmas på lax och öring den 17 juni mellan kl. 8.00 och kl. 11.30. Förordning (2017:368).

10 §  Det är tillåtet att fånga och behålla en lax eller öring per fiskare och dygn vid fiske med spö och drag eller håv. Förordningen (2010:1114).

11 §  Fiske efter lax och öring med handredskap från en förankrad båt får inte störa andras fiske.

Vid fiske med drag från båt är det förbjudet att använda motor, utom i lugnvattnen nedströms bron mellan Övertorneå i Sverige och Aavasaksa i Finland. Det är förbjudet att använda motor närmare forsområdena än 200 meter. Förbudet enligt detta stycke gäller inte personer med sådana funktionsnedsättningar som försvårar användningen av båt utan motor.

Havs- och vattenmyndigheten får efter ansökan i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet i andra stycket, om det finns särskilda skäl. Havs- och vattenmyndigheten ska underrätta den behöriga finska förvaltningsmyndigheten om de beslut som meddelas. Förordning (2011:646).

11 a §  Trots 11 § andra stycket är det under 2017 tillåtet att använda motor vid fiske med drag från båt i sjön Kilpisjärvi. Förordning (2017:368).

12 §  Havs- och vattenmyndigheten, eller den till vilken myndigheten uppdrar detta, får upplåta fisketillstånd där staten äger rätten till fiske efter lax och öring. Ett sådant tillstånd får också krävas för roddare som aktivt deltar i fisket efter lax och öring.

Havs- och vattenmyndigheten, eller den till vilken myndigheten uppdrar detta, får i samarbete med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ingå avtal om gemensamt fisketillstånd med övriga fiskerättshavare i älvområdet. Ett sådant tillstånd berättigar till fiske i fisketillståndsområdet utan hinder av riksgränsen. Havs- och vattenmyndigheten får komma överens med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten om de bestämmelser som ska gälla för försäljning av fisketillstånd och redovisningen av intäkter från försäljningen samt övervaka den försäljning som utförs av privata intressen.

Intäkterna från försäljningen av fisketillstånd för ett visst område tillfaller dem som innehar rätten till fisket i området i proportion till deras andelar i vattenområdena. Fördelningen av intäkter från försäljning av fisketillstånd i områden där staten innehar fiskerätten eller där fiskerätten har annan särskild grund ska dock bestämmas i det avtal som avses i andra stycket.

Intäkterna från försäljning av fisketillstånd ska sättas in på ett för Sverige och Finland gemensamt konto. Sedan fiskerättshavarna tilldelats sin andel ska återstoden användas till gemensamt beslutade åtgärder för kontroll och forskning i fiskeområdet. Förordning (2011:646).

13 §  Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel bevilja tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten vid fiskeuppvisningar och fisketävlingar som sker enligt riktlinjer som myndigheterna har enats om. I tillståndsvillkoren får avvikelser medges från bestämmelser om fiskeredskap för demonstration av traditionella fiskemetoder i fiskeuppvisningar. Den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ska underrättas om tillståndet.

Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av Havs- och vattenmyndigheten.

Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver tillstånd i båda länderna ska artikel 21 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning (2011:646).

14 §  Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten, och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel, bevilja tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten för vetenskapliga ändamål som sker enligt villkor som myndigheterna har enats om. Dessutom krävs lov av fiskerättsinnehavaren. Den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ska underrättas om tillståndet.

Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av Havs- och vattenmyndigheten.

Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver tillstånd i båda länderna ska artikel 21 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning (2011:646).

15 §  Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Norrbottens län förvaltar fisket i Torneälvens fiskeområde. Innan beslut fattas om åtgärder i fiskeområdet ska Finsk- svenska gränsälvskommissionen beredas tillfälle att ge sitt utlåtande. Detta gäller dock inte i de fall ansvarig myndighet får anses ha erforderlig och tillräcklig kompetens i frågan. Förordning (2011:646).

16 §  Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen och Länsstyrelsen i Norrbottens län övervakar efterlevnaden i svenskt vatten av föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde. Förordning (2011:646).

17 §  Havs- och vattenmyndigheten ska årligen utarbeta ett underlag om behovet av sådana avvikelser från fiskebestämmelserna som avses i 19 § tredje–sjätte styckenafiskelagen (1993:787). Havs- och vattenmyndigheten ska då höra lokala fiskeintressen. Förordning (2011:646).

1 §  I detta kapitel ges föreskrifter för att den marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter som ingår i EU:s gemensamma fiskeripolitik ska kunna genomföras i Sverige. Förordning (2014:1061).

2 §  Jordbruksverket prövar frågor om

1. erkännande av producentorganisationer, branschorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer,
2. återkallelse av ett sådant erkännande som avses i 1,
3. godkännande av producentorganisationers produktions- och saluföringsplaner, samt
4. fastställande av utlösande priser.

Innan Jordbruksverket fattar beslut i dessa frågor ska Havs- och vattenmyndigheten ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1061).

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter som kompletterar EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och de föreskrifter som behövs för verkställigheten av sådana förordningar, i frågor som avser

1. erkännande av producentorganisationer, branschorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer samt återkallelse av ett sådant erkännande,
2. godkännande av producentorganisationers produktions- och saluföringsplaner, och
3. import och export av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Innan Jordbruksverket meddelar sådana föreskrifter ska Havs- och vattenmyndigheten ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1061).

1 §  Detta kapitel kompletterar

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (havs- och fiskerifondsförordningen), och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (den fondgemensamma förordningen). Förordning (2014:1061).

2 §  Detta kapitel innehåller bestämmelser om stöd för åtgärder som omfattas av unionsprioriteringarna 1–3, 5 och 6 i artikel 6 i havs- och fiskerifondsförordningen. Dessa avser

1. främjande av ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske (unionsprioritering 1),
2. främjande av ett miljömässigt hållbart, resurseffektivt, innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat vattenbruk (unionsprioritering 2),
3. främjande av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken (unionsprioritering 3),
4. främjande av saluföring och beredning (unionsprioritering 5), och
5. främjande av den integrerade havspolitikens genomförande (unionsprioritering 6).

Särskilda bestämmelser om stöd för åtgärder som omfattas av unionsprioritering 4 i havs- och fiskerifondsförordningen finns i förordningen (2015:407) om lokalt ledd utveckling.

Stöd lämnas i form av ekonomiskt bidrag.

Beslut i fråga om stöd enligt detta kapitel ska vara förenliga med de unionsregler och det operativa program som ligger till grund för Sveriges genomförande av de unionsprioriteringar som avses i första stycket (havs- och fiskeriprogrammet).

Stöd som avses i första stycket ska lämnas med följande stödnivåer för den totala offentliga finansieringen:

1. 100 procent av de stödberättigande utgifterna för åtgärder enligt 4 kap.16–35 och 40–43 §§ när stödmottagaren är ett offentligrättsligt organ. Även när stödmottagaren inte är ett offentligrättsligt organ gäller att det offentliga stödet får uppgå till 100 procent av de stödberättigande utgifterna om det är fråga om åtgärder enligt 4 kap.35 och 43 §§.
2. 50 procent av de stödberättigande utgifterna för övriga åtgärder enligt 4 kap.16–34 och 40–42 §§ när stödmottagaren inte är ett offentligrättsligt organ, om inte något annat följer av bilaga 1 till havs- och fiskerifondsförordningen.
3. 100 procent av de stödberättigande utgifterna om förutsättningarna i artikel 95.3 a i havs- och fiskerifondsförordningen är uppfyllda. Förordning (2016:360).

3 §  Stöd får lämnas i den mån det finns medel.

Den myndighet som enligt 10 § ska pröva ansökan om stöd ska vid prövningen göra en prioritering enligt sådana tillämpliga urvalsförfaranden och kriterier som avses i artikel 125.3 a i den fondgemensamma förordningen. Förordning (2015:408).

4 §  Stöd får inte lämnas till företag som befinner sig i svårigheter enligt kommissionens meddelande Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (2014/C 249/01). Förordning (2015:408).

5 §  Jordbruksverket ska vara förvaltande myndighet för havs- och fiskeriprogrammet.

Jordbruksverket ska även utföra de uppgifter som den attesterande myndigheten har enligt artikel 126 i den fondgemensamma förordningen. Förordning (2015:408).

6 §  Ekonomistyrningsverket ska vara revisionsmyndighet för havs- och fiskeriprogrammet. Förordning (2015:408).

7 §  Genomförandet av havs- och fiskeriprogrammet ska övervakas av en övervakningskommitté som inrättas av regeringen. Övervakningskommitténs uppgifter framgår av artikel 49 i den fondgemensamma förordningen och artikel 113 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Beslut av övervakningskommittén fattas med enkel majoritet.

Ordföranden i övervakningskommittén utses av regeringen. Regeringen beslutar vilka berörda myndigheter och andra parter som ska vara företrädda i övervakningskommittén. Dessa ska i sin tur utse sina företrädare. Förordning (2015:408).

10 §  Länsstyrelsen prövar ansökningar om stöd för de åtgärder som anges i

1. 19 § (diversifiering och nya former av inkomst),
2. 22 § (begränsande av fiskets inverkan på havsmiljön och anpassning av fisket för att skydda arter),
3. 25 § (mervärde, produktkvalitet och användning av oönskade fångster),
4. 26 § (investeringar i fiskhamnar, auktionshallar, landningsplatser och skyddshamnar),
5. 27 § (inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran), när sådant stöd avser någon av de åtgärder som räknas upp i 1–4 eller 6–8,
6. 29 § (produktiva investeringar i vattenbruk),
7. 32 § (främjande av nya vattenbrukare som bedriver hållbart vattenbruk), och
8. 42 § (beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter).

Havs- och vattenmyndigheten prövar ansökningar om stöd för den åtgärd som anges i 35 §.

Jordbruksverket prövar ansökningar om annat stöd än det som avses i första och andra styckena. Förordning (2014:1061).

11 §  En ansökan om stöd ska ges in till den myndighet som enligt 10 § ska pröva ansökan.

En ansökan som enligt första stycket ska ges in till länsstyrelsen ska ges in till och prövas av länsstyrelsen i det län där åtgärden, eller huvuddelen av åtgärden, som ansökan avser ska genomföras. Förordning (2015:408).

12 §  Regeringen får besluta att en annan länsstyrelse än den som en ansökan om stöd enligt 11 § första och andra styckena ska ges in till ska pröva ansökan om det finns risk för att prövningen annars fördröjs på ett sådant sätt att det påverkar Jordbruksverkets möjligheter att betala ut stödet i tid. Förordning (2014:1061).

13 §  En ansökan om utbetalning av stöd ska ges in till den myndighet som enligt 10 § har prövat ansökan om stöd. Myndigheten ska granska ansökan om utbetalning och kontrollera att tillämpliga villkor för stödberättigande är uppfyllda. I detta ingår att utföra sådana administrativa kontroller som avses i artikel 125.5 a i den fondgemensamma förordningen och, när så är relevant, kontroller på plats som avses i artikel 125.5 b i den förordningen.

I de fall länsstyrelsen eller Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig för att pröva ansökan om stöd ska ansökan om utbetalning överlämnas till Jordbruksverket efter att den granskning som avses i första stycket har slutförts. Förordning (2015:408).

14 §  Jordbruksverket ska besluta om utbetalning och betala ut stöd.

Innan beslut om utbetalning fattas ska Jordbruksverket kontrollera att utbetalningen är förenlig med unionsreglerna, denna förordning, föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning och villkoren för stödet enligt beslutet om stöd.

Om kontrollen visar att en utbetalning skulle strida mot reglerna eller villkoren ska Jordbruksverket besluta att, helt eller delvis, avstå från att betala ut stödet. Förordning (2015:408).

15 §  Jordbruksverket får besluta om förskottsutbetalning av stöd. Förskott får lämnas endast om stödmottagaren är en ideell förening, en ekonomisk förening, en allmännyttig stiftelse, en samfällighetsförening eller ett mikroföretag enligt kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.

Förskott får lämnas med högst hälften av det beviljade beloppet, dock högst 250 000 kronor. Förordning (2017:867).

16 §  Stöd får lämnas för innovation i fisket i enlighet med artikel 26 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

17 §  Stöd får lämnas för partnerskap mellan forskare och fiskare i enlighet med artikel 28 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

18 §  Stöd får lämnas för främjande av humankapital, sysselsättningsskapande och social dialog i enlighet med artikel 29 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd enligt första stycket får inte avse sådan praktik som avses i artikel 29.3 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

19 §  Stöd får lämnas för diversifiering och nya former av inkomst i enlighet med artikel 30 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

20 §  Stöd får lämnas för system för fördelning av fiskemöjligheter i enlighet med artikel 36 i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till Havs- och vattenmyndigheten och till producentorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn som erkänts enligt 3 kap. 2 §. Förordning (2015:408).

21 §  Stöd får lämnas för utformning och genomförande av bevarandeåtgärder och regionalt samarbete i enlighet med artikel 37 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

22 §  Stöd får lämnas för begränsande av fiskets inverkan på havsmiljön och anpassning av fisket för att skydda arter i enlighet med artikel 38 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

23 §  Stöd får lämnas för innovation kopplad till bevarandet av de marina biologiska resurserna i enlighet med artikel 39 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

24 §  Stöd får lämnas för skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden och av ekosystemen och kompensationssystem inom ramen för hållbart fiske i enlighet med artikel 40 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd enligt första stycket får inte avse sådana system för kompensation av skada på fångster som orsakats av däggdjur eller fåglar som avses i artikel 40.1 h i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

25 §  Stöd får lämnas för mervärde, produktkvalitet och användning av oönskade fångster i enlighet med artikel 42 i havs- och fiskerifondsförordningen. Stöd enligt artikel 42.1 a får lämnas endast till fiskare i den mening som avses i artikel 3.2.6 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2015:408).

26 §  Stöd får lämnas för investeringar i fiskhamnar, auktionshallar, landningsplatser och skyddshamnar i enlighet med artikel 43 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för sådana investeringar i nybyggnad eller modernisering av skyddshamnar som avses i artikel 43.3 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

27 §  Stöd får lämnas för inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet i enlighet med artikel 44 i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till fiskare som har personlig fiskelicens enligt fiskelagen (1993:787).

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för sådana investeringar som avses i artikel 44.1 b, 44.1 d och 44.2 i havs- och fiskerifondsförordningen eller för rådgivningstjänster enligt artikel 44.3 i den förordningen.

Stöd enligt första stycket får inte heller lämnas för åtgärder som avses i artikel 44.6 a eller 44.6 b i havs- och fiskerifondsförordningen om den som ansöker om stödet är skyldig att vidta sådana åtgärder enligt lag, annan författning eller dom. Förordning (2015:840).

28 §  Stöd får lämnas för innovation i vattenbruket i enlighet med artikel 47 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

29 §  Stöd får lämnas för produktiva investeringar i vattenbruk i enlighet med artikel 48 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för sådana åtgärder som avses i artikel 48.1 b, 48.1 c, 48.1 f, 48.1 i och 48.1 k i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

30 §  Stöd får lämnas för främjande av humankapital och nätverksbyggande i enlighet med artikel 50 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

31 §  Stöd får lämnas för förbättrad potential för vattenbruksanläggningar i enlighet med artikel 51 i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till kommuner, regionförbund och regioner.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för sådana åtgärder som avses i artikel 51.1 b, 51.1 c, 51.1 d i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2015:408).

32 §  Stöd får lämnas för främjande av nya vattenbrukare som bedriver hållbart vattenbruk i enlighet med artikel 52 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

33 §  Stöd får lämnas för åtgärder för djurs hälsa och välbefinnande i enlighet med artikel 56.1 a och 56.1 b i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd för åtgärder som avses i artikel 56.1 a får lämnas endast till vatten-bruksföretag, Statens veterinärmedicinska anstalt, Jordbruksverket, länsstyrelserna och laboratorier som godkänts av Jordbruksverket.

Stöd för åtgärder som avses i artikel 56.1 b får lämnas endast till djurhälsoorganisationer, Statens veterinärmedicinska anstalt, länsstyrelserna och Livsmedelsverket. Förordning (2015:408).

34 §  Stöd får lämnas för kontroll och tillsyn i enlighet med artikel 76 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd som avses i första stycket får lämnas till

1. Havs- och vattenmyndigheten,
2. Kustbevakningen,
3. Jordbruksverket, och
4. Livsmedelsverket.

Trots andra stycket får stöd för åtgärder som avses i artikel 76.2 a–76.2 c, 76.2 f och 76.2 g ges till

1. fiskare i den mening som avses i artikel 3.2.6 i havs- och fiskerifondsförordningen,
2. livsmedelsföretag i den mening som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet som är berörda av artikel 58 i förordning (EG) nr 1224/2009 eller artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999, och
3. klassificeringsorgan och andra aktörer som har den expertkunskap som krävs för att göra den tekniska kontrollen av maskinstyrkan enligt artikel 40.3 och artikel 41.2 i förordning (EG) nr 1224/2009. Förordning (2015:408).

35 §  Stöd får lämnas för datainsamling i enlighet med artikel 77 i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges lantbruksuniversitet och Jordbruksverket. Förordning (2015:408).

40 §  Stöd får lämnas för produktions- och saluföringsplaner i enlighet med artikel 66 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

41 §  Stöd får lämnas i enlighet med artikel 68.1 a i havs- och fiskerifondsförordningen för bildande av producentorganisationer och branschorganisationer som ska erkännas enligt 3 kap. 2 §.

Stöd får också lämnas för saluföringsåtgärder i enlighet med artikel 68.1 b–68.1 e i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till företag och branschorganisationer i fiskeri- och vattenbrukssektorn och till sådana producentorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn som erkänts av Jordbruksverket enligt 3 kap. 2 §. Förordning (2015:408).

42 §  Stöd får lämnas för beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter i enlighet med artikel 69 i havs- och fiskerifondsförordningen. Sådant stöd får lämnas endast till företag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och producentorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn som erkänts enligt 3 kap. 2 §.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för sådana investeringar som avses i artikel 69.1 a, 69.1 b och 69.1 e i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2015:408).

43 §  Stöd får lämnas för främjande av skyddet av den marina miljön och förbättring av kunskaperna om tillståndet för den marina miljön i enlighet med artikel 80 i havs- och fiskerifondsförordningen.

Stöd enligt första stycket får inte lämnas för åtgärder som avses i artikel 80.1 a i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

44 §  Utöver det som sägs om återbetalningsskyldighet i artikel 71 i den fondgemensamma förordningen och i artikel 25.1 i havs- och fiskerifondsförordningen gäller att en stödmottagare är återbetalningsskyldig om

1. stödet beviljats på grund av att stödmottagaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter i sin ansökan om stöd,
2. stödmottagaren på ett allvarligt sätt brutit mot de villkor som gäller för stödet, eller
3. utbetalningen skett på grund av att stödmottagaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter i sin ansökan om utbetalning av stöd. Förordning (2015:408).

45 §  Den myndighet som enligt 10 § har prövat ansökan om stöd ska innan utbetalning sker upphäva ett beslut om stöd helt eller delvis om någon av förutsättningarna i 44 § 1 och 44 § 2 är uppfyllda eller om något annat inträffar som innebär att den som beviljats stöd med hänsyn till syftet med stödet inte bör få ha detta kvar. Förordning (2015:408).

46 §  Jordbruksverket ska kräva tillbaka ett utbetalat stöd om återbetalningsskyldighet gäller enligt artikel 71 i den fondgemensamma förordningen, artikel 25 i havs- och fiskerifondsförordningen eller 44 §.

När ett stöd krävs tillbaka ska ränta tas ut enligt artikel 72 h i den fondgemensamma förordningen och beräknas enligt räntelagen (1975:635). Förordning (2015:408).

46 a §  Bestämmelser om preskription för att vidta åtgärder på grund av sådana oegentligheter som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen finns i artikel 3 i den förordningen. I stället för de frister som anges i artikel 3.1 första och fjärde styckena gäller att ett beslut om återkrav på grund av oegentligheter ska fattas inom tio år från det att beloppet betalades ut.

I fråga om preskription av andra fordringar på återbetalning än sådana som avses i första stycket gäller preskriptionslagen (1981:130). Förordning (2015:408).

47 §  Jordbruksverket ansvarar för rapporteringen av oriktigheter i enlighet med artikel 122.2 i den fondgemensamma förordningen. Förordning (2014:1061).

48 §  Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stödvillkor, och
2. avdrag på stöd och upphävande av stöd på grund av att villkoren för stödet inte har följts.

Jordbruksverket får även meddela föreskrifter om stödberättigande utgifter och om lägsta och högsta stödbelopp. Förordning (2015:629).

49 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om länsstyrelsens och Havs- och vattenmyndighetens handläggning av ärenden om stöd. Innan verket meddelar sådana föreskrifter ska de berörda myndigheterna ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2014:1061).

50 §  Havs- och vattenmyndigheten ska på begäran lämna sådana uppgifter som Jordbruksverket och länsstyrelserna behöver för prövning av ansökningsvillkoren i artikel 10 i havs- och fiskerifondsförordningen. Förordning (2014:1061).

51 §  Hos Jordbruksverket ska det finnas it-system för elektronisk behandling av uppgifter i ärenden om stöd enligt detta kapitel.

Jordbruksverket, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten ska lämna de uppgifter till it-systemen som behövs för att pröva ett ärende om stöd. Förordning (2015:408).

52 §  Jordbruksverket är personuppgiftsansvarig för behandling av de personuppgifter som verket lämnat till it-systemen. Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten är personuppgiftsansvariga för behandling av de personuppgifter som de lämnat till it-systemen. Förordning (2015:408).

53 §  Uppgifter som länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten lämnat till it-systemen ska på begäran lämnas ut till Jordbruksverket.

Vidare ska Jordbruksverket på begäran lämna ut uppgifter i ärenden om stöd till Ekonomistyrningsverket. Förordning (2015:408).

54 §  Jordbruksverket får ha direktåtkomst till uppgifter som länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten har lämnat till it-systemen. Förordning (2015:408).

54 a §  Ekonomistyrningsverket får ha direktåtkomst till de uppgifter i ärenden om stöd som finns i Jordbruksverkets it-system och som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sitt arbete som revisionsmyndighet för havs- och fiskeriprogrammet. Förordning (2015:408).

1 §  Stöd får i den mån det finns medel lämnas i form av ekonomiskt bidrag enligt detta kapitel för isbrytarhjälp för yrkesfiskets behov. Förordning (2014:1061).

2 §  Stöd för isbrytarhjälp får lämnas endast om minst tre fiskelag samtidigt kan få assistans, såvida det inte finns särskilda skäl som motiverar ett undantag.

Följande berättigar till stöd:

1. hyra av isbrytande fartyg i avsikt att möjliggöra för fiskare att komma ut från hamn till fiskeplats eller att nå ort där fångsten kan landas, och
2. utgifter som uppstår till följd av isbrytningen och som inte går utöver vad som med hänsyn till ändamålet kan anses skäligt. Förordning (2014:1061).

3 §  Jordbruksverket prövar ansökningar om isbrytarhjälp och beslutar om samt betalar ut stödet. Förordning (2014:1061).

1 §  Befälhavaren på ett fiskefartyg, den som innehar fiskelicens eller personlig fiskelicens enligt 30 § fiskelagen (1993:787) och den som, utan stöd av sådan licens, fiskar för att sälja fångsten i sådan omfattning och med sådan varaktighet att det är att anse som näringsverksamhet, är skyldig att lämna de uppgifter om fisket som krävs enligt föreskrifter som Havs- och vattenmyndigheten meddelat med stöd av denna paragraf.

Havs- och vattenmyndigheten får i fråga om sådant fiske som avses i första stycket meddela föreskrifter om

1. skyldighet att lämna uppgifter om
   1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och
   2. andra förhållanden som gäller fisket och som är av betydelse för tillämpningen av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och
2. att fiskefartyg ska ha utrustning som automatiskt via satellit överför information om fartyget.

Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten får, för annan verksamhet än sådant fiske som avses i första stycket och inom sina verksamhetsområden, meddela föreskrifter om att näringsidkare som befattar sig med fiskeriprodukter som omfattas av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska lämna uppgifter

1. som avses i andra stycket 1 a,
2. om inköp, import, export, och
3. om andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av förordningarna. Förordning (2017:946).

1 a §  Havs- och vattenmyndigheten ska till Kustbevakningen lämna sådana uppgifter om fiskefartyg, fiskelicenser, personliga fiskelicenser och särskilda tillstånd som Kustbevakningen behöver för sin verksamhet inom fiskerikontrollen. Förordning (2014:1061).

1 b §  Havs- och vattenmyndigheten ska till Livsmedelsverket lämna sådana uppgifter om landningar som Livsmedelsverket kan antas behöva för att bedöma om anmälan bör göras enligt 7 § förordningen (2011:1494) om vissa fiskarter från Östersjöområdet. Förordning (2011:1495).

1 c §  Havs- och vattenmyndigheten får till behöriga myndigheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen samt till behöriga myndigheter i tredjeland lämna sådana uppgifter om fiskefartyg som de behöriga myndigheterna behöver för fiskerikontroll och som framgår av skyldighet i avtal med annan stat inom Europeiska unionen eller mellan Europeiska unionen och tredjeland. Förordning (2011:646).

1 d §  Havs- och vattenmyndigheten ska snarast underrätta Polismyndigheten och åklagare om beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen (1993:787). Förordning (2014:1234).

1 e §  Kustbevakningen och Polismyndigheten ska lämna sådana uppgifter till Havs- och vattenmyndigheten som denna kan antas behöva vid prövning av frågor om

1. sanktionsavgifter,
2. tilldelning av prickar,
3. fiskelicenser, personliga fiskelicenser och andra särskilda tillstånd, och
4. förbud att verka som befälhavare enligt 50 a och 52–56 §§fiskelagen (1993:787). Förordning (2014:1234).

1 f §  En domstol ska snarast skicka en kopia av en dom som avser brott enligt fiskelagen (1993:787) till

1. Jordbruksverket, om domen rör flyttning av fisk mellan fiskodlingar eller odling av fisk, och
2. Havs- och vattenmyndigheten i övriga fall.

Har någon åtalats för ett brott enligt fiskelagen och har beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen meddelats ska domstolen, om åtalet läggs ned eller ogillas, snarast underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det.

Om Havs- och vattenmyndigheten har lämnat en sådan underrättelse som avses i 1 d § och det därefter har beslutats att förundersökning om brott som legat till grund för beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen lagts ned eller avslutats utan att åtal har väckts, ska den myndighet som meddelat beslutet snarast underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det. Förordning (2012:525).

1 g §  Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för samordningen av arbetet med och rapporteringen av uppgifter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 199/2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken.

Jordbruksverket ska inom sitt verksamhetsområde bistå Havs- och vattenmyndigheten när det gäller uppgifter enligt förordning (EG) nr 199/2008 och till myndigheten lämna sådana uppgifter om vattenbruket, beredningsindustrin och fritidsfisket som myndigheten behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt första stycket. Förordning (2011:646).

1 h §  Länsstyrelsen ska till Jordbruksverket lämna uppgifter om beslut som avser vattenbruksanläggningar. Förordning (2011:646).

1 i §  Jordbruksverket ska till länsstyrelsen lämna sådana uppgifter om vattenbruksanläggningar som länsstyrelsen kan antas behöva för sin verksamhet. Förordning (2011:646).

2 §  En fisketillsynsman förordnas av länsstyrelsen.

3 §  Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelsen får meddela sådana förelägganden och förbud som avses i 35 § fiskelagen (1993:787). Förordning (2011:646).

4 §  Havs- och vattenmyndigheten utövar, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om fiske följs.

Havs- och vattenmyndigheten får överlåta åt en annan myndighet att

1. kontrollera att bestämmelser om fiske vid landning av fisk följs,
2. vara mottagare av landningsanmälan och landningsdeklaration, och
3. kontrollera transportdokument. Förordning (2016:826).

4 a §  Jordbruksverket utövar, när det gäller marknadsregleringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter, tillsyn över

1. att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs,
2. att föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs, och
3. att nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter följs.

Tillsyn enligt första stycket innebär kontroll av att handelsnormer följs och att kriterier för att erkänna producentorganisationer, branschorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer, kriterier för att godkänna producentorganisationers produktions- och saluföringsplaner och kriterier för att fastställa utlösande pris i samband med privat lagring uppfylls.

Jordbruksverket får överlåta åt en annan myndighet att

1. kontrollera att handelsnormer följs, och
2. utföra dokumentkontroller. Förordning (2016:826).

4 b §  Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna utövar inom ramen för sitt ansvar enligt 4 kap. tillsyn och kontroll över att bestämmelserna i de EU-förordningar som anges i 4 kap. 1 § och bestämmelserna i 4 kap. följs. Förordning (2015:408).

5 §  Kustbevakningen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Förordning (2007:117).

6 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att den som tar emot stöd eller betalar avgift enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska föra anteckningar om mottaget stöd och betalda avgifter samt att dessa anteckningar ska bevaras under viss tid. Förordning (2011:646).

7 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina verksamhetsområden meddela de föreskrifter som behövs för tillsynen och kontrollen av efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella föreskrifter på området. Innan sådana föreskrifter meddelas ska den andra myndigheten höras. Havs- och vattenmyndigheten ska även höra Kustbevakningen.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela sådana föreskrifter om inspektion och kontroll som är grundade på internationella överenskommelser och rekommendationer. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Kustbevakningen. Förordning (2011:646).

7 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldigheter för befälhavaren på ett fiskefartyg, för den som har fiskelicens eller personlig fiskelicens, för den som utan stöd av sådan licens fiskar för att sälja fångsten, eller för vattenbruksföretag med odlingsverksamhet i havet, i fråga om

1. vägning av fångst,
2. märkning av partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter, 3. information som ska följa med partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter, och
3. dokumentation av uppgifter i syfte att säkerställa spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Innan Havs- och vattenmyndigheten meddelar föreskrifter enligt första stycket 2–4 ska den höra Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Förordning (2017:946).

8 §  Jordbruksverket får till länsstyrelsen överlåta uppgiften att kontrollera att förutsättningarna för utbetalning av stöd är uppfyllda. Förordning (2011:646).

1 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket ska, inom sina ansvarsområden och om inte annat följer av andra föreskrifter, utföra de uppgifter som enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ankommer på en behörig myndighet eller en medlemsstat.

Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för uppgifter inom fiskeområdet som inte tydligt hör till Jordbruksverkets ansvarsområde.

Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får överlämna till annan myndighet att fullgöra viss uppgift enligt första stycket. Förordning (2011:646).

2 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden enligt fiskelagen (1993:787) och denna förordning för

1. fiskelicens och personlig fiskelicens,
2. godkännande av ansökan om tillstånd att fiska i utländsk zon,
3. tillstånd för visst fiske, och
4. tillstånd att flytta eller sätta ut fisk, med undantag för flyttning av fisk mellan fiskodlingar.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden enligt fiskelagen (1993:787) och denna förordning för tillstånd att bedriva fiskodling och för tillstånd att flytta fisk mellan fiskodlingar.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynen över att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken på fiskeområdet följs.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynen över att EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken följs, när det gäller marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Förordning (2014:1061).

2 a §  Den som landar en otillåten fångst ska betala en särskild avgift. Avgiften ska motsvara den otillåtna fångstens värde och ska beräknas med utgångspunkt i det pris som är högst av det faktiska försäljningspriset och det marknadspris som vid tiden för landningen gällde på landningsorten för fångster av motsvarande slag.

Avgiften får sättas ned eller helt efterges, om det med hänsyn till andra följder av den otillåtna fångsten skulle framstå som oskäligt att ta ut full avgift eller det annars finns särskilda skäl.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om uttag av avgiften. Förordning (2011:646).

2 b §  Sanktionsavgift enligt 50 a § fiskelagen (1993:787) ska tas ut för de överträdelser och med de belopp som anges i bilaga 1 till denna förordning.

Sanktionsavgift enligt 10 a § lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska tas ut för de överträdelser och med de belopp som anges i bilaga 2 till denna förordning.

Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket beslutar inom sina respektive ansvarsområden om sanktionsavgift för sådana överträdelser som avses i andra stycket. Förordning (2016:826).

2 c §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina respektive ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om hur sanktionsavgifter ska betalas. Förordning (2016:826).

2 d §  Om ett beslut om sanktionsavgift efter överklagande upphävs, ändras eller fastställs genom en dom som har fått laga kraft, ska domstolen snarast sända en kopia av domen till Kammarkollegiet och ange vilket datum domen fick laga kraft. Förordning (2016:826).

5 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina ansvarsområden bestämma att beslut i enskilda fall enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning ska gälla omedelbart. Förordning (2011:646).

5 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om indragning eller begränsning av antalet tillåtna dagar för fiske om fiskelicensen för den verksamhet som har tilldelats dagarna har återkallats på viss tid. Förordning (2014:1061).

5 b §  Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om tilldelning av prickar, om återkallelse av fiskelicens, personlig fiskelicens och särskilt tillstånd till fiske, om förbud att verka som befälhavare, om interimistiska beslut som avser prickar, återkallelse eller förbud och om indragning eller begränsning av tillåtna fiskedagar enligt 52–56 och 57 a §§fiskelagen. Förordning (2014:1061).

5 c §  Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om radering av prickar i enlighet med artikel 133 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om sådan radering av prickar som avses i artikel 133.3 i genomförandeförordning (EU) nr 404/2011. Förordning (2014:1061).

5 d §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om stödvillkor och återbetalningsskyldighet i fråga om stöd som överförs till enskilda och som har beviljats myndigheten för dess utgifter för fiskerikontrollverksamhet enligt artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om unionens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 693/2011 av den 6 juli 2011. Förordning (2014:1061).

6 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än Havs- och vattenmyndighetens, länsstyrelsens och Jordbruksverkets beslut i enskilda fall enligt 2 kap., 3 kap., 4 kap.14 och 45 §§, 5 kap. samt 6 kap.2 a och 5 a–5 c §§ får dock inte överklagas. Förordning (2016:826).

7 §  Länsstyrelsen ska föra register över sina beslut enligt lagen (1981:533) om fiskevårdsområden.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om fiskevårdsområden. Förordning (2011:646).

7 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldigheter för befälhavaren på ett fiskefartyg, för den som har fiskelicens eller personlig fiskelicens, för den som utan stöd av sådan licens fiskar för att sälja fångsten, eller för vattenbruksföretag med odlingsverksamhet i havet, i fråga om 1. vägning av fångst,

1. märkning av partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter, 3. information som ska följa med partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter, och
2. dokumentation av uppgifter i syfte att säkerställa spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter.

Innan Havs- och vattenmyndigheten meddelar föreskrifter enligt första stycket 2–4 ska den höra Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Förordning (2017:946).

8 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina ansvarsområden meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2011:646).