1 §  Denna förordning gäller avgifter som skall betalas för miljödomstolars och statliga förvaltningsmyndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken samt för förvaltningsmyndigheters kostnader i övrigt som rör sådan prövning och tillsyn.

Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas.

2 §  För en kommunal myndighets verksamhet gäller bestämmelserna i 9 kap.4 och 5 §§ denna förordning. Bestämmelser om rätt för kommunfullmäktige att meddela föreskrifter om avgifter för kommunens prövning och tillsyn finns i 27 kap. 1 § miljöbalken.

3 §  Regeringen kan i ett ärende enligt 17 kap.miljöbalken besluta om skyldighet för sökanden att stå för berörda statliga myndigheters undersöknings-, övervaknings- och tillsynskostnader för den verksamhet ansökan avser.

Beslutar regeringen om betalningsskyldighet enligt första stycket skall avgift som utgår enligt annan bestämmelse i denna förordning sättas ned i den mån betalningsskyldigheten täcker samma kostnader som avgiften.

4 §  För tillsyn som utövas av generalläkaren utgår inte avgift enligt denna förordning.

1 §  Avgift för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 1 § miljöbalken skall betalas av den som

1. bedriver miljöfarlig verksamhet som anges med beteckningen A eller B i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, eller
2. har tillstånd till annan miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. 6 § andra eller tredje stycket miljöbalken.

I de fall länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen över verksamheten omfattar avgift enligt detta kapitel även ersättning för länsstyrelsens tillsyn över efterlevnaden av 14 kap.miljöbalken.

2 §  Avgift enligt 1 § skall betalas efter beslut av länsstyrelsen med de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

Har verksamheten tillståndsprövats, skall avgift enligt första stycket bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsvolym eller motsvarande.

3 §  Avgift skall betalas med belopp enligt avdelning 1, 2 eller 3 i bilagan. Avgift enligt 1.2 eller 1.3 i bilagan skall betalas endast om verksamheten inte kan hänföras till 1.1.

Om en fabrik eller annan inrättning omfattar flera verksamheter enligt bilagan, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för någon av verksamheterna med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga verksamheterna.

Tillägg enligt andra stycket skall endast betalas för verksamheter som anges i bilagans avdelning 1.1. Tillägg skall dock inte betalas för verksamheter som är hänförliga till samma verksamhetsgrupp.

4 §  Vid tillämpning av 1 kap. 3 § andra stycket denna förordning, skall avgift enligt detta kapitel motsvara avgift för verksamhet där kommun utövar tillsynen.

5 §  Avgift enligt detta kapitel skall betalas från och med det kalenderår som följer efter det att beslut om tillstånd till verksamheten har meddelats eller, om verksamheten bedrivs utan tillstånd, det år som följer efter det att den miljöfarliga verksamheten har påbörjats. Avgiften skall därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.

1 §  Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning av vattenverksamhet som avses i 11 kap.miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet. Förordning (1998:1363).

2 §  Avgift för prövning av vattenverksamhet skall betalas av den som

1. ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,
2. ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,
3. ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
4. ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,
5. ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,
6. ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken, eller
7. ansöker enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.

3 §  Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 §1 eller 3 betalas med grundavgift och tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§.

Om en ansökan avser prövning både enligt 2 §1 och 3, skall avgiften bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1.Förordning (1998:1363).

4 §  Grundavgift enligt 3 § skall motsvara kostnaderna för utförandet av de delar av det ansökta företaget som avser vattenverksamhet och betalas enligt nedanstående tabell:

Grundavgiften är alltid lägst 1 500 kronor. I grundavgiften skall inte ingå mervärdesskatt. Förordning (1998:1363).

5 §  Tilläggsavgift skall betalas om prövningen avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten eller att ändra grundvattennivån. Tilläggsavgift skall också betalas om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft.

Om ansökan avser uttag av vatten eller ändring av grundvattennivån skall tilläggsavgift betalas med 10 öre per kubikmeter vatten beräknat efter det totala uttag som ansökan avser eller, om ansökan avser ett visst uttag årligen, efter den årliga volym som det begärs tillstånd för.

Om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft betalas tilläggsavgift med 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig kraftproduktion under medelår.

Tilläggsavgift skall dock endast tas ut om utförandekostnaden enligt 4 § är mindre än 50 000 000 kronor. Avgiften betalas som en engångsavgift. Om tilläggsavgift skall betalas får grundavgiften enligt 4 § tillsammans med tillläggsavgiften uppgå till högst 140 000 kronor. Om ansökan avser ökat uttag skall avgiften beräknas på det tillkommande uttaget. Förordning (1998:1363).

6 §  Avgift för prövning av en ansökan om markavvattning enligt 2 § 2 betalas enligt följande.

Vid fastställande av avgift tillämpas bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, skall avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser.

För prövning av fråga som avses i 2 §6 eller 7 och som gäller markavvattning skall avgift betalas enligt avgiftsklass 3. Förordning (1998:1363).

7 §  Vid prövning av mål som avses i 2 §4 och 5 samt mål som avses i 2 §6 och 7 och inte gäller markavvattning, skall avgift betalas med 1 500 kronor.

Avgift för prövning enligt 2 § 5 skall inte tas ut om prövningen sker i samband med att en fråga om att ersätta anläggningen med en annan anläggning prövas och avgift tas ut för prövning av nyanläggningen. Förordning (1998:1363).

8 §  Om en ansökan enligt 2 § prövas av miljödomstol, skall domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen debiterat avgift. Sökanden skall lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.

Avgiften skall betalas när domstolen fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

I 9 kap. finns motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel. Förordning (1998:1363).

9 §  I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3-5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket. Förordning (1998:1363).

10 §  Om en avgift enligt 3 § satts ned efter överklagande, skall ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. Förordning (1998:1363).

11 §  Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (1998:1363).

1 §  Avgift för sådan tillståndspliktig täktverksamhet som avses i 12 kap. 1 § första eller andra stycket miljöbalken skall betalas av den som har tillstånd till täkten.

2 §  Avgift enligt 1 § skall om inte annat följer av 3 § betalas årligen för tillståndsgiven mängd enligt följande:

Har ansvaret för tillsyn överlåtits till kommunen, skall avgift betalas med 70 procent av de i första stycket angivna beloppen.

3 §  Avgift enligt 1 § för torvtäkt skall, oberoende av tillståndsgiven volym, årligen betalas med 1 000 kr.

4 §  Avgiften skall betalas från och med det kalenderår som följer efter det att beslut om tillstånd till täktverksamheten har meddelats. Därefter skall avgift betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår som tillståndet gäller. Om hela tillståndstiden endast avser en del av ett kalenderår skall avgift betalas för detta kalenderår.

1 §  De myndigheter som anges under punkten F i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn avseende sådan genteknisk verksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket miljöbalken.

1 §  Avgift för prövning i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken skall betalas enligt detta kapitel.

2 §  Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av ansökan om tillstånd enligt 14 § förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser skall tillämpas:

3 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters prövning av ärenden enligt

1. förordningen (1985:838) om motorbensin,
2. förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
3. förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle, och
4. förordningen (1998:122) om bortskaffande av PCB m.m. Förordning (2002:188).

4 §  Naturvårdsverket får inom sitt ansvarsområde enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.

5 §  Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om avgift för prövning och tillsyn enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter.

6 §  Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för prövning av ansökningar om dispens enligt 14 kap. 20 § miljöbalken.

7 §  Arbetsmiljöverket, Statens jordbruksverk och Socialstyrelsen får inom sina ansvarsområden enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken meddela föreskrifter om avgift för prövning av ärenden enligt förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel. Förordning (2000:966).

1 §  Avgift för prövning skall betalas i de fall som framgår av andra stycket.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Dispens, efter ansökan av annan än markägaren, enligt 7 kap. 7 § andra stycket och 7 kap. 9 § från föreskrifter som meddelats för ett naturreservat eller kulturreservat 4

2 §  Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 15, 17 eller 18 § artskyddsförordningen (1998:179) skall betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 av den 30 augusti 2001 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordning (2002:240).

3 §  Den som ansöker om undantag enligt 12 § artskyddsförordningen (1998:179) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 skall betala avgift för prövning av ansökan.

Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97.

4 §  Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.

Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.

5 §  Den som enligt 10 kap.2 eller 3 §miljöbalken är ansvarig för efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar, skall betala länsstyrelsens kostnader för tillsyn över sådana områden, byggnader eller anläggningar.

Avgift skall inte tas ut enligt detta kapitel om kostnaderna för länsstyrelsens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning.

6 §  Den som enligt 10 kap. 11 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 10 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.

7 §  Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Avgift enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat.

8 §  Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av ansökningar om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063).

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

8 a §  Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av ansökningar om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 3 skall tillämpas. Avgift skall betalas även för anmälan enligt 34, 35 och 37 §§avfallsförordningen (2001:1063), varvid avgiftsklass 1 i 10 § avgiftsförordningen skall tillämpas. Förordning (2001:1075).

8 b §  Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 13 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall skall betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. Förordning (2001:515).

9 §  Naturvårdsverket får besluta om avgifter för de kostnader som avses i artikel 33.1 i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen3. Avgifterna skall betalas efter beslut av Naturvårdsverket.

I fråga om Naturvårdsverkets kostnader för anmälningsförfarandet enligt rådets förordning 259/93/EEG skall avgiftsklass 7 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas.

10 §  Avgift skall betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 33 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.

För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas.

11 §  Sökanden skall svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.

Avgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte för miljödomstols arbete. Avgiftsskyldighet föreligger inte heller om åtgärden omfattas av avgift enligt 2 kap. 2 § 1 eller om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken.

12 §  Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.

Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.

I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.

Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.

13 §  Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.

Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3 000 kronor.

14 §  De förvaltningsmyndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina respektive ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt annan bestämmelse i denna förordning.

Avgift enligt första stycket skall tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid.

1 §  I ärenden om ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken är sökanden skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader enligt 19 kap.4 och 5 §§miljöbalken för sakkunniga som har tillkallats av länsstyrelsen, för lokaler för sammanträden, för kungörelser i ärendet samt för aktförvarare.

Motsvarande betalningsskyldighet gäller i ärenden enligt 10 kap.miljöbalken för den som enligt 10 kap. 11 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredning beträffande miljöriskområden.

Sökanden är skyldig att ersätta myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare

1. i ärenden om miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 8 § miljöbalken,
2. i ärenden enligt 7 kap.miljöbalken rörande ansökan om tillstånd eller dispens, samt
3. i ärenden om markavvattning enligt 11 kap.13 eller 14 §miljöbalken.

På begäran av myndigheten skall förskott på ersättningen betalas.

Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en miljödomstols kostnader för kungörelser m.m. finns i 25 kap. 8 § miljöbalken. Förordning (1999:375).

2 §  En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken samt avfall enligt 15 kap.miljöbalken skall ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser.

De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnaderna skall ersättas.

En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken.

Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövares skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken. Förordning (1999:375).

1 §  För avgifter enligt 1-8 kap. gäller bestämmelserna i 10- 12 §§avgiftsförordningen (1992:191) om inte annat är föreskrivet.

Annan avgift än ansökningsavgift skall betalas efter debitering av myndigheten. I avgiftsförordningen finns bestämmelser om redovisning av avgifter.

Har en avgift enligt denna förordning fördelats på två eller flera betalningstillfällen, skall ränta enligt enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Bestämmelser om avgifter vid miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (1999:375).

2 §  Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, skall till den myndighet som skall beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek skall kunna bestämmas.

De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning.

3 §  En miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, sätta ned eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.

I fråga om vattenverksamhet som avses i 3 kap.3-5 §§ skall domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskilt beaktande av prövningens omfattning.

De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift. Förordning (1998:1363).

4 §  En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.

5 §  En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.

6 §  Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 §miljöbalken.