1 §  I denna förordning regleras producenters skyldighet att ta hand om avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter, att informera om sitt ansvar, att lämna upplysningar som rör produkterna samt att samråda om skyldigheternas fullgörande.

2 §  Med elektriska och elektroniska produkter avses i denna förordning

1. produkter som i sin utformning och för en korrekt funktion är beroende av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält,
2. utrustning för generering, överföring och mätning av elektriska strömmar eller elektromagnetiska fält,
3. material som ingår eller har ingått i sådana produkter eller utrustning som avses i 1 och 2.

Ett tillbehör till eller en förbrukningsvara som använts i en elektrisk eller elektronisk produkt är en elektrisk eller elektronisk produkt enligt denna förordning, endast om tillbehöret eller förbrukningsvaran har eller har haft en elektrisk eller elektronisk funktion.

3 §  Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer elektriska eller elektroniska produkter.

4 §  Denna förordning skall tillämpas på sådana elektriska och elektroniska produkter som anges i bilagan till förordningen.

Förordningen skall inte tillämpas på elektriska och elektroniska produkter som ingår i bilar som omfattas av förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar.

Bestämmelserna i förordningen (1997:645) om batterier gäller framför bestämmelserna i denna förordning.

5 §  En producent skall utan ersättning ta emot en elektrisk eller elektronisk produkt som

1. lämnas till producenten i samband med att producenten säljer en elektrisk eller elektronisk produkt, och
2. i normal användning fyller väsentligen samma funktion som den sålda produkten.

Denna skyldighet att ta emot produkter avser vid varje försäljningstillfälle lika många produkter som omfattas av försäljningen.

6 §  Om den produkt som producenten säljer är begagnad gäller 5 § endast om den produkt som säljs inte tidigare har sålts av en producent i Sverige.

7 §  Producenten skall fullgöra sin skyldighet enligt 5 § där producenten levererar den sålda produkten.

8 §  Producenten får trots 7 § fullgöra sin skyldighet genom att anvisa en lämplig plats där elektriska och elektroniska produkter tas emot för producentens räkning.

En mottagningsplats skall anses lämplig om

1. producenten eller den som producenten anlitat har samrått med den kommun där skyldigheten skall fullgöras enligt 7 §, och
2. platsen är lämplig från såväl konsument- som miljösynpunkt efter vad som vid samrådet kommit fram om förhållandena i kommunen.

9 §  Producenten skall se till att de produkter som tagits emot av producenten, eller av någon som producenten anlitat, återanvänds, återvinns eller hanteras på ett annat sätt som är godtagbart från miljösynpunkt. Bestämmelser om hantering och bortskaffande finns i 15 kap.miljöbalken och i författningar som meddelats med stöd av de bestämmelserna.

10 §  En producent skall informera om möjligheterna att enligt denna förordning lämna elektriska och elektroniska produkter till producenten eller till någon som producenten anlitat. Informationen skall utformas och lämnas på ett sätt som är lämpligt för att kunna nå de hushåll och andra som kan antas vilja lämna elektriska eller elektroniska produkter till producenten.

11 §  En producent skall lämna de upplysningar om innehållet i en elektrisk eller elektronisk produkt som från miljö- eller hälsosynpunkt behövs för att underlätta sådan förbehandling som avses i avfallsförordningen (2001:1063). Upplysningarna skall på begäran lämnas till dem som enligt avfallsförordningen yrkesmässigt förbehandlar avfall av elektriska och elektroniska produkter.

Denna skyldighet avser produkter som producenten tillverkat, fört in till Sverige eller sålt. Skyldigheten avser även produkter som har samma tillverkare och i normal användning fyller väsentligen samma funktion som de produkter producenten fört in till Sverige eller sålt.

Om det, med hänsyn till producentens möjligheter, är oskäligt att kräva att en viss upplysning lämnas, är producenten inte skyldig att lämna upplysningen. Förordning (2001:1077).

12 §  Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka upplysningar som producenten skall lämna enligt 11 §.

13 §  Om en berörd kommun begär det, skall producenten samråda med kommunen om hur de skyldigheter som följer av 5-8 och 10 §§ skall fullgöras. Med berörd kommun avses en kommun där skyldigheten att ta hand om produkter skall fullgöras enligt 7 §.

Ett samråd skall syfta till att med hänsyn till de lokala förhållandena i kommunen finna ändamålsenliga sätt att samordna producentens ansvar enligt denna förordning med kommunens renhållningsskyldighet.

14 §  Producenten skall anses ha fullgjort sin samrådsskyldighet, om producenten efter en sådan begäran som avses i 13 §

1. till kommunen lämnat en utförlig redogörelse för hur producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter som följer av 5-8 och 10 §§, och
2. gett kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs.

15 §  En producent skall till Naturvårdsverket lämna de uppgifter om fullgörandet av sina skyldigheter enligt denna förordning som Naturvårdsverket behöver för att kontrollera att förordningen följs.

16 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter att

1. ta emot elektriska eller elektroniska produkter enligt vad som följer av 5-8 §§,
2. lämna upplysningar enligt vad som följer av 11 § och de närmare föreskrifter som meddelats med stöd av 12 §,
3. samråda enligt vad som följer av 13 och 14 §§,
4. lämna uppgifter enligt 15 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt 26 kap.miljöbalken döms inte till ansvar enligt denna förordning för gärningar som omfattas av föreläggandet eller förbudet.