ARN 1996-1302

Fråga om ersättning ur tunnelbaneföretags försäkring; skadeståndsskyldighet enligt järnvägstrafiklagen har ansetts föreligga när en person skadats vid häftig inbromsning.

Fråga om ersättning ur tunnelbaneföretags försäkring; skadeståndsskyldighet enligt järnvägstrafiklagen har ansetts föreligga när en person skadats vid häftig inbromsning. Avgörande 1996-11-01; 96-1302

Vid avstigning av ett tunnelbanetåg kom S att snubbla på K:s barnvagn som, till följd av en häftig inbromsning hos tåget, hade vält omkull. Vid fallet ådrog sig S kropps- och sakskador. S yrkade att antingen K:s försäkringsbolag eller tunnelbaneföretagets försäkringsbolag skulle utge ersättning för skadorna.

K:s försäkringsbolag bestred yrkandet och anförde att K inte handlat försumligt.

Tunnelbaneföretagets försäkringsbolag bestred yrkandet och anförde att någon skadeståndsskyldighet enligt järnvägstrafiklagen inte åvilade tunnelbaneföretaget samt att skadeståndslagen inte var tillämplig eftersom tunnelbaneföretaget inte varit försumligt.

Nämndens bedömning:

För att S skall ha rätt till ersättning för sin skada ur K:s hemförsäkring krävs att skadan har uppstått genom K:s försumlighet. Vid en bedömning av skadehändelsen kan nämnden inte finna att någon sådan försumlighet legat K till last. Ersättning ur K:s hemförsäkring kan då inte komma i fråga. S:s yrkande mot K:s försäkringsbolag skall därför lämnas utan bifall.

Vad därefter gäller S:s yrkande mot tunnelbaneföretagets försäkringsbolag gör nämnden följande bedömning.

Enligt 2 kap 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) skall järnvägen, i fall då resande till följd av järnvägsdriften skadas medan han uppehåller sig i eller stiger på eller av ett järnvägsfordon, ersätta skadan. Järnvägen är dock fri från ansvarighet om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den.

Av förarbetena till järnvägstrafiklagen framgår att inte bara effekterna av tågets rörelser skall uppfattas som händelse som kan hänföras till järnvägsdriften. Också verkningarna av den trängsel och brådska hos passagerarna som ofta är ett oundvikligt inslag i tågtrafiken skall ses som en sådan händelse. En resande som faller och skadar sig sedan han i brådskan trampat fel eller blivit knuffad i trängseln torde, anförs det, få anses ha ådragit sig sina skador till följd av järnvägsdriften (se prop. 1983/84: 117 s. 120 med hänvisning till prop. 1975/76:7 s. 60-70).

S snubblade på en barnvagn som hade fallit omkull till följd av att tåget gjorde en häftig inbromsning. Olyckan inträffade då S uppehöll sig i vagnen och var i färd med att stiga av den. Den skada som S drabbades av måste anses hänförlig till själva järnvägsdriften. Tunnelbaneföretaget är mot bakgrund av vad som har sagts ansvarigt för de person- och sakskador som S har drabbats av. Tunnelbaneföretagets försäkringsbolag skall därför i egenskap av försäkringsgivare utge ersättning till S för samtliga hennes skador med anledning av olyckan.