1 §  Riksgäldskontoret ansvarar för statens centrala finansförvaltning.

2 §  Myndigheten har till uppgift att

1. efter regeringens beslut, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter, och
2. ansvara för den statliga betalningsmodellen, inklusive statens centralkonto.

Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs åt statliga myndigheter enligt första stycket 1 och besluta om avgifternas storlek. Tjänsterna får inte subventioneras.

Myndigheten ansvarar för bevakning och analys på kort och medellång sikt av in- och utlåning i myndigheten.

3 §  Myndigheten ska ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen (2011:203).

Myndigheten ansvarar för bevakning och analys på kort och medellång sikt av statsskuldsdispositioner och räntor på statsskulden.

I riskhanteringen ska myndigheten, utöver vad som anges i regeringens riktlinjer, sträva efter att uppnå marknadspraxis. Myndigheten ska se till att hanteringen av finansiella och operativa risker uppfyller de för verksamheten relevanta krav som gäller för finansiella företag.

4 §  Myndigheten har till uppgift att

1. ställa ut och förvalta statliga lån och garantier enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier och förordningen (2021:524) om statliga kreditgarantier för gröna investeringar,
2. handlägga Sveriges lån till andra stater som riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om, och
3. ställa ut skuldbevis.

5 §  Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten.

Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs åt statliga myndigheter enligt första stycket, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten.

6 §  Myndigheten ska inom garanti- och utlåningsverksamheten

1. begränsa statens risk och trygga statens rätt,
2. arbeta för att garanti- och utlåningsverksamheten i andra myndigheter under regeringen bedrivs på ett effektivt sätt,
3. identifiera och övervaka risker i de garantier och den utlåning som inte bevakas av andra, och
4. utveckla hanteringen av statliga garantier och utlåning.

Övervakningen enligt första stycket 3 av garantier till internationella finansiella institutioner och Europeiska unionen som undantagits från garantimodellen sker genom ansvarigt departements försorg.

7 §  Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande enligt deltagaravtalet av den 24 augusti 2020, mellan Sverige och Europeiska investeringsbanken (EIB), och garantiavtalet av den 24 augusti 2020, mellan EIB och deltagande länder, om en garantifond för stöd till i första hand företag i ekonomiska svårigheter orsakade av utbrottet av covid-19.

Om EIB begär att svenska staten ska infria garantiåtagandet, ska myndigheten hantera infriandet. Detsamma gäller om EIB begär att svenska staten ska infria ett åtagande enligt punkterna 10 a och 10 b i det deltagaravtal som avses i första stycket.

8 §  Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande enligt avtalet av den 18 september 2020, mellan Sverige och Europeiska kommissionen, om en garanti för ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation till följd av utbrottet av covid-19 (SURE).

Om Europeiska kommissionen begär att svenska staten ska infria garantiåtagandet, ska myndigheten hantera infriandet.

9 §  Myndigheten är resolutionsmyndighet för

1. kreditinstitut, värdepappersbolag och vissa andra företag enligt lagen (2015:1016) om resolution, och
2. centrala motparter enligt lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

10 §  Myndigheten är garantimyndighet enligt

1. lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och
2. lagen (1999:158) om investerarskydd.

11 §  Myndigheten är stödmyndighet enligt

1. lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden, och
2. lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

12 §  Myndigheten ska, som resolutions-, garanti- och stödmyndighet, motverka risk för allvarliga störningar i det finansiella systemet och i ekonomin på ett för samhället kostnadseffektivt sätt.

13 §  Myndigheten ska, som garantimyndighet, upprätthålla ett tillfredsställande konsumentskydd för allmänhetens insättningar respektive finansiella instrument.

14 §  Myndigheten ska, som garanti- och stödmyndighet, delta i utredning och planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och kreditväsendet och centrala motparter.

15 §  Myndigheten ska, som stödmyndighet, bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullgöra uppgifterna enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

16 §  Avgifter och andra medel som betalas till myndigheten avseende insättningsgarantin och investerarskyddet ska redovisas mot en inkomsttitel på statens budget med ett belopp motsvarande myndighetens kostnader för förvaltning av dessa ersättningssystem.

17 §  Myndigheten är beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

18 §  Myndigheten har också uppgifter enligt miljöbalken, förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter och förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

19 §  Myndigheten ska

1. regelbundet besluta statslåneräntan som den volymviktade genomsnittliga marknadsräntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år och en utestående volym om 20 miljarder kronor,
2. senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m., och
3. lämna Spelinspektionen de uppgifter som Spelinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som myndigheten utför inom ramen för svenska statens premieobligationslån.

20 §  Myndigheten ansvarar för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

21 §  Myndigheten får ingå sådana internationella överenskommelser som avses i artikel 14.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem, i den ursprungliga lydelsen. Detta gäller dock inte om överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

22 §  Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

23 §  Myndighetens hantering av växlingar mellan svensk och utländsk valuta ska präglas av förutsägbarhet och tydlighet.

24 §  Myndigheten ska täcka de underskott som kan uppstå på statens centralkonto.

25 §  Myndigheten får i ett enskilt fall besluta att obligationer och räntekuponger samt utbetalning av vinster på premieobligationslån får lösas in, även om betalningsrätten är preskriberad.

26 §  Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller delvis i ett enskilt fall besluta att efterskänka sådana fordringar som förvaltas av myndigheten.

27 §  Myndigheten får bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens kärnverksamhet och som ligger inom ramen för de uppgifter som anges i denna instruktion eller i annan förordning.

Myndigheten ska ta ut avgifter för sådan verksamhet som avses i första stycket, besluta om avgifternas storlek och disponera intäkterna i verksamheten.

28 §  Myndigheten ska samverka med

1. Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet i fråga om myndighetens prognoser över statens lånebehov,
2. behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder,
3. Boverket, Centrala studiestödsnämnden, Exportkreditnämnden, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) och övriga berörda myndigheter vid framtagande av den samlade riskanalysen för rapporten enligt 30 § 2,
4. Utbetalningsmyndigheten i fråga om betalningar som administreras via systemet med transaktionskonto, och
5. andra berörda myndigheter vid utvecklandet av hanteringen av statliga garantier och utlåning.

29 §  Myndigheten ska

1. ge Riksbanken tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut i frågor om upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
2. ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut i frågor om insättningsgarantin och investerarskyddet som berör inspektionen, och
3. ge Finansinspektionen, Konkurrensverket och Riksbanken tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut i frågor om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

Vid samverkan enligt första stycket 2 eller 3 ska Riksgäldskontoret lämna de uppgifter som berörda myndigheter behöver.

30 §  Myndigheten ska varje år rapportera till Regeringskansliet enligt följande uppställning:

1. ett underlag för utvärdering av förvaltningen av statens skuld 22 februari
2. en rapport med en samlad riskanalys av statens utställda garantier och utlåning med kreditrisk 15 mars
3. en särredovisning av lånen i 4 § 2 och tillhörande intäkter och administrativa kostnader 15 mars
4. en redovisning av indikatorer för uppföljning av utfallet i statens betalningsmodell samt garanti- och utlåningsverksamheten för de föregående tre åren kopplade till de av riksdagen senast beslutade målen för finansmarknadsområdet 15 mars
5. en redovisning över antalet utsläppsrätter (EUA och EUAA) som auktionerats ut under föregående år inom EU:s system för handel med utsläppsrätter och de totala intäkterna från auktioneringen, både i svenska kronor och i euro 31 maj
6. ett förslag till riktlinjer för förvaltningen av statsskulden 1 oktober
7. ett underlag för fastställande av räntesats och avgifter som ska gälla nästkommande kalenderår för
   1. studielån enligt 4 kap. 1 § studiestödslagen (1999:1395), och
   2. lån enligt 16 § förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar 15 november

31 §  Myndigheten ska senast den 1 november varje jämnt årtal till Regeringskansliet lämna en redogörelse för de samlade riskerna i den statliga betalningsmodellen.

32 §  Myndigheten ska halvårsvis till Regeringskansliet redovisa utlåning och aktuella ramar.

Redovisningen ska indelas efter

1. låneramar enligt 7 kap. 1 § budgetlagen (2011:203),
2. räntekontokrediter enligt 7 kap. 4 § budgetlagen,
3. övriga kreditramar som beslutas särskilt av riksdagen enligt 7 kap. 6 § budgetlagen uppdelat på låneramar respektive övriga krediter, och
4. utomstatlig utlåning enligt 6 kap. 3 § budgetlagen.

Redovisningen ska lämnas senast den 31 januari respektive den 31 juli.

33 §  Myndigheten ska i sin balansräkning särredovisa den del av statsskulden som ligger inom myndighetens statsskuldsförvaltning. Statsskulden ska redovisas som statens andel av den offentliga sektorns bruttoskuld enligt rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Tillgångarna och skulderna inom statsskuldsförvaltningen ska redovisas på samma sätt.

34 §  Myndigheten ska i årsredovisningen lämna en redogörelse för

1. garanti- och utlåningsverksamhetens samlade tillgångar och förväntade förluster, där väsentliga förändringar som påverkar myndighetens verksamhet kommenteras, och
2. de resolutionsplaner som upprättats, inbegripet myndighetens fastställande av krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och hur avgifterna till resolutionsreserven har fastställts.

Första stycket 1 gäller inte för åtaganden som är riktade till den finansiella sektorn.

35 §  Myndigheten ska, utan dröjsmål, till Regeringskansliet rapportera väsentliga förändringar av risker i de garantier och den utlåning som inte bevakas av andra myndigheter.

36 §  Myndigheten ska, efter begäran, till Regeringskansliet redovisa utfall och prognoser över

1. in- och utlåning i myndigheten,
2. statsskuldsdispositioner, och
3. räntor på statsskulden.

Myndigheten ska redovisa de viktigaste antaganden som prognoserna bygger på samt redovisa och kommentera poster som uppvisar avvikelser jämfört med tidigare prognoser och år.

37 §  Myndigheten ska, utan dröjsmål, till Regeringskansliet redovisa ny information som kan ha väsentlig påverkan på statens utgifter eller på förvaltningen av statsskulden. För områden där det finns särskilt hög prognososäkerhet ska myndigheten vid behov komplettera prognoser med scenarioanalyser.

Myndigheten ska också, utan dröjsmål, informera Regeringskansliet om myndigheten avser att genomföra förändringar av låneplanen för statsskulden, om det bedöms få till följd att utgifterna på anslaget räntor på statsskulden överskrider tillgängliga medel för budgetåret. Konsekvenserna av förändringarna ska också redovisas.

38 §  Myndigheten ska åtminstone två gånger om året publicera fleråriga prognoser för den ekonomiska utvecklingen och statens budgetsaldo. I prognoserna ska det redovisas en plan för upplåningen.

Myndigheten ska jämföra den egna prognosen för budgetsaldot med de senaste publicerade prognoserna från regeringen, Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket. Skillnaderna ska, så långt det kan göras med beaktande av olikheter i metod och syfte, analyseras och redovisas.

39 §  Myndigheten leds av en styrelse.

40 §  Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter.

41 §  Styrelsen ska besluta om

1. viktigare frågor enligt 25 och 26 §§,
2. underlaget för utvärderingen enligt 30 § 1,
3. förslag till riktlinjer enligt 30 § 6,
4. principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statsskulden ska genomföras, och
5. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten.

42 §  Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt beslutsorgan för resolution (resolutionsdelegationen).

Resolutionsdelegationen ansvarar för sina beslut.

Resolutionsdelegationen ansvarar för sin verksamhet inför myndighetens ledning.

43 §  Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som är av principiell karaktär eller av större betydelse eller avser föreskrifter och som myndigheten ska pröva enligt

1. lagen (2015:1016) om resolution,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, och
3. lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som myndigheten ska pröva enligt de lagar och den EU-förordning som anges i första stycket.

44 §  Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som är av principiell karaktär eller av större betydelse eller avser föreskrifter och som myndigheten ska pröva i egenskap av garantimyndighet enligt

1. lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och
2. lagen (1999:158) om investerarskydd.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som myndigheten ska pröva enligt de lagar som anges i första stycket.

45 §  Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som är av principiell karaktär eller av större betydelse eller avser föreskrifter och som myndigheten ska pröva i egenskap av stödmyndighet enligt

1. lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden, och
2. lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som myndigheten ska pröva enligt de lagar som anges i första stycket.

46 §  Resolutionsdelegationen ska bestå av myndighetschefen, som är ordförande, och högst sex andra ledamöter som utses av regeringen.

Regeringen utser vice ordförande i resolutionsdelegationen.

Resolutionsdelegationen är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

47 §  Myndighetens styrelse ansvarar inför regeringen för att resolutionsdelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt för sin verksamhet, att den verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt samt att den redovisas på ett tillförlitligt sätt.

Resolutionsdelegationens verksamhet ska redovisas i myndighetens årsredovisning.

48 §  Riksgäldsdirektören är myndighetschef.

49 §  Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse.

50 §  Andra ärenden än de som avses i 41 och 43-45 §§ denna förordning och 4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av myndighetschefen eller, om styrelsen eller resolutionsdelegationen inte bestämt något annat, av den som myndighetschefen bestämmer.

51 §  Den som är ledamot i myndighetens styrelse eller resolutionsdelegationen, eller är anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd

1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut eller ett företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution, eller
2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant företag som avses i 1.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten än myndighetschefen. För ledamot i resolutionsdelegationen får tillstånd enligt första stycket 1 dock inte ges i fråga om ett kreditinstitut. För en sådan ledamot får tillstånd enligt första stycket 2 i fråga om ett kreditinstitut ges bara för uppdrag i institut som staten äger aktier i.

Ledamöterna i styrelsen och resolutionsdelegationen samt de anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut eller ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden i styrelsen, av ordförandena i fråga om övriga ledamöter i styrelsen och resolutionsdelegationen samt av myndigheten i andra fall.

52 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

53 §  Myndigheten har rätt att från andra myndigheter få den information som myndigheten behöver för sin verksamhet.

54 §  När myndigheten fattar sådana beslut som avses i 3 § andra stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 4 § tredje stycket, 5 § första stycket och 6 § första och andra styckena lagen (1999:158) om investerarskydd, ska den se till att den har rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess verksamhet vid filialen som den behöver.

55 §  Myndigheten får meddela föreskrifter om

1. inskrivning i statsskuldboken, och
2. beräkning av avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

56 §  Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).

57 §  Myndigheten ska inte tillämpa

• 7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med Ekonomistyrningsverket om avgifter vid uppgifter enligt 2- 4 §§,
• 25 a § avgiftsförordningen om balansering av räkenskapsårets resultat vid utlånings- och garantiverksamhet enligt 4 §,
• 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring när det gäller periodisering av intäkter och kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för insättningsgarantin, investerarskyddet samt stabilitetsfonden, vid verksamhet enligt 10 och 11 §§,
• 5 § myndighetsförordningen (2007:515) om delegering, eller
• 29 § myndighetsförordningen om skyldighet att lämna en förteckning till Justitiekanslern över vissa ärenden som inte har avgjorts, vid verksamhet enligt 1 § i denna förordning.