AFS 2005:1
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
ARBETSMILJÖVERKET
Publikationsservice
Box 1300 •
171 25 SOLNA
Tfn: 08-730 97 00 •Telefax: 08-735 85 55
ISBN 91-7930-443-5
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING
MIKROBIOLOGISKA ARBETSMILJÖ-
RISKER – SMITTA, TOXINPÅVERKAN,
ÖVERKÄNSLIGHET
AFS 2005:1
46970 Omsl Afs 1 05-03-17 15.42 Sida 1
MIKROBIOLOGISKA
ARBETSMILJÖRISKER –
SMITTA, TOXINPÅVERKAN,
ÖVERKÄNSLIGHET
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska
arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet samt
allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
ISBN 91-7930-443-5
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,
171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Falun
(Dalarnas och Gävleborgs län)
Gruvgatan 2, Box 153,
791 24 Falun.
Tel 023-457 00
Telefax 023-222 69
e-post:
falun@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Göteborg
(Västra Götalands
och Hallands län)
Rosenlundsgatan 8, Box 2555,
403 17 Göteborg.
Tel 031-743 72 00
Telefax 031-13 50 60
e-post:
goteborg@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Härnösand
(Västernorrlands och
Jämtlands län)
Brunnshusgatan 8,
871 32 Härnösand.
Tel 0611-885 00
Telefax 0611-184 10
e-post:
harnosand@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Linköping
(Östergötlands och
Södermanlands län)
Kungsgatan 39 A, Box 438,
581 04 Linköping.
Tel 013-37 08 00
Telefax 013-10 44 20
e-post:
linkoping@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Luleå
(Norrbottens län)
Köpmangatan 40 A,
972 33 Luleå.
Tel 0920-24 22 60
Telefax 0920-24 22 99
e-post:
lulea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Malmö
(Skåne län)
Vattenverksvägen 47, Box 21019,
200 21 Malmö.
Tel 040-38 62 00
Telefax 040-12 64 07
e-post:
malmo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Stockholm
(Stockholms, Uppsala
och Gotlands län)
Englundavägen 5, Box 1259,
171 24 Solna.
Tel 08-475 01 00
Telefax 08-764 49 72
e-post:
stockholm@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Umeå
(Västerbottens län)
Riddaregatan 8,
903 36 Umeå.
Tel 090-17 07 00
Telefax 090-77 40 19
e-post:
umea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Växjö
(Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och Kalmar län)
Västra Esplanaden 9 A,
352 31 Växjö.
Tel 0470-74 80 00
Telefax 0470-74 80 48
e-post:
vaxjo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Örebro
(Örebro, Värmlands
och Västmanlands län)
Fabriksgatan 20, Box 1622,
701 16 Örebro.
Tel 019-21 95 00
Telefax 019-26 09 39
e-post:
orebro@av.se
Utgivare: Maria Hagberg
Forss
Elanders Gotab 46970, Stockholm 2005
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-
sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-
miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och
allmänna råd.
AFS 2005:1
3
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska
arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet
Tillämpningsområde och definitioner
Tillämpningsområde, 1–2 §§. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Definitioner, 3 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Allmänna bestämmelser
Riskbedömning, dokumentation, 4–5 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Planering av arbetet, riskbegränsning, 6 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Skyddsåtgärder, 7 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Lokaler, inredning och utrustning, 8–9 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Dekontaminering, hantering och överlämnande av kontaminerat
material, 10–11 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Personlig hygien, 12 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Personlig skyddsutrustning, 13 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Kunskaper, information och instruktioner, 14 –15 §§ . . . . . . . . . . . .
11
Åtgärder och rapportering vid ohälsa och oönskade händelser, 16 § 11
Medicinska förebyggande åtgärder och kontroller, 17 § . . . . . . . . .
12
Ytterligare bestämmelser för arbete med smittrisk
Skyltning och märkning, 18–19 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Gravida, 20 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Register, 21 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Vård och omhändertagande av människor och djur, 22–23 §§ . . .
13
Ytterligare bestämmelser för laboratorier samt användning
av biologiska agens på djur och i storskaliga processer
Skyddsåtgärder och skyddsnivå, 24–27 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Anmälan och tillstånd, 28–29 §§ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Bestämmelser om straff
30 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
. . . . . . . . . . . . . .
15
AFS 2005:1
4
Bilagor till föreskrifterna
Bilaga 1
Tillvägagångssätt vid riskbedömning enligt 4 § . . . . . . . . . . . . . .
16
A. Riskidentifiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
16
B. Exponeringens art . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
16
C. Mätning/bestämning genom provtagning och analys. . . . . . .
17
Bilaga 2
A. Kriterier för klassificering av biologiska agens . . . . . . . . . . . .
18
B. Förteckning över vissa smittämnen i riskklasserna
2, 3 och 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Bilaga 3
A. God vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis enligt 22 §. . . . . . . . . . .
34
B. God mikrobiologisk praxis enligt 24 §. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
34
C. Skyddsåtgärder vid användning av biologiska agens
på olika skyddsnivåer enligt 25 § och 26 § . . . . . . . . . . . . . . . . . .
35
Tabell 1 Skyddsåtgärder vid användning av biologiska
agens i laboratorie- och djurverksamhet . . . . . . . . . . . . .
35
Tabell 2 Skyddsåtgärder vid användning av biologiska
agens i storskaliga processer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
Bilaga 4
Uppgifter som skall lämnas vid anmälan enligt 28 § . . . . . . . . . .
42
Bilaga 5
Uppgifter som skall lämnas vid ansökan om tillstånd enligt 29 §
43
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
44
Exempel på ohälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
44
Smittvägar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
47
Risker för olycksfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
Till 1 § om tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
Till 2 § om arbetsgivare och arbetstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
50
Till 3 § om definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
51
Till Allmänna bestämmelser
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
54
Till 4 § och bilaga 1 om riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
54
Till bilaga 1 punkt A Riskidentifiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
Till bilaga 1 punkt B Exponeringens art . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
56
Till bilaga 1 punkt C Mätning/bestämning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
57
Till 5 § om dokumentation av riskbedömningen . . . . . . . . . . . . . . .
58
Till 6 § om planering av arbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
59
Till 7 § om skyddsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
61
AFS 2005:1
5
Till 8 § om lokaler, inredning och utrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
Till 9 § om kontroll och underhåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
63
Till 10 § om dekontaminering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
Till 11 § om hantering och överlämnande av avfall och annat
kontaminerat material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
66
Till 12 § om hygien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
67
Till 13 § om personlig skyddsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
Till 14 § om kunskaper och information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
70
Till 15 § om hanterings- och skyddsinstruktioner . . . . . . . . . . . . . . .
71
Till 16 § om åtgärder och rapportering vid ohälsa och oönskade
händelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
74
Till 17 § om medicinska förebyggande åtgärder och kontroller . . .
76
Kommentarer till Ytterligare bestämmelser för arbete med
smittrisk
Till 18 § om skyltning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
78
Till 19 § om märkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
79
Till 20 § om gravida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
80
Till 21 § om register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
80
Till 22 § om god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis och rutiner för
att hantera prov m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
81
Till 23 § om vård och omhändertagande i högre riskklasser . . . . .
81
Kommentarer till Ytterligare bestämmelser för laboratorier och
användning av biologiska agens på djur och i storskaliga
processer
Till 24 § om god mikrobiologisk praxis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
82
Till 25 § om skyddsåtgärder på olika skyddsnivåer . . . . . . . . . . . . .
82
Till 26 § om skyddsåtgärder på vissa laboratorier . . . . . . . . . . . . . .
82
Till 27 § om högre skyddsnivå vid osäkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . .
82
Till 28 § om anmälan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
83
Till 29 § om tillstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
83
Till 30 § om bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
84
Kommentarer till Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Till bilaga 1 om riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
84
Till bilaga 2 B om klassificering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
84
Till bilaga 3 A om god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis . . . . . . . . .
85
Till bilaga 3 B om god mikrobiologisk praxis . . . . . . . . . . . . . . . . . .
86
AFS 2005:1
6
Till tabellerna i bilaga 3 C . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
88
Till bilaga 3 C, tabell 1 om skyddsåtgärder vid användning av
biologiska agens i laboratorie – och djurverksamhet . . . . . . . . . . .
88
Till bilaga 3 C, tabell 2 om skyddsåtgärder vid användning av
biologiska agens i storskaliga processer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
92
Till bilaga 4 om uppgifter i anmälan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
94
Till bilaga 5 om uppgifter i ansökan om tillstånd . . . . . . . . . . . . . .
94
Information från Arbetsmiljöverket
Aktuella regler, lagar och förordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
96
Exempel på regler ur andra myndigheters författningssamlingar,
aktuell litteratur, vägledningar, standarder
7
AFS 2005:1
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
mikrobiologiska arbetsmiljörisker –
smitta, toxinpåverkan, överkänslighet
Beslutade den 27 januari 2005
Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen
(SFS 1977:1166) följande föreskrifter.
1)
)
Tillämpningsområde och definitioner
1 §
Dessa föreskrifter gäller verksamhet med användning av biologiska
agens. Föreskrifterna gäller också annan verksamhet, där det finns risker
för ohälsa eller olycksfall som kan orsakas av biologiska agens i arbetet.
2 §
Med arbetsgivare jämställs i dessa föreskrifter den som ensam eller
gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan an-
ställd och de som för gemensam räkning driver sådan verksamhet.
Definitioner
3 §
I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angi-
ven betydelse.
1)
Jfr rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetsta-
gare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (EUT L 262,
17.10.2000, s. 21 Celex 32000 L0054)
Biologiska agens
Agens/påverkande faktorer av följande slag:
a) mikroorganismer, dvs. mikrobiologiska enheter,
som kan föröka sig eller överföra genetiskt material,
b) cellkulturer av flercelliga organismer,
c) lägre förökningsbara enheter, däribland virus och
prioner,
d) humana invärtesparasiter samt
e) beståndsdelar av eller substanser producerade
av agens enligt a) till d) när de förekommer i
anslutning till dessa agens.
Ohälsa
Infektion, toxinpåverkan, överkänslighet eller annan
skadlig påverkan orsakad av biologiskt agens.
Användning av
biologiska agens
Odling, anrikning och liknande avsiktlig användning
av biologiska agens.
Utkom från trycket
den 23 mars 2005
AFS 2005:1
8
Allmänna bestämmelser
Riskbedömning, dokumentation
4 §
Arbetsgivaren skall bedöma om det finns risker för ohälsa och
olycksfall, som kan orsakas av biologiska agens på arbetsplatsen. Om
skadlig exponering för biologiska agens kan förekomma skall art, grad,
omfattning och varaktighet av exponeringen fastställas så långt möjligt.
Riskbedömningen skall ske i enlighet med förfarandet i bilaga 1 för att så
långt möjligt kunna identifiera alla mikrobiologiska arbetsmiljörisker och
bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas. Arbetsgivaren skall ha till-
gång till den kompetens som behövs för att göra riskbedömningen.
Riskbedömningen skall förnyas regelbundet och vid förändringar som
kan påverka risken. Den skall också förnyas då det kommer fram ny infor-
mation som kan ändra riskbedömningen.
Arbetsområde
Ett avgränsat område inom arbetsplatsen där risk
för visst slag av skadlig exponering för biologiska
agens bedömts föreligga.
Riskklass
Den klass ett biologiskt agens hänförs till när det
klassificerats enligt kriterierna i bilaga 2 A avseende
förmåga att orsaka infektion och hur allvarliga
följderna kan bli.
Skyddsnivå
Den uppsättning av skyddsåtgärder, enligt bilaga 3
C, som är anpassade för användning av biologiska
agens med likartade risker.
Smittämne
Biologiskt agens som kan orsaka infektion hos
människa, dvs. biologiskt agens i riskklass 2 eller
högre enligt kriterierna i bilaga 2 A.
Infektionsdos
Den mängd av ett smittämne som normalt krävs för
att etablera en infektion.
Oönskad händelse
Händelse som lett till eller skulle kunna ha lett till
ohälsa eller olycksfall orsakat av biologiskt agens.
Dekontaminering
Behandling för att avdöda, inaktivera eller reducera
mängden av biologiska agens så att de inte orsakar
skada.
Desinfektion
Behandling som reducerar antalet livsdugliga
biologiska agens.
Sterilisering
Behandling för att åstadkomma frånvaro av
livsdugliga biologiska agens.
Mikrobiologisk
luftförorening
Biologiska agens, som finns i luft i en halt som kan
medföra ohälsa.
AFS 2005:1
9
5 §
Resultatet av riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt på
lämpligt sätt med hänsyn till riskernas karaktär. Av dokumentationen
skall också framgå när riskbedömningen gjordes, vilka som deltog i be-
dömningen, vad som bedömts, om och i så fall vilka risker som identifie-
rats, om åtgärder behövs och i så fall vilka samt tidpunkt för nästa regel-
bundna översyn.
Dokumentationen skall hållas tillgänglig för berörda arbetstagare och
skyddsombud och på begäran kunna uppvisas för Arbetsmiljöverket.
Planering av arbetet, riskbegränsning
6 §
Arbetet skall planeras, organiseras och bedrivas så att biologiska
agens elimineras eller reduceras till en tillräckligt låg nivå, för att inte or-
saka ohälsa eller olycksfall.
Härvid skall de åtgärder som anges i punkterna 1–6 nedan övervägas i
den ordning som de är uppställda.
1. Biologiska agens med så liten risk som verksamheten medger väljs.
2. Oönskad förekomst och tillväxt av biologiska agens förebyggs.
3. Arbetsmetod, process och teknisk anordning väljs och utformas så att
uppkomst av mikrobiologiska luftföroreningar motverkas.
4. Åtgärder vidtas så nära källan som möjligt för att begränsa spridning
av biologiska agens.
5. Antalet personer som kan bli påverkade hålls så lågt som möjligt.
6. Personlig skyddsutrustning används.
Skyddsåtgärder
7 §
Efter riskbedömning och överväganden enligt 4–6 §§ skall nödvän-
diga skyddsåtgärder vidtas, med hänsyn till arbetets art.
Lokaler, inredning och utrustning
8 §
Lokaler, inredning och utrustning skall vara utformade så att risker
förenade med biologiska agens undviks, spridning av biologiska agens
begränsas och den dekontaminering som behövs underlättas.
9 §
Kontroll och underhåll skall utföras i den omfattning och med de
metoder som behövs för att förebygga att biologiska agens orsakar
ohälsa eller olycksfall.
AFS 2005:1
10
Dekontaminering, hantering och överlämnande av kontaminerat
material
10 §
Dekontaminering skall utföras i den omfattning som behövs för att
förebygga att biologiska agens orsakar ohälsa.
Dekontaminering skall normalt ske så tidigt som möjligt med medel och
metoder som är anpassade efter behovet.
De metoder som används skall vara utformade så att mikrobiologiska
luftföroreningar och andra hälsorisker undviks.
11 §
Hantering och överlämnande av avfall och annat kontaminerat
material, skall ske enligt på förhand uppgjorda rutiner för att undvika häl-
sorisker. Den som transporterar eller omhändertar sådant material, skall i
förväg få nödvändig information om materialet samt om riskerna med
dess hantering och behovet av skyddsåtgärder.
Personlig hygien
12 §
God personlig hygien skall iakttas för att undvika att exponering
för biologiska agens orsakar ohälsa. Inget förfarande som medför risk för
att smittämnen kan komma i kontakt med slemhinnor i ögon, mun eller
näsa får förekomma.
De anordningar som behövs för att upprätthålla god hygien skall vara lätt
tillgängliga. Vid arbete som medför smittrisk skall handtvättanordning
och desinfektionsmedel för huden finnas i omedelbar anslutning till ar-
betsområdet. Vid arbete som kan innebära exponering i ögonen skall
ögondusch finnas lätt tillgänglig.
Personlig skyddsutrustning
13 §
Skyddskläder skall användas vid arbete som kan medföra expone-
ring för smittämnen och i övrigt när det behövs. Skyddskläder skall förva-
ras åtskilda från andra kläder. Skyddskläder och annan personlig skydds-
utrustning skall tas av när arbetsområdet lämnas. De skall hanteras så att
spridning av biologiska agens hindras.
Skyddshandskar skall användas vid arbete som medför risk för hudkon-
takt med biologiska agens, om de kan medföra ohälsa vid hudkontakt.
Andningsskydd skall användas vid arbete som medför risk för inandning
av biologiska agens, om tekniska åtgärder inte är tillräckliga för att hindra
att sådan luftförorening orsakar ohälsa.
AFS 2005:1
11
Annan lämplig personlig skyddsutrustning skall användas när det be-
hövs.
Kunskaper, information och instruktioner
14 §
Arbetsgivaren skall se till att den som leder arbetet och alla ar-
betstagare som kan komma att utsättas för mikrobiologiska arbetsmiljö-
risker har lämplig utbildning och tillräckliga kunskaper om de biologiska
agens som förekommer i verksamheten.
Alla som utför arbete som kan medföra risker orsakade av biologiska
agens på arbetsplatsen skall få tillräcklig information om dessa risker och
hur man skall undvika dem.
15 §
Arbetsgivaren skall se till att arbetstagarna har fått hanterings-
och skyddsinstruktioner om hur arbetet skall kunna utföras med betryg-
gande säkerhet. Arbetsgivaren skall försäkra sig om att instruktionerna
uppfattats på ett riktigt sätt av alla berörda och att de följs.
Instruktionerna skall också omfatta åtgärder som behövs för att skydda
andra än dem som instruktionerna riktar sig till.
Instruktioner skall upprepas vid behov och ses över i samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare för att anpassas till nya eller ändrade för-
hållanden. Om brister uppmärksammas skall instruktionerna ändras.
Hanterings- och skyddsinstruktioner skall vara skriftliga för användning
av smittämnen och i övrigt när det behövs för att förebygga ohälsa eller
olycksfall. Instruktionerna skall alltid innehålla de åtgärder som skall vid-
tas vid oönskade händelser.
Åtgärder och rapportering vid ohälsa och oönskade händelser
16 §
Arbetstagare skall snarast till arbetsledningen rapportera dels
oönskade händelser, dels ohälsa som kan ha samband med de biologiska
agens som förekommer på arbetsplatsen.
Arbetsgivaren skall se till att det finns rutiner för
– rapportering enligt första stycket och löpande dokumentation av den,
– åtgärder för att begränsa följderna vid oönskade händelser,
– samverkan med berörda för att utreda orsakerna till oönskade händel-
ser eller ohälsa samt
– åtgärder för att undvika att oönskade händelser eller ohälsa upprepas.
Åtgärder vid oönskade händelser skall övas regelbundet. Övningarna
skall varieras utifrån tänkbara händelser.
AFS 2005:1
12
En särskild beredskapsplan skall finnas för åtgärder vid händelser som
kan medföra att smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 orsakar allvarlig eller
omfattande skada. Den skall inkludera utrymningsplan. Alla som kan bli
berörda skall informeras om planen. Åtgärder enligt beredskapsplan, in-
klusive utrymningsplan, skall övas minst årligen.
Medicinska förebyggande åtgärder och kontroller
17 §
Arbetsgivaren skall vid behov och utan kostnad för arbetstagarna
erbjuda medicinska förebyggande åtgärder och kontroller om arbets-
tagarna kan ha utsatts för eller riskerar att utsättas för skadlig exponering
för biologiska agens.
Ytterligare bestämmelser för arbete med smittrisk
Skyltning och märkning
18 §
Skyltar med varselmärkning skall finnas vid ingångar till lokaler
eller arbetsområden med användning av smittämnen. Skyltar skall vara
utformade som skylt för biologisk fara enligt AFS 1997:11 om varselmärk-
ning och varselsignalering på arbetsplatser. Dessutom skall det finnas
uppgift om riskklass eller skyddsnivå, texten ”Smittrisk” samt den övriga
tilläggsinformation som behövs. Skyltar som avser biologiska agens i
riskklasserna 3 och 4 enligt kriterierna i bilaga 2 A skall dessutom ha upp-
gifter om tillträdesrestriktioner och om kontaktperson.
Skyltar enligt första stycket skall också finnas vid ingång till vårdenhet,
där det finns människor eller djur som är eller misstänks vara infekterade
av biologiska agens i riskklass 4 samt riskklass 3, om det finns risk för
luftburen smitta eller om smittrisken annars är stor.
19 §
Material, behållare och annan utrustning, som innehåller smitt-
ämnen skall märkas. Märkningen skall vara utformad i överensstäm-
melse med skylt för biologisk fara enligt AFS 1997:11 om varselmärkning
och varselsignalering på arbetsplatser, texten ”Smittrisk” eller ”Smittför-
ande”, uppgift om innehåll, ansvarig person samt övriga uppgifter som
behövs för att förebygga ohälsa.
Om det kan ske utan risk för ohälsa får man utesluta sådana uppgifter,
som är allmänt kända på platsen där de förekommer.
Förpackning för transport av farligt gods behöver inte märkas enligt
första stycket om den är märkt i enlighet med regler om transport av far-
ligt gods, klass 6.2, smittförande.
AFS 2005:1
13
Gravida
20 §
En arbetstagare, som har underrättat arbetsgivaren om att hon är
gravid, får inte sysselsättas i arbete där hon riskerar att exponeras för ru-
bella eller toxoplasma, om en bedömning enligt 2 § i AFS 1994:32 om
gravida och ammande arbetstagare har visat att exponeringen innebär
risk för skadlig inverkan på graviditeten eller för annan ohälsa.
Register
21 §
Arbetsgivaren skall föra register över de arbetstagare som kan ha
exponerats för smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 enligt kriterierna i bi-
laga 2 A. Registret skall ange vilken typ av arbete som utförts och, när det
är möjligt, vilket smittämne arbetstagaren kan ha exponerats för. Läkare,
som utför medicinsk kontroll enligt 17 §, skall få tillgång till uppgifterna i
registret.
Vård och omhändertagande av människor och djur
22 §
God vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis enligt bilaga 3 A skall tilläm-
pas vid vård- och omvårdnadsarbete och i tillämpliga delar i veterinärme-
dicinsk verksamhet.
Ytterligare åtgärder skall vidtas om riskbedömningen visar att det be-
hövs. Det skall finnas särskilda rutiner för provtagning och hantering av
biologiskt material från människor eller djur, med beaktande av möjliga
smittrisker.
23 §
Vid vård och omhändertagande av människor och djur som är
eller befaras vara smittade med smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 skall,
i lämplig utsträckning, skyddsåtgärder på skyddsnivåerna 3 eller 4 enligt
bilaga 3 C tillämpas.
Ytterligare bestämmelser för laboratorier samt
användning av biologiska agens på djur och i
storskaliga processer
Skyddsåtgärder och skyddsnivå
24 §
Vid all användning av biologiska agens skall allmänna principer
för god mikrobiologisk praxis enligt bilaga 3 B tillämpas.
AFS 2005:1
14
25 §
Vid verksamheter som anges i tabellerna i bilaga 3 C skall skydds-
åtgärder tillämpas enligt följande:
26 §
Skyddsåtgärder enligt bilaga 3 C, tabell 1 skall tillämpas i lämplig
utsträckning på laboratorier där man hanterar material som kan innehålla
smittämnen. Skyddsnivån skall anpassas till risken med de smittämnen,
och den exponering för dessa, som kan förekomma. Minst skyddsnivå 2
skall tillämpas.
27 §
Vid osäkerhet om skyddsnivå skall man, när 25 och 26 §§ till-
lämpas, välja den högre skyddsnivån till dess det har klarlagts att den
lägre skyddsnivån är tillräcklig. Bedöms arbetet medföra allvarlig hälso-
risk skall minst skyddsnivå 3 tillämpas.
Anmälan och tillstånd
28 §
En arbetsgivare som avser att för första gången använda smittäm-
nen i riskklass 2 enligt kriterierna i bilaga 2 A skall anmäla detta till Ar-
betsmiljöverket senast 30 dagar innan arbetet påbörjas, såvida inte verk-
samheten kräver tillstånd enligt 29 §. I anmälan skall uppgifter enligt bi-
laga 4 lämnas.
Väsentliga förändringar som kan påverka risken skall anmälas till Arbets-
miljöverket senast en månad efter det att förändringen genomförts.
29 §
Följande verksamhet får bedrivas endast efter tillstånd från Ar-
betsmiljöverket.
1. Verksamhet med användning av smittämnen i riskklass 2 enligt krite-
rierna i bilaga 2 A med mer än 500 liter sammanlagd kulturvolym.
2. Verksamhet med användning av smittämnen i riskklasserna 3 eller 4
enligt kriterierna i bilaga 2 A eller förvaring av sådana.
I ansökan om tillstånd skall uppgifter enligt bilaga 5 lämnas.
Väsentliga förändringar, som kan påverka risken, i fråga om lokaler, ut-
rustning och processer/förfaranden samt användning av nya biologiska
agens inom verksamheten, skall anmälas till Arbetsmiljöverket innan för-
ändringen genomförs. Om det behövs av säkerhetsskäl skall åtgärderna i
stället vidtas omgående. I sådana fall skall förändringen anmälas snarast,
dock senast en månad efter genomförandet.
Användning av biologiska agens i
skall medföra skyddsåtgärder på minst
riskklass 1
skyddsnivå 1
riskklass 2
skyddsnivå 2
riskklass 3
skyddsnivå 3
riskklass 4
skyddsnivå 4
AFS 2005:1
15
Arbetsmiljöverket kan återkalla tillståndet om det behövs av säkerhets-
skäl.
Bestämmelser om straff
30 §
Följande bestämmelser är föreskrifter enligt nedanstående para-
grafer i arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160).
Brott mot dessa föreskrifter kan enligt 8 kap. 2 § första stycket arbetsmil-
jölagen medföra böter.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juni 2005.
Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser med föreskrifter
om riskavfall (AFS 1989:2) och om smittfarligt arbete (AFS 1991:2) samt Ar-
betarskyddsstyrelsens föreskrifter om biologiska ämnen (AFS 1997:12).
Tillstånd som meddelats enligt de upphävda föreskrifterna (AFS 1997:12)
om biologiska ämnen skall gälla som tillstånd enligt föreskrifterna (AFS
2005:1) om mikrobiologiska arbetsmiljörisker. Generella bestämmelser i
föreskrifterna AFS 2005:1 skall dock följas såvida inte Arbetsmiljöverket
har medgivit undantag.
BERTIL REMAEUS
Anna Billgren
Maria Hagberg Forss
Föreskrifterna
20 § om gravida
4 kap. 6 §
21 § om register
4 kap. 3 § första stycket 2
28 § om anmälan
4 kap. 8 § första stycket
29 § första stycket om tillstånd
4 kap. 2 §
29 § andra stycket om anmälan av ändrade förhållanden 4 kap. 8 § första stycket
AFS 2005:1
16
Bilaga 1
Tillvägagångssätt vid riskbedömning enligt 4 §
I riskbedömningen ingår att systematiskt identifiera riskkällor och be-
döma sannolikheten för att arbetet, och i förekommande fall särskilda ar-
betsmoment, skulle kunna medföra risk för ohälsa eller olycksfall orsakat
av biologiska agens samt hur allvarliga konsekvenserna skulle kunna bli.
A. Riskidentifiering
1) Förekommer förhållanden som gynnar oönskad tillväxt av biologiska
agens?
2) Är det en typ av arbete där ohälsa eller olycksfall som har samband
med biologiska agens är vanligt förekommande?
3) Förekommer biologiska agens i stor mängd, hög koncentration och/
eller speciella agens?
4) Innebär vissa arbetsmoment större sannolikhet för exponering och/
eller speciella risker?
5) Finns det risk för långvarig eller ofta förekommande exponering på ar-
betsplatsen?
6) Förekommer det på arbetsplatsen ohälsa som kan tänkas vara en följd
av exponering för biologiska agens?
7) Kan många arbetstagare drabbas?
8) Förekommer arbetstagare som behöver tas särskild hänsyn till?
B. Exponeringens art
När exponeringens art fastställs skall tillgänglig information om samtliga
kända eller möjligt förekommande biologiska agens beaktas. Detta inklu-
derar:
1) beträffande smittämnen, så långt möjligt
a) infektionsdos och andra faktorer som påverkar sannolikheten att de
orsakar infektion,
b) smittvägar,
c) sjukdomens allvarlighet,
d) möjlighet att förebygga sjukdom,
e) möjlighet att behandla samt
f) klassificering enligt kriterierna i bilaga 2 A,
2) övrig tillgänglig kunskap om ohälsa, som kan orsakas av förekom-
mande biologiska agens, inklusive framkallande av överkänslighet och
toxiska effekter,
3) förekommande biologiska agens motståndskraft mot uttorkning,
värme, desinfektionsmedel etc. samt
AFS 2005:1
17
4) information om arbetsskador som kan sättas i samband med förekom-
mande biologiska agens.
C. Mätning/bestämning genom provtagning och analys
Om det behövs och är tekniskt möjligt skall mätning/bestämning ske ge-
nom provtagning och analys av biologiska agens för att fastställa arten
och graden av exponering. Vid eventuell mätning/bestämning skall sä-
kerställas:
1) att den som planerar och utför provtagning och analys av biologiska
agens har tillräckliga kunskaper för detta,
2) att syftet med provtagning och analys, inklusive hur resultaten kom-
mer att användas, har utretts,
3) att provtagning planeras i samverkan med arbetsgivare och skydds-
ombud eller, om sådant saknas, berörda arbetstagare,
4) att provtagningen är representativ för normala förhållanden och/eller
speciella situationer,
5) att provtagning och analys utförs med för ändamålet lämplig metod
och utrustning samt
6) att dokumentation av provtagning och analys görs på sådant sätt att
det möjliggör upprepning och jämförelse med andra mätningar/
bestämningar.
AFS 2005:1
18
Bilaga 2 A
A. Kriterier för klassificering av biologiska agens
Klassificeringen avser biologiska agens förmåga att orsaka infektion och
hur allvarliga följderna kan bli. När biologiska agens placeras i en risk-
klass vägs sannolikheten för att en människa skall drabbas av infektion
efter exponering samman med allvarligheten av den sjukdom infektionen
kan leda till och om det går att förebygga och/eller bota sjukdomen. Vid
osäkerhet om sjukdomens smittsamhet eller allvarlighetsgrad väljs den
högre riskklassen tills det är klarlagt att risken motiverar placering i en
lägre riskklass.
I bilaga 2 B finns en förteckning över biologiska agens i riskklasserna 2, 3
och 4. Den är inte uttömmande och det finns variationer mellan olika
stammar. Därför är det alltid kriterierna i bilaga 2 A, som avgör klassifice-
ringen i det enskilda fallet.
Riskklass 1
Till riskklass 1 hör biologiska agens som normalt inte orsakar infektioner
hos människa och icke-patogena stammar av sjukdomsalstrande biolo-
giska agens. Till riskklass 1 hänförs också biologiska agens som inte orsa-
kar infektion, men som kan orsaka annan ohälsa som överkänslighet eller
toxinpåverkan, som inte har samband med infektioner.
Riskklass 2
Till riskklass 2 hör biologiska agens som kan orsaka infektioner som kan
ge upphov till sjukdomar av olika allvarlighetsgrad, som antingen går att
bota eller förebygga eller som normalt självläker utan några allvarliga
men. Till riskklass 2 räknas virus som isolerats från människor, och som
inte tillhör någon högre riskklass. Till riskklass 2 räknas också biologiska
agens som misstänks kunna orsaka cancer hos människa, men där san-
nolikheten för att exponering leder till cancer är mycket liten t.ex. därför
att det krävs många samverkande faktorer.
Riskklass 3
Till riskklass 3 hör smittämnen med risk för allvarliga konsekvenser vid
exponering. Det kan t.ex. vara en allvarlig sjukdom där antingen möjlig-
heterna att bota eller förebygga är begränsade eller som är mycket smitt-
sam. Biologiska agens som kan ge upphov till cancer och där sannolikhe-
ten är stor att exponeringen leder till cancer hos människa, hänförs till
riskklass 3.
AFS 2005:1
19
Riskklass 4
Till riskklass 4 hör smittämnen med risk för mycket allvarliga konsekven-
ser vid exponering. Det kan vara en kombination av allvarlig, eventuellt
dödlig, sjukdom som det finns ingen eller liten möjlighet att bota eller fö-
rebygga, risk för epidemisk spridning och hög smittsamhet. Skulle ett
biologiskt agens kunna ge upphov till cancer hos människa utan samver-
kande faktorer, hänförs det till riskklass 4.
AFS 2005:1
20
Bilaga 2 B
B. Förteckning över vissa smittämnen i riskklasserna 2, 3 och 4
Denna förteckning av smittämnen utgår från EG-direktivet 2000/54/EG.
Den är inte uttömmande och det finns variationer mellan olika stammar.
Därför är det alltid kriterierna enligt bilaga 2 A, som avgör klassifice-
ringen i det enskilda fallet.
Biologiska agens som kan orsaka infektioner hos människa definieras en-
ligt 3 § som smittämnen. De klassificeras enligt kriterierna i bilaga 2 A i
riskklass 2, 3 eller 4.
Biologiska agens, som normalt inte orsakar infektioner hos människor
klassificeras i riskklass 1 och finns inte med i förteckningen. De kan där-
emot orsaka annan slags ohälsa som överkänslighet eller toxinpåverkan.
Klassificeringen i denna förteckning ger därför inte någon definitiv grade-
ring av ohälsa, som kan orsakas av biologiska agens.
Biologiska agens, som inte finns med i förteckningen, klassificeras inte
självklart i riskklass 1. Normalt klassificeras alla virus som har isolerats
från människa lägst i riskklass 2, utom när det finns belägg för att dessa
sannolikt inte kan orsaka sjukdom hos människa.
Bara sådana biologiska agens som är kända för att smitta människor
finns med i förteckningen. Djurpatogener som också orsakar infektioner
hos människa (zoonoser) klassificeras efter sin effekt på människa.
Klassificeringen i förteckningen avser ursprungsformer. Om egenska-
perna hos ett biologiskt agens ändrats varaktigt på naturlig väg, genom
genteknik eller på annat sätt, görs en ny riskbedömning och jämförelse
med kriterierna i bilaga 2 A.
För smittämnen där fler än en art är kända för att framkalla sjukdom hos
människa omfattar förteckningen de arter som enligt erfarenhet kan or-
saka infektioner. Det utesluter inte att andra arter av samma släkte kan
orsaka infektioner.
När ett helt släkte anges i förteckningen avses inte de arter och stammar
som är kända för att inte orsaka infektioner.
Förteckningen anger också vissa egenskaper av särskild betydelse. Dessa
egenskaper visas genom följande bokstäver:
A: Allergiska
effekter.
D: Långtidseffekter, t.ex. lång inkubationstid eller latenta infektioner.
T: Toxinproduktion.
V: Verksamt vaccin tillgängligt.
AFS 2005:1
21
R: Reproduktionsstörande som anges i 20 §.
Observera att dessa tilläggsbeteckningar inte är uttömmande! Det finns
många biologiska agens med känd toxinproduktion eller möjlig repro-
duktionsstörande effekt som inte anges med T eller R i förteckningen. Al-
lergiska reaktioner kan förekomma hos sensibiliserade personer efter in-
andning av i princip alla slags mikrosvampar och bakterier. Tillgången på
verksamt vaccin kan ändras. Aktuellt kunskapsläge och riskbedömningen
på arbetsplatsen måste alltid ligga till grund för vilka skyddsåtgärder som
tillämpas.
AFS 2005:1
22
Bakterier
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Actinobacillus actinomycetemcomitans
2
Actinomadura madurae
2
Actinomadura pelletieri
2
Actinomyces gerencseriae
2
Actinomyces israelii
2
Actinomyces pyogenes
2
Actinomyces
spp.
2
Arcanobacterium haemolyticum
2
(Corynebacterium haemolyticum)
Bacillus anthracis
3
Bacteroides fragilis
2
Bartonella bacilliformis
2
Bartonella quintana
2
(Rochalimaea quintana)
Bartonella (Rochalimea)spp. 2
Bordetella bronchiseptica
2
Bordetella parapertussis
2
Bordetella pertussis
2
V
Borrelia burgdorferi
2
Borrelia duttonii
2
Borrelia recurrentis
2
Borrelia spp.
2
Brucella abortus
3
Brucella canis
3
Brucella melitensis
3
Brucella suis
3
Burkholderia mallei
3
(Pseudomonas mallei)
Burkholderia pseudomallei
3
(Pseudomonas pseudomallei)
Campylobacter fetus
2
Campylobacter jejuni
2
Campylobacter spp.
2
Cardiobacterium hominis
2
Chlamydia pneumoniae
2
Chlamydia trachomatis
2
Chlamydia psittaci
(fågelassocierade stammar)
3
Chlamydia psittaci (andra stammar)
2
Clostridium botulinum
2
T
Clostridium perfringens
2
Clostridium tetani
2
T,
V
Clostridium spp.
2
Corynebacterium diphtheriae
2
T,
V
Corynebacterium minutissimum
2
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
23
Läs ingressen sid. 20–21
Corynebacterium pseudotuberculosis
2
Corynebacterium spp.
2
Coxiella burnetii
3
Edwardsiella tarda
2
Ehrlichia sennetsu (Rickettsia sennetsu)
2
Ehrlichia spp.
2
Eikenella corrodens
2
Enterobacter aerogenes/cloacae
2
Enterobacter spp.
2
Enterococcus spp.
2
Erysipelothrix rhusiopathiae
2
Escherichia coli
2
(med undantag av ickepatogena stammar)
Escherichia coli, verotoxigena stammar
3(**)
T
(t.ex. O157:H7 eller O103)
Flavobacterium meningosepticum
2
Fluoribacter bozemanae (Legionella)
2
Francisella tularensis (Typ A)
3
Francisella tularensis (Typ B) (a)
2
Fusobacterium necrophorum
2
Gardnerella vaginalis
2
Haemophilus ducreyi
2
Haemophilus influenzae
2
Haemophilus spp.
2
Helicobacter pylori
2
Klebsiella oxytoca
2
Klebsiella pneumoniae
2
Klebsiella spp.
2
Legionella pneumophila
2
Legionella spp.
2
Leptospira interrogans (alla serotyper)
2
Listeria ivanovii
2
Listeria monocytogenes
2
Morganella morganii
2
Mycobacterium africanum
3
V
Mycobacterium avium/intracellulare
2
Mycobacterium bovis
3
V
(utom BCG stam)
2
Mycobacterium chelonae
2
Mycobacterium fortuitum
2
Mycobacterium kansasii
2
Mycobacterium leprae
3
Mycobacterium malmoense
2
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3 C kan
uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
(a) Betraktas som riskklass 3 till dess typning skett som bekräftar en lägre klassificering
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
AFS 2005:1
24
Mycobacterium marinum
2
Mycobacterium microti
3(**)
Mycobacterium paratuberculosis
2
Mycobacterium scrofulaceum
2
Mycobacterium simiae
2
Mycobacterium szulgai
2
Mycobacterium tuberculosis
3
V
Mycobacterium ulcerans
3(**)
Mycobacterium xenopi
2
Mycoplasma caviae
2
Mycoplasma hominis
2
Mycoplasma pneumoniae
2
Neisseria gonorrhoeae
2
Neisseria meningtidis
2
V
Nocardia asteroides
2
Nocardia brasiliensis
2
Nocardia farcinica
2
Nocardia nova
2
Nocardia otitidiscaviarum
2
Pasteurella multocida
2
Pasteurella spp.
2
Peptostreptococcus anareobius
2
Plesiomonas shigelloides
2
Porphyromonas spp.
2
Prevotella spp.
2
Proteus mirabilis
2
Proteus penneri
2
Proteus vulgaris
2
Providencia alcalifaciens
2
Providencia rettgeri
2
Providencia spp.
2
Pseudomonas aeruginosa
2
Pseudomonas mallei och pseudomallei (se
Burkolderia)
Rhodococcus equi
2
Rickettsia akari
3(**)
Rickettsia canada
3(**)
Rickettsia conorii
3
Rickettsia montana
3(**)
Rickettsia typhi (Rickettsia mooseri)
3
Rickettsia prowazekii
3
Rickettsia rickettsii
3
Rickettsia tsutsugamushi
3
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3C kan
uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
25
Läs ingressen sid. 20–21
Rickettsia spp.
2
Rochalimaea quintana (se Bartonella)
Salmonella arizonae
2
Salmonella enteritidis
2
Salmonella typhimurium
2
Salmonella paratyphi A, B, C
2
V
Salmonella typhi
3(**)
V
Salmonella (andra serotyper)
2
Serpulina spp.
2
Shigella boydii
2
Shigella dysenteriae (Typ 1)
3(**)
T
Shigella dysenteriae (andra än typ 1)
2
Shigella flexneri
2
Shigella sonnei
2
Staphylococcus aureus
2
Streptobacillus moniliformis
2
Streptococcus pneumoniae
2
Streptococcus pyogenes
2
Streptococcus suis
2
Streptococcus spp.
2
Treponema carateum
2
Treponema pallidum
2
Treponema pertenue
2
Treponema spp.
2
Vibrio cholerae (inklusive El Tor)
2
Vibrio parahaemolyticus
2
Vibrio spp.
2
Yersinia enterocolitica
2
Yersinia pestis
3
V
Yersinia pseudotuberculosis
2
Yersinia spp.
2
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3
C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
AFS 2005:1
26
Virus prioner m.m.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Adenoviridae
2
Arenaviridae
LCM-Lassafeberviruskomplex
(den gamla världens arenavirus):
Lassafebervirus
4
Lymfocytiskt choriomeningitvirus
(neurotropa stammar)
3
Lymfocytiskt choriomeningitvirus
(andra stammar)
2
Mopeiavirus
2
Andra LCM-Lassafeberviruskomplex
2
Tacaribeviruskomplex
(den nya världens arenavirus):
Guanaritovirus
4
Juninvirus
4
Sabiavirus
4
Machupovirus
4
Flexalvirus
3
Andra tacaribeviruskomplex
2
Astroviridae
2
Bunyaviridae
Bunyamweravirus
2
Oropouchevirus
3
California encephalitis virus
2
Germiston
2
Sin Nombre (tidigare Muerto Canyon)
3
Belgrad (även känt som Dobrava)
3
Bhanja
2
Hantavirus:
Hantaan (Korean haemorrhagic fever)
3
Seoulvirus
3
Puumalavirus
2
Prospect Hill virus
2
Andra hantavirus
2
Nairovirus:
Crimean-Congo haemorrhagic fever
4
Hazaravirus
2
Phlebovirus:
Rift Valley fever
3
V
Sandfly fever
2
Toscanavirus
2
Andra känt patogena bunyaviridae
2
Caliciviridae
Norwalkvirus
2
andra Caliciviridae
2
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
27
Läs ingressen sid. 20–21
Hepatit E-virus
3(**)
Coronaviridae
SARS virus
3
andra coronaviridae
2
Filoviridae
Ebolavirus
4
Marburgvirus
4
Flaviviridae
Australia encephalitis
3
(Murray Valley encephalitis)
Central European tick-borne encephalitis
virus (TBE) (b)
3
V
Absettarov
3
Hanzalova
3
Hypr
3
Kumlinge
3
Dengue virus typ 1-4
3
Hepatit C-virus
3(**)
D
Hepatit G-virus
3(**)
D
Japanese B encephalitis
3
V
Kyasanur Forest
3
V
Louping ill
3(**)
Omsk
3
V
Powassan
3
Rocio
3
Russian spring-summer
encephalitis (TBE) (b)
3
V
St Louis encephalitis
3
Wesselsbronvirus
3(**)
West Nile fever virus
3
Gulafebernvirus
3
V
Andra känt patogena flavivirus
2
Hepadnaviridae
Hepatit B-virus
3(**)
V, D
Hepatit D-virus (Delta) (c)
3(**)
V, D
Herpesviridae
Cytomegalovirus (CMV)
2
Epstein-Barrvirus (EBV)
2
Herpesvirus simiae (B virus)
3
Herpes simplex virus typ 1 och 2
2
Herpesvirus varicella-zoster
2
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga
3 C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
(b) Fästingburen encephalit (Tick Borne Encephalitis).
(c) Hepatit D-virus är patogent för arbetstagare bara vid samtidig eller sekundär infektion
orsakad av hepatit B-virus. Vaccination mot hepatit B-virus kommer därför att skydda ar-
betstagare, som inte redan påverkats av hepatit B-virus, mot hepatit D-virus (Delta)
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
AFS 2005:1
28
Human B-lymphotropic virus
(HBLV-HHV6)
2
Humant herpesvirus 7
2
Humant herpesvirus 8
2
D
Orthomyxoviridae
Influensavirus typ A, B och C
2
V ()
Tick-borne orthomyxoviridae:
Dhori och Thogoto virus
2
Papovaviridae
BK och JC virus
2
D
Humana papillomavirus
2
D
Paramyxoviridae
Mässlingvirus
2
V
Påssjukevirus
2
V
Newcastle disease virus
2
Parainfluensa virus typ 1-4
2
Respiratory syncytial virus
2
Parvoviridae
Humant parvovirus (B 19)
2
Picornaviridae
Acute haemorrhagic conjunctivitis
virus (AHC)
2
Coxsackievirus
2
Echovirus
2
Hepatit A-virus (humant enterovirus
2
V
typ 72)
Poliovirus
2
V
Rhinovirus
2
Poxviridae
Buffalopox virus (e)
2
Cowpox virus
2
Elephantpox virus (f)
2
Milkers' node virus
2
Molluscum contagiosum virus
2
Monkeypox virus
3
V
Orf virus
2
Rabbitpox virus (g)
2
Vacciniavirus
2
Variola (major minor) virus
4
V
Whitepox virus ("Variola virus")
4
V
Yatapox virus (Tana & Yaba)
2
(d) Bara för typerna A och B.
(e) Två virus har identifierats: ett av buffalopox typ och det andra en variant av vaccinia
virus.
(f) Variant av cowpox virus.
(g) Variant av vaccinia.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
29
Läs ingressen sid. 20–21
Reoviridae
Coltivirus
2
Humana rotavirus
2
Orbivirus
2
Reovirus
2
Retroviridae
Human immunodeficiency virus (HIV)
3(**)
D
Human T-cell lymphotropic
virus (HTLV) typ 1 och 2
3(**)
D
Simian immunodificiency virus (SIV) (h)
3(**)
Rhabdoviridae
Rabiesvirus
3(**)
V
Visicular stomatitis virus
2
Togaviridae
Alfavirus:
Eastern equine encephalomyelitis
3
V
Bebaru virus
2
Chikungunya virus
3(**)
Everglades virus
3(**)
Mayaro virus
3
Mucambo virus
3(**)
Ndumu virus
3
O'nyong-nyong virus
2
Ross River virus
2
Semliki Forest virus
2
Sindbis virus
2
Tonate virus
3(**)
Venezuelan equine encephalomyelitis
3
V
Western equine encephalomyelitis
3
V
Andra kända alphavirus
2
Rubivirus (rubella)
2
V, R
Toroviridae
2
Oklassificerade virus:
Hepatitvirus som ännu inte identifierats
3(**)
D
Equine morbillivirus
4
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3
C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
(h) För närvarande finns det inte några bevis för sjukdom hos människor som orsakats
av de andra retrovirusen av ap-ursprung. Som säkerhetsåtgärd rekommenderas dock
skyddsnivå 3 för arbete med dessa.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
AFS 2005:1
30
Prioner
Atypiska smittämnen förknippade med trans-
missibel spongiform
encefalopati (TSE)
Creutzfeldt-Jakob sjukdom
3(**)
D
Variant av Creutzfeldt-Jakob sjukdom
3(**)
D
Bovin spongiform encefalopati (BSE) och
3(**)
D
övriga liknande TSE hos djur (i)
Gerstmann-Sträussler-Scheinker
3(**)
D
Syndrom
Kuru
3(**)
D
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga
3 C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
(i) Det finns inga belägg för infektion hos människa orsakad av andra animala TSE-
agens. Trots detta rekommenderas skyddsnivå 3, där dock vissa skyddsåtgärder på
skyddsnivå 3 enligt bilaga 3 C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket
För laboratoriearbete rörande ett identifierat scrapie-agens, får skyddsnivå 2 tillämpas
utan tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
31
Parasiter
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Acanthamoeba castellani
2
Ancylostoma duodenale
2
Angiostrongylus cantonensis
2
Angiostrongylus costaricensis
2
Ascaris lumbricoides
2
A
Ascaris suum
2
A
Babesia divergens
2
Babesia microti
2
Balantidium coli
2
Brugia malayi
2
Brugia pahangi
2
Capillaria philippinensis
2
Capillaria spp.
2
Clonorchis sinensis
2
Clonorchis viverrini
2
Cryptosporidium parvum
2
Cryptosporidium spp.
2
Cyclospora cayetanensis
2
Dipetalonema streptocerca
2
Diphyllobothrium latum
2
Dracunculus medinensis
2
Echinococcus granulosus
3(**)
Echinococcus multilocularis
3(**)
Echinococcus vogeli
3(**)
Entamoeba histolytica
2
Fasciola gigantica
2
Fasciola hepatica
2
Fasciolopsis buski
2
Giardia lamblia (Giardia intestinalis)
2
Hymenolepis diminuta
2
Hymenolepis nana
2
Leishmania brasiliensis
3(**)
Leishmania donovani
3(**)
Leishmania ethiopica
2
Leishmania mexicana
2
Leishmania peruviana
2
Leishmania tropica
2
Leishmania major
2
Leishmania spp.
2
Loa loa
2
Mansonella ozzardi
2
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3
C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
32
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Mansonella perstans
2
Naegleria fowleri
3
Necator americanus
2
Onchocerca volvulus
2
Opisthorchis felineus
2
Opisthorchis spp.
2
Paragonimus westermani
2
Plasmodium falciparum
3(**)
Plasmodium spp
(humana och ap-associerade)
2
Sarcocystis suihominis
2
Schistosoma haematobium
2
Schistosoma intercalatum
2
Schistosoma japonicum
2
Schistosoma mansoni
2
Schistosoma mekongi
2
Strongyloides stercoralis
2
Strongyloides spp.
2
Taenia saginata
2
Taenia solium
3(**)
Toxocara canis
2
Toxoplasma gondii
2
R
Trichinella spiralis
2
Trichuris trichiura
2
Trypanosoma brucei brucei
2
Trypanosoma brucei gambiense
2
Trypanosoma brucei rhodesiense
3(**)
Trypanosoma cruzi
3
Wuchereria bancrofti
2
(**) Normalt inte luftburen smitta. Vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 enligt bilaga 3
C kan uteslutas efter tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
33
Svampar
Biologiskt agens
Riskklass
Anmärkning
2
3
4
Aspergillus fumigatus
2
A
Blastomyces dermatitidis
3
(Ajellomyces dermatitidis)
Candida albicans
2
A
Candida tropicalis
2
Cladophialophora bantiana
3
(tidigare: Xylohypha bantiana, Cladosporium
bantianum eller trichoides
Coccidioides immitis
3
A
Cryptococcus neoformans var.
2
A
Neoformans
(Filobacidiella neoformans var.
neoformans)
Cryptococcus neoformans var. gatti
2
A
(Filobasidiella bacillispora)
Emmonsia parva var. Parva
2
Emmonsia parva var. crescens
2
Epidermophyton floccosum
2
A
Fonsecaea compacta
2
Fonsecaea pedrosoi
2
Histoplasma capsulatum var. capsulatum
3
(Ajellomyces capsulatus)
Histoplasma capsulatum duboisii
3
Madurella grisea
2
Madurella mycetomatis
2
Microsporum spp.
2
A
Neoteostudina rosatii
2
Paracoccidioides brasiliensis
3
Penicillium marneffei
2
A
Scedosporium apiospermum
2
(Pseudallescheria bodyii)
Scedosporium prolificans (inflatum)
2
Sporothrix schenckii
2
Trichophyton rubrum
2
Trichophyton spp.
2
Läs ingressen sid. 20–21
AFS 2005:1
34
Bilaga 3 A och B
A. God vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis enligt 22 §
God vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis innebär att
• iaktta renlighet och god ordning,
• undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan för-
svåra god hygien och bidra till smittspridning,
• använda handskar vid risk för kontakt med kroppsvätskor,
• använda skyddskläder vid vård- och omvårdnadsarbete i nära kontakt
med personer och i nära kontakt med djur vid veterinärmedicinsk verk-
samhet,
• vid behov använda visir eller motsvarande vid risk för stänk av kropps-
vätskor,
• använda andningsskydd vid risk för allvarlig luftburen smitta,
• desinfektera, och vid behov tvätta, händerna efter orent arbete och
efter att ha använt handskar,
• använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att undvika smitta,
• hantera kanyler och vassa föremål, som varit i kontakt med kropps-
vätskor, på ett säkert sätt och genast lägga dem i behållare avsedda för
smittförande/stickande/skärande avfall, utan att sätta tillbaka skydds-
hylsan på kanylen samt
• ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.
B. God mikrobiologisk praxis enligt 24 §
God mikrobiologisk praxis innebär att
• iaktta renlighet och god ordning,
• undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan för-
svåra god hygien och bidra till smittspridning,
• inte äta, dricka, applicera kosmetika, använda tobaksvaror eller han-
tera livsmedel inom arbetsområdet,
• inte munpipettera eller i övrigt arbeta på sådant sätt att biologiska
agens riskerar att hamna i munnen,
• undvika bildning och spridning av aerosoler, spill och stänk,
• så långt möjligt undvika att använda kanyler och vassa föremål,
• hantera kanyler och vassa föremål, som varit i kontakt med smitt-
ämnen, på ett säkert sätt och genast lägga dem i behållare avsedda för
smittförande/stickande/skärande avfall, utan att sätta tillbaka skydds-
hylsan på kanylen,
• hantera kulturer i slutna kärl eller på annat sätt för att hindra spridning,
• använda skyddskläder inom, men inte utanför, arbetsområdet,
• tvätta, och/eller desinfektera, händerna efter avslutat arbete och efter
att ha tagit av handskar samt
• ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.
AFS 2005:1
35
Bilaga 3 C Tabell 1
C. Skyddsåtgärder vid användning av biologiska agens på olika
skyddsnivåer enligt 25 § och 26 §
Tabell 1
Skyddsåtgärder vid användning av biologiska agens i
laboratorie- och djurverksamhet
Lokaler och
utrustning
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
1. Isolerad
lokalisering
nej
avgränsning mot
annan
verksamhet
ja
ja, i eget hus eller
som helt isolerad
enhet i byggnad
för andra aktivi-
teter
2. Ingång till
arbetsområdet
endast genom
luftsluss
nej
nej
ja, vid luftburen
smitta eller i
övrigt beroende
på risk-
bedömning
ja
3. Skylt finns med
symbol för smitt-
risk och övrig
information
enligt 18 §
nej
ja
ja
ja
4. Separat
ventilations-
system med
HEPA-filtrering av
frånluft finns
nej
nej
ja, vid luftburen
smitta eller i
övrigt beroende
på risk-
bedömning
ja, dessutom
HEPA-filtrering
av tilluften. För
virus som inte
fångas upp av
HEPA-filter,
ytterligare
åtgärder för luft-
behandling m.m.
5. Laboratoriet har
undertryck i
förhållande till
omgivningen
nej
nej
ja, vid luftburen
smitta eller i
övrigt beroende
på risk-
bedömning
ja
6. Laboratoriet
kan tillslutas för
att möjliggöra
dekontaminering
genom rökning
nej
beroende på
riskbedömning
ja, vid luftburen
smitta eller i
övrigt beroende
på risk-
bedömning
ja
7. Anordning för
handtvätt finns
ja
ja, helst med
möjlighet till
manövrering
utan att vidröra
samt hand-
desinfektion
ja, i slussen
med möjlighet
till manövrering
utan att vidröra
samt hand-
desinfektion
inte aktuellt då
total fysisk
isolering
tillämpas
8. Dusch finns i
direkt anslutning
till laboratoriet
nej
nej
beroende på
riskbedömning
ja
AFS 2005:1
36
Lokaler och
utrustning
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
9. Ytor är
resistenta mot
vatten, syror,
alkalier, lösnings-
medel, desinfek-
tionsmedel, och är
lätta att rengöra
ja (bänk)
ja (bänk, golv)
ja (bänk, golv)
ja (bänk, golv,
tak, väggar)
10. Lokalen är
utrustad så att
avloppsvatten kan
desinfekteras
nej
nej
om det finns risk
att smittämnen
kan komma ut i
avloppet
ja
11. Observations-
fönster eller mot-
svarande finns så
att de som vistas i
lokalen skall
kunna ses
beroende på
riskbedömning
beroende på
riskbedömning
ja
ja
12. Tillgång till
autoklav
beroende på
riskbedömning
ja, i anslutning till
verksamheten
ja, inom det
kontrollerade
utrymmet,
eventuellt
dubbelsidig
ja, inom det
kontrollerade
utrymmet,
dubbelsidig
13. Den utrustning
som används
finns inom det
kontrollerade
området
nej
beroende på
riskbedömning
ja
ja
14. Funktions-
kontrollerad
mikrobiologisk
säkerhetsbänk,
med HEPA-
filtrerad frånluft
eller motsvarande
inneslutning,
finns inom
arbetsområdet
nej
ja, för hantering
av infekterat
material vid
påtaglig risk för
luftburen smitta
eller aerosol-
bildning och i
övrigt beroende
på riskbedöm-
ning
ja, säkerhetsbänk
klass I eller II för
hantering av
infekterat
material vid risk
för luftburen
smitta eller
aerosolbildning
och i övrigt
beroende på
riskbedömning
ja, säkerhetsbänk
klass III, såvida
inte annan
lösning finns för
att åstadkomma
total inneslutning
15. Larmsystem
finns för att
indikera om
tekniska säker-
hetsutrustningar
är ur funktion
nej
ja, för
säkerhetsbänk
och i övrigt efter
riskbedömning
ja
ja
16. Reserv-
elektricitet finns
för verksamhetens
tekniska säker-
hetsutrustningar
nej
nej
beroende på
riskbedömning
ja
17. Effektivt skydd
mot skadedjur
finns (t.ex. mot
gnagare och
insekter)
beroende på
riskbedömning
ja
ja
ja
AFS 2005:1
37
Arbetsrutiner och
organisation
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
18. Tillträdes-
restriktioner
nej
ja, tillträde
endast för
personer som är
informerade om
riskerna
stränga, tillträde
endast för
behörig personal.
Låsrutiner
stränga, tillträde
endast för
behörig personal.
Låsrutiner
19. Skyddskläder
används inom
arbetsområdet
och tas av när det
lämnas
i allmänhet
lämplig
skyddsklädsel
vältäckande
skyddsklädsel,
byte av fot-
beklädnad och
dusch vid behov
fullständigt byte
av skyddsklädsel
och fotbeklädnad,
dusch vid utträde
20. Handskar
används vid
manuell hantering
av biologiska
agens
nej
beroende på
riskbedömning
ja
ja
21. Biologiska
agens förvaras
säkert
beroende på
riskbedömning
så att ingen av
misstag
exponeras eller
någon obehörig
kan komma åt
materialet
så att ingen av
misstag
exponeras eller
någon obehörig
kan komma åt
materialet.
Förvaras i första
hand inom det
kontrollerade
området.
så att ingen av
misstag
exponeras eller
någon obehörig
kan komma åt
materialet.
Förvaras i första
hand inom det
kontrollerade
området.
22. Rutiner finns
för att hindra
exponering samt
för åtgärder vid
oönskade
händelser
ja, beroende på
riskbedömning
ja, inkluderar
skriftliga
instruktioner
ja, inkluderar
skriftliga
instruktioner
ja, inkluderar
skriftliga
instruktioner
23. Särskilda
åtgärder vidtas
för kontroll av
aerosolspridning
ja, beroende på
riskbedömning
ja, minimeras
ja, hindras
ja, hindras
24. Använt
material som
innehåller
biologiska agens
dekontamineras
innan det diskas,
återanvänds,
kasseras (inklusive
avfall)
beroende på
riskbedömning
ja
ja, innan det
lämnar det
kontrollerade
utrymmet
ja, innan det
lämnar det
kontrollerade
utrymmet
25. Rutiner för
ensamarbete
finns
beroende på
riskbedömning
ja, utformning
beroende på risk-
bedömning
ja, om ensam-
arbete tillåts
måste strikta
rutiner finnas för
att snabbt kunna
komma till
undsättning vid
behov
ensamarbete
tillåts ej
AFS 2005:1
38
Ytterligare
skyddsåtgärder
för användning av
biologiska agens i
djurverksamhet
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
26. Isolator eller
annan inne-
slutning med
HEPA-filter finns
nej
beroende på
riksbedömning
vid luftburen
smitta eller i
övrigt beroende
på riskbedöm-
ning
ja
27. Djuranlägg-
ningar är
avgränsade med
tillträdes-
restriktioner
beroende på
riskbedömning
ja, med låsta
dörrar
ja, med låsta
dörrar
ja, med låsta
dörrar
28. Åtgärder
vidtas för att
begränsa
möjligheten att
djuren kan smita
utanför
avgränsningen
ja
ja
ja
ja
29. Material och
utrustning är
utformade för
att underlätta
rengöring och
dekontaminering
beroende på
riskbedömning
ja
ja
ja
30. Lätt ren-
görbara ytor,
utöver kraven i
punkt 9
beroende på
riskbedömning
inga utöver
punkt 9
väggar
inga utöver
punkt 9
31. Förbränning
av djurkroppar
rekommenderas ja
ja
ja, på platsen om
inte sterilisering
skett med vali-
derad metod
innan förflyttning
till förbrännings-
ugn
32. Engångskläder
används om inte
djuren är avskilda,
t.ex. i isolator.
Byte varje gång
nej
beroende på
riskbedömning
ja
ja, fullständigt
byte
33. Strö och avfall
dekontamineras
beroende på
riskbedömning
ja
ja
ja
AFS 2005:1
39
Tabell 2
Skyddsåtgärder vid användning av biologiska agens i storskaliga
processer
Lokaler och
utrustning
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
34. Levande
organismer
hanteras i slutna
system,
placerade inom
ett kontrollerat
område
beroende på
riskbedömning
ja ja ja
35. Ingång till det
kontrollerade
området endast
genom sluss
nej beroende
på
riskbedömning
ja ja
36. Det
kontrollerade
utrymmet har
separat
ventilation för
att minimera
luftföroreningar
beroende på
riskbedömning
beroende på
riskbedömning
beroende på
riskbedömning
ja
37. Tilluft och
frånluft till det
kontrollerade
utrymmet
filtreras med
HEPA-filter
nej beroende
på
riskbedömning
ja, för frånluft,
beroende på
riskbedömning
för tilluft
ja
38. Det
kontrollerade
utrymmet har
undertryck i
förhållande till
omgivningen
nej beroende
på
riskbedömning
beroende på
riskbedömning
ja
39. Det
kontrollerade
utrymmet kan
tillslutas för att
möjliggöra
dekontaminering
genom rökning
nej beroende
på
riskbedömning
beroende på
riskbedömning
ja
40. Ytor är
resistenta mot
vatten, syror,
alkalier, lösnings-
medel, desinfek-
tionsmedel, och
är lätta att
rengöra
ja, bänk om
sådan finns
ja, bänk om
sådan finns och
golv
ja, bänk om
sådan finns och
golv
ja, bänk, om
sådan finns, golv,
tak och väggar
AFS 2005:1
40
41. Det
kontrollerade
utrymmet är
utformat så att
spill och hela den
volym som
används i det
slutna systemet
kan tas om hand
och dekonta-
mineras vid
utsläpp
beroende på
riskbedömning
ja
ja
ja
42. Avluftning
från slutna
system
behandlas så
att utsläpp:
inte orsakar
ohälsa
minimeras
hindras
hindras
43. Tätningar
utformas så att
utsläpp:
inte orsakar
ohälsa
minimeras hindras
hindras
44. Larmsystem
finns för att
indikera om
tekniska säker-
hetsutrustningar
är ur funktion
nej
ja
ja
ja
45. Reserv-
elektricitet finns
för anläggning-
ens tekniska
säkerhets-
utrustningar
nej
beroende på
riskbedömning
ja
ja
46. Skylt finns
med symbol för
smittrisk och
övrig information
enligt 18 §
nej
ja
ja
ja
47. Handtvätt-
anordning finns
ja
ja, helst med
möjlighet till
manövrering
utan att vidröra
samt hand-
desinfektion
ja, helst med
möjlighet till
manövrering
utan att vidröra
samt hand-
desinfektion
ja, med möjlighet
till manövrering
utan att vidröra
samt hand-
desinfektion
48. Dusch finns
inom det
kontrollerade
området
nej
nej
beroende på
riskbedömning
ja
49. Tillträdes-
restriktioner
nej
ja, tillträde
endast för
behörig personal
stränga, tillträde
endast för
behörig personal.
Låsrutiner
stränga, tillträde
endast för
behörig personal.
Låsrutiner
50. Särskilda
skyddskläder
används
ja
ja
ja
ja, komplett byte
Lokaler och
utrustning
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
AFS 2005:1
41
51. Personalen
duschar innan
de lämnar det
kontrollerade
utrymmet
nej
nej
beroende på
riskbedömning
ja
52. Dekontami-
nering görs av
biologiska agens
i kontaminerat
material och
avfall inklusive
processavloppet
före det
slutgiltiga
utsläppet
beroende på
riskbedömning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
53. Uttag av prov,
tillförsel av
material till ett
slutet system och
överföring av
levande
organismer till ett
annat slutet
system görs så
att utsläpp:
inte orsakar
hälsorisk
minimeras
hindras hindras
54. Dekontami-
nering görs av
större mängder
kulturvätska
innan det lämnar
det slutna
systemet för
vidare hantering
beroende på
riskbedömning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
ja,
dekontaminering
genom
beprövade
metoder för
avdödning
55. Avlopps-
vatten från
diskbänkar och
duschar etc.
samlas upp och
oskadliggörs
innan det släpps
ut
nej
nej
om det finns risk
att smittämnen
kan komma ut i
avloppet
ja
56. Rutiner för
ensamarbete
finns
beroende på
riskbedömning
ja, om
ensamarbete
tillåts måste
strikta rutiner
finnas för att
snabbt kunna
komma till
undsättning vid
behov
ensamarbete
tillåts ej
ensamarbete
tillåts ej
Lokaler och
utrustning
Skyddsnivå 1
Skyddsnivå 2
Skyddsnivå 3
Skyddsnivå 4
AFS 2005:1
42
Bilaga 4
Uppgifter som skall lämnas vid anmälan enligt 28 §
1. Arbetsgivarens namn och organisationsnummer.
2. Arbetsställets namn och adress.
3. Namn på den eller de personer, som tilldelats uppgifter för hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen, och uppgift om deras kompetens, som är
relevant för uppgiften. Tillgång till rådgivande kompetens för riskbe-
dömning.
4. Beskrivning av verksamhetens art. Översiktlig uppgift om de smittäm-
nen som kommer att användas, om maximalt samtidigt hanterad vo-
lym samt om hanteringsförfaranden.
5. Dokumentation av riskbedömningen enligt 4–5 §§.
6. Beskrivning av lokaler och tekniska anordningar av betydelse för säker-
heten samt skyddsåtgärder och övriga åtgärder i förebyggande syfte
som planeras.
7. Program för medicinska förebyggande åtgärder och kontroller.
8. Antal personer som avses bli sysselsatta i verksamheten.
AFS 2005:1
43
Bilaga 5
Uppgifter som skall lämnas vid ansökan om tillstånd enligt 29 §
1.
Arbetsgivarens namn och organisationsnummer.
2.
Arbetsställets namn och adress.
3.
Namn på den eller de personer som tilldelats uppgifter för hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen och uppgift om deras kompetens, som är
relevant för uppgiften. Tillgång till rådgivande kompetens för riskbe-
dömning.
4.
Beskrivning av verksamhetens art. Uppgift om de smittämnen som
kommer att användas, om maximalt samtidigt hanterad volym samt
om hanteringsförfaranden.
5.
Dokumentation av riskbedömningen enligt 4–5 §§.
6.
För arbetet upprättade hanterings- och skyddsinstruktioner, inklusive
åtgärder som skall vidtas vid oönskade händelser.
7.
Beskrivning av lokaler och tekniska anordningar av betydelse för sä-
kerheten samt skyddsåtgärder och övriga åtgärder i förebyggande
syfte som planeras.
8.
Beskrivning av planerade och genomförda tekniska kontroller av be-
tydelse för säkerheten.
9.
Program för medicinska förebyggande åtgärder och kontroller.
10. Antal personer som avses bli sysselsatta i verksamheten.
11. Tid för vilken tillstånd söks.
12. Yttrande från skyddsombud för de arbetstagare som skall delta i ar-
betet.
13. I förekommande fall följande uppgifter om beredskapsplan enligt 16 §:
a) Riskkällor och omständigheter vid vilka händelser som kan med-
föra att smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 orsakar allvarlig eller om-
fattande skada kan inträffa.
b) Tänkbara konsekvenser för människors hälsa.
c) De förebyggande åtgärder som tillämpas som t.ex. skyddsutrust-
ning, larmsystem och utrymningsplan.
d) Beskrivning av den information om beredskap som lämnas till ar-
betstagarna.
e) Försäkran att berörda myndigheter med uppgift för räddnings-
åtgärder har underrättats om beredskapsplanen.
Vid ansökan om förnyat tillstånd skall dessutom en redogörelse lämnas
för hur villkoren för det tidigare beviljade tillståndet har uppfyllts.
AFS 2005:1
44
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om
tillämpningen av föreskrifterna om
mikrobiologiska arbetsmiljörisker
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1) om mikrobiologiska arbets-
miljörisker.
Bakgrund
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är
inte tvingande. Deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrif-
terna, t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på
praktiska lösningar och förfaringssätt samt ge rekommendationer, bak-
grundsinformation och hänvisningar. Arbetsmiljöverket och andra kan
också ge ut annat vägledningsmaterial till stöd för dem som skall be-
döma risker och välja åtgärder för att följa föreskrifterna.
EG-direktivet 2000/54/EG är en sammanslagning av direktivet 90/679/
EEG, om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska
agens i arbetet, och direktiven för ändringar av detta genom direktiven
93/88/EEG, 95/30/EG, 97/59/EG och 97/65/EG.
Exempel på ohälsa
Biologiska agens kan orsaka olika slag av ohälsa. Överkänslighet och
toxinpåverkan kan orsakas av både levande och döda organismer samt
substanser som producerats av dessa medan smitta normalt förutsätter
viabla (livskraftiga) organismer. Se definitionen av biologiska agens i 3 §
och råden till den. Nedan följer några exempel på ohälsa.
Överkänslighet
Allergi och annan överkänslighet innebär att man reagerar vid expone-
ring som normalt inte ger besvär. Allergi är en typ av överkänslighet som
efter upprepad exponering förmedlas av reaktioner i kroppens immun-
system. Till skillnad från vad som brukar ske vid infektioner leder aktivite-
terna från immunsystemet inte till tillfrisknande utan ger i stället upphov
till sjukdomssymptom, t.ex. snuva och nästäppa (rhinit), astma och ek-
sem. Allergi och annan överkänslighet utvecklas snabbare och lättare vid
hög och/eller långvarig exponering, men kan hos enstaka personer upp-
komma redan vid mycket låg exponering.
AFS 2005:1
45
Sensibilisering kan uppkomma genom upprepad exponering för ett aller-
giframkallande ämne och innebär en permanent förändring av immun-
svaret som leder till allergi. Sedan sensibilisering uppstått, behövs i all-
mänhet en ytterst liten förnyad exponering för att framkalla en överkäns-
lighetsreaktion.
Av stor betydelse för utvecklingen av överkänslighet är mängden biolo-
giska agens i inandningsluften. Exempel på biologiska agens som sprids
lätt i luften är svampsporer.
Gränsen mellan överkänslighet och toxinpåverkan är inte alltid självklar.
Inandning av stora mängder organiskt damm, med t.ex. höga halter mö-
gelsvamp eller bakterier, kan medföra en akut reaktion i form av en in-
flammatorisk reaktion i lungorna (så kallad ODTS, Organic Dust Toxic
Syndrome). Symptom är feber och sjukdomskänsla, ofta kombinerat
med hosta, led- och muskelvärk. Besvären går oftast tillbaka relativt
snabbt om exponeringen varit tillfällig. Upprepad exponering kan dock
leda till kroniska besvär med svår hosta och andnöd.
Toxinpåverkan
Toxiner, skadliga substanser eller ”gifter”, som produceras av vissa bio-
logiska agens, kan bidra till skadorna vid infektioner, men de kan också
orsaka ohälsa direkt utan att levande organismer behöver invadera krop-
pen. Toxiner kan bildas av olika slags biologiska agens, t.ex. bakterier,
svampar och alger. Exempel på toxiner är endotoxiner och exotoxiner,
som kan vara t.ex. enzymer eller andra biologiskt aktiva substanser. De
kan t.ex. försvåra kroppens försvarsmekanismer eller orsaka vävnadsska-
dor som underlättar spridningen i kroppen Toxinproduktionen är bl.a. be-
roende av specifika tillväxtförhållanden.
Endotoxin utgörs av lipopolysackarid, en beståndsdel i det yttre mem-
branet hos en s.k. gram-negativ bakterie. Lipopolysackarid består av en
komplex lipid, lipid A, som är bundet till en polysackarid. ”Fritt endo-
toxin” frigörs efter cellens död eller genom knoppning från levande cel-
ler. Lipid A är den aktiva (toxiska) delen och kan orsaka feber, besvär i de
övre luftvägarna och andra symptom hos exponerade personer. Sam-
mansättningen och toxiciteten hos endotoxin skiljer sig mellan arter. En-
dotoxiner har bl.a. förknippats med ”luftfuktarfeber”, ”tryckerifrossa”
och hälsoproblem vid avloppsreningsverk.
AFS 2005:1
46
Exotoxiner bildas av vissa bakterier och utsöndras vanligtvis till omgiv-
ningen. Bland dem finns exempel på extremt giftiga substanser, såsom
botulinumtoxin, som produceras av bakterien Clostridium botulinum un-
der syrefria förhållanden, t.ex. i otillräckligt värmebehandlade hemkon-
server.
Annan skadlig påverkan
Mikrobiella flyktiga organiska ämnen brukar med ett samlingsbegrepp
kallas för MVOC och har ibland kopplats samman med s.k. ”sjuka hus
syndrom (SBS)”. Sambanden mellan MVOC och ohälsa eller besvär är
ofullständigt utredda, men studier görs, speciellt beträffande enskilda
ämnen som kan ingå i MVOC.
Syrebrist som en följd av att biologiska agens har förbrukat syre är ett an-
nat exempel på skadlig påverkan.
Infektion, smitta
Infektioner orsakas av smittämnen som invaderar kroppen, förökar sig
och kan orsaka skada, t.ex. genom att producera olika slags toxiner.
Smittsamheten påverkas bl.a. av smittämnets förmåga att orsaka infek-
tion och att överleva samt av dess smittvägar. Olika smittämnen kräver
också olika stor infektionsdos för att etablera sig och eventuellt orsaka
sjukdom.
Vid infektion kan följderna bli mer eller mindre allvarliga beroende på
t.ex. sjukdomens långvarighet, dödlighet och om den kan ge bestående
men eller följdsjukdomar.
Användning av och tillgång till effektiva vacciner eller annan immunpro-
fylax påverkar infektionsrisken. Möjligheten till antibiotikabehandling, i
den händelse en person trots vidtagna försiktighetsåtgärder blivit smit-
tad, påverkar följderna av en infektion. Särskilt i miljöer där man använ-
der mycket antibiotika kan antibiotikaresistenta stammar uppstå. Det be-
ror på att de smittämnen som är känsliga för antibiotika har avlägsnats
och därmed gett utrymme för de mer motståndskraftiga.
Smittämnen klassificeras i riskklasserna 2–4 enligt kriterierna i bilaga 2 A.
Förteckning över klassificerade smittämnen finns i bilaga 2 B. Förteck-
ningen kan inte tillämpas mekaniskt. Se vidare bilaga 2 B och råden till
denna.
AFS 2005:1
47
Smittvägar
Risken för smitta är i hög grad beroende av hur smittämnena kan spridas,
dvs. smittvägarna. Nedan ges några exempel på olika smittvägar. Flera
olika smittvägar kan ibland förekomma parallellt.
Luftburen smitta
Smittan sprids genom inandning av smittämnen. Dessa kan bl.a. härröra
från luftvägarna på smittbärande människor eller djur. Som mera indirekt
men ändå luftburen smitta kan möjligen också räknas överföring av
smittämnen som avsatts på marken eller föremål och som kan ingå i
damm som kan virvla upp och inandas. Exempel på sjukdomar som kan
spridas som luftburen smitta är vattkoppor, papegojsjuka, harpest och tu-
berkulos.
Droppsmitta, stänk
Smitta kan överföras via inandning eller genom att smittämnet når slem-
hinnor, t.ex. i ögonen. Aerosoler, små droppar som innehåller smittäm-
nen, kan ibland spridas och orsaka smitta utan att smittämnet normalt
överförs som luftburen smitta. Risken för aerosolsmitta är störst för
smittämnen med liten infektionsdos.
Kontaktsmitta
Smittämnena överförs genom direkt kontakt mellan två personer eller ge-
nom indirekt kontakt via föremål. Ringorm, springmask, skabb, tarmsjuk-
domar och veneriska infektioner m.m. kan spridas genom direkt kontakt.
Indirekt kontaktsmitta kräver att smittämnet kan överleva någon tid utan-
för kroppen. Bl.a. tarmsjukdomar kan ibland spridas genom indirekt
smitta.
Blodsmitta
Smittförande blod eller andra blodtillblandade kroppsvätskor måste nå
mottagarens blodbanor. Exempel på sjukdomar som kan spridas genom
blod är hepatit B och C samt HIV infektion. Det finns särskilda föreskrifter
om skydd mot blodsmitta (AFS 1986:23).
AFS 2005:1
48
Vektorburen smitta
Smittan sprids med insekter eller spindeldjur, s.k. vektorer, antingen som
indirekt kontakt, t.ex. när flugor sprider dysenteribakterier eller då smitt-
ämnet finns inuti vektorn och kan föras vidare genom bett. I Sverige
sprids t.ex. Borrelia och fästingburen hjärninflammation (TBE, Tick Borne
Encephalitis) på detta sätt och utomlands malaria och gula febern.
Livsmedelsburen smitta
Sjukdom uppkommer genom att livsmedel innehållit smittämne t.ex.
Campylobacter, Salmonella eller Listeria. Smittöverföring kan ske genom
otillfredställande hygien. Vissa smittämnen kan förökas vidare i livsmed-
let, framför allt genom fel vid tillagningen, t.ex. otillräcklig värmebehand-
ling eller felaktig hantering efter denna. Livsmedelsburen smitta kan
också orsakas av dynt av bandmask, t.ex. Taenia.
Vattenburen smitta
Smittämnen överförs genom förtäring av infekterat vatten eller t.ex.
grönsaker som vattnats eller sköljts med infekterat vatten. Hepatit A, dy-
senteri och tyfoidfeber kan smitta den vägen, även i mycket små doser.
Giardia och Campylobacter är andra exempel på smittämnen som sprids
med vatten.
Risker för olycksfall
Biologiska agens kan orsaka olycksfall, t.ex. genom att producera explo-
siva gaser eller förbruka syre i slutna utrymmen. Mikrobiologisk aktivitet
kan också åstadkomma halkrisk eller nedbrytning av material, vilket på-
verkar hållfastheten. Olycksfall som inte direkt orsakas av biologiska
agens, t.ex. stick- eller skärskada, kan leda till ohälsa genom att skadan
blir inkörsport för smittämne.
Kommentarer till vissa paragrafer
Till 1 §
om tillämpningsområde
Dessa föreskrifter har ett mycket brett tillämpningsområde. Mikrobiolo-
giska arbetsmiljörisker kan förekomma i de mest skilda verksamheter.
Biologiska agens förekommer naturligt i stor omfattning hos människor,
djur och i omgivningen men medför arbetsmiljörisk bara under vissa om-
ständigheter. Exempel på miljöer/arbeten med mikrobiologiska arbets-
AFS 2005:1
49
miljörisker i verksamheter där biologiska agens inte används enligt defi-
nitionen i 3 § är lantbruk, avloppssystem, slakterier, rivningsarbete, vård
och omhändertagande av djur och människor, tryckerier och sågverk. I
sådana miljöer kan man utsättas för t.ex. smittämnen, mögelsvamp eller
endotoxiner.
Mikrobiologisk verksamhet med användning av biologiska agens före-
kommer t.ex. vid forskning inom naturvetenskap och medicin, diagnos-
tiska laboratorier, kontrollaboratorier analyslaboratorier, undervisning
samt industriell tillverkning av enzymer, livsmedel (t.ex.yoghurt), läkeme-
del och andra substanser eller för nedbrytningsändamål.
De bestämmelser som finns under rubriken ”Allmänna bestämmelser”
gäller för hela tillämpningsområdet oavsett om det är mikrobiologisk
verksamhet med användning av biologiska agens eller annan slags verk-
samhet där man kan exponeras för biologiska agens, t.ex. vid hantering
av kontaminerat material. Innebörden av kraven kan dock vara olika för
olika verksamheter, bl.a. beroende på resultatet av riskbedömningen.
Utöver de allmänna bestämmelserna finns det ytterligare bestämmelser
som gäller för speciella områden under rubrikerna ”Ytterligare bestäm-
melser för arbete med smittrisk” och ”Ytterligare bestämmelser för labo-
ratorier samt användning av biologiska agens på djur och i storskaliga
processer”. För t.ex. laboratorieverksamhet som innebär smittrisk, gäller
därmed bestämmelserna om laboratorieverksamhet, men också de all-
männa bestämmelserna och bestämmelserna om arbete med smittrisk. I
vissa paragrafer finns förbehåll som gäller enbart den paragrafen.
Skadliga substanser som produceras av biologiska agens räknas också
som biologiska agens om de förekommer i anslutning till de organismer
de produceras av och omfattas då av dessa föreskrifter. I annat fall gäller
föreskrifter på det kemiska området. Se definitionen av biologiska agens i
3 § och kommentarerna till denna.
Föreskrifterna gäller oberoende av om aktuella biologiska agens är gene-
tiskt modifierade eller inte. För innesluten användning av genetiskt modi-
fierade mikroorganismer gäller dessutom AFS 2000:5, som är utfärdade
med stöd av miljöbalken. Där finns många krav som överensstämmer
med dem i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiologiska arbetsmil-
jörisker, men där finns dessutom krav som avser skydd för miljön i öv-
rigt. I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker finns å andra
sidan vissa krav, som är specifika för arbetsmiljön. De administrativa kra-
ven om anmälan, tillstånd och uppgiftslämnande skiljer sig åt mellan de
båda föreskrifterna.
AFS 2005:1
50
Till 2 §
om arbetsgivare och arbetstagare
När inget annat anges riktar sig en bestämmelse till alla som enligt ar-
betsmiljölagen kan ha ett ansvar av det slag som beskrivs i bestämmel-
sen. De kan tillhöra någon av följande kategorier:
• Arbetsgivare.
• Arbetstagare.
• Två eller flera som gemensamt driver yrkesmässig verksamhet.
• Ensamföretagare.
• Familjeföretag.
• Den som hyr in arbetskraft.
• Den som råder över ett arbetsställe.
• Den som bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe.
• Den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete.
• Den som medverkar vid projektering.
Exempel på olika juridiska personer med arbetsgivaransvar är företag,
universitet, landsting och kommuner.
Många bestämmelser riktar sig dessutom till den, som har ansvar för att
samordna åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett gemensamt
arbetsställe (samordningsansvar). Detta gäller alla bestämmelser som
handlar om samordning av skyddsåtgärder mellan olika företag som är
verksamma på det gemensamma arbetsstället. Samordningen tar fram-
för allt sikte på risker som uppkommer i ett företags verksamhet, men ris-
kerar att drabba dem som arbetar i andra företag som är verksamma på
det gemensamma arbetsstället. Se 3 kap.arbetsmiljölagen.
Alla de nu uppräknade grupperna behöver följaktligen ta del av samtliga
bestämmelser i föreskrifterna och ta ställning till i vilken mån de berör
deras verksamhet. En arbetsgivare behöver beakta alla bestämmelser
utom dem som uttryckligen riktar sig till någon annan.
Det är viktigt att arbetsgivaren är medveten om att bestämmelserna
också omfattar t.ex. skolelever, praktikanter, studenter, gästforskare och
inhyrd arbetskraft.
Enligt 3 kap 12 § AML skall den som anlitar inhyrd arbetskraft för att ut-
föra arbete i sin verksamhet vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta
arbete. Tanken bakom detta krav är att ansvaret skall motsvara arbets-
givarens arbetsmiljöansvar, dock begränsat till det aktuella arbetet på det
främmande arbetsstället. Enligt 1 § i föreskrifterna om systematiskt ar-
betsmiljöarbete skall de som hyr in arbetskraft likställas med arbets-
givare. Den som anlitar inhyrd personal är alltså skyldig att – i fråga om
det arbete som inhyrningen gäller – följa föreskrifterna om systematiskt
AFS 2005:1
51
arbetsmiljöarbete. Det kan exempelvis gälla att undersöka arbetsförhål-
landena, bedöma risker, vidta åtgärder och ge instruktioner samt att
svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns
att tillgå. Motsvarande skyldigheter har också den som anordnar utbild-
ning eller anlitar praktikanter i sin verksamhet.
Till 3 §
om definitioner
Definitionen av biologiska agens
Exempel på biologiska agens är mikroorganismer som bakterier, inklu-
sive actinomyceter och rickettsier, blågröna alger, mikrosvampar, t.ex.
jäst och mögel, samt mikroalger och protozoer. Även lägre föröknings-
bara enheter, som endast kan föröka sig med hjälp av en värdorganism,
räknas hit, t.ex. virus och viroider, men också prioner, dvs. föröknings-
bara och smittsamma proteiner, samt infektiösa nukleinsyror.
Cellkulturer används ofta för att odla virus eller andra intracellulära para-
siter, men de kan också innehålla sådana utan avsikt. Virus kan uppträda
oväntat vid t.ex. primärkulturer, blandade kulturer och cellfusioner. Cell-
kulturer kan också bli infekterade med t.ex. mycoplasma. Ibland är celler
genetiskt förändrade. De betraktas då som genetiskt modifierade mikro-
organismer enligt AFS 2000:5.
Humana invärtesparasiter är sådana organismer som uppehåller sig i och
drar nytta av en människa utan att själv vara till nytta för värden. De är
ofta encelliga men kan också vara flercelliga, t.ex. inälvsmask. Skabb or-
sakas av en parasit och smittar vid kontakt. Vissa djurparasiter kan också
skada människor, t.ex. Echinococcus multilocularis och Toxocara canis.
De betraktas då enligt definitionen för biologiska agens i dessa föreskrif-
ter som humana. Infektioner som kan spridas mellan djur och människa
brukar kallas zoonoser. De biologiska agens som kan orsaka zoonoser
klassificeras i bilaga 2 B utifrån deras effekter på människa.
Skadliga substanser som produceras av biologiska agens räknas som
biologiska agens bara om de förekommer i anslutning till de organismer
de produceras av. Enzymet subtilisin kan räknas som ett kemiskt agens,
t.ex. om det används som tillsats i tvättmedel utan närvaro av den bakte-
rie (Bacillus subtilis) som producerar enzymet. Det finns bl.a. ett hygie-
niskt gränsvärde för subtilisin och liknande proteolytiska enzymer. Vid
tillverkningen av enzymet räknas subtilisin däremot som biologiskt agens
eftersom aktiva subtilisinproducerande bakterier ingår i tillverkningspro-
cessen. De produkter som i miljöbalkens 14 kapitel kallas ”biotekniska or-
ganismer” är också biologiska agens eftersom aktiva mikroorganismer
ingår i själva produkten. I miljöer som gynnar tillväxt av gram-negativa
AFS 2005:1
52
bakterier kan det bildas stora mängder endotoxiner, som är verksamma
biologiska agens även om bakterierna har dött. Se under rubriken Toxin-
påverkan i avsnittet med exempel på ohälsa.
Definitionen av ohälsa
Ohälsa kan omfatta sjukdom, kroppslig funktionsstörning eller besvär.
Exempel på ohälsa som orsakas av biologiska agens, inklusive deras be-
ståndsdelar eller av dem producerade ämnen, finns under egen rubrik
ovan. Biologiska agens kan orsaka ohälsa, men behöver inte alltid göra
det. För bedömning av eventuellt skadlig exponering, se råden till 4 § och
bilaga 1.
Definitionen av användning av biologiska agens
Exempel på användning av biologiska agens är odling för t.ex. diagnostik
eller forskning, vaccintillverkning, jäsningsprocesser med efterföljande
behandling för tillverkning av olika substanser, ensilering med hjälp av
starterkulturer och införande i försöksdjur.
Om man misstänker att ett diagnostiskt prov innehåller ett smittämne
och vill konfirmera detta genom odling eller annat anrikningsförfarande
är det användning av biologiskt agens.
Mikrobiologiska arbetsmiljörisker kan förekomma också utan att biolo-
giska agens används. Arbetet kan t.ex. försiggå i en miljö där förhållan-
dena, t.ex. fukt, kan ge oönskad tillväxt och leda till skadlig exponering.
Andra exempel är vård och djurskötsel. Hantering av kontaminerat mate-
rial, t.ex. avfall eller mögligt hö kan medföra stora risker utan att det inne-
bär användning av biologiska agens.
Undersökning av ett diagnostiskt prov, t.ex. för klinisk kemisk analys eller
direktmikroskopering, innebär inte användning av biologiska agens och
kräver inte tillstånd enligt 29 §. Däremot kan hantering av ett sådant prov
innebära smittrisk, vilket man måste ta hänsyn till vid riskbedömningen
och val av skyddsåtgärder, se bl.a. 26 och 27 §§.
Definitionen av arbetsområde
På en arbetsplats kan det förekomma olika slags arbetsuppgifter. Vid risk-
bedömningen identifieras områden där man bedömer att det kan före-
komma mikrobiologiska arbetsmiljörisker. De kan också behöva delas in i
flera områden med olika risker. Det kan t.ex. på en arbetsplats finnas la-
boratorier med olika skyddsnivå och dessutom andra utrymmen där
AFS 2005:1
53
ingen användning av biologiska agens förekommer. På en arbetsplats
kan ett område tillfälligt avgränsas medan saneringsarbete pågår. Vid av-
loppsreningsverk förekommer olika arbetsområden, t.ex. luftade bas-
sänger och utrymmen med silbandspressar eller annan avvattning av
slam.
Definitionen av riskklass
Se bilaga 2 A och råden till den.
Definitionen av skyddsnivå
I bilaga 3 C förtecknas en uppsättning skyddsåtgärder avseende lokaler,
utrustning, rutiner och organisation, vilka är anpassade för användning
av biologiska agens som klassificerats i en av fyra riskklasser utifrån sin
förmåga att orsaka infektion och hur allvarliga konsekvenerna kan bli. En-
ligt 25 § skall minst skyddsnivå 2 tillämpas vid användning av biologiska
agens i riskklass 2 etc. Se vidare råden till bilaga 3 C.
Definitionen av smittämne
Termen används i dessa föreskrifter enbart när det gäller sådana biolo-
giska agens som kan orsaka infektioner, dvs. riskklass 2 och högre.
Definitionen av infektionsdos
Olika smittämnen behöver olika mängd av smittämnet för att orsaka en
infektion. Det kan bero på många faktorer, t.ex. smittämnets förmåga att
motstå kroppens försvararsmekanismer. Det går inte att exakt ange ett
smittämnes infektionsdos utan det blir oftast en ungefärlig uppskattning.
Dels är det svårt att verifiera experimentellt, dels är det stora variationer
mellan olika individers känslighet. Många gånger finns det dock en viss
erfarenhet att grunda en bedömning av infektionsdos på. Infektionsdo-
sen brukar anges i det antal livskraftiga enheter av ett smittämne som an-
ses behövas för att en person som inte är immun skall bli infekterad.
Definitionen av oönskad händelse
En oönskad händelse kan t.ex. vara ett olycksfall eller tillbud. En oönskad
händelse kan i vissa fall leda till ohälsa. Se vidare råden till 15 och 16 §§.
AFS 2005:1
54
Definitionen av dekontaminering
Dekontaminering är en samlingsbeteckning och kan avse olika nivåer så-
som rengöring/städning, desinfektion eller sterilisering. Termen ”smitt-
rening” används i andra sammanhang för sådan dekontaminering som
avser endast smittämnen. Termen dekontaminering används i dessa fö-
reskrifter för behandling av alla slags biologiska agens. Hur långtgående
dekontaminering som behövs avgörs efter riskbedömning eller gällande
bestämmelser. Se vidare råden till 10 §.
Definitionen av desinfektion
Desinfektion kan utföras med t.ex. värme eller kemiska medel, desinfek-
tionsmedel. Se vidare råden till 10 §.
Definitionen av sterilisering
Total avdödning är i praktiken inte möjlig att konstatera genom mät-
ningar, men kan beskrivas i statistiska termer, t.ex. att den teoretiska san-
nolikheten för att en levande mikroorganism finns i ett testmaterial är lika
med eller mindre än en på 106. För att försäkra sig om att en sterilisering
ger avsedd effekt måste processen valideras. Se vidare råden till 10 §.
Till Allmänna bestämmelser
Dessa bestämmelser gäller oavsett vilka slags mikrobiologiska arbetsmil-
jörisker som förekommer på arbetsplatsen. Tillämpningen av bestäm-
melserna blir dock mycket olika beroende på vilket slags verksamhet det
är fråga om. För vissa områden finns dessutom ytterligare bestämmel-
ser. Se också kommentarer till 1 § om tillämpningsområdet.
Till 4 § och bilaga 1
om riskbedömning
Ett första steg i riskbedömningen är att bedöma sannolikheten för att bio-
logiska agens skulle kunna orsaka ohälsa eller olycksfall på arbetsplat-
sen.
Exempel på verksamheter som kan vara förenade med sådana risker är:
– Verksamhet med användning av biologiska agens.
– Verksamhet av sådant slag där det är vanligt att skadlig exponering för
biologiska agens förekommer.
– Verksamhet i en miljö som är gynnsam för tillväxt av biologiska agens.
På Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se under ämnesområdet ”Mik-
robiologiska arbetsmiljörisker” finns exempel på arbetsmiljöer där det
AFS 2005:1
55
förekommer mikrobiologiska arbetsmiljörisker. Denna exempelsamling
är inte uttömmande och kan vid behov komma att utökas med fler exem-
pel och ytterligare vägledningsmaterial. Där finns också länkar till andra
myndigheter och organisationer som ger ut vägledning inom detta om-
råde. Exempel på vägledningsmaterial är Prevents skrift med titeln ”Mik-
roorganismer i arbetsmiljön” och Socialstyrelsens rapport 1998:12 med
kunskapsunderlag om att förebygga infektioner i vården. För genetiskt
modifierade mikroorganismer (GMM) finns särskilda krav på riskbedöm-
ning enligt AFS 2000:5 om innesluten användning av genetiskt modifie-
rade mikroorganismer. Se vägledning på www.av.se, ämnesområdet
”Genteknik, GMM”. På ämnesområdet om sjuka hus finns en handlings-
plan med vägledning för hur man kan gå tillväga för att hantera mikro-
biella problem i byggnader.
Enbart förekomst av biologiska agens behöver inte innebära en arbets-
miljörisk. De flesta biologiska agens är ofarliga i normalt förekommande
mängder och många är nyttiga eller nödvändiga t.ex. för kretsloppet i na-
turen och matsmältningen. Några är normalt sjukdomsalstrande (pato-
gena) medan andra är skadliga bara under särskilda förhållanden. Fakto-
rer som avgör om biologiska agens utgör risk för ohälsa är bl.a. deras
inneboende egenskaper, mängd, inträdesväg och mottagarens känslig-
het.
Om arbetsgivaren inte har tillgång till kompetens för riskbedömningen
inom den egna organisationen kan t.ex. företagshälsovården och yrkes-
medicinsk expertis behöva anlitas. I vissa fall kan mer speciell kompetens
behövas. Vid bedömning av smittrisk kan man kontakta t.ex. smittskydds-
läkaren, vårdhygienisk expertis, Smittskyddsinstitutet, Statens veterinär-
medicinska anstalt eller annan mikrobiologisk expertis.
I större organisationer, t.ex. landsting, universitet eller vissa företag, kan
en samlad kompetens för rådgivning vid bedömning av mikrobiologiska
risker åstadkommas genom att bilda en biosäkerhetskommitté eller lik-
nande grupp av personer som representerar olika expertområden. Olika
organisationer kan också gå samman för att bilda sådana rådgivande
grupper.
Till bilaga 1 punkt A
Riskidentifiering
Eftersom de arbetsmiljöer som skall riskbedömas kan vara mycket olika
är en inventering av riskkällor en utgångspunkt för att få en överblick
innan man går in på detaljer. I verksamhet med användning av biologiska
agens kan det vara lämpligt att börja med exponeringens art under punkt
B innan man går vidare med relevanta faktorer enligt punkt A. I andra fall
kan det vara bättre att först gå igenom faktorerna enligt punkt A. Olika ar-
AFS 2005:1
56
betsområden inom arbetsplatsen, liksom t.ex. olika arbetsmoment och
processer, kan behöva riskbedömas var för sig. Riskerna kan också vara
olika stora för olika personalkategorier eller individer. Man kan i riskbe-
dömningen behöva ta hänsyn till elever, praktikanter och andra som inte
har så stor erfarenhet av arbetet eller personer som kan vara särskilt
känsliga. För gravida och minderåriga finns särskilda föreskrifter med
bl.a. förbud att sysselsättas i arbeten med risk för vissa slag av expone-
ring för biologiska agens.
Till bilaga 1 punkt B Exponeringens art
Enligt 4 § skall undersökningen så långt som möjligt ge underlag för att
bedöma alla risker och vilka skyddsåtgärder som behövs. I vissa verk-
samheter, där det av erfarenhet kan förekomma stora mängder organiskt
damm, som innehåller t.ex. sporer av mögelsvamp eller aktinomyceter,
behöver man ofta inte bestämma enskilda agens för att göra den riskbe-
dömning som behövs för att vidta riskbegränsande åtgärder. När det gäl-
ler att konstatera om en arbetstagare utvecklat överkänslighet för ett så-
dant agens kan det dock vara väsentligt att göra en sådan bestämning.
Vid användning av biologiska agens vet man ofta vilka de är och det kan
därför gå att skaffa information om deras inneboende egenskaper för att
väga in i riskbedömningen tillsammans med hanteringen och andra fak-
torer. I speciella fall av användning av biologiska agens, t.ex. vid diagnos-
tik eller kontrollverksamhet eller där man använder agens selekterade
från naturen vet man inte med säkerhet vilka agens man använder. Ofta
finns dock en misstanke eller erfarenhet, som kan ge vägledning, och un-
der arbetets gång kan kunskapen öka.
I verksamhet där man inte använder biologiska agens men väl kan expo-
neras för biologiska agens kan möjligheten att veta vilka agens som före-
kommer på arbetsplatsen variera. Vid vård av patient på en infektions-
avdelning kan t.ex. diagnosen vara känd. Även i annan verksamhet kan
man känna till att det förekommer smittrisker och man kan också med
viss säkerhet förutsäga vilka slags agens som kan vara aktuella. I vissa
fall är arten inte lika väsentlig som graden av exponering. Vid exponering
för höga halter av biologiska agens kan ett akut sjukdomstillstånd inträffa
som en ospecifik reaktion på organiskt damm (ODTS).
Se också bilaga 2 A med kriterier för klassificering av biologiska agens,
och bilaga 2 B med förteckning över vissa smittämnen samt råden till bi-
laga 2.
AFS 2005:1
57
Till bilaga 1 punkt C
Mätning/bestämning
Arbetsmiljön kan undersökas med olika slags metoder för att bedöma
vilka risker som finns och vilka åtgärder som kan behövas för att minska
eventuella arbetsmiljöproblem.
Olika strategier behövs om det är fråga om att undersöka om det finns
höga halter av ospecificerade agens, om det gäller att identifiera agens
eller göra serologiska tester för smittspårning eller exponeringskontroll,
eller provtagning och analys av miljöprover för innehåll av t.ex mögel-
sporer eller endotoxiner.
Det är bara i speciella fall som mätning av lufthalten av biologiska agens
ger det underlag som behövs för att bedöma vilka åtgärder som är lämp-
liga. Det kan finnas tillräckligt underlag av annat slag för att sätta in risk-
begränsande åtgärder genast utan att göra någon mer omfattande utred-
ning av exponeringens omfattning.
Åtgärder för att hindra oönskad tillväxt kan vidtas enbart med kännedom
om de faktorer som gynnar tillväxten, t.ex. att eliminera fuktproblem. Åt-
gärder för att hindra spridning av biologiska agens, t.ex. från luftade bas-
sänger eller silbandspressar vid reningsverk eller de åtgärder som anges
i bilaga 3, kan sättas in baserade på erfarenheter från andra håll. I AFS
1994:11 om organiskt damm i lantbruk finns många exempel på åtgärder
för att hindra uppkomst och spridning av sådant damm som ofta innehål-
ler biologiska agens.
Det är svårt att fastställa gränsvärden för biologiska agens bl.a. beroende
på brist på standardiserade mätmetoder, som är en förutsättning för att
studera och jämföra samband mellan hälsoeffekter och halter vid t.ex. in-
andning. Vilka halter av biologiska agens som är hälsoskadliga beror
mycket på vilka agens och vilka slags miljöer det är fråga om men indivi-
duella faktorer är också av betydelse. Det senare gäller särskilt vid över-
känslighet.
När riskbegränsande åtgärder har vidtagits kan man behöva göra under-
sökningar för att kontrollera om åtgärderna har haft avsedd effekt. Ett sätt
kan vara att konstatera om ohälsa eller besvär har minskat. Ett annat sätt
kan vara att göra mätningar före och efter insatta åtgärder för att kontrol-
lera åtgärdens effektivitet. Vid användning av biologiska agens som skall
hållas inneslutna kan man undersöka om dessa agens förekommer utan-
för inneslutningen.
I vissa fall kan det finnas fastställda värden att jämföra med. Skydds-
faktortest av mikrobiologiska säkerhetsbänkar är ett standardiserat förfa-
rande för att avgöra hur mycket av en i säkerhetsbänken skapad aerosol
AFS 2005:1
58
som sprids därifrån genom lucköppningen. I standarden SS-EN 12469
”Bioteknik – Prestandakriterier för mikrobiologiska säkerhetsbänkar”
finns metoder för skyddsfaktortest beskrivna. Se också 9 § och råden till
den om kontroll och underhåll av utrustning.
I de fall man kommit fram till att det är befogat med yrkeshygieniska mät-
ningar är det väsentligt att de görs på ett riktigt sätt eftersom de kan vara
relativt resurskrävande. Variationerna är ofta stora och det är svårt att dra
slutsatser av enstaka mätningar. Man behöver ha kompetens såväl för att
beställa och planera mätningar som för att utföra provtagning och ana-
lys, dokumentera och tolka resultat. Det är t.ex. viktigt att provtagning
sker med rätt utrustning med en genomtänkt provtagningsstrategi och
att man känner till olika felkällor. För att kunna dra slutsatser och jämföra
mätningar gjorda på olika håll och vid olika tillfällen är det viktigt att mät-
ningar utförs på ett standardiserat sätt.
I standarden SS-EN 13098 ”Arbetsplatsluft – Riktlinjer för mätning av luft-
burna mikroorganismer och endotoxiner” finns exempel på mätstrate-
gier och allmänna principer för olika slags mätningar avseende provtag-
ning, analys, dokumentation, resultatpresentation m.m. En mätmetod för
endotoxiner finns beskriven i standarden SS-EN 14031 ”Bestämning av
luftburna endotoxiner”. I Arbete och hälsa 1983:4 ”Provtagning av mikro-
organismer i luft” och 1991:44 ”Mikroorganismer” finns genomgång av
bl.a. provtagningsutrustningar och mätningar i olika miljöer samt resone-
mang om felkällor m.m.
Till 5 § om dokumentation av riskbedömningen
Dokumentationens omfattning kan variera med verksamhetens art. Om
riskerna är små och allmänt kända kan det räcka med att hänvisa till
kända fakta och notera enbart riskkällor som är specifika för den aktuella
verksamheten. En avprickning efter genomgång av faktorer att beakta en-
ligt bilaga 1 A är en lämplig utgångspunkt. Om inga särskilda skydds-
åtgärder anses nödvändiga noterar man detta. I annat fall noterar man
vilka åtgärder som kommer att vidtas utifrån resultatet av riskbedöm-
ningen. Enligt 10 § AFS 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete skall
åtgärder som inte genomförs omedelbart införas i en skriftlig handlings-
plan.
Det är helheten som bedöms, se bl.a. bilaga 1 och råden till 4 §. Om det
finns särskilda risker beroende på vilka biologiska agens som förekom-
mer i verksamheten kan man behöva bedöma dessa var för sig och i för-
hållande till hur de förekommer eller används.
Vid större eller mer komplexa risker är behovet av dokumentation större.
Där det finns skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner och andra do-
AFS 2005:1
59
kument, t.ex. tekniska beskrivningar, kan man hänvisa till dessa. Vid till-
ståndspliktig verksamhet skall enligt bilaga 5 dokumentationen bifogas
ansökan.
Det är särskilt värdefullt att dokumentationen finns lätt tillgänglig när de
som känner till riskerna inte är närvarande, t.ex. vid olycksfall. En förteck-
ning över förekommande agens och var dokumentationen av riskbedöm-
ningarna finns är ett sätt att tillgodose kravet på tillgänglighet.
Den översyn av riskbedömningen som ska göras enligt 4 § dokumenteras
på olika sätt beroende på hur stora förändringarna är. När översynen vi-
sar att de förhållanden som rådde enligt den föregående dokumentatio-
nen fortfarande är aktuella, kan det räcka med en notering om detta. Om
någonting ändras när det gäller biologiska agens, arbetssätt, lokaler, ut-
rustning etc. eller om det kommer fram ny kunskap, är det viktigt att för-
nya den ursprungliga riskbedömningen. Om det är en begränsad ändring
kan man komplettera den tidigare dokumentationen med uppgift om vad
som ändrats, vilken bedömning som gjorts och om förändringen leder till
några åtgärder. Namn och datum behövs alltid enligt 5 §. Vid större för-
ändringar såsom omorganisation, ny inriktning på verksamheten, ibruk-
tagande av ny utrustning och nya lokaler, eller om många ändringar har
gjorts efter den tidigare fullständiga riksbedömningen, behöver normalt
en helt ny riskbedömning göras.
Till 6 § om planering av arbetet
En förutsättning för att kunna förebygga ohälsa och olycksfall är att till-
räckliga resurser avsätts. Se också AFS 2001:1 om systematiskt arbets-
miljöarbete.
Punkterna 1–6 i 6 § skulle kunna betecknas som en åtgärdstrappa, som
beskriver i vilken ordning olika åtgärder skall övervägas. Särskilda krav
på att vidta olika åtgärder finns på andra håll i föreskrifterna.
Ibland kan man behöva vidta åtgärder från flera av nivåerna i ”åtgärds-
trappan”. Det är ändå viktigt att ha en strategi där man går igenom lämp-
liga skyddsåtgärder i en viss ordningsföljd. Genom att vidta åtgärder ti-
digt i kedjan kan riskerna minskas så att andra åtgärder i många fall kan
bli obehövliga.
Det är viktigt att notera att det inte enbart är de arbetstagare som är di-
rekt sysselsatta i verksamheten som behöver skyddas utan alla arbetsta-
gare som kan bli exponerade. Se också arbetsmiljölagen 3 kap. 1a, 6 och
7 §§ om samverkan och samordning samt råden till 2 och 14 §§.
Enligt 6 kap 4 § arbetsmiljölagen skall skyddsombud delta när man pla-
nerar att använda ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Det
AFS 2005:1
60
gäller alla aspekter, t.ex. lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbets-
metoder och arbetsorganisation.
1. Där det är möjligt skall man i första hand minska riskerna genom
lämpliga val av biologiska agens. I storskalig produktion bör man i
första hand använda biologiska agens som inte är sjukdomsalst-
rande (patogena). Vid vaccintillverkning går inte alltid detta att ge-
nomföra, men riskerna kan minskas genom att man använder för-
svagade (attenuerade) stammar. Ett annat sätt att minska riskerna är
att med hjälp av genteknik uttrycka bara mindre delar av patogena
organismer. Vid diagnostik kan man inte välja agens i proven. Man
kan däremot välja att inte aktivt odla fram agens som inte kan an-
vändas på ett säkert sätt på det egna laboratoriet utan skicka det vi-
dare till speciallaboratorium.
2. Det går att förebygga oönskad förekomst av biologiska agens ge-
nom att påverka en eller flera tillväxtfaktorer. Tillgång till näring kan
påverkas genom rengöring och att man avlägsnar organiskt mate-
rial, som kan vara grogrund för mikrobiell tillväxt. En viktig begrän-
sande tillväxtfaktor är tillgång till vatten. Fukt är en vanlig orsak till
oönskad förekomst av biologiska agens, t.ex. i sjuka hus eller upp-
komst av trämögel. Ibland vill man ha tillväxt av en viss typ av biolo-
giska agens och undvika andra, t.ex. vid ensilering eller mjölksyra-
jäsning som konserveringsmetoder. Då är det viktigt att känna till
förutsättningarna för att undvika oönskad tillväxt.
3. Se bl.a. råden till 10 § om att undvika dekontamineringsmetoder
som ger upphov till mikrobiologiska luftföroreningar. Att skyffla
mögligt spannmål kan ge upphov till höga lufthalter av mögelsporer
och bör därför undvikas. Att plocka bakteriekolonier med en upphet-
tad platinaögla innebär risk för aerosolbildning. Användning av en-
gångsöglor motverkar detta.
4. Spridning av biologiska agens kan begränsas på många olika sätt
och metoderna kan variera beroende på verksamhetens art.
Dekontaminering i ett tidigt skede är ett exempel på att vidta åtgär-
der nära källan. Ett annat exempel är processventilation.
Exempel på åtgärder för att begränsa spridning är att använda lämp-
lig utrustning och att förlägga arbetsmoment eller process, som kan
ge upphov till spridning av biologiska agens, till slutet system eller
utrymme, särskild lokal, del av lokal eller avskild plats. Då är det vik-
tigt att se till att föroreningarna inte sprids vidare till annat utrymme.
Se också avsnittet om lokaler, inredning och utrustning i dessa före-
skrifter.
AFS 2005:1
61
I AFS 1988:6 om trämögel finns regler för att förhindra spridning av
trämögel om det har uppstått trots åtgärder för att förebygga upp-
komst. Se också AFS 1994:11 om organiskt damm i lantbruk.
5. Åtgärder för att hålla ner antalet exponerade kan vara att förlägga
arbetet till särskild tid eller plats och att endast personal som behövs
för detta arbete är närvarande. Det är viktigt att avgränsa verksam-
heter med större risker från sådana med lägre risker.
6. Enligt 2 kap. 7 § arbetsmiljölagen skall personlig skyddsutrustning
användas när andra åtgärder inte är tillräckliga. Det är med andra
ord inte acceptabelt att använda personlig skyddsutrustning i stället
för andra skyddsåtgärder. Andningsskydd och skyddskläder kan
t.ex. behövas för dem som är direkt sysselsatta med mögelsanering,
men för att skydda andra från att bli exponerade kan andra åtgärder
behövas. Det kan t.ex. vara evakuering eller avskärmning och effek-
tiv processventilation.
Till 7 § om skyddsåtgärder
Riskerna och behovet av skyddsåtgärder varierar mycket mellan olika
verksamhetsområden. Utgångspunkten är 4 § och bilaga 1 A. Övriga de-
lar av bilaga 1 kontrolleras i tillämplig utsträckning. Därefter är det lämp-
ligt att göra en genomgång enligt 6 §.
Om inte tillräcklig kompetens finns inom organisationen behöver man
anlita hjälp från t.ex. företagshälsovården och branschorganisationer.
Beskrivning av lämpliga skyddsåtgärder för olika slags risker i skilda mil-
jöer kan finnas i vägledningsmaterial från Arbetsmiljöverket och andra
organisationer. Se bl.a. ämnessidan om mikrobiologiska arbetsmiljöris-
ker och sjuka hus på Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se.
Andra föreskrifter och allmänna råd kan också vara tillämpliga, t.ex. AFS
1988:6 om trämögel. I AFS 1994:11 om organiskt damm i lantbruk finns
många exempel på hur man kan förebygga och begränsa riskerna för
skadlig exponering för biologiska agens i lantbruksmiljö. I AFS 1999:3 om
byggnads- och anläggningsarbete finns krav på arbetsmiljöplan för alla
byggarbeten där det kan förekomma biologiska ämnen med hälsorisk,
t.ex. vid rivning av mögligt material. Vid laboratoriearbete se också AFS
1997:10 om laboratoriearbete med kemikalier.
Åtgärder som inte kan genomföras omedelbart skall, enligt AFS 2001:1
om systematiskt arbetsmiljöarbete, tas upp i en skriftlig handlingsplan
för att genomföras så snart det är praktiskt möjligt. Om riskerna är stora
kan arbetet behöva stoppas till dess åtgärder har vidtagits.
AFS 2005:1
62
Till skyddsåtgärder hör bl.a. utformning av lokaler, tekniska anordningar,
hjälpmedel, rutiner och organisatoriska åtgärder som att minska stress
och trängsel. Se också kommentarer till övriga paragrafer i dessa före-
skrifter.
Skyddsåtgärderna i bilaga 3 avser främst verksamheter under de sär-
skilda rubrikerna ”Ytterligare bestämmelser för arbete med smittrisk”
och ”Ytterligare bestämmelser för laboratorier, djurverksamhet och stor-
skaliga processer”, men kan också tjäna som vägledning i andra fall.
Till 8 § om lokaler, inredning och utrustning
Se också AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning, där det finns
många grundläggande krav.
Spridning av mikrobiologiska luftföroreningar kan motverkas om man
styr luftflödet från utrymme med lägre till utrymme med högre förore-
ningsgrad. Detta kan åstadkommas t.ex. genom att man skapar under-
tryck genom skyddsventilationen i de lokaler, där mikrobiologiska luftför-
oreningar kan förekomma, i förhållande till angränsande lokaler eller ut-
rymmen. Om spridningen innebär risk för skadlig exponering bör man
även se över ventilationssystemets funktion vid driftstörningar. Ventila-
tionssystemets kanalsystem och värmeåtervinningssystem utformas så
att det förhindrar att mikrobiologiska luftföroreningar sprids mellan loka-
ler i en byggnad.
För låg temperatur i varmvattensystem eller fel utformning av system, så
att vatten med lämplig tillväxttemperatur kan bli stående, kan medföra
att legionellabakterier växer till och kan spridas t.ex. från duschar.
Dekontaminering av lokaler och utrustning underlättas av släta och täta
ytor och genom att se till att det inte finns skrymslen och vrår. Där smitt-
ämnen kan förekomma är det viktigt att välja material som tål vanligt fö-
rekommande desinfektionsmedel.
Exempel på utrustning som kan ge upphov till mikrobiologiska luftförore-
ningar är silbandspressar för avvattning av avloppsslam, transportband
för avfallssortering och fastbränsleanläggningar. Det är viktigt att ut-
forma och placera sådana utrustningar så att spridning av mikrobiolo-
giska luftföroreningar blir så liten som möjligt. I AFS 1984:15 om avlopps-
anläggningar finns bestämmelser om åtgärder för att motverka aerosol-
spridning från bl.a. luftade bassänger.
Enligt AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning skall i regel särskild lo-
kal, avskild från övriga lokaler, ordnas för arbetsprocess som medför sär-
skild risk för ohälsa och olycksfall. Se också bilaga 3 C. Andra exempel på
där det behövs avskild lokal är vård på infektionsklinik.
AFS 2005:1
63
Till 9 § om kontroll och underhåll
Man kan behöva kontrollera oönskad förekomst av biologiska agens för
att undersöka om utrustning sprider biologiska agens eller om säkerhets-
utrustning är tillräckligt effektiv för att begränsa spridning. Man kan
också behöva göra kontroller i samband med driftstörningar, eller andra
händelser som kan medföra oavsiktligt utsläpp eller för att kontrollera ef-
fekten av dekontaminering. Sådana kontroller kan utgöra ett led i arbets-
givarens systematiska arbetsmiljöarbete.
I AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning finns bl.a. krav på skriftliga
drifts- och underhållsinstruktioner för ventilationssystem och att drifts-
och underhållspersonal skall ha tillräckliga kunskaper om systemet. Det
finns också krav på att ventilationssystem skall kontrolleras och under-
hållas regelbundet och att nyinstallerade ventilationssystem skall kon-
trolleras så att de fungerar på avsett sätt innan de tas i bruk. Där process-
ventilation behövs skall eventuella fel i ventilationssystemets funktion vi-
sas av ett kontrollsystem.
Underhåll kan innebära mycket olika saker, t.ex. att regelbundet tömma
och rengöra vattenbehållare till luftfuktare för att inte biologiska agens
ska växa till, vilket kan leda till att luftfuktaren sprider mikrobiologiska
luftföroreningar.
Om ögonspolningsanordning är försedd med behållare kan biologiska
agens börja växa till om vattnet får stå för länge. Anordningen bör därför
helst anslutas till rinnande vatten och det är viktigt att den genomspolas
regelbundet. Se också AFS 1999:7 om första hjälpen och krisstöd.
Autoklaver behöver normalt besiktigas som tryckkärl enligt AFS 1999:6.
Autoklavens funktion för att uppnå sterilitet kontrolleras med validerad
metod.
Det är mycket viktigt att man kontrollerar säkerhetsutrustning systema-
tiskt och med tillräcklig kunskap om lämpliga metoder. Kontroller bör ske
årligen eller oftare om det behövs.
I bilaga 3 C finns specificerade krav på användning av funktionskontrolle-
rade mikrobiologiska säkerhetsbänkar. Se vidare kommentarerna till bi-
laga 3 C, punkt 14.
Det är viktigt att underhåll, reparation, service och kontroll av ventila-
tionssystem och andra tekniska anordningar kan utföras utan risk. Risk-
bedömningen behöver baseras på bl.a. vad anordningen använts till och
i vilken slags verksamhet. Det är t.ex. lämpligt att filter i mikrobiologisk
säkerhetsbänk kan inneslutas på sådant sätt att den som byter det inte
behöver komma i kontakt med filtret om det inte har kunnat dekontami-
AFS 2005:1
64
nerats före bytet. Centrifug, odlingskärl och annan utrustning som kan
vara kontaminerad med smittämnen behöver dekontamineras innan de
lämnas för reparation. Ett intyg på att det har gjorts bör medfölja utrust-
ningen.
Arbetsmiljöverket kan komma att begära särskilda kontrollåtgärder, t.ex.
som villkor för tillstånd, eller i andra fall där det bedöms föreligga ett be-
hov.
Till 10 § om dekontaminering
Arbetets art och riskerna med de biologiska agens som förekommer av-
gör hur långtgående dekontaminering som behövs. Kravet är dock att de-
kontaminering normalt sker så tidigt som möjligt. Det kan t.ex. innebära
att dekontaminera spill omedelbart eller att dekontaminera avfall innan
det lämnar arbetsområdet eller arbetsplatsen.
I vissa fall kan det vara befogat att göra avsteg från huvudregeln, särskilt
om dekontaminering på plats kan innebära större risker än att bortskaffa
materialet. Material i sjuka hus, som är angripet av mögel eller annat, bör
man t.ex. avlägsna i första hand snarare än att använda desinfektions-
medel på plats. Då är det givetvis viktigt att begränsa spridningen.
Rengöring kan behövas för att minska förutsättningarna för tillväxt av
biologiska agens, i t.ex. luftfuktare, stallar, arbetsytor inom t.ex. livs-
medelsindustrin, sjukvården eller i simhallar. Många gånger kan det vara
tillräckligt med rengöring för att uppnå godtagbar effekt. Särskilt golv,
skyddsanordningar, manöverdon, verktyg, och andra redskap eller in-
strument behöver ofta bli väl rengjorda. I AFS 2000:42 om arbetsplatsens
utformning finns regler om städning.
Ibland behöver desinfektion eller sterilisering tillgripas om riskerna med
förekommande organismer är av sådan art att rengöring inte är tillräck-
lig, t.ex. vid smittrisk.
Lämpliga medel och metoder för dekontaminering behöver finnas till-
gängliga. I första hand bör man använda värmebehandling om det är
möjligt, t.ex. diskdesinfektor eller autoklav beroende på vilken grad av
dekontaminering som behövs. Vid val av kemisk behandlingsmetod be-
höver man ta hänsyn dels till den effekt medlet har på de biologiska
agens som används, dels medlets hälsoskadliga effekter vid inandning
och hudkontakt etc.
Effekten av kemisk behandling kan också variera mycket beroende på
koncentration, verkningstid, närvaro av organiskt material, ålder på
brukslösning etc. Ett desinfektionsmedel kan minska koncentrationen av
vissa testorganismer med en faktor av minst 105 under standardiserade
AFS 2005:1
65
förhållanden. Det är dock viktigt att komma ihåg att biologiska agens är
olika känsliga för olika desinfektionsmedel. Om en minskning med en
faktor 105 ger tillräcklig effekt för dekontaminering beror bl.a. på hur stor
koncentration av ett smittämne som finns från början och hur stor infek-
tionsdos som behövs för att orsaka infektion.
Det är viktigt att steriliseringsmetoderna är validerade. Total avdödning
är i praktiken inte alltid möjlig att åstadkomma, men för vissa områden
finns det statistiska värden för hur låg sannolikheten måste vara för att
något biologiskt agens kan ha överlevt behandlingen. Autoklavering är
ett exempel på steriliseringsmetod. Det finns test med sporer av särskilt
värmetåliga bakteriesporer för att kontrollera autoklaveringens effekt. Det
är dock inte tillräckligt för prioner som är ännu tåligare mot värme.
Det är viktigt att säkerställa att behandlingen för att åstadkomma dekon-
taminering ger tillräcklig effekt under rådande förhållanden. Valet av
medel och metod för dekontaminering kan i vissa fall behöva göras i
samråd med expertis på området, t.ex. inom vårdhygien, klinisk mikro-
biologi eller motsvarande.
Vid dekontaminering kan mikrobiologiska luftföroreningar uppstå om
man använder en olämplig metod. Det finns olika sätt att undvika detta.
Torrsopning av t.ex. mögligt spån eller organiskt damm kan sprida biolo-
giska agens och skall därför undvikas liksom rengöring med högtrycks-
spruta i miljöer förorenade med biologiska agens. Vid dammsugning är
det viktigt att frånluften förs bort ur utrymmet eller filtreras tillräckligt
effektivt. Om en kultur med smittämne spillts ut blir risken för aerosol-
spridning mindre om man täcker spillet med en duk som man dränker in
med desinfektionsmedel än om man häller medlet direkt på spillet.
Vid odling av större mängder biologiska agens behövs särskilda anord-
ningar och rutiner för att kunna samla upp och oskadliggöra de volymer
som skulle kunna komma ut vid läckage.
Utrustning som är förorenad med biologiska agens behöver dekontami-
neras på lämpligt sätt före disk, återanvändning, kassering eller liknande.
Ångsterilisering, eller eventuellt användning av en effektiv spol/diskdes-
infektor är att rekommendera framför kemisk behandling, eftersom orga-
niskt material kan minska effekten av den kemiska behandlingen.
Inom transportverksamhet är det viktigt att hålla fordon som lastbilar och
truckar rena för att undvika smittspridning och tillväxt av mikroorganis-
mer. Ambulanser eller andra fordon för persontransporter är exempel på
fordon där man kan behöva vara särskilt uppmärksam på rengöringen
(se SoS-rapport 1989:31).
AFS 2005:1
66
Se också handboken Desinfektion på arbetsplatsen (H338) som givits ut
av Arbetsmiljöverket.
Till 11 § om hantering och överlämnande av avfall
och annat kontaminerat material
Hantering kan omfatta bl.a. förpackning, förflyttning, förvaring, sortering,
bearbetning och bortskaffande.
Manuell sortering av avfall kan innebära stora risker och det är viktigt att
förebygga riskerna bl.a. genom noggrann planering i enlighet med 6 §,
och genom kunskaper, information och instruktioner enligt 14–15 §§. Om
ett parti mögligt virke eller trädbränsle överlämnas till förbränning behö-
ver man vidta åtgärder så att inte mögelsporer sprids. Man behöver
också informera dem som skall ta hand om det så att de kan vidta lämp-
liga skyddsåtgärder.
Information om innehållet kan ske bl.a. genom märkning. Det är viktigt
att informationen om risker och skyddsåtgärder följer med i alla led och
att material som kan utgöra risk inte lämnas på sådant sätt att obehöriga
kan komma i kontakt med det både inom arbetsplatsen och utanför.
Det är viktigt att förpackningar är så täta och hållbara att biologiska agens
inte sprids. Vad som är tillräckligt säkra förpackningar beror på innehål-
let. Behållare för stickande och skärande avfall behöver vara punktions-
säkra. Förpackningar som uppfyller kraven för transport av farligt gods,
klass 6.2 smittförande, kan också vara lämpliga för transporter av konta-
minerat material som inte omfattas av de bestämmelserna.
Reglerna om transport av farligt gods gäller externa transporter. De utgår
från internationella regler som skiljer sig något mellan olika transportslag
(t.ex. ADR för landsvägstransporter, vilka utfärdas av Räddningsverket).
Reglerna är likartade och bygger på en gemensam klassificering utarbe-
tad inom FN. Enligt denna klassificering hör biologiska agens, som kan
orsaka infektioner på människor och djur, till klass 6.2 smittförande. Ge-
netiskt modifierade organismer hör till klass 6.2 om de är smittförande. I
annat fall hänförs de till klass 9. Transportbestämmelserna har särskilda
krav på märkning och skyltning liksom på förpackningar.
När det gäller arbetsmiljön skall arbetsgivaren enligt 16 § bl.a. se till att
ha en beredskap för åtgärder vid oönskade händelser under transporten.
Förarna behöver känna till riskerna och ha tillräcklig utbildning.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1999:27) finns
regler om smittförande avfall från sjukvården. Avfallsförordningen och
förordningen om animaliska biprodukter har också bestämmelser om
AFS 2005:1
67
smittförande avfall. Arbetsmiljöreglerna innehåller i vissa fall längre gå-
ende krav än dessa andra regler, vad gäller arbetsmiljön.
Arbetsmiljöverket kan ställa som villkor för tillstånd att avfall måste de-
kontamineras innan det överlämnas. Även i de fall det inte är krav på till-
stånd från Arbetsmiljöverket följer av 10 § att avfallet normalt skall de-
kontamineras så tidigt som möjligt.
Sedan smittförande avfall dekontaminerats i tillräcklig utsträckning behö-
ver det inte hanteras med särskild hänsyn till smittrisker. Däremot kan
det finnas andra risker med avfallet som man behöver ta hänsyn till.
Stick- och skärskador kan t.ex. uppstå från stickande och skärande avfall
även sedan det dekontaminerats. Radioaktivitet eller kemiska risker är
andra exempel. Vissa biologiska agens kan orsaka ohälsa även sedan or-
ganismerna som producerat dem avdödats, t.ex. mögelsporer och endo-
toxiner från gram-negativa bakterier.
I bilaga 3 C specificeras krav för hantering av avfall från vissa verksamhe-
ter med användning av biologiska agens på olika skyddsnivåer.
Till 12 §
om hygien
God personlig hygien är viktigt vid alla slags mikrobiologiska arbetsmil-
jörisker, men särskilt vid smittrisk.
Se bilaga 3 för vissa preciseringar vad gäller god vårdhygienisk arbets-
miljöpraxis och god mikrobiologisk praxis samt vid användning av biolo-
giska agens på olika skyddsnivåer.
När man tvättar händerna ofta är det lämpligt att använda mjukgörande
handkräm för att förhindra hudsprickor. Ringar och armband etc. försvå-
rar handhygien.
Handdesinfektion kan i vissa fall användas i stället för handtvätt. Det är
viktigt att medel som används för dekontaminering av huden är skon-
samma. Tillsats av t.ex. glycerol till alkoholbaserade handdesinfektions-
medel kan minska risken för uttorkning eller annan påverkan av huden.
Anordning för handtvätt bör finnas så nära till hands som möjligt. För att
undvika smittspridning kan handtvättanordning utformas så att man inte
behöver vidröra kranarna med händerna och att händerna kan tvättas un-
der rinnande vatten. Det är lämpligt att använda flytande tvål och des-
infektionsmedel i doseringsautomater utformade så att medlen inte ham-
nar i ögonen, något som ofta anmäls som arbetsskada. Engångshand-
dukar bör finnas tillgängliga.
Till god hygien hör också att använda arbetskläder i lämpligt utförande
och i ett material som kan tvättas i tillräckligt hög temperatur.
AFS 2005:1
68
Nöddusch kan behövas i vissa fall. Se bl.a. AFS 1997:10 om laboratorie-
arbete med kemikalier. Dusch kan behövas också i andra fall, se AFS
2000:42 om arbetsplatsens utformning. Se också bilaga 3 C för precise-
ring av krav på dusch vid olika skyddsnivåer.
I AFS 1999:7 om första hjälpen och krisstöd finns regler om bl.a. ögon-
dusch och nöddusch. Se också kommentarer till 9 § om kontroll och un-
derhåll.
Till 13 §
om personlig skyddsutrustning
I AFS 2001:3 om användning av personlig skyddsutrustning finns all-
männa bestämmelser om personlig skyddsutrustning. Arbetsmiljöverket
har också gett ut böcker om personlig skyddsutrustning, som bl.a. be-
handlar frågor om val, skötsel och användning av olika slags personlig
skyddsutrustning.
Enligt 12 § AFS 2001:3 skall arbetsgivaren tillhandahålla den personliga
skyddsutrustning som behövs för arbetet, utan kostnad för arbetstaga-
ren. Arbetsgivaren skall också se till att den underhålls så att dess
skyddseffekt och hygieniska standard bibehålls. Det innebär bl.a. att ar-
betsgivaren ombesörjer tvätt av skyddskläder.
Skyddskläder behöver anpassas till arbetsuppgifternas art och särskilda
risker. Skyddsrock, plastförkläde och ärmskydd är exempel på skydds-
kläder.
Vid hantering av material, som är angripet av mögel eller liknande, t.ex.
vid sanering, kan man behöva både andningsskydd och heltäckande
skyddsklädsel.
Kläder som har använts till skydd mot biologiska agens behöver kunna
tvättas i tillräckligt höga temperaturer. I vissa fall kan de behöva autoklav-
eras eller läggas i självupplösande tvättpåse innan de lämnas till tvätt,
beroende på riskbedömning.
Det är viktigt att byta skyddskläder om de blivit förorenade. Att ta av
skyddskläder och annan skyddsutrustning när man lämnar arbetsområ-
det innebär t.ex. att man inte bär dem när man besöker ”rena lokaler”,
t.ex. pausrum, eller, i förekommande fall, lokaler med lägre skyddsnivå.
I AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning finns krav på särskilt ut-
rymme för förvaring av skyddskläder som används mot smitta och annan
hälsofara. Se också specificerade krav i bilaga 3 C.
Småsår och eksem på händerna, som knappt syns med blotta ögat, kan
vara en ingångsport för smittämnen och öka risken för ohälsa. Enligt AFS
2001:3 om användning av personlig skyddsutrustning, skall arbetsgiva-
AFS 2005:1
69
ren analysera och värdera riskerna och bedöma vilka egenskaper skydds-
utrustningen skall ha för den aktuella arbetssituationen. Det är därför vik-
tigt att välja skyddshandskar med hänsyn till arbetets art. Vid hantering
av mögligt virke behövs t.ex. andra sorters handskar än vid laboratoriear-
bete. Om skyddshandskarna förväntas skydda även mot kemiska ämnen
är det viktigt att kontrollera att de verkligen är avsedda för detta. En-
gångshandskar är inte avsedda att återanvändas och tål inte att desinfek-
teras.
Skyddshandskar har visats kunna minska mängden blod eller kultur-
vätska, som överförs vid ett oavsiktligt kanylstick. Det är också lämpligt
att undersöka om det finns handskar av en kvalitet som ger visst skydd
mot penetration av kanyler och mot skärskador. Dubbla handskar kan ge
ett bättre skydd mot smitta.
När man väljer handskar bör man också ta hänsyn till den allergi- och
överkänslighetsrisk som handskmaterial kan medföra. Allergi mot natur-
gummilatex, så kallad latexallergi, är inte helt ovanlig och kan ge allvar-
liga symptom, i värsta fall så kallad anafylaktisk chock, ett livshotande till-
stånd. Det är därför viktigt att det finns rutiner för att avgöra när natur-
gummilatexhandskar behöver användas. Puder, som används för att lätt-
tare ta av och på handskarna, kan dessutom bära de allergiframkallande
proteinerna och framkalla reaktioner hos latexallergiska personer som ar-
betar i samma rum.
Skyddshandskar kan vara orsak till även andra former av överkänslighet.
Vanligast är att handskarna orsakar irritativa eksem på grund av att hu-
den stängs in i handsken eller kanske på grund av pudret i handsken.
Dessutom kan det uppstå kontaktallergi på grund av de kemikalier som
tillsätts vid tillverkningen. Detta gör det än viktigare att det finns rutiner
för användning av handskar i arbetet. Innervantar av bomull, val av annat
handskmaterial än latex eller med lågt innehåll av lösliga naturgummi-
proteiner och puderfria handskar är exempel på möjligheter att minska
riskerna.
Andningsskydd kan behövas när farliga halter biologiska agens befaras,
t.ex. i samband med driftstörning av säkerhetsutrustning. Det kan också
behövas när man vistas i lokaler med risk för luftburen smitta och vid
nära kontakt med patienter som utsöndrar smittämnen som sprids via
luft samt när det förekommer stora mängder endotoxiner eller sporer
från mögelsvampar eller aktinomyceter.
Det är viktigt att känna till att munskydd inte är det samma som and-
ningsskydd och följaktligen inte skyddar mot luftburna agens. Se Arbets-
miljöverkets vägledning om andningsskydd och munskydd, som bl.a.
AFS 2005:1
70
finns på www.av.se, ämnesområdet Mikrobiologiska arbetsmiljörisker.
Förutom att välja rätt produkt är det viktigt att andningsskydd är person-
ligt utprovade och att de förvaras så att de inte förorenas.
Den utbildning, som skall ske enligt 14 §, omfattar också handhavandet
av personlig skyddsutrustning. Enligt AFS 2001:3 om personlig skydds-
utrustning skall arbetsgivaren också ordna med instruktion och övning.
Exempel på annan personlig skyddsutrustning är visir eller skyddsglas-
ögon till skydd mot stänk.
Till 14 §
om kunskaper och information
Enligt 3 kap. 3 § arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren bl.a. informera sina
anställda om de risker som kan vara förbundna med arbetet och förvissa
sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs för arbetet. Det
är viktigt att nödvändiga kunskaper, t.ex. om risker, hygienkrav, skydds-
utrustning och personlig skyddsutrustning, hålls aktuella. Dessutom be-
höver arbetstagarna känna till vilka symptom på infektioner, allergier etc.
som kan sättas i samband med den aktuella verksamheten.
Informationens omfattning är beroende bl.a. av riskerna vid hantering, ti-
digare erfarenhet och utbildning. Det är särskilt viktigt med noggrann in-
formation vid nyanställning, vikariatsanställning och byte av arbetsupp-
gifter samt när man inför av nya rutiner, ny utrustning eller nya biolo-
giska agens.
Regelbunden översyn behövs för att uppfylla kravet att alla har de kun-
skaper och instruktioner som behövs. Se också 15 § om hanterings- och
skyddsinstruktioner.
Vid laborationer i skolan är det viktigt att lärare har tillräcklig utbildning
och tillgång till expertis för att kunna göra de riskbedömningar som be-
hövs och anpassa undervisningen till elevernas och lokalernas förutsätt-
ningar.
Visst slag av arbete, t.ex. städning av lokaler, där man använder smitt-
ämnen i högre riskklasser, bör endast utföras av personer med mikrobio-
logisk utbildning och gedigna kunskaper om riskerna.
Enligt 3 kap. 6 § arbetsmiljölagen skall de som driver verksamhet på ett
gemensamt arbetsställe gemensamt verka för att åstadkomma tillfreds-
ställande skyddsförhållanden. Var och en av dem skall också se till att
han inte genom sin verksamhet eller sina anordningar på det gemen-
samma arbetsstället utsätter någon som arbetar där för risk för ohälsa
eller olycksfall I arbetsmiljölagens 3 kap. 7 § finns regler om samord-
ningsansvar. Se också kommentarerna till 2 §.
AFS 2005:1
71
I kraven enligt 14 § ligger bl.a. att se till att den som känner till risker ger
information till andra som behöver känna till dem. Den som använder
biologiska agens vet mer om riskerna än t.ex. personal som tillfälligt
kommer in på arbetsplatsen för att utföra underhållsarbete eller dylikt. I
andra fall kan det vara tvärtom, t.ex. att ett företag som utför sanerings-
arbete vet mer om riskerna än de som arbetar i ett mögelskadat hus.
För att uppfylla kraven enligt 14 § behöver arbetsgivaren ha rutiner och
instruktioner som säkerställer att tillräcklig information ges t.ex. när ar-
betstagare avlöser varandra vid olika arbetspass eller när smittförande
material lämnas över till någon annan. Se också 11 §.
Till 15 § om hanterings- och skyddsinstruktioner
Hanterings- och skyddsinstruktioner kan behöva utformas olika beroende
på verksamhetens art. Såväl muntliga som skriftliga instruktioner kan be-
hövas. Riskbedömning enligt 4 §, specificerat i bilaga 1, och 5 § ligger till
grund för instruktionerna.
För att uppfylla kravet att försäkra sig om att instruktionerna uppfattats
på ett riktigt sätt kan de behöva utformas på olika språk för att personer
som inte behärskar svenska skall kunna förstå dem. Det kan behövas
olika instruktioner för olika personalkategorier. Det är viktigt att inte
glömma bort t.ex. de som tar hand om disk, tvätt och avfall samt städ,
drifts- och underhållspersonal. Särskilda instruktioner kan också behövas
för väktare och liknande.
Brister som kan ge anledning till ändring av instruktionerna kan vara att
man uppmärksammat nya risker eller förhållanden som kan innebära ris-
ker. Ändring av instruktionerna kan också aktualiseras genom oönskade
händelser eller övning enligt 16 §. Om sådana händelser inträffar finns
det anledning att överväga behovet av skriftliga instruktioner. I AFS
2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete nämns vikten av att ha skrift-
liga instruktioner för vad som skall göras vid haverier, driftstörning, till-
bud och olycksfall.
Olycksrisk kan finnas bl.a. på grund av syrebrist eller utveckling av explo-
siva gaser i slutna utrymmen med mikrobiell aktivitet, t.ex. slambrunn.
Instruktioner kan behövas dels för hur man undersöker om det är säkert
att gå in i sådant utrymme, dels för vad som behöver göras om någon rå-
kat ut för olycksfall. Den som går in i ett utrymme, där syret är förbrukat,
för att rädda en person behöver ha friskluftstillförsel för att inte råka ut
för samma sak själv. Se också AFS 1993:3 om arbete i slutet utrymme.
Exempel på verksamhet som kan behöva skriftliga hanterings- och
skyddsinstruktioner är verksamhet som kan innebära smittrisk. Inom vår-
AFS 2005:1
72
den används ofta metodböcker som kan ligga till grund för hanterings-
och skyddsinstruktioner. Vid hantering av prov från människor och djur
kan det finnas risk för smitta och det krävs enligt 22 § särskilda rutiner,
vilket medför behov av skriftliga instruktioner.
Även i annan verksamhet kan skriftliga hanterings- och skyddsinstruktio-
ner behövas, om det är viktigt med rätt arbetssätt för att förebygga
ohälsa och olycksfall. Det kan vara fallet i verksamhet där det finns risk
för att exponeras för stora mängder biologiska agens, t.ex. när man tar
hand om mögligt virke, vid sanering eller i viss industriell verksamhet.
Vid mögelsanering är det också viktigt att tänka på hur andra än de som
arbetar med saneringen behöver skyddas. Det kan t.ex. gälla avskärm-
ning av arbetsområdet eller att se till att sporer inte sprids via ventila-
tionssystemet till andra delar av byggnaden.
Enligt AFS 2001:3 om användning av personlig skyddsutrustning måste
det finnas lämpliga skriftliga instruktioner för varje personlig skydds-
utrustning som behövs inom verksamheten.
Erfarenheter från arbetsplatser som liknar den egna kan ge vägledning
för instruktioner. Ibland kan sådana erfarenheter vara samlade i vägled-
ningsmaterial från branschorganisationer eller expertorgan. Handböcker
såsom t.ex. ”WHO Laboratory Biosafety Manual”, metodböcker etc. kan
ge värdefull vägledning för laboratorieverksamhet. De skyddsåtgärder
som anges i bilaga 3 kan ligga till grund för hanterings- och skydds-
instruktioner för de verksamheter som bilagorna är utformade för, men i
viss utsträckning också i andra verksamheter. Se bl.a. 22–27 §§.
Det är dock viktigt att de lokala förhållandena och bedömningen av ris-
kerna på den enskilda arbetsplatsen alltid får ligga till grund för utform-
ningen av instruktionerna, som riktar sig till personalen. Det är också an-
geläget att hanterings- och skyddsinstruktioner på lämpligt sätt samord-
nas med metodbeskrivningar och förfaranden som ingår i förekom-
mande kvalitetssäkringssystem.
Nedskrivna hanterings- och skyddsinstruktioner kan fylla många viktiga
funktioner, bl.a. följande:
– När man utarbetar instruktionerna blir det nödvändigt att tänka ige-
nom det planerade arbetet med biologiska agens steg för steg varvid
riskerna i de olika momenten värderas och lämpliga skyddsåtgärder
kan väljas. Då minskar sannolikheten för att något oönskat inträffar.
– Missförstånd kan undvikas genom att man kombinerar muntliga ge-
nomgångar med skriftliga instruktioner. Med skriftliga instruktioner
har man möjlighet att gå tillbaka och kontrollera om man blir osäker
AFS 2005:1
73
och man kan försäkra sig om att väsentliga moment inte har förbisetts.
Detta är en fördel bl.a. vid introduktion av nya medarbetare.
– Rutiner kan upprätthållas över längre tider. På många arbetsplatser
finns numera ett kvalitetsarbete som detaljreglerar verksamheten för
att säkerställa att resultatet av arbetet håller godtagbar kvalitet. På lik-
nande sätt kan man kvalitetssäkra sin verksamhet för att förebygga
ohälsa och olycksfall, genom att ha skriftliga instruktioner som tar hän-
syn till riskerna med arbetet.
Viktiga inslag i hanterings- och skyddsinstruktioner är t.ex.
• arbetsmetoder,
• rutiner för desinfektion och rengöring,
• användning av utrustning,
• skötsel och kontroll av utrustning,
• tillträdesrestriktioner,
• hantering av avfall och tvätt,
• användning av personlig skyddsutrustning,
• åtgärder vid oönskade händelser samt
• rutiner för översyn av instruktionerna och övning av oönskade händel-
ser.
”Oönskad händelse” definieras i 3 § som ”händelse som lett till eller
skulle kunna ha lett till ohälsa eller olycksfall orsakat av biologiskt
agens”. Om en sådan händelse inträffar är det av yttersta vikt att i förväg
ha gått igenom vad man skall göra i sådana situationer så att man inte
behöver börja fundera på det när det redan har hänt. I 16 § finns krav på
övning av oönskade händelser. Av erfarenhet ger sådana övningar ofta
anledning till att revidera instruktionerna då det visat sig att åtgärder en-
ligt instruktionerna fungerar mindre bra i praktiken. Det är viktigt att vid
utformning av instruktionerna tänka igenom vilka oönskade händelser
som kan inträffa, t.ex. fel på ventilationen eller utrustning i övrigt, fel-
handling, spill, stänk eller stickskada.
Hanterings- och skyddsinstruktioner för arbetet kan innehålla en detalje-
rad beskrivning av hur arbetet skall gå till och lämpliga sätt att skydda sig
förutom vad man skall göra vid oönskade händelser. Den detaljerade in-
struktionen kan med fördel kombineras med anslag i punktform eller lik-
nande för speciella moment t.ex. städning, provhantering, slussrutiner,
uppackning av prov, diskgodshantering eller arbete i säkerhetsbänk.
Vissa moment vid oönskade händelser kan också vara lämpliga som an-
slag.
Enligt AFS 2001:3 om användning av personlig skyddsutrustning skall ar-
betsgivaren ordna med övning och, om det behövs, demonstrera hur den
AFS 2005:1
74
personliga skyddsutrustningen skall användas så att avsedd skyddseffekt
uppnås.
I 3 kap.arbetsmiljölagen, 3 och 4 §§ finns bestämmelser om bl.a. att ar-
betsgivaren skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga in-
struktioner får tillträde till områden där det finns påtaglig risk för ohälsa
eller olycksfall och att arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet
och följa givna föreskrifter.
Till 16 § om åtgärder och rapportering vid ohälsa
och oönskade händelser
Arbetsrelaterad ohälsa, som kan ha samband med de biologiska agens
som förekommer på arbetsplatsen, kan inträffa utan att någon oönskad
händelse har uppmärksammats. Det kan t.ex. vara fallet vid luftburen
smitta eller användning av biologiska agens som smittar med låg infek-
tionsdos. Det kan också vara endotoxiner eller mögel, som har lett till
ohälsa efter långvarig exponering. Arbetsgivarens informationsskyldig-
heter enligt 14 § innebär t.ex. att försäkra sig om att arbetstagarna har
kunskaper om symptom på infektioner, överkänslighet etc. som skulle
kunna sättas i samband med den aktuella verksamheten. Detta är en vik-
tig förutsättning för att arbetstagarna ska kunna rapportera om sådan
ohälsa.
Exempel på oönskad händelse är stickskada, driftstörning och spill av
bakteriekultur. En stickskada kan rubriceras som olycksfall men kan också
vara tillbud till smitta eller leda till smitta. En oönskad händelse kan också
vara om man oplanerat får in t.ex. ett parti mögligt virke eller en patient
med en smittsam sjukdom. Oönskad tillväxt av biologiska agens och gas-
utveckling är andra exempel på vad som kan vara oönskad händelse.
Rutiner för rapportering av oönskade händelser och ohälsa innebär t.ex.
att arbetstagarna känner till vad som skall rapporteras enligt 16 § och
vem som av arbetsgivaren har utsetts till att ta emot sådan rapportering.
Detta är ett naturligt led i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Det är viktigt att det finns rutiner för att snabbt sätta in åtgärder vid oön-
skade händelser när det behövs, t.ex. vid akut syrebrist, anafylaktisk
chock eller risk för smitta som kräver snabb postexponeringsbehandling.
För att detta skall fungera behöver också arbetstagarna veta vem de skall
vända sig till i en akut situation. Se också AFS 1999:7 om första hjälpen
och krisstöd.
Rapportering och dokumentation av oönskade händelser skall enligt 16 §
göras oavsett om händelserna leder till ohälsa eller inte. Dokumentatio-
nen synliggör riskerna och kan bl.a. identifiera olämplig arbetsmetod och
AFS 2005:1
75
utrustning och kan därmed leda till förebyggande åtgärder. Det är också
ett bra instrument för att följa upp om åtgärder har haft avsedd effekt och
för att undvika upprepning av oönskade händelser.
Krav på samverkan mellan arbetsledning och medarbetare följer av
3 kap. 1 a § arbetsmiljölagen. Sådan samverkan är en viktig förutsättning
för att åstadkomma en förbättring när man har uppmärksammat ett ar-
betsmiljöproblem. De som är direkt berörda har ofta en sådan erfarenhet
av problemet att det lättare går att hitta en lösning. Dessutom ger sådana
diskussioner bättre kännedom om problemen, vilket i sig brukar minska
antalet tillbud.
Den fortlöpande dokumentationen enligt 16 § kan vara underlag för den
årliga sammanställning som arbetsgivaren skall göra enligt AFS 2001:1
om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Den interna rapporteringen enligt 16 § är oberoende av om man anmäler
arbetsskada till Försäkringskassan. Den är också oberoende av eventuell
rapportering enligt 2 § arbetsmiljöförordningen, då arbetsgivaren utan
dröjsmål skall underrätta Arbetsmiljöverket, normalt i aktuellt distrikt, vid
olycksfall eller tillbud som inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa eller
skadlig inverkan som drabbat flera arbetstagare.
Övning av oönskade händelser kan lämpligen utgå från hanterings- och
skyddsinstruktioner, där det enligt 15 § alltid skall ingå åtgärder vid oön-
skade händelser. Se också råden till 15 §.
Lämpligt intervall för övning kan vara årligen eller oftare om de oönskade
händelserna kan vara allvarliga eller om det finns flera olika slags händel-
ser som behöver övas. Övningarna kan visa om åtgärderna enligt instruk-
tionen fungerar i praktiken eller om instruktionerna är otydliga. I sådana
fall kan det finnas anledning att ändra instruktionerna. Inträffade händel-
ser som inte är förutsedda i instruktionerna ger också anledning till änd-
ring av instruktionerna. Enligt 15 § skall instruktionerna ändras om man
uppmärksammar brister.
Den särskilda beredskapsplanen avser händelser som kan kräva särskilda
insatser av t.ex. räddningstjänst och ambulanspersonal. Normalt behövs
ingen beredskapsplan för de riskklass 3 agens som inte utgör risk för luft-
buren smitta. Dessa har i förteckningen i bilaga 2 B tillägget (**). Givetvis
behövs ändå rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.
Beredskapsplanen utgör ett stöd för att kunna hantera allvarligare hän-
delser eller extraordinära förhållanden och kan exempelvis innehålla
checklistor, klargöra ansvarsförhållanden och befogenheter samt ange
interna och externa larmlistor. Genom att exempelvis brand- eller ambu-
AFS 2005:1
76
lanspersonal känner till vilka risker som finns i en viss verksamhet kan de
förbereda sig på ett riktigt sätt så att en insats inte försenas eller att de ut-
sätter sig för onödiga risker.
Se också 29 § om uppgifter som skall lämnas vid ansökan om tillstånd.
I AFS 2000:42 om arbetsplatsens utformning finns allmänna krav på larm
och utrymning.
Enligt lagen om skydd mot olyckor skall, vid utsläpp av giftiga eller skad-
liga ämnen, den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, po-
lismyndigheten, landstinget och kommunen om utsläppet påkallar sär-
skilda åtgärder till skydd för allmänheten. Underrättelse skall också läm-
nas om det föreligger överhängande fara för sådant utsläpp. Det är rädd-
ningsledaren som avgör om en insats är att betrakta som räddningstjänst
i lagens mening. För att kunna oskadliggöra eller i övrigt ta hand om bio-
logiska agens, som kan utgöra en allvarlig fara, behövs beredskapsplaner
som anger vilka risker som kan uppstå i olika situationer och hur man
skall agera tillsammans med andra myndigheter och organisationer. I
räddningstjänstens uppgifter ingår att vid behov larma alla övriga som
kan beröras samt vid behov utfärda ”Viktigt meddelande till allmänhe-
ten” (VMA).
Till 17 §
om medicinska förebyggande åtgärder och kontroller
Exempel på medicinska kontroller och förebyggande åtgärder är hälso-
undersökning före och/eller efter exponering och vid behov med regel-
bundna mellanrum därefter, immunitetsundersökning, serologisk upp-
följning vid exponering, immunglobulinprofylax och vaccination. Under-
sökning av allergiska reaktioner och lungfunktionstest är exempel på un-
dersökningar som kan behövas då arbetstagare är eller misstänks vara
utsatta för mikrobiologiska luftföroreningar.
Det är angeläget att ha tillgång till företagshälsovård och yrkesmedicinsk
expertis, som har kännedom om arbetsplatsens och de enskilda arbetsta-
garnas exponeringsförhållanden för att kunna förstå samband mellan
symptom och eventuell exponering för biologiska agens och ge råd om
lämpliga åtgärder för enskilda arbetstagare och för arbetsmiljön. Vid be-
hov bör annan medicinsk expertis konsulteras. Om en arbetstagare visar
symptom, som kan vara en följd av exponering för biologiska agens på
arbetsplatsen är det angeläget att göra en bedömning av om andra ar-
betstagare, som har exponerats på liknande sätt, behöver erbjudas medi-
cinsk kontroll.
Vissa personer kan ha särskilda behov av medicinska kontroller. Det kan
t.ex.vara personer med nedsatt immunförsvar eller överkänslighet mot
AFS 2005:1
77
specifika biologiska agens. I sådana fall kan kontrollerna vara till hjälp för
att avgöra om visst slag av exponering för biologiska agens medför sär-
skilda risker. Kontroll av immunitet mot rubella (röda hund) är ett exem-
pel på medicinsk kontroll som kan ha betydelse för bedömning av om
förbudet enligt 20 § är tillämpligt.
Det är viktigt att uppmärksamma att även studenter och elever omfattas
av arbetsmiljölagen, så att den som ansvarar för utbildningen, t.ex. kom-
mun, landsting, universitet eller privat skolledning, är jämställd med ar-
betsgivare och har ett kostnadsansvar om en bedömning visar att det
finns ett behov att erbjuda hälsoundersökningar eller immunisering.
Om det behövs kan Arbetsmiljöverket med stöd av 4 kap. 5 § arbetsmiljö-
lagen föreskriva att arbetsgivaren i vissa preciserade situationer måste
ordna med visst slag av läkarundersökning, vaccination eller annan före-
byggande behandling mot smitta av dem som sysselsätts eller skall sys-
selsättas i arbetet.
Det är angeläget att så långt det är möjligt utnyttja möjligheten till vacci-
nation av personal som skall arbeta med smittämnen, och särskilt vid risk
att exponeras för smittämnen i riskklasserna 3 och 4. I klassificeringsför-
teckningen i bilaga 2 B anges för vissa smittämnen om verksamt vaccin
finns tillgängligt, men listan är inte uttömmande och tillgången på vaccin
kan förändras. Därför är det viktigt att ta reda på aktuella uppgifter.
Rådgör med Arbetsmiljöverket vid osäkerhet. Råd om vaccinations- och
smittskyddsfrågor av allmänt slag kan ges av bl.a. Socialstyrelsen och
Smittskyddsinstitutet.
Vaccination kan i vissa fall medföra hälsorisker för den som vaccineras.
Det är angeläget att arbetstagaren informeras om både fördelar och
eventuella nackdelar med aktuell vaccination. Om immunglobulin-
behandling, vaccination eller annan förebyggande behandling sätts in ef-
ter exponering är det viktigt att det sker så snabbt som möjligt.
Det är lämpligt att utfärda vaccinationsintyg. Detta bör vara tillgängligt
för arbetstagaren och, på begäran, Arbetsmiljöverket eller annan myn-
dighet som har rätt att ta del av sådan information.
Läkare skall, enligt § 2 a arbetsmiljöförordningen, till Arbetsmiljöverket
anmäla sjukdomar, som kan ha samband med arbete och är av intresse
från arbetsmiljösynpunkt, samt lämna verket upplysningar och biträde.
I smittskyddslagstiftningen finns regler om skyldighet för den som har
smittats eller misstänks ha smittats med vissa sjukdomar att bl.a. låta sig
undersökas av läkare.
AFS 2005:1
78
Särskilda regler om medicinska kontroller avseende smitta finns också
enligt livsmedelslagstiftningen.
Kommentarer till Ytterligare bestämmelser för
arbete med smittrisk
Dessa bestämmelser gäller utöver de allmänna bestämmelserna. Om det
är laboratoriearbete, som kan medföra smittrisk eller användning av
smittämnen i djurverksamhet eller storskaliga processer gäller dessutom
de bestämmelserna.
Till 18 § om skyltning
Texten ”Smittrisk” kan kompletteras med beteckningen ”Biohazard” om
det behövs för att upplysa dem som inte förstår svenska.
Uppgifter om namn på och telefonnummer till personer som skall kon-
taktas vid olycksfall, driftstörning och liknande, är viktiga, särskilt där
man bedriver verksamheter på skyddsnivåerna 3 och 4.
Om någon särskild typ av personlig skyddsutrustning behöver användas
i lokalen är det lämpligt med en tilläggsskylt som anger detta.
Uppgift om tillträdesrestriktioner vid verksamheter på skyddsnivåerna 3
och 4 kan t.ex. vara en text som säger att endast den som har tillstånd att
vistas i lokalen äger tillträde. Det är lämpligt att namnen på dem som har
tillträde är tillgängliga. Ibland kan det vara nödvändigt att ange tillträdes-
restriktioner för verksamheter på skyddsnivå 2, t.ex. om det krävs vacci-
nation.
Upplysning om riskklass och skyddsnivå anger nivån på risk respektive
skyddsåtgärder. Termen skyddsnivå används normalt för de verksamhe-
ter som anges i bilaga 3 C. För skylt vid vårdenhet enligt paragrafens
anda stycke kan det vara lämpligare att ange riskklass för de smittämnen
varningen gäller eftersom skyddsåtgärderna bara delvis överensstäm-
mer med dem på motsvarande skyddsnivå enligt bilaga 3 C.
AFS 2005:1
79
Utformningen av skyltarna avseende färg, form och symbol framgår av
AFS 1997:11 om varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser.
Tilläggsinformationen kan lämnas på en tilläggsskylt i omedelbar anslut-
ning till varselskylten.
Till 19 § om märkning
Det är angeläget att smittförande material är märkt på ett sätt som ger
tillräcklig information om riskerna med innehållet. Detta är särskilt viktigt
om sådant material hanteras av personer som inte kan förväntas känna
till riskerna, t.ex. vid hantering av avfall och tvätt och vid disk av infekte-
rat gods.
Övriga uppgifter som behövs för att förebygga ohälsa kan t.ex. vara upp-
gift om antibiotikaresistens.
Om det finns en skylt vid ingången till en lokal eller på t.ex. en termostat
eller kyl kan det som står på skylten, t.ex. uppgift om skyddsnivå, anses
vara allmänt känt. I dessa fall behöver enskilda behållare som finns i
dessa utrymmen inte märkas med sådana uppgifter. Uppgifter om inne-
håll är dock exempel på uppgifter som behöver finnas på behållare, efter-
som sådana uppgifter normalt inte anges på skylten.
Material som hanteras under uppsikt av personer som känner till innehål-
let, t.ex. provrör med spädningsserier under pågående arbete, behöver
normalt inte varningsmärkas.
Räddningsverket ger ut regler om märkning vid transport av farligt gods.
Se också råden till 11 §.
Smittrisk
AFS 2005:1
80
Till 20 § om gravida
Även andra smittämnen än de som omfattas av förbudet, t.ex. parvovirus
B 19, vattkoppor, hepatit B virus och cytomegalovirus (CMV), kan utgöra
potentiell risk i samband med graviditet. Enligt 4 § dessa föreskrifter ålig-
ger det arbetsgivaren att göra en riskbedömning för att ha som underlag
för vilka åtgärder som behöver vidtas. Bestämmelser om riskbedömning
finns också i AFS 1994:32 om gravida och ammande arbetstagare. Se
också vägledningsmaterial om infektioner som kan medföra särskild risk
vid graviditet.
Sådan skadlig exponering, som åsyftas i 20 §, anses inte föreligga om ar-
betstagaren har ett tillfredsställande immunitetsskydd.
Inom verksamhet med risk för att exponeras för rubella kan det finnas an-
ledning att arbetsgivaren tar reda på om anställda kvinnor i barna-
födande ålder har immunitet mot rubella (röda hund). De flesta svenskar
är immuna mot rubella, endera efter genomgången sjukdom eller genom
vaccination. I ett fåtal fall kan det bli fråga om att man behöver testa im-
muniteten och eventuellt låta vaccinera. Se också Socialstyrelsens webb-
plats.
Toxoplasma kan smitta genom förtäring av rått kött, bl.a. fläsk och får-
kött, eller via avföring från katter, och kan ge lindriga influensaliknande
symptom. Om en toxoplasmainfektion sammanfaller med en graviditet
kan det resultera i en fosterskada. I Sverige inträffar omkring 15–20 fall
om året. Sannolikheten att dessa har smittats i arbetslivet är mycket liten.
Vanlig handhygien skyddar normalt mot sådan skadlig exponering i ar-
betsmiljön, som åsyftas i 20 §, såvida inte någon skulle ha som arbets-
uppgift att provsmaka rått kött. Den sortens arbetsuppgifter skulle kunna
innebära också andra smittrisker och är inte förenligt med kraven på att
förebygga sådana risker. För närvarande finns inget verksamt vaccin mot
toxoplasma. Immunitetsskyddet går att testa.
Till 21 § om register
Exempel på arbetstagare som kan ha exponerats är sådana som är sys-
selsatta i verksamhet där smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 används.
Någon oönskad händelse behöver inte ha inträffat. Kravet gäller även
verksamhet som har tillstånd. Även arbetstagare som inte är direkt sys-
selsatta i sådan verksamhet kan ha exponerats om de hanterar infekterat
material därifrån, t.ex. byter filter, som inte är smittrenat. Arbetstagare
som enbart hanterar aktuella smittämnen i helt slutna system eller som
är säkert förpackade, t.ex. enligt transportbestämmelser för smittförande
ämnen, behöver normalt inte finnas med i register enligt 21 § såvida inte
något inträffat som innebär att de kan ha blivit exponerade. Hantering av
AFS 2005:1
81
smittrenat material kan inte medföra exponering för smittämnen som
åsyftas i 21 §.
Andra exempel på arbetstagare som kan bli exponerade enligt 21 § är så-
dana som i sitt arbete kommer i direkt kontakt med människor, djur eller
material som man vet, eller med stor sannolikhet kan anta, är smittför-
ande med smittämnen i riskklasserna 3 eller 4, t.ex. vid arbete på infek-
tionsklinik, ambulanspersonal eller polis. Personal som i sitt arbete kom-
mer i direkt kontakt med blod som man vet eller misstänker kan vara
smittat är exempel på kategorier som kan ha exponerats.
Uppgifter om typ av arbete kan t.ex. vara om arbetet omfattat kontakt
med smittförande material, människor eller djur eller användning av
smittämnen av riskklasserna 3 eller 4 vid odling eller liknande. Andra
uppgifter som kan vara av intresse är frekvens/omfattning av sådan an-
vändning, vilka smittämnen som använts i förekommande fall samt even-
tuella olycksfall och tillbud.
Bestämmelser om möjlighet för arbetstagare att ta del av de uppgifter i
register som berör honom eller henne finns i 4 kap. 3 § tredje stycket ar-
betsmiljölagen. Enligt 3 § arbetsmiljöförordningen skall registret förvaras
av arbetsgivaren under minst 40 år från den dag exponeringen upp-
hörde.
Till 22 §
om god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis och
rutiner för att hantera prov m.m.
Se kommentarer till bilaga 3 A om god vårdhygienisk praxis.
Vid provtagning kan det vara stor smittrisk eftersom man kommer i nära
kontakt med de människor och djur som provet skall tas från och ofta an-
vänder kanyler. Man måste alltid beakta möjligheten att prov och annat
biologiskt material från människor och djur kan vara smittförande. Arbete
med djur, som kan vara smittförande, innebär ökad risk för smitta också
genom t.ex. bett och klösning.
Till 23 § om vård och omhändertagande i högre riskklasser
Se kommentarer till bilaga 3 C, som främst är utformad för användning
av biologiska agens i laboratorie- och djurverksamhet. Många av skydds-
åtgärderna på skyddsnivåerna 3 och 4 kan dock vara relevanta för annan
verksamhet där man kan komma att exponeras för smittämnen i riskklas-
serna 3 och 4. Tillståndskravet gäller inte för dessa verksamheter men det
är lämpligt att vägledningsmaterial för tillämpning av denna bestäm-
melse utarbetas i samverkan mellan representanter för berörda arbetsgi-
vare och Arbetsmiljöverket.
AFS 2005:1
82
Kommentarer till Ytterligare bestämmelser för
laboratorier och användning av biologiska agens
på djur och i storskaliga processer
Dessa bestämmelser gäller utöver de allmänna bestämmelserna. Om det
är smittrisk gäller dessutom de bestämmelserna.
Till 24 § om god mikrobiologisk praxis
Se kommentarer till bilaga 3 B om god mikrobiologisk praxis.
Till 25 §
om skyddsåtgärder på olika skyddsnivåer
Se kommentarer till bilaga 3 C om skyddsåtgärder på olika skyddsnivåer.
Många skyddsåtgärder, särskilt på skyddsnivå 2, är av det slaget att till-
lämpningen beror på riskbedömningen. Det är viktigt att dokumentatio-
nen av riskbedömningen visar vilka överväganden som gjorts när man
har valt skyddsåtgärderna. För användning av smittämnen i riskklass 3,
med tillägget (**), vilket innebär att de normalt inte smittar via luft, behö-
ver vissa skyddsåtgärder på skyddsnivå 3 inte tillämpas. Vid tillstånds-
pliktig verksamhet avgörs efter tillståndsprövning vilka skyddsåtgärder
som skall tillämpas i det enskilda fallet.
Till 26 §
om skyddsåtgärder på vissa laboratorier
Laboratorier som åsyftas i 26 § kan t.ex. vara laboratorier för klinisk ke-
misk diagnostik eller laboratorier som annars hanterar material från män-
niskor och djur.
Riskerna kan vara stora även om det inte är tillståndspliktig verksamhet.
Möjligheterna att avgöra vilka smittämnen som kan förekomma kan vara
mer begränsade än på mikrobiologiska laboratorier. Det förekommer
ingen anrikning, vilket kan innebära en lägre exponeringsrisk. Sådana
faktorer vägs in i riskbedömnigen och har betydelse för vilka skydds-
åtgärder enligt bilaga 3 C som kan vara relevanta. Se vidare kommenta-
rer till bilaga 3 C.
Till 27 § om högre skyddsnivå vid osäkerhet
Paragrafen gäller både vid användning av smittämnen enligt 25 § och på
laboratorier som hanterar material som kan innehålla smittämnen enligt
27 §.
AFS 2005:1
83
Till 28 § om anmälan
Väsentliga förändringar, som skall anmälas kan t.ex. vara om nya lokaler
tas i bruk för användning av biologiska agens i riskklass 2, om man plane-
rar en helt ny typ av verksamhet med biologiska agens i riskklass 2 eller i
övrigt om det, i förhållande till beskrivningen i anmälan, gjorts föränd-
ringar som har betydelse för risken.
Om uppgifter i anmälan, se kommentarer till bilaga 4.
Till 29 § om tillstånd
Förteckningen i bilaga 2 B är inte uttömmande och det kan bl.a. före-
komma stammar med olika egenskaper. Ibland kan det också vara oklart
om en viss verksamhet innebär användning av biologiska agens eller ej.
Vid osäkerhet om en viss verksamhet är tillståndspliktig bör arbetsgiva-
ren rådfråga Arbetsmiljöverket. Sammanlagd kulturvolym innebär den
volym som kan förkomma samtidigt i alla kärl tillsammans i hela verk-
samheten.
Observera att tillståndskravet gäller för förvaring av smittämnen i risk-
klasserna 3 eller 4 även om det inte förekommer verksamhet med an-
vändning av sådana. Det kan gälla t.ex. förvaring av kulturer i frys eller
mellanlagring i samband med uppehåll i transport.
Vid tillståndsprövningen görs en bedömning av bl.a. om lokaler och ut-
rustning liksom hanterings- och skyddsinstruktioner är lämpliga för det
planerade arbetet. Det är hela verksamheten som bedöms. Tillstånd kan
förenas med villkor. Villkoren anpassas till de risker som arbetet bedöms
medföra. Därvid kan skyddsåtgärderna enligt bilaga 3 behöva modifieras.
Tillstånd kan meddelas för t.ex. rutinmässig verksamhet på en viss
skyddsnivå generellt, för speciella smittämnen eller för enskilda projekt.
Vid mer avgränsad verksamhet, t.ex. med användning av ett visst smitt-
ämne, kan villkoren anpassas till de speciella risker som är förknippade
med detta, medan villkoren torde bli mer omfattande om det gäller till-
stånd generellt för viss riskklass. Ramen för tillståndet anges i tillstånds-
beslutet.
Väsentliga förändringar, som skall anmälas kan t.ex. vara om lokaler eller
utrustning ändras väsentligt eller om verksamheten i övrigt ändras, i för-
hållande till den beskrivning som ligger till grund för tillståndet, på så-
dant sätt att det påverkar risken. Anmälan kan även omfatta arbete med
andra agens än de som specificerats i ansökan, men inom ramen för det
tillståndet omfattar.
Om man planerar att ta i bruk nya lokaler eller använda agens som ligger
utanför ramen för tillståndsbeslutet behövs nytt tillstånd.
AFS 2005:1
84
Förändringar som kan behöva omedelbara åtgärder kan t.ex. vara om
man får kännedom om tidigare okända risker eller om det på annat sätt
uppdagats att skyddsåtgärder inte varit tillräckliga.
Om uppgifter i ansökan om tillstånd, se kommentarer till bilaga 5.
Till 30 §
om bestämmelser om straff
Bestämmelserna om straff för brott mot 28 § gäller både första stycket
om anmälan i förväg och andra stycket om anmälan av väsentliga för-
ändringar som kan ha betydelse för risken.
Kommentarer till Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
Att tillstånd enligt AFS 1997:12 gäller som tillstånd enligt AFS 2005:1
innebär enbart att tillstånd inte behöver sökas på nytt inför ikraftträdan-
det. Generella bestämmelser enligt AFS 2005:1 gäller dock även verksam-
het med giltigt tillstånd.
Kommentarer till bilagorna till föreskrifterna
Till bilaga 1 om riskbedömning
Se kommentarer till 4 § och bilaga 1.
Till bilaga 2 B om klassificering
Förteckningen i bilaga 2 B, som bygger på förteckningen i direktivet 2000/
54/EG, är ofullständig och kan innehålla felaktigheter. Den kan komma att
uppdateras fortlöpande både beträffande klassificering, tilläggsbeteck-
ningar om tillgängliga vacciner m.m., och nomenklatur. Vid osäkerhet
bör man alltid rådfråga Arbetsmiljöverket. Enligt kriterierna för klassifice-
ring i bilaga 2 A skall man, vid osäkerhet om riskklass, välja den högre
riskklassen tills det är klarlagt att risken motiverar placering i en lägre
riskklass.
Klassificeringen utgör bara en del av de faktorer man tar hänsyn till vid
riskbedömning och val av skyddsåtgärder. Se 4 § och bilaga 1.
Ett klassificeringssystem där man indelar biologiska ämnen i ett antal ka-
tegorier beroende på risk och behov av skydd blir schematiskt. Det kan
aldrig ge exakt information om ett enskilt biologiskt agens i varje situa-
tion. Det kan vara stora skillnader mellan riskerna för en del biologiska
agens inom samma riskklass. Behovet av skyddsåtgärder kan variera så
att samtliga skyddsåtgärder i bilaga 3 C, som motsvarar respektive risk-
AFS 2005:1
85
klass, kanske inte alltid är tillämpliga. Olika smittvägar kan t.ex. föranleda
olika skyddsåtgärder.
Riskerna kan också skilja sig mellan olika stammar av samma art. Vissa
stammar kan ha utvecklat resistens mot antibiotika, t.ex. meticillinresi-
stenta stafylokocker (MRSA) och M. tuberculosis med resistens mot flera
av de medel som vanligtvis används vid behandling av tuberkulos. Det
påverkar möjligheterna till behandling och kan öka risken betydligt. En
nyisolerad organism kan skilja sig från en som har odlats länge på labo-
ratoriet. Passage i försöksdjur kan ändra egenskaperna. Vaccinstammar
har förändrats för att minska riskerna. Med genteknik kan man få ett för-
ändrat riskpanorama genom kombinationer av genmaterial från olika or-
ganismer. Vissa biologiska agens i riskklass 1 orsakar infektionssjukdom
bara under vissa omständigheter och brukar av den anledningen kallas
opportunister.
Eftersom klassificeringen grundar sig på bedömda risker för en normal
genomsnittsbefolkning kan det i vissa fall vara nödvändigt med särskilda
åtgärder, t.ex. för personer med nedsatt immunförsvar, redan existe-
rande sjukdom eller viss medicinering eller för gravida. Se också 20 § och
AFS 1994:32 om gravida och ammande arbetstagare.
Biologiska agens som inte orsakar infektionssjukdomar kan orsaka
ohälsa på annat sätt t.ex. genom producera toxin eller utlösa överkänslig-
hetsreaktioner.
Exempel på bakterier som normalt klassificeras i riskklass 1 är Escheri-
chia coli K12, Lactobacillus acidophilus och Leuconostoc mesenteroides.
Exempel på svampar som tillhör riskklass 1 är Neurospora crassa, Sac-
charomyces cerevisiae, Penicillium chrysogenum och Aspergillus oryzae.
Dessa föreskrifter gäller även för genetiskt modifierade mikroorganismer
(GMM) och därför behöver GMM bedömas utifrån både dessa föreskrifter
och AFS 2000:5 om innesluten användning av genetiskt modifierade mik-
roorganismer. Eftersom bedömningen av GMM tar hänsyn till risker från
både hälso- och miljösynpunkt kan riskerna ligga på en annan nivå uti-
från AFS 2000:5 än utifrån klassificeringen som biologiskt agens enligt
dessa föreskrifter.
Till bilaga 3 A
om god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis
Man behöver vara medveten om att också de allmänna bestämmelserna i
dessa föreskrifter gäller, t.ex. om riskbedömning, avfallshantering, hy-
gien och personlig skyddsutrustning.
AFS 2005:1
86
Kläder som används till skydd mot smitta och övrig personlig skyddsut-
rustning måste uppfylla de krav som gäller för sådana. Se bl.a. råden till
13 §.
Det är viktigt att arbetet är organiserat så att smittrisker minimeras, bl.a.
genom att undvika stress. Det finns också bestämmelser om att persona-
len skall följa instruktioner och att personlig skyddsutrustning används
när det behövs. Se bl.a. 13–15 §§ och råden till dessa.
God vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis utgör grunden, men i vissa situatio-
ner behöver man vidta extra åtgärder. Vägledning om hygienrutiner
inom vården ges ut av Socialstyrelsen, t.ex. om basala hygienrutiner och
specifika hygienrutiner inom olika områden, t.ex. tandvården samt kun-
skapsunderlag om att förebygga infektioner i vården. På www.sos.se kan
man finna aktuellt vägledningsmaterial.
Det är dock viktigt att komma ihåg att åtgärder för att skydda patienter
inte alltid skyddar personalen. Det är t.ex. skillnad på munskydd och and-
ningsskydd. Ett andningsskydd behövs för att skydda bäraren från luftbu-
ren smitta, medan ett munskydd kan skydda omgivningen. Ett munskydd
på kirurgen är till för att skydda patienten. I vissa fall kan ett munskydd på
en patient skydda omgivningen från smitta. Se bl.a. vägledning om and-
ningsskydd och munskydd på www.av.se, ämnesområdet mikrobiolo-
giska arbetsmiljörisker.
Statens Jordbruksverk har gett ut föreskrifter om förebyggande åtgärder
avseende zoonoser (smittsamma sjukdomar som kan överföras mellan
djur och människa). Bestämmelserna har till syfte att förebygga att zoo-
notiska smittämnen sprids mellan djur och människor och gäller alla ty-
per av djurhållningar med undantag av icke yrkesmässig djurhållning i
enskilda hem.
Se också kommentarer till bilaga 3 B om god mikrobiologisk praxis.
Till bilaga 3 B
om god mikrobiologisk praxis
God mikrobiologisk praxis (GMiP) kan man tillägna sig genom mikrobio-
logisk grund- och vidareutbildning, handledning under arbetets gång
samt genom hanterings- och skyddsinstruktioner på arbetsplatsen i sam-
band med praktisk tillämpning av arbetsuppgifterna.
God mikrobiologisk praxis är grunden för en säker användning av biolo-
giska agens. I WHOs Laboratory Biosafety Manual beskrivs grunderna för
ett säkert laboratoriearbete. Mycket av detta går att tillämpa också i an-
nan verksamhet som innebär liknande exponering för biologiska agens.
AFS 2005:1
87
När man hanterar infekterat material är det viktigt att så långt som möj-
ligt undvika användning av kanyler och vassa föremål eftersom dessa all-
tid innebär en särskild risk. När sådana ändå används är det särskilt vik-
tigt att hantera dem på ett säkert sätt. Många olycksfall har inträffat när
en skyddshylsa efter användningen har satts tillbaka på kanylen, varvid
kanylen har missat hylsan eller penetrerat den och träffat handen. Det
finns tekniska hjälpmedel som kan användas för att undvika detta , t.ex.
avfallsburkar med hylsavdragare. Man kan också minska riskerna genom
använda kanyler med särskild säkerhetsanordning.
Vid inokulering av försöksdjur är det angeläget att man använder skydds-
handskar, som ger ett visst skydd mot bett- och rivskador. Risken för ska-
dor kan också minskas genom att djuren sövs i förväg.
Att undvika bildning av aerosoler kan t.ex. innebära att inte blåsa ur en
pipett eller att sticka en het platinaögla i en bakteriekoloni. Exempel på
åtgärder för att undvika att sprida aerosoler är att arbeta i säkerhetsbänk
och att använda säkerhetskoppar vid centrifugering.
Se också kommentarer till 22 § och bilaga 3 A.
Till bilaga 3 C
om skyddsåtgärder på olika skyddsnivåer
Enligt 7 § är det alltid riskbedömningen och överväganden enligt 4–6 §§
som skall ligga till grund för vilka skyddsåtgärder som tillämpas. Kopp-
lingen mellan riskklass och skyddsnivå enligt 25 § är en regel som anger
på vilken nivå åtgärderna minst måste ligga utifrån klassificeringen av
biologiska agens, men den anger inte något om enskilda skyddsåtgärder.
Klassificeringen utgår alltid från kriterierna i bilaga 2 A. Förteckningen
måste läsas med kännedom om att det finns många variationer mellan
biologiska agens inom samma riskklass. Se kommentarer till bilaga 2 A.
Observera också att övriga krav enligt föreskrifterna gäller även om de
inte är specificerade i bilaga 3 C.
Det är viktigt att välja skyddsåtgärderna förutsättningslöst för att effektivt
förebygga de risker som identifierats. Om det råder osäkerhet om
skyddsnivå, t.ex. om skyddsåtgärder från olika skyddsnivåer eller tabeller
behövs, följer av 27 § och bilaga 2 A att det är den högre nivån eller tabel-
len som skall tillämpas. Även om det går att motivera mindre strikta
skyddsåtgärder i enskilda fall är det viktigt att komma ihåg att en kedja
aldrig är starkare än den svagaste länken. Många gånger är det också
både enklare och mindre resurskrävande att ha enhetliga rutiner och
inneslutningsåtgärder inom en verksamhet. Skyddsåtgärder från olika
skyddsnivåer och tabeller kan i vissa fall motiveras.
AFS 2005:1
88
På ett antal ställen i tabellerna finns kommentarerna ”beroende på risk-
bedömning”. Anledningen till att det i dessa fall inte går att ge ett enty-
digt svar på om den aktuella skyddsåtgärden behövs, är att användning
av biologiska agens av samma riskklass ändå kan utgöra olika risk. Där-
med kan också de skyddsåtgärder som behövs skilja sig åt. På skydds-
nivå 1 kan det t.ex. vara organismernas olika förmåga att framkalla över-
känslighet och användningssätt m.m. som avgör om en viss skydds-
åtgärd behövs. På skyddsnivå 2 kan verksamheter med allt från förhållan-
devis ofarliga organismer till relativt farliga smittämnen förekomma,
vilket medför att många av skyddsåtgärderna tillämpas beroende på risk-
bedömning.
De organismer i riskklass 3 som enligt klassificeringsförteckningen i bi-
laga 2 B är märkta med 3** utgör normalt ingen risk för luftburen smitta,
varvid vissa skyddsåtgärder kan uteslutas. De kan dock behövas för ar-
betsmoment som innebär risk för stänk eller aerosolbildning. På skydds-
nivå 3 och särskilt skyddsnivå 4, där man använder mycket farliga smitt-
ämnen, eller i storskalig verksamhet, kan ytterligare skyddsåtgärder, ut-
över dem som finns i tabellerna 1 och 2, visa sig vara nödvändiga. Vid
tillståndsprövningen avgörs från fall till fall vilka skyddsåtgärder som be-
hövs.
Till tabellerna i bilaga 3 C
För halvstora verksamheter, som omfattar mindre än 500 liter samtidigt
använd kulturvolym, kan det ibland vara lämpligt att använda en kombi-
nation av skyddsåtgärder enligt tabell 1 och 2.
Till bilaga 3 C, tabell 1 om skyddsåtgärder vid användning av
biologiska agens i laboratorie- och djurverksamhet
1. Skyddsnivå 2
Avgränsning innebär normalt att laboratoriet är fysiskt avgränsat mot an-
nan verksamhet med dörrar och väggar. Vid blandad verksamhet i
samma utrymme kan avgränsningen innebära att verksamheter på t.ex.
skyddsnivåerna 1 och 2 är åtskilda i tiden eller att all verksamhet sker på
nivå 2, även när det normalt endast skulle behövas skyddsåtgärder på
skyddsnivå 1. På detta sätt undviker man att av misstag arbeta på en för
låg skyddsnivå.
2. Skyddsnivå 3
Luftsluss behövs för att upprätthålla undertryck mot omgivande lokaler.
Någon form av ”sluss” kan även i andra fall behövas som omklädnings-
AFS 2005:1
89
rum för skyddskläder och för handtvätt. Skyddskläder behöver förvaras i
särskilt utrymme och inte i omklädningsrum där andra kläder förvaras.
3. Skyddsnivåerna 2–4
Se 18 § för vilken tilläggsinformation som kan behövas utöver symbolen.
4. Skyddsnivåerna 3–4
Separat ventilationssystem innebär att till- och frånluftskanaler som för-
sörjer laboratorielokaler på en viss skyddsnivå inte får anslutas till ett
ventilationssystem som försörjer lokaler på en lägre skyddsnivå eller lo-
kaler där man inte använder biologiska agens.
HEPA-filter: ”high efficiency particulate air filter” är mycket effektiva filter
för att avskilja av partiklar. De används bl.a. för att filtrera luft till och från
utrymmen där biologiska agens används. Det är viktigt att det finns ruti-
ner för funktionskontroll och utbyte av dessa filter. Det finns olika filter-
klasser. Se klassificering enligt svensk standard SS-EN 1822-1, Hög-
effektiva luftfilter (HEPA OCH ULPA) – Del 1: Klassificering, funktions-
provning, märkning.
När det gäller ytterligare krav på luftbehandling på skyddsnivå 4 får man
i det enskilda fallet, utifrån riskbedömningen bl.a. beträffande egenska-
perna hos de virus som används, ta ställning till vilka åtgärder som be-
hövs.
5. Skyddsnivåerna 2–3
För användning av smittämnen i riskklasserna 2 och 3** (icke luftburen
smitta) finns inte krav på undertryck i lokalen. Man bör dock se till att inte
lokalen står under övertryck utan att ett neutralt tryck eftersträvas.
7. Skyddsnivå 2
Om det inte finns några särskilda anordningar för att undvika att beröra
kranarna, behöver det finnas instruktioner om hur man på annat sätt kan
undvika att händerna kommer i direkt kontakt med kranarna. Man kan
t.ex. använda engångshanddukar som slängs när de använts.
7. Skyddsnivåerna 2–4
Exempel på anordningar, som ger möjlighet till manövrering utan att
händerna används, är ljusrelämanövrering och fotpedals- eller armbågs-
styrda kranar. Ljusrelämanövrering är på grund av rengörbarhet att före-
dra framför mekanisk manövrering.
8. Skyddsnivåerna 3–4
Detta är inte att betrakta som nöddusch då man i dessa fall duschar som
förebyggande åtgärd, vilket inte förutsätter att någon oönskad händelse
har inträffat.
AFS 2005:1
90
9. Skyddsnivåerna 1–4
Med bänk avses den arbetsyta där arbete vanligen utförs. Det kan t.ex.
vara öppen bänk eller säkerhetsbänk. För att ytor skall vara lätta att ren-
göra behöver de vara släta och täta, även fogar, och golvmattor upp-
dragna på vägg.
10. Skyddsnivå 3
På skyddsnivå 3 kan vid behov avloppsvatten passera en buffert med
möjlighet till desinfektion innan det släpps ut för att förebygga att smitt-
ämnen kommer ut i avloppet. Normalt finns inte avlopp i laboratorieloka-
len.
12. Skyddsnivå 2
Autoklaver som används på skyddsnivå 2 bör inte vara på alltför stort av-
stånd från de verksamheter där organismerna används. Det innebär nor-
malt att autoklaven finns inom samma byggnad eller byggnadskomplex.
Om infekterat material behöver förflyttas längre sträckor inom en bygg-
nad, är det viktigt att det sker på ett säkert sätt. Det kan innebära att man
använder speciella transportkärl med tydlig märkning och instruktioner
till diskpersonal och andra berörda. Det är viktigt att infekterat material
inte lämnas i korridorer eller liknande utrymmen, utan förflyttas till auto-
klaven så snart det lämnar arbetsområdet.
13. Skyddsnivå 2
Om verksamheter på olika skyddsnivåer delar utrustning är det viktigt att
göra en riskbedömning av vad som behövs för att detta kan göras säkert.
14. Skyddsnivåerna 1–4
Där det behövs en mikrobiologisk säkerhetsbänk måste den vara funk-
tionstestad för att inte ge en falsk säkerhet. I standarden SS-EN 12469
”Bioteknik – Prestandakriterier för mikrobiologiska säkerhetsbänkar” be-
skrivs typtester, installationstester och tester för årlig driftskontroll. Ny-
installerad säkerhetsutrustning skall, enligt AFS 2000:42 om arbetsplat-
sens utformning, kontrolleras så att den fungerar på avsett sätt innan den
tas i bruk. De olika förhållanden som råder i lokaler där en säkerhetsbänk
installeras kan påverka säkerhetsbänkens funktion. För att en installa-
tionstest skall uppfylla kravet behöver därför en skyddsfaktortest ingå.
Vid flytt av säkerhetsbänk eller andra förändrade förhållanden kan instal-
lationstesten behöva upprepas.
17. Skyddsnivå 2
Vanlig laboratoriestandard erbjuder normalt tillräckligt skydd mot skade-
djur. Skulle sådana förekomma är det tecken på att skyddet inte är till-
räckligt och då behöver man vidta åtgärder för att rätta till detta.
AFS 2005:1
91
18. Skyddsnivåerna 2–4
Se också kommentarer till 18 § om tilläggsinformation för skyltar.
19 och 20.
Skyddskläder behöver förvaras i särskilt utrymme. Se också kommenta-
rer till 13 §.
21. Skyddsnivå 2
Det är viktigt att smittämnen i riskklass 2 förvaras väl avskilt från annat
material och är tydligt märkt enligt 11 §.
21. Skyddsnivåerna 3–4
Vid tillståndsprövning kontrolleras bland annat om smittämnen förvaras
på ett säkert sätt. Normalt innebär en säker förvaring på skyddsnivå 3 att
organismen finns inom det kontrollerade området. Förvaring kan under
speciella omständigheter förekomma på annan plats, under förutsättning
att tillräcklig säkerhet kan garanteras. Om man t.ex. använder en speciell
lågtemperaturfrys, som också används för förvaring av biologiska agens
för andra projekt eller liknande, behövs speciella säkerhetsåtgärder. Sä-
kerheten kan t.ex. upprätthållas genom lås, begränsning av vilka perso-
ner som tillåts använda frysen samt att materialet placeras i avskilt ut-
rymme i frysen. Det är viktigt att märka frysen eller det utrymme materia-
let står i, ha rutiner för god ordning och att märka de förvaringskärl som
används för organismerna enligt ett tydligt system, som alla känner till
som har tillträde till frysen.
22. Skyddsnivåerna 1–4
Rutinerna behöver anpassas till bedömda risker. Se bland annat 10 § om
dekontaminering, 14–15 §§ om information och instruktioner och 16 §
om oönskade händelser och beredskapsplan. Se även kommentarerna till
respektive paragraf.
23. Skyddsnivå 1
Aerosoler av biologiska agens kan ofta utgöra risk för bl.a. överkänslig-
het. Svampsporer sprids t.ex. lätt med luftströmmar.
23. Skyddsnivå 2
Man kan minimera aerosolspridning genom ett arbetssätt som motverkar
aerosolbildning. I de fall aerosolbildning inte kan undvikas är det viktigt
att ta ställning till vilka åtgärder som behövs för att hindra att aerosoler
sprids. Det kan t.ex. åstadkommas genom att använda säkerhetsbänk och
att vid centrifugering använda säkerhetskoppar. Se också 6 § punkterna 3
och 4.
24. Skyddsnivåerna 1–4
Se också 10 § och 11 §§.
AFS 2005:1
92
25. Skyddsnivåerna 2–3
Ensamarbete innebär, enligt AFS 1982:3 om ensamarbete, att den som
utför arbetet inte på arbetsplatsen kan få kontakt med andra människor
utan att använda tekniskt kommunikationsmedel eller i annat fall inte kan
räkna med deras hjälp i en kritisk situation.
Ensamarbete bör normalt inte förekomma på skyddsnivå 3. Rutiner, som
kan behövas för att tillåta ensamarbete, kan vara särskilda instruktioner
och kunskaper för den som arbetar ensam, rutiner för att informera nå-
gon utanför det kontrollerade området om när ensamarbetet börjar och
slutar, larm, telefonkontakt och TV-övervakning.
28. Skyddsnivåerna 1–4
Olika åtgärder kan behövas beroende på vilka djurslag som används.
31. Skyddsnivåerna 1–4
Det är viktigt att djurkroppar förbränns i en anläggning som har tillräck-
ligt hög förbränningstemperatur. Anläggningar för förbränning av kon-
ventionellt avfall är normalt inte lämpliga. I de fall smittförande djur skall
förbrännas på annat håll behöver de normalt dekontamineras före trans-
porten. För omhändertagande av djurkroppar finns bindande regler i För-
ordning 1774/2002/EG om animaliska biprodukter.
Till bilaga 3 C, tabell 2 om skyddsåtgärder vid användning av
biologiska agens i storskaliga processer
Tabellen är anpassad för storskaliga processer, t.ex. där man använder
fermentorer eller andra stora odlingskärl, men den kan också behöva an-
vändas för halvstora processer. Observera att man i storskalig verksam-
het normalt även har laborativ verksamhet, t.ex. vid upparbetning av
ympmaterial, uttag av prov för analys m.m. För den laborativa delen gäl-
ler då skyddsåtgärder enligt tabell 1.
På skyddsnivå 2 där man samtidigt använder mer än 500 liter kulturme-
dium avgörs vilka skyddsåtgärder som skall tillämpas efter tillstånds-
prövning. Vid volymer under 500 liter gör arbetsgivaren, med utgångs-
punkt i riskbedömningen, en bedömning av vilka skyddsåtgärder enligt
bilaga 3 C som behöver tillämpas. En kombination av åtgärder enligt ta-
bell 1 och 2 kan i vissa fall vara lämplig. En anmälan behöver lämnas till
Arbetsmiljöverket om det är ny verksamhet eller om det är en ändring i
en tidigare anmäld verksamhet.
AFS 2005:1
93
34. Skyddsnivåerna 1–4
Ett slutet system skiljer processen från omgivningen. Det kan t.ex. vara
en fermentor eller separationsutrustning. Graden av inneslutning be-
stäms på grundval av riskbedömningen. Kraven på utformning av tät-
ningar, ventiler, avluftning m.m. ökar med högre skyddsnivå och avgörs i
samband med tillståndsprövningen vid användning av biologiska agens i
riskklass 2 och högre.
36. och 37.
Se kommentarer till Tabell 1 punkt 4.
40. Skyddsnivåerna 1–4
Med bänk avses den arbetsyta där arbete vanligen utförs, t.ex. labora-
toriebänk eller säkerhetsbänk.
45. Skyddsnivå 3
I redovisningen av beredskapsplan och förebyggande av oönskade hän-
delser kan arbetsgivaren behöva ange om det finns särskilda skäl varför
det inte skulle behövas reservelektricitet.
47.
Jämför kommentaren till tabell 1, punkt 7.
48. Skyddsnivåerna 3–4
Detta är inte att betrakta som nöddusch då man i dessa fall duschar som
förebyggande åtgärd, vilket inte förutsätter att någon oönskad händelse
har inträffat.
54. Skyddsnivåerna 1–4
Detta avser ”downstream processing”, t.ex. upparbetning och rening av
substanser så länge biologiska agens kan finnas kvar, och hur långt hela
hanteringskedjan hålls inom ett slutet system.
56. Skyddsnivåerna 2–3
Ensamarbete innebär, enligt AFS 1982:3 om ensamarbete, att den som
utför arbetet inte på arbetsplatsen kan få kontakt med andra människor
utan att använda tekniskt kommunikationsmedel eller i annat fall inte kan
räkna med deras hjälp i en kritisk situation.
Ensamarbete bör normalt inte förekomma på skyddsnivå 2 i storskalig
verksamhet. Rutiner, som kan behövas för att tillåta ensamarbete, kan
vara särskilda instruktioner och kunskaper för den som arbetar ensam
kombinerat med rutiner för att informera någon utanför det kontrollerade
området om när ensamarbetet börjar och slutar, larm, telefonkontakt och
TV-övervakning.
AFS 2005:1
94
Till bilaga 4 om uppgifter i anmälan
De uppgifter som lämnas i anmälan liknar till stora delar de som lämnas i
ansökan om tillstånd, men behöver i allmänhet inte vara lika detaljerade.
Se tillämpliga delar av kommentarer till 29 § och bilaga 5 beträffande
uppgifter i ansökan om tillstånd.
Till bilaga 5 om uppgifter i ansökan om tillstånd
Ytterligare vägledning för tillståndsansökan finns på www.av.se, ämnes-
området Mikrobiologiska arbetsmiljörisker under rubriken Anmälan och
tillstånd.
Kommentarer till de olika punkterna i bilaga 5:
1. Arbetsgivare är den som är ytterst ansvarig, vilket också omfattar ju-
ridiska personer t.ex. universitet eller företag.
2. Här anges besöksadress till den del av arbetsstället där den tillstånds-
pliktiga verksamheten bedrivs.
3. Enligt 6 § AFS 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete skall arbets-
givaren fördela uppgifter till chefer, arbetsledare eller andra arbetsta-
gare med uppgift att förebygga risker och åstadkomma en tillfredstäl-
lande arbetsmiljö. När det finns flera sådana personer är det viktigt
att klargöra vad som åligger var och en. I större organisationer kan
det vara lämpligt att utse någon med övergripande uppgifter att sam-
ordna biosäkerhetsfrågor och ge stöd till övriga medarbetare.
4. Beskrivning av verksamhetens art kan omfatta uppgift om syfte, t.ex.
diagnostik, produktion eller forskning. Forskningsprojekt och produk-
tionsverksamhet kan ytterligare preciseras, liksom diagnostik om det
gäller speciella biologiska agens.
5. Se råden till 4–5 §§
6. Hanterings- och skyddsinstruktionerna skall riktas till de berörda ar-
betstagarna. Se kommentarer till 15 § och till bilaga 3 om skydds-
åtgärder.
7. Beskrivning av lokaler och tekniska anordningar kan omfatta t.ex.
processutrustning, ventilationssystem, ytmaterial, anordningar för
att hindra spridning av aerosoler och spill samt anordningar för per-
sonlig hygien. För att göra det möjligt att bedöma om lokaler och ut-
rustning kan ge tillräckligt skydd för de risker som kan förekomma
kan beskrivningen lämpligen bestå av ritningar och flödesscheman
liksom av beskrivande text. Processutrustningen kan vara t.ex. od-
lingskärl, desintegratorer, centrifuger och autoklaver. Med anord-
ningar för personlig hygien avses omklädningsrum, dusch, hand-
tvättanordningar och liknande. Se också bilaga 3 C.
AFS 2005:1
95
8. Tekniska kontroller kan t.ex. avse kontroll av ventilationssystem, mik-
robiologiska säkerhetsbänkar och autoklaver.
9. Se kommentarer till 17 §.
10. Det kan räcka med ett ungefärligt antal t.ex. mindre än 5.
11. Normalt lämnas tillstånd för en tid av 3 år eller högst 5 år. Vid första-
gångstillstånd eller vid speciella förhållanden kan tillstånd ges för
kortare tid.
12. Bestämmelserna i bilaga 5, punkt 12 innebär att om det inte finns nå-
got skyddsombud på arbetsstället skall yttrande från regionalt
skyddsombud bifogas, om sådant finns. Av yttrandet bör framgå om
skyddsombudet tillstyrker tillstånd enligt ansökningshandlingarna.
Om tillstånd inte tillstyrks bör skälen för detta anges i yttrandet.
Arbetsmiljöverket kan, om det behövs för att avgöra ärendet, begära yt-
terligare uppgifter.
AFS 2005:1
96
Aktuella regler
Eftersom lagar, förordningar och föreskrifter kan ändras eller ersättas av
andra regler är det viktigt att hålla sig informerad om vad som gäller. När
lagar och förordningar ändras behåller de ofta sitt författningsnummer i
Svensk författningssamling, Arbetsmiljölagen har t.ex. SFS-numret
1977:1160, trots att den har ändrats många gånger sedan 1977.
För att få reda på hur den aktuella lag- eller förordningstexten ser ut kan
man exempelvis via internet gå in på www.lagrummet.gov.se och ta
fram den senaste versionen av de lagar eller förordningar i fulltext.
För att hålla sig uppdaterad om Arbetsmiljöverkets regler kan det vara
bra att regelbundet, via internet gå in på Arbetsmiljöverkets webbplats
www.av.se och under ”Regler” kontrollera vad som gäller för den aktu-
ella verksamheten. Det går också att vända sig till publikationsservice, för
att få upplysningar om vilka regler som är aktuella. De kan beställas från
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300, 171 25 Solna, fax 08-
735 85 55, tel. 08-730 97 00. Publikationer går också att beställa från
www.av.se under rubriken Publikationer.
Notera att det kan finnas fel i dokument på internet och att det
är den tryckta texten som gäller.
Lagar och förordningar
Arbetsmiljölagen med ändringar (SFS 1977:1160)
(Arbetsmiljöverket ger regelbundet ut arbetsmiljölagen i gällande lydelse
med kommentarer)
Arbetsmiljöförordningen med ändringar (SFS 1977:1166)
Avfallsförordningen med ändringar (SFS 2001:1063)
Förordningen om animaliska biprodukter 1774/2000/EG
Lagen om skydd mot olyckor (SFS 2003:778)
Smittskyddslagen (SFS 2004:168)
Smittskyddsförordningen (SFS 2004:255)
Arbetsmiljöverkets (tidigare Arbetarskyddsstyrelsens)
författningssamling (AFS)
Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 2001:3)
Arbete i slutet utrymme (AFS 1993:3)
Arbete med försöksdjur (AFS 1990:11)
Information från Arbetsmiljöverket
AFS 2005:1
97
Arbetsplatsens utformning (AFS 2000:42)
Avloppsanläggningar (AFS 1984:15)
Belastningsergonomi (AFS 1998:1)
Ensamarbete (AFS 1982:3)
Första hjälpen och krisstöd (AFS 1999:7)
Gasflaskor (2001:4)
Gravida och ammande arbetstagare (AFS 1994:32)
Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS
2000:5)
Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2000:4)
Laboratoriearbete med kemikalier (AFS 1997:10)
Minderåriga (AFS 1996:1)
Organsikt damm i lantbruk (AFS 1994:11)
Skydd mot blodsmitta (AFS 1986:23)
Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1)
Tryckbärande anordningar AFS (1999:4)
Tryckkärl (AFS 1999:6)
Trämögel (AFS 1988:6)
Varselmärkning och varselsignalering på arbetsplatser (AFS 1997:11)
Exempel på regler ur andra myndigheters författningssamlingar
Socialstyrelsen
SOSFS 1999:27 om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjuk-
vården.
SOSFS 2001:8 om försiktighetsmått vid hantering och märkning av så-
dant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa
enligt miljöbalken.
Räddningsverket
SRVFS 2002:1 om transport av farligt gods på väg och i terräng. (Uppda-
teras regelbundet).
Jordbruksverket
SJVFS 2003:71 om förebyggande åtgärder avseende zoonoser.
AFS 2005:1
98
Aktuell litteratur, vägledningar m.m.
(Publikationer med beteckning H plus nummer kan beställas från Arbets-
miljöverkets publikationsservice. Se vidare på www.av.se Publikationer)
Arbetsmiljöansvar och straffansvar – två helt olika saker, Arbetsmiljö-
verket 2003, H302
Desinfektion på arbetsplatsen, Arbetmiljöverket 1999, H338
Din personliga skyddsutrustning, Arbetsmiljöverket 2003, H349
Laboratory biosafety manual, second edition, World Health Organization,
Geneva 1993 ISBN 92 4 154450 3
Mikroorganismer i arbetsmiljön, www.prevent.se
Smittskyddsboken, Studentlitteratur, 2003 H376
Socialstyrelsens rapport 1998:12 med kunskapsunderlag om att före-
bygga infektioner i vården.
På www.av.se under ”ämnesområden” finns en ämnessida om mikrobio-
logiska arbetsmiljöriker med ytterligare vägledningsmaterial och länkar
till andra myndigheter. Där finns också en ämnessida om sjuka hus.
Standarder
Om något förfarande enligt en standard inte uppfyller reglerna i den
svenska lagstiftningen är det de nationella reglerna som gäller.
Exempel på standarder
SS-EN 12469 ”Bioteknik – Prestandakriterier för mikrobiologiska säker-
hetsbänkar”.
SS-EN 13098 ”Arbetsplatsluft – Riktlinjer för mätning av luftburna mikro-
organismer och endotoxiner”.
SS-EN 14031 ”Arbetsplatsluft – Bestämning av luftburna endotoxiner”.