ARN 1992-3336

En lambdasond i en bilmotor gick sönder. Fråga om tillverkarens ansvar enligt bilavgaslagen med hänsyn dels till att bristen inte hade upptäckts vid en myndighetskontroll, dels till att bilen inte genomgått föreskriven underhållsservice.

A lämnade in sin bil hos ett bolag för service. En tid efter servicen gick bilen sönder. Servicebolaget konstaterade att lambdasonden var sönderbränd vilket skulle åtgärdas enligt det s.k. tillverkaråtagandet för fel i bilens avgasreningssystem. Generalagenten ansåg dock att åtagandet inte skulle gälla eftersom 1 000-mils- och 4 000 milsservice inte hade utförts. A anförde att under den tid som 1 000-mils service skulle ha utförts ägdes bilen av en representant för generalagenten samt att lambdasonden inte kontrolleras vid service utan åtgärdas först när fel uppstår.

A yrkade att tillverkaråtagandet skulle gälla.

Generalagenten bestred yrkandet samt anförde som grund härför att bilen dels inte hade underkänts vid myndighetskontroll dels att föreskriven service inte hade utförts enligt tillverkarens anvisning. Avgasåtagandet gällde därför inte.

Nämndens bedömning:

Enligt 6 § bilavgaslagen (1986:1386) jfr med 10 och 11 §§bilavgasförordningen (1991:1481) måste en biltillverkare för att få ett s.k. avgasgodkännande ta på sig att kostnadsfritt gentemot bilägaren under viss tid och körsträcka avhjälpa brister som uppstår i bilens utsläppsbegränsande anordningar som upptäcks vid myndighetskontroll.

En förutsättning för att reparationsskyldighet skall inträda är alltså att bristen upptäckts vid myndighetskontroll. Nämnden anser att detta krav skall tolkas så att myndighets anmärkning i princip alltid skall krävas. I vissa helt klara fall där det lätt kan konstateras att komponenten har upphört att fungera synes det leda för långt att alltid kräva att bilägaren skall behöva forsla (kanske bärga) bilen till myndighet för att få ett utlåtande att avgasutsläppen överskrider angivna gränsvärden. Detta är ett sådant fall. När lambdasonden byttes ut var det otvivelaktigt så att den hade upphört att fungera som den skulle. Det fanns därmed ingen möjlighet att avgasvärdena skulle kunna hålla sig under de tillåtna nivåerna.

En annan förutsättning för att avhjälpningsåtagandet skall gälla är enligt 11 § bilavgasförordningen (1991:1481) bl.a. att bilägaren har låtit bilen genomgå den underhållsservice som behövs (understruket här) för att vidmakthålla funktionerna hos de utsläppsbegränsande anordningarna.

Det framgår av utredningen att bilen inte blivit föremål för den service som tillverkaren har föreskrivit.

Nämnden anser emellertid att tillverkarens åtagande skall likställas med sådana utfästelser som

det talas om i 21 § konsumentköplagen. För att undgå skyldighet att åtgärda brister i avgasreningssystemet måste tillverkaren således göra sannolikt att bristen har uppstått på grund av något förhållande som är att hänföra till bilägaren. Endast det förhållandet om att föreskriven service inte har utförts kan inte räcka utan det torde krävas att det görs sannolikt att det finns ett orsakssamband mellan just den uteblivna serviceåtgärden och det fel som har uppstått.

I ärendet har inte gjorts sannolikt att felet uppstått på grund av något förhållande som är att hänföra till bilägaren. Det har heller inte upplysts i vilket avseende den av tillverkaren föreskrivna servicen skulle ha behövts för att upprätthålla funtionen hos avgasreningssystemet. Det är således inte på något sätt visat att felet har något orsakssamband med utebliven service eller att det beror på något annat förhållande på bilägarens sida. Lambdasonden är för övrigt normalt inte föremål för någon annan tillsyn än en ren funktionskontroll.

Mot bakgrund av det anförda bör tillverkaren rekommenderas att utge ersättning till A i enlighet med hans yrkande. A torde dessutom vara berättigad till ränta enligt grunderna för 2 § 2 st räntelagen (1975:635) dvs. med diskontot plus två procentenheter.

Två ledamöter var skiljaktiga och ansåg att A:s talan inte kunde bifallas, eftersom service inte utförts enligt anvisningarna.