1 §  Beteckningen bil har i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, dvs. personbil, buss eller lastbil. Bil vars totalvikt överstiger 3 500 kilogram eller som är försedd med medar eller band omfattas dock inte av denna förordning.

Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller till Sverige för in bilar. Förordning (2001:680).

2 §  En producent är skyldig att för skrotning ta emot uttjänta bilar som producenten tillverkat i eller fört in i Sverige, om bilarna är registrerade enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

En producent skall utan ersättning ta emot en uttjänt bil enligt första stycket som för första gången registreras enligt den upphävda bilregisterkungörelsen (1972:599) eller förordningen om vägtrafikregister efter den 31 december 1997. En producent får trots detta begära ersättning, om bilen

1. saknar ekonomiskt värdefulla delar som motor, växellåda eller andra jämförbara delar, eller
2. i betydande omfattning har utrustats med delar från någon annan än producenten och dessa svårligen kan återanvändas eller återvinnas. Förordning (2001:680).

3 §  En producent skall underlätta för dem som vill lämna bilar till producenten enligt 2 § och anvisa lämpliga ställen för mottagning av sådana bilar.

Producenten skall lämna uppgift om dessa mottagningsställen till Naturvårdsverket. Förordning (1998:927).

4 §  En producent som har tagit emot en bil enligt 2 § är skyldig att se till att bilen blir omhändertagen för skrotning enligt reglerna i bilskrotningslagen (1975:343) och föreskrifter meddelade med stöd av lagen.

5 §  För att underlätta återanvändning och återvinning skall en producent redovisa vilka material, komponenter samt kemiska produkter som finns i de bilar som producenten har tillverkat i eller fört in till Sverige. Producenten skall se till att bilskrotare enligt bilskrotningslagen (1975:343) på skäliga villkor får tillgång till anvisningar om demontering och dränering.

6 §  När bilar skrotas enligt bilskrotningslagen (1975:343) skall den producent som har tillverkat eller fört in bilarna i Sverige se till att material och komponenter från bilarna återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt.

Producenten skall se till att materialen och komponenterna i första hand återanvänds om detta är miljömässigt motiverat. I andra hand gäller att materialåtervinning har företräde framför energiutvinning.

7 §  En producent skall se till att minst 85 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns och att från och med år 2015 minst 95 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns.

En producent skall se till att den återanvändning eller återvinning som avses i första stycket utgörs av återanvändning eller materialåtervinning från och med år 2006 med minst 80 procent av bilens vikt och från och med år 2015 med minst 85 procent av bilens vikt.

De andelar som avses i första och andra styckena skall beräknas på tjänstevikten på bil exklusive förarvikten enligt lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och utgöra ett genomsnitt per producent och år.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte sådana bilar som har särskilda karosseriarrangemang eller särskild utrustning för att kunna användas för särskilda transportuppgifter, såsom campingbilar, ambulanser, begravningsbilar eller andra bilar avsedda för särskilda ändamål i enlighet med punkten 5 i bilaga II till rådets direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 2001/116/EG. Förordning (2004:735).

8 §  En producent är, i fråga om bilar som lämnats till producenten enligt 2 §, skyldig att till Naturvårdsverket lämna uppgifter om omhändertagandet enligt 6 § samt om andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att kontrollera att återvinnings- och återanvändningsnivåerna i 7 § uppnås.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om denna uppgiftsskyldighet. Förordning (1998:927).

8 a §  I samband med marknadsföring av nya bilar som en producent tillverkat i eller fört in till Sverige skall producenten lämna information om

1. bilarnas och komponenternas konstruktion med avseende på möjligheter till återvinning och materialåtervinning,
2. hur uttjänta bilar är avsedda att tas om hand så att de demonteras, töms på vätskor och i övrigt hanteras på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt,
3. vad producenten tillsammans med andra berörda aktörer gör i fråga om att utarbeta bästa möjliga metoder för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av uttjänta bilar och deras komponenter,
4. vilka framsteg som gjorts i fråga om att minska behovet av att bortskaffa avfall som uppkommer av uttjänta bilar och bilkomponenter till förmån för ökad materialåtervinning och annan återvinning.

En producent skall fullgöra sin skyldighet enligt första stycket genom att göra informationen tillgänglig för tänkbara fordonsköpare. Informationen skall finnas i broschyr, i informationsblad, på webbplats eller på annat sätt skriftligt i det material som används i marknadsföringen av nya bilar.

Informationen skall vid tillämpningen av marknadsföringslagen (1995:450) anses utgöra sådan information av särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket den lagen. Förordning (2004:735).

9 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2, 4 eller 8 §§första stycket.

Den som överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt miljöbalken döms inte till ansvar enligt denna förordning för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Förordning (1998:927).

10 §  Ytterligare bestämmelser om straff och förverkande finns i 29 kap.miljöbalken. Förordning (1998:927).

11 §  I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om tillsyn. Förordning (1998:927).

12 §  Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1998:927).