1 §  Statistiska centralbyrån skall varje bidrags- och avgiftsår för varje kommun och landsting beräkna

1. garanterat skatteunderlag enligt 2 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och enligt 2 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
2. utjämningsbidrag enligt 4 § lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, samt
3. utjämningsavgift enligt 4 § lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

Utjämningsbidrag och utjämningsavgift anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Förordning (1997:1180).

2 §  Statistiska centralbyrån skall varje bidrags- och avgiftsår för varje kommun och landsting beräkna

1. standardkostnad och strukturkostnad enligt 2 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och enligt 2 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,
2. utjämningsbidrag enligt 5 § lagen om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, samt
3. utjämningsavgift enligt 5 § lagen om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

Om summan av samtliga avgifter är större eller mindre än summan av samtliga bidrag för kommunerna respektive landstingen görs en nivåjustering som motsvaras av skillnaden. Samtliga kommuner och landsting får ett invånarbaserat avdrag eller tillägg, som beräknas så att summan av avgifterna motsvarar summan av bidragen. Förordning (1997:1180).

3 §  Standardkostnad skall beräknas utifrån befolkningsuppgifter per den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret, samt anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden skall, utom i fråga om 11, 15, 16 och 16 a §§ samt 18 § sista stycket, beräknas i bidrags- och avgiftsårets prisnivå utifrån den prognostiserade utvecklingen av nettoprisindex. Förordning (1999:714).

4 §  En kommuns standardkostnad för barnomsorg beräknas genom att andelen barn i kommunen delas in i följande åldersgrupper: 1-2, 3-6 och 7-9 år. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den beräknade genomsnittliga kostnaden i landet per barn i barnomsorgen i respektive åldersgrupp, varefter produkterna summeras.

Den enligt första stycket beräknade kostnaden multipliceras med ett volymindex och två olika korrigeringsfaktorer. Volymindex beräknas för kommunen utifrån föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och befolkningstäthet.

Den första korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga åldersrelaterade ersättningen överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för barnomsorgen.

Den andra korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda beräknade standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för barnomsorgen. Förordning (1999:714).

5 §  En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas genom att kommunens invånare delas in i följande åldersgrupper för respektive kön: 65-74, 75-84 samt 85 år och äldre. Andelen invånare i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med en normkostnad per kommun för varje grupp, varefter produkterna summeras. Kommunens normkostnad per kön och åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden i landet för gruppen med hänsyn tagen till civilstånd, yrkesbakgrund och födelseland för de äldre i respektive kommun.

Summan av en kommuns totala normkostnad multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg reducerad med 500 kronor per invånare.

Glesbygdskommuner får ett tillägg på fem procent till den enligt andra stycket beräknade kostnaden för ett större behov av institutionsboende i glesbygd. Ett tillägg ges för merkostnader för hemtjänst, som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 1996. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Samtliga kommuner får ett tillägg för färdtjänst och handikappomsorg på 500 kronor per invånare i kommunen. Förordning (1999:714).

6 §  En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen ensamstående kvinnor i åldersgruppen 18-44 år med barn i åldersgruppen 0-17 år, andelen flyktingar och nära anhöriga till flyktingar samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU, andelen arbetslösa utan arbetslöshetssersättning, andelen män i åldersgruppen 25-64 år med låg inkomst samt ett täthetsindex.

Värdena för respektive variabel multipliceras med parametervärden.

Standardkostnaden multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret vägda genomsnittliga standardkostnaden överensstämmer med den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Förordning (1999:714).

7 §  En kommuns standardkostnad för grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgruppen 7-15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden per barn i åldersgruppen 7-15 år beräknas utifrån den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för grundskolan.

För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utomnordiskt eller finskt medborgarskap i åldersgruppen 7-15 år i kommunen multiplicerad med genomsnittskostnaden per invånare i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg dras den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk av.

Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 1996 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (1999:714).

8 §  En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16-18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den i bilagan angivna genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskolan.

Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget har beräknats utifrån en teoretisk organisation av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 1996 samt utifrån en beräknad kostnad för resor och inackordering. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden för merkostnader på grund av elevernas programval. Tilllägget eller avdraget beräknas utifrån kostnaden för de program som kommunens elever har valt. Förordning (1999:714).

9 §  En kommuns standardkostnad för vatten och avlopp skall beräknas utifrån bebyggelsestruktur och geotekniska förhållanden. Tillägg erhålls för gles bebyggelsestruktur och besvärliga geotekniska förhållanden. Avdrag skall göras för goda geotekniska förhållanden om kommunen får tillägg för gles bebyggelsestruktur och för stordriftsfördelar om kommunen får tillägg för besvärliga geotekniska förhållanden.

10 §  En kommuns standardkostnad för gator och vägar beräknas som summan av klimat- och ortstillägg.

Klimat- och ortstillägg beräknas utifrån klimatberoende respektive trafikberoende slitage på gator och vägar.

11 §  En kommuns standardkostnad för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder beräknas utifrån den genomsnittliga andelen arbetslösa och personer i konjunkturberoende åtgärder i åldersgruppen 16-64 år. Den genomsnittliga andelen beräknas som medelvärdet för femårsperioden t.o.m. två år före bidrags- och avgiftsåret.

Kommuner får ett tillägg på 200 kronor per invånare i kommunen för varje procentenhet som andelen arbetslösa överstiger den genomsnittliga andelen för landet plus två procentenheter. Förordning (1999:714).

12 §  En kommuns standardkostnad för byggande beräknas utifrån ett byggkostnadsindex samt ett beräknat återinvesteringsbehov. Byggkostnadsindex beräknas utifrån kostnader för gruppbyggda småhus. Återinvesteringsbehovet anges i kronor per invånare, och beräknas utifrån återanskaffningsvärdet för kommunala byggnader och anläggningar.

13 §  En kommuns standardkostnad för uppvärmning beräknas utifrån ett energiindex som återger skillnader i uppvärmningskostnader och en genomsnittligt beräknad uppvärmningskostnad. En kommuns standardkostnad uttryckt i kronor per invånare beräknas genom att kommunens energiindex minskas med ett, varefter skillnaden multipliceras med den genomsnittliga uppvärmningskostnaden 366 kronor per invånare. Förordning (1997:1180).

14 §  En kommuns standardkostnad för tidigare kallortstillägg beräknas utifrån ett kallortsindex och en beräknad personalkostnadsandel. Kallortsindex beräknas utifrån den genomsnittliga procentsatsen för kallortstillägg i respektive kommun år 1993. Förordning (1999:714).

15 §  En kommuns standardkostnad för merkostnader till följd av befolkningsminskning beräknas för

1. kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med mer än två procent,
2. kommuner som under en treårsperiod haft en minskning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7-18 år, förutsatt att totalbefolkningen under samma period minskat med minst två procent.

Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före bidrags- och avgiftsåret och befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före bidrags- och avgiftsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Befolkningsminskning under en treårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december fem år före bidrags- och avgiftsåret och befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december fem år före bidrags- och avgiftsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100 kronor per invånare.

Den procentuella befolkningsminskningen under en treårsperiod i åldersgruppen 7-18 år multipliceras med 55 kronor per invånare. Förordning (2001:869).

16 §  En kommuns standardkostnad för merkostnader till följd av svagt befolkningsunderlag beräknas utifrån det regionala befolkningsunderlaget (antal invånare som är bosatta inom ett vägavstånd av 11,25 mil från kommunens centralort), det lokala befolkningsunderlaget (antal invånare som är bosatta inom ett vägavstånd av 3,75 mil från kommunens centralort) och kommunens befolkning.

Kommuner får ett tillägg för svagt regionalt befolkningsunderlag om det regionala befolkningsunderlaget är mindre än 250 000 invånare. Från tillägget för regionalt befolkningsunderlag görs avdrag för lokalt befolkningsunderlag, multiplicerat med en korrigeringsfaktor, som korrigerar avdraget för lokalt befolkningsunderlag med hänsyn till kommunstorleken. Förordning (1999:714).

16 a §  En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0-19 år som är födda utanför Norden och EU eller som har minst en förälder född utanför Norden och EU.

Kommuner får ett tillägg på 75 kronor per invånare för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund överstiger den genomsnittliga andelen för landet. Förordning (1999:714).

17 §  En kommuns standardkostnad för administration, resor och räddningstjänst beräknas utifrån kommunens folkmängd, tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Förordning (1999:714).

18 §  Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån befolkningens vårdbehov, merkostnader för hälso- och sjukvård till följd av befolkningens bosättningsmönster samt merkostnader för små landsting.

Kostnaden för vårdbehov beräknas med hjälp av två modeller, en för vårdtunga grupper och en för den övriga befolkningen.

Genomsnittskostnaden för vårdtunga grupper bestäms utifrån vissa sjukdomstillstånd och en beräknad genomsnittlig kostnad i landet för behandlingen av dessa. De sjukdomstillstånd som ingår i modellen är elakartad tumörsjukdom, cerebrovaskulär sjukdom, inflammatorisk ledsjukdom, artros, ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt, höftfraktur, schizofreni, övriga psykoser och hiv.

I modellen beräknas de genomsnittliga kostnaderna i landet för behandlingen av var och en av de olika sjukdomstillstånden uppdelat efter kön och ålder. För varje landsting multipliceras antalet personer i respektive vårdgrupp med motsvarande genomsnittskostnad i landet.

I den andra modellen indelas invånarna i den övriga befolkningen i olika grupper utifrån kön, ålder, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting multipliceras antalet invånare i respektive grupp med den genomsnittliga kostnaden i landet för den gruppen. Standardkostnaden för vårdbehov utgörs av summan av den beräknade kostnaden för vårdtunga grupper och för övriga grupper dividerat med antal invånare den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret.

Ett landstings kostnader enligt femte stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnad som vägts med befolkningen den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnad för hälso- och sjukvård som anges i bilagan.

Ett landstings merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretisk utplacering av sjukhus, vårdcentraler, övernattningsplatser vid dessa och ambulanscentraler samt behovet av sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Landsting med färre än 200 000 invånare får ett tillägg med 100 kronor per invånare för varje tiotusental som landstingets invånarantal den 31 december två år före bidrags- och avgiftsåret understiger 200 000. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (2001:869).

20 §  Ett landstings standardkostnad för kallortstillägg beräknas utifrån tidigare utbetalda tillägg år 1993 per invånare i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Förordning (1999:714).

21 §  Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas för respektive län, varefter hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget. Den del av standardkostnaden som tillförs kommunerna fördelas mellan kommunerna efter deras andel av de totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 1993, dock med följande undantag:

1. I Skåne län och Stockholms län fördelas kommunernas andel av standardkostnaden lika mellan kommunerna.
2. Standardkostnaden för Gotlands kommun skall motsvara redovisade nettokostnader. Hälften av standardkostnaden skall fördelas i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens utjämningssystem.
3. För kommunerna i Västra Götalands län och Jämtlands län fattar regeringen särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala kostnaderna i respektive län.

Standardkostnaden beräknas utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med parametervärden.

Standardkostnaden skall reduceras med 25 procent. Förordning (2003:1091).

22 §  Statistiska centralbyrån skall senast den 10 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter som beräknats enligt denna förordning. Förordning (2003:1091).

23 §  Statistiska centralbyrån får meddela de ytterligare föreskrifter, som behövs för verkställigheten av denna förordning.