1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om fångst, dödande, tagande i naturen, handel och andra åtgärder med exemplar av djur- och växtarter som behöver skydd eller kan utgöra hot mot levande exemplar av sådana arter.

I förordningen avses med

1. fågeldirektivet: rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar i dess vid varje tid gällande lydelse,
2. habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter i dess vid varje tid gällande lydelse,
3. rådets förordning (EG) nr 338/97: rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem i dess vid varje tid gällande lydelse,
4. kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001: kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 av den 30 augusti 2001 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem i dess vid varje tid gällande lydelse.

Denna förordning kompletterar bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 338/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001. Bestämmelser om skydd av arter finns även i jaktlagen (1987:259) och fiskelagen (1993:787) samt i föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. Förordning (2002:241).

1 a §  I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n är det förbjudet att

1. avsiktligt fånga eller döda djur,
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
3. avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen,
4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

Första stycket gäller inte jakt efter fåglar och däggdjur. I fråga om sådan jakt finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Första stycket gäller inte heller fiske. I fråga om fiske finns bestämmelser med motsvarande innebörd i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Förordning (2001:447).

1 b §  I fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilagan till denna förordning har markerats med N, n eller F är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Fångst eller dödande får inte ske från motorfordon i rörelse eller från flygplan.

Första stycket gäller inte fångst eller dödande av fåglar eller däggdjur. I fråga om medel och metoder för fångst eller dödande av sådana djur finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Första stycket gäller inte heller fiske. I fråga om fiske finns bestämmelser med motsvarande innebörd i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Förordning (2001:447).

1 c §  I fråga om sådana växtarter som i bilagan till denna förordning har markerats med N är det inte tillåtet att avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen.

Förbudet gäller alla stadier i växternas biologiska cykel. Förordning (2001:447).

1 e §  Ett förbud som avses i 1 d § får inte hindra att marken utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt, om inte annat föreskrivs när förbudet meddelas. Har en sådan föreskrift inte meddelats, skall förbudet kungöras på det sätt som är föreskrivet för författningar i allmänhet. Om ett förbud hindrar att marken utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt, skall 24 och 27 §§ förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. tillämpas. Förordning (2001:447).

1 f §  Naturvårdsverket får föreskriva om undantag från förbuden i 1 a-1 c §§. Ett undantag får föreskrivas endast under förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning, att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde och att undantaget behövs

1. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter,
2. för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom,
3. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse,
4. för forsknings- eller utbildningsändamål,
5. för återinplantering eller återinförsel av arten eller för den uppfödning av en djurart eller den artificiella förökning av en växtart som krävs för detta, eller
6. för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i en begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar i en begränsad mängd.

I det enskilda fallet får en länsstyrelse under samma förutsättningar besluta om dispens som bara avser ett län eller en viss del av ett län. Förordning (2001:447).

1 g §  Från förbud som har meddelats med stöd av 1 d § får en länsstyrelse i det enskilda fallet besluta om dispens som avser länet eller del av länet, om det inte finns någon annan lämplig lösning och en dispens inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Förordning (2001:447).

2 §  Med import avses i denna förordning införsel till Sverige från ett område utanför Europeiska unionen. Med export avses utförsel och med reexport avses återutförsel från Sverige till en plats utanför Europeiska unionen.

3 §  Utöver vad som gäller enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 är det förbjudet att importera, exportera eller återexportera

1. levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. levande djur och växter av arter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n.

Första stycket gäller inte djur som åtkommits i enlighet med en bestämmelse i jaktlagen (1987:259). Förordning (2001:447).

4 §  Det är inte tillåtet att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte importera skinn av ungar av grönlandssäl (Pagophilus groenlandicus) eller klappmyts (Cystophora cristata). Förbudet gäller oberedda pälsskinn, garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn samt produkter av sådana skinn.

5 §  Import, export samt reexport av sådana exemplar av djur- och växtarter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 338/97 eller exemplar av djur, växter, ägg eller delar som omfattas av 3 § denna förordning, får endast ske vid de tullkontor som Statens jordbruksverk bestämmer efter samråd med Tullverket. Förordning (1999:550).

6 §  I fråga om rätten att hantera oförtullade varor som inte får importeras på grund av denna förordning gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Återutförsel av varor enligt 2 § första stycket 5 den lagen får ske endast till exportlandet.

Om det behövs för att skydda vilt levande djur- och växtarter, får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om ytterligare begränsning av rätten att hantera sådana oförtullade varor som avses i första stycket. Förordning (2000:1317).

7 §  Det är inte tillåtet att förvara eller transportera

1. levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. levande djur och växter av de arter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel. Förordning (2001:447).

8 §  Vad som sägs i 7 § gäller inte

• djur och ägg, om det visas att exemplaret har tagits från naturen i enlighet med bestämmelser i jaktlagen (1987:259),
• växter och djur utom fåglar, om det visas att varken djuret eller växten eller föräldragenerationen levt vilt,
• växter och djur, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
• vid transitering i enlighet med rådets förordning (EG) nr 338/97,
• tillfällig förvaring i samband med omhändertagande för vård och behandling på grund av sjukdom eller skada. Förordning (1998:1305).

9 §  Det är inte tillåtet att förvara för försäljning eller bjuda ut till försäljning, sälja, köpa eller byta levande eller döda

1. fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur och växter av de arter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n.

Detsamma gäller varor som härrör från sådana djur och växter. Detsamma gäller också andra varor där det i åtföljande dokument, på förpackning eller i märkning anges att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter eller där någon annan omständighet föreligger som är ägnad att ge intrycket att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel. Förordning (2001:447).

10 §  Vad som sägs i 9 § gäller inte

• handel med djur och ägg, om det visas att djuret har fångats, dödats eller, i fråga om ägg, har samlats in, i enlighet med bestämmelse i jaktlagen (1987:259), om inte annat följer av 33 § jaktförordningen (1987:905),
• döda djur och ägg respektive del eller vara av djur, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
• levande och döda växter, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
• levande växter och djur utom fåglar, om det visas att varken exemplaret eller föräldragenerationen levt vilt,
• handel med döda djur som utgör ett naturligt led i prepareringsverksamhet som bedrivs av den som har tillstånd för preparering enligt 15 §,
• djur och växter av arter som omfattas av förbud mot kommersiella aktiviteter i rådets förordning (EG) nr 338/97. Förordning (1998:1305).

11 §  När hund bjuds ut till försäljning eller annan överlåtelse är det inte tillåtet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med en varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende.

11 a §  Det är förbjudet att till Sverige föra in levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier. Förordning (2003:434).

11 b §  Det är förbjudet att förvara och att transportera levande sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier.

Förbudet gäller inte flodkräftor (Astacus astacus) eller signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) som fångats eller odlats i Sverige. Förordning (2003:434).

12 §  Statens jordbruksverk får medge undantag från bestämmelserna i 3, 7, 8 och 11 a §§. Naturvårdsverket får medge undantag från bestämmelserna i 9, 10 och 11 §§. Fiskeriverket får medge undantag från bestämmelserna i 11 b § första stycket. Verken skall vid behov samråda med varandra.

Undantag får beslutas i det enskilda fallet eller meddelas som föreskrift och skall avse naturvårds-, forsknings- eller undervisningsändamål. Undantag får medges endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och om hanteringen inte kommer att påverka artens eller andra vilt levande arters överlevnad i områden där dessa naturligt förekommer.

Innan Naturvårdsverket medger undantag från 9 § 1 när det gäller arter som i bilagan till denna förordning har markerats med Hs, skall verket samråda med Europeiska gemenskapernas kommission. Förordning (2003:434).

12 a §  I föreskrifter eller beslut om undantag skall det anges

1. vilka arter som berörs och det antal exemplar som undantaget avser,
2. vilka medel och metoder som får användas,
3. vilken tid och vilket område som avses,
4. de villkor som behövs i fråga om identifiering, skötsel och förvaring av djuret, växten eller dess avkomma eller som behövs för att en förvaring inte skall innebära ett hot mot vilt levande djur- och växtarter,
5. de villkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvika skador eller olägenheter av betydelse för den berörda artens bestånd,
6. vilka åtgärder som skall eller kommer att vidtas för att kontrollera att de angivna villkoren uppfylls. Förordning (2001:447).

13 §  Statens jordbruksverk får medge undantag från förbudet enligt 4 § om den som ansöker om undantag kan visa att skinnet kommer från sälar som fångats eller dödats av inuiter vid traditionell säljakt.

14 §  Förvar och handel med fasan, rapphöna och gräsand omfattas inte av bestämmelserna i 7, 9 och 17 §§.

14 a §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur minkfarmar eller liknande anläggningar skall vara inhägnade samt om kontroll över efterlevnaden av sådana föreskrifter. Förordning (1998:1305).

15 §  Det krävs tillstånd för att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte preparera hela eller delar av

1. fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,
3. djur och växter av de arter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n.
4. djur och växter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Första stycket gäller inte preparering av enstaka fjädrar, enstaka skelettdelar, horn eller odlade växter. Förordning (2001:447).

16 §  Tillståndskravet enligt 15 § gäller inte verksamhet som bedrivs vid statliga museer och statliga forskningsinstitutioner.

Naturvårdsverket får efter samråd med Naturhistoriska riksmuseet föreskriva att tillståndskravet inte heller skall gälla verksamhet som bedrivs vid andra institutioner. Förteckning enligt 21 § skall dock föras av dessa institutioner om inte annat föreskrivs av Naturvårdsverket. Förordning (1998:906).

17 §  Det krävs tillstånd för att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte bedriva handel med

1. levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. levande djur och växter av de arter som i bilagan till denna förordning har markerats med N eller n,
3. levande djur och växter av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Första stycket gäller inte handel med odlade växter. Förordning (2001:447).

18 §  Det krävs tillstånd för att i en djurpark förevisa djur av vilda arter.

Med djurpark avses i denna förordning permanenta anläggningar där levande djur av vilda arter förvaras i syfte att förevisas för allmänheten under minst sju dagar per år. Cirkusar och djuraffärer anses inte som djurparker.

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet eller genom föreskrifter meddela undantag från kravet på tillstånd, om undantaget inte motverkar skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. Ett undantag får endast avse anläggningar som inte förevisar ett betydande antal djur eller arter. Förordning (2002:241).

18 a §  En djurpark som är tillståndspliktig enligt 18 § och som bedrivs utan tillstånd skall stängas för allmänheten.

Om tillståndet för en djurpark helt eller delvis har återkallats, skall djurparken stängas för allmänheten i de delar för vilka tillståndet återkallats. Förordning (2002:241).

18 b §  När en djurpark stängs helt eller delvis skall de berörda djuren behandlas eller avlägsnas på ett sätt som är förenligt med bevarandet av den biologiska mångfalden. Förordning (2002:241).

18 c §  Det krävs anmälan till länsstyrelsen för att mot betalning eller annars yrkesmässigt för allmänheten förevisa

1. levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. levande däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,
3. levande djur av de arter som i bilagan till denna förordning markerats med N eller n,
4. levande djur av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

En anmälan enligt första stycket skall göras minst fyra veckor innan förevisningen påbörjas.

Första stycket gäller inte förevisning som omfattas av krav på tillstånd enligt 18 §. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från första stycket. I djurskyddsförordningen (1988:539) finns bestämmelser om förbud mot att föra omkring och förevisa djur. Förordning (2002:241).

19 §  Tillstånd som avses i 15 och 17 §§ meddelas av länsstyrelsen efter ansökan. Tillståndet skall vara personligt och får endast beviljas den som är lämplig att bedriva verksamheten. Vid tillståndsprövningen skall särskilt beaktas om den sökande dömts för brott mot någon författning av vikt för art- eller djurskyddet.

Vid tillståndsprövningen skall också särskilt beaktas om den sökande innehar en lämplig lokal för verksamheten. Förordning (2002:241).

19 a §  Tillstånd som avses i 18 § meddelas av länsstyrelsen efter ansökan. Tillståndet skall avse en viss fysisk eller juridisk person. Vid tillståndsprövningen skall de omständigheter som anges i 19 § första stycket särskilt beaktas. Om den sökande är en juridisk person gäller detta den juridiska personens styrelseledamöter och verkställande direktör.

I en ansökan om ett tillstånd som avses i 18 § skall sökanden redovisa på vilket sätt sådana villkor som skall meddelas enligt 20 a § kan uppfyllas. Förordning (2002:241).

20 §  I ett tillstånd som avses i 15, 17 och 18 §§ och i en anmälan enligt 18 c § skall anges den lokal eller den plats där verksamheten skall bedrivas. Ett tillstånd skall innehålla de villkor som behövs för att identifiera de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller de delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten. Förordning (2002:241).

20 a §  För sådana tillstånd som avses i 18 § gäller förutom vad som anges i 19-–20 §§ följande. Ett tillstånd får endast avse en anläggning som godkänts för offentlig förevisning av djur enligt djurskyddsförordningen (1988:539).

Tillståndet skall innehålla de villkor som behövs för att säkerställa att

1. djurparken deltar i en eller flera av följande verksamheter beträffande de djurarter som finns i djurparken: forskning som främjar bevarandet av arterna, utbildning som ger relevanta kunskaper om bevarande av arterna, informationsutbyte om arternas bevarande samt, om det är lämpligt, uppfödning i fångenskap och återinförande av djur till ett liv i vilt tillstånd,
2. djurparken främjar utbildning av och medvetenhet hos allmänheten om bevarande av den biologiska mångfalden, särskilt genom att tillhandahålla information om de förevisade arterna och deras naturliga livsmiljöer,
3. djurhållningen i djurparken uppfyller de enskilda arternas biologiska behov och behov av bevarande, bland annat genom att djurens livsmiljöer berikas på ett artspecifikt sätt,
4. en hög standard på skötseln av djuren upprätthålls,
5. det finns ett program för förebyggande och kurativ veterinärvård samt näringstillförsel,
6. djur inte rymmer och att skadedjur och ohyra inte tar sig in utifrån, samt
7. spridning av smittsamma sjukdomar förebyggs.

Innan länsstyrelsen enligt andra stycket 1 beslutar ett villkor som innebär att en djurpark skall delta i en verksamhet som syftar till återinförande av djur till ett liv i vilt tillstånd, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från Naturvårdsverket. Förordning (2002:241).

20 b §  Innan länsstyrelsen slutligt prövar en ansökan om tillstånd enligt 18 §, skall länsstyrelsen inspektera djurparken. Vid inspektionen skall det bedömas om de villkor som länsstyrelsen avser att meddela enligt 20 och 20 a §§ kommer att kunna uppfyllas. Detsamma gäller vid omprövning av villkor i ett tillstånd. Vid omprövning skall även kontrolleras om de gällande villkoren i tillståndet uppfylls. Förordning (2002:241).

21 §  Den som har tillstånd som avses i 15, 17 eller 18 § skall fortlöpande föra en förteckning över de djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras eller ingår i verksamheten och som omfattas av kravet på tillstånd. Förordning (2002:241).

22 §  I förteckningen skall platsen för förvar eller preparering anges om den är annan än som angetts i tillståndsansökan. Förteckningen skall innefatta uppgift om identifiering av exemplar om detta har föreskrivits av tillsynsmyndigheten.

För sådana arter som inte erfordrar identifiering enligt första stycket men som kräver tillstånd enligt denna förordning, skall fortlöpande antalet exemplar som hanteras i verksamheten antecknas av tillståndshavaren.

Förteckningen skall förvaras åtkomlig för inspektion av tillsynsmyndigheten.

23 §  Den som har tillstånd enligt 15, 17 eller 18 § skall årligen till länsstyrelsen lämna uppgifter om de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten. Förordning (2002:241).

23 a §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om skyldigheten att föra en förteckning enligt 21 § och skyldigheten att lämna uppgifter enligt 23 §. Naturvårdsverket får också meddela föreskrifter om undantag från 21-–23 §§. Förordning (2002:241).

24 §  Bryter den som har ett tillstånd som avses i 15, 17 eller 18 § mot en för art- eller djurskyddet väsentlig föreskrift, får länsstyrelsen återkalla tillståndet om detta inte är uppenbart oskäligt. Förordning (2002:241).

25 §  Hanteras levande djur eller växter eller avkomma av dessa i strid mot ett för art- eller djurskyddet väsentligt villkor som Naturvårdsverket eller Statens jordbruksverk ställt i ett beslut om undantag enligt 12 § eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97, får respektive verk återkalla beslutet om detta inte är uppenbart oskäligt. Förordning (1998:906).

25 a §  Om den som har ett tillstånd enligt 18 § inte inom högst två år har följt ett föreläggande eller förbud som tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9 § miljöbalken meddelat för att tillståndet skall uppfyllas, skall länsstyrelsen helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Förordning (2002:241).

26 §  I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn. Förordning (1998:906).

27 §  Tillsynsmyndigheten skall regelbundet inspektera djurparker som avses i 18 § för att kontrollera efterlevnaden av villkoren i tillståndet för verksamheten. Förordning (2002:241).

29 §  Om det behövs av artskydds- eller djurskyddsskäl, skall Statens jordbruksverk meddela föreskrifter om förvaring och skötsel av levande djur och växter som har beslagtagits vid misstanke om brott mot 29 kap.miljöbalken eller som med tillämpning av denna förordning eller rådets förordning (EG) 338/97 beslagtagits enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Innan Jordbruksverket fattar beslut om föreskrift enligt första stycket skall verket samråda med Naturvårdsverket, Tullverket och Rikspolisstyrelsen. Förordning (1999:550).

30 §  Har djur eller växter tagits i beslag enligt bestämmelser som avses i 29 § skall Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket underrättas om detta. Gäller beslaget levande djur eller växter skall underrättelse ske utan dröjsmål. Förordning (1998:906).

31 §  Levande exemplar av djur eller växter som har förverkats får efter beslut av Naturvårdsverket placeras hos innehavare av tillstånd enligt 18 § eller på någon annan lämplig anläggning för naturvårds-, forsknings- eller utbildningsändamål. I samband med beslut om placering skall verket efter samråd med Naturhistoriska riksmuseet förordna om hur exemplaret skall hanteras sedan det dött.

Ett dött djur, en död växt eller en del av ett dött djur eller död växt som har förverkats får efter beslut av Naturvårdsverket överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet eller annan institution för forskning eller utbildning. Det förverkade får även överlämnas till eller placeras hos någon annan för att användas i sådan verksamhet som bedöms vara till fördel för artskyddet. Innan Naturvårdsverket beslutar om överlämnande eller placering skall verket samråda med Naturhistoriska riksmuseet, om det inte är uppenbart att det förverkade inte är av intresse för forskning eller utbildning. Förordning (2002:241).

32 §  Statens jordbruksverk skall, i den omfattning det behövs, utse artbestämmare för biträde i samband med tillämpning av artskyddslagstiftning.

Artbestämmare skall ha mycket goda artkunskaper och får inte ha sådana ekonomiska intressen i handel eller förevisning med eller preparering av djur eller växter att deras objektivitet kan ifrågasättas.

Innan Jordbruksverket fattar beslut om artbestämmare skall verket samråda med Naturvårdsverket och Naturhistoriska riksmuseet. Förordning (1998:906).

33 §  Statens jordbruksverk skall efter samråd med Tullverket meddela närmare föreskrifter för artbestämningen i samband med import och export. Förordning (1999:550).

33 a §  Naturvårdsverket skall med biträde av Naturhistoriska riksmuseet se till att det finns ett nationellt system för rapportering av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av de djurarter som i bilagan till denna förordning har markerats med N.

Naturvårdsverket skall ta initiativ till att de forsknings- eller bevarandeåtgärder vidtas som behövs för att säkerställa att oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna. Förordning (2001:447).

34 §  I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter. Förordning (1998:906).

37 §  Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning, rå- dets förordning (EG) nr 338/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 meddelas av Statens jordbruksverk.

Innan Jordbruksverket fattar beslut om föreskrift som berör en annan myndighets verksamhetsområde skall verket samråda med denna myndighet. Förordning (2002:241).

38 §  Vad som sägs i konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter och i rådets förordning (EG) nr 338/97 och i kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 om administrativa myndigheter, avser för Sveriges del Statens jordbruksverk och vad som där sägs om vetenskapliga myndigheter avser för Sveriges del Naturvårdsverket. Naturhistoriska riksmuseet kan biträda Naturvårdsverket som vetenskaplig myndighet efter överenskommelse mellan museet och Naturvårdsverket. Förordning (2002:241).

39 §  Statens jordbruksverk skall besluta i frågor som rör sådan registrering av forskare och forskningsinstitutioner som anges i artikel VII 6 i konventionen den 3 mars 1973. Statens jordbruksverk skall också föra det register som avses i artikel VIII 6 i konventionen.

40 §  Statens jordbruksverk skall samråda med Naturvårdsverket innan Jordbruksverket i enlighet med artikel 8.3 i rådet förordning (EG) nr 338/97 medger undantag från förbuden mot kommersiella aktiviteter i artikel 8.1 i samma förordning. Förordning (1998:906).

41 §  Statens jordbruksverk skall vid tvist mellan Sverige och en annan stat som är bunden av konventionen den 3 mars 1973 om tolkningen eller tilllämpningen av konventionen samråda med den administrativa myndighet som enligt konventionen har utsetts i den andra staten, om inte annat framgår av rådets förordning (EG) nr 338/97 eller kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001. Förordning (2002:241).

42 §  Statens jordbruksverk skall till Europeiska gemenskapernas kommission och i förekommande fall även till det sekretariat som upprättats i enlighet med konventionen den 3 mars 1973 lämna de upplysningar som avses i artiklarna 6.1, 12.3, 13.3, 14.1, 14.2 och 15.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

43 §  I 19 kap. 1 § miljöbalken finns bestämmelser om överklagande hos miljödomstol. Förordning (1998:906).

44 §  I 29 kap.miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande. Förordning (1998:906).