1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om statligt stöd till företag med försäljningsställen för drivmedel. Stödet lämnas för att vissa åtgärder ska kunna genomföras.

Syftet är att säkerställa tillgången till försäljningsställen för drivmedel i vissa landsbygdsområden där servicen är gles.

2 §  Stöd lämnas av de regioner som beviljats tilldelning av statliga medel, i mån av tillgång på medel.

3 §  Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regerings-formen.

I lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar finns bestämmelser om att regioner och Gotlands kommun ska besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete.

Det som sägs i denna förordning om regioner gäller också för Gotlands kommun.

4 §  Vid tillämpningen av förordningen ska två eller flera företag anses som ett enda företag om de uppfyller kriterierna i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.

5 §  Stöd får lämnas till ett företag med försäljningsställe för drivmedel som

1. tillhandahåller drivmedel för motordrivna fordon till allmänheten på åretruntbasis,
2. är beläget i ett landsbygdsområde där servicen är gles,
3. är beläget mer än 15 kilometer från ett annat försäljningsställe för drivmedel, och
4. är i behov av stöd för att fortsätta bedriva verksamheten.

Om försäljningsstället har särskild betydelse för den lokala tillgången till drivmedel får stöd lämnas till ett företag trots att det inte uppfyller första stycket 3.

6 §  Stöd enligt 5 § får lämnas för att bygga om eller byta ut rörledningar i mark för hantering av brandfarlig vätska. Ombyggnationen eller bytet av rörledningarna ska vara nödvändigt för att säkerställa det skydd mot korrosion som krävs enligt gällande föreskrifter.

7 §  Stöd får endast lämnas i enlighet med de villkor som anges i kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

8 §  Stöd får lämnas med ett belopp som motsvarar högst 85 procent av kostnaderna för att genomföra åtgärden. Stöd får dock lämnas med högst 850 000 kronor per försäljningsställe.

Stödet får inte vara större än vad som behövs med hänsyn till övriga finansieringsmöjligheter och andra omständigheter för att den åtgärd som stödet avser ska kunna genomföras.

9 §  Ansökan om stöd ska ges in till och prövas av regionen i det län där verksamheten bedrivs.

Ansökan ska vara skriftlig och undertecknad av sökanden.

10 §  En ansökan om stöd ska innehålla en beskrivning av den åtgärd som stödet avser och de övriga uppgifter som behövs för prövningen av ansökan.

Ansökan ska även innehålla en redogörelse för

1. allt annat stöd av mindre betydelse som företaget beviljats under det beskattningsår som ansökan lämnas och under de två föregående beskattningsåren, och
2. annat stöd som företaget tidigare ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som det stöd som omfattas av ansökan.

11 §  Innan ett stöd beviljas ska regionen

1. lämna de upplysningar till stödmottagaren som framgår av artikel 3.1 första stycket i förordning (EU) nr 360/2012,
2. kontrollera att det sammanlagda stödet av mindre betydelse inte överskrider det tak som följer av artikel 3.1 andra stycket i den förordningen, och
3. hämta in synpunkter från berörda kommuner.

Om ärendet gäller en fråga av principiell vikt, ska regionen hämta in synpunkter från Tillväxtverket innan ett beslut om stöd fattas.

12 §  Beslutet om stöd ska innehålla uppgifter om den åtgärd som företaget ska genomföra.

Beslutet ska förenas med villkor om att stödmottagaren ska tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med vad som anges i 5 §1 och 2 under 3 år från den dag då beslutet fattades.

Ett beslut om stöd får även förenas med de ytterligare villkor som krävs för att syftet med stödet ska tillgodoses.

13 §  Stödet betalas ut när åtgärden är genomförd.

Stödet får dock betalas ut i förskott om stödmottagaren kan uppvisa en beställningsorder för åtgärden. Förskottsutbetalningen får avse högst 80 procent av det förväntade stödet.

14 §  Regionen ska besluta att ett stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. stödmottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter har förorsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och stödmottagaren borde ha insett detta, eller
3. ett villkor för stödet inte har följts.

15 §  En stödmottagare är återbetalningsskyldig om

1. någon av grunderna i 14 § är uppfyllda, eller
2. stödet helt eller delvis inte har utnyttjats eller använts för det ändamål som det har beviljats för.

16 §  Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 15 §, ska regionen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet tillsammans med ränta. Kravet eller räntan får helt eller delvis sättas ned om det finns särskilda skäl.

17 §  På stöd som krävs tillbaka ska ränta betalas från och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

18 §  Tillväxtverket ska vid domstolar och myndigheter och i övrigt föra statens talan mot stödmottagaren i fråga om statliga medel enligt denna förordning. Tillväxtverket får anta ackordsförslag eller på annat sätt efterskänka statens rätt i enlighet med vad som framgår av förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.

Regionen ska underrätta och bistå Tillväxtverket när en åtgärd från verket enligt denna bestämmelse behöver vidtas.

19 §  Bestämmelser om registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

20 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 14 § får dock inte överklagas.