1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om stöd till forskning och utveckling samt innovation. Förordning (2023:931).

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2023:931).

4 §  Stöd enligt denna förordning lämnas i form av

1. bidrag, eller
2. nedsatt avgift för eller fri tillgång till innovationsrådgivningstjänster eller innovationsstödjande tjänster.

Stöd i form av bidrag får inte lämnas till privatpersoner.

I de fall som avses i första stycket 2 får bidrag betalas ut till den som tillhandahåller tjänsten. Förordning (2023:931).

5 §  Stöd enligt denna förordning får lämnas för projekt som syftar till att främja forskning och utveckling samt innovation, om det finns medel. Förordning (2023:931).

5 b §  Stöd som lämnas med stöd av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 får endast lämnas i enlighet med vad som anges i 6-15 §§.

Som förutsättning för att få stöd enligt 6 och 8-15 §§ gäller att ansökan om stöd ska ha lämnats in innan den investering som stödet söks för inleds. Förordning (2023:931).

6 §  Stöd till konsulttjänster för små och medelstora företag lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

Stödet får inte överstiga 1 800 000 kronor.

7 §  Stöd till nystartade företag lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 22 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

8 §  Stöd till sökkostnader lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 24 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

9 §  Stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 25 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

10 §  Investeringsstöd till forskningsinfrastruktur lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 26 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

10 a §  Investeringsstöd till testnings- och experimentinfrastruktur lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 26 a i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014. Förordning (2023:931).

11 §  Stöd till innovationskluster lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 27 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

12 §  Innovationsstöd till små och medelstora företag lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 28 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

13 §  Stöd till processinnovation och organisationsinnovation lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 29 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

14 §  Stöd till forskning och utveckling inom fiskeri- och vattenbrukssektorn lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 30 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

15 §  Stöd till utbildning lämnas i enlighet med kapitel I och artikel 31 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.

16 §  Frågor om stöd enligt denna förordning prövas av Verket för innovationssystem (myndigheten).

En ansökan om stöd ska vara skriftlig och lämnas elektroniskt till myndigheten på det sätt som myndigheten anvisar. Ansökan ska innehålla de handlingar och uppgifter som behövs för att ansökan ska kunna prövas. Förordning (2023:931).

17 §  Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som krävs för att syftet med stödet ska tillgodoses.

18 §  Den som har fått stöd ska till myndigheten skriftligt redovisa erfarenheterna av den verksamhet eller det projekt som stödet beviljats för. Myndigheten får i enskilda fall besluta om hur denna skyldighet ska fullgöras.

Myndigheten ska följa den verksamhet eller det projekt som stöd har lämnats till och utöva tillsyn över att villkoren för stödet följs. Den som har beviljats stöd ska ge myndigheten eller den som myndigheten utser tillfälle att granska verksamheten och på begäran lämna ytterligare uppgifter om verksamheten.

19 §  Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

20 §  Myndigheten får besluta att ett beviljat stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. den som ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller tidigare har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl än i 1 har beviljats felaktigt eller tidigare har betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. tidigare utbetalat stöd inte har utnyttjats eller använts för det som det har beviljats för eller det finns anledning att anta att det stöd som ska betalas ut inte kommer att utnyttjas eller användas för det som det har beviljats för, eller
4. villkoren för stödet inte har följts. Förordning (2023:931).

21 §  En stödmottagare är återbetalningsskyldig om

1. den som ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller betalats ut felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl än i 1 har beviljats felaktigt eller betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och stödmottagaren borde ha insett detta,
3. stödet inte har utnyttjats eller använts för det som det har beviljats för, eller
4. villkoren för stödet inte har följts. Förordning (2023:931).

22 §  Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 21 §, ska myndigheten besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl, får myndigheten efterge kravet på återbetalning helt eller delvis.

Ett beslut om återkrav ska fattas inom tio år från det att stödet betalades ut.

23 §  Om en stödmottagare inte är berättigad till ett stödbelopp och detta ska återbetalas, ska ränta tas ut enligt räntelagen (1975:635). Myndigheten får sätta ned räntekravet om det finns särskilda skäl.

24 §  Om stödgivaren har beslutat om återkrav eller ränta, får det belopp som ska betalas enligt beslutet räknas av mot annan utbetalning av stöd till samma stödmottagare enligt förordningen.

Avräkning får inte ske i de fall som avses i 19 §. Förordning (2023:931).

25 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 19, 20, 22 och 24 §§ får dock inte överklagas.

Beslut enligt denna förordning får dock inte överklagas om stödmottagaren är en statlig myndighet. Förordning (2023:931).