1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

2 §  Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet enligt 4 kap. 1 § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

3 §  Ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Förordning (2015:839).

3 a §  Ett ämne ska anses vara en sådan slutprodukt eller ett sådant huvudsyfte med en produktionsprocess som avses i 1 kap. 2 a § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, om processen normalt är optimerad för att producera ämnet.

Även ett sådant ämne som en produktionsprocess normalt inte är optimerad för att producera ska anses vara en slutprodukt eller huvudsyftet med processen, om ämnet

1. har ett annat användningsområde än energiändamål, och
2. under den senaste tvåårsperioden, eller den kortare del av tiden som ämnet funnits på marknaden, har haft ett genomsnittligt försäljningspris per kilo som under samma tid överstiger 40 procent av det genomsnittliga försäljningspriset per kilo av det ämne som processen normalt är optimerad för.

Andra stycket gäller inte ämnen som har uppkommit direkt i jordbruks-, vattenbruks-, fiske- eller skogsbruksverksamhet. Förordning (2018:1721).

3 b §  De ämnen som anges i bilaga IX punkterna e, f och h–o i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513, ska inte anses vara slutprodukter som en produktionsprocess direkt ska producera eller huvudsyftet med processen. Förordning (2018:1721).

4 §  De växthusgaser som omfattas av krav på minskade utsläpp enligt 2 kap. 1 § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen är koldioxid, lustgas (dikväveoxid) och metan.

5 §  Vid beräkning av minskning av utsläppen av växthusgaser enligt 2 kap. 1 § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen ska ökade eller minskade utsläpp av koldioxid till följd av ändrad markanvändning beaktas.

Med ändrad markanvändning avses ändringar i vegetationstäcke mellan följande sex markkategorier: skogsmark, gräsmark, åkermark, våtmark, bebyggelse och övrig mark.

6 §  Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om hur minskningen av utsläppen av växthusgaser enligt 2 kap. 1 § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen ska beräknas. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk ges tillfälle att lämna synpunkter.

7 §  Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i 2 kap. 2 § första stycket a–c lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk ges tillfälle att lämna synpunkter.

8 §  Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i 2 kap. 3 § första stycket lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk ges tillfälle att lämna synpunkter.

9 §  Om skog avverkas för ett infrastrukturellt ändamål i ett sådant område som avses i 2 kap. 4 § b och c lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, ska biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av råvaror från denna avverkning anses som hållbara.

10 §  Marker, på vilka det odlas fleråriga växter, såsom energiskog (salix, hybridasp och poppel), julgranar, fruktträd, bärbuskar, etc. ska inte anses som sådana markområden som avses i 2 kap. 4 § b och c lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Detta gäller dock bara under förutsättning att odlingen sker på mark som enligt nationella bestämmelser inte utgör skogsmark.

11 §  Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i 2 kap. 4 § första stycket lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk ges tillfälle att lämna synpunkter.

12 §  Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om kriterier och geografisk räckvidd för de områden som anges i 2 kap. 5 § första stycket lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk ges tillfälle att lämna synpunkter.

13 §  En rapport enligt 3 kap. 1 e § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen ska avse ett kalenderår och lämnas in till tillsynsmyndigheten senast den 1 april året efter kalenderåret.

Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om rapporteringsskyldigheten.

14 §  Det kontrollsystem som nämns i 3 kap. 1 a § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen ska innehålla rutiner för att säkerställa att de olika leden i en produktionskedja använder ett massbalanssystem som

1. medger att partier med råvaror eller biobränslen med olika hållbarhetsegenskaper kan blandas,
2. kräver att information om hållbarhetsegenskaperna hos och storleken på de partier som avses i 1 förblir kopplad till blandningen, och
3. fastställer att summan av alla partier som tas från blandningen ska beskrivas ha samma hållbarhetsegenskaper, i samma mängder, som summan av alla partier som har tillförts blandningen.

Kontrollsystemet behöver inte innefatta kontroll av att de kriterier som nämns i 2 kap. 6 § samma lag är uppfyllda.

Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om kontrollsystem och granskning av sådana system.

15 §  Den beskrivning av kontrollsystemet som, enligt 3 kap. 1 b § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen ska ges in till tillsynsmyndigheten ska innehålla

1. en beskrivning av de produktionskedjor som kan hanteras av kontrollsystemet,
2. en beskrivning av den rapporteringsskyldiges kontrollsystems utformning och funktion, särskilt med avseende på dels metod för stickprov och massbalans, dels beräkning enligt 2 kap. 1 § samma lag av minskning av utsläppen av växthusgaser,
3. en beskrivning av den riskbedömning som ligger till grund för kontrollsystemets utformning, och
4. ett underlag som styrker oberoendet och kompetensen hos den oberoende granskaren som avses i 3 kap. 1 a § tredje stycket samma lag.

Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om beskrivning av kontrollsystem och om omprövning av hållbarhetsbesked.

16 §  Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om anmälan av väsentliga ändringar i kontrollsystem enligt 3 kap. 1 c § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen.

17 §  Statens energimyndighet får ge ett hållbarhetsbesked för en avgränsad tidsperiod, om den rapporteringsskyldige kan styrka att

1. kraven för hållbarhetsbesked är uppfyllda för de biodrivmedel och flytande biobränslen som under den perioden läggs till grund för avdrag enligt 7 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi och för de flytande biobränslen som använts i yrkesmässig verksamhet och som varken utgör eller ingår i bränsle som är skattepliktigt enligt samma lag, och
2. detta har kontrollerats på det sätt som anges i 14 §.

Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att styrka hållbarheten hos biodrivmedel och flytande biobränslen i samband med att hållbarhetsbesked ges för en avgränsad tidsperiod. Förordning (2018:1721).

18 §  Om Europeiska kommissionen har fattat ett beslut om godkännande av ett frivilligt nationellt eller internationellt system enligt artikel 18.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG och en rapporteringsskyldig köper certifierade biodrivmedel och flytande biobränslen behöver de omständigheter som omfattas av systemet inte omfattas av den rapporteringsskyldiges kontrollsystem.

Om Europeiska kommissionen har fattat ett beslut om godkännande av ett frivilligt nationellt eller internationellt system enligt artikel 18.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG och en rapporteringsskyldig är certifierad enligt detta system, anses de omständigheter som omfattas av systemet utgöra den rapporteringsskyldiges kontrollsystem. Beskrivningar enligt 15 § utgörs i detta fall av certifieringsbevis.

Statens energimyndighet får meddela närmare föreskrifter om förhållandet mellan frivilliga nationella och internationella system samt kontrollsystem.

19 §  Det kontrollsystem som ska visa att ett biodrivmedel som läggs till grund för avdrag enligt 7 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi inte är livsmedelsbaserat ska innehålla de rutiner som anges i 14 §. Förordning (2015:839).

20 §  Det kontrollsystem som ska visa att ett livsmedelsbaserat biodrivmedel som läggs till grund för avdrag enligt 7 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi har producerats i en anläggning som tagits i drift före den 31 december 2013 och inte är fullständigt avskriven, ska innehålla rutiner som säkerställer att varje parti biodrivmedel

1. går att spåra till den anläggning där det har producerats, och
2. har producerats i en anläggning som omfattas av ett intyg från en oberoende revisor eller annan oberoende granskare med motsvarande kompetens om att kraven uppfylls.

Krav på spårbarhet enligt första stycket 1 ska uppfyllas enligt de rutiner som anges i 14 §. I fråga om en anläggning som producerar biogas som levereras via rörledning krävs dock endast att det visas att samma mängd biogas som läggs till grund för avdrag enligt 7 kap. lagen om skatt på energi har köpts in från den anläggningen.

Den som köper biodrivmedel endast från leverantörer som har anläggningsbesked, får uppfylla första stycket 2 genom en rutin som säkerställer att intyget finns tillgängligt hos en tidigare leverantör i produktionskedjan. Förordning (2015:839).

21 §  Vid en begäran om anläggningsbesked ska den rapporteringsskyldige redovisa för Statens energimyndighet hur kontrollsystemet är utformat.

22 §  Statens Energimyndighet får ge ett anläggningsbesked som avser en viss avgränsad tidsperiod, om den rapporteringsskyldige styrker att

1. kraven för anläggningsbesked är uppfyllda för de biodrivmedel som under den perioden läggs till grund för avdrag enligt 7 kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, och
2. detta har kontrollerats på det sätt som sägs i 19 § eller genom uppgifter som säkerställer det som sägs i 20 § första stycket 1 och 2. Förordning (2015:839).

23 §  Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om verkställigheten av 19–22 §§. Förordning (2015:839).

24 §  Den oberoende granskaren ska vara oberoende i förhållande till de företag och personer han granskar.

Den oberoende granskaren ska ha den tekniska och ekonomiska kompetens som krävs, med hänsyn till den granskade verksamhetens art och omfattning, för att utföra den oberoende granskningen.

Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter om hur den oberoende granskarens oberoende och kompetens ska visas av den rapporteringsskyldige. Förordning (2015:839).

25 §  Statens energimyndighet ska skicka uppgift om meddelade och återkallade hållbarhetsbesked och anläggningsbesked till Skatteverket. Förordning (2015:839).