AFS 2012:7

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2012:7

Mikrobiologiska arbets miljörisker

– smitta, toxinpåverkan, över-

känslighet

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ändring i Arbetsmiljöverkets

föreskrifter (AFS 2005:1) om mikrobiologiska

arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet

3

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ändring i

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1)

om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta,

toxinpåverkan, överkänslighet samt allmänna

råd om tillämpningen av föreskrifterna;

beslutade den 20 november 2012.

Arbetsmiljöverket föreskriver

1

med stöd av 18 § arbetsmiljö förordningen

(1977:1166), i fråga om Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:1) om mikro -

biologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet,

dels att bilagorna 3 A och 3 B ska upphöra att gälla,

dels att mellanrubriken före 18 § ”Ytterligare bestämmelser för arbete med

smittrisk” ska utgå,

dels att 1, 3, 6, 11, 14–16, 17–20, 22 och 24 §§ samt att underrubrikerna när-

mast före 1, 18, 20, 21 och 22 §§ ska ha följande lydelse,

dels att mellanrubriken före 4 § ”Allmänna bestämmelser” ska sättas när-

mast före underrubriken till 1 §,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 8 a och 16 a–c §§, av följande

lydelse.

Arbetsmiljöverket beslutar i fråga om de allmänna råden till föreskrifterna

dels att kommentarerna till 7 § sista stycket, bilaga 3 A och bilaga 3 B ska

upphöra att gälla,

dels att mellanrubriken före till 18 § ”Kommentarer till Ytterligare bestäm-

melser för arbete med smittrisk”, liksom det därefter följande inledande

stycket, ska utgå,

dels att mellanrubriken före till 4 § ”Till Allmänna bestämmelser” ska sät-

tas närmast före underrubriken till 1 §,

dels att kommentarerna till 1 §, 3 § om Definitionen av sterilisering, 6 § 3,

10 § 6 stycket, 11 §, 12 § 2 stycket, 16 §, 17–19 §§, 22 § och 24 § samt avsnittet

”Bakgrund” ska ha följande lydelse,

1

Jfr rådets direktiv 2010/32/EU av den 10 maj 2010 om genomförande av det ram avtal

om förebyggande av stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården som ingåtts av

Hospeem och Epsu (EUT L 134, 1.6.2010, s. 66 Celex 32010L0032).

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2012:7

Utkom från trycket

den 7 december 2012

AFS 2012:7

4

dels att avsnittet ”Blodsmitta” ska bytas ut mot avsnittet ”Blodburen smit-

ta” av följande lydelse,

dels att det ska införas nya kommentarer till 8 a, och 16 a–c §§ av följande

lydelse.

Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter gäller verksamhet där det finns risk att smittämnen

eller andra biologiska agens orsakar ohälsa eller olycksfall i arbetet.

3 § I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angiven

betydelse.

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker

Risker för skador eller ohälsa som

orsakas av kontakt med smittämnen

eller andra biologiska agens i arbets-

miljön.

Biologiska agens

Agens/påverkande faktorer av föl-

jande slag:

a) mikroorganismer, dvs. mikrobio-

logiska enheter, som kan föröka sig

eller överföra genetiskt material,

b) cellkulturer av flercelliga organis-

mer,

c) lägre förökningsbara enheter, däri-

bland virus och prioner,

d) humana invärtesparasiter samt

e) beståndsdelar av eller substanser

producerade av agens enligt a) till d)

när de förekommer i anslutning till

dessa agens.

Ohälsa

Infektion, toxinpåverkan, överkäns-

lighet eller annan skadlig påverkan

orsakad av biologiskt agens.

5

AFS 2012:7

Användning av biologiska agens

Odling, anrikning och liknande

avsiktlig användning av biologiska

agens.

Arbetsområde

Ett avgränsat område inom arbets-

platsen där risk för visst slag av skad-

lig exponering för biologiska agens

bedömts föreligga.

Riskklass

Den klass ett biologiskt agens hänförs

till när det klassificerats enligt krite-

rierna i bilaga 2 A avseende förmåga

att orsaka infektion och hur allvarliga

följderna kan bli.

Skyddsnivå

Den uppsättning av skyddsåtgärder,

enligt bilaga 3 C, som är anpassade

för användning av biologiska agens

med likartade risker.

Smittämne

Biologiskt agens som kan orsaka

infektion hos människa, dvs. bio-

logiskt agens i riskklass 2 eller högre

enligt kriterierna i bilaga 2 A.

Infektionsdos

Den mängd av ett smittämne som

normalt krävs för att etablera en

infektion.

Oönskad händelse

Händelse som lett till eller skulle kun-

na ha lett till ohälsa eller olycksfall

orsakat av biologiskt agens.

Dekontaminering

Behandling för att avdöda, inaktivera

eller reducera mängden av biologiska

agens så att de inte orsakar skada.

Desinfektion

Behandling som reducerar antalet

livsdugliga biologiska agens.

Sterilisering

Behandling för att åstadkomma från-

varo av livsdugliga biologiska agens.

AFS 2012:7

6

Mikrobiologisk

luftförorening

Biologiska agens, som finns i luft i en

halt som kan medföra ohälsa.

6 § Arbetet ska planeras, organiseras och bedrivas så att biologiska agens

elimineras eller reduceras till en tillräckligt låg nivå, för att inte orsaka ohäl-

sa eller olycksfall.

Härvid ska de åtgärder som anges i punkterna 1–6 nedan övervägas i den

ordning som de är uppställda.

1. Biologiska agens med så liten risk som verksamheten medger väljs.

2. Oönskad förekomst och tillväxt av biologiska agens förebyggs.

3. Arbetsmetod, process och teknisk anordning väljs och utformas så att

uppkomst av mikrobiologiska arbetsmiljörisker motverkas.

4. Åtgärder vidtas så nära källan som möjligt för att begränsa spridning av

biologiska agens.

5. Antalet personer som kan bli påverkade hålls så lågt som möjligt.

6. Personlig skyddsutrustning används.

…

8 a § Om riskbedömningen i verksamheter som omfattas av 22 och 24 §§

visar risk för stick- eller skärskador ska vassa föremål som är avsedda att an-

vändas på människor eller djur och som kan komma i kontakt med kropps-

vätskor vara försedda med en fungerande integrerad säkerhetsfunktion.

Syftet är att minska risken för stick- och skärskador på användaren. Detta

gäller om produkter med fungerande integrerade säkerhetsfunk tioner finns

framtagna för ändamålet och är tillgängliga på marknaden.

11 § Hantering och överlämnande av avfall och kontaminerat material, ska

ske enligt på förhand uppgjorda rutiner för att undvika hälsorisker.

Kontaminerat avfall ska förpackas säkert så att inget kan läcka ut. Blod

och andra kroppsvätskor som inte är dekontaminerade ska transporteras på

ett säkert sätt och så att spill eller läckage inte uppkommer.

Vassa föremål som använts på människor eller djur ska hanteras och över-

lämnas så att de inte orsakar skada eller riskerar att överföra smitta.

Behållare för stickande och skärande avfall ska vara säkra mot genom-

brott av vassa föremål. Sådana behållare får inte återanvändas.

Den som transporterar eller omhändertar avfall och kontaminerat mate-

rial, ska i förväg få nödvändig information om materialet samt om riskerna

med dess hantering och behovet av skyddsåtgärder.

7

AFS 2012:7

14 § Arbetsgivaren ska se till att den som leder arbetet och alla arbets-

tagare som kan komma att utsättas för mikrobiologiska arbetsmiljörisker

har lämplig utbildning och tillräckliga kunskaper om de biologiska agens

som förekommer i verksamheten. Ny och tillfällig personal ska få introduk-

tionsutbildning när de börjar sitt arbete. Utbildningen och kunskaperna ska

uppdateras vid behov.

Den som kan komma att exponeras för kroppsvätskor från människor

eller djur i verksamheter där 22 och 24 §§ gäller ska ha särskild utbildning.

Utbildningen ska ge kunskaper om

– god hygienisk arbetsmiljöpraxis,

– rutiner som ska finnas enligt 16 §,

– hur man hanterar vassa föremål och kontaminerat material, även som

avfall,

– hur man använder säkra produkter för att skydda sig mot stick- och

skärskador,

– betydelsen av vaccinationer och

– hur man minskar risken för smitta om en oönskad händelse har inträf-

fat.

Alla som utför arbete som kan medföra risker orsakade av biologiska

agens på arbetsplatsen ska få tillräcklig information om dessa risker och hur

man ska undvika dem.

15 § Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har fått hanterings- och

skyddsinstruktioner om hur arbetet ska kunna utföras med betryggande

säkerhet. Arbetsgivaren ska försäkra sig om att instruktionerna uppfattats

på ett riktigt sätt av alla berörda och att de följs.

Instruktionerna ska också omfatta åtgärder som behövs för att skydda

andra än dem som instruktionerna riktar sig till.

Instruktioner ska upprepas vid behov och ses över i samverkan mellan

arbetsgivare och arbetstagare för att anpassas till nya eller ändrade förhål-

landen. Om brister uppmärksammas ska instruktionerna ändras.

Hanterings- och skyddsinstruktioner ska vara skriftliga för användning

av smittämnen och i övrigt när det behövs för att förebygga ohälsa eller

olycksfall. Sådana skriftliga instruktioner ska alltid finnas på arbetsstället.

Instruktionerna ska alltid innehålla de åtgärder som ska vidtas vid oönska-

de händelser.

16 § Arbetsgivaren ska se till att det finns beredskap för åtgärder vid oöns-

kade händelser.

AFS 2012:7

8

Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för

– rapportering av oönskade händelser och löpande dokumentation av

dem,

– åtgärder för att begränsa följderna vid oönskade händelser,

– samverkan med berörda för att utreda orsakerna till oönskade händel-

ser eller ohälsa och

– åtgärder för att undvika att oönskade händelser eller ohälsa uppkom-

mer.

Åtgärder vid oönskade händelser ska övas regelbundet. Övningarna ska

varieras utifrån tänkbara händelser.

16 a § Arbetstagare ska snarast till arbetsledningen rapportera dels oöns-

kade händelser, dels ohälsa som kan ha samband med de biologiska agens

som förekommer på arbetsplatsen.

16 b § Om den oönskade händelsen innebär risk för smittöverföring, ska

arbetsgivaren se till att den som råkat ut för den oönskade händelsen ome-

delbart tas om hand. I åtgärderna ska även ingå kontakt med medicinsk

expertis för bedömning av behov av postexpositionsprofylax och medicins-

ka kontroller.

16 c § En särskild beredskapsplan ska finnas för åtgärder vid händelser

som kan medföra att smittämnen i riskklasserna 3 eller 4 orsakar allvarlig

eller omfattande skada. Den ska inkludera utrymningsplan. Alla som kan bli

berörda ska informeras om planen. Åtgärder enligt beredskapsplan, inklu-

sive utrymningsplan, ska övas minst årligen.

17 § Arbetsgivaren ska vid behov och utan kostnad för arbetstagarna

erbjuda vaccination och andra medicinska förebyggande åtgärder och kon-

troller om arbetstagarna kan ha utsatts för eller riskerar att utsättas för skad-

lig exponering för smittämnen eller andra biologiska agens.

Skyltning och märkning vid arbete med smittrisk

18 § Skyltar med varselmärkning ska finnas vid ingångar till lokaler eller

arbetsområden med användning av smittämnen. Skyltar ska vara utformade

som skylt för smittrisk enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och

signaler för hälsa och säkerhet under arbete, se figur 1. Dessutom ska det

finnas uppgift om riskklass eller skyddsnivå, texten ”Smittrisk” samt den

övriga tilläggsinformation som behövs. Skyltar som avser smittämnen i risk-

9

AFS 2012:7

klasserna 3 och 4 enligt kriterierna i bilaga 2 A ska dessutom ha uppgifter

om tillträdesrestriktioner och om kontaktperson.

Skyltar enligt första stycket ska också finnas vid ingång till vårdenhet,

där det finns människor eller djur som är eller misstänks vara infekterade

av smittämnen i riskklass 4 samt riskklass 3, om det finns risk för luftburen

smitta eller om smittrisken annars är stor.

Figur 1.

19 § Material, behållare och annan utrustning, som innehåller smittämnen

ska märkas. Märkningen ska vara utformad i överensstämmelse med skylt

för smittrisk enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om skyltar och signaler

för hälsa och säkerhet under arbete, se 18 § figur 1. Dessutom ska texten

”Smittrisk” eller ”Smittförande”, uppgift om innehåll, ansvarig person samt

övriga uppgifter som behövs för att förebygga ohälsa finnas med.

Om det kan ske utan risk för ohälsa får man utesluta sådana uppgifter,

som är allmänt kända på platsen där de förekommer. Endast om arbets-

givaren har sett till att arbetstagarna arbetar på ett sådant sätt att de inte kan

komma i kontakt med människors eller djurs blod eller andra kroppsväts-

kor, får arbetsgivaren utesluta märkning av provtagningsrör inom verksam-

heten.

Behållare för avfall som utgörs av vassa föremål som använts på männi-

skor eller djur ska märkas med orden stickande/skärande avfall.

Förpackning för transport av farligt gods behöver inte märkas enligt för-

s ta stycket om den är märkt i enlighet med regler om transport av farligt

gods, klass 6.2, smittförande.

Gravida och smittrisker

20 § En arbetstagare, som har underrättat arbetsgivaren om att hon är gra-

vid, får inte sysselsättas i arbete där hon riskerar att exponeras för rubella

eller toxoplasma, om en bedömning enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter

om gravida och ammande arbetstagare har visat att exponeringen innebär

risk för skadlig inverkan på graviditeten eller för annan ohälsa.

AFS 2012:7

10

Register vid exponering för smittämnen

2

God hygienisk arbetsmiljöpraxis

22 § God hygienisk arbetsmiljöpraxis ska tillämpas vid vård- och omvård-

nadsarbete och i verksamheter där man kan komma i kontakt med blod och

andra kroppsvätskor från människor. God hygienisk arbetsmiljöpraxis gäl-

ler också i verksamheter inom djurens hälso- och sjukvård.

God hygienisk arbetsmiljöpraxis innebär att

– iaktta renlighet och god ordning,

– undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan försvå-

ra god hygien och bidra till smittspridning,

– använda handskar vid risk för kontakt med kroppsvätskor,

– använda skyddskläder vid vård- och omvårdnadsarbete i nära kontakt

med personer och i nära kontakt med djur vid verksamhet inom djurens

hälso- och sjukvård,

– vid behov använda visir eller motsvarande vid risk för stänk av kropps-

vätskor,

– använda andningsskydd vid risk för allvarlig luftburen smitta,

– ta hand om spill på ett säkert sätt och vid behov desinfektera kontami-

nerat område,

– desinfektera händerna före rent och efter orent arbete samt efter att ha

använt handskar,

– om det behövs ska man tvätta händerna innan man desinfekterar dem,

– använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att undvika smitta,

– hantera vassa föremål, som använts på människor eller djur, på ett

säkert sätt och genast lägga dem i behållare avsedda för stickande/skärande

avfall,

– aldrig sätta tillbaka skyddshylsan på en kanyl eller ett annat vasst före-

mål som använts på människor eller djur och

– ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.

Ytterligare åtgärder ska vidtas om riskbedömningen visar att det behövs.

Det ska finnas särskilda rutiner för provtagning och hantering av biologiskt

material från människor eller djur, med beaktande av möjliga smittrisker.

24 § Vid arbete på laboratorier där man hanterar kroppsvätskor eller annat

material från människor eller djur samt vid all användning av biologiska

agens ska god mikrobiologisk praxis tillämpas.

God mikrobiologisk praxis innebär att

– iaktta renlighet och god ordning,

²

Ändringen innebär att denna underrubrik placeras över 21 §.

11

AFS 2012:7

– undvika ringar, armband, löst hängande hår och annat som kan försvå-

ra god hygien och bidra till smittspridning,

– inte äta, dricka, applicera kosmetika, använda tobaksvaror eller hantera

livsmedel inom arbetsområdet,

– inte munpipettera eller i övrigt arbeta på sådant sätt att biologiska agens

riskerar att hamna i munnen,

– undvika bildning och spridning av aerosoler, spill och stänk,

– ta hand om spill på ett säkert sätt och desinfektera kontaminerat områ-

de,

– använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att undvika smitta,

– så långt möjligt undvika att använda vassa föremål,

– hantera vassa föremål, som varit i kontakt med smittämnen eller kropps-

vätskor eller använts på människor eller djur, på ett säkert sätt och genast

lägga dem i behållare avsedda för stickande/skärande avfall,

– aldrig sätta tillbaka skyddshylsan på en kanyl eller ett annat vasst före-

mål som använts på människor eller djur eller som kommit i kontakt med

smittämnen eller kroppsvätskor,

– hantera kulturer i slutna kärl eller på annat sätt för att hindra spridning,

– använda skyddskläder inom, men inte utanför, arbetsområdet,

– använda handskar om man riskerar att komma i kontakt med smittäm-

nen eller kroppsvätskor,

– tvätta, och/eller desinfektera, händerna efter avslutat arbete och efter

att ha tagit av handskar och

– ha rutiner för åtgärder vid oönskade händelser.

1. Denna författning träder i kraft den 1 maj 2013.

2. Genom denna författning upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörel-

se med föreskrifter (AFS 1986:23) om skydd mot blodsmitta.

MIKAEL SJÖBERG

Jens Åhman

Anna Middelman

AFS 2012:7

12

Bakgrund

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är

inte tvingande. Deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna,

t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på prak-

tiska lösningar och förfaringssätt samt ge rekommendationer, bakgrunds-

information och hänvisningar. Arbetsmiljöverket och andra kan också ge

ut annat vägledningsmaterial till stöd för dem som skall bedöma risker och

välja åtgärder för att följa föreskrifterna.

EG-direktivet 2000/54/EG är en sammanslagning av direktivet 90/679/

EEG, om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska

agens i arbetet, och direktiven för ändringar av detta genom direktiven

93/88/EEG, 95/30/EG, 97/59/EG och 97/65/EG.

EU-direktivet 2010/32/EU genomför ett ramavtal mellan arbetsmarkna-

dens parter på vårdsidan, HOSPEEM och EPSU, som gjorts om till rådets

direktiv. Direktivets syfte är att minska antalet stick- och skärskador för att

på så sätt minska risken för överföring av infektionssjukdomar till arbets-

tagare inom hälso- och sjukvården. Arbetsmiljöverkets föreskrifter är där-

emot generella och har ett vidare tillämpningsområde. De gäller bland annat

inom hälso- och sjukvården, inom annat omvårdnadsarbete och inom andra

verksamheter där man arbetar i nära kontakt med människor och djur.

Blodburen smitta

Blodburen smitta kan överföras med blod och blodprodukter som inte

är dekontaminerade. Smittan kan också överföras med material inklu-

sive kroppsvätskor som innehåller eller är förorenat med sådant blod eller

sådana blodprodukter. Det finns många olika smittämnen som är blodbur-

na, men oftast tänker man på hepatit B och C samt HIV-infektion. För att

smitta ska kunna överföras måste smittförande blod, andra blodtillblandade

kroppsvätskor eller blodprodukter nå mottagarens blodbanor.

Kroppsvätskor kan innehålla blod utan att det går att se det med blotta

ögat. De kan då också innehålla smittämnen som kan orsaka infektion hos

arbetstagare som kommit i kontakt med andras kroppsvätskor.

13

AFS 2012:7

Allmänna bestämmelser

Till 1 § om tillämpningsområdet

Dessa föreskrifter har ett mycket brett tillämpningsområde. Mikrobiologiska

arbetsmiljörisker kan förekomma i de mest skilda verksamheter.

Biologiska agens förekommer naturligt i stor omfattning hos människor, djur

och i omgivningen men medför arbetsmiljörisk bara under vissa omständig-

heter. Exempel på miljöer/arbeten med mikrobiologiska arbets miljörisker

i verksamheter där biologiska agens inte används enligt defini tionen i 3 §

är lantbruk, avloppssystem, slakterier, rivningsarbete, vård och omhänder-

tagande av djur och människor, tryckerier och sågverk. I sådana miljöer kan

man utsättas för t.ex. smittämnen, mögelsvamp eller endo toxiner.

Tillämpningsområdet omfattar bland annat verksamheter som medför

risk för skador av vassa föremål som använts på människor eller djur, lik-

som risk för stänk och annan kontakt med kroppsvätskor på hud och slem-

hinnor.

Mikrobiologisk verksamhet med användning av biologiska agens före-

kommer t.ex. vid forskning inom naturvetenskap och medicin, diagnos tiska

laboratorier, kontrollaboratorier, analyslaboratorier, undervisning samt

industriell tillverkning av enzymer, livsmedel (t.ex. yoghurt), läkemedel och

andra substanser eller för nedbrytningsändamål.

Bestämmelserna i första till och med tjugotredje paragraferna gäller för

hela tillämpningsområdet, om det inte framgår av formuleringen att de

bara gäller när det finns risk för smitta. Kraven kan däremot ha olika inne-

börd beroende på i vilken situation de ska tillämpas och vilket resultat risk-

bedömningen visar i den aktuella situationen.

Utöver de inledande bestämmelserna gäller också bestämmelserna under

rubriken ”Ytterligare bestämmelser för laboratorier samt användning av

biologiska agens på djur och i storskaliga processer”. På laboratorier där det

finns risk för smitta gäller de bestämmelserna inte bara vid användning av

biologiska agens utan också där man kan komma i kontakt med kroppsväts-

kor från människor och djur, till exempel på laboratorier för klinisk kemi. I

vissa paragrafer finns förbehåll som gäller bara den paragrafen.

Skadliga substanser som produceras av biologiska agens räknas också

som biologiska agens om de förekommer i anslutning till de organismer de

produceras av och omfattas då av dessa föreskrifter. I annat fall gäller före-

skrifter på det kemiska området. Se definitionen av biologiska agens i 3 §

och kommentarerna till denna.

Föreskrifterna gäller oberoende av om aktuella biologiska agens är gene-

tiskt modifierade eller inte. För innesluten användning av genetiskt modifie-

AFS 2012:7

14

rade mikroorganismer gäller dessutom Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, som är

utfärdade med stöd av miljöbalken.

Till 3 § om definitioner

Definitionen av sterilisering

Total avdödning är i praktiken inte möjlig att konstatera genom mätningar,

men kan beskrivas i statistiska termer, t.ex. att den teoretiska sannolikheten

för att en levande mikroorganism finns i ett testmaterial är lika med eller

mindre än en på 10

6

. För att försäkra sig om att en sterilisering ger avsedd

effekt måste processen valideras. Se vidare råden till 10 §.

Till 6 § om planering av arbetet

3. Ett exempel på en mikrobiologisk arbetsmiljörisk är risk för tillväxt av

legionellabakterier i stillastående vatten. Man kan undvika detta genom att

konstruera ett vattenledningssystem utan blindledningar där vattnet kan bli

stillastående. Självtömmande kranar är ett annat sätt att förebygga växt av

mikroorganismer i ledningar.

För att någon ska bli smittad av exempelvis vinterkräksjukan krävs bara

några få viruspartiklar. Därför kan infektionen lätt spridas på en arbetsplats

också genom indirekt kontakt. Ett sätt att minska risken är att förse tvättstäl-

len med kranar som man inte behöver röra med händerna utan istället sätta

på och stänga av med exempelvis armbågen. Boverket har regler för lägsta

temperatur i tappvarmvattensystem för att minska risken för mikrobiell till-

växt.

Se bl.a. råden till 10 § om att undvika dekontamineringsmetoder ger upp-

hov till mikrobiologiska luftföroreningar. Att skyffla mögligt spannmål kan

ge upphov till höga lufthalter av mögelsporer och bör därför undvikas. Att

plocka bakteriekolonier med en upphettad platinaögla innebär risk för aero-

solbildning. Användning av engångsöglor motverkar detta.

Till 8 a §

En fungerande integrerad säkerhetsfunktion innebär att säkerhetsfunk-

tionen sitter ihop med det vassa föremålet på ett sådant sätt att man inte

riskerar att komma i kontakt med den stickande eller skärande delen efter

användning och utan att man behöver använda andra föremål eller liknande

för att aktivera säkerhetsfunktionen. Att exempelvis använda insulinspruta

15

AFS 2012:7

eller insulinpenna utan säkerhetsfunktion när man i sitt arbete ger andra

personer insulin innebär att man inte uppfyller kravet i 8 a §.

Att produkten är tillgänglig på marknaden innebär att produkten finns

att köpa. Produkten anses inte vara tillgänglig om man är beroende av en

på gående upphandling som inte går att avbryta. I sådana fall kan man

behöva invänta att upphandlingsavtalet löper ut och under en övergångs-

period kan det innebära att man inte uppfyller kraven fullständigt.

I vissa fall kan en säkerhetsfunktion inte byggas in i det vassa föremålet.

Då kan man behöva andra sätt att minska risken för stick- och skärskador.

Att de tekniska hjälpmedel som behövs för att undvika smitta ska användas

framgår av 22 och 24 §§.

Till 10 § om dekontaminering

…

Effekten av kemisk behandling kan också variera mycket beroende på kon-

centration, verkningstid, närvaro av organiskt material, ålder på brukslös-

ning etc. Ett desinfektionsmedel kan minska koncentrationen av vissa test-

organismer med en faktor av minst 10

5

under standardiserade förhållanden.

Det är dock viktigt att komma ihåg att biologiska agens är olika känsliga för

olika desinfektionsmedel. Om en minskning med en faktor 10

5

ger tillräcklig

effekt för dekontaminering beror bl.a. på hur stor koncentration av ett smitt-

ämne som finns från början och hur stor infektionsdos som behövs för att

orsaka infektion.

…

Till 11 § om hantering och överlämnande av avfall och annat kontamine-

rat material

Hantering kan omfatta bl.a. förpackning, förflyttning, förvaring, sortering,

bearbetning och bortskaffande.

Manuell sortering av avfall kan innebära stora risker och det är viktigt

att förebygga riskerna bl.a. genom noggrann planering i enlighet med 6 §,

och genom kunskaper, information och instruktioner enligt 14–15 §§. Om

ett parti mögligt virke eller trädbränsle överlämnas till förbränning behö-

ver man vidta åtgärder så att inte mögelsporer sprids. Man behöver också

informera dem som ska ta hand om det så att de kan vidta lämpliga skydds-

åtgärder.

Information om innehållet kan ske bl.a. genom märkning. Se 19 §. Det är

viktigt att informationen om risker och skyddsåtgärder följer med i alla led

AFS 2012:7

16

och att material som kan utgöra risk inte lämnas på sådant sätt att obehöriga

kan komma i kontakt med det både inom arbetsplatsen och utanför.

Det är viktigt att förpackningar är så täta och hållbara att biologiska agens

inte sprids. Vad som är tillräckligt säkra förpackningar beror på innehållet.

Behållare för stickande och skärande avfall behöver vara punktionssäkra.

Om behållare för stickande och skärande avfall uppfyller standarden SS-EN

ISO 23907 Skydd mot stick- och skärskador – Krav och provtagningsmeto-

der – Avfallsbehållare för stickande/skärande föremål kan de anses uppfyl-

la kravet på att vara säkra mot genombrott av vassa föremål. Mjölkförpack-

ningar och liknande förpackningar är däremot inte säkra mot genombrott

av vassa föremål. Vassa föremål försedda med en integrerad säkerhetsfunk-

tion är normalt inte testade för att klara av den hantering som konventio-

nellt avfall utsätts för och behöver därför läggas i behållare som är säkra mot

genombrott.

Förpackningar som uppfyller kraven för transport av farligt gods, klass

6.2 smittförande, kan också vara lämpliga för transporter av kontaminerat

material som inte omfattas av de bestämmelserna.

Reglerna om transport av farligt gods gäller externa transporter. De utgår

från internationella regler som skiljer sig något mellan olika transportslag

(t.ex. ADR för landsvägstransporter, vilka utfärdas av Myndigheten för

samhällsskydd och beredskap, MSB). Reglerna är likartade och bygger på

en gemensam klassificering utarbetad inom FN. Enligt denna klassificering

hör biologiska agens, som kan orsaka infektioner på människor och djur, till

klass 6.2 smittförande. Genetiskt modifierade organismer hör till klass 6.2

om de är smittförande. I annat fall hänförs de till klass 9. Transportbestäm-

melserna har särskilda krav på märkning och skyltning liksom på förpack-

ningar.

När det gäller arbetsmiljön ska arbetsgivaren enligt 16 § bl.a. se till att ha

en beredskap för åtgärder vid oönskade händelser under transporten. Förar-

na behöver känna till riskerna och ha tillräcklig utbildning.

Socialstyrelsen har regler om smittförande avfall från hälso- och sjukvår-

den. Avfallsförordningen och förordningen om animaliska biprodukter har

också bestämmelser om smittförande avfall. Arbetsmiljöreglerna innehåller

i vissa fall längre gående krav än dessa andra regler, vad gäller arbetsmiljön.

Arbetsmiljöverket kan ställa som villkor för tillstånd att avfall måste

dekontamineras innan det överlämnas. Även i de fall det inte är krav på till-

stånd från Arbetsmiljöverket följer av 10 § att avfallet normalt ska dekonta-

mineras så tidigt som möjligt.

Sedan smittförande avfall dekontaminerats i tillräcklig utsträckning behö-

ver det inte hanteras med särskild hänsyn till smittrisker. Däremot kan det

17

AFS 2012:7

finnas andra risker med avfallet som man behöver ta hänsyn till. Stick- och

skärskador kan t.ex. uppstå från stickande och skärande avfall även sedan

det dekontaminerats. Radioaktivitet eller kemiska risker är andra exempel.

Vissa biologiska agens kan orsaka ohälsa även sedan organismerna som

producerat dem avdödats, t.ex. mögelsporer och endotoxiner från gram-

negativa bakterier.

I bilaga 3 C specificeras krav för hantering av avfall från vissa verksam-

heter med användning av biologiska agens på olika skyddsnivåer.

Läckage av kontaminerat material från avfall eller liknande kan göra att

det uppstår smittrisker i arbetet både för den som direkt hanterar materialet

och för andra i närheten.

Till 12 § om hygien

…

Se 22 och 24 §§ för vissa preciseringar vad gäller god hygienisk arbetsmiljö-

praxis och god mikrobiologisk praxis samt vid användning av biologiska

agens på olika skyddsnivåer.

…

Till 16 § om beredskap för åtgärder vid ohälsa och oönskade händelser

Exempel på oönskad händelse är stickskada, driftstörning och spill av bak-

teriekultur. En stickskada kan rubriceras som olycksfall men kan också vara

tillbud till smitta eller leda till smitta. En oönskad händelse kan också vara

om man oplanerat får in t.ex. ett parti mögligt virke, en patient med en all-

varlig smittsam sjukdom på en akutmottagning där man inte har beredskap

för detta eller ett utbrott av smittsam sjukdom. Oönskad tillväxt av biolo giska

agens och gasutveckling är andra exempel på vad som kan vara oönskad

händelse.

Rutiner för rapportering av oönskade händelser och ohälsa innebär t.ex.

att arbetstagarna känner till vad som ska rapporteras enligt 16 a § och vem

som av arbetsgivaren har utsetts till att ta emot sådan rapportering. Detta är

ett naturligt led i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det är viktigt att det finns rutiner för att snabbt sätta in åtgärder vid oöns-

kade händelser när det behövs, t.ex. vid akut syrebrist, anafylaktisk chock

eller risk för smitta som kräver snabb behandling för att förhindra insjuk-

nande, så kallad postexponeringsbehandling eller postexpositionsprofylax.

I åtgärder för att begränsa följderna av oönskade händelser ingår att ha ruti-

ner för att snabbt få hjälp av kompetent vårdgivare för att kunna bedöma

AFS 2012:7

18

risken för smitta och behovet av att genomföra behandling efter exponering.

För att detta ska fungera behöver också arbetstagarna veta vem de ska vän-

da sig till i en akut situation. Se också Arbetarskyddstyrelsens föreskrifter

om första hjälpen och krisstöd.

Rapportering och dokumentation av oönskade händelser ska enligt 16 §

göras oavsett om händelserna leder till ohälsa eller inte. Dokumentationen

synliggör riskerna och kan bl.a. identifiera olämplig arbetsmetod och utrust-

ning och kan därmed leda till förebyggande åtgärder. Det är också ett bra

instrument för att följa upp om åtgärder har haft avsedd effekt och för att

undvika upprepning av oönskade händelser.

De flesta vassa föremål som är avsedda för användning på människor

lyder under Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicinteknisk

utrustning i hälso- och sjukvården. Negativa händelser och tillbud med

medicintekniska produkter avseende produktfel ska anmälas till tillverka-

ren och Läkemedelsverket enligt Socialstyrelsens föreskrifter. I de fall sådan

rapportering görs uppfyller den även kraven i 16 §, förutsatt att arbetsgiva-

ren sparar en kopia av rapporten för sin dokumentation. Men kraven i 16 §

innebär också att man ska rapportera många andra typer av oönskade hän-

delser än sådana som är kopplade till medicintekniska produkter.

Den interna rapporteringen enligt 16 § är oberoende av om man anmä-

ler arbetsskada till Försäkringskassan. Den är också oberoende av even-

tuell rapportering enligt 2 § arbetsmiljöförordningen, då arbetsgivaren utan

dröjsmål ska underrätta Arbetsmiljöverket, normalt i aktuellt distrikt, vid

olycksfall eller tillbud som inneburit allvarlig fara för liv eller hälsa eller

skadlig inverkan som drabbat flera arbetstagare.

Krav på samverkan mellan arbetsledning och medarbetare följer av 3 kap.

1 a § arbetsmiljölagen. Sådan samverkan är en viktig förutsättning för att

åstadkomma en förbättring när man har uppmärksammat ett arbetsmiljö-

problem. De som är direkt berörda har ofta en sådan erfarenhet av proble-

met att det lättare går att hitta en lösning. Dessutom ger sådana diskussioner

bättre kännedom om problemen, vilket i sig brukar minska antalet tillbud.

Övning av oönskade händelser kan lämpligen utgå från hanterings- och

skyddsinstruktioner, där det enligt 15 § alltid ska ingå åtgärder vid oönska-

de händelser. Se också råden till 15 §.

Lämpligt intervall för övning kan vara årligen eller oftare om de oönskade

händelserna kan vara allvarliga eller om det finns flera olika slags händel-

ser som behöver övas. Övningarna kan visa om åtgärderna enligt instruk-

tionen fungerar i praktiken eller om instruktionerna är otydliga. I sådana

fall kan det finnas anledning att ändra instruktionerna. Inträffade händelser

som inte är förutsedda i instruktionerna ger också anledning till ändring av

19

AFS 2012:7

instruktionerna. Enligt 15 § ska instruktionerna ändras om man uppmärk-

sammar brister.

Till 16 a §

Arbetsrelaterad ohälsa, som kan ha samband med de biologiska agens som

förekommer på arbetsplatsen, kan inträffa utan att någon oönskad händel-

se har uppmärksammats. Det kan t.ex. vara fallet vid luftburen smitta eller

användning av biologiska agens som smittar med låg infektionsdos. Det kan

också vara endotoxiner eller mögel, som har lett till ohälsa efter långvarig

exponering. Arbetsgivarens informationsskyldigheter enligt 14 § innebär

t.ex. att försäkra sig om att arbetstagarna har kunskaper om symptom på

infektioner, överkänslighet etc. som skulle kunna sättas i samband med den

aktuella verksamheten. Detta är en viktig förutsättning för att arbets tagarna

ska kunna rapportera om sådan ohälsa.

Till 16 b §

I och med att arbetsgivaren har skyldighet att ha rutiner för åtgärder för att

begränsa följderna av en oönskad händelse måste det vid en oönskad hän-

delse med risk för smitta vara extra tydligt vad som behöver göras.

Om arbetsgivaren i förväg ser till att ha etablerat kontakt med en vård-

givare, där det finns kompetens att göra en bedömning av behovet av

postexpositionsprofylax och medicinska kontroller, går det snabbt för den

som råkar ut för en oönskad händelse, t.ex. en stick- eller skärskada, att bli

omhändertagen både psykiskt och fysiskt. Då kan arbetsgivaren anses ha

uppfyllt kraven enligt 16 b §.

Arbetsgivaren ska enligt 17 § utan kostnad för arbetstagaren erbjuda de

medicinska förebyggande åtgärder och kontroller som behövs. Om någon

däremot i sitt arbete råkar ut för en oönskad händelse där det finns risk för

smittöverföring och en riskbedömning behövs för att se om postexposi-

tionsprofylax eller medicinska kontroller behöver genomföras, görs detta

inom ramen för hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren ersätter arbetsta-

garen för vårdavgiften för läkarbesöket kan arbetsgivaren anses ha uppfyllt

kraven på att åtgärderna ska erbjudas utan kostnad för arbetstagaren.

Se även 17 § och råden till 17 §.

AFS 2012:7

20

Till 16 c §

Den särskilda beredskapsplanen avser händelser som kan kräva särskilda

insatser av t.ex. räddningstjänst och ambulanspersonal. Normalt behövs

ingen beredskapsplan för de riskklass 3 agens som inte utgör risk för luft-

buren smitta. Dessa har i förteckningen i bilaga 2 B tillägget (**).

Givetvis behövs ändå rutiner för åtgärder vid oönskade händelser. Bered-

skapsplanen utgör ett stöd för att kunna hantera allvarligare händelser eller

extraordinära förhållanden och kan exempelvis innehålla checklistor, klar-

göra ansvarsförhållanden och befogenheter samt ange interna och externa

larmlistor. Genom att exempelvis brand- eller ambulanspersonal känner till

vilka risker som finns i en viss verksamhet kan de förbereda sig på ett riktigt

sätt så att en insats inte försenas eller att de utsätter sig för onödiga risker.

Se också 29 § om uppgifter som ska lämnas vid ansökan om tillstånd.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning finns all-

männa krav på larm och utrymning.

Enligt lagen om skydd mot olyckor ska, vid utsläpp av giftiga eller skad-

liga ämnen, den som utövar verksamheten underrätta länsstyrelsen, polis-

myndigheten, landstinget och kommunen om utsläppet påkallar särskilda

åtgärder till skydd för allmänheten. Underrättelse ska också lämnas om det

föreligger överhängande fara för sådant utsläpp. Det är räddningsledaren

som avgör om en insats är att betrakta som räddningstjänst i lagens mening.

För att kunna oskadliggöra eller i övrigt ta hand om biologiska agens, som

kan utgöra en allvarlig fara, behövs beredskapsplaner som anger vilka ris-

ker som kan uppstå i olika situationer och hur man ska agera tillsammans

med andra myndigheter och organisationer. I räddningstjänstens uppgifter

ingår att vid behov larma alla övriga som kan beröras samt vid behov utfär-

da ”Viktigt meddelande till allmänheten” (VMA).

Till 17 § om medicinska förebyggande åtgärder och kontroller

Exempel på medicinska kontroller och förebyggande åtgärder är hälso-

undersökning före och/eller efter exponering och vid behov med regelbund-

na mellanrum därefter, immunitetsundersökning, serologisk uppföljning

vid exponering, immunglobulinprofylax och vaccination. Undersökning av

allergiska reaktioner och lungfunktionstest är exempel på undersökningar

som kan behövas då arbetstagare är eller misstänks vara utsatta för mikro-

biologiska luftföroreningar.

Det är angeläget att ha tillgång till företagshälsovård och yrkesmedicinsk

expertis, som har kännedom om arbetsplatsens och de enskilda arbetstagar-

nas exponeringsförhållanden för att kunna förstå samband mellan symp-

21

AFS 2012:7

tom och eventuell exponering för biologiska agens och ge råd om lämpliga

åtgärder för enskilda arbetstagare och för arbetsmiljön. Vid behov bör annan

medicinsk expertis konsulteras. Om en arbetstagare visar symptom, som

kan vara en följd av exponering för biologiska agens på arbetsplatsen är det

angeläget att göra en bedömning av om andra arbetstagare, som har expo-

nerats på liknande sätt, behöver erbjudas medicinsk kontroll.

Vissa personer kan ha särskilda behov av medicinska kontroller. Det kan

t.ex.vara personer med nedsatt immunförsvar eller överkänslighet mot spe-

cifika biologiska agens. I sådana fall kan kontrollerna vara till hjälp för att

avgöra om visst slag av exponering för biologiska agens medför särskilda

risker. Kontroll av immunitet mot rubella (röda hund) är ett exempel på

medicinsk kontroll som kan ha betydelse för bedömning av om förbudet

enligt 20 § är tillämpligt.

Det är viktigt att uppmärksamma att även studenter och elever omfattas

av arbetsmiljölagen, så att den som ansvarar för utbildningen, t.ex. kom-

mun, landsting, universitet eller privat skolledning, är jämställd med arbets-

givare och har ett kostnadsansvar om en bedömning visar att det finns ett

behov att erbjuda hälsoundersökningar eller immunisering.

Om det behövs kan Arbetsmiljöverket med stöd av 4 kap. 5 § arbetsmiljö-

lagen föreskriva att arbetsgivaren i vissa preciserade situationer måste ord-

na med visst slag av läkarundersökning, vaccination eller annan förebyg-

gande behandling mot smitta av dem som sysselsätts eller skall sysselsättas

i arbetet.

Det är angeläget att så långt det är möjligt utnyttja möjligheten till vac-

cination av personal som skall arbeta med smittämnen, och särskilt vid risk

att exponeras för smittämnen i riskklasserna 3 och 4. I klassificeringsförteck-

ningen i bilaga 2 B anges för vissa smittämnen om verksamt vaccin finns

tillgängligt, men listan är inte uttömmande och tillgången på vaccin kan för-

ändras. Därför är det viktigt att ta reda på aktuella uppgifter.

Det är också angeläget att de som kommer i kontakt med andra män-

niskor eller med djur så att blodburen smitta skulle kunna överföras, blir

erbjudna vaccination om det finns ett lämpligt vaccin. Samtidigt är det vik-

tigt att den som blir vaccinerad också får veta att vaccinet inte alltid ger full-

ständigt skydd och att man inte heller är skyddad mot alla typer av blod-

burna infektioner. Därför är det väsentligt att alla får information om vikten

av att upprätthålla god hygienisk arbetsmiljöpraxis.

Vaccination kan i vissa fall medföra hälsorisker för den som vaccineras.

Det är angeläget att arbetstagaren informeras om både fördelar och even-

tuella nackdelar med aktuell vaccination. Om immunglobulinbehandling,

AFS 2012:7

22

vaccination eller annan förebyggande behandling sätts in efter exponering

är det viktigt att det sker så snabbt som möjligt.

Se även 16 b § och råden till 16 b §.

Rådgör med Arbetsmiljöverket vid osäkerhet. Råd om vaccinations- och

smittskyddsfrågor av allmänt slag kan ges av bl.a. Socialstyrelsen och Smitt-

skyddsinstitutet.

Det är lämpligt att utfärda vaccinationsintyg. Detta bör vara tillgängligt

för arbetstagaren och, på begäran, Arbetsmiljöverket eller annan myndighet

som har rätt att ta del av sådan information.

Läkare skall, enligt § 2 a arbetsmiljöförordningen, till Arbetsmiljöverket

anmäla sjukdomar, som kan ha samband med arbete och är av intresse från

arbetsmiljösynpunkt, samt lämna verket upplysningar och biträde. I smitt-

skyddslagstiftningen finns regler om skyldighet för den som har smittats

eller misstänks ha smittats med vissa sjukdomar att bl.a. låta sig undersökas

av läkare.

Särskilda regler om medicinska kontroller avseende smitta finns också

enligt livsmedelslagstiftningen.

Till 18 § om skyltning

Texten ”Smittrisk” kan kompletteras med beteckningen ”Biohazard” om det

behövs för att upplysa dem som inte förstår svenska.

Uppgifter om namn på och telefonnummer till personer som skall kon-

taktas vid olycksfall, driftstörning och liknande, är viktiga, särskilt där man

bedriver verksamheter på skyddsnivåerna 3 och 4.

Om någon särskild typ av personlig skyddsutrustning behöver användas

i lokalen är det lämpligt med en tilläggsskylt som anger detta.

Uppgift om tillträdesrestriktioner vid verksamheter på skyddsnivåerna 3

och 4 kan t.ex. vara en text som säger att endast den som har tillstånd att

vistas i lokalen äger tillträde. Det är lämpligt att namnen på dem som har

tillträde är tillgängliga. Ibland kan det vara nödvändigt att ange tillträdes-

restriktioner för verksamheter på skyddsnivå 2, t.ex. om det krävs vaccina-

tion.

Upplysning om riskklass och skyddsnivå anger nivån på risk respektive

skyddsåtgärder. Termen skyddsnivå används normalt för de verksamheter

som anges i bilaga 3 C. För skylt vid vårdenhet enligt paragrafens andra

stycke kan det vara lämpligare att ange riskklass för de smittämnen varning-

en gäller eftersom skyddsåtgärderna bara delvis överensstämmer med dem

på motsvarande skyddsnivå enligt bilaga 3 C.

Med vårdenhet menas en organisatorisk enhet som tillhandahåller hälso-

23

AFS 2012:7

och sjukvård. Exempel på vårdenheter är vårdcentral, sjukhus, klinik, bas-

enhet, mottagning, vårdavdelning eller motsvarande.

Utformningen av skyltarna avseende färg, form och symbol framgår av

föreskrifterna om skyltar och signaler för hälsa och säkerhet under arbete.

Tilläggsinformationen kan lämnas på en tilläggsskylt i omedelbar anslut-

ning till varselskylten.

Till 19 § om märkning

Det är angeläget att smittförande material är märkt på ett sätt som ger till-

räcklig information om riskerna med innehållet. Detta är särskilt viktigt om

sådant material hanteras av personer som inte kan förväntas känna till ris-

kerna, t.ex. vid hantering av avfall och tvätt och vid disk av kontaminerat

gods.

Övriga uppgifter som behövs för att förebygga ohälsa kan t.ex. vara upp-

gift om antibiotikaresistens.

Om det finns en skylt vid ingången till en lokal eller på t.ex. en termo-

stat eller kyl kan det som står på skylten, t.ex. uppgift om skyddsnivå,

anses vara allmänt känt. I dessa fall behöver enskilda behållare som finns

i dessa utrymmen inte märkas med sådana uppgifter. Uppgifter om inne-

håll är dock exempel på uppgifter som behöver finnas på behållare, eftersom

så dana uppgifter normalt inte anges på skylten.

Material som hanteras under uppsikt av personer som känner till inne-

hållet, t.ex. provrör med spädningsserier under pågående arbete, behöver

normalt inte varningsmärkas.

Förutsättningarna för att utesluta märkning av provtagningsrör inom en

verksamhet kan anses uppfyllda om arbetsgivaren sett till att

– alla arbetar enligt god hygienisk arbetsmiljöpraxis eller god mikrobio-

logisk praxis, och

– alla följer övriga aktuella regler på ett sådant sätt att de är skyddade,

även om blod eller blodtillblandade kroppsvätskor är smittförande.

Vassa föremål som använts på människor eller djur för alltid med sig en

risk för smittöverföring om någon skadar sig på dem. Därför är det viktigt

att märka avfallsbehållare som innehåller sådana föremål, så att de kan han-

teras på rätt sätt.

Vassa föremål används på människor eller djur såväl inom hälso- och

sjukvård som i många andra verksamheter, t.ex. tatuering, piercing och

skönhetsvård. Avfall som uppstår i andra verksamheter än inom hälso- och

sjukvården eller inom djurens hälso- och sjukvård räknas inte som farligt

avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063), men stickande/skärande avfall

AFS 2012:7

24

som varit i kontakt med kroppsvätskor måste ändå hanteras på ett säkert

sätt.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ger ut regler om märk-

ning vid transport av farligt gods. Se också råden till 11 §.

Till 22 § om god hygienisk arbetsmiljöpraxis och rutiner för att hantera

prov m.m.

Man behöver vara medveten om att också de allmänna bestämmelserna i

dessa föreskrifter gäller, t.ex. om riskbedömning, om vassa föremål som

använts på människor eller djur, avfallshantering, hygien och personlig

skyddsutrustning.

Exempel på verksamheter förutom inom hälso- och sjukvården och

omsorgen där man kan komma i kontakt med blod eller kroppsvätskor från

människor är obduktionsverksamhet, omhändertagande av avlidna, pier-

cing, tatuering och akupunktur. Dessutom omfattas arbete med kropps-

modifi e ring, skönhetsingrepp och blodprovs tagning som utförs utanför

hälso- och sjukvården. God hygienisk arbetsmiljöpraxis gäller också för per-

sonal på förskolor, samt för t.ex. polis, kriminalvårdare och väktare i vissa

situa tioner.

Eftersom tillämpningsområdet i 22 § begränsas till att gälla inom djurens

hälso- och sjukvård berörs exempelvis inte slakteri- eller livsmedelsbran-

schen av 22 §, 8 a § samt 14 § stycke 2. Däremot gäller övriga krav i AFS

2005:1 för alla branscher.

Föreskrifterna i 22 §, 8 a § och 14 § 2 stycket gäller även vid villkorad läke-

medelsanvändning. Med villkorad läkemedelsanvändning menas att djur-

hållare av veterinär beviljats att utföra vissa arbetsuppgifter på egna djur

i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter. Eftersom särskild utbildning

krävs för att få utföra dessa arbetsuppgifter kan utbildningen enligt 14 §

2 stycket lämpligen kombineras med denna särskilda utbildning.

Kläder som används till skydd mot smitta och övrig personlig skydds-

utrustning måste uppfylla de krav som gäller för sådana. Se bl.a. råden till

13 §.

Det är viktigt att arbetet är organiserat så att smittrisker minimeras, bl.a.

genom att undvika stress. Det finns också bestämmelser om att personalen

ska följa instruktioner och att personlig skyddsutrustning används när det

behövs. Se bl.a. 13–15 §§ och råden till dessa.

God hygienisk arbetsmiljöpraxis utgör grunden för att skydda den som

arbetar i nära kontakt med människor eller djur. Om man följer Social-

styrelsens regler om basala hygienrutiner uppfyller man delar av god hygie-

25

AFS 2012:7

nisk arbetsmiljöpraxis, men i vissa fall behöver åtgärderna kompletteras, till

exempel med personlig skyddsutrustning som skydd mot luftburen smitta.

Det är dock viktigt att komma ihåg att åtgärder för att skydda patienter

inte alltid skyddar personalen. Det är t.ex. skillnad på munskydd och and-

ningsskydd. Ett andningsskydd behövs för att skydda bäraren från luft-

buren smitta, medan ett munskydd inte skyddar bäraren i den situationen.

Däremot kan ett munskydd ge ett skydd mot stänk. Det kan också användas

för att skydda omgivningen. Ett munskydd på en kirurg är i första hand till

för att skydda patienten men ger också kirurgen ett skydd mot stänk. I vissa

fall kan ett munskydd på en patient skydda omgivningen från smitta. Se

bl.a. vägledning om andningsskydd och munskydd vid smittrisk på Arbets-

miljöverkets webbplats.

Vid provtagning kan smittrisken vara stor, eftersom man kommer i nära

kontakt med de människor eller djur som provet ska tas från och man ofta

använder vassa föremål. Man måste alltid beakta möjligheten att prov och

annat biologiskt material från människor eller djur kan vara smittförande.

Se även 8 a §. Arbete med djur innebär ökad risk för smitta också genom

t.ex. bett och klösning.

Statens Jordbruksverk har gett ut föreskrifter om förebyggande åtgärder

avseende zoonoser (smittsamma sjukdomar som kan överföras mellan djur

och människa). Bestämmelserna har till syfte att förebygga att zoonotiska

smittämnen sprids mellan djur och människor och gäller alla typer av djur-

hållningar med undantag av icke yrkesmässig djurhållning i enskilda hem.

Se också kommentarer till 24 § om god mikrobiologisk praxis.

Till 24 § om god mikrobiologisk praxis

God mikrobiologisk praxis (GMiP) kan man tillägna sig genom mikrobio-

logisk grund- och vidareutbildning, handledning under arbetets gång samt

genom hanterings- och skyddsinstruktioner på arbetsplatsen i samband

med praktisk tillämpning av arbetsuppgifterna.

God mikrobiologisk praxis är grunden för en säker användning av bio-

logiska agens. I WHOs Laboratory Biosafety Manual beskrivs grunderna för

ett säkert laboratoriearbete. Mycket av detta går att tillämpa också i annan

verksamhet som innebär liknande exponering för biologiska agens.

Vid arbete på laboratorier där man hanterar material från människor och

djur t.ex. på laboratorier för klinisk kemi eller forskningslaboratorier, ska

man tillämpa god mikrobiologisk praxis. Anledningen är att det aldrig går

att utesluta att ett provmaterial kommer från en person eller ett djur som bär

på en smittsam sjukdom som man inte är medveten om.

AFS 2012:7

26

När man hanterar infekterat material är det viktigt att så långt som möj-

ligt undvika användning av kanyler och vassa föremål eftersom dessa alltid

innebär en särskild risk. När sådana ändå används är det särskilt viktigt att

hantera dem på ett säkert sätt. Se också 8 a § om att man bara får använda

vassa föremål med en fungerande integrerad säkerhetsfunktion.

Vid inokulering av försöksdjur är det angeläget att man använder skydds-

handskar, som ger ett visst skydd mot bett- och rivskador. Risken för skador

kan också minskas genom att djuren sövs i förväg.

Att undvika bildning av aerosoler kan t.ex. innebära att inte blåsa ur en

pipett eller att sticka en het platinaögla i en bakteriekoloni. Exempel på

åtgärder för att undvika att sprida aerosoler är att arbeta i säkerhetsbänk och

att använda säkerhetskoppar vid centrifugering.

Se också kommentarer till 22 §.

Arbetsmiljöverket

·

112 79 Stockholm

·

Tel 010-730 90 00

·

www.av.se

Utgivare: Anna Middelman

ISBN 978-91-7930-570-3 · ISSN 1650-3163